Fredagen den 6 juni 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:28

1 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 11 och 12 juni 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde den 6 juni öppnat. Jag hälsar jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt och börjar med en rapportering från det senaste ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack! Det var den 26–27 maj som vi hade det senaste mötet i jordbruks- och fiskerådet. Vi fick då information från kommissionär Fischler om den vetenskapliga rundabordskonferens som man då hade haft om samexistens mellan genetiskt modifierade grödor och konventionella och ekologiskt odlade grödor. Det hade uppenbarligen varit en ganska livlig tillställning där olika synpunkter hade brutits mot varandra. Men det var en bra redovisning, och slutsatsen var att det finns olika förutsättningar i medlemsländerna men att det är rimligt att ändå diskutera en strategi för hur gemenskapen ska förhålla sig till samexistensproblematiken. Kommissionen skulle komma tillbaka i den frågan. Det var i stort sett den svenska hållningen.

Man kunde se att det var några länder som ville ha lösningar på gemenskapsnivå. Mer än en handfull länder hade den synpunkten. Sverige och Storbritannien redovisade då i sina positioner en mer avvaktande hållning till att ha regler på gemenskapsnivå. Vi säger att vi ska ha en strategi för hur vi ska hantera frågorna på gemenskapsnivå. Men frågan kommer tillbaka.

På punkten om fiskeansträngningarna i de västliga vattnen förefaller det som vi har ett mycket svårlösligt problem i relationen mellan Spanien, Portugal och Irland. Från svensk sida ger vi vårt stöd till kommissionens förslag, som vi menar är en rimlig lösning. Det utgår ju också från försiktighetsprincipen när det gäller fiskeansträngningarna i det här området, som man kallar för den irländska boxen.

Bland övriga frågor fick vi skriftlig information om möjligheten att upprätta en positiv lista över foderråvaror, om en ny förordning om foderhygien, om BSE och om varningssystem för livsmedel och foder. Under punkten Övrigt tog också Tyskland upp frågan om förslag från kommissionen när det gäller djurtransporter. Österrike och Frankrike tog upp problematiken om lönsamheten inom grisproduktionen. Det var relaterat till den svaga dollarkursen.

Detta var en kort sammanfattning av vad som togs upp.

Anf.  3  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Jag vill bara göra en kort markering, nämligen att det finns all anledning att backa upp den position som Sverige har när det gäller att se till att få en lösning på fiskefrågorna i den här boxen, så att man förebygger en utfiskning där så långt det är möjligt. Jag kan på något sätt ana att om man skulle släppa krafter från Spanien och andra fria så har vi snart utfiskat även där. Det finns alltså all anledning att understödja den linjen.

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för rapporten och går in på dagordningen. Vi börjar med avsnittet som handlar om jordbruk och punkt 3, som är en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Frågan var uppe i EU-nämnden senast den 23 maj.

Anf.  5  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det finns egentligen inget nytt att berätta om paketlösningar när det gäller reformen i dess helhet. Vi har en högnivågrupp där vår representant är statssekreterare Ingrid Pettersson. Hon leder delegationen från vår sida. Gruppen har möten just i dag, och man diskuterar framför allt en del tekniska frågor och lösningar på tekniska problem. Men i de principiella frågorna om frikopplingen, där ju olika lösningar har diskuterats i form av nationellt kuvert eller partiell frikoppling, har vi inte fått något ytterligare underlag. Vi vet inte vad som kommer upp på mötet.

Vi har en samling i plenum klockan tre första dagen, alltså på onsdagen. Då kan det komma att presenteras förslag till kompromisser. Men vi har inga indikationer i dag på vad de kompromisserna kan innehålla.

Den svenska positionen ligger fast. Den har föredragits här vid ett flertal tillfällen, så jag tänkte inte gå in på den igen. Det är läget för dagen.

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det är förvånande att vi närmar oss halvårsskiftet och att det inte händer någonting på området. Men vi får väl avvakta och se.

