Fredagen den 9 december 2011

EU-nämndens uppteckningar 2011/12:17

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Beatrice Ask

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 27–28 oktober 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 13–14 december 2011

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Mycket välkomna till dagens sammanträde! Vi har en lång dagordning och jag vädjar därför till nämndens ledamöter och berörda statsråd att vara fokuserade och kortfattade.

Vi har en extra komplikation i dag. Vi måste bryta kl. 10 för ett samråd med förhandlarna i Bryssel. Därefter återgår vi till den ordinarie dagordningen.

Vi går över till Beatrice Asks lista. Det finns inga A-punkter. Är det något särskilt som justitieministern vill ta upp vad gäller återrapporten, eller ska vi öppna för frågor direkt?

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Vi kan öppna direkt. Jag hänvisar till det skriftliga när det gäller återrapporteringen.

Jag vill också säga att vi ännu inte har fått en slutlig dagordning, utan Coreper kommer att behandla en del frågor på måndag. Vid behov kommer vi naturligtvis att återkomma till nämnden med information om sådan skulle dyka upp.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi lägger återrapporten till handlingarna.

Vi går till punkt 3 om förordning om inrättandet av en utvärderings- och övervakningsmekanism.

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Som ni vet har det framför allt under våren ifrågasatts hur Schengensamarbetet egentligen fungerar. Inför RIF-rådets möte i september fick ni information om det åtgärdspaket som kommissionen har presenterat och som består av en ny utvärderingsmekanism och en ändring i förordningen om Schengens gränskodex. Förhandlingarna har pågått under hösten, och ett antal principiella frågeställningar har kommit upp. Ordförandeskapet lyfter därför ut tre särskilda frågor för diskussion i Coreper den 2 december.

Den första frågan gällde den rättsliga grunden för förslaget. En majoritet av medlemsstaterna förordade att man skulle ändra den föreslagna rättsliga grunden från artikel 77 till artikel 70.

Den andra frågan var hur medlemsstaterna ställde sig till att kommissionen ska besluta när kontroller vid inre gräns ska kunna återupptas tillfälligt, exempelvis vid stora evenemang och terrorhot. De flesta medlemsstater motsatte sig att överföra den beslutanderätten till kommissionen.

Den tredje frågan var om det bör införas en mekanism på EU-nivå för att återinföra kontrollen vid inre gräns om ett enskilt land allvarligt missköter sina åtaganden enligt regelverket. En majoritet av medlemsstaterna välkomnade en sådan mekanism.

Vid ministerrådet ska vi inte fatta några beslut, utan ordförandeskapet vill att vi endast noterar det meningsutbyte som ägde rum vid mötet i Coreper. Därefter kommer förhandlingarna att fortsätta.

Anf.  5  JONAS SJÖSTEDT (V):

Jag kan hänvisa till justitieutskottet, där vi har anmält avvikande mening.

Anf.  6  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Det är samma sak här. Jag vill hänvisa till vår avvikande mening i justitieutskottet.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna med två avvikande meningar, den ena från Sverigedemokraterna och den andra från Vänsterpartiet. Dessa har tidigare framlagts i justitieutskottet.

Vi går till punkt 6, Den fleråriga budgetramen. Vi tar den tillsammans med punkt 23.

Anf.  8  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Absolut! Kommissionen ska presentera sina förslag på det rättsliga och inrikes området i EU:s flerårsbudgetram för perioden 2014–2020. De antogs den 15 november. Ordförandeskapet har bett om en första reaktion på förslagen.

Jag kan börja med att säga att kommissionens förslag inte innebär någon ny policyinriktning eller förändring i sak, utan ett annat sätt att strukturera och fördela budgeten. Förslagen är i huvudsak av organisatorisk och teknisk natur. Jag skulle kunna gå in på detaljerna vad gäller det, men jag tror att jag avstår. Det framgår av materialet. Vi tycker generellt från svensk sida att den fleråriga budgetramen är en modernisering av utgiftsstrukturen och en minskad total utgiftsnivå.

Inom ramen för en oförändrad total utgiftsvolym vill Sverige lägga ett ökat relativt fokus på det rättsliga och inrikes området. Men för att man ska kunna nå målet om en oförändrad utgiftsnivå kan ökningar naturligtvis bara medges om minst motsvarande minskningar görs på områden där det europeiska mervärdet av ett gemensamt agerande är litet.

Vi anser att ett gemensamt agerande på det rättsliga och inrikes området har ett tydligt europeiskt mervärde som framför allt uppnås genom lagstiftning och samarbete. Samtidigt är gemensam finansiering motiverad i en del fall för att vidareutveckla och genomföra gemensamma prioriteringar. Gemensamma insatser ska ha en balans mellan åtgärder som bekämpar organiserad brottslighet och terrorism och åtgärder som säkerställer rättssäkerhet och den enskildes rättigheter. Det kan åstadkommas genom ökad kunskap om och ökat ömsesidigt förtroende för varandras rättsliga system.

Sammantaget välkomnar Sverige kommissionens förslag att förenkla administration och förvaltning av den rättsliga och inrikes budgeten. Vi återkommer till de här frågorna när förhandlingarna om de olika rättsakterna kommit i gång, förmodligen i början av våren 2012.

Anf.  9  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Ordförande! I huvudsak instämmer vi i regeringens ståndpunkt, men vi vill ändå passa på att reservera oss mot att pengar kommer att gå till medlemsstaterna via asyl- och migrationsfonden. Vi vill minska den biten över lag.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna men med avvikande mening från Sverigedemokraterna som går ut på att inga pengar ska ges till asyl- och migrationsfonden, om jag uppfattade det korrekt. I denna sammanfattning inkluderas punkt 23. (Anm. Jfr. anf. 83 AM V samt anf. 89)

Vi går vidare till punkt 10 om Schengenregelverket.

Anf.  11  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Det handlar om Bulgarien och Rumänien. Som ni känner till möts Europeiska rådet i dag i Bryssel. Stats- och regeringscheferna ska bland annat ta upp frågan om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengensamarbetet. Om de hinner med det återstår att se, men det är i varje fall vad som ska hända. Vi har inte mycket mer att säga i dag, utan vi får läsa oss till mer när vi ser resultatet av de diskussionerna.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Den här punkten har varit uppe tidigare.

Anf.  13  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Föga förvånande anser vi att migrationsfrågor ska fortsätta att vara en nationell angelägenhet. Vi tycker inte heller att man kan bortse från att det finns problem med de här länderna som är direkt kopplade till korruption. Vi anser att vi ska vänta med det.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Är det en avvikande mening?

Anf.  15  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Ja.

Anf.  16  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Jag vill bara påminna om – och jag tror att vi diskuterade det förra gången – att Sverige stöder Bulgariens och Rumäniens anslutning, eftersom de uppfyller de kriterier som krävs.

Anf.  17  JONAS SJÖSTEDT (V):

Jag har en nyfiken fråga. Är knutarna på väg att lösas upp, så att man kan ta ett beslut, eller räknar ni med att det fortfarande blockeras av några länder?

Anf.  18  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

I huvudsak verkar det som att vi är på väg framåt. Nederländerna har haft en hel del invändningar. Många är bekymrade över de problem som finns när det gäller korruption och annat i de här länderna. Nu är de inte ensamma om detta, men jag har nog fått intrycket att man har löst mycket genom att vi samtidigt arbetar väldigt effektivt med de frågorna. Men vi är inte klara än. Det kan man inte säga. Detta är mitt intryck.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 10, men från Sverigedemokraterna finns en avvikande mening som innebär att migrationsfrågorna ska vara nationella frågor.

Punkt 11 gäller EU:s handlingsplan mot terrorism. Vi tar punkt 11 tillsammans med punkterna 12 och 13; de hänger ihop.

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Jag har förkortat detta väldigt mycket. Jag tänkte hänvisa till det skriftliga materialet, eftersom det är en återrapportering och inget som är väldigt nytt i detta.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Under punkt 11 tackar vi för informationen. Under punkt 12 finns det stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Under punkt 13 tackar vi för informationen.

Punkt 14 är en gammal goding. Det gäller användning och överföring av passageraruppgifter.

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Den här frågan rör ett avtal mellan EU och USA om utbyte av PNR-data, det vill säga passageraruppgifter från flygbolags bokningssystem. Vi har diskuterat frågan flera gånger i riksdagen, senast i oktober.

Förhandlingarna mellan kommissionen och USA har nu avslutats. Frågan vid RIF-rådet nästa vecka rör beslut om godkännande av avtalet. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. Därefter går det vidare till Europaparlamentet, som med enkel majoritet ska godkänna avtalet. Efter det ska ärendet tillbaka till rådet, som då ska besluta att ingå avtalet. Beslut fattas fortfarande med kvalificerad majoritet. Först därefter kommer det formellt att kunna träda i kraft, alltså enligt artikel 218 i Lissabonfördraget.

När det gäller själva innehållet i avtalet har Sveriges inställning hela tiden varit att det bör råda balans mellan å ena sidan brottsbekämpande myndigheters behov av passageraruppgifter, å andra sidan skyddet för den personliga integriteten och dataskyddet.

Sverige hade föredragit en kortare lagringstid av persondata och ännu bättre regler om dataskydd och integritet. Förhandlingarna har varit långa och svåra och kunde ros i land först sedan de sista utestående frågorna lyfts och diskuterats direkt mellan kommissionär Cecilia Malmström och hennes amerikanska motpart Secretary of Homeland Security Janet Napolitano.

De sista utestående frågorna rörde bland annat lagringstider, avtalets räckvidd och regler för vidaresändning av uppgifter till tredjeland. Regeringen anser i likhet med en majoritet av medlemsstaterna att vi visserligen hade önskat ännu bättre dataskydds- och integritetsregler men att avtalet som det nu är utformat med en översynsklausul efter ett respektive fyra år är godtagbart. I bedömningen har vi även vägt in intresset av att undvika ett avtalslöst tillstånd.

Anf.  23  JONAS SJÖSTEDT (V):

Som har antytts här har det varit en lång diskussion. Vi tycker att avtalet är bekymmersamt ur integritetssynpunkt vad gäller vilken typ av uppgifter som lämnas ut, hur länge de får lagras och risken för att de sprids vidare. Vi föreslår att man går emot att avtalet signeras, det vill säga avvikande mening.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Ni har inget alternativ? Okej.

Anf.  25  BILLY GUSTAFSSON (S):

Jag ska klargöra vår ståndpunkt. Vi delar regeringens uppfattning att betydligt kortare lagringstider hade varit att föredra. Det gäller också integritetsskyddet.

Vi har haft en ganska lång diskussion om hur vi skulle förhålla oss till detta, och nu blir det lite så att jag upprepar vad ministern sade. När det gäller översynen på ett och fyra år är det viktigt att vi har ingången kvar när vi hamnar i den situationen. Lagringstiderna kanske det kommer att vara ganska svårt att göra någonting åt vid dessa tillfällen. När det gäller skyddsmekanismen och den typen av frågor är det angeläget att vi har det i minnet och att vi aktualiserar det igen så fort vi kan.

Vi har kommit till slutsatsen att det inte vore särskilt lyckligt att hamna i ett helt avtalslöst tillstånd. Då har vi ingen koll på vad som händer, så det är bättre att vi gör på det här sättet. Vi står alltså bakom den uppfattning som regeringen har tillkännagivit, men jag vill ge denna förklaring.

Anf.  26  MARIA FERM (MP):

Också från Miljöpartiets sida har vi under hela processen varit emot att man ska försöka förhandla fram ett sådant avtal med USA. Vi anser därför att man inte ska ingå avtalet.

Anf.  27  JOHAN LINANDER (C):

Det är såklart inte oproblematiskt att skicka över personuppgifter till ett annat land; det är det aldrig. Då är det viktigt med reglerna, hur uppgifterna får hanteras, utlämning till tredjeland, gallringsregler och så vidare.

Men motsatsen i detta fall – att inte ha något avtal – är inte speciellt bra. Jag skulle vilja ha ett förtydligande av vad det skulle innebära om EU skulle säga nej till detta. Vad innebär egentligen ett avtalslöst tillstånd? Innebär det att USA inte kommer att ta emot flygplan från Europa eller EU, eller innebär det att flygbolagen själva kommer att skicka över uppgifter utan att det finns ett regelverk för hur dessa uppgifter sedan ska tas om hand? Det vore ju en större integritetskränkning än vad det nya avtalet skulle innebära.

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Vad som händer vid ett avtalslöst tillstånd vet man inte. Det blir endera eller någondera av de alternativ som Johan Linander tar upp. Risken är uppenbar att man helt enkelt säger att man inte tar emot flyg som kommer där vi inte har uppgifter. Då kan vi förmoda att flygbolag ändå bemödar sig att servera uppgifterna och gör det i alla fall – endera eller någondera.

Då har vi inte någon ram för och inte någon kontroll över på vilket sätt man hanterar uppgifterna. Det är skälet till att vi tycker att det är bättre att förhandla fram ett avtal med fasta regler och en uppföljning av hur det ser ut. Det är därför vi har drivit frågan hårt, och det är därför EU har agerat mycket. Vi vill inte ha ett tillstånd där man kan göra lite hur man vill med uppgifter om europeiska medborgare som flyger till USA.

Exakt hur de kommer att agera vågar man inte svara på. Men det är en väldigt bestämd hållning från USA i alla dess delar att man kräver denna typ av information. Det är inte någonting som bara kommer att få bero om man inte har något avtal; det vågar jag påstå.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då sammanfattar jag punkt 14. Det finns två avvikande meningar, från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som jag uppfattar går emot detta. I övrigt finns det stöd för regeringens position under punkt 14.

Punkt 15 handlar om gränsöverskridande brottslighet.

Anf.  30  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Vid RIF-rådet i oktober var det Frankrike som lyfte upp problemet med rörliga kriminella grupper. Framför allt menar man då personer från i huvudsak Central- och Östeuropa som reser runt i EU-länderna och begår stöldbrott, rån med mera. Frankrike menade att det berör hela EU och att vi därför borde diskutera frågan mer ingående vid kommande RIF-råd. Det fick stöd av ordförandeskapet, som nu har satt upp frågan på dagordningen.

Vi vet inte så mycket vad diskussionen kommer att handla om. Jag har en del att berätta om det arbete som bedrivs i Sverige. Men jag ser en risk för dubbelarbete om EU drar i gång ytterligare projekt mot rörliga kriminella grupperingar när vi har en uppstart av policy och allmänna regler på området. Vid behov kommer jag naturligtvis att framföra det.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informationspunkt som kanske går över till en diskussionspunkt. Då säger vi så här: Det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 16 är Övriga frågor. Det verkar inte finnas någonting där.

Då går vi till punkt 17 och frågan om arv.

Anf.  32  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Förslagen när det gäller bestämmelser om arv och inrättande av ett europeiskt arvsintyg reglerar bland annat vilken myndighet som ska vara behörig att handlägga gränsöverskridande arvsfrågor och vilket lands lag som ska tillämpas. Förslaget innebär också inrättande av ett europeiskt arvsintyg – en legitimationshandling som till exempel visar vilka som ärver en viss person och som ska gälla inom EU.

Förhandlingstempot under det polska ordförandeskapet har varit högt. Ordförandeskapet föreslår att vi på det här rådsmötet ska godkänna ett kompromisspaket som främst innebär en allmän överenskommelse om texten i artiklarna.

Jag kan i princip stödja förslaget till förordningstext, men det finns ett par för oss särskilt viktiga frågor där vi arbetar in i det sista för att få gehör för våra ståndpunkter fullt ut. Det är fortfarande oklart hur överenskommelsen i dessa delar ska se ut. Vi förväntar oss ytterligare ett utkast till förordningstext då Coreper ska behandla kompromissförslaget en gång till nu på måndag.

Den första viktiga frågan gäller den tillämpliga lagens räckvidd och dödsboförvaltning. Under förhandlingarna har vi pekat på svårigheten att tillämpa utländsk rätt när det gäller frågor om förvaltning av kvarlåtenskap i Sverige. Vi skulle gärna ha sett en lösning i förordningen som liknar de svenska bestämmelserna. Det skulle innebära att förfarandet vid boutredning, bodelning och arvskifte beträffande egendom efter en avliden med hemvist här skulle ske enligt ärvdabalken.

När det däremot gäller de materiella frågorna, såsom vem som har rätt till arv och vem som ärver vad skulle det kunna styras av utländsk lag om en sådan är tillämplig. Enligt förslaget ska dock den enligt förordningen tillämpliga lagen tillämpas på både förfarandet och de materiella arvsreglerna.

Vi har arbetat hårt för att få undantag från principen. Bland annat har jag tillsammans med Finlands justitieminister skrivit brev både till Viviane Reding, som är ansvarig kommissionär, och till Polens justitieminister. Det är alltså ännu inte klart om förordningen kommer att innehålla ett sådant undantag som vi begär och hur det i så fall kommer att se ut. Det finns också en möjlighet att frågan lyfts bort från överenskommelsen och tas hand om senare.

Ett undantag som innebär att en boutredningsman får förordnas om det finns arvsegendom i Sverige har diskuterats. Boutredningsmannen ska få säkerställa borgenärernas rättigheter, till exempel genom att kräva garantier för den dödes skulder. Om förordningen innehåller ett sådant eller liknande undantag kan Sverige acceptera innehållet i kompromisspaketet även om undantaget är mer begränsat än vad vi hade önskat.

Anf.  33  JONAS SJÖSTEDT (V):

Rent allmänt tycker jag att regeringens ståndpunkt verkar vara väl avvägd. Frågan är vad som händer om det inte blir något undantag. Kommer Sverige att rösta nej i så fall? Jag antar att detta är ett beslut med kvalificerad majoritet, och då är risken att vi blir överkörda i frågan.

Hur långt har diskussionen gått? Jag antar att det inte är beslutsläge nu, utan det är fortsatt diskussion som är statusen för ärendet.

Anf.  34  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Ja, risken är att man blir överkörd. Det är därför vi jobbar väldigt hårt och det är också därför vi söker stöd av andra länder som har motsvarande uppfattningar.

Det är viktigt att jobba vidare med frågan. Vi ligger på hårt i förhandlingarna och använder alla vägar vi kan. Vi har goda erfarenheter av våra regler, och det är också det vi visar. Det här är svåra frågor, och man ska vara försiktig med att ställa till det för länder som har en ordnad organisation för hur den här typen av frågor ska hanteras.

Jag glömde inledningsvis att nämna den andra fråga som är viktig för Sverige, nämligen om vi också i fortsättningen ska kunna använda den nordiska arvskonventionen från 1934. Vi har verkat för att vi även ska få tillämpa den reviderade versionen av konventionen – den man gjorde när man moderniserade den. Den är formellt inte antagen än.

Kommissionen har bestämt motsatt sig att vi skulle få använda den moderniserade varianten. Som det ser ut just nu erbjuds vi att tillämpa den reviderade versionen, men vi är inte helt säkra än. Mellan Sverige och Finland får vi dock bara tillämpa den reviderade versionen i de delar konventionen går längre än förordningen. Det gäller till exempel verkställighetsreglerna, där vi inte har något exekvaturförfarande. Denna lösning får vi möjligen acceptera.

Det finns som sagt risk för att vi blir överkörda om vi inte tillräckligt väl lyckas beskriva fördelarna och vad som är skälen för den ordning vi har i Sverige. Jag tycker att vi har haft ett gott samarbete med Finland, och vi har i diskussionerna mött en förståelse och en viss respekt för det sätt som vi arbetar på med dessa frågor.

Anf.  35  JONAS SJÖSTEDT (V):

Bara för klarläggandets skull: Om det inte åstadkoms ett undantag som tillgodoser de svenska intressena kommer Sverige alltså att i ministerrådet rösta nej till helheten?

Anf.  36  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Den frågan är jag inte helt klar över ännu. Jag tror att med de regler som nu gäller med kvalificerad majoritet och annat kan det bli tal om att oftare rösta nej för att markera sin uppfattning även om man vet att man inte vinner gehör. I ett tidigare förfarande har det varit nödvändigt att försöka stötta eller bli överens i alla delar.

Detta är en policyfråga där jag inte riktigt har landat än. Vi har inte haft tillräckligt många diskussioner om den. Vi behöver inte ta ställning till frågan riktigt än, men vilken uppfattning vi har i de sakfrågor som finns i ärendet råder det ingen som helst tvekan om. När det gäller det formella, hur röstningen ska se ut i slutändan, där har vi inte satt ned foten ännu.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då kan justitieministern säga att det står en enig Sveriges riksdag bakom den position som hon nu har intagit – eller hur, Jonas Sjöstedt? Det handlar alltså om punkt 17 där det finns stöd för regeringens position och här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till punkt 18.

