Fredagen den 8 november 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:5

1 §  Konkurrenskraft: Inre marknad

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 30 september 2002 och från informellt ministermöte den 11 och 12 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 november 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens sammanträde är öppnat. Medan vi väntar på att näringsministern ska komma kan vi passa på att hälsa de nya ersättarna Sven-Erik Sjöstrand och Marie Engström välkomna till nämnden.

Då vill jag hälsa näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd inför ministerrådsmötet. Vi brukar börja med en återrapport från föregående möte. Varsågod, Leif Pagrotsky, ordet är ditt.

Anf.  2  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är trevligt att komma till EU-nämnden i dess nya sammansättning, och med dess nya ordförande. Jag vet att vi kommer att få mycket med varandra att göra framöver, och jag ser fram emot det.

Jag ska som vanligt börja med att ge en rapport från det senaste mötet, som ägde rum den 30 september, där vi företräddes av statssekreterare Sven-Eric Söder. Jag ska också berätta lite om det informella mötet i Nyborg den 11 och 12 oktober.

Vid mötet den 30 september antogs slutsatser om regelförbättring. Bland annat underströks vikten av att alla berörda parter – Europaparlamentet, medlemsstaterna och kommissionen – tar sitt ansvar för regelförbättringsarbetet, så att vi kan gå från ord till handling, från teori till verkliga praktiska konsekvenser i form av ett enklare och bättre regelverk som gynnar företag och privatpersoner.

Samtliga delprogram inom det sjätte ramprogrammet för forskning antogs. Rådet träffade också politiska överenskommelser om offentlig upphandling inom det som kallas försörjningsdirektivet. Som ni vet av våra tidigare diskussioner handlar detta konstiga ord om upphandling inom vatten‑, energi- och transportsektorerna. Man träffade dessutom en överenskommelse om offentlig upphandling av gödselmedel.

Rådet lyckades också anta en gemensam inriktning som gäller modernisering av redovisningsdirektiven och krav på offentlighet i vissa typer av bolag. Rådet fick från den bolagsrättsliga expertgruppen en förhandspresentation av den kommande rapporten, och det antog kortfattade slutsatser som betonade den stora vikt man tillmäter ett fortsatt arbete med corporate governance, företagsstyrning.

Ämnet för det informella ministermötet i Nyborg var dels konkurrenskraftsrådets framtida roll. Det är ett nyinrättat råd, och det förekom mycket diskussioner kring hur det nya rådet ska arbeta framöver. Dels gällde diskussionen regelförbättring.

Rådet enades om att det nya konkurrenskraftsrådet ska ha en central roll i arbetet för en stark och fungerande marknad. Det ska fokusera arbetet på att skapa grundläggande tillväxtfrämjande åtgärder, som ger goda ramvillkor för företagandet, främja innovation och genomföra den inre marknaden.

Det andra stora temat för det informella ministermötet var enklare och bättre regler. Vi var eniga om att uppföljningen av kommissionens handlingsplan för bättre och enklare regler ska vara ett delat ansvar mellan institutionerna, det vill säga kommissionen, rådet och parlamentet. Naturligtvis gäller detta också medlemsstaterna hemmavid, alltså inte bara när de uppträder i rådet, utan också på hemmaplan i deras interna arbete.

Det diskuterades också om man eventuellt skulle bilda en särskild grupp som uteslutande kommer att arbeta med de här frågorna, det vill säga en specialiserad grupp som koncentrerar sig på enbart detta, men där blev det ingen enighet och inget särskilt beslut. Frågan ventilerades dock, och en del var för, andra emot.

Om det inte finns några frågor tänkte jag gå vidare.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet.

Vi lämnar återrapporteringen och går vidare till information och samråd inför kommande ministerrådsmöte.

Anf.  4  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska nu lämna en redogörelse för den första delen av dagordningen. Sedan kommer Ann-Christine Nykvist att redovisa för punkterna 17–19, som är konsument- och jordbruksdelen av den här dagordningen. Det nya rådet är ju väldigt brett och omfattar frågor som rör flera olika statsråd i Sverige.

Vad gäller min del av dagordningen vill jag särskilt uppmärksamma att rådet ska anta rådsslutsatser om kommissionens rapport om situationen på den inre marknaden för tjänster. Sedan tänkte jag också kommentera punkterna 9, 10, 11, 15 och 16. Om ni har ork, kapacitet och tid för allt detta är det min ambition.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi kan väl ta det punkt för punkt, och om det inte finns några frågor eller synpunkter prickar vi bara av dem så att vi får det till protokollet.

Vi börjar med punkt 4, En bättre och enklare lagstiftning. Varsågod, näringsministern.

Anf.  6  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänkte inte göra någon annan inledning än de i och för sig många punkter som jag räknade upp. I övrigt står vi till förfogande för frågor på basis av det skriftliga material som vi har skickat över. Vi kan väl diskutera formerna för fortsättningen sedan, om ni exempelvis vill att jag ska dra punkterna en och en.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Om inte näringsministern har någonting att tillägga tycker jag att vi lämnar ordet fritt för frågor.

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det gäller alltså punkt 4. Det här arbetet har naturligtvis i första hand sin inriktning på regelförenkling mellan medlemsstaterna. Men vi har ju också en situation inom medlemsstaterna. Det skulle jag vilja ställa en fråga om.

Dessa dagar har småföretagarna en kampanj i korsningen Drottninggatan och Jakobsgatan. Man läser upp delar av de 20 000 regler som man har som småföretagare.

Regeringen har fördelaktigt gjort en utredning om detta. Den så kallade Simplexgruppen har arbetat länge och kommit fram till många förslag till ändringar som skulle kunna göras inom Sverige. Men såvitt jag förstår har dessa av den förre näringsministern lagts i skrivbordslådan.

Min fråga är: Kommer arbetet inom EU att också leda till att man inom de olika länderna och framför allt inom vårt land tar tag i regelförändringsfrågor på ett bättre sätt än tidigare. Jag tror att det är väldigt angeläget.

Anf.  9  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Fru ordförande! Jag är inte riktigt van vid att sitta i EU-nämnden och diskutera normal svensk inrikespolitik, men det kan jag gärna göra.

Vi har många gånger här diskuterat kopplingen till regelförenklingsarbetet i EU, och jag har redovisat den extremt starkt pådrivande roll som Sverige konsekvent har intagit i EU. Det är ett enormt avstånd mellan den ambitionsnivå vi har i Sverige vad gäller regelförenkling, till exempel i tullfrågor och andra gemensamma frågor i EU, och den vardag som råder på kontinenten.

Jag tar gärna en principdebatt om hur vi ska hantera de frågorna, men länken mellan kampanjverksamheten på gatorna just nu och det arbete vi bedriver i Bryssel är ganska svag. Kampanjen gäller interna svenska regler.

Vi har hittills varit överens om att Sverige ska inta den här rollen i Bryssel, och vi beklagar att det släpar efter. Det var till exempel inte förrän för ett år sedan möjligt att ordna sina tullhandlingar utan att det skulle vara underskrivet med bläck, och där skulle finnas en stämpel i anilin. Det var alltså omöjligt att göra någonting på Internet.

Det är den typen av kamp vi för i Bryssel, och principiellt har alla partier i nämnden varit överens om den utomordentligt utförliga redovisning jag har valt att här lämna i varje enskilt fall. Det tänker jag också fortsätta med.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Precis som näringsministern sade har detta ärende varit uppe i EU-nämnden senast i september. Då var det ett starkt stöd för regeringens ståndpunkt.

Jag finner att det finns ett fortsatt stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Jag föreslår att vi går vidare till punkt 5, Resultattavla för den inre marknaden. Om näringsministern inte har något att tillägga lämnar jag ordet fritt.

Eftersom ingen begär ordet finner jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6 som är information om uppföljning av mötena i Göteborg och Johannesburg. Har näringsministern något att tillägga? Nej. Då lämnar jag ordet fritt. Eftersom ingen begär ordet vill jag bara hänvisa till den information vi har fått.

Vi går vidare till punkt 7, Situationen på inre marknaden för tjänster. Varsågod, näringsministern.

Anf.  11  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Om denna punkt vill jag gärna berätta lite grann. Här gäller att vi ska anta slutsatser i rådet om den rapport som kommissionen har tagit fram om situationen på den inre marknaden för tjänster. Eftersom det är en beslutspunkt vill jag gärna prata om den lite grann.

Rapporten är det första steget i den övergripande strategin för att undanröja hinder på den inre marknaden för tjänster. Detta är en viktig fråga för Sverige, eftersom tjänstehandeln växer snabbare i Sverige än i övriga världen. Den växer också snabbare än varuhandeln. För oss är detta alltså en viktig del av arbetet i ministerrådet.

De slutsatser som nu föreslås välkomnar kommissionens rapport och instämmer i kommissionens värdering att detta är så viktigt att vi måste fortsätta att arbeta med att undanröja hinder för den fria rörligheten för tjänster.

Både konsumenter och företag, framför allt små och medelstora företag, drabbas av att marknaden för tjänster inte fungerar fullt ut. Det påverkar i förlängningen naturligtvis också tillväxttakten i hela gemenskapen och i vart och ett av de enskilda medlemsländerna.

I slutsatserna nämns till exempel nödvändigheten av att förbättra insamlandet av statistik så att vi på ett bra sätt kan värdera fördelarna med den inre marknaden för tjänster, och att den fungerar bra.

Där sägs också att medlemsstaterna måste förbättra efterlevnaden av EG-domstolens praxis. Där finns i dag klara brister som gör att genomförandet av den inre marknaden och undanröjandet av hinder tar för lång tid och släpar efter.

Från svensk sida är vi rätt nöjda med utkastet till rådslutsatser. Vi tycker att det innehåller ett klart och tydligt budskap, både till kommissionen och till medlemsländerna, att framöver lägga stor vikt vid arbetet med att undanröja hinder för tjänstehandeln.

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska bara ställa en fråga. Den avspeglar måhända min okunnighet, och det faktum att jag ännu inte trängt in i denna fråga.

I Sverige sker ju en viktig del av tjänsteproduktionen i offentlig sektor. Antingen produceras den inom offentlig sektor eller så subventioneras den starkt av den offentliga sektorn. I andra länder har man andra system.

Ser ministern från sin egen regerings synpunkt något problem med den ökade konkurrensen?

Anf.  13  AGNE HANSSON (c):

Jag välkomnar frågan om att man ska jobba vidare för att öka tjänstehandeln och minska hindren. Min fråga handlar snarast om vilken typ av hinder det gäller.

Mycket av de nya tjänsterna sker ju numera via elektronisk datakommunikation och annat. Hur är det på den sidan? Sker det en parallell utbyggnad där, eller är det också ett hinder i detta sammanhang?

Det är viktigt att hindren kan undanröjas. Jag stöder naturligtvis inriktningen här.

Anf.  14  ULF HOLM (mp):

Tack för föredragningen. Jag har inte varit med i nämnden tidigare och har alltså inte hört de tidigare föredragningarna.

Jag har en fråga som gäller hur de svenska reglerna påverkas. I papperen används formuleringen ”det är sannolikt”. Har ni börjat titta på vilka regler som mera exakt påverkar svensk lagstiftning, och vilka budgeteffekter det får om man på EU-nivå antar detta? Vi kanske kunde få en kort rapport också om det.

Anf.  15  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag börjar med Carl B Hamiltons fråga. Min grunduppfattning om hur samarbetet i EU påverkar oss vad gäller konkurrens, liksom valet av huvudmannaskap för att bedriva offentlig verksamhet och offentliga tjänster, är att det inte styr i vad mån man väljer privat eller offentligt. Det är upp till varje land att självt suveränt avgöra sådant som gäller sjukvård, skola och så vidare.

Om man emellertid väljer att inte ha sjukvård och annat i offentlig regi får man inte diskriminera den producent som man släpper in på marknaden vad gäller hans eller hennes nationstillhörighet.

Om man har ett statligt sjukhus kommer ingen från EU att säga att det inte får förbli statligt. Om man däremot har ett privat sjukhus kan EU hindra oss om vi säger att den private måste vara svensk. I det avseendet skiljer det sig inte, enligt min mening, från de regler som gäller – och bör gälla – i WTO-miljön och som vi också diskuterar inom Dohaprocessen. Jag tycker att detta är ett rimligt förhållningssätt.

Vad gäller vatten- och posttjänster, och mer affärsmässigt bedrivna tjänster även i ibland privat regi, är det lite grann en annan sak. Vattentjänster är till exempel ett starkt tvisteämne i EU.

För min del är dock åsikten densamma. EU ska inte lägga sig i om man väljer privata eller offentliga tjänster. Men om man väljer det privata alternativet ska det vara lika öppet för svenska som för andra entreprenörer att bjuda på de kontrakt som är ute.

Sedan gällde det Agne Hanssons fråga om elektronisk handel. Jag menar att Internet och dylikt öppnar fantastiska möjligheter att kamma hem potentialen i den inre marknaden. Vi har avskaffat hinder för att transportera varor över gränser, men om folk inte känner till att priserna är si och så eller hur varorna ser ut på andra sidan gränsen har man inte så mycket nytta av att den teoretiska möjligheten har införts.

På grund av Internet och elektronisk handel och annat har maktförhållandet mellan leverantör och inköpare ändrats. Antingen det gäller en privatperson som till exempel importerar en bil, eller inköparen på Konsumbutiken och ICA-hallen, har förhållandet till leverantören i grunden förändrats. En ICA-handlare som är missnöjd med gurkpriset från sin grossist kan på nätet kolla vad grossisterna i Danmark, Finland och Holland tar, och sedan själv handla upp transporttjänster om han vill.

Detta är, menar jag, någonting som vi bara sett början av. Det gör mig väldigt optimistisk, för jag tror att vi har mycket kvar att vinna på det som lagstiftningsmässigt redan han genomförts.

Den sista frågan vill jag be en mycket kunnigare person än jag att reda ut. Varsågod, Göran Grén.

Anf.  16  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Mitt namn är Göran Grén och jag är departementsråd vid inremarknadsenheten på UD.

Det gäller alltså frågan om vilka svenska regler som kan påverkas, och vilka budgetära konsekvenser det aktuella förslaget kan komma att få.

Jag skulle vilja säga att det, just när det gäller de horisontella strategierna, är extremt svårt att från början se vilka regler och budgetära konsekvenser som kan komma att uppstå. Horisontella regler är alltså sådana som slår som en bombmatta – egentligen skulle jag vilja använda ett annat uttryck – det vill säga att de är heltäckande, går över alla politikområden. Det innebär att den fria rörligheten för tjänster gäller alla politikområden.

