Fredagen den 7 maj 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:30

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från informellt ministermöte den 2–4 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 maj 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Till att börja med skulle jag för formens skull vilja fråga om det är okej att Olof Åkerrén från skatteutskottet är närvarande vid dagens sammanträde. Jag tycker att det är ett bra initiativ att det kommer folk från övriga utskott och lyssnar. Kan vi godkänna närvaron? Ja.

Vi hälsar finansministern med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med information från förra Ekofinmötet och går därefter in på samråd och information.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju fått en kommenterad mötesrapport. Jag kan lämna kommentarer även om jag själv inte var med på det informella mötet, utan det var Gunnar Lund som deltog där. Om det finns frågor ska jag försöka besvara dem.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Hur är läget när det gäller IMF-chefen? Är det klart att det blir den spanske finansministern?

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Han utsågs under veckan. Det är, också formellt, klart.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Finns det några övriga frågor? Nej. Då går vi vidare på dagordningen.

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju fått en kommenterad dagordning. Det finns två korrigeringar. Den första gäller oklarheten om kommissionens rekommendationer till Portugal respektive Italien. Det är fortfarande oklart om framför allt Italien av formella skäl kommer att kunna tas upp.

Den andra gäller tillkommande ärende av karaktären falsk B-punkt och handlar om utlåningsmandatet för Europeiska investeringsbanken för investeringar i Ryssland. Jag ska återkomma till båda dessa punkter.

När det sedan gäller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken är det en vanlig orienteringsdiskussion. Detta är första gången som vi inte kommer att utforma helt nya riktlinjer utan endast uppdatera de gamla på de punkter som behövs.

Den stora nyheten jämfört med förra året är att de nya medlemsländerna nu behandlas för första gången. Budskapet här är att dessa länders utmaningar i hög grad liknar dem som de gamla medlemsländerna möter, men i en del fall är de ännu mer krävande. Det gäller exempelvis arbetsmarknad. Många av de nya medlemsländerna har mycket hög arbetslöshet, och det är därför viktigt med reformer på ett brett fält. Man måste också se till lönebildningen så att den står i samklang med prioritetsutvecklingen.

Vidare gäller det att höja arbetskraftens konkurrensförmåga bland annat genom investeringar i utbildning. Konkurrensen är ett område som måste stärkas genom att förbättra myndigheternas förmåga att genomdriva lagstiftning när det gäller bildande och avveckling av företag. Självfallet ställer vi oss från svensk sida bakom sådana synpunkter.

För svensk del har rekommendationerna sedan förra året inte förändrats. Då handlade det som bekant om reformer för att göra det mer lönsamt att arbeta, stärka konkurrensen och öka effektiviteten i den offentliga sektorn. Den här gången har just dessa saker inte tagits upp, och jag väntar mig därför inte någon närmare diskussion om just detta eftersom det inte finns några nyheter för Sveriges del.

Det är också så, vilket nämnden säkert minns, att Sverige var det land som förra året fick det lägsta antalet rekommendationer.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går så över till nästa punkt.

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska också anta slutsatser om gemensamma metoder för att beräkna så kallade produktionsgap. Det är beräkningar som används för att bedöma resursläget i ekonomin, och de ligger till grund för bedömning av hur medlemsländerna lever upp till åtagandet om överskott eller nära balans i de offentliga finanserna enligt stabilitets- och tillväxtpakten.

Från svensk sida stöder vi i princip de föreslagna metoderna för att beräkna produktionsgap. Vi välkomnar också det arbete som gjorts för att förbättra metoderna och för att beräkna produktionsgapet för de nya medlemsstaterna. Sverige anser att bedömningar och rekommendationer av medlemsländernas budgetpolitik inte enbart ska baseras på resultaten från de föreslagna metoderna utan även beakta annan relevant information som kan påverka den potentiella produktionen och resursutnyttjandet.

Anf.  9  LENNART HEDQUIST (m):

Herr ordförande! Jag har en liten fråga i anslutning till detta eftersom man har bestämt sig för att använda en huvudmetod här.

Jag har noterat att till exempel den svenska Riksbanken vid sina analyser använder flera alternativa metoder för att få ett säkrare underlag. Bland annat finns en så kallad UC-metod, unobserved components, som brukar anses säkrare när man ska klarlägga BNP- och arbetslöshetsgapet just utifrån om det, med det siffermaterial man där får fram, föreligger tendenser exempelvis till ökad inflation.