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Det här gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Förslaget syftar till att göra det lättare att verkställa domar i EU och förenkla handläggningen av gränsöverskridande tvister. Förslaget har under året förhandlats på tjänstemannanivå i rådet, och det finns många viktiga frågor i förhandlingarna där medlemsstaterna har olika uppfattningar. Men ordförandeskapets förslag till politiska riktlinjer för det fortsatta arbetet med frågor om erkännande och verkställighet har fått ett starkt stöd av medlemsstaterna. Avsikten är att medlemsstaterna ska ta ställning till riktlinjerna på rådet.

Kärnan i riktlinjerna är att till exempel exekvaturförfarandet ska avskaffas. Nu ska man kunna verkställa en privaträttslig dom i en annan medlemsstat utan att det behövs en särskild verkställbarhetsförklaring från domstol. Sverige har under lång tid verkat för detta, och den målsättningen slogs också fast i Stockholmsprogrammet.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 18.

Vi fortsätter med punkt 19.

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Det handlar om en gemensam europeisk köplag. Enligt dagordningen ska vi ha en riktlinjedebatt om kommissionens nyligen framlagda förslag. Ordförandeskapet har dock meddelat att det bara kommer att bli fråga om en presentation med möjlighet att lämna kommentarer. Kommissionens förslag presenterades vid det förra RIF-rådet i slutet av oktober, och jag tänkte inte gå in på förslaget i sak i dag. Jag redogjorde när vi sågs då för huvudinriktningen, och vi kommer att återkomma vid flera tillfällen.

Det polska ordförandeskapet har varit ambitiöst med att driva det här ärendet framåt, och flera medlemsstater, bland andra Sverige, har framfört att det är för tidigt att hålla en riktlinjedebatt redan i december. Vi behöver tid att analysera förslagets detaljer och hinna med nödvändiga demokratiska processer innan en inställning till förslaget kan redovisas. Vi arbetar med detta just nu och har skickat ut förslaget på remiss till den 16 januari och kommer sedan att kunna överlägga med civilutskottet innan vi framför några konkreta synpunkter i rådet.

Anf.  41  JONAS SJÖSTEDT (V):

Dels har det varit en diskussion om subsidiariteten i det här ärendet, dels finns motsättningen mellan köplagstiftning på EU-nivå och nationell avtalsrätt. I de dokument jag har fått från regeringen är det inte helt tydligt vilken ståndpunkt regeringen har, om man är beredd att låta en köplag på EU-nivå ta över den nationella avtalsrätten vad gäller svenska lagar. Jag tycker att det är viktigt att man inte gör det utan att man håller på detta, så att man inte får en uppluckring via köplagstiftningen på EU-nivå. Vad är regeringens ståndpunkt här?

Anf.  42  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Vi analyserar fortfarande förslagen. Det är många komplicerade frågor i detta och många delmoment. Låt oss göra det och ta intryck av remissynpunkterna innan vi sätter ned foten i det här ärendet.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen under punkt 19.

Vi går vidare till punkt 20.

Anf.  44  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Detta handlar om en europeisk utredningsorder. Förhandlingarna om direktivet har pågått i snart ett och ett halvt år. Sverige är medförslagsställare till direktivet tillsammans med sex andra stater. Ordförandeskapet vill att rådet nästa vecka ska nå en allmän överenskommelse om de återstående artiklarna i direktivet. Det gäller artiklarna i kapitel 4, som reglerar särskilda utredningsåtgärder, samt slutbestämmelserna i kapitel 5.

Direktivet reglerar som ni vet under vilka förutsättningar åklagare och domare ska kunna hämta in bevisning som finns i en annan medlemsstat än den där en brottsutredning pågår. Det kan till exempel gälla ett vittnesförhör i Prag eller en husrannsakan i London. Sådant samarbete pågår redan i dag och är ingen nyhet i sig. Direktivet avser dock att skapa ett heltäckande instrument med ett enklare och snabbare förfarande än i dag och baserat på principen om ömsesidigt erkännande.

I juni nåddes en delöverenskommelse i rådet om artiklarna 1–18 i direktivet, vilka är de mest väsentliga artiklarna. När det gäller delöverenskommelsen vill jag framför allt understryka att den innebär en viktig framgång för Sverige i och med att den innehåller vägransgrund uttryckligen kopplad till den svenska grundlagsregleringen av tryck- och yttrandefrihet. Vid rådsmötet ska vi alltså behandla regleringen om särskilda utredningsåtgärder och direktivets slutbestämmelser.

Det finns vissa åtgärder som kräver speciell reglering, till exempel förhör via videokonferens och hemlig teleavlyssning. Det är åtgärder som vi samarbetar om redan i dag, och den föreslagna regleringen bygger i stort på dagens reglering. Även här, liksom i det allmänna direktivet, har vägransgrunderna diskuterats. Förhandlingarna har utmynnat i att för de mest ingripande åtgärderna kan den verkställande staten alltid vägra att genomföra åtgärden enligt samma förutsättningar som skulle gälla i motsvarande nationellt fall. Det är något som Sverige har arbetat aktivt för. Den vägransgrunden gäller till exempel för hemlig teleavlyssning och andra åtgärder som innebär realtidsövervakning. Det tycker vi är bra.

Det finns även specialregler om tillfälligt överförande av personer som är frihetsberövade, video- och telefonförhör, åtkomst till bankinformation samt tillfällig frysning av bevisning. Här finns vissa mer specialanpassade vägransgrunder, till exempel om en misstänkt person inte samtycker till att medverka till ett videoförhör.

Vi hade gärna, i syfte att föra regleringen än mer framåt, sett färre vägransgrunder och en enklare reglering i vissa delar, till exempel när det gäller överförande av personer som är frihetsberövade och när det gäller videoförhör, men många medlemsstater har haft motsatt uppfattning. Nuvarande förslag får anses vara en rimlig kompromiss.

En framgång i förhandlingarna vill jag särskilt framhålla. Det är regleringen av hemlig teleavlyssning, som innebär en stor förenkling i förhållande till dagens system utan att för den skull göra avkall på rättssäkerheten. Förslaget bygger på att man endast ska behöva utfärda en utredningsorder även om den som avlyssnas reser genom flera medlemsstater. Övriga medlemsstater ska underrättas om avlyssningen, med rätt att inom en snäv tidsfrist bestämma om avlyssningarna får ske och om materialet får användas.

När det gäller historiska uppgifter, till exempel vilket nummer som en person har ringt till, gäller dels de allmänna vägransgrunderna, dels de vägransgrunder som gäller särskilt för tvångsåtgärder. Det är enligt de vägransgrunderna möjligt att kräva att gärningen utgör ett brott även i Sverige. Det gäller dock inte om brottet är ett så kallat listbrott med tre år i straffskalan i den utfärdande staten. Det är alltså samma reglering som gäller för den europeiska arresteringsordern.

Det finns också bestämmelser som innebär att man under vissa förutsättningar kan vägra att verkställa en utredningsorder om den begärda åtgärden inte skulle vara möjlig i ett rent nationellt förfarande.

Kapitel 5 innehåller slutbestämmelser av standardkaraktär, till exempel övergångsbestämmelser och genomförandetid, och jag ser inget behov av att lyfta fram dem här.

Sammanfattningsvis är regleringen i flera delar ett steg framåt, och nuvarande förslag ger uttryck för en väl avvägd kompromiss. Jag avser därför att stödja ordförandeskapets strävan att nå en överenskommelse i aktuella delar. Vår hållning bör också ses mot bakgrund av att vi tidigare har fått gehör för den viktigaste frågan för oss i förhandlingarna, nämligen den om vägransgrund kopplad till tryck- och yttrandefriheten.

Slutligen vill jag nämna att parallellt med förhandlingarna om direktivet har påverkansarbete i förhållande till Europaparlamentet, som är medbeslutande, påbörjats för att värna vägransgrunden om tryck- och yttrandefrihet. Eftersom det är ett intresse som vi alla värnar om är jag tacksam om ni via era kanaler också understryker betydelsen av att behålla vägransgrunden som den nu är utformad.

Anf.  45  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Det här är ett ganska komplext direktiv med olika vägransgrunder beroende på vilken typ av åtgärder det handlar om. Första bekymret är naturligtvis tryck- och yttrandefrihetsfrågorna och hur de kommer att hanteras i Europaparlamentet. Det finns en risk för att de skrivningar man får fram i råden så att säga inte överlever en förhandling med Europaparlamentet. Det vore intressant att höra lite mer om hur ministern ser på detta och om det finns några indikationer.

Som vi hela tiden har markerat har vi också problem med att rakt av acceptera principen om ömsesidigt erkännande eftersom det finns så stora olikheter i de nationella rättssystemen när det gäller vad som anses brottsligt. Vi skulle gärna vilja ha så vida vägransgrunder som möjligt när det gäller sådant som vi i Sverige inte anser vara brottsligt. Vi tycker inte att detta är tillgodosett fullt ut av det förslag som nu föreligger, så vi vidhåller den kritik som vi har framfört i avvikande meningar tidigare.

Jag ska ge ett konkret exempel. I Lettland är det olagligt att plädera för rörlig växelkurs. Det är straffbart, och man har inlett ett par brottsundersökningar på grund av det. Jag tror inte att ens Carl B Hamilton skulle vilja ha en sådan lag i Sverige. Som jag har förstått det kan alltså Lettland i princip vända sig till Sverige och begära att man förhör en person som har brutit mot den lagstiftningen. Så länge som den typen av fundamentala frågor inte är utredda i detta och vi inte har fått fullständig klarhet kan vi inte ställa oss bakom det. Vi har tidigare haft exemplet med olika syn på homosexualitet och skillnader i abortlagstiftningen mellan olika länder. Jag kan inte se att detta är fullt utrett och att vi alltså kan vägra att utreda sådant om ett annat land vänder sig till svenska myndigheter.

Anf.  46  KERSTIN HAGLÖ (S):

Jag kan hänvisa till det vi har anfört i justitieutskottet. Vi är fortfarande tveksamma när det gäller Sveriges möjligheter att i konkreta fall åberopa vägransgrunderna i det här direktivet.

Anf.  47  MARIA FERM (MP):

Som vi tidigare anfört i justitieutskottet är även vi fortfarande tveksamma till vilka effekter det blir av detta. Vi är helt enkelt tveksamma till förslaget eftersom det är svårt att överblicka vad som kommer att bli konsekvenserna.

Anf.  48  BILLY GUSTAFSSON (S):

Om inte min minnesbild är alldeles fel var ni från departementet i konstitutionsutskottet för något år sedan och diskuterade just detta med vägransgrund. Vi var överens om att det var en central fråga och om avvägningen visavi våra grundlagsregleringar.

Jag hade välkomnat att vi kunnat ha ytterligare en överläggning eller diskussion med er i konstitutionsutskottet nu när vi har sett den senare delen. Jag kan inte fullt ut värdera möjligheterna att hävda det som vi ansåg var riktigt. Jag vill ha detta konstaterande gjort i samband med den här hanteringen just i dag.

Det finns väl fortfarande utrymme för att ni kommer till utskottet och att vi kan ha en mer gedigen genomgång och kan titta på detta. Det är inte alldeles lätt att med denna stora mängd underlag bli fullt övertygad om vad det kommer att ha för konsekvenser.

Det är alltså ett medskick till er. Om det är möjligt att hantera det här ärendet på det sättet skulle jag välkomna det.

Anf.  49  JOHAN LINANDER (C):

I justitieutskottet hade vi överläggningar för ett tag sedan. Det tydligaste medskicket därifrån gällde just de konstitutionella frågorna. Tryck- och yttrandefriheten måste förhandlas fram. Det är den absolut viktigaste vägransgrunden. Därför är det glädjande att regeringen har fått igenom det. Sedan återstår Europaparlamentet, och där får vi väl alla hjälpas åt.

Som så många andra frågor är det inte första gången som vi diskuterar hur vi ska hjälpa varandra. Det finns redan i dag regler för hur vi hjälper varandra. Förändrar det nya direktivet något i förhållande till nuvarande regler när det gäller hur man skulle hjälpa till, mer än att det skulle gå snabbare och smidigare? Om vi tar exemplet med Lettlands förbud mot rörlig växelkurs misstänker jag att Sverige redan i dag skulle hjälpa till med exempelvis ett förhör, på samma sätt som vi tycker att Tyskland ska kunna hjälpa oss med att hålla förhör om till exempel ett sexköp, som inte är olagligt där men som vi i Sverige tycker är viktigt att ha kriminaliserat.

Anf.  50  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr ordförande! Det är klart att vi gärna kommer till konstitutionsutskottet. Skälet till att vi inte varit i KU är att vi har fått gehör för den viktiga ståndpunkt som vi var helt överens om. Det är oerhört viktigt att vi har fått med den vägransgrunden med hänvisning till tryck- och yttrandefriheten. Också här i nämnden har vi varit noga med att framhålla att det måste vara vårt viktigaste fokus i förhandlingarna, och det har det varit. Men det finns absolut möjlighet att informera och diskutera mer kring detta.

Hur Europaparlamentet kommer att agera vet man aldrig. Det vet Jonas Sjöstedt också. Jag har dock gott hopp att med hjälp av Jonas Sjöstedts argumentation inför sina partikamrater om betydelsen av att Sverige får en vettig vägransgrund ska det kunna gå väl också där.

När det gäller detaljfrågorna skulle jag vilja hänvisa till Marie Skåninger, som har hand om dem.

Anf.  51  Kanslirådet MARIE SKÅNINGER:

Jag ska kort försöka gå igenom skillnaderna i förhållande till dagens reglering. Dels ger direktivet ett enhetligt formulär, så det blir enklare att samarbeta. Alla kommer att fylla i exakt samma formulär. Vi får tidsfrister som inte finns i dag. En åklagare sade: Att skicka ut en begäran om rättslig hjälp är som att skicka flaskpost. Man får väldigt sällan svar och det kan ta väldigt lång tid.

Nu får vi en tydlighet om att det är ett samarbete mellan rättsliga myndigheter, det vill säga att det inte är regeringar som samarbetar, och avslagsgrunder beslutas inte på politisk nivå, utan det är domare och åklagare som samarbetar. Sedan bygger det på principen om ömsesidigt erkännande, som vi talade om.

Det finns tydliga regler om rättsmedel i direktivet. Man ska ha samma rätt att överklaga som man annars hade haft. Det har vi inte haft i tidigare instrument på det här området. Det finns också en tydlighet om att en sådan utredningsorder får utfärdas bara om det är proportionerligt och om man skulle kunna vidta samma åtgärd på nationell nivå. Jag tror inte att det finns någon sådan tydlighet i dag.

Det stämmer att vi redan i dagens reglering gentemot EU-länderna inte har något krav på dubbel straffbarhet när det gäller förhör, bevisupptagning i domstol, telefonförhör, förhör genom videokonferens eller tekniskt bistånd med hemlig teleavlyssning. Vi kan alltså hjälpa en annan stat med avlyssning om personen inte finns i Sverige, och då finns det inget krav på dubbel straffbarhet. När det gäller överföring av frihetsberövade för förhör har vi heller inget krav på dubbel straffbarhet. I den delen blir det alltså inte så stor skillnad.

Däremot har direktivet väldigt tydliga välgransgrunder. Det är bland annat TF och YGL. Någon sådan vägransgrund finns inte i dag, utan då får vi använda den möjlighet att avslå som regeringen har och som är kopplad till den här typen av regelverk. Det är väldigt tydligt i propositionen att dessa vägransgrunder, som man kan tycka är väldigt breda i lagtexten, är extremt begränsade. De får inte tillämpas i strid med gällande konventioner, och de ska tillämpas väldigt restriktivt. Jag tror att det är extremt sällan vi har använt dem i förhållande till något annat EU-land. Då har det varit på grund av TF och YGL. Nu får vi en väldigt tydlig reglering där vi kan vägra på grund av TF och YGL, och det är domare som gör det. Det är inget som regeringen måste göra.

Vidare använder vi den breda vägransgrunden i vår lagstiftning till exempel när en person som sitter frihetsberövad i Sverige ska föras över till ett annat land för att höras som vittne. Där måste regeringen gå in och vägra. Nu finns det en vägransgrund i direktivet som säger att en domare får vägra om den som ska höras inte vill föras över till ett annat land för att höras.

Det blir alltså mycket tydligare, och man lyfter ned det på domstolsnivå. Det är domare som avslår. I den delen kan jag inte se att det blir så stor skillnad.

Vad gäller hemlig teleavlyssning vet jag att det ger mycket bättre förutsättningar för svenska åklagare att få hjälp. Där är vägransgrunden exakt densamma som i dag, det blir bara ett enklare system.

När det gäller dubbel straffbarhet har jag redan gått igenom för vilka åtgärder vi i dag inte kan ställa upp dubbel straffbarhet. Enligt direktivet gäller att man får ställa upp dubbel straffbarhet för de mest ingripande åtgärderna och full prövning enligt nationell rätt, men när det gäller övriga tvångsåtgärder får man ställa upp dubbel straffbarhet bara om det inte är ett listbrott. Det är precis detsamma som gäller för den europeiska arresteringsordern. Man kan kanske tycka att om man väl har gått med på att överlämna en person till ett annat land enligt den europeiska arresteringsordern är det svårt att hävda en högre vägransgrund för en åtgärd som är mycket mindre ingripande. Det är svårt att få gehör för en sådan ståndpunkt.

Vi har ytterligare vägransgrunder i det här instrumentet som inte finns i den europeiska arresteringsordern. Det finns en slasktratt i det här direktivet när det är en tvångsåtgärd. Den blev betydligt bredare än vad tanken var från början.

Anf.  52  KARL SIGFRID (M):

En lite knepig sak är frågan om jurisdiktion och i vilket land den ligger, framför allt i samband med nätet. Jag vet att Frankrike har attityden att hemsidor som vänder sig till en fransk publik – det har handlat om spelsajter – är något som de har jurisdiktion över. Om det uppstår en situation där ett land vill ha en utredningsåtgärd i ett annat land baserat på att man anser att någon bedriver illegalt spel, finns det då vägransgrunder som täcker detta, exempelvis om Sverige har en annan uppfattning och menar att den hemsida det gäller inte faller under utländsk lag?

Anf.  53  Kanslirådet MARIE SKÅNINGER:

Jag förstod inte frågan. Får jag be dig ställa den en gång till?

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Sitter inte du i konstitutionsutskottet, Karl Sigfrid? Som jag har fattat det kan väl denna fråga tas upp i utskottet, om den nu var svårbegriplig.

Anf.  55  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Det finns många detaljfrågor. Just när det gäller nätfrågorna är det många definitioner som inte är riktigt klarlagda, men vi ska ta reda på ett ordentligt svar och se till att Karl Sigfrid får det. Det är klart att vi gärna kommer till vilket utskott som helst, bara vi blir inbjudna. Nu vet vi att ni vill att vi kommer.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Vi tar emot den utsträckta handen.

Jag kan sammanfatta med att det finns en avvikande mening från Vänsterpartiet, som är en upprepning av tidigare inlämnade avvikande meningar, och det finns en viss tveksamhet från både Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som måhända kan redas ut vid de utskottsbesök som är utlovade. I övrigt finns det stöd för regeringens här intagna position under punkt 20.

Vi går till punkt 21.

Anf.  57  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Ordförande! Det gäller direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter och stöd till och skydd av brottsoffer. Förhandlingar i rådsstrukturen har pågått sedan i somras. Vid rådsmötet önskar ordförandeskapet nå en allmän inriktning om direktivförslaget. Sverige kan stödja ordförandeskapets ansats, och vi avser att hålla oss flexibla i syfte att nå en överenskommelse om texten. Vår bedömning i dag är att som det har varit formulerat i de senaste dokumenten skulle det bara i begränsad omfattning påverka det svenska rättssystemet. Det ser alltså ut att ligga inom ramen för det.

Det är ett ganska omfattande arbete innan detta går i land i beslutsstrukturen, så vi kommer att ha anledning att återkomma i den här frågan. Vi kommer att fortsätta att bevaka utformningen av texten fram till rådsmötet när det gäller viktiga aspekter. Det gäller framför allt definitionen av brottsoffer i artikel 2, så att inte det svenska målsägandebegreppet riskerar att påverkas. En annan viktig aspekt gäller utformningen av artikel 12 om rätt till rättshjälp, artikel 13 om rätt till kostnadsersättning och artikel 20 om rätt till skydd för den personliga integriteten.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 21.

Vi går vidare till punkt 22. Det är en informationspunkt.

Anf.  59  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  60  KERSTIN HAGLÖ (S):

Väl medveten om att detta är en informationspunkt, ordförande, vill jag ändå göra ett medskick om den socialdemokratiska ståndpunkten som vi tidigare har haft i justitieutskottet både den 27 september och den 8 december. Egentligen hade jag velat ställa några frågor till justitieministern med synpunkter på detta, men jag vet ju att frågan kommer tillbaka. Men jag gör gärna ett medskick om vår ståndpunkt.

Anf.  61  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Jag tror nästan att vi är överens i den frågan.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen och noterar att det finns ett medskick från Socialdemokraterna i enlighet med vad Kerstin Haglö här har framfört.

