Fredagen den 7 april 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:22

1 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 13 och 14 mars 2000
Information och samråd inför informellt ministerrådsmöte den 7 och 8 april 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens sammanträde är öppnat.

Innan vi går in på dagordningen vill jag först hälsa Sven-Erik Sjöstrand, som är ny suppleant från Vänsterpartiet, välkommen till oss.

Jag vill också bara informera er ledamöter om att ni har fått utskickat en kommentar till dagordningspunkterna som vårt kansli har upprättat. Jag hoppas att det ska underlätta läsningen av ärendena att ha den som bakgrund. Det är ett material som kommer ut först på torsdagar, så det kommer ganska sent i kedjan.

Med detta hälsar jag finansminister Bosse Ringholm och hans medarbetare välkomna hit för information och samråd inför det informella Ekofinmötet. Varsågod.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska ta upp tre saker, dels det förra Ekofinrådsmötet, dels det informella mötet i Lissabon och dels den nationella handlingsplanen för sysselsättning.

Ni har fått en mötesrapport från det förra Ekofinmötet som hölls den 13 mars. Jag har också inför nämnden redovisat den behandling av införselfrågan som ägde rum vid mötet. Jag svarar gärna på frågor om de anteckningar som vi har lämnat.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Jag tänkte just höra vad som händer efter det beslut som fattades den 13 mars. Om jag har förstått det rätt förklarade sig kommissionen villig att så småningom lägga fram ett förslag om förlängning av införselregler fram till 2003, förutsatt att Sverige först skulle komma med ett eget förslag till hur detta förslag skulle se ut. Har ett sådant förslag avlämnats? Jag har sett uppgifter om att man följer Finlands exempel på ölsidan och att man har någon modell för att trappa upp reglerna på spritsidan. Det tror jag också att finansministern har redogjort för här. Men regler för vinet har saknats. Det har nu blivit extra aktuellt.

Jag ställde vid ett tidigare möte en fråga till finansministern om relationen mellan beskattningen av vin och beskattningen av öl i Sverige och EU:s synpunkter på detta. Då ville inte finansministern låtsas om vad det gällde. Men nu har ju alldeles tydligt ett påpekande kommit om detta från kommissionen. Man konstaterar att skillnaden är för stor. Men det kan väl knappast bli aktuellt att i dessa tider höja skatten på öl för att jämna ut skillnaden, utan det blir väl desto större förändringar vad beträffar beskattningen på vinsidan.

Hur långt har Sverige kommit med sitt eget förslagsställande för att kommissionen sedan ska kunna lägga fram det förslag som vi har eftersträvat? Det är i sin tur nödvändigt för att det alls ska bli någon förlängning. Annars kan vi på grund av rent hanteringsmässiga missar hamna i situationen att särreglerna över huvud taget upphör att gälla mitt i sommaren och att vi då går direkt på EU:s grundregler.

Anf.  4  YVONNE RUWAIDA (mp):

Min kommentar och fråga gäller punkten om beviljande av ansvarsfrihet.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att det vore bra om man inte, precis som Holland, hade beviljat ansvarsfrihet. Jag tror att Holland på mötet verkade för att kommissionen inte skulle beviljas ansvarsfrihet.

Sedan finns det en sak i kommissionens åtgärdsplan om det interna reformarbetet som jag skulle vilja kommentera. Det rör frågan om offentlighet. Det är bra att det nu finns ett förslag från kommissionen om att man ska tillämpa offentlighet och ha rutiner för detta. Men problemet är dels att man har en undantagslista som är väldigt lång och som ger utrymme för ett ganska stort godtycke, som vi ser det, dels att reglerna är utformade så att de som lämnar in handlingar kan begära att de ska vara hemliga, vilket vi tycker är en brist eftersom de regler som finns då frångås. Vi skulle vilja att Sverige verkar vidare för bättre regler om offentligheten.

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vad gäller den första frågan är det så att vi redan tre eller fyra dagar efter mötet den 13 mars skickade tillbaka vår formella ansökan till kommissionen. Det har vi också offentliggjort tidigare. Det gör att kommissionen alltså har fått ett underlag av oss, så vad vi väntar på är helt enkelt en reaktion och ett förslag från kommissionen som de kan gå vidare med i processen. Hela den processen är alltså på gång.

När det gäller det andra som Yvonne Ruwaida tar upp, nämligen frågan om ansvarsfrihet, kan jag bara säga att Ekofinrådet accepterade det förslag som fanns.

De diskussioner som Yvonne Ruwaida tar upp om offentlighetsprincipen etc. har inte diskuterats speciellt i Ekofinsammanhang, utan Sverige har verkat i den riktning som Yvonne Ruwaida tar upp i annat sammanhang. Vi har alltså inte speciellt tagit upp frågan i Ekofinsammanhang.

Anf.  6  LARS TOBISSON (m):

Jag får då lov att renodla min fråga: Har Sverige lagt fram något förslag beträffande upptrappning av införselmängden när det gäller vin? Har detta förslag påverkats av kommissionens påpekande att skillnaden mellan beskattningen av öl och av vin är för stor i Sverige? I vilken riktning har det i så fall påverkats?

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I vår skrivelse till kommissionen har vi sagt att vi, på samma sätt som Finland, är beredda att få till stånd en upptrappning när det gäller vin, dvs. att vi är beredda att göra något i enlighet med det förslag som kommissionen kan komma tillbaka med när det gäller vinbeskattningen.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara med återrapporten. Vi går nu in på kommande veckas dagordning.

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en promemoria som redovisar de diskussionsärenden som vi förväntar oss. Eftersom det är ett informellt möte kan man ju aldrig vara säker på att det inte också dyker upp andra frågor. Sannolikt blir det också en diskussion om Internationella valutafonden.

Vi kommer i morgon att ha ett möte mellan enbart Ekofinministrarna som i huvudsak kommer att ägnas åt skattefrågor och uppföljning av det extra toppmötet om ekonomi- och sociala frågor som hölls i Lissabon för två veckor sedan.

Ordförandeskapet har aviserat att man avser att ta upp två frågor på skatteområdet till diskussion.

Den första rör skattepaketet. Som bekant lyckades inte medlemsstaterna på toppmötet i Helsingfors i december nå en uppgörelse om skattepaketet. I stället tillsattes en s.k. högnivågrupp. Den har koncentrerat sig på möjligheten till lösningar av problemet med sparandedirektivet. När gruppen träffades i början på denna vecka presenterade Storbritannien nya interna regler som kommer att medge dem möjligheter att utbyta uppgifter med andra länder om ränteinkomster inklusive ränta på internationella obligationer.

Efter detta möte har ordförandeskapet ställt två frågor till medlemsstaterna som utgångspunkt för de fortsatta diskussionerna.

Den första frågan är om det kan bekräftas att samexistensmodellen, omfattande alla typer av ränteinkomster i kombination med revenue sharing, kan utgöra grunden för en lösning på kort eller medellång sikt. Samexistensmodellen är, som nämnden säkert minns, den modell som bygger på att vissa länder tar ut källskatt medan andra lämnar uppgifter om ränteinkomster. Revenue sharing betyder ju att källskatten ska föras till det land från vilket spararen kommer. Frågan om revenue sharing har lyfts fram och förts in i diskussionen gemensamt av Sverige, Danmark och Holland. Jag kommer för min del att svara ja på ordförandeskapets fråga.

Den andra frågan som ordförandeskapet ställer handlar om man på lång sikt vill se ett system som bygger enbart på uppgiftslämnande. Även på denna fråga kommer jag att svara ja.

Båda dessa svar ligger i linje med vad vi från svensk sida har sagt under hela processen. Jag anser därutöver att det är viktigt att vi kan föra in en del andra frågor i diskussionen. Det handlar bl.a. om källskattens nivå. Vi tycker från svensk sida att det är viktigt att den hamnar på en tillräckligt hög nivå för att vi ska kunna godta att samexistensmodellen kan tillämpas.

En annan diskussion som kommer upp handlar om mervärdesskatten. Jag tycker att det är viktigt att vi har ett väl fungerande gemensamt momssystem inom EU. Momsen är ju en mycket viktig inkomstkälla för alla länder i EU. På mötet ska vi diskutera kommissionens nya strategi för det gemensamma momssystemet.

Kommissionen har föreslagit att man på kort sikt ska bibehålla nuvarande system som bygger på den s.k. destinationsprincipen, dvs. beskattning där konsumtionen sker, och satsa på att förenkla och modernisera reglerna för att underlätta handel på den inre marknaden. Det tycker jag också är bra.

Jag stöder också kommissionens förslag om att förstärka det administrativa samarbetet mellan EU-länderna för att på så sätt förbättra skattekontroll och indrivning av skatt. Det är särskilt viktigt i en tid då handeln över gränserna ökar och sättet att bedriva handel genomgår stora förändringar. Jag tänker närmast på den handel som sker med hjälp av informationsteknik.

De förslag som för närvarande ligger i ministerrådet och som handlar om skatterepresentanter och avdrag för moms som erlagts i annat land än där företaget är etablerat bidrar till att förenkla handeln på den inre marknaden. Sverige bör därför verka för att arbetet med dessa direktiv går vidare.

Jag stannar här för att besvara eventuella frågor på de två skatteområdena.

Anf.  10  LARS TOBISSON (m):

Vi har ju diskuterat sparandedirektivet många gånger. Jag ska hålla mig mycket kort vad gäller våra ståndpunkter, som torde vara kända, att vi lägger ned alldeles för mycket arbete på att få till stånd ett direktiv som har en mycket begränsad räckvidd. Det gäller ju endast räntor på banksparande och på vissa obligationer men inte det som ger upphov till betydande skatteflykt, nämligen aktieutdelningar och inte minst reavinster. Dessutom gäller det bara EU-länder och inte de lågskatteländer som kan finnas utanför EU:s medlemskrets, och får man inte med dem så har man ju inte nått så långt.

Det verkar som om länder som i och för sig är attraktiva från placeringssynpunkt och därför är motvilliga att gå med på några förändringar, oavsett om det gäller källskatt eller uppgiftsplikt, håller på att bolla den här potatisen mellan varandra. Nu har Storbritannien t.o.m. avskaffat sin interna källskatt men säger samtidigt att de är öppna för en informationsplikt. Det innebär att bl.a. Luxemburg och Österrike måste upphöra med sin strikta banksekretess. Luxemburg visar lite öppning för att bolla tillbaka det hela och säger att man kan tänka sig en källskatt, men att den får vara högst 10 %, vilket väl inte stämmer med finansministerns önskemål om att få upp den på hög nivå. Men detta är väl bara ett sätt att bolla tillbaka det hela igen. Man kan hålla på så här väldigt länge. Jag kan inte se vilken påtryckning man skulle använda mot Österrike, med hänsyn till hur man i övrigt behandlar detta land, för att österrikarna skulle ställa upp och vidta en för regeringen så obekväm åtgärd som att avskaffa den interna banksekretessen.

Detta kommer att leda till att frågan lever vidare och går från ordförandeland till ordförandeland. Vi får under det svenska ordförandeskapet om ett år försöka att hantera detta.

Jag undrar hur finansministern resonerar när han säger att vi inte själva kan överväga förändringar på kapitalskattesidan i avvaktan på att den här frågan blir löst. Det är ju just i avvaktan på att frågan löses som den är som mest akut. Det är nu som skillnaden är som störst i förhållande till Luxemburg t.ex. när det gäller beskattning av kapitalinkomster. Skulle det verkligen bli en informationsplikt eller införas en källskatt, om än så låg som bara 10 %, minskas ju differensen mellan den svenska beskattningen och den som gäller ute i Europa, även om den inte påverkar förhållandet utanför EU. Så logiken säger ju precis motsatsen, att det eftersom detta inte ser ut att lösas blir än mer angeläget för Sverige att på egen hand anpassa sin beskattning av kapitalinkomsterna. Jag undrar hur finansministern resonerar när han säger att han ska avvakta en lösning för att sedan överväga om det kan behöva ske en anpassning.

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Jag tror att alla inser att det som nu pågår är ett gigantiskt silande av mygg. Vi instämmer i de prioriteringar som finansministern har sagt sig vilja framföra under det kommande mötet, självklart. Men samtidigt är det så, som redan har påpekats här, att även om man skulle lyckas till hundra procent med det nuvarande skattepaketet, är det tyvärr ett slag i luften. Det krävs andra åtgärder.

Det verkar ändå vara så att Storbritannien har bestämt sig för sin linje i den här frågan. Trots alla bilaterala diskussioner och uppmjukningsförsök som har varit verkar det som om man håller fast vid sin linje. Jag tycker också att vi inte längre enbart kan vänta på att det ska hända något på EU-nivå.

Det skulle vara intressant att höra om finansministern instämmer i den slutsats som biträdande näringsministern gav uttryck för i en intervju i veckan, att det är väldigt bråttom för Sverige att åtgärda skattesatserna på dessa skattebaser som är väldigt lättrörliga.

Anf.  12  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag tänker inte tala om skattepaketet utan snarare om funderingarna om mervärdesskatten.

Jag kan instämma i den allmänna synpunkten att den inre marknaden ska fungera bättre. Det är klart att dagens mervärdesskattesystem därvidlag är ett hinder.

I promemorian står det om de två olika principerna: destinationsprincipen och ursprungsprincipen. Innebär dessa tankar från kommissionen att man ska göra något mellanting, dvs. att man ska behålla destinationsprincipen men att den, som det står, ska förenklas, moderniseras och anpassas? Men samtidigt står det i promemorian, vilket finansministern också antydde, att det på lång sikt är ursprungsmetoden som är målet.

Varför göra det så krångligt? Varför inte från svensk sida i stället hävda att ursprungsprincipen ska vara den gällande och försöka få med övriga länder på detta och få en i tiden anpassad period för att kunna anpassa sig? Även om man säger att destinationsprincipen ska förenklas, moderniseras och anpassas, är risken väldigt stor att det blir en ökad byråkratisering, fler kontrollinstanser och större möjligheter att komma undan.

Ursprungsmetoden är enkel. Den har en enda nackdel, och det är att de olika länderna har olika momssatser. Men detta kommer ju på grund av marknadens sätt att fungera att anpassas av sig självt. Vore det inte bättre ur svensk synvinkel, med tanke på vår stora utrikeshandel inte minst inom EU, att vi med kraft drev ursprungsprincipen i stället?

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Mina frågor knyter an till utspelet och kravet från Storbritannien att alla EU-länder ska häva sin banksekretess och vad det kan komma att få för konsekvenser för det fortsatta samarbetet.

Även om man kan tycka att ursprungsprincipen är riktig, innebär den ju en väldigt stark påfrestning på den svenska skattenivån och den svenska momsnivån. Vad finns det för strategisk planering från regeringens sida för att möta detta?

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det sades här att ursprungsprincipen har en enda nackdel, att länderna har olika momsnivåer. Jag tycker att det är en väldigt stor nackdel. De olika EU-länderna har väldigt olika skattesystem, och att vilja ha en harmonisering av dem tycker jag verkar väldigt anmärkningsvärt. Det är ingenting som vi stödjer.

