Fredagen den 8 april 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:27

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (Gymnich)

Utrikesminister Laila Freivalds

Återrapport från ministerrådsmöte den 16 mars 2005 (yttre förbindelser)

Information och samråd inför informellt ministermöte den 15 och 16 april 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Godmorgon! Mötet är öppnat.

Vi har en närvarofråga. Det är Jan-Eric Gutsjö, föredragande på skatteutskottet, som vill närvara under Ekofin. Kan vi godkänna det? Svar: Ja.

Vi ber utrikesministern komma in.

Välkomna! Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en återrapportering från Gaerc den 16–17 mars. Där handlade det om utvidgningen, för det var den fråga som stod på dagordningen. Som ni säkert känner till vid det här laget enades rådet efter en mycket lång diskussion om att medlemskapsförhandlingar med Kroatien inte kan inledas den 17 mars som var planerat. Frågan kom också upp på toppmötet, och det har ju nämnden fått en återrapportering av.

Lunchdiskussionen ägnades Mellanöstern med fokus på Libanon, Syrien och Iran. I diskussionen betonades vikten av internationell övervakning av valen i Libanon och utvecklingen i förhandlingarna med Iran.

Det gavs också en kort återrapportering från förhandlingarna med Ryssland, avseende de fyra samarbetsområdena. Målet är ju att färdigförhandla ett paket vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Moskva den 10 maj.

Jag tog upp att EU måste ta ansvar för att säkra internationell närvaro vid Georgiens norra gräns mot Ryssland. Det fick jag stöd för från flera länder.

Rådet kunde inte enas om ett nytt system för generella tullättnader för u-länderna. Det rådde oenighet om framför allt textilkvoterna. Frågan ska fortsätta att diskuteras inom Coreper.

Sedan följde en kort presentation av de fem nya landrapporterna för Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Egypten och Libanon inom ramen för ENP.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte. Det är som ni ser ett informellt möte.

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, precis. Det är det informella mötet under innevarande ordförandeskap, och det äger rum i Senningen utanför Luxemburg stad den 15–16 april. Det är alltså om drygt en vecka, och vi har ännu inte fått det som kallas herdabrevet, där ordförandeskapet talar om vad man vill använda det informella mötet till. Vi har därför inte heller fått något diskussionsunderlag.

Men vi vet vilka frågor ordförandeskapet vill ta upp på mötet. Det är södra Kaukasus, frusna konflikter i regionen, samt Vitryssland. Sedan vill man ta upp det strategiska partnerskapet med Medelhavsländerna och Mellanöstern. Dessutom vill man ha en strategisk diskussion om Kina och även en diskussion om OSSE. Det ska ske under en arbetslunch med kandidat- och anslutningsländerna.

Vi har som sagt var inget underlag beträffande de frågorna. Men jag kan ju säga någonting om vad som är aktuellt i de olika ämnena och vad man kan tänka sig att diskussionen kommer att inriktas på.

Då är det södra Kaukasien först. Det ska diskuteras under lunchen. Länderna i södra Kaukasien – Armenien, Azerbajdzjan och Georgien – har strategisk betydelse för EU och därigenom också för Sverige naturligtvis, både ekonomiskt och politiskt. Genom att EU nu har utvidgats har den här regionen kommit närmare EU, och de tre länderna har inkluderats i European Neighbourhood Policy.

Samtidigt är det här området en konfliktdrabbad region. I Georgien finns utbrytarregionerna Abchazien och Syd-Ossetien, och i Azerbajdzjan finns Nagorno-Karabach. Eldupphör råder visserligen i de här konflikterna, men man har ännu inte uppnått några fredsavtal.

De tre länderna i södra Kaukasien var tidigare en del av Sovjetunionen. De har gränser mot Ryssland, Turkiet och Iran. Från Moskvas utgångspunkter kan man säga att de tillhör det ryska intresseområdet, och det ryska inflytandet är mycket stort i de här länderna. Ryssland har till exempel militärbaser både i Georgien och i Armenien.

Men vad vi närmare ska diskutera vet jag alltså ännu inte.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi tar nästa ämne, Vitryssland.

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är glädjande att Vitryssland står på dagordningen. Vi tycker att det vitryska folket har en naturlig plats i Europa. Den utveckling som pågår där nu när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter är ju alarmerande. Det är angeläget att Vitryssland inte försvinner från EU:s dagordning utan att trycket på regimen i Vitryssland upprätthålls.

Sverige har ju under en längre tid varit drivande för att Vitryssland ska ges större uppmärksamhet inom EU. Den mötesserie om Vitryssland som kommissionen har arrangerat och som har ägt rum under vintern, där man har diskuterat vilka utmaningar som en demokratisering av Vitryssland står inför och hur man kan anpassa och koordinera omvärldens bistånd till landet, är naturligtvis ett steg i rätt riktning.

Regeringen avser att verka för att det ökade intresset upprätthålls och att det omsätts i praktiskt handlande från EU:s sida.

Vi tycker att nyckelorden för EU:s fortsatta engagemang i Vitryssland är ökad bredd, långsiktighet och engagemang, men också en flexibilitet i insatserna, anpassat efter förhållandena och hur de förändras. Det behövs en exponering för den vitryska befolkningen i allmänhet av vad den europeiska unionen står för, vår värdegemenskap. Vi behöver synliggöra EU för de breda folklagren i Vitryssland.

Vi kommer därför att fortsätta driva frågan om öppnandet av en EU-delegation i Minsk och verka för fortsatt förhöjt politiskt intresse inom kommissionen och inom rådet för Vitryssland. Och vi avser att driva frågan om att EU antar en ENP, en skugghandlingsplan, för Vitryssland. Det tycker vi är angeläget.

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga gäller öppnandet av ett EU-kontor i Minsk. Jag vet att utrikesministern hade en interpellationsdebatt med Cecilia Wigström häromdagen i denna fråga. Cecilias rapport från den var att utrikesministern var närmast avvisande till ett EU-kontor. Var det ett missförstånd? Som jag uppfattar utrikesministern nu är utrikesministern positiv till att Sverige skulle driva frågan att EU bör ha ett kontor i Minsk av de skälen att man behöver exponera den vitryska befolkningen för EU, för praktiskt handlande och så vidare.

Kan jag få ett klarläggande av vilken hållning Sverige har i det här sammanhanget?

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sveriges uppfattning är helt klar och tydlig och har varit det hela tiden. Vi tycker att det är hög tid att EU öppnar en delegation i Minsk, men det är inte alla som tycker samma sak inom EU-kretsen. Det här blir väl en av de frågor som kommer att diskuteras vid det informella mötet. Förhoppningsvis kan vi som tycker att det är angeläget med representation där övertyga dem som är tveksamma eller till och med negativa. Men vi är inte framme vid möjligheten att det kan bli ett beslut i EU ännu på grund av de olika meningarna.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi tar nästa punkt som handlar om Medelhavsländerna och Mellanöstern.

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi kommer att diskutera den fortsatta utvecklingen av EU:s strategiska partnerskap med länderna runt Medelhavet och i Mellanöstern. Det var ett strategiskt partnerskap som antogs förra sommaren.

Sverige ser positivt på EU:s initiativ att försöka utveckla och fördjupa våra kontakter med de här länderna. Partnerskap, dialog och utnyttjande av befintliga resurser är viktigt, och det är välkomna element i EU:s engagemang.

Men när det gäller länderna runt Medelhavet har vi redan strukturer i form av Barcelonaprocessen. Dem ska vi fortsätta att arbeta med. Däremot saknas samarbetsinstrument för resten av regionen. Därför bör fokus nu läggas på att hitta former för samarbete med framför allt Gulf-länderna och Yemen.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Inga frågor. Vi tar nästa ämne, strategisk diskussion om Kina.

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

En bredare diskussion om Kina är i allra högsta grad relevant, och det är bra att utnyttja det här informella mötet för en sådan diskussion. Kinas växande globala betydelse har ju bidragit till att EU–Kina-relationerna har utvecklats i snabb takt och rör sig nu i riktning mot ett strategiskt partnerskap.

Kina har i ökande grad blivit en ekonomisk motor i regionen, men även globalt, och Kina spelar en alltmer aktiv roll i regionala säkerhetspolitiska sammanhang.

EU:s politiska dialog med Kina förs frekvent och på hög nivå inom flera sektorer och olika politikområden. Sverige fäster stor vikt vid den politiska dialogen, särskilt på vissa områden. Det gäller naturligtvis mänskliga rättigheter. Det gäller nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen, men också handelspolitik, miljöfrågor, migration och kampen mot terrorism. Det här är viktiga frågor för EU att föra en konstruktiv dialog med Kina om, både bilateralt och inom FN:s ram. Och Sverige vill ta aktiv del i den här dialogen.

När det sedan gäller vapenembargot är det så att det i rådsslutsatserna från den 17 december slås fast att EU ska arbeta för ett hävande av embargot. Samtidigt framhålls det i slutsatserna att ett sådant beslut inte ska leda till en ökning av vapenexporten till Kina, vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Vid det informella mötet kommer Sverige att försöka efterhöra hur övriga EU-länder avser att agera för att vi ska hålla ambitionen och avsikten i det här uttalandet, att exporten inte får öka.

Sverige kommer även att verka för att det kommer till stånd en konstruktiv diskussion inom EU-kretsen om hur uppförandekodens kriterier ska tillämpas i förhållande till Kina. Omständigheten att Kina har antagit en lag mot utträde, ”antisecessionslagen”, har ju på nytt satt den regionala säkerheten i fokus. EU gjorde samma dag som lagen antogs ett uttalande och markerade sitt motstånd mot användning av våld för att lösa konflikter. Vi riktade en uppmaning till alla parter att undvika åtgärder som kan leda till ökad spänning.

Lagen innehåller även, ska man notera, kinesiska utfästelser om att åstadkomma en fredlig lösning av Taiwanfrågan. För EU:s del gäller det att verka för att Kina lever upp till det uttalandet och avstår från att använda icke-fredliga medel.

Vid det informella mötet kommer vi även att få tillfälle att diskutera MR-läget i Kina. Inom ramen för EU:s dialog om mänskliga rättigheter för vi, som nämnden vet, en ingående diskussion med representanter för Kinas regering och myndigheter om alla de olika frågor som rör mänskliga rättigheter i Kina. Vi betonar starkt behovet av förändringar. Några framsteg har vi kunnat notera, framför allt när det gäller rättsutvecklingen, men situationen i övrigt är fortfarande mycket otillfredsställande.

Anf.  13  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Tack för informationen! Det var ett antal kriterier som ställdes upp i samband med decembertoppmötet under förutsättning att man skulle ersätta det gamla vapenembargot med någonting annat. Jag tror att det finns all anledning att Sverige ifrågasätter möjligheten att kunna fatta ett beslut redan i juni. Som jag ser på det borde det finnas goda förutsättningar för flera länder att se till att det här beslutet fattas först när kriterierna är uppfyllda. Jag tror alltså inte att tiden kan vara mogen enligt den inofficiella tidsplan som ändå har lagts fram inför EU. Från vår sida ser vi inte att det finns några möjligheter att kunna konstatera att kriterierna är uppfyllda.