Punkt 23 har vi redan klarat av.

Vi går till punkt 24.

Anf.  63  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Där hänvisar jag till det skriftliga materialet eftersom det är en informationspunkt.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under punkt 24.

Vi går vidare till Gemensamma kommittén, punkt 1. Det gäller SIS II och är en informationspunkt.

Anf.  65  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen under punkt 1, Gemensamma kommittén.

Punkt 2 har vi redan klarat av i och med dagordningspunkt 3.

Punkt 4 har vi klarat av i samband med dagordningspunkt 4.

Punkt 5 har vi klarat av under den tidigare dagordningspunkten 6.

Därmed kommer vi till en ny punkt som heter Politisk styrning av Schengenområdet. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  67  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Utöver de nya lagförslagen när det gäller Schengenutvärdering med mera bedömde Europeiska rådet i juni att den politiska styrningen av Schengenrelaterade frågor borde förstärkas. På lunchen den 13 december ska vi därför diskutera ett förslag från ordförandeskapet som går ut på att inrätta en återkommande politisk och strategisk diskussion som rör de mest aktuella Schengenfrågorna. Man föerslår att kommissionen var sjätte månad ska presentera en rapport som ska ligga till grund för en sådan politisk diskussion, och den ska föras i Gemensamma kommittén på ministernivå i början eller i slutet av varje ordförandeskap. Europaparlamentet ska ges motsvarande möjlighet att debattera frågorna.

Jag gör bedömningen att vi faktiskt skulle kunna lösa en del problem innan de eskalerar på det sätt de gjorde i våras om vi diskuterar frågorna i tid, och jag tänker därför stödja förslaget.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför dessa diskussioner.

Vi tackar justitieministern med medarbetare för i dag.

Anf.  69  Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Om vi inte skulle ses innan helgerna inträder ber jag att få önska EU-nämnden en riktigt god jul och ett gott nytt år och ser fram emot vårens arbete.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Vi önskar detsamma.

2 §  Europeiska rådet (telefonsammanträde)
Statssekreterare Katarina Areskoug

Statssekreterare Susanne Ackum
Information och samråd inför möte i Europeiska rådet den 8–9 december 2011

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi ska börja med att fråga om det är okej att föredragande i finansutskottet Katarina Stenmark närvarar vid mötet. Svaret är ja.

Med oss på telefon har vi Katarina Areskoug och Susanne Ackum.

Anf.  72  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Vi har alltså suttit i förhandlingar sedan kl. 19 i går kväll fram till kl. 5 i morse. Det har varit intressanta förhandlingar men också mycket komplicerade. Ni har alla fått en text utskickad som åskådliggör var vi befinner oss just nu i förhandlingarna. Förhandlingarna kommer att återupptas vid lunchtid i de delar som gäller de ekonomiska frågorna. Just nu håller man på att signera Kroatiens anslutningsfördrag. Efter det kommer man att gå igenom slutsatserna som rör alla de andra områdena. Det har man alltså ännu inte gjort. Sedan, vid lunchtid, återgår man till de ekonomiska frågorna.

Allt kan hända, men den text som ni har framför er kommer förmodligen att ändras. Vi tyckte i alla fall att det var bra att ha en avstämning i detta skede, och jag ska återkomma till varför.

Eftersom texten inte är helt genomtränglig tänkte jag väldigt kort kommentera den så att vi har en gemensam bild av vad den innehåller. Först och främst ser ni att 1–10 §§ handlar om economic governance, hur man ska stärka den budgetära disciplinen. Allting handlar om euroländerna; det är väldigt viktigt att komma ihåg.

I 4 § ser man regeln om balanserad budget som ska införas i nationell lagstiftning. Det gäller återigen euroländerna.

I 5 § talar man om hur sanktioner ska kunna bli mer automatiska när euroländer, återigen, befinner sig i EDP, alltså underskottsförfarandet.

Sedan kommenterar man lite grann i 6 § de lagförslag som kommissionen lade fram den 23 november.

8–10 §§ gör andra uttalanden om ambitioner för economic governance.

Från 11 § och framåt kommer vi in på brandväggen. Här kan man väl konstatera att det viktigaste ser man i 14 §, alltså att EFSF som man tidigare har sagt skulle ersättas av ESM kommer att fortsätta. EFSF kommer att fortsätta fram till mitten av 2013 och ESM kommer in tidigare, redan under 2012, så man ska alltså ha ett parallellt spår med EFSF och ESM.

Det var mycket diskussion om summorna i den andra punkten, att EFSF och ESM kombinerat inte får överstiga 500 miljarder euro, men eftersom det fanns länder som ansåg att det här egentligen skulle vara ett större belopp säger man också att man ska återkomma och se om detta belopp behöver höjas i mars 2012. Nu är ju det en fråga som ni vet inte berör oss eftersom vi inte är del av EFSF och ESM, och vi har alltså inga garantier i de här fonderna.

Däremot ser ni i punkt 4 det nya om IMF, som vi begärde mandat för i EU-nämnden. Det är det nya i den här brandväggen.

Jag tror att detta är de viktigaste ändringarna eller huvudpunkterna i det här papperet. Varför vi tyckte att det var viktigt att konsultera er var med anledning av punkt 5. I punkt 5, som alltså är en del av sättet att stärka economic governance, gör man mer automatiska sanktioner än vi har i sexpacken. Man kommer in med de automatiska sanktionerna tidigare. I sexpacken ligger ett antal skeden där rådet måste gå in och värdera om ett land verkligen befinner sig i underskottsförfarande. I och med den här paragrafen kan sanktionerna utlösas mycket snabbare, det vill säga så fort kommissionen har konstaterat att ett land befinner sig i ett underskottsförfarande. Det händer vid en omvänd majoritet, alltså om en kvalificerad majoritet inte går emot kommissionens rekommendation.

Återigen: Detta berör bara euroländerna, men eftersom de här beslutsreglerna står inskrivna i artikel 126 måste man ändra i fördraget om man ska få mer automatiska sanktioner för euroländerna. Därför påverkar det också oss. Sverige måste säga att det är okej att vi ändrar i fördraget för att euroländerna ska [skrapar och skramlar] gå med på en sådan fördragsändring utifall att det [ohörböart på grund av skrapljud] avtalet [… sprakar] kan beslutas i EU-27-kretsen, vilket dock alltså ännu inte är fallet, men det går ju väldigt snabbt i de här förhandlingarna så vi vill inte vara de som blockerar ifall det blir så att vi får en 27-lösning [ohörbart].

Vår bedömning är i dag att det här är bra och att Sverige ska gå med på det, det av den enkla anledningen att vi de senaste två åren – Susanne Ackum får korrigera mig – drivit automatiska sanktioner, att det är ett bra sätt att tidigt och gradvis ha automatiska sanktioner.

Jag vill också kommentera den sista paragrafen i papperet, som är lite tvivelaktig. Man kan missuppfatta vem som går med på och inte går med på det här fördraget. Det tror jag kommer att korrigeras, eftersom papperet ju bara rör eurozonen. Varför det står att Sverige skulle konsultera sitt parlament var just med anledning av fördragsändringen, om det blir en ändring i 27-format [samma som ovan, ohörbart].

Mycket har gått väldigt snabbt, och det är väl en av anledningarna till att det blev oklart i den sista paragrafen.

Jag tror att jag stannar där, och så får ni ställa frågor till oss.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Du har uppehållit dig väldigt mycket vid punkt 5. Vad ni begär är alltså mandat för att Sverige ska acceptera punkt 5, även om den inte tillämpas på Sverige eftersom Sverige ännu inte är medlem av euron. Är det så jag ska uppfatta det?

Anf.  74  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Exakt, därför att den innebär en fördragsändring. Det är därför Sverige måste godkänna den punkten.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

En fördragsändring av de 27 tillämpad på de 17.

När det gäller de övriga punkterna här, hur ser Sverige på dem? Eller är det så att vi ska hålla öppet och återkomma beträffande de andra punkterna? Är det så jag ska uppfatta det?

Anf.  76  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Alla de andra punkterna berör ju euroländerna, och de kräver ingen fördragsändring. Det krävs dock, ska jag säga, i punkt 4, och det kan genomföras genom protokoll 12, men det fick vi mandat för från er redan i onsdags. Punkt 4 kräver alltså protokoll 12.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Det är inte så lätt att ta in allt det här på en gång. Får jag fråga om ni avser att komma tillbaka till EU-nämnden under den här perioden som ni är i Bryssel eller i dag fredag?

Anf.  78  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Det är väldigt svårt att säga. Om det inte går utöver protokoll 12, då tillämpligt bara på euroländerna och fördragsändring enligt punkt 5, tror jag inte att vi behöver komma tillbaka, för då behöver vi inte ytterligare mandat. Än så länge är det här papperet inget EU-27-papper, så det kanske inte ens kommer till en ändring i protokoll 12 och fördragsändring.

Vi ska dock komma tillbaka till riksdagen, inte i dag men inom tio dagar, vad gäller belopp på IMF, som det står i papperet. Om det blir EU-nämnden eller riksdagen återstår att se, men vi återkommer. Det kanske krävs ett riksdagsbeslut i punkt 4 i 14 §.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Det handlar om IMF-pengarna, men de har inte varit särskilt kontroversiella i nämnden.

När det gäller de andra punkterna säger ni alltså att Sverige egentligen inte tar ställning till de andra punkterna eftersom de bara är tillämpbara för euroländerna. Är det så jag ska uppfatta det?

Anf.  80  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Exakt, i och med att det inte är en EU-27-överenskommelse. Det är endast när alla 27 ställer sig bakom det här papperet som det triggas fördragsändringar, protokoll 12 och så vidare, och eftersom alla 27 inte står bakom det ännu så gör det inte det. Men för det fall de skulle göra det, och för att vara på den säkra sidan, att ni är med på att vi i så fall behöver en fördragsändring på punkt 5, begär vi mandat för fördragsändring.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Just det, för att alla 27 ska vara med på den fördragsändringen som bara tillämpas på de 17. Det har jag fattat.

Min fråga gällde egentligen de andra punkterna. Har Sverige någon uppfattning om de andra punkterna eller säger vi varken ja eller nej på de andra punkterna? Är det så man ska uppfatta det?

Anf.  82  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Ja. Det berör inte oss.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Bara så att jag vet vad läget är.

Då har jag ett antal på talarlistan och det kanske blir fler.

Anf.  84  MARIE GRANLUND (S):

Från Socialdemokraterna välkomnar vi att man har funnit en lösning. Man kan ha extremt många synpunkter på den, men det har i alla fall kommit till stånd en lösning.

Vi kan acceptera att de 17 går före i det här, om de nu vill göra det. Man vet ju hur det är med medierna, men man blir trots det lite oroad av statsministerns uttalande tidigare i dag till TT att åsikten var att Sverige skulle gå med, alltså de 17 plus de som skulle vilja vara med i det här.

Vi har haft en omfattande diskussion tidigare vad gällde till exempel sexpacken som nu får en tydligare implementering. Vi har godkänt och tyckt att det var rimligt och ställt oss bakom sexpacken, men vi vet att väldigt många av åtgärderna i sexpacken bara berör euroländerna. Diskussionen hade självklart varit en helt annan om det skulle beröra alla.

Jag vill bara framhålla detta.

Vi stänger inte dörren för en fördragsändring för de 17, men självklart är det så, vilket vi påtalat ett antal gånger, att det har varit ett stort demokratiskt underskott i hela den här hanteringen. När det ska till en riksdagsbehandling måste de folkvalda naturligtvis kunna fatta besluten efter det underlag som vid denna tidpunkt finns. Det måste vi verkligen gå igenom. Men vi stänger inte dörren för att de 17 vill gå före.

IMF kommer vi tillbaka till, men där ska också vara en riksdagsbehandling. Jag skulle emellertid vilja säga att ett viktigt krav som vi kommer att återkomma till är att om IMF ska ha en ökad roll måste ett krav vara att man respekterar ILO-konventionen. Det går inte att bara köra, som man har gjort tidigare.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Får jag för klarhetens skull fråga: Ni har ingenting emot punkt 5? Ni accepterar att Sverige stöder den så som det har beskrivits här?

Anf.  86  MARIE GRANLUND (S):

Man kan ha hur mycket synpunkter som helst, men vi accepterar att euroländerna går före.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Och det innebär i detta fall att ni stöder punkt 5?

Anf.  88  MARIE GRANLUND (S):

Precis som statssekreterarna säger kanske det här papperet kommer att ändras. Vi säger att vi kommer att återkomma till en sakbehandling av hur en eventuell fördragsändring kommer att se ut. Vi stänger inte dörren för att det kan behövas en sådan, men skulle det visa sig att det är saker som vi inte tycker är bra i det här förbehåller vi oss självklart rätten att påtala detta vid riksdagsbehandlingen.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Självklart. Det är precis som Katarina Areskoug har sagt, att dokumentet kommer sannolikt att ändras under dagen i de fortsatta förhandlingarna, så det är bara ett ställningstagande i EU-nämnden.

Anf.  90  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Jag har först två frågor om IMF-tillskottet till regeringens representanter i Bryssel. Kan man i dag säga hur mycket pengar det handlar om för Sveriges del i det här tillskottet? Vilka EU-länder är inte med och skjuter till pengar i IMF-tillskottet? Det framgår nämligen av texten att inte alla EU-länder är med.

Jag ska också tydligt deklarera att Vänsterpartiets ståndpunkt är att inte stödja det här tillskottet. Vi tycker att det är ett sätt att gå runt att euroländerna ska ta ansvar för sin egen ekonomiska situation och lägga över bördan från EFSF och euroländerna till alla länder. Det är vi inte beredda att godta. Vi ingår inte i majoriteten där.

Sedan har jag några andra synpunkter. Om vi, för det första, ska godta en fördragsändring är det för oss ett villkor att man inför ett socialt protokoll som slår fast respekten för arbetsrätten i Europeiska unionen, däribland svenska kollektivavtal och lagar på svensk arbetsmarknad. Det är ett absolut villkor för oss för att kunna godta någon fördragsändring över huvud taget.

För det andra tycker vi inte om innehållet i fördragsändringen. Vi tror inte att det löser eurokrisen, och vi menar att det är oerhört ensidigt. Vi tackar därför nej till denna fördragsändring, och vi beklagar att det sker på det här sättet, med minimal information till folkvalda i medlemsländerna och egentligen inga konkreta fördragstexter att ta ställning till – och ändå ska vi göra det på ett sådant här kort telefonmöte.

Jag skulle alltså vilja få svar på frågorna hur stort det svenska tillståndet via IMF blir och vilka EU-länder som inte är med på IMF-vägen.

Anf.  91  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Jag kan svara på den första frågan från Marie Granlund och sedan tar Susanne Ackum över.

Det är helt rätt som Marie Granlund säger att vi kommer att komma tillbaka till textbehandlingar av punkt 5, som nu är en inriktning. Sedan kommer vi att återkomma med en detaljerad lagtext, och då får vi naturligtvis ha synpunkter på den också. Det ingår i den fortsatta processen.

Anf.  92  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag svarar på de frågor som rör IMF. Tyvärr har jag inte helt klara svar. I onsdags kväll dök summan 200 miljarder euro upp som ett mål man har för eurozonsländerna inklusive de länder som inte är med i eurozonen, alltså ett mål för hela EU. Den summan nämns också i det papper vi fick här på morgonen. Men det står inte exakt att det blir 200 miljarder euro, så vi vet inte vilken andel eurozonen har kunnat nå upp till. Däremot vet vi att en del länder har problem med de här IMF-delarna. Vi vet inte heller vilka outs, mer än att Sverige och Danmark har signalerat intresse för att medverka vid [skrammel och pip i luren] IMF-bilaterala lån.

Vad vi har sagt och det som vi diskuterade i EU-nämnden är att när vi vet hur stora andelar eurozonens länder tänker ta, baserat på sina quota, skulle det vara rimligt att vi går in med ungefär samma andel. Men jag kan inte svara på det beloppet, tyvärr. Jag hoppas att vi kan återkomma till det under dagen, men som Katarina Areskoug sade är det här definitivt någonting som ska riksdagsbehandlas när beloppen väl blir kända.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare vill jag fråga om det är någon ledamot som har ringt in.

Kenneth G Forslund och Lars Hjälmered är med på telefon.

Anf.  94  BILLY GUSTAFSSON (S):

Jag har en kunskapsfråga av närmast konstitutionell natur. Jag kanske borde veta det, men jag vet det inte, så därför ställer jag frågan. Vilken artikel och vilka punkter är det som måste ändras för att göra en fördragsändring, så att man kan se det i befintlig text?

I artikel 126, punkt 14 handlar det sista stycket om rådets möjlighet att ta fram och besluta om regler, efter en särskild beslutsprocedur, för tillämpningen av protokoll 12, som ju är kopplad till artikel 126. Jag får inte riktigt ihop det. Det är möjligt att jag borde veta det, men kunde ni klara ut det skulle jag vara tacksam.

Anf.  95  KERSTIN LUNDGREN (C):

Jag har också en liten fundering om hur bilden ser ut. Jag noterar, och tror att det är rätt, att det är UK och Ungern som inte har signalerat något intresse. Hur ställer de sig till en fördragsändring? Det är naturligtvis intressant att veta för att se hur pass möjlig och framkomlig den vägen är när vi talar om punkt 5.

Anf.  96  DÉSIRÉE PETHRUS (KD):

Jag stöder den ståndpunkt som regeringen har så här långt.

Jag skulle vilja fråga: Har jag uppfattat det rätt att det blir en proposition om IMF och en proposition om fördragsändring? Kommer även länder utanför euron att skjuta till pengar för brandväggen när det gäller IMF? Jag såg i medierna att USA nämnts, men även Kina har diskuterats. Det skulle vara intressant att veta om det finns fler i den diskussionen.

Vad händer nu konkret? Finns det någon direktverkan just nu på de beslut som kommer att fattas i helgen?

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Allting ska behandlas i Sveriges riksdag.

Anf.  98  DÉSIRÉE PETHRUS (KD):

Jag menade just för eurozonen, alltså för länderna inom eurozonen.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Nu får statssekreterarna försöka svara. Sedan vill några komma tillbaka en andra gång.

Anf.  100  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

Jag börjar med Billy Gustafssons frågor. Den första frågan: Vad är det i punkt 5 som kräver fördragsändring? Jo, i artikel 126 finns beslutsregler om att man ska fatta besluten med kvalificerad majoritet. Vad man nu gör är att man ändrar beslutsregeln till omvänd kvalificerad majoritet. Det är rätt komplicerat, men i stället för att en kvalificerad majoritet av medlemsländerna ska hålla med kommissionen blir det så att kommissionens rekommendation gäller om inte en kvalificerad majoritet går emot kommissionen. Det blir alltså lättare för kommissionen. Det vi vill är att det ska bli mer automatik i sanktionerna, inte politisk påverkan. Det är alltså beslutregeln man ändrar. Den står i fördraget, och därför måste man ändra i fördraget. I fördraget finns artikel 126 § 14. Det är den som beskriver protokoll 12. Relevansen för den i det hela gör att man kan ändra i protokoll 12 genom ett särskilt lagstiftningsförfarande som gör att man inte behöver göra en fördragsändring. Det är den som man använder sig av på punkt 4 i det här papperet.

Sedan var frågan varför britterna och ungrarna inte ansluter sig. Det här går väldigt fort, och vi har inte full insyn i alla länders positioner. Men jag vet att britterna inte vill ansluta sig till det här papperet. De har helt enkelt problem med att gå med på en fördragsändring om de inte själva får fördragsändringar på helt andra områden som inte syns i papperet. Bland annat vill de få ändringar i fördraget vad gäller finansiella tjänster, och det har inte andra medlemsländer gått med på. Därför vill inte britterna gå med på fördragsändringar enligt det här papperet.

Anf.  101  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag kan svara på frågan om det finns andra länder som också har visat intresse för att ge bilaterala lån till IMF.

Poängen med åtagandet som EU och framför allt eurozonen vill göra är att ge en stark signal till vår omvärld att nu tänker vi ta tag i våra problem. Man vill gärna signalera att 200 miljarder har man tänkt ge i bilaterala lån till IMF. Förhoppningen är att de totala bilaterala lånen ska nå upp till 350 miljarder. Det är åtminstone vad IMF:s chef Christine Lagarde har signalerat.

