Fredagen den 7 juni 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:35

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Statsrådet Jan O Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 april

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2002

Anf.  1  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi börjar EU-nämndens sammanträde. Jag hälsar alla välkomna och förklarar sammanträdet öppnat.

Ordet går till Thomas Bodström, som börjar med en återrapport.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Det är en återrapportering från den 25 och 26 april. Då uppnåddes enighet om förhandlingsmandat för ordförandeskapet om straffrättsligt avtal med USA.

Rådet enades också om en metod för tillnärmning av straff. Däremot kunde man inte nå någon överenskommelse när det gäller rambeslutet om sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Jag återkommer till den frågan senare.

Vidare togs slutsatser om rasism och främlingsfientlighet.

Rådet godkände också ändringar i Europolkonventionen, som innebär att Europol ska kunna delta i gemensamma utredningsgrupper och anmoda medlemsstaterna att inleda, genomföra eller samordna utredningen.

I anslutning till rådet hölls ett möte med Rysslands inrikesminister Boris Gryzlov och justitieminister Jurij Tjajka.

Det är vad jag har att säga om det mötet.

Anf.  3  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det. Vi noterar detta.

Vi går vidare till dagordningen för nästa ministerrådsmöte.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har ännu inte fått någon A-punktslista, men vi har sammanställt en lista över troliga A-punkter. Rambeslutet om terroristbekämpning och rambeslutet om europeisk arresteringsorder är förstås två sådana troliga A-punkter.

En rad Europolpunkter förväntas också antas, bl.a. revisionsrapporter och ansvarsfrihet för Europols direktörer perioden den 1 juli 1999 till den 31 december 2000.

Anledningen till eftersläpningen är att Europols styrelse bordlade frågan med anledning av brottsmisstankar riktade mot en Europolanställd i mellanchefsställning. Den polis- och åklagarutredning som bedrivs i Nederländerna är nu i det närmaste slutförd. Samtliga instanser, den gemensamma kontrollkommittén, styrekonomen, budgetkommittén och styrelsen, har rekommenderat ansvarsfrihet för direktören.

Vi kommer att skicka den slutliga A-punktslistan till riksdagen när vi får den.

Anf.  5  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen begär ordet. Vi kan således ställa oss bakom detta.

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då går jag in på B-punkterna. Ni har fått skriftlig information om samtliga punkter. Jag tänkte gå in på punkterna 3, 4, 5 c, 10, 12, 14, 15 och 16 på dagordningen för själva rådsmötet samt punkterna 2 och 3 för den gemensamma kommittén.

Punkt 3 är en avrapporteringspunkt om terrorism. Punkt 4 är en informationspunkt om våld i hemmet. Punkt 5 c handlar om yttre gränskontroll, 10 om polisiärt och straffrättsligt samarbete mot terrorism, 12 om ett nytt förslag till direktiv om rättshjälp, 14 ett rambeslut om olaglig narkotikahandel, 15 ett rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, 16 ett rambeslut om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff.

Punkt 2 i gemensamma kommittén handlar om ett förhandlingsmandat för associering av Schweiz till Schengenregelverket. Punkt 3 handlar om en ändring av punkt 1 och 7 i artikel 40 i Schengenkonventionen, dvs. fortsatt övervakning över gräns.

Först tänkte jag nämna något om rapporteringspunkten om terrorismbekämpning. Det handlar om information från ordförandeskapet och ett antal rapporter som ska noteras av rådet. Ingen diskussion kommer alltså att hållas.

För det första är det ett s.k. strategidokument. Det utarbetas en gång under varje ordförandeskap och innehåller rekommendationer till mer konkreta terroristbekämpningsåtgärder.

För det andra ska ordförandeskapet informera om hur det har gått för den särskilda gruppen i Europol som har arbetat med terrorismfrågor. Gruppen består av sambandsmän från medlemsstaterna.

För det tredje är det uppdatering av en rapport från Europol om vilka säkerhetsåtgärder som har vidtagits i medlemsstaterna sedan den 11 september.

För det fjärde är det uppdatering av Europols halvårsrapport om hotet från extrema islamister.

Slutligen ska rådet informeras om att enighet i arbetsgruppen uppnåtts om en lista över terroristorganisationer som opererar i respektive medlemsstat. Listan är ett arbetsdokument, som inte har några juridiska följdverkningar.

Punkt 4 är våld i hemmet. Ordförandeskapet har genomfört en studie om våld mot kvinnor i EU:s medlemsstater samt en handledning för goda rutiner när det gäller att utrota våld mot kvinnor. Dessa båda dokument har tidigare lagts fram i rådet för sysselsättning och socialpolitik.

Eftersom frågan om våld också berör många andra områden avser ordförandeskapet att även lägga fram studien och handledningen vid bl.a. RIF-rådet.

Detta är alltså en ren informationspunkt. Inte heller här förväntas någon diskussion.

Punkt 5 c är yttre gränskontroll. Samarbete kring yttre gränskontroll och bekämpning av olaglig invandring blir ett viktigt inslag på dagordningen på rådsmötet. Jan O Karlsson kommer att ta upp de frågor som han ansvarar för, men jag vill nämna frågan om gränskontroll. Dessa frågor kommer också att beröras på toppmötet i Sevilla i midsommarhelgen.

Vid en konferens i Rom den 30 maj presenterades ett antal förslag, bl.a. ett från kommissionen, till hur gränskontrollsamarbetet bör utformas i EU på kort och på lång sikt.

Ordförandeskapet har sammanställt de olika förslagen till en plan för hur gränskontrollsamarbetet bör bedrivas i framtiden. Den kommer troligen att diskuteras på rådsmötet, men något officiellt dokument har inte kommit i slutlig form. Planen innehåller följande fem huvudområden:

1. Utveckling mot rättsligt bindande regelverk, dvs. göra vissa delar av Schengens handböcker bindande.

2. Samordning och operativt samarbete.

3. Gemensam riskanalys.

4. Gemensam utbildning och utrustning.

5. Delat kostnadsansvar under utvecklingen av en gemensam gränsstyrka i en framtid.

Sverige är helt och hållet positivt till förstärkt och fördjupat samarbete på mellanstatlig grund i den här sortens polissamarbete, precis som när det gäller polissamarbete på alla andra områden. Vi kan bejaka mer informationsutbyte, mer operativt samarbete i konkreta projekt, mer av gemensam analys och mer av gemensam utbildning och fortbildning av personal.

Vi ställer oss däremot helt avvisande till att bygga upp en överstatlig, gemensam gränspolis med befogenheter att ingripa på vårt territorium. Det vet alla, och vi är inte ensamma om den saken.

När det gäller gemensam finansiering eller bördefördelning måste det utredas mycket mer ingående innan man kan säga något om detta.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi delar regeringens uppfattning i den här frågan, dvs. att man inte nu ska satsa på en gemensam polis utan att varje land ska klara av sina egna uppgifter. Sedan talar regeringen om lämpligheten av en gemensam gränskontrollmentalitet. Det verkar rimligt. Men om jag uppfattade saken rätt var regeringen tveksam till gemensam utbildning. Har jag rätt på den punkten? I så fall förvånar det oss lite grann. Gemensam utbildning kan ju leda till en gemensam gränskontrollmentalitet.

Hur är det med utbildningen – är regeringen för eller emot?

Anf.  8  ALICE ÅSTRÖM (v):

Vänsterpartiet delar regeringens syn att vi inte ska ha en gemensam gränspolis som kan agera på vårt territorium.

Jag har en fråga som gäller gemensam utbildning och utrustning, som regeringen ju säger att man är väldigt positiv till. Ser man på de olika EU-länderna är det väldigt olika hur gränspoliserna ser ut. I en del länder är de mer åt det militära hållet och har den typen av utrustning. Om nu regeringen är positiv till gemensam utrustning undrar jag: Vilken ska denna utrustning vara och på vilken nivå? Vilken typ av gemensam utrustning är det man är positiv till?

Vi är inte positiva till en militarisering av gränspolisen.

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Först vill jag ta upp frågan om utbildning. Vi är positiva till det, och vi vill diskutera vidare om detta. Men jag vill ändå redan nu säga att vår inställning är att det kan vara praktiskt svårt. Gränspoliserna är organiserade på väldigt olika sätt, så man kanske inte ska vara alltför optimistisk. Men samtidigt ska vi inte stänga dörren för att diskutera den här frågan.

När det gäller utrustningen delar jag Alice Åströms uppfattning. Det får inte bli någon militarisering. Det som vi i första hand tycker är intressant att diskutera är mer hur man kan utveckla det tekniska området: kommunikation, röntgenutrustning osv. Ett sådant samarbete vill vi gärna delta i.

Anf.  10  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Eftersom detta är ett gemensamt ärende med Jan O Karlsson tänkte jag att vi skulle vänta med beslutet, men jag kan preliminärt notera att det finns stöd för regeringens uppfattning. Men vi ska fatta beslutet när vi har hört helheten.

Nu fortsätter vi.

Anf.  11  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 10 på dagordningen handlar om polisiärt och rättsligt samarbete i syfte att bekämpa terrorism. Förslaget är en specificering av artikel 4 i rådets gemensamma ståndpunkt, som genomför FN-resolution 1373. Av artikel 4 framgår att medlemsstaterna ska ge varandra största möjliga bistånd när det gäller att förhindra och bekämpa terrorism.

Medlemsstaterna är överens om att artikel 4 inte ålägger medlemsstaterna något annat än att samarbeta inom existerande ramar. Syftet med artikel 4 är att medlemsstaterna ska organisera sig bättre och hålla information ordnad och centralt tillgänglig.

Förslaget innebär att varje land utser en kontaktpunkt inom sitt polis- respektive åklagarväsende. Kontaktpunkterna ska samla in och vidarebefordra uppgifter om de personer, grupper och enheter som avses i artikel 1 i den gemensamma ståndpunkten. Informationen ska sedan delges Europol respektive Eurojust. Vidare föreslås medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att vid behov kunna starta gemensamma utredningsgrupper. Enligt förslaget förväntas Europol och Eurojust hålla regelbundna möten för att på bästa och mest effektiva sätt implementera beslutet.

Att inrätta kontaktpunkten, dvs. en central ingång, är enkelt för ett land som Sverige som har en enda polismyndighet, men det kan vara svårare i ett land där terroristfrågorna hanteras på flera olika ställen.

Anf.  12  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi fortsätter.

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nu handlar det om direktiv om rättshjälp.

Som framgår av den kommenterade dagordningen ska rådet genom en politisk viljeförklaring ge riktlinjer för det fortsatta arbetet i rådsarbetsgruppen om kommissionens förslag till direktiv om rättshjälp. Sverige välkomnar kommissionens arbete med att upprätta miniminormer för att säkerställa en tillräckligt hög nivå på rättshjälp vid gränsöverskridande tvister i hela unionen. Det är dock viktigt att detta arbete, precis som rådet nu förväntas uttala, tar sikte på just de gränsöverskridande tvisterna och de specifika problem och svårigheter som kan uppstå i dessa tvister. Vidare är det av stor betydelse att arbetet innebär att det är just minimiregler som skapas och att det således inte är fråga om att harmonisera de olika nationella rättshjälpssystemen.

Anf.  14  FREDRIK REINFELDT (m):

När vi läste detta var det enda som slog oss den allmänna glidning som är effekten av att introducera minimiregler för statliga rättshjälpsnivåer. Det finns en undanträngningseffekt visavi privata mekanismer, försäkringsbolag osv., som faktiskt många gånger kan ha ett ansvar som de naturligtvis gärna ser går förbi dem om det finns en möjlighet att få ett statligt rättshjälpssystem som lastar av. Eftersom det handlar om grundläggande signaler till ett fortsatt arbete tycker jag att man ska ta upp den aspekten. Det finns ett gränssnitt gentemot den privata försäkringsmarknaden som man också bör diskutera. Vi bör inte vältra över onödigt mycket på skattebetalarna.

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag delar Fredrik Reinfeldts uppfattning. I Sverige har vi ju gått åt andra hållet, men man har också rätt att få rättshjälp om man inte har en rättsskyddsförsäkring.

Jag delar den uppfattningen.

Anf.  16  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg i förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 14.

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om rambeslut om olaglig narkotikahandel.

Vid mötet ska rådet försöka nå en politisk överenskommelse om rambeslutet om olaglig narkotikahandel. Syftet med rambeslutet är att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning när det gäller olaglig narkotikahandel. Förslaget innehåller minimiregler, vilket innebär att medlemsstaterna alltid kan behålla eller införa regler som är mer ingripande.

Medlemsstaterna ska kriminalisera all befattning med narkotika – tillverkning, försäljning, förmedling m.m. – som syftar till överlåtelse av narkotika. Sådan befattning som avser enbart privat konsumtion faller således utanför rambeslutets tillämpningsområde. Vidare ska i stort sett all befattning med prekursorer, dvs. ämnen som används vid narkotikatillverkning, vara straffbar om den som befattar sig med prekursorerna är medveten att de ska användas för produktion av narkotika. Också medverkan och försök till narkotikabrott och prekursorsbrott ska vara straffbart. Det bedöms vara troligt att Sverige kommer att behöva införa ett självständigt prekursorsbrott med anledning av rambeslutet.

Förslaget anger vidare vilka påföljder som ska kunna dömas ut och under vilka omständigheter påföljderna kan mildras. Det innehåller också bestämmelser om ansvar och påföljder för juridiska personer samt om jurisdiktion och åtal. Dessutom finns regler om samarbete mellan medlemsstaterna.

Narkotikahandel är som vi alla vet ett i högsta grad gränsöverskridande fenomen. Genom rambeslutet kan samtliga EU:s medlemsstater gemensamt och på ett effektivare sätt motarbeta det samhällsproblem denna handel utgör. Rambeslutet visar också att EU verkligen tar frågan om gränsöverskridande narkotikahandel på stort allvar.

En del förhandlingsarbete återstår när det gäller struktur och teknisk utformning av framför allt påföljdsbestämmelsen. Ett land vill inte ha något gemensamt minsta maximistraff för överlåtelse av små kvantiteter narkotika. Sverige har bestämt motsatt sig ett sådant undantag.

