Fredagen den 6 mars 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:24

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 februari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 mars 2009

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar finansministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden och dagens sammanträde.

Vi börjar med återrapporten från ministerrådsmötet den 10 februari 2009. Vill finansministern säga något om den?

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Vi har naturligtvis en ordning för återrapportering, och den är byggd på att vi återrapporterar det som har varit punkterna på det formella mötet. I det här fallet ger det en mindre bra vägledning till den faktiska diskussionen eftersom vi hade en frukostövning som, om jag minns rätt, pågick i lite över två timmar. Vi har haft frukost till kl. 2 en gång. Det är inte ovanligt att vi har långa frukostar. Det här var inte den längsta frukosten, men det var en lång frukost. Det var där den riktiga diskussionen fördes. Därför står det här att det inte blev någon diskussion om återhämtningsplanen. Det kan ju framstå som märkligt. Det beror på att den diskussionen i stor utsträckning låg under frukostmötet.

Jag ska försöka beskriva frukostdiskussionen. Även om vi inte formellt ska återrapportera och skriva ned den, låt mig ändå försöka dra det.

Bakgrunden var att vi hade ett brittiskt agerande. De hade gått fram med impaired assets som det heter. Det är det man i USA kallar för bad assets. Det är egentligen ett bättre namn. Eftersom vi ibland är lite finkänsliga i Europa säger vi att det är impaired assets, alltså dåliga tillgångar eller skadade tillgångar eller hur man nu vill översätta det.

Britterna hade inte alls koordinerats inför detta. Det var i princip en ensidig brittisk deklaration. Vi har till och med börjat skoja i rådet och kallar det för brittisk koordinering – först agerar man, sedan säger man att andra kan anpassa sig – om jag får skoja, trots att det är ett allvarligt ämne.

Holländarna och tyskarna gick relativt hårt åt kommissionen på det här mötet på temat att länderna i princip borde få göra vad de vill när det gäller impaired assets.

Sverige, Finland och ett antal andra länder höll emot och menade att vi behöver gemensamma riktlinjer. Vi behöver spelregler även på det här området eftersom det finns en tendens till desintegration i det europeiska finansiella systemet. Det är bekymmersamt.

Tillsammans med ordförandeskapet och våra nordiska grannar drev vi också linjen att vi bör få till stånd en mer ordentlig utvärdering av de åtgärder som har gjorts. Vår hållning är att hellre än att lägga till ett sådant oklart ytterligare instrument som impaired assets bör vi se över de befintliga garantistrukturerna och kapitaltillskottsreglerna och utvärdera om vi kan få dem att fungera bättre.

Det kom in i slutsatserna. Vi har nu en sådan task force. Den arbetar med betydande frenesi och var uppe till diskussion inför EFK. Det är den österrikiske ledamoten där, Thomas Wieser, som leder den gruppen. Det har varit ett bra arbete.

Jag vill nämna varför impaired assets är lite problematiskt. När vi tog över Gotabanken i Sverige värderade de själva sina fastigheter till 4 miljarder. Vi betalade 1 krona för dem. Det var naturligtvis en väldigt tuff förhandling under de nätter då det gjordes upp.

Det är inget fel att ta över dåliga tillgångar till ett för skattebetalarna rimligt pris. Det kan vara nödvändigt i vissa situationer. I en del av de här fallen har skattebetalarna tagit över tillgångar och, om jag har förstått det rätt, 90 procent av förlusten. Det är inte rimligt. Vi kan inte använda skattebetalarnas pengar på det sättet.

Jag kan förstå att man i vissa länder med väldigt stark banksektor och där man har starkt politiskt inflytande på banksektorn kan hamna i sådana situationer. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med det. Det har gjort att Sverige, Finland och ett antal andra länder har varit mer skeptiska till detta. Det har ju gått en tid, men jag har försökt att dra mig till minnes hur inläggen var.

När det gäller återhämtningsplanen blev det en mer intensiv diskussion om de politiska besluten i det finansiella perspektivet. Tyskland, Holland, Sverige, Storbritannien och Italien motsatte sig det. Vi får se hur arbetet går framåt. Det finns en risk att frågan har gått över till Gaerc i första hand.

Vi hade egentligen ingen diskussion om KIP. Däremot hade vi en diskussion om sänkta momssatser. Det är tydligt att vi har haft vissa rörelser inför det här mötet. Det är möjligt att vi börjar närma oss slutspelet i den frågan.

Från ordförandeskapets sida har man valt att begränsa listan över lokalt tillhandahållna arbetsintensiva tjänster. Det har å andra sidan Tyskland kunnat öppna lite för. De har samtidigt velat ha tydliga försäkringar om att det är det som blir listan och att det inte blir en senare omförhandling av den.

Malta har trätt in på scenen i slutskedet. Det brukar de göra i momsförhandlingar. Vi får se vad det betyder.

Vi hade en bra diskussion om ansvarsfrihet i genomförandet av EU-budgeten. Holländarna gjorde bra inlägg och röstade nej. Vi tryckte på förbättringar och att de måste fortsätta för att vi ska kunna bedöma att vi även fortsättningsvis kan ge stöd för ansvarsfrihet. Framför allt holländarna, och i någon utsträckning vi, hade en hårdare linje och vi fick även stöd av engelsmännen.

Vi hade också en diskussion om blankning och bonusar. McCreevy lovade att man ska återkomma i den senare frågan på det här mötet och på aprilmötet.

Det blev inte en riktigt lika noggrann återrapportering som vanligt. Det beror på att vi inte har samma noggranna anteckningar från frukostmötena eftersom vi inte har några stenografiska uppteckningar att gå på. Jag har försökt göra en så noggrann genomgång som möjligt.

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! På s. 9 i rapporten säger Borg att frågan, det vill säga den sänkta momsskatten, bör lösas snabbt som en del av återhämtningsplanen.

Är vi i Sverige spekulanter på en sådan sänkning och i så fall inom vilka sektorer? Det låter lite angeläget i rapporten.

Anf.  4  MONICA GREEN (s):

Fru ordförande! Jag har två frågor. Den första gäller dåliga tillgångar. Finansministern säger att man kan ta över tillgångar. Kan finansministern ge ett exempel? Är Carnegie ett sådant exempel? Är det ett dåligt eller bra exempel? På vilket sätt tycker finansministern att vi skulle säkra småspararnas möjlighet att få tillbaka sina tillgångar?

Den andra frågan gäller blankning som vi diskuterade innan Anders Borg åkte i väg. Det står tydligt att Borg tog upp frågan om bonusar och andra ersättningar till befattningshavare och att det är viktigt att jobba med de frågorna och se till att vi blir eniga inom EU.

Hur tänkte finansministern då, särskilt med tanke på att det är viktigt att man sopar rent framför egen dörr? Regeringen hade tagit bort det generella motståndet mot bonus i statlig verksamhet, ändrat regeln om max två månadslöner i rörlig lön och höjt det till fyra månadslöner samt tagit bort regeln om ingen bonus vid förlust. Att det särskilda program som enbart riktas till personer i ledande ställning inte ska införas har ni också tagit bort.

Jag skulle vilja ha kommentarer till att Anders Borg ute i Europa arbetar för att ta bort bonusar och på hemmaplan gör precis tvärtom.

Anf.  5  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Tack för återrapporten! Jag har två frågor. Den första handlar om återhämtningsplanen. Det står att flera medlemsländer har invändningar mot projektlistan. Jag har tidigare framfört att jag tycker att det är konstigt att bara 15 procent går till förnybara energikällor, medan EU:s eget klimatmål är att man ska öka andelen till 20 procent. Varför förde inte Borg fram detta på mötet? Flera andra medlemsländer har ju haft synpunkter på projektlistan.

Den andra frågan är mest ett beklagande när det gäller ansvarsfriheten med anledning av revisionsrätten. Det står inte i det skriftliga underlag vi har fått att även England röstade emot. Det står bara att Nederländerna gjorde det. Jag hade hoppats att Nederländerna skulle kunna övertyga Borg på mötet, men det lyckades de tydligen inte med.

Anf.  6  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag ska försöka klara ut detta.

De sektorer som det öppnas för när det gäller nedsättning av moms är i princip restauranger, hårfriseringar och vissa andra personliga tjänster – jag tror att det kan vara exempelvis sjukgymnaster. Jag är lite osäker på om de är med i den senaste ordförandeskapsutgåvan, men jag tror det. Det gäller också byggsektorn, nybyggnation och reparation.

Sammantaget motsvarar detta för svensk del skattenedsättningar på 16 miljarder, om vi skulle använda hela programmet. 16 miljarder är väldigt mycket pengar i den situation vi nu är. Jag tycker att det är bra att man öppnar den här möjligheten. Vi har anledning att se över en del av de här frågorna. Jag vill inte ens antyda att vi har möjlighet att göra skattesänkningar på 16 miljarder. Så mycket pengar skulle jag föreställa mig att det är svårt att uppbåda givet att vi har relativt stora behov både på kommunsidan och i arbetsmarknadspolitiken. Det är mer av en budgetavstämning.

Det här är ett bra beslut. Vi ska arbeta för det, men låt oss inte ha några överdrivna föreställningar om vad vi kan göra på kort sikt givet den försämring vi har i offentliga finanser och andra viktiga behov som också måste vägas in.

Monica Green frågade om Carnegie. Det är inte ett exempel på detta. Impaired assets – en dålig tillgångsfond – bygger på att man vänder sig till en överlevande bank, att vi till exempel skulle gå till Handelsbanken eller SE-banken och säga: Har ni några tillgångar som ni uppfattar som dåliga? Ja, säger de. Vi har ett antal tillgångar. Vi kan ta dem i ett bolag, säger vi och betalar ett pris för det. På så sätt underlättar man deras förlustrisker.

Problemet med det förhållningssättet är att man riskerar att subventionera bankerna och betalar överpris för tillgångar som i realiteten knappt har ett pris. Det är bekymmersamt. Det är inte ett effektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar.

Vad som hände i fråga om Carnegie var att banken blev av med sitt tillstånd på grund av väldigt grova överträdelser, och på grund av det blev de av med sin pant, sitt lån hos Riksbanken. Man kan inte ha lån hos Riksbanken om man inte har driftstillstånd. Följaktligen var bolaget i konkurs och togs över av Riksgäldskontoret.

Det finns ingen rim och reson i att vare sig små eller stora aktieägare i ett sådant bolag ska kompenseras. De har inget att kompenseras för. Bolagets värde när det stod utan tillstånd och utan lån var i princip obefintligt.

När vi gör räddningsaktioner av banker gör vi inte det för att rädda aktieägare. Vi gör det för att rädda system. Det är väldigt viktigt att hålla ordning på. De som investerar i banker får leva med att de kan riskera att förlora dessa pengar om bankerna inte sköter sig väl.

Det som vi har anledning att ta hänsyn till är insättarsidan i banken, att se till att bankerna kan fullfölja sin finansiering och följaktligen garantera pengarna för dem som har lånat ut pengar till bankerna.

När det gäller ägande i banker har aktiekapital den egenheten att det är det som bär förluster. Det måste gälla i banker annars förstör man de offentliga finanserna.

Det kan låta tufft, men om man har kört en bank i konkurs finns det ingen kompensation att få. Det är den regel som vi måste upprätthålla om vi inte ska ställa till stor oordning i vårt offentliga system.

När det gäller bonusar ska jag försöka utveckla detta lite grann. Vi har haft en diskussion inom Ekofinkretsen där jag vid upprepade tillfällen har varit inne i den. Där är kopplingen inte riktigt den som Monica Green gör till en allmän diskussion kring bonusar i statlig sektor. Det är inte riktigt den diskussion vi har haft. Den diskussion vi har haft är att bonusar kan påverka riskbeteenden på finansiella marknader på ett sätt som kan ha bidragit till att man har fått en spekulationskultur som har bidragit till dessa bubblor.

Det som vi då överväger är ett par huvudregleringar. De finns återgivna i texten här. Texten är mycket kortfattat, och vi ska naturligtvis gå vidare med detta. Men det första är att det inte är kortsiktig lönsamhet utan långsiktig lönsamhet som ligger till grund för de bonusar som ska utbetalas. Det andra är att det ska finnas en komponent som innebär att man tar hänsyn till vilken risk man har tagit i de positioner som man har tjänat pengarna på. Om man gör väldigt riskfyllda affärer och tjänar mycket pengar ska det rendera mindre bonus än om man gör lågriskaffärer som renderar bonus. Det tredje är att det föreligger en formulering som jag tolkar som – jag kommer naturligtvis att stötta att den tolkningen är riktig – att detta också ska vara ett tillsynsärende för finansinspektionerna, därför att utformningen av bonussystem påverkar den finansiella stabiliteten. Det är den linje vi har drivit hela tiden, och jag är väldigt glad för att vi har fått stöd för den.

Vi har en inrikespolitisk diskussion som handlar om vilka bonusar vi ska sätta i AP-fonderna och i andra typer av företag. Nu ska vi komma ihåg att AP-fonderna inte är systemberoende i den meningen som amerikanska investmentbanker är. De sysslar inte med riskfylld utlåning. Sedan kan man av andra skäl anse att vi inte bör ha bonusar i förvaltningen av pensionärernas pengar. Jag har stor respekt för om Monica Green anser det. Det kan jag känna en viss sympati för också. Vi har säkert anledning att ompröva en del av de ställningstaganden som vi har gjort med anledning av det som har hänt under hösten. Men det är inte kopplat till den diskussion som vi nu har.

Den diskussion vi nu har handlar om hur vi hittar ett regelverk specifikt för banker som förslagsvis ska vara internationellt gällande, inte bara i Europa utan i hela världen. Jag tycker att det är ett rätt betydande framsteg om vi kan hitta vissa grundregler för det. Det kommer inte att innebära att det blir små bonusar i amerikanska investmentbanker. Det kommer inte att inträffa. Där är det bonusnivåer som kan uppgå till hundratals miljoner och till och med till miljarder. De kommer att betalas ut också framgent. Men grunderna för dem kommer i så fall att vara bättre än vad de är i dag därför att det ska vara långsiktig lönsamhet, hänsynstagande till risk och att det finns en tillsynsverksamhet från finansinspektionerna. Sedan har vi en annan inrikespolitisk debatt också. Jag har stor respekt för att Monica Green vill föra den. Men det är inte riktigt den som detta papper handlar om.

Ulf Holm ställde en fråga om återhämtning och projektlista. Jag beklagar, Ulf Holm, men jag fokuserade mycket på det finansiella perspektivet i mitt inlägg. Att man ska vårda de offentliga finanserna var nyckeln. Men det var en del som hade synpunkter. Tyskarna konstaterade till exempel att denna projektlista är sådan att den får sin största effekt 2015. Många av oss är övertygade om att vi då åtminstone har tagit oss ur den värsta krisfasen. Det fanns sådana synpunkter på detta. Jag kunde naturligtvis ha framfört det som Ulf Holm påpekar, men jag var väldigt inriktad på det finansiella perspektivet.

Jag kanske uttryckte mig missledande. Storbritannien röstade inte mot ansvarsfrihet. Det var bara holländarna som gjorde det. Däremot var det så att när holländarna hade gjort sitt inlägg gick vi in i diskussionen och sade att om det inte sker framsteg kommer det att bli allt svårare att rösta för ansvarsfrihet. Då följde engelsmännen upp detta med ett relativt tufft inlägg också. Det är beskrivningen av detta. Men de röstade inte heller mot ansvarsfrihet.

Anf.  7  FREDRIK OLOVSSON (s):

Med tanke på skicket i de offentliga finanserna i många länder kan man verkligen ifrågasätta om stora momssänkningar är vägen framåt. Men jag ser i återrapporten att Anders Borg öppnar för att man också ska kunna ta bort reducerade momsskattesatser på vissa varor och tjänster. Det vore trevligt att höra i fråga om vilka han tycker att det är rimligt att gå den vägen. Utvecklade han det något på mötet?

Anf.  8  MONICA GREEN (s):

Jag tackar för svaret, Anders Borg. Men jag tycker inte att det duger som svar att man säger att man ska jobba på ett sätt specifikt för bankerna men att bonussystemen sedan kan förändras här hemma. Jag tycker inte att det håller. Man får faktiskt sopa rent framför egen dörr. Man får se till att man föregår med gott exempel och inte göra tvärtom och säga att man nu ska höja bonusarna i de statliga verken, i AP-fonderna, i Vattenfall och på andra ställen. Man säger i tv, vilket är poppis, att bankerna ska ta bort sina bonusar. Sedan åker man till Europamöten och säger att man ska jobba bort bonusarna. Då har man inte sopat rent framför egen dörr. Man står egentligen inte för det som man själv jobbar för. Det håller inte enligt mitt sätt att se på det.

Anf.  9  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag återgår till EU-politiken med en viss koppling. Det är utmärkt att finansministern lyfter fram frågan om bonussystem. Jag vet inte om det är en svensk tradition som man bygger vidare på eller om det är ett nytt initiativ från Sverige. Men jag tycker att det är utmärkt att finansministern både nationellt och i EU jobbar med denna fråga. Även svenska statsföretag har länge arbetat med sådana system. Jag tycker också att det är bra att regeringen nu efter denna exceptionella kris tittar djupare på hur det ska vara i Sverige. Det tycker jag är rimligt efter en sådan kris.

Oppositionen vill helt ta bort bonusar nu. Rätt använda kan bonussystem, som är en frihet för företag och arbetstagare att själva utforma sina system, ha incitament som är vettiga. Men fel utformade med för höga provisioner blir det fel.

Jag delar uppfattningen att det är bra att EU nu tittar på detta vad gäller banker, hur det har kunnat gå snett, och att man sätter gränser för detta.

Min fråga är egentligen: Hur var reaktionerna på detta initiativ från finansministern vid mötet?

Anf.  10  ULF HOLM (mp):

Jag har inte de stenografiska uppteckningarna från förra årets diskussion om ansvarsfrihet, men det lät förvirrande likt det som finansministern sade förra året om att det blir svårare och svårare för varje år och att man någon gång måste sätta ned foten. Det tycks finansministern ha sagt så länge som han har varit finansminister. Frågan är var den gränsen går. Men jag är glad över att höra att det finns några fler länder än Holland som funderar på att säga nej. Jag tror att det är nödvändigt.

Anf.  11  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag ska börja med Fredrik Olovssons fråga. Jag delar hans utgångspunkt att en grundläggande ingång i ett arbete med ekonomisk kris måste vara god ordning på offentliga finanser. Det beror naturligtvis på att alla de positiva effekterna av att till exempel tillfälligt sänka momsen förtas om man har problem med trovärdigheten. Då får man sparande och höjda räntor i stället. Nu har vi en väldig press på räntorna i Europa i mer utsatta länder. Det är därför väldigt viktigt att vi är utomordentligt försiktiga.