Eftersom man nämnt huvudmetoden och den så kallade HP-metoden är min fråga närmast varför man inte uttryckligen gått in på att det finns flera alternativa metoder, bland annat den som den svenska Riksbanken och ECB använder. Jag vet inte om finansministern nu har någon kommentar till detta, men man kan ju ta upp frågan på mötet i annat fall.

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! När det gäller den här typen av kalkyler, bedömningar, är de alltid behäftade med stor osäkerhet, och jag vet inte hur långt in på tekniken vi kommer att gå på mötet. Det är möjligt att det i det förberedande arbetet har förts en sådan mer detaljerad diskussion. Mattias Hector, som varit med i förberedelserna, har möjligen en kommentar till hur tekniken har hanterats.

Anf.  11  Departementsrådet MATTIAS HECTOR:

Allmänt sett kan man säga att det, precis som sägs, finns många olika varianter, men här handlar det om att hitta en modell som man kan enas kring. Det är ju fråga om väldigt känsliga kalkyler, och ländernas förhållanden skiljer sig ganska kraftigt åt i olika sammanhang. Man måste hitta någonting att enas kring, vilket är själva kruxet. Sedan innebär detta inte att det i varje enskilt fall är den metod som passar bäst för det enskilda landet, men man måste alltså hitta någonting att enas kring. Jag tror att det är det som är kärnan här.

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill knyta an till det som Lennart Hedquist tog upp. Det har ju funnits anledning att konstatera att trots att man använder flera olika metoder och utifrån det försöker hitta en gyllene medelbedömning har det ändå på senare år för svensk del visat sig att man inte riktigt kunnat bedöma produktionsgapet. De här metodfrågorna är intressanta, men det är kanske ändå en mer teoretisk frågeställning.

Det jag funderar på i det här sammanhanget är om tanken är att man ska övergå till att lägga större vikt vid bedömningen av det strukturella underskottet i stället för det aktuella underskottet. Ligger det i korten nu att man mer ska övergå till det? Det känns som om en process för att revidera utformningen av 3-procentsregeln nu börjar vara på rulle, vilket också varit uppe till diskussion. Men från svensk sida och även från de andra har man sagt att det inte är aktuellt att revidera den nu.

Kanske kan det ändå på sikt finnas rationella skäl att göra bedömningen att underskottet kan vara större om man har en lägre statsskuld och så vidare. Min fråga är alltså: Jobbar man med detta i syfte att lägga större vikt vid den strukturella situationen snarare än vid den aktuella för enskilda år?

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det beror naturligtvis lite grann på vad man ska mäta mot. Man ska ju i olika sammanhang väga in både det kortsiktiga och det strukturella och sedan göra en bedömning av vad man vill åstadkomma. Det finns inga exakta mått i detta. I många fall är det snarast fråga om att på något sätt försöka läsa av färdriktningen.

I det här läget är det inte fråga om några nya ståndpunkter eller nya ställningstaganden. Snarast är det väl så att vi i den diskussion vi kommer att få framåt hösten eller vintern om tillväxt- och stabilitetspakten borde fokusera inte bara på 3-procentsgränsen utan kanske mer på det omvända, det vill säga hur man hanterar situationen i goda konjunkturlägen i framtiden. Det är ju egentligen i de goda konjunkturlägena som vi grundlagt de problem som vi skördat frukterna av de senaste åren.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Kommer rådet att anta slutsatser utifrån den här rapporten eller är det fråga om fortsatta förhandlingar?

Anf.  15  Departementsrådet MATTIAS HECTOR:

Man noterar rapporten och sedan kommer det att arbetas vidare med frågan på teknisk nivå.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Kommissionen presenterade nyligen ett antal rekommendationer till rådet om de offentliga finanserna i några länder. Det handlar om Portugal, Italien, Storbritannien och Nederländerna. Portugal kommer att tas upp och eventuellt också Italien, men det är mer osäkert.

Det föreslås att man ska avföra Portugal från den så kallade svarta listan, det vill säga ett förfarande mot ett alltför stort underskott som inleddes hösten 2002. Detta är en inte helt okomplicerad fråga eftersom Portugal är ett land som visserligen klarat av sina åtaganden och kommit under 3-procentsgränsen som rådet begärt, men man har gjort det genom en rad engångsåtgärder, och det innebär naturligtvis en osäkerhet inför framtiden.