Jag ser ett mervärde i det här rambeslutet i flera avseenden. Det klargör att alla former av narkotikaöverlåtelse ska vara straffbara. En del länder kommer att vara tvungna att höja sina straff med anledning av rambeslutets påföljdsbestämmelser, t.ex. Danmark och Österrike. Också kandidatländerna kommer att vara tvungna att se till att deras narkotikabestämmelser är anpassade till vad som stadgas i rambeslutet senast i samband med inträde i unionen. Härtill får vi en gemensam reglering när det gäller hantering av prekursorer, vilket är bra ur ett gränsöverskridande perspektiv.

Anf.  18  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det här är ju egentligen ett väldigt svårt rambeslut. Det ger egentligen inget mervärde när det gäller svensk narkotikapolitik. Vi uppfyller ju allt det här och lite till – utom en liten bit.

Det vi ser som oroande är att man tar första steget till en gemensam narkotikapolitik. Det kan ses som ett positivt steg framåt att vissa länder tvingas att bli något mer restriktiva, men samtidigt öppnas möjligheten att föra en gemensam narkotikapolitik. Vi känner oss tveksamma till det.

Vi ser en del länder som fortfarande vill ha undantag. Narkotika för eget bruk innefattas inte i det här rambeslutet. Sverige får ju ha sina strängare regler i alla fall. Men vi ser en fara i att man börjar närma sig en gemensam narkotikapolitik, för vi är inte säkra på att Sverige då kommer att kunna behålla sin restriktiva narkotikapolitik i framtiden.

Vi är väldigt osäkra på vilket mervärde det här egentligen ger. Det är nog viktigt att man behåller narkotikapolitiken på den nationella nivån så att vi verkligen kan ha en garanti för att vi kan ha kvar vår restriktiva narkotikapolitik.

Jag är tveksam, mycket tveksam.

Anf.  19  FREDRIK REINFELDT (m):

Parallellt med EU-nämndens behandling av olika rambeslut under våren har ju också konstitutionsutskottet och senast också ett sammansatt utskott diskuterat EU:s framtida utveckling. Moderaterna har då markerat – vilket delvis har varit konsekvenser av hanteringen av diverse rambeslut under det gångna året – att vi menar att tredje pelaren bör försvinna från EU-samarbetet. Därmed bör också konstruktionen med rambeslut utrangeras ur EU-samarbetet. Vi tycker oss se betydande demokratiska problem och andra typer av problem i den process som de här rambesluten utgör. Det kommer att vara vår principiella hållning när det gäller hanteringen av diverse rambeslut.

Är det oklart huruvida svensk lagstiftning räcker till eller inte vill vi ha den typen av beslutsunderlag samtidigt med rambesluten. Är det redan kriminaliserat i svensk rätt kan rambesluten släppas igenom.

I det här fallet blir främst prekursorsbrottet föremål för diskussion. Jag delar i och för sig Thomas Bodströms uppfattning om de förtjänster det har att få ett gemensamt rambeslut, men jag tror också att det finns skäl att vara lite bekymrad över att ha dokument som definierar – och det är den stora stridsfrågan i Europa just nu – s.k. olagligt användande av narkotika. Det är en försåtlig formulering.

Utvecklingen verkar gå i flera olika riktningar just nu. Vi kan se att Storbritannien går i fel riktning utifrån våra utgångspunkter. Från Holland har vi fått signaler om att den tillträdande regeringen möjligtvis tänker sig att dra ned på antalet s.k. coffee shops. Det förs en liknande diskussion i södra Europa.

Ska rambeslutet utifrån våra utgångspunkter välkomnas måste det leda till förbättringar i andra stater i en riktning som liknar vår utan att det samtidigt öppnar några bakdörrar i Sverige. Det är möjligt att det inte kommer att göra det, även om jag ser glidningar här. Man får in det synsätt som vi har velat hålla borta. Men förändringen av lagstiftningen rörande prekursorer kan komma att leda till att vi ställer krav på följdlagstiftning samtidigt med behandlingen av rambeslutet i kammaren.

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har två frågor. Ligger det här rambeslutet på en så låg nivå att inget av länderna har problem med det? Den andra frågan är: Finns det en gemensam vilja hos länderna att skärpa narkotikapolitiken, och är detta i så fall en startpunkt på det?

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska först säga att jag tror att det är få frågor där det råder så stor enighet som att vi ska behålla vår restriktiva narkotikapolitik. Jag tror att den politiken kommer att föras i Europa oavsett vilken regering vi har i Sverige. För vår nuvarande regerings räkning kan jag i varje fall säga att detta är en absolut ståndpunkt som vi har.

I det här fallet är det mer anpassat mot en svensk, restriktiv tillämpning. Man blir tvungen att höja straffen. Man måste göra mer straffbart – det gäller prekursorer, som vi själva inte har något särskilt brott för. I vissa fall kan förberedelsebrottet täcka även detta, men vi har inte något särskilt prekursorsbrott, och vi har inte heller något ”försök till förberedelse”, som kunde vara en teknisk lösning.

Jag delar den uppfattningen, men jag tycker att det är av oerhört stort värde att man faktiskt lyckas nå en överenskommelse som gäller en så stor del av narkotikahandeln. Sedan vet vi att vi har olika uppfattningar om det som är för eget bruk. Min bedömning är att det nu blir lättare att driva den frågan när vi har klarat av den här överenskommelsen. Jag tycker att det här är positivt.

På något sätt bryter vi en psykologisk spärr som har sagt att EU inte kan hantera narkotika. Det är ett område som EU sannerligen inte kan vara särskilt stolt över att ha kunnat hantera. Tvärtom har det varit ganska lamslaget på den punkten, tycker jag.

Jag vet inte om jag har svarat på frågorna, men regeringens ståndpunkt är i alla fall att vi är positiva därför att detta är i linje med svensk inställning. Annars skulle vi inte vara det.

Anf.  22  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill helt kort poängtera något som jag är säker på att vi är överens om. Det gäller både det danska förslaget om att man ska göra en indelning i sådant som är farligt och sådant som är mindre farligt osv. och Nederländernas förslag. Jag uttryckte min stora tvekan inför att ha ett gemensamt rambeslut, och det är oerhört viktigt att inget av de här förslagen kommer in i rambeslutet, för då har det definitivt förlorat sitt värde. Det är kanske regeringens ståndpunkt inför de avslutande förhandlingarna att inget av dessa förslag får komma med.

Anf.  23  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är naturligtvis viktigt att man bekämpar det här. När vi nu kommer in i rambeslutsdiskussionen är jag intresserad av att höra hur justitieministern kommer att förankra detta bakåt. Man har ju haft en sådan diskussion i samband med rambesluten. Vilka möjligheter har vi att under processens gång från Sveriges riksdag få vara med och kolla att detta blir ett bra beslut? Det är det ena.

Det andra gäller just prekursorerna. Finns det några förslag till straffsatser där? Kommer man att ha minimistraff? Hur långt har man kommit i diskussionerna om straffen för denna nya typ av brott?

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag fick inget svar på frågan om nivån är så låg att ingen har problem. Jag tror att Danmark och Nederländerna har problem. Då är min fråga: Blir det undantag för dem? Finns det i så fall något ytterligare land som är i samma situation?

Anf.  25  LARS OHLY (v):

När man på EU-nivå använder begreppet olaglig narkotikahandel blir den naturliga frågan: Vad är laglig narkotikahandel? Jag antar att det finns olika uppfattningar om det, och därför finns det väl ingen gemensam grund för vad som är laglig narkotikahandel. Det är en brist, för det borde vara en gemensam uppgift att faktiskt definiera den s.k. lagliga narkotikahandeln.

Från svensk sida anser vi naturligtvis att det i princip ska handla enbart om medicinsk hantering och ingenting annat. Därför tycker jag att tveksamheten kring det här förslaget är väl grundad. Detta riskerar ju att leda till att man får en diskussion där laglig narkotikahandel definieras vidare än vi vill.

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är riktigt att jag glömde svara på frågan om några länder behöver höja sitt straff. Det är fallet med Danmark, och det gäller så vitt jag känner till också Österrike. Möjligtvis kan det vara några länder till. För svensk del kommer vi att vara tvungna att göra det för prekursorsbrotten, som i dag inte är straffbara.

Det är viktigt att vi bevakar det som Alice Åström tar upp. Danmarks tidigare invändning är nu överspelad. Jag vet just nu inte hur det står till med Nederländerna, om de vill ha straffritt för överlåtelse av ringa mängder, men vi motsätter oss det bestämt i så fall.

Jag fick också frågan om hur det blir med eventuell diskussion om följdlagstiftning. Det blir på samma sätt som vi har gjort tidigare. Vi håller riksdagen informerad på det sätt som riksdagen själv önskar.

Anf.  27  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Detta kommer ju tillbaka hit för ytterligare förankring, och så kommer det en proposition så småningom.

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det gällde också straffsatserna för prekursorsbrottet. Om jag förstod det hela rätt ska det kunna sänkas till två till fem år i stället för som nu fem till tio år. Är det ett önskemål som Sverige ställer upp på?

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller straffsatserna har vi nått en överenskommelser om tre nivåer: ett–tre år, fem–tio år samt tio och över. För prekursorsbrott kommer vi alltså att behöva höja straffet för svensk del, men inte för andra brott.

Anf.  30  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då kan jag sammanfatta med att säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi fortsätter med nästa punkt. Varsågod, Thomas!

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som framgår av den promemoria som ni har fått är tanken att en politisk överenskommelse ska träffas på RIF-rådets möte den 13 och 14 juni om utkast till rambeslut om åtgärder för att bekämpas sexuell exploatering av barn och barnpornografi.

Förslaget omfattar olika former av sexuell exploatering av barn, såsom att utnyttja barn i prostitution och barnpornografiskt syfte. Förslaget sådant det ser ut i dag är i stort sett detsamma som det förslag som diskuterades vid RIF-rådet den 25–26 april. Tyvärr lyckades vi inte träffa någon politisk överenskommelse om hela innehållet i rambeslutet.

Flertalet medlemsstater var överens om innehållet, dock kunde en medlemsstat inte acceptera ett av undantagen från vad som ska vara straffbart när det gäller barnpornografi, ett undantag som vi i Sverige visserligen inte behöver men som flera medlemsstater ser som nödvändigt. En medlemsstat kunde inte acceptera förslaget till straffartikel utan ville ha strängare straffskalor för vissa brott mot barn mellan 15 och 18 år. Detta kunde dock de andra medlemsstaterna inte gå med på. Därefter har tillkommit en reservation från en annan medlemsstat, som inte vill ha så stränga straffskalor för grova barnpornografibrott.

Min förhoppning är nu att dessa stater ska ge upp sina reservationer, så att en politisk överenskommelse om innehållet i rambeslutet ska kunna träffas. Rambeslutet började förhandlas under det svenska ordförandeskapet, så det är på tiden att vi blir överens nu.

Anf.  32  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag ber att få hänvisa till Moderaternas principiella hållning, som jag redogjorde för i samband med det tidigare ärendet. Jag konstaterar att här finns angivet som svensk ståndpunkt att man avser att gå in i svensk rätt och se över det kriminaliserade området, som ju när det gäller de här fallen också ska avvägas mot svenska grundlagar i enlighet med den diskussion som var när det första barnpornografibrottet definierades i svensk rätt. Därför avser vi också i det här fallet att återkomma med krav på följdlagstiftning och kontroll över konsekvenser innan vi biträder ett kommande rambeslut.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag missade lite. Jag hann inte få med allt i informationen.

Anf.  34  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då tar vi hela informationen nu. Varsågod!

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Enligt förslaget ska följande handlingar vara straffbara:

• att på olika sätt utnyttja ett barn i prostitution eller pornografiska föreställningar

• att ägna sig åt sexuella aktiviteter med barn om exempelvis tvång, våld eller hot brukas samt om pengar eller andra former av betalning lämnas

• flertalet befattningar med barnpornografi.

Bland medlemsstaterna har oenighet rått om bl.a. hur barnpornografi ska definieras och vilka förfaranden med barnpornografi som ska vara straffbara. Det föreslagna slutresultatet innebär en relativt bred definition av barnpornografi. Det är en omfattande katalog över straffbara förfaranden samt möjligheter att från det straffbara området göra vissa undantag.

I Sverige har vi en långtgående kriminalisering av befattning med barnpornografiska bilder. Undantagen torde inte vara nödvändiga för vår del. Vissa kompromisser är dock alltid nödvändiga för att komma framåt i förhandlingarna.

Vi har också en långtgående kriminalisering av sexualbrott mot barn. Såvitt vi nu kan bedöma kommer lagändringar för att förstärka skyddet för barn mellan 15 och 18 år mot att utnyttjas i pornografiska föreställningar dock att behöva vidtas. Ändringar motsvarande dessa har delvis föreslagits av Sexualbrottskommittén.

Att enas om straffskalor har varit mycket svårt. Detta beror på att medlemsstaterna har olika rättsliga traditioner och olika syn på straff. Det vi tycker är stränga straff tycker vissa medlemsstater är låga straff och vice versa. Till detta kommer att rambeslutet innehåller ett mycket stort antal brott av varierande straffvärde. Därför föreslås att inte alla utan endast några av de mer allvarliga brotten harmoniseras när det gäller maximistraff.

Den nu föreslagna maxstraffskalan på nivån fem–tio år är acceptabel för flertalet länder och innebär att rambeslutet inte riskerar att förstöra systematiken i de nationella systemen.

Förslaget innebär, såvitt vi nu kan bedöma, att vi måste ändra straffskalorna för några brott. Maxstraffet för grovt barnpornografibrott måste höjas från fyra år till sex år, åtminstone när det handlar om försvårande omständigheter. Maxstraffet för värvning och utnyttjande av barn under 15 år i pornografiska föreställningar måste också höjas till sex år, åtminstone när vissa försvårande omständigheter är för handen. Maxstraffet är i dag, beroende på omständigheterna, så lågt som två år. Detta brott rubriceras i dag ”ofredande”, men i framtiden kan det bli fråga om att definiera det som ett annat brott, närmast ”koppleri”.

Slutligen måste maxstraffet för köp av sexuella tjänster av barn mellan 15 och 18 år, brottet ”förförelse av ungdom” höjas från sex månader till åtminstone ett år. Sexualbrottskommittén har föreslagit att maxstraffet höjs till två år. Enligt min mening är dessa straffskärpningar klart motiverade.

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det här är ytterligare ett område i strafflagstiftningen. Det blir fler och fler områden, och det blir allt svårare att som lagstiftare överblicka systematiken i strafflagstiftningen. Att få en helhetsbild och se systematiken i vår strafflagstiftning blir svårare med det här.