Jag vill återigen understryka Kristdemokraternas inställning. Vi delar inte regeringens uppfattning om att frikoppling är en bra modell för en långsiktig produktion inom jordbruket. Vi ser det som ett sätt att dra undan allt stöd från svenskt jordbruk. I en sådan situation menar vi att det blir väldigt svårt – och inte bara svårt utan omöjligt – för stora delar av svenskt jordbruk att konkurrera ekonomiskt. Då ska vi, visserligen med kanske bättre maskinella utrustningar men med en timlön på 70–90 kr, konkurrera med andra länder som för samma produktion får betala 10–15 kr för närvarande.

Det innebär rimligen, vad jag förstår, att Sverige mycket målmedvetet går in för att importera stora delar av våra baslivsmedel i framtiden. Jag vill ställa en fråga till konsument- och jordbruksministern om detta. Man kan naturligtvis göra så, och i stället för att betala över skattsedeln betala i butiken. Det kan vi också gå med på. Men vi kommer ju att på ett helt annat sätt sakna kontroll över kvaliteten på våra livsmedel om vi ska importera dem jämfört med den miljö som vi känner i Sverige i dag för svenska baslivsmedel. Är inte detta ett konsumentintresse, som borde diskuteras samtidigt som man avvecklar jordbrukspolitiken? Det är ju definitivt ett konsumentintresse och inte bara ett bondeintresse. Hur ser konsument- och jordbruksministern på detta?

Anf.  7  LARS LINDBLAD (m):

Det måste efter den här föredragningen vara svårt att sammanfatta med att säga att EU-nämnden ställer upp på den föreslagna framställan. Det är ganska många faktorer som är osäkra. Det finns till exempel mängder med förslag om hur en frikoppling skulle kunna se ut. Det är alltså oerhört svårt för EU-nämnden att förhålla sig till detta inför nästa veckas råd.

Jag vill lyfta fram några principer i sammanhanget. Regeringen ska inte i detta förhandlingsspel riskera produktionsjordbrukets förutsättningar och den nödvändiga strukturrationalisering som sker ute. Man ska inte ställa upp på principer som ytterligare försvagar äganderätten, till exempel inom ramen för frikopplingen.

Jag vill också säga att vi inte är glada för moduleringen som sådan, eftersom vi ser den som ett sätt att bibehålla höga stödnivåer. Det skulle vara betydligt bättre med en rak degressivitet.

När det gäller nationellt kuvert är jag också rädd för att det skulle kunna användas som ett led i en renationalisering av jordbrukspolitiken som vi inte stöder. Jag skulle vilja ställa frågan till ministern om hur stort ett nationellt kuvert kan bli innan det tenderar att bli en renationalisering.

I det fall man kommer fram till att man ska leda över pengar till ytterligare miljöstöd vill jag lyfta fram principen om att det måste grundas på objektiva kriterier och inte inriktas på produktionsmetoder. Det skulle vara mycket olyckligt.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare på talarlistan vill jag kommentera att nämnden har fått en sammanställning som kansliet har gjort av den tjocka promemorian. Vi har också själva gjort en sammanfattning av de viktigaste ståndpunkterna. Vi har alltså material. Jordbruksministern har ju också sagt att den svenska ståndpunkten gäller. Vi har alltså ett underlag på det som vi har diskuterat tidigare. Där har vi också uttalat att vi stöder det fortsatta arbetet. Det finns alltså en sammanfattning av den svenska ståndpunkten som nämnden har fått sig utdelat och utsänd.

Anf.  9  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Det är mycket som måste hända här nu i juni månad. Det ser kanske lite mörkt ut med förhandlingarna, och jag tror att vi är många som ställer oss lite frågande till om det verkligen går att få en lösning i juni.