Jag vill därför säga att vi säkert har anledning framöver att överväga sänkta momssatser på arbetsintensiva tjänster. Det är ett förslag som i sig har positiva effekter. Men jag vill vara väldigt tydlig med att det kan dröja därför att budgetutrymmet är mycket begränsat. Det är egentligen en budgetdiskussion för hösten, och det har inte med detta att göra. Fredrik Olovsson undrar hur vi ska rangordna momssatser. Mitt inlägg byggde på temat att vi ska rangordna momssatser utifrån effekter på jobb och sysselsättning långsiktigt. Det är så man måste tänka igenom det.

Vi har väldigt många sänkta momssatser, och en del av dem är svåra att förstå ur ett jobbperspektiv. Sedan har vi andra skäl som gör att vi ändå ska försvara dem. Vi har idrottsmoms, vi har bokmoms och ett antal andra som vi själva tycker är viktiga av nationella och kulturella skäl. I många länder har man sänkta momssatser för renoveringar av kyrkobyggnader och så vidare. Det anses vara viktigt hos dem, och det får vi ha respekt för.

Men det är lite ologiskt – det var närmast den poängen som jag hade – att vi inte för diskussionen utifrån jobbskapande effekter som grundpelare när det handlar om en krishantering. Jag har tidigare i skatteutskottet utvecklat hur vi ser på det.

Monica Green menar att vi måste ha regelverk som förbjuder bonusar i alla statliga organisationer för att vi ska kunna få yttra oss om systemaspekterna kring bonussystem i det internationella banksystemet.

Detta är en ny diskussion. Det är inte så att vare sig den svenska regeringen eller andra regeringar tidigare har drivit frågan om begränsningar av bonusar. Det sker på grund av det som har inträffat i USA där Bear Stearns, AIG och Lehman Brothers var utpräglade företag med mycket höga bonusar och mycket stort risktagande. De har varit en del av kärnan i denna kris.

Jag har tillsammans med andra kolleger i Ekofin – jag vill definitivt inte ge intrycket av att detta är mitt privata korståg mot bonusar som har gett resultat – inte drivit den fördelningspolitiska diskussionen som också är viktig, och jag har stor respekt för att människor som förlorar jobbet blir förbannade när andra får ut hundratusentals kronor i ersättningar. Den är inte minst viktig inrikespolitiskt. Men vi måste också hitta ett internationellt regelverk kring bonusar som stoppar systemstabilitetsaspekterna. De måste vara sådana till sin natur att de förenar USA, England, Europa och Asien. Vi kan inte göra ett mycket omfattande regelverk som innebär att alla skulle ha regler för vilka statliga ersättningar länderna får ha i alla sina statliga företag och statliga organisationer i hela världen. Det är ett förhandlingsarbete som skulle pågå i decennier.

Det minimum som vi kan komma överens om och som är ett jätteviktigt framsteg är långsiktighet och inte bara kortsiktig lönsamhet, någon typ av koppling till risktagande, att man måste redovisa bonussystemen och att de måste prövas av finansinspektionerna. Det är tre mycket betydande framsteg.

Sedan har jag stor respekt för att Monica Green och jag aldrig kommer att ha samma syn inrikespolitiskt. Det kan säkert inträffa någon gång, men det är inte det mest sannolika om jag får gissa.

Staffan Danielsson undrar om detta är en ny frågeställning. Ja, det är delvis en ny frågeställning. Det har inte förts en internationell diskussion inom ramen för Ekofin, finansiella stabilitetsråd och IMF i dessa frågor tidigare på ett sådant sätt att man har varit inställd på att reglera detta. Det är helt enkelt så att skadeverkningarna i den finansiella sektorn är så pass mycket större än i andra sammanhang.

Det är precis som Staffan Danielsson säger. Om vi har en prestationsersättning för att man säljer många lastbilar är risken att försäljaren anstränger sig för mycket och säljer för många lastbilar inte ett stort samhällsproblem. Om vi har en prestationsersättning hos någon som lånar ut pengar eller som själv tar positioner och tjänar sin bonus på dem, då är risken att man tar överdrivna positioner och därmed bygger upp denna typ av bubblor.

Det som gör att det är ett samhällsintresse är att det är staten som sedan får betala för saneringen av detta. Det är det som gör att det leder till överdrivna rörelser i samhällsekonomin och till överdrivna kostnader för staten. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har ett regelverk som förhindrar det, och det bör byggas på ett sådant sätt. Vi kan naturligtvis hitta på särregler i Sverige kring detta, men det centrala är att hitta en internationellt gångbar reglering, för oavsett vad vi har för regler i Sverige är det London och New York som så att säga bestämmer takten i bubbeluppblåsandet. Det är därför som vi måste hitta ett regelverk som omfattar dem och som håller även dessa marknader i någorlunda god ordning.

Jag får beklaga till Ulf Holm att det som jag säger nu låter förvirrande likt det som jag har sagt i mitt tidigare inlägg, men jag vill ändå påstå att vi gradvis har en förskjutning. Nu var det bara Sverige som öppnade för att vi var mer bekymrade än tidigare och så att säga indikerade att vi börjar komma fram till att det blir svårare att göra det. Men det blir en allt hårdare kritik även från England mot denna ordning. Jag har stor respekt för Ulf Holms utgångspunkt i denna fråga.

Jag är övertygad om att vi gradvis måste göra mer framsteg också på medlemslandssidan. Vi har stora brister där. Vi måste försöka driva på. Vi har en kommission som verkligen har försökt driva på. Om man fortsätter att göra betydande framsteg är det inte logiskt att vi ändrar beslutet att inte ge dem förtroende. I det ögonblick – det är uppenbart – som de slutar göra framsteg eller prioriterar ned frågan är vi i ett annat läge. Det är hela tiden det hotet som jag tror gör att man också driver fram ytterligare framsteg.

Anf.  12  MONICA GREEN (s):

Tack för förtydligandet! Dessutom vill jag konstatera att vi visst har samma syn i många frågor. Bland annat är både finansministern och jag feminister, och det är glädjande.

Men det är mycket som skiljer oss åt också, bland annat det här med bonusar. Nu säger ni att det här är inrikespolitik, men vi som sitter här vet att EU-frågor är inrikespolitik. Det som beslutas i EU berör Sverige i allra högsta grad, och därför hör EU-frågor ihop med vad som händer på hemmaplan.

Och när vi har en regering som tagit bort det generella motståndet mot bonusar i statlig verksamhet, som har fördubblat utrymmet för bonusersättningar för direktörer från två till fyra månadslöner och som har tagit bort förbudet mot bonus vid förluster, då tycker jag att regeringen talar med dubbla tungor. Man talar på ett sätt för att man ska verka poppis hemma för tv-publiken, men man agerar på ett annat sätt när man fattar beslut. Det är likadant i EU-frågor, att man i stället för att sopa rent framför egen dörr gör det värre och får dåliga exempel att ta med sig när man åker till EU.

Tyskland jobbar med att få ned bonusarna, och USA gör det i allra högsta grad – Obama var ju väldigt tydlig med det. Att Anders Borg jobbar med de här frågorna i EU är bara bra – det är alldeles utmärkt. Men det är märkligt att regeringen gör precis tvärtom på hemmaplan. Det är det jag hänger upp mig på.

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag ska inte utveckla argumentationen om varför systemstabilitet är väsentlig – jag har dragit de argumenten. Det vi här har att förhålla oss till är frågeställningarna som rör Europeiska rådets diskussioner kring bankregleringar. Den övriga diskussionen om bonusar avstår jag från i detta sammanhang.

Anf.  14  VICE ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi återrapporten och går över till information och samråd inför ministerrådsmötet den 10 mars. Vi tittar på den blå dagordningen, och där är punkten Godkännande av A-punktslistan överstruken. Jag vill bara påminna om att vi har skriftligt samråd fram till kl. 14 i dag, men om det kommer upp finansministerfrågor tar vi dem på passande ställen under dagordningen.

Vi går över till punkt 3, och det är Genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Stabilitets- och tillväxtpakten befinner sig i ett historiskt vägkors. Nu går vi in i en fas där en majoritet av EU-länderna är på väg mot underskott som överstiger 3 procent. De säkra fallen – såvitt det finns någon säkerhet i de här diskussionerna – är de nordiska länderna. I vissa länder – Irland, England och ytterligare några; Lettland naturligtvis – är det mycket stora underskott. Vi är på väg att överträffa skuldnivåerna vi hade på 70-talet.

Jag är övertygad om att vi kommer att få jobba med hela den här frågeställningen under väldigt lång tid framåt. Det är så pass kraftiga effekter av detta att man kommer att behöva genomföra mycket betydande budgetsaneringar, inte minst mot bakgrund av att man demografiskt i flera av dessa länder också står väldigt illa till långsiktigt.

Mot den bakgrunden tycker vi att det är bekymmersamt att en del av skrivningarna här – ni kan möjligtvis läsa till exempel den franska – är generellt sett svaga. De är inte så tydliga som man skulle önska när det gäller att länderna måste åta sig att så småningom återföra. Det är ingen som tror att en lågkonjunktur hanteras av att vi får åtstramningspaket. Det är naturligtvis en självklarhet att vi nu, även om det låter märkligt när jag säger det, måste låta budgetunderskotten växa så att vi möter nedgången. Men det måste ske kontrollerat, och det måste ske utifrån aspekten att vi kan återkomma till våra mål om balans, och i vårt fall överskott.

Här finns det inte några skrivningar om hur man ska göra det. Kommissionen har varit osedvanligt försiktig med den typen av skrivningar. Jag tror att det kommer att bli ett bekymmer.

Jag tror också att det är viktigt att vi är medvetna om att de stora underskotten i framför allt England och USA ställer till ett väldigt tryck på andra länder. Vi ser Polen, Irland, Grekland, Portugal och Spanien betala enorma räntedifferenser för upplåningen, i Polens fall utan att de själva har bekymmer. Alla som uppfattas som mindre säkra än USA och Storbritannien får betala priset för detta. Priset stiger sedan naturligt exponentiellt när vi lämnar centrum och går mot periferin. Jag tror att man i Afrika i dag har närmast drakoniska villkor för att få låna. Det är ett väldigt högt pris som andra får betala för att USA och England låter sina offentliga finanser försvagas, förmodligen nödvändigt, men ändå.

Vi kommer naturligtvis att göra inlägg här och understryka betydelsen av god ordning i offentliga finanser, givetvis med den inriktningen att man inte ska börja saneringen förrän vi har kommit ur det värsta av krisen.

Jag stannar där. Vi har ett antal ytterligare punkter på dagordningen, och i grunden har vi en tydlig, sedan många år fastlagd, svensk hållning i de här frågorna.

Anf.  16  BJÖRN HAMILTON (m):

Det här är naturligtvis en situation som är ytterligt prekär, och det är svårt att ha regler i förväg som löser en sådan situation. Men samtidigt innebär den här situationen en urholkning av EU:s fundamentala regler. Man får nu vara väldigt aktsam så att respekten för EU:s regler inte försvinner eller blir mindre.

Jag undrar hur man jobbar för att behålla respekten för EU och EU:s fundamentala regler, trots att det här har hänt. Det måste ju diskuteras utifrån den synpunkten.

Anf.  17  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! I det underlag vi har fått till nämnden står det att regeringen anser att yttrandena är oproblematiska. Efter att ha läst dem ordentligt uppfattar jag inte att finansministern tycker att de är så oproblematiska längre utan tvärtom har ganska stora synpunkter på dem. Förutom inlägget, kommer finansministern att göra någonting mer?

Sedan kan jag när det gäller det som handlar om Sverige ha inrikespolitiska kommentarer, som att det står en massa om sänkta skatter och sådant där. Jag kan inte tro att sänkta skatter för förmögna personer är det bästa i det här läget. Men vi kanske ska lämna det inrikespolitiska just nu i alla fall.

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Skillnaderna i budgetunderskott och situation för de olika länderna är väldigt stora inom EU. Det slår ju på räntan bortåt 150–200 punkter. Det visar hur stora skillnaderna och spänningen är inom EU. Vad kan det leda till i värsta fall? Kan det bli fråga om att vi måste hjälpa varandra inom unionen? Eller handlar det om att utomstående institutioner i första hand får hjälpa till? Jag tänker på IMF och andra.

Anf.  19  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag delar Björn Hamiltons bekymmer. Det faktum att man i somliga länder, trots att man har underskott som är tvåsiffriga, inte signalerar att man har för avsikt att göra de skattehöjningar och utgiftsnedskärningar som är nödvändiga är bekymmersamt. Nu har den här diskussionen börjat svänga lite grann. Vi har en president i USA som både vill ta ansvar för nedgången och på lång sikt vill ha en ansvarsfull finanspolitik. Vi får se vart den tar vägen. Det är det jag menar med att jag tror att vi kommer att få leva med det här under en lång tid. Jag tror att vi kommer att få en vindkantring tillbaka där det blir allt större tryck på att sanera finanserna.

Man kan tycka många saker om det. Min enkla utgångspunkt är att vi också måste ha en ordning till nästa lågkonjunktur som gör att vi klarar den. Det är därför det är så viktigt. Det är rätt att stimulera nu, men man måste se till att man sedan kan stimulera nästa gång också.

Jag tänkte inte gå in i en polemik med Ulf Holm om yttrandena om inrikespolitiken. Det är ett positivt yttrande om Sverige. När man läser igenom dem ser man att det är framför allt de nordiska länderna som har klarat sig relativt väl i vad man gör. Alla de nordiska länderna får i princip kommentaren: Fortsätt implementera den här tillväxtplanen. Det beror på att alla de nordiska länderna samfällt har gått in i den här krisen med bättre ordning än vad man har i andra länder. För att Monica Green inte ska känna att hon bör göra ett inlägg ska jag gärna understryka att det också har att göra med den förra regeringens, på det här området, väldigt goda arbete.

Holger Gustafsson reser en väldigt svår fråga. Jag ska försöka utveckla den, för jag tror att den kommer att diskuteras mycket på nästa Ekofinmöte vid frukosten. Vad ska vi göra med de länder som nu drabbas av detta?

Jag tycker att vi ska ha fyra utgångspunkter, som jag gärna nämner. Det blir ett lite längre svar, men det är för att ni ska veta ungefär vad jag har för avsikt att säga på frukostmötet.

Det första är solidaritet. Europa måste vara solidariskt med alla sina medlemsstater, och inte bara med dem. Vi måste vara solidariska också med länder i vårt närområde. Det är alldeles uppenbart att det gäller till exempel Ukraina, som är i ett mycket svårt läge.

Det andra är att när vi hjälper de här länderna måste vi komma ihåg att det handlar om att länder har dotterbolag eller delbolag, och banksystemet i flera av de central- och östeuropeiska länderna ägs och drivs av västeuropeiska banker. När vi då hanterar vår egen bankkris är det väldigt viktigt att göra på det sätt som vi har gjort, nämligen signalera till bankerna att de också kan använda en del av de här stabilitetsresurserna för att stabilisera banksystemen i dotterbolagsländerna. Annars kan man riskera att man sätter upp murar, utlåningskrav och annat som gör att man närmast bidrar till problemen. Flera av de här länderna har ju varit oroliga för att det närmast ska ske ett omvänt flöde, att man tar hem pengar till sina egna banksystem från dem. Det är naturligtvis oacceptabelt, och därtill i många fall helt omöjligt, därför att om de här länderna kollapsar har det ett mycket högt pris.

Den tredje utgångspunkten måste vara att vi har multilateral och regional beredskap att hjälpa till. Vi har hjälpt både Island och Lettland. Min uppfattning är att alla EU-länder borde agera på det sättet, att man också har beredskap att hjälpa sina grannländer. Jag tyckte inte att det var riktigt vackert när Ungern inte fick hjälp av sina grannländer.

Den fjärde utgångspunkten är att vi måste säkra ett deltagande från de internationella finansiella institutionerna, att de har tillräcklig finansiering för att klara av det och tillräcklig uppbackning.

Det måste vara utgångspunkten i detta, att vi är solidariska med länder som nu råkar väldigt illa ut. Låt mig försöka förklara varför det här blir särskilt hårt i de länderna.

När vi har problem med budgetunderskott lånar Riksgälden upp pengar. Det kan potentiellt betyda att räntedifferensen i Sverige stiger lite grann. Jag tror inte att det är så nu – det var ingen stor nyhet jag avslöjade, om någon trodde det. Men vad som händer i ett land som Lettland är att momsinbetalningarna kollapsar, och sedan är de helt avstängda från kreditmarknaden. Det betyder att pengar in och pengar ut måste stämma även på kort sikt. Det finns inte någon möjlighet att överbrygga detta annat än med internationella stödmedel. Det är det som gör att de får betala ett så oerhört högt pris i sin ekonomi för de här spänningarna.

Det är därför vi i grunden måste vara beredda att hjälpa till. Det gäller länder inom euroområdet, länder inom Europa och länder i vår närhet där vi har ett solidaritetsansvar för detta. Nu finns det kanske med i G 20-förberedelserna, men det kommer att vara ett viktigt medskick från oss till G 20.

Anf.  20  MONICA GREEN (s):

Jag hade redan begärt ordet när Anders Borg gjorde kommentaren om att den socialdemokratiska regeringen gjorde ett jobb på 90-talet.

Jag tänkte bara kommentera det här med att det stora problemet är att många EU-länder inte gjorde sin läxa under de goda åren. Det är därför som de sitter med detta just nu. Att vi sanerade statsfinanserna under 90-talet var ju fruktansvärt impopulärt, och vi drog på oss kritik från alla samhällsgrupper. Det var väldigt tufft att göra det. Det är den tuffheten man måste ha i många länder under de goda åren, att våga stå emot – annars blir det etter värre just nu.

Där håller jag med finansministern om att det nu gäller att se till dels att man solidariskt ställer upp, dels att man klarar av det nu och under nästa högkonjunktur ser till att man klarar nästa lågkonjunktur. Där kan ju Sverige och de nordiska länderna både bidra med goda erfarenheter och ställa upp rent solidariskt.

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag instämmer med Monica Green.

Anf.  22  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går över till punkt 4, och först 4.1.

Anf.  23  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi hade ju en diskussion på förra mötet om ordförandeskapets key issues paper. Det var en väldigt kort diskussion. I praktiken var det väl nästan ingen diskussion, för alla stöder i princip ordförandeskapets papper.

Till detta möte har ni också fått ut ett mer omfattande underlag från kommissionen där de har tagit fram en plan som uppdaterar Barrosoplanen. Jag vill gärna understryka att jag tycker att den här är väsentligt bättre än Barrosoplanen ur svensk synvinkel. Man kan notera att i denna konstateras till exempel aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder tidigt som en av de saker man aktivt ska göra, vilket det ju inte riktigt var i Barrosoplanen. Det tycker jag naturligtvis är bra eftersom det är en relativt effektiv åtgärd att hantera detta med.