Anf.  14  PER BILL (m):

Ordförande! Jag skulle vilja fråga lite grann också om man kommer att diskutera textilsektorn och de debatter som förs just nu om att Kina ska dumpa den europeiska textilmarknaden. Vi i Sverige, som från höger till vänster är frihandelsvänner, måste naturligtvis i första hand se till frihandeln. Men samtidigt finns de, och det är här jag vill ställa frågor, som hävdar att Kina har en strategi att genom att dumpa priserna verkligen skaffa sig en mycket dominerande roll på den europeiska textilmarknaden. Vad är Sveriges initiala reaktioner? Hur går diskussionerna i regeringskvarteren?

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte säga någonting om vapenembargot eftersom vi hade en interpellationsdebatt häromdagen i denna fråga. Vår uppfattning blev ju klarlagd, tycker jag, i den debatten.

Beträffande textilfrågan vill jag understryka att Folkpartiet är mycket nöjt med Thomas Östros agerande hittills, inte minst att han i Financial Times och andra sammanhang har drivit opinion internationellt och inte bara på hemmaplan i denna fråga. Jag är väldigt angelägen om att utrikesministern med samma tydlighet som han driver den här frågan, ganska ensamt tillsammans med Danmark, skulle jag förmoda.

Detta är väldigt viktigt i det inledande skedet. Annars kommer smittoeffekten av en eftergift på denna punkt, i fråga om textilkvoterna för Kina, att sprida sig till andra u-länder som säkert också kommer att få sin export av textilvaror begränsad. Det är inte bara Kina.

Man har som sagt var, som alla vet, hoppas jag, haft tio år på sig att göra denna anpassning, men man har inte gjort den.

Anf.  16  MATS ODELL (kd):

När det gäller vapenembargot och Kina är det som Gunilla Carlsson säger. Det har hänt saker i Kina sedan toppmötet. Även tidigare, när en delegation från finansutskottet var på besök, fick vi bevis från mycket högt uppsatta personer i den kinesiska hierarkin för att man har en oerhört kraftfull och aggressiv retorik mot Taiwan. Man talar om att det ska utraderas från jordens yta, att man har vapen så att man kan pulvrisera det. Det är alltså oerhört kraftfulla uttryck.

Jag tycker att diskussionen om tidsplanen måste glida över i att kriterierna ska vara uppfyllda innan man ger klartecken.

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan bara instämma i det Mats Odell sade. Vi är ändå emot att vapenembargot hävs, men i andra hand är det viktigt att man ställer större krav på Kina och ser till att uppförandekoden verkligen ger resultat. I nuläget tycker jag att man skyndar alldeles för snabbt.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingen annan uppfattning än att kriterierna måste uppfyllas, särskilt frågan om att det inte får ske någon ökning av exporten av vapen. Därför anser jag att det tillfälle vi har att diskutera detta vid det informella mötet är oerhört väsentligt just med avseende på att vi får höra hur de länder som faktiskt bedriver export har tänkt säkerställa att de uppfyller det uttalande som vi gemensamt har antagit. Det är oerhört väsentligt att vi verkligen får klart för oss att alla länder har en planering som innebär att man kommer att uppfylla det här kriteriet.

Sedan tror jag också att omständigheten att den här lagen antogs av Kina kommer att diskuteras och vad det har för betydelse, även om vi då noterar att Kinas parlament uttalade sig mot användande av våld. Men jag delar Mats Odells oro för den aggressiva ton som hörs från vissa håll i Kina, även om vi vet att det är så det går till i totalitära länder. Man använder sig, av inrikespolitiska skäl och andra skäl, av en retorik som man sedan i mer utåtriktade sammanhang inte alls stöder utan har ett annat uttryckssätt.

Men vi har all anledning att ändå utgå från att det är det som sägs i de beslutande församlingarna, inte minst i Kinas parlament, som har stor betydelse för det faktiska agerandet från regimens sida.

Jag hoppas att just frågan om tidsplanen utifrån de här faktorerna blir någonting som vi diskuterar under det informella mötet. Jag kommer att framhålla betydelsen av att kriterierna uppfylls.

När det gäller textilsektorn och handelsfrågorna är det frågor som diskuteras mycket intensivt i Bryssel för närvarande. Men det kommer inte att vara en fråga som kommer upp vid det informella mötet. Och jag har givetvis ingen annan uppfattning i den frågan än Thomas Östros har.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi nästa punkt, OSSE.

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det blir en arbetslunch med kandidat- och anslutningsländerna. Då kommer OSSE att diskuteras. Vi måste ju ta upp frågan om den situation som organisationen i dag befinner sig i. Vi anser ju att OSSE har en väldigt viktig roll att spela tack vare sin breda medlemskapskrets och breda säkerhetspolitiska syn. Det är bra att vi då diskuterar detta inom EU.

Situationen är den att OSSE sedan årsskiftet saknar en budget. Så är det på grund av att Ryssland har valt att inte stödja dåvarande OSSE-ordförandens, Bulgariens, kompromissförslag. Jag kan inte se att det i första hand är penningskäl eller en aversion mot OSSE som sådant som är orsaken till det ryska agerandet.

Den ryska kritiken mot OSSE har successivt vuxit under senare år. Det man vänder sig mot är framför allt delar av OSSE:s aki på MR- och demokratiområdet och vissa aktiviteter som OSSE utför i just OSS-länderna. OSSE har ju en del fältnärvaro där och har haft valövervakning. Det är i de sammanhangen som Ryssland har uttryckt en viss kritik.

Det är viktigt att den ryska kritiken inte leder till att viktiga OSSE-principer undergrävs. Det gäller inte minst OSSE:s Parisdeklaration där demokratins betydelse för säkerheten i Europa understryks.

Det är viktigt att EU håller fast vid OSSE:s aki inom de mänskliga dimensionerna. Det är en av grundstenarna för den säkerhetspolitiska strukturen i regionen.

Anf.  21  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Detta visar också på att OSSE är en viktig organisation. Att Ryssland har uppfattningar och känner sig bekymrad gör att det blir desto angelägnare att nu diskutera det här ordentligt inom EU, just med tanke på grannskapspolitiken och utvecklingen i EU:s närområde.

Det jag vill fråga utrikesministern är om man kan trycka på ytterligare här. I samband med att OSSE fick lägga ned sin gränsövervakningsmission i Georgien uppfattade jag att EU var relativt svagt i detta och inte fyllde på tillräckligt väl. Här tror jag att det handlar väldigt mycket om att skapa mer tyngd i politiken i grannskapsfrågorna, och där är OSSE verktyget. Jag hoppas på hög svensk svansföring och skulle också vilja ha en kommentar om varför EU inte bättre kunde backa upp OSSE när detta skedde.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Utrikesministern redogjorde för läget, den debatt som har förekommit och de här budgetfrågorna. Jag tror alltså att det är riktigt att invändningarna inte är av ekonomisk karaktär, utan det är annat.

OSSE är ju väldigt viktigt inte minst för oss i Norden med vårt grannskap till Ryssland. Vilka initiativ tas? Vilka åtgärder vidtas? Finns det en kreativitet för att försöka lösa denna konflikt, inte bara debattera den och gå igenom läget ytterligare en eller två gånger och lyfta fram de motsättningar som vi vet finns? Kan inte Sverige tillsammans med någon eller några andra länder ta ett initiativ så att man får bollen i rullning? Vad är tankarna där?

Anf.  23  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först vill jag säga att jag inte tror att man på något sätt kan betvivla Sveriges aktivitet när det gäller att företräda OSSE:s intressen som organisation, för vi ser OSSE som en oerhört viktig organisation. Om det kan inte råda några som helst tvivel. Sverige har varit mycket aktivt både i OSSE:s arbete och i att backa upp OSSE som organisation och de arbetsuppgifter man gör, även när det har funnits ett motstånd från Ryssland eller ibland från annat håll.

Vi har backat upp, vill jag säga till Gunilla Carlsson, OSSE:s intressen när det gäller att fortsätta missionen i Georgien. Men Ryssland är ett stort medlemsland, och vad de tycker har också en viss betydelse i sammanhanget.

I stället tycker vi där nu att EU ska markera betydelsen av att man hjälper Georgien när det gäller gränsbevakningen. Det är en fråga som vi diskuterar. Men när diskussionen var uppe i OSSE var Sverige mycket aktivt i den frågan. Det kan jag försäkra.

Carl B Hamilton efterlyser kreativitet för att lösa den här frågan. Jag tror att det viktiga i det här sammanhanget är att fortsätta att mycket tydligt diskutera med Ryssland och hantera den kritik som de framför, som ibland inte handlar om det som det egentligen handlar om, men att verkligen försöka få till stånd en diskussion i sak. Jag tror att det är viktigt att inte ge efter, utan i sådana här sammanhang tror jag att det handlar lite grann om en kraftmätning. Någon vill uppnå någonting, och det är väldigt viktigt att man visar att i fråga om saker som är fundamentala för OSSE – och det är dess uppgift när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter – får vi inte vika det minsta. Då tror jag att man också har förutsättningar att återgå till en normal situation. Jag tror att det ligger också i Rysslands intresse att OSSE finns och kan fungera.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Är det inga fler frågor som kommer upp?

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det är vad vi vet i dag. Sedan kommer det papper under veckan, som sagt var, och dem kan vi då överlämna till EU-nämnden.

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Eftersom Gymnich har lite friare former och vi ännu inte vet riktigt har jag två frågor till som är aktuella och som möjligtvis kommer upp i samtalen.

Den första frågan är om utrikesministern förutser att det kommer att ske någon diskussion om Sudan, dels södra Sudan, dels situationen i Darfur, och om så inte är fallet om Sverige eller utrikesministern kommer att agera för att fortsätta att hålla tryck i frågan och att EU visar mer engagemang.

Den andra frågan gäller Kuba. Vi har diskuterat det i EU-nämnden tidigare. EU skulle ju ha en fyra månaders prövotid. Då skulle jag vilja veta om man hitintills har uppnått något med eftergiftspolitiken gentemot Castro, om det är någon ljusning i sikte för till exempel dissidenterna. Snart är fyramånadersperioden över, och då antar jag att man kan få återgå till det tidigare eller ställs inför någonting annat, någon form av utvärdering. Det är helt enkelt en fråga: Kommer kanske Kuba upp? Om inte annat kanske utrikesministern ändå kan säga något om det har skett förbättringar.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Var det inte sex månaders prövotid? Jag låter utrikesministern kommentera.

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan inte veta med säkerhet vad som kan komma upp eller inte komma upp. Allt är i och för sig möjligt. Men jag har svårt att tro att Sudan kommer upp, eftersom det finns på dagordningen för Gaerc den 25 april. Det är ganska snart som den frågan finns på dagordningen, så det finns knappast anledning för någon att ta upp den vid det här informella mötet.

Kuba: Där kan man möjligtvis tänka sig att det kan finnas ett behov av att något reflektera över situationen, med tanke på att en utvärdering av situationen ska presenteras i juni. Det vill jag inte utesluta; en avstämning av erfarenheter hittills i frågan kan dyka upp, om inte annat på marginalen.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar utrikesministern och medarbetarna och godkänner informationen.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Återrapport från ministerrådsmöte den 24 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 april 2005

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Vid det senaste mötet försökte man nå en politisk enighet om rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet, men lyckades inte med det. I stället fick arbetsgruppen i uppdrag att fortsätta diskussionen. Tanken var att vi skulle ta upp det vid mötet den 14 april. Det visar sig att det inte blir så. Det finns alltjämt ett antal frågor som behöver diskuteras. Troligen kommer det i stället upp vid mötet i början av juni.