När det gäller de svenska regler som kan komma att påverkas av detta måste man förstå det som har varit uppe i nämnden tidigare, nämligen de sex delar som tjänstestrategin är indelad i. Man har delat upp det hela i sex olika skeden, från idé till att man har en avnämare – alltså att man säljer det till en konsument. Inom de sex olika skedena har man sedan identifierat problem.

En viktig del i det hela är marknadsföring. Man brukar ju säga att allting går att sälja med mördande reklam, men utan reklam är det nog ganska svårt att sälja någonting. Självklart måste man undanröja de 15 olika lagstiftningar som nu finns kring marknadsföringsregler. Man måste alltså harmonisera dessa, tillnärma lagstiftningen. I dag är det extremt svårt för en tjänstetillhandahållare att ha koll på 15 länders lagstiftning.

Man har börjat ta initiativ till exempel till ett förordningsförslag om säljfrämjande åtgärder. Det förslaget får återverkningar på marknadsföringslagen och den praxis som finns i och med att man i marknadsföringslagen har en generalklausul som utvecklats via Marknadsdomstolen.

Att det får, eller i varje fall kan komma att få, konsekvenser torde vara klart. Vi minns alla den diskussion som fördes för några år sedan om reklamförbud. Det gällde reklam riktad mot barn under tolv år. I EU diskuterar man en åldersgräns på 14 år. Här har vi genast en konflikt som regelmässigt kan komma att påverka oss.

De budgetära konsekvenserna – varför tas dessa upp? När man tittar på problemen på den inre marknaden då det gäller tjänster går man vidare med att föreslå ett antal åtgärder. Det handlar till exempel om auktorisation och registrering av tjänstetillhandahållare.

Detta är en myndighetsuppgift. I Sverige har vi ganska små myndigheter med delegerade budgetar. Om det är så att vi nu ska ta på oss nya uppgifter – nya registreringsförfaranden, nya auktorisationsförfaranden etcetera – som förvisso underlättar för tjänstetillhandahållaren, komplicerar det desto mer för de myndigheter som har att göra detta. Ofta klarar de inte det inom den delegerade budget som finns.

Detta var mitt korta svar på den fråga som ställdes.

Anf.  17  AGNE HANSSON (c):

Jag tackar för svaret. Jag är helt enig med näringsministern om betydelsen av tjänster över gränserna. Jag har en följdfråga som kanske inte direkt hör hit.

Det är viktigt att man får upp snabbheten på Internet så att den enorma resursen fungerar som en tillgång i tjänstearbetet. Det är väl ingen självklarhet, men jag konstaterar att det är viktigt att man jobbar parallellt med att få ett bredbandsnät som snabbar upp möjligheterna att utbyta tjänster över gränserna.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Jag tackar för det uttömmande svaret. Det visar väl lite grann att det är mer än sannolikt att svenska regler ska ändras. Det verkar vara så att omfattande ändringar kan komma till stånd. Jag tror att vi alla kan ställa upp på att de vackra orden får väldigt stora konsekvenser när de sätts på pränt. Då är det viktigt att de identifieras ordentligt. Men det har vi väl anledning att återkomma till. Jag är nöjd med svaret.

Anf.  19  LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! Jag har här närmast en följdfråga till den fråga som Carl B Hamilton ställde. Jag noterar att det kommer att ligga på medlemsstaterna själva att avgöra huruvida den offentliga tjänstesektorn ska utsättas för konkurrens eller inte. Man kan bedriva den i egen regi, men om man väljer att upphandla gäller vissa regler.

Eftersom vi i Sverige delvis har en sammanblandning av dessa två system kan det ibland vara besvärande, nämligen om man beslutar att gå ut med en upphandling och den i egen regi drivna verksamheten får delta i upphandlingen. Då kan det uppstå en speciell situation där upphandlingen plötsligt avbryts för att i någon mening skydda den egna regin om den visar sig inte vara konkurrenskraftig.

Min fråga är i vilken utsträckning den här problematiken är specifik för svenska förhållanden och i vilken utsträckning den gäller för övriga medlemsstater.

Ytterligare en fråga som har diskuterats en hel del ute i kommunerna i Sverige är det förhållandet att man lägger ut uppdraget direkt på ett helägt kommunalt bolag. Det har ju hittills ansetts att man inte får göra det, eftersom det är en form av upphandling.

Men det drivs en linje, inte minst i den svenska riksdagen, att detta är att betrakta som fullständig egen regi, så att till exempel en kommun kan lägga ut uppdrag utan konkurrensupphandling på exempelvis kommunala fastighetsbolag.

Jag skulle vilja höra om näringsministern har några synpunkter på hur diskussionen kring konkurrens på tjänstesektorn tar upp de problem som vi har i Sverige.

Anf.  20  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag begränsar mig här till de gränsöverskridande aspekterna. De allmänna upphandlingspolitiska frågorna om egen regi och annat lämnar jag utanför. Jag tycker inte att de riktigt hör hemma här. Mitt intryck är dock att vi har klara och tydliga regler i Sverige, och vi har mekanismer för att övervaka att de följs.

Jag tycker också att vi har regler som i första hand tillvaratar behovet av effektiv och rationell användning av skattebetalarnas pengar, och att vi bejakar import och utländska anbudsgivare på ett sätt som är ganska ovanligt i Europa. Det beror kanske på att vi är ett litet land som inte har möjlighet att få lika många konkurrerande bud inom landet.

I mitt arbete som exportfrämjare, som handelsminister, har jag sysslat med detta i många år. Ett av de allra vanligaste problem jag möter när det gäller andra länder i Europa är just att våra företag upplever att upphandlingarna ofta är skräddarsydda för lokala entreprenörer. Reglerna för hur brandsoldaternas uniformer ska se ut är skräddarsydda så att bara den egna ortens företag vet hur man tillverkar dem med det speciella material som föreskrivs och så vidare.

Jag tror att vi är rätt bra på att se till att våra företag måste stå på tå och vara duktiga för att få leverera till de offentliga kunderna. Huvudproblemen inhemskt handlar mer om att vi har få leverantörer, vilket möjliggör karteller och annat. Inremarknadsreglerna gör det möjligt att med hjälp av anbudsgivare från andra länder bryta detta, eftersom dessa är svårare att sy in i den typen av mygel.

Jag ser alltså de utländska anbudsgivarna inte som hot utan som viktiga möjligheter för oss att säkerställa effektivitet, ordning och reda i användningen av skattebetalarnas pengar.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för det. Eftersom ingen ytterligare har begärt ordet vill jag bara notera att EU-nämnden hade den här frågan uppe senast i september. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt som är nr 8 på dagordningen, Erkännande av yrkeskvalifikationer. Har näringsministern någonting att tillägga? Nej, då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg för de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 9, Datorrelaterade uppfinningar. Har näringsministern något att tillägga? Ja, varsågod.

Anf.  22  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Frågan om direktiv om datorrelaterade uppfinningar kommer upp för antagande av allmän inriktning av rådet – inte som en informationspunkt, som angetts i en tidigare version. Jag vill alltså understryka att detta är en beslutspunkt, inte en informationspunkt. Det förändrar således karaktären på vår behandling av ärendet här i nämnden. Mina anmärkningar i sakfrågan ändras dock naturligtvis inte av om det är en informationspunkt eller om det är en beslutspunkt.

Direktivförslaget handlar inte om att ändra det rättsläge som råder, utan det handlar om att klargöra och kodifiera den legala situation som har existerat i Europa ända sedan 70-talet.

I Europa ska vi se till att ha skydd för datorrelaterade uppfinningar med en viss uppfinningshöjd. Man ska alltså inte kunna ta patent för rena program, utan det måste till en extra teknisk lösning för att en sådan här uppfinning ska vara patenterbar. Det innebär att man inte ska kunna få patent på datorprogram som gör sådant som man kan göra själv utan dator – till exempel ett ordbehandlingsprogram eller ett spel.

Direktivet, menar vi, utgör ett bra skydd för branschen när det gäller att exploatera sina uppfinningar utan att sätta stopp för uppfinningsförmågan. Jag vill påpeka att så gott som hela branschen är nöjd med det här förslaget. Det finns en liten grupp i branschen som har en fundamentalt annorlunda syn, men nästan hela branschen har markerat ungefär samma syn som vi. Den svenska positionen har vuxit fram i samråd med branschen i Sverige.

Anf.  23  LENNART HEDQUIST (m):

Tack för föredragningen! Näringsministern sade att en del av branschen har en fundamentalt annorlunda syn. Därför kunde det vara intressant att höra vad den synen är.

Anf.  24  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är de som använder operativsystemet Linux som har en fundamentalt annan syn, innebärande att allting ska vara öppet för alla att använda samt ändra, korrigera och vidareutveckla – alla standarder ska vara fria. Det är ett alternativperspektiv som Linuxanvändare tillämpar i sin vardag, och det var det som jag syftade på.

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vet inte om det egentligen är samma fråga, men kan man säga att det finns en motsatsställning mellan konsumentintresset och intresset vad gäller majoriteten i branschen?

Anf.  26  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Min syn är väl att också konsumenten har ett starkt intresse av innovationsförmåga och nyutveckling, även om det på kort sikt innebär att de program som redan har utvecklats blir dyrare med patentskydd. Men alternativet – att ingen kan tjäna pengar på att lägga ned jobb på att utveckla nya program – tror jag gör att konsumenternas intresse för att ha ett system som stimulerar nyutveckling och innovationsförmåga tar över när de här sakerna vägs samman. Vi har ju en analog diskussion vad gäller läkemedel och annat.

Det är fråga om en besvärlig avvägning, inte minst vad gäller hur lång skyddstid man ska medge och en stor mängd andra saker. Vad vi nu gör handlar om mycket snävare skydd för sådana här uppfinningar och sådan här utveckling än vad man har valt i USA. Där går skyddet mycket längre och ger mycket mer av rättstvister och, förmodar jag, dyrare program.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen som handlar om gemenskapspatent. Eftersom vi är många nya i EU-nämnden vill jag påminna om lagutskottets utmärkta PM, om någon vill fördjupa sig ytterligare i detta.

Anf.  28  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det är inte riktigt klart hur gemenskapspatentet kommer att behandlas på rådsmötet. Till er som är nya kan jag säga att rådsmötet inte äger rum förrän nästa vecka, och i dag är det bara fredag. Man får alltså vänja sig vid att det, när vi träffas här, inte alltid går att ha en överblick över hur behandlingen kommer att bli. Normalt väljer jag – om det är möjligt att det blir en beslutssituation – att förbereda mig genom att ta upp frågan, även om det sannolikt bara blir fråga om information. Men då har vi frågan undanstökad till senare då frågan kommer upp.

Vi räknar med att ordförandeskapet tar upp frågan vid en lunchdiskussion. Om enighet nås vid den lunchdiskussionen kommer man, direkt när man träffas vid det formella mötet, att bekräfta det i ett beslut. Det här lite otydliga läget gör att jag, för att kunna agera, behöver få detta förankrat nu.

Frågan gäller domstolssystemet för patentet. Det handlar om två viktiga frågor för svensk del: dels frågan om regionala kamrar i det här nya europeiska domstolssystemet, dels frågan om teknisk kompetens i domstolen.

Det gäller inte ett slutligt ställningstagande, utan det gäller gemensamma riktlinjer för det fortsatta arbetet. I formell mening är det inget beslut. Men det binder upp den fortsatta processen på ett sådant sätt att det fortsatta arbetet snävas in. Man gör ett viktigt ställningstagande i sak, även om det hela inte formellt har karaktären av beslut. Beslutsekonomiskt tycker jag därför att vi avhandlar i det här skedet.

Vi är positiva till de förslag som ligger och hoppas att mötet leder till att vi kan komma framåt i det här arbetet, som ju redan är starkt försenat. Ordförandeskapet har presenterat ett utkast till dokument med diskussionspunkter. Vi förväntar oss inga större ändringar vad gäller det utkastet i förhållande till vad som kommer att läggas fram för oss nästa vecka.

Diskussionspunkterna rör, som sagt, bara domstolssystemet för patentet. Det kan sägas bygga vidare på de riktlinjer för det fortsatta arbetet som antogs för rådsmötet i maj.

Ett konkret förslag från kommissionen kommer först när Nicefördraget har trätt i kraft. Detta är ungefär vad jag kan säga nu.

Göran Grén, du kan kanske helt kort komplettera med lite information om vad de två delfrågorna om regionala kamrar och teknisk kompetens i domstolen gäller.

Anf.  29  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Jag kan i all korthet säga att detta med regionala kamrar handlar om näringslivets intresse av att ha antingen en central instans eller också en klart utpekad instans på nationell nivå som kan hantera den här typen av frågor. Till exempel i Tyskland har man en väldigt stark tradition. Det finns tre regionala kamrar där. De hanterar uppemot 400–500 mål årligen som bara handlar om patenttvister. Vi ska ha klart för oss att vid en patenttvist vill man inte vänta länge på att få ett avgörande. Det gäller alltså regionala kamrar. Framför allt handlar det om vilken status som dessa ska ha i förhållande till EG-domstolen. I domstolssystemet handlar det också om i vad mån man ska skaffa ökad kompetens på förstainstansnivå i förhållande till EG-domstolen – detta för att kunna få en snabbare handling i de här ärendena, något som brådskar. Varje sekund utan ett avgörande kostar pengar.

När det gäller detta med tekniska ledamöter framgår det nog klart att det ofta gäller svåra frågor, inte minst sett till patentkraven. Man vet inte ens om det är en dammsugarpåse eller om det är en julgran som de här kraven avser; de är så otroligt tekniska. Följaktligen måste domstolen ha ledamöter som är kompetenta nog att förstå vad tvisten gäller. Detta är i korthet vad det handlar om.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Frågan är inte helt lätt. Den var uppe i maj här i nämnden. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Ordet är fritt i formfrågan och vad gäller beslutsekonomin och själva sakfrågan.

Anf.  31  ULF HOLM (mp):

De här frågorna är väldigt svåra. Jag håller med om att det krävs en ganska snabb handling. De flesta patentfrågor brukar vara komplicerade. Jag ska absolut inte gå in på de tekniska sakerna, för i det avseendet förstår jag inte mycket.

I frågan om man vill ha detta centralt eller om man vill ha det regionalt eller lokalt är jag nog inne på linjen att det bör vara regionalt i så stor utsträckning som möjligt. Det finns både för- och nackdelar i sammanhanget, men jag har svårt att se att det kan vara acceptabelt att centralisera till en instans – inte minst med tanke på snabbheten.