Såsom rekommendationen från rådet utformades står det ganska klart att rådet inte har något val. Portugal har levt upp till kraven, och därför måste man avbryta processen mot landet. Faran för att de ånyo ska kunna bryta 3-procentsgränsen är dock inte över. Detta motiverar att man i beslutet bör påtala den risken liksom behovet av att de portugisiska myndigheterna i fortsättningen är vaksamma.

När det gäller Italien är det, som jag sade tidigare, av formella skäl osäkert om det kommer upp till en diskussion. Det finns betydande risker med den italienska utvecklingen, framför allt jämfört med stabilitetsprogrammet. Vi får väl avvakta och se vad som händer i det avseendet. Vi hoppas förstås att Italien kan ha en korrekt redovisning och framför allt att de också kan redovisa mer långsiktiga strukturella åtgärder så att det inte bara blir fråga om en kortsiktig diskussion kring Italien.

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill bara understryka att det är viktigt att stabilitets- och tillväxtpakten, som den heter i formella termer, följs. Om Italien så småningom kommer att behöva en varning ska de också få den, så att vi inte får fifflandet med att man ibland ger varningar och ibland inte.

Det är dock att notera att Portugal rätat upp situationen. Även om det finns de frågetecken som finansministern redovisar bör det noteras att de faktiskt strävat efter att följa stabilitetspakten. För detta bör man ge dem en blomma.

Anf.  19  PER ROSENGREN (v):

Jag undrar vad som händer med Tyskland och Frankrike. Det gäller framför allt Tyskland, som nu redovisar ytterligare rekordunderskott. Förs det några diskussioner kring situationen där?

Anf.  20  AGNE HANSSON (c):

Jag hade ungefär samma kommentar och kan instämma i de två tidigare inläggen.

Eftersom det i budgetsammanhang diskuteras både långtidsbudget och treårsbudget tycker jag att det finns anledning att också fråga sig vad som kommer att hända om dessa länder inte lyckas med sin stabilitet. Vad kommer det att få för konsekvenser för varje medlemslands utgiftstaxering, alltså medlemsavgiften till unionen?

Generellt kommer naturligtvis alla länder att drabbas i och med att vi då får en försvagad ekonomi och högre inflation. Det borde rimligtvis också leda till att varje lands medlemsavgift kan komma att öka. Det är ett viktigt momentum i den här diskussionen. Hur ser regeringen på det?

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Tyskland och Frankrike är för närvarande föremål för en domstolsprocess, och därför avvaktar man för att se vad som händer där. Sedan får man återkomma och se vilka slutsatser som ska dras. Många hoppas att det ska komma någon form av besked från domstolen före sommaruppehållet, som ju för EU:s del är i augusti månad, men någon säker tidtabell kan vi aldrig ha på det här området.

I fråga om Portugal är det en balanspunkt. De har gjort framsteg, men det finns fortfarande betydande risker kvar när det gäller att hålla den balansen. Det som de har gjort är bra, men frågan är om det är långvarigt och därmed en permanent förbättrad situation.

Slutligen: Om det finns länder som under lång tid framöver kommer att släpa efter, ha stora underskott och inte klara 3-procentsgränsen, är detta självklart en trovärdighetsfråga för hela stabilitets- och tillväxtpakten. Ytterst är det också en fråga som naturligtvis kommer att negativt påverka tillväxttakten i Europa. Om det får budgetkonsekvenser eller medlemsavgiftskonsekvenser är omöjligt att säga någonting om. Vi har från svensk sida varit mycket tydliga och tillsammans med ett antal andra länder hela tiden varit mycket restriktiva med att vi inte ska ha någon expansion på utgiftssidan.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

I diskussionerna om ett nytt fördrag har holländarna varit benhårda beträffande tillväxt- och stabilitetspakten, och de har också understött domstolsförfarandet. Kommer den här frågan, alltså kopplingen mellan stabilitetspakten och de aktuella diskussionerna i regeringskonferensen, att tas upp? Tror finansministern att det görs en koppling på finansministermötet? I så fall hoppas jag att finansministern stöder de holländska ståndpunkterna.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Såvitt jag känner till kommer frågan inte att väckas på det sättet, men man vet aldrig. Vi har tillsammans med Holland och några andra hållit en mycket konsekvent linje beträffande tillämpningen av stabilitetspakten. På den punkten kommer vi att fortsätta att stå på oss.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag har förstått att det här inte är någon beslutspunkt utan kan betraktas som en information. Är det riktigt uppfattat? Då godkänner vi informationen och går vidare.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kommer upp två finansmarknadsärenden inom ramen för handlingsplanen för finansiella tjänster, så kallade falska A-punkter. Det innebär att medlemsstaterna redan är överens och att det alltså inte blir någon större diskussion.