Min första fråga är: Bedömer ministern att man kan lösa detta endast den 11 och 12, eller kommer mötet att förskjutas? Jag hörde att det finns tolkning avsatt för torsdag, fredag, lördag och så vidare. Det kanske drar ut över helgen. Det kanske också blir så att vissa av frågorna lyfts över till toppmötet i Thessaloniki. Hur ser ministern på det?

Överlag står vi bakom regeringens upplägg. Vi tycker att det är viktigt att man försöker eftersträva en enkelhet och en begriplighet i förslaget. Det är också bra med det nationella kuvertet och att det förhoppningsvis blir 10 %. Det är bra att ministern också driver på detta med glesbygdskriterier till exempel. Vi hoppas på att det blir en framgång.

Vi hoppas även att det kan bli en överflyttning mot miljö- och lansbygdsutvecklingen, det vill säga att vi kan värna det öppna landskapet och djurhållningen. Det är viktiga saker. Vi tror att detta kan leda till något positivt – att kampen kan bli bättre inom EU. Det finns mycket att göra. Men jag är lite orolig för om det verkligen går att lyckas med detta i juni månad.

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag behöver inte upprepa Centerpartiets ståndpunker. De är väl kända av jordbruksministern. Vi har träffats några gånger förut.

Jag vill bara stryka under att man ska göra övergångstiden – om det nu blir en frikoppling – så lång som möjligt så att man hinner anpassa jordbruket och förutsättningarna och även se till att konsumentintressena bevakas på ett positivt sätt.

Jag stöder också regeringens arbete med att få in glesbygdskriteriet. Det är ju en viktig fråga för många delar av Sverige. Det finns både i norra och inte minst i södra Sverige gleshetskriterier som man kanske inte tänker på i övriga delar av Europa.

För övrigt står jag bakom våra tidigare uttalade ståndpunkter.

Anf.  11  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! I miljö- och jordbruksutskottet har vi haft en arbetsgrupp som har följt hela frågan. På så sätt har vi fått en unik chans att sätta oss in i de här frågorna, som har varit – i alla fall för mig – komplicerade. Det hela har tagit ganska lång tid.

Jag ställer samma fråga som Sven-Erik Sjöstrand: Vad kommer nu att hända? Blir det något avgörande på det här ministerrådsmötet, eller hur kan vi se framtiden an?

Från den socialdemokratiska gruppen delar vi helt regeringens ståndpunkter i frågan, och det har vi också meddelat i arbetsgruppen.

Jag tycker att de talepunkter som vi fick med rapporten är bra att ha också när man själv ska sätta sig ned och diskutera de här frågorna.

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp):

Folkpartiet instämmer i allt väsentligt i regeringens position.

Jag vill understryka att det inte är något nytt som har kommit fram, vare sig på EU-sidan eller i regeringens position, om jag förstod det rätt, och material är utdelat. Det är väl inte helt fel att vi tänker på det vackra försommarvädret också.

Anf.  13  LARS LINDBLAD (m):

Det finns kanske skäl att förklara vad jag menade. Det som jag tycker är svårt att ta ställning till är framför allt den diskussion som har kommit fram efter det att vi har tagit ställning när det gäller de olika frikopplingsmodellerna, som är oerhört svåra att orientera sig om eftersom så få av dem finns på pränt. Det var den delen som jag åsyftade när jag sade vad jag sade tidigare.

I övrigt vill jag gratulera jordbruksministern om ni lyckas komma till ett ställningstagande i nästa vecka. Det ser ju lite småmörkt ut.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet till jordbruksministern vill jag säga, som flera har sagt här, att jag också tycker att det vore bra om hon kan säga om det blir ett extramöte.

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag glömde en sak. Jag vill fråga hur situationen mellan Frankrike och Tyskland ser ur. Det är väl pudelns kärna här om de lyckas skriva ihop sig till en kompromisslösning. Vad jag förstår förs en diskussion i kabinettet just nu. Den kanske avgör det hela.

Hur ser ministern på detta?