Sedan finns det en annan fråga där jag inte hittar något svar. Det gäller då språkfrågan, som jag vet är komplicerad – alltså om svenska språket ska accepteras eller om allting ska vara på engelska. Om det, mot förmodan, skulle bli en central domstol undrar jag alltså vilket språk som då ska användas. Jag vet inte om detta har varit uppe till diskussion tidigare. Däremot vet jag att det har diskuterats flera gånger i EU-sammanhang.

Anf.  32  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Språkfrågan har varit den enskilt största frågan under hela den plågsamma resan i ärendet. Inte minst under vårt ordförandeskap dominerade den totalt. Språkfrågan är också den mest infekterade och laddade delen av detta. Det ärendet ligger dock inte på bordet nu. Därför har vi valt att inte ta upp det, men jag föreslår att vi vid tillfälle gör en separat genomgång av detta.

Jag vill gärna ta tillfället i akt och erbjuda framför allt alla nya ledamöter möjligheten att höra av sig till oss med sakfrågor exempelvis. Eftersom jag själv kommit in i detta utifrån vet jag att det handlar om exceptionellt komplicerade frågor. Det är kanske inte rationellt att sitta med hela nämnden eftersom det väl är olika förkunskapsnivåer på de olika områdena.

Kanske kunde jag få erbjuda er att vända er till våra proffs angående de konkreta saker som gäller och också erbjuda er en genomgång under en timme eller två av de grundläggande sakerna på den inre marknaden – hur procedurerna ser ut, vad de olika begrepp som vi svänger oss med betyder och så vidare. Jag hade tänkt ta upp det här som en övrig fråga men jag märker att vi då och då stöter på detta så jag tar gärna upp det nu.

Anf.  33  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Det här är fortsatt en tvistefråga mellan medlemsstaterna. Vi ställer oss positiva till just detta med regionala kamrar. Däremot ser vi vikten av att inte ha en alltför decentraliserad modell. Det är viktigt att ändå ha en någorlunda central instans.

Anf.  34  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kanske kan lägga till en politisk aspekt. Några länder har mycket patentverksamhet, till exempel Sverige och Tyskland – länder med ett kunskapsbaserat näringsliv. Andra länder har väldigt lite patent, till exempel Portugal och Spanien.

Om vi ska ha ett gemensamt patent måste kvaliteten vara väldigt hög. För att tala klarspråk säger Tyskland, som väl har 70 % av all patentverksamhet i Europa, att de inte litar på att det blir kvalitet i de länder som har en liten volym. De vill inte överlåta den kvalitetskontrollen på till exempel Portugal och litar inte på detta med att portugisisk patentprövning sedan ska ha legal rätt i Tyskland. De litar inte på det och kommer inte att gå med på ett system med den innebörden. Samtidigt vill inte små länder känna sig nedtryckta på det här viset. De känner sig, med viss rätt, förolämpade av detta, men det är ungefär så diskussionerna går mellan politikerna i rådet. Det är väldigt besvärligt att komma fram här.

När man talar om kvalitetskrav säger alla att det är klart att det ska vara kvalitet. Men det är alltså täckord för den här typen av nationell särbehandling. Jag förstår Tysklands oro med tanke på den enorma betydelse som detta har i Tyskland och med tanke på den stora vana och den stora erfarenhet som Tyskland har. Jag förstår också att en del andra länder känner sig förnedrade av den behandling som de utsätts för. Detta är egentligen vad det handlar om.

Anf.  35  HILLEVI LARSSON (s):

Det är första gången som jag yttrar mig på ett EU-nämndsmöte. Det är väldigt intressanta frågor som tas upp. Inte minst formerna är väldigt intressanta.

En fråga som jag tycker mer måste diskuteras är den om innehållet i patentlagstiftningen, alltså inte bara formerna. Det gäller då frågan om vad man kan ta patent på. När de här diskussionerna kom i gång hade inte utvecklingen vad gäller till exempel patent på gener kommit så långt, så den diskussionen fanns inte då. Däremot finns den nu.

Jag tycker att lika viktigt som det är att skydda såväl uppfinnare som småföretagare och deras möjligheter att ta patent, lika viktigt är det att sätta en gräns i andra ändan för vad man får lov att ta patent på. När man tar patent exempelvis på gener kan man i värsta fall riskera att forskning och utveckling och också rörlighet på området hindras.

Sedan har vi konsumentperspektivet – att konsumenter inte får tillgång till speciella medicinska undersökningar utan får betala överpris för sådant. Man kan fråga sig om det verkligen är rätt. Det blir då bara de rika som har råd med sådant här. I dag finns det en konflikt exempelvis mellan USA och Europa. Amerikanska forskare har tagit patent som vi drabbas av här.

Jag ville i första hand väcka den här diskussionen eftersom jag tror att det är viktigt att i tid, innan reglerna är helt fastlåsta, diskutera detta. Det skulle nog gå att få stöd för detta ute i Europa eftersom man där också har intressen. Detta med att sätta gränser för vad man inte få ta patent på är mer en etisk diskussion.

Anf.  36  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag håller med om allt som sagts här. Det är jätteviktiga aspekter. Det ärende som vi nu talar om handlar om hur vi ska organisera administrationen av patenthanteringen i Europa så att vi får ned kostnaderna och får en bättre konkurrenskraft för vårt kunskapsbaserade näringsliv gentemot till exempel USA.

Innehållet – vilken sorts patent det är fråga om – hanterar vi också men i ett lite annat sammanhang, dock faktiskt i samma ministerråd. Det har varit en mycket intensiv process i den frågan. Inte minst här i EU-nämnden har frågan diskuterats många gånger. Sedan har vi ju också fackutskotten. Det är väl justitieutskottet och rimligen också utbildningsutskottet som sköter de här sakerna. Vi har på det här området en syn som innebär en avvägning; jag kan inte nu på rak arm ge en redovisning. Men visst är det precis så att motstående intressen måste vägas mot varandra. Från svensk sida har vi en linje som vi vid tillfälle kan gå igenom.

Jag vill understryka att vad vi nu talar om är enbart byråkratifrågor – hur detta ska administreras, var det ska administreras och vilket språk man ska kommunicera på. Det är alls inte fråga om vad vi ska få göra till patent eller inte.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen har tydligen några synpunkter på formfrågan. Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Jag vill passa på att tacka för ministerns erbjudande och föreslår att ni i nämnden som har synpunkter på vad nämnden skulle vilja lära sig mer om vänder sig till kanslichefen som sedan får samordna det hela. Sedan får vi återkomma till saken.

Vi går vidare till punkt 11 på dagordningen. Denna punkt handlar om unionsmedborgare och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Anf.  38  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Först vill jag kommentera det sistnämnda. Kanske kan kanslichefen och statssekreterare Sven-Eric Söder komma samman per telefon eller ”på riktigt” för att gå igenom ett program för detta. Det skulle jag vilja föreslå som ett erbjudande.

Det direktiv som vi nu talar om kommer att ersätta det regelverk som för närvarande finns nu och som består av inte mindre än två förordningar och nio direktiv. Det är framför allt fråga om en förenkling av det nuvarande systemet, men direktivet innehåller också en del ändringar i sak. Från svensk sida är vi positiva till det framlagda förslaget.

Skälet till att direktivet nu tas upp på dagordningen är att ordförandeskapet vill presentera en så kallad framstegsrapport. Några utestående frågor finns fortfarande. Vid den senaste diskussionen i Coreper diskuterades fyra områden: rätten till registrering av unionsmedborgare som vistas i en annan medlemsstat under längre tid än sex månader – som det heter på fackprosa – liksom möjligheten till kontroll av den här unionsmedborgaren, definitionen av familjemedlemmar och medlemsstaternas rätt att utvisa unionsmedborgare till sitt hemland. Det gäller då rätten att till exempel utvisa en italienare från Sverige till Italien – inte från unionen till utvärlden så att säga utan till utlandet inom unionen. Det är därför som jag använder ordet unionsmedborgare.

Anf.  39  ULF HOLM (mp):

Det gäller definitionen av familjebegreppet. En av remissinstanserna är RFSL, och de har påtalat detta med registrerat partnerskap och hur det behandlas i dokumentet. Det är väl en allmänt känd ståndpunkt, inte minst i Sverige, att vi bör få in en skrivning om att i de länder där detta är tillåtet ska registrerat partnerskap behandlas lika vad gäller familjebegreppet. På något sätt måste man hitta en sådan lösning eftersom flera länder – dock inte alla – i EU faktiskt har registrerat partnerskap.

Anf.  40  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Det här kommer att innebära fortsatt arbete, även om det på rådsmötet kan bli aktuellt att i diskussionen lyfta fram de frågor som ministern tidigare angav.

Med anledning av den fråga som ställts kan det sägas att just när det gäller familjemedlemmar innebar det ursprungliga förslaget egentligen en utvidgning jämfört med nu gällande regelverk. Sett till i dag gällande förordning i fråga om arbetskraftens fria rörlighet gäller att ”arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 år eller är beroende av dem för sin försörjning samt släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren och hans eller hennes make som är beroende av dem” åtnjuter rätten att bosätta sig tillsammans med en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat eller som är anställd på en annan medlemsstats territorium.

Väldigt konkret – det är inte lätta frågor i och med att det är många direktiv som nu slås samman – kan sägas att under den behandling av frågan som skett på rådsarbetsgruppsnivå har det visat sig att alla medlemsstater, även Sverige, vill behålla nu gällande regler. Vi anser att de nuvarande reglerna i sig är tillfyllest. Från svensk sida har man övervägt att titta närmare på kommissionens ursprungliga förslag etcetera. Men man kan säga att medlemsstaterna i dag till väldigt stor del egentligen vill ha de regler som gäller nu. Dessa i sin tur har inte direkt kunnat innebära någon diskriminering till exempel av homosexuella. I varje fall finns det inga konkreta ärenden där de nuvarande reglerna skulle ha uppställt hinder.

Kanske är frågan i och med detta någorlunda besvarad.

Anf.  41  LENNART HEDQUIST (m):

I sammanfattningen vad gäller remissinstanserna står det att Migrationsverket har konstaterat att direktivet i vissa delar är långtgående och kan leda till omfattande debatt inom EU.

I och med att vi inte ser exakt vad som har skrivits kunde det vara intressant att mera tydligt få höra vad Migrationsverket har för ståndpunkt i relation till det här direktivet och vad det är för problem som lyfts fram.

Anf.  42  ULF HOLM (mp):

Tack för det långa svaret! Jag vet dock inte om frågan besvarades – svaret var väl att frågan ska tas upp till diskussion. Jag tycker att Sverige tillsammans med Danmark och Nederländerna ska ta upp frågan om att det här rent principiellt bör finnas med i texten. Kanske har detta inga konkreta återverkningar, men som symbol är det viktigt att det finns med just för att ingen ska känna sig diskriminerad. Inte heller jag har sett någon text om exakt vad RFSL har sagt, men jag kan anta att det är någonting av nämnda slag som de är ute efter.

Anf.  43  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag är inte expert på tekniken här men det är fullständigt självklart att vi, när vi har en lagstiftning av det slag som finns hos oss, i arbetet med det här kommer att se till att detta är den linje som vi företräder i förhandlingarna. Vi kommer inte att acceptera något som innebär att vi måste ta steg tillbaka. Människor som i Sverige lever i enlighet med vår lagstiftning ska ha fullständig likabehandling. Vi accepterar inte där diskriminering på annat håll.

Rent förhandlingstekniskt eller sett till hur direktiven och förordningarna ska komma till uttryck har jag inte kläm på. Vilken grundsyn vi har i det här sammanhanget tycker jag dock är fullständigt solklart. Det här handläggs ju av andra fackdepartement än Utrikesdepartementet, men vi kan väl göra en koll till. Det råder i varje fall ingen oenighet mellan oss om vad som bör bli slutresultatet.

På den andra frågan får Göran Grén svara.

Anf.  44  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

I och med att det är så många direktiv som man nu slår samman täcks självfallet många av de aspekter in som Migrationsverket i dag hanterar. En väldigt konkret synpunkt som man haft på förslaget gäller just detta med utvisning, med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Det här arbetet emanerar, kort och gott, ur införandet av unionsmedborgarbegreppet. Därmed ökade rättigheterna, slarvigt uttryckt, för de enskilda medborgarna inom EU. En av de frågor som har varit uppe är just den om i vad mån man kan utvisa en EU-medborgare till ett annat EU-land – det vill säga att det skulle finnas ett absolut förbud mot utvisning. Detta är naturligtvis inte rimligt.

Där är det precis som ministern sade. Det kan gälla en medborgare från ett annat EU-land. Det ska kunna vara möjligt att till exempel utvisa någon som har dömts för mord; det följer av svensk straffrätt och av den svenska utlänningslagen.

Anf.  45  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vad det konkret handlar om – alla är överens om den syn som vi har – är att vi kan döma en utlänning till utvisning när han har avtjänat sitt straff. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Vi har att ta ställning till det av regeringen redovisade upplägget för det fortsatta arbetet. Jag konstaterar att ett sådant stöd föreligger.

Nästa punkt på dagordningen är punkt 12 som handlar om uppköpserbjudanden.

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill ställa en fråga till näringsministern: Hur skulle du definiera skillnaden mellan den svenska och den tyska positionen beträffande försvarsåtgärder och genombrottsregeln?

Anf.  48  Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Enkelt uttryckt: Sverige är relativt nöjt med liggande förslag. Tyskland är inte alls nöjt.

Just genombrottsregeln innebär att man kan vidta vissa arrangemang som försvårar övertagandet av ett företag och att det förlorar sin verkan när ett anbud har lagts på företagets aktier.

I den grundläggande frågan – som var den fråga som gjorde att Tyskland gjorde en helomvändning under det svenska ordförandeskapet när detta var uppe till förlikning>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<– handlade det i korthet om att det inte längre är styrelsen som har beslutanderätten, utan nu ligger det hos aktieägarna, hos bolagsstämman, att fatta beslut när det gäller ett övertagande.

Det här är den stora frågan för tyskt vidkommande. Det var på grund av den som man gjorde en helomvändning. Det är också den som gör att man från tysk sida nu inte ens är villig att diskutera kommissionens förslag – det har man tydligt deklarerat från tysk sida. Där står Tyskland ensamt jämfört med de övriga 14 länderna.

Vi ska vara tydliga med att säga att vi från svensk sida vill att detta ska ligga hos aktieägarna.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det här är en ny fråga för nämnden. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg, som är redovisat här.

Då går vi vidare till punkt 13 på dagordningen, som handlar om företagsstyrning.