Vi har inte sett några uttalanden från det som kom ut i natt som gör att andra länder nu har bestämt att de kan gå in med bilaterala lån. Men efter Cannesmötet i början av november var det diskussioner om USA och Kina. Framför allt har den norska oljefonden varit föremål för diskussioner om bilaterala lån till IMF. Men vi vet tyvärr inte mer än så.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Det här blir väldigt mycket fråga om juridik och fördragsändringar. Jag vill säga att för Folkpartiets del är vi väldigt oroade över den politiska signal som här skickas ut, att Europa delas upp ytterligare i två grupper. Jag tror att det är angeläget att vi inte agerar på ett sådant sätt att vi hamnar i en särskild grupp av utanförstående länder, till exempel med Storbritannien och Ungern. Vi måste till varje pris undvika att Sverige hamnar i ett europeiskt utanförskap. Det har vi redan gjort delvis genom att vi inte är med i euron. Men det understryks ytterligare genom den utveckling som vi nu ser och som vi anser är väldigt olycklig och skadlig för Sverige. Vi kan få sämre möjligheter att skydda oss själva mot andra länders beslut som kan vara till vår nackdel.

Vi är naturligtvis positiva till det här, men vi kanske skulle ha varit mer positiva även på andra punkter om vi hade haft lite mer tid och möjligheter att begrunda situationen.

Anf.  103  MARIE GRANLUND (S):

Herr ordförande! När vi diskuterade de här frågorna i onsdags var vi socialdemokrater tydliga med att vi tycker att det är väldigt viktigt att också ta upp de sociala frågorna, löntagarnas rättigheter. Jag redogjorde för att jag tycker att man ska ställa som krav att ILO-konventionen följs och att det verkligen är läge att lyfta fram frågan om ett socialt protokoll. Men vi kommer att återkomma till detta i de fortsatta diskussionerna om det blir någon fördragsändring.

Återigen: Vi stänger inte någon dörr här för diskussionerna i Bryssel. Men självklart har vi som folkvalda alltid möjlighet att uttrycka våra åsikter när vi väl får papper på bordet, vilket är ganska bristfälligt för tillfället.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

För att fylla på det som Marie Granlund sade hade både Socialdemokraterna och några andra partier åsikter som inte var precis riktade till det här och som gällde just socialt protokoll och klimatfrågan. Jag förutsätter att de avvikande meningarna och medskicken hänger med.

Anf.  105  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Ska jag tolka det som att det finns en gemensam rödgrön ståndpunkt – S, V, MP – om att vi vill att man för in frågan om ett socialt protokoll i förhandlingarna på toppmötet? Vänsterpartiet stöder en sådan gemensam uppfattning att det ska vara den svenska regeringens linje.

Jag skulle vilja återvända till frågan om IMF-lånet. Kan våra representanter i Bryssel bekräfta att Storbritannien inte är med och skjuter till pengar till det bilaterala IMF-lånet till eurogruppen? Det är ganska anmärkningsvärt om det ekonomiskt tyngsta landet utanför eurozonen inte är med medan Sverige är det.

Ett sammanlagt bilateralt lån på i storleksordningen 200 miljarder euro motsvarar 1 900 miljarder svenska kronor. Bekräftar Bryssel att det kan röra sig om tiotals miljarder svenska kronor som vi nu binder upp oss för, frånsett att Vänsterpartiet inte är berett att stödja beslutet?

Anf.  106  KERSTIN LUNDGREN (C):

Ungern hörde jag ingenting om. Det är ju ett land som inte har det alldeles enkelt, så jag skulle gärna vilja ha någon kommentar om Ungerns motivering, inte bara vad gäller UK.

Jag är också nyfiken på om signalen har kommit från UK eller Ungern om att ifall de inte får sina tillägg kommer de att motsätta sig en fördragsändring. Eller kommer man att acceptera den? Jag vill bara få en bild av läget.

Vi ger naturligtvis vårt stöd för regeringens upplägg.

Anf.  107  MARIA FERM (MP):

Från Miljöpartiets håll har vi förståelse för att euroländerna vill gå vidare med de här sanktionerna. Vi är kritiska till hela processen kring en eventuell fördragsändring och även till frågan om punkt 4 och hur man ändrar beslutsmöjligheterna där. Vi skulle kunna ställa oss positiva till frågan om ett socialt protokoll i förhandlingarna.

Vi har förståelse för att euroländerna vill gå före och genomföra sanktioner. Däremot ser vi ett problem med att skapa ett stort maskineri som riskerar att paralysera Europa i en tid då man behöver stärka konkurrenskraften. Vi är alltså kritiska till processen kring en eventuell fördragsändring som kan komma i fråga.

Anf.  108  GUSTAV BLIX (M):

Jag vill från moderat sida kort uttrycka vårt stöd för regeringens arbete i detta. Det är självklart så att om vi hade varit ensamma i Bryssel och som svenska representanter själva fått utforma regelverk, krishantering och annat hade det inte sett ut så här. Vi vill verkligen understryka vårt stöd till regeringen i detta läge.

Anf.  109  MARIE GRANLUND (S):

Låt mig som svar på Jonas Sjöstedts fråga – han var inte här förra gången, utan det var en annan representant från Vänsterpartiet – nämna att en av våra huvudpunkter var just detta med socialt protokoll. Det har sagts från regeringens sida – vilket jag inte vet om det stämmer, men låt säga att det stämmer – att det krävs en fördragsändring för ett socialt protokoll. I så fall är det verkligen läge nu. Om det krävs en fördragsändring, är Vänsterpartiet då med på det? Vänsterpartiet verkar ju vara emot att öppna fördraget.

Vi står fast vid, och det har varit vår huvudpoäng här, att balansera de ekonomiska åtgärderna med att värna människors rättigheter.

Anf.  110  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag ska försöka svara på Jonas Sjöstedts fråga angående IMF- [ohörbart] punkt 14 [ohörbart] punkt 4 är förhoppningen att man ska kunna nå till 200 miljarder euro. Det är, som Jonas Sjöstedt säger, 1 900 miljarder svenska kronor. Exakt hur fördelningen ska gå till och exakt [ohörbart] vet vi inte i dagsläget. När det blir aktuellt för Sverige att delta [ohörbart] rör det sig om att inteckna eller öronmärka Riksbankens valutareserv för att kunna ge de bilaterala lånen. Det kommer inte att röra sig om att Sverige ska betala in någon summa till IMF. Däremot öronmärks Riksbankens valutareserv.

För att Sverige ska kunna ge bilaterala lån krävs ett godkännande av Riksbanken, eller rättare sagt är det Riksbanken som lämnar in en förfrågan till riksdagen. Men jag kan inte svara på hur stort vårt belopp skulle kunna bli.

Anf.  111  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG:

När det gäller Kerstin Lundgrens fråga har vi som sagt inga detaljer om den ungerska positionen. Det här papperet reflekterar situationen klockan fem i morse, och vi har inte full kontroll på alla 27 medlemsländers positioner i detta läge. Vi får återkomma om det.

Det stämmer att om Ungern och Storbritannien inte går med på en EU-27-överenskommelse kommer de 17 länderna att gå vidare med ett mellanstatligt avtal. Det är så man ska se det.

Anf.  112  BO BERNHARDSSON (S):

Vi är i princip positiva till en IMF-medverkan. Det följer god svensk tradition att ställa upp i sådana sammanhang.

Samtidigt måste jag säga att allt inte är glasklart, som vanligt, när vi samlas här. Det finns en rad frågetecken om hur stor denna medverkan eventuellt skulle kunna bli och vilka länder som ställer upp. Det är naturligtvis en förutsättning att det finns en bred uppslutning. Det påverkar i så fall var den svenska summan landar, så det kommer vi givetvis att värdera.

Anf.  113  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Den union som är på väg nu känner vi inte igen från när vi gick till val tidigare, utan den har blivit något alldeles nytt. Den text som ligger framför oss nu är som sagt inte det som vi röstade om en gång i tiden.

Jag kan respektera att EU-17 vill ha en fördragsändring. Lagförslag som härstammar från dessa förändringar säger vi okej till, men det ska i så fall föregås av folkomröstning.

När det handlar om IMF är vi väldigt tveksamma till konceptet att svenska skattemedel ska gå till ett, som vi ser det, döende europrojekt.

Jag tycker att man har snickrat ihop den monetära unionen på helt felaktiga grunder. Man har haft för bråttom och varit alltför naiv i sin tilltro till andra regeringars omdöme, så jag tror inte att det går att rädda det här projektet.

Vi vill skona svenska folket i så hög grad som möjligt inför kommande ekonomiska kristider. Vi säger därför nej till mer pengar till IMF.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag ska försöka göra en sammanfattning. Beträffande IMF-bidrag uppfattar jag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet upprepar sin i grunden positiva inställning. Men självklart kommer frågan om det exakta beloppet att tas upp. Frågan om IMF-bidrag behöver också riksdagsbehandlas.

När det gäller frågan om fördragsändringen, särskilt punkt 5, har Socialdemokraterna understrukit – jag uppfattar att det också är grundhållningen hos Miljöpartiet – att man inte vill stänga några dörrar och att man accepterar en fördragsändring, att det möjliggör för de 17 euroländerna att gå vidare som de vill.

Anf.  115  MARIE GRANLUND (S):

Återigen: Vi kan ta ställning fullt ut när vi har ett förslag. Det är riksdagen som måste ta ställning till detta. Vi stänger inga dörrar, nej, men vi kan inte säga exakt hur saker och ting ska vara. Man kan fortsätta de här diskussionerna, och vi återkommer när det blir riksdagsbehandling. Vi utesluter inte en fördragsändring.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Det var klargörande.

Anf.  117  MARIA FERM (MP):

Vi vill vara tydliga i vår kritik mot hela processen, som eventuellt leder fram till en fördragsändring. Vi ser ett stort problem med hur den demokratiska processen fungerar i hela EU och särskilt när det gäller detta.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att du talade för många här.

Vänsterpartiet säger nej både till resurser till IMF och till varje form av fördragsändring.

Anf.  119  JONAS SJÖSTEDT (V):

Vi har ju att ta ställning till den fördragsändring som i någon form ligger framför oss, och den avvisar vi. Vi avvisar också att skjuta från höften och slänga i väg svenska skattemiljarder på det sätt som nu sker med IMF-lånet utan att få något underlag.

Jag vill understryka att vi lyfter fram frågan om socialt protokoll. Jag förstår det som att det finns en rödgrön enighet där vi begär att regeringen lyfter fram frågan om socialt protokoll i samband med den fördragsändring som diskuteras.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Sverigedemokraterna avvisar resurser till IMF men säger okej till en fördragsändring, men då under förutsättning att det sker efter en folkomröstning i Sverige. Har jag uppfattat det rätt?

Anf.  121  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

När det handlar om EU-17-länderna och eurozonen kan vi acceptera det om vi håller folkomröstning innan vi går med på lagförslag med dessa förändringar.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar statssekreterarna och önskar dem lycka till i de fortsatta förhandlingarna.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Tobias Billström

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 27–28 oktober 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor den 13–14 december 2011

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Tobias Billström med medarbetare välkomna! Det finns inga A-punkter. Vi har en återrapport. Jag ställer frågan om vi ska öppna för frågor på återrapporten direkt. Eller vill statsrådet säga någonting?

Anf.  124  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Herr ordförande! Det är inget att diskutera. Den situation vi har i Europa i dag kräver att vi alla anpassar oss. Det är alltså inte så mycket att säga om det.

Jag hade likafullt tänkt gå direkt in på återrapporteringen från RIF-rådet i Luxemburg den 26 och 27 oktober. Vid vårt förra möte fick vi en rapport från ordförandeskapet om läget i förhandlingarna och om rättsakterna inom det gemensamma asylsystemet. Under lunchen hade vi en diskussion mot bakgrund av den information vi har fått från Grekland om att arbetet med den nationella handlingsplanen för asylreformer och migrationshantering fortlöper samt Frontex aktuella verksamhet i området på gränsen mellan Grekland och Turkiet.

Jag uttryckte än en gång oro över att det stöd och den hjälp som erbjuds Grekland inte tas emot eller hanteras effektivt och att vi därför inte ser nämnvärda förbättringar. Jag framhöll också EASO, alltså stödkontoret för asyl, och UNHCR:s ovärderliga bidrag i det praktiska samarbetet.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för återrapporten och lägger den till handlingarna.

Vi går till punkt 4 på dagordningen.

Anf.  126  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Ordförande! Det är det vi kallar viseringsförordningen, alltså ett utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av den befintliga förordningen 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna samt av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav.

Vi ska under denna dagordningspunkt diskutera förändringar till de ändringar i viseringsförordningen som kommissionen presenterade i slutet av maj i år. Det rör framför allt förslaget till en så kallad tillfällig suspenderingsmekanism av viseringsfriheten. Sedan vi senast diskuterade frågan inför RIF-rådet i juni har intensiva förhandlingar förts både i rådet och i Europaparlamentet. Man är överens om att det finns ett behov av en sådan här mekanism att kunna använda under särskilda omständigheter, då viseringsfriheten på olika sätt fått oönskade konsekvenser.

Diskussionen har framför allt rört hur mekanismen ska utformas och vilka kriterier som ska sättas upp för när suspenderingsmekanismen kan användas. Här har uppfattningarna delvis gått isär. Vissa medlemsstater har önskat mer flexibla kriterier medan andra vill ställa upp mer statistiska krav på när en situation kan bedömas tillräckligt allvarlig för att mekanismen ska kunna användas.

För Sveriges del är det viktigt att nå fram till en effektiv lösning och att rimliga och tydliga kriterier formuleras för när suspendering ska kunna införas eller upphävas, detta för att förhindra att möjligheten till suspendering missbrukas. Jag anser att det är grundläggande att mekanismen är objektivt utformad och inte tar sikte på särskilda regioner.

Sverige kommer att ge stöd till ordförandeskapets kompromissförslag gällande utformning av suspenderingsklausulen. De kriterier som har tagits fram för när en medlemsstat kan tillämpa mekanismen och de aspekter kommissionen ska ta i beaktande innan man går vidare med beslut genom så kallat kommittéförfarande tycker vi är väl avvägda och rimliga. De utgör en god kompromiss mellan kravet på objektivitet och flexibilitet.

Vi ser mekanismen som en möjlighet att i vissa fall undvika att vissa stater råkar ut för att föras över till listan över stater vars medborgare är skyldiga att inneha visering vid inresa till EU. En sådan ändring blir mer dramatisk och långtgående än en tillfällig suspension av viseringsfriheten. Vidare torde suspensionsmöjligheten vara en viktig komponent då framtida möjliga viseringsfriheter övervägs.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till punkt 5.

Anf.  128  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Ordförande! Under den punkten har vi fått information från ordförandeskapet om att RIF-rådet vid dagordningspunkten, trots vad som tidigare angivits, inte kommer att diskutera en process för tidig varning inom Dublinförordningen. Efter beslut i Coreper ska vi i stället få en uppdaterad lägesrapport om samtliga rättsakter inom det gemensamma asylsystemet.

I en komplettering från Justitiedepartementet till riksdagen i går eftermiddag skickade vi med ett nytt dokument ställt till rådet med en skriftlig rapport om vad i förhandlingarna Polen lämnar över till det inkommande danska ordförandeskapet.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Är detta en diskussionspunkt eller en informationspunkt?

Anf.  130  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Det har blivit en informationspunkt.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Det var så jag uppfattade det också.

Anf.  132  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! När den här frågan behandlades i utskottet anmälde vi avvikande mening som jag tror ska finnas i handlingarna. Det gäller också den föregående punkten, punkt 4.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Nu har detta blivit en informationspunkt, så det får bli en annan gång.

Jag tackar statsrådet för informationen under punkt 5.

Vi går vidare i handlingarna till punkt 8. Är det en informationspunkt?

Anf.  134  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Det är en informationspunkt. Det har ännu inte presenterats något ståndpunktsdokument för denna dagordningspunkt, och den information vi har är att ordförandeskapet på egen hand kommer att lägga fram en rapport för RIF-rådet till mötet den 13 december. Den ska ses som ett avstamp för det arbete på området som det inkommande danska ordförandeskapet ska fortsätta.

Bakgrunden till diskussionen om ett ökat migrationstryck och hur man bör bekämpa olaglig invandring har följt av händelserna i Nordafrika under våren. Fokus i denna diskussion har i första hand riktats mot inströmningen via södra Medelhavet och den grekisk-turkiska landgränsen. Som ni vet har EU och medlemsstaterna i uttalanden och slutsatser från både Europeiska rådet och RIF-rådet samt i flera nya meddelanden från kommissionen uppmanats att vidta åtgärder för att hantera situationen.

Då det handlar om samarbete med tredjeland inom ramen för den övergripande strategin för migration understryker vi vikten av en balanserad dialog kring frågor som hur EU kan förbättra återvändandepolicyn, hur viseringsinstrumentet kan användas mer effektivt inom ramen för viseringskodexen och naturligtvis också en förordning med gemensamma bestämmelser av ekonomiadministrativ karaktär.

Sverige betonar alltid att internationella förpliktelser på asylområdet måste efterlevas för människor i behov av skydd i migrationsströmmarna. Eventuella åtgärder som vidtas ska inte hindra tillgången till skyddssystem för de personer som har rätt till dessa.

Anf.  135  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Jag trodde att punkt 6 skulle komma upp även i samband med Tobias Billström. Båda ministrarna stod nämligen under den punkten. Vi anmälde avvikande mening som avsåg just migrationsområdet när det gäller denna punkt, och därför valde jag att inte ta upp det när Beatrice Ask var här. Man kan kanske notera att den finns med i handlingarna.

Jag funderar lite över rubriksättningen på punkt 8, detta med det ökade migrationstrycket. Är det riktigt? Kan man säga att antalet asylsökande till EU ökar som helhet? Detta ger ett intryck av att det är en kraftig ökning av migrationstrycket i stort. Jag bara funderar över rubriksättningen. (Anm. Jfr. anf. 10 samt anf. 89)

Anf.  136  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Först och främst är det kansliet som har uppmanat oss att inte prata om den andra punkten. Det är statsrådet Ask som har tagit informationen där.

När det sedan gäller rubriksättningen är den naturligtvis korrekt, av två skäl. Antalet asylsökande till EU ökar faktiskt något. Nu talar vi om det ökade migrationstrycket, och det innefattar ju även människor som kommer av andra skäl än för att söka asyl. Mängden människor som kommer på det viset har ökat. Det kunde vi se under utvecklingen i Nordafrika. Det var ett mycket litet antal av de 25 000 personer som kom över Medelhavet från till exempel Tunisien till Italien som sökte asyl, men migranter var de likafullt.

Detta måste vi hantera, och då är det bra att vi nu arbetar med en strategi för de frågorna. Det tar denna punkt upp och diskuterar. Sedan får vi väl se vilka tankar och idéer ordförandeskapet kommer att presentera i rapporten.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen under punkt 8.

Vi går till punkt 9 om en övergripande strategi för migration.

Anf.  138  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M):

Detta meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om en övergripande strategi för migration innebär en föredragning av kommissionen och en första diskussion.

Den 18 november presenterade kommissionen ett meddelande om den övergripande strategin för migration och rörlighet. Sedan den övergripande strategin för migration antogs 2005 har den kontinuerligt stärkts och vidareutvecklats. Kommissionens meddelande bekräftar detta och slår fast att strategin är det viktigaste ramverket för EU:s dialog och samarbete med tredjeland. Samtidigt understryks vikten av att strategin blir en tydligare integrerad del av EU:s utrikespolitik, inklusive utvecklingspolitiken.

Inom de huvudområden som omfattas av den övergripande strategin för migration – att underlätta laglig migration och rörlighet, att förhindra olaglig migration och människohandel, att främja internationellt skydd samt maximering av utvecklingspotentialen när det gäller migration och rörlighet – ges rekommendationer som i huvudsak utvecklar det arbetssätt som gäller i dag. Jag vill särskilt framhålla några aspekter.

Kommissionen lyfter fram rörlighetsfrågan som strategiskt viktig i det fortsatta arbetet. De tre huvudteman som finns i den övergripande strategin föreslås bli fyra för att även inkludera frågan om internationellt skydd och den externa dimensionen av asyl. Vad gäller de geografiska prioriteringarna konstateras att den övergripande strategin är global men att de regionala processerna med det östra och södra grannskapet bör prioriteras.

Strategin ska stödjas av två typer av ramverk för partnerskap och dialog. Partnerskap för rörlighet ska ses som det huvudsakliga och mest utvecklade ramverket med i första hand EU:s grannskapsländer, som omfattar alla relevanta migrationsfrågor. Det andra ramverket, den gemensamma agendan för migration och rörlighet, ska användas där någon sida inte är redo för de åtaganden som omfattas av partnerskap för rörlighet.

Jag anser att vi för svenskt vidkommande kan välkomna kommissionens meddelande om den övergripande strategin för migration och rörlighet. Den för utvecklingen framåt på ett positivt sätt så att strategin blir ett verkligt heltäckande ramverk som omfattar samtliga migrationsområden av strategisk betydelse för EU. Det är här särskilt välkommet att kommissionen lyfter fram vikten av att underlätta rörlighet mellan EU och omvärlden och att frågan om internationellt skydd nu ingår som ett av huvudområdena i strategin.