Jag vill ställa en fråga. Sexualbrottskommittén satt ändå under tre år för att se över hela kapitel 6 och föreslå förändringar. Det förslaget bereds nu hos regeringen. Vi har alltså en kommitté som har suttit i tre år och jobbat med detta för att få en bättre systematik. Det var ju det som var det stora problemet – det hade varit så många förändringar i det kapitlet att man inte kunde överblicka systematiken. Man har gjort denna oerhört långa utredning och liksom satt ihop allting. Hur hamnar det här i förhållande till det som bereds?

Nu kommer allting väldigt snabbt. Man ändrar straffskalor osv. Hur kommer det att påverka beredningen av Sexualbrottskommitténs arbete?

Jag ser skäl att vara oroad när det kommer fler och fler områden inom EU. Det arbete vi gör i Sverige, och som vi ändå gör ganska grundligt, blir på något sätt hela tiden sönderhackat.

Hur förhåller sig detta till Sexualbrottskommitténs arbete?

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta är förändringarna i förhållande till Sexualbrottskommitténs förslag. Sedan finns det andra frågor som Sexualbrottskommittén jobbar vidare med. Det sista förslaget jag nämnde ryms inom Sexualbrottskommitténs förslag.

Anf.  38  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det ryms alltså inom deras förslag?

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja. De har föreslagit två år, och här höjer vi till ett år.

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Sexualbrottskommittén jobbar inte vidare – jag har ju själv varit med i den – men jag förstår att man bereder de här frågorna.

Vi får nu som sagt det ena nya brottet efter det andra att ta ställning till i och med rambeslutet. Finns det någon lista på vilka rambeslut som är på gång och som vi kommer att möta inom den närmaste tiden? Det vore bra om vi kunde ha en beredskap, så att vi inte plötsligt inför varje sammanträde får veta att ett nytt rambeslut är på gång. Det vore värdefullt att ha en sådan lista.

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tycker att det är en väldigt bra idé. Vi kan se över hur vi kan göra det bättre. Vi kan väl återkomma om hur formerna för det ska vara.

Anf.  42  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Nu går vi vidare till punkt 16.

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 16 är struken.

Anf.  44  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Punkt 16 är alltså struken.

Jag vill bara komma med en kommentar. Det är lite synd att den är struken, för det vore bra om det där kunde komma till stånd.

Anf.  45  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det tycker jag också. Det skulle vara av stort värde för många.

Anf.  46  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tror att det t.o.m. finns ett tillkännagivande från justitieutskottet om detta en gång i tiden.

Sedan gäller det den särskilda kommittén.

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om ett förhandlingsmandat för associering av Schweiz till Schengenregelverket. Som framgår av den kommande dagordningen ska rådet besluta om ett mandat för förhandlingar med Schweiz om anslutning till Schengenregelverket. Förhandlingsmandatet innebär huvudsakligen att Schweiz måste anta Schengenregelverket i dess helhet. Inga undantag eller inskränkningar kan tillåtas. En associering av Schweiz till Schengenregelverket är till nytta framför allt för näraliggande EU-länder.

Anf.  48  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Har du mera?

Anf.  49  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta gäller också den gemensamma kommittén, och det handlar om fortsatt övervakning över gräns, alltså artikel 40 i Schengenkonventionen.

Belgien, Frankrike och Spanien har lagt fram ett förslag till rådsbeslut om ändringar i artikel 40.1 och 47 i Schengenkonventionen. Förslaget innebär dels att möjlighet också ska finnas till övervakning av personer som inte är misstänkta för brott om det är en nödvändig del av brottsutredningen, dels att fler brottstyper ska inkluderas. Den utökade personkretsen är alltså sådana som är en nödvändig del av en brottsutredning då det finns skäl att anta att personen kan bidra till att identifiera eller spåra en misstänkt person, typiskt sett den misstänktes partner eller en bekant.

De brottstyper som man vill ta in är bedrägeri i organiserad form, illegalt nätverk för invandring, penningtvätt i vissa fall samt olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.

Det polisiära samarbetet är en viktig del av Schengensamarbetet. Förslaget att utöka artikel 40 i Schengenkonventionen har ett operativt mervärde då detta ökar möjligheten att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet. Förslaget innebär att vi kan finna en minsta gemensam nämnare som alla kan leva med.

Anf.  50  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi funderar på punkt 9, dvs. räddningstjänst i de yttersta randområdena och isolerade regioner. Känner justitieministern ansvar för det, är det försvarsministern eller vem kan det vara? Det är en beslutspunkt på RIF-rådets möte.

Anf.  51  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är försvaret som har hand om det.

Anf.  52  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jaha – och det finns ingen ”försvarare” här. När jag har läst på om det där så har jag inte sett att det ser så särskilt komplicerat ut, så jag utgår från att det finns en majoritet på den punkten också.

Anf.  53  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag kan naturligtvis ordna så att det skickas information i eftermiddag till nämndens ledamöter.

Anf.  54  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tror att det går bra ändå.

Jag har också identifierat punkt 9 och 17 som beslutspunkter. När vi nu avslutar detta finns det alltså ett beslut från EU-nämnden om en majoritet för regeringens ståndpunkt också i de avseendena, som vi inte närmare har gått in på.

Vi tackar för i dag.

Vi hälsar Jan O Karlsson med medarbetare välkomna hit. Vi har stulit lite tid av vår dagordning i dag under överinseende av justitieministern, som har lovat att alla andra statsråd ska försöka arbeta ifatt den förlorade tiden. Vi har som sagt lite ont om tid, och börjar nu med en återrapport.

Anf.  55  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Häpen över denna egenartade förlängning ska jag på mitt vanliga knappordiga sätt gå igenom detta.

Jag hade med mig ett indirekt uppdrag av denna församling när det gäller miniminormer för mottagande av asylsökande. Där hade dels framkommit vår egen interna kritik i Regeringskansliet, dels kritik från EU-nämndens ledamöter, som ju såg mycket allvarligt på den låga nivå som man hade lyckats enas om.

Jag vill återrapportera att också fortsättningen blev relativt dramatisk. När det gällde framför allt rörligheten, dvs. att asylsökande i vissa europeiska länder som Belgien, Tyskland osv. inte får röra sig fritt i landet, hade vi meddelat vår avsikt att i en rådsdeklaration fortsätta vårt arbete för ett bättre flyktingmottagande. Här fick vi en ren match med framför allt Österrike och Grekland, och en ganska hård sådan. Men vi drev fram det hela så att möjligheten att fullfölja denna rådsdeklaration klarades av. Annars hade vi haft dörren igenstängd kring möjligheten att sätta ytterligare tryck på de sydeuropeiska länderna. Detta är naturligtvis av stor betydelse också när det gäller en sak som kommer upp på det här RIF-rådet, nämligen förberedelserna för Europeiska rådet.

När det gäller det s.k. ARGOS-programmet nåddes däremot politisk enighet.

Jag vill säga en sak till om flyktingmottagandet, nämligen att det formella beslutet bara utestår. Det finns parlamentariska reservationer i Storbritannien och i Nederländerna, men vi räknar med att beslut ska kunna fattas. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det formella beslutet om ARGOS-programmet kommer att tas som en A-punkt på detta RIF-råd.

Rådsslutsatser om kampen mot olaga invandring och människohandel sjövägen togs upp på italiensk initiativ och med stöd av ordföranden. Man antog där rådsslutsatser. Ärendet kommer som vi alla vet också att diskuteras på Europeiska rådet i Sevilla den 21–22 juni. Jag återkommer till detta när vi går igenom dagordningen.

Vi fick också information från gränspolischefernas första möte i den strategiska kommittén. Vi fick information om samarbetet mellan EU och USA på migrations- och gränskontrollområdet för att bekämpa terrorism, och vi förde diskussioner i migrationsfrågor med de ryska inrikes- och justitieministrarna. Där var en mycket viktig fråga uppe. Jag ställde en direkt fråga om när vi kan få ett svar från ryssarna på vårt förslag till återtagandeavtal. Efter lite trassel och intervention från min danske kollega – det kan förekomma visst samarbete – pressade vi av ryssarna ett svar. Vi kommer att få detta till den 1 juli.

Det var ett intressant möte, och jag har efter bästa förmåga följt upp de synpunkter som lades fram och framfört den kritik som EU-nämnden hade mot framför allt rådsdirektiven om flyktingmottagandet.

Anf.  56  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det, Jan. Ordet är fritt. Om ingen anmäler sig så går vi över till kommande rådsmöte.

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Om nämnden inte har några frågor på A-punkterna så föreslår jag att vi av tidsskäl går direkt på dagordningen för RIF-rådet.

Den första punkten på dagordningen, som det nu ser ut, efter A-punkterna kommer att bli att ordföranden avser att presentera en rapport om de framsteg som EU har gjort i kampen mot olaglig invandring. Det kommer att diskuteras också vid Europeiska rådet.

Vi vet ännu inte vad rapporten kommer att innebära, utan det ligger i ordförandens hand.

Anf.  58  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Det föreligger ett utkast från ordförandeskapet till en sådan rapport, som vi har skickat ut till nämnden.

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den brittiske premiärministern har tagit upp den kritik som har förekommit på det här området. Detta är naturligtvis någonting som kommer att komma in också i samband med ordförandeskapets framstegsrapport. Man kan konstatera att det ur vår synpunkt viktigaste i detta är att den brittiske premiärministern är kritisk mot att de mål som ställdes upp under det finska ordförandeskapet i Tammerfors hösten 1999 om en samordnad asylpolitik inte har uppnåtts. De områden som särskilt nämns är asylproceduren, återvändandet och gränskontrollen.

Fokus i diskussionen på RIF-rådet kommer naturligtvis att ligga på den del som avser åtgärder mot olaglig invandring. Men från svensk sida är det viktigt att vi tar fasta på den större frågan om samordnad asylpolitik. Det kommer vi också att göra, om inte någon är emot det. Detta är något som vi envist har predikat – denna breda attack mot frågorna och inte en enkel repressiv politik, dvs. en fingeravtryckspolitik.

Under ordförandeskapet har flera åtgärder antagits i syfte att bekämpa olaglig invandring. En handlingsplan antogs vid RIF-rådet den 28 februari, och jag har ju haft tillfälle att tidigare redovisa den. Kommissionen har presenterat en grönbok om återtagande och ett meddelande om bl.a. integrering av EU:s yttre gränser.

Det är alldeles klart att vi behöver sätta tryck bakom samordningen från svensk sida. Det är naturligt att redan här på RIF-rådet, med en uppföljning i Sevilla, driva just den linjen.

Man behöver också balanserade åtgärder när det gäller olaglig invandring, både inom unionen och i relation till tredjeland. Det bör dessutom finnas en positiv koppling mellan migration och bistånd. Inom parentes kan jag nämna att jag också har varit i direkt kontakt med flyktingkommissarien Ruud Lubbers om detta. Han kommer också att skriva till Europeiska rådet efter linjer som är desamma som vi på svensk sida har drivit.

När det gäller åtgärder mot människosmuggling är det viktigt att vi framhåller att de aldrig får äventyra den enskildes rätt att söka asyl eller innebära andra inskränkningar gällande mänskliga rättigheter. Här är naturligtvis också själva stödet till UNHCR viktigt.

En viktig punkt är att det i Blairs brev finns en idé om att man ska hota att dra in biståndet för de tredjeländer som inte träffar återtagandeavtal med unionen. Det tror vi inte på. Vi har i många andra sammanhang diskuterat konditionalitet. Det är samma sak här. Dessutom kan jag inom parentes nämna att de största problemen gäller Kina, och ett hot från Europeiska unionen om att dra in biståndet till Kina kanske inte uppfattas som särskilt dödligt.

Vad gäller återvändande till Afghanistan, som nämns i Blairs brev, så måste man innan någonting sådant kan bli aktuellt försäkra sig om att det sker på ett tillfredsställande sätt ifrån regionen. Vi har ett enormt återvändande – över 600 000 afghaner har återvänt från Iran och framför allt från Pakistan. Här har vi satsat extra resurser, och vi kommer att driva linjen att också de andra europeiska länderna måste ge fortsatt och ökat stöd till återvändandeprogrammet inom ramen för sina utfästelser vid det möte i Tokyo där man tog upp Afghanistanbiståndet.

När det slutligen gäller gränskontrollsamarbetet är vi emot upprättandet av en europeisk gränspolis. Vi vill i stället förstärka gränskontrollsamarbetet.

Anf.  60  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi ska göra en liten orientering. Du anser alltså att du har föredragit både b och c nu. Men det sades inte så mycket om sjövägen, och det kanske är den något mer komplexa frågan.

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det var bra att höra att statsrådet sade att Sverige inte ställer upp på den negativa kopplingen mellan asylbehandlingen och bistånd. Det vore ju gräsligt att göra det.

Jag undrar hur mycket man kommer att behöva göra i syfte att få fram en gemensam asylpolitik, vilket är viktigt. Hur mycket bedömer statsrådet att Sverige kommer att behöva kompromissa i ett sådant här förslag? Det är kolossalt svårt att veta hur mycket vi ska släppa av vår inställning, som ändå är en human sådan. Jag tror själv att tuffare regler är fel väg att gå. Det kommer nog många asylsökande i alla fall, fast det blir under ännu vidrigare omständigheter än i dag. Frågan är alltså vad man har att vinna på tuffare regler.

Jag undrar också om möjligheterna att söka asyl på ambassader. Att komma till Sverige och söka asyl här, sedan vänta och så utvisas igen är ju oerhört påfrestande. Finns det möjlighet för alla som vill ha asyl att vända sig till den svenska ambassaden i respektive land och där få ett visum? Då slipper man ju ge sig i väg till Sverige.

Min sista fråga gäller Genèvekonventionen. Finns det ingen enhetlig tolkning mellan de olika länderna av vad som egentligen gäller där? Är det riktigt?

Anf.  62  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi anser att vi nu har klarat av rapporten från ordförandeskapet. Vi befinner oss på punkt b, och möjligen också något på punkt c. Vi måste ha lite struktur i själva diskussionen!

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller frågan om hur vi ska arbeta i detta RIF-råd så ska vi först och främst ha ett getöga på att vi nu har ett europeiskt råd framför oss som kan sätta ytterligare fart på hela samordningen av asylpolitiken.