Anf.  16  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Även om nu Sverige är en tämligen liten aktör så är vi inte helt betydelselösa. Frågan är om det i grundförslaget och de många kompromissförslag som mer eller mindre tydligt har förekommit finns någon grundläggande princip som Sverige inte kan vika ifrån. Finns det någonting i förslagen som kan tyda på ett hot mot något av de värden som Sverige sätter högt? Det skulle vara intressant att veta.

Anf.  17  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Om man ska klara ekvationen med grunderna för reformen, att anpassa jordbrukspolitiken mer till konsumenternas efterfrågan men samtidigt värna en del av våra kulturella värden och miljövärden, är idén om frikoppling mycket tilltalande. Dessutom får man då en stark position inför WTO-förhandlingarna. Jag ser det precis motsatt Holger Gustafsson när det gäller möjligheterna att behålla pengarna för jordbruket. Jag tycker att detta är en åtgärd som gör det möjligt att behålla resurserna inom ramen för en gemensam jordbrukspolitik.

Sedan har vi en långsiktig ambition att minska stöden. Det ligger i förlängningen i marknadsanpassningen av jordbrukspolitiken. Jag har en positiv syn på det svenska jordbrukets möjligheter. Jag menar att Sverige är ett litet frihandelsberoende land, och det är klart att vi ska ha våra gränser öppna och att vi ska importera. Men vi ska också exportera. Den export som i dag går bra är livsmedelsexporten. Den gröna näringen har lyckats bra. I detta ligger också att vi kan marknadsföra en del av de mervärden som finns i den svenska livsmedelsproduktionen.

Jag hade förmånen att vara med på LRF:s riksstämma i början på veckan. Det känns som att det finns en framtidstro inom jordbruket och inom den gröna näringen. Det finns också ett utrymme för att göra tydligt att den svenska produktionen har de här mervärdena. Vi verkar också inom EU för att andra länder ska gå Sveriges väg och lägga sig på en hög nivå när det gäller god säkerhet i livsmedlen och en miljöinriktad långsiktigt hållbar produktion. Men man ska också ta till vara de etiska aspekter som konsumenterna i dag sätter högt på listan. Det är mitt svar till Holger Gustafsson i den delen.

Det var någon som sade till mig att frikopplingsmodellerna är mellan 26 och 28 stycken nu. Nästan inget av förslagen finns på papper, utan i samtal mellan olika personer. Det är klart att det inte går att bedöma frikopplingsmodellerna. Som svar på frågan om det är någonting som vi inte kan acceptera från svensk sida i någon modell vill jag formulera mig så att det måste vara en tillräcklig grad av frikoppling så att det verkligen bland annat ger oss en styrkeposition i förhållande till WTO. Var gränsen går för en tillräcklig grad av frikoppling tror jag att man måste analysera vidare utifrån de alternativ som finns. Det måste också finnas en nationell flexibilitet i systemet så att vi kan hantera de nationella problemen.

Då kommer jag in på frågan om det nationella kuvertet. I kommissionens förslag finns det en nationell reserv på 1 %. Jag menar att det är för lite för att kunna hantera de problem som vi kan få ur miljö- och landsbygsutvecklingssynpunkt. Jag har uttryckt att det kan behövas ett nationellt kuvert upp mot 10 %. Det är svårt att säga exakt vad som skulle kunna vara realistiskt och om det skulle kunna vara den väg som rådet väljer att gå. Det är mer än 1 %, och det kanske är något under 10 % – det är någonstans där man ligger. Jag tycker inte att man ska vara orolig för att detta är en åternationalisering. Det handlar om att använda den egna kakan på ett sätt så att man hanterar de nationella problemen. Men det ska vara ett gemensamt regelverk som gäller för frikopplingen. Det finns inslag av degressivitet i moduleringen i dag.