Detta kommer så att säga att vara EU-kommissionens bidrag till G 20-mötet. Jag kommer här eller på frukosten också att framföra att vi tycker att denna G 20-konstellation är besvärlig av demokratiska och sakliga skäl. Nu har vi en kris som till stor del ligger i Öst- och Centraleuropa. Det är de baltiska länderna, det är Ukraina, det är Vitryssland och det är ett antal andra som har stora bekymmer. Under Asienkrisen var problemet att Asien inte var tillräckligt representerat i de här diskussionerna, men nu har vi inte primärt en Asienkris, utan nu har vi en Öst- och Centraleuropakris. På G 20-mötet kommer bara Tjeckien att vara representerat, och Tjeckien måste då föra talan för alla de öst- och centraleuropeiska länderna. Ingen kan berätta vad som har hänt på Island. Ingen kan redogöra för hur programarbetet med Lettland har gått. Det finns ingen som kan tala för Georgien, Vitryssland eller Litauen i detta sammanhang annat än ordförandeskapet som ju faktiskt ska representera hela EU. Jag tycker att det är bekymmersamt.

Fördelen med IMF är att även om det är samma personer som deltar i mötet – och jag ska åka över till London för att vara med på den del av G 20 som är det informella IMFC-mötet – är det viktigt att komma ihåg att i IMFC representerar vi varandra. När Sverige sitter där sitter vi där för de nordisk-baltiska länderna. Då är det jag säger avstämt med islänningar och letter, och nästa gång är det – jag vet inte om det är Danmark som kommer efter oss eller om det är Norge – men då är det de som representerar oss. I G 20-konstellationen representerar varje land bara sig självt. Ryssland kan inte tala för upplevelserna som man har i Baltikum när det gäller den här krisen. Sydafrika kan inte vara talesland för alla afrikanska länder om det inte finns någon formell process där Sydafrika måste redovisa vad man tänker säga och där det finns någon typ av demokratisk understruktur för detta.

Turkiet, Polen och andra stora länder i Öst- och Centraleuropa är hårt drabbade. Nu tog jag Polen som exempel, men det var dumt eftersom de inte är drabbade av krisen. Men Turkiet till exempel har samma svårigheter där. Det är ett problem med G 20-mötet, och det är bra att vi får en bra kommunikation från kommissionen, och det är bra att vi har en bra diskussion i konstellationen av rådet. Men detta är ett bekymmer.

I denna kommunikation finns också de första skisserna med till hur vi ska hantera de Larosière-rapporten. Den kommer inte formellt sett att diskuteras, men ni har säkert läst att det finns ett antal utgångspunkter där.

Utgångspunkterna i kommissionens rapport tycker jag är väldigt kloka. Det handlar om att stärka tillsynen och förstärka det europeiska samarbetet, och det är viktigt. Sedan kommer det naturligtvis att vara mycket komplicerat att hitta vägar framåt. Detta är ju en fråga som vi har diskuterat möte efter möte, år efter år och nästan decennium efter decennium, och framstegen är måttliga.

Det handlar också om att vidga regleringen. Man kan notera att i den finansiella krisen har det varit de oreglerade delarna som faktiskt har stått för rätt mycket av bekymren. Investmentbanker i USA – Lehman Brothers och andra – står inte under tillsyn på det sätt som svenska banker eller merchantbanker gör internationellt. Private equity- och hedgefonder står inte heller under någon sådan tillsynsreglering. Nu öppnar man för att det ska finnas. Det ska inte vara detaljreglering och tro på planekonomisk styrning men regelverk som gör att man måste redovisa och kanske också ha vissa krav på kapitaltäckning. Det tycker jag är bra. Man redovisar här också att man redan har gjort betydande framsteg i Europa, och i detta ligger också att vi börjar hitta grunderna för en reglering på bonussidan.

Jag ska inte gå igenom alla delar av det, men jag tycker att kommissionens kommunikation i de här frågorna är väl värd att läsa, och den är väl genomarbetad både när det gäller inriktningen på finanspolitiken och inriktningen på vad vi ska göra med de Larosière-rapporten. Sedan kommer det naturligtvis att bli så att Sverige här hamnar i sitsen att vi som ordförandeland kommer att få lägga väldigt mycket energi på att kanske inte driva svenska positioner utan snarare på att samla ihop och driva på den europeiska diskussionen. Det kommer nog att se bäst ut i den här rapporten. Sedan blir det mycket sämre och mer besvärligt framöver, för nu sätter vi huvudinriktningarna, och det är relativt kloka sådana. Sedan kommer naturligtvis tyska, engelska, spanska och svenska intressen in i det – inte minst Öst- och Centraleuropadimensionen – och då blir det naturligtvis de vanliga förhandlingarna kring detta.

Jag tycker dock att det vore väldigt bra om vi i Europa kunde komma framåt här. Vi har världens största kapitalmarknad. Sätter vi standarder blir de väldigt styrande också för andra delar av världen. Den amerikanska administrationen har en mer konstruktiv och pragmatisk hållning i de här frågorna. Vi har alltså tillfälle att ta oss framåt här, och jag skulle önska att vi lyckas med det.

Anf.  24  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag skulle vilja ställa en fråga om key issues paper. En av de fyra huvudpunkterna är hur den europeiska monetära unionen ska befrämja framgång i turbulenta tider. Det kunde vara intressant om finansministern hade någon kommentar angående hur skrivningarna är om EMU, vad det betyder och så vidare i den kris som vi nu genomlever.

Jag har också en fråga: Kommer även andra valutor att nämnas där? Vi i Sverige har ju vår svenska krona. Vi har tappat 40 procent i styrka de senaste decennierna på det och nu ytterligare 25 procent. Vi har tappat 50 procent mot dollarn. Det kan ha fördelar konkurrensmässigt, men kan finansministern säga något om den frågan och om han får några synpunkter från andra länder på detta förhållande?

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Jag noterar när jag nu tittar i mina talepunkter att G 20-budskapet skulle ha varit en separat punkt, så låt mig börja med att beklaga detta. Man kan naturligtvis göra så. Jag blandade ihop dem för att kommunikationen här ju är tänkt som EU:s grund för detta. Och jag kommer inte att säga något annorlunda sedan när jag redogör för G 20-kommentarerna.

När det gäller EMU är det klart att det hade varit mer bekymmersamt om vi på detta hade en serie spekulativa växelkursattacker. Det är en kostnad som skulle ha varit ytterligare en dimension av krisen. Det tror jag man kan vara rätt övertygad om. Sedan tycker jag också att man åtminstone kan ge ECB väldigt högt betyg för hanteringen av euroområdets bekymmer. De har ju inte varit riktigt så aktiva som Federal Reserve ofta är när det gäller att hjälpa andra kringliggande stater. Det är Sverige som har tecknat swap-avtal med Island; det är Sverige som har tecknat swap-avtal med Estland och Lettland. Federal Reserve har gjort motsvarande i rätt betydande utsträckning tidigare under både Asienkrisen och Mexikokrisen.

Men ECB har ett väldigt inåtblickande förhållningssätt till sitt ansvar för det finansiella systemet. Det kan man möjligtvis ha förståelse för då det är en relativt ny centralbank. Jag hade nog tyckt att det vore bra om de hade ett större externt ansvarstagande på samma sätt som svenska Riksbanken och för den delen Federal Reserve har. Sedan ska man kanske inte jämföra Riksbanken och ECB ändå eftersom de har lite olika resurser, vilket kanske möjligtvis snarare skulle tala för att ECB borde ta ett ännu större ansvar.

Den svenska växelkursen kan man säga väldigt mycket om. Sverige har en del egenheter som vi normalt sett tycker är rätt bra. En mycket stor del av vår nettoexport är pappers- och massaindustrin. Massapriserna har sjunkit från strax under 1 000 dollar per ton till 500–600 dollar per ton. Malm- och stålpriserna har gått ned mycket kraftigt. Vi är också tunga i den delen, särskilt när det gäller nettoexport. Det är så lite importinnehåll i pappersmassa, så det blir en väldigt stor del av våra valutaintäkter som kommer därifrån.

Vi är extremt tunga när det gäller insatsvaror till industrin. Vi är så att säga industriområdet i världen. Det är vi, Kina, Japan och ett antal andra länder. Det brukar vi normalt sett vara väldigt stolta över, och det tycker jag i grunden att vi ska vara. Till det kommer att vi är relativt tunga på långsiktiga konsumtionsvaror. Electrolux är en stor tillverkare av kylar och frysar. Vi är därtill tunga inom fordonsindustrin. Vi ska komma ihåg att vi inte är värst ute. Slovakien tillverkar en miljon bilar per år. Man kan göra reflexioner av vad de sitter i för sits nu när GM och andra företag har den typ av bekymmer som de har.

Jag möter många som säger att kronan är svag och de är bekymrade inför sin Spaniensemester. Samtidigt är det i detta läge lite av en skyddskudde för jobben.

Vi har olika uppfattningar i detta rum om EMU. Jag är övertygad om att EMU långsiktigt är väldigt bra för Sverige, och jag är övertygad om att det på lång sikt stärker vår handel. Jag kan notera att Finland inte har haft sämre utveckling än Sverige. De håller också på att revidera sina bedömningar, och de klarade sig bra utan växelkursdepreciering vid förra nedgången. Sverige hade alltså förmodligen klarat sig bra även med fast växelkurs i genomsnitt över tiden. Men det är klart att när man får en kris som går mot vår industri då kreditsystemet kollapsar och man inte kan låna och köpa långsiktiga konsumtionsvaror som har en hög kapitalinsats får man också en industri som inte vill göra reinvesteringar. Då slår det mot insatsvarorna. Det är svårt att undvika att det är en dämpning av den nedgången att växelkursen är stark.

När jag talar med svenska industriledare är deras bild att läget i januari och februari var väldigt tufft. Ericsson är väl en av de få ljuspunkterna i detta mörker. Det man dock ska komma ihåg är att de säger att när det kommer ordrar är vi mycket konkurrenskraftiga. Vi har en oerhörd förstärkning av konkurrenskraften på grund av växelkursen.

Vi upplever inte att vi får mycket kritik för detta, och framför allt har vi en oberoende centralbank som sätter räntan och som också har ansvaret för växelkurspolitiken. Det är alltså i grunden deras ansvar. Räntan blir så att säga det som man använder som instrument, och växelkursen blir närmast bara en följdverkning av hur man sätter räntan.

Jag upplever alltså inte att vi får stark kritik när det gäller detta. Vi har naturligtvis också haft diskussioner med andra länder kring detta där vi måste hävda linjen att vi har en oberoende centralbank och rörlig växelkurs, och då blir det så här.

Sedan är det regeringens och delar av Sveriges riksdags uppfattning att vi bör gå med i euroområdet långsiktigt. Det är ju ingen lösning på det här för vi har ingen folkomröstning inom de närmaste veckorna såvitt jag vet, om jag får skoja lite. Det får man aldrig göra. Ur det perspektivet är frågan inte på bordet.

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN:

Jo, jag tror faktiskt att man får skoja. Det är väl ironi som är lite marigt!

Jag vill bara säga att de sex punkterna under 4 är svåra att hålla isär, så det är helt okej. Rent formellt tar vi dock ett beslut för varje delpunkt.

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Om jag tolkar finansministern rätt är han ganska nöjd med att vi står utanför EMU just nu med tanke på alla de krockkuddar som det innebär att ha en egen växelkurs. Det jag väntade lite på var en kommentar om problemet som ECB har med att sätta en korrekt ränta för hela euroområdet. Det har diskuterats i flera olika medlemsstater att man skulle vilja ha en lite annan nivå. Det är väl en av de stora utmaningarna för Europeiska centralbanken just nu.

Anf.  28  MONICA GREEN (s):

Jag tänkte ställa frågor på 4.2, och nu förstod jag att vi ställer alla frågor på en gång.

Anf.  29  VICE ORDFÖRANDEN:

Nej, absolut inte. Varje delzon för sig.

Anf.  30  MONICA GREEN (s):

Då väntar jag.

Anf.  31  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Jag får beklaga om jag krånglade till upplägget nu med att jag förde ihop det, men jag ska svara på Monica Greens frågor så småningom.

Ja, det förs en mycket intensiv diskussion om hur de olika länderna ska förhålla sig till det faktum att de har gemensam ränta, och det är det som gör att finanspolitiken blir så oerhört mycket mer central när man väl är med i ett växelkursområde. Det är det enda instrument man har. Det är bekymmersamt för oss att stabilitets- och tillväxtpakten inte riktigt är på plats. Det är ännu mer bekymmersamt för dem som är medlemmar i euroområdet.

Jag uppfattar nog att det i dagsläget inte finns någon stark kritik av ECB:s räntepolitik därför att de har sänkt räntan i relativt snabb takt, inte lika snabbt som Riksbanken, Federal Reserve och Bank of England, men de har ändå sänkt den och har hållit en relativt låg räntenivå.

Sedan är det naturligtvis inte min sak att ha synpunkter på räntepolitiken eftersom den sköts av ECB respektive Riksbanken.

Anf.  32  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar det så att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkten 4.1.

Då går vi över till punkten 4.2, Gemensamma budskap till G 20-mötet. Det här är naturligtvis nytt för EU-nämnden.

Anf.  33  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Jag har redan gett en kort presentation. Jag nöjer mig med den och svarar gärna på frågor.

Anf.  34  MONICA GREEN (s):

Jag tänkte närmast fråga om skatteparadisen och problemet med hur vi ska komma till rätta med de enorma summor pengar som försvinner på det sättet. I handlingarna står det att regeringen är positiv till förslagen men inte vill binda sig till åtaganden om kollektiva eller koordinerade motåtgärder. Då blir jag lite nyfiken på hur vi ska få ordning på dem om åtgärderna inte ska koordineras. Det var väl det som var grejen med EU?

Anf.  35  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att frågan om skatteparadis har kommit i delvis ny dager. En av insikterna vi har fått om det som har hänt under hösten är att i slutändan är staten balansräkning för bankerna. Om bankerna är otroligt mycket större än landet blir problemen ohanterliga. Skatteparadis är i det perspektivet ett stort stabilitetsbekymmer för hela världsekonomin. I det ögonblick något av dem kollapsar eller det sker överdrivna spekulationer runt dem har de inga resurser att hantera situationen. Hur vi ska hantera detta i ett sådant läge går inte riktigt att svara på. Det är djupt beklagligt.

Vi vill naturligtvis gärna värna våra skattebaser. Vi jobbar aktivt med frågorna. Vi har gjort det inom ramen för OECD, och vi har ett antal informationsutbytesavtal på väg framåt. Vi har också i det europeiska samarbetet varit tydliga med att vi måste försöka göra ytterligare framsteg.

Jag uppfattar det som att vi i vårt samnordiska projekt vill jobba på relativt tufft och att vi inte vill förhindras av att man binder sig till att bara agera samfällt. Vi ligger tillsammans med Norge, Danmark och de andra nordiska länderna i framkant, och vi har redan slutit ett antal informationsutbytesavtal och ett antal är på väg fram.

Anf.  36  MONICA GREEN (s):

Är regeringens ståndpunkt i så fall att det är positivt att EU ska försöka få ordning på något slags regler för skatteparadis och få tillbaka pengar? Kommer regeringen att ställa sig bakom det om respektive land får ha hårdare regler? Ska jag uppfatta det så?

Anf.  37  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag har vid nästan varje möte i dessa frågor gjort inlägg. Det är vi och tyskarna som gör dessa inlägg, ofta med stöd från övriga Norden. Samtidigt har vi informationsutbytesavtalen som vi jobbar med. Vi träffade representanter från Jersey och Guernsey i våras. Det finns ytterligare ett antal sådana som inom det samnordiska projektet bearbetas.

Vi får naturligtvis mycket större tyngd när EU kan sätta press på skatteparadis gemensamt, men vi måste också samtidigt kunna jobba vidare med vårt eget arbete för att driva arbetet längre än så. Jag ser inte nödvändigtvis att det behöver vara en konflikt, men vi måste också ha möjligheten att driva vårt eget arbete vid sidan om.

Anf.  38  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går över till punkten 4.3. Här vill jag också säga att samma fråga kommer tillbaka på Epscorådet, som vi ska behandla efter den här frågan.

Anf.  39  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag kan vara relativt kort om de länderspecifika rekommendationerna i Lissabonstrategin.

Vi får inga rekommendationer. Svensk ekonomi beskrivs som robust. Man anser att vi ska ha points to watch, att vi ska jobba mer med att vidta åtgärder i fråga om långtidssjukskrivningar, integration och ett antal andra delar. Jag tror inte att det här blir huvudpunkten för diskussion på rådsmötet.

Anf.  40  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag vill be finansministern reflektera över detta. Sverige får inga rekommendationer men däremot ett antal points to watch. Vad gör finansministern för bedömning av det faktum att det inte blir några rekommendationer men att det blir några punkter som Sverige ska jobba vidare med?

Anf.  41  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är precis som skrivningarna om stabilitets- och tillväxtpakten. Sverige och de nordiska länderna får mycket uppbackning för att vi bedriver ett aktivt reformarbete. Jag tänkte inte utveckla det eftersom jag tänkte undvika en inrikespolitisk diskussion om de frågorna. Jag nöjer mig med detta.

Anf.  42  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi får den säkert under Epscorådet.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Då kommer vi till punkten om sänkt moms. Det har varit en överläggning den 30 oktober 2008 i skatteutskottet. Ärendet har varit tidigare i EU-nämnden, den 6 februari. Då var det avvikande meningar från s, v och mp.

Anf.  43  Finansminister ANDERS BORG (m):

Den här punkten innehåller en lång rad frågor. I några kommer vi att vara överens, och i några kommer vi att vara mindre överens. Jag ska försöka ta mig igenom dem.

Jag redogjorde för frågan om den reducerade momssatsen i återrapporteringen. Där har skett framsteg. Jag pratade med ordförandeskapet för någon vecka sedan, och det har förts ytterligare diskussioner mellan dem och tyskarna. Det är jättesvårt att bedöma hur väl det här faller ut på mötet, men vi har inte haft bättre förutsättningar att nå ett resultat än vad vi har på det här mötet.

I den tyska hållningen ligger ett tydligt motstånd mot grönmoms. Skälet till det är naturligtvis att tyskarna generellt är bekymrade över grönmoms. På basis av de omfattande studier som Copenhagen Economics har gjort och ytterligare en rapport är jag för den skepticismen. Jag redogjorde för den på EU-nämnden tidigare, nämligen att effekterna av att sänka momsen på miljöhänsyn blir relativt begränsade, inte minst därför att storkonsumenterna i fråga om dessa varor, frysar och vad det nu rör sig om, är redan energieffektiva. Där kan man snarare räkna med ett ökat energibehov. Det är fördelningspolitiskt trögt.

Jag tror inte att det kommer att finnas något starkt bekymmer där, utan jag tror att vi kan enas om att stänga frågan för den här gången.

Jag kommer dock i den diskussionen att understryka att vi måste göra framsteg om energiskattedirektivet. Det är också på väg fram. Kommissionen ska lämna ett grönt skattepaket i april. Vår hållning är att vi så hårt det över huvud taget går ska försöka driva på för att koldioxidskatten ska bli en del av detta, allra helst miniminivåer.