Man kom däremot överens om att utnämna tysken Max-Peter Ratzel till ny direktör för Europol. Det är väldigt bra. Det har diskuterats ganska länge, för att uttrycka sig milt. Han tillträder posten den 18 april.

Man diskuterade också rambeslutet om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut och gav rådsarbetsgruppen politiska riktlinjer i frågor som rör dubbel straffbarhet. Arbetsgruppen arbetar nu vidare med instrumentet.

Vid mötet presenterade kommissionen också sin rapport till minne av offren för terroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004. Rapporten noterades av rådet.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. A-punkter tar vi som vanligt sist – om det finns några.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tror inte att det finns några.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Vi börjar med punkten Ett europeiskt betalningsföreläggande.

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Kommissionen presenterade för drygt ett år sedan ett förslag till en förordning som inför ett europeiskt betalningsföreläggande. Nu ska en första politisk diskussion äga rum. Tanken med förslaget är det ska bli enklare att driva in fordringar i andra medlemsstater. Det är förstås positivt.

Genom förslaget erbjuds de som vill driva in fordringar en möjlighet att ansöka om ett så kallat europeiskt betalningsföreläggande. Men man är inte tvungen att använda sig av den möjligheten. Det går förstås att använda sig även av de nationella möjligheter som finns i dag.

Kommissionen vill att förordningen ska vara tillämplig också på rent nationella tvister. Vi anser däremot att den inte ska vara det. Det är bättre att vi har vårt system och så får Tyskland ha sitt och Belgien sitt, och så vidare. De flesta medlemsstater har samma uppfattning som vi.

När det gäller förslagets närmare utformning kommer enligt uppgift följande frågor att diskuteras. Ska det ske en bevisprövning innan ett europeiskt betalningsföreläggande utfärdas eller inte? Ska förfarandet vara i ett eller två steg? Ska ett europeiskt betalningsföreläggande vara automatiskt verkställbart i alla medlemsstater eller ska det som i dag finnas ett mellanliggande kontrollförfarande i den medlemsstat där avgörandet ska verkställas?

Under förutsättning att förslaget avgränsas till gränsöverskridande tvister kan vi vara relativt flexibla. Om en sådan avgränsning inte görs är vi dock angelägna att förslaget inte i för stor utsträckning avviker från vårt befintliga system.

Från svensk sida vill vi undanta vissa mål från förordningens tillämpningsområde. Vi vill inte att till exempel en dom där en svensk journalist förpliktas att betala skadestånd för vad som skrivits i en svensk tidning ska vara verkställbar i Sverige. Vi har därför föreslagit att mål som skulle hindra tillämpning av en medlemsstats konstitutionella bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna ska undantas.

Detta är alltså bara en första politisk diskussion. Några beslut ska inte fattas. Vi väntar också på Europaparlamentets yttrande. Vi får alltså återkomma i frågan.

Anf.  36  BEATRICE ASK (m):

Först vill jag säga att jag är överens med regeringen om ståndpunkten. Det verkar väldigt krångligt med två parallella system. Om jag har förstått det hela ska man kunna välja. Vad är poängen med det egentligen? Det är något som jag inte riktigt är med på.

Anf.  37  MATS ODELL (kd):

Jag vill också säga att vi stöder regeringens position. Men jag vill starkt understryka att betydelsen av det ska inskränka sig till gränsöverskridande ärenden.

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tanken är förstås att de allra flesta är nationella. Då behöver vi inte gå in med ett system från EU. Vi är av den uppfattningen att vi inte ska behöva gå längre än vad som är nödvändigt. Det är därför som vi vill begränsa på samma sätt som anförs här till de gränsöverskridande tvisterna.

Anf.  39  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det föranleder en annan fråga. Kommer systemen att gå helt parallellt eller kan det ena översegla det andra? Om man så att säga har misslyckats i det ena fallet, kan man då gå till det andra ungefär som vid domstolsprövning? Kan man försöka först enligt nationellt kravförhållande och sedan gå över till EU:s?

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Försöka kan man alltid, men det lär inte leda till någon framgång.

Anf.  41  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Finns det garantier för att det inte gör det?

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tanken är inte att det ska vara på det ena eller andra sättet lättare. Här är det två system. Vid gränsöverskridande tvister kan vi använda det här instrumentet eller det nationella. Det är upp till de regler som finns i varje land att avgöra.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt 4 om rasism är struken. Vi går till punkten om kriminalregister.

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är också en orienteringsdebatt om den serie av förslag som har aviserats av kommissionen när det gäller utbyte av information ur kriminalregister.

Sverige vill i likhet med andra medlemsstater utöka och förbättra informationsutbytet när det gäller information ur kriminalregistret. Det skulle hjälpa oss att förebygga och utreda brott och att få ett bättre underlag för domar och andra beslut.

Vi är överens om att grunden för informationsutbytet fortsatt bör vara bilateralt men att det krävs ett gemensamt format för den registerinformation som ska utbytas för att vi ömsesidigt ska förstå den.

Så här långt har vi arbetat med ett förslag till rådsbeslut som syftar till att förbättra informationsutbytet enligt 1959 års konvention om ömsesidig hjälp i brottmål. Nu kommer nästa aviserade steg. Det handlar om att utveckla ett datoriserat system för utbyte av sådan information.

Ordföranden har formulerat några frågor som har betydelse för vilken väg man ska välja när det gäller datoriserat system för sådant utbyte. Den centrala frågan gäller vem som ska svara för registrering av domar, den dömande staten eller staten i det land där den dömde är medborgare.

Några förordar att den dömande staten ska svara för registrering av en dom. Det är den dömande staten som förfogar över domen och dess innehåll. På så sätt täcker man in såväl EU-medborgare som tredjelandsmedborgare. Detta i sin tur talar för ett indexsystem, som kommissionen har föreslagit, där man genom en enkel fråga kan få vetskap om var det finns relevant information att hämta. Nackdelen med ett sådant system är att information om en person kan komma vara spridd över flera länder där det finns domar. Det kan i varje fall initialt innebära ett visst arbete att bygga upp ett sådant system.

Andra medlemsstater förordar en modell som innebär att ansvaret för registrering vilar på den stat i vilken den dömde är medborgare. Det systemet baseras på 1959 års rätthjälpskonvention och nationalitetsprincipen. Detta talar för ett nätverk av nationella register. Ett pilotprojekt med ett sådant nätverk bedrivs redan av Tyskland, Frankrike, Spanien och Belgien. Även här finns det invändningar. Genom att information ska sökas i medborgarskapslandet måste det finnas ett system som innebär att alla relevanta domar meddelas dit och att de också registreras. Man tappar också bort gruppen tredjelandsmedborgare.

Vi har i varje fall så här långt lutat åt att det är den dömande staten som bör ansvara för registreringen, eftersom det skulle gagna kvaliteten. Det har förts fram som det främsta argumentet från det svenska rättsväsendet. Det handlar om kriminalregisterutdragets användbarhet och jämförbarhet. Det skulle också leda till en teknisk lösning mer i överensstämmelse med standarder som vi tillämpar, till exempel inom polisen.

Vi ser också vissa problem med att ha ett nätverk mellan nationella register för EU-medborgare och ett separat för tredjelandsmedborgare.

Vi kommer från svensk sida framför allt att begära ett bättre beslutsunderlag. Vi behöver inte minst information om hur vi ska använda kriminalregisterutdraget - för rättegångar, polissamarbete eller annat. Det är huvudfrågan. Vi behöver också närmare analys av kostnaderna för dessa system. De tekniska aspekterna är inte heller fullt ut belysta. I sammanhanget måste man också studera vissa horisontella frågor såsom behörigheten att söka information, vad den ska få användas till och hur den ska skyddas.

Detta är det viktigaste med den här punkten. Vi får återkomma när vi kan ge den informationen. Jag tycker inte att de här frågorna är klarlagda.

Anf.  45  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag delar ministerns uppfattning att frågorna inte är klarlagda. Det gör jag av flera skäl.

Om man nu bygger upp ett index eller ett nätverkssystem där de olika länderna har sina egna register, men där de är tillgängliga för de andra medlemsstaterna, tror jag att det inte dröjer så förfärligt länge förrän man har återupprättat en del register själv. Egentligen handlar detta om ett centralt europeiskt register där tillgängligheten finns från alla länderna.

Jag undrar lite grann hur man på något sätt kan garantera den personliga integriteten. Om man sprider uppgifterna över 25 länder har de olika länderna olika regler för hanterande av sina register. Jag ser att det kan finnas en risk, med vår syn på integritet, att människors integritet kan komma att kränkas. Det är en sak som man också bör titta närmare på. Men det förmodar jag att man redan gör.

Anf.  46  BEATRICE ASK (m):

Det är på ett tidigt stadium. Det kommer att ta många år att hantera. Det utgår jag ifrån.

Poängen i promemorian är det sista stycket under Svensk ståndpunkt. Man får börja med att diskutera: Vad är det för problem vi ska lösa? Vad är det vi vill åstadkomma? Sedan kan man diskutera annat. Jag tycker att man ska lägga rätt mycket tryck på en sådan approach från svensk sida.

När jag läser vad förslaget eller utgångspunkten är börjar man med utseende av en central myndighet för informationsutbytet. Det är upp-och-nedvända-världen. Man får börja i rätt ända. Ministern tog upp en rad problem som man måste fundera på. Det gäller lagring och allt möjligt annat.

Problemet i dag är att de olika medlemsländerna har lite olika struktur inom rättsväsendet. Man kan inte enkelt nå varandra när det gäller att få del av information. Här finns det väldigt mycket att göra.

Jag vet inte om lösningen är att helt plötsligt bara ge upp det arbete som bedrivs i andra ärenden för att öka möjligheten att utbyta information och att bygga det här jätteregistret.

Jag tror att grundkurs 1A är att försöka att få diskussionen att handla om: Vad är det som är tanken att vi ska åstadkomma?, innan man gör allt det andra.

Jag ser fram emot de rapporterna. Sedan lär det finnas anledning att fundera i många detaljer och i många vändor. Men man får väl börja med detta.

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):

Jag instämmer väldigt mycket med det Beatrice Ask sade. Om man har klarlagt syftet kan en del av frågan om utformning etcetera lösas enklare.

Min fråga gäller det system som några länder som justitieministern här räknade upp utvecklar. Vad har det för syfte?

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det pilotprojekt som nämns är för att bilateralt kunna hämta information. Jag kan inte alla detaljer om det. Det verkar som att vi är helt överens om att man först måste ta de grundläggande frågorna. Jag kan ta reda på det lite närmare så att jag kan ge den informationen.

Oavsett det är det viktigt att vi börjar med ramarna och ser över behovet och om vi vill ha det här. Vi är positiva till att utöka möjligheten. Vi ser klara fördelar med det. Men det är klart att man måste se över på vilket sätt det ska se ut, hur det ska ske och var gränserna ska vara. Det gäller allt från lagring, vem som ska få hämta, till i vilka situationer.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till nästa punkt. Den gäller Förenta nationernas konvention om korruption.

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

FN:s korruptionskonvention öppnades för undertecknande den 9 december 2003. Samma dag undertecknade Sverige konventionen. Arbetet med att förbereda Sveriges ratifikation pågår. En Ds beräknas gå på remiss före sommaren. Efter propositionsskrivning och riksdagsbehandling borde Sverige kunna ratificera konventionen hösten 2006.