Den första punkten gäller en politisk överenskommelse om direktiv om öppenhetskrav för emittenter, det så kallade transparensdirektivet. Direktivet är ett led i den så kallade handlingsplanen för finansiella tjänster som ska harmonisera regler som styr handeln på den finansiella marknaden inom Europeiska unionen. Syftet med direktivet är att harmonisera informationskraven som gäller för noterade bolag för att på så vis skapa ett gemensamt regelverk för de finansiella marknaderna i Europa. Förslaget innehåller bestämmelser om årsredovisningar, och det som är nytt är att det även ska finnas halvårsrapporter och kvartalsinformation.

Förslaget innehåller också en regel om offentliggörande av förändringar i större aktieinnehav, så kallad flaggning. Sverige har i diskussionerna om direktivförslaget verkat för att samma höga informationskrav som gäller för noterade bolag i Sverige också ska gälla på andra marknader i Europa. Dit hör exempelvis kravet på publicering av kvartalsrapport.

Även om vi inte fullt ut nått en sådan framgång i förhandlingarna som vi hade önskat tycker vi att direktivet är en klar förbättring i förhållande till vad som gäller i dagens EG-rätt. Därför kommer vi att rösta för kompromissen. Det bör också påpekas att direktivet är ett så kallat minimidirektiv, som innebär att medlemsstaterna kan införa strängare regler om de så önskar. Detta får vi överväga även för vår del när vi senare ska genomföra direktivet i Sverige.

Det andra direktivet utgör en del av ett paket för att utvidga den så kallade Lamfalussyprocessen till att även gälla bank‑, försäkrings- och fondmarknadsområdena. Denna mer effektiva lagstiftningsprocess är en nödvändig förutsättning för att lagstiftning om finansiella tjänster ska hänga med i utvecklingen på området.

Själva direktivförslaget innebär i huvudsak tekniska justeringar, och den avgörande frågan har varit hur parlamentets krav på inflytande ska tillgodoses. Nu finns en kompromiss på området. På Ekofinrådet ska vi därför kunna göra en formell politisk överenskommelse där man accepterar de ändringar som parlamentet röstat igenom. Vi har från svensk sida hela tiden varit positivt inställda till en utvidgning av Lamfalussyprocessen och stöder därför överenskommelsen.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har varit uppe i EU-nämnden tidigare, senast den 21 november, och det fanns då en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag finner att det även i dag finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller information som vi kommer att få från kommissionen om hur det går med förhandlingarna om sparandedirektivet mellan tredjeländer eller så kallade beroende och associerade territorier. En förutsättning för att direktivet ska kunna tillämpas är att vi har avtal med Schweiz, Liechtenstein, San Marino, Monaco, Andorra, kanalöarna, Isle of Man samt de beroende eller associerade territorierna i Västindien om att de tillämpar bestämmelser likvärdiga dem som finns i direktivet.

En annan viktig fråga gäller ett avtal med Schweiz om sparande utan att man ingår avtal på övriga områden, exempelvis Schengen, som diskuterats mycket med Schweiz. Schweiz har eftersträvat en paketlösning, och därför planeras nu ett toppmöte mellan Europeiska unionen och Schweiz för att lösa upp de knutar som är kvar.

Anf.  28  PER ROSENGREN (v):

Vad är det för krav Schweiz ställer beträffande bedrägeribekämpningen för att acceptera sparandedirektivet?

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De har haft en rad krav som i första hand hängt ihop med banklagstiftningen om sekretess. Där har det funnits konflikter eftersom EU velat öppna upp sekretesslagstiftningen. Huvudproblemet under senare tid har dock varit att Schweiz inte vill teckna avtal enbart på det här området utan vill koppla det till Schengen och en rad andra saker.

Vi har från EU:s sida tyckt att var sak ska behandlas för sig. Det gäller alltså inte bara dessa sakdiskussioner, som funnits länge, utan framför allt är det kopplingen som varit besvärlig.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Nästa punkt gäller preliminärt budgetförslag.

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Detta är en informationspunkt där vi kommer att få en presentation av kommissionen om budgetförslaget. Budgeten för 2005 är ju den första budget som rymmer åtgärder för att det utvidgade EU med 25 medlemsstater ska kunna arbeta under ett helt år. Budgeten ska därför förhandlas fram med de 25 medlemsstaterna.