Som jag anmälde här i EU-nämnden i samband med det informella RIF-rådet i vintras var det med oro jag konstaterade att möjligheten att klara Tammerforsagendan verkade ganska små. Ur den synpunkten väljer vi att uppfatta det brev som den brittiske premiärministern har skrivit som ett stöd för strävandena att nu med större energi fullfölja detta. Det innebär med nödvändighet en rad viktiga kompromisser, eller rättare sagt ett samlat förhandlingsgrepp som innebär att de länder som allvarligast släpar efter när det gäller olika delar av asylpolitiken kan drivas fram. Här har vi nu framför oss flera olika huvudfrågor.

Helena Bargholtz frågade om Genèvekonventionen. Vi har ett flyktingdefinitionsdirektiv under arbete. Jag har fått försäkringar från det danska ordförandeskapet att man kommer att prioritera det. Jag har personligen talat med Bertel Haarder om det. Vi för alltså även sådana samtal, och vi har fått försäkringar om att man kommer att driva detta mycket hårt.

Vi måste helt enkelt sätta kraft bakom de principer som vi representerar. Det kommer vi att fullfölja.

Frågan om var asyl ska sökas är inte föremål för någon diskussion i detta RIF-råd. Frågan är inte aktuell nu. Normalt måste asyl sökas i Sverige, och inte på svenska ambassader. Det finns någon detaljerad möjlighet att göra det, men jag går inte in på det nu. Frågan är alltså inte aktuell i diskussionen vid detta möte.

Det finns en annan fråga som också är viktig för samordningen. Jag tar upp den eftersom den ingår i helheten. Det är egentligen en rad principiella frågor som gäller Dublinförordningen, dvs. att man ska söka asyl i ett land och inte gå runt i olika länder. Det kan komma att aktualiseras.

Det spanska ordförandeskapet kommer att försöka att lösa så många som möjligt av utestående frågor, men vi räknar med att förhandlingarna fortsätter under danskt ordförandeskap.

Sammanfattningsvis har vi i överläggningar med det danska ordförandeskapet redan tagit upp frågan om att vi ska kunna fullfölja Tammerforsagendan mer energiskt. Vi uppfattar alltså den brittiska framstöten som särskilt viktig för att understödja de strävandena.

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Vi är överens om vikten av en gemensam asylpolitik och gemensamma tak mellan EU-länderna. Vi är också överens om att vi måste stoppa den illegala trafiken på bästa möjliga sätt.

Vi måste också konstatera att det i den illegala trafiken finns lagliga flyktingar – låt mig kalla dem så. Det är alltså riktiga flyktingar, som har skäl enligt Genèvekonventionen att komma till Sverige.

Min fråga är denna: När vi nu har täppt till alla olika kanaler, hur är det tänkt att en godkänd flykting, dvs. en människa som verkligen är på flykt från sitt hemland, ska komma in i EU? Hur ser den vägen ut? Ska man smyga genom skogen eller ska man kunna flyga? Det är knappast någon idé att gå till den svenska ambassaden. Man är ju jagad av sina egna myndigheter, och kan knappast uppehålla sig där utanför grindarna och vänta på visum osv.

Jag och vi förstår inte riktigt hur detta är tänkt, och jag vore tacksam om jag kunde få ett svar på hur tanken ser ut. Hur ska man ta sig in i EU om man verkligen har skäl?

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Jag instämmer i Holger Gustafssons fråga. Det måste ju finnas en strategi för hur det hela egentligen ska kunna fungera när man säger att man ska garantera asylrätten och att detta aldrig får inskränka den.

Jag har också en rent konkret fråga när det gäller att förebygga och bekämpa olaglig invandring och människohandel sjövägen. Om man tittar i dokumentet, avsnitt 3, ser man att det handlar om åtgärder vid ombordstigning och avgång. Det handlar om transitländerna osv. Om det blir oro i ett område ska en tydlig politisk reaktion förordas i form av åtgärder mot ombordstigning och avgångs- och transitländer i händelse av att ett stort antal immigranter anländer.

Min fråga gäller just det här med sållningen. Om man tittar på ombordstigning, sjövägen osv. – vem är det då som ska göra sållningen? Vem kan avgöra vilka som verkligen har asylskäl eller inte? Det blir fler och fler punkter där man stoppar till och där det blir andra som kommer att sålla och avgöra. Hur ska det göras?

Jag har också en annan fråga. Den gäller Genèvekonventionen och att man tar upp det här med att människosmuggling blir straffbart. Kommer Sverige att fortsätta att driva de humanitära undantagen? Det har ju vi i den svenska lagstiftningen när det gäller människosmuggling.

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi försöker hela tiden att i detta sammanhang driva en helhetssyn på problemet. Det finns för närvarande 20 miljoner flyktingar som vi känner till i världen. Vi försöker på olika sätt att bidra till att de ska kunna få skydd och överleva den förföljelse som de har åsamkats.

Därutöver finns det 30 miljoner människor som har drivits bort på grund av förföljelse från sina boplatser och bostäder men som icke kan lämna sitt land. Det utgör ett alldeles särskilt skäl, och där är vi också aktiva. Det gäller Sudan, Colombia osv. De här människorna kommer inte ut ur landet. I Afghanistan finns det två miljoner displaced persons.

Där någonstans börjar vår flyktingpolitik, och sedan fortsätter den närmare och närmare Sverige. Vår första strategi är alltså att vi arbetar tillsammans med frivilligorganisationer – den viktigaste är den internationella Röda Kors-kommittén – och med flyktingkommissarien för att så många som möjligt av dessa människor ska få en rimlig möjlighet till skydd.

Vi driver med eftertryck i RIF-rådet att de andra länderna måste gradera upp sitt stöd till flyktingkommissarien och till den internationella Röda kors-kommittén så att så många flyktingar som möjligt ska kunna få ett stöd som gör att de över huvud taget kan leva under drägliga förhållanden. Om alla länder följde Sveriges exempel skulle världens flyktingar behandlas betydligt mer mänskligt än de gör i dag. Det är många av våra partner i EU som bryter allvarligt mot denna grundläggande grundplåt i flyktingpolitiken.

Det andra är att vi inom EU:s ram försöker göra två saker. Vi har en samordnad flyktingpolitik, vilket innebär att man överallt ska ha ett värdigt mottagande och inte vinka folk igenom landet. Vi kommer att säga så här till italienarna, när de nu tar upp det här om skydd av sin sjögräns: Ja, just det! Men det är quid pro quo, mina damer och herrar! Ni måste också nu genomföra det direktiv som vi är på väg att anta om flyktingmottagning och inte fortsätta att vara ett transitland.

Då kommer Italien att begära att det ska bli ett ökat stöd från EU:s sida för landets gränskontroll. Det har också presidenten i kommissionen skrivit om. Europa ska alltså ge mer stöd till Europas andra ekonomi, Italien, för att landet ska klara sina offentligsektorsuppgifter. Detta får vi diskutera, men man får naturligtvis göra en avvägning. Det ligger ju i vårt intresse att man driver detta.

Dessutom arbetar vi inom EU för att bygga upp en rättsordning i våra egna länder och för att understödja en rättsordning i den omkringliggande världen och arbeta med förebyggande åtgärder i de länder som i dag genererar flyktingar till Europa. Det gäller då inte människor som vill komma hit och leva, bo och arbeta. Det är en sak. Det finns ett enormt migrationstryck på Europa. Det diskuterar vi inte nu, utan det gäller att vi ska försöka föra en sådan politik i unionen att vi understöder förhållandena så att inte fler människor blir förföljda. Det är den andra stora byggstenen i detta.

Den tredje är att vi ska värna asylrätten. Det finns flera olika saker som vi ska göra här, både i vår nationella politik och i EU. En av dem är att bekämpa traffickers och människohandlare – människosmugglare. Det finns en oerhört stor fara att man här jagar offren och inte förövarna. Det är det som är det stora problemet i sammanhanget. Det är viktigt för oss att klarlägga att vi menar att det arbete där vi ska sätta in åtgärder gäller illegal invandring – illegal, som man säger i EU. Jag säger i stället, med en oerhört stor envishet, irregular. Jag har talat med ICMPD om detta. Det är det institut i Wien där Jonas Widgren är chef. Jag har frågat: Varför använder man uttrycket illegal? När man flyr begår man förstås nästan alltid en illegal handling eftersom de som förföljer en ofta har lagen på sin sida. Lagen är ju konstruerad av förföljarna. Därför använder jag mycket hellre uttrycket irreguljär. Där är jag en ropandes röst i öknen, men jag är envis, och jag fortsätter att göra det.

Det är alldeles klart att många av de människor som göms under denna term i Genèvekonventionen och den svenska utlänningslagstiftningens mening är flyktingar med asylskäl, och dem ska vi ta emot.

Frågan om hur flyktingar blir flyktingar och hur de genomför sin flykt kan jag av naturliga skäl inte besvara. Jag kommer inte heller att kunna göra det. Vår verksamhet går ut på att Europa ska föra en politik där man ger de människor som är förföljda och som flyr till oss – hur de än har kommit till oss – ett värdigt mottagande. De ska antingen kunna få skydd och sedan återvända när det har blivit bra i deras länder eller gå en ny framtid till mötes i våra länder.

Anf.  67  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Det finns inte så mycket att invända mot Jan O Karlssons inställning. Men det finns anledning att problematisera när EU behandlar både yttregränskontrollfrågor och asyl- och invandringsfrågor i ett politiskt läge där man vet att man i många länder pressas av en främlingsfientlig opinion till att diskutera de här frågorna som enbart ett problem. Det fokuseras på ”det stora problemet med invandring”.

Jag tycker att de senaste utspelen från Schröder, Chirac och Blair går i en riktning som leder till att invandrings- och asylpolitiken riskerar att bli betraktad som någonting som man måste ta till hårda tag mot.

Jag kan inte säga att jag är så oerhört stolt över de svenska insatserna hittills, t.ex. när det gäller transportörsansvaret. Jag tycker inte att vi ska slå oss för bröstet och säga att vi har lyckats få bort de värsta avarterna i den kamp mot människosmuggling som jag tror att vi är överens om. Men precis som flera har påpekat riskerar den kampen att bli en kamp mot flyktingarna, en kamp mot de smugglade. Jag tycker att det finns alltför mycket som pekar på en sådan diskussion i dagsläget i Europa i stället för den diskussion som skulle vara nödvändig, dvs: Hur kan vi förbättra den humanitära hjälpen för dem som behöver skydd? Men den diskussionen är knappast ens på dagordningen i dag.

Jag tror inte att Jan O Karlsson har någon annan uppfattning, men jag tycker att det är viktigt att problematisera detta. Jag vill också skicka med detta från vår sida i Vänsterpartiet: I ett visst läge – och den bedömningen kan inte göras här, utan enbart i förhandlingarna – kan det faktiskt vara så att det är bättre att inte nå ett resultat. Det finns sådana tillfällen, för det politiska läget just nu i många medlemsländer leder många av företrädarna för regeringarna i Europa till att gå de främlingsfientliga krafterna till mötes. Sådana beslut vill vi inte vara med om att fatta.

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Tack för redogörelsen. Jag har inga invändningar mot den, utöver problemet att det inte gick att svara på själva kärnfrågan. Jag inser också att om man pekar ut en väg så kommer den att användas också av de illegala. Det är alltså inget enkelt problem.

Jag vill också skicka med att jag tror att detta är en oerhört viktig fråga, men att vi måste klara ut den på något sätt om unionen ska behålla och förstärka sitt förtroende för att arbeta för mänskliga rättigheter.

Vi kommer ändå aldrig att vara så framgångsrika att vi på distans kan rätta till alla bekymmer som gäller de mänskliga rättigheterna så att vi inte får något tryck mot EU-gränsen. Det måste finnas någon form av kanal, och den behöver redovisas på något sätt för att vi ska behålla förtroendet och för att det inte ska bli det som kritikerna kallar Festung Europa där ingen kommer in, inte ens den som har rätt att knacka på porten. Jag vill gärna skicka med att detta är en knutpunkt som måste debatteras och få en lösning.

Anf.  69  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi är överens om detta. Jag vill understryka två saker. Jag har ingen invändning mot det Holger Gustafsson säger. Jag har bara en erinran. Att det finns flera hundra miljoner människor i dag som vill leva i Europa beror på att vi har förverkligat mänskliga rättigheter här. Vi är inte den rikaste delen av världen. Det finns många problem i Europa. Vill man glassa runt och bli rik ska man väl åka till USA, antar jag. Vi har förverkligat mänskliga rättigheter. Det är det som är det europeiska projektet. Det är därför det är så oerhört attraktivt också för grupper som i och för sig inte är förföljda, men som far illa och är diskriminerade, att komma till oss.

I det läget gäller det att värna humanitet och asylrätt. Jag menar att det vapen vi har är just att förfäkta humaniteten, balansen i åtgärderna – inte bara repression och kontroll utan också förebyggande åtgärder – och inte minst analysen.

Låt mig ge en analytisk siffra för att visa i vilket härad vi befinner oss. De resurser som årligen sänds från de rika OECD-länderna till de fattiga länderna av de människor som har kommit för arbeta hos oss, de s.k. remittances, handlar om dubbelt så mycket pengar som det officiella biståndet. Om vi dessutom tittar på vad vi i EU, USA m.fl. unnar oss för att understödja en samhällsgrupp, nämligen jordbrukarna, är det, före den amerikanska Farm Bill, sju gånger så mycket pengar.

Här har vi ett helt annat perspektiv. Jag är övertygad om att när vi för den här debatten ska vi också tänka på att vi har ett långsiktigt perspektiv, ett rättviseperspektiv och ett uthålligt utvecklingsperspektiv. Det är därför som vi i Sverige, vid detta bord, driver att vi ska koppla samman utvecklingsfrågor och migrationsfrågor. Jag har ingen annan mening, och jag har hårt drivit att vi ska föra humanitetens talan. Fråga UNHCR! Det är vi som gör det, och det är jag stolt över.

Anf.  70  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det! Beträffande punkt 5 b finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet. Vi har också 5 c. Det gäller den här integrerade förvaltningen av de yttre gränserna. Vi betraktade det som ett blandat ansvar. Thomas Bodström har föredragit det och klarat ut regeringens ståndpunkt som är positiv, men negativ till den gemensamma gränskontrollstyrkan. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg beträffade förvaltningen av de yttre gränserna.

Därmed befinner vi oss på punkt 6.

