Fredagen den 8 februari 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:19

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 22 januari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 februari 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat och först och främst ber jag att få hälsa Alice Åström välkommen som ny ersättare i nämnden. Jag vill också hälsa Camilla Dahlin-Andersson, som är ersättare under Karin Pilsäters tjänstledighet, välkommen. Till sist vill jag hälsa finansministern med medarbetare välkomna hit för dagens samråd.

Vi är som vanligt effektiva och går direkt över till dagordningen för Ekofin. Vi börjar som vanligt med en återrapport från ministerrådsmötet den 22 januari.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en skriftlig återrapport, och jag har inte mycket mer att tillägga. Det gick helt smärtfritt vid behandlingen av konvergensprogrammen. Det gäller även vårt eget program som bedömdes som mycket starkt.

Anf.  3  MATS ODELL (kd):

Det framgår av denna återrapport att Sveriges konvergensprogram fick beröm på många sätt. Det är bara att gratulera. Dock finns det en plump i protokollet. Det förekom uppmaningar om att Sverige bör gå med i ERM2. Detta var strax efter att statsminister Göran Persson hade presenterat sin tidsplan för hur han såg på det svenska EMU-inträdet framöver och hur detta skulle kunna gå till. Tolkar finansministern de uppmaningar som kom under detta Ekofinmöte som ett underkännande av den tidsplan som statsministern hade lagt fram?

Min andra fråga är: På vilket sätt kan det faktum att regeringen nu räknar in 20 miljarder från Riksbanken i sin budget komma att påverka just ERM2-fasen som är en av de perioder då Riksbanken verkligen har behov av att ha en ordentlig kapitalbas? Då ska vi ju försvara kronan vid en viss växelkurs, till skillnad från det prisstabilitetsmål som nu är målet för Riksbankens åtgärder.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I princip var det inga nya påpekanden eller rekommendationer som fördes fram. Frågan om ERM2 har ju ett antal gånger tidigare berörts också i dessa sammanhang. Jag vill gärna framhålla att vi har samma position som tidigare, att det är en folkomröstning som är första steget. Sedan får allt därefter underordnas denna folkomröstning. Det finns alltså inget nytt att tillägga på det området.

Jag vill också gärna understryka att vi inte har någon tidsplan. Det som statsministern har gjort är att han har svarat på frågor hypotetiskt om man har en folkomröstning under 2003 och vilken tidtabell som kan bli aktuell efteråt. Det är ingen tidtabell som vi har fastställt eller ännu har någon möjlighet att göra någon position av. Det är först inför en folkomröstning, när datum för folkomröstningen är känd, som det går att göra en tidsplan. Det är ingenting nytt på det området heller. Det är mer ett hypotetiskt antagande om tidsprocessen.

Slutligen när det gäller frågan om Riksbankens överföring av medel som riksdagen har begärt är det som bekant riksdagens myndighet Riksbanken, så det är ingen fråga som regeringen hanterar.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Det är alldeles riktigt att statsministerns tidsplan är en hypotetisk illustration av hur detta kan gå till. Men den illustrationen innebär ju en oerhört kort period av ett deltagande i växelkurssamarabetet ERM2. Jag har också, liksom Bosse Ringholm, noterat att man tidigare indirekt har erkänt och accepterat Sveriges process stegvis. Men att det nu kommer uppmaningar om att Sverige bör gå in i ERM2 kunde kanske tolkas som att man tyckte att de fyra månader, om jag minns rätt, som fanns i ERM2 i Göran Perssons tidsplan ändå inte var tillräckligt.

När det sedan gäller Riksbanken är det alldeles rätt som finansministern säger, att den är en myndighet under riksdagen. Icke desto mindre har ju regeringen räknat in dessa 20 miljarder i den budget som nu löper.

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill gärna framhålla att propåerna om ERM2 inte är nya. De har ju funnits tidigare. Jag tror därför inte att det hade något som helst samband med denna hypotetiska diskussion om tidtabellen.

När väl partierna har samlat sig kring en diskussion senare under året efter höstens val är det möjligt att man efter att man är överens om en tidpunkt för en folkomröstning diskuterar tidtabeller. Jag brukar inte ge mig in på den här typen av diskussioner om hur de olika stegen ska utformas och hur lång tid de tar. Jag tycker att det är en senare fråga. Jag undviker att spekulera i tidpunkter.

Slutligen när det gäller de riksbankspengar som riksdagen har uttalat sig om har jag uppfattat det så att efter riksdagens uttalande har vi följt riksdagens propå. Jag ser att övriga partier har gjort detsamma i sina budgetförslag. Det är bara en konsekvensberäkning helt enkelt.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen för Ekofinmötet nästa vecka.

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning med en del underlagsmaterial. Det har skett två justeringar.

Punkten 3 andra strecksatsen gäller rapporten om arbetskraftsutbud. Den utgår eftersom den inte är färdig.

Dagordningspunkten om moms på e-handel kommer också att utgå och blir nu en A-punkt. Om ni vill ha särskild information om det kan jag naturligtvis gå in på vad uppgörelsen när det gäller e-handel innebär.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att A-punkten också är en beslutspunkt och att vi tar ställning till den även om det har träffats en överenskommelse på ett förberedande stadium.

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan gärna redogöra för innehållet.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi tar den sedan när den kommer upp.

Det var alltså de justeringar som är gjorda i dagordningen.

Då får finansministern gå igenom detta punkt för punkt.

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Beträffande förberedelserna inför vårtoppmötet i Barcelona ska Ekofinrådet föra en orienteringsdebatt om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det är en första diskussion om hur årets riktlinjer ska utformas. Diskussionen sker på basis av kommissionens syntesrapport och Cardiffrapporten. Det är rapporter som är bidrag från kommissionen till detta toppmöte i Barcelona. Orienteringsdebatten är en öppen debatt. Inga beslut kommer att fattas. Därför tar vi inte heller ställning till kommissionens olika rapporter. Syftet med orienteringsdebatten är att ge en vägledning till det spanska ordförandeskapet som ska utforma ett s.k. Key Issues Paper som utgör stommen till de allmänna riktlinjerna. Sedan ska Ekofinrådet anta detta papper vid sitt möte den 5 mars. Vi kommer alltså att återkomma till detta dokument inför marsmötet. Efter den 5 mars skickas detta Key Issues Paper till Europeiska rådet i Barcelona. Regeringscheferna kommer bl.a. på basis av detta papper att ge vägledning inför det fortsatta arbetet med utformningen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Denna process är viktig, och den har gått långsamt. Det har varit en betydande kritik mot medlemsländerna, eftersom det framför allt är medlemsländerna själva som disponerar över processen. Många av besluten ligger inte hos EU utan i den nationella politiken. Därför finns det anledning att se till att det nu tas steg framåt i Barcelona.

Vi hade en diskussion förra gången om huruvida det skedde någonting i Stockholm för ett år sedan.

Det centrala ur svensk synpunkt är naturligtvis att vi själva på hemmaplan också ser till att vi tar steg i denna riktning. Det kom en SNS-rapport som publicerades nyligen där det poängterades att en väldigt liten andel av våra konsumentmarknader är konkurrensutsatta. Andelen är väsentligt mindre än EU:s genomsnitt, framför allt kanske till följd av en hög grad av offentliga monopol.

Vår uppmaning till regeringen är att det centrala i denna process ändå är att man tar till sig denna strävan i sin nationella politik. Det är ingen större mening om EU utformar rekommendationer som sedan inte följs i den nationella politiken.

Det finns två saker som man kan göra på EU-nivå som redan är under observation. Det handlar om statsstöden. Det gäller att driva på så att vi nu inte ser en ökning av statsstöden. Det finns ju tendenser till det efter den 11 september och den mer protektionistiska känsla som finns när katastrofer inträffar. Det andra handlar om nödvändigheten av att dra ned EU:s egna tullnivåer. Det är en fördel för EU att avskaffa tullar för att få ett större konkurrenstryck. Det borde föras in i debatten. I Barcelonaprocessen borde man föra in också tullnivåerna.

Anf.  14  MATS ODELL (kd):

Till det som Göran Lennmarker sade kan jag tillägga att det kvarstår ett stort antal allvarliga problem på den inre marknaden. Från svensk sida har vi ett antal oroande tecken, bl.a. att vår prisnivå ligger långt över genomsnittet rent allmänt. Jag tänker t.ex. på den kartellbildning som finns. Det är de inhemska problemen som står i fokus. I en österrikisk studie visas att ett identiskt företag har uppstartskostnader inom EU på 1 625 euro mot 171 euro i USA. Det är en stor skillnad.

Risken är också överhängande att euron kommer att fortsätta att sjunka mot dollarn så länge dessa nödvändiga reformer bara stannar på papperet.