Det är också en budget där reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken nu får direkt effekt. Det innebär ökade kostnader för direktstöd med över 1,9 miljarder euro. Betalningarna för strukturfonderna ökar med 15 %, och för kategori 3, Inre politik, föreslår kommissionen en marginal om endast 53 miljoner euro. För kategori 5, Administration, saknas marginal till taket helt. När det gäller kategorin Externa åtgärder överskrider kommissionens förslag taket i det finansiella perspektivet, och därför föreslår kommissionen att det så kallade flexibilitetsinstrumentet ska användas för att finansiera återuppbyggnadsåtgärder i Irak.

Vi är kritiska till kommissionens förslag eftersom vi inte tycker att det är tillräckligt budgetrestriktivt. Därför kommer vi i de fortsatta förhandlingarna att dels se till att betalningarna sänks från den nivå som kommissionen föreslagit, dels se till att taket i det finansiella perspektivet måste respekteras och att man ökar marginalerna inom kategorierna 3, 4 och 5 för att inte riskera obehagligheter i fortsättningen.

Anf.  32  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi kommer tillbaka till den här frågan, men först vill jag kraftigt understödja det finansministern sade, nämligen att detta ska ske i enlighet med det finansiella perspektivet. Den disciplinen måste man ha. Det är ju hela idén med det finansiella perspektivet.

När det gäller flexibilitetsinstrumentet är det avsett för just det som vi skulle kalla oförutsedda utgifter. Det betyder att man inte kan planera en förutsedd utgift under rubriken Oförutsedda utgifter. Det strider mot hela den idén. Det har gjorts försök tidigare – alltså inte bara den här gången – att göra kompromisser och så att säga försöka sticka in saker i detta. Men det ska användas under pågående budgetår när genuint oförutsedda saker inträffar. Då kan man behöva det, men inte annars. Där delar jag alltså finansministerns uppfattning.

Jag vill ta upp två andra saker. Det första gäller ramprogrammet för forskning. Bekymret är att det är för mycket industristöd och för lite forskning – höll jag på att säga – i det ramprogrammet. Egentligen borde man omstrukturera det åt grundforskningshållet. En del av utgifterna borde rätteligen bäras av industrin själv, alltså utvecklingskostnader av olika slag.

Vi har ett pågående ramprogram och man kan därför inte ändra så mycket i spelreglerna under tiden, men man bör redan nu säga att om man ska göra ökade satsningar på forskning ska det vara på just forskning och inte så mycket på den delen av utvecklingskedjan som företagen själva ska bära.

Det andra gäller livsmedelshjälpen. Det står på ett ställe att man ska öka livsmedelshjälpen, food aid. Då ställer jag mig frågan: Är det ökad svält någonstans som gör att vi verkligen behöver öka den hjälpen, eller handlar det om att gå bakvägen för att bli av med ett livsmedelsöverskott? Detta bör man titta på. Det kan vara oerhört destruktivt att ge livsmedelshjälp om det inte syftar till att i en akut situation verkligen hjälpa folk som svälter, utan i stället syftar till att få bort ett livsmedelsöverskott till följd av för höga jordbrukssubventioner. Jag tycker att man ska granska detta mycket noga. Jag vet inte vad som ligger bakom skrivningen, men varningsklockorna ringer när man läser sådant.

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi är ju oerhört restriktiva, och eftersom vi vill hålla oss under taket och se till att vi inte råkar ut för några obehagligheter under året tycker jag att det finns skäl att alltid granska varenda utgiftspost. Jag kan bara instämma i att alla farhågor naturligtvis ska genomlysas.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Kommissionen presenterade i februari sitt meddelande om en ny långtidsbudget för åren 2007–2013. Det har diskuterats bland utrikesministrarna och bland ambassadörerna i Coreper. Vi hade också en diskussion kring detta på det informella Ekofinmötet i april på Irland. Det finns ett budskap från oss sex länder som skrivit under deklarationen – Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige – att vi ska hålla oss till 1 % av EU:s bruttonationalinkomst. Kommissionens meddelande från februari bör enligt vår uppfattning alltså inte utgöra någon grund för de lagförslag som kommissionen senare ska presentera. Om man ska klara 1-procentsnivån som tak måste man i stället ha alternativa scenarier på mer realistiska utgiftsnivåer.

Vi har ju haft den här positionen uppe i EU-nämnden vid olika tillfällen och även nu senast vid den utfrågning som hölls av finans- och utrikesutskotten. Vi tycker att det sker en omläggning inom EU så att man lägger resurser på det som kan bli ett mervärde för strukturpolitiken, framför allt med fokus på de nya medlemsländerna.