Jag har en fråga med anledning av texten. Det står att man ska förenkla, modernisera och anpassa momssystemet samtidigt som man långsiktigt ska bibehålla målet i form av ett system som utgår från ursprungsprincipen. Jag förstår inte vad denna förenkling, modernisering och anpassning innebär i detalj. Vad menar man? Är det bara någon sorts målinriktning? Vad är det som finns bakom rent konkret? Varför vill man ha kvar målet i form av ett system som utgår från ursprungsprincipen? Stöder Sverige detta långsiktiga mål?

I och med att det är ett informellt Ekofinmöte och man därför kan komma in på olika diskussioner, undrar jag vad Sverige gör t.ex. när det gäller den borttagna arbetsgivaravgiftssänkningen på åtta procentenheter i nordliga Sverige. Björn Rosengren har ju sagt att man från svensk sida inom EU arbetar med att återinföra avgiftssänkningen och att man förhandlar om detta i Bryssel. Är detta något som också drivs av Finansdepartementet? Är det en fråga som kommer att lyftas fram på Ekofinmötet? Likaså undrar jag om man kommer att utnyttja tillfället att ta upp frågan om gemensamma koldioxidskatter på EU-nivå, en miniminivå på koldioxidskatt, när det nu ges tillfälle att mer informellt tala om ekonomiska frågor?

Anf.  15  SIV HOLMA (v):

När det gäller mervärdesskattefrågan delar vi från Vänsterpartiet inte synpunkten att man ska agera offensivt för en harmonisering. Vi är lika skeptiska som Miljöpartiet i den här frågan, även om vi kan ha en viss förståelse för att det i verkligheten ändå kommer att bli en sådan utveckling med skattebaser som är lite flyktiga osv. Under nuvarande förutsättningar stöder vi det mer försiktiga tillvägagångssättet, men med den differensen att vi inte vill ha målet en harmonisering.

Jag skulle också vilja ställa en fråga. När det gäller företagens möjligheter att få en viss reducering av energibeskattningen har det kommit till min kännedom att kommissionen har för avsikt att göra förändringar som skulle skapa nackdelar för energibeskattningen i t.ex. basindustrin. Jag skulle gärna vilja veta om denna fråga kommer att tas upp på mötet. I praktiken är det kommissionen som kan lägga fram förslagen. Ekofin har egentligen ingen möjlighet att påverka eftersom det är kommissionen själv som har initiativrätten när det gäller att lägga fram förslag. Jag skulle ändå gärna vilja veta om man har någon strategi i de här frågorna.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag över till finansministern att kommentera och besvara frågorna. Varsågod.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I likhet med vice ordföranden kan jag vara ganska kort.

Det är inga nya svenska ståndpunkter när det gäller beskattningen, så jag behöver inte upprepa våra kända ståndpunkter och de skillnader som finns mellan de olika politiska partierna i det avseendet.

Vi inser naturligtvis, som flera här har varit inne på, att det finns begränsningar i den här skattediskussionen. Den löser inte alla problem, men vi tycker ändå att det är bra att Storbritannien gör ett försök att lyfta fram en del synpunkter som kanske kan öppna för en diskussion.

När det gäller Yvonne Ruwaidas konkreta fråga om förenkling överlämnar jag till Claes Ljungh att lämna mer information om det förenklingsarbete som pågår.

I övrigt kan jag säga till Yvonne Ruwaida att diskussionerna om både den sänkta arbetsgivaravgiften och koldioxidbeskattningen tas upp i andra sammanhang. Det är en annan process. Frågorna kommer inte att tas upp, vad jag vet, på det här mötet.

Samma sak gäller egentligen Siv Holmas fråga om energibeskattningen. Den tas inte heller upp i det här sammanhanget. Men som svar på Siv Holmas fråga tycker vi och ett antal andra länder att det finns anledning att bevara en handlingsfrihet på området. Även om inte frågan kommer upp till diskussion nu, kommer vi i annat sammanhang tillsammans med andra länder att verka på det här området.

Jag överlåter till Claes Ljungh att svara på frågan om förenkling.

Anf.  18  Statssekreterare CLAES LJUNGH:

När det gäller momssystemet är det så att det som kommissionen nu vill få acceptans och stöd för är att ta ett steg i samma riktning fast ett mycket mindre steg. Det finns helt enkelt inget stöd för en ordning som innebär att man ska anpassa sig till ursprungsprincipen. Vad man bl.a. gör är att man underlättar för exempelvis svenska företag att få avdragsrätt för den moms som de betalar i Tyskland. Man ska alltså försöka finna ett clearingssystem som hanterar moms som betalas i andra länder än där företaget normalt är verksamt.

Man ska också försöka att avskaffa skatterepresentanter. Om ett tyskt eller vilket som helst utländskt företag har verksamhet här i Sverige måste företaget ha en skatterepresentant. Detta är en ordning som har kritiserats för att vara väldigt omständlig. Det är också något som vi försöker hitta lösningar på.

Än en gång: Det som görs inom ramen för destinationsprincipen är förenklingar som på intet sätt skulle omöjliggöra men som på sikt skulle kunna underlätta om man skulle vilja ha en ursprungsprincip. Men återigen: Det är väldigt långt dit. Inte minst handlar det om skattenivåerna.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då har vi kommit fram till någon sorts sammanfattning av detta med skattesamarbetet. Det innehåller ju två punkter, dels lägesbeskrivning och synpunkter på högnivågruppens arbete, dels en diskussion om det som kommissionen ska presentera när det gäller momssystemet. Regeringen har här angett allmänna ståndpunkter inför de fortsatta förhandlingarna. Jag kan då konstatera att det finns ett stöd i nämnden för regeringens ståndpunkt inför det fortsatta förhandlingsarbetet på detta område.

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller uppföljningen av det extra toppmötet om sysselsättningen som hölls för två veckor sedan kan vi nu med facit i hand konstatera att det blev tydliga fokuseringar, konkreta åtgärder och tidsfrister i slutdokumentet. Europa ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska region när det gäller kunskapsbaserad ekonomi. Unionens mål är att skapa full sysselsättning – det var en svensk framgång att vi fick det så tydligt markerat – och medlemsstaterna förväntas att uppnå nationella sysselsättningsmål.

Vid mötet i morgon kommer vi att fokusera på uppföljningen inom Ekofinrådets ansvarsområde. Även här kommer givetvis tillväxt och sysselsättning att sätta sin prägel på arbetet.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken blir bredare och därmed även mer centrala i unionens politik. Det innebär naturligtvis att Ekofinrådet måste fundera över processen med detta arbete och reflektera över riktlinjernas nya roll.

Vi kommer också att diskutera hur arbetet inom ett antal områden kan påskyndas och med vilken arbetsmetod. Det handlar exempelvis om handlingsplanen för finansiella tjänster, förbättrad tillgång till riskvilligt kapital, utformning av indikatorer och måttstockar när det gäller viktiga åtgärder för att utveckla och fullborda den inre marknaden.

Inför och under det svenska ordförandeskapet ska också ett viktigt arbete om offentliga finanser utföras.

Anf.  21  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill ta upp lite grann om sysselsättningsmålet, som är 70 % totalt sett. Jag har sett en intressant tabell som visar att vi när det gäller kvinnors sysselsättning ligger näst högst i EU med 69,4 %. När det gäller män ligger vi på en betydligt lägre plats, på sjätte eller sjunde plats. Det är intressant att se skillnaden mellan män och kvinnor. Vi ligger bra till när det gäller kvinnors sysselsättning men inte fullt lika bra när det gäller mäns sysselsättning.

Vad vill regeringen göra för att höja sysselsättningsgraden när det gäller män, så att vi även i det avseendet ligger i topp i EU?

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret är att män bl.a. är överrepresenterade när det gäller långtidsarbetslösheten. Därför kommer det i vårpropositionen i nästa vecka ett antal förslag som just motverkar långtidsarbetslöshet. Det är också bra ur den synpunkten att fler män ges chansen att komma in på arbetsmarknaden.

Anf.  23  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är en uppfattning som jag delar. Men i t.ex. Danmark är sysselsättningsgraden för män över 80 % jämfört med 73,5 % i Sverige. Det innebär alltså att det är mindre långtidsarbetslöshet bland danska män.

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det vågar jag inte svara på utan att ha statistiken tillgänglig. Men den danska arbetslöshetsperioden var ju betydligt tidigare än den svenska, och den hävdes också tidigare. Det är rimligt att anta att Danmark ligger lite före oss när det gäller sysselsättningsnivån just därför att man har sin konjunkturnedgång betydligt längre bakåt i tiden än vad vi har.

Det är också anmärkningsvärt, om man jämför de 15 EU-länderna, att det är de nordiska länderna som har de allra högsta sysselsättningsgraderna. Det är inte bara Sverige och Danmark. Danmark är högst, och Sverige är tvåa. Även Finland har höga nivåer.

Anf.  25  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Nederländerna har högre sysselsättningsgrad när det gäller män, men då är skillnaden mycket mindre. Tack.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då tror jag att vi kan gå vidare på dagordningen.

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vid det informella Ekofinmötet ansluter också centralbankscheferna och ECB-chefen Duisenberg. Vi kommer inledningsvis att ta del av resultatet av en arbetsgrupp som har studerat frågan om finansiell stabilitet, krishantering och finanstillsyn. Bakgrunden är naturligtvis den snabba internationaliseringen och integrationen på de finansiella marknaderna. Syftet är att öka samarbetet när det gäller tillsyn av gränsöverskridande finansinstitut.

Vår syn på de frågorna är att det finns ett fungerande samarbete men att formerna för samarbetet behöver utvecklas. I Norden har vi ett särskilt intresse för ett sådant samarbete mot bakgrund av de bankfusioner som skett de senaste åren. Jag tänker på Nordbanken, Merita, Unibank osv.

Vi kommer vidare att ha en ekonomisk-politisk diskussion på basis av en presentation av kommissionären Solbes. Kommissionen kommer nästa vecka att presentera sin ekonomiska vårprognos och sin rekommendation till årets allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. Jag räknar med att Solbes kommer att redovisa huvudbudskapen i dessa dokument.

Europa befinner sig nu i ett mycket gynnsamt ekonomiskt läge med stigande tillväxt och sysselsättning samtidigt som inflationen är fortsatt låg. Vidare har de offentliga finanserna fortsatt att förbättras. Samtidigt är det viktigt att vi utnyttjar det gynnsamma konjunkturläget till att fortsätta att stärka de offentliga finanserna.

Från svensk sida vill vi ta fasta på detta och hävda att den ekonomiska politiken måste inriktas på fortsatt uthållighet. För att nå detta krävs att få fler personer i arbete, att genomföra strukturella reformer och att fortsätta att bedriva en stabilitetsorienterad politik för att värna prisstabilitet och låga räntor.

En fråga som hänger nära samman med den aktuella ekonomisk-politiska frågeställningen är kvaliteten och uthålligheten i de offentliga finanserna. Kommissionen kommer senare i vår att presentera en rapport i ämnet. Vi förväntar oss också att Solbes även här inleder en diskussion.

Enligt min mening är det viktigt att kunna diskutera och analysera de långsiktiga utmaningarna för finanspolitiken. Det gäller både i syfte att kunna föra en tillväxtfrämjande politik och för att inte minst kunna möta demografiska utmaningar för exempelvis pensionssystemen.

I det senare fallet har vi i Sverige lagt viktiga beslut bakom oss i form av vårt nya pensionssystem, som har väckt stort intresse på många håll bland EU:s medlemsstater. Även det budgetpolitiska målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna spelar en viktig roll för att säkra ett robust socialförsäkringssystem. Här pågår också sådana diskussioner i en rad andra länder.

Jag tycker att det är bra att vi inom gemenskapen har en granskning och diskussion av medlemsstaternas budgetar ur just dessa perspektiv. Jag kommer att hävda att subsidiaritetsprincipen är viktig, inte minst om det blir fråga om någon form av pekpinnar från kommissionen när det gäller exempelvis sammansättningen av våra skatter och utgifter. Det är bra om kommissionen gör analyser och jämförelser. Men avgörandet måste i sista hand ligga i medlemsländernas egna händer.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

Jag tycker att avslutningen på finansministerns genomgång var mycket bra. Avgörandet ligger faktiskt i medlemsländernas egna händer. Det är alldeles riktigt som finansministern säger att Sverige har en gynnsam situation med tanke på att vi har pensionsreformen i hamn. Det återstår vissa detaljer på denna. Där är vi närmast unika.

Vi har för närvarande en väldigt god ekonomisk utveckling som beror på ett antal saker – vi rör oss bl.a. uppåt från en mycket låg nivå, det har genomförts ett antal strukturreformer, osv., en självständig riksbank och en budgetsanering som skapar förtroende.

Det här är tyvärr en ganska kortvarig glädje för Sverige. Om man tittar på långtidsutredningens prognoser ser vi att just den demografiska utvecklingen är ett enormt problem för oss. Om jag minns rätt pekar långtidsutredningen på att vi efter år 2008 kommer att ha en genomsnittlig tillväxt på 1,3 %. Detta är naturligtvis oerhört allvarligt för svensk del.

Jag vill bara höra om finansministern tänker gå in på att det trots allt är ganska kortsiktig glädje som vi upplever för närvarande. Även om vi kan vara stolta över den statsfinansiella och den allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige har vi ofantliga problem framför oss som innefattar en mängd politikområden.

Där hjälper ganska föga allmänna mysiga diskussioner i EU-kretsen, utan det är faktiskt här på hemmaplan som detta måste lösas. Det handlar bl.a. om strukturreformer. Pekpinnar som handlar om sammansättningen av våra skatter kommer inte finansministern att ta emot. Vad är det då för mening att över huvud taget sätta sig där om man från början säger: Jag är inte beredd att lyssna på de förslag som kommer fram?

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m):

Får jag bara säga till Mats Odell: Det är väl inte ett problem att vi lever längre. Det är väl bra det! Du sade att det var ett stort problem med åldersförskjutningen. Det är väl trots allt ett positiv resultat. Det är det vi har strävat efter, att vi ska klara oss något längre än vad vi har gjort hittills. Men det var inte därför jag begärde ordet.

Det gäller mer ett påpekande om det finansministern framhöll om den goda makroekonomiska situationen i Europa. Vi bör erinra oss att det är ett resultat av Maastrichtfördraget och den ekonomiska och monetära unionen. Det har inneburit en oerhörd uppryckning av ofta ganska dåliga och skabbiga offentliga finanser som många europeiska länder hade.

Med den strikta disciplinen och kraven har vi fått denna situation som är unik, kan man nästan säga, i Europas historia. Det är faktiskt den ekonomiska och monetära unionens förtjänst. Den innehåller just kraven på att medlemsländerna ska kunna lita på varandra, att vi för en sund ekonomisk politik och inte fuskar i patiensen. Det kan finnas anledning att betona det. Det är lätt att glömma bort de strategiska beslut som fattades för tio år sedan, som är själva grunden till detta.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Det är naturligtvis inget problem att vi lever längre. Det är ett stort steg för mänskligheten. Men det är ett problem för bl.a. pensionssystemet.