Anf.  139  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Ordförande! Tack, ministern, för föredragningen! Föga förvånande ska jag säga att vi Sverigedemokrater anser att migrationsfrågorna ska vara en nationell angelägenhet. Jag vill dock tillägga att det finns aspekter i detta meddelande som mycket väl kan bidra till att avhjälpa de problem EU i dag har med migrationsflöden.

Vi ser mycket fram emot att se hur detta kommer att utvecklas, men vi anmäler ändå avvikande mening utifrån att vi anser att det ska vara en nationell fråga.

Anf.  140  JONAS SJÖSTEDT (V):

Även vårt parti anmälde avvikande mening i utskottet, utifrån den ungefär helt motsatta utgångspunkten jämfört med Sverigedemokraterna.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informationspunkt, så vi noterar i de stenografiska uppteckningarna vad som har sagts. I övrigt tackar vi statsrådet för informationen under denna punkt.

Apropå det Jonas Sjöstedt tidigare sade om en överhoppad punkt vill jag säga att vi i de stenografiska uppteckningarna har noterat att du vid det tillfället hade velat göra en markering.

Därmed tackar vi statsrådet med medarbetare för att de kom hit och önskar trevlig helg.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (telekommunikation)

Statsrådet Anna-Karin Hatt

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för transport, telekommunikation och energi (transport och telekom) den 27 maj 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för transport, telekommunikation och energi (transport och telekom) den 12–13 december 2011

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Välkommen, statsrådet Anna-Karin Hatt!

Det finns inga A-punkter. Det finns en återrapport från den 27 maj. Det är dock ganska längesedan, och då var väl statsrådet inte heller statsråd. Vill statsrådet säga någonting? Annars lämnar vi öppet för frågor direkt.

Anf.  143  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Låt mig bara säga att statsrådet var statsråd då, men det är ett tag sedan. Vill ni ha en kort återrapport kan jag därför nämna några saker.

Huvudpunkten den 27 maj var att telekomministrarna beslutade att förlänga Enisas nuvarande mandat med 18 månader. Sedan noterade vi lägesrapporter både när det gäller mandatet på längre sikt och när det gäller radiospektrumprogrammet. Dessa punkter kommer upp igen på rådsmötet den 13 december, så jag kan återkomma mer i detalj till dem.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Då lägger vi återrapporten till handlingarna.

Vi går över till dagordningen och punkt 10 om programmet för radiospektrumpolitik.

Anf.  145  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Denna fråga var som sagt uppe både på det förra och det förrförra ministerrådet. Vi har fått statusrapporter om hur arbetet med programmet har gått, och nu har vi ett kompromissförslag som har arbetats fram i trepartssamtal mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Det är uppe för formellt antagande på ministerrådet. Jag förväntar mig ingen diskussion om förslaget, men jag skulle ändå helt kort vilja berätta för er hur kompromissen ser ut.

I förhållande till kommissionens ursprungliga förslag är den kanske mest kända ändringen att parterna nu har enats om skrivningar som innebär att Europa ska sträva efter att identifiera åtminstone 1200-megahertzspektrum för att möta den ökade efterfrågan på trådlös datatrafik vi förutser till 2015. Det ska genomföras genom en mekanism som man i förslaget har döpt till inventory och som syftar till att vi ska gå igenom all användning av spektrum i unionen och se om det finns möjlighet att effektivisera användningen.

Till det arbetet hör förstås också att analysera framtida spektrumbehov baserat på efterfrågan från konsumenter och aktörer och se vilka möjligheter det finns att på EU-nivå möta de behoven.

Jag välkomnar att parterna nu har hittat ett gemensamt förslag som är väl i linje med den svenska inställningen. Den handlar bland annat om villkor och konkurrenshänsyn och att det ska utformas nationellt, med hänsyn tagen till de olika förutsättningar som finns i medlemsstaterna, men också om att de nationella åtgärder och EU-åtgärder som berör innehållsreglering och audiovisuell policy inte kommer att påverkas av programmet såsom kompromissförslaget ser ut.

Anf.  146  JONAS SJÖSTEDT (V):

Jag fick en fundering när jag läste detta. Varför behöver man egentligen en gemensam EU-politik för radiospektrum? Vad är mervärdet med att detta tas på EU-nivå?

Anf.  147  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Det är som jag sade alldeles nyss: Den svenska linjen har varit att vi ska se till att de detaljerade bestämmelserna stannar kvar på nationell nivå, så det är på det sättet inte europeisk nivå.

Däremot finns ett behov av att vi gemensamt i Europa förutser hur behovet av att frigöra spektrum för att möta efterfrågan på mobil datatrafik kommer att se ut framöver och vad vi gemensamt kan göra i Europa. Det är också en del av förverkligandet av den europeiska digitala inre marknaden – att effektivisera och se till att det finns tillräckligt mycket spektrum ledigt för att möta denna utveckling.

Däremot är det och har varit väldigt viktigt från svensk sida att de detaljerade bestämmelserna inte ska ligga på EU-nivå, utan dem ska vi behålla på nationell nivå.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 10.

Vi går vidare till punkt 11.

Anf.  149  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Denna punkt rör översynen av EU:s roamingförordning, som begränsar kostnaderna för kunderna när de använder sina mobiltelefoner i ett annat EU-land. Förordningen har redan setts över en gång tidigare, 2009, och nu har kommissionen presenterat ett förslag till en omarbetad förordning som ska gälla fram till 2022.

Den nu gällande förordningen upphör i nuvarande skick att gälla till sommaren, och därför är det jätteviktigt att rådet och parlamentet, som gemensamt beslutar om den, kan hålla tempo i förhandlingarna och komma överens under våren. I annat fall riskerar vi en situation där förordningen om pristak upphör att gälla, vilket vore väldigt olyckligt för de europeiska konsumenterna.

Vid rådsmötet kommer ordförandeskapet att presentera en statusrapport om hur diskussionerna i rådsarbetsgruppen har gått under hösten. Man har också tagit fram frågor som ska diskuteras. Jag skulle dock vilja säga några ord om hur det ser ut i Europa när det gäller roamingmarknaderna inom EU och de problem vi upplever där.

Den 29 november hade tidningen Computer Sweden en braskande rubrik om ”roamingrånet”. Artikeln handlar om att många företag inte fullt ut kan nyttja den potential som finns i smartphones eller trådlöst internet när personalen befinner sig utomlands, på grund av höga kostnader. Företag som har utvecklat smarta, produktiva IT-lösningar för att lösa sin egen verksamhet hindras från att använda dem utomlands på grund av de höga kostnaderna. Som IT-minister tycker jag att det är väldigt viktigt att vi gör någonting åt det.

Det är också ett problem för privatpersoner som befinner sig utomlands på semesterresa eller annan privat resa och på grund av höga roamingpriser kanske inte vågar använda telefonen eller får en obehaglig överraskning när de kommer hem och öppnar telefonräkningen.

Som liberal anser jag att ingripande regleringar av marknaden är någonting vi i det längsta verkligen ska undvika om det finns bättre alternativ. Den situation vi nu befinner oss i är dock ett tydligt marknadsmisslyckande. Trots att vi har försökt påverka Europas mobiloperatörer är det fortfarande alldeles för dyrt med roaming i Europa.

Därför kommer det även framöver att behövas en prisreglering, både när det gäller grossistpriser och när det gäller slutkundspriser. Det är en slutsats som delas av så gott som alla medlemsstater, och därför är det viktigt att roamingförordningen inte tillåts upphöra att gälla.

Den nu gällande förordningen sätter inget tak när det gäller dataroaming och pristak på slutkundsnivå. Det har tyvärr visat sig att just priserna på dataroaming i många fall är mycket höga. Det är som jag sade ett stort hinder för användare i EU när de ska använda sina telefoner, och därför anser jag att kommissionens förslag om att faktiskt gå in och sätta ett tak på slutkundspriset för dataroaming tyvärr är motiverat och nödvändigt om vi ska kunna utveckla denna digitala inre marknad.

Nu har EU-kommissionen föreslagit en strukturell lösning för att komma till rätta med problemen på roamingmarknaden och skapa verklig konkurrens. I korthet kommer den lösningen att innebära att mobiloperatörer ska vara skyldiga att ge tillträde till sina nät för roamingoperatörer som kan erbjuda lägre priser till kunderna. Dessutom ska kunderna kunna välja en annan operatör för just roamingtjänsterna än sin vanliga operatör.

Jag stöder ambitionen att nå en långsiktigt hållbar strukturell lösning, men det är väldigt komplexa frågor och mycket tekniska frågor. Därför vore det bra om EU-kommissionen tillsammans med medlemsstaternas regleringsmyndigheter fick möjlighet att fatta beslut om hur den strukturella lösningen närmare ska genomföras.

De frågor som ordförandeskapet har tagit fram rör hur vi ska kunna säkra att regleringen fortsätter att gälla efter 2012 och hur tekniskt detaljerad regleringen ska vara. Det handlar också om på vilket sätt vi ska beakta den globala utvecklingen inom till exempel den internationella teleunionen.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för det här redovisade upplägget inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till punkt 12 om nät- och informationssäkerhet.

Anf.  151  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Ni fick information om Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, Enisa, även inför de tidigare teleråden den 3 december 2010 och den 27 maj 2011. Byrån inrättades 2004, och vid förra telerådet förlängde vi dess mandat utan substansförändringar. Det mandatet löper ut i mars 2013. Byrån ligger på Kreta och ger stöd, råd och expertis till EU-institutionerna och medlemsstaterna om nät- och informationssäkerhet. De ska också underlätta utbyte av bästa praxis och samarbete mellan offentliga och privata organisationer.

På grund av att ordförandeskapet in i det längsta har siktat på en allmän inriktning av Enisa har tidigare underlag till nämnden utgått från det, men vid Coreper förra veckan blev det klart att det inte fanns något stöd i rådet för det kompromissförslag som fanns från ordförandeskapet.

Det stupade på att det nu finns en blockerande minoritet, där vi från svensk sida ingår, som inte kan acceptera ett kompromissförslag om att ge Enisa ett nytt mandat på hela 14 år. Syftet med behandlingen vid detta TTE-råd kommer i stället att bli att ordförandeskapet i avvaktan på den första behandlingen i parlamentet kommer att presentera en lägesrapport, den här gången inklusive en recittext. Lägesrapporten väntas få brett stöd i rådet men innehåller inte något förslag när det gäller längd på det nya mandatet. Därför har vi från regeringens sida inget att erinra mot lägesrapporten. Vi skulle vid behov kunna acceptera övriga delar av ordförandens kompromissförslag om mandatets längd får en acceptabel lösning.

Det har inte skett några större förändringar i texten eller i rådets position sedan i somras. Rådet har också varit ovilligt att göra eftergifter innan man vet vad parlamentet kommer att rösta igenom.

Anf.  152  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! När man läser om Enisa blir man osäker på hur de egentligen bidrar till mänsklighetens utveckling. Är det inte lika bra att lägga ned det?

Anf.  153  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Det finns ett behov av att vi gemensamt arbetar med nätsäkerhet och informationssäkerhet i Europa. Från svensk sida har vi varit måna om att Enisa i första hand ska gå in och stötta de länder som har behov av ett starkare stöd på europeisk nivå. Det gäller länder som kanske inte har den regulatoriska styrka som vi har i Sverige. Det här är ju frågor som vi har arbetat med länge.

Byråns uppgift är att dela med sig av information och erfarenhet så att vi gemensamt kan förbättra nätsäkerheten.

I Europa finns det de som gärna skulle vilja utvidga Enisa, framför allt budgetmässigt. Det är Jonas Sjöstedt säkert medveten om. Jag har tidigare informerat EU-nämnden om att den svenska positionen är väldigt budgetrestriktiv. Vi anser att även om Enisa skulle få ett utvidgat mandat bör man klara av det inom de ramar man har i dagsläget.

Anf.  154  JONAS SJÖSTEDT (V):

Hur skulle ministern vilja sammanfatta Enisas hittills största framgångar?

Anf.  155  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Det beror på ur vilket perspektiv man ser det. För ett land som har en dålig struktur tror jag att Enisa har kunnat spela en stor roll. Om informationssäkerheten ska kunna vara stark i Sverige måste även andra länder i Europa ha ett starkt informationssäkerhetsarbete. Det är ett typexempel på att landsgränserna i den digitala världen inte spelar så stor roll. Om vi ska kunna möta de hot som finns europeiskt, internationellt och globalt krävs det att vi håller en hög nivå i hela Europa och jobbar med de här frågorna internationellt.

Anf.  156  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Som man brukar säga: The road to hell is paved with good intentions. EU bildar myndigheter, bygger ut dem och ger dem långa mandat och de får en större budget, men det är svårt att visa vad de egentligen är bra för. Jag tycker att vi måste ha en restriktiv syn. Om vi inte ser några resultat av en myndighet och om man inte kan förklara vad den gör och varför den är bra behövs myndigheten sannolikt inte. Därför föreslår jag att Sveriges position ska vara att man lägger ned Enisa.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finns det stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta diskussionerna, men Vänsterpartiet vill lägga ned organisationen Enisa.

Vi går till punkt 13, Meddelande från kommissionen. Det är en beslutsfråga.

Anf.  158  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Kommissionen publicerade den 19 april ett meddelande om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa. Tanken är att vi ska anta slutsatser om det meddelandet vid rådsmötet.

I meddelandet framhåller kommissionen bland annat betydelsen av att upprätthålla ett öppet internet. Man pekar på vikten av att medlemsstaterna genomför det reviderade regelverk för elektronisk kommunikation som finns för att bland annat ge konsumenterna öppen och tydlig information så att man kan fatta välgrundade beslut till exempel när det gäller internetaccess.

I slutsatserna understryker man vikten av att medlemsstaterna i telekompaketet inför de regler som syftar till att stärka konsumentens rätt till information och öka konkurrensen på bredbandsmarknaden. Slutsatserna understryker också de europeiska regleringsmyndigheternas och
BERECs (Body of European Regulators for Electronic Communications) roll att följa utvecklingen.

Regeringen välkomnar slutsatserna och tycker att de på ett balanserat sätt beskriver den viktiga frågeställningen.

För svenskt vidkommande kan vi notera att det i dagsläget inte finns några allvarliga problem när det gäller nätneutralitet och öppenhet på internet. Det förekommer dock blockeringar, till exempel av IP-telefonitjänster i vissa abonnemang hos vissa operatörer. Viktiga verktyg för att minimera risken för problem är en fungerande konkurrens på marknaden och att konsumenter får ändamålsenlig information om villkoren för de tjänster man avser att teckna samt att man får kontinuerlig information om kvaliteten på de produkter som man får levererade till sig.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 13.

Punkt 14, Digital agenda för Europa, har blivit en övrig punkt.

Vi går över till Övriga frågor.

Anf.  160  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C):

Jag är medveten om tidspressen. Om det är någon särskild punkt som nämnden har frågor om svarar jag gärna, annars har jag ingenting särskilt att tillägga.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet för i dag.

5 §  Jordbruk och fiske

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 14 november 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 15–16 december 2011

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Eskil Erlandsson med medarbetare välkomna.

Vi går direkt in på dagens dagordning. Det finns A-punkter, och de står öppna till kl. 14 i eftermiddag.

Det finns en återrapport från den 14 november, och statsrådet kan välja att antingen presentera den eller inbjuda till frågor.

Anf.  163  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Jag väljer det sistnämnda.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Då det inte finns några frågor lägger vi återrapporten till handlingarna.

Vi går över till fisket, en intressant fråga så här års. Man kan inte tala om Bondepraktikan nu för tiden, men ni har en viss säsongsmässighet på departementet i era frågor.

Anf.  165  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Den här frågan var föremål för särskild överläggning i miljö- och jordbruksutskottet i går så jag ska vara extremt kortfattad och bara säga att vi nu ska besluta om TAC och kvoter för nästa år. Denna gång gäller det EU:s vatten i Västerhavet. En av nyheterna i år är att kommissionen har delat upp kvoterna i två separata förordningar. Den ena förordningen omfattar EU:s interna kvoter, och den andra handlar om kvoter som avtalas i samråd med tredjeländer.

Jag är därmed beredd att svara på nämndens eventuella frågor.

Anf.  166  HELENA LEANDER (MP):

Från Miljöpartiets sida är vi lite bekymrade över att man tummar på förvaltningsplanerna, så vi följer upp vår avvikande mening från i går.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar på det sättet att det finns stöd för regeringens position under 3 a och 3 b, men det finns en avvikande mening från Miljöpartiet i enlighet med den som lades fram i miljö- och jordbruksutskottet den 8 december.

Punkt 4 gäller Svarta havet.

Anf.  168  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Förslaget till förordning avser fastställandet av TAC för 2012 för de kommersiellt viktigaste bestånden i Svarta havet, och det är piggvar och skarpsill.

Av EU:s medlemsstater är det bara Bulgarien och Rumänien som har fiskeintresse i Svarta havet. Regeringen stöder kommissionens förslag till förordning med de smärre förändringar som berörda medlemsstater och kommissionen kan komma att komma överens om.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 4.

Vi går till punkt 5.

Anf.  170  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Den 2 december offentliggjorde kommissionen sitt förslag till förordning om en europeisk havs- och fiskerifond för perioden 2014–2020, den så kallade EMFF-förordningen.

Förslaget är den sista delen i CFP-reformpaketet och innebär att bestämmelserna som tidigare var spridda i flera förordningar samlas i en förordning. Den nya havs- och fiskerifonden kommer därför att vara bredare än den nu gällande fiskerifonden och även omfatta åtgärder för att främja unionens integrerade havspolitik, datainsamling, fiskerikontroll och marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Regeringen har i nuläget vissa övergripande synpunkter på förslaget. Marknadsingripande eller kapacitetsdrivande ekonomiskt stöd från EU-budget bör undvikas, säger vi. Ekonomiskt stöd bör i stället reserveras för sådana åtgärder som kan bidra till en långsiktigt hållbar resurspolitik på fiskets område. Det kan exempelvis röra sig om sådana åtgärder som främjar bevarande, fiskeriforskning och fiskerikontrollen.

Regeringen kommer att komplettera den här preliminära ståndpunkten när vi ytterligare har analyserat det förslag som finns.

Anf.  171  JONAS SJÖSTEDT (V):

Ordförande! Jag tycker att den svenska positionen i stort är bra, framför allt när det gäller motståndet mot kapacitetsdrivande subsidier.

Jag har en fråga, och det gäller vattenbruk. Vad jag har förstått ligger vattenbruket också under det här, att EU-kommissionen vill utvidga fiskestödet till fiskodling. Man kan med rätta argumentera för att traditionellt fiske är ett gränsöverskridande problem, men fiskodling är det sällan.

Är det inte helt orimligt att man över huvud taget har en EU-politik för fiskodling? Är det inte någonting som man borde hålla borta både från budgeten och från politiken?

Anf.  172  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Det kan synas vara som Jonas Sjöstedt säger, men tittar vi på den centrala delen av Europa ser vi att de vattensystem som finns där verkligen är gränsöverskridande, innebärande att miljöpåverkan i ett område kan förflytta sig nedströms till nästa medlemsstat. Helt vid sidan om är det inte. Dessutom finns det en foderproblematik runt det här som vi också har att ta hänsyn till i gemenskapen, tycker jag.

Anf.  173  JONAS SJÖSTEDT (V):

Jag är helt överens om att man måste ha relevanta miljöregler. De finns i vattendirektivet, och för avrinningsområden finns det ett helt regelverk. Men om jag har förstått det rätt – jag är ute på lite tunn is, känner jag – är det också en sorts subsidiesystem till fiskodling, karpodlingar eller vad det är. Det kan väl inte vara övernationellt, att man ska utsträcka subsidierna till fiskodlingar på det här sättet?

Anf.  174  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Jag har några kommentarer till Jonas Sjöstedts frågeställningar. Jag tycker att det är viktigt att det finns en gemensam strategi där det är möjligt att påverka medlemsstaters utformning av sitt vattenbruk, som vi talar om i det här fallet, eftersom det har gränsöverskridande implikationer.

I den andra delen, viskas det i mitt öra, handlar det inte om subsidier eller någonting sådant, utan det handlar om att stödja innovationer så att vi får bästa möjliga teknik och liknande. Det är inte subsidier för att bygga upp kapacitet.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar med att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta diskussionerna.

Vi går över till jordbruksfrågorna, punkt 6, GMO.

Anf.  176  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Först vill jag konstatera att vi i de ärenden som är GMO-ärenden hade en överläggning med miljö- och jordbruksutskottet i går. Jag ska redovisa de fyra GMO-produkterna samlat. I det material som vi har skickat över redovisas de separat, men jag tror att det blir effektivare att göra på det här sättet.

Det gäller alltså fyra GMO-produkter som man vill få tillstånd att släppa ut på marknaden. Det är en bomullssort från företaget Dow Agrosciences och tre majssorter från företaget Syngenta. Produkterna är toleranta mot olika ogräsmedel och vissa skadeinsekter. Detaljerna i detta avseende framgår av utskickat material.