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill gärna understryka att regeringen också ser allvarligt på prisjämförelserna och konkurrenssituationen. Vi behöver förbättra konkurrensen i svenskt näringsliv rätt ordentligt för att vi ska kunna få ned priserna och komma ned på EU-nivå. Det är viktigt att när det gäller den diskussion som vi har fört här bl.a. om statsstödsfrågorna att det inte sker någon utvidgning på statsstödsområdet utan snarast en avveckling.

Jag vill gärna framhålla att Sverige faktiskt tillhör de länder som har det allra lägsta statsstödet inom EU. Det finns andra som har mycket större problem. Bl.a. har vi via skattelagstiftningen gemensamt i EU och i Ekofinrådet identifierat ett 60-tal olika skattelagar i EU, ingen av dem i Sverige, som behöver avlägsnas under de närmaste åren för att man ska få konkurrensneutralitet mellan EU-länderna. Från svensk sida driver vi på för att få bort de konkurrenshämmande skatter som finns på företagsområdet där man gynnar de egna företagen i ett stort antal EU-länder.

Anf.  16  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är bra nog bra i den delen. Men det som är allvarligt ur ett svenskt perspektiv är att vi har en så stor andel offentliga monopol. Där borde den svenska reformprocessen sättas in.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Om man ser till samhällsekonomin i dess helhet är naturligtvis den minst konkurrensutsatta delen när det gäller prisbilden definitivt på den privata sidan.

Ser man på de offentliga monopolen har Sverige på många områden under de senaste åren faktiskt varit ledande när det gäller att just avreglera och ligga långt fram inte minst på kommunikationsområdet. Där vet vi att vi har en hel del motstånd kvar från enstaka länder som inte har klarat av sina beting när det gäller elmarknad, energi och annat. Det finns anledning att vi bevakar det noga. Men det som jag tycker är allvarligt, vilket Mats Odell också nämnde, är hela denna kartellbildningsdiskussion. Många tror tyvärr inte att det bara är det som vi har sett utan att det kan vara mycket mer som finns under vattenytan. Vi är oerhört angelägna om att analysera vad som händer på olika områden, eftersom vi har en för hög prisnivå i förhållande till EU-genomsnittet som sådant. Det kan ju inte bara vara fråga om byggmarknaden och andra marknader. Jag tror att det finns andra som vi har skäl att ägna stort intresse åt.

Regeringen hade i budgetpropositionen i höstas listat ett tiotal olika branschområden som vi jobbar med på olika sätt, framför allt via Näringsdepartementet.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Detta är den första diskussionen kring kommissionens rapport, och vi kommer att ha ett samråd med finansministern den 1 mars. Då får vi ta ställning till de slutsatser som är på gång inför Europeiska rådet.

Har finansministern något mer under dagordningspunkt 3?

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till ärende 4 om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska ta ställning till de uppdaterade stabilitetsprogrammen för Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien och Portugal och dessutom Storbritanniens uppdaterade konvergensprogram. Rådets ställningstagande görs i form av ett yttrande för vardera lands program. Samtliga uppdaterade program offentliggjordes under senare delen av förra året.

Av dessa åtta program är det i första hand två som är problematiska, nämligen Tysklands och Portugals stabilitetsprogram. Utöver sedvanliga rådsyttranden ska rådet ta ställning till två rekommendationer från kommissionen till rådet om att ge Tyskland och Portugal en tidig varning inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. Fokus i rådsdiskussionen förväntas därför ligga på behandlingen av dessa två länder. Därför uppehåller jag mig i första hand vid dessa två länder just nu.

När det gäller de övriga sex ländernas program kan jag vara ganska kortfattad. Frankrike och Italien har ännu inte uppnått det medelfristiga målet om en budgetposition i nära balans eller med överskott men väntas göra det under programperioden. En något högre ambitionsnivå har dock varit önskvärd från framför allt Frankrikes sida.

Utvecklingen i Irland och Storbritannien visar en försvagning av de offentliga finanserna, vilket gör att budgetmålet om nära balans eller överskott inte längre uppfylls under hela prognosperioden. I Storbritannien grundas budgetprognosen emellertid på mycket försiktiga tillväxtantaganden. Det kan komma att ändras. Irland har lagt in relativt stora budgetmarginaler för 2003 och 2004 som gör att det är lite svårt att bedöma det programmet. Båda länderna har dock en låg skuldkvot, och deras politik ligger i linje med de allmänna riktlinjerna.

Grekland och Spanien slutligen uppfyller kriterierna i stabilitets- och tillväxtpakten. Därför bedöms sammantaget behandlingen av dessa program inte föranleda någon längre diskussion.

Jag kommer tillbaka till Tyskland och Portugal. Enligt det regelverk som stabilitets- och tillväxtpakten utgör ska en tidig varning i form av en rekommendation ges vid betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller anpassningen dithän. Syftet ska vara att undvika att ett alltför stort underskott uppstår, dvs. att treprocentsgränsen för underskottet överskrids. Kommissionen har alltså rekommenderat en sådan tidig varning till Tyskland och Portugal.

Tysklands budgetunderskott 2001 beräknas preliminärt uppgå till 2,6 %, vilket innebär en avsevärd avvikelse från det budgetmål som sattes upp vid landets föregående uppdaterade stabilitetsprogram. Hela avvikelsen beror på en svagare tillväxt än väntat. I sin föregående uppdatering av stabilitetsprogrammet räknar den tyska regeringen med ett underskott på 1 % av BNP år 2002. Denna prognos har nu reviderats till 2,5 %. Kommissionen räknar med ett underskott på 2,7 %. Och även i år väntas hela avvikelsen vara konjunkturellt betingad. Avvikelsen från budgetmålen i kombination med närheten till referensvärdet för budgetunderskottet på 3 % av BNP är alltså skälet till kommissionens rekommendation om en tidig varning till Tyskland.

I nuvarande konjunkturläge vore det högst oklokt att strama åt finanspolitiken i Tyskland. Det är ingen som föreslår det heller. Det är en syn som delas av kommissionen. Kommissionen ger också sitt fulla stöd till den förda ekonomiska politiken i Tyskland. Samtidigt är det oerhört viktigt att stabilitets- och tillväxtpakten upprätthålls, dvs. att treprocentsgränsen inte överskrids. Detta råder det också full enighet om. Och de befintliga prognoserna pekar på att det kan finnas risk för ett överskridande av referensvärdet. Därför kommer ett ställningstagande till huruvida en tidig varning ska utfärdas till Tyskland eller ej göras i ljuset av diskussionen vid det Ekofinrådsmöte och den diskussion som vi ska ha på tisdag och vilka garantier som Tyskland då kan ge för att referensvärdet inte överskrids. Och det pågår ett intensivt förberedelsearbete från Tysklands sida på denna punkt.

När det gäller Portugal uppvisar budgetsaldot en signifikant avvikelse vid uppdatering av programmet. Budgetunderskottet väntas inte hamna lika nära treprocentsgränsen som i det tyska fallet. Å andra sidan kan den betydande avvikelsen i Portugals fall inte enbart härledas till lägre tillväxt utan har också strukturella orsaker. Portugal vidtog i somras åtgärder i den ekonomiska politiken som går i rätt riktning i förhållande till rekommendationerna till Portugal i de allmänna riktlinjerna. Men än så länge har åtgärderna inte varit tillräckliga för att undvika den nu förväntade avvikelsen. Det gör att även för Portugals del kommer naturligtvis ett ställningstagande till den tidiga varningen att göras efter diskussionen och Portugals förklaringar på tisdag.

Anf.  22  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag förstår att regeringen inte har någon position när det gäller frågan om rekommendation om tidig varning till Tyskland och Portugal.

Från moderat håll menar vi att det är viktigt att Sverige stöder kommissionens rekommendation. Vi har ju haft den här debatten en gång tidigare, förra våren, då det gällde Irlands situation. Då enades vi i nämnden om att det var viktigt att se till att stabilitets- och tillväxtpakten verkligen följs. Det är en central del i hela frågan om en gemensam valuta. Man måste kunna lita på varandra om man delar en valuta. Det är själva grundvalen för att man ska ha tilltro till en stabil och långsiktigt hållbar valuta. Därför menar vi från moderat håll att Sveriges position bör vara att stödja kommissionen i detta. Skulle så inte bli fallet riskerar man ju att hamna i en situation där hela paktens tilltro undergrävs, kommissionens auktoritet undergrävs och känslan ges att man kan ge små länder en snubba men att man inte vågar göra det med stora länder. Det är den debatt som för närvarande rasar i Europa. Det vore olyckligt om Sverige skulle hamna i en situation där vi understöder den farhågan.