Jag kan notera att nästan alla länder i Europa har behov av att minska sina CO2-utsläpp. De har därtill behov av att stärka sina skatteintäkter. Det vore därför logiskt att vi fick en rörelse mot höjda koldioxidskatter. Koldioxidskatt är också det främsta och mest effektiva styrinstrumentet. Det går direkt mot utsläppen. Det ger skatteintäkter. Det betyder att den som förorenar får betala. Det är effektivare att beskatta dåliga beteenden än att subventionera goda beteenden av det enkla skälet att det ena blir hundraprocentigt träffsäkert och att subventionerna till goda beteenden gör att mer av resurserna används som i grunden även om de är mer miljövänliga inte är miljövänliga. De släpper ut koldioxid även om de släpper ut mindre än andra alternativ.

Koldioxidskatten och skattepaketet blir viktiga för oss att driva. Jag vill dock samtidigt påpeka att det här finns ett stort motstånd, även från länder med höga ambitioner. Till exempel är britterna starka motståndare till koldioxidskatt, framför allt EU-reglering. Det är en tuff fråga. Vi måste vara mycket pådrivande. Det är den grundläggande logiska hållningen.

En bifråga till momsdiskussionen är ljudböckerna. Jag har själv haft frågan uppe med Kovács. Jag har en känsla av att Kovács på ett personligt plan tycker att den svenska hållningen är klok, dels för att han förstår argumentationen att det är bra att människor lyssnar på litteratur på sitt språk, dels därför att han har fått fler uppvaktningar och fler mejl än i något annat ärende under sin tid som kommissionär. Det är uppenbart att svenska folkets vilja att mejla honom har nått fram.

Vi kommer naturligtvis att driva hårt att frågan om ljudböckerna måste lösas i sammanhanget. Fram tills vi får en ny kommission bedömer jag att momsdiskussionerna stängs. Samtidigt ska sägas att förutsättningarna att övertyga tyskarna om att vidga listan är dåliga. Det kommer att bli en tuff diskussion. Vi ska vara så pådrivande som det går. Jag har inte för avsikt att blockera en uppgörelse om en sådan är nödvändig. Då får vi fortsätta diskussionen om ljudböcker när vi får en ny kommission. Men vi ska göra ett så tufft försök vi kan att hålla kvar ljudböckerna i denna diskussion.

Anf.  44  FREDRIK OLOVSSON (s):

Jag kan bara konstatera att trots det som har hänt på slutet finns det fortfarande skäl för vår avvikande mening. Vi står fast vid den.

Anf.  45  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi håller också fast vid vår tidigare aviserade avvikande mening.

Jag håller dock med finansministern om koldioxidskatten. Jag hängde nog inte riktigt med på kopplingen till just momsfrågan, men själva argumenteringen håller jag med om.

När det gäller ljudböckerna blir jag lite bekymrad över att finansministern verkar vara villig att släppa frågan bara för att nå en kompromiss. Ska vi tolka det som att finansministern tror att det blir en kompromiss på Ekofinmötet om momsfrågan och att han därigenom försöker få oss att acceptera detta i EU-nämnden? Jag vill starkt invända mot det förhandlingsupplägget.

Anf.  46  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Vi håller också fast vid vår avvikande mening. Jag vill även lyfta upp frågan om ljudböckerna. Det är en viktig fråga. Jag håller med Ulf Holm.

Anf.  47  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! Jag börjar med Ulf Holms reflexion. När vi diskuterar grönmoms är det viktigt för mig att göra ett så starkt inlägg jag kan för koldioxidskatten. Det är så att säga alternativet till grönmomsen. Det är viktigt att få in signalen i diskussionen eftersom vi ska få ett skattepaket i april. I grunden kommer det bara att vara vi, kanske också danskar, kanske ytterligare någon, men i huvudsak vi, som får driva på när det gäller koldioxidskatten. Eftersom jag har för avsikt att säga det på rådet tycker jag att jag bör ha sagt det här, det vill säga lite grann ställa grönmoms mot koldioxidskatt och säga att vi ska fokusera oss på det som är allra mest effektivt, nämligen koldioxidbeskattning.

Jag är inte säker på att vi når en uppgörelse här. Det försökte jag antyda. Vi har haft frågan vid praktiskt taget varje Ekofinmöte i ett års tid. Förra gången öppnade tyskarna för en kompromiss, men det är svårt att läsa om det verkligen är en öppning eller inte. Därtill har vi Maltapositionen som kommer upp. Jag tror att det är några båtar som de anser sig behöva ha sänkt moms på.

Jag kommer att driva den svenska hållningen om ljudböcker, och jag kommer definitivt inte att ge upp den svenska positionen om ljudböcker. Skälet till att vi har diskussionen nu om lågmomsen är att det skulle vara en del av krishanteringen att få ett snabbspår för den frågan. Ljudboksmomsen är viktig, men den är inte en del av en europeisk krishantering. Jag kan inte ställa mig upp och säga att arbetslösheten nu stiger i Europa och att det då är oerhört centralt att man kan sänka momsen på böcker. Den logiken är inte lika tydlig som att säga att arbetslösheten nu stiger i Europa och att vi då ska sänka momsen på arbetsintensiva tjänster. Det är det som gör att tyskarna ändå är beredda att öppna en del på detta.

Vi ska naturligtvis hela tiden driva ljudboksfrågan så hårt vi kan. Men i just det här sammanhanget, kopplat till krisen, är den inte lika lätt att argumentera.

Anf.  48  VICE ORDFÖRANDEN:

Det var egentligen ett ganska överraskande besked. Vi har nog suttit här i EU-nämnden och gratulerat oss själva till att vi har klarat hem ljudboksfrågan. Det känns lite mystiskt. Jag vill inte alls lasta finansministern för det, utan det är nog bara att vi har fått den uppfattningen – om det har varit genom kulturministern eller någon annan.

Anf.  49  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi har uppfattat att vi från Kovács sida har fått en positiv attityd, att han har öppnat för att vi, som jag uppfattar det, definitionsvägen ska kunna hantera frågan. Jag föreställer mig inte att vi får bekymmer. Det vore mycket märkligt av Kovács att sedan han de senaste två tre månaderna i en fråga där han själv har uttryckt sympati för vår position skulle ta upp den för förnyad behandling. Det tyskarna har försökt att driva fram är att den här kommissionen inte ska lägga fram förslag om ytterligare förändringar av momssatsen. Den här kommissionen lämnar sina platser i sommar, som vi alla väl vet. Vi har inte ändrat position om ljudböckerna, jag vill försöka vara tydlig med det, utan det här gäller den del som nu ska hanteras som en del av krisen. Det är däri det ligger.

Sedan skulle alla länder kunna ta upp alla de andra delarna av momsförändringar som de skulle vilja ha i detta sammanhang, men då kommer vi inte framåt.

Sverige har inte ändrat position. Jag är fortsatt positiv till att vi ska kunna lyckas med den här ljudbokshanteringen. Kovács har varit tydlig med det, och det var ingen av oss som föreställde sig att frågan skulle ha varit utlöst nu i vår. Det är inte så att det går långsammare än vad vi har trott, och jag tror inte att vi har ett bekymmer. Jag har mycket svårt att tro att kommissionen går vidare med ett ärende av den här karaktären i den här situationen när kommissionen står där den gör.

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet med avvikande mening från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Då kommer vi till punkt 4.5, Internationell finansiering när det gäller klimatförändringar. Det här är en fråga som inte är ny utan som ständigt pågår.

Anf.  51  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi får ett utkast till rådsslutsatser om finansiering av ett globalt klimatavtal. Jag tycker att i grunden är de här slutsatserna bra. Vi har ett samhällsekonomiskt stort ansvar för att både lösa ut klimatfrågan och att göra det på ett så effektivt sätt som möjligt som ger minsta möjliga samhällsekonomiska kostnader och minsta möjliga belastning på de offentliga finanserna.

Här har vi gjort, tycker jag, en bra utgångspunkt för det. Det betyder att det blir en betydande privat finansiering av nödvändiga klimatinvesteringar och att det finns en positiv skrivning kring CDM. CDM är naturligtvis bra både för att det minskar klimatutsläpp och för att det underlättar utvecklingen i länder som har en lägre ekonomisk ställning.

Jag tror att man kanske också ska säga här att det är viktigt när vi tittar på den offentliga finansieringen att vi har de här utgångspunkterna kring samhällsekonomisk effektivitet, kostnadseffektivitet och rättvisa i hanteringen. Sedan blir det säkert många turer på den här vägen innan vi är framme i Köpenhamn.

Jag tror att alla måste gå in i den här frågeställningen med slutsatsen att när det gäller det vi kan nå framsteg med får vi alla vara beredda att göra vissa omprövningar av våra positioner. Men det är en senare fråga. Vi lär väl återkomma till den här, föreställer jag mig, i praktiken på vart och vartannat EU-nämndsmöte fram tills vi är i Köpenhamn.

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är jag också säker på.

Anf.  53  CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Jag tycker också när man kan läsa de här slutsatserna att det är bra. Men sedan är ord en sak och realitet och konkreta förslag någonting annat, alltså hur det blir. Då kommer det fram både goda och dåliga signaler. Jag tar också fasta på det som finansministern har sagt tidigare, att EU kan vara med och sätta standard. Då gällde det i och för sig andra frågor om bankväsen och annat, men det finns naturligtvis också här en förhoppning om att det kommer att vara EU, och även USA kommer att vara med.

Det är därför viktigt att finansministrarna diskuterar de här frågorna. Vi kan förstå av både inrikespolitik och EU-politik att finansministern har ett stort inflytande, även på hemmaplan.

När det gäller dåliga signaler gjorde man för ett tag sedan en undersökning och ställde frågor till banker om just klimatinvesteringar. Då har banker varit väldigt positiva till det och trott att företag kommer att göra klimatinvesteringar. Men sedan såg man att det inte var lika positivt längre. Därför undrar jag hur man diskuterar när det gäller hela den privata finansieringen, nu när bankväsendet är i sådan kris, om man verkligen vågar låna ut pengar till klimatinvesteringar för företagen.

Om man läser de här dokumenten skulle man tycka att det som vi har haft, till exempel Klimp-bidrag, skulle man kunna läsa in här när man går ihop både från det privata näringslivet och staten eller det allmänna.

Jag skulle vilja höra lite kommentarer och hur det känns när man diskuterar de här frågorna, om det finns en god investeringsvilja från det privata näringslivet och från bankväsendet. Vilka morötter och piskor kommer finansministern att lyfta fram? Nu har vi hört om koldioxidskatt. Finns det andra sådana marknadsbaserade lösningar? Man säger också att det behöver vara politiska påtryckningar och styrmedel för att man ska komma till stånd med de här privata finansieringarna av klimatsmarta lösningar.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Den här texten är så pass allmänt hållen att jag skulle tro att alla finansministrar kommer att hålla med om den här inriktningen. Det betyder bara att det inte är något kontroversiellt i den med tanke på de kontroversiella diskussioner som har funnits på till exempel miljöministrarnas möte om klimatpolitiken.

Jag anser alltså att den är ganska urvattnad och att alla kan få in sina respektive åsikter. Därför kommer jag att anmäla avvikande mening. Jag tycker att man borde ha kunnat gå ett steg framåt i de här diskussionerna. Jag är dock glad över att finansministrarna diskuterar klimatförändringar även om det var en plump i protokollet att finansministern inte brydde sig om återhämtningsplanens innehåll utan bara såg till ekonomin vid tidigare Ekofinmöte.

Jag tycker nog att finansministern bör försöka få fram skärpningar i det här dokumentet, även om jag inte har några direkta konkreta förslag just nu. Men den är alltför allmänt hållen för att vi ska kunna godkänna den.

Anf.  55  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Klimatet, Köpenhamnsmötet och så vidare är viktiga frågor för Sverige och för ordförandeskapet. Det är naturligtvis viktigt att vi förbereder det här på ett sätt så att man kan bli lyckosam i de förhandlingar som kommer att vara. Då är Europa och EU:s insatser i utvecklingsländer en betydande del.

Jag har varit på en hel del olika internationella seminarier vad gäller det här. Inställningen från Indien, Kina och alla möjliga afrikanska länder är ju den att det är vi som ska finansiera det på något sätt. Det är en grundinställning. Den är naturligtvis lite svår att hantera. Det här kommer att bli en betydande del i en framtida eventuell överenskommelse som man kan göra om klimatfrågorna. Därför är det viktigt att man går i land just med den här biten.

Ställer alla upp nu på det här i EU-kretsen med tanke på finansiell kris och allt möjligt annat som kan ändra positionerna även vad gäller sådana här saker?

Anf.  56  Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru ordförande! I Carina Ohlssons inlägg ligger att det förefaller vara så att Sverige har en väldigt bra klimatpolitik. Det tror jag är en alldeles riktig bedömning. Vi har jobbat med att delta i handelssystemet, att ha CO2-skatt, ha relativt få undantag, ha gröna certifikat och nu också arbeta mer med CDM:erna.

Det grundläggande sättet att få banker att vilja finansiera miljöinvesteringar är att de är lönsamma. Det finns en potential med den privata finansieringen kring hur man ska fördela utsläppsrättigheter mellan framför allt rika länder och utvecklingsländer. Där tror jag att det finns en rätt stor potential att finansiera åtgärder. Det ska vi vara positiva till.

Vi kommer nog att försöka hålla fast vid att det ska vara så små förändringar av de här slutsatserna som möjligt. Jag har samma hållning som Ulf Holm men exakt motsatt slutsats. Jag tror att det finns ett tryck för en annan typ av förändringar i de här slutsatserna. De flesta kan hålla med om de här. Det finns en risk att det finns förslag på att antingen göra protektionistiska inskrivningar eller uppmjukande inskrivningar.

Vi kommer nog att bita oss fast i det här så hårt vi kan för att snarare förhindra att det blir förändringar. Vi har, tycker vi, drivit den här diskussionen så hårt som vi kan.

Det finns ett taktiskt argument också som jag tycker att Ulf Holm möjligtvis kan väga in. EU kan inte binda upp sig innan vi har sett hur amerikanerna avser att positionera sig i den här frågan. Vår uppgift under ordförandeskapet och som starkt klimatorienterat land är, tycker jag, att försöka nå framsteg. En uppgörelse i Köpenhamn är mycket bättre än ingen uppgörelse.

Den måste finansieras. Det är alldeles uppenbart, om det så sker genom budgetmedel, genom att det är någon fond eller genom att det handlar om fördelningen av de initiala utsläppsrättigheterna. Vi får väl välja den lösning som vi kan hitta en majoritet för i världen. Jag tror att det nästan är en fördel att Europa på ett tidigt stadium inte binder sig exakt. Men vi kan naturligtvis göra olika bedömningar av det.

Till Björn Hamilton: Jag uppfattar att det finns en vilja att göra investeringar när det gäller Europa och utbyggnad av nya energikällor, inte minst att det görs rätt stora offentliga investeringar i det, möjligtvis också i CDM:er. Jag tror dock att CDM:erna egentligen kommer att bli attraktiva när man som Sverige först har tagit de lågt hängande inhemska frukterna och sedan vill göra ytterligare stora framsteg och ser att kostnaderna börjar stiga.

Vi kan göra framsteg också. Det kan vi. Det är inte någon jättestor kostnad för Sverige om vi höjer koldioxidskatt eller förstärker gröna certifikat. Sedan kan vi naturligtvis ställa till stora bekymmer om vi gör fel saker. Vi kan minska utsläppen här också.

Det har skett en förskjutning. CDM har blivit mer acceptabelt. Det ligger både en rättvisedimension och en utvecklingsdimension i det. Det finns också en samhällsekonomisk dimension.

Anf.  57  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende med avvikande mening från Miljöpartiet.

Då går vi över till punkt 6. Det har enligt våra noteringar blivit en A-punkt. Det kanske finns frågor. Finner inte så. Då vet ni att det kommer att stängas kl. 14.00 i dag.

Vi går så vidare till punkt 5 som har strukits. Det kan vara lite synd, för där hade finansutskottet faktiskt överläggning, vilket man inte har haft i de övriga frågorna.

Då kommer vi till punkt 6, Europeiska unionens allmänna budget.

Anf.  58  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi ska ha övergripande diskussioner om riktlinjer för den kommande budgeten. Det är ett antal saker här som vi tycker är viktiga. Det är att vi ska betona att kommissionen med medlemsländerna fastställer realistiska bedömningar av betalningsanslagen för strukturfonderna, realistiska prognoser för jordbruksutgifterna, att vi respekterar interinstitutionella avtal och att vi har tillräckliga marginaler.

Jag misstänker att det även på det här mötet kan bli så att det är frukosten som är kärndiskussionen, men i den mån det blir en diskussion kommer jag att framhålla de traditionella svenska hållningarna i den frågan. Jag är inte alls säker på att det blir det. Om jag får göra en prognos kommer frukosten att pågå i säkert två timmar. Sedan kommer alla andra ärenden att få komprimeras.

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte först själv ställa en fråga. I går träffade delar av EU-nämnden EU-parlamentets utrikesutskott. Då frågade jag om EU:s budget, som alltid bygger på medlemsländernas ekonomi med tanke på procenttal och sådana saker. Man blev enormt förolämpad över frågan och tyckte att budgeten skulle fördubblas med tanke på hur tiderna såg ut.

Är det något som diskuteras? Eftersom bnp-utvecklingen är så dålig i alla länder kommer budgeten automatiskt att bli väldigt mycket smalare.

Anf.  60  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror inte att vi kommer att ha en sådan diskussion på rådet. Jag har inte stött på den, men jag kan gärna återkomma i den frågan.

Anf.  61  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det här finns med på A-punktslistan, punkt 9 också. Det är samma punkt, men det är fel. Ja, då behöver jag inte höra av mig om den.

Problematiken är att man ska göra realistiska bedömningar. Varje finansminister anser sig väl göra en realistiskt bedömning, men helheten kan bli en total flopp i alla fall. Man lägger tyngdpunkten på olika saker.

Jag är inte alls så övertygad om att riktlinjerna, eller vad vi ska kalla det, är särskilt uttömmande. Jag skulle även på denna punkt ha velat ha en lite annorlunda inriktning, som riksdagen har diskuterat när det gäller synen på EU:s budget i budgetöversynen, alltså att man mer skulle ha lyft fram de här sakerna och att finansministern tog till orda under debatten och förde fram åsikten om mindre jordbruksstöd och mer till forskning och miljösidorna.

Anf.  62  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Finns det en samsyn mellan EU:s medlemsländer när det gäller budgetåterhämtningen? Vi ser stora underskott under innevarande år, och 2010 blir de förmodligen ännu större. Finns det en samsyn om hur detta så att säga ska återhämtas över tiden? Vi är snart inne på nästa finansieringsperiod, 2013, när det gäller jordbruket. Där finns naturligtvis en del pengar att hämta, men det är inte förrän 2013.