Nu har fransmännen begärt att vi ska ta upp frågan om det finansiella perspektivet på nytt igen. Jag tror inte att det blir någon omfattande diskussion vid det här tillfället. Man får väl avvakta och se vad som händer längre fram under året helt enkelt.

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp):

Herr ordförande! Jag vill bara redovisa att Folkpartiet anser att jordbruksutgifterna inte ska öka med 2–3 % per år, utan det ska vara 0 % vid den här periodens slut, och gärna tidigare för den delen. Det är vår hållning.

Beträffande positioner: I den offentliga utfrågningen häromdagen angav Lars Danielsson en förstahandsposition och en andrahandsposition. Andrahandspositionen hade bland annat att göra med glesbygdsstöd. Kommer finansministern att vid den här sittningen, Ekofin, att gå in i positionsbestämning på det detaljerade sätt som Lars Danielsson redogjorde för vid den offentliga utfrågningen? I så fall har jag synpunkter på det.

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag tror att man faktiskt nu skulle återförvisa ärendet till kommissionen och be att få tillbaka ett förslag på enprocentsnivån. Det behövs ju ett underlag för de förhandlingar som sedan följer inom rådet som ligger på en rimlig nivå. Jag ser kommissionsförslaget som ett försök från Prodikommissionen att fullfölja de idéer som avvisades av konventet, och det står ju inte riktigt i samklang med det som konventet kom fram till. Därför tycker jag att det vore klokare att faktiskt återförvisa det och sedan få tillbaka ett förslag på enprocentsnivån någon gång i november eller december – det kommer ju en ny kommission per den 1 november – så att man inte sedan påbörjar kohandeln med det här som utgångspunkt. Vi vet ju att vid kohandel i ministerrådet finns det ju en tendens att de stora länderna vinner och att vi små inte blir så framgångsrika, och därför tror jag att det skulle vara klokt att få ett nytt kommissionsförslag på enprocentsnivån.

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Den bedömning som vi gör är att i det här läget, med tanke på att det har varit uppe nyligen på det informella Ekofin, blir det antagligen inte någon större och omfattande diskussion. Vi har skäl att understryka att vi ligger kvar på enprocentsnivån, och vi har ingen anledning att förflytta de positionerna på något sätt nu. Vi har krav på att tillkommande kommission på ett annat sätt än hittills respekterar också de önskemål som finns från de sex länderna. Men jag tror inte att det just nu blir några omfattande diskussioner med tanke på att det har diskuterats och att det händer en hel del saker under tiden framöver också vad gäller kommissionens sammansättning och annat.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då har vi övriga frågor.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Under den punkten kommer jag att be kommissionen om en rapport eller en information om det aktuella läget för samarbete vad gäller alkoholskatterapporten och fråga när den kommer att lämnas över till rådet. Enligt de direktiv som i dag finns på alkoholskatteområdet inom EU ska kommissionen regelbundet göra en översyn av och lämna en rapport till rådet om hur direktivets alkoholskattesatser påverkar inre marknaden. Senast 1995 gjorde kommissionen en sådan översyn, och det medförde inte några förändringar av direktivet vid det tillfället.

Kommissionen förbereder sedan en tid tillbaka en andra alkoholskatterapport. Den skulle lämnas redan för ett par år sedan men har ännu inte lämnats. Enligt uppgift har det inte varit möjligt att få majoritet inom kommissionen för ett förslag om en positiv minimiskattesats på vin. En rapport utan direktivändringsförslag vad gäller alkoholskatten har utarbetats inom kommissionen, och inte heller denna version har man kunnat få majoritet för bland kommissionärerna. Inga direktivändringsförslag kommer således att läggas fram i samband med alkoholskatterapporten, men den kommer att diskuteras i Ekofin efterhand.

Kommissionens kommande alkoholskatterapport är viktig därför att vi tycker att vi bör föra en sådan diskussion inom Europeiska unionen. Därför vill vi sätta press på kommissionen att försöka ta fram en sådan rapport så fort som möjligt.

Anf.  41  LENNART HEDQUIST (m):

Herr ordförande! Jag har en fråga till finansministern beträffande den svenska positionen mer konkret. Det är tydligt att det ingår att få en minimiskatt på vin, men därutöver är det väl kanske mer angeläget för Sverige att få en översyn av minimibeskattningen av spritdrycker.