Anf.  23  MATS ODELL (kd):

Denna fråga har många intressanta dimensioner. Här sägs det att när det gäller Portugal handlar det inte bara om konjunkturen utan att det också finns strukturella inslag som är allvarliga. Men de allra flesta bedömare anser väl att det är samma konjunktur som råder i stort sett i hela Europa och att även Tysklands problem har betydande inslag av strukturella problem som slår igenom genom denna mycket svaga utveckling som är sämre än i många andra länder i Europa just nu. Därför har också frågan huruvida Ekofinrådet ska utdela en s.k. tidig varning blivit en inrikespolitisk väldigt het fråga i Tyskland, och det finns en aktivitet på politisk nivå som går ut på att hitta kringvägar runt denna tidiga varning.

Men jag vill, liksom Göran Lennmarker, bara försäkra mig om att Sverige ser till de långsiktiga intressena att EU faktiskt ska bli en konkurrenskraftig region, att vi ska uppnå de mål som har uppställts och att vi därmed också stöder den tidiga varning som kommissionen föreslår.

Anf.  24  SIV HOLMA (v):

Vi har en annan principiell inställning till just dessa frågor. Vi har tidigare uttryckt uppfattningar när det gäller Irland, att man inte skulle utfärda några pekpinnar. Av samma skäl tycker vi när det gäller både Tyskland och Portugal att man inte ska utfärda några tidiga varningar. Vi tycker att dessa länder har den största och bästa kunskapen för att kunna bedriva den ekonomiska politiken på bästa sätt.

Anf.  25  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp):

Jag vill också bara för Folkpartiets räkning säga att vi mot bakgrund av vad kommissionen har framfört också stöder att man i detta läge uttalar en tidig varning såväl till Tyskland som till Portugal.

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns ingen oenighet om att den bedömning som kommissionen gör när det gäller Tysklands utsatta läge är riktig och att kommissionen har dragit korrekta slutsatser utifrån behovet av att värna tillväxt- och stabilitetspakten. Samtidigt finns det inte heller någon oenighet mellan kommissionen och medlemsländerna om att den politik som Tyskland driver är den som Tyskland bör driva i fortsättningen. Det är ingen som har gjort anspråk på att Tyskland i dagsläget ska strama åt eller på annat sätt ändra sin politik. Det finns inga delade meningar i det avseendet heller.

Det gör att det är viktigt att minnas att när vi hade motsvarande diskussion för ett år sedan om Irland var det faktiskt en annorlunda situation, eftersom kommissionen och rådet då tyckte att Irland borde ändra sin politik i riktning mot en starkare antiinflationsinriktning, medan Irland insisterade på att man inte tyckte att man behövde vidta någon form av åtgärder. Nu vidtogs det ändå åtgärder från Irlands sida, trots att man sade att det inte behövdes. Det ledde till en klar förbättring av den irländska situationen.

Men där var det olika bedömningar om behovet av ändringar av Irlands politik. Den här gången finns det ingen oenighet om behovet av att dels hålla fast vid tillväxt- och stabilitetspakten, dels inte kräva några ändringar av den tyska politiken.

Därför tror jag att den dialog som nu pågår mellan Tyskland och Portugal och kommissionen och vad den kan leda till är mycket viktig och att vi också får lyssna av i vilken utsträckning det går att säkerställa att Tyskland via sin politik också kan eftersträva att nå det som är kommissionens yttersta mening, nämligen att försöka se till att Tyskland håller sig inom ramarna i fortsättningen, så att man inte spräcker den treprocentsgräns som finns. Där finns naturligtvis ett gemensamt intresse från alla medlemsstater.

Eftersom Tyskland är en så stor aktör i sammanhanget – man har nästan en tredjedel av EU-ländernas invånarantal – har det naturligtvis oerhört stor betydelse om Tyskland kommer att vara framgångsrikt. Därför har kommissionen, ministerrådet och Tyskland ett gemensamt intresse att försöka hitta en gemensam linje som gör att man kan fullfölja intentionerna bakom tillväxt- och stabilitetspakten och se till att Tyskland inte hamnar utanför de gränser som är uppdragna.

Anf.  27  MATS ODELL (kd):

Jag blir inte riktigt klok på hur finansministern kommer att agera på detta möte. Men jag tolkar det ändå så att han vill lyssna och höra vad Tyskland har att komma med på mötet. Då måste jag ändå fråga: Anser finansministern att en tidig varning i detta fall skulle kunna vara kontraproduktiv och att det är därför som han inte entydigt vill tala om för nämnden att han kommer att stödja kommissionen, eller finns det något annat skäl?

Anf.  28  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag blev orolig när jag hörde finansministern. Det är ju ingen logik i att erkänna att problemet finns där. Enligt tillväxt- och stabilitetspakten ska en tidig varning utfärdas, vilket också är vad kommissionen rekommenderar. Då bör man naturligtvis göra det, om vi ska hålla i denna pakt. Sedan ankommer det på Tyskland självt att disponera över de medel som man ska ha för att komma till rätta med problemet. Men det är ju inte den frågan som vi har att ta ställning till i EU-nämnden eller i EU för den delen, utan det är just det faktum att det ska utfärdas en tidig varning för att upprätthålla disciplinen i systemet. Skulle det bli så att en varning inte utfärdas till Tyskland finns det en betydande risk att tillväxt- och stabilitetspakten, som för övrigt tillkom på tyskt initiativ, tappar i trovärdighet. Det är något mycket allvarligt, särskilt om det kombineras med föreställningen att stora länder kan göra som de vill. Små länder får en tillsägelse, men stora länder kan göra som de behagar.

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det ligger naturligtvis i allra högsta grad i Tysklands eget intresse liksom i hela EU:s intresse att Tyskland kan hålla sig inom de gränser som tillväxt- och stabilitetspakten har dragit upp. Det är vi från svensk sida oerhört angelägna om att medverka till. Vi har ingen annan mening än kommissionen, dvs. att det är oerhört viktigt att vi fullföljer tillväxt- och stabilitetspakten.

Därför tror jag att det viktigaste egentligen är att rikta in sig på resultatet av denna process. Om vi gemensamt kan medverka till att Tyskland kan hålla sig inom gränserna är det för mig det överordnade. Därför tycker jag att det är viktigt att inte hamna i en situation att man på förhand låser positioner utan också lyssnar in den pågående processen, som ju kommissionen har inlett via sin tidiga varning inom den ram som finns. Ett fullföljande av den tyska politiken kan också leda till en överensstämmelse i synen på detta fullföljande av politiken, alltså att de medel som Tyskland, enligt Göran Lennmarker, förfogar över kan disponeras på ett sådant sätt att man kan uppnå målet att inte spräcka tillväxt- och stabilitetspakten. För mig är det resultatet som är det avgörande i det läget.

Självfallet har det ställningstagande som kommissionen har gjort också haft effekt på det tyska agerandet. Eftersom inget land kräver att Tyskland radikalt ska lägga om sin politik via åtstramning eller på annat sätt är ju frågan hur man inom den ram som Tyskland i dag förfogar över, och som alla är överens om att de ska hålla, i fortsättningen också kan utnyttja sina resurser så att man undviker att spräcka treprocentsmålet.

Jag hoppas att det framgångsrikt ska gå att finna en sådan kombination. Det är viktigt ur hela EU:s synpunkt och även ur Tysklands egen synpunkt att inte det här, som Mats Odell resonerar, får någon form av negativa effekter eller ger felaktiga resultat fast man har avsett att fullfölja en mycket viktig process. Därför står vi väldigt stabilt bakom att vi ska fullfölja tillväxt- och stabilitetspakten.

Men utformningen måste kunna ske på ett sådant sätt att inte konflikter leder till att vi spräcker målen, utan att det går att hitta så mycket samsyn som möjligt. Vi vill naturligtvis lyssna av under mötet på tisdag om det går att hitta en sådan samsyn.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Den frågan är inte oväsentlig ur principiell synpunkt. Inte minst mot bakgrund av finansministerns senaste inlägg uppfattar jag att själva den tidiga varningen kan få negativa konsekvenser. Det är ju en ganska intressant slutsats i så fall. Om användandet av den verktygslåda som finns till förfogande kan få skadliga konsekvenser borde det leda till att man ser över pakten i den här delen.

Mitt intryck är ändå att finansministern indirekt hela tiden argumenterar för sin egen önskan att undvika att utfärda en tidig varning. Det är väl ingen tvekan om att det här har väldigt stor betydelse i den valrörelse som hans partikamrater snart ska dra i gång.

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det jag vill undvika – och det tror jag att jag har gemensamt med mina kolleger – är att den tyska ekonomin påverkas på ett sådant sätt att man får svårigheter att fullfölja tillväxt- och stabilitetspakten. Man kan göra olika bedömningar utifrån tysk inrikespolitisk aspekt, men det tillkommer inte oss att göra någon sådan bedömning. Det är framför allt en önskan att utifrån tillväxt- och stabilitetspakten försöka hitta en samstämmighet i synen på hur den ekonomiska politiken ska vara.