Jag tror att jag nu kan gå in på frågan om realismen i att få ett beslut nästa vecka. Det är bokat möte onsdag, torsdag och fredag med möjlighet till förlängning lördag och söndag. Det har också uttryckts eventuella önskemål om ytterligare ett möte under juni månad. Men detta är bara under hand, och vi vet inte om det finns ett sådant önskemål. Det känns ändå som om ordförandeskapet är fast beslutet att försöka hitta lösningar. Jag har inte så lång erfarenhet av arbete i ministerrådet, men jag var med före jul när vi höll på med fiskeförhandlingarna. Då lyckades man lösa ganska komplicerade problem på en vecka och hitta en paketlösning. Det är alltså en förhandlingsapparat som uppenbarligen har en viss förmåga att fungera i de här sammanhangen.

Det är klart att relationen Frankrike–Tyskland är betydelsefull. Det går rykten om att det ska vara ett möte mellan Chirac och Schröder före ministerrådet. Då kan det finnas något på plats som ger ökade förutsättningar för en lösning.

Jag kan bara hålla med om att det är viktigt att vi får bra kriterier för moduleringen. Vi driver gleshetskriteriet.

Jag tror att jag har svarat på det mesta nu.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Tack! Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare på dagordningen till avsnittet om jordbruk och punkt 4 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka.

Anf.  19  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är också en punkt som vi har haft uppe i EU-nämnden tidigare. Det är en falsk B-punkt. Avsikten är att vi ska träffa en politisk överenskommelse. Syftet med det förslag som är framlagt är att modernisera och förbättra nu gällande ordning utifrån de erfarenheter vi har av utbrott av mul- och klövsjuka. Det är en linje där man ska ha så kallad stamping out kombinerat med en nödvaccinering i ett tidigt skede. Det är någonting som Sverige stöder. Det har varit ett antal tekniska frågor uppe i Coreper och som förefaller att få sin lösning. Tanken är alltså en politisk överenskommelse.

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m):

Skulle ministern kunna redovisa ställningen när det gäller försäljning av vaccinerat kött?

Anf.  21  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller försäljning av vaccinerat kött är reglerna sådana att det ska vara ett märkningssystem så att konsumenterna ska kunna få information om att köttet är vaccinerat. Samtidigt är ju detta inte något som är farligt för hälsan, men det kan finnas andra skäl för konsumenterna att vilja välja bort den här typen av produkter. Det har varit uppe en diskussion i Coreper om en beaktandeslutsats som handlar om att man ska kunna få en ekonomisk ersättning från gemenskapsmedel för att kunna marknadsföra vaccinerat kött. Det är någonting som vi från svensk sida har motsatt oss. Det förefaller som om våra synpunkter vinner gehör, men vi har inte riktigt fått slutsatserna i den delen.

Anf.  22  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

De vinner säkerligen gehör.

Anf.  23  LARS LINDBLAD (m):

Orsaken till att jag undrar är att det väl förs en diskussion inom ramen för detta ärende om var man ska få lov att sälja köttet, det vill säga var man ska dra gränsen för var man ska få sälja vaccinerat kött.

Anf.  24  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om att man nationellt och lokalt får sälja det kött som är vaccinerat. Det är upp till varje medlemsland att avgöra det.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till det avsnitt som handlar om fiske och förvaltning av fiskeansträngningarna i vissa fiskezoner.

Anf.  26  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är vi tillbaka i den irländska boxen. Det här är ett försök från ordförandeskapets sida att få till stånd ett beslut och kunna lösa den konflikt som finns mellan Irland, Spanien och Portugal.

Detta är en svår fråga för de här länderna. Vi vet inte om man nu lyckas och hur man kommer att hantera problematiken. Från svensk sida har vi gett vårt stöd till kommissionens förslag, som vi menar är rimligt utifrån de biologiska förutsättningarna. Vi tycker att det är bra att man förenklar regelverket och vi tycker att det är bra att man använder systemet med kilowattdagar när det gäller fiskeansträngningarna till sjöss för att skydda ung kummel, som det är i det här fallet. Vi instämmer också i förslaget om att ha en särskild skyddszon för lokalt och traditionellt djuphavsfiske. Vi har inga specifika egna fiskeintressen i detta, utan det är utifrån allmänna synpunkter och tanken på en ansvarsfull fiskeripolitik som vi stöttar kommissionens förslag.