Anf.  71  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här har vi alltså en diskussion som förestår om det s.k. Dublin II. Från början hade Spanien hoppats att det här skulle kunna antas under deras ordförandeskap. Det finns en rad utestående frågor, och det har kommit ett utkast av principiell karaktär med några frågor. Frågeställningarna har inte riktigt preciserats i det här dokumentet, men jag ska ta upp några av de generella.

Den första är asylsystemets integritet. Det handlar om artiklarna 12 och 13 där en medlemsstat som avsiktligt tillåter en tredjelandsmedborgare att vistas olovligen under två månader ska vara ansvarig för att pröva asylansökan. Artikel 13 säger att om en medlemsstat …

Anf.  72  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vänta lite! Det låter som punkt 7 för mig. Vi kan säkert besluta om den, men det finns inget att säga om den.

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Då har jag missförstått det här. Jag har alltså ett dokument som inte följer dagordningen på det sättet.

Anf.  74  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det vore ju bra om vi hade samma dagordning.

Anf.  75  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi har redan frågat om A-punkterna. Då väntar jag om det finns någon fråga på det.

Anf.  76  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Punkt 6 gäller alltså ett gemensamt system för utbyte av uppgifter om viseringar. Den står som en möjlig A-punkt här. Om det inte är någon som begär ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt beträffande punkt 6 i den dagordning som jag arbetar efter.

Punkt 7 handlar alltså om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken medlemsstat som har ansvaret. Det var det jag hörde att du började tala om. Nu kan du fortsätta där du var.

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är en diskussion om asylsystemets integritet. Det är alltså frågan om hur vi ska behandla kriterier om olaglig gränsövergång och olaglig vistelse. Där kommer vi att förfäkta att de måste vara kvar i förordningen. Det är också viktigt att varje medlemsland kontrollerar sina yttre gränser. Enligt vår mening måste det finnas ett ansvarskriterium i förordningen.

Sedan finns det en sak som är mycket viktig för oss. I det system som vi nu är på väg att utarbeta är det av oerhört stor betydelse att medlemsstaten tar ansvar och effektivt verkställer sina avvisningsbeslut. Jag har hur många exempel som helst på de svårigheter vi hamnar i när detta inte sker. Det gäller också att vi ska ha en effektiv avvisningar av personer som finns på en medlemsstats territorium utan tillstånd. Det är alltså inte acceptabelt att inte ta ansvar för att verkställa avvisningsbeslut eftersom det leder till en sekundärförflyttning mellan medlemsstaterna. Vi hade ju en ganska omfattande sådan nyligen från Frankrike och hit till Sverige.

Sedan gäller det hur vi ska rangordna kriterierna, dvs. hur man ska pröva asylansökningar. Vi har kommit fram till att det ursprungliga förslaget från kommissionen när det gäller rangordning av kriterierna är tillfredsställande.

När det gäller ansvaret efter sex månader har vi den uppfattningen att det är rimligt att den asylsökande så snabbt som möjligt får sin sak prövad i någon annan medlemsstat. Eftersom den asylsökande inte vill överföras från en stat till en annan kan det finnas en risk för undanhållande, och då tror vi att det är svårt att tillämpa den här sexmånadersregeln. Om ett sådant undantag inte införs ökar ju risken för förvar. Det är inte ett önskvärt perspektiv, varken ekonomiskt eller humanitärt.

Bestämmelsen måste alltså enligt vår mening finnas kvar i förordningen, men rimliga bestämmelser om undantag måste föras in. Ordförandeskapet nämner förvar och svår sjukdom som två möjliga undantag. Dem kan vi ställa oss bakom.

När en asylsökande gömmer sig för att slippa överföras till en annan medlemsstat är det enligt vår mening inte rimligt att tillämpa denna sexmånadersregel. Vi tycker att man ska införa ett sådant undantag.

Det är de synpunkter som vi har lagt fram till svar på de frågor som vi har fått när det gäller Dublin II, men jag understryker att vi här befinner oss mitt i diskussionen. Det danska ordförandeskapet får fullfölja detta.

Anf.  78  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! De frivilligorganisationer som har inkommit med synpunkter har generellt sett varit kritiska även om det finns saker som förbättras.

Jag vill ta upp en principiell fråga när det gäller vilket medlemsland som ska ha ansvaret för att pröva en asylansökan. Problemet blir ju att även om Sverige kanske kan ha generösare regler i vissa frågor, handlar det i första hand om att kunna ta sig till Sverige. Sverige kan ju ge uppehållstillstånd för icke-statlig förföljelse, men det kan man inte göra i Frankrike. Men om man har kommit via Frankrike är det Frankrike som blir första asylland, och det är de som ska hantera frågan. Här hamnar man i en principiell fråga. Det är ju inte så enkelt när man tittar på första landets ansvar så länge som man har restriktivare regler i andra länder. Då hjälper det inte om Sverige har generösa regler på vissa håll.

Lars Ohly tog upp här tidigare att man ser tendenser i väldigt många länder att man går åt ett hårdare håll. Det kommer också att behövas en politisk diskussion och en politisk bedömning av vad Sverige ska betrakta som ett säkert land att skicka tillbaka folk till när de sedan i sin tur kommer att avvisa.

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är riktigt att ju mindre samordning vi har, desto sämre är det. Om vi skulle satsa på att inte ha någon samordning alls skulle detta problem vara totalt. Jag kan teoretiskt tänka mig sådana fall som Lars Ohly nämner där det är bättre att det inte blir något resultat alls. Det finns ett antal sådana fall i vår historia. Vi menar att den framtida förordningen ska omfatta asylsökning enligt Genèvekonventionen. Om man av taktiska skäl byter ansökan ska det inte gälla.

Jag har ingen annan mening när det gäller de principiella svårigheter som finns med att olika länder för olika asylpolitik. Ju mer vi kan samordna den, desto bättre.

Frankrike är kanske inte det mest påtagliga exemplet där det finns problem. Jag kan tänka mig betydligt allvarligare. Det förhållandet att det inte sker någon som helst flyktingmottagning i de sydeuropeiska länderna uppfattar jag som ett större problem.

Det finns andra delar av det franska beteendet som är ännu allvarligare, t.ex. att förlägga en flyktingläger alldeles vid kanaltunneln. Jag har offentligt sagt att om den franska presidenten vill visa kraft skulle han kunna göra det genom att stänga detta flyktingläger.

Vår principiella hållning är att så långt som möjligt kunna tillämpa Dublin II med utgångspunkt från en konsekvent tillämpning av Genèvekonventionen. Jag erinrar om att vi nu under det danska ordförandeskap också har ett prioriterat ämne, nämligen att få en gemensam flyktingdefinition. Det skulle minska just det dilemma som du påpekar. Men att inte samordna politiken tycker jag skulle vara det sämsta av allt.

Anf.  80  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i det fortsatta förhandlingsarbetet. Därmed var vi klara med detta. Tack så mycket!

2 §  Fiske

Statssekreterare Per-Göran Öjeheim

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 december 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 juni 2002

Anf.  81  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då hälsar vi statssekreteraren välkommen tillsammans med sina medarbetare. Varsågod!

Anf.  82  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack så mycket, herr ordförande! Jag ska rapportera från det senaste fiskemötet, där man förordande om TAC och kvoter för 2002. Man drog ned kraftigt vad gäller tillåtelsen att fiska torsk och kummel. Man sänkte även TAC på grund av risken för bifångster av torsk och kummel. Det här var ett beslut som låg i linje med den svenska positionen att man skulle följa de vetenskapliga råden och att vi därför accepterade detta.

Sedan fanns det för svensk del mindre saker. Det gällde rödspotta i Kattegatt och justering av avrundningstal i vissa kvoter och en makrillfotnot som gäller förhandlingar med Norge och som har varit en ständig källa till upprepningar. Där fick Sverige igenom de positioner som vi hade.

Det blir också full tillämpning av Bacomatrålen från den 1 april 2002, vilket är väldigt positivt ur beståndsbevarandesynpunkt.

Kommissionen presenterade också vid det här mötet ett förslag om återhämtningsplan för torsk och kummel och reglering av fiske efter vissa djuphavslevande arter som är hotade, vilket jag återkommer till senare. Det fattades också ett beslut om förlängning av FUP IV, som det heter, på grundval av kompromissförslag som lades fram och som hade stöd av en kvalificerad majoritet. Beslutet innebär att ett villkor för att kunna få stöd i fortsättningen är att ett mål för varje segment måste uppnås. Segment är alltså exempelvis torskfiske eller räkfiske. Då blir det möjligt att ge stöd till åtgärder som inte berör kapacitet eller maskinstyrka. Det här kommer att gälla fram till den 1 januari 2003 med en avstämning den 1 juli.

Anf.  83  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då lämnar vi rapporten så länge och går över på nästa ministerråd, och då är det väl punkt 3 det startar med.

Anf.  84  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Jag vill bara säga att vi inte har fått någon A-punktslista.

När det gäller punkt 3 finns det två delar i den. Dels är det fråga om fastställande av fiskemöjligheterna för 2002 när det gäller djuphavsfisk, dvs. TAC och kvoter, dels är det en förordning om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsfisk, vilket är en reglering av fiskeansträngningar. De här två presenteras som ett paket.

Förslaget om TAC och kvoter innebär en begränsning av kvoterna. Fiskeansträngningarna innebär att man kommer att tilldelas licenser för att få rätt att fiska. Enligt internationella havsforskningsrådet ICES bör djuphavsfisket begränsas med hänsyn till fiskeansträngningarna. Nu vet man inte så mycket om de här bestånden ännu, och därför finns det ett förslag att man förutom att begränsa fiskeansträngningar på sikt också ska införa TAC och kvoter i de här områdena. Det är alltså ett paket som är avsett som ett första steg när det gäller att begränsa fiskeansträngningarna.

Parlamentet kommer att behandla förslaget om fiskeansträngningarna i september, och man kan alltså inte fatta något beslut ännu om det. När det gäller TAC:erna krävs det inget parlamentsbeslut, men eftersom man vill se det här som ett paket vill man inte besluta om TAC:erna förrän man har hela paketet klart, alltså även fiskeansträngningarna. Detta tycker vi från svensk sida är ett bra alternativ för att se helheten i det hela.

Den svenska inställningen är att det är ICES vetenskapliga råd som ska ligga till grund för de regler som man ska ha. Det innebär att man i första hand ska begränsa fisket genom att begränsa fiskeansträngningarna, men vi kan också acceptera att man inför TAC:er och kvoter för att så snabbt som möjligt ändå få en begränsning till stånd av det hela. Vi vill dock att de här två frågorna ska fortsätta att behandlas på ett parallellt sätt och att man också ska skriva in att nya vetenskapliga råd ska kunna påverka de beslut som man fattar.

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har inga invändningar mot förslagen till politik. De är ju nödvändiga med anledning av att fiskbestånden håller på att försvinna.

Jag skulle vilja väcka en fråga. Jag har mycket starka indikationer på att det landas mycket fisk där man trixar med systemet i dag och landar på olika ställen och på olika sätt från fiskarnas sida. Det bekräftar ju också att de kvoter och de ansträngningsbegränsningar man har haft tidigare inte har varit och inte är effektiva, och nu får man alltså dra åt snaran ännu hårdare av den anledningen.

Jag skulle vilja framföra ett önskemål: Är det möjligt att, inte i dag men senare, redogöra för EU-nämnden hur den här kontrollen går till och hur pass effektiv den är samt vem som sköter om detta? Anledningen till att jag gör det är att det här i praktiken handlar om en svart marknad, och det drabbar ju de ärliga fiskarna och näringsidkarna, medan andra så att säga tar upp fisk på deras bekostnad och äventyrar det system som staterna försöker hantera. Min fråga är alltså om det går att få en sådan rapport framöver.

Anf.  86  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Ja, det gör det säkert. Vi återkommer lite längre fram till en punkt som gäller just oreglerat och felaktigt fiske, som man håller på att arbeta med inom EU. Alla är medvetna om att det här är en oerhört central fråga när man nu begränsar fiskemöjligheterna väldigt kraftigt. Visst kan vi återkomma till det.

Anf.  87  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är viktigt att man nu försöker rädda fisket så gott det går. Jag tänkte höra efter: Hur kommer man att lyfta fram just Östersjöns speciella situation i det här sammanhanget så att det inte blir en fokusering på Medelhavet och fiskeförhållandena där?

Anf.  88  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Ja, det finns alltså på det här mötet en särskild punkt om torsken i Östersjön, så är det någonting som det är fokus på så är det faktiskt fisket i Östersjön. Ibland önskar vi kanske att det skulle bli mer fördelat. Det är ju inte bara i Östersjön som problemen finns, utan de finns även på andra ställen.

Anf.  89  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då kan vi ta diskussionen om Östersjön längre fram på dagordningen. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet, och det gäller då hela paketet.

Anf.  90  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Punkt 4 gäller förslag till rådets förordning om åtgärder för torsk- och kummelbeståndens återhämtning. Det blir en riktlinjedebatt som kommer att äga rum. Det har börjat utkristallisera sig lite grann politiska frågeställningar, och det finns också ett frågeformulär som är utskickat av ordförandeskapet för att styra upp diskussionen, även om andra frågor också kan väckas.

Från svensk sida stöder vi kommissionens förslag om långsiktiga återhämtningsplaner för hotade torsk- och kummelbestånd. Förutom i Västerhavet i Nordsjön är det också i Östersjön som vi vet att det är ett stort problem. Det kommer vi som sagt var att ta upp, även under övriga frågor, just när det gäller Östersjön. Vi tycker att det är viktigt att hålla en konsekvent linje när det gäller t.ex. torsken, dvs. att man verkligen utgår från de beståndsbedömningar som finns, oavsett vilket område det är fråga om, och begränsar fisket i anslutning till det. EU-parlamentet kommer också att yttra sig den 12 juli om den här frågan.

När man minskar fiskeansträngningar är det oerhört viktigt att man matchar det med minimimått på effektiva redskapsåtgärder och med selektiva fångstmetoder.

Det finns ett antal frågor som är utskickade. Jag vet inte om det finns önskemål om att jag ska gå igenom dessa?

Anf.  91  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tror knappast det. Vi får i så fall ta det vid ett annat tillfälle.