Jag lyssnar gärna, både runt bordet här och bland mina kolleger i EU på tisdag, om det finns uppfattningar om på vilket sätt Tyskland i så fall ska ändra i sin politik. Det finns naturligtvis indikationer på att delar av den tyska politiken prövas. Men det är ingen som begär att man ska ändra kursen. Det är helt enkelt fråga om finkalibrering i den tyska ekonomiska politiken. Jag har stor förtröstan inför att det går att hitta en samsyn kring detta.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi kanske ska försöka sammanfatta detta. Finansministern har redovisat regeringens ståndpunkt inför överläggningarna i Ekofin på tisdag, och företrädare runt bordet har gett sin syn. Med ledning av det jag har hört av diskussionen runt bordet – vi har hört inlägg från Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet – drar jag slutsatsen att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  33  LENNART DALÉUS (c):

Om ordföranden summerar på det sättet vill jag gärna ställa mig bakom det resonemang som Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har redovisat när det gäller synen på utfärdandet av en tidig varning.

Anf.  34  KIA ANDREASSON (mp):

Jag sällar mig till Vänsterpartiets åsikt. Jag tycker att finansministerns bedömning är riktig. De här länderna får nu själva kalibrera, som han uttryckte det, ekonomin för att komma till rätta med detta.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till ärende 5. Det står att det eventuellt kommer att bli en dagordningspunkt. Vad tror finansministern?

Anf.  36  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Det kommer att bli en kort muntlig orientering av kommissionen om hur övergången till euro har utvecklats sedan förra Ekofinmötet. Men det blir bara en kort muntlig orientering.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi nog lämna den punkten och gå till ärende 6 som nu ska bli en A-punkt. Varsågod, finansministern!

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är glädjande att konstatera att alla medlemsstater nu är överens om vilken ordning som ska gälla för moms på e-handel. Efter vissa mindre justeringar har nu alla accepterat de kompromisstexter som vi arbetade fram under det svenska ordförandeskapet. Redan i våras ville 14 stater och kommissionen ha den här lösningen, därför känns det nu tillfredsställande att alla kan acceptera den svenska lösningen.

Enligt de beslut som fattades i Ekofin i december ska den ordning som vi nu enas om gälla i tre år. Avsikten är att man under den tiden ska ha tagit fram ett system som bygger på mer långtgående tekniska lösningar. I annat fall ska länderna besluta om en förlängning av den nu aktuella ordningen för moms på e-handel. I Ekofin kommer det att göras en politisk överenskommelse om innehållet. Eftersom den legala grunden ändras i vissa avseenden måste också Europaparlamentet höras innan ett formellt beslut kan fattas vid ett senare ministerrådsmöte.

Anf.  39  CARL ERIK HEDLUND (m):

Den här frågan har diskuterats ganska länge, och jag är intresserad av att få veta hur långt man har kommit med själva kontrollen av den elektroniska handeln, dvs. hur kan man kontrollera att det verkligen uppbärs någon moms på t.ex. dataprogram som skickas av en leverantör i USA till konsumenter inom EU?

Den andra frågan gäller fördelningen till de olika länderna. För det är väl så kompromissförslaget är tänkt, att det är ett land som ska uppbära den ingående momsen och sedan ska den distribueras till de övriga länderna. Hur har man löst det tekniskt?

Den tredje frågan är: Har det gjorts några beräkningar av hur mycket det här skulle öka skatteintäkterna för EU eller mer specifikt för svensk del?

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Denna tekniska fråga överlåter jag till Eva Posjnov som har varit djupt involverad i detta arbete.

Anf.  41  Kanslirådet EVA POSJNOV:

Jag börjar med den första frågan som handlar om kontroll. Den har varit uppe tidigare här i nämnden.

Man kan säga att det system som man nu har kommit fram till i första hand syftar till att de seriösa företag som vill göra rätt för sig får ett system som gör att de på ett enkelt sätt kan göra rätt för sig. Kontrollen är naturligtvis svår när det handlar om elektroniska tjänster. Det är väl någonting som man måste arbeta vidare på. Nu gäller det att få ett system som fungerar för de vanligaste fallen.

Nästa fråga gällde fördelningen av intäkterna. Det handlar ju om försäljning mellan EU och tredjeland. Den stora frågan har då varit försäljning från företagare i tredjeland till privatpersoner i EU. Tanken är att det ska vara en förenkling och att tredjelandsföretagaren bara vänder sig till ett ställe i EU där han lämnar sin deklaration.

Beskattning ska ske i konsumtionslandet, alltså i de olika länder där konsumenterna finns. Det innebär att deklarationen kommer att bestå av 15 rader med en rad för varje land. Den kontaktstat som säljaren har vänt sig till och lämnat deklarationen till ska sända informationen och även den betalning man fått vidare till respektive konsumtionsstat. Det kommer alltså att vara skatten som förs vidare genom kontaktpunkten.

Den tredje frågan gäller skatteintäkter, och det finns det inte vad jag vet några beräkningar på. Det är väldigt svårt att beräkna hur stora belopp det är fråga om. Däremot vet vi att handeln ökar. Det har vi sett olika indikationer på. Men vilka belopp det är fråga om vet vi inte.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta detta. Det är en A-punkt men likväl en beslutspunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi till ärende 7 som är en rapport.

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som jag tidigare har informerat nämnden om har jag som påtryckning krävt att denna dagordningspunkt ska kvarstå tills samtliga medlemsstater har ratificerat beslutet om egna medel. Det har också haft avsedd verkan. Inför det kommande mötet var det två länder som kvarstod. Jag har fått besked om att även de två nu har notifierat rådssekretariatet om att ratificeringsproceduren är avklarad. Det är glädjande att vi därmed kan låta Berlinöverenskommelsen träda i kraft och att vår EU-avgift på så vis justeras.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Det är någon som har undrat tidigare och därför vore det kanske bra om finansministern kunde nämna den ungefärliga storleken på det belopp som vår avgift kommer att reduceras med.

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den bedömning som vi har gjort är att om beslutet inte hade kunnat ratificeras nu utan det hade dröjt fram till sommaren hade det inneburit 20–30 miljoner kronor i framför allt ökade räntekostnader för oss.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det är räntorna, så beloppet är betydligt större.

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Beloppet får vi ändå. Det är ränteförlusterna som hade blivit 20–30 miljoner om vi inte hade skyndat på processen.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi kan lämna den punkten och gå in på ärende 8, budgeteringsram för utvidgningen.

Jag vill bara påpeka för nämndens ledamöter att vårt kansli har tagit fram en promemoria om de här frågorna. Såvitt jag kan förstå är det här frågor som vi kommer att brottas med en längre tid framöver.

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Kommissionen presenterade den 31 januari sitt horisontella dokument om utvidgningens budgetrelaterade frågor. Det är ett dokument som har diskuterats i utvidgningsgruppen som har förstärkts med budgetexperter. De har tagit fram en rapport till Coreper som välkomnade rapporten vid sitt möte i onsdags. Rapporten kommer att ligga till grund för diskussioner i GAC i dag och i morgon och i Ekofin på tisdag.

Kommissionens dokument inbegriper främst jordbruk, strukturpolitik och budget. Kommissionen kommer i vår att lägga fram förslag på de här områdena. I dokumentet finns också en diskussion om den totala budgetramen för utvidgningen.

Sverige har i utvidgningsgruppen till Coreper gjort klart att tidtabellen är Sveriges högsta prioritet. Det är också viktigt för Sverige som stor nettobetalare att driva en återhållsam linje. Det innebär att vi från Sverige understryker att de medel som är avsatta i det finansiella perspektivet för de första tre åren av utvidgningen, dvs. 2002–2004, justeras för ytterligare fyra nya medlemsstater. Det bör vara utgångspunkten för den totala budgetramen.

Kommissionen föreslår något olika utgångspunkt för olika kategorier i budgeten och föreslår dessutom att den s.k. marginal som sedan blir kvar upp till taket för åren 2004–2006 i det finansiella perspektivet kan användas för att ge nya medlemsstater budgetkompensation.

Vi är också kritiska mot att diskutera en eventuell budgetkompensation för de nya medlemsländerna i det här skedet av förhandlingarna. Vi tycker att den diskussionen ska komma senare.

Vi är också generellt negativa till direktstöd som sådant och föredrar stöd som är direkt anpassat till kandidatländernas behov.

Vi välkomnar slutligen att en större del av strukturåtgärderna föreslås gå till sammanhållningsfonden. Men vi är kritiska till kommissionens förslag om en ökad nivå på strukturstödet. Det är framför allt mot bakgrund av att absorptionsförmågan i de nya medlemsländerna är ganska låg under de närmaste åren.

De flesta delegationer har vid diskussioner i utvidgningsgruppen till Coreper uttryckt stöd för kommissionens förslag. Det är några länder, främst de stora nettobetalarna, som har drivit en linje i paritet med det som Sverige har framfört.