Anf.  27  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Inte helt överraskande så har jag samma uppfattning nu som enligt rapportpunkten.

Om jag har uppfattat det rätt ligger kommissionens ståndpunkt närmare den svenska idén om försiktighetsprincipen, medan man kan ana att de spanska och kanske de portugisiska intressena inte riktigt beaktar de synpunkterna, om man får uttrycka det så. Är det riktigt uppfattat?

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

De har ett kortsiktigt intresse utifrån fiskenäringen. Kommissionens förslag ger uttryck för en mer långsiktig hållning för att se till att det görs rimliga insatser för att bevara de viktiga fiskebestånden. Det är det dilemma vi många gånger har när vi ska hantera dessa frågor för att få en ansvarsfull fiskeripolitik.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare på listan. Vi har kommit till punkt 6, som är Övriga frågor.

Anf.  30  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har vi en rapportpunkt från den österrikiske delegationen. Det är en rapport om en konferens som hölls i Wien i april som handlade om bevarandet av Europas skogar.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Vi har fått en lista på troliga A-punkter. Vill ministern kommentera dem?

Anf.  32  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har inga särskilda kommentarer. Finns det frågor?

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar ordet fritt om det är någon som har en fråga med anledning av de punkter som finns på listan. Det är det inte. Då får vi tacka för den information vi har fått. Vi får önska jordbruksministern och medarbetare en trevlig helg.

2 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 4 mars 2003 och från informellt ministermöte den 2–4 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 juni 2003

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar miljöminister Lena Sommestad välkommen till EU-nämnden.

Vi har miljöproblem i riksdagen: klimatanläggningen har lagt av. Om ni tycker att vi ser lite frånvarande ut är det inte på grund av föredragningen utan av andra skäl.

Jag hälsar miljöministern med medarbetare välkomna. Som vanligt börjar vi med en rapport från de senaste mötena. Sedan går vi in på information och samråd. Varsågod, miljöministern!

Anf.  35  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack så mycket. Jag ska börja med att rapportera från miljörådet i Bryssel den 4 mars 2003. Det leddes av den grekiske miljöministern Vasso Papandreou. En av huvudfrågorna på mötet var antagandet av en politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt om förordningen om skogsövervakning. Inför rådsmötet hade Sverige som enda kvarvarande medlemsstat en reservation på förslaget i sin helhet. Skälet till Sveriges reservation var oklarheter kring förordningens omfattning och beslutsprocesser.

Inför rådsmötet drev Sverige att några ytterligare ändringsförslag från Europaparlamentet skulle accepteras. Det var ändringsförslag som syftade till att tydliggöra subsidiariteten, förbättra samordning av olika EU-initiativ och säkerställa kontinuitet i etablerade program. Efter förhandlingarna med ordförandeskapet och kommissionen kunde de huvudsakliga klargöranden som Sverige eftersträvade införlivas i förslaget. Sverige förklarade sig därefter kunna acceptera den gemensamma ståndpunkten. För att klargöra den svenska hållningen i frågan bifogade Sverige en deklaration som har fogats till beslutsprotokollet.

I rådet antogs också slutsatser om kommissionens meddelande om en temainriktad strategi för att skydda och bevara den marina miljön. I slutsatserna sägs bland annat att det är nödvändigt att ta hänsyn till regionala förhållanden och till all mänsklig aktivitet som inverkar på den marina miljön. Vidare betonas behovet av ökad sjösäkerhet samt att strategin bör omfatta kvalitativa och kvantitativa mål och tidsplaner.