Det stora bekymret är att vi upplever fallande födelsetal och faktiskt att även nettoinvandringen minskar. Det är ett stort bekymmer.

Det är viktigt att unga människor verkligen vill stanna i Sverige och satsa på en utbildning här.

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Även om jag inte räknar Mats Odell till kretsen finns det gott om glädjedödare i svensk samhällsdebatt. Jag håller med Göran Lennmarker om att det naturligtvis inte är något problem att vi lever längre. Om man ser på Europas befolkningsstruktur är det många länder som har problem av ungefär samma karaktär, dvs. att man har demografiska utmaningar.

Snarast är det så att Sverige är något bättre förberett och har en bättre situation än vad många andra länder i Europa har. Jag tycker definitivt, som Mats Odell pekar på, att vårt pensionssystem är en väldig fördel. Diskussionen startar nu i Tyskland, i Frankrike och i många andra länder. Där ligger vi kanske tio år före. Där är vi väl förberedda.

Jag tycker också att vi har skäl att påminna om att om man jämför de offentliga finanserna – och inte minst hur vi har lyckats med överskottsmålet – ligger vi också väldigt väl till jämfört med många andra länder. Många länder har fortfarande inte kommit ovanför vattenlinjen. Vi har via vårt överskottsmål och att vi har klarat det en mycket god position.

Jag tycker att vi hävdar oss mycket väl i det långsiktiga perspektivet. Då får vi väl hoppas, om vi nu lever längre som nation och individer, att det är till glädje för alla och även för svensk ekonomi att vi kan vara verksamma för framtiden.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi betraktar den här punkten som en informationspunkt i dag. Vi har haft uppe de här frågorna tidigare. Då tycker jag att vi kan gå vidare.

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Till sist några ord om Internationella valutafonden och den diskussion som har förts under en längre tid om att reformera det internationella finansiella systemet. Olika förslag har förts fram om att reformera IMF, framför allt från amerikansk sida.

Sveriges uppfattning är att det inte finns skäl till någon mer dramatisk omstöpning av IMF. Vi tycker att IMF även i fortsättningen ska vara en universell institution som ska ägna sig åt alla medlemsländer. Samtidigt ser vi att det finns vissa skäl att se över och effektivisera ansvarsfördelningen och samarbetet mellan IMF och Världsbanken i vissa frågor. Det är en svensk syn som ligger ganska väl i anslutning till också många andra EU-länders.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor på detta.

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den sista frågan jag tänkte ta upp är Sveriges handlingsplan om sysselsättning. Ni har fått ta del av ett material, liksom arbetsmarknads- och finansutskottet, som sändes över den 22 mars. Vi har också lämnat en muntlig information till finans- och arbetsmarknadsutskottet.

Årets handlingsplan ska överlämnas till kommissionen och rådet senast den 1 maj för att sedan bli föremål för granskning under våren och sommaren. Detta upplägg innebär att regeringens ekonomiska vårproposition, som presenteras nästa vecka, kommer att ligga till grund för Sveriges handlingsplan och den politik som presenteras.

Nytt för i år är att handlingsplanen kommer att bli avsevärt kortare och utgå från en i EU beslutad disposition. Skälen till detta nya upplägg är att förbättra jämförbarheten mellan länderna och att göra handlingsplanerna mer lättillgängliga för en bredare krets.

En viktig komponent i handlingsplanen är medlemsländernas svar på de rekommendationer som beslutades av rådet i höstas. Enligt de rekommendationerna bör Sverige vidta åtgärder för att minska inkomstskatten med tyngdpunkt på låginkomsttagare. Sverige bör också av jämställdhetsskäl utreda på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och yrkeskategorier kan minskas.

Dessutom kommer handlingsplanen kortfattat att behandla samtliga riktlinjer för sysselsättningen. I förhållande till förra årets riktlinjer har bara marginella revideringar och tillägg gjorts. Den tidigare beslutade strukturen – som bygger på de fyra pelarna – ligger fast.

Vi kommer också från svensk sida att ta upp vad vi gör på dessa olika områden. Jag kan till sist sammanfattningsvis säga att de nationella handlingsplanerna är en mycket viktig del av EU:s sysselsättningssamarbete. Vi återkommer när det finns ett mer materiellt innehåll att redovisa efter vårpropositionen.

Anf.  36  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Får jag i anslutning till det fråga lite grann om hur läget är när det gäller socialpolitiken. Man hör en del diskussioner om att man skulle försöka få en gemensam socialpolitik mer och mer inom EU. Hur ligger det till mer konkret?

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Har finansministern något svar på denna fråga?

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret är att i det här sammanhanget har vi inte fört någon sådan diskussion.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det här är ingen särskild beslutspunkt. Däremot noterar vi med tillfredsställelse att planen är föredragen i finansutskottet och i arbetsmarknadsutskottet. Vi har fått en genomgång av den. Men den kommer att behandlas i samband med vårpropositionen. Med detta notat till protokollet kan vi lämna den punkten för i dag.

Då frågar jag finansministern om han har någon ytterligare sak att informera oss om.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, inte just nu.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för dagens samvaro och hälsar på återseende så småningom.

2 §  Allmänna frågor
Kabinettssekreterare Jan Eliasson
Rapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 och 11 april 2000

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar kabinettssekreterare Jan Eliasson med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför allmänna rådet nästa vecka. Men först ska vi få en muntlig återrapport från det tidigare rådsmötet. Varsågod.

Anf.  43  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Tack, herr ordförande. Först vill jag bara framföra utrikesministerns beklagande att hon inte kunde komma i dag. Hon är på resa hem från EU:s toppmöte med Afrika i Kairo. Hon passade på att då också besöka Beirut och Damaskus. Hon är på väg hem efter en Mellanösternsejour.

När det gäller återrapporteringen från allmännarådsmötet i Bryssel den 20–21 mars återfinns några av de frågorna på dagordningen. Jag återkommer till dem senare. Det gäller t.ex. västra Balkan och Ryssland.

Vad gäller övriga punkter från det mötet vill jag särskilt lyfta fram diskussionen om europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Den skedde också i närvaro av försvarsministrarna. Viktigaste uppgiften var att godkänna rapporten från mötet i Lissabon.

Vad jag särskilt vill nämna som mycket viktigt är att vi fått gehör för vårt krav att en särskild kommitté för civil krishantering nu ska inrättas. Det arbetet ska fortsätta bl.a. med kapacitetsmål och relationer till tredje land. Arbetet kommer att intensifieras fram till vårt nästa möte i Feira i Portugal.

De särskilda punkter som jag vill framhålla som vi drev från svensk sida är att arbetet ska gå vidare i två parallella spår, ett militärt och ett civilt, att konkreta mål bör upprättas också för det civila arbetet och att t.ex. korsrepresentationen EU–Nato inte får vara automatisk. Jag vill också säga att vi mycket starkt framhöll vikten av förebyggande åtgärder. Vi ville bygga ut det tänkandet och det avsnittet i texterna.

I övrigt var det bl.a. MR-kommissionen som diskuterades om Kina och dödsstraff. Där hade vi ett kortare meningsutbyte om rådsslutsatserna. Viktigast var att vi enades om att EU starkast framträder enat och samlat i Kinafrågorna och dödsstraff i MR-kommissionen nu i Genève.

Vidare gällde det de fruktansvärda översvämningarna i Moçambique. Det lyftes fram som ett typexempel där EU hade behövt en ännu större kapacitet på krishanteringsområdet. Det är inte minst fråga om att hantera naturkatastrofer av det här slaget och att snabbt vara på plats. Ändå noterades vid mötet att EU hittills stått för drygt 75 % av det internationella samfundets bistånd.

Slutligen vill jag också nämna att utrikesministrarna vid det förra rådsmötet förberedde toppmötet mellan EU och Afrika, som jag återkommer till. I det ärendet har också nämnden fått en promemoria. Jag återkommer till den på punkten konflikter i Afrika.

Anf.  44  YVONNE RUWAIDA (mp):

På s. 1 i återrapporteringen står någonting om att slutsatser antogs om finansieringen av FN. Jag hittar inte själv dessa slutsatser i dokumenten. Jag kanske har missat det. Jag skulle gärna vilja veta vilka slutsatser som antogs på EU-nivå om finansieringen av FN, om jag kunde få en rapport om det.

Sedan har jag en kort kommentar när det gäller Common European Security. Vi har tydliggjort att vi inte vill se en korsrepresentation mellan EU och Nato. I dokumentet som jag tittat i, conclusions om vad man fattade beslut om, ser jag inte att det står tydligt att det inte ska finnas en korsrepresentation, utan snarare tvärtom. Man säger i dokumenten – ”food for thought” paper on the ”Elaboration of the headline goal” and ”Military bodies in the EU and the planning and conduct of EU-led operations” – att det ska vara basen för det fortsatta arbetet, även om det framgår att Sverige har markerat sin åsikt om att man inte vill att korsrepresentationen ska vara automatisk.

Jag tycker att det kan vara lite besvärligt att säga att korsrepresentationen inte ska vara automatisk. Man kan ha olika tolkning och definiering av vad som är automatiskt och vad som inte är automatiskt. Jag kan inte se att EU har fastställt en annan slutsats än att man ska följa dokumenten.

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är en punkt som är viktig att komma ihåg. Jag tycker att det är lite farligt om man så kraftigt markerar skillnaden mellan civil och militär krishantering. Det är ofta så att den militära delen är djupt involverad i den civila. Vi kan erinra oss Unprofor, där det mycket handlar om att skydda de humanitära leveranserna.

Nato är för övrigt en av de största på den civila krishanteringen genom sina resurser, som inte alltid innebär användande av våld. Det är lite farligt om man framställer det som två skilda grenar. I praktiken är de djupt integrerade i varandra. Den militära kapaciteten används mycket ofta för just civil krishantering, t.ex. i Moçambique. Där var det för övrigt ironiskt nog den sydafrikanska armén som gjorde stora insatser.

Anf.  46  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag ska få be att få hänvisa till utrikesrådet Sven-Olof Petersson, som var med på mötet, om detaljerna i frågan. Allmänt sett fortsätter arbetet till Feira, och beslut har inte fattats. På punkten FN:s finansiering hoppas jag också att Sven-Olof Petersson kan svara. Jag har ingen kunskap om vad den punkten avser.

När det gäller Göran Lennmarkers kommentar om civilt och militärt ligger det mycket i att i vissa operationer behövs militär kapacitet. Det är ingen glasklar gräns. En annan viktig aspekt som man bör beakta i EU:s roll över huvud taget och också relaterat till gränsdragningen militärt–civilt är att man också bör se på en tidsaxel hur en kris växer fram.

I de tidiga skedena av kriser har EU ett oerhört stort maskineri av civila insatser som kan göras. Man kan skicka observatörer, man kan skicka MR-observatörer och man kan ge humanitärt bistånd. Den delen av problemet, nämligen att EU har en stor fördel som aktör i de tidiga skedena av kriser, ska vi också behålla i minnet. Det stärker tesen att det är något av en gråzon mellan områdena.

Anf.  47  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Först när det gäller FN:s finansiering handlar det om en EU-position vad gäller de sänkta amerikanska bidragen till FN och hur vi skulle ställa oss i den fortsatta diskussionen om detta.

När det gäller cross representation är det en fråga som fortfarande utestår för diskussion. Det poängteras särskilt i ett av underlagspapperen – det som kallas toolbox paper – att relationerna EU–Nato ska fortsatt diskuteras. Det som sägs i papperet är illustrativa exempel.

Som utrikesministern sade vid förra tillfället anser vi att det behövs cross representation när det är vad vi definierar som necessary and relevant, dvs. i de fall där man diskuterar direkt med Nato en operation, förberedelse till operation eller hur man ska bygga upp strukturerna för denna representation.

Det finns tre modeller för krishantering. En är att EU gör det självt. Då behövs inte detta. Ett annat alternativ är att man använder sig av Natotillgångar, och då behöver man ha samtal med Nato om hur man ska kunna dra på Natos resurser. Det tredje alternativet är att Nato sköter det under ett FN-mandat. Det är de tre alternativen som finns.

Slutligen till vad Göran Lennmarker säger. Det är precis den svenska attityden. Detta ska hållas väldigt tätt tillsammans. Jag vill påminna om att från början var den svenska attityden att i stället för en militärkommitté borde vi ha en Petersbergskommitté som hade både dessa funktioner, såväl civil som militär krishantering. Men andra länder ville att det skulle vara en rent militär kommitté. Det är det som gör att vi nu har hamnat i två spår. Men det är helt riktigt att de bör integreras i så stor utsträckning som möjligt.

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp):

Tack för svaret. Jag undrar fortfarande: Vilka slutsatser antog ni om finansiering av FN? Jag tycker att det är väldigt intressant att veta. Att ni diskuterade frågan framgick. Men antog ni några slutsatser?

Anf.  49  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Utgångspunkten är helt enkelt vilken position som EU ska ta i diskussionerna med amerikanerna om fortsatt finansiering av FN. Där har vi från svensk sida tryckt på att det inte är bra att FN är beroende av en stormakt, dvs. att en stormakt tar ansvaret för en så väsentlig del av FN:s resurser. Samtidigt bör USA ta sitt ansvar och kan inte unilateralt deklarera att det vill betala en mindre del av detta.

Jag kan dessvärre inte nu redogöra exakt för den kompromiss vi kom fram till. Den går ut på att USA inte unilateralt kan besluta att sänka sin FN-andel, men att EU är berett att diskutera med USA om hur man ska kunna lösa den här konflikten.

Anf.  50  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag kanske kan lägga till som gammal FN-ambassadör att det här är en gammal fråga. EU tar en väldigt hård och tydlig linje i att USA ska betala helt och fullt ut sin avgift. Problemet är nu att amerikanska kongressen, när man släppt pengar till FN, satt en rad villkor för att betalning ska ske. Det är hur man ska hantera dessa villkor som nu hanteras i FN.

Risken är att om man inte för en diskussion om villkoren att det inte blir någon betalning alls. Det är ett svårt dilemma. Men principiellt för EU en mycket hård linje mot amerikanerna att man ska betala fullt ut och att man inte ensidigt ska bestämma sig för att sänka sitt bidrag.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan vi gå vidare och komma in på dagordningen för nästkommande vecka.

Anf.  52  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Det är allmänna rådet den 10 april, ett möte i Luxemburg. Det är ett allmänt rådsmöte och dessutom samarbetsråd med Ryssland och associeringsråd med Turkiet. Det tredje mötet på ministernivå är regeringskonferensen om institutionella frågor.

Jag har inga A-punkter att redovisa. Jag har heller inga särskilda kommentarer att göra till Europaparlamentets resolutioner, om det inte finns några frågor eller kommentarer från ledamöterna.

Anf.  53  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga som rör punkt 9 under A-punkterna. Det är den gemensamma ståndpunkten inför översynskonferensen av icke-spridningsavtalet för kärnvapen. Jag skulle gärna vilja veta vad arbetsgruppen kom fram till. Det blev godkänt nu den 5 april. Vilken är den gemensamma ståndpunkten på EU-nivå, och hur skiljer den sig från den svenska förda linjen?