Min fråga är alltså: När Sverige deltar i den här diskussionen – vilka är de konkreta svenska förslagen?

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag var i Danmark nu i helgen, och trots att jag är enögd kunde jag notera att det finns en betydande alkoholturism och att prisbilden är helt annorlunda än den svenska. Jag har ju läst i medierna om att det är ungefär halva priset i Danmark, men specialerbjudandena visar att förhållandet närmast är 1:3. Det här snedvrider ju konkurrensen, och vi får vad man, för att travestera en viss statsminister, skulle kunna kalla alkoholturism.

Jag är inne på samma linje som Hedquist: Det är klart att det är viktigt att man får bort nollskattemöjligheterna på vin, men jag tror att starkspriten är ett större problem. Där behöver man verkligen minimiskatter.

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp):

Det har ju skett någonting i de här fördragsförhandlingarna, nämligen vad gäller inre marknaden. Man ska ta hänsyn till tobak och alkohol, och handeln med de här varorna ska inte bara följa inremarknadslagstiftningen, utan även folkhälsoaspekten ska tas hänsyn till. Det är väl viktigt att finansministern så att säga följer upp den förändring som irländarna har föreslagit i fördraget. Det finns ju ingen anledning att i det här sammanhanget skynda på de här förhandlingarna, utan snarare bör man vänta ut att fördraget blir ratificerat.

Anf.  44  AGNE HANSSON (c):

Min fundering går i samma riktning. Vilka möjligheter finns det att få någon form av mera samlad alkoholpolitisk syn inom EU? Jag tycker att Sverige borde ta initiativ och driva den linjen med mer av harmonisering av skatter och minimiskatter på alla typer av alkoholdrycker, inte bara vin och starksprit utan också öl. Det som nu håller på att ske är ju orimligt. Det är inget land som tjänar på det. Det borde, tycker jag, vara en klar och rak linje från svensk sida att driva en sådan linje i EU.

Anf.  45  PER ROSENGREN (v):

Jag vill ansluta till det som Carl B Hamilton säger, och det gäller det uppvaknande som har skett nere i vissa länder i Europa, att man vill väga in folkhälsoperspektivet. Nu har vi ett antal nya länder. Tror finansministern att deras inställning kommer att försvåra en sådan utveckling, eller kommer den att underlätta?

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först och främst är syftet med att jag tar upp frågan att vi helt enkelt vill skärpa diskussionen om folkhälsoaspekten. Vi ser det som en fördel om fördraget kan återspegla det också i fortsättningen. Vi vill ju inte vänta till dess, utan vi vill driva på frågan redan nu i bred bemärkelse.

Ett skäl till att det inte har skett någon rapportering under mycket lång tid är att det har varit oenighet inom kommissionen kring det här. Det återspeglar ju också oenighet mellan länderna. Många har bara ett rent producentperspektiv på alkoholproduktionen och får inte in folkhälsoaspekten. Jag tror, som svar på Per Rosengrens sista fråga, att det kanske inte heller blir enklare med de nya länderna, eftersom de har ännu mer vidd i sina skattesatser än vad de gamla länderna har. Det kan naturligtvis ytterligare försvåra processen.

Om man ska säga något positivt tycker jag att det åtminstone i de gamla länderna – kanske inte lika mycket i de nya – ändå märks en tydlig vilja att inse allvaret kring folkhälsoutveckling vad gäller alkohol, och det pågår i flera länder en skarp diskussion om stärkt lagstiftning, trafiksäkerhet, trafiknykterhet och liknande. Jag ser att det i varje fall finns vissa positiva tecken som gör att man kan ta upp den här diskussionen. Men vi kommer från svensk sida att vara mycket tydliga om våra positioner och hur viktigt det är att lägga in folkhälsoaspekten. Vi försöker också jobba ihop med alla länder som kan knyta an till det här. Sedan får vi se om det är gamla eller nya länder som vi i första hand kan samarbeta med.

Anf.  47  LENNART HEDQUIST (m):

Det var ju ett allmänt svar angående positionen, och den kan det ju vara lätt att instämma i. Men när man för diskussionen om minimiskatter på till exempel starksprit: Hur ligger det svenska önskemålet där, och vad är realistiskt att driva?

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det mest realistiska som vi har tyckt är att aktualisera frågan när det gäller vin, eftersom vi så länge tyckt att det är orimligt att några länder har haft synpunkter på våra skatter exempelvis vad gäller relationen mellan vin och öl, men själva i realiteten via nollskatt på vin inte har bidragit på något vis till att höja nivån där. Där tror jag att minimiskatterna är oerhört angelägna. Sedan får det vara en fråga om hur vi kan vinna stöd för att flytta fram våra positioner också på andra områden.