Regeringen avser att rösta för kommissionens förslag till godkännande av dessa sorter eftersom EFSA och svenska myndigheter har bedömt att de är lika säkra som vanlig bomull respektive majs för människa, djur och miljö. Bomullen och två av majssorterna är toleranta mot ogräsmedlet glyfosinatammonium, och för dessa produkter avser regeringen att lämna en röstförklaring.

Anf.  177  PYRY NIEMI (S):

Vi hänvisar till den avvikande mening som vi anmälde i miljö- och jordbruksutskottet i går.

Anf.  178  HELENA LEANDER (MP):

Det gör även jag.

Anf.  179  JONAS SJÖSTEDT (V):

Det gör också vi. Det är en gemensam rödgrön. Vi anser att vi borde rösta emot de här genmodifierade produkterna.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Jag ska sammanfatta. Det är fyra beslut, och vi tar väl alla de besluten i ett och säger ungefär så här: Det finns stöd för regeringens position under punkt 6 a, b, c och d, men det finns en avvikande mening som är gemensam för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i enlighet med vad som framfördes vid miljö- och jordbruksutskottets sammanträde i går.

Anf.  181  PYRY NIEMI (S):

Ja, i princip. Men det är lite olika ordalydelser, så man kan inte säga att det är en helt gemensam avvikande mening. Ingången är likvärdig, men ordalydelserna är olika. Ordföranden får nog sätta upp det på två, för Socialdemokraterna har en egen avvikande mening. Vänstern och Miljöpartiet skrev ihop sig, så det är två avvikande meningar. Ingången är likadan, men ordalydelserna är olika, så det är två avvikande meningar. Socialdemokraterna har en egen, och Vänstern och Miljöpartiet har en gemensam.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Tack för det klargörandet – nästan likalydande men inte likalydande.

Med de avvikande meningarna finns det stöd för regeringens position. Det var punkt 6.

Punkt 7 är struken.

Vi går vidare till punkt 8 som handlar om reformpaketet för jordbruket.

Anf.  183  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Vid kommande rådsmöte ska vi diskutera kommissionens förslag till en ny förordning för landsbygdutveckling. Inför diskussionerna har ordförandeskapet två frågor, som nämnden känner till, eftersom de är utsända.

Det är framför allt fem frågor som jag kommer att prioritera i förhandlingarna och diskussionerna.

Den första frågan rör styrningen av gemensamma resurser till gemensamma miljöutmaningar. Jag vill att politiken för landsbygdsutveckling ska förbli ett kraftfullt instrument för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden, förbättra vattenkvaliteten och minska utsläppen av växthusgaser. I förslaget anges att alla medlemsstater ska öronmärka minst 25 procent av EU-resurserna till miljö- och klimatåtgärder. Detta anser jag vara en för låg ambition och vill i stället höja detta till minst 50 procent.

Den andra frågan rör stöd till områden med naturgivna svårigheter. Min åsikt är att detta är ett viktigt verktyg för att bibehålla jordbruksverksamhet i alla delar av unionen och bör riktas till marker som riskerar att överges.

Min nästa hjärtefråga är sund djurhållning som jag tycker bör lyftas fram som en EU-prioritet, vilket innebär högre krav på medlemsstaterna att beakta djurhållning i utformningen av åtgärder inom programmet.

Den fjärde frågan rör nationell anpassning av landsbygdspolitiken. Enligt förslaget ska varje medlemsstat genomföra åtgärder som bidrar till sex obligatoriska EU-prioriteringar. Jag anser att vi bör öppna för en flexibilitet där exempelvis fyra av de sex prioriteringarna är obligatoriska att tillämpa.

Min femte punkt handlar om innovation. Landsbygdsprogrammet bör nyttjas som en brygga mellan ny kunskap och praktisk tillämpning. Därför vill jag öka möjligheten att finansiera tillämpad forskning inom landsbygdsprogrammet.

Slutligen, men absolut inte som det minst viktiga, gäller det att förenkla politiken. Här hade jag önskat att lagförslaget skulle ha varit mer offensivt. Jag kommer att lägga fram förslag om att förenkla politiken.

Anf.  184  PYRY NIEMI (S):

Ordförande! I huvudsak håller vi med regeringen om positionen. Jag har ett litet medskick, som jag också nämnde i går i miljö- och jordbruksutskottet.

Regeringen anser att ”Främjande av livsmedelskedjans funktionssätt och riskhantering inom jordbruket” bör strykas. Det tycker inte vi. Vi anser att regeringen kanske bör vara lite mindre kritisk till det förhållningssättet och den meningen. Det medskickades också i går i miljö- och jordbruksutskottet. Jag hoppas att regeringen tar med sig det i den fortsatta processen.

Anf.  185  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Ordförande! Tack, ministern! Det är väldigt viktigt att man, när man arbetar med den gemensamma budgeten, inte försvårar för det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Jag läser här om var regeringen står. Det står bland annat: Jordbrukspolitiken ska vara förenlig med politiken för global utveckling och ta hänsyn till utvecklingsländernas förutsättningar att förbättra tillväxten.

Vi vill ha en levande landsbygd och att man ska kunna försörja sig på den näringen mycket mer än vad som går i dag. Därför kan vi inte helt hålla med regeringen i den ståndpunkt som jag nyss läste upp, att vår jordbrukspolitik ska ta hänsyn till utvecklingsländernas förutsättningar att förbättra sin tillväxt. Det borde kanske inte fullt ut vara så, utan varje land har i första hand ett eget ansvar för sin tillväxtökning. När det tillfredsställande resultatet har uppnåtts kan man gå in och stödja andra. Jag ser det som ett mer ansvarsfullt och långsiktigt tänkande. Vi har alltså avvikande mening på den här punkten.

Anf.  186  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Till Pyry Niemi vill jag gärna säga att vi tar till oss de synpunkter som du har i det här sammanhanget. Men jag vill ändå nämna att man, om man inkluderar riskhantering, riskerar att tränga ut någonting annat. Man riskerar till exempel att ytterligare tränga ut miljö- och klimatåtgärder. Boxen med medel och resurser är begränsad och kommer troligtvis inte att växa. Det innebär att om man lägger in något ytterligare tränger det ut något annat.

En annan synpunkt är att vi brukar vara väldigt överens om att regelförenkla, att bringa ned administration och kostnader för kontroller och liknande. Det finns alltså ett antal argument som jag tycker är starka och hållbara för att vara skeptisk till att bygga in ytterligare en politik i den redan komplexa politiken. Men jag noterar vad Pyry Niemi har sagt i det här sammanhanget.

Till Margareta Sandstedt vill jag gärna säga att det handlar väldigt mycket om att sortera bort produktionsstöden och den typ av stöd som vi från svensk sida unisont har varit eniga om att plocka bort så långt som möjligt. Det har vi varit över den tid jag kan överblicka. Samtidigt handlar det om att bygga upp livsmedelsproduktion, framför allt i den del av världen där sådan är nödvändig för att människor ska kunna äta sig mätta alla årets dagar. En sådan politik tycker jag att vi, från både svensk och europeisk sida, ska försöka hjälpa till med så att man kan skapa inte bara arbete utan också en matproduktion som gör att människor kan äta sig mätta och utveckla sina liv och verksamheter.

Anf.  187  PYRY NIEMI (S):

Ordförande! Jag har inga problem med att minska de administrativa bördorna. Däremot har vi fått en tydlig indikation från landsbygdsministern om att han vill medverka vid förhandlingarna. I det här fallet tror jag att det är väsentligt att landsbygdsministern och regeringen har en förhandlingsposition i de här frågorna.

Jag tycker inte att vi ska utöka jordbruksbudgeten på något vis, och jag är väldigt angelägen om att miljöåtgärderna fortsätter att finnas med som prioriterade. Men om vi har en fullständigt kritisk och negativ hållning just i den här frågan, som handlar om att bland annat stödja de södra länderna inom EU vid klimatväxlingar och klimatsituationer där det förekommer torka eller översvämningar och annat, är sannolikheten stor att vi kan få tillbaka det i förhandlingarna om stöd till det svenska jordbruket, framför allt i områden där vi har svårt att odla.

Det är mitt medskick. Jag håller med om att det inte ska tillföras några mer pengar, men samtidigt måste det finnas en öppen och transparent diskussion inom det här området. Man ska kanske inte vara helt kritisk, men jag kan acceptera att man är skeptisk.

Anf.  188  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Nu tror jag att vi har blivit överens. Skeptisk – ja, vi har en flexibel förhandlingsposition, men vi ska vara skeptiska i det här sammanhanget.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Vidhåller Socialdemokraterna sitt medskick?

Anf.  190  PYRY NIEMI (S):

Ja, medskicket vidhåller jag, men det handlar bara om att inte vara kritisk utan att vara något skeptisk och ändå konstruktiv.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är inne på överkurs nu.

Jag sammanfattar så att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Det finns ett medskick från Socialdemokraterna som har sitt ursprung i miljö- och jordbruksutskottet i går och en avvikande mening från Sverigedemokraterna, som, om jag uppfattade det rätt, vill ha en levande landsbygd och en nationell inriktning på jordbrukspolitiken.

Då går vi vidare till punkt 9 om säljfrämjande åtgärder.

Anf.  192  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Regeringen ser positivt på kommissionens initiativ att se över nuvarande politik för säljfrämjande åtgärder. Vi tror, precis som kommissionen, att systemet kan göras mer effektivt. Regeringens övergripande ståndpunkt är att EU:s säljfrämjande åtgärder inte ska finansieras med offentliga medel. Kostnader som uppstår i samband med marknadsföring bör bekostas av företag och organisationer själva.

I arbetet med EU:s nya främjandepolitik är det viktigt att regelverket kan tillämpas på ett sätt som innebär att alla medlemsstaters produkter och produktion behandlas lika, att stöd till marknadsföring av produkter som kan vara skadliga för hälsan motverkas, att åtgärderna är förenliga med gröna boxens kriterier i WTO:s jordbruksavtal, att budgetrestriktivitet eftersträvas, att medlemsstaternas deltagande med finansiering förblir frivilligt samt att regelförenkling och kostnadseffektivitet eftersträvas.

Inför rådet har ordförandeskapet tagit fram ett utkast till rådsslutsatser om EU:s framtida främjandepolitik. Så långt det är möjligt kommer vi att verka för att rådsslutsatserna stämmer överens med svensk handlingslinje.

Anf.  193  HELENA LEANDER (MP):

Jag håller helt med om att det här inte är sådant som EU kanske borde syssla med, att marknadsföra saker. Givet att man nu gör det är det bra att ha lite inriktning på vad man ska prioritera bort.

Det som är skadligt för hälsan ska man absolut inte stödja, men det gäller även sådant som är skadligt för miljön. Det vore bra om man kunde lyfta fram det lite tydligare. Är det någonting som man ska acceptera, i alla fall i en övergångsfas, kanske det är de produkter som har en mer positiv miljöpåverkan, till exempel ekologiska produkter. Det skulle kunna vara någonting.

Jag tror att det skulle vara bra med lite mer miljöaspekter i det här. Det är ett litet medskick.

Anf.  194  JACOB JOHNSON (V):

Från Vänsterpartiet anmälde vi avvikande mening när det här behandlades i juli. Vi kvarstår vid den avvikande meningen, med innebörden att det här innehåller förslag som vi menar drabbar exempelvis Grekland i den rådande situationen och deras möjligheter att använda olika regionala fonder.

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar att det finns stöd för regeringens position under punkt 9. Det finns dock ett medskick från Miljöpartiet, som Helena Leander redogjort för, och en avvikande mening från Vänsterpartiet, som Jacob Johnson nämnde, som är ett arv från EU-nämnden den 15 juli 2011.

Vi går till punkt 10. Det är också en gammal bekant.

Anf.  196  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Frågan om ny stödförordning till de sämst ställda i unionen var som bekant uppe på jordbruksrådet i november, då vi informerade om aktuellt läge.

Under jordbruksrådet den 14 november presenterades ett kompromissförslag från Frankrike och Tyskland som innebär att livsmedelsprogrammet upphör definitivt 2013. Tyskland samt eventuellt även fler medlemsstater i den blockerande minoriteten är beredda att stödja överenskommelsen under förutsättning att kommissionen kommer med en deklaration där det slås fast att programmet för livsmedelshjälp till mindre bemedlade kan fortsätta två år till för att sedan upphöra helt till den 31 december 2013, det vill säga de nästkommande två åren kan ses som en form av utfasning.

En deklaration har presenterats nu på morgonen. Den har, enligt uppgift, skickats över till nämnden. Preliminärt säger jag att det verkar som om denna deklaration ger oss den försäkran som vi efterfrågar från svensk sida.

Anf.  197  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M):

Herr ordförande! Det här är en miserabel sak som har hållit på i 20 år. Det har över tiden ändrats till att egentligen stödja livsmedel. Nu köper man det på den allmänna marknaden utan att det finns något egentligt underskott i det. Det har blivit ännu mer galet över tiden.

När kommissionen nu äntligen lägger fram ett förslag som innebär att vi kan få stopp på detta om två år finns det alla skäl för regeringen att så att säga byta position under de här två åren för att få bort detta och därmed inte vara kvar i någon form av blockerande minoritet. Jag ger alltså ett starkt bifall till regeringens linje i den här frågan.

Anf.  198  PYRY NIEMI (S):

Jag kan inte nog instämma i det Bengt-Anders Johansson säger i sammanhanget. Det här är en principiellt oerhört viktig fråga. Detta har pågått i väldigt många år. Vi inom Socialdemokraterna ville verkligen inte ge stödet i den här frågan, men nu fick vi till slut kompromissförslaget. Vi fick också kommissionens förslag, preliminärt. Då kan vi ställa oss bakom det här, men det bygger på att detta upphör 2013.

Vi kommer nogsamt att följa det här, för det är en principiellt viktig fråga. Det här ska inte EU pyssla med, utan det är en nationell åtgärd. Det får inte hamna i ett läge att det är något slags indirekt subvention av inköp av mat för de respektive länder som faktiskt nyttjar den här modellen. Vi ställer upp nu, men vi utgår från att det upphör 2013.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Ja, det är hela utgångspunkten. Det finns väl inte olika meningar om det.

Vi kan notera att en enig Sveriges riksdag i form av EU-nämnden står bakom den svenska positionen under punkt 10 när det gäller upplägget inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 11 är Övriga frågor. Vill statsrådet säga något speciellt?

Anf.  200  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Det finns ett antal övriga frågor, och jag skulle möjligen vilja säga några extra ord om en av dessa, nämligen den om skydd av djur under transport. Jag vill göra det därför att det är en angelägen fråga för oss alla, inte minst för mig.

Jag gläder mig åt att kommissionen nu har utvärderat vilka effekter som nu gällande bestämmelser har haft. Det är också glädjande att utvärderingen visar att bestämmelserna har haft en viss positiv effekt kring djurskyddet. Samtidigt måste vi säga att av rapporten framgår att det fortfarande finns allvarliga djurskyddsproblem på det här området.

Kommissionen har gjort bedömningen att det är mest angeläget att komma till rätta med de brister i efterlevnaden som finns av de bestämmelser som vi redan har. Alla förslag som innebär en sådan förbättrad efterlevnad av djurtransportförordningen och åtgärder som syftar till en enhetlig tolkning och tillämpning av förordningen ser jag förstås väldigt positivt på.

Jag respekterar kommissionens bedömning men vill samtidigt understryka att mitt långsiktiga mål fortfarande är att djur ska ha det bra under transport, och där är vi alltså inte ännu. Jag hoppas få se lagändringar som innebär begränsningar av de nu gällande transporttiderna och även en översyn av det utrymme och de vilotider som ska gälla för sådana djur.

Jag och vi från svensk sida har länge argumenterat för att begränsa transporttiderna till maximalt åtta timmar för slakttransporter. Det har vi redan infört på hemmaplan i Sverige och jag kommer, vill jag meddela nämnden, att fortsätta att arbeta aktivt för att vi ska nå det målet också i andra delar av Europeiska unionen.

Därtill finns det ett antal andra frågor, och jag är beredd att i likhet med denna kommentera eller svara på nämndens frågor om dem.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Vi håller oss, i alla fall inledningsvis, till punkt 11 a. Jag vill understryka att det per definition är en informationspunkt, eftersom den ingår under Övriga frågor.

Anf.  202  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M):

Herr ordförande! Även om det är en informationsfråga finns det alltid möjlighet för ministern att agera i samband med att den här punkten kommer upp. Den minnesgode vet att vi inför beslutet 2007 drev oerhört hårt att vi skulle ned på kortare tider än man kom överens om. Vi ska ha klart för oss att man inom EU tillåter en längre tid för att transportera djur än vi har i Sverige.

Nu har det alltså gått fyra år. Visst, det har blivit bättre, men när man anger i rapporten att det fortfarande finns allvarliga brister blir jag djupt bekymrad. Har man inte på fyra år kunnat ta bort allvarliga brister finns det skäl för den svenske ministern att agera med kraft för att i första hand se till att den redan ingångna överenskommelsen gäller och att den efterlevs.

En fråga till ministern är: Vad finns det för möjlighet till sanktioner mot de länder som nu inte lever upp till de överenskomna reglerna? Det är den första frågan.

I nästa steg i detta, precis som ministern nämnde, gäller det att vi verkligen driver på för att få ned tiden till i första hand åtta timmar, där vi befinner oss för närvarande. Det är vetenskapligt belagt att åtta timmar är okej för transporter. Det vilar på vetenskaplig grund. Men i första hand handlar det som sagt om att komma dit där vi är överens. Har ministern något svar på det?

Anf.  203  JACOB JOHNSON (V):

Jag beklagar att EU-kommissionen inte avser att lägga fram ett nytt lagförslag med just skärpt lagstiftning. Det är någonting som verkligen behövs. Jag kan i och för sig välkomna landsbygdsministerns uttalande. Jag förstår att han åtminstone principiellt håller med. Jag tycker att det är positivt att Bengt-Anders Johansson också är inne på den linjen, att det finns en bred samsyn om detta.

Exakt hur långt det här direktivet ska gå kanske vi inte har en total samsyn om, men den svenska positionen är i alla fall att det måste efterlevas och att det på sikt, egentligen direkt, bör till en skärpt lagstiftning. Det är bara ett medskick.

Anf.  204  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Herr ordförande! På Bengt-Anders Johanssons fråga kan jag svara att som jag spontant ser det finns det två angreppssätt. Många, inte riktigt alla men många, har en nationell lagstiftning. Då är det nationella straffsanktioner som gäller om man bryter mot den nationella lagstiftning som oftast finns på det här området. Om man sedan bryter mot något övergripande direktiv som vi har gemensamt i Europa är det kommissionen som har att gå till vår gemensamma domstol för att den ska utdöma någon typ av sanktion.

Det är konstaterat att alltför många djur transporteras under alltför lång tid. Det är också konstaterat att det finns för många överbelagda fordon, alltså fordon där utrymmet är för litet, likaväl som att det transporteras djur som inte är i skick att transporteras.

Enligt rapporten har det även konstaterats att det på vissa transporter inte finns tillräckligt med vatten att dricka. Det finns säkert mycket att göra på det här området.

Anf.  205  HELENA LEANDER (MP):

Tyvärr är inte heller Sverige något helgon på den här punkten. Vi bryter ju också mot de bestämmelserna, även om vi tack och lov i alla fall har en kortare maxgräns.

Jag tänkte passa på att fråga hur det ser ut i andra länder. Finns det något tryck på att inte bara förbättra efterlevnaden utan också, som ministern var inne på, så småningom komma fram med en ny, skarpare lagstiftning?

Anf.  206  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Jag personligen men också mina medarbetare har varit i kontakt med ett antal länder där jag nog bedömer att det finns stöd för vår uppfattning. Det är i länder som Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Österrike och Slovenien som vi väl märker att det finns en generellt positiv inställning till att förbättra förhållandena, korta transporttider och så vidare.

Hur trycket är opinionsmässigt i alla andra delar av Europa är jag nog inte beredd att ge någon definitiv fundering om. Det har jag för dålig kunskap om.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till de andra punkterna. Finns det frågor om dessa? Nej. Då tackar vi för informationen under Övriga frågor.

Anf.  208  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Får jag bara för formens skull nämna att det polska ordförandeskapet har bjudit in till en ministerlunch och att ett frågeformulär har distribuerats.

De huvudsakliga frågorna är: Hur ställer sig medlemsstaterna till förslaget att ett riskhanteringsinstrument ska kunna komma i fråga inom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken? Den andra frågan gäller innovation: Hur bedömer medlemsstaterna förslaget att frågan ska betraktas som ett övergripande mål inom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken?

Jag vill ge nämnden denna information och tillönska nämnden en trevlig helg och därpå en trevlig jul- och nyårshelg.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Tack detsamma!