Anf.  54  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Inför icke-spridningsfördragets översynskonferens i april och maj har EU:s arbetsgrupp enats om en gemensam ståndpunkt. Det är första gången som EU har lyckats enas om en såpass generell och långtgående gemensam ståndpunkt på kärnvapenområdet. Detta dokument är resultatet av stundtals mycket svåra förhandlingar mellan å ena sidan kärnvapenstaterna Frankrike och Storbritannien och å andra sidan klassiska nedrustningsivrare som vi själva och Irland.

Vi stöder den gemensamma ståndpunkten under förutsättning att det överenskomna rådsuttalandet i artikel 2 införs i protokollet enligt bilaga 2. Det är vad vi har där. Jag har inte allt bakgrundsmaterial här. Men jag vet att våra nedrustningsexperter hade tydliga instruktioner att stå fast vid klassiska svenska positioner. Jag har inte fått någon återrapportering om att det var några problem. Skulle så vara fallet har Sverige givetvis möjligheten och rätten att uttala sig å svenska regeringens vägnar vid konferensen, vilket vi kommer att göra.

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag hade också en frågan om A-punkter. Det gäller Turkiet. Det står någonstans att EU har anslagit 50 miljoner euro, eller någonting sådant, för att man skulle komma igång med förmedlemskapsförhandlingarna. Det står också att Turkiet ska uppfylla Köpenhamnskriterierna. Vilket kommer först, kriterierna eller pengarna?

Anf.  56  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag får hänvisa till Sven-Olof Petersson, som följt Turkietfrågan särskilt noga.

Anf.  57  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

De här pengarna kommer först. Det är enligt uppgörelsen som träffades. Förmedlemskapsstödet betalas ut innan man har uppfyllt de politiska Köpenhamnskriterierna.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då tror jag att vi har gått igenom A-punktslistan. Då går vi in på de övriga frågorna.

Anf.  59  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag hade inga ytterligare kommentarer på Europaparlamentets resolutioner, om det inte föreligger någon fråga.

Anf.  60  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag är intresserad om stadgan för grundläggande rättigheter. Europaparlamentet vill se en bindande stadga för de rättigheterna och vill inte att de sociala rättigheterna ska inkluderas i den bindande stadgan. Jag vill bara höra av Jan Eliasson om regeringen kommer att arbeta vidare med de förslag som lagts fram av Europaparlamentet och driva dem i ministerrådet.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag kanske får gripa in och upplysa om att vi nästa fredag ska ha en ordentlig genomgång av stadgan. Vi kommer också i EU-nämndens regi tillsammans med utrikesutskottet och konstitutionsutskottet att ha en offentlig utfrågning, så den frågan återkommer.

Anf.  62  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jättebra. Då ser jag fram emot det. Tack.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare.

Anf.  64  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag går vidare till uppföljning av Europeiska rådets extra möte i Lissabon. Där har vi dels sänt över en promemoria om toppmötet till nämnden, dels redovisade statsministern Lissabontoppmötet i riksdagen den 5 april. Jag ser ingen anledning till att gå in i detalj på detta. Jag förutsätter att EU-nämndens ledamöter följde diskussionen i riksdagen.

Anf.  65  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! En stor del av rapportering från Lissabonmötet handlar ju om relationen mellan Österrike och de övriga 14 länderna i EU. Vi fick de mest löjeväckande skildringar av hur det gällde att ta ett gruppfoto i stället för ett familjefoto och vem som skulle manövrera sin position så att han undvek att komma så nära de österrikiska representanterna som möjligt.

Vad själva sakfrågan beträffar, dvs. relationen till Österrike blev väl beslutet att inte företa någon ändring. Fortfarande gäller att så länge FPÖ sitter i regeringen ska man hålla på med de här trakasserierna. Vad jag förstår är detta mer skadligt för EU än för Österrike. Det försvårar det kommande arbetet. Den dagen kan inte vara långt borta då Österrike markerar genom att blockera ett beslut. Det var väl ganska långt gånget när det gällde att utse en kandidat till chefsposten i IMF t.ex.

Det här är också oroväckande för Sveriges del, eftersom vi inom kortare tid än ett år ska ta över ordförandeskapet. Från vår synpunkt måste det vara angeläget att det här har röjts ur vägen till dess.

Kabinettssekreteraren är ju väl förfaren i diplomatins värv. Man måste väl på sina håll fundera över hur man ska finna en väg ut ur den här situationen. Vi vet att så sker i Danmark och Finland. Det som försvårar det hela är ju att motivet för aktionen är att man misstänker Österrike för att vidta förgripliga åtgärder, men att så har inte skett. Därmed hamnar Österrike i en situation där de inte kan ändra sig eller be om ursäkt. De har ju faktiskt inte gjort något.

Man kan kanske överväga att sätta in en period av observation och utvärdering av den österrikiska regeringens åtgärder och politik. När den väl är avslutad kan man ta ställning om de här aktionerna ska fortsätta.

Om man ska försöka göra detta bör man komma i gång under det portugisiska ordförandeskapet. Som det ser ut nu kommer inte Frankrike att göra någonting, och det kan man ju få anledning att tala med president Chirac om nästa vecka. Därmed hamnar uppgiften att försöka lösa upp detta på Sverige.

Jag undrar om det förs diskussioner i Utrikesdepartementet om hur man ska hantera detta. Det handlar om att vi ska kunna vara pådrivande i stället för att vara eftersläntrande när det gäller att arbeta här i Norden för att finna en lösning som gör att de 15 länderna kan samarbeta igen och göra det till det europeiska samarbetets bästa.

Anf.  66  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Den här frågan kom upp vid mötet i Lissabon. Det blev ett entydigt svar på den fråga som togs upp av förbundskansler Schüssel om att lätta på sanktionerna. Det entydiga svaret var alltså att den linje som de 14 enskilda EU-länderna enats om gäller. Och låt mig understryka att det är de enskilda EU-länderna som har agerat och inte EU som organisation eller EU som kollektiv. Det är helt enkelt en mycket stark reaktion mot att ett klart och tydligt främlingsfientligt parti tagit sig in i en regering i Europeiska gemenskapen. Det är ingen som svajar på den linjen. Självfallet pågår sådana diskussioner, men vi har ingen diskussion om något annat än det som här gäller.

Det är naturligtvis viktigt att skuldbördan hamnar på Österrike här och inte på EU. Det är också viktigt att EU inte låter sig drabbas som organisation. Jag vill också säga att vi driver väldigt hårt att Haider inte får bli orsaken till att det internationella samarbetet och internationella organisationer lamslås. Jag besökte själv Österrike för att rapportera om Balkan för stabilitetspakten. Då träffade jag ordföranden som var i Österrike. Det fanns en del ironiserande om detta, men det var för att visa att vi inte vill att detta ska lamslå internationellt samarbete. Det vore att ge denne man och denna främlingsfientlighet alltför stor utdelning.

Det som var svaret till Schüssel gäller, och det är enligt de linjerna vi arbetar.

Anf.  67  LARS TOBISSON (m):

Jag utgår från att man då är väl medveten om att detta är ett tillstånd som kan pågå i åratal. Nästa val i Österrike är om tre och ett halvt år. Den nuvarande regeringen har en betydande majoritet i parlamentet. Förutsättningarna för att den ska falla sönder som en följd av EU:s aktioner verkar inte vara särskilt tydliga. Det kan mycket väl bli så att det här regeringssamarbetet fortsätter efter valet om det lyckas nu. Så som opinionsmätningar och annat ser ut är det fullt möjligt.

På det här viset bygger man in ett slags stötesten i Europasamarbetet som det finns all anledning att försöka välta undan. Det kommer den svenska regeringen att få ta itu med under sitt ordförandeskap om man inte ser till att processen kommer i gång och avslutas redan dessförinnan.

Anf.  68  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag kan bara redovisa att någon sådan diskussion som Lars Tobisson efterlyser har inte startat. Vi ser att den nya regeringen gav en deklaration som minskade FPÖ:s inflytande. Vi ser också nu att FPÖ:s aktier går ned i Österrikes politiska liv. Det har effekter. Det är ett budskap av moraliskt etiskt slag som är viktigt och som Europa bör föra fram.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informationspunkt om uppföljning av Europeiska rådets extra möte, och jag tror inte att det finns något mer att ta upp här. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  70  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Då gäller det uppföljningen av slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors och rådskonstellationerna. Den frågan har varit uppe flera gånger. Förra gången kunde man inte fatta beslut eftersom inte tillräckligt antal ministrar var närvarande för att man skulle uppnå beslutförighet.

Det finns en konkret fråga som framför allt holländarna driver. Man vill ha ett konkurrenskraftsråd. Men vi tror nu att vi är mogna för beslut och att man kommer att anta ett förslag om en minskning från 22 till 16 rådskonstellationer. Det förslaget kan Sverige acceptera. Beslutet fattas med enkel majoritet. Vi hoppas att det kommer att bli ett beslut om det.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi har ju haft den här frågan uppe förut och tagit ställning till regeringens ståndpunkt. Jag kan väl upprepa den i dag. Det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  72  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Västra Balkan blir en viktig punkt och en stor punkt under mötet, tror jag. Läget i regionen är bekymmersamt. Den enda goda nyheten i regionen är utvecklingen i Kroatien. Den utvecklingen är oerhört positiv och kan t.o.m. få positiva effekter på utvecklingen i Bosnien, eftersom bosnienkroaterna starkt har stötts av Tudjmanregeringen i Kroatien på ett ibland negativt sätt i det förflutna. När det nu faller bort kan den positiva utvecklingen i Kroatien också få goda effekter på utvecklingen i Bosnien.

Men i övrigt är det en dyster bild av läget. I dag har vi sett dramatiska illustrationer av situationen i Kosovo i tidningarna, på TV och hört om på det radio. Det ägde rum en skottlossning från den svenska kontingentens sida till skydd mot en mobb som var på väg mot dem. Detta är ganska illustrativt för situationen i Kosovo. Det är mycket laddat. Det är starka etniska motsättningar. Det är en svag struktur med mycket dåliga möjligheter att bekämpa den oerhört stora brottsligheten. Det är allmänt en bekymmersam situation. Nu är det t.o.m. risk för en militär urladdning genom aktiviteter i södra Serbien.

Jag träffade Bernard Kouchner förra veckan. Han var mycket bekymrad över karaktären på dialogen med parterna i Kosovo.

Vi har också en svår utveckling i Montenegro där det fortsatta maktinnehavet i Belgrad komplicerar bilden väldigt mycket. Det leder t.o.m. till självständighetssträvanden för vissa grupper i Montenegro. Om det skulle gå illa i Kosovo kan det också få återverkningar i Makedonien.

Det är en mycket kritisk situation, och det har lett till att EU nu gör en kraftsamling för sitt agerande. Solana och Patten har engagerat sig kraftigt och fått i uppdrag av stats- och regeringscheferna att utarbeta en handlingsplan. Solana och Patten kommer alltså att lägga fram denna vid mötet. Det kommer att bli en viktig diskussionspunkt.

Till det mötet kommer också Hombach som leder stabilitetspakten. Själv är jag också ordförande i en av de grupperna och har följt det här arbetet ganska noga. Man kommer alltså att diskutera hur EU mer kraftsamlat ska agera på olika plan.

Övriga punkter som kommer upp i den diskussionen är att kontaktgruppen har samlats. Där ingår också Ryssland och USA. De har inte träffats på över ett år. Det är ett tecken på både goda och dåliga nyheter. Det är goda nyheter med en internationell samling för att hantera situationen. Men det är också dåliga nyheter att man anser att det är en förestående kris och att kontaktgruppen därför har träffats.

Man kommer att diskutera stabilitetspaktens möte om finansieringsfrågor förra veckan. Det ledde för övrigt till ett gott resultat. Man kommer sannolikt att diskutera sanktionerna mot Serbien och ett utökat EU-stöd till Montenegro. Det är de frågorna som jag räknar med blir de största under den här diskussionen.

Det sker alltså ett försök till en regional ansats i området. Jag nämnde kontaktgruppen som samlas. Det är alltså de stormakter som följer frågan. EU ser också vidare på stabiliserings- och associationsprocessen. Det finns avtal med Makedonien. Det europeiska perspektivet är oerhört viktigt för regionen.

Jag nämnde stabilitetspakten, och jag vill säga att den står för tre oerhört viktiga processer. Jag tror att de skulle kunna vara ledorden för den riktning som vi måste gå i och som Sverige kommer att driva och stå för i den här diskussionen.

Det första är att det måste ske reformer i den här regionen. Det bistånd som ges bör bindas till att reformer genomförs. Det är oerhört viktigt att demokratiska strukturer upprättas, att lag och ordning återupprättas och att man på alla sätt bekämpar kriminaliteten och korruptionen. Reformer måste alltså genomföras, och det är ett av stabilitetspaktens viktigaste mål att påskynda reformprocessen.

Det andra är att stabilitetspakten och EU:s nu ökade agerande bör syfta till ett ökat regionalt samarbete i denna region. Det är en absurd brist på regionalt samarbete. Om man ska åka en sträcka som normalt tar sex timmar med bil får man i stället flyga till Rom eller Wien för att komma till denna ort. Det finns ingen turism, inga vänortskontakter och ingen handel. Vi som bor i det nordiska området inser inte hur lyckliga vi är som har ett väl fungerande nordiskt samarbete och hur viktigt detta är för fred. Där finns den extrema kontrasten. Det är det andra målet för stabilitetspakten och för allt arbete som EU nu intensifierar, dvs. att stärka det regionala samarbetet. Det innebär att tesen att samarbeta är liktydigt med säkerhet.

Det tredje elementet, och det är därför EU nu engagerar sig, är att ge dessa länder och framför allt folk en känsla av att även de någon gång i en framtid, när man genomfört sina reformer och när man utökat sitt regionala samarbete, har en plats i Europa. Jag vill inte säga medlemmar i EU. Det vore naturligtvis helt orealistiskt. Men om inte länderna i dessa regioner – och jag talar från en mycket stark egen erfarenhet under många år i den här regionen – har en känsla av att med reformer, regionalt samarbete och med skärpning hemma och internationellt kan de någon gång få inträde i en annan slags gemenskap – om detta hopp inte finns – kommer denna region att explodera vart tredje eller fjärde år, som vi har sett.

Dessa tre element är de drivande politiska krafterna för att vi ska få en bättre utveckling. Det handlar alltså om reformkrav, hård konditionalitet, regionalt samarbete som måste få en snabb push och det europeiska integrationsperspektivet, om än långsiktigt.

Sedan kommer vi naturligtvis att konkret diskutera situationen i Mitrovica och sydvästra Serbien och säkerhetsläget där. Vi kommer att diskutera om vi ska stödja lokalval, och det kommer vi naturligtvis att stödja och hjälpa till med att förbereda. Vi kommer att se över vårt samlade stöd till Kosovo, och det är väldigt massivt från svensk sida. Jag behöver inte ge siffrorna, men det är väldigt stort. Vi kommer också att diskutera den svåra punkten sanktioner.