Anf.  63  MONICA GREEN (s):

Jag tänkte passa på att framhålla hur viktigt det är att man har en strikt hållning här. Det brukar vi vara överens om, och att man även när det gäller jordbrukspolitiken fasar in de nya länderna, trappar ned jordbruksstödet till de gamla EU-länderna och gör en återhållsam budget.

Dessutom vill jag passa på att fråga om ni nu också tar upp de rabatter och sådana saker som en del länder har?

En fråga som verkar vara liten men ändå är en viktig principiell fråga eller symbolfråga, för det är ju ett sätt att spara pengar, är att skippa de onödiga resorna till Strasbourg en gång i månaden. De kostar mycket pengar, drar mycket energi och är en kostnad för EU:s budget. Vi i Sverige borde jobba för att få bort de resorna.

Anf.  64  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tackar Monica Green för inlägget. Jag föreställer mig att vi har en bred uppbackning här för en budgetrestriktiv hållning som är den svenska, har varit den svenska och kommer att vara den svenska.

Ulf Holm anser att jag bör göra inlägg. Jag vill påpeka att jag förmodligen kommer att få göra inlägg om G 20, den task force vi håller på med, kommissionens program, stabilitetspakten, momsen och koldioxidskatten. I praktiken kommer jag att få göra långa inlägg på varenda punkt. Förra gången gjorde jag också ett extra inlägg på övriga frågor.

Vi måste ändå begränsa oss. Blir det ingen diskussion om detta har jag inte för avsikt att framföra den svenska hållningen. Den är väl känd. Om det inte är någon annan som yttrar sig ser jag ingen anledning att göra något inlägg.

Vad gäller Bengt-Anders Johanssons fråga kan jag säga: Nej, det är inte så att vi har en samsyn i de här frågorna. Det är stora slitningar hela tiden. Det kommer det att vara också framöver.

Jag tänkte be Peter Sandwall som är Sveriges förhandlare i de här frågorna att göra några tillägg, om han finner det påkallat, kring detta.

Anf.  65  Departementsrådet PETER SANDWALL:

Vi kanske ska påminna oss att det här är riktlinjer inför utarbetandet av 2010 års årsbudget. Som nämnden väl vet är utrymmet i årsbudgeten för att göra väsentliga förändringar högst begränsat. De stora förändringarna på politikområdena görs när man förhandlar den sjuåriga budgetramen, det som vi brukar kalla det finansiella perspektivet. Det tror jag kanske också svarar på några av de frågor som vi har fått upp nu.

Inriktningen som vi vill ha för de här riktlinjerna är att allmänt signalera budgetrestriktivitet. Det görs nog tydligare det här året än något annat år. Referensen finns också till den ekonomiska situation som medlemsländerna har, och budgetriktlinjerna säger att vi ska vara lika strikta på EU-nivå som vi är i de nationella budgetarna. Det är en nyhet i år som är värd att ta fasta på.

Monica Green hade en fråga om rabatterna. Där är återigen svaret att det är någonting som förhandlas vart sjunde år, och det är inte aktuellt i diskussionen om årsbudgeten.

Detsamma gäller även resorna till Europaparlamentet.

Anf.  66  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi har kommit till Övriga frågor. Vad jag förstår finns det inga övriga frågor. Det finns A-punkter. Finns det några frågor på dem är det bra att passa på att ställa dem till finansministern. De är som sagt öppna till kl. 14 i dag.

Då tackar jag finansministern så mycket. Vi önskar trevlig helg och lycka till i Bryssel, i vart fall med de frågor som vi är helt överens om.

2 §  Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning och socialpolitik)

Statssekreterare Eva Uddén Sonnegård

Återrapport från ministerrådsmöte den 17 december 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 22 och 23 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 mars 2009

Anf.  67  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag ber först statssekreterare Eva Uddén Sonnegård om ursäkt för att mötet drog ut på tiden. Budget- och ekonomifrågor är ju jättebesvärliga just nu av naturliga skäl. Jag hoppas att vi strax kommer i ordning här så att vi kan sätta i gång.

Välkommen hit! Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 17 december och en återrapport från ett informellt ministermöte den 22 och 23 januari 2009.

Finns det någonting som statssekreteraren vill säga i anledning av de återrapporterna?

Anf.  68  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Fru ordförande! Epscorådets senaste möte ägde rum den 17 december. Vi deltog från svensk sida tillsammans med integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Den stora diskussionen vid mötet rörde den finansiella krisens sociala effekter och sysselsättningseffekter. Det blev då tydligt att krisen började få effekter på framför allt sysselsättningen, något som vi nu ser alltmer för varje dag. Det är naturligtvis det som också har gjort att ni har dragit över tiden, om jag förstår det hela rätt. Den åtgärdsplan som kommissionen har tagit fram välkomnas generellt som ett bidrag till hanteringen av krisen.

Vid mötet informerades vi också om den överenskommelse som hade nåtts med Europaparlamentet om ändring av direktivet om europeiska företagsråd. Det stod ju ganska snart i processen klart att medlemsländerna kunde ställa sig bakom de gemensamma förslagen från Europaparterna. Då detta även varit den svenska regeringens uppfattning under förhandlingarna är vi glada över att rådet och parlamentet nu har nått en överenskommelse.

På rådsmötet i december antogs även en politisk överenskommelse om förslag till genomförande av avtal från arbetsmarknadens parter på EU-nivå om 2006 års konvention om arbete till sjöss.

Sedan vi senast var i nämnden har också ett informellt ministermöte ägt rum i januari, den här gången i en liten stad i Tjeckien, Luhačovice, tror jag att den heter. Deltog gjorde jag själv, arbetsmarknadsministern samt socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och hennes statssekreterare Bettina Kashefi.

Vid mötet diskuterades frågan om rörlighet ur många olika perspektiv: rörlighet på arbetsmarknaden, geografisk rörlighet över gränserna och rörlighet från inaktivitet till aktivitet.

Vid mötet kunde vi notera att det fanns en stor uppslutning kring detta breda anslag när det gäller rörlighet. Framför allt lyftes vikten av utbildning och färdigheter fram av många som förutsättning för alla tre aspekterna av rörlighet.

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper ordet fritt vill jag att nämnden ska notera att Tomas Tobé nu hastigt har avancerat fram till bordet. Det beror på att han är ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Vi följder den regeln att en ledamot från ett parti som inte har någon ordinarie ledamot eller suppleant från ett visst utskott får närvara och blir beslutsmässig vid sammanträdet.

Anf.  70  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Det handlade om två återrapporter. Först och främst har vi den ständiga kommentaren när det gäller återrapporter, som den från den 17 december. Det är ganska hopplöst att läsa när ett antal xx ska betyda olika saker. Vi har tidigare i nämnden bett att få länderna utskrivna i klartext, vilket naturligtvis inte är något problem eftersom vi kan hemligstämpla sådana handlingar. Jag hoppas att det kan lösa sig till nästa gång.

Det jag har funderingar på är att vi socialdemokrater ganska länge har drivit frågan att både arbetsmarknadsministern och statsministern vid olika tillfällen ska ta upp frågan om arbetstagarnas rättigheter och försvaret av den svenska modellen. Vi vet att det är en viktig fråga även på EU-nivå.

Min fråga blir naturligtvis om ministern vid något av de här tillfällena tog upp frågan för att med kraft försvara den svenska modellen, eller är det precis som tidigare att man sitter tyst när den frågan diskuteras? När jag såg innehållet från de här diskussionerna kändes det oerhört aktuellt att faktiskt ta upp frågan om arbetstagarnas rättigheter och likabehandling.

Anf.  71  ULF HOLM (mp):

Jag har faktiskt samma åsikter som den tidigare talaren. Vi hade precis finansministern här, och i deras återrapporter är länderna utskrivna. Det är totalt hopplöst att kunna bilda sig en uppfattning om hur förhandlingsläget är när det bara står xx för alla medlemsstater, vilka man bildar majoriteter med och så vidare. Det hoppas jag ändras.

Den andra saken är Lavalfrågan, som togs upp på mötet den 22 och 23 januari. Arbetstagarorganisationerna har lyft fram att det har skapats problem som måste lösas. Frågan är om Littorin sade någonting vid detta möte. Det står inte i återrapporten, men man kan ju hoppas. Jag tror inte att han sade någonting, men ni får gärna bekräfta.

Anf.  72  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag kan bryta in och säga att det pågår en diskussion mellan talmannen och regeringen om utformningen av de här rapporterna.

Anf.  73  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Min fråga utgår från återrapporten från mötet den 22 och 23 januari och berör statsrådet Husmark Pehrsson. Det står nämligen sist i rapporten att i diskussionen redogjorde Husmark Pehrsson för aktuella svenska reformer av socialförsäkringen som syftar till att minska utanförskapet. Jag ska inte starta någon nationell diskussion om detta. Vi har så klart olika åsikter när det gäller sjukförsäkringen, där vi anser att man ökar utanförskapet i stället för att minska det.

Vi hade på dagordningen inför Ekofin en punkt uppe från kommissionen, Landsspecifika integrerade rekommendationerna, där Sverige också har några frågor att beakta, som man kallar det, points to watch. En av dem var just hur man får ut långtidsarbetslösa i arbete. Det kanske är någonting som regeringen ska ta till sig eller fundera på hur man ska arbeta med detta.

Anf.  74  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Först vill jag säga till Lars Lilja att det sociala protokollet inte var uppe på dagordningen. Det var ingenting som diskuterades vid det mötet. Hade det varit så är jag övertygad om att statsrådet Littorin hade tagit fram den svenska modellen. Det är någonting som vi alltid lyfter fram när det så att säga hör hemma i diskussionen.

Till Ulf Holm vill jag säga att Laval inte diskuterades i det här sammanhanget. Det fanns inte med på agendan.

Jag kommer att ta med mig era önskemål. Som jag förstod av fru ordförande förs det nu en diskussion om hur återrapporteringen ska se ut för er del.

Till Magdalena Streijffert vill jag säga att den här frågan ligger på socialförsäkringens område. Jag lämnar över den till Johanna Möllerberg.

Anf.  75  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG:

Jag deltog inte själv i det informella ministermötet, men jag tar med mig Magdalena Streijfferts synpunkt till statsrådet Husmark Pehrsson.

Anf.  76  LARS LILJA (s):

Det är märkligt att statssekreteraren säger att ärendet inte har varit uppe eftersom det i återrapporten faktiskt sägs att ETUC såg positivt på fri rörlighet inom EU, men samtidigt betonade att den senaste tidens rättspraxis i fallen Laval, Viking och Rüffert i Luxemburg har skapat problem som måste lösas. Det är alldeles uppenbart att Lavalfrågan diskuterades.

Vad jag kan förstå sade ministern uppenbarligen inte någonting i alla fall. Den kritik som vi under en ganska lång tid har riktat mot den här regeringen är att man säger sig försvara den svenska modellen, men i de här sammanhangen kan man möjligtvis tänka sig att förklara vad den innebär men inte försvara den. Det gör oss oerhört bekymrade.

Det har funnits möjligheter vid andra tillfällen, till exempel när statsministrarna har träffat statsöverhuvud, att ta upp frågor som inte har funnits med på dagordningen men som man har tyckt har varit viktiga. Ta de irländska grisarna till exempel.

Möjligheten måste finnas, om viljan finns. Det är det jag vill betona.

Anf.  77  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det står om det informella EU-mötet den 22–23 januari att också Europaparlamentet lyfte fram frågan om Laval och sade att den fria rörligheten kräver likabehandling, vilket enligt parlamentet inte längre kan garanteras efter EG-domstolens dom i Lavalfallet, etcetera.

Arbetsmarknadsministern borde väl, tycker man, i det sammanhanget ha lyft fram den diskussion som vi har i Sverige och understrukit den svenska modellen. Annars tycker jag att det är väldigt synd.

När det gäller återrapporterna är det en ny ändring. Tidigare har alltid medlemsstaternas landsbeteckningar stått utsatta, men det är flera departement som har börjat ändra sig och sätter kryss eller utelämnar. Det är en ändring som vi inte gillar här.

Anf.  78  VICE ORDFÖRANDEN:

Det vore tråkigt om överläggningarna hamnade på att allt blir tvättat i stället.

Anf.  79  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Den frågan stod inte på agendan. Det var vissa inbjudna talare som talade utifrån vissa rörlighetsaspekter, och då togs detta upp. Det är sant, och det är därför det också står i återrapporteringen. Det fördes en diskussion om detta i samband med de inläggen. Vi hade inte förberett något inlägg i det sammanhanget, för vi visste inte vad som skulle komma upp.

Statsrådet Littorin hade själv blivit inbjuden att tala i ämnet att gå från inaktivitet till aktivitet och hur det ska gå till. Där talade vi naturligtvis om hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden, vad regeringen har gjort och hur viktigt det är att man faktiskt får människor tillbaka i arbete, vilket är vårt övergripande mål.

Jag kan inte kommentera de här återrapporteringarna mer. Det förs en diskussion, och jag tar med mig det ni säger. Det är någonting som vi får återkomma till.

Anf.  80 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för återrapporterna och går vidare till det kommande mötet i Bryssel den 9 mars 2009. Vi har en blå dagordning för detta. Det finns inga A-punkter under minister Littorins punkter, utan vi går direkt till punkt 3, Föreberedelser inför Europeiska rådets vårmöte. Detsamma var naturligtvis inför förra årets vårmöte.

Det här är uppdelat i en mängd punkter. Vi börjar med 3 a, Huvudteman som grundar sig på leden b–f, antagande och riktlinjedebatt.

Anf.  81  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Inom ramen för den årliga Lissaboncykeln ska EU:s arbetsmarknads- och socialministrar på mötet den 9 mars besluta om sitt bidrag till stats- och regeringschefernas vårtoppmöte. De punkter som vi mycket riktigt ansvarar för är punkterna a–e under dagordningspunkt 3.

Årets diskussion på Epscorådet kommer oundvikligen att präglas av den ekonomiska nedgången, som drabbat alla medlemsstater och i år i viss mån även påverkat själva processen. I stället för den traditionella framstegsrapporten presenterade kommissionen den 26 november i fjol med anledning av det ekonomiska läget en plan för ekonomisk återhämtning för Europa, alltså punkt b, med fokus på efterfrågestimulans och upprättande av förtroendet för den europeiska ekonomin.

Som ni minns kunde Europeiska rådet i december enas om en återhämtningsplan för den europeiska ekonomin. Först i slutet av januari presenterade kommissionen de sysselsättningsriktlinjer, förslag till gemensam sysselsättningsrapport och förslag till rekommendationer som normalt ingår i Lissabonpaketet.

På basis av dessa meddelanden och den gemensamma rapporten om social trygghet har utkast till nyckelbudskap utarbetats av Sysselsättningskommittén samt Kommittén för social trygghet. Det är dessa nyckelbudskap som tillsammans med ett antal frågor som det tjeckiska ordförandeskapet utarbetat som utgör grunden för den diskussion som ska hållas på rådsmötet.

Vi kommer särskilt att betona vikten av att nödvändiga kortfristiga åtgärder mot krisen inte får ske på bekostnad av långsiktig hållbarhet i våra välfärdssystem. Åtgärder för att möta den ekonomiska krisens sociala effekter och stöd till utsatta individer får inte innebära att människor slussas ut i utanförskap. Vi kommer också att betona vikten av att se till dem som redan före krisen stod längst bort från arbetsmarknaden.

Detta sagt föreslår regeringen att Sverige ställer sig bakom utkastet till nyckelbudskap.

Anf.  82  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! När vi diskuterar frågorna om arbetsmarknadspolitik och EU har vi en förmåga att hamna snubblande nära inrikespolitik. En av huvudorsakerna till att vi från Socialdemokraterna i princip i de flesta av frågorna lämnar avvikande mening är att vi inte ser att det regeringen säger i EU så oerhört tydligt hänger samman med det som görs på nationell nivå. Det är naturligtvis, som jag har sagt vid ett antal tidigare tillfällen, ett ganska svårt problem när vi diskuterar de här frågorna i EU-nämnden och i utskottet.

Statssekreteraren säger, det står i rapporten, att man uppmanar till kortfristiga handlingar i syfte att dämpa effekterna av den ekonomiska nedgången. Med tanke på de åtgärder som är vidtagna i Sverige ser man ytterst få åtgärder av kortsiktig natur med den motivering som regeringen nu kommer med.

Det blir lite svårt. Är regeringen villig att vidta kortsiktiga åtgärder för att dämpa nedgångens effekter eller inte? Får det i så fall kosta någonting? Det kommer det sannolikt att göra. Det är viktigt att man står upp för det om man tycker att slutsatserna från Sysselsättningskommittén är bra.

Med ledning av vad vi har sagt tidigare och att vi har svårt att se kopplingarna mellan vad regeringen säger och vad regeringen gör kommer vi att ha en avvikande mening på denna punkt, och det har vi haft även tidigare.

Anf.  83  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag skulle vilja veta vad som har ändrats sedan arbetsmarknadsutskottet fick informationen den 19 februari i det dokument som är daterat den 23. Är det några ändringar efter förhandlingar som har skett på lägre nivå?

Jag vill också anmäla avvikande mening generellt.

Anf.  84  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! För min egen skull vill jag ha ett förtydligande – jag sitter inte i arbetsmarknadsutskottet. I fråga om nyckelorden vill jag från statssekreteraren höra vad statssekreteraren den här gången menar med utanförskap och hur det ska mätas.

Anf.  85  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Vi står fast vid vår avvikande mening.

Anf.  86  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Det är naturligtvis som Lars Lilja säger så att EU-politik också är inrikespolitik. Det är alltså vår politik. Men att gå in i en diskussion om vad som för närvarande händer i den inhemska politiken är inte vad vi ska göra här i dag. Här ska vi tala om EU:s politik och vad den kommer att ha för implikationer.

Thomas Göransson måste kunna svara på Ulf Holms fråga.

Anf.  87  Departementssekreteraren THOMAS GÖRANSSON:

Det är inga ändringar i det dokument som gick till Coreper vad gäller utkastet till nyckelbudskapen. Det är samma dokument, men det har kommit ut en svensk version sedan dess.

Anf.  88  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Begreppet utanförskap är svårt att förmedla inom EU. Vi talar om social exclusion, och det är en väldigt viktig del i det arbete som bedrivs inom Epscorådet. Det kommer att vara en viktig del i vårt kommande ordförandeskap att minska social exclusion och föra en inkluderande politik. Det är vad jag kan kommentera i det här sammanhanget.

Anf.  89  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag nöjer mig inte med att statssekreteraren översätter det på engelska. Jag vill veta och förstå vad det betyder på svenska.

Anf.  90  Statssekreterare EVA UDDÉN SUNNEGÅRD:

Det är en diskussion som vi får ta i annat sammanhang. Här diskuterar vi EU:s politik och social exclusion.