6 §  Transport, telekommunikation och energi (transport)

Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för transport, telekommunikation och energi (transport och telekom) den 6 oktober 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för transport, telekommunikation och energi (transport och telekom) den 12–13 december 2011

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Catharina Elmsäter-Svärd välkommen.

Det finns A-punkter som vi kan återkomma till fram till kl. 14 i eftermiddag.

Det finns en återrapport från mötet den 6 oktober. För tids vinnande kan vi göra så att vi erbjuder nämndens ledamöter att ställa frågor utan att statsrådet behöver lämna någon redogörelse.

Finns det några frågor på återrapporten från den 6 oktober? Nej. Vi lägger återrapporten till handlingarna.

Vi går till dagens lista och börjar med punkt 3 som gäller europeiskt järnvägsområde. Eventuellt är den redan klar.

Anf.  211  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):

Det är egentligen en falsk B-punkt. Den är närmast identisk med det som vi hade uppe på rådet i juni. Det är tre språkliga förändringar som har gjorts.

Anf.  212  LARS MEJERN LARSSON (S):

Vi vidhåller vår avvikande mening under punkt 3.

Anf.  213  ORDFÖRANDEN:

Det gör även Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det här har ju varit uppe en gång tidigare.

Jag finner att det finns stöd för regeringens position med upprepning av tidigare avgivna avvikande meningar från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Punkt 4 gäller färdskrivare.

Anf.  214  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):

Det är egentligen en återkoppling till det rådsmöte vi hade förra gången när vi hade en allmän debatt. Nu har vi en beslutspunkt på en partiell allmän riktlinje.

Vi kan konstatera att de punkter som vi hade svårigheter med inför förra gången egentligen har omvärderats och omförhandlats. Nu ser det ut som ett bättre förslag. Regeringen kan acceptera det förslag som finns även om vi fortfarande kan ifrågasätta nyttan av vissa åtgärder. Ståndpunkten är att vi kommer att acceptera förslaget.

Anf.  215  LARS MEJERN LARSSON (S):

Jag tackar statsrådet. Det verkar som om EU har lyssnat på regeringen, och det är glädjande att regeringen har lyssnat på utskottet.

Anf.  216  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Det här förslaget tycker vi inte är särskilt proportionerligt. Man har alltså gått från en reglering som är tänkt att göra det bättre för förarna och säkrare på vägarna, men det ser ut som om man bara håller på och jagar förarna på distans för att hålla koll på var de har befunnit sig. Jag tycker att det är ganska befängt.

Jag tycker att Sverige bör verka för att samtliga åtgärder som inbegriper ytterligare integritetskränkningar av svenska förare tas bort från förslaget. Vi har avvikande mening på den här punkten.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju haft den diskussionen en gång tidigare. Jag uppfattar det som att det är en upprepning av den tidigare avvikande meningen.

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 4 med upprepning av tidigare avvikande mening från Sverigedemokraterna.

Punkt 5 är struken.

Vi går till punkt 6 om minimikrav på utbildning för sjöfolk.

Anf.  218  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):

Där kan jag nämna att vi stöder förslaget till den allmänna inriktningen. Men för nämndens information kan jag säga att mycket av det här redan är infört. Vi hade en proposition i riksdagen som antogs i juni.

Anf.  219  ORDFÖRANDEN:

Detta är en beslutspunkt. Det finns stöd för regeringens position om utbildning för sjöfolk, punkt 6.

Punkt 7 gäller oljetankfartyg med enkelskrov.

Anf.  220  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):

Det är en falsk B-punkt. Vi har inget att invända mot kommissionens förslag till förordning.

Anf.  221  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position under punkt 7.

Vi går till punkt 8 som handlar om det transeuropeiska transportnätet. Vi får se om det är en informations- eller diskussionspunkt.

Anf.  222  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):

Det är en lägesrapport som kommer att ges om kommissionens förslag om TEN-T, så vi kommer väl att notera lägesrapporten. Vi vet ännu inte vad de kommer att rapportera.

Anf.  223  ORDFÖRANDEN:

Då ser vi det som en informationspunkt. Vi tackar för informationen under punkt 8.

Vi tackar statsrådet med medarbetare för i dag.

7 §  Allmänna frågor (sammanhållningspolitik)

Näringsminister Annie Lööf

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för allmänna frågor (sammanhållningspolitik) den 16 december 2011

Anf.  224  ORDFÖRANDEN:

Näringsminister Annie Lööf med medarbetare är mycket välkomna.

Det finns inga A-punkter och ingen återrapport. Vi går direkt till punkt 3 på dagordningen. Det gäller sammanhållningspolitiken.

Anf.  225  Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):

Herr ordförande! Allmänna rådets möte i nästa vecka kommer i dess helhet att ägnas åt den framtida sammanhållningspolitiken. Med anledning av detta har det polska ordförandeskapet bjudit in de ansvariga ministrarna till mötet. Det polska ordförandeskapet kommer vid mötet att presentera sin framstegsrapport över förhandlingsläget vad avser sammanhållningspolitiken så här långt.

Vi har kunnat ta del av ett utkast till rapport som vi har fått alldeles nyligen. Vi anser i stort att den överensstämmer med den bild som vi själva har av diskussionerna så här långt. Jag vill samtidigt understryka att rapporten är ordförandeskapets egen rapport – inget som rådet ska ställa sig bakom nästa vecka.

Efter presentationen av rapporten följer en orienteringsdebatt som ordförandeskapet vill fokusera på två teman, strategisk programmering och tematisk koncentration. Det är två centrala områden i lagstiftningspaketet som ordförandeskapet anser sig ha kommit längst med i de förhandlingar som har påbörjats under hösten.

När jag var i EU-nämnden den 7 oktober redogjorde jag för regeringens övergripande syn på förordningsförslagen. När det gäller strategisk programmering, det vill säga bland annat förslagen om ett gemensamt, strategiskt ramverk på EU-nivå och ett partnerskapsavtal mellan kommissionen och medlemsstaten, kommer jag att välkomna den strategiska ansatsen och resultatinriktningen av politiken. Om vi ska nå målen i Europa 2020-strategin om en smart och hållbar tillväxt för alla behövs en sådan fokusering.

Vi ser också fram emot det meddelande om det strategiska ramverkets innehåll som kommissionen kommer att sända på konsultation under våren. Därefter kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till strategiskt ramverk. Mot bakgrund av den politiska vikt som ramverket kan få är vi tveksamma till att kommissionen ensam ska fatta beslut om dokumentet. Jag anser att också rådet bör ges en roll i detta, till exempel genom att det strategiska ramverket läggs som en bilaga till förordningen.

Även när det gäller partnerskapskontraktet kommer jag att framföra att vi i grunden är positiva till ett sådant eller ett liknande dokument. Samtidigt finns det fortfarande många frågetecken kvar kring själva kontraktet. Vi ser också risker med en ökad administrativ börda.

Vi välkomnar kommissionens ambition att sammanhållningspolitikens insatser ska koncentreras till sådana som ger det största mervärdet till strategin om smart och hållbar tillväxt. Vi ser därför ett behov av en koncentration – det är det andra temat – på ett begränsat antal tematiska mål och en fokusering på områden som innovation, forskning och teknisk utveckling, små och medelstora företags konkurrenskraft, främjande av sysselsättning samt övergång till en grön ekonomi.

Självklart måste det också finnas ett utrymme för att beakta nationella och regionala särdrag. Men vi motsätter oss en kraftig urvattning av kommissionens förslag om tematisk koncentration, vilket vi såg tendenser till i det polska ordförandeskapets första kompromissförslag vid en rådsarbetsgrupp tidigare i veckan.

Jag kommer också att välkomna kommissionens förslag att jämställdhet ska främjas och att jämställdhetsperspektivet ska integreras i förberedelse och genomförande av alla program. Regeringen kommer även i fortsättningen att driva just jämställdhetsaspekten vid alla relevanta tillfällen.

Avslutningsvis vill jag nämna att min statssekreterare Marita Ljung lämnade motsvarande information till näringsutskottet i går.

Anf.  226  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S):

Det är glädjande, det sista ministern säger angående jämställdhet och att vi har med det hela vägen rakt igenom.

Vi ser fram emot själva sakbehandlingen fram på vårkanten. För övrigt vidhåller vi vår avvikande mening som vi har sedan tidigare.

Anf.  227  ORDFÖRANDEN:

Vilken avvikande mening är det?

Anf.  228  JACOB JOHNSON (V):

Den är från näringsutskottet den 22 och 24 november.

Anf.  229  ULF HOLM (MP):

Jag vidhåller också den avvikande meningen, även om jag inser att det inte handlar om samma sak. De frågor som vi har uppe i nämnden i dag är ju strategisk programmering och tematisk koncentration, och vi har faktiskt inte skrivit något i vår avvikande mening om just detta. Men vi vidhåller den i alla fall, för säkerhets skull.

Jag hade strukit under exakt samma sak som Annie Lööf tog upp, att kommissionen föreslår att kommissionen ensam ska fatta beslut om ramverken. Ramverken är ju politiskt väldigt tunga och strategiska. Det verkar dumt att kommissionen ensam ska besluta om det. Förutom att rådet bör vara med behöver även EU-parlamentet vara med i framtagandet av detta. Det tror jag kan vara bra.

Det är lite oklart hur det ska gå till med partnerskapsavtalen, hur styrande medlemsstaternas inflytande ska vara eller om det blir kommissionen som styr avtalen. Det står inte särskilt mycket om det i underlaget.

När det gäller den tematiska koncentrationen står det mycket om de elva målen. Jag hittar inte vilka de målen är, vilka de är till innehållet. Men de kanske inte är beslutade än, så det är kanske därför. Där finns mycket att göra.

Där kommer jag till vår avvikande mening att koncentrationen på sammanhållningspolitiken måste gå till att ställa om EU till ett klimatsmartare samhälle. Det finns med att man ska ha en koldioxidsnål ekonomi. Men miljöpolitik är mer än bara koldioxidsnål ekonomi. Det tycker jag att regeringen ska observera i de här diskussionerna, så att man får med mer.

Jag nöjer mig med detta tills vidare.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Ditt inlägg aktualiserar en reflexion som vi har haft många gånger. Så småningom blir en avvikande mening eller ett medskick obsolet, eftersom ståndpunkter ändras och tiden går. Tanken är att det ska vara en alternativ instruktion till statsrådet. Vi behöver inte ta upp den diskussionen nu, men jag vill peka på det problem som finns.

Anf.  231  ULF HOLM (MP):

Herr ordförande! Jag tyckte att jag lyckades få in min avvikande mening rätt bra, trots att jag talade emot mig själv i början.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Ja, du var väldigt skicklig på slutet att uppgradera dig.

Anf.  233  JACOB JOHNSON (V):

Jag vill referera till den avvikande meningen från överläggningen den 22 och 24 november. Det är trots allt ganska nyligen. Jag vidhåller den.

Anf.  234  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S):

Vid det tillfälle i november när Annie Lööf var i utskottet hade vi överläggningar. Jag kan inte erinra mig att vi har behandlat detta i EU-nämnden efter det datumet. Det är därför vi vidhåller den avvikande meningen, så att den ska följa med frågan i sig.

Anf.  235  Näringsminister ANNIE LÖÖF (C):

Den historiebeskrivning som Carina Adolfsson Elgestam lyfter fram är helt korrekt.

Vad som är viktigt att markera övergripande, när man svarar på frågorna, är att nästa veckas allmänna råd behandlar de två teman som jag lyfte fram och inte kommer att röra budgetdiskussionen. Långtidsbudgeten hade ni en föredragning om av statsrådet Ohlsson förra veckan inför allmänna rådet i måndags, då man diskuterade långtidsbudgeten. Man har ännu inte kommit in på sammanhållningspolitiken i de diskussionerna.

Nästa veckas GAC kommer att handla om just de två teman. Om jag ska lyfta fram något kan jag säga att den framstegsrapport som har kommit som utkast till oss lyfter fram strategisk programmering, som Ulf Holm tog upp, och ordförandeskapet konstaterar att många medlemsstater är bekymrade över förslaget att kommissionen ensam ska fatta beslut om ramverket. De skriver också att många medlemsstater när det gäller partnerskapskontraktet understryker att det måste anpassas till respektive medlemsstats specifika situation.

Det är initiala debatter och diskussioner i det arbete som kommer att hålla på i drygt ett år innan man landar i sammanhållningspolitikens utformning.

De elva målen är inte beslutade än, men de finns i det förslag till förordningar som kommissionen har presenterat. Det är inte alla elva målen som kommer att gälla för exempelvis Sverige, utan det är ett fåtal av de målen, där det gröna är ett av dem.

I övrigt tror jag att jag har besvarat de frågeställningar som tagits upp.

Anf.  236  ORDFÖRANDEN:

Då sammanfattar jag så att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna men att det finns en avvikande mening som är gemensam för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Anf.  237  JACOB JOHNSON (V):

De är i stora delar likalydande.

Anf.  238  ORDFÖRANDEN:

Okej, då backar jag och säger att de avvikande meningarna i stora delar är likalydande.

Vi tackar näringsministern med medarbetare för i dag och önskar trevlig helg.

8 §  Utrikes frågor (handel)

Statsrådet Ewa Björling

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för utrikes frågor (handel) den 26 september 2011

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för utrikes frågor (handel) den 14 december 2011

Anf.  239  ORDFÖRANDEN:

Mycket välkommen, Ewa Björling!

Jag börjar med att fråga om det finns några A-punkter. Nej.

Det finns en återrapport. Kan statsrådet inledningsvis kort säga varför patentfrågan sprack, genom att inkludera den i återrapporten? Vi var så glada senast.

Anf.  240  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Jag ska alltså inte återrapportera mer än patentet?

Anf.  241  ORDFÖRANDEN:

Nej, jag tycker att vi skippar det övriga.

Anf.  242  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Vi åkte dit med ljust sinnelag. Det var också det som uttrycktes under arbetslunchen där patentet diskuterades. Alla medlemsstaterna var oerhört positiva och sade: Det här blir fantastiskt för EU:s inre marknad. Tänk vilken signal det ska bli till våra små och medelstora företag! Det var lovsånger.

Sedan kom den ena kommentaren efter den andra som gjorde att man till slut lyckades enas om ett papper om själva innehållet, och det är ett stort framsteg. Men tjugo minuter över elva på kvällen sprack det på grund av att man inte kunde enas om var den centrala instansen skulle ligga. Man kan skratta lite, men det är förfärligt. Jag skulle vilja säga att det är politik när den är som sämst. Det handlade om London, München, Paris och Haag. Det var de fyra som hade anmält intresse.

Polen som ordförande, det var vice premiärministern, uppmuntrade de fyra länderna som var kandidater att sinsemellan ha bilateraler och komma överens. Det fungerande inte särskilt bra. Det blev flera uppehåll under kvällen där de fortfarande uppmuntrades att enas om detta, och det gick inte. Då gick ordförandeskapet ut med ett förslag om att Paris skulle vara sätet. Det var inte det svenska förstahandsvalet, men vi sade att det viktiga var att vi fick igenom patentet och innehållet och att vi såg till att det blev så bra som möjligt för våra små och medelstora företag. Det var också det mandat jag hade med mig när jag åkte ned.

Tyvärr hade inte London något annat mandat än att sätet skulle hamna hos dem. Det var samma sak för Tyskland. Det gjorde att det sprack.

Nu har Europa inte något patent. Det beror inte på att vi inte kunde enas om vad det ska stå för, vad det ska innehålla, domstolslösning eller något sådant utan på grund av sätesplaceringen. Eftersom det är fredagseftermiddag kan jag säga att det faktiskt var några medlemsstater som föreslog ett roterande säte eller vad som helst bara vi fick patentet, men riktigt så enkelt är det inte.

Ordföranden har föredragit att de medlemsstater som kandiderar ska försöka enas före den 22 december då ordförandeskapet planerar parafering av domstolsavtalet i Warszawa.

Anf.  243  ORDFÖRANDEN:

Finns det några frågor på den utdelade återrapporten? Nej.

Anf.  244  EVA-LENA JANSSON (S):

Med anledning av det statsrådet sade skulle jag vilja ställa en fråga. Var någon gång frågan uppe om att Sverige skulle kunna ta detta i stället när inte de andra länderna kunde hitta konsensus?

Anf.  245  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Haag var ett annat alternativ som man kanske hade kunnat tänka sig som en kompromiss, men det förslaget kom aldrig från ordförandeskapet. Det landade tyvärr i detta. Sverige har inte anmält sig som kandidat för det. Vi får helt enkelt se vad man kommer fram till.

Anf.  246  ORDFÖRANDEN:

Frågan kommer säkert att återkomma till EU-nämnden.

Anf.  247  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Jag vill bara tillägga att nu när det har gått några dagar kan man se på det med lite distans och tänka att vi faktiskt nådde fram med hela överenskommelsen, och det är ett oerhört stort steg. Det är i alla fall närmare än någonsin, bara vi enas om var.

Anf.  248  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till punkt 3 om WTO:s åttonde ministerkonferens. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  249  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det är rådet för utrikesfrågor, FAC handel, som har sammankallats i Genève, vilket är brukligt i samband med WTO:s ministermöte. Här kommer vi att ha den, med tanke på att vi har diskuterat patentet, fortsatt sorgliga uppgiften att konstatera att vi i nuläget inte kan komma framåt i förhandlingarna inom Doharundan. Det är ytterst beklagligt. Ett avslut av rundan skulle verkligen innebära en mycket viktig signal i det nuvarande ekonomiska klimatet om att vi kan enas om någonting som underlättar för handel och gå framåt.

Men vi måste blicka framåt, och det är ändå positivt att man nu lyckas enas om att gå vidare mot separata överenskommelser i enskilda sakfrågor.

För svensk del kommer vi att arbeta för att de frågor som är särskilt viktiga för Sverige och svensk tillväxt finns med på dagordningen. Det gäller framför allt en utvidgning av informationsteknikavtalet, ITA. Det gäller handelsprocedurer och möjliga framsteg inom tjänstesektorn. Det gäller handelsliberalisering på miljö- och klimatområdet och andra sektorer som skogsprodukter, och det gäller icke-tariffära handelshinder.

För att förhandlingarna ska bidra till tillväxt på global nivå måste utvecklingsfrågorna också omhändertas. Det viktigaste för utvecklingsländerna är att nå ett avslut inom förhandlingarna om handelsprocedurer.

Regeringen välkomnar att vi har kunnat nå framsteg på vissa områden som utvecklingsländerna har uttryckt särskilt intresse för. Vi kan till exempel ta vissa steg framåt när det gäller de allra fattigaste ländernas anslutning till WTO. Vi öppnar också för ett möjligt preferentiellt tillträde på tjänsteområdet i likhet med vad som redan finns på varuområdet.

Ett av världens fattigaste länder är Samoa vars anslutning kommer att bli klar till ministermötet precis som EU-kandidatlandet Montenegros anslutning.

Det största framsteget vid MC8 kommer emellertid att bli Rysslands WTO-anslutning. Ryssland har förhandlat om WTO-medlemskap sedan 1993, och anslutningspaketet är nu klart för beslut vid konferensen den 15–17 december. Vi hoppas också att de långdragna förhandlingarna om revidering av avtalet om offentlig upphandling, GPA, ska avslutas i tid till ministermötet. Slutförhandlingar om det pågår just nu i Genève.

Sammanfattningsvis kommer WTO:s åttonde ministermöte i Genève att vara viktigt för att bekräfta WTO:s centrala roll i det globala handelssystemet. EU:s medlemsstater står enade bakom detta mål, vilket jag tror kommer att framgå tydligt vid rådet för utrikes frågor dagen innan.

Jag ska säga några saker om den ryska WTO-anslutningen. Med detta beslut bjuds Ryssland in att underteckna avtalet om anslutning till WTO, och sedan ska det ratificeras på rysk sida senast den 15 juni 2012. 30 dagar efter det upptas Ryssland som fullvärdig medlem i WTO.

Detta innebär inte några budgetmässiga eller juridiska åtaganden för Sverige eller för EU. Det är bara ryska åtaganden som ska godkännas. Jag ska däremot säga att de ekonomiska fördelarna för Sverige och EU av Rysslands WTO-anslutning bedöms vara betydande. Exempelvis kan jag nämna sänkta exporttullar på ryskt virke, tullfrihet för många informationsteknikprodukter, sänkta importtullar inom fordonsindustrin och också en liberalisering av den ryska tjänstesektorn.

WTO-anslutningen kan även förväntas påverka det ryska affärs- och investeringsklimatet i positiv riktning och göra landets handelspolitiska regelverk mer transparent och förutsägbart, bland annat genom det ryska åtagandet att följa internationella standarder och WTO-regler på en rad andra områden. Det gäller bland annat tullprocedurer och immaterialrätt.

Regeringen avser stödja utkasten till rådsbeslut om Rysslands WTO-anslutning som väntas antas som A-punkter vid rådsmötet.