Anf.  50  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror inte att Leif Pagrotsky har någon annan uppfattning än att det här är oerhört centrala frågor, att få ordning och reda i de frågeställningar som har aktualiserats framför allt i USA. Jag såg att det är fråga om huruvida detta ska ske genom en EU-kod. Hur mycket ska vara på EU-nivå, och hur mycket ska vara på nationell nivå?

Det som jag tror är viktigt är att fundera på att det kommer att ha en oerhörd betydelse med vilken kraft man driver detta på EU-nivå för kandidatländerna, där ju problemen är så oerhört mycket större än vad de är i de gamla länderna. Det finns förvisso problem även där. Alla som har sysslat professionellt med aktiehandel vet att vissa börser är renare än andra. Milanobörsen är inte lika tillförlitlig för insiderhandel som Stockholmsbörsen eller Londonbörsen och så vidare.

Det har den implikationen, eftersom vi till exempel i Sverige nu har ett pensionssystem där folk placerar sina pengar överallt, att det är ganska viktigt att få en bra tillförlitlighet beträffande företagsstyrningen över hela Europa.

Jag är för en ganska interventionistisk linje beträffande att detta bör vara en viktig fråga att driva på EU-nivå och inte hänvisa till nationell nivå.

Anf.  51  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har samma syn. Vi bygger ju en gemensam marknad för finansiella tjänster. Vi låter sparare i hela EU placera sina pengar fritt i hela unionen som om det är en bransch. Jag tror att det är bra för konkurrensen, för maktställningen för konsumenterna. Men det kräver naturligtvis att en svensk konsument vet att om han placerar i Milano får han en skyddsnivå som han kan lita på. Det är min utgångspunkt. Sedan kan vi i olika sammanhang gå längre, och vi kan ha alla möjliga egna regler också. Grundsynen tror jag inte skiljer sig åt.

Nu handlar det om att det inleds ett arbete, som så småningom hamnar i ett beslutsskede. Då ska man dra tydligare gränser mellan olika saker och göra avvägningar. Men det är långt bort ännu.

Detta arbete har inletts som en följd av skandalerna i USA, som har satt frågorna på dagordningen. De tränger sig på med stor kraft, inte minst på grund av att de amerikanska reglerna gäller exterritoriellt. Amerikanerna har bestämt de regler som tvingar fram en massa konstigheter i Europa. Det är bra att amerikanerna går på offensiven, men i vanlig ordning tar de inte hänsyn till att USA inte är hela världen, och det skapar problem för oss.

Den grundsyn som Carl B Hamilton ger uttryck för är densamma som min. Sedan återstår att se hur det ska förvaltas i praktiken.

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp):

Det är bra svar. När kandidatländerna har skrivit sitt avtal i vår, hur pass involverade är de då i en sådan här process? Det är egentligen där som de stora problemen ligger från europeisk synpunkt och där det här kommer att bita hårt.

Anf.  53  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kan inte svara i detalj hur processen ser ut, men jag gör bedömningen att den viktiga frågan för dem är tillämpningen av de regler som de redan har, att komma ifatt. Den eftersläpning de har är ju så enorm, från att för tio år sedan inte ha haft någon marknad för sådant här över huvud taget och sedan en period av rövarkapitalism på en del håll. Att komma ifatt är alltså en stor uppgift. Jag tror att den svåraste uppgiften ligger i tillämpningen av regler, inte att kopiera något EU-regelverk, införa det i lagstiftningen och köra det igenom parlamentet. Det är att få det att fungera i domstolsväsende, polisväsende, åklagarväsende och annat.

Jag hoppas att de deltar i utvecklingsarbetet framöver och tänker igenom vad som behövs, så att reglerna avspeglar inte bara behoven i de finansiella centrum som är mest utvecklade utan också behoven i de länder som nu blir nya medlemmar, så att vi får regler som avspeglar allas behov. Exakt hur det ska gå till måste jag medge att jag inte har kläm på. Jag vill understryka att vi ännu är i ett tidigt skede av det här arbetet, och det här kanske är synpunkter för mig att föra fram nästa vecka.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Tack för informationen. Det här är ju en första diskussion.

Nästa information handlar om motorfordon. Eftersom ingen begär ordet kan vi godkänna den informationen.

Vi går vidare till punkt 15, som handlar om tillfälligt avskaffande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

Anf.  55  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (fp):

Det här är ett mycket speciellt ärende på dagordningen. För att börja med det formella, är det ännu så länge – det är bara fredag – oklart om det ska upp till beslut eller om det bara gäller information. I dag behandlas frågan i Coreper, och sedan får vi se hur det blir på konkurrenskraftsrådet i nästa vecka.

Bakgrunden till den här frågan är tyvärr lång och komplicerad. Det gäller att man har tullfrihet i unionen för import av militär utrustning. Det har man haft i EU ända sedan 50-talet. Det baseras på att det här är frågor av nationellt säkerhetsintresse, och det innebär att det är nationell kompetens och inte gemensam kompetens.

Kommissionen gör dock den bedömningen att medlemsstaterna ska utnyttja artikel 26 i EG-fördraget, inte artikel 296. Det är alltså 296 som säger att det är nationell kompetens eftersom det är nationellt säkerhetsintresse. Kommissionen vill i stället åberopa artikel 26, som också ger möjlighet till tullfrihet för militär utrustning men som skulle kräva att rådet utfärdar en förordning och att medlemsstaterna sedan gemensamt kommer överens om vilken materiel som ska undantas. Det ska alltså inte räcka att ett land säger att det rör sig om militär materiel och nationell säkerhet och att ingen annan har med det att göra, utan man ska ha en detaljerad förhandling i medlemskretsen om enskildheterna i detta.

Det här aktualiserades genom att kommissionen i slutet av förra året lämnade en formell underrättelse till Sverige och 11 andra medlemsländer, alltså sammanlagt 12 av 15, som innebar att vi hade gjort oss skyldiga till fördragsbrott mot artikel 26 i EG-fördraget genom att inte betala tull på import av försvarsmateriel från stater utanför EU.

Jag beklagar att det här är lite rörigt, men det är viktigt.

Vi motsatte oss denna tolkning. Vi tycker att det här handlar om säkerhetspolitik. Sverige är alliansfritt, och vi vill inte ha en ordning som innebär att vi måste redovisa för de andra länderna precis vad vi sysslar med på det här området. Det är en principuppfattning. Det är vår business, inte deras. Vi fick inget gehör för det.

Frågan har nu lyfts in i rådsarbetsgruppen för den gemensamma tulltaxan. Rådsarbetsgruppen för den gemensamma tulltaxan ska nu ta ställning till om huruvida den ena, andra eller tredje sortens materiel är svenska militära behov i det alliansfria landet eller inte. Vi tycker principiellt att vi inte ska behöva diskutera det med de här länderna, som i de flesta fall inte är alliansfria.

Nu pågår i alla fall arbetet i denna grupp, som vi inte ville skulle syssla med det här. Men gruppen sysslar nu med det, och de håller på att ta fram regler om vilken materiel som kan undantas från tull. Det utkast som de har tagit fram ska diskuteras på detta rådsmöte. Det kan komma fram till en politisk överenskommelse av något slag, och i så fall kommer vi att framföra de synpunkter som jag har redovisat nu och som vi har framfört tidigare vid rådsarbetsgruppens möte.

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp):

Är det här ett utslag av en ambition att införa en gemensam säkerhetspolitik? Är det detta som finns i grunden hos några länder? Det är en fråga.

Den andra frågan är varför Österrike och Irland inte intar samma hållning som Sverige.

Anf.  57  ULF HOLM (mp):

Carl B Hamilton tog upp några av de saker som jag tänkte fråga om, bland annat vilka kopplingar som finns till planerna på en europeisk försvarsunion.

Utifrån föredragningen och det jag har läst verkar det vara en nationell fråga, så jag stöder regeringens uppfattning i den saken.

När det däremot gäller den svenska ståndpunkten står det på s. 4 att man ska begränsa informationen. Jag tycker nog att man ska ha lite mer information om vad försvaret håller på med, men det kanske får hållas nationellt. Det är rätt mycket hysch-hysch inom Försvarsmakten när det gäller materielfrågor, så där tycker jag att informationen bör öka.

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har konsulterat mina experter här vid bordet, men det är faktiskt ingen som kan svara på Carl B Hamiltons frågor om Irland och Österrike eller vilka bevekelsegrunder som finns. Det har ju inte lyfts upp till den nivån att det har gjorts säkerhetspolitiska analyser, utan det kanske är mera skattetekniska överväganden. Jag vågar inte ha någon åsikt om detta utan att gå hem och kolla noggrannare.

Vad gäller det sista kan jag konstatera att vi är överens om att det här är en fråga som vi bör diskutera nationellt. De andra 14 länderna ska inte tvinga oss till den ena eller andra ståndpunkten om öppenhet i det militära. Det kan vi kivas om inhemskt – det räcker bra.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Precis som näringsministern säger är det här en enig svensk ståndpunkt. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens synpunkter i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 16, som är den sista för näringsministern, som handlar om begränsning av användning och utsläpp på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat.

Anf.  60  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Återigen är det en lite komplicerad fråga, med många svåra tekniska ord. Jag ber om ursäkt för det.

Frågan gäller kommissionens förslag om begränsning, och även marknadsföring, av en del farliga ämnen. Det finns en förteckning över vilka ämnen som är förbjudna på det här viset, och nu gäller förslaget att man ska utvidga förteckningen för 25:e och 26:e gången. Saken gäller alltså vilka ämnen som ska förbjudas.

Vi vill från svensk sida vara positiva till kommissionens förslag och utvidga listan i detta direktiv. Vi stöder också Europaparlamentets förslag att utöka förbudet till att också gälla varor. Förslaget ligger i linje med den svenska kemikaliepolitiken, och ändringen är också viktig för den kemikaliepolitik som nu utformas inom EU.

Vid tidigare arbetsgruppsmöten ansåg länderna att man var nära en lösning i den 23:e ändringen vad gäller varor. Rådet beslöt därför att invänta den 23:e ändringen innan den 25:e ändringen skulle antas.

Vi har arbetat för en lösning som inbegriper varor, men flera medlemsländer har fortfarande svårt att acceptera förslaget som det är formulerat nu. På grund av detta något låsta förhandlingsläge stöder Sverige ordförandeskapets förslag att nu utan vidare dröjsmål förbjuda konsumentanvändning av det trettiotal CMR-klassificerade ämnen som föreslås enligt den 25:e ändringen. CMR betyder cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden i september, och den ledde inte till någon diskussion. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då är vi färdiga med listan, om näringsministern inte har något övrigt.

Vi vill tacka näringsministern med medarbetare för informationen.

2 §  Konkurrenskraft: Konsumentfrågor

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 30 september 2002 och från informellt ministermöte den 11 och 12 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 november 2002

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd.

Vi brukar börja med rapport innan vi går över på dagordningen. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  63  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket. Jag vill börja med att säga att det är väldigt trevligt att vara här. Jag har varit i EU-nämnden tidigare i andra roller, men nu är jag här som jordbruksminister och konsumentminister för första gången. Det känns trevligt. Jag ser fram emot våra diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Jag börjar med återrapporteringen. Det var alltså ett konsumentråd – som tidigare hette inremarknads-, konsument- och turistrådet – den 21 maj 2002. Här har jag ett problem när det gäller återrapporteringen. Det här rådet finns ju inte kvar, utan det är en annan konstellation. Konsumentfrågorna finns i rådet för sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, men också i konkurrenskraftsrådet. Det danska ordförandeskapet har nu inför konkurrenskraftrådets möte den 14–15 valt att hantera även frågor som rör inre marknaden i det rådet.

Det jag gör här i dag är att återrapportera det som direkt har en relation till konkurrenskraftsrådet. Sedan kommer det att vara ett möte i sysselsättningsrådet den 2–3 december, och jag ber att inför det rådsmötet få återkomma med en återrapportering i de övriga delarna. Jag kan redan nu nämna att det då kommer att handla om den konsumentpolitiska strategin och om konsumenterna och euron. Jag ber att få återkomma till de delarna.

Vad hände då på mötet i maj som har bäring på konkurrenskraftsrådet nästa vecka? Ja, det var en redovisning av resultatet av den konsultation som hade ägt rum när det gäller grönboken om konsumentskydd inom EU. Man kan konstatera att det då fanns ett brett stöd för att gå vidare med arbetet och med tankegångarna som redovisas i grönboken. Det handlar om att hitta nya former för den marknadsrättsliga regleringen genom ett ramdirektiv, som har en inriktning mot god sed på marknaden.

Sverige och andra medlemsstater gjorde kortare inlägg kring den här frågan. Man betonade också att det finns ett nära samband mellan grönboken om konsumentskydd och förordningen om säljfrämjande åtgärder, som också är en aktuell fråga. Jag återkommer till grönboken senare, för det är ju en dagordningspunkt på konkurrenskraftsrådet.

Under återrapporteringspunkten kan jag när det gäller förordningsförslaget om säljfrämjande åtgärder konstatera att det framför allt syftar till att undanröja förbud och restriktioner som finns i medlemsstaterna som rör kombinationserbjudanden i form av rabatter, gåvor, säljfrämjande tävlingar och spel. Diskussionerna utgick från ett frågeformulär som ordförandeskapet hade skickat ut.

Ordförandeskapet drog inte några slutsatser av den här diskussionen. Det här är alltså en fråga som återkommer senare. Frågan finns inte på dagordningen för konkurrenskraftsrådet utan bereds nu i en rådsarbetsgrupp. När det gäller restriktioner i medlemsstaterna för kombinationserbjudanden, alltså huvudfrågan, har vi väl inga problem från svensk sida. Men det finns ett antal komplikationer i det här som gör att det nu är ett ganska komplicerat arbete i rådsarbetsgruppen.

Det var återrapporteringen från mötet i maj.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för den rapporten.

Då går vi in på listan. Det gäller först punkt 17, som gäller uppgifter om ingredienser i livsmedel.

Anf.  65  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är väldigt viktigt att konsumenterna kan få pålitlig information om innehållet i livsmedel. Det här är en A-punkt, och det är tänkt att det ska tas ett beslut på konkurrenskraftsrådet. Vi tycker att det är en mycket viktig fråga och att det här är ett beslut som verkar i den riktningen att konsumenterna ska kunna få pålitlig information.

Förslaget innehåller framför allt åtgärder som underlättar för konsumenter med allergiska besvär att på ett säkrare sätt kunna få information om vad livsmedel innehåller.

Man avvecklar den tidigare regeln om 25 % för märkning av sammansatta livsmedel, och den ersätts med en ny regel om en 2-procentsnivå. Förslaget inkluderar också en lista med ingredienser som alltid ska deklareras under sitt specifika namn. Det innebär att man kan få information om de mest förekommande allergenerna. Det handlar om nötter, mjölk, ägg och kräftdjur, för att nämna några, men det är en lång lista.