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det är naturligtvis jordbruks- och regionalstödet som är de allra tyngsta posterna och det är dem jag vill ställa lite frågor om, inte ur jordbruks- och regionalpolitisk synvinkel utan ur finanspolitisk synvinkel.

Det koncept som kommissionen har lagt fram är att direktstödet skulle starta någonstans på 25 % för de nya länderna och landa på samma nivå som för de nuvarande medlemsländerna år 2013 och att regionalstödet skulle begränsas till 126 euro per capita jämfört med medlemsländernas nuvarande 231. Delar regeringen uppfattningen att det är en rimlig finanspolitisk modell eller behöver man kommentera den ytterligare? Är den för begränsad för medlemsländerna eller är den för generös?

Nästa fråga gäller det regionalpolitiska stödet. Jag tror att det är de länder som har en bruttonationalprodukt under 90 % av genomsnittet som huvudsakligen får del av de här fonderna. Det är i dag Spanien, Grekland och Portugal. Om de nya länderna kommer in med sin lägre BNP sjunker naturligtvis genomsnittet. Vad innebär det för Portugal, Spanien och Grekland om de kommer över den gränsen? Får de i så fall fortfarande behålla sitt stöd? Har de något slags undantag framöver? Hur kommer man att betrakta de nuvarande bidragstagarna i det här sammanhanget?

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det här är en mycket väsentlig punkt, kanske en av de mest väsentliga vi har diskuterat denna vårtermin 2002. När det gäller själva ansatsen som finansministern har understryker vi mycket bestämt vårt stöd just till att den första prioriteringen är tidsplanen. Det är det riktigt stora, historiskt viktiga att vi i december kan fatta ett beslut i unionen om att tio länder kan bli medlemmar 2004.

När det är sagt förstår jag av denna PM att de här förslagen ryms inom det finansiella perspektivet fram t.o.m. 2006. Det är viktigt och riktigt.

Dessutom vill jag säga att vi inte har studerat de olika detaljerna i detta. Det tar ju lite tid att ta till sig de här sakerna. Jag vill inte komma med några specifika kommentarer till de olika beståndsdelarna, vare sig när det gäller regionalpolitik eller jordbruk än så länge.

Det finns dock en sak som är viktigt i detta, nämligen att studera vilka effekter detta får i kandidatländerna. Det vore förödande om man fick en ordning där EU-stöd skulle komma att stoppa upp en rationaliseringsprocess, t.ex. genom att göra jordbruk förfärligt lönsamt i förhållande till andra delar av samhället till följd av höga stödåtgärder. Det här bör man faktiskt titta på ordentligt så att man inte bara har ett västligt perspektiv på den här frågan. Det är minst lika viktigt att ha ett perspektiv från kandidatländerna själva. Hela idén med detta är ändå att vi ska hjälpa dem i deras utveckling och inte genom stöd kanske stjälpa. Därför tror jag att det är viktigt i det fortsatta arbetet att ha just det här perspektivet. Vad får det för effekter på den ekonomiska utvecklingstakten i kandidatländerna själva?

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är glädjande att vi är överens om de två övergripande synpunkterna, dvs. att det är tidtabellen som är det primära och att vi håller oss till det finansiella perspektivet. Sverige har ständigt drivit linjen att vi ska hålla oss inom de ramar som vi har dragit upp och inte göra överträdelser där.

De delfrågor som framför allt Holger Gustafsson tog upp skulle jag vilja att Johan Krafft kommenterar. Han är involverad i förberedelsearbetet.

Anf.  53  Departementsrådet JOHAN KRAFFT:

Den första frågan handlade om den finanspolitiska situationen. Vi har inte gjort någon ingående analys av den. Men vi har satt en del frågetecken i det här tidiga skedet för absorptionsmöjligheterna i kandidatländerna. Det är någonting som man får studera vidare. Bl.a. på strukturfondssidan har kommissionens förslag varit ganska generöst. Där har vi satt frågetecken. Det där får man fortsätta att titta på, man får fortsätta att diskutera det. Det är ungefär där vi befinner oss.

Hur man ska se på framför allt strukturfondsstödet på sikt och omfördelningen mellan EU 15 och en utvidgad union var en fråga. Vår syn på detta är att det på lång sikt naturligtvis handlar om en omfördelning från EU 15 till de fattigaste länderna i unionen. Men det är också en fråga som inte är löst. Det finns inte någon färdig samling kring den. Det är också något som man får komma tillbaks och diskutera, bl.a. när man diskuterar den framtida strukturpolitiken och den fortsatta utvidgningsförhandlingen kring strukturfondssystemet. Det är en fråga som inte är färdigdiskuterad och som det inte finns någon färdig position i. Men den är viktig.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Detta är en diskussionspunkt just nu som vi får anledning att återkomma till.

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara skicka med att man ska se på effekterna i kandidatländerna. Jag hoppas att man kommer att göra det i det fortsatta arbetet.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Finansministern nickar instämmande. Det kommer att ske.

Ingen av ledamöterna har någon övrig fråga till finansministern. Då tackar vi för samrådet i dag.

2 §  Ungdomsfrågor

Statssekreterare Hans-Eric Holmqvist

Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 februari 2002

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Hans-Eric Holmqvist med medarbetare välkomna hit för information och samråd när det gäller ungdomsfrågorna. Det är två dagordningspunkter på det kommande ministerrådsmötet.

Vi gör som vanligt. Du ska få tillfälle att ge en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 29 november till att börja med.

Varsågod!

Anf.  58  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Herr ordförande! Vid förra rådsmötet den 29 november behandlades följande frågor:

Först och främst vitboken om ungdomsfrågor. Kommissionen informerade om den avslutade samrådsprocessen, särskilt om de omfattande konsultationer som ägt rum med ungdomar. Därefter följde en debatt där medlemsstaterna välkomnade vitboken och var i huvudsak positiva till kommissionens förslag.

Flera medlemsstater betonade dock att det skulle vara flexibla lösningar och vikten av metoder för utvärdering. Förslagen kring de sektors-övergripande arbetssätten fick också stöd.

Några medlemsstater ansåg att medinflytande, integrationsfrågor och jämställdhetsaspekten särskilt borde beaktas inom europeisk ungdomspolitik. Britta Lejon gjorde också ett inlägg.

Den andra punkten handlade om en resolution om mervärdet av ungdomars volontärarbete inom ramen för utvecklingen av gemenskapens insatser i ungdomsfrågor. Resolutionens syfte var bl.a. att belysa volontärarbetets betydelse för att främja ett aktivt medborgarskap, social delaktighet och anställbarhet. Den resolutionen antogs.

Det fanns ytterligare en punkt. Det var en rapport angående utvärderingen av Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst för ungdomar. Där informerade kommissionen kortfattat om resultatet, och rapporten delades ut.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare och kommer in på rådsmötet i nästa vecka.

Anf.  60  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Först vill jag nämna att ungdomsministrarna har en del av en punkt som finns på utbildningsministrarnas dagordning också, nämligen meddelandet från kommissionen om att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande. Det är en debattpunkt på utbildningsministrarnas dagordning, och man kan säga att den också fortsätter på ungdomsministrarnas. Man kommer att diskutera de ungdomsrelevanta delarna av kommissionens meddelande. Meddelandet kommer som sagt att ha behandlats tidigare också. Det kommer att ske ett inlägg från svensk sida, bl.a. om samhällets ansvar för att uppmuntra unga medborgare till informellt och icke-formellt lärande för att få medborgarna i dag och i morgon att bli mer aktivt deltagande i det livslånga lärandet. Där kommer vi att understryka ungdomsorganisationernas betydelse.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Detta gällde alltså dagordningspunkt 5 på ministerrådsmötet.

Vi har också hört att det ska göras ett inlägg. Det är alltså en ståndpunkt från regeringen.

Anf.  62  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp):

Herr ordförande! Jag har en fråga. I ljuset av närhetsprincipen undrar jag över två begrepp som tas upp i skrivelsen. Det är vad som menas med strategi på europeisk och framför allt på nationell nivå, inte minst när man senare pratar om den pedagogiska utvecklingen. Vad är det man avser med de begreppen, framför allt det sista?

Anf.  63  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Vi kommer inte att gå in på Sveriges del på undervisningssidan. Jag tror att den frågan bör ställas till dem som kommer att företräda Sverige under den del av mötet där utbildningsministrarna deltar. Jag tror att nämnden får ett bättre svar av dem.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Det samråd vi nu har handlar alltså om ett uttalande som ska göras på det möte som rör ungdomsministerdelen. Det har vi fått ta del av, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi lämnar det och går över på dagordningspunkt 8, vitboken.