Anf.  92  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Då går jag till punkt 5, som gäller reformering av den gemensamma fiskepolitiken, där kommissionen nu, sent omsider, den 28 maj, presenterade någonting som skulle ha presenterats i december egentligen. Det är alltså, tyvärr, väldigt sent. När det gäller förslaget i sak kan vi konstatera att det stämmer ganska väl med en skrivelse som vi har lämnat till riksdagen om regeringens uppfattning om hur man bör driva fiskepolitiken i Europa framåt. Det handlar om den kraftiga minskningen av fiskeansträngningarna, mellan 30 och 60 % av beståndstillgången. Man minskar fiskeflottan. Man ökar finansiering till skrotning och förbjuder finansiering av modernisering av fartyg – alltså inte att bygga nya fartyg. Man inför fleråriga förvaltningsplaner i stället för ettåriga. Man förstärker kontrollen, som vi talade om tidigare, och man inför skonsammare fiskemetoder. Man tar även upp gemenskapens fiske när det gäller tredjeland, vilket är en inte minst viktig fråga att hantera på ett sätt så att det finns möjlighet för dessa länder att utveckla sitt eget fiske och så att man inte bara plockar upp deras bestånd.

Det som har presenterats nu är alltså det som kräver beslut före årets utgång. Sedan kommer ytterligare förslag från kommissionen 2002 och 2003. Det kommer också att innebära att man omfördelar resurser till fisket om man genomför det. Vi har precis fått det här och har inte ännu gjort någon ingående analys av det, men som jag sade kan vi konstatera att det, såvitt vi förstår, ligger väl i linje med de skrivelser vi har lämnat till riksdagen. Så från svensk synpunkt ser vi det spontant som en positiv utveckling.

Anf.  93  LENNART DALÉUS (c):

När Sverige framför kritik mot att förslaget har dröjt, som det står i den svenska ståndpunkten, kommer man då också att framföra kritik i den för kommissionen och kommissionärerna principiellt viktiga frågan om att det uppenbarligen har varit ett otillbörligt agerande från åtminstone den spanske fiskeriministern gentemot den spanske kommissionären Palacio och möjligen också gentemot Romano Prodi, och att det över huvud taget finns, i just den här frågan, ett uppenbart orosmoment för utvecklingen av relationerna i EU och i kommissionen gentemot de respektive länderna? Jag vet att frågan är mer av principiell karaktär, men jag tar upp den eftersom Sverige uppenbarligen tänker föra fram kritik, som det står i den svenska ståndpunkten, över att förslaget har dröjt, och det har dröjt just på grund av detta otillbörliga agerande bl.a. Hur kommer alltså Sverige att göra när man för fram den här kritiken?

Anf.  94  CARL G NILSSON (m):

Vi har ju diskuterat många gånger vid detta bord behovet av en reformering av fiskeripolitiken, och det är ju välkommet, som Sverige också säger, att den äntligen kommer. Jag vill verkligen stryka under att vi måste se detta som en miniminivå av reformeringen och att vi inte ska ge oss in på kompromisser i sammanhanget.

Vi har ju också framfört tidigare att det viktiga i detta är att se till att kvoterna stämmer med vad bestånden tål. Det är mycket viktigare än att diskutera hur många eller hur stora båtar eller hur moderna båtar vi ska ha. Kvoter som säkerställer långsiktigt goda fiskbestånd är det viktiga, och det måste vi hålla mycket hårt på.

Anf.  95  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

När det gäller kritiken mot Spaniens hanterande av komissionärer lär det väl näppeligen bli så att vi framför den vid det här mötet. Vi har ju också hört sägas det här, men fortfarande finns inte något belägg i sak för att det har hänt. Vi vet ju också att förslaget såvitt vi kan bedöma inte har påverkats av någonting sådant. Förslaget är alltså ganska långtgående. Skulle det vara så att det har förekommit sådan påverkan är det kanske möjligt att förslaget har hamnat där det har gjort tack vare att man har varit tvungen att verkligen visa att man inte har fallit undan för spanska påtryckningar. Däremot kommer det säkert i sak att visa sig under diskussionens gång vid bordet att det finns stora motsättningar. Vi vet redan att spanjorerna har gått ut väldigt kritiskt mot det förslag som har presenterats. Där kommer det säkert att finnas anledning för Sverige att gå in och markera sitt stöd för kommissionen.

När det gäller Carl G Nilssons synpunkter kan vi bara till fullo instämma i vikten av att följa beståndssituationen och rätta fisket efter den.

Anf.  96  LENNART DALÉUS (c):

Jag vill bara kort säga att det visst finns bevis för att det har hänt, eftersom det skedde offentligt i TV, då fiskeriministern själv säger att han instruerar den spanske kommissionären. Tydligare kan det ju knappast göras. Jag tycker, herr ordförande, att av omtanke om kommissionen och det fortsatta arbetet bör Sverige på den här punkten ta upp frågan och vara mycket kritisk. Det tycker jag!

Anf.  97  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Ja, jag hör synpunkten. Jag är kanske inte övertygad om att det är rätt forum att ta upp detta vid fiskerådets diskussion. Det finns säkert andra kanaler för att framföra kritik mot de påtryckningar som finns. Såvitt vi kan bedöma har de påtryckningar som kan ha förekommit inte påverkat resultatet av de förslag som kommissionen har lagt fram.

Anf.  98  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det här blir ju ett stenografiskt protokoll förstås, men annars tänkte jag säga att min erfarenhet från KU tyder på att det som till synes har hänt inte alltid ändå har hänt!

Anf.  99  LENNART DALÉUS (c):

Man kan ändå inte undgå att säga att det faktum att påtryckningarna inte har gett resultat ju inte innebär att det inte är något allvarligt med själva påtryckningen.

Anf.  100  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Anf.  101  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Då är det fråga om rådsslutsatsen om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Det är ett välkommet meddelande som har kommit från kommissionen där man tar upp en handlingsplan. Det är 15 åtgärder som man ska vidta, både på gemenskapsnivå när det gäller att kontrollera egna medborgares fiske, på regional nivå när det gäller fiske på öppet hav och inom regionala fiskeorganisationer och på internationell nivå när det gäller internationella förhandlingar om fiske. Det finns också i slutsatsen ett erkännande av 2001 års internationella handlingsplan för att förhindra den här typen av oreglerat och olagligt fiske och en uppmaning till kommissionen att spela en ledande roll inom de regionala fiskeorganisationerna för att bekämpa just den här typen av fiske.

Från svensk sida välkomnar vi de här slutsatserna. De ligger väl i linje med ett agerande som vi tycker är viktigt, både nationellt, regionalt och internationellt. Det är ingen tvekan om att det illegala fisket är ett allvarligt hot mot en ansvarsfull förvaltning av de fiskbestånd som finns att tillgå, så vi tycker att det är ett bra meddelande som kommissionen lägger fram som vi kan stödja.

Anf.  102  CARL G NILSSON (m):

Vi har ju tidigare beslutat om olika åtgärder för övervakning och kontroll. Vi diskuterade, minns jag, fram och tillbaka om satellitövervakningens nytta eller inte nytta. Den blev av, och den kostade miljarder, om jag minns rätt. Vi sade då, minns jag, att det förmodligen är bättre att satsa de resurserna på övervakning till havs, vilket vi menade skulle vara effektivare. Hur ligger det till med det? Fungerar systemen?

Anf.  103  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det som det här framför allt handlar om är ju internationellt fiske, inte så mycket på EU-vatten, utan globalt över hela världen. Vi tycker nog att satellitövervakningen är en åtgärd som faktiskt fungerar, och man diskuterar att de regler som finns nu kommer att gälla för båtar över 15 meter. Där tror vi att det kan finnas en klar funktion och att det är ekonomiskt försvarbart också att fortsätta med satellitövervakning, framför allt eftersom vi nu framåt kanske mer och mer kommer att se att vi kan bli tvingade att indela vatten i zoner med hänsyn till olika saker. Då är det viktigt att kunna följa var fångsterna har tagits.

Anf.  104  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Innan vi fattar beslut här konstaterar jag det önskemål som Holger Gustafsson framförde om redovisning av kontrollmekanismerna och så. Vi kan göra upp med kansliet om en lämplig tid för en genomgång av detta.

Jag finner då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Anf.  105  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Då är vi inne på övriga frågor. Den första vi har är en rapportering från ett informellt möte mellan generaldirektörerna för fiskepolitiken. De har diskuterat den framtida strukturpolitiken och stödet till fiskeflottorna. Det visade sig att det fanns stora meningsskiljaktigheter mellan länderna på de här punkterna – något av en nord–syd-dialog, kan vi säga. Vi hoppas att den rapport som ordförandeskapet lämnar kommer att redovisa de synpunkter som framfördes på ett ordentligt sätt.

Sedan gäller det en rapport från ett seminarium om kontroll och genomförande av den gemensamma fiskepolitiken som ägde rum i Madrid den 21–22 maj. Det man kunde konstatera där var att fiskekontroll bedrivs på väldigt olika sätt inom EU. Det kommer bara att ges en information om det här seminariet. Om det kan bli någon fortsättning på det om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är vi från svensk sida positiva till sådana förslag, men det gäller bara en rapport från det här mötet.

Anf.  106  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det låter rätt och bra. Det är väl viktigt att arbeta med det där. Då går vi över till torskbeståndet i Östersjön.

Anf.  107  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det är alltså vi från svensk sida som har tagit upp det här med torskbeståndet i Östersjön. Det är självklart mot bakgrund av den allvarliga situation som vi fortfarande ser föreligger när det gäller torsken. Vi har precis fått ICES senaste rapport, och det är ju inte någon särskilt positiv läsning som vi ser där. Vi kan konstatera att lekbiomassan, som utgör grunden för att det ska bli någon fisk att fånga, fortfarande ligger på en väldigt kritiskt låg nivå, och det gäller särskilt östra beståndet. Även om det finns en marginell förbättring är det fortfarande väldigt kritiskt.

I de vetenskapliga råd som ges från ICES säger man att de biologiska skälen för att rekommendera ett stopp för fisket kvarstår, men till följd av att man 2001 införde en förvaltningsplan, en återhämtningsplan för fisket, skulle man kunna tillåta ett väldigt begränsat fiske under vissa förutsättningar. Det här begränsade fisket skulle då innebära att fiskbestånden skulle kunna återhämta sig på mellan tre och fem år, eventuellt sju år, beroende på var man lägger nivån. Förra året fanns ju inte någon motsvarande rekommendation att man skulle fortsätta med något fiske.

Vi tycker alltså att det här är en något oklar rådgivning som kommer från ICES om hur man ser på den här situationen egentligen. Återhämtningsplanerna har ju faktiskt varit i kraft ett år, men vi har inte riktigt sett hur de verkar ännu. Så det vi kommer att göra i samband med den här planen är att vi kommer att efterfråga kommissionens analys och inställning till ICES rapport som vi kommer att få. Sedan kommer det att bli en fiskepolitisk debatt i riksdagen på tisdagen också, vill jag minnas, och då kommer vi att veta kommissionens inställning på den här punkten, så Margareta Winberg får väl ta upp den diskussionen där. Men vi är alltså bekymrade över beståndssituationen och vill ha kommissionens syn på det hela också.

Anf.  108  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi noterar denna rapport. Det blir debatt på tisdag också om saken.

Vi är klara med fiskesamrådet nu, såvitt jag förstår. Då tackar vi för i dag!

3 §  Allmänna frågor

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Rapport från ministerrådsmöte den 13 maj 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 och 11 juni 2002

Anf.  109  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då hälsar jag Hans Dahlgren med medarbetare välkomna för samråd kring GAC. Varsågod!

Anf.  110  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det handlar till att börja med om nästa möte i allmänna rådet som ska äga rum i Luxemburg nu på måndag. På dagordningen står egentligen just nu bara utvidgningsfrågan. Eventuellt kommer ordförandeskapet också att göra en sondering med medlemsstaterna om deras positioner vad gäller motåtgärder mot USA:s ståltullar. Statssekreterare Lotta Fogde kommer att redovisa det ärendet i nämnden senare i dag.

Mellanöstern och frågan om konflikten mellan Indien och Pakistan kommer enligt de uppgifter som vi nu har från ordförandeskapet inte att diskuteras vid det här rådsmötet, utan kommer i stället att tas upp vid nästa möte, den 17 juni.

Herr ordförande! Jag ska som vanligt börja med en kort återrapportering från förra mötet med allmänna rådet, det som ägde rum i Bryssel den 13 maj. Nämnden har fått en skriftlig rapport från det mötet, så min rapportering blir mycket översiktlig.

Först vill jag säga att utrikesministrarnas lunch främst ägnades åt Mellanöstern, men även Bulgarien och Rumänien diskuterades. Vidare, vad rörde förberedelserna inför världstoppmötet i Johannesburg, konstaterades att EU har en viktig och ledande roll att spela och att det behövs konkreta, möjliga bidrag men att några ytterligare finansiella åtaganden utöver vad som presenterades i Monterrey inte är aktuella. De här förberedelserna ska diskuteras igen vid allmänna rådet den 17 juni och kommer också upp i Sevilla.

Kortfattat diskuterades förra gången kommissionens årliga politiska strategi, där rådet välkomnade initiativ från kommissionen att för första gången konsultera rådet när det gäller kommissionens prioriterade arbetsområden. Vidare diskuterades effektiviteten i unionens yttre åtgärder som en uppföljning av orienteringsdebatten i allmänna rådet i februari, där vår utrikesminister särskilt välkomnade kommissionens reformansträngningar och hur viktigt det var att EU samordnade sig kring gemensamma kandidater i olika multilaterala forum.

Ministrarna diskuterade också vid förra mötet förslaget till mandat för förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal med det som nu kallas AVS-länderna, alltså Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Den diskussionen inriktades på vägledning för det fortsatta arbetet inför rådets slutliga ställningstagande nästa måndag, så utrikesministern kommer tillbaka till den frågan när hon är här i nämnden igen om en vecka.

Slutligen antog rådet förslag till slutsatser om förlängning av mandaten för två särskilda representanter för Makedonien respektive Afghanistan. Frågan om finansiering av detta kommer upp den 17 juni.

Inom ramen för det där allmänna rådet möttes också försvarsministrarna den 13 maj, och där vid förmiddagens möte, i försvarsministerformat alltså, diskuterades ESDP. Det som betonades var kampen mot terrorismen och behoven av pelaröverskridande samarbete liksom arbetet inom vad som kallas European Capability Action Plan och förhoppningen om en överenskommelse om den militära översynsmekanismen senast vid toppmötet nu i Sevilla.

Utrikesministrarna och försvarsministrarna hade sedan efter lunchen en gemensam diskussion om krishantering och konstaterade att förberedelserna för den gemensamma polisinsatsen i Bosnien går väl. Man var nu eniga om att fokusera på före detta jugoslaviska republiken Makedonien.