Det finns en annan nyhet, och det är att denna information också ska ges på alkoholhaltiga drycker.

Eftersom frågan om märkning av ingredienser i livsmedel har varit en fråga som Sverige har drivit sedan vi blev medlemmar i EU ser vi mycket positivt på att vi nu är på väg att få detta beslut.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi alla känner att vi är väldigt nöjda med att det har kommit så här långt.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 18, som är en information om grönboken.

Anf.  67  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag nämnde några ord om grönboken när jag redovisade vad som sades på rådet i maj. Det handlar nu om att kommissionen vid konkurrenskraftsmötet kommer att presentera en uppföljning av det meddelande som man har haft konsultationer kring. Det innebär att arbetet fortskrider. På dagordningen har aviserats att man skulle dra slutsatser vid konkurrenskraftsrådet, men nu har vi fått information från det danska ordförandeskapet om att det inte kommer att vara möjligt att dra några slutsatser. Det kommer alltså att bli en information om konsultationerna kring meddelandet.

Jag kan konstatera att vi från svensk sida välkomnar meddelandet om uppföljning av grönboken. Vi tycker att det är positivt om Sverige får en gemensam EG-lagstiftning som kräver att företagen följer god sed på marknaden. Jag vet att EU-nämnden har fått en ganska diger information om vad grönboken innehåller, och jag tänker inte gå närmare in på det om det inte finns frågor.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Precis som jordbruksministern sade, var frågan också uppe i EU-nämnden i maj, så det är inte en ny fråga för EU-nämnden.

Vi kan gå vidare till punkt 19 på dagordningen om harmoniseringen.

Anf.  69  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om ett nytt konsumentkreditdirektiv. Det finns alltså förslag till ett nytt direktiv. Det nuvarande är från 1987, och det uppfattas som föråldrat. I de flesta medlemsstater har man i dag ett högre skydd än det som direktivet ger på gemenskapsnivå. Det finns också olikheter i den nationella lagstiftningen. På rådsmötet den 14–15 november kommer det att ges en presentation av förslaget till nytt direktiv. Det kommer också att ges en rapport från ordförandeskapets sida om hur arbetet fortskrider. Det är alltså inte tänkt att det ska bli någon diskussion.

Från svensk sida är vi positivt inställda till det nya direktivet. Det handlar alltså om att få ett gott konsumentskydd, att ge förutsättningar för konkurrens och att ge förutsättningar för att den inre marknaden ska fungera bättre. Samtidigt har vi kunnat konstatera att det finns en hel del brister. Arbetet med direktivet är ju i ett tidigt skede, och det behövs ytterligare analys på ett antal områden. Men i grunden är vi positivt inställda till ett nytt direktiv.

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp):

Det är några saker som gör mig väldigt förvånad. Det första är tanken på centrala databaser för kreditupplysningsändamål, dels att man skulle ha det, dels att man skulle använda det. Jag tycker att det är helt oacceptabelt. Jag tycker också att det är onödigt. Jag kan inte riktigt se vad konsumenterna har för intresse av att det ska finnas en enda databas som företaget eller individen ska stoppas in i. Att göra kreditprövningar är ju en omdömesfråga, och att det skulle finnas några glasklara kriterier som alltid tillämpas tror jag inte alls på. Dessutom ändras ju företags och individers positioner, ekonomiska situation och så vidare. Det finns också fördomar i kreditgivningen. Pizzabagare har till exempel svårare att få krediter än många andra.

Det andra gäller att ”insamling och behandling av personuppgifter får endast syfta till att bedöma konsumentens betalningsförmåga”. Exemplet med pizzabagaren visar att det bakom denna etikett naturligtvis kan finnas att denna person eller denna bransch är ovanligt fylld av konkurser, men det kan också finnas fördomar.

Jag kan inte riktigt se varför tanken på ansvarsfull utlåning ska vara ett utpräglat konsumentintresse. Banker och andra som lånar ut får väl se om sitt eget hus. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara ett konsumentintresse.

Jag tycker alltså att det finns väldigt många konstigheter i det här förslaget. Jag noterade att de remissinstanser som lånar ut pengar faktiskt var mera positiva än de som ska låna pengar. Det kanske stämmer.

Anf.  71  ULF HOLM (mp):

Jag kan till stor del instämma med föregående talare. Det finns uppenbarligen väldigt stora brister i det här, så jag förstår inte hur man kan vara så där väldigt positivt inställd. Nu kan vi bara ta upp de negativa aspekterna, det som vi ska försöka få bort, och inte lyfta fram allt positivt som står i det här direktivet. Det är möjligt att det är positivt, men det krävs att man tittar över detta. Jag är också väldigt negativ till den centrala databasen och vilka effekter den kan få.

Anf.  72  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag skulle vilja ställa en fråga till ministern. Den svenska skuldsaneringslagen är ju en viktig ventil för konsumenter som ligger riktigt illa till. Finns det några bäringar på att den skulle försvagas på något sätt i det här sammanhanget? Jag tycker att det är viktigt att man ser upp med det.

Anf.  73  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan egentligen instämma i mycket av det som Carl B Hamilton och Ulf Holm har tagit upp. Det gäller det här med en central databas och att det finns många frågetecken och otydligheter. Men en av de viktigaste frågorna – som det inte har gått att hitta något om här – är just skuldsaneringslagstiftningen, hur den förhåller sig till det här. Det är ju en sådan viktig lagstiftning som vi har byggt upp. Det är viktigt att man inte på något sätt försämrar den biten.

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Syftet är att vi ska få ett harmoniserat konsumentskydd på en hög nivå som också ger lika konkurrensvillkor för företagen, ett förutsägbart system med en god rättssäkerhet. Det här är också tänkt som ett fullharmoniseringsdirektiv. Det finns fördelar med det, men som jag sade inledningsvis delar jag synen att det också finns ett antal problem i de skrivningar som nu finns i direktivförslaget.

Flera av er har nämnt de centrala databaserna för kreditupplys- ningsändamål. Vi har i dag i Sverige inte bara ett system. Vi har redan i dag flera system. Det är klart att det här är en fråga som vi måste analysera ytterligare, och sannolikt kommer vi att ha synpunkter under den fortsatta hanteringen av direktivet.

Sedan var det frågan om skuldsaneringslagen. Jag är ju inne på den tredje veckan i mitt nya ämbete, men de indikationer som jag har fått är att det inte finns någon koppling som gör att vi behöver vara oroliga för den svenska skuldsaneringslagen.

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det som konsumentministern sade om att ni ska ha synpunkter var lite svagt. Jag tycker att ni ska ta avstånd från början från tanken på centrala databaser.

Det är klart att det ur konsumentens synpunkt måste vara bra att kunna shoppa runt bland olika potentiella utlånare. Jag kan inte förstå varför det skulle finnas något konsumentintresse av att försöka begränsa den som vill låna, oavsett om det är till hus eller till något annat, och att man bara skulle vara inlåst i en uppfattning som kan finnas återgiven i en central databas. Jag föreslår att ministern sågar den tanken från början och inte bara har synpunkter.

Anf.  76  LENNART HEDQUIST (m):

Jag vill också instämma i de synpunkter som Carl B Hamilton har framfört.

Jag skulle vilja att man på Regeringskansliet går tillbaka och tar del av den hearing som var om de här frågorna i finansutskottet när det gällde förändringar beträffande kreditupplysningar i svensk lagstiftning. Regeringen lovade att följa den frågan, som jag uppfattade det, i enlighet med de inlägg som gjordes där – och det rådde en ganska stor samstämmighet.

Jag tror att man är fel ute när man är inne på att ha ett centralt register. Då kommer det ytterligare frågor, om när uppgifter som finns i detta ska tas bort och så vidare. Jag känner alltså en stor tveksamhet inför det här.

Anf.  77  ULF HOLM (mp):

Det gäller inte bara att analysera och ha synpunkter. Jag tycker att konsumentministern faktiskt ska ta strid meddetsamma i EU, få bort de här bristfälliga delarna och också kolla upp det här med skuldsaneringslagen ordentligt, så att vi inte missar någonting i början. Min erfarenhet från EU är nämligen att det lätt går vidare väldigt snabbt om man inte säger till tidigt. Ibland är det som en ketchupflaska i EU. Då går det snabbt. Då kan man inte komma i efterhand och påtala någonting. Säg ifrån ordentligt meddetsamma, i början!

Anf.  78  AGNE HANSSON (c):

Detta är ju ett tillfälle då man är på grönboksstadiet. För klarhetens skull vill jag också anmäla att jag delar de skeptiska inställningarna till många saker i det här dokumentet. Jag vill också understryka vikten av att man på ett tidigt stadium försöker styra upp det här, så att det blir vettigt.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in jordbruksministern vill jag klargöra att det här är en ny fråga och att detta bara är en information. Varsågod jordbruksministern!

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag delar givetvis uppfattningen att det är viktigt att vi har ett starkt konsumentskydd, så att konsumenterna känner förtroende för den inre marknaden. Jag delar också uppfattningen att det är viktigt att konsumenterna ska ha mycket att välja mellan på den inre marknaden.

Jag redovisade en positiv grundinställning till det nya direktivet när det gäller konsumentkrediter, men det är givetvis väldigt tidigt i beredningen, och vi ska givetvis markera sådant som inte ligger i svenska intressen.

När det gäller den centrala databasen, som många av frågorna och synpunkterna har cirkulerat kring, skulle jag vilja lämna ordet till Fredrik Ludwigs som jobbar med frågorna i detalj och kan ge ytterligare information i den enskilda sakfrågan.

Anf.  81  Kanslirådet FREDRIK LUDWIGS:

Det har varit tre möten i Bryssel hittills, och den fråga som har tagit mest tid är just den om centrala databaser.

Man får väl säga att vi från svensk sida har ifrågasatt det här regelsystemet med en central databas och gjort klart för kommissionen hur vårt system fungerar med privata databaser som konkurrerar inbördes med varandra. Vi är inte heller ensamma om att ha ett sådant system; England har ett liknande.

Som svar har kommissionen sagt att det inte är meningen att man ska pådyvla någon medlemsstat ett nytt system, utan kreditupplysningsverksamheten ska få fungera som den nu gör i medlemsstaterna. Kommissionen har också sagt att man inte riktigt har beaktat eller förstått att det finns den typen av system som vi har.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Om jordbruksministern inte har något att tillägga får vi tacka för den här informationen. Eftersom detta är en ny fråga får vi säkert anledning att återkomma till den.

Då vill jag tacka jordbruksministern och hennes medarbetare.

Nu tänker jag ajournera en kort stund för kaffe och smörgås, så att ni orkar med ett tag till. Jag föreslår att vi klarar av detta på en kvart. Vi återsamlas tio i tolv.

3 §  Utbildning

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 30 maj 2002 (utbildning och ungdom)

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 och 12 november 2002

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde återupptaget.

Då går vi över till nästa punkt på dagordningen som handlar om utbildning. Jag vill då hälsa utbildningsminister Thomas Östros med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi börjar som vanligt med en återrapport. Varsågod utbildningsministern!

Anf.  84  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Jag ska lämna en kort återrapport.

Det var ett rådsmöte som gick enligt de diskussioner vi hade på EU-nämnden innan. Rådet godkände förslag till beslut om att utvidga Tempusprogrammet till Medelhavsländerna. Sedan antog rådet också en gemensam ståndpunkt rörande kommissionens förslag till beslut om att göra 2004 till europeiska året för utbildning genom idrott. Sedan antog rådet en resolution om livslångt lärande, som sedan överlämnades till Europeiska rådet i Sevilla. Det var i princip innehållet i det senaste rådsmötet.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har någon fråga kring det här. Det är det inte. Då kan vi gå vidare in på själva dagordningen och punkt 9 som handlar om det europeiska samarbetet i fråga om yrkesutbildning. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  86  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Det handlar alltså om en resolution om principer för hur vi kan öka samarbetet på yrkesutbildningsområdet. Det avser framför allt grundläggande yrkesutbildning som motsvarar vår gymnasienivå. Syftet är helt enkelt att göra det lättare för dem som deltar i sådan utbildning, eller som har avslutat sådan utbildning, att studera och arbeta i andra medlemsländer. Det handlar om att få kvalifikationer erkända och den typen av frågor. Vi arbetar med sådana frågor inom området för högre utbildning, men nu sätter vi också i gång inom yrkesutbildningsområdet.

Från regeringens sida är vi positiva till sådana insatser. Det handlar naturligtvis om frivillighet. Det är frågor som rör nationellt beslutsfattande, men ett sådant samarbete kan underlätta för enskilda, så att de faktiskt kan röra sig.

Anf.  87  ULF HOLM (mp):

Tack för föredragningen! Jag kan väl instämma i att det är bra med fri rörlighet, men jag skulle ändå vilja ställa en fråga. Det står till exempel i dokumentet på s. 7 att vi ska främja medborgarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet i Europa. Menar ni verkligen alla 51 stater i Europa, eller är det en omskrivning av EU, eller vet man inte riktigt vad som är EU och Europa?

Det är ju en väsentlig skillnad om det är hela Europa. Jag blir väldigt glad om det är alla europeiska stater.

Anf.  88  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag tycker att det är väldigt bra om folk rör sig i hela Europa. Det är inte bara EU, utan också kandidatländerna och Eftaländerna, som det här samarbetet konkret handlar om. Men folk får gärna röra sig i hela Europa.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för det. Ingen mer har begärt ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt som är en informationspunkt om utbildningens framtidsmål. Har utbildningsministern någonting att tillägga?

Anf.  90  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag vill bara kort säga att det handlar om en diskussion om hur vi fortsätter arbetet med det som inleddes under det svenska ordförandeskapet. Det handlar om den här metoden att vi jämför oss med varandra och skapar system för att kunna jämföra kvalitet och struktur och för att lära oss av varandra. Det är någonting som jag tror är bra också för den inhemska politiska diskussionen om utbildningspolitiken.

Vi i Sverige gör detta genom att bland annat ha en konferens i slutet av november där vi tittar på hur vi ska bli bättre på att visa upp vårt system för omvärlden. Det handlar om statistik och olika typer av indikatorer.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Då tackar vi för den informationen och går vidare till punkt 11 som handlar om den högre utbildningen. Varsågod utbildningsministern!

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Det handlar om att inrätta ett nytt program för utbyte inom den högre utbildningens område. Den här gången är det en diskussion som delvis har initierats från Sveriges sida. Hur kan vi i Europa, speciellt när det gäller magisterprogram och masterprogram, bli synligare i världen, så att vi blir attraktiva som länder och som kontinent och kan locka till oss sådana som vill studera?