Anf.  65  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Ungdomsministrarna kommer att diskutera vitboken även på detta rådsmöte och förväntas anta rådsslutsatser. I det förslag till slutsatser som finns välkomnas vitbokens förslag till prioriteringar och den öppna samordningsmetod som ska anpassas till ungdomsområdet samt förslaget om ett sektorsövergripande arbetssätt. Vi befinner oss i början och inte i slutet av en mycket viktig process. Vitboken ger en ny ram för fortsatt samarbete på europeisk nivå i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Vårt intryck av förslagen i vitboken är i huvudsak positivt.

Resultatet av det omfattande samrådet med alla aktörer på området har fått genomslag i skrivningarna. Det tycker vi också är positivt. Förslagen kring fortsatt samarbete med andra institutioner är också bra, t.ex. Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Av särskild vikt är dock ungdomars fortsatta delaktighet och inflytande på de beslut som särskilt berör dem.

I onsdags genomförde vi en hearing om vitboken med bl.a. Sveriges ungdomsorganisationer och berörda myndigheter. Många viktiga frågor lyftes då fram, diskriminering, delaktighet, hälsa, funktionshindrades problem, det icke-formella lärandet, samarbetet utanför Europa och jämställdhetsaspekten. Alla dessa synpunkter kommer vi att ta med oss i det fortsatta arbetet eftersom de ungas prioriteringar är det som ungdomspolitiken måste handla om.

Sverige stöder ordförandeskapets förslag till rådsslutsatser. Det kommer att ske ett inlägg under den punkten.

Anf.  66  PER BILL (m):

Ordförande! Vi är från Moderaterna inte så väldigt imponerade av ungdomspolitiken inom EU. Den här ganska omfattande skriften är ju ett eldorado för dem som tror på den här typen av uppifrån-och-ned-insatser för att stödja i och för sig mycket viktiga saker som ökad rörlighet, bättre kunskap om EU, volontärverksamhet osv. Men jag tror att man när man som ungdomsminister sitter där och äter gemensamma luncher ibland måste fråga sig hur mycket man bidrar till att enskilda ungdomar verkligen når de mål som man sätter upp. Det är svårt att vara emot eftersom målen är alldeles rimliga, men är det verkligen uppifrån EU och ned som detta görs allra klokast?

Den öppna samordningen är ju ett ordentligt steg åt rätt håll, men också en liten varning. Det finns en oerhört stor risk, tycker jag, att de ungdomar som man kommer i kontakt med via den här typen av uppifrån-och-ned-insatser är politiskt aktiva ungdomar, det är ungdomar som är aktiva i olika typer av organisationer osv. De tillhör ju en elit, om vi får kalla det så, i och med att de redan är familjära med hur de här beslutsstrukturerna ser ut, hur man kan påverka osv. De som verkligen skulle behöva lite mer kunskap, lite mer innanförskap, tror jag att det är mycket svårare att träffa om man använder den här uppifrån-och-ned-modellen.

Anf.  67  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Jag tycker att det var mycket relevanta synpunkter i det här sammanhanget. Det som hela tiden har varit Sveriges ambition med deltagandet har varit att få lite mer struktur och lite mer stringens i arbetet. Som nämnden är mycket väl medveten om handlar detta ibland om att anta resolutioner som är till intet förpliktande och som varje ordförandeskap arbetar fram med lite grann av sin egen vinkel på.

Det föreliggande förslaget ger i stället mer stadga och en ram. Man ska ta fram prioriteringar och riktlinjer på olika områden och lägga fast kriterier för hur det ska följas upp, och sedan ska man följa upp det.

Vi tror att det kan vara ett mycket viktigt stöd för ungdomar för att föra fram frågor både på det nationella planet och på EU-planet. Man får ett beslutsunderlag på vissa områden. Hur ser det ut i olika länder? Vad blir resultaten av politiken i olika länder? Varför ser det ut så för de grekiska ungdomar, så för de spanska och så för de svenska, osv.? Inte minst ungdomsorganisationerna och ungdomarna själva kan ha det som utgångspunkt när de vill föra fram sina synpunkter i Sverige och i EU-sammanhang.

Precis som i många andra sammanhang är vi beroende av att ha ett fungerande folkrörelse- och föreningssamhälle som kan hjälpa till att föra ut frågorna. Det är alldeles klart att regering och myndigheter har en begränsad möjlighet att nå de ungdomar som finns runtomkring i samhället. Här måste vi ha hjälp av organisationerna.

Därför är det viktigt, som vi gjorde nu i förrgår, att man bjuder in organisationer till samråd kring frågorna och att det fortsatta arbetet när Sverige ska ta ställning till hur man ska prioritera och vad man ska ta fram också sker i samråd med ungdomsorganisationerna och ungdomar. Det ska vara ungdomars prioriteringar som styr vad Sverige för vidare. När vi sedan analyserar och ska följa upp är det ungdomarnas bild av vad man har uppnått som i någon mening ska få styra hur vi ska ställa oss till vad som nås.

Vi ser det också som en möjlighet att snäva in arbetet. Jag vågar inte lova att det blir färre eller mindre omfattande resolutioner, men varje gång ett förslag är på bordet kommer ett antal medlemsstater att säga: Varför ska vi anta en särskild resolution om detta? Varför kan vi inte lägga in det i processen, formulera riktlinjer och tala om hur det kan följas upp? Jag vågar inte lova någonting. Men jag tror ändå att det finns stora möjligheter att bli av med en del av det som kan tyckas onödigt i sammanhanget.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Det är rådsslutsatser som ska antas. Vi har hört regeringens förslag till ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Då är vi färdiga med samrådet. Vi tackar för det. Vi ska ha in representanter för Utbildningsdepartementet och behandla resten av dagordningen.

3 §  Utbildning

Biträdande statssekreterare Carl Lindberg

Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 februari 2002

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar biträdande statssekreterare Carl Lindberg med medarbetare välkomna hit. Vi ska nu ha ett samråd inför ministerrådet om utbildnings- och ungdomsfrågor. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport. Det är från sammanträdet den 29 november förra året. Varsågod.

Anf.  70  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, herr ordförande! Jag vill börja med att presentera Karin Henriksson. Hon är visserligen antagligen väl känd, men jag tycker ändå att det är viktigt.

Vad gäller ministerrådsmötet som var den 29 november innebar det att rådet då godkände den resolution som fanns om språklig mångfald och språkinlärning. Samtidigt gjordes också ett yttrande över kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer för 2002 och slutsatserna om uppföljning av rådets rapport vid Stockholmstoppmötet om utbildningens framtidsmål.

Det var i korthet vad som skedde.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Tack. Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Vi lämnar den och går in på dagordningen för nästa veckas ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  72  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, herr ordförande. Ni har fått den kommenterade dagordningen. Jag väljer att kommentera någonting utöver vad som finns skrivet här.

Vad gäller punkten 1, Godkännande av den preliminära dagordningen, är bara att konstatera att den godkändes av Coreper. Punkten 2, Godkännande av A-punktslistan, vet vi inte riktigt ännu vad den innehåller. Därför vill jag föreslå att jag kan gå över och nämna något om punkt 3.

Den handlar om rådets och kommissionens rapport med ett detaljerat arbetsprogram för uppföljningen av målen för utbildningssystemen. Förslaget har godkänts av Coreper vid dess sammanträde den 30 januari.

Arbetsprogrammet för de framtida målen för utbildningssystemen fokuserar på tre strategiska mål som i sin tur är nedbrutna i 13 delmål och 42 nyckelområden. Det handlar här om att förbättra kvaliteten och effektiviteten i utbildningssystemen, att underlätta tillgången för alla till utbildning och att öppna utbildningssystemen för omvärlden.

Detta är synnerligen viktigt för att man ska kunna förverkliga Lissabonstrategin. Det erkänns också mycket tydligt i kommissionens syntesrapport inför Barcelonatoppmötet. I den föreslår rådet och kommissionen gemensamt att utbildningsområdet tydligt ska erkännas som ett område av nyckelprioritet i själva Lissabonstrategin.

Vi kan titta på vad rådet och kommissionen stryker under. Det är att målen generellt sett inför 2010 handlar om att man ska uppnå den högsta kvaliteten i Europa och att Europa ska erkännas i världen som ett område med hög kvalitet och relevans inom utbildningssystemen. Utbildning och utbildningssystemen ska vara så jämförbara att medborgarna ska kunna röra sig fritt mellan dem och vinna fördelar av mångfalden.

De personer som har kunskaper, kvalifikationer och färdigheter som de har fått på någon plats i EU ska kunna få dem effektivt bedömda och validerade överallt i unionen för deras framtida karriär och ytterligare lärande. Européer av alla åldrar ska ha tillgång till livslångt lärande. Europa ska vara öppet för samarbete för ömsesidig vinst med andra regioner och bli en uppskattad destination för studenter, lärare och forskare från alla delar av världen.

Arbetet för att nå tre av dessa 13 delmål – de som handlar om grundläggande färdigheter, IT, naturvetenskap och matematik – har redan påbörjats. Under nästa år kommer arbetet att inledas vad gäller de övriga delmålen. Här är det också viktigt med ett samarbete med kandidatländerna. Därför kommer det att vara ett särskilt informellt ministermöte i juni i Bratislava med ministrarna från de länderna.