Här har vi lyft flygförbudet. Det suspenderades under sex månader vid det förra rådsmötet. Vi har skärpt visumförbudet och de finansiella sanktionerna därefter. Vi hade hoppats att vi skulle få en diskussion om lyftandet av oljeembargot, men det är två länder i EU som fortfarande blockerar detta. Vi hoppas att de tänker flera gånger på detta.

Nu har vi också sett inslag i debatten som är viktiga. I sin senaste rapport inför Millennieförsamlingen efterlyste Kofi Annan det han kallar smart sanctions, dvs. sanktioner som drabbar makthavarna och inte folket. Jag tror att det är en mycket viktig debatt. Vi stöder starkt att en sådan diskussion förs. Problemet är naturligtvis att Milošević, som den mästare på manipulation han är, kan utnyttja varje lättnad av sanktionerna till sin politiska fördel, och det får inte heller ske. När det gäller t.ex. oljeembargot har vi det här programmet om energi för demokrati som vi hoppas ska ge oppositionen och EU goodwill i Serbien snarare än Milošević.

Jag tror att det är vad jag har att säga på den här punkten. Tyvärr kommer jag in på ett av mina favoritämnen och skulle kunna hålla på rätt länge, men jag slutar här.

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har två frågor. Kabinettssekreteraren sade att kontaktgruppen har träffats och att det är ett tecken på en förestående kris. Kan kabinettssekreteraren utveckla vilket slags förestående kris han menar?

Sedan har jag en annan fråga. Den handlar om det vi har sett i medierna om biståndet till Kosovo. Det verkar som om biståndet har väldigt svårt att nå fram till mindre orter, och vissa orter har inte ens fått något bistånd eller någon hjälp från internationellt håll över huvud taget. Jag vet inte om den bilden stämmer. Det är bara vad jag har sett i medierapporteringen. Jag undrar hur man ser på biståndet och hur man försöker att se till att det når hela landet. Den tendens som finns nu är oroväckande. Plötsligt bor alla människor i de större städerna och landsbygden avfolkas. Det bidrar ju inte till att bygga upp ett stabilt samhälle.

Anf.  74  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill bara säga att jag tycker att det är bra att det äntligen blir en så tydlig efterfrågan på en strategi där man inkluderar hela västra Balkan och gör det här tydliga ställningstagandet att man ska inkludera Serbien och inte isolera det så tydligt. Vi har tidigare efterlyst att man ska se på helheten. Det är viktigt att de enskilda folken blir stärkta. Vi måste se hur dramatisk en isolering kan bli för de enskilda människorna. Vi ställer oss bakom den ståndpunkt som regeringen intar här. Vi ser positivt på initiativet från EU. Jag tror att det är viktigt också för EU:s trovärdighet att man tar tag i krishanteringsförmågan så konkret i det här sammanhanget.

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! En sak som jag tror är viktig som kabinettssekreteraren påpekade är att det gäller att hantera pengarna rätt. Det finns ju ingen brist på biståndspengar, utan det gäller snarare att hantera dem på ett korrekt sätt. Jag tror att det är alldeles centralt.

Är det inte ett bekymmer att det inte finns en ordentlig politisk ledning i Kosovo? Nu har man sagt att man inte skulle hasta fram val tidigt. Det har varit en lärdom att man ska vara försiktig med det efter en konflikt. Å andra sidan har det nu snart gått ett år sedan konfliktens slut, och det finns ännu inte en vald politisk ledning i Kosovo. I praktiken är det väl fortfarande UCK:s militära ledning som på något sätt utgör ledningen, och det är ju inte heller tilltalande. Frågan är om man inte på något sätt måste ha en folkvald ledningsstruktur i Kosovo om det ska bli någonting, och inte minst för att ge andra krafter möjlighet också. Jag tänker naturligtvis på Rugova och den del som har en tradition av civilt motstånd men som inte är en del av gerillan. Jag tror att man måste tänka om där och få till stånd någon form av politiskt val i Kosovo. Vi vet ju att det innebär bekymmer, men jag tror ändå att det behövs.

Nästa punkt gäller detta med sanktioner. EU har ju prövat detta. Nigeriasanktionerna var ju smart sanctions. Det var väl första gången som det genomfördes. Är det inte trots allt nu dags att ta steget och gå ifrån de här allmänna sanktionerna? Det säger ju också den serbiska oppositionen mycket tydligt. De säger att sanktionerna bara gynnar de gangsterstrukturer som Milošević behärskar med smuggling och allt sådant. Därför är det nog tid att gå ifrån detta. Jag tror att man ska ta hela steget fullt ut, särskilt som detta också drabbar Bulgarien och Makedonien väldigt starkt som tappar sina transportvägar till Europa. Det slår oerhört hårt mot dem. Dessutom omöjliggörs det här regionala samarbetet. Jag tror faktiskt att man ska vara beredd att gå fram ganska bestämt där och säga att sanktioner nog slår tillbaka och inte har den effekt som man kanske hade tänkt sig från början.

Slutligen gäller det Montenegro. Vad finns det för planering om det behövs ett militärt skydd till Montenegro? Vem ska bära ansvar för det? Finns det planer för det, så att man inte hastigt och lustigt får improvisera? Det kan ju finnas risk att det blir någon form av statskupp bakvägen i Montenegro.

Anf.  76  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tycker också att det är en utmärkt idé med smart sanctions eller riktade sanktioner. Jag undrar om det finns möjligheter att praktiskt genomföra det så att man öppnar för handel med de delar av Serbien som styrs av oppositionen och på det viset kan visa att de gynnas till skillnad från de delar som regeringen sköter.

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v):

Syftet är ju att Miloševićregimen ska ersättas av en demokratisk regim som respekterar andra länder och mänskliga rättigheter. Det är ett riktigt syfte. Nu står det i PM:n att sanktionerna inte har nått önskat resultat och att regimen sitter i orubbat bo. Vi har provat detta i Irak där makthavarna har använt sanktionerna till sin egen fördel. Det verkar som om det delvis är likadant i Serbien också. Därför tycker jag att det är bra att utformningen av sanktionerna verkligen diskuteras. Sanktioner bör alltid beslutas av FN, och vad jag vet finns det redan ett vapenembargo från FN. Men hur driver EU frågan om övriga sanktioner i FN? Finns det någon möjlighet att FN kan besluta om sådana sanktioner?

Sedan har jag en fråga till. Jan Eliasson berättade om det allvarliga läget i västra Balkan. Kommer detta att påverka EU-länderna i deras hanteringar av de flyktingar som redan finns i våra länder? Det finns flera här i vårt eget land som står på tur att skickas tillbaka.

Anf.  78  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det handlar huvudsakligen om EU-aktioner. De är inte heller sådana att de helt stänger ute Serbien. Handel är t.ex. inte förbjudet. Det är meningen att vi ska ha ett system där man kan nå fram till oppositionen och det serbiska folket och sända budskapet att Europa inte sätter upp en stor mur mot det serbiska folket. Det är oerhört farligt. Detta är en väldigt svår operation.

För det första är Milošević oerhört skicklig i att utnyttja alla förbättringar som kan nå folket och att ta dem som sina. Om det är ekonomiska och sociala problem skyller han dem på omvärlden. Det har han varit oerhört skicklig att göra. Men nu har vi försökt med energi för demokrati att därmed skicka budskapet att oppositionen och de städer som styrs av demokratisk valda personer särskilt ska gynnas.

Som gammal biträdande generalsekreterare för humanitära frågor tycker jag att det är särskilt viktigt att humanitärt bistånd aldrig får ges politiska förtecken. Det humanitära biståndet måste alltid nå dem som behöver det, oavsett var de finns. Det står vi självfallet också för. Det är också viktigt att se till att medier, journalister och andra får fria arbetssätt. Vi bör ha en politik som syftar till att öppna för kontakter med dem.

För att återknyta till Åsa Torstenssons fråga är det naturligtvis ett dilemma att gå så långt att man inkluderar Serbien helt och hållet och har att göra med regimen och dess institutioner. Då legitimerar man ju också på något sätt de värderingar som den står för. Denne man är en person ska ställas inför rätta i Haag som krigsförbrytare och sannolikt befinnas skyldig. Då handlar det återigen – apropå diskussionen om Österrike, även om parallellen är halsbrytande och jag inte vill dra den – om värdegemenskap. De hör inte hemma här. Ska man vara en del av Europa, ska man också vara en del av den värdegemenskapen. Det innebär att det finns en gräns för hur långt vi kan gå för att legitimera kontakterna med regimen. Men folket, oppositionen, de demokratiska krafterna, måste nås på något sätt, för att visa att det finns ett hopp bortom Milošević.

Frågan om politisk ledning i Kosovo är väl ställd – det är riktigt; det är en stor brist. Det var också vad Kouchner sade. Det är därför viktigt att de här valen äger rum, så att man får en struktur.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar att det här är en eventuell beslutspunkt. Jag har förstått av kabinettssekreteraren att regeringen har angett tre prioriterade områden som man vill föra fram. Jag konstaterar att det är regeringens ståndpunkt i den här frågan, och jag finner att det finns en majoritet bakom den.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  80  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Vi kommer då till konflikter i Afrika. Där har Solana på uppdrag av oss gett synpunkter på hur EU skulle kunna bidra till konflikthantering i Afrika. Det kommer sannolikt att leda till att vi gör ett uttalande om Stora sjöarna, framför allt den kritiska situationen i Kongo.

Vi kommer också att diskutera Etiopien–Eritrea-konflikten. Det som har tillkommit där är också att det är en oerhört kritisk humanitär situation, som jag antar att ni har hört och sett, som vi också kommer att behöva beröra.

Vi kommer också att diskutera Zimbabwe, i mer konkret mening om vi ska ge valstöd till Zimbabwe eller inte. Det är inte en helt lätt fråga. Det är risk att man legitimerar regimens hantering av valprocessen. Samtidigt är det bra att ha vittnen. Men vi har en avvaktande kritisk inställning till att ge oss in i detta sena skede. Det finns risk att det uppfattas som legitimering av Mugabes politik. Vi får se hur diskussionen går, men vi lutar mot att vara ganska skeptiska till att ge oss in i detta sena skede.

Det är de tre frågorna som kommer upp. Jag kunde passa på nu, eftersom jag har den punkten, att mycket kort redovisa EU:s toppmöte med Afrika, som har delvis relation till vad jag just sagt.

Det var ett viktigt möte. Pressen har gett ett intryck av stark polarisering, inte minst kring framträdanden av president Khadaffi, bråk mellan Cook och Mugabe och även andra som kritiserade, inklusive Sverige, Mugabes politik. Men mötet var mycket bättre än medierna har framställt det.

Det var ett möte som bekräftade att vi i framtiden mellan EU och Afrika ska umgås på mer jämställd fot, enligt partnerskapstänkandet, som vi från svensk sida har försökt driva i relationerna till Afrika. Det var mycket klartext i dialogen. Självklart drev vi från EU hårt demokratifrågorna och mänskligarättighetsfrågorna. De afrikanska ledarna drev i hög grad de ekonomiska och sociala frågorna, aids osv. Det vore ju oerhört dystert om det blev en fråga om antingen-eller att driva dessa frågor. Det måste givetvis vara både-och, för att vi ska få en fullödig relation.

Den här typen av möten kommer att fortsätta. Det är beslutat att ett nytt toppmöte ska äga rum 2003. Platsen är inte bestämd, men det blir givetvis i Europa. Under tiden ska det läggas upp ett mönster av kontakter på ministernivå och andra nivåer.

De frågor som särskilt ska utredas i arbetet enligt toppmötet är sådana frågor som Afrikas skuldsituation, som är en jättelik fråga, men också alldeles speciella frågor som är väldigt viktiga och som har att göra med kulturell identitet, nämligen Afrikas kulturskatter, hur de har hanterats och var de finns. Det är en oerhört svår fråga, inte minst en legal fråga.

Det är bara exempel på en dialog som är mogen och intressant. Vi tycker att det är glädjande att det här mötet slutade så bra – och, som sagt, bättre än det synes ha avslutats.

Anf.  81  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag frågade Leif Pagrotsky för ett halvår sedan när bojkotten mot Libyen hade hävts vilken strategi Sverige hade för att upprätta relationer med Libyen. Leif Pagrotsky kunde då inte ge något svar. Jag undrar hur det ser ut i dag. Jag kan tänka mig att Libyens president, om man inte har utvecklade relationer med Sverige, kanske inte såg sig föranledd att sitta bredvid den svenske statsministern.

Anf.  82  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag undrar om Sverige på något sätt kommer att lyfta konflikterna i Kongo och i Västsahara.

Anf.  83  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tänker på de inslag man har sett i TV med jordbrukare som jagas bort av banditgäng i Zimbabwe och som känner att de måste fly. England vill tydligen inte ta emot dem. Jag tänkte höra: Arbetar Sverige på något sätt för att få England att ta emot dem? Eller hur ser man på deras möjligheter att komma till ett land där de inte blir förföljda?

Anf.  84  MATS ODELL (kd):

Situationen i Afrika är på många håll för närvarande mycket allvarligare än på länge. När man då tar del av materialet inför dagens möte framgår det att Solana hävdar att EU:s brister i sin hantering av krisen bl.a. beror på ”nationella särintressen”. Det låter väldigt alarmerande. Kunde kabinettssekreteraren kort beskriva vilka särintressen det är? Finns det någon prognos om att det går att avveckla dem nu under detta möte?

Anf.  85  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Vi har diplomatiska relationer med Libyen. För fem år sedan stängde vi vår ambassad i besparingssyfte, men vi har diplomatiska relationer och har kontakter med Libyen via vår ambassad i Kairo. Vi har också visst utbyte. Någon statssekreterare var här förra året. Vi har alltså relationer, men vi har ingen ambassad. Men det gäller också väldigt många andra länder.

Kongofrågan kommer upp som en av de viktigaste punkterna, som kommer att leda fram till att vi gör ett gemensamt uttalande om läget i Kongo. Det blir en ganska viktig diskussion om detta. Det handlar om att försöka uppnå eldupphör och politisk lösning, att stödja FN:s ansträngningar men också att visa från EU:s sida att relationerna till Kongo kommer att i hög grad bestämmas av om landet väljer krig eller fred, men naturligtvis också påtryckningar på den andra parten, som försöker ändra regimen i Kongo. Det är ett stort antal länder som har valt Kongo som sin plats att sköta också interna motsättningar. Det är tragiken i detta, att det inte bara är en kris i Kongo utan också en kris i Afrika. Detta kommer att bli ett viktigt debattämne.

Västra Sahara kan komma upp, men jag tror att det på grund av tidsbrist inte kommer att bli en prioriterad fråga på detta möte. Vi behandlar den på en rad andra nivåer, inte minst i FN-arbetet, där vi nu diskuterar hur man ska gå vidare eftersom folkomröstningen hela tiden fördröjs. Det är en intressant diskussion om vad man ska göra i detta läge när folkomröstningen inte fått ske.

Det som händer i Zimbabwe är mycket allvarligt. Vi har reagerat mot den politik som bedrivits av Mugabe och varit väldigt tydliga i detta. Om det nu leder till en situation med flykt från landet av en viss kategori får man ta ställning från fall till fall.