Vid Corepermötet i påskveckan tog kommissionen upp frågan om att få ett mandat att signera korruptionskonventionen på EG:s vägnar. Frågan om mandat har diskuterats inom rådsstrukturen. Gemenskapen kan bara ratificera konventionen i de delar där gemenskapen har kompetens.

Nu föreslås att rådet ska lämna rådets ordförande mandat att utse de personer som för EG:s räkning ska signera FN-konventionen mot korruption samt att närmare besluta om gemenskapens kompetens i förhållande till konventionen ska fastställas i senare rådsbeslut. Jag kan ställa mig bakom detta förslag.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller det finansiella programmet, RIF.

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi förväntar oss här en information från kommissionen om EU:s nya budget för åren 2007–2013 vad avser RIF-frågorna. RIF-frågorna inryms i tre olika program, Frihet, Säkerhet och Rättvisa. Texterna skulle ha presenterats senast i går, men så har inte skett. Det är alltså försenat. Vi vet ännu inte när det blir. Jag utgår från att vi får anledning att återkomma till denna fråga inför RIF-rådet i juni.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Vi går över till principen om tillgång enligt punkt 2.1 i Haagprogrammet.

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Här har ordförandeskapet inlett en diskussion om på vilket sätt informationsutbytet bör ske på grundval av tillgänglighetsprincipen såsom den formulerats i Haagprogrammet. Principen innebär enkelt uttryckt att det ska vara lika enkelt att utbyta information mellan stater som inom de olika staterna. Informationsutbytet är själva kärnan i det internationella brottsbekämpande samarbetet.

Det är en viktig fråga. Vi sluter upp bakom principen om tillgänglighet såsom den formulerats i Haagprogrammet. Vi har därför lagt fram ett förslag till rambeslut om förenklat informationsutbyte som vi menar är en tillämpning av principen om tillgänglighet. Det förefaller glädjande nog som om vårt förslag vinner allt större gehör.

Det svenska förslaget bygger på den enklaste modellen för informationsutbyte, nämligen att man indirekt får tillgång till information från myndigheter i andra medlemsstater genom att man begär att få ta del av sådan information. Kommissionen ser emellertid detta bara som ett första steg och vill utveckla informationsutbytet ytterligare.

Det finns olika vägar att gå. En väg kan vara att komplettera den indirekta tillgången till information med ett indexsystem där man kan leta information inom hela EU och se om man får en träff eller inte. En annan väg är att ge varandra direkt tillgång till sina nationella databaser. Försöksverksamhet med detta är redan på gång mellan vissa medlemsstater. Slutligen kan man tänka sig att man inrättar centrala europeiska databaser för viss typ av information. Man skulle kunna registrera innehavare av motorfordon i en sådan europeisk databas.

Det här är naturligtvis också väldigt svåra frågor. Vi kommer att få arbeta med det i många år framöver. Nu vill ordförandeskapet ha en första orienterande diskussion. För att få ett bättre beslutsunderlag föreslås att man ska titta närmare på sex typer av information och se hur man skulle kunna förbättra informationsutbyte om dessa.

Det man önskar studera närmare är DNA, fingeravtryck, information om vapen, fordonsregistrering, telefonnummer och minimidata för identifikation av personer. Avsikten är att rådet ska återkomma till frågan i oktober på basis av en avrapportering av den första studien.

Vi har från svensk sida inget att erinra mot den föreslagna studien även då vi på det här stadiet inte på något sätt vill låsa oss till att bara diskutera de nämnda typerna av information. Även här behövs ett mycket bättre beslutsunderlag, vilket vi också noga kommer att understryka.

Vi kan redan nu säga att vi bör gå vidare bara på områden där det finns ett verkligt behov och att vi så långt möjligt bör använda oss av existerande bilaterala kanaler för informationsutbytet. I det arbetet måste frågor om dataskydd och äganderätt till informationen stå i förgrunden. Vi är också angelägna om att vårt svenska förslag till rambeslut snarast kan färdigförhandlas. Om det blir ett bra instrument minskar naturligtvis behovet av mer långtgående åtgärder.

Anf.  55  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag undrar lite grann vad som finns som kunde vara mer långtgående åtgärder. Här diskuterar man återigen att bygga upp denna registrerings- och kontrollinstitution. Jag är inte emot att man kontrollerar människor i den mån det finns behov av det. Men vad jag är rädd för är de misstag som kan uppkomma och de missanvändningar som kan ske.

Jag ser det som en mycket svår fråga. Jag tycker att man än mer än vad som framkommer i den här texten bör lyfta upp frågor om personligt skydd och integritet för att förhindra att det uppkommer negativa effekter, som jag i förlängningen ser kan komma.

Hur skulle man komma ännu längre än om man har ett stort centralt DNA-register?

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det som vi nu säger är att vi vill gå vidare bara med det svenska förslaget. Det är information som redan i dag lämnas mellan staterna. Det är ingen ny information. Det enda är att vi har ett byråkratiskt och komplicerat system, vilket vi anser inte är bra. Det systemet ska alltså förenklas.

Det som kan tänkas som mer långtgående är förstås ett stort centralt dataregister och ytterligare information, och så vidare, som kan finnas. Där är vi nu inte på något sätt beredda att inta någon ståndpunkt. Vi är positiva till att man får fortsätta att arbeta med de här sakerna så att vi får ett beslutsunderlag och kan ta ställning till det senare.

Vi tycker att förslaget från svensk sida, det vill säga ingen ökad information men mindre byråkrati och smidigare samarbete mellan de rättsliga myndigheterna, är det som vi vill kämpa för.

Anf.  57  BEATRICE ASK (m):

Med respekt för ministerns tid och även ledamöternas vill jag bara säga detta. Det är ungefär samma argumentation som när det gäller kriminalregistret man kan föra om detta.

Det är klart att det finns väldigt mycket att vinna. I huvudsak måste man titta på: Vad är det som ska åstadkommas? Sedan får man se på formerna.

Jag tror att vi är rätt överens om huvuddragen för hur man ska arbeta vidare med detta. Vi är alla överens om att information är kärnan för att man ska kunna samarbeta. Men här finns det också många fallgropar.

Det är ett första steg i en diskussion. Sedan får man se vad det blir. Jag har samma inställning som när det gäller kriminalregistret och annat.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi har sedan punkt 9 om EU:s operativa specialgrupp med polischefer.

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Polischefsgruppen tillkom som ett resultat av Tammerforsslutsatserna. Den består av medlemsländernas rikspolischefer eller motsvarande. Gruppen möts numera inom rådsstrukturen för att diskutera strategiska frågor och hur man ska förbättra det operativa samarbetet.

Vid polischefsgruppens möte den 10 februari antogs en handlingsplan för sex olika projekt. Den handlar bland annat om att bekämpa Internetbrottslighet och barnpornografi. Vid ministermötet kommer vi att få information om dessa projekt och om vad som i övrigt sades vid mötet.

Det är positivt att polischefsgruppen i samarbete med medlemsstaterna och Europol genom dessa initiativ arbetar för att uppnå goda operativa resultat i bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten. Vi ska med intresse lyssna på avrapporteringen vid ministermötet.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Nästa punkt gäller det operativa samarbetet vid EU:s yttre gränser.

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I oktober 2004 beslutades som bekant att inrätta en byrå för samarbete i gränskontrollfrågor. Gränsbyrån ska påbörja sin verksamhet den 1 maj. Men det finns fortfarande några utestående frågor. Kommissionen ska nu informera om läget, som är följande.

Var gränsbyråns säte ska placeras är fortfarande inte bestämt. Detta är en svår fråga eftersom det inte finns något klart stöd för någon enskild kandidat. Om beslut inte har fattats i tid före den 1 maj kommer gränsbyrån under en övergångsperiod att inrättas av kommissionen i Bryssel.

Vi har i ett sent skede fått besked om att lokaliseringsfrågan ska tas upp under ministrarnas lunch. Man kan alltså inte utesluta att ordförandeskapet försöker få till stånd ett avgörande av frågan.

Europeiska rådet har tidigare kommit överens om att nya myndigheter ska placeras i de nya medlemsstaterna. De länder som kandiderar om lokalisering av gränsbyrån är Polen, Ungern, Malta, Estland och Slovenien. Vad vi har kunnat utröna står valet i praktiken mellan Ungern och Polen. Vi är beredda att stödja den kandidat som ordförandeskapet tror på och kan få det bredaste stödet av dessa. Det är vår utgångspunkt.

Det finns sökande till posten som verkställande direktör, men det är inte offentligt vilka dessa är. Kommissionen håller på att upprätta ett förslag med tre till fem namn. I slutet av april förväntas kommissionär Frattini lämna ett förslag varefter gränsbyråns styrelse kan fatta beslut med två tredjedels majoritet.

Villkoren för Norges och Islands deltagande i byrån vill jag också nämna. De ska bestämmas i ett separat avtal. Kommissionen har förhandlat med dessa båda länder om bland annat rösträtten i styrelsen, bidragen till budgeten och en rad rättsliga frågor. Man har nu lyckats enas om samtliga frågor utom den om rösträttens omfattning.

Storbritannien och Irland tilläts inte delta i beslutet om antagandet eller tillämpningen av förordningen om gränsbyrån. Storbritannien anser att detta är felaktigt och har därför begärt hos EG-domstolen att förordningen ska upphävas. Gränsbyrån kommer ändå att påbörja sin verksamhet i väntan på att dom ska falla.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Har vi några övriga frågor? På punkt 11 och 12 får vi föredragning av statsrådet Barbro Holmberg.

Jag får en liten not här. Det finns en punkt om konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Är det något att säga om det?

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är en ceremoni där de deltagande ministrarna ges tillfälle att underteckna en konvention om de nya medlemsstaternas tillträde till 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser samt de två tilläggsprotokollen om EG-domstolens tolkningsbehörighet. Vi stöder det förfarandet med parallell ratifikation och tillträde till konventionen respektive utarbetande av förslag till förordning. Det innebär att vi går så fort framåt som möjligt.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen. Vi tackar justitieministern med medarbetare.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor)

Statsrådet Barbro Holmberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 24 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 april

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet och medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det var ett möte den 24 februari. Den del som handlade om asyl- och migrationspolitiken började med att kommissionen presenterade innehållet i grönboken om ekonomisk invandring. Ekonomisk invandring handlar om arbetskraftsinvandring, som nämnden väl känner till.

Majoriteten av medlemsstaterna var väldigt positiva till att man ska försöka definiera vilka områden och vilka frågor som rör arbetskraftsinvandring och som kanske bäst löses på EU-nivå. Samtidigt var det många som underströk vikten av att beslut om nivån på arbetskraftsinvandring är någonting som länderna själva ska besluta om.

Sedan diskuterades ett system för informationsutbytesnotifiering. Där var RIF-rådet positivt till att utarbeta ett förslag om att hitta ett system för informationsutbyte. Jag tänkte återkomma till det senare.

Vidare enades rådet om en ändring av förordningen om den så kallade ömsesidighetsmekanismen inom viseringspolitiken. Det betyder att det är en skyldighet för medlemsstaterna att skriftligen underrätta både rådet och kommissionen om ett tredjeland inför till exempel viseringskyldighet för deras medborgare. Det handlar om att EU ska ses om enhet och att vi ska visa solidaritet med varandra om ett medlemsland missgynnas i förhållande till andra länder.

Rådet godkände även slutsatser om att införa biometriska uppgifter i viseringar och uppehållstillstånd. Kommissionen får nu i uppdrag att påskynda aktiveringen av den centrala databasen med biometriska uppgifter i viseringsinformationssystemet redan under 2006.