Anf.  49  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har uppfattat att Sverige driver frågan om att införa en minimiskatt på vin. Samtidigt, finansministern, sett ur ett svenskt folkhälsoperspektiv, är det framför allt införseln av starksprit som är mest alarmerande. Vinpriserna, med den konstruktion vi har med Systembolag och grossister, skiljer sig inte så väldigt mycket mellan Sverige och de aktuella länderna. Den stora skillnaden är just att beskattningen i vissa länder av starksprit är så låg.

Det kan avhjälpas på två sätt. Det ena är att man får högre minimiskattesatser på starksprit. Det andra är ju att de svenska priserna går ned så att det sker en viss harmonisering och så att den svenska skattebasen på alkoholdrycker inte försvinner.

Min fråga är närmast: Hur avser regeringen att försöka kombinera de här två faktorerna?

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju alltid en svår balansakt. Om utgångspunkten är att man vill främja folkhälsan och därmed försöka hålla tillbaka akohoholkonsumtionen gäller det ju över hela fältet, oavsett om det är starksprit, öl eller vin. Vi har ju en oroande utveckling på konsumtionsområdet under senare år, även om den har tagit sig lite olika uttryck. Det är väl den bedömningen vi får göra då, att bedöma var vi ser att det finns störst möjligheter att nå framgång med en europeisk politik.

Det vi kan göra på hemmaplan hanterar vi ju själva. Där finns ju också skärningspunkter. Det är inte alltid så att en åtgärd klockrent ger bara positiva eller negativa effekter, utan den kan ge dubbla effekter, det vill säga om man sänker alkoholskatten här hemma kan det påverka konsumtionen på ett sådant sätt att vi visserligen får fler att köpa i Systembolagets butiker och färre att importera, men det kan ju också bidra till att höja den totala konsumtionen. Det här är en svår diskussion, och vi får återkomma till hur man kan hitta en sådan balanspunkt.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då finns det inga fler frågor. Då godkänner vi informationen.

Sedan har vi en till övrig fråga.

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är frågan om EIB-utlåning till Ryssland. I slutet av förra året nåddes en överenskommelse om det externa utlåningsmandatet för Europeiska investeringsbanken, det vill säga bankens utlåning till länder utanför EU, framför allt Ryssland. Det formella beslutet om detta har av tekniska skäl blivit försenat, och därför kan inte beslutet fattas förrän tidigast till hösten. För att den här förseningen av det formella beslutet inte ska leda till osäkerheter och för att inte EIB:s pågående förberedelser för exempelvis utlåning till Ryssland ska bromsas upp kommer Ekofinmötet att bekräfta den överenskommelse som nåddes i november förra året. Det är mer en säkerhetsåtgärd.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då är det här mer en information, då?

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja.

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en fråga, herr ordförande, i anslutning till detta. Utlåningen till Ryssland, villkoras den med att Ryssland fullt ut erkänner EU:s utvidgning? Det har ju funnits moment i detta som Ryssland har haft svårt att acceptera. Villkorar man det här på något sätt?

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är två olika diskussioner. Det pågår en diskussion om Ryssland och EU, och det har tagits olika initiativ för att på olika nivåer föra den dialogen. Det är en pågående dialog. I det här fallet är det en annan diskussion, nämligen om att också, vilket vi tycker är rimligt, inom Europeiska investeringsbanken skapa en balans mellan stödet till den norra och den södra delen av Europa. Den större diskussionen vad gäller relationen till Ryssland får väl föras i andra sammanhang. Det finns inte några sådana direkta kopplingar.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då godkänner vi informationen. Det finns inga A-punkter. Därmed är vi klara.

Då tackar vi finansministern med medarbetare!

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp) 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  9  LENNART HEDQUIST (m) 3

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  11  Departementsrådet MATTIAS HECTOR 3

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  15  Departementsrådet MATTIAS HECTOR 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  19  PER ROSENGREN (v) 5

Anf.  20  AGNE HANSSON (c) 5

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  28  PER ROSENGREN (v) 7

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  32  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m) 10

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  41  LENNART HEDQUIST (m) 11

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd) 11

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  44  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  45  PER ROSENGREN (v) 12

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  47  LENNART HEDQUIST (m) 12

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  49  LENNART HEDQUIST (m) 13

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m) 14

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 14