Jag glömde att säga till Willy Söderdahl att det är en fråga som inte ligger inom mitt ansvarsområde, men vi får självfallet titta på sådana frågor från fall till fall.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  86  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har bara en fråga beträffande Libyen: Det är väl så att Libyen nu inlemmas successivt i MEDA-samarbetet?

Anf.  87  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Ja, det stämmer.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vi vidare till nästa punkt.

Anf.  89  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Vi är inte säkra på att fredsprocessen i Mellanöstern kommer upp, så jag avstår från att kommentera den punkten. Det är heller inget nytt att rapportera för nämnden.

En annan viktig punkt är naturligtvis förbindelserna med Ryssland – en politiskt svår fråga och en viktig punkt. Den frågan diskuteras också under dagordningspunkt 13, eftersom det ska vara ett samarbetsråd.

Det handlar om att vi vid GAC-behandlingen främst ska informeras om utfallet av trojkabesöket på ministernivå, som äger rum i dag. Vi har inte fått någon rapport om detta. Det har varit diskussion om vad dagordningen skulle innehålla. Vi vet alltså inte hur detta möte nu går – det pågår alltså. Vi får den rapporten.

I substans är det fråga om vilka signaler vi nu får från Ryssland och vilka signaler vi vill ge till Ryssland. Från Putin, som nu är vald och har ett demokratiskt mandat, hoppas vi att vi får två signaler. Vi hoppas att vi får signalen att man ska stoppa den brutala krigföring man har ägnat sig åt i Tjetjenien. Vi hoppas att vi får signalen att det av Putin ledda Ryssland vill ha ett nära samarbete, också grundat på gemensamma värderingar, med Europa och EU. Vi hoppas att man på rysk sida inser att det finns ett negativt samband mellan dessa två punkter, att punkten 2, samarbete, försvåras av fortsatt krigföring med de metoder man har visat hittills i Tjetjenien, samt att en annan politik, framför allt en annan handling på marken, skulle kunna få positiva effekter på någonting som vi väl alla vill, nämligen få en starkare integration av Ryssland med Europa och få en starkare gemenskap inte bara på intressenas grund utan också på värdenas grund. Den period som nu förestår med Putin nyvald och de närmaste månaderna kommer att bli oerhört viktiga. På vilken sida av stängslet hamnar Putin? Det är för oss oerhört viktigt och en fråga som vi nu borrar i på olika sätt.

Från EU:s sida görs det starka markeringar när det gäller Tjetjenien och vad vi förväntar oss. Vi har sett en mycket stark reaktion från Europarådets parlamentariska församling i förrgår. Vi har nu en diskussion också på ett annat plan, där EU får anledning att ta ställning, och det är MR-kommissionen. Vi kan möjligen agera i MR-kommissionen i Genève i denna fråga. Det är en mycket svår och känslig fråga, men Sverige tillhör dem som vill undersöka möjligheten att få till stånd en aktion av något slag i MR-kommissionen. Det kanske skulle kunna leda till att ryssarna själva inser t.ex. att de inom sig bör utreda de massakrer som har skett och de uppenbara krigsförbrytelser som har skett, att de visar att de som demokratiskt samhälle tar det ansvar som man bör ta för handlingar som sker av den arten.

Det andra är att vi vill, förutom att hålla det politiska trycket uppe på Ryssland i Tjetjenienfrågan, säga att vi vill utveckla förbindelserna, att vi från svensk sida planerar att göra relationerna till Ryssland till en av våra prioriterade frågor under vårt ordförandeskap, men att detta försvåras av Tjetjenienutvecklingen. Men vi har ett långsiktigt intresse av att Ryssland dras in i detta samarbete.

Om jag då ser till samarbetsrådet, äger det rum den 10 april. Det är ett forum på utrikesministernivå. Formatet är 15 plus kommissionen plus Ryssland. EU:s talan förs i första hand av ordförande och kommissionen. Det är en omfattande dagordning, med alltifrån handelsfrågor och ekonomiska frågor till politisk dialog om det aktuella internationella läget. Även då kommer självklart budskapet att framföras om Tjetjenien. Vi räknar med att utrikesminister Ivanov kommer till detta möte.

Vi kommer också att få information från Portugal om förberedelserna inför toppmötet EU–Ryssland i Moskva i maj. Det mötet ska alltså äga rum på stats- och regeringschefsnivå, och EU ska företrädas av ordförandelandet Portugal och kommissionen samt Javier Solana. Ryska sidan kommer att ledas av president Putin. Det blir naturligtvis en oerhört viktig dialogmöjlighet med Ryssland. Dagordningen är inte fastställd, men den kommer säkert att omfatta både frågor som rör problemen, främst Tjetjenien, och möjligheterna att utveckla relationerna inte minst på det ekonomiska området.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag kan informera nämnden om att Europarådets parlamentariska församling, som nämndes här, i går tog ett beslut som innebar att man har dragit in den ryska delegationens rösträtt i den parlamentariska församlingen och i dess kommittéer. Bakgrunden var att man först behandlade en rapport där den brittiske lord Judd var rapportör för ett skarpt papper, där man gjorde stora markeringar mot Ryssland i resolutionstexten och angav tidpunkter för att sätta i gång en massa saker, förhandlingar osv. Det var allmänt stöd bakom det förslaget. Men efter det kom frågan upp – det är en formaliapunkt – om att granska credentials, dvs. fullmakterna för respektive delegation. Det sker ju formellt varje gång. I det sammanhanget hade den juridiska kommittén föreslagit att man skulle godkänna de här fullmakterna, men man skulle suspendera rösträtten för Ryssland.

Den svenska delegationen var emot detta och intog en mer pragmatisk, realpolitisk hållning. Jag tror att de flesta nog gjorde det, men det blev en övervikt för dem som ville gå hårt fram. Det var framför allt parlamentariska delegationer i Öst- och Centraleuropa som gick på, och det fanns en del principiella personer i andra delegationer. Det här blev då det beslut som togs sent i går eftermiddag.

Den svenska delegationen gick alltså, såvitt jag vet – jag var tvungen att lämna mötet – på den mer pragmatiska linjen.

Detta ledde till att ryssarna lämnade lokalen och åkte hem. Det var kanske inte det man ville att de skulle göra, för man vill ju ha kontakten med parlamentarikerna.

I övrigt har kabinettssekreteraren redovisat en ståndpunkt när det gäller det tredje mötet med samarbetsrådet. Jag finner att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt där.

Vi går snabbt vidare.

Anf.  91  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

När det gäller Burma/Myanmar ska vi ta ställning till en förlängning av EU:s gemensamma ståndpunkt. Det kommer att bli en diskussion om man ska skärpa den gemensamma ståndpunkten på någon punkt, kanske förbjuda export av utrustning som kan användas för internt tryck. Jag tror att man också vill agera för att återuppta dialogen med Aseanländerna om Burma.

Det är en liten skärpning i åtgärderna men också en markering och återupptagen dialog – det är summan på den punkten.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det också där finns ett stöd för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  93  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON:

Jag har inga A-punkter att rapportera från. Det är punkten 14 som återstår, och det är Turkiet och antagande av Europeiska unionens ståndpunkt inför 39:e mötet i associeringsrådet. Den gemensamma positionen från EU bereddes inför associeringsrådet i Coreper den 5 april. Detta associeringsråd har inte träffats sedan april 1997. Vid det här rådet kommer man att diskutera relationerna EU–Turkiet, vilket framför allt omfattar frågan om mänskliga rättigheter och genomförandet av Turkiets förmedlemskapsstrategi. Man kommer att diskutera förhandlingar om liberalisering av handel med tjänster och offentlig upphandling.

Som ni vet beslöt man i Helsingfors vid Europeiska rådet att Turkiet skulle få kandidatlandsstatus. Samtidigt klargjordes att de politiska Köpenhamnskriterierna måste uppfyllas innan medlemskapsförhandlingar kunde inledas. Kommissionen utarbetade en förmedlemskapsstrategi för Turkiet. De viktigaste elementen är utarbetande av ett partnerskap, där EU kommer att ange prioriteringarna för de reformer som Turkiet måste genomföra för att uppfylla Köpenhamnskriterierna samt det nationella program som Turkiet ska presentera och som ska avspegla prioriteringarna.

Vi har ju tyvärr sett några oroande element som försvårar det här arbetet, men vi hoppas att man på turkisk sida inser att de klart försvårar den här processen. Vi har sett arresteringar av borgmästare och fängslande av Akin Birdal, som tidigare var ordförande i Human Rights Association. Vi har bilateralt och genom EU tagit upp de här fallen med turkiska regeringen och framfört att dessa händelser inte inger förtroende för den turkiska anpassningsprocessen. Inte minst klargjorde utrikesministern vid sitt besök i Turkiet vikten av att turkiska regeringen gör sitt yttersta för att genomföra de lagändringar som krävs men också ser till att myndigheterna i den praktiska tillämpningen respekterar mänskliga rättigheter.

Det är tydligt att Turkiet har mycket kvar att göra innan de politiska Köpenhamnskriterierna är uppfyllda, men vi noterar också att debatten fortsätter, att processen nu är i gång och att EU-kontakten ska vara en positiv faktor för Turkiets utveckling.

Anf.  94  GÖRAN LENNMARKER (m):

När kommer kommissionens avi över Turkiet?

Anf.  95  Departementsrådet AGNETA SÖDERMAN:

Det kommer ingen avi utan en översynsrapport i oktober.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi har då gått igenom dagordningen. Punkten om regeringskonferensen kommer vi att ha en fyllig genomgång av vid nästkommande sammanträde, så vi behöver inte gå in på den nu. Dessutom ska den grupp för IGC-frågor som vi har inom EU-nämnden träffa regeringens företrädare nästa vecka.

Då tackar vi Jan Eliasson och hans medarbetare för den här gången.

Nu låter vi andra delar från Utrikesdepartementet ta plats. Jag hälsar statssekreterare Lotta Fogde och hennes medarbetare välkomna hit. Det är information om en punkt som finns med på allmänna rådet, om Kina och WTO.

Jag lämnar över ordet till dig. Du känner säkert också på dig att vi har tidsbrist just nu, och det innebär att vi ser fram mot en mycket komprimerad föredragning av detta ärende.

Anf.  97  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Låt mig säga att jag har med mig Teppo Tauriainen från UD:s avdelning för internationell handel och Winni Fejne från UD:s Asienenhet.

Jag hade tänkt att först säga något kort om det informella handelsministermötet i Porto för ett par veckor sedan och som nämnden fick information inför. Eftersom det är tidsbrist kan jag nöja mig med att säga att EU-länderna där bekräftade de positioner som man har haft sedan tidigare inför Seattle. Resultatet blev att det egentligen inte fanns någon beredskap att i nuläget gå vidare och också fundera på om man ska visa flexibilitet på några områden för att försöka få i gång en runda efter misslyckandet i Seattle. Alla länder var inte redo att tala om hur man ska kunna gå vidare, utan man står kvar där man stod i Seattle.

Jag ska då gå över till Kina, som är den fråga som kommer upp på måndag i allmänna rådet. Kina förhandlar om medlemskap i WTO sedan 14 år tillbaka, och nu börjar det närma sig ett läge där förhandlingarna kanske kan komma att vara slutförda snart och ett medlemskap kan komma till stånd.

USA förhandlade med Kina förra året och kom överens med kineserna. Resultatet av den förhandlingen ska det röstas om i kongressen nu i maj. I och med att amerikanerna och kineserna har gjort upp innebär det att också mycket av våra intressen från EU:s sida är tillgodosedda. Men det finns områden där vi prioriterar lite annorlunda än amerikanerna och där det därför är viktigt att nu också komma till en uppgörelse mellan EU och Kina. EU är den enda stora aktören kvar i WTO som behöver slutföra sina förhandlingar med Kina.

På måndag kommer kommissionären Lamy att informera om de förhandlingar mellan EU och Kina som han förde i Peking förra veckan. De överläggningarna gick inte så bra, och resultatet var magert. Lamy beslöt att avbryta förhandlingarna och återvända till Bryssel. Han hade då talat med både handelsministern och premiärministern i Kina. Men han hade fått negativa besked på samtliga de prioriterade punkter som EU har i den här förhandlingen. Han har hittills rapporterat på tjänstemannanivå att intrycket från hans sida är att det här har fastställts på högsta nivå i Kina.

För svenskt vidkommande rör våra intressen i den här förhandlingen en handfull områden. Det gäller tullar på personbilar, lastbilar och bussar och delar till lastbilar och bussar. Det gäller, som så ofta i handelssammanhang, vodka. På tjänsteområdet handlar det om villkoren för utländskt ägande i telekombranschen, där vi skulle vilja se att man får ha ett utländskt majoritetsägande. Det är samma sak på delar av försäkringsområdet.

Sedan har vi ett litet speciellt intresse, som handlar om ytan på varuhus. Det är ett specifikt intresse som handlar om Ikea. Kineserna är ännu inte beredda att låta utlänningar öppna varuhus i Kina som är tillräckligt stora för IKEA:s egentliga behov. I dag är man trångbodda.

På måndag väntar vi oss att Lamy kommer att vilja få ministerrådets stöd för att kräva av kineserna att de ska förbättra sina erbjudanden. I och med intrycket att frågan hanterats på allra högsta nivå i Kina tror man, genom att få bekräftat stöd i ministerrådet, kunna sätta lite press på kineserna. Det är vad vi väntar oss av mötet på måndag, och det stämmer i så fall väl med vår inställning att det är viktigt att Kina ska komma med i WTO men inte på bättre villkor än någon annan, utan det ska vara kvalitet i överenskommelsen. Det finns ingen anledning i det här läget att tumma på kvaliteten från svensk sida.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Det du sade på slutet är alltså den svenska ståndpunkten.

Anf.  99  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är väl så att Kina uppfattat att nu är förhandlingarna med USA avslutade. Går det igenom i kongressen blir de med i WTO, faller det i kongressen blir de inte med i WTO. De har ingen känsla av att behöva ge upp någonting i en förhandling med EU, om man ska vara alldeles uppriktig. Vi kommer inte att stjälpa deras WTO-medlemskap på Ikeas varuhus, det har jag svårt att se. Jag tror att vi nog de facto får anse att den amerikanska förhandlingen är den som avgör frågan.

Anf.  100  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det faktum att det här ska upp i den amerikanska kongressen påverkar givetvis kinesernas inställning som hittills har varit väldigt återhållsam. De har varit motvilliga att gå längre än man har gjort i förhandlingarna med USA nu när man förhandlar med EU. Men vi har vissa intressen som inte är exakt samma som USA:s, och vi stödjer Lamys ansträngningar i nuläget att den här förhandlingen måste ske på egna meriter.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Jag tackar statssekreterare Lotta Fogde och hennes medarbetare för medverkan i dag.

3 §  Konsumentfrågor
Statsrådet Lars-Erik Lövdén
Rapport från ministerrådsmöte den 8 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 april 2000

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar, och jag hälsar statsrådet Lars-Erik Lövdén och hans medarbetare välkomna hit för information och samråd inför kommande ministerrådsmöte om konsumentfrågor. Först ska statsrådet ge en återrapport från det tidigare konsumentministermöte som hölls den 8 november 1999, så det är en viss tid tillbaka.