När det sedan gäller Vis presenterades förslaget till förordning som nu ska börja förhandlas. Det var något medlemsland som ville att man skulle låta polis och säkerhetsmyndigheter att också få tillträde till Vis. Man menade att om man inte gör det så uppnår man inte ett av syftena med Vis, nämligen att förbättra den interna säkerheten.

Det finns ingen rättslig grund för att föra in det i den här förordningen. Det går inte att föra in den delen i Visförordningen. Vad rådet då gjorde var att man antog slutsatser som innebär att kommissionen får ta fram ett förslag så att myndigheter som har kompetens att agera i säkerhetsfrågor också kan ha tillgång till systemet.

Från svensk sida kunde vi godkänna att kommissionen ser över den rättsliga grunden. Vi betonade också att det är viktigt att man får viseringsinformationssystemet på plats utan förseningar. Frågan om eventuellt tillträde av andra måste hanteras och granskas för sig.

Anf.  67  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Det är inte något fel med allt vad ministern berättar. Men det finns ett dilemma här. Hur ska informationen stanna hos dem som ansvarar för asyl- och migrationsfrågor?

Kan ministern tänka sig att kommentera detta lite mer? Det är en inbyggd problematik där som vi känner oss väldigt tveksamma till.

Anf.  68  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det gör ju det. Det är precis det som det kommer att förhandlas om i den här förordningen. Det handlar om dataskydd, vilka som ska ha tillträde till informationen och hur informationen ska skyddas.

Det är hela tiden en balansgång som man måste gå när det gäller å ena sidan den personliga integriteten. Man måste å andra sidan också ha ett system för utbyte av information.

Det är frågor som kommer upp i förhandlingar om förordningen. Det är någonting som EU-nämnden och rådet nu kommer att hantera allteftersom förhandlingarna fortskrider.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Den första punkten rör system för ömsesidig information.

Anf.  70  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Som nämnden kommer ihåg hade kommissionär Frattini tillsammans med ordförandeskapet skrivit ett brev till RIF-rådet i februari inför förra mötet, där man föreslog att ett särskilt informationssystem och notifieringssystem upprättas när det gäller medlemsländer som tar beslut på nationell nivå. Det var med anledning av den så kallade spanska amnestin. Det var flera medlemsländer som hade reagerat och menat att vi måste informera varandra.

På rådet ställde sig medlemsstaterna positiva till att utarbeta ett förslag. Rådet förväntas att vid nästa möte kunna godkänna slutsatser som ger kommissionen i uppdrag att före slutet av maj månad lägga fram ett förslag till hur ett sådant system ska utformas.

Vi var på det mötet och kommer väl också på det kommande mötet att vara positiva till att det utarbetas ett sådant förslag, att man får ett ökat informationsutbyte mellan länderna. Det bidrar till att förstå varandras olika situationer men ökar också harmoniseringen inom EU.

Anf.  71  BEATRICE ASK (m):

Det borde vara ganska självklart i en gemenskap av det här slaget att man informerar varandra om viktiga beslut som kan påverka, för vanligt folk tycker att det är väldigt märkligt när man säger att man måste hitta på ett formaliserat sätt för att prata med varandra. Det är väl bra att man hittar någon ordning för det.

När vi har diskuterat det här i den moderata gruppen hör man ibland att det finns en oro för att man ska kontrollera varandra. Det får inte innebära att man bygger upp ett system som gör att medlemsstaterna inte kan agera därför att man inte har hunnit informera, rapportera eller någonting annat, för att det händer ju saker hela tiden. Det gäller att se till att ett sådant här system för informationsutbyte blir enkelt och obyråkratiskt men ändå givande och att man håller sig till sådant som kan vara av intresse. Det ska inte heller i detta ligga någon typ av funktion för att kontrollera länderna, vilket det lätt kan bli i ett andra steg. Man får väl vara lite vaksam på processen i alla fall och se till att man inte krånglar till systemet i onödan, för vi har ju överenskommelser som sätter nivåer för vad som gäller och vad som ska hända. Man får inte bygga upp ett allt snävare handlingsutrymme för länderna i de här frågorna, för det kan slå åt både det ena och det andra hållet, och jag tror att ingetdera vore till någon fördel för vare sig EU eller Sverige.

Anf.  72  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag håller helt med Beatrice Ask i den här frågeställningen. Jag skulle vilja fråga ministern hur man ser på den här problematiken och vilka kontrollstationer man har för att det inte ska bli ett centralt instrument där man går in och vill påverka och reglera hur olika stater sköter en viss fråga.

Anf.  73  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag ser förslaget om ökat informationsutbyte som en lösning på ett visst dilemma. Dilemmat är, kan man säga, att länderna å ena sidan har tagit ställning till att beslut om arbetskraftsinvandring och den typen av frågor ska ligga på nationell nivå. Det är ingenting som EU ska eller över huvud taget kan kontrollera. Jag tror att de flesta länder är överens om att så ska vara fallet, så jag tror inte att det, som Beatrice Ask säger, finns någon risk för den typen av kontrollsystem. Det är väldigt uppenbart och alla är överens om att nivån på arbetskraftsinvandring kan se väldigt olika ut i olika länder. Vissa länder kan ha ett väldigt stort behov av arbetskraftsinvandring medan andra har ett mycket mindre behov och så vidare. Därför måste nivåerna vara olika.

Å andra sidan är vi naturligtvis beroende av varandra. Vi har ett Schengensamarbete, vi har inga gränser och vi är beroende av varandra. Och hur löser man det dilemmat? Jo, tror jag, genom att utveckla informationsutbytet. Helt klart borde det vara självklart, men jag tror att man ska utveckla rutiner för att utbyta information på det här området. Men jag tror inte att det finns någon risk för att det blir ett ökat kontrollorgan, för alla länder är överens om att det här är frågor som måste ligga på nationell nivå.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till nästa punkt rörande Libyen.

Anf.  75  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Gaerc, rådet för allmänna och yttre förbindelser, har beslutat att sända en expertmission till Libyen just för att studera migrationsströmmar i Libyen. Den 28 november till den 5 december 2004 besökte en EU-delegation, bestående av experter från medlemsstaterna, kommissionen och Europol, Libyen just för att studera landets förvaltning och situationen på migrationsområdet. Det finns en rapport från studieresan som kom väldigt sent till Regeringskansliet och som är överskickad till EU-nämnden också väldigt sent, så jag förstår om ni inte har hunnit läsa den. Men rapporten kommer alltså att föredras för rådet av kommissionen vid mötet den 14 april.

Om kommissionen har några förslag om fortsatt samarbete med Libyen vet vi inte, utan det kommer i första hand att vara en informationsrapport.

Men jag kan redovisa att den svenska inställningen till samarbete med Libyen självfallet är att i den mån man ska samarbeta med Libyen måste Libyen underteckna Genèvekonventionen och också göra det möjligt med en ökad närvaro av UNHCR och FN:s flyktingkommissariat i området. FN:s flyktingkommissariat finns i Libyen men har en mer informell ställning. Vad man skulle behöva är att FN får en starkare ställning i Libyen. Om det blir en diskussion kommer detta att vara den svenska ståndpunkten.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar statsrådet med medarbetare och önskar er en trevlig helg.

4 §  Ekofin

Finansminister Pär Nuder

Återrapport från ministerrådsmöte den 8 mars samt från extra ministerrådsmöte den 20 mars 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 april 2005

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Godmiddag och välkomna. Det var bra att ni kunde komma tidigare. Det uppskattar vi.

Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  78  Finansminister PÄR NUDER (s):

Herr ordförande! Jag har inget att tillägga till det skriftliga material som har utdelats.

Anf.  79  LENNART HEDQUIST (m):

Jag tycker att det kunde vara intressant att höra finansministerns kommentarer till stabilitetspaktens nya utformning. I vilken utsträckning kan man säga att dess utformning leder till att det blir ytterligare förhandlingar mellan länderna? Vilka faktorer har spelat in i de överväganden som man säger att man kan göra när man bedömer olika länders underskott? Kommer detta att leda till att det rentav blir fler förhandlingar nu än tidigare i de här frågorna?

Anf.  80  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kan instämma i den frågan. Men jag har också en betydligt mer jordnära fråga, nämligen från vilket budgetår de mer konkreta förändringarna kommer att tillämpas i de olika budgetarna.

Anf.  81  Finansminister PÄR NUDER (s):

Statssekreterare Henriksson får svara på den sista, mer tekniska frågan.

Den allmänna bedömningen har statsministern varit här och redovisat, men jag kan i och för sig ge min personliga bedömning av den kompromiss som blev.

Jag är mindre bekymrad över stabilitetspaktens formella regelverk. Det som jag är mer oroad över är den faktiskt ekonomiska utvecklingen i en del euroländer. Jag tror dessvärre att vi kommer att få uppleva ytterligare ett antal processer framgent som har att göra med svaga offentliga finanser, vilket det finns skäl att känna stor oro inför. Jag ska inte peka ut några enskilda länder, men det finns betydande obalansproblem, inte bara i de stora länder som har varit aktuella för förfaranden tidigare utan även andra.

För svenskt vidkommande var det viktigt att det nåddes en uppgörelse just med tanke på den osäkerhet som har rått kring stabilitetspakten. Den har ju använts som motiv, inte minst i inrikespolitisk debatt i ganska många länder, till varför man har bedrivit en utifrån svenska utgångspunkter förhållandevis slapp finanspolitik. Den möjligheten är nu stängd, och nu har vi en uppgörelse.

Jag bedömer att kompromissen som nåddes är långsiktigt hållbar. Förfarandeprocessen när det gäller förhandlingar mellan kommissionen och enskilda länder är helt och hållet en fråga om den ekonomiska statusen i respektive länder.

Som sagt: Jag ser nog framför mig att det kan bli en och annan förhandling framgent. Men det har inte att göra med regelverkets förändring, utan det har att göra med de faktiska ekonomiska förhållandena.

Anf.  82  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Vad gäller Karin Pilsäters fråga pågår det just nu en diskussion i den kommitté som jag sitter med i, Ekonomiska och finansiella kommittén, om hur man ska översätta det som stats- och regeringscheferna har beslutat om i Bryssel, hur det liksom ska trilla ned i gemenskapsrätten. Det krävs ju inga fördragsändringar, men frågan är om det ska in i regulations eller om det ska in i code of conduct. Det är rätt krångligt när det gäller hur man ska gå in där, så vi håller på att titta på det just nu, och kommissionen funderar. Såvitt jag bedömer det är det kommissionens avsikt att det ska trilla ned ett förslag på det sätt som finansministrarna bestämde. Förslaget ska göra att man kan fatta beslut möjligen till juni, men osvuret är bäst eftersom det kattrakande som fanns förut finns lite redan nu.

Frågan är när detta börjar gälla. Hela pakten är ju en både legal och politisk process. Det är klart att den överförs i legala termer, men den politiska processen har ju redan börjat, så det är en fråga som finansministrarna kommer att bedöma varje gång de granskar ett land.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi återrapporten.