Allra sist diskuterade rådet också förbindelsen mellan EU och Iran och frågan om ett förhandlingsmandat för ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Iran. Kommissionen vill ha ett gemenskapsavtal med en separat men gemensam politisk deklaration medan en lång rad medlemsländer förordade ett blandat avtal – dit hör också Sverige – där den politiska dialogen integreras i avtalet. Det blev ingen enighet vid den här diskussionen, utan den här frågan återkommer vid allmänna rådet den 17 juni.

Det var min avrapportering från förra mötet. Jag går då över till dagordningen för det kommande mötet.

Huvudfrågan på måndagens möte blir alltså utvidgningen, och där kommer jordbrukspolitiken särskilt att stå i fokus. Allmänt sett har ordförandelandet Spanien drivit den här utvidgningsprocessen väl framåt. Vad som återstår för att man ska kunna säga att Spanien har uppfyllt sin del av den färdplan som bestämdes för ett tag sedan är att EU enas också om jordbrukskapitlet. Där är medlemsstaterna eniga om allting utom i frågan om direktstödet. Det finns ett antal medlemsstater som vill bestämma redan nu om en infasning av direktstödet inom jordbruket för de nya medlemsstaterna. Men vi är fyra stycken s.k. likasinnade medlemsstater som tycker att det är för tidigt att fatta ett sådant beslut nu, utan vill vänta med det, och det är alltså Sverige, Tyskland, Storbritannien och Holland som står på den sidan i diskussionen.

Nu kom det i går i samband med Corepermötet ett uttalande från ordföranden som sade att man ville få till stånd en kompromiss på måndag. Man vill att vi ska kunna komma överens. Ordföranden angav också en del tänkbara alternativ till en sådan kompromiss, och bland dessa finns det åtminstone något som gör det möjligt att direktstödet behandlas först senare. Det skulle i så fall, som vi ser det, vara ett initiativ i rätt riktning. Förhoppningsvis ska det gå att finna en lösning som också vi kan acceptera på måndag, annars på nästa möte den 17 juni, så att vi när mötet i Sevilla börjar kan säga att EU har en enig linje här.

Det har ju hänt förr att unionen har enats om gemensamma EU-ståndpunkter – jag tänker på kapitlen om strukturpolitik och budgetära villkor – utan att man för den skull har gått in och föreslagit belopp för strukturfondsstöd eller för budgetkompensation. Man har alltså skjutit på behandlingen av frågor som gäller den totala summan för strukturfondsstödet eller eventuell budgetkompensation för att ta upp detta senare i förhandlingarna. Samma modell skulle man mycket väl, menar vi, kunna använda när det gäller jordbruksstödet, dvs. att man behandlar direktstödet och de övriga finansiella aspekterna samtidigt så att det blir ett balanserat slutpaket.

Det är inget märkligt eller konstigt att EU enas om att lägga fram delar av en gemensam ståndpunkt på det sätt som vi föreslår. Det har alltså skett tidigare.

Och för att ingen ska sväva i ovisshet om den saken: Det är klart att det finns ett oförminskat svenskt stöd för utvidgningen. Vi bedömer det fortfarande som att tidtabellen är realistisk och ska hållas. Det hindrar förstås inte att det ligger i vårt intresse som en av de största nettobetalarna till EU:s budget att nå förhandlingslösningar som håller nere utgifterna.

Detta om diskussionerna om jordbrukskapitlet på måndag.

Ytterligare ett par utvidgningsfrågor kommer upp. En handlar om övervakning, monitoring. I takt med att anslutningstidpunkten nu närmar sig för kandidatländerna är det klart att övervakningen blir allt viktigare. Det finns nu ett förslag från framför allt Frankrike om att allmänna rådet ska anta slutsatser som anger en del riktlinjer för övervakningen för framtiden. Enligt detta förslag till slutsatser kommer man att understryka vikten av att ha en ordentlig övervakning fram till anslutningen. Man lyfter också fram några särskilda frågor. Det gäller livsmedelssäkerhet samt rättsliga frågor och inrikesfrågor. Förmedlemskapsstödet ska förstås fortsätta att främja anpassningen i kandidatländerna.

Från svensk sida är ståndpunkten att vi fäster stor vikt vid övervakningen. Vi anser att de nuvarande formerna för översynen av reformen i kandidatländerna i och för sig är väl anpassade till behoven, att de ska användas aktivt och att en ledande roll för detta ligger hos kommissionen. Kommissionen presenterade för övrigt i går inför toppmötet i Sevilla en rapport med en handlingsplan som skulle visa hur man kan förstärka kandidatländernas egna institutioner och som också handlade om kandidatländernas anpassning till EU:s regelverk.

Till sist vill jag när det gäller utvidgningsfrågan säga några ord om Bulgarien och Rumänien. Det är sannolikt att också utsikterna för de två länderna kommer att diskuteras i allmänna rådet på måndag, men i så fall troligen mycket översiktligt. Bedömningen är väl att Bulgarien och Rumänien också har gjort framsteg i förhandlingarna men inte är färdiga för anslutning. En tidtabell för anslutning måste fortsätta att beakta de framsteg som görs och takten i de framstegen när det gäller anpassningen till EU:s regelverk.

Kommissionen ska i höst presentera en ny tidsplan eller färdplan för de återstående förhandlingar som ska genomföras och de konkreta åtgärder som behövs för att ge särskilt stöd till Bulgarien och Rumänien i detta förhandlingsarbete. Det välkomnar Sverige. Vi ser fram emot en mer detaljerad diskussion om tidtabeller då.

Anf.  111  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill anmäla att vi inte delar regeringens uppfattning när det gäller att inte i god tid få fram en ståndpunkt om direktstöden, dvs. jordbrukspolitiken för de här länderna. Anledningen är att det handlar om mycket pengar för de här länderna, pengar som de rimligen bör kunna kalkylera in i ett tidigt skede i sina förhandlingar. För Sverige som alltså är nettobetalare utgjorde de här kostnaderna, om man också räknar in regionalpolitiken, nästan hälften av det stöd som vi bytte med EU, så att säga, när vi blev medlemmar. Är man inte nettobetalare handlar det om en ännu större andel inkomster för landet. Det är inte rimligt att man inte i kandidatländerna i god tid ska kunna kalkylera på vad detta innebär för dem.

Vad vi absolut vänder oss emot är att det skulle bli något slags uppgörelse i slutmanglingarna, att man skulle sitta där och tillsammans med andra saker göra upp om den framtida lönsamheten för denna bransch där så många människor arbetar. Det här är en tung post som man kan vara förtjust i eller inte, och det vet vi att regeringen inte är. Men eftersom den är så pass stor och omfattande måste kandidatländerna kunna räkna med den och kalkylera med den.

Jag tycker också att det faller en skugga över Sveriges ambitioner att snabba på dessa förhandlingar när man sätter den här käppen i hjulet, eller antyder att man vill göra det.

Vi har alltså en annan uppfattning i den här frågan.

Anf.  112  CARL G NILSSON (m):

Jag instämmer i Holger Gustafssons kritik. Här har regeringen haft väldigt god tid på sig att få fram en position när det gäller jordbrukspolitiken, och infasningen av direktstöden är en så pass fundamental och komplicerad fråga att jag inte ser att den kan sparas som något slags pott i slutet. När nu regeringen säger att den här frågan bör behandlas i ett senare skede innebär det ingenting annat än en risk att utvidgningen försenas. Därför är vi kritiska mot detta. Vi instämmer inte i den bedömning som Hans Dahlgren just redogjorde för i den här frågan.

Anf.  113  LARS OHLY (v):

Om jag förstår detta rätt kommer förhandlingarna i så fall, om den svenska linjen vinner, att tas upp i september eller möjligtvis oktober, dvs. i samband med övriga budgetfrågor. Jag kan inte förstå att det nödvändigtvis skulle behöva innebära någon försening av tidtabellen. Det bör finnas utrymme att klara av detta till december. Jag stöder den svenska regeringens hållning. Jag tycker att det är rimligt att man har budgetfrågorna i ett sammanhang.

Däremot drabbas man ju av en krock när man inte kan förena alla goda viljor. Den ena saken man vill uppnå är att kandidatländerna inte diskrimineras. Vi försöker verka för icke-diskriminiering på alla plan. Vi lyckas inte alltid när det gäller fri rörlighet, och vi kommer inte att lyckas när det gäller jordbruket från dag 1 – det kan vi nog utgå från. Å andra sidan krockar detta med vår vilja att se till att budgetdisciplinen hålls och att EU:s utgifter inte ökar väldigt mycket. Ska vi helt undvika diskriminering av kandidatländerna från dag 1 måste vi också öka budgetmedlen. Det är liksom en konsekvens så länge EU inte har reformerat sin egen jordbrukspolitik. Det här är olyckligt.

Jag tycker dock att det förslag från kommissionen som vi har läst är väl snålt som utgångspunkt för förhandlingarna på jordbruksområdet, oavsett om detta kommer att tas nu eller som en helhet i budgetförhandlingarna senare. Vad jag förstod skulle man kunna uppnå ett hundraprocentigt bidrag till de nya medlemsstaterna först år 2013 med kommissionens förslag, och det tycker jag är en väl lång övergångstid. Det bör också vara Sveriges uppfattning, hoppas jag, att denna övergångsperiod ska vara så kort som möjligt.

Sedan har jag en fråga som gäller Cypern. Vi ser på den statuslista vi fått över förhandlingarna att Cypern ligger längst fram. Man har stängt 27 kapitel, och det finns inget annat land som har nått så långt. Här finns det en speciell problematik som berör Turkiet och ockupationen av norra delen av Cypern. Jag vill snarast fråga om det har hänt någonting nytt. Det här är ju en fråga som inte bara berör EU och Cypern utan också tredjeland, och det ytterligare ett kandidatland, nämligen Turkiet. Jag vet att de cypriotiska ansträngningarna att snabbt komma till ett avgörande i frågan om medlemskap i den europeiska unionen är oerhört starka, men man befarar också att man kommer att stoppas – inte på grund av att man har diskvalificerat sig i förhandlingarna eller inte uppnått det man ska uppnå, utan helt enkelt därför att Turkiet blockerar.

Anf.  114  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag noterar förstås de invändningar mot regeringens uppfattning som Holger Gustafsson och Carl G Nilsson gav uttryck för.

Jag tror inte att någon behöver tvivla på regeringens önskan att i stort sett till varje pris undvika en försening av tidtabellen. Vi har varit utvidgningens bästa vänner och kommer så att förbli. Det var på toppmötet i Göteborg som grunden lades för den process som nu förhoppningsvis ska avslutas i Köpenhamn. Detta hindrar dock inte att vi som nettobidragsgivare per capita till unionen också har anledning att tillvarata svenska skattebetalares intresse när det gäller vad pengarna ska användas till och hur det ska ske.

Kandidatländerna ska naturligtvis göra en totalbedömning av vad detta ger för dem och vilket paket de får. Då är det inte orimligt att man behandlar de olika finansiella aspekterna i ett sammanhang. Och det kommer inte att bli så fasligt sent på säsongen, som Lars Ohly just sade. Senast inför Europeiska rådets möte i Bryssel i oktober ska det här klaras ut. Det gäller de andra finansiella delarna också.

Det är klart att man ska vara försiktig och försöka försäkra sig om att allt kommer att gå åt rätt håll och att det inte uppstår misstro och besvikelse hos kandidatländerna som gör att det hela kan gå i stå. Jag är dock inte så orolig på den punkten.

Sedan vill jag be Agneta Söderman kommentera frågan om Cypern.

Anf.  115  Departementsrådet AGNETA SÖDERMAN:

Det är alldeles riktigt att Cypernsamtalen inte har lett till de resultat som man hade hoppats på och att det inte kommer att ske före slutet av juni, som är den uppsatta tidsgränsen. Samtidigt är det väldigt viktigt att fortsätta att sätta tryck på FN-spåret, att komma med en lösning och att framhålla att detta är allvar: Turkiet får inte blockera utvidgningen. Det är vår uppfattning, och även andra medlemsländers, att vi måste fortsätta att köra det här spåret vidare och inte släppa taget.

Anf.  116  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det! Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Var det Mellersta Östern sedan?

Anf.  117  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Som jag tror att jag antydde i början har vi nu fått besked om att varken Mellanöstern eller Indien och Pakistan förväntas tas upp vid mötet den 10 juni. Vi har alltså inte någon rapport att lämna där.

Anf.  118  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag hängde med för dåligt.

Anf.  119  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill också berätta att inga A-punkter förutses tas upp vid det här allmänna rådet. Jag vill dock informera nämnden om en A-punkt som antogs vid jordbruksrådets möte den 28 maj, då det beslutades att EU:s särskilda sändebud till Afghanistan Klaus Klaiber skulle få sitt mandat förlängt med 20 dagar. Denna punkt kom upp mycket sent på dagordningen, varför nämnden tyvärr inte kunde informeras inför jordbruksrådet.

I sak vill jag säga att vi bedömer förlängningen som välkommen. Den innebär nämligen att Klaiber kan vara närvarande i Kabul under loya jirgan, det traditionella afghanska rådslag som ska besluta om flera viktiga frågor som gäller Afghanistans politiska utveckling. Ursprungligen gick mandatet ut den 10 juni, men det är nu alltså förlängt till halvårsskiftet.

Anf.  120  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen har begärt ordet. Då noterar vi det som en A-punkt.

Sedan har vi en punkt som handlar om terroristlistan, 1373 eller vad det nu ska kallas för. Meddelande om detta har mejlats ut. Jag lämnar ordet till kabinettssekreteraren för en föredragning.

Anf.  121  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill alltså informera om den pågående översynen av EU:s terroristlistor. När EU-lagstiftningen mot terrorism antogs av ministerrådet i slutet av december förra året beslutades också att namnen på listorna skulle ses över minst en gång var sjätte månad, och ett sådant översynsförfarande har nu alltså inletts. Översynen har förberetts i den särskilda arbetsgrupp med representanter för alla medlemsstater som kallas för Clearing House.

Senast jag var här i nämnden och informerade om listorna var den 26 april i år. Då handlade det bara om förestående beslut om tillägg till listorna. Några dagar senare, den 2 maj, beslutade också ministerrådet om vissa tillägg – inte riktigt alla som vi var beredda att rösta för, men en del av dem.