Här är ett förslag om att man ska göra detta i form av Erasmus World, som det kallas. Det är alltså ett slags stipendieprogram för att locka medborgare från tredje land till Europa för att studera. Det är ett förslag från kommissionen som ska diskuteras för första gången, och vi räknar med att beslutet kommer att fattas under nästa år.

Anf.  93  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har bara några ord på vägen, särskilt om detta riktar sig till personer från tredje land. De här programmen har ju en tendens, som du säkert är välbekant med, att bli väldigt byråkratiska. Det tar lång tid från ax till limpa. Särskilt när det gäller den här typen av program är det viktigt att det blir lite byråkrati och ganska snabba puckar. Det är unga människor. De ska ju inte vara medelålders när de väl får stipendiet.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vill utbildningsministern kommentera orden på vägen?

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Ja, fru ordförande! Jag ska ta med mig dem och faktiskt sprida dem till de andra medlemsländerna.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Då går vi vidare till punkt 12 som handlar om ordförandeskapets aktiviteter på utbildningsområdet. Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Då kan vi godkänna den informationen.

Jag går vidare till punkt 13 som också är en informationspunkt. Vill utbildningsministern säga något om den?

Anf.  97  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nej.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen har några frågor eller synpunkter. Då får vi tacka utbildningsministern med medarbetare så mycket.

4 §  Kultur

Kulturminister Marita Ulvskog

Rapport från ministerrådsmöte den 23 maj 2002 (kultur och audiovisuella frågor)

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 och 12 november 2002

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag välkomnar kulturministern med medarbetare till EU-nämnden för information och samråd. Som vanligt börjar vi med en återrapportering.

Anf.  100  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag inleder med en kort kommentar angående det ministerrådsmöte som ägde rum den 23 maj. Då antog rådet två resolutioner, en rörande en arbetsplan för EU-samarbetet på kulturområdet och en annan om bevarandet av digitalt innehåll.

Rådet diskuterade också framtiden för ett av de program som det ligger pengar i så att säga för kultursamarbete inom EU, och det heter Kultur 2000-programmet. Alla medlemsländer ställde sig bakom att kommissionen föreslår en förlängning av programmet med två år.

Dessutom diskuterades direktivet Television utan gränser, alltså TV-direktivet som vi brukar kalla det. En majoritet av medlemsstaterna stödde då kommissionens förslag att ta fram ett arbetsprogram inför en eventuell revidering av direktivet i ett senare skede. I den diskussionen framhöll vi från svensk sida att det är väldigt viktigt att den översyn av TV-direktivet som nu pågår inom kommissionen fullföljs och inte avstannar eller skjuts på framtiden.

Avslutningsvis föreslog Spanien respektive Danmark var sin ledamot till juryn för Europeisk kulturhuvudstad.

Det var alltså det förra ministerrådsmötet. Nu är det dags för nästa.

Anf.  101  KARIN GRANBOM (fp):

Vi liberaler är i många fall för att samarbeta nära på många områden. Men just inom kulturområdet tycker jag att man ska vara en aning försiktig. När jag tittar igenom papperen här blir jag lite skeptisk. Lite här och där kan jag se att för många frågor lyfts upp på gemenskapsnivå. Därför vill jag skicka med några ord på vägen, nämligen att man ska vara försiktig så att den nationella kulturpolitiken inte urholkas.

Jag återkommer vid genomgången av punkterna.

Anf.  102  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

All kulturpolitik är nationell. Det är också väldigt tydligt i det samarbete som bedrivs på EU-nivå, det vill säga att det inte finns något av överstatlighet utöver det TV-direktiv som jag just nämnde, och det har sina särskilda förklaringar. Detta är något som besjälar, vill jag hävda, de allra flesta medlemsstaters agerande. Därför finns det inte heller några beslut som fattas på detta område som kan sägas inkräkta på den nationella suveräna beslutanderätten när det gäller kulturpolitiken.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det var viktig information.

Vi går vidare till punkt 3 på dagordningen som handlar om europeiskt mervärde och rörlighet för personer och spridning av verk på kulturområdet.

Anf.  104  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag kanske ska nämna att beträffande punkt 2, A-punktslistan, har vi fortfarande inte fått några besked om det kommer att tas upp några A-punkter.

Punkt 3 handlar om en rådsresolution som är en uppföljning av den arbetsplan som jag nämnde att vi antog vid det förra ministerrådsmötet. I den lista över prioriterade ämnen som antogs i våras nämns följande, och jag läser då ur resolutionen:

”Analys och utveckling av metoder för att fastställa och utvärdera mervärdet av europeiska åtgärder på kulturområdet.”

Även följande står:

”Utveckling och främjande av rörligheten för personer och spridning av verk inom kultursektorn.”

Man kan säga att den här arbetsplanen och den resolution som vi nu har att ta ställning till handlar om att göra en något tydligare prioritering av de frågor som vi diskuterar i EU-sammanhang på kulturområdet för att man ska kunna värdera eventuella resultat. Alltså: Leder detta till någonting, eller är det bara resolutioner som sedan upplöses i intet?

Några punkter finns med i förslaget till denna resolution, nämligen att vi ska koncentrera oss ytterligare på multilateralt samarbete, alltså att det ska vara flera länder som samverkar om till exempel projekt som får medel ur Kultur 2000-programmet, alltså inte det prioriterade bilaterala samarbetet som naturligtvis är oerhört viktigt, men det har inte sin plats i detta sammanhang. Vi ska också verka för att uppmuntra långsiktiga samarbeten och inte bara dessa kanske väldigt kortvariga och spektakulära projekt.

Frågan om rörlighet tar sin utgångspunkt i två studier som kommissionen har gjort. I resolutionen påpekas att det finns vissa allmänna hinder för rörligheten inom EU och att det också berör konstnärer och kulturverksamma. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas nu i denna resolution att överväga initiativ på detta område utifrån en lista som löper för behandling till slutet av år 2004.

Förslag på åtgärder är att förbättra informationsutbytet mellan länderna om olika regelverk och stödsystem och liknande för att underlätta för konstnärer och kulturverksamma som rör sig över gränserna. Man föreslår till exempel att man ska länka ihop olika typer av webbsidor, att man ska verka för, om man så själv önskar, one stop shops, där man kan hantera olika typer av tillstånd eller intyg på ett och samma ställe eller att man ska utveckla utbytesprogrammen mellan länderna för att göra det möjligt för konstnärer att verka över hela EU-området och också kandidatländerna.

Vi har inga problem med att stödja denna resolution.

Anf.  105  ULF HOLM (mp):

I början var det en diskussion om vem som bestämmer vad. Kulturministern slog då fast att kultur är ett nationellt kompetensområde. I Kulturdepartementets PM till riksdagen står det under rubriken Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa: ”Inga i detta skede”.

Det kan man ju tolka som att det kommer förslag längre fram i så fall.

Under rubriken Medlemsstaternas synpunkter står det:

”Flertalet medlemsstater vill helst se flexibla riktlinjer för att inte hindra framtida förändringar eller begränsa kreativitet”.

Då kan man få känslan av att även om det är en resolution så hämmar det medlemsstaterna att agera självständigt, det vill säga att man harmoniserar trots att det inte finns en lagstiftning som egentligen betyder att man måste harmonisera. Jag vill gärna att ministern kommenterar det.

Jag vill också gärna att ministern kommenterar följande. Det står att Sverige stöder synpunkterna. Men det står också att flertalet medlemsstater helst vill se flexibla riktlinjer. Jag vill gärna stödja kulturministern i att även Sverige vill ha flexibla riktlinjer just för att inte hämma den kreativa utvecklingen inom området kultur.

Anf.  106  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag ska ge ett allmänt svar på två ganska precisa frågor. Utan att gå in direkt i texten kan jag säga att det genomgående för de tre resolutionerna på dagordningen är att de är oerhört allmänt formulerade och att de förutsätter att man själv nationellt beslutar eller inte beslutar i enlighet med resolutionerna. Det är alltså fullständig nationell frihet kring dessa resolutioner.

Det är naturligtvis kolossalt viktigt för oss och för flertalet medlemsländer att vi hela tiden hävdar subsidiariteten. Vi ställer icke upp på att vår politik på kulturområdet ska bestämmas någon annanstans än i detta hus. Det är därför som denna typ av lite konstiga formuleringar finns ibland som en ingång till resolutionen, alltså att detta är någonting som medlemsländerna skulle kunna besluta om de själva vill. Och därmed vill jag påstå att även denna resolution har alla dessa säkerhetsnät. Man lämnar alltså den fullständiga friheten till vart och ett av länderna att göra som man vill. Däremot ägnar vi oss rätt mycket åt att berätta för varandra om goda exempel från vår nationella kulturpolitik. Kulturellt utbyte är kolossalt viktigt för Sverige och har alltid varit det, och detta kommer vi att på alla sätt fortsätta att stimulera. Det talar vi gärna om i dessa sammanhang. Men det är nationell politik, och vi vill inte att någon annan ska besluta om den.

Anf.  107  ULF HOLM (mp):

Jag tackar för kulturministerns svar. Men det var en av mina frågor som hon inte svarade på, om hur hon ser på att flera medlemsstater vill ha flexibla riktlinjer. Det står ingenting om att det är den svenska ståndpunkten. Jag utgår från att när detta skrivs är det flera medlemsstater som utifrån ett liggande förslag har begärt ännu fler flexibla riktlinjer. I den svenska ståndpunkten står det bara att man stöder det. Jag utgår då från att det handlar om det liggande förslaget.

Tänker Sveriges regering agera tillsammans med de medlemsstater som vill ha flexiblare riktlinjer innan beslutet tas eller inte?

Anf.  108  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi har hela tiden från svensk sida drivit att det ska vara flexibla riktlinjer.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som i maj. Då fick regeringen stöd för sin ståndpunkt.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen och som handlar om den europeiska kulturhuvudstaden.

Anf.  110  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Detta är en formell punkt som handlar om beslut om jurymedlemmar. Det nuvarande ordförandelandet och det föregående ordförandelandet utser två juryledamöter i en jury som har att utse kulturhuvudstad. Det innebär att det är två personer som föreslås, en från Danmark och en från Spanien.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 5 är en informationspunkt. Vi tackar för den skriftliga information som vi har fått.

Vi går vidare till punkt 6 om interaktivt medieinnehåll i Europa.

Anf.  112  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Denna resolution bygger vidare på en fråga som har varit väldigt levande i EU:s kultur- och medieministerråd under lång tid, nämligen konverteringen av de analoga marknäten för distribution av television till digitala. Detta är något som flertalet EU-medlemsländer är mitt uppe i. Nu finns det ett antal medlemsländer, bland annat det nuvarande ordförandeskapet Danmark, som vill att vi i denna krets också ska markera vårt intresse för innehållet som ska distribueras på detta sätt. Denna resolution är allmänt hållen och handlar om att det är viktigt att vi har en egen produktionsinfrastruktur för detta innehåll, alltså kommersiella företag och starka public service-företag som kan se till att det finns ett högkvalitativt innehåll att distribuera och att det inte blir, underförstått, de stora jättarna utanför EU-området som helt står för innehållsproduktionen. Regeringen anser att vi inte har några svårigheter att ställa oss bakom denna resolution.

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp):

Jag vill säga ungefär samma sak som jag påbörjade tidigare, nämligen att jag hoppas att kulturministern säkerställer att det finns ett sådant säkerhetsnät som hon talade om tidigare när det gällde den förra resolutionen så att vi verkligen får driva vår egen nationella politik här och att inte alltför mycket centralstyrs.

Anf.  114  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har en synpunkt när det gäller både denna promemoria och när det gäller promemorian i fråga om nästföljande ärende, nämligen att man inte har uppgett rättslig grund, vilket jag tycker är en stor fördel att man gör för klarhetens skull. När jag var ny här i nämnden var det väldigt viktigt att man fick se de rättsliga grunderna inom kompetensområdet. Jag förmodar att det är 151 som gäller i detta fall, men det bör stå i promemoriorna.

Anf.  115  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

När det gäller Karin Granboms fråga kan jag återigen säga att det inte finns någon styrning i denna rådsresolution. Den är allmänt hållen. Den ger alla länder full nationell beslutanderätt, både när det gäller public service-företagen och när det gäller eventuella kommersiella produktionsbolag på detta område. Det är en icke styrande resolution, och därför är det inga problem för oss att stödja den.

Samtidigt tycker vi naturligtvis att det är viktigt att vi har nationella produktionsbolag för television och att vi har stark public service-verksamhet som kan producera kvalificerat medieinnehåll.

När det gäller Ingvar Svenssons fråga är resolutionen inte rättsligt bindande, och det kan väl vara en förklaring till att den rättsliga grunden inte finns med här. Men vi kanske kan ge ett löfte om att vi trots detta har med det i fortsättningen. Jag får be Tomas Lindman att kommentera detta.

Anf.  116  Kanslirådet TOMAS LINDMAN:

Huvudsakligen är det artikel 151 som ligger till grund för denna typ av resolution. Men vanligtvis diskuterar man i rådet inte rättslig grund för resolutioner och rådsslutsatser på samma sätt som man gör när kommissionen lägger fram ett förslag. Då är kommissionen ålagd att lägga fram rättslig grund. Det är egentligen förklaringen till att den inte anges. Men huvudsakligen är det 151 som gäller som grund om man nu vill ha en sådan.

Anf.  117  INGVAR SVENSSON (kd):

Även om denna resolution inte är rättsligt bindande måste agerandet bygga på en rättslig grund. Det är därför som jag menar att det bör anges i promemoriorna.

Anf.  118  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag kan säga till Ingvar Svensson att vi ska bättra oss till nästa gång och ange detta.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7 som handlar om TV-direktivet.

Anf.  120  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Detta handlar om en rådsslutsats som ska diskuteras och sedan förhoppningsvis antas. Som jag nämnde inledningsvis är TV-direktivet det enda området inom mitt ansvarsområde där ett visst mått av överstatlighet faktiskt kan vara till viss nationell nytta. På samma sätt som miljöförstöringar har nämligen frekvenser inga nationella gränser.

För Sverige har det varit viktigt att detta TV-direktiv utgör ett slags basalt regelverk för hur man först och främst ska ha ett TV-utbyte, alltså en gränslöshet, men att det också ska finnas vissa regler som man måste hålla sig till när det gäller denna gränslösa television.

I denna rådsslutsats lyfter man fram betydelsen av att vi har detta TV-direktiv. Den innehåller också en markering av att det är viktigt att kommissionen i sitt framtida arbete kring revideringen av direktivet överväger behoven av att ta hänsyn till andra områden av betydelse på det audiovisuella området.