Anf.  103  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Det finns ett direktiv om en viss försäljning av finansiella tjänster till konsumenterna. Ordförandeskapet inledde med en redogörelse av frågans tidigare behandling, hur nära rådet var att bli enigt om minimiharmonisering av direktivet vid sitt möte i april 1999. Rådet diskuterade därefter ingående den text som utformades under förberedelsearbetet, varvid såväl medlemsstaterna som kommissionen i huvudsak bekräftade sina tidigare ståndpunkter. En maximiharmonisering i fråga om informationsbestämmelserna i direktivet menade ordförandeskapet inte var någon framkomlig väg. Över huvud taget behövdes ytterligare arbete. Förhoppningen var att föra upp frågan på inremarknadsrådets möte i december 1999.

Från svensk sida framförde vi att vi inte ville se en uttömmande uppräkning av informationsbestämmelserna. I fråga om fastighetskrediter föredrog Sverige ett generellt undantag. Sverige framförde också, i enlighet med vad jag sade på samrådet med EU-nämnden, att direktivet bör utformas som ett minimidirektiv men att vi var beredda att studera eventuella kompromissförslag.

Vad gäller ångerrätten anförde Sverige att vi ville se en generell ångerrätt på 14 dagar på alla finansiella tjänster utom för vissa närmare angivna specificerade tjänster där en längre ångerfrist om 30 dagar ska gälla.

På ministerrådet togs också upp genomförandet och tillämpningen av direktiven om tidsdelat boende och paketresor. Kommissionen redovisade hur direktiven om tidsdelat boende och paketresor har genomförts och tillämpats av medlemsstaterna. Bl.a. påpekade kommissionen vissa brister i direktiven om tidsdelat boende i fråga om möjligheterna för delägare att byta nyttjandetider. Kommissionen belyste dessutom frågan om ställande av säkerhet enligt artikel 7 i direktivet om paketresor.

Ordförandeskapet uppmanade kommissionen att fortsätta det pågående arbetet och hålla rådet underrättat om resultatet av detta arbete.

Den tredje frågan som behandlades av ministerrådet var möjligheterna för konsumenterna att få domstolsprövning. Kommissionen lämnade information om följderna av rekommendationen om systemet att lösa konsumenttvister utanför domstol och framhöll bl.a. att systemet inger förtroende hos konsumenterna samtidigt som det kräver att medlemsstaternas institutioner fungerar väl i detta avseende.

Under innevarande år avser kommissionen att fördubbla sina insatser på området. Bl.a. planeras en grönbok om rättegångskostnader och konsumentorganisationers möjligheter att väcka grupptalan.

Livsmedelssäkerhet behandlades också på ministerrådsmötet. Kommissionen redogjorde för de viktiga punkterna i dokumentet Informationskampanj om livsmedelssäkerheten inom Europeiska unionen, ett dokument som lämnades ut under sammanträdet. En ingående diskussion fördes om livsmedelssäkerhet, då särskilt kring den vitbok om detta ämne som kommissionen arbetade med. Ordförandeskapet framhöll att gemenskapen och dess medlemmar är fullständigt medvetna om konsumenternas oro beträffande livsmedelssäkerheten och om behovet av att vidta nödvändiga åtgärder.

Också frågan om nödvändighetstjänster och konsumentskydd behandlades på ministerrådsmötet. Det tyska ordförandeskapet presenterade före rådsmötet ett antal frågor som blev föremål för en öppen debatt vid själva mötet. Samtliga medlemsstater ansåg att frågan om konsumentskydd och nödvändighetstjänster är mycket angelägen. Åtskilliga medlemsstater efterlyste dock en kartläggning av respektive marknad innan man går vidare med någon form av reglering. Man kom även in på frågor som på vilken nivå en reglering av konsumentskyddet skulle kunna genomföras samt om det skulle ske genom lagstiftning, självreglering eller uppförandekoder.

Sverige framförde att det är angeläget att fördelarna med de av- och omreglerade marknaderna kommer konsumenterna till godo och betonade vikten av att finna en balans mellan konsumenternas och industrins intressen. Sverige anförde även att gemenskapen säkerligen har en roll att fylla på det aktuella området och menade att gemenskapsregler behövs på sikt när det uppstått en inre marknad på området.

Vidare efterlyste Sverige en grönbok med en kartläggning av olika problemområden och prisbilder. Sverige ansåg att en kommande gemenskapslagstiftning ska vara av ramlagskaraktär. Tack, herr ordförande!

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den återrapporten. Då ingen begär ordet lämnar vi den punkten på dagordningen och går över till nästa veckas ministerrådsmöte.

Anf.  105  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

När det gäller A-punkter finns ingen lista tillgänglig ännu, så vi kan gå över till punkt 3 på dagordningen, som handlar om ett gemenskapsnätverk av nationella insatser för utomrättslig reglering av konsumenttvister, en rådsresolution.

Sverige välkomnar resolutionen. Den är helt i linje med våra nationella värderingar på området och våra värderingar om hur gränsöverskridande konsumenttvister bör behandlas. De föreslagna medlen för att förbättra situationen när det gäller handläggning och prövning av konsumenttvister som är gränsöverskridande är något som vi i Sverige ser positivt på. Vi tycker att medlen är lämpligt anpassade för att uppnå de mål som finns.

Den svenska uppfattningen är vidare att det bör så långt det är möjligt och lämpligt eftersträvas att den samordning inom ramen för ett europeiskt extrajudiciellt nätverk som kommission föreslår kan samordnas både nationellt och på gemenskapsnivå med andra former av arrangemang.

Detta var i korthet den svenska positionen. Vi ser alltså positivt på det arbete som bedrivs och den resolution som är framlagd.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet konstaterar jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  107  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Punkt 4 handlar om genomförande av gemenskapslagstiftning. Den första delen i denna är en rapport från kommissionen om tillämpningen av direktivet om tidsdelat boende och paketresor. Kommissionen har utarbetat rapporter om medlemsstaternas genomförande av timesharing- respektive paketresedirektivet. Syftet med rapporterna är att informera om vilka åtgärder medlemsstaterna vidtagit för att införliva direktiven, ta reda på vilka problem som uppstått i det sammanhanget och inleda en debatt som kan leda till en förbättring av genomförandet. Medlemsstaterna uppmanas att inkomma med sina kommentarer till rapporterna senast den 30 april i år. Rapporterna har helt nyligen remissbehandlats i Sverige.

Syftet med slutsatserna är enligt ordföranden att i god tid ge kommissionen kännedom om medlemsstaternas reaktioner på rapporterna och underlätta för kommissionen att, om det behövs, kunna lägga fram förslag till ändringar i direktiven. Flera utkast till rådets slutsatser angående genomförandet av direktiven har behandlats i arbetsgruppen för konsumentskydd och information. Slutlig enhet om ett förslag till slutsatser nåddes i Coreper den 29 mars i år.

Sverige anser att det är positivt att kommissionen följer upp införlivandet av direktiven och välkomnar rapporterna i frågan. Sverige ställer sig också bakom slutsatserna, som de har angivits i det reviderade dokumentet och har en positiv inställning till att kommissionen fortsätter arbetet med att verka för ett bättre konsumentskydd i samband med timesharing och paketresor.

Flera frågeställningar är uppe i anslutning till detta. Bl.a. omfattar inte direktivet i dag avtal för tidsdelat boende som understiger tre år. Det är också en ganska snäv gräns för möjligheterna att säga upp avtalet. Den är i dag tio dagar – en uppsägning måste ske inom tio dagar enligt det nuvarande direktivet. Det kan vara en ganska snäv tidsgräns. Det finns ett behov av att ytterligare stärka konsumentskyddet på detta område.

Anf.  108  PER WESTERBERG (m):

Jag skulle vilja ställa några frågor med anledning av detta. Det är ganska detaljerade förslag som ligger när det gäller timesharing av hus och även när det gäller paketresor och charterresesystem. Finns det ytterligare sådana här områden som statsrådet anser att man ska gå vidare med? Varför just timesharing på fritidshus eller hus, varför inte på segelbåtar och andra områden? Hur långt anser statsrådet att vi ska gå i detaljregleringen av detta?

Man kan ställa frågor på ett antal av dessa punkter, om det är rimligt att man med så detaljerade EU-krav ska gå fram och varför just bara på dessa områden, varför inte på många andra områden, eller ska man välja en princip där man i stället får en mer generell lagstiftning? Jag skulle gärna vilja höra statsrådets uppfattning i dessa frågor.

Anf.  109  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Vi vet alla att det är bekymmer i dag med de avtal som tecknas på relativt lättvindiga grunder när det gäller tidsdelat boende. Det finns inget speciellt problem i fråga om inhemska svenska förhållanden, men det är ett välkänt problem när det gäller framför allt södra delarna av Europa. Väldigt många tecknar alltför lättvindigt sådana avtal som man ångrar i efterhand och dessutom inte har insett de fulla konsekvenserna av när man skriver på avtalet. Jag ser ett stort behov av ett bra konsumentskydd på just detta område.

Den andra frågeställningen som Per Westerberg tar upp – om det behövs ett mer generellt regelverk som även omfattar andra former, exempelvis avtal när det gäller båtar och liknande – är en diskussion som vi kan föra om att utvidga ett sådant direktiv till att gälla andra områden. Men vi har framför allt sett ett behov när det gäller tidsdelat boende av att ytterligare stärka konsumentskyddet.

Anf.  110  PER WESTERBERG (m):

Konsumentskyddet är positivt så till vida att det skapar trovärdighet på marknaden och är viktigt för funktionen av den inre marknaden. Det är därför jag själv är med på motsvarigheten till Allmänna reklamationsnämnden och liknande. Jag tror att det är viktigt för att få tilltro till en öppen marknad i Europa.

Däremot måste jag säga att jag är mycket tveksam till att gå in i specifika ärenden och detaljreglera. Jag efterlyser mer generell lagstiftning som är mer allmänt tillämplig. Timesharing på hus är en del, men det kan lika gärna gälla båtar, en lång rad olika produkter och tjänster. Det är mera anglosaxiskt att gå in i små detaljer, som jag tror riskerar att försvåra en bra funktion av den inre marknaden. Därför vill jag från vår ståndpunkt framföra viss kritik angående den här typen av detaljreglering och efterlyser en annan typ av sätt att hävda konsumentens intressen – mer generell lag som är lättare och lättöverskådligare och därmed kan bli mera trovärdighetsskapande för den inre marknaden.

Anf.  111  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Jag har en kommentar. Det finns ett konsumentköpdirektiv. Det här är ett speciellt område där vi vet att det finns väldigt stora problem. Det är inte bara svenska konsumenter som haft bekymmer utan också konsumenter i övriga Europa har haft bekymmer när det gäller just timesharing. Då finns det skäl, menar vi, att se till att vi har en bra konsument-rättslig reglering på det här området som stärker konsumenternas ställning.

Anf.  112  PER WESTERBERG (m):

Jag förstår det goda syftet, men jag tror att den här metoden närmast kan skada det goda syftet, om man nu ska gå in i detaljreglering på ett eller annat område. Risken är väldigt stor att det här kommer att fortsätta på flera områden och därmed skapa en oöverskådlighet som jag tror inte är riktigt bra. Om det finns ett problem – och jag vet att det finns i fråga om timesharing på hus – tror jag att man skulle komma åt detta via en generell lagstiftning och genom att vara ganska tuff att följa upp den på respektive område. Jag tror att en speciallag eller speciallagar med en stor detaljrikedom kan vara starkt försvårande.

Anf.  113  MATS ODELL (kd):

Jag vill gärna säga att vi på den här punkten stödjer regeringens förslag. Det ligger väldigt mycket i det som Per Westerberg säger också, men jag tror att det här mest gäller fast egendom som man förvärvar delar av på en resa, genom någonting som man aldrig hade tänkt sig när man åkte. Det finns en utbredd industri som sysslar med rent bondfångeri på det här området. Om man hyr en bil eller en båt har det inte lika långtgående konsekvenser för privatekonomin som det har att ingå ett bindande avtal om sådant här som ofta sträcker sig över evärdlig tid. Man har gjort väldigt stora förluster, väldigt många svenska turister har råkat illa ut.

Jag tycker att Per Westerberg har en poäng i det han säger, men det område där det behövs regler är just fast egendom.

Anf.  114  MARIANNE CARLSTRÖM (s):

För att den inre marknaden verkligen ska fungera och det ska vara fri rörlighet för konsumenten är det väldigt viktigt med ett starkt konsumentskydd. Jag ser fram emot att man kommer även med den fortsatta delen, som Per Westerberg tydligen inte vill ha. Men lagutskottet, som arbetar med konsumentfrågorna, tycker att detta är mycket positivt.

Anf.  115  PER WESTERBERG (m):

Jag vill göra en mycket klar och entydig markering. Det handlar om olika syn på hur man uppnår konsumentskyddet. Jag tror att den alltför detaljerade regleringen lätt leder till att vi får väldigt mycket av advokater och väldigt mycket av expertis som ska in på området. Jag tror inte det är bra ur konsumentskyddets synvinkel. Jag tror att en mer generell lagstiftning, mer allmän tillämpning och uppföljningsbarhet ger ett bättre förtroendekapital för att få en bättre funktion på den inre marknaden. Det är närmast en metodfråga.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att regeringen har redovisat sin ståndpunkt. Per Westerberg har också redovisat sin ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  117  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Punkt B under dagordningspunkt 4 innefattar en rapport från kommissionen om reklamationer från konsumenterna avseende distansförsäljning och jämförande reklam.

Enligt EG-direktiven om konsumentskydd vid distansförsäljning och jämförande reklam ska EG-kommissionen undersöka möjligheterna att upprätta effektiva medel för att behandla reklamationer från konsumenterna avseende distansköp respektive klagomål avseende jämförande reklam.

Av direktiven framgår vidare att kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om resultatet av undersökningarna, åtföljda, om det är lämpligt, av förslag.

Kommissionen avser nu att presentera en skriftlig rapport. Rapporten innehåller bl.a. en redogörelse för vilka åtgärder som har vidtagits på EU-nivå för att förbättra möjligheterna att behandla klagomål. Vidare innehåller rapporten en redovisning av vad kommissionen avser att göra på området under 2000.

Jag välkomnar rapporten, som utgör ett bra underlag för det fortsatta arbetet med att förbättra och förenkla möjligheterna för konsumenterna att få sin sak prövad vid tvister som har samband med bl.a. gränsöverskridande handel.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Det här är en informationspunkt. Då ingen begär ordet kan vi gå vidare.

Anf.  119  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Dagordningspunkt 5, hög skuldsättning bland konsumenter, en diskussion om situationen i medlemsstaterna och lösningar som valts eller planerats.

Frågan om hög skuldsättning och vilka lösningar som finns ska diskuteras i en öppen debatt på ministerrådet. Då kommer jag att redogöra för arbetet med den svenska skuldsaneringslagen, som enligt min mening i princip fungerar bra. Justitieministern har dock aviserat en översyn av skuldsaneringslagen.