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vet inte om det är så att statssekreteraren inte förstår vad jag säger, men så här är det. Ordet används på olika sätt olika gånger. Det ska ju vara ett nyckelord, och jag förstår att Sven Otto Littorin – om han piggnar till, han är sjuk i dag – kommer att hålla ett anförande om det. Det är därför jag vill veta vad man den här gången menar med utanförskap. Jag tycker att det är högst relevant vad gäller EU-politik. Statssekreteraren sade själv att det skulle vara ett nyckelord.

Jag vill inte ha det på franska, inte på engelska, jag vill ha det på svenska.

Anf.  92  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

De diskussioner som vi för här i dag gäller EU:s politik, och då ber jag att få referera till social exclusion, som är den term som används i hela EU-samarbetet för människor som står utanför arbetsmarknaden, människor som helt enkelt inte har ett jobb. De står utanför arbetsmarknaden. Det är alla de olika grupper som av olika skäl inte har ett jobb och som måste in i arbetsgemenskapen. Det kommer också att vara temat för det svenska ordförandeskapet.

Anf.  93  CHRISTINA AXELSSON (s):

Då menar man inte sjukskrivna, inte föräldralediga och så vidare, utan det är antalet arbetslösa. Är det så?

Anf.  94  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Det är inte så, och jag kan inte gå in djupare på detta än så. Social exclusion är ett väldigt luddigt begrepp som diskuteras ofta i EU-sammanhang. Man talar om att människor måste få vara i ett inkluderande samhälle. På olika sätt måste man se till att de faktiskt också hör hemma i samhället. Det finns även en social dimension i EU-sammanhangen i frågan.

Anf.  95  LARS LILJA (s):

Det vore ett ganska lämpligt uppdrag för dem som representerar Sverige i det här sammanhanget att ta fram en klar och tydlig EU-definition av vad social exclusion är för någonting så att vi vet vad vi pratar om och möjligtvis framöver kan jämföra äpplen och äpplen och inte äpplen och päron.

Anf.  96  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag kan inte föreställa mig att det är en definition som är det viktiga i det vi ska göra inom vårt EU-arbete. Det viktiga måste vara vad vi gör för att alla ska kunna vara med på arbetsmarknaden. Jag tror inte att man ska fastna i definitioner, för då är vi inne på helt fel spår.

Anf.  97  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Fru ordförande! Jag har uppfattat det så, men jag kan ha fel, att det är, som det står i de flesta handlingarna och som återkommer ständigt, långtidsarbetslösa, långtidssjuka, personer med utländsk bakgrund och unga som inte kommer in på arbetsmarknaden.

Anf.  98  VICE ORDFÖRANDEN:

Personer med utländsk bakgrund?

Anf.  99  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Ja, det står oftast så i de här handlingarna. Det tycker jag att jag har sett hundratals gånger i de handlingar som kommer från EU.

Anf.  100  LARS LILJA (s):

Jag tycker att det här är en ganska viktig fråga. Det här begreppet används i den politiska debatten både i Sverige och uppenbarligen också i EU. Då är det, tycker jag, otroligt viktigt att man vet vad man pratar om, vilka människor det handlar om. Eller slänger man sig bara med ett begrepp som verkar bra eller passande?

EU:s åtgärder och de svenska åtgärderna måste rikta in sig mot de personer som behöver rejält med stöd, och då måste vi veta vilka vi pratar om när vi använder de olika begreppen. Det var inte helt oviktigt i valrörelsen till exempel. För att vi ska kunna tala sanning och vara klara och konkreta med vad vi menar är det oerhört viktigt att vi har en definition av det här centrala begreppet i diskussionerna.

Anf.  101  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Det är 27 länder i EU. Alla har sina egna problem. Romerproblemet är ett väldigt stort problem för vissa länder. Det har vi inte i Sverige. Det betyder att människor som av olika skäl inte kommer in på arbetsmarknaden ingår i det vida begreppet social exclusion. Vårt ordförandeskap kommer inte att handla om att vi ska sälja ett svenskt begrepp. Vi måste ta hänsyn till hur det ser ut i hela EU. Social exclusion är ju inte något nytt i EU. Det handlar om att människor ska få jobb. De ska få tillträde till arbetsmarknaden.

Det är inte någon ny fråga. Den har man under alla år jobbat med inom EU.

Anf.  102  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Jag ska försöka att inte förlänga diskussionen.

När man inom EU pratar om detta definierar olika länder det lite olika. Även i Sverige har vi problem med romernas situation. Det är bra att diskutera vad man menar med social exclusion och utanförskap. Vi har fått ett antal olika definitioner här i dag på vad vi svenskar tror att det är. Jag tycker att det är en viktig fråga för att veta vilka åtgärder man ska sätta in.

Anf.  103  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag har lite svårt att fortsätta den här debatten.

Social exclusion betyder att man är utesluten från den sociala gemenskapen. Det kan betyda olika saker i olika länder. Vi måste förstå att 27 länder har olika syn på hur det drabbar en person att inte ha ett arbete. Det är därför vi ständigt diskuterar denna fråga.

Det handlar om att ge goda exempel, och det handlar om att ha en koordinering, men det handlar inte om lagstiftning. Det här ska ligga på medlemsstaterna och medlemsstaternas kompetens. Jag tror att det är oerhört viktigt att se till att alla människor i Europa, särskilt inom EU, får möjlighet till ett arbete.

Den mycket enkla beskrivningen är: Den som inte har ett arbete är utanför samhället och måste få en arbetsgemenskap. Det handlar inte bara om dem som är arbetslösa. Det handlar också om dem som aldrig ens varit inne på arbetsmarknaden och som aldrig fått förmånen att vara arbetslösa eftersom de inte ens är inne på arbetsmarknaden. De har levt i utanförskap i hela sitt liv. Det finns också många unga människor som aldrig fått tillträde till arbetsmarknaden.

Jag menar att Sverige som ordförandeland måste vara öppet för att det ser olika ut i olika länder.

Anf.  104  TOMAS TOBÉ (m):

Jag vill göra en kort kommentar.

Diskussionen när det gäller begreppet social exclusion är samma diskussion som vi har om flexicurity, som betyder väldigt många olika saker för olika länder. Det är en diskussion och ett förhållningssätt man får ha på EU-nivå.

Den inhemska diskussionen om utanförskap har vi ju dagligen i arbetsmarknadsutskottet. Den diskussionen kan vi ha där. Den diskussionen borde vi inte behöva ha här.

Anf.  105  LARS LILJA (s):

Vi fastnar kanske onödigt länge i den här frågan. Jag tycker ändå att den är viktig. Jag har försökt att avhålla mig från att ha den på ett nationellt plan.

Statssekreteraren pratar om vikten av att koordinera insatserna och vikten av att EU ska agera gemensamt. Det har vi pratat om när det gäller att möta finanskrisen eftersom det är då vi får störst effekt. Om vi ska klara det måste vi veta på vilket sätt vi ska agera så att vi verkligen gör detta koordinerat och gemensamt. Därför är det grundläggande att veta vad man menar med begreppet. Det är min definitiva ståndpunkt som socialdemokrat.

Vi har tidigare haft en avvikande mening i den här frågan. Den fullföljer vi givetvis.

Anf.  106  CHRISTINA AXELSSON (s):

Eftersom det var jag som startade detta vill jag påpeka att det var statssekreteraren som sade att man skulle göra ett inlägg med anledning av detta och att det skulle bli en prioritering i det svenska ordförandeskapet. Jag blir minst sagt orolig om man inte vet vad man pratar om och om man inte ens vet vilka mål man sätter upp under det svenska ordförandeskapet. Statssekreteraren behöver ju inte svara; det går bra att sitta och viska med kompisen.

Jag hoppas att statssekreteraren tar till sig detta och till nästa gång återkommer med vad man tänker säga under den här punkten utan att ludda till det.

Anf.  107  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Man funderar ibland på politikens möjligheter och svårigheter. Politik handlar ju om ambitioner. Det är väldigt tydligt i den inhemska debatten när vi inte ens kan definiera ett uttryck för att vi av olika skäl vill framstå som riddare för olika innehåll i ord.

Jag tror att det i den här frågan är viktigt att vi har en subsidiaritetstanke kopplad till hur detta ord uppfattas i olika länder med olika förutsättningar. Om vi har som ambition att vi ska klistra begrepp på andra länder får vi också vara öppna för att andra länder vill klistra etiketter för hur vi ska uppfatta olika ord.

När det inte är absolut nödvändigt med en konsensusuppfattning i ett explicit ord tror jag att vi ska värna subsidiariteten och arbeta med den som utgångspunkt.

Anf.  108  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Jag tycker möjligen att den här diskussionen är lite onödigt grinig. Diskussionen borde rimligen handla mer om vad vi ska göra för att se till att fler människor kommer i jobb och färre människor blir sjukskrivna. Det är det som rimligen måste vara politikens innehåll.

Om vi ska se på EU-samarbetet ett antal år tillbaka är den stora framgången att det här begreppet över huvud taget har förts in på den Europapolitiska agendan. Det är det som är grejen, att detta blir ett viktigt åtagande för Europeiska unionen att jobba med.

Precis som statssekreteraren säger tolkar olika länder detta begrepp lite olika. Det gäller också många andra EU-begrepp. Det är inte så konstigt eftersom verkligheten ser lite olika ut i olika länder.

Huvudpoängen med detta är att frågan om utanförskap – oavsett hur det exakt definieras av olika politiker och olika länder – har förts upp på den Europapolitiska agendan. Det är huvudpoängen.

Anf.  109  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag hoppas att vi kan lämna den här frågan nu. Den hör ju inte direkt till EU-dagordningen.

Jag vill referera till olika tolkningar av lagtext. Det kan handla om ungefär det här. Man lägger in olika värderingar. Politiker definierar ju inte lagtexten i detalj, utan den är oftast föremål för tolkningar. Så får man väl se sådana här definitioner också.

Det är inte något konstigt, menar jag, att vi kan lägga in olika tolkningar i ett ord.

Anf.  110  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag tycker att det har sagts väldigt mycket klokt i den här frågan i dag. Det viktiga är faktiskt vad vi ska göra. Vilka åtgärder kan vi ta till för att se till att fler människor finner en trygghet och får möjlighet till arbete? Det måste vara det övergripande målet för vårt arbete inom EU.

Anf.  111  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende med avvikande mening från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi går över till punkt 3 b, Meddelande från kommissionen.

Anf.  112  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag nämnde det inledningsvis. Jag började med 3 b. Om fru ordförande tillåter kan jag fortsätta med 3 c.

Anf.  113  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi måste först höra om det finns några frågor.

Anf.  114  ULF HOLM (mp):

Jag uppfattade inte regeringens position i 3 b. Jag trodde att det var 3 a som statssekreteraren redogjorde för. Det står ingenting om 3 b i de utsända handlingarna från departementet.

Anf.  115  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag har förstått det som att detta är ett underlag för en diskussion som ska föras. Det är inte något som vi ska ta ställning till i det här sammanhanget.

Anf.  116  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till 3 c, Gemensam rapport om sysselsättningen. Det här återkommer också varje år. Det har gått ut elektroniskt på svenska till ledamöterna.

Anf.  117  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Att reformera arbetsmarknader så att de bättre kan hantera omställningar har ju visat sig vara en god väg att gå. Enligt årets sysselsättningsrapport har reformer i kombination med en gynnsam konjunktur lett till bättre fungerande arbetsmarknader.

Medlemsländerna uppmanas i år att fortsätta att genomföra åtgärder som förbättrar balansen mellan trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Samtidigt betonar rapporten att den ekonomiska nedgången ändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden, varför årets rapport också uppmanar till kortsiktigt agerande i enlighet med den ekonomiska återhämtningsplanen.

Regeringen anser att Sverige kan ställa sig bakom rapporten.

Anf.  118  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Jag vill anmäla avvikande mening i den här frågan, precis som vi haft tidigare.

Anf.  119  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill också anmäla avvikande mening.

Anf.  120  ULF HOLM (mp):

Även jag anmäler avvikande mening.

Anf.  121  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag undrar om vår arbetsmarknadsminister kommer att göra något inlägg på den här punkten.

Jag vill uppmuntra statssekreteraren att förbereda arbetsmarknadsministern på att i så fall ta upp frågan om den svenska modellen, Laval och Rüffert, eftersom vi hörde att det inte stod på dagordningen förra gången.

Trots att vi har grillat arbetsmarknadsministern många gånger i interpellationsdebatter var han inte tillräckligt förberedd för att diskutera Lavalmålet. Jag hoppas att han är förberedd och kan göra ett inlägg om det den här gången.

Jag vill ha en kommentar av statssekreteraren.

Anf.  122  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Lavalmålet står inte på agendan inför det här mötet. Vi har just nu skickat ut hela utredningen på remiss. Därför skulle det vara mycket olyckligt om vi gav oss in i den diskussionen.

Vi väntar tills remissinstanserna har kommit med sina svar. Då kommer vi naturligtvis att presentera det inom EU.

Anf.  123  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet med avvikande mening från s, v och mp.

Vi har kommit till punkt 3 d, Förslag till rådets beslut om riktlinjer. Det här återkommer också varje år.

Anf.  124  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Kommissionen har föreslagit att sysselsättningsriktlinjerna behålls utan ändringar under 2009. Detta kan regeringen stödja då vi anser att stabilitet och kontinuitet i riktlinjerna är grundläggande för deras användbarhet.

Regeringen föreslår därför att Sverige kan ställa sig bakom förslaget.

Anf.  125  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Vi har tidigare haft avvikande mening på den här punkten och har det även i dag.

Anf.  126  JACOB JOHNSON (v):

Det gäller oss också.

Anf.  127  VICE ORDFÖRANDEN:

Och Miljöpartiet?

Anf.  128  ULF HOLM (mp):

Ja.

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN:

Då har vi noterat det.

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt också i det här ärendet. Precis som i tidigare ärenden har s, v och mp anmält avvikande mening.

Vi kommer då till punkt 3 e, Genomförande av strukturreformer enligt Lissabonstrategin.

Anf.  130  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Fru ordförande! Vad gäller rekommendationerna kan jag kort nämna att Sverige, precis som i fjol, inte har fått några rekommendationer. Sverige uppmanas dock att på sysselsättningsområdet fortsätta att främja sysselsättning och arbetskraftsdeltagande bland ungdomar, utrikes födda och personer som varit sjukskrivna.

Att kommissionen presenterat förslag till rekommendationer är positivt då det stärker Lissabonprocessen. Med detta sagt föreslår regeringen att Sverige ställer sig bakom även denna punkt på dagordningen.

Jag vill nämna att arbetet med genomförandet av Lissabonstrategin och de sysselsättningsrelaterade delarna av återhämtningsplanen efter Epscorådet kommer att följas upp på vårtoppmötet nu i mars.

Med anledning av det fortsatta ekonomiska läget och dess påverkan på sysselsättningen i Europa kommer ett extrainsatt toppmöte att äga rum i Prag i maj med fokus på arbetsmarknadsfrågor.

Anf.  131  LARS LILJA (s):

Vi har haft avvikande mening på denna punkt vid tidigare tillfällen, och vi har det även i dag.

Anf.  132  VICE ORDFÖRANDEN:

Såvitt jag förstår gäller det också Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ja.

Anf.  133  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag har en kort fråga. Under punkten 3 g kommer jämställdhetsrapporten att behandlas. Men jag tycker att jämställdhetsfrågorna är väldigt viktiga också under denna punkt. Jag undrar om man på något sätt kommer att diskutera detta eller om det är någonting som man bara lägger till handlingarna. I så fall tycker jag att det skulle vara värdefullt om arbetsmarknadsministern tog upp vikten av jämställdhet som inte minst denna rapport belyser.

Anf.  134  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag överlämnar ordet till Karin Bengtson på Integrations- och jämställdhetsdepartementet.

Anf.  135  Departementssekreteraren KARIN BENGTSON:

Nyamko Sabuni är inte här för att svara på frågor. Men vi kommer att uppmärksamma kopplingen mellan jämställdhet och ekonomisk tillväxt och sysselsättning under ordförandeskapet och ha en specifik konferens om det. Diskussioner om jämställdhetens betydelse i utanförskapsfrågan och på arbetsmarknaden är högst aktuella. Den diskussionen för vi kontinuerligt tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet.

Anf.  136  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det var jättebra, och jag tackar för det. Men det var inte svaret på min fråga. Min fråga var om arbetsmarknadsministern skulle göra något inlägg och i så fall om han hade tagit något intryck av den rapport som man har diskuterat mellan de olika departementen.

Anf.  137  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag kan inte exakt just nu i dag föregripa vad statsrådet kommer att säga. Men han brukar alltid lyfta fram hur viktigt det är att både kvinnor och män får plats på arbetsmarknaden, och jämställdhetsaspekten är naturligtvis väldigt viktig i detta sammanhang.

Anf.  138  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende, och det finns avvikande mening från s, v och mp.

Vi kommer då till punkt 3 f, Gemensam rapport om socialt skydd och social integration 2009. Vi vet att det inte är statssekreteraren som ansvarar för detta ärende. Men finns det något som statssekreteraren vill redogöra för?

Anf.  139  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG:

Jag tror att vi direkt kan svara på frågor om rapporten.

Anf.  140  VICE ORDFÖRANDEN:

Detta återkommer varje år, och det har varit i socialutskottet för information den 24 februari.

Anf.  141  ULF HOLM (mp):

Det har förts en diskussion om att man till exempel i Sverige skulle kunna flytta fram den europeiska socialfonden och använda pengar tidigare. Gäller det också andra länder så att det kan bli förändringar bland alla EU:s medlemsländer kring detta?

Anf.  142  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG:

Den frågan uppmärksammas i rapporten. Man kan därför säga att en diskussion pågår.

Anf.  143  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det står i rapporten på s. 8 under punkt 2 att en möjlighet till pappaledighet kan uppmuntra män att dela föräldraansvaret och annat omsorgsansvar lika med kvinnor.

Jag uppfattar det som att föräldraledighetsdirektivet säger att det är både mannen och kvinnan som har del av föräldraförsäkringen. Här låter det som om det bara är kvinnorna som har skydd när det gäller föräldraförsäkring enligt direktivet. Jag undrar vad som menas.

Anf.  144  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG:

Nej, tyvärr kan jag inte svara på frågan, men jag tar den med mig. Det är en olycklig formulering om det kan tolkas som Désirée Pethrus Engström säger. Men jag har tyvärr inget svar på frågan.

Anf.  145  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi kan då gå till beslut, och jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi kommer så till punkt 3 g, Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Detta är inte heller en Littorinfråga. Detta är den sjätte årliga rapporten.

Finns det något att tillägga här?

Anf.  146  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag har en fråga. På s. 7 i den rapport som vi har fått står det att för närvarande inrättas ett europeiskt jämställdhetsinstitut som kommer att tillhandahålla tekniskt stöd till EU-institutionerna och medlemsstaterna. Jag skulle vilja höra lite mer om det. Detta är någonting som i alla fall inte jag har följt. Jag skulle därför vilja ha lite mer information om hur det är tänkt, var den ska ligga och så vidare.