Från svensk sida tycker vi att det är viktigt att diskussionen om TV-direktivets framtid hålls vid liv i ministerrådet. Man kan säga att det bakom dessa rådsslutsatser egentligen finns en slags konflikt mellan medlemsstaterna och kommissionen. Under lång tid har rådet och kommissionen arbetat gemensamt för att det ska inledas en översyn av TV-direktivet i slutet av 2002. Det är viktigt eftersom regelverket naturligtvis föråldras ganska snabbt på detta område på grund av framför allt teknikutvecklingen.

Enligt direktivet ska det ske en översyn av tillämpningen av direktivet som nu ska redovisas. Tyvärr har kommissionen markerat att man inte vill hasta när det gäller denna översyn. Många av medlemsstaterna upplever att de tvärtom vill ha ett så lågt tempo som möjligt i denna fråga. Därför är dessa rådsslutsatser viktiga för oss som tycker att ett visst regelverk är av betydelse först och främst för att vi ska kunna fortsätta att ha gränsöverskridande television när det blir alltmer av digitala sändningar som ju stänger gränserna. Men vi anser också att man ska kombinera det med regelverk när det gäller skyddet av barn och unga i fråga om reklamregler och liknande. Därför är det med entusiasm som vi stöder det danska förslaget till rådsslutsatser.

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har en fråga angående den promemoria som vi har fått där det står att direktivet i teorin tillerkänner medlemsstater att ha en avvikande nationell lagstiftning men att möjligheterna i praktiken är begränsade. Det ges ett exempel.

Jag skulle vilja fråga om kulturministern vet vad det kan vara för övriga begränsningar som finns.

Jag skulle också vilja fråga om dessa utvidgningar som kan vara möjliga. Vissa medlemsstater säger sig vara för att detta direktiv upphävs helt, medan vissa tycker att direktivet bör utvidgas. Jag skulle vilja veta vad den svenska ståndpunkten är i denna fråga.

Anf.  122  INGVAR SVENSSON (kd):

Detta är ett viktigt direktiv därför att det inte handlar bara om kultursamarbete utan också om rörlighet av tjänster. Här tror jag också att det på sikt är viktigt att man får någon form av harmonisering till stånd, i alla fall en miniharmonisering. Jag stöder regeringens linje att man trycker på för att få en översyn till stånd av detta direktiv.

Anf.  123  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har förstått att detta har varit en följetong i EU-nämnden. Från moderat sida har vi tidigare markerat vår ståndpunkt att vi inte stöder TV-direktivet med den utformning som det har och framför allt med de tankegångar som tycks ligga bakom att regeringen nu med entusiasm vill driva på detta arbete.

Anf.  124  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag är inte säker på att jag uppfattade Karin Granboms frågor korrekt. Men jag ska börja med att ta upp teorin, alltså att TV-direktivet i praktiken kanske inte riktigt fungerar. Det är därför som vi tycker att det är angeläget med inte bara en översyn utan att översynen leder till beslut i form av en revidering av direktivet.

Jag ska ta upp reklamen som exempel. I Sverige har vi ju med starkt stöd från allmänheten, från riksdagen och från reklambranschen själv ett barnreklamförbud. Om jag väljer att placera mitt TV-företag i till exempel Storbritannien och att sända enbart till en svensk publik på svenska språket lever jag efter de brittiska reklamreglerna. Det innebär att jag kan sända barnreklam till en svensk publik. Men nationella kommersiella TV-företag är naturligtvis tvungna att följa den nationella lagstiftningen och respektera barnreklamförbudet. Då blir det ett mycket ojämlikt förhållande. Vi driver då från svensk sida antingen skarpare barnreklamregler eller undantag från något som vi kallar för sändarlandsprincipen. Den innebär att vi inte tycker att den typen av kringgående av regelverket ska vara möjligt på det sätt som det är i dag. Det finns ett antal länder som driver precis samma fråga. Det är klassiskt att en del av de regler som vi har fungerar väldigt bra på papperet men att det i praktiken finns möjligheter att kringgå dem.

Jag uppfattade inte riktigt Ingvar Svenssons fråga.

Anf.  125  INGVAR SVENSSON (kd):

Det var ett stöd.

Anf.  126  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det var bra.

Det som Lennart Hedquist sade uppfattade jag som ett icke-stöd. Där kan jag säga att jag tycker att det är väldigt trevligt att den konservativa regeringen i Danmark har en annan uppfattning än Lennart Hedquist.

Anf.  127  KARIN GRANBOM (fp):

Jag vill upprepa min fråga när det gäller den svenska ståndpunkten och om detta direktiv ska utvidgas till att omfatta andra medier.

Anf.  128  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det var den frågan som jag inte uppfattade i första omgången.

Vi vill koncentrera den diskussion som nu förs till TV-direktivet därför att det är nog komplicerat att komma fram där. Ett antal nationella rapporter och EU-rapporter visar att TV-mediet fortfarande är det medium som har ett genomslag som fortfarande är av unikt slag. Det är så brett och så tungt att det inte är orimligt att vi koncentrerar oss på TV-frågan. Om vi ska börja blanda in andra medier – det finns många som med rätta är engagerade i detta – blir det oerhört komplicerat, och då hävdar vi från svensk sida att vi i så fall måste lösa detta själva genom att föra diskussionerna i våra nationella regeringar och i våra nationella parlament eftersom det handlar om grundlagsfrågor.

Därmed har jag också sagt att det inte är någonting som vi i den här omgången tycker att vi vill komplicera TV-direktivets revidering med. Vi hoppas att vi ska kunna se till att kommissionen inte begraver denna fråga tills det kommer en ny kommission, utan vi vill gärna tillsammans med Danmark och andra se till så att den översyn som ändå kommer faktiskt också drivs vidare i form av att man lägger fram förslag till revidering. Och där tycker jag att vi har många goda intressen att slåss för.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu är det ingen mer som har begärt ordet. Som flera har sagt har frågan varit uppe många gånger tidigare i EU-nämnden. Senast var det i maj när det var en lång diskussion. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 8, om kulturministern har någonting att berätta där. Nej. Då är det sista punkten under övriga frågor som är nationella arkiv. Har kulturministern någonting att berätta här?

Anf.  130  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Inte när det gäller nationella arkiv, men under nästa övrig fråga.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt vad gäller de nationella arkiven. Det är ingen som har någon fråga om det. Vi går vidare till frågan om den reducerade momsen. Varsågod, kulturministern.

Anf.  132  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Där vill jag kort nämna att den franske presidenten har tagit ett initiativ när det gäller frågan om att sänka momsen på cd-skivor. Nu avser den franske kulturministern att redovisa argumenten för en reducering av momsen på skivor och ljudkassetter för att få till stånd en förändring i det sjätte momsdirektivet.

Jag vill bara att ni ska veta att vi anser att detta är en nationell fråga. Vi har en utredning som just nu sitter och tittar över momsfrågorna. Det här är något som vi vill klara ut nationellt. Ska det sedan behandlas på något sätt i något EU-sammanhang är det i Ekofin det bör behandlas.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har någon fråga till kulturministern. Om inte vill jag tacka kulturministern med medarbetare.

5 §  Rambeslutet för narkotikahandel

Justitieminister Thomas Bodström

Information om förhandling gällande rambeslutet för narkotikahandel

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Jag får hälsa justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna till EU-nämnden för en information om förhandlingen om rambeslutet för narkotikahandel. Varsågod, justitieministern, ordet är ditt.

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket. Jag vill först säga att jag tycker att det är bra att vi fått möjlighet att komma hit eftersom det är relativt långt mellan mötena och det händer en hel del. Vi vet alla att vid vissa tillfällen kommer informationen väldigt sent från Bryssel. Då är det bra om vi har hunnit diskutera igenom så mycket som är möjligt för att ni ska vara bättre förberedda. Det ligger naturligtvis också i mitt och regeringens intresse, eftersom vi inte har för avsikt att söka någon överenskommelse som inte har stöd från riksdagen.

Anledningen till att jag är här i dag är den överenskommelse om narkotika som kanske kommer att ingås. Jag tycker att det är bra om vi når en överenskommelse, men inte till vilket pris som helst och inte om det innebär en legitimering av till exempel coffee shops i Nederländerna som gör det möjligt att andra länder ska få det. Det finns ändå en klar fördel med om vi når en överenskommelse. Vi hoppas och tror det.

Det här har inte varit alldeles lätt. Några saker är medlemsstaterna eniga om. Det är att narkotikaförsäljning ska vara kriminaliserat och kunna bestraffas med fängelse. De är också överens om att de allvarligaste narkotikabrotten ska ha långa fängelsestraff upp till tio år.

Däremot har det varit svårt när det gäller försäljningen av mindre mängder. Ni känner alla till att det bara har med försäljning att göra. De svårigheter som finns på konsumtionsområdet kommer vi över huvud taget inte in på. Där finns det ingen anledning i dag att vara optimistisk. Men det här handlar som sagt om försäljning.

Diskussionerna har gällt försäljning av mindre mängder. Vår inställning har varit att det är ganska naturligt att det blir små mängder även av stora partier i slutänden. Det krävs inte alltför stor fantasi för att förstå det. Det har vi också påpekat. Därför har vi också sagt nej med stöd från riksdagen. Vi vill inte har något undantag för små mängder, vilket var uppe till diskussion bland annat under det senaste mötet. Jag tror att vi nu har det bakom oss och att det inte kommer att tas upp igen inför det möte som så småningom kommer.

Vid det senaste mötet lade det danska ordförandeskapet fram ett förslag som innebär att fängelse ska ingå i straffskalan samt att straffmaximum ska vara så högt att det är möjligt att bevilja varandra internationell rättslig hjälp. I förslaget ingår också en gemensam rådsdeklaration. Denna innehåller ett ganska allmänt hållet fördömande av narkotikabrott.

Vi anser att det är bra med första delen. Det som skapar lite problem i arbetet med Nederländernas coffee shops är inte att man ska införa ett förbud. Det är redan förbjudet. Det är till och med fängelsestraff. Ett väldigt viktigt tillägg är att man ska ha möjlighet att bevilja varandra internationell rättslig hjälp. Då kan de inte bara säga att det är deras egen ensak. Berör det andra länder, vilket det många gånger gör, har vi och andra länder mycket lättare att helt enkelt kräva ett samarbete.

Men vi tycker inte att det räcker. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Vi måste hitta någon form av att kunna sätta press så att man också tillämpar bestämmelserna.

Det är vad vi nu vill presentera för er. Vi har ett förslag på ett tillägg. Den allmänna gemensamma rådsdeklarationen där man bara säger att man ser allvarligt på det kan man tolka lite hur som helst. Men om vi däremot har ett tillägg där man säger att man ska tillämpa straffbestämmelserna i praktiken, och att detta ska gälla för alla typer av försäljning av narkotika, också sådan som avser små mängder, har vi kommit betydligt längre. Då sätter vi en ordentlig press på Nederländerna den dagen det är genomfört i alla länderna, inklusive Nederländerna. Då har de förbundit sig att tillämpa reglerna om fängelse och internationell rättslig hjälp.

Vi ska vara realistiska. Vi kommer aldrig någonsin att uppnå en överenskommelse där Nederländerna går ut och säger: Vi har tänkt alldeles fel tidigare, nu är vi tacksamma för den goda informationen. Men vi kan skjuta fram positionerna så långt att det faktiskt är möjligt att kräva att de ska tillämpa reglerna om vi når en överenskommelse.

Detta vill jag presentera i dag. Vi talade också om det i justitieutskottet, senast här tidigare i veckan. Jag har också för avsikt att försöka att få andra länder att ställa sig bakom detta så att vi har ett lite hårdare tryck när vi kommer att ha mötet om ett par veckor.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för det. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  137  LENNART HEDQUIST (m):

Tack, fru ordförande! Det gavs tydliga deklarationer vid det föregående EU-nämndsmötet i den här frågan. Det är bara att ytterligare markera att det är bra om regeringen intar en mycket fast hållning i dessa frågor och fortsätter att göra det. Det har regeringen vårt stöd för.

Jag skulle vilja ställa en fråga. Justitieministern nämner långa fängelsestraff för grova narkotikabrott och att man har ett gemensamt synsätt där. Jag är inte så inläst just på de här frågorna. Min undring är hur det i praktiken fungerar med de svenska reglerna om frigivning i förtid i relation till hur andra länder tillämpar sina regler.

Rent konkret kan man tänka sig hur det är för en grov narkotikabrottsling som ertappas i Sverige i relation till hur i det är i andra EU-länder. Hur löper straffsatsen de facto i Sverige i relation till låt oss säga i Spanien, Frankrike eller Tyskland?

Anf.  138  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Det är bra att vi har haft framgång när det gäller de små mängderna. Jag har inga invändningar mot det upplägg som regeringen har och uttalar stöd för det.

Man säger att lag ska tillämpas i praktiken. Det är bra att man betonar det, men det borde vara en självklarhet.

Anf.  139  AGNE HANSSON (c):

Fru ordförande! Jag vet inte om justitieministern hade väntat sig något annat besked från detta forum än ett klart och entydigt stöd för uppfattningen. Jag vill också gärna deklarera det. Det är viktigt att vi driver en restriktiv linje i den här frågan, som regeringen gör, och att vi får så brett stöd som möjligt för den.

Att lag måste kompletteras med påföljder och att man tillämpar den lika är för oss självklarheter men tydligen inte för många andra. Vi hoppas att justitieministern ska få god framgång.

Anf.  140  ULF HOLM (mp):

Tack för informationen. Det skulle förvåna många om jag sade att vi inte hade ett bra upplägg. Det är klart att jag tycker att det är bra att ni kämpar hårt för den här saken. Min fråga är vad som händer om det utmärkta svenska förslaget inte går igenom. Hur ställer ni er då?

Sedan kommer kanske min okunnighet här. Detta ska väl antas i enhällighet. Då kan Sverige säga nej om man kommer fram till att det är oacceptabelt och lägga in veto. Men om tillägget går igenom, och det står att man ska tillämpa med straffsatser, kan man sedan i efterhand komma på att själva strafflängden ska beslutas med enkel eller kvalificerad majoritet i EU, eller är det enhällighet också där?

Jag har alltid en oro. Okej, vi kan nu gå med på detta och börja ha regler om det. Men sedan kommer EU på något nytt toppmöte på att frågan ska beslutas med kvalificerad majoritet. Då har Sverige gått med på att införa ett straff. Sedan driver Holland och andra länder igenom att straffskalan ska vara ett år medan vi tycker tio år. Då sitter man där i rävsaxen.