Den här gången finns det förslag både om att ta bort och om att lägga till namn på listorna. Liksom senast vill jag i dag redovisa vilka namn som regeringen nu är beredd att säga ja till.

När det gäller de namn som föreslås att avföras från listorna är regeringen beredd att gå med på samtliga som har föreslagits. Jag kommer därför att redovisa alla de förslagen.

När det sedan gäller förslagen till tillägg på listorna krävs som vanligt enhällighet. Några andra namn än de som regeringen har accepterat kan alltså inte komma upp nu. Det är inte heller säkert att alla de här namnen kommer upp på listan eftersom något annat medlemsland kan motsätta sig det vid det slutliga beslutet.

Jag ska strax återkomma till vilka namn det handlar om i ena och andra riktningen. Jag vill bara börja med att påminna om att arbetet med dessa listor sker under sträng sekretess. Det är viktigt att de här namnen inte kommer ut innan de ska komma ut, och de som ska komma ut är bara de som alla medlemsstater har enats om. Ministerrådets beslut kommer naturligtvis att offentliggöras på vanligt sätt i den officiella tidningen när det väl är fattat.

Först har vi då förslagen om att avföra namn från listorna. Regeringen är beredd att säga ja till att fem individer som alla är interna – de är ETA-medlemmar, och förslaget kommer från Spanien – förs av från listan på den gemensamma ståndpunkten. De heter Javier Abaunza Martinez, Ismael Berastegui Escudero, Lexuri Gallastequi Sodupe, Manex Zubiaga Bravo och Angel Alcalde Linares.

Skälet till att dessa kan avföras från listan är följande. De fyra första jag nämnde har arresterats sedan listorna upprättades den 2 maj och sitter alltså i fängsligt förvar. Den femte personens brott har däremot preskriberats, vilket innebär att den arresteringsorder som varit utfärdad för honom har upphävts. Samtliga fem har alltså omfattats av s.k. rättsligt och polisiärt samarbete. Något sådant behövs dock inte längre eftersom fyra sitter inne och en fått sitt brott preskriberat.

Sedan kommer jag till förslaget om att lägga till namn på listorna. När det först gäller individer är regeringen beredd att säga ja till att följande individer, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<förs upp på listan till den gemensamma ståndpunkten. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

När det gäller organisationer är regeringen beredd att säga ja till att följande organisationer sätts upp på listorna. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det var den information jag ville lämna, herr ordförande, inför regeringens kommande beslut.

Anf.  122  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det! Jag tror att jag ska börja med att erinra om femte paragrafen i den arbetsordning som nämnden har, nämligen den om sekretess. Jag ska inte läsa upp hela, men det är alltså sekretess på detta. Med hänsyn till rikets säkerhet och annat synnerligt viktigt skäl som betingas av förhållande till främmande stat eller mellanfolklig organisation råder det sekretess. Även om inte tystnadsplikt föreligger förutsätts det att återhållsamhet iakttas beträffande information om frågor som behandlas i nämnden. Det finns anledning att vi erinrar oss detta.

Anf.  123  LARS OHLY (v):

Vänsterpartiet står inte bakom förslagen. Anledningen är självklar. Vi har från början varit emot upprättandet av dessa terrorlistor. Det är helt omöjligt för nämnden att ta ställning till olika organisationer och att därmed säga ja eller nej till att de ska stämplas som terrorister, särskilt när det handlar om organisationer som kommer att drabbas av frysning av tillgångar, dvs. externa organisationer utanför EU:s territorium. Dessutom är flera av dessa organisationer knutna till politiskt arbete som inte bara är acceptabelt utan t.o.m. önskvärt i respektive land.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  124  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill också anmäla att jag inte tar ställning till den här listan. Jag är över huvud taget tveksam till att upprätta listor över terrororganisationer eftersom det är svårt att definiera vad en sådan är.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  125  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag respekterar naturligtvis de inställningar som har redovisats. Jag vill bara säga att det inte ställts i anspråk, så att säga, från regeringens sida att EU-nämnden ska ta ställning till de här organisationerna. Vad jag gjorde var att lämna information om det beslut som regeringen är i färd med att fatta på sitt eget konstitutionella ansvar.

När det gäller frågorna har alla i hela världen förslagsrätt. Vid min redovisning här den 26 april redovisade jag också att även andra icke-medlemsländer i EU hade föreslagit att man inom den europeiska unionen skulle fatta vissa beslut när det gällde att delta i terroristbekämpningen. Självfallet är prövningen av huruvida kriterierna är uppfyllda någonting som bara medlemsstaterna står för. Men medlemsstaterna, och vi alla, måste vara lyhörda för förslag och informationer som kommer från runtom i världen och som kan leda till att man bättre kan stävja och kanske hindra terroristiska aktiviteter.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  126  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Flera av de här förslagen finns alltså redan på deras egna interna listor.

Anf.  127  LENNART DALÉUS (c):

Jag undrar en sak om detta med förslagsrätt. Jag har inga problem med sakfrågan, men förslagsrätt brukar ju följas av beredningstvång osv. Vem sorterar vilka förslag som ska beredas och inte beredas före ett ställningstagande?

Anf.  128  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Jag kan svara på det. Först ska man komma ihåg att de här listorna och den här gemensamma ståndpunkten grundar sig på resolution 1373, FN-resolutionen som förpliktar alla länder att vidta åtgärder mot konstaterade terrorister. Det är ett skäl till att när man konstaterar terroristaktiviteter är man, oavsett varifrån förslaget kommer, på ett eller annat sätt skyldig att vidta åtgärder.

När det gäller beredningen av detta har det diskuterats i arbetsgruppen hur det ska gå till. Det har förekommit lite olika varianter, men numera tycks alla medlemsstater vara överens om att ordförandeskapet inte får sovra bland de förslag man får från olika håll utan ska lägga fram alla för granskning i arbetsgruppen. Sedan tar gruppen gemensamt ställning till om man ska begära ytterligare information och hur man ska hantera det. Det är alltså ett genuint kollektivt beredningsarbete och beslutsfattande.

Anf.  129  LARS OHLY (v):

Jag vill bara påpeka att Vänsterpartiets redovisade inställning inte handlade om att överta beslutanderätten i de här frågorna till riksdagen. Detta är regeringens sak. Däremot bör ni naturligtvis känna till att det finns ett motstånd i riksdagen som baserar sig på att vi anser att det här är fel metod att arbeta.

Ytterligare en fråga som dök upp gäller vad effekterna blir för medlemmar i de här organisationerna. Det finns t.ex. ett antal medlemmar i >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<som lever i Sverige. Jag känner flera av dem. På vilket sätt kommer de att drabbas av sanktioner? Kommer de personligen att drabbas, eller kommer enbart organisationen att drabbas?

Anf.  130  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Det är de listade personerna och organisationerna som får sina tillgångar frysta. Det händer alltså ingenting direkt för medlemmar i organisationerna. Men den gemensamma ståndpunkten och förordningen innehåller också, som vi redovisade i december, att det blir förbjudet att finansiellt understödja de här organisationerna. Hur det sedan ska tolkas får polis och åklagare sköta i vanlig ordning. Men finansiellt understöd på ett eller annat sätt är alltså förbjudet och följaktligen straffsanktionerat enligt den svenska sanktionslagen.

Anf.  131  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det! Jag konstaterar då att nämnden har fått information om vad regeringen avser att göra beträffande terroristlistan.

Därmed tror jag att vi har klarat av det samråd som var nödvändigt inför det kommande mötet. Tack så mycket!

4 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statssekreterare Lotta Fogde

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 juni 2002

Anf.  132  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi hälsar statssekreterare Lotta Fogde tillsammans med medarbetare välkomna.

Vi kan konstatera att Hans Dahlgren har lämnat rapporter från tidigare aktiviteter i GAC-sammanhang, så enligt min bedömning kan vi nu gå direkt på ståltullarna.

Anf.  133  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det gäller alltså att beslut ska fattas på måndag i frågan om EU:s motåtgärder mot USA med anledning av USA:s skyddstullar på stål.

Eftersom EU och USA ännu inte har nått någon överenskommelse om att USA ska kompensera EU för de amerikanska skyddsåtgärderna mot stålimport har kommissionen lagt fram ett förslag till förordning om balanserande åtgärder. Det betyder att EU ska höja tullar för amerikanska varor på EU:s marknad. Förslaget innebär att tullhöjningar ska träda i kraft den 18 juni för två olika varulistor, en längre och en kortare. Själva tillämpningen av tullhöjningarna ska emellertid suspenderas, enligt förslaget.

Den längre varulistan gäller efter ett beslut i WTO:s tvistlösningsorgan. Om det kommer ett utfall i WTO som fördömer de amerikanska ståltullarna är tanken att den längre varulistan ska träda i kraft som EU:s rättmätiga svar. Ett sådant beslut dröjer dock troligen ända till nästa år – det tar lång tid att genomföra ett sådant här tvistlösningsförfarande. Syftet med att fatta beslut om detta nu är att USA ska veta vad de har att vänta efter en förlust i WTO.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  134  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det.

Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Tack så mycket.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  GÖRAN MAGNUSSON (s): 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  3  GÖRAN MAGNUSSON (s): 1

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  5  GÖRAN MAGNUSSON (s): 2

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 2

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  8  ALICE ÅSTRÖM (v): 4

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  10  GÖRAN MAGNUSSON (s): 4

Anf.  11  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  12  GÖRAN MAGNUSSON (s): 5

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  14  FREDRIK REINFELDT (m): 5

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  16  GÖRAN MAGNUSSON (s): 5

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 6

Anf.  18  ALICE ÅSTRÖM (v): 6

Anf.  19  FREDRIK REINFELDT (m): 7

Anf.  20  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 7

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  22  ALICE ÅSTRÖM (v): 8

Anf.  23  HELENA BARGHOLTZ (fp): 8

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 8

Anf.  25  LARS OHLY (v): 9

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  27  GÖRAN MAGNUSSON (s): 9

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp): 9

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  30  GÖRAN MAGNUSSON (s): 9

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  32  FREDRIK REINFELDT (m): 10

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 10

Anf.  34  GÖRAN MAGNUSSON (s): 10

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 10

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v): 11

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  38  GÖRAN MAGNUSSON (s): 12

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  40  HELENA BARGHOLTZ (fp): 12

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  42  GÖRAN MAGNUSSON (s): 12

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  44  GÖRAN MAGNUSSON (s): 12

Anf.  45  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 12

Anf.  46  GÖRAN MAGNUSSON (s): 13

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 13

Anf.  48  GÖRAN MAGNUSSON (s): 13

Anf.  49  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 13

Anf.  50  GÖRAN MAGNUSSON (s): 13

Anf.  51  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 13

Anf.  52  GÖRAN MAGNUSSON (s): 14

Anf.  53  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 14

Anf.  54  GÖRAN MAGNUSSON (s): 14

Anf.  55  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 14

Anf.  56  GÖRAN MAGNUSSON (s): 15

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 15

Anf.  58  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 15

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 15

Anf.  60  GÖRAN MAGNUSSON (s): 16

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp): 16

Anf.  62  GÖRAN MAGNUSSON (s): 17

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 17

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 18

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v): 18

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 18

Anf.  67  LARS OHLY (v): 20

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 20

Anf.  69  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 21

Anf.  70  GÖRAN MAGNUSSON (s): 21

Anf.  71  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 22

Anf.  72  GÖRAN MAGNUSSON (s): 22

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 22

Anf.  74  GÖRAN MAGNUSSON (s): 22

Anf.  75  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 22

Anf.  76  GÖRAN MAGNUSSON (s): 22

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 22

Anf.  78  ALICE ÅSTRÖM (v): 23

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 23

Anf.  80  GÖRAN MAGNUSSON (s): 24

2 §  Fiske 25

Anf.  81  GÖRAN MAGNUSSON (s): 25

Anf.  82  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 25

Anf.  83  GÖRAN MAGNUSSON (s): 25

Anf.  84  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 25

Anf.  85  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  86  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 26

Anf.  87  HELENA BARGHOLTZ (fp): 26

Anf.  88  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 27

Anf.  89  GÖRAN MAGNUSSON (s): 27

Anf.  90  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 27

Anf.  91  GÖRAN MAGNUSSON (s): 27

Anf.  92  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 27

Anf.  93  LENNART DALÉUS (c): 28

Anf.  94  CARL G NILSSON (m): 28

Anf.  95  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 28

Anf.  96  LENNART DALÉUS (c): 29

Anf.  97  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 29

Anf.  98  GÖRAN MAGNUSSON (s): 29

Anf.  99  LENNART DALÉUS (c): 29

Anf.  100  GÖRAN MAGNUSSON (s): 29

Anf.  101  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 29

Anf.  102  CARL G NILSSON (m): 30

Anf.  103  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 30

Anf.  104  GÖRAN MAGNUSSON (s): 30

Anf.  105  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 30

Anf.  106  GÖRAN MAGNUSSON (s): 30

Anf.  107  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM: 31

Anf.  108  GÖRAN MAGNUSSON (s): 31

3 §  Allmänna frågor 32

Anf.  109  GÖRAN MAGNUSSON (s): 32

Anf.  110  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 32

Anf.  111  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 34

Anf.  112  CARL G NILSSON (m): 35

Anf.  113  LARS OHLY (v): 35

Anf.  114  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 36

Anf.  115  Departementsrådet AGNETA SÖDERMAN: 36

Anf.  116  GÖRAN MAGNUSSON (s): 36

Anf.  117  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 37

Anf.  118  GÖRAN MAGNUSSON (s): 37

Anf.  119  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 37

Anf.  120  GÖRAN MAGNUSSON (s): 37

Anf.  121  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 37

Anf.  122  GÖRAN MAGNUSSON (s): 38

Anf.  123  LARS OHLY (v): 39

Anf.  124  HELENA BARGHOLTZ (fp): 39

Anf.  125  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN: 39

Anf.  126  Departementsrådet ANDERS KRUSE: 39

Anf.  127  LENNART DALÉUS (c): 39

Anf.  128  Departementsrådet ANDERS KRUSE: 39

Anf.  129  LARS OHLY (v): 40

Anf.  130  Departementsrådet ANDERS KRUSE: 40

Anf.  131  GÖRAN MAGNUSSON (s): 40

4 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 41

Anf.  132  GÖRAN MAGNUSSON (s): 41

Anf.  133  Statssekreterare LOTTA FOGDE: 41

Anf.  134  GÖRAN MAGNUSSON (s): 41