Det handlar nu om en gemensam rapport från rådet och kommissionen som ska lämnas till Barcelonatoppmötet den 15 och 16 mars. Nästa rapport i serien är tänkt att komma till det europeiska rådet år 2004. Den rapport som jag nämnde återspeglar alltså rådets och kommissionens mycket starka ambition och engagemang att låta utbildnings- och yrkesutbildningsområdet vara en grundläggande del av ett europeiskt kunskapsområde, det som man kallar European Knowledge Area.

Det är viktigt att man här understryker att utbildningssystemen har mycket breda mål och ett starkt ansvar inför samhället. Man understryker vikten av att man också inom utbildningen arbetar för social sammanhållning, förhindrar diskriminering och uteslutning, arbetar mot rasism och främlingsfientlighet och främjar tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Utbildningssystemen har väldigt tydligt en roll utöver att göra medborgarna anställningsbara.

Inom ramen för den öppna samordningsmetoden kommer man att tillämpa en sammanhållande strategi som är knuten till de detaljerade arbetsprogrammen. När man ser dessa aktiviteter i relation till det som kommer senare, kommissionens meddelande om livslångt lärande, bör man hålla i minnet att vi här inte har någon avsikt att skapa parallella processer. De åtgärder som gäller livslångt lärande ska integreras inom ramen för de strategiska 13 målen i arbetsprogrammet.

Jag kan bara mycket kort nämna ett exempel på de 13 målen. Det är det första målet om att förbättra utbildning och fortbildning för lärare inom olika delar av utbildningssystemet. Här är det viktigt att man identifierar gemensamt vilka färdigheter lärarna bör ha och att man kan stödja dem för att leva upp till de samhällskrav som finns. Man kan försöka få till stånd ett garanterat antal sökande till lärarutbildningar. Man strävar också efter att få in andra personer från annan yrkesverksamhet i lärarverksamheten.

Man har också indikatorer på detta område. Det handlar om sådana saker som om det är överskott eller brist på lärare på arbetsmarknaden, utvecklingen av antalet sökande till utbildningar och hur stor andel av lärarna som får fortbildning. Utöver dessa indikatorer finns det också föreslaget samarbetsområden och teman. Man skulle kunna ha erfarenhetsutbyte och beskriva goda exempel och om möjligt också använda ett pre-review-förfarande.

Det kan vara t.ex. hur man utvärderar utbildningsprogram för lärare, villkoren för att bli lärare på olika områden, och hur man för in ämnen som IT, främmande språk och sådant i lärarutbildningen. Detta nämner jag bara som ett exempel på hur man nu kommer att gå till väga för att förverkliga ett av de 13 delmålen.

Sammanfattningsvis vill jag säga att Sverige stöder detta förslag såsom det föreligger. Det är min kompletterande föredragning på punkt 3.

Anf.  73  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det har funnits en majoritet i riksdagen för att utbildningspolitik är en nationell angelägenhet i första hand och att det egentligen är alldeles för viktigt för att EU ska hålla på med det.

I början var det sysselsättningsunionen som gjorde att utbildningsfrågorna skulle dras in i det hela. Nu senast är det Lissabonstrategin som gör att allting ska dras in i EU. Vi ska ett visst år vara bättre än USA, och därför måste all forskning, all utbildning och allt möjligt annat samordnas via EU.

Låt mig säga att jag är mycket skeptisk mot detta och kommer att visa tänderna så ofta jag kan mot den grundidén. Jag tror att den är helt fel.

När man läser förslaget syns det tydligt att vi har visat tänderna förut. Nu är det nämligen tydligt vilka artiklar som gäller och att det inte ska vara någon samordning uppifrån och ned, utan nedifrån och upp. Det som står här är effekten av att vi tidigare tydligt har visat missnöje mot att bakvägen dra in något så viktigt som utbildningsfrågorna i EU.

Samtidigt blir man lite oroad när man börjar se luftpastejerna i Lissabon förvandlas till 13 delmål och 42 nyckelområden. Hur många personer sitter inte nu ändå och jobbar med dessa strategier uppifrån och ned?

Jag tror att det är oerhört viktigt att man jobbar med erfarenhetsutbytet och att man gör det genom den öppna samordningen. Man ska se till att man undviker byråkrati och se till att de kriterier man har är vetenskapligt grundade så att man inte får en benchmarking som är ett antal fluffiga politiska mål. Sätter man upp ett benchmarking-system kan man ge sig sjutton på att utbildningssystemen kommer att dras in. Man vill hellre ha en stjärna än en bock i kanten. Hur kriterierna ser ut kommer då att bli ledande på sikt.

Med de varningarna kan jag ändå säga att det som nu står här är okej. Men det känns som att det är ett sluttande plan. Planet är lutat så att utbildningsfrågorna förr eller senare ska ramla ned inom EU:s prioriterade områden. Det kommer jag att jobba emot. Vi moderater tycker inte att det är en bra tingens ordning. Det är en nationell angelägenhet.

Anf.  74  KIA ANDREASSON (mp):

Herr ordförande! Detta med förbättrade lärarutbildningar bekymrar också mig. Vem utformar hur utvärderingen ska göras? Vilka kriterier ska gälla? Ska det resultera i att man ska ha en mall så att alla lärarutbildningar ska se likadana ut för att uppnå det som utvärderingsgruppen har satt upp som kriterier? Jag skulle vilja veta hur det är tänkt.

Anf.  75  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill egentligen bara instämma med Per Bill. Också vi tycker att det är oerhört noga att det är nationell fråga. När det gäller benchmarking finns det en risk i var man lägger betoningen.

Vi vill betona att samarbetet ska bygga på att det inte är riktlinjer och rekommendationer fastställda på EU-nivå. Det är precis de argument som Per Bill har. Utbildningsfrågorna är en nationell viktig fråga. Samarbetet får inte börja bli en likformighet så att man flyttar över frågorna.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då passar mitt påpekande bra in i bilden. Jag tänkte bara göra ett påpekande så att vi inte står här och slår in öppna dörrar. I utbildningsfrågorna får man inte harmonisera medlemsstaternas lagar och förordningar. Det står i fördraget. Här handlar det om helt andra saker. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  77  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag vill bara understryka vad ordföranden nu sade. Det är en realitet. Det gläder mig samtidigt att Per Bill så tydligt kan se att det faktiskt förhåller sig på det sättet och att man tydligt uttrycker det.

Det handlar om att var och en har sina utbildningssystem, men att man ser var det finns vinster att göra vad gäller erfarenhetsutbyte och sådant. Det är i första hand det som gäller för att vi ska kunna gå framåt och nå de gemensamma målen.

Verkligheten är den att utbildningen totalt sett i Europa behöver förbättras. Det är en uppgift för de olika nationerna att ombesörja detta.

Anf.  78  PER BILL (m):

Vi är överens i det här ärendet. Det är också viktigt när vi kommer in på benchmarking och kriterier att vi ser till att det är vetenskapligt grundade kriterier som tas fram och att man inte gör det uppifrån och ned. Om man gör det kommer man förr eller senare att hellre vilja ha guldstjärnor än röda bockar i kanten. Därmed får man en likformighet. Det är precis det vi inte vill ha. Det är mångfalden som ger de riktigt stora valmöjligheterna.

Anf.  79  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Får jag något bemöta Kia Andreassons påpekande vad gäller lärarutbildning. Tanken är inte att det ska finnas en gemensam mall för lärarutbildningar. Det vore om möjligt ännu mer orimligt än många andra delar av utbildningssystemen.

Det är här återigen fråga om agendor för diskussion, erfarenhetsutbyte och att lära av varandra.

Anf.  80  KIA ANDREASSON (mp):

Sades det inte att det skulle utvärderas? Jag uppfattade att det skulle ske en utvärdering av lärarutbildningen. Jag antecknade faktiskt det.

Anf.  81  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Det handlar inte om en utvärdering av lärarutbildningen utan mer om hur man nationellt utvärderar sina lärarutbildningar och i vilken grad man kan lära av detta.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare. Nu verkar det enbart vara rapportpunkter eller informationspunkter. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  83  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, Herr ordförande! Punkten 4 gäller meddelande från kommissionen till Europeiska rådet i Barcelona med rubriken Lissabonstrategin – att åstadkomma förändringar. Kommissionen lyfter där fram, som jag nämnde tidigare, ett av tre prioriterade områden där man har en förväntan på att Barcelonatoppmötet ska ge mycket tydliga signaler.

Det gäller att skapa ett europeiskt kunskapsområde. Genom insatser inom området ska man kunna förbättra och öka tempot i unionens förbättringar. Det är angeläget att både i ett kortare och i ett längre perspektiv tillfredsställa behoven hos medborgarna.