Det är en allmän oro jag har när det gäller de här frågorna. Det är oerhört viktigt att vi håller kvar vid den restriktiva politiken i Sverige.

Anf.  141  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Vi har fått den här föredragningen i justitieutskottet. Jag hoppas verkligen att justitieministern kommer att ha en framgång med detta tillägg.

Jag lyfta fram något som jag tidigare har sagt i dessa sammanhang om bedömningen av värdet av att vi nu får ett gemensamt beslut på området. Det ses som väldigt enkelt att det är positivt, eftersom det är steg i mer restriktiv riktning. Men jag vill återigen lyfta upp en liten oro för när vi börjar fatta gemensamma beslut inom det narkotikapolitiska området.

Jag känner mig inte fullt så trygg med utvecklingen i övriga EU-länder. I Storbritannien talar man om legalisering, osv. Jag har en liten liggande oro i min ryggmärg när vi öppnar för gemensam lagstiftning på området. Trycket på att den inte kommer att fortsätta i en restriktiv riktning kommer att vara ganska stort i framtiden.

Jag är lite orolig för den svenska narkotikapolitiken. Samtidigt vet jag att alla partier har samma åsikt i den här frågan. Det gäller att stå emot. Men jag ser det inte som entydigt positivt att vi nu fattar gemensamma beslut på det narkotikapolitiska området.

Anf.  142  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har inte så mycket att tillägga mer än att jag vill också från liberalt håll stödja regeringen i den här frågan. Jag tycker att det extra tillägget om påtryckning när det gäller tillämpningen av straffbestämmelserna är bra. Även om lag ska följas vet vi hur det ser ut i Nederländerna. Därför tycker jag att det är ett bra tillägg.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet till justitieministern vill jag komplettera med en fråga dels om det finns någon skriftlig information om detta, dels om frågan ska till riksdagen för beslut. Varsågod, justitieministern.

Anf.  144  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Först ska jag svara på frågan om hur länge man i praktiken sitter av sitt straff. Vi har förhållandevis ganska stränga straff i och med att vi har regeln om två tredjedels strafftid. Såvitt jag känner till har alla länder i EU någon form av bestämmelse som gör att man inte sitter av hela straffet. Det sägs att man i Malta sitter av hela straffet. Det kan bli en fråga för framtiden. Det är varierande.

Vi har ganska stränga straff. Å andra sidan är det många länder som har strängare straff och kanske dömer till 15 år, och så sitter man kanske hälften osv. Det är någonting som vi har diskuterat. Vi har också nått en överenskommelse när det gäller straffbestämmelserna. Frågan är hur långt vi själva vill gå i det. Vi har också våra särskilda omständigheter som gäller när vi ska bestämma straff. Nu är det i varje fall så att alla länder har någon form av bestämmelser om att man inte sitter av hela sitt straff.

Sedan håller jag med Ingvar Svensson och andra om att lagen ska tillämpas, men nu gör man inte det. Det man kan säga och också säger är att det är en prioriteringsfråga. Det var också det man gav uttryck för efter mötet sist. Man prioriterade hellre cykeltjuvar än narkotikaförsäljare. Det sade man alltså inte inne på mötet.

Det här är lite speciellt. Det är en väldigt speciell situation. Då får vi försöka att göra någonting lite extraordinärt. Det här är en möjlighet som man kanske får se på lite längre sikt. Det kan vara ett bra sätt att trycka på hårt mot Nederländerna. Som alla vet och som alla också säger därnere är det inte en ensak bara för Nederländerna. Det är också våra ungdomar som åker dit.

Vad gäller frågan om straff krävs det enhällighet i det. Nu vet vi inte hur diskussionerna går i framtiden med hela konventet. Men på vårt område krävs det enhällighet när det gäller straff.

Alice Åström tog upp att vi nu är restriktiva, men att det finns liberala krafter. Det är alldeles riktigt. Just med tanke på att vi är så eniga i frågan är det väl bra om vi når en överenskommelse om det restriktiva.

Sedan kommer naturligtvis jag eller den som är justitieminister senare att få bekymmer med detta när det blir ett tryck. Man kommer att säga: Vi var med på dessa saker, ska inte ni vara med på det liberala? Då får vi naturligtvis stå på oss. Det är inte värre än så. Det tycker jag inte känns så bekymmersamt. Man kommer att få höra det några gånger. Men jag tycker att vi ska strida för det som är bra för oss.

Här har vi en möjlighet att hitta en överenskommelse som går i vår riktning. Det kanske blir så, det vet jag inte än. Sedan får vi se annorlunda på det som inte passar oss. Det är så vi får arbeta.

Att vi kommer hit i dag är bara för att göra ett slags avstämning under förhandlingarna. Det som nu kommer att ske är att vi ska försöka få stöd från andra länder. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det som gör det lite svårare är att det stora flertalet länder i och för sig är ganska restriktiva när det gäller försäljning men vill nå en överenskommelse. De tycker kanske inte att det är hela världen ifall något land, till exempel Nederländerna, inte håller med. Det är lite grann av: Ni får väl skylla er själva.

Det gör att det kan gå ganska fort från att ena stunden ha ett väldigt starkt stöd till att man plötsligt får nästan alla länder emot sig som säger: Nu är det ni som bromsar. Det är därför som vi nu försöker att få ett så brett stöd som möjligt innan och att vi arbetar fast det är flera veckor kvar.

Detta är inte någonting som är något slutligt på något sätt. Det är bara en mellanfas. Sedan kommer vi tillbaka inför mötet. Jag kan redan nu säga att just med tanke på att vi har den totala enigheten får vi lösa de praktiska formerna. Vi kanske måste ha möjlighet att fråga EU-nämnden under det pågående mötet om det är skrivningar som ändras på något sätt och att vi får möjlighet att se konsekvenserna osv. Detta är än så länge bara en mellanstation.

Anf.  145  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska ta det sista först. Eftersom det finns en så stark opinion är det en god idé att ha möjligheten till telefonkontakter eller vad det kan vara under mötet för att få ett okej eller motsatsen. Det kan också möjligen stärka justitieministerns förhandlingsposition.

Jag går tillbaka till den tidigare diskussionen. En springande punkt är: Vad händer om de ändå inte, trots att de har skrivit på den prickade linjen, tillämpar lagen? De fortsätter så att säga att gå ut till presskonferensen. De kanske är lite mer restriktiva, men i huvudsak på gator och torg har de ungefär samma praktik som i dag.

Jag kan inte juridik. I andra sammanhang brukar man säga: Okej, vi får utvärdera det efter två år. Är det så att det har fungerat går vi vidare och accepterar det. Men har det inte fungerat förbehåller vi oss rätten att återgå till utgångsläget. Jag vet inte om det är rättsligt möjligt i sådana här sammanhang att ha någon sådan skrivning eller införa någon sådan reservation från svensk sida, eller naturligtvis som en del av beslutet. Beslutet fattas under förutsättning att det utvärderas efter två år, någonting sådant.

Anf.  146  LENNART HEDQUIST (m):

Det är beklämmande att höra när justitieministern säger att man säger en sak inne på förhandlingarna och sedan utanför kan man ge intervjuer som ger ett någorlunda annorlunda intryck. Just eftersom det i hög grad är en opinionsbildningsfråga i Europa är det viktigt att man håller en konsekvent linje. Jag tycker att justitieministern bör ta upp att den typen av lite tvetydiga signaler underminerar arbetet en del.

Sedan utgår jag ifrån att justitieministern själv driver en mycket konsekvent linje. Jag noterar att det figurerar en artikel som justitieministern skrev 1998 som möjligen gav en lite annorlunda bild. Men den är väl så gammal att justitieministern nu driver en mycket konsekvent linje. Det har han vårt stöd för.

Anf.  147  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag har närmast en kommentar i anslutning till vad Alice Åström sade tidigare. Det är bra att vi är eniga i sak i den här frågan. Men faktum är att det finns en betydande skillnad mellan partierna i synen på rambeslut och om man ska ha rambeslutsmodellen eller inte. Det kanske är viktigt att notera till protokollet att det finns den skiljaktigheten i synen. Vi är för att man använder rambeslutsmodellen.

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Först ska jag säga att det finns en uppföljningsmekanism. Man ska rapportera och se att det verkligen följs. Det finns redan, och det finns för alla rambeslut.

Det som kan hända i framtiden, som är något som vi får överväga och som jag inte på något sätt är motståndare till, är att det går att processa om saker och ting om vi har en överenskommelse. Man har förpliktat sig att följa detta. Kommissionen kan processa, men även Sverige kan göra det. Steget innan finns en uppföljningsmekanism.

Om vi nu når en överenskommelse kommer den inte att träda i kraft förrän kanske om ett och ett halvt år eller något liknande. Det får ses i den ordningen. Men det ska göras en uppföljning för att se att man verkligen följer den. Jag ska inte säga att detta på något sätt är klart. Om det blir så har man också förbundit sig att tillämpa den.

Att man säger olika saker inne på mötet och till nationella journalister går inte att kontrollera. Alla har sina egna presskonferenser direkt efter mötet. Just det här exemplet är i varje fall något som jag tänker påpeka om det till exempel blir diskussion kring tillämpningen.

Det är tanken bakom. Om ni nu är beredda att säga detta kan det inte vara något svårt att också förbinda sig att tillämpa det. Det är någonting man kan ha i bakfickan vid förhandlingarna att man faktiskt känner till detta. Det var svenska medier som observerade de nederländska.

Vi ska också ha klart för oss att det nästan är det omvända i Nederländerna. De har ett tryck på sig att inte ge med sig. Det försvårar situationen. Vi får se. Men det är ett bra exempel som man kan nämna under förhandlingarna.

Jag tror inte att den artikel som jag skrev 1998 kommer att vara något större problem. Det handlar inte bara om straff utan också om vård. Men nu handlar det faktiskt bara om straff. Det är kanske också därför som vi är alldeles överens.

Ingvar Svensson säger att vi har olika syn på det. Men här är vi och Kristdemokraterna helt överens om hur man ska arbeta.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är ingen mer som har begärt ordet. Jag kan då konstatera att det finns ett mycket stort stöd för regeringens vidare upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Som jag sade tidigare: Finns det någon skriftlig information skulle vi gärna ta emot den.

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det ska vi skicka så fort den kommer.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Så fort den kommer får vi den. Det tror jag skulle underlätta den fortsatta diskussionen.

Vi får tacka justitieministern med medarbetare för detta.

Innehållsförteckning

1 §  Konkurrenskraft: Inre marknad 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  9  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  11  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 4

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  13  AGNE HANSSON (c): 5

Anf.  14  ULF HOLM (mp): 5

Anf.  15  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 5

Anf.  16  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 6

Anf.  17  AGNE HANSSON (c): 7

Anf.  18  ULF HOLM (mp): 7

Anf.  19  LENNART HEDQUIST (m): 7

Anf.  20  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  22  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 9

Anf.  23  LENNART HEDQUIST (m): 9

Anf.  24  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 9

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp): 9

Anf.  26  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  28  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 10

Anf.  29  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  31  ULF HOLM (mp): 11

Anf.  32  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 12

Anf.  33  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 12

Anf.  34  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 12

Anf.  35  HILLEVI LARSSON (s): 13

Anf.  36  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  38  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 14

Anf.  39  ULF HOLM (mp): 14

Anf.  40  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 14

Anf.  41  LENNART HEDQUIST (m): 15

Anf.  42  ULF HOLM (mp): 15

Anf.  43  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 15

Anf.  44  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 16

Anf.  45  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 16

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp): 16

Anf.  48  Departementsrådet GÖRAN GRÉN: 16

Anf.  49  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  50  CARL B HAMILTON (fp): 17

Anf.  51  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 17

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp): 18

Anf.  53  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 18

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  55  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (fp): 18

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp): 19

Anf.  57  ULF HOLM (mp): 19

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 20

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  60  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s): 20

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 20

2 §  Konkurrenskraft: Konsumentfrågor 21

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  63  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 21

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  65  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  67  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 22

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  69  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 23

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp): 23

Anf.  71  ULF HOLM (mp): 24

Anf.  72  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 24

Anf.  73  ALICE ÅSTRÖM (v): 24

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 24

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp): 25

Anf.  76  LENNART HEDQUIST (m): 25

Anf.  77  ULF HOLM (mp): 25

Anf.  78  AGNE HANSSON (c): 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  81  Kanslirådet FREDRIK LUDWIGS: 26

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 26

3 §  Utbildning 27

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  84  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 27

Anf.  85  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  86  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 27

Anf.  87  ULF HOLM (mp): 27

Anf.  88  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  90  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  91  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 28

Anf.  93  CARL B HAMILTON (fp): 29

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  97  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN: 29

4 §  Kultur 30

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  100  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 30

Anf.  101  KARIN GRANBOM (fp): 30

Anf.  102  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 30

Anf.  103  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  104  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 31

Anf.  105  ULF HOLM (mp): 32

Anf.  106  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 32

Anf.  107  ULF HOLM (mp): 32

Anf.  108  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 33

Anf.  109  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  110  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 33

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  112  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 33

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp): 33

Anf.  114  INGVAR SVENSSON (kd): 34

Anf.  115  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 34

Anf.  116  Kanslirådet TOMAS LINDMAN: 34

Anf.  117  INGVAR SVENSSON (kd): 34

Anf.  118  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 34

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  120  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 35

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp): 35

Anf.  122  INGVAR SVENSSON (kd): 35

Anf.  123  LENNART HEDQUIST (m): 36

Anf.  124  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 36

Anf.  125  INGVAR SVENSSON (kd): 36

Anf.  126  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 36

Anf.  127  KARIN GRANBOM (fp): 36

Anf.  128  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 36

Anf.  129  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  130  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 37

Anf.  131  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  132  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s): 37

Anf.  133  ORDFÖRANDEN: 37

5 §  Rambeslutet för narkotikahandel 38

Anf.  134  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 38

Anf.  136  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  137  LENNART HEDQUIST (m): 39

Anf.  138  INGVAR SVENSSON (kd): 40

Anf.  139  AGNE HANSSON (c): 40

Anf.  140  ULF HOLM (mp): 40

Anf.  141  ALICE ÅSTRÖM (v): 40

Anf.  142  KARIN GRANBOM (fp): 41

Anf.  143  ORDFÖRANDEN: 41

Anf.  144  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  145  CARL B HAMILTON (fp): 42

Anf.  146  LENNART HEDQUIST (m): 43

Anf.  147  INGVAR SVENSSON (kd): 43

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 43

Anf.  149  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 44

Anf.  151  ORDFÖRANDEN: 44