Jag kommer också att nämna att Konsumentpolitiska kommittén nyligen lämnat förslag som rör hela det konsumentpolitiska området. Frågor som rör kreditprövning och annat har behandlats av kommittén. De förslagen bereds just nu i departementet.

Anf.  120  PAAVO VALLIUS (s):

Jag vet inte var jag skulle ställa den här frågan, men det har med skulder att göra. Det är frågan om datakasinospel som blir allt vanligare. Det är europeiska anordnare, och man kan hemma spela bort sina pengar ganska fort via sitt bankkort. Man uppger sitt nummer, och sedan spelar man bort sina pengar och kan väldigt fort bli skuldsatt.

Min fråga är: Har man över huvud taget diskuterat det här problemet i konsumentsammanhang i EU? Den svenska staten mister en massa skatteinkomster på det här sättet.

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Skuldsaneringslagen kom 1994, och den fungerar ganska bra. Men det är bra att se över den.

Jag undrar hur många av de andra EU-länderna har någon typ av skuldsaneringslag? Skiljer de sig åt väldigt mycket från den svenska skuldsaneringslagen? Har vi här i Sverige en högre andel som egentligen fått skuldsanering på grund av problem?

Anf.  122  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Jag ska svara på den sistnämnda frågan först. Jag har ingen fullständig överblick över hur lagstiftningen är utformad i de olika EU-länderna. De nordiska länderna har skuldsaneringslagstiftning. Vi hämtade vår inspiration från bl.a. Danmark när vi införde den svenska skuldsanerings-lagstiftningen. Ett bekymmer är att det inte finns en gemensam lagstiftning som rör skuldsanering i hela EU. En dom att någon beviljas skuldsanering har ingen verkan i andra länder. Det är ett bekymmer i sammanhanget.

Nu är de här frågorna uppe till diskussion i EU, och det kommer upp till diskussion på ministerrådsmötet. Vi får väl se vad den öppna debatten leder fram till.

När det gäller frågan om spel på Internet är det naturligtvis ett bekymmer att skatteintäkterna inte stannar i Sverige. Detta att man ska spela på svenska lotterier och på den svenska marknaden i stället för på utländska kan jag hålla med om. Det är inget arbete i EU, men ett visst studiearbete pågår, men som sagt inget konkret arbete med att försöka hitta ett regelverk kring detta i EU. Viss studieverksamhet om omfattningen av verksamheten pågår.

Anf.  123  PER WESTERBERG (m):

Jag vill bara markera att vi tycker att den nuvarande skuldsanerings-lagen i Sverige fungerar rätt bra. Att det inte är så väldigt många fall är en del i uppfostran i en bra kreditprövning, där det ligger ett ansvar i andra ändan också. Jag skulle vilja ställa frågan till statsrådet om han är beredd att verka för en liknande del ute i Europa. Den bästa formen av skuldsaneringslag är att den får en uppfostrande effekt och inte behöver tillämpas särskilt mycket. Självfallet bör vi även få in utländska kreditinstitut i ett sådant saneringssystem.

Anf.  124  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Jag delar Per Westerbergs uppfattning om att den svenska skuldsaneringslagen i huvudsak fungerar bra. Den har den verkan att det krävs ett ansvarstagande också från den som ingår ett avtal och tar lån som är svåra att hantera rent privatekonomiskt.

Jag ser ett behov, som jag sade i mitt tidigare inlägg, av att också vi får ett åtagande på europeisk nivå så att det innefattar även kreditinstitut utanför Sveriges gränser. Jag delar alltså Per Westerbergs uppfattning.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Det är en offentlig debatt som ska äga rum i ärendet. Det är ju inte fråga om några konkreta ställningstaganden, så vi betraktar detta som en informationspunkt och kan gå vidare på dagordningen.

Anf.  126  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Då går vi över på punkt 6 på dagordningen som är den kända följetongen om direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenterna och om ändring av ett par direktiv. Det kommer att avläggas en muntlig lägesrapport från kommissionen angående en förteckning över nationella bestämmelser.

Beträffande direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster beslutade inremarknadsrådet i december 1999 bl.a. att kommissionen ska göra en genomgång av vilka krav på information som de olika medlemsstaterna uppställer beträffande finansiella tjänster. Detta syftar till att underlätta för medlemsstaterna att nå en överenskommelse om direktiven.

Kommissionen avser nu att lämna en muntlig lägesrapport om hur arbetet med genomgången framskrider. Vad rapporterna kommer att innehålla är dock ännu inte känt. Jag kan dock förmoda att arbetet har visat sig mer omfattande än vad kommissionen förutsåg. Ett antagande av ett direktiv kan därför tyvärr komma att dröja.

Jag ser frågan om direktiv när det gäller distansförsäljning av finansiella tjänster som väldigt viktig. Det är angeläget att komma fram med ett direktiv så snart som möjligt. Tyvärr finns det väldigt delade meningar i ministerrådet om hur direktivet ska utformas.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Det här är en punkt som vi hade uppe i november och där vi uttalade vårt stöd för regeringens ståndpunkt. Det är ingen som begär ordet. Jag tror att vi kan lämna punkten för i dag. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  128  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Punkt 7 på dagordningen är kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet. Den ska bli föremål för en allmän debatt. Margareta Winberg och Leif Pagrotsky har vid tidigare tillfällen presenterat vitboken om livsmedelssäkerhet för EU-nämnden. Vid nästa veckas rådsmöte avser man att diskutera vitboken igen.

Eftersom vitboken som ni vet är mycket omfattande har ordförandeskapet åter föreslagit ett antal frågor att koncentrera diskussionen kring. De föreslagna frågorna är följande.

1. Vilken är gemenskapens policy när det gäller att offentliggöra vetenskapliga bedömningar?

2. Ska informationsinsatser riktade mot konsumenter rörande säkra livsmedel utföras på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att få bästa effekt?

3. Behövs det gemenskapsregler när det gäller hälsopåståenden och andra påståenden om livsmedel att de ger förbättring och skydd av konsumenters hälsa?

Sverige anser inte oväntat att öppenhet är grundläggande för om konsumenterna ska återfå förtroende för livsmedel som produceras i EU och för EU:s politik på området. När en bedömning som myndigheten gjort på uppdrag av gemenskaperna avslutas ska hela materialet vara offentligt och inte bara en tillrättalagd rapport. Den som är intresserad ska kunna göra en egen bedömning och även kunna se om det har varit delade meningar under arbetets gång. Rena företagshemligheter och annat som även i Sverige i dag faller under sekretessreglerna ska inte offentliggöras.

När det gäller informationsinsatser riktade till medborgarna sker det enligt vår uppfattning bäst om de utformas på nationell nivå. Då kan de bäst anpassas till nationella kostvanor och kulturer. Information måste alltid mottagaranpassas. Det är svårt nog i ett land att lyckas med det, på gemenskapsnivå är det sannolikt omöjligt. Däremot skulle man i vissa fall kunna ha gemensamt initierade informationsprojekt.

Från svensk sida välkomnar vi att man försöker skapa en gemenskapslagstiftning om bl.a. hälsopåståenden. Läget är för närvarande mycket oklart, och tillämpningen av de regler som finns är mycket olika i olika medlemsstater. Livsmedelsverket utreder på regeringens uppdrag för närvarande frågan om hälsopåståenden. Utredningen blir klar i dagarna.

Anf.  129  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Livsmedelskontrollen är ett mycket viktigt område. Våra representanter i EU har framhållit en särskild rapport med synpunkter som jag naturligtvis ställer mig bakom. Det handlar om att alla ingredienser i en produkt måste ha ett redovisningsbart ursprung så att man kan hålla koll på vilka sjukdomar och annat som kan finnas i maten. Vi har ju sett vad som har hänt de senaste åren.

Sedan anser vi också att den centrala livsmedelsmyndigheten blir alldeles för svag. Det är viktigt att myndigheten ska kunna utdöma böter om ett medlemsland eller företag inte följer de regler eller åtgärder som det blivit ålagt att vidta. Om det inte finns sanktionsmöjligheter blir det annars bara ett slag i luften.

Man behöver naturligtvis också i Sverige stärka de kommunala hälsovårdsinspektörerna så att de ska kunna följa upp detta. Över huvud taget är efterkontrollen väldigt viktig när det gäller livsmedel.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag kanske innan jag släpper in Åsa Torstensson bör säga att vi har behandlat vitboken om livsmedelssäkerhet flera gånger här i nämnden. Vi har också fått rapporter om att jordbruksutskottet har satt sig in i frågan och kommer med ett särskilt yttrande över den. Jag tror att vi för dagen inte behöver befatta oss så djupt i denna fråga.

Anf.  131  ÅSA TORSTENSSON (c):

Då avstår jag på ordförandens uppmaning.

Anf.  132  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga som rör öppenheten. Jag tycker att Sveriges policy här är väldigt bra. Det jag undrar över är att om andra EU-länder inte kommer att ha samma synsätt, hur ser då Sverige på hela idén med att jobba med de här frågorna på EU-nivå? Det kan bli ett bakslag. Hur hårt kommer Sverige att vara i ett senare skede att man ska ha öppenheten, att det är ett krav för att man ska jobba på den här nivån med de här frågorna?

Sedan undrar jag också om ni har tänkt på att öppenheten kan krocka med de regler som kommissionen nu har fastlagt när det gäller öppenhet. Den har tagit fram en del regler för hur öppenheten ska se ut. De kan krocka med det svenska synsättet här.

Anf.  133  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Frågan om öppenhet när det gäller EU över huvud taget är en fråga som Sverige har drivit i olika sammanhang. Särskilt viktigt är det kanske just på detta område. Vi vet med hänsyn till de skandaler och den oro som har funnits kring livsmedelssäkerhetsfrågorna att konsumenterna känner en väldig oro inför situationen.

Det enda som kan stilla den oron är en tydlig öppenhet för konsumenterna när det gäller att få insyn i det arbete som bedrivs bl.a. inom forskningen på livsmedelsområdet. Det är en angelägen fråga för Sverige att driva när det gäller livsmedelssäkerhetsfrågorna. Vi har väldigt tydligt och klart sett att vi ska ha en öppenhet.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är en allmän debatt som ska vara om livsmedelssäkerheten. Med den information som vi haft nu tycker jag att vi kan lämna den punkten.

Då vill jag för enkelhetens skull fråga om det finns någon särskild punkt bland de återstående som statsrådet vill särskilt beröra.

Anf.  135  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN  (s):

Punkt 9 skulle jag kunna säga några ord om, eftersom det är en angelägen fråga. Det rör rådets och Europaparlamentets direktiv om ändring av rådets direktiv om allmän produktsäkerhet. Förslaget om den kommande revideringen av produktsäkerhetsdirektivet antogs av kommissionskollegiet den 29 mars i år. Förslaget kan därmed komma att behandlas i rådsarbetsgruppen för konsumentskydd och information inom kort.

Kommissionen avser informera om innehållet i direktivet och det fortsatta arbetet. Frankrike har uttalat att revideringen kommer att vara en prioriterad fråga under det franska ordförandeskapet. I förslaget föreslås en mer aktiv marknadskontroll och enkla regler för snabba ingripanden i syfte att få bort farliga produkter från marknaden.

Glädjande nog föreslås också i direktivet att även tjänster ska innefattas i direktivet och att direktivet ska innehålla ett förbud mot export av farliga produkter till tredje land. Särskilt det sistnämnda förslaget har Sverige drivit under arbetets gång. Vi har i den svenska produktsäkerhetslagstiftningen ett liknande förbud mot export av farliga produkter till tredje land.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi betraktar detta för dagen som en informationspunkt. Eftersom du valde ut den här punkten förstår jag att du i övrigt inte har något mer att föredra just nu. Vi lämnar ordet fritt om någon ledamot har någon fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén. Om inte tackar vi för samrådet och informationen i dag och hälsar på återseende så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 13 och 14 mars 2000 Information och samråd inför informellt ministerrådsmöte den 7 och 8 april 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 1

Anf.  4  YVONNE RUWAIDA (mp) 2

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  6  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  10  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  11  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  12  CARL ERIK HEDLUND (m) 5

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp) 6

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  15  SIV HOLMA (v) 7

Anf.  16  ORDFÖRANDEN Fel! Bokmärket är inte definierat.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  18  Statssekreterare CLAES LJUNGH 8

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  21  HELENA BARGHOLTZ (fp) 9

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  23  HELENA BARGHOLTZ (fp) 9

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  25  HELENA BARGHOLTZ (fp) 9

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  28  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  36  HELENA BARGHOLTZ (fp) 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Allmänna frågor Kabinettssekreterare Jan Eliasson Rapport från ministerrådsmöte den 20 och 21 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 och 11 april 2000 14

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  43  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 14

Anf.  44  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  46  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 15

Anf.  47  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 16

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp) 16

Anf.  49  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 16

Anf.  50  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 17

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  52  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 17

Anf.  53  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  54  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 17

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf.  56  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 18

Anf.  57  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 18

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 18

Anf.  60  HELENA BARGHOLTZ (fp) 18

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  62  HELENA BARGHOLTZ (fp) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  64  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 18

Anf.  65  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  66  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 19

Anf.  67  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  68  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  70  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 20

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  72  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 21

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp) 23

Anf.  74  ÅSA TORSTENSSON (c) 23

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  76  HELENA BARGHOLTZ (fp) 24

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v) 24

Anf.  78  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  80  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 25

Anf.  81  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  82  WILLY SÖDERDAHL (v) 27

Anf.  83  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  84  MATS ODELL (kd) 27

Anf.  85  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 27

Anf.  86  GÖRAN LENNMARKER (m) 28

Anf.  87  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 28

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  89  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 28

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  91  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 30

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  93  Kabinettssekreterare JAN ELIASSON 30

Anf.  94  GÖRAN LENNMARKER (m) 31

Anf.  95  Departementsrådet AGNETA SÖDERMAN 31

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  97  Statssekreterare LOTTA FOGDE 31

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  99  GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf.  100  Statssekreterare LOTTA FOGDE 32

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 33

3 §  Konsumentfrågor Statsrådet Lars-Erik Lövdén Rapport från ministerrådsmöte den 8 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 april 2000 34

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  103  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 34

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  105  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 35

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  107  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 36

Anf.  108  PER WESTERBERG (m) 36

Anf.  109  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 37

Anf.  110  PER WESTERBERG (m) 37

Anf.  111  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 37

Anf.  112  PER WESTERBERG (m) 38

Anf.  113  MATS ODELL (kd) 38

Anf.  114  MARIANNE CARLSTRÖM (s) 38

Anf.  115  PER WESTERBERG (m) 38

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  117  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 39

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  119  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 39

Anf.  120  PAAVO VALLIUS (s) 39

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 40

Anf.  122  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 40

Anf.  123  PER WESTERBERG (m) 40

Anf.  124  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 40

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  126  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 41

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  128  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 41

Anf.  129  HELENA BARGHOLTZ (fp) 42

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  131  ÅSA TORSTENSSON (c) 42

Anf.  132  YVONNE RUWAIDA (mp) 43

Anf.  133  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 43

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  135  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN  (s) 43

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 44