Det handlar således om att försöka sträva efter att man nationellt ökar investeringarna i kunskap för att garantera den framtida konkurrenskraften och arbetstillfällena. Man menar också att EU måste öka ansträngningarna även inom forskning, innovation och utbildning. Det är vad man sätter in under det man kallar baneret, det europeiska kunskapsområdet.

Skälet till det är att man kan konstatera att det trots allt varit ganska små framsteg vad gäller lifelong learning ur alla aspekter på utbildning. Det är inte vardagsrealitet för de flesta vuxna. Man kan där konstatera att investeringarna i utbildning är alldeles för låga.

150 miljoner européer har i dag inte en utbildning som svarar mot vad vi i dag i Sverige med självklarhet ger våra ungdomar, dvs. en gymnasieutbildning. Dessutom är det relativt få vuxna som deltar i aktiviteter inom ramen för lifelong learning.

Här är det en väldig variation mellan olika länder. I vissa länder har man konstaterat att det kan vara en av hundra vuxna som deltar, och i andra länder är det en av fem. Det är en stor skillnad.

Det var vad jag ville kommentera utöver vad som tidigare är skrivet om punkt 4.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta är diskussions- eller informationspunkter. Det ska inte fattas några beslut. Ordet är fritt om någon så önskar det. Det är det inte. Vi går vidare på dagordningen.

Vi kommer till det livslånga lärandet. Det är en riktlinjedebatt. Varsågod.

Anf.  85  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, herr ordförande! Det gäller nu en inledande debatt som handlar om att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande. Det utgår från toppmötet i Feira i juni år 2000. Man uppmanade där medlemsstaterna att inom sina behörighetsområden fastställa enhetliga strategier och praktiska åtgärder för att just främja livslångt lärande för alla.

Nu har processen inneburit att ungefär 12 000 medborgare har bidragit i samrådet som ligger bakom de förslag som läggs fram. Det är alltså ett mycket omfattande samråd. Ska man genomföra strategin ska det ske genom de befintliga processerna, programmen och instrumenten och drivas framåt genom ett ramverk. Man ska kunna använda sig av ett begränsat antal indikatorer. Kommissionen avser också att tillsätta en högnivågrupp av företrädare för ministerierna som ska kunna ha ett övergripande ansvar. Kommissionen kommer också på den här punkten att göra ett inlägg beträffande livslångt lärande vid vårmötet i Barcelona.

Det är naturligtvis angeläget att det är regeringarna i respektive land som främjar partnerskap på alla nivåer och dessutom själva är föredömliga så att det finns en effektiv samordning och enhetlighet inom de olika ministeriernas politik. Det är vad som kan konstateras på detta område.

Det finns sex centrala budskap på detta område. Det första är att man ska kunna värdesätta lärandet på olika sätt. Man ska värdesätta både formella utbildningar och examensbevis men också de kunskaper människor har fått genom det informella lärandet.

Det andra av de sex områdena är information och studievägledning.

Det tredje gäller just investeringar i tid och pengar i lärandet.

Det fjärde är hur man kan sammanföra de lärande med möjligheterna till lärande. Man kan på olika nivåer uppmuntra kommuner, städer och regioner för lärande och inrätta lokala centrum, osv.

Det femte området gäller de grundläggande färdigheterna, som vi tycker är oerhört angelägna. Det var ett av de områden vi diskuterade i Uppsala den 3 mars under vårt ordförandeskap.

Det sjätte handlar om de innovativa undervisningsmetoderna och att försöka få fram nya metoder för undervisning.

Det är, som vi har sagt förut, återigen fråga om den nationella suveräniteten över utbildningssystemen när det gäller vilka åtgärder man vidtar här.

Sverige avser att göra ett inlägg i debatten. Jag vill också som information nämna att vi har fått fram en alldeles ny skrift från Utbildningsdepartementet, Debatten om det livslånga lärandet, som jag räknar med att vi ska kunna sända över till EU-nämndens ledamöter. Den sammanfattar rätt väl den svenska debatten och de ståndpunkter som vi har haft i detta.

Det är vad jag vill säga på den punkten.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi behandlade också den punkten med Hans-Eric Holmqvist när det gällde ungdomsfrågeaspekterna.

Anf.  87  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp):

Herr ordförande! Jag vill återkomma till mina två frågor.

Den första är: Vad menas med skrivelsen om en samlad strategi för åtgärder på nationell nivå när det gäller utbildningsområdet, sett i ljuset av närhetsprincipen?

Det talas om pedagogisk utveckling. Den andra frågan är: Ska man över huvud taget diskutera pedagogisk utveckling på EU-nivå?

Anf.  88  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Det handlar om en ram för livslångt lärande. Livslångt lärande innehåller en mängd olika aktiviteter. Det avgörande när det gäller livslångt lärande satt i relation till de olika komponenterna i utbildningssystemen är att få komponenterna att samverka.

Det är regeringens ansvar. Här finns det, menar jag, mycket att göra. Det gäller inte minst mellan olika departement med olika ansvarsområden för utbildningsinsatser. Detta arbete ligger i huvudsak framför oss att förverkliga på nationell nivå för att nå fram.

Om vi ser på den utvärdering som OECD gjorde vad gäller livslångt lärande var Sverige det land som alldeles påtagligt kom i topp. Vi har sysslat mycket med de enskilda komponenterna. Det gäller t.ex. förskolan, vuxenutbildning osv. i en omfattning som inte har sin motsvarighet hos andra nationer.

Vad det här handlar om är att nu gå vidare och se hur systemen på bästa sätt samverkar med varandra. Det är återigen fråga om nationella uppgifter och samordning mellan olika ministerier.

Vad gäller Camilla Dahlin-Anderssons fråga om pedagogisk utveckling är det även här fråga om erfarenhetsutbyte på samma sätt som kan gälla inom andra delar av utbildningsområdet.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan lämna den punkten för i dag.

Vi går vidare. Det står ”eventuellt” på punkten 6. Det kanske inte blir någon punkt. Det vet vi ännu inte.

Anf.  90  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Det är osäkert om det blir något.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi i så fall kan lämna den punkten för dagen. Det är bara en föredragningspunkt.

Samma sak gäller punkten 7, programmet Tempus/Meda. Det vet vi heller inte om det blir något av. Det är också en öppen fråga.

Anf.  92  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Syftet med den punkten är att informera om avsikten att få in också Medelhavsländerna i Tempusprogrammet.

En information vi fick nu i dag på morgonen är att lunchmötet med ministrarna avses handla om Bolognaprocessen.

Anf.  93  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara säga att det är mycket bra att få med Medelhavsländerna i Tempusprogrammet. Det har ni fullt stöd för.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Vi har behandlat vitboken med statssekreterare Hans-Eric Holmqvist. Det är klart.

Det ser ut som att det inte är någon övrig fråga på ert område. Det är det inte. Har någon av nämndens ledamöter någon fråga? Det har de inte.

Med det tackar vi för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  3  MATS ODELL (kd): 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  5  MATS ODELL (kd): 2

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 3

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m): 3

Anf.  14  MATS ODELL (kd): 4

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  16  GÖRAN LENNMARKER (m): 4

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  20  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  22  GÖRAN LENNMARKER (m): 7

Anf.  23  MATS ODELL (kd): 7

Anf.  24  SIV HOLMA (v): 7

Anf.  25  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp): 8

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf.  27  MATS ODELL (kd): 8

Anf.  28  GÖRAN LENNMARKER (m): 9

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  30  MATS ODELL (kd): 10

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  33  LENNART DALÉUS (c): 10

Anf.  34  KIA ANDREASSON (mp): 10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  36  Kanslirådet PETER HOLMGREN: 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  39  CARL ERIK HEDLUND (m): 11

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  41  Kanslirådet EVA POSJNOV: 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 14

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m): 14

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf.  53  Departementsrådet JOHAN KRAFFT: 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m): 15

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 15

2 §  Ungdomsfrågor 16

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  58  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST: 16

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  60  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST: 16

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  62  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp): 17

Anf.  63  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST: 17

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  65  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST: 17

Anf.  66  PER BILL (m): 18

Anf.  67  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST: 18

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 19

3 §  Utbildning 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  70  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 20

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  72  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 20

Anf.  73  PER BILL (m): 22

Anf.  74  KIA ANDREASSON (mp): 22

Anf.  75  ALICE ÅSTRÖM (v): 23

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  77  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 23

Anf.  78  PER BILL (m): 23

Anf.  79  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 23

Anf.  80  KIA ANDREASSON (mp): 23

Anf.  81  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 24

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  83  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  85  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  87  CAMILLA DAHLIN-ANDERSSON (fp): 25

Anf.  88  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 26

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  90  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 26

Anf.  91  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  92  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG: 26

Anf.  93  GÖRAN LENNMARKER (m): 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 27