Anf.  250  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S):

Jag vill börja med att instämma i det som sagts från regeringen om att man beklagar att man inte har kommit framåt när det gäller att komma överens om ett avtal beträffande WTO. Vi får hoppas att ministermötet nästa vecka kommer att leda till någon form av framflyttning av de olika positionerna och kanske utifrån de länder som mest bromsar upp.

Ministern talar när det gäller Ryssland om de ekonomiska fördelar som Sverige och övriga Europa kommer att få i och med att, eller om, Ryssland får ett godkännande. Jag skulle vilja ställa en fråga med tanke på det som händer i Ryssland just nu. Vi får rapporter och har också sett tv-bilder som visar att man griper medborgare, inte minst människor som har politiska uppdrag. Kan det på något sätt påverka beslutet som kommer att tas på ministermötet? Då tänker jag på internationella konventioner och mänskliga rättigheter.

Anf.  251  JACOB JOHNSON (V):

Finns det någon kvantitativ bedömning av dessa betydande ekonomiska fördelar för EU och Sverige?

Anf.  252  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det var två frågor i samma ämne. Jag tror att jag kan besvara dem tillsammans.

Jag kan börja med att säga att vår handel med Ryssland har ökat mycket kraftigt, och vi ser att vår export under januari–september i år har ökat så mycket som 53 procent. Tittar vi på en tioårsperiod har den ökat ungefär 420 procent. Men den kan naturligtvis öka ännu mer. Det finns beräkningar som visar att EU:s export till Ryssland kan öka med 39 miljarder kronor per år. Naturligtvis finns det stora fördelar med detta.

En annan viktig fördel som jag vill peka på gäller frågan om korruption. Jag är övertygad om att Ryssland i och med detta kommer att tvingas ta tag i den på ett tydligare sätt. De är tvungna att följa WTO:s regler, och det kommer att tvingas fram mer transparens i systemet. Det är mycket viktigt, inte minst för små företagare>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<.

Carina Adolfsson Elgestam ställde en fråga om Ryssland och mänskliga rättigheter. I det senaste ryska parlamentsvalet var den demokratiska konkurrensen begränsad, och den preliminära rapport som har släppts är mycket kritisk mot valets genomförande, särskilt mot bristen på lika villkor för partierna och också oegentligheter vid rösträkningen.

Vi utgår från att Ryssland tar till sig denna kritik, inte minst inför presidentvalet i mars.

Det kommer också mycket oroande rapporter från flera ryska städer om ett stort antal gripna, däribland framträdande oppositionspolitiker och bloggare. Vi anser naturligtvis att det är oacceptabelt att utnyttja indragna demonstrationstillstånd som ett sätt att begränsa politisk åsiktsbildning. Men jag ser ändå ett ryskt WTO-inträde från den positiva sidan. Långsiktigt kommer det att göra att Ryssland tvingas bli mer transparent och följa de regler som finns inom WTO. Jag tror att WTO-inträdet på sikt kommer att gynna rättsstatens principer i Ryssland.

Man kan fråga sig om det är rätt att belöna Ryssland med ett WTO-inträde efter dessa val. WTO-medlemskapet är ingen belöning. Det fordrar marknadsöppningar och ekonomiska reformer som kommer att bli tuffa för den ryska ekonomin. Jag är dock övertygad om att det på sikt kommer att gynna både Ryssland och alla dess ekonomiska partner och bidra till ökad rättssäkerhet.

Anf.  253  CARINA OHLSSON (S):

Herr ordförande! Jag vill också lyfta fram den fråga som Carina Adolfsson Elgestam tar upp. Jag hoppas och tror att ministern vid alla möjliga tillfällen tar upp demokratifrågorna och de mänskliga rättigheterna.

Jag kom i dag från Sankt Petersburg. Det var inte enbart partipolitiker utan även personer från NGO:er som hade fått sitta mer än ett dygn i fängelse, personer som jobbar mot mäns våld mot kvinnor och annat och som hade deltagit i demonstrationer.

Jag talade med en journalist som tyckte att det mitt i eländet ändå var ett framsteg att många protesterade. Han sade att det kändes som att det var mer öppenhet än det varit tidigare och att människor vågar säga ifrån, att måttet är rågat. Även om man kan tycka att det är dystert sade han att människor tidigare inte har vågat göra detta. Jag vill bara skicka med det. Det var många som kände sig oroade över att de blivit arresterade i mer än ett dygn.

Anf.  254  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Vi har regelbundna styrkommittémöten med Ryssland bilateralt. Det är utmärkta tillfällen att ta upp just dessa frågor. Det är någonting som jag ständigt gör när vi talar om företag, om export och import, i Ryssland. Jag berättar för mindre företag hur svårt det är med korruption, att det fortfarande sker kränkningar mot mänskliga rättigheter och att det inte finns riktig yttrandefrihet. Det är ett ständigt arbete som behöver pågå.

Anf.  255  EVA-LENA JANSSON (S):

Jag vill göra ett kort medskick till statsrådet. Vi har tidigare diskuterat dokument som vi får. Detta är ett hemligstämplat dokument, och ändå står det inte vilka medlemsstater som har sagt vad. Det står bara medlemsstater.

Anf.  256  ORDFÖRANDEN:

Jag har gjort en överenskommelse med Frank Belfrage om hur vi ska hantera detta. Det kommer att lösas. Därför behöver statsrådet inte kommentera det.

Innan jag summerar vill jag säga att man ska ha klart för sig att ett WTO-medlemskap, precis som statsrådet sade, betyder att Ryssland blir mer av en rättsstat för utlänningar. Det är inte bara fråga om subventioner, utan det är också fråga om likabehandling i domstolar, statsstöd och så vidare. Det har naturligtvis betydelse för oss, och det har mycket stor betydelse för de tre baltiska staterna.

Jag sammanfattar därmed att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna under punkt 3.

Vi går till punkt 4 om de bilaterala förhandlingarna.

Anf.  257  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Det handlar om ett förhandlingsdirektiv om djupgående och omfattande frihandelsavtal, DCFTA, Deep and Comprehensive Free Trade Agreements, med några länder i södra Medelhavsområdet. Det är Marocko, Tunisien, Egypten och Jordanien.

Regeringen välkomnar detta historiska tillfälle att stödja positiv utveckling i de aktuella länderna med lättnader som motsvarar deras egna framsteg och gör verklig skillnad i deras ekonomiska utveckling. Stödet till de aktuella länderna, och inte minst principen om more-for-more, är angeläget att omsätta i verkligt partnerskap till stöd för positiva steg i en transition.

Regeringen har försökt lyfta fram vikten av att verkliga öppningar ges för de aktuella ländernas ekonomier, till exempel lättnader på jordbruksområdet. För industrivaror ges redan tullfrihet.

Regeringen ser hela grannskapspolitiken som viktig, visavi såväl de östra partnerskapsstaterna som de södra Medelhavsländerna. Dessa förhandlingar blir separata för varje land. De skillnader som finns i förhandlingsmandaten tar hänsyn till existerande avtalssituation.

Redan eventuellt pågående förhandlingar kan införlivas i framtida DCFTA-avtal eller fortsätta som separata förhandlingar beroende på berörda länders önskemål. Därmed kommer dessa avtal naturligtvis inte heller att bli helt identiska eftersom ländernas förutsättningar och önskemål kommer att skilja sig åt.

Anf.  258  JACOB JOHNSON (V):

Vänsterpartiet stöder detta vad gäller Egypten, Jordanien och Tunisien men inte när det gäller Marocko med hänvisning till ockupationen av Västsahara.

Anf.  259  ULF HOLM (MP):

Det var ungefär vad jag skulle säga. Jag tycker att det är problematiskt med Marocko med tanke på Västsaharafrågan.

Det står här att det ska vara diskussion/beslut. Om det är en diskussion, har ministern för avsikt att lyfta fram den frågan och problematisera den? Ska det vara ett beslut blir det en avvikande mening, men blir det bara en diskussion blir det ett medskick. Ordföranden får välja själv.

Anf.  260  ORDFÖRANDEN:

Jag lyssnar.

Ska statsrådet klargöra hur det blir med behandlingen av Marocko?

Anf.  261  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Jag ska förtydliga att det just nu gäller diskussioner. Vad gäller Marocko kommer vi från svensk sida att förtydliga att det gäller endast Marocko och inte Västsahara.

Anf.  262  ULF HOLM (MP):

Ingår frågan om ursprungsmärkning i den diskussionen? Det har varit många historier om att man inte far med sanning beträffande varifrån produkterna kommer, om jag uttrycker det så. Man ska inte ljuga. Ingår det i denna diskussion?

Anf.  263  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Jag vet inte på vilken detaljnivå vi kommer att diskutera på just det här mötet. När man går in på specifika detaljer handlar det mer om andra möten. Naturligtvis är frågan om ursprungsmärkning alltid viktig att diskutera. Det finns andra sådana fall lite längre bort i regionen som också är viktiga.

Anf.  264  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Jag vill följa upp den avvikande mening som vi har haft i utrikesutskottet i frågan.

Anf.  265  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S):

Utifrån ett medskicksperspektiv vill jag poängtera att vi har samma uppfattning som V och MP i fråga om Västsahara.

Anf.  266  ORDFÖRANDEN:

Jag försöker sammanfatta.

Det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Det finns dock en avvikande mening som gäller Marocko. Om jag har uppfattat det rätt accepterar Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna enbart ett avtal som omfattar det egentliga Marocko och inte omfattar Västsahara samt betonar kravet på ursprungsmärkning. Är det så? Nu blev det långt.

Anf.  267  JACOB JOHNSON (V):

Jag ser det mer som ett referat av regeringens ståndpunkt. Nej, vi är nog mer kategoriska. Vi vill inte att det ska inledas bilaterala förhandlingar med Marocko.

Anf.  268  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Över huvud taget?

Anf.  269  JACOB JOHNSON (V):

Nej, med tanke på Västsaharasituationen.

Anf.  270  ORDFÖRANDEN:

Omfattas den skarpa hållningen även av de andra?

Anf.  271  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S):

Inte riktigt så skarpt utan mer som ordföranden var inne på inledningsvis. Det här är en diskussionspunkt.

Anf.  272  ULF HOLM (MP):

Jag ser det mer som ett medskick. Jag tycker att Sverige ska lyfta upp frågan och diskutera Västsaharaproblemet; det gäller ursprungsmärkning och sådant. Det blir en mjuk avvikande mening. Om Jacobs Johnsons var en hård avvikande mening är min mjuk.

Anf.  273  ORDFÖRANDEN:

Vi har också begreppet medskick i nämnden.

Anf.  274  ULF HOLM (MP):

Jag väljer avvikande mening.

Anf.  275  ORDFÖRANDEN:

Då har vi en hård avvikande mening från Vänsterpartiet, en mjukare från Miljöpartiet, ett medskick från Socialdemokraterna samt en uppföljning av en avvikande mening från utrikesutskottet från Sverigedemokraterna.

Anf.  276  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Får jag fråga hur den avvikande meningen lät?

Anf.  277  MARGARETA SANDSTEDT (SD):

Jag kan läsa upp allt som har skrivits i utrikesutskottet från vår sida.

Innan förhandlingarna om djupgående och omfattande avtal inleds vill vi se en klar förbättring både vad gäller tydligt uppställda villkor och kriterier från EU och öppenhet och transparens gällande situationen i de aktuella länderna, framför allt rörande rättssäkerhet, korruption och demokratisk utveckling.

Om djupgående frihandelsavtal ska vara hållbara behöver kraven skärpas innan förhandlingar inleds. Inga förhandlingar färdigställs innan nödvändiga villkor och kriterier är uppfyllda.

Riksdagen har i ett utlåtande om grannskapspolitiken slagit fast att den reformerade grannskapspolitiken måste ha ett tydligt samband mellan å ena sidan ord och överenskommelser och å andra sidan konkret handling, genomförande samt resultatuppföljning. Agerandet från EU ska vara tydligt och förutsägbart.

Anf.  278  ORDFÖRANDEN:

Då gäller följande: Det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta diskussionerna. Det finns dock en hård avvikande mening från Vänsterpartiet, en mjukare från Miljöpartiet, den avvikande mening från utrikesutskottet som Margareta Sandstedt från Sverigedemokraterna just redogjorde för, och sedan finns ett medskick från Socialdemokraterna. Medskick på modern riksdagssvenska är detsamma som särskilt yttrande i utskottet.

Därmed avslutar vi punkt 4.

Vi går till punkt 5, Övriga frågor. Har statsrådet något att säga under Övriga frågor?

Anf.  279  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Nej.

Jag ska, herr ordförande, göra mitt allra bästa med medskick, särskilt yttrande, mjukt och hårt. Jag lyssnar på vad ni säger. Trevlig helg!

Anf.  280  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet för i dag och önskar henne trevlig helg.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 1

Anf.  5  JONAS SJÖSTEDT (V) 2

Anf.  6  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 2

Anf.  9  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  13  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 3

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  15  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 4

Anf.  16  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 4

Anf.  17  JONAS SJÖSTEDT (V) 4

Anf.  18  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 4

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 4

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 4

Anf.  23  JONAS SJÖSTEDT (V) 5

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  25  BILLY GUSTAFSSON (S) 5

Anf.  26  MARIA FERM (MP) 6

Anf.  27  JOHAN LINANDER (C) 6

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 6

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  30  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 6

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  32  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 7

Anf.  33  JONAS SJÖSTEDT (V) 8

Anf.  34  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 8

Anf.  35  JONAS SJÖSTEDT (V) 8

Anf.  36  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 8

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 9

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 9

Anf.  41  JONAS SJÖSTEDT (V) 10

Anf.  42  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 10

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  44  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 10

Anf.  45  JONAS SJÖSTEDT (V) 12

Anf.  46  KERSTIN HAGLÖ (S) 12

Anf.  47  MARIA FERM (MP) 12

Anf.  48  BILLY GUSTAFSSON (S) 12

Anf.  49  JOHAN LINANDER (C) 13

Anf.  50  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 13

Anf.  51  Kanslirådet MARIE SKÅNINGER 13

Anf.  52  KARL SIGFRID (M) 15

Anf.  53  Kanslirådet MARIE SKÅNINGER 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  55  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 15

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  57  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 15

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  59  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 16

Anf.  60  KERSTIN HAGLÖ (S) 16

Anf.  61  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 16

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  63  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 16

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  65  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 16

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  67  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 17

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  69  Justitieminister BEATRICE ASK (M) 17

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Europeiska rådet (telefonsammanträde) Statssekreterare Katarina Areskoug 18

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  72  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 18

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  74  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 19

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  76  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 20

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  80  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 20

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  82  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 20

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  84  MARIE GRANLUND (S) 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  86  MARIE GRANLUND (S) 21

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  88  MARIE GRANLUND (S) 21

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  90  JONAS SJÖSTEDT (V) 22

Anf.  91  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 22

Anf.  92  Statssekreterare SUSANNE ACKUM 22

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  94  BILLY GUSTAFSSON (S) 23

Anf.  95  KERSTIN LUNDGREN (C) 23

Anf.  96  DÉSIRÉE PETHRUS (KD) 23

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  98  DÉSIRÉE PETHRUS (KD) 23

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  100  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 24

Anf.  101  Statssekreterare SUSANNE ACKUM 24

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  103  MARIE GRANLUND (S) 25

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  105  JONAS SJÖSTEDT (V) 25

Anf.  106  KERSTIN LUNDGREN (C) 25

Anf.  107  MARIA FERM (MP) 26

Anf.  108  GUSTAV BLIX (M) 26

Anf.  109  MARIE GRANLUND (S) 26

Anf.  110  Statssekreterare SUSANNE ACKUM 26

Anf.  111  Statssekreterare KATARINA ARESKOUG 26

Anf.  112  BO BERNHARDSSON (S) 27

Anf.  113  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 27

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  115  MARIE GRANLUND (S) 27

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  117  MARIA FERM (MP) 28

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  119  JONAS SJÖSTEDT (V) 28

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  121  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 28

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 28

3 §  Rättsliga och inrikes frågor 29

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  124  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 29

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  126  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 29

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  128  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 30

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  130  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 30

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  132  JONAS SJÖSTEDT (V) 31

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  134  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 31

Anf.  135  JONAS SJÖSTEDT (V) 31

Anf.  136  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 32

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  138  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (M) 32

Anf.  139  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 33

Anf.  140  JONAS SJÖSTEDT (V) 33

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 33

4 §  Transport, telekommunikation och energi (telekommunikation) 34

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  143  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 34

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  145  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 34

Anf.  146  JONAS SJÖSTEDT (V) 35

Anf.  147  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 35

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  149  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 35

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  151  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 37

Anf.  152  JONAS SJÖSTEDT (V) 37

Anf.  153  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 37

Anf.  154  JONAS SJÖSTEDT (V) 37

Anf.  155  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 38

Anf.  156  JONAS SJÖSTEDT (V) 38

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  158  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 38

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  160  Statsrådet ANNA-KARIN HATT (C) 39

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 39

5 §  Jordbruk och fiske 40

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  163  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 40

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  165  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 40

Anf.  166  HELENA LEANDER (MP) 40

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  168  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 40

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  170  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 41

Anf.  171  JONAS SJÖSTEDT (V) 41

Anf.  172  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 41

Anf.  173  JONAS SJÖSTEDT (V) 42

Anf.  174  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 42

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  176  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 42

Anf.  177  PYRY NIEMI (S) 42

Anf.  178  HELENA LEANDER (MP) 42

Anf.  179  JONAS SJÖSTEDT (V) 43

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  181  PYRY NIEMI (S) 43

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  183  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 43

Anf.  184  PYRY NIEMI (S) 44

Anf.  185  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 44

Anf.  186  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 44

Anf.  187  PYRY NIEMI (S) 45

Anf.  188  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 45

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  190  PYRY NIEMI (S) 45

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  192  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 46

Anf.  193  HELENA LEANDER (MP) 46

Anf.  194  JACOB JOHNSON (V) 46

Anf.  195  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  196  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 47

Anf.  197  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M) 47

Anf.  198  PYRY NIEMI (S) 47

Anf.  199  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  200  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 48

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  202  BENGT-ANDERS JOHANSSON (M) 48

Anf.  203  JACOB JOHNSON (V) 49

Anf.  204  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 49

Anf.  205  HELENA LEANDER (MP) 49

Anf.  206  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 50

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  208  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) 50

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 50

6 §  Transport, telekommunikation och energi (transport) 51

Anf.  210  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  211  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M) 51

Anf.  212  LARS MEJERN LARSSON (S) 51

Anf.  213  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  214  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M) 51

Anf.  215  LARS MEJERN LARSSON (S) 51

Anf.  216  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 52

Anf.  217  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  218  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M) 52

Anf.  219  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  220  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M) 52

Anf.  221  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  222  Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M) 52

Anf.  223  ORDFÖRANDEN 52

7 §  Allmänna frågor (sammanhållningspolitik) 53

Anf.  224  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  225  Näringsminister ANNIE LÖÖF (C) 53

Anf.  226  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S) 54

Anf.  227  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  228  JACOB JOHNSON (V) 54

Anf.  229  ULF HOLM (MP) 54

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  231  ULF HOLM (MP) 55

Anf.  232  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  233  JACOB JOHNSON (V) 55

Anf.  234  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S) 55

Anf.  235  Näringsminister ANNIE LÖÖF (C) 55

Anf.  236  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  237  JACOB JOHNSON (V) 56

Anf.  238  ORDFÖRANDEN 56

8 §  Utrikes frågor (handel) 57

Anf.  239  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  240  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 57

Anf.  241  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  242  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 57

Anf.  243  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  244  EVA-LENA JANSSON (S) 58

Anf.  245  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 58

Anf.  246  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  247  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 58

Anf.  248  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  249  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 58

Anf.  250  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S) 59

Anf.  251  JACOB JOHNSON (V) 60

Anf.  252  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 60

Anf.  253  CARINA OHLSSON (S) 60

Anf.  254  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 61

Anf.  255  EVA-LENA JANSSON (S) 61

Anf.  256  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  257  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 61

Anf.  258  JACOB JOHNSON (V) 62

Anf.  259  ULF HOLM (MP) 62

Anf.  260  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  261  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 62

Anf.  262  ULF HOLM (MP) 62

Anf.  263  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 62

Anf.  264  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 63

Anf.  265  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S) 63

Anf.  266  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  267  JACOB JOHNSON (V) 63

Anf.  268  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 63

Anf.  269  JACOB JOHNSON (V) 63

Anf.  270  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  271  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (S) 63

Anf.  272  ULF HOLM (MP) 63

Anf.  273  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  274  ULF HOLM (MP) 63

Anf.  275  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  276  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 64

Anf.  277  MARGARETA SANDSTEDT (SD) 64

Anf.  278  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  279  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) 64

Anf.  280  ORDFÖRANDEN 64