Vi går nu in på samråd inför kommande ministerrådsmöte. Vi gör som vanligt och hoppar över A-punktslistan tills vidare och går in på punkt 3, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Anf.  84  Finansminister PÄR NUDER (s):

Vi kommer att ha en första diskussion i Ekofinrådet om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det är tänkt att kommissionens rekommendation till riktlinjer ska utgöra utgångspunkt för vår diskussion. Kommissionens rekommendation kommer tyvärr inte att offentliggöras förrän samma dag som vi möts i Ekofinrådet, vilket är ett uppenbart problem i sammanhanget. Jag utgår dock från att kommissionen kommer att ha tagit intryck av det dokument med huvudfrågor, det så kallade Key Issues Paper, som Ekofinrådet lade fram till Europeiska rådets vårtoppmöte nyligen.

Som ni väl känner till lyfter vi i detta dokument fram vikten av en ansvarsfull finanspolitik, en väl fungerande arbetsmarknad med en förbättring av arbetskraftens anställningsbarhet och mobilitet, ett realiserat kunskapssamhälle, ökad frihandel och ytterligare utveckling av den inre marknaden – synpunkter som väl svarar mot svenska prioriteringar.

I enlighet med slutsatserna från vårtoppmötet kommer ramverket för den multilaterala övervakningen av den ekonomiska politiken att förändras något från och med i år. Till exempel kommer varje medlemsland att ta fram en nationell handlingsplan i vilken man presenterar hur man tänker uppfylla målen i Lissabonstrategin.

Vi har nu fått indikationer på att kommissionen avser att inte presentera några landspecifika rekommendationer i de allmänna riktlinjerna utan låter landperspektivet belysas i samband med de nationella handlingsplanerna. Om så skulle bli fallet riskerar man att värdet av de allmänna riktlinjerna försvagas, och därmed utarmas rådets roll i diskussionen om den ekonomiska politiken. Jag tänker därför för svenskt vidkommande göra klart att vi anser att de allmänna riktlinjerna även framgent bör innehålla landspecifika rekommendationer.

Anf.  85  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tror på politiskt stående fot att vi tillstyrker detta. Men det är väldigt viktigt att de riktlinjer som man är med och ger sig själv tas på allvar när man sedan kommer hem, för annars blir ju processen meningslös. Både i andra länder och i Sverige har det förekommit ganska många exempel på att man sedan på hemmaplan säger att man inte har för avsikt att följa vissa rekommendationer. Då blir ju processen felaktig. Det är möjligt att man genom att strama upp det där kan få en större vilja att ha gemensamma landspecifika rekommendationer som man lite mer förbinder sig att leva upp till.

Anf.  86  MATS ODELL (kd):

Vi stöder regeringens hållning att det är landspecifika rekommendationer som bör efterlevas. Problemet med Lissabonprocessen är inte de målsättningar som sätts upp och de beslut som fattas, utan det är den nationella implementeringen. Därför verkar det mycket märkligt att ta bort de landspecifika rekommendationerna.

Anf.  87  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag har inget att tillägga.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  89  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag skulle vilja föredra de två grekiska ärendena i ett sammanhang.

Det handlar för det första om det grekiska stabilitetsprogrammet som blir det sista programmet i raden av årets granskningar. Allom bekant är att Grekland har uppenbara problem med sin långsiktiga hållbarhet vad gäller de offentliga finanserna, trots en förhållandevis hyfsad ekonomisk tillväxt. En viktig förklaring till detta är naturligtvis Greklands väldigt stora skuld. Grekland räknar även med betydande kostnader för sin åldrande befolkning. Grekland rekommenderas därför att minska underskotten för att hejda ökningen av skulden och att vidta robusta pensionsreformer. Jag räknar med att rådet kan enas om dessa råd.

För det andra ska rådet ta ställning till om de planerade grekiska åtgärderna för att komma till rätta med det alltför stora underskottet är tillräckliga. Vid rådets möte i februari uppmanades Grekland att senast den 21 mars presentera åtgärder för att uppfylla rådets rekommendation att landet ska ha kommit på rätt sida om 3-procentsgränsen till år 2006.

Kommissionen har nu utvärderat de grekiska åtgärderna och bedömt att dessa är tillfyllest i dagsläget. Framöver ska ytterligare tre rapporter läggas fram med sex månaders mellanrum för att utvärdera huruvida rådets beslut efterlevs.

Anf.  90  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är lite otydligt skrivet. Det står att rådet ska ta ställning till om de är tillfyllest. Sedan står det ”om så bedöms”. Bedöms det så, eller?

Anf.  91  Finansminister PÄR NUDER (s):

Ja, vi gör samma bedömning som kommissionen, att detta är åtgärder som är tillfyllest för dagen. Men låt mig ändå inom parentes säga att den grekiska situationen är allvarlig, kanske till och med allvarligare än vad vi tror oss veta i dag. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har ytterligare en underpunkt under punkt 4, De viktigaste resultaten av de fiskala anmälningarna.

Anf.  93  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag räknar med att vi kommer att få ta del av kommissionens bedömningar av medlemsstaternas senaste inrapportering av budgetdata. Det handlar alltså om data som ligger till grund för underskottsförfarandet. Med tanke på senare tiders intensiva diskussioner om bristande statistiks tillförlitlighet finns det säkert ett behov av en diskussion om kvalitetssäkring. Ett annat skäl är att några länder befinner sig farligt nära 3-procentsgränsen.

Enligt uppgift som vi har kommer Eurogruppen kvällen innan Ekofinmötet att diskutera budgetsituationen för de länder som befinner sig i underskottsförfarandet eller ligger nära referensvärdet. De flesta av dessa länder tillhör eurozonen, men några gör det inte. Det är skälet till att den här frågan finns med på rådets dagordning.

Från svensk sida befinner vi oss som bekant på rejält säkerhetsavstånd till 3-procentsgränsen, varför vi inte kommer att bli föremål för någon närmare granskning.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen. Inget mer att säga under punkt 4? När så är fallet går vi vidare till punkt 5 om minskningen av administrativa bördor för företag.

Anf.  95  Finansminister PÄR NUDER (s):

Regeringen stöder fortsättningsvis de initiativ som tagits inom EU för att prioritera arbetet med regleringsfrågor de närmaste åren. Detta gäller inte minst Ekofinrådets initiativ att genomföra ett antal pilotprojekt som underlag för en gemensam mätmetod för administrativ börda på EU-nivå. En gemensam metod för att mäta den administrativa bördan kommer med stor sannolikhet att kunna leda till ett ökat tryck i regelförenklingsarbetet såväl på EU-nivå som inom enskilda medlemsländer.

I Sverige pågår, som nämnden väl vet, redan ett arbete med att mäta företagens administrativa börda. I juli förra året fick Nutek i uppdrag av regeringen att mäta den administrativa bördan inom några utvalda lagstiftningsområden. Sverige har i det sammanhanget använt en mätmetod som är baserad på erfarenheter från Nederländerna, den så kallade standardkostnadsmetoden. De svenska erfarenheterna av denna metod har varit goda. Sverige stöder därmed att man i de pilotprojekt som initierats av Ekofinrådet arbetar med en mätmetod som utgår från dessa erfarenheter. Allteftersom regelverken är mätta kan man sätta mål för minskningen av den administrativa bördan.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till beskattning.

Anf.  97  Finansminister PÄR NUDER (s):

Det gäller en för nämnden bekant fråga, nämligen sparandedirektivet. Där kommer kommissionen på Ekofinrådet att redovisa dels hur och när medlemsstaterna har genomfört direktivet och avtal om de beroende eller associerade territorierna, det vill säga Kanalöarna, Isle of Man och öar i Västindien, dels hur och när de så kallade tredjeländerna, Schweiz, Liechtenstein, San Marino, Monaco och Andorra, har genomfört sina avtal med EG, detta mot bakgrund av att allt måste vara på plats för att sparandedirektivet ska kunna börja tillämpas från den 1 juli 2005.

Vad gäller tredjeländer ser de ut som att de kommer att hinna med både ratificering och lagstiftning för maj månads utgång. Någon folkomröstning i frågan blir det inte i Schweiz.

Vad gäller territorierna återstår en del. All skriftväxling om avtal är inte avslutad. Flera medlemsstater har inte påbörjat arbetet med ratificering och lagstiftning. Det bör dock vara möjligt att hinna med allting i tid.

Det har framkommit under arbetets gång att Belgien, Luxemburg och Österrike har en annorlunda tolkning av direktivet än övriga medlemsstater och kommissionen i några frågor som berör hur upplupen ränta ska behandlas. Tredjeländer och territorierna har meddelat att de kommer att följa medlemsstaternas tolkning. Det är därför viktigt att medlemsstaterna kan enas om hur direktivet ska tolkas.

Eftersom det inte är långt kvar till den 1 juli 2005 är det viktigt att den här tolkningen sker senast vid Ekofin den 12 april. Risken är annars att direktivets tillämplighet måste skjutas upp igen.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Är det något att säga om punkskatten på alkohol? Finns frågan kvar?

Anf.  99  Finansminister PÄR NUDER (s):

Ja, herr ordförande, den finns kvar.

Ekofinrådets behandling av alkoholbeskattningen är en uppföljning av den diskussion om alkoholskatterapporten som fördes vid Ekofinrådets möte den 7 december 2004. Sverige hade begärt att rapporten skulle diskuteras på detta möte. Vid det mötet begärde jag att minimiskatterna på alkohol ska höjas kraftigt och att beskattningen av alkoläsk också bör höjas. Jag begärde vidare att de indikativa nivåerna beträffande privat införsel av alkohol ska halveras och att dessa nivåer bör anses som maximigräns för privat införsel.

Sverige underströk att det är viktigt att vi får till stånd en bredare debatt om alkoholpolitiken och alkoholbeskattningen inom EU där folkhälsoaspekterna får en större tyngd.

Resultatet av debatten på mötet blev att Ekofinrådet enhälligt begärde att Coreper och rådsarbetsgruppen för skattefrågor skulle behandla ärendet för att fastställa vilka frågor rådet skulle kunna inrikta sig på under diskussionerna. Frågan diskuterades i rådsarbetsgruppen den 10 februari 2005. Ordförandeskapet har i dokumentet sammanfattat behandlingen av kommissionens alkoholskatterapport i rådsarbetsgruppen. Ordförandeskapet har i dokumentet dessutom lämnat förslag om att rådet ska uppmana kommissionen att lägga fram direktivförslag i syfte att justera minimiskattesatserna för punktskatt för att undvika att trialvärdet av gemenskapens minimiskattersatser faller, varvid övergångsperioder och undantag beviljas för de medlemsstater som eventuellt har problem med att öka sina skattesatser och modernisera det nuvarande systemet för att försöka lösa de aktuella problem som rör skatteklassificeringen av alkoholdrycker, särskilt alkoläsk.

Både gamla och nya medlemsstater krävde i Coreper den 6 april övergångsordningar och undantag från kommande direktivförslag för att kunna acceptera slutsatserna. Regeringen anser att det är viktigt att ett beslut fattas om att rådet ska uppmana kommissionen att lägga fram förslag om inflationsuppräkning av minimiskatterna och om problemen med skatteklassificering av alkoholdryckerna, till exempel alkoläsk. Vi hade gärna sett en kraftigare ökning av alkoholskatterna och en positiv minimiskatt på vin. Det här är dock så långt vi kan komma denna gång. I nuvarande läge är det viktigaste att slutsatserna kan antas och att diskussionen om alkoholskatterna kan fortsätta inom EU.

Vi anser därför att Sverige bör acceptera att rådet antar de nämnda slutsatserna. Detta är trots allt ett steg i rätt riktning.