Miljöministrarna antog också ett inspel till Europeiska rådets vårtoppmöte om EU:s strategi för hållbar utveckling och uppföljningen av mötet i Johannesburg. Sverige fick under mötet gehör för förslag om gemensamma långsiktiga mål för energieffektivitet, förnybar energi och biodrivmedel. På toppmötet hade vi framgång med två av de tre målen. Göran Persson redovisade resultatet av det här i riksdagen den 25 mars. Målet om att årligt öka energieffektiviteten med minst 1 % blockerades av ett land, nämligen Portugal. Men den frågan har gått tillbaka till miljörådet, och vi kommer att fortsätta att driva frågan där.

Slutligen antog rådet slutsatser inför den femte alleuropeiska ministerkonferensen Miljön för Europa i Kiev. Slutsatserna prioriterade miljöstrategi för de tolv länderna i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien som inte blir medlemmar i EU de närmaste åren. Den strategin antogs sedermera på mötet i Kiev.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Vi går vidare.

Anf.  37  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska också lämna en kort rapport från det informella miljörådet i Lagonissi i Grekland den 2–4 maj. Mötet leddes också denna gång av miljöminister Vasso Papandreou. Vid mötet deltog de tio nya medlemsländerna och också Norge, Bulgarien, Rumänien och Turkiet och ett antal Balkanländer. Huvudtemat för mötet var Regionalt miljösamarbete i sydöstra Europa: Vatten som en prioritet och Miljö och Europas framtid.

Syftet med Regionalt miljösamarbete i sydöstra Europa: Vatten som en prioritet var att främja samarbetet mellan blivande och äldre medlemsstater och länder i regionen som inte är medlemmar i EU. I diskussionen betonades bland annat att man bör arbeta vidare och utveckla existerande samarbetsstrukturer och instrument, inte skapa nya. Vattenprojekt som syftar till att skydda gemensamma vattendrag, till exempel floder, bör utvecklas. Flera medlemsstater tog upp samarbete för att skydda floden Donau, som är en förebild i arbetet. Berörda Balkanländer inbjöds att delta.

Vi talade också om att genomförande av ramdirektivet för vatten är centralt.

När det gällde det andra temat, Miljö och Europas framtid, var syftet att diskutera konventets arbete med ett förslag till ett nytt fördrag och hanteringen av hållbar utveckling och miljöfrågor. Miljöministrarna var eniga om att det är oacceptabelt med den försvagning av fördraget avseende hållbar utveckling av miljö som nuvarande förslag till fördrag representerar. Vidare var alla överens om att kravet på integration av miljö ska finnas med i ett nytt fördrag. Från svenskt håll förde vi fram att det är viktigt att ett nytt fördrag minst bevarar de landvinningar som har gjorts i dagens fördrag avseende hållbar utveckling och miljö men att det även är positivt om vi kan gå längre. I synnerhet i ett utvidgat EU är det viktigt med en bra bas i det fortsatta miljöarbetet.

Anf.  38  HILLEVI LARSSON (s):

Uppfattade jag dig rätt att alla miljöministrarna som var på plats tyckte att vi borde gå tillbaka till de gamla skrivningarna eller till och med ha starkare skrivningar? Då är det märkligt hur konventet har kommit fram till detta. Vad är orsaken? Är det ett förbiseende eller är det en ambition från vissa länder att ta ett steg tillbaka? Vet man någonting om det?

Anf.  39  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Alla ministrar instämde i att vi ska ha lika höga krav som i hittillsvarande fördrag om än inte på exakt samma sätt eller gå längre. Men det togs inga formella beslut. Det var en diskussion som den grekiske ordföranden sammanfattade.

Varför utvecklingen har varit svår i konventet är knepigt att svara på, men konventet har en helt annan arbetsform. Det är inte i alla länder som representanterna har en direkt kontakt med miljöministerierna eller att de har fått möjlighet att påverka sina representanter på det sättet. Det var en viktig del