Anf.  147  Departementssekreterare KARIN BENGTSON:

Nyligen utsågs en direktör till institutet, och institutet kommer att ligga i Vilnius. Däremot har man ännu inte lokaler för institutet, men det arbetar man nu med under 2009. Jag vet att kommissionen håller på för fullt med att starta institutets verksamhet.

Anf.  148  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Jag måste göra en rättelse. Jag var för snabb tidigare. Det var under denna punkt som jag skulle ha gjort mitt förra yttrande.

Anf.  149  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns i alla fall inget svar.

Vi tackar för informationen under punkt 3 g.

Vi kommer då till punkt 3 h, Förberedelser inför det sociala trepartstoppmötet – information från ordförandeskapet.

Ingen begär ordet. Då tackar vi för informationen.

Vi kommer då till punkt 4, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning. Det gäller Europeiska fonden och globaliseringseffekterna.

Detta har skickats ut på svenska elektroniskt. Det har varit i arbetsmarknadsutskottet den 19 februari där vi hade avvikande mening. Det har också varit i EU-nämnden, men det var så länge sedan som 2006.

Anf.  150  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Det tjeckiska ordförandeskapet kommer på rådsmötet att presentera en lägesrapport om förhandlingen kring kommissionens förslag till reviderad globaliseringsfond. Rapporten presenteras mot bakgrund av den pågående förhandlingen om kommissionens förslag till reviderat regelverk för Europeiska globaliseringsfonden som presenterades den 16 december i fjol. Förslaget som utgör ett initiativ från kommissionen inom ramen för återhämtningsplanen för Europa syftar till att underlätta för medlemsstaterna att söka medel ur denna fond som bistår arbetstagare som har sagts upp på grund av globaliseringens effekter.

I rapporten informerar ordförandeskapet om den pågående förhandlingen i Europaparlamentet och rådet. Lägesrapporten identifierar också närmare de utestående frågorna som har kommit fram i förhandlingen i rådet. Det rör frågan om ett tillfälligt utvidgat tillämpningsområde, sänkt tröskelvärde för antalet nödvändiga uppsägningar samt frågan om höjd medfinansiering. Frågan om övergångsbestämmelser nämns också.

Vad gäller medlemsländernas ståndpunkter identifierar rapporten en rad länder som i förhandlingen reserverat sig mot kommissionens förslag. Sverige utgör ett av dessa länder.

I förhandlingarna som påbörjas i januari har regeringen motsatt sig de expansiva delarna i kommissionens förslag. Regeringen anser att de expansiva förslagen sammantaget riskerar att leda till att medlemsstaternas incitament att hantera omställning på ett genomtänkt sätt minskar.

Det föreslagna reviderade regelverket riskerar också att öka utnyttjandet av fondens medel, vilket på sikt riskerar att leda till krav på en översyn av budgetramen.

När en slutlig överenskommelse i frågan kan komma att ske är inte klart. Men som framkommer av ordförandeskapets lägesrapport har flera medlemsstater och Europaparlamentet understrukit behovet av ett snabbt antagande av den nya förordningen. Ordförandeskapet indikerar också i rapporten att målsättningen är en överenskommelse vid den första behandlingen i Europaparlamentet.

Avslutningsvis vill jag förtydliga att endast ordförandeskapets lägesrapport blir föremål för Epscorådets behandling på rådsmötet den 9 mars, inte förslaget till reviderad EGF-förordning. Ingen diskussion är att vänta på mötet, och regeringen har inga invändningar mot rapporten.

Anf.  151  VICE ORDFÖRANDEN:

Det känns som om vi bara ska tacka för informationen. Men först finns det några frågor.

Anf.  152  LARS LILJA (s):

Det känns lite förvirrat kring denna fråga. I handlingarna inför arbetsmarknadsutskottets sammanträde då denna fråga diskuterades var det tydligt att regeringen var helt emot denna förändring. Här är det en informationspunkt där regeringen säger att man står bakom rådets beslut. Jag tycker att det är oklart vad som egentligen gäller och vad som är regeringens ståndpunkt. Om jag jämför denna handling med den handling som vi hade på bordet inför arbetsmarknadsutskottets möte då vi diskuterade denna fråga måste jag säga att jag inte riktigt vet vad regeringens ståndpunkt är. Tills vidare kvarstår vår protokollsanteckning om avvikande mening från arbetsmarknadsutskottets möte. Jag är väl medveten om att detta inte är en beslutsfråga, men jag känner mig, som sagt var, något förvirrad.

Anf.  153  ULF HOLM (mp):

Jag är också lite förvirrad. I arbetsmarknadsutskottet fick vi information om att regeringen mycket väl kunde tänka sig att börja förhandla om vissa delar. Nyckelfrågan för regeringen var att man absolut inte ville gå med på en höjning från 50 till 75 procent i medfinansiering. Men andra delar kunde man diskutera.

I slutsatserna från ordförandeskapet står det att man från Sverige har lämnat en reservation mot hela förslaget. Samtidigt sitter statssekreteraren här och säger att rådet och Europaparlamentet har betonat en snabb överenskommelse. Det är lite svårt att få en snabb överenskommelse om Sverige är mot hela förslaget. Det måste betyda att Sverige kommer att rösta mot och gå emot. Då blir det knappast en snabb överenskommelse.

Det är alltså lite förvirrat här. S, v och mp har en avvikande mening om detta. Jag anmäler avvikande mening med tanke på regeringens förhandlingsupplägg, eller hur det nu brukar formuleras.

Anf.  154  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi får kanske ett klarläggande nu.

Anf.  155  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Skillnaden var att vi hade överläggningar i arbetsmarknadsutskottet om hur vi såg på dessa nya förslag vad gäller globaliseringsfonden. I Epscorådet kommer vi enbart att få en rapport om hur långt man har kommit i förhandlingarna. Jag redogör här enbart för det mål som man har, att det ska antas vid en första behandling i parlamentet. Såsom jag har förstått det i dag handlar det om att vi bara informerar om att vi kommer att få information om läget i förhandlingarna.

Men jag vill ändå ge ordet till Thomas Göransson eftersom det kan vara intressant för er som var med på mötet i arbetsmarknadsutskottet att höra om det har skett någon förändring sedan dess.

Anf.  156  Departementssekreteraren THOMAS GÖRANSSON:

När det gäller frågan om förhandlingsläget och det som står i rapporten finns det, precis som statssekreteraren betonar, utestående frågor. Det är de tre frågor som nämns. Det är utifrån dessa frågor som man jobbar vidare. Förhandlingarna måste föras utifrån ett realistiskt läge. Sverige kommer inte att få allting, och ingen kommer att få allt, utan det kommer att bli en kompromiss. Det är kring dessa utestående frågor som man kommer att fortsätta förhandlingarna och försöka finna en gemensam väg framåt, dels inom rådets förhandlingar som fortsätter nu efter detta möte, dels med parlamentet. Den stora nyckelfrågan gäller en ökning av medfinansieringsgraden. Men det handlar även om de andra två frågorna. Sedan finns också frågan om övergångsbestämmelser som är en fråga som ännu inte är avslutad.

Anf.  157  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det finns åtminstone fyra frågor kring vilka det är ganska viktigt för regeringen att vara med i diskussionerna. Jag tycker att det är rätt att regeringen har den svenska ekonomin för ögonen och att detta inte ska bli något som så att säga drar i väg. Alla partier har varit emot denna globaliseringsfond. Samtidigt är det ett prekärt läge, och självklart bör man, precis som regeringen skriver i sin ståndpunkt, vara öppen och flexibel i sitt sätt att se på denna fond.

Anf.  158  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Min fråga gällde att informationen till arbetsmarknadsutskottet var den 19 februari och dokumentet som vi har på bordet nu är från den 24 februari, och i det dokumentet står det att Sverige har lämnat reservation mot hela förslaget. Det var inte så vi uppfattade det på arbetsmarknadsutskottets möte fem dagar tidigare, utan där öppnades för en diskussion om en kompromiss. Det är det som förvånar mig, att det inte syns i den här rapporten till mötet den 9 mars.

Anf.  159  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag ska svara helt ärligt och öppet på den frågan. Det pågår en förhandling just nu, och i arbetsmarknadsutskottet, eftersom vi hade överläggningar, tyckte jag att det var på sin plats att jag ändå talade om för er var vi kunde tänka oss att gå vidare och på vilket sätt. Det är någonting som pågår just nu.

Det är helt korrekt uppfattat att när det gäller förändringarna inom globaliseringsfonden är det just medfinansieringsgraden, att den ska ligga kvar på 50 procent, som kommer att vara den mest prioriterade frågan för svensk del. Därmed har jag indirekt sagt hur en förhandling i det här sammanhanget skulle se ut från svensk sida.

Anf.  160  LARS LILJA (s):

Om det då är ett öppet förhandlingsupplägg, om det nu är så vid den här tidpunkten, vore det klädsamt om det fanns med som ett förhandlingsupplägg och inte, som det står här, att man är positivt inställd till att frågan lyfts fram. Det är ju det som gör att vi har lite problem med att ta ställning. Men nu är det, som sagt var, en informationspunkt så vi behöver inte ta ställning nu.

Anf.  161  VICE ORDFÖRANDEN:

Nej, inte med det som statssekreteraren säger nu. Vi kan inte vara säkra på att det här bara är en rapport som kommer att tas emot, utan här händer det saker hela tiden. Jag tänkte föreslå att vi tar en tvåa, det lite mjukare, som lyder att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Jag har noterat de avvikande meningarna från den här kanten.

Tycker Désirée Pethrus Engström att hon har fått svar på sina frågor?

Anf.  162  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Ja.

Anf.  163  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner då, som sagt, att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i den här frågan, eftersom det verkar ganska osäkert vad som händer och sker. Det finns också avvikande mening från s, v och mp.

Punkt 5 är Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet med flera. Det här är en ny fråga för EU-nämnden.

Anf.  164  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Fru ordförande! Vidare på Epscos dagordning återfinns kommissionens meddelande Ny kompetens för nya arbetstillfällen. Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden. Kommissionen har i rådsslutsatser från december 2007 uppmanats att påbörja ett arbete med att identifiera arbetsmarknadens framtida behov av utbildning och kompetens fram till 2020. Kommissionen presenterade därför ett meddelande om detta under hösten 2008.

Det tjeckiska ordförandeskapet har valt att anta rådsslutsatser för att ge stöd och riktning åt arbetet. Slutsatserna fokuserar på dels behovet av en bättre koppling mellan utbildning och arbetsmarknad, dels behovet av att kunna förutse skiftningar i arbetsmarknadens kompetensbehov.

Regeringen är positivt inställd till att frågan om arbetsmarknadens framtida kompetensbehov lyfts fram och stöder förslaget till rådsslutsatser.

Anf.  165  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Det här är, som sagt var, en helt ny fråga som vi inte har diskuterat tidigare, och vi har naturligtvis svårt att ta ställning. Dock kan man säga att det är svårt att ha några avvikande meningar om det kommissionen säger. Det har faktiskt gällt även andra dokument från kommissionen, där vi tycker att det som sägs verkar bra men har haft problem med att regeringen ställer upp på någonting som man tycker är bra och enligt vår uppfattning går hem och gör något annat. Det är på den grunden som vi tidigare har haft avvikande meningar vid ett antal tillfällen.

Det leder mig till den slutsatsen att jag nog vill framföra avvikande mening även i detta fall.

Anf.  166  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill bara fråga om de här rådsslutsatserna kommer att innebära någon förändring av den svenska politiken eller om man anser att Sverige agerar inom de slutsatser som finns här i rådsslutsatserna.

Jag vill också anmäla avvikande mening.

Anf.  167  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

EU-politik är också inhemsk politik, och naturligtvis tar vi till oss det som vi tycker att man kommer fram till på EU-nivå. Det är inget konstigt med det. Sedan kan vi ha olika tolkningar i Sverige, vad det betyder egentligen. Jag vet ju att vi har olika uppfattningar i vissa frågor – det är det som det handlar om. Men det är självklart att vi tar in det i den svenska politiken.

Anf.  168  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag menar om det finns något i de här rådsslutsatserna som regeringen tycker – inte vad Miljöpartiet tycker – att man bör implementera i Sverige, eller om man redan nu anser att Sverige lever upp till rådsslutsatserna, när det gäller kompetensutbildning etcetera.

Anf.  169  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Vi har samma frågetecken runt det här, så vi ansluter till avvikande mening.

Anf.  170  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag har inte för avsikt att här diskutera utbildningspolitiken och kompetensutvecklingen, utan jag överlåter det till dem som jobbar med de frågorna.

Anf.  171  ULF HOLM (mp):

Men ursäkta! Om Arbetsmarknadsdepartementet och ministern ska åka till Bryssel och anta ett rådsslutsatsdokument om kompetens för nya arbetstillfällen måste väl också statssekreteraren kunna svara på frågor om man anser att rådsslutsatserna ligger i linje med det Sverige genomför nu, eller om det finns något i de här slutsatserna som innebär förändring av den svenska politiken. Jag anser inte att det var en så svår fråga. Det trodde jag inte.

Anf.  172  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Ja, det ligger i linje med den svenska politiken.

Anf.  173  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag hade bara en liten fundering i en ordningsfråga efter Lars Liljas inlägg. Jag förstår att han egentligen ställer sig bakom det som är på gång i EU och som regeringen bejakar, men han anmäler ändå avvikande mening för att han drar kopplingen till hur Sverige sedan ska arbeta med de här frågorna internt.

Ska det inte handla om vad vi ska driva inom EU och om vi bejakar regeringens position eller inte? Är det inte det som vi kan ha avvikande mening om? Det var min fundering, rent formmässigt.

Anf.  174  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tror att Lars Lilja gärna vill svara på det.

Anf.  175  LARS LILJA (s):

Jag kan inte svara. Jag har egentligen samma uppfattning. Det här är, tycker jag, ett av de stora problemen just när det gäller de här frågorna kring arbetsmarknadspolitiken.

Vårt problem – det har jag tagit upp i utskottet några gånger – är ju att man antar olika slutsatser i EU, och sedan har vi ingen synpunkt på slutsatserna. Det finns naturligtvis den kopplingen till vad man gör på hemmaplan. Det känns svårt för oss, som är ganska kraftiga kritiker av den nuvarande arbetsmarknadspolitiken, att låta ett svenskt statsråd åka till ett rådsmöte och säga: Jo, men vi tycker att det här är jättebra, och jag har hela svenska riksdagens stöd för det vi gör nu och det jag tycker. Det är där som vi har ett problem.

Jag önskar också att jag visste exakt hur vi skulle hantera precis de här frågorna, där vi hamnar i gränslandet mellan vad vi tycker att man säger ja till och att man sedan gör något annat, enligt vårt sätt att se saken. Jag delar uppfattningen om problemet. Jag har tagit upp det här, och jag har tagit upp det på arbetsmarknadsutskottets möten några gånger, för att försöka hitta något slags väg att komma ur den här lite knepiga situationen. Jag håller med om att det inte är enkelt.

Anf.  176  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag vill ansluta till det som Staffan Danielsson säger i ordningsfrågan. Det jag utgår från är att vi ska fatta beslut om vilka ståndpunkter regeringen ska driva på Sveriges vägnar på ministerrådsmöten i Bryssel. Det är väl det som är vår uppgift här.

Jag håller med om att det finns ett politiskt problem här. Men det beror på att stora delar av det politiska arbetet inom det här området inte är lagstiftningsarbete, utan det är den samordningsmetod som tillämpas på det här området. Jag kanske inte ska ta upp hela diskussionen om vilka politiska krafter som drev på just för att den skulle införas i det europeiska samarbetet.

Det är klart att det också finns nackdelar med detta – det finns både fördelar och nackdelar med detta. En av nackdelarna med detta är att det ibland blir otydligheter med kopplingen mellan inhemsk politik och Europapolitik. Men det får vi leva med så länge den samordningsmetoden finns, menar jag.

Anf.  177  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Jag vill ansluta mig till det. Det är ju vår inställning till hur regeringen ska sköta förhandlingarna i Bryssel och inte hur vi eventuellt implementerar det i Sverige som vi ska förhandla om här. Det andra får vi ta i andra sammanhang. Annars kan vi sitta här i dagar och veckor.

Anf.  178  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag vill bara säga att när man sitter i Bryssel och förhandlar och vi i sak är överens om att EU har rätt ståndpunkt är det lite problematiskt om Sverige inte har en enig riksdag bakom sig. Då kan man ju tro att vi inte bejakar den ståndpunkten. Men det här får redas ut vartefter.

Anf.  179  VICE ORDFÖRANDEN:

Eftersom jag sitter som ordförande i dag vill jag bara säga att det egentligen är i arbetsmarknadsfrågor som sådana här diskussioner kommer upp. Annars är regeringens ståndpunkter och slutsatser väldigt klara. Men här är det inte riktigt lika klart. Det har vi hört i dag, till exempel vad olika begrepp betyder. Då kan man fundera över, om man åker ned med olika definitioner av begreppen, vad det är man kommer hem med.

Jag vill också säga att det emellanåt blir lagstiftning när det gäller EU. Vi vet ju att det kan göra ganska ont ibland med EU-lagstiftning. Det är inte bara det att man kan säga att det här är en diskussionsklubb, utan det kan bli väldigt påtagligt för oss.

Sedan är det faktiskt så – och det gällde nog även förra perioden – att minoriteten har rätt att anmäla avvikande mening eller tycka annorlunda egentligen när man vill. Det är intressant att det är just i den här frågan som det alltid blir lite besvärligt att förhålla sig. Jag tycker inte att vi har samma diskussion vid andra ministerråd.

Anf.  180  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det regeringen ska göra är att stödja förslaget till rådsslutsatser, och det är det vi tar ställning till. Då funderar jag: Är Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet emot de här rådsslutsatserna, eftersom man inte ställer sig bakom att de ska antas? Jag begriper inte heller.

Anf.  181  VICE ORDFÖRANDEN:

Nu känns det som att vi är inne på andra varvet i den här diskussionen.

Anf.  182  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det vi ska göra är att ta ställning till om vi ska godkänna att ministern ska godkänna rådsslutsatserna eller inte. De här rådsslutsatserna bygger på ett kommissionsdokument från förra året om framtidens arbetsmarknadsbehov, 2020 och så vidare, och i de slutsatserna finns allmänna formuleringar. Miljöpartiet anser att de inte är tillräckligt konkreta, att man inte tar in diskussionen om den svenska modellen, vem som ska vara ansvarig för kompetensutvecklingen, om det är företagens ansvar eller om staten ska ha ansvar och så vidare.

Den problematiken ser olika ut i de 27 medlemsstaterna, och då anser jag att slutsatserna som finns på s. 57–58 inte är tillräckligt tydliga och inte tar hänsyn till den svenska modellen. Därför anmäler vi avvikande mening. Var det tydligt nog för majoriteten?