Anf.  100  LENNART HEDQUIST (m):

Jag tycker att det är bra att man tycks koncentrera sig på höjda minimiskatter på sprit. Jag tror att det är på den vägen man kan nå önskat resultat. Det är säkert betydligt svårare att åstadkomma den typen av beskattning på vin med hänsyn till strukturerna i Europa. Därför hälsar vi det välkommet att regeringen koncentrerar ansträngningarna just på att åstadkomma höjda minimiskatter på starksprit.

Anf.  101  MATS ODELL (kd):

Jag tycker också att det är glädjande att det görs framsteg på det här området och att folkhälsoaspekten ändå är någonting som tycks ha framtiden för sig. Vi har sett det på olika områden. Kan man av folkhälsoskäl förbjuda snus i större delen av EU måste man kunna diskutera även alkoholens folkhälsodimensioner.

Då har jag en fråga. Finansministern nämnde inte reaktionerna på initiativet om att gå in i de kvantitativa resandebestämmelserna. Det skulle vara intressant att höra om det över huvud taget fanns reaktioner på det inspel som svenska och nordiska regeringar har gjort här.

Anf.  102  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ att vi trycker på i den här frågan. Det verkar som att det faktiskt får effekt.

Jag tänkte fråga om det känns lättare nu än för kanske ett antal år sedan. Hur känns läget allmänt när det gäller att höja nivåerna kraftigare? Har vi ökad förståelse jämfört med tidigare?

När det gäller alkoläsk: Vad är egentligen problemet? Är det att man räknar den som läsk, eller är det namnet? Egentligen borde man utgå bara från alkoholhalten och räkna den som annan alkohol med samma halt.

Anf.  103  ULF HOLM (mp):

Jag kan dela regeringens åsikt i denna fråga. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi tar några steg framåt, även om inte ända i mål.

Men jag har en fråga om det nordiska initiativet, som togs för ett tag sedan. Vilka reaktioner har kommit på det? Kommer man i det som ska vara en diskussion lyfta upp införselkvoterna? Jag tror att det är viktigt att börja lyfta upp frågan och nämna den i alla fall för svenskt vidkommande. Jag inser att det kanske inte kommer att bli något beslut på mötet, men det är bra om vi nämner det i alla fall.

Anf.  104  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi tycker att det är bra att man ändå kommer någonvart med skatterna när det gäller det allra viktigaste, nämligen spriten och alkoläsken. Sedan skulle jag vilja veta lite mer om privat införsel, om det finns någon öppning, att det skulle kunna i något annat spår.

Till sist: Vilken typ av storleksordning på övergångslösningarna för de nya medlemsstaterna kan det handla om med tanke på att det ändå för vår del är införseln från just Baltikum och Polen som kanske är det stora problemet. Vilken effekt kan man tänka sig att de övergångsreglerna får för Sverige?

Anf.  105  PER BILL (m):

Om man ska nå framgångar med alkoläsken är det viktigt att man också försöker att täppa till ciderspåret. Riktig cider kommer från en jäst produkt, från framför allt äpplen och päron, medan mycket av det som våra unga ofta dricker i dag inte har något som helst att göra med cider utan är alkoläsk som man kallar cider. Det kan vara någonting som kan vara bra att ta med sig i de här diskussionerna. Då tror jag också att man slipper en ganska tung lobbygrupp som tycker att cider är precis lika mycket en måltidsdryck som vin eller öl.

Anf.  106  Finansminister PÄR NUDER (s):

Först i allmänna ordalag om hur jag bedömer läget. Jag uppfattade det som att det finns en rörelse på gång i riktning mot ökad insikt och förståelse om alkoholens skadliga folkhälsoeffekter, otvetydigt så. Till och med i mina samtal med min franske kollega finns en förståelse för de problem som alkoholen utgör, även om Frankrike som ett vinproducerande land har ett betydande motstånd att göra någonting när det gäller vin. Men nu är det en klar riktning. Som jag tror att jag har sagt till nämnden tidigare uppfattar jag det så att det också i kommissionen finns en växande insikt. Då talar vi inte bara om dem som är folkhälsoansvariga, utan också om min motpart i detta sammanhang, kommissionären Kovács, som är skatteansvarig.

Jag fick frågor om de indikativa nivåerna. Nej, vi har inte fått några reaktioner i det här sammanhanget. Det innebär inte att vi tänker lägga oss platt bara för att vi inte i det här sammanhanget har fått någon reaktion. Tvärtom finns det skäl att fortsätta att driva det. Som jag sade i min inledning tog jag upp det här på den lunch där Coreper och rådsarbetsgruppen fick det här uppdraget. Jag uppfattar att även i den frågan har man fått ett uppdrag, men det finns skäl att nämna detta även när den här diskussionen kommer upp att vi alltjämt har den positionen och att vi utgår från att kommissionen och ordförandeskapet återkommer. Samtidigt ska vi naturligtvis ha klart för oss att här rör vi oss på marker där det säkert finns ett betydande motstånd.

Vi tar med oss Per Bills synpunkt när det gäller cider i den fortsatta beredningen.

Alkoläsken, Hillevi Larsson, fanns inte när det här blev aktuellt, så den måste inrangeras helt enkelt i systemet.

Anf.  107  MATS ODELL (kd):

Det är glädjande att den här processen har kommit i gång. Man kan se när det gäller exempelvis tobaksrökningens öden och äventyr ute i Europa att det på några år skett en total omsvängning, något som ingen trodde var möjligt. Folkhälsoaspekten har slagit igenom. Det har varit en kombination av hälsoaspekter i det civila samhället och olika grupper som har arbetat aktivt med detta.

Min uppmaning till regeringen är att kanske satsa en del av de relativt stora inkomster, som kungariket Sverige har från olika hantering och produktion av alkoholhaltiga drycker, på lobbyverksamhet tillsammans med det civila samhället i de länder som är mest kritiska för att få till stånd en förbättring av läget. Låt Vin&Sprit och en del andra vara med och finansiera en sådan kampanj. Det vore bra även ur konkurrenssynpunkt.

Anf.  108  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ville bara påminna om min fråga, om det finns någon indikation på vad övergångslösningarna för de nya medlemsstaterna kan handla om i tid och pengar.

Anf.  109  Ämnesrådet GUNILLA NÄSMAN:

Det är lite oklart vad det kommer att handla om för övergångslösningar. Vi har hört från flera olika håll att det är många som har problem med det. Flera vill ha undantag, och flera vill ha långa övergångsperioder. Det här är en fråga som får diskuteras. Kommissionen kommer inte att komma med något förslag förrän inom tidsramen 2006.

Jag tror att detta kommer att diskuteras ganska ingående på Ekofin. Det var ett Ekofinmöte i december där man tog upp frågan, och sedan togs frågan upp även i Coreper. Då var det många som indikerade att de hade olika problem. Det är flera av de nya medlemsstaterna som har problem, men det har även indikerats problem från gamla medlemsstater.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till frågan om finansiering av utvecklingsbiståndet.

Anf.  111  Finansminister PÄR NUDER (s):

Vid en första anblick kan det verka lite olämpligt att den här typen av frågor diskuteras vid Ekofinrådet, men vid närmare eftertanke är det från svenska utgångspunkter väldigt bra att så sker. Det finns ett växande engagemang bland finansministrarna för att diskutera de här stora och viktiga utvecklingsfrågorna. Det ska naturligtvis ses i ljuset av att 2005 är ett oerhört viktigt och centralt år med tanke på att millenniemålen ska utvärderas efter fem år vid toppmötet i september i New York. Det är i ljuset av det som vi nu lägger ökat krut bakom orden i de här sammanhangen.

Bakgrunden är den som vi alla känner till, att med de nuvarande och framtida ökningarna av biståndsvolymerna kommer millenniemålen inte att kunna nås till 2015. I ljuset av det har det tillkommit ett antal aktuella förslag för att snabbt här och nu öka de globala biståndsflödena. De olika initiativen diskuteras i olika forum, bland annat i Ekofinrådet.

Viktigt att betona är naturligtvis, innan vi ger oss in i att diskutera bistånd, att det krävs väldigt mycket mer än bara bistånd för att nå millenniemålen. Det krävs stora ansträngningar av utvecklingsländerna själva för att förbättra samhällsstyrningen och förutsättningarna för tillväxt och fattigdomsbekämpning. Dessutom krävs framsteg vid förhandlingarna i Världshandelsorganisationen om handelshinder.

Avsikten med den diskussion som vi ska ha nästa vecka i Ekofinrådet är att ge vägledning till EU:s ställningstagande kring de förslag om finansiering av bistånd som nu diskuteras. Det är framför allt tre typer av finansieringskällor som är aktuella i diskussionen. Det är innovativa mekanismer, såsom det brittiska IFF-initiativet, International Financial Facility, olika former av skatter samt möjligheten till ytterligare skuldavskrivningar.

Direkta ökningar av rika länders biståndsbudgetar är naturligtvis det bästa sättet att öka de globala biståndsflödena. Givet de svårigheter som flera länder har för att göra detta tillräckligt snabbt och givet att man utgår från väldigt låga biståndsnivåer välkomnar jag en diskussion om alternativa finansieringsformer. För att uttrycka sig rakt på sak: Afrika har inte råd att vänta på att fler länder kommer upp till de stipulerade 0,7 procenten.

De principer som förutses vägleda EU:s ställningstagande i de olika förslag som presenteras tycker jag är välgrundade och genomtänkta. Det brittiska IFF-initiativet, som lanserats av Gordon Brown, är det mest realistiska alternativet. Vi ger därför detta principiellt stöd.

Vad gäller förslaget om internationella skatter förtjänar skatt på flygbränsle en närmare granskning.

Det är också positivt att fattiga länders skulder återigen står högt på dagordningen. Det är tydligt att ytterligare multilaterala skuldavskrivningar för vissa, dock inte för alla, länder är motiverade för att nå långsiktigt hållbar skuldnivå. Varje lands unika förutsättningar och situation bör vara vägledande för våra insatser snarare än standardiserade lösningar. Skuldavskrivningar är endast en bland flera biståndsformer.

Anf.  112  MATS ODELL (kd):

Det är utmärkt att det har blivit ett ökat intresse och en ökad uppmärksamhet för behovet av ökade biståndsresurser. Det man naturligtvis fundera på är var Sverige hamnar. Det står under svensk ståndpunkt att initiativet i första är ämnat för länder som ligger under 0,7–procentsmålet och som aviserat ökade biståndsvolymer men ännu inte levererat.

Sveriges och övriga 0,7-länders roll bör vara att främja ett bättre deltagande i IFF och att se till att faciliteten sköts väl. Skulle Sverige alltså inte alls beröras av detta? Är det så man ska tolka detta? Är det bara de länder som ligger under 0,7 % som ska få en skatt på flygbränsle till exempel, eller hur är detta tänkt? Jag tycker att det är ganska otydligt. Vilka regionalpolitiska konsekvenser får till exempel en skatt på flygbränsle för ett så glest befolkat och avlångt land med sådant extremt utlandsberoende som vårt, om vi går med i en sådan facilitet? Jag tycker att man bör utreda detta innan man bara säger ja.

Anf.  113  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kan hålla med om hela ingången i detta, och det är väldigt bra om regeringen driver på. I och för sig händer det att även Sverige hamnar i det läget att vi inte lever upp till våra åtaganden. Det utbetalade biståndet är avsevärt lägre än det vi i riksdagen har beslutat, men det är en annan fråga.