Anf.  183  LARS LILJA (s):

Vi kommer in på det här med den öppna samordningsmetoden. Då är vi tillbaka – då har vi snurrat varvet färdigt. Det är då man diskuterar hur man implementerar de här rådsslutsatserna i verkligheten. Då får vi också det här problemet, därför att det är egentligen där vi inte är överens. Vi kan vara överens om skrivningen, men vi är inte överens om hur den nuvarande regeringen hanterar de här rådsslutsatserna. Sedan har vi den öppna samordningsmetoden, när man åker ned och berättar hur vi gör i Sverige. Där har man egentligen inte heller vårt stöd i den diskussionen.

Det här är en knepig fråga, som sagt var, men jag står fast vid vad jag har sagt tidigare.

Anf.  184  VICE ORDFÖRANDEN:

Det här är en etta, och det betyder att jag sammanfattningsvis finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet och att det är avvikande mening från s, v och mp.

Då kommer vi till punkt 6, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet med flera. Den var i EU-nämnden den 12 december, och då var det en informationspunkt.

Anf.  185  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Fru ordförande! Sverige välkomnar förslaget till slutsatser som tagits fram utifrån de diskussioner som ägde rum vid informella Epsco den 22–23 januari 2009 då de ligger väl i linje med de behov som finns för att främja en ökad rörlighet hos arbetskraften inom EU. Utgångspunkten är den rapport EU-kommissionen presenterade i november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar. Rapporten är en uppföljning av hur övergångsreglerna för arbetskraft har fungerat i samband med EU:s två senaste utvidgningar, i januari 2007 respektive i maj 2004.

Anf.  186  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Jag riskerar kanske att vara tjatig nu, och statssekreteraren har kanske redan räknat ut vad jag kommer att fråga om, nämligen om det möjligtvis kan vara lämpligt vid den här punkten att ta diskussionen om arbetstagarnas rättigheter, om konsekvenser av Lavaldomen och om likabehandling.

Anf.  187  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag får information här om att vi inte förväntar oss någon diskussion över huvud taget under denna punkt, och inget medlemsland kommer att ha någon synpunkt under denna punkt.

Anf.  188  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! När man läser rådsslutsatserna står det under punkt 39 på s. 10, eller vad det kan vara, just om att skydda arbetstagarnas rättigheter. Europaparlamentet säger också att fri rörlighet emellertid kräver likabehandling vilket enligt parlamentet inte längre kan garanteras efter EG-domstolens domar i Laval och Rüffert och så vidare. Vi Socialdemokrater delar den åsikten. Vi hoppas att arbetsmarknadsminister Littorin också gör det. Det är dock lite oklart egentligen om det är så, för man väntar på remissvaren vad jag förstår. Men jag tror att även om inget annat land lyfter upp frågan i den här punkten finns det möjlighet för Sverige att göra detta.

Frågan är varför man inte gör det.

Anf.  189  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

För det första tror jag inte att det är någon tveksamhet om att arbetsmarknadsministern stöder arbetstagarnas rättigheter. Vi kämpar ständigt för att få fram den svenska modellen nere i EU och trycker på detta. Det vill jag bara säga som en inledning.

För det andra tror jag också att man nu ska börja fundera på att vi ska ta över ett ordförandeskap. Jag tror att vi ska börja fundera mer i termer av vad som gäller för hela EU och inte alltid försöka föra fram hur det ser ut i Sverige och vad som är det bästa för Sverige. Jag försöker själv nu att lära mig att se på EU-frågorna ur ett EU-perspektiv när Sverige nu är kommande ordförandeland. Det är faktiskt en ganska svår process att inse att man nu är ordförande i hela EU och inte kommer att kunna driva bara Sveriges frågor.

Anf.  190  LARS LILJA (s):

Tyvärr måste jag tjata. Nu säger statssekreteraren att detta är en fråga som Littorin i alla sammanhang försvarar. Varje gång vi ställer frågan om Littorin eller statsministern ska ta upp de här frågorna är svaret att det då inte är lämpligt. Därför måste min fråga bli: Är det så att arbetsmarknadsministern har tagit upp den här frågan ett antal gånger utan att det har återrapporterats eftersom statssekreteraren nu säger att han gör det vid så många tillfällen?

Sedan är inte detta en svensk fråga. Det heter ju Laval, Rüffert, Viking – alltså är det ett stort antal länder som har uttryckt problem kring detta. Jag såg en lista på sju åtta länder, bland annat Tyskland – som inte är så litet i EU-sammanhang – som är bekymrade över de här frågorna. Så det är ingen svensk fråga. Det är naturligtvis en europeisk fråga av högsta dignitet att försvara arbetstagares rättigheter och säkra likabehandling av dem.

Jag vill bestämt hävda att det är en viktig fråga, och det är absolut ingen svensk fråga, så man borde ta upp den på ett tydligare sätt än vad man gör nu.

Anf.  191  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag tror att vi talar förbi varandra och att vi missförstår lite grann vad detta handlar om. När det gäller Laval, Rüffert och Viking och då framför allt Laval har vi sagt att nu har vi en konsultationsprocess som pågår i Sverige. Vi har remissinstanser som kommer att komma in med besked om hur de ser på det hela, och vi kommer att ta ställning till vad remissinstanserna tycker och sedan utforma vårt förslag utifrån detta. Där är det helt korrekt att vi har sagt att vi måste låta konsultationsprocessen ha sin gång. Det är helt riktigt. Men i andra sammanhang, och i de sammanhang där vi diskuterar lagstiftning på detta område, är det alltid så att arbetsmarknadsministern stöder den svenska modellen och ser till att arbetstagarnas rättigheter tas till vara.

Anf.  192  STAFFAN DANIELSSON (c):

Det här är en rapport om hur detta har fungerat i samband med utvidgningarna. Det är glädjande att konstatera att den oro som fanns, inte minst från socialdemokraternas sida, var obefogad. Öppenheten och EU:s kraft i att välkomna varandra har varit positiv och var inget stort hot. Det är den ena biten.

Den andra biten, att det ska vara bra regelverk för det som Lavaldomen har handlat om och så vidare, är någonting som vi utreder, återkommer till och som vi inte kan ta upp vid varje enskilt möte. Jag ville bara säga det.

Anf.  193  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi till beslut, och här är det fråga om att finna en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då måste jag fråga om det finns någon avvikande mening. Socialdemokraterna?

Anf.  194  LARS LILJA (s):

Ja.

Anf.  195  VICE ORDFÖRANDEN:

Vänsterpartiet?

Anf.  196  JACOB JOHNSON (v):

Ja.

Anf.  197  VICE ORDFÖRANDEN:

Miljöpartiet?

Anf.  198  ULF HOLM (mp):

Nej.

Anf.  199  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende med avvikande mening från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Vi går vidare till punkt 7, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv med mera. Detta är en ny fråga, och den har varit i arbetsmarknadsutskottet den 27 november 2008, och den har också varit där den 19 februari 2009, men den är ny i EU-nämnden.

Anf.  200  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Kommissionen ser just nu över gällande lagstiftning med syfte att göra det enklare att förena arbetsliv med privatliv och familjeliv. Som en del i detta arbete har kommissionen föreslagit ändringar i det gällande mammaledighetsdirektivet. Förslaget innehåller ett antal ändringar. Bland annat föreslås en utökad mammaledighet från 14 till 18 veckor varav sex veckor ska vara obligatoriska direkt efter förlossningen. I dag gäller två veckor. Ersättningen bör vara 100 procent av lönen vid sådan ledighet, men medlemsstaterna kan sätta ett tak motsvarande sjukersättningen.

Skydd mot uppsägning och rätt att få tillbaka samma arbete eller ett arbete med motsvarande villkor efter ledighet stärks. Rätt att under eller efter ledighet begära ändringar i arbetstider och arbetsförhållanden föreslås. Arbetsgivaren måste överväga sådana ändringar men har ingen skyldighet att genomföra dem.

Regeringens allmänna inställning är att eventuell ny EG-lagstiftning på detta område inte ska medföra att väl fungerande och generösa system för föräldrapenning och föräldraledighet måste ändras. Ledighet bör vara en rättighet och inte ett tvång. Regeringen är därför emot obligatorisk ledighet. För att främja jämställdheten på arbetsmarknaden är det viktigt att föräldraledigheten är flexibel så att kvinnor kan gå tillbaka till arbetet efter förlossningen när de vill och att män kan vara lediga när barnen är små.

Förhandlingar i sak pågår, och på rådet den 9 mars kommer det att föras en policydiskussion.

Anf.  201  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

I det engelska dokumentet som ligger bilagt här står det på s. 81 – det är kommissionens förslag i sista strecksatsen och sista stycket – följande: ”the european social partners are conducting negotiations on certain family leave arrangements excluding maternity leave”. Vad är detta?

Jag skulle bara vilja ha en förklaring, för jag tycker inte att jag hittar någon förklaring i den svenska texten på vad detta kan innebära.

Anf.  202  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag undrade mest om det har skett några förhandlingsförändringar sedan informationen gavs i arbetsmarknadsutskottet.

Anf.  203  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Jag ber att få ge ordet till Per Ewaldsson.

Anf.  204  Kanslirådet PER EWALDSSON:

När det gäller den första frågan är det ett annat direktiv det handlar om. Det är alltså föräldraledighetsdirektivet som finns sedan 90-talet. Det pågår sedan en tid tillbaka en förhandling mellan arbetsmarknadens parter om att ändra i det direktivet. Direktivet baseras ursprungligen på en överenskommelse – ett kollektivavtal – mellan arbetsmarknadens parter, så det är en hänvisning till den förhandlingen kan man säga.

Så till den andra frågan om vad som har hänt sedan detta senast var uppe. Det man kan konstatera är att det har blivit ännu tydligare, tror jag att man kan säga, att direktivet, och förslagen i det, är väldigt ifrågasatt av många länder, inte bara av Sverige. Det är ett antal länder som har svårigheter med de här förslagen om att bygga ut mammaledigheten och få det att fungera med föräldraledighetssystemen i olika länder.

Anf.  205  VICE ORDFÖRANDEN:

Detta är en riktlinjedebatt, så jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför förhandlingarna.

Då kommer vi till övriga frågor. Finns det någon sådan som statssekreteraren särskilt vill nämna?

Anf.  206  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD:

Vi har ingenting att säga på den punkten.

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi så mycket och ber om vår hälsning till arbetsmarknadsminister Littorin och hoppas att han sköter representationen i Bryssel på bästa sätt.

Innehållsförteckning

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor 1

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m) 1

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  4  MONICA GREEN (s) 3

Anf.  5  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  6  Finansminister ANDERS BORG (m) 4

Anf.  7  FREDRIK OLOVSSON (s) 6

Anf.  8  MONICA GREEN (s) 6

Anf.  9  STAFFAN DANIELSSON (c) 6

Anf.  10  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  11  Finansminister ANDERS BORG (m) 7

Anf.  12  MONICA GREEN (s) 9

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m) 9

Anf.  14  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (m) 9

Anf.  16  BJÖRN HAMILTON (m) 10

Anf.  17  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 11

Anf.  19  Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf.  20  MONICA GREEN (s) 12

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  22  VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf.  23  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  24  STAFFAN DANIELSSON (c) 15

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (m) 15

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN 16

Anf.  27  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  28  MONICA GREEN (s) 17

Anf.  29  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  30  MONICA GREEN (s) 17

Anf.  31  Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf.  32  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  33  Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf.  34  MONICA GREEN (s) 17

Anf.  35  Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf.  36  MONICA GREEN (s) 18

Anf.  37  Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf.  38  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  39  Finansminister ANDERS BORG (m) 19

Anf.  40  TOBIAS KRANTZ (fp) 19

Anf.  41  Finansminister ANDERS BORG (m) 19

Anf.  42  VICE ORDFÖRANDEN 19

Anf.  43  Finansminister ANDERS BORG (m) 19

Anf.  44  FREDRIK OLOVSSON (s) 20

Anf.  45  ULF HOLM (mp) 20

Anf.  46  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 21

Anf.  47  Finansminister ANDERS BORG (m) 21

Anf.  48  VICE ORDFÖRANDEN 21

Anf.  49  Finansminister ANDERS BORG (m) 22

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  51  Finansminister ANDERS BORG (m) 22

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN 23

Anf.  53  CARINA OHLSSON (s) 23

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  55  BJÖRN HAMILTON (m) 24

Anf.  56  Finansminister ANDERS BORG (m) 24

Anf.  57  VICE ORDFÖRANDEN 25

Anf.  58  Finansminister ANDERS BORG (m) 25

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN 25

Anf.  60  Finansminister ANDERS BORG (m) 26

Anf.  61  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  62  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 26

Anf.  63  MONICA GREEN (s) 26

Anf.  64  Finansminister ANDERS BORG (m) 26

Anf.  65  Departementsrådet PETER SANDWALL 27

Anf.  66  VICE ORDFÖRANDEN 27

2 §  Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning och socialpolitik) 28

Anf.  67  VICE ORDFÖRANDEN 28

Anf.  68  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 28

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN 29

Anf.  70  LARS LILJA (s) 29

Anf.  71  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  72  VICE ORDFÖRANDEN 29

Anf.  73  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 29

Anf.  74  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 30

Anf.  75  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG 30

Anf.  76  LARS LILJA (s) 30

Anf.  77  ULF HOLM (mp) 30

Anf.  78  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  79  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 31

Anf.  80 VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  81  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 31

Anf.  82  LARS LILJA (s) 32

Anf.  83  ULF HOLM (mp) 32

Anf.  84  CHRISTINA AXELSSON (s) 33

Anf.  85  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 33

Anf.  86  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 33

Anf.  87  Departementssekreteraren THOMAS GÖRANSSON 33

Anf.  88  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 33

Anf.  89  CHRISTINA AXELSSON (s) 33

Anf.  90  Statssekreterare EVA UDDÉN SUNNEGÅRD 33

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s) 33

Anf.  92  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 34

Anf.  93  CHRISTINA AXELSSON (s) 34

Anf.  94  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 34

Anf.  95  LARS LILJA (s) 34

Anf.  96  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 34

Anf.  97  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 34

Anf.  98  VICE ORDFÖRANDEN 34

Anf.  99  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 34

Anf.  100  LARS LILJA (s) 34

Anf.  101  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 35

Anf.  102  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 35

Anf.  103  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 35

Anf.  104  TOMAS TOBÉ (m) 36

Anf.  105  LARS LILJA (s) 36

Anf.  106  CHRISTINA AXELSSON (s) 36

Anf.  107  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 36

Anf.  108  TOBIAS KRANTZ (fp) 37

Anf.  109  BJÖRN HAMILTON (m) 37

Anf.  110  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 37

Anf.  111  VICE ORDFÖRANDEN 37

Anf.  112  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 37

Anf.  113  VICE ORDFÖRANDEN 37

Anf.  114  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  115  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 38

Anf.  116  VICE ORDFÖRANDEN 38

Anf.  117  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 38

Anf.  118  LARS LILJA (s) 38

Anf.  119  JACOB JOHNSON (v) 38

Anf.  120  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  121  CHRISTINA AXELSSON (s) 38

Anf.  122  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 38

Anf.  123  VICE ORDFÖRANDEN 39

Anf.  124  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 39

Anf.  125  LARS LILJA (s) 39

Anf.  126  JACOB JOHNSON (v) 39

Anf.  127  VICE ORDFÖRANDEN 39

Anf.  128  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN 39

Anf.  130  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 39

Anf.  131  LARS LILJA (s) 40

Anf.  132  VICE ORDFÖRANDEN 40

Anf.  133  CHRISTINA AXELSSON (s) 40

Anf.  134  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 40

Anf.  135  Departementssekreteraren KARIN BENGTSON 40

Anf.  136  CHRISTINA AXELSSON (s) 40

Anf.  137  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 40

Anf.  138  VICE ORDFÖRANDEN 40

Anf.  139  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG 41

Anf.  140  VICE ORDFÖRANDEN 41

Anf.  141  ULF HOLM (mp) 41

Anf.  142  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG 41

Anf.  143  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 41

Anf.  144  Kanslirådet JOHANNA MÖLLERBERG 41

Anf.  145  VICE ORDFÖRANDEN 41

Anf.  146  CHRISTINA AXELSSON (s) 41

Anf.  147  Departementssekreterare KARIN BENGTSON 42

Anf.  148  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 42

Anf.  149  VICE ORDFÖRANDEN 42

Anf.  150  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 42

Anf.  151  VICE ORDFÖRANDEN 43

Anf.  152  LARS LILJA (s) 43

Anf.  153  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  154  VICE ORDFÖRANDEN 43

Anf.  155  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 43

Anf.  156  Departementssekreteraren THOMAS GÖRANSSON 44

Anf.  157  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 44

Anf.  158  ULF HOLM (mp) 44

Anf.  159  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 44

Anf.  160  LARS LILJA (s) 45

Anf.  161  VICE ORDFÖRANDEN 45

Anf.  162  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 45

Anf.  163  VICE ORDFÖRANDEN 45

Anf.  164  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 45

Anf.  165  LARS LILJA (s) 45

Anf.  166  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  167  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 46

Anf.  168  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  169  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 46

Anf.  170  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 46

Anf.  171  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  172  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 47

Anf.  173  STAFFAN DANIELSSON (c) 47

Anf.  174  VICE ORDFÖRANDEN 47

Anf.  175  LARS LILJA (s) 47

Anf.  176  TOBIAS KRANTZ (fp) 47

Anf.  177  BJÖRN HAMILTON (m) 48

Anf.  178  STAFFAN DANIELSSON (c) 48

Anf.  179  VICE ORDFÖRANDEN 48

Anf.  180  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 48

Anf.  181  VICE ORDFÖRANDEN 48

Anf.  182  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  183  LARS LILJA (s) 49

Anf.  184  VICE ORDFÖRANDEN 49

Anf.  185  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 49

Anf.  186  LARS LILJA (s) 49

Anf.  187  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 49

Anf.  188  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 50

Anf.  189  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 50

Anf.  190  LARS LILJA (s) 50

Anf.  191  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 50

Anf.  192  STAFFAN DANIELSSON (c) 51

Anf.  193  VICE ORDFÖRANDEN 51

Anf.  194  LARS LILJA (s) 51

Anf.  195  VICE ORDFÖRANDEN 51

Anf.  196  JACOB JOHNSON (v) 51

Anf.  197  VICE ORDFÖRANDEN 51

Anf.  198  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  199  VICE ORDFÖRANDEN 51

Anf.  200  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 52

Anf.  201  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 52

Anf.  202  ULF HOLM (mp) 52

Anf.  203  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 52

Anf.  204  Kanslirådet PER EWALDSSON 52

Anf.  205  VICE ORDFÖRANDEN 53

Anf.  206  Statssekreterare EVA UDDÉN SONNEGÅRD 53

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN 53