Det som jag reagerade på är att det i det utsända materialet står att regeringen ställer sig bakom IFF-initiativet, och det tycker jag låter intressant, liksom de andra punkterna. Men här sägs muntligt att också det här med olika internationella skatter förtjänar en närmare granskning. Men det fanns inte med bland de utsända ståndpunkterna. Då måste jag lägga in att vi inte riktigt delar den uppfattningen. Det är inte fler skattebaser som behövs. Det finns tillräckligt mycket skattebaser i Europa och i världen, utan det är en större biståndsvilja som behövs. Olika innovativa metoder för att komma på nya skattebaser är för det första inte en lösning på någonting. För det andra är det möjligt att en flygbränsleskatt är något mindre dum och dålig än en skatt på valutatransaktioner, men det drar ändå lite åt det hållet. Med tanke på vilken brandkårsuppryckning som Europas stater gjorde när flygbranschen efter 11 september fick dyrare försäkringspremier och ställde omedelbart upp med olika typer av statsgarantier och statsstöd, undrar jag vilka det är som tycker att man ska lägga denna kostnad på flygbränslet och flygindustrin. Det står att det har fått visst stöd. Jag skulle vilja höra vilka det är utöver Frankrike, som ju annars är det land som är väldigt snabbt på statsstödsidéer. Det är obegripligt hur man har kommit fram till det.

Vilka länder är det som har lämnat ett visst stöd för en skatt på flygbränsle? Jag tror inte alls att det är välfungerande. Redan nu mellanlandar man för tankning på de ställen där det är billigare i olika regioner i världen. Jag tycker att det verkar vara en missriktad idé. Över huvud taget känns olika idéer att hitta nya skattebaser inte som en relevant frågeställning, utan det är betalningsviljan som saknas i den rika världen.

Anf.  114  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Det är glädjande att höra att finansministern välkomnar alternativa finansieringsförslag. Bland alla de förslag som diskuteras finns det ett som handlar om försäljning eller uppvärdering av IMF:s guldreserv. Min fråga är om ministern tänker lyfta fram det förslaget under diskussionerna.

Anf.  115  JOE FRANS (s):

Jag tänkte bara understryka vikten av Sveriges aktiva engagemang i det här ärendet. Det viktiga är ändå att hitta mekanismer som är långsiktiga och hållbara över tid så att det inte bara blir engångsinput till finansiering.

Anf.  116  Finansminister PÄR NUDER (s):

När det gäller till att börja med det brittiska IFF-initiativet ska jag säga, för att alla ska få klart för sig vad det handlar om, att det handlar om att här och nu åstadkomma en ökad biståndsvolym. Samtidigt måste vi fortsätta att utöva stark påtryckning på de länder som befinner sig alltför lågt i sitt bistånd. Det får inte bli en ursäkt för att gå från nivån 0,3–0,4, som många länder befinner sig på, upp till den stipulerade 0,7. Det handlar om att här och nu åstadkomma en front loaded aktion. Sverige deltar redan i ett pilotprojekt av den här karaktären inom ramen för det så kallade GAVI-iprojektet som handlar om vaccinering, som bygger på samma princip som det brittiska IFF. Det är bara det att IFF är ett GAVIiprojekt uppskalat, i betydelsen vidare nivå. Syftet med IFF handlar om att eftersläntrarna här och nu ska kunna bidra till situationen i Afrika, utan att vi för den skull ska kunna kräva av dem att de under de närmaste åren ska grå från 0,3 till 0,7. Det är helt enkelt orealistiskt.

Man får lite hålla isär frågorna om IFF och skatt på flygbränsle. Jag uttryckte mig medvetet mycket vagt i frågan om internationella skatter. Skatten för flygbränsle ”förtjänar en närmare granskning”. Det är en fråga om än så länge är på idéstadiet. Den är lanserad av president Chirac, men som jag upplever det finns det åtminstone bland finansministrarna en ökad insikt om att detta kanske någon gång i en framtid kan bli intressant. Det här måste naturligtvis utredas väldigt noggrant så att det inte får sådana negativa effekter som flera av ledamöter har vittnat om och att det så att säga finns safe havens här och var. Men av alla de olika idéer som har uppkommit på att hitta global gemensam finansiering av utveckling i de fattiga länderna är detta enligt min mening betydligt mer intressant än de skatter som har förekommit i diskussioner om kapitaltransaktioner.

IMF:s guldreserv är en fråga som inte kommer att diskuteras i det här sammanhanget, men som jag redovisade i det sammansatta utrikes- och finansutskottet häromdagen kommer den att diskuteras på IMF:s årsmöte. Inom parentes sagt, även om det inte hör hemma här, är Sverige försiktigt positivt till att använda IMF:s guldreserv, under förutsättning att det sker på ett sätt som inte rubbar situationen på guldmarknaden eller på annat sätt. Det är inte heller någonting som ska ses som en långsiktig lösning på problemet. Den långsiktiga lösningen är att det behövs mer politisk vilja i väldigt många fler länder än i de få länder som når upp till 0,7 %.

Anf.  117  MATS ODELL (kd):

Pär Nuder svarade inte på frågan om tanken är att även de länder som ligger klart över ska vara med och införa de här skatterna. Man kan tänka sig att interkontinental och även svensk flygtrafik väldigt mycket bygger på ”hubbtänkande”. Man kan mycket väl föreställa sig att nya ”hubbar” för sådan verksamhet blir Zürich och Oslo till exempel. Det är en oerhört gränsöverskridande och rörlig aktivitet att flyga och där kan vi få en ny sparandedirektivdiskussion där man ska piska in ett antal territorier som också är flygplatser. Det är precis samma problematik som i fråga om Tobinskatten eller motsvarande.

Huvudfrågan är: Ska även de som ligger så högt som exempelvis Sverige och inte minst Norge, även som Norge inte är medlem i EU men har den högsta andelen bistånd i världen, vara med?

Anf.  118  Finansminister PÄR NUDER (s):

Norge har precis som Sverige uttalat sitt principiella stöd för IFF-initiativet, trots att vi principiellt tycker att de som sackar efter i grund och botten borde öka sina nationella biståndsbudgetar. Men både Sverige och Norge är också beredda att bidra ekonomiskt för att ge det här legitimitet och kredibilitet för att få det i gång här och nu.

Frågan om internationella skatter, flygbränsle eller någonting annat, ligger långt fram i tiden. Det handlar inte om IFF-initiativet som är att här och nu för få till stånd push i biståndsaktiviteten i världen.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa fråga: Det finansiella perspektivet.

Anf.  120  Finansminister PÄR NUDER (s):

Ordförandeskapet kommer att presentera sin förhandlingsmodell för det finansiella perspektivet, den så kallade förhandlingslådan. Denna presenterades första gången för utrikesministrarna den 16 mars. Som bekant är det luxemburgska ordförandeskapets ambition att en politisk uppgörelse om EU:s nästa finansiella perspektiv ska vara möjlig i juni i enlighet med rådets fleråriga arbetsprogram. Lådan omfattar olika kategorier i kommissionens förslag samt både inkomst- och utgiftssidan. Därutöver innehåller dokumentet principfrågor och utestående frågor som bör diskuteras för att tidtabellen ska kunna hållas.

Regeringens allmänna ståndpunkt om det finansiella perspektivet är kända för nämnden. Jag tror att statssekreterare Danielsson har varit inför den här gruppen och pratat om detta. Inför mötet i Ekofin skulle jag vilja framhålla följande.

För det första: Vi är positiva till ordförandeskapets ambition att hålla tidtabellen som siktar på en politisk uppgörelse i juni. Regeringen avser att konstruktivt försöka bidra till detta mål, men det är viktigt att poängtera att innehållet i en uppgörelse är viktigare än att hålla tidtabellen.

För det andra: Förhandlingslådan i sin nuvarande form återspeglar i alltför hög grad kommissionens ursprungliga förslag.

För det tredje: Framsteg som gjordes i förhandlingarna under tidigare ordförandeskap, inte minst det nederländska, och framför allt definiering av förhandlingsfrågorna har utelämnats ur dokumentet liksom överenskomna principer som identifierats. Detta innebär att ordförandeskapets förslag till förhandlingslåda är missvisande. Omfattande ändringar behövs om en uppgörelse ska bli möjlig.

För det fjärde och slutligen: Det är glädjande att ordförandeskapet har tagit med både inkomst- och utgiftssidan i förhandlingslådan. En slutuppgörelse måste innebära en lösning på den orättvisa fördelningen av finansieringsbördan mellan medlemsländer på liknande välståndsnivå.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Finns det något speciellt när det gäller A-punkterna? Finns det något som ledamöterna vill fråga om på A-punkterna?

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punkterna.

Vi tackar finansministern med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (Gymnich) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  13  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 5

Anf.  14  PER BILL (m) 5

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  16  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  21  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  23  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 10

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  36  BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  37  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  39  LEIF BJÖRNLOD (mp) 11

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  41  LEIF BJÖRNLOD (mp) 12

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  45  LEIF BJÖRNLOD (mp) 13

Anf.  46  BEATRICE ASK (m) 13

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 15

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 15

Anf.  55  LEIF BJÖRNLOD (mp) 16

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 16

Anf.  57  BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 17

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 17

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 19

Anf.  67  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 20

Anf.  68  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  70  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 20

Anf.  71  BEATRICE ASK (m) 20

Anf.  72  LEIF BJÖRNLOD (mp) 21

Anf.  73  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 21

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  75  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 21

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 22

4 §  Ekofin 23

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  78  Finansminister PÄR NUDER (s) 23

Anf.  79  LENNART HEDQUIST (m) 23

Anf.  80  KARIN PILSÄTER (fp) 23

Anf.  81  Finansminister PÄR NUDER (s) 23

Anf.  82  Statssekreterare JENS HENRIKSSON 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  84  Finansminister PÄR NUDER (s) 24

Anf.  85  KARIN PILSÄTER (fp) 25

Anf.  86  MATS ODELL (kd) 25

Anf.  87  Finansminister PÄR NUDER (s) 25

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  89  Finansminister PÄR NUDER (s) 25

Anf.  90  KARIN PILSÄTER (fp) 26

Anf.  91  Finansminister PÄR NUDER (s) 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  93  Finansminister PÄR NUDER (s) 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  95  Finansminister PÄR NUDER (s) 26

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  97  Finansminister PÄR NUDER (s) 27

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  99  Finansminister PÄR NUDER (s) 28

Anf.  100  LENNART HEDQUIST (m) 28

Anf.  101  MATS ODELL (kd) 28

Anf.  102  HILLEVI LARSSON (s) 29

Anf.  103  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  104  KARIN PILSÄTER (fp) 29

Anf.  105  PER BILL (m) 29

Anf.  106  Finansminister PÄR NUDER (s) 30

Anf.  107  MATS ODELL (kd) 30

Anf.  108  KARIN PILSÄTER (fp) 30

Anf.  109  Ämnesrådet GUNILLA NÄSMAN 30

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  111  Finansminister PÄR NUDER (s) 31

Anf.  112  MATS ODELL (kd) 32

Anf.  113  KARIN PILSÄTER (fp) 32

Anf.  114  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 33

Anf.  115  JOE FRANS (s) 33

Anf.  116  Finansminister PÄR NUDER (s) 33

Anf.  117  MATS ODELL (kd) 34

Anf.  118  Finansminister PÄR NUDER (s) 34

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  120  Finansminister PÄR NUDER (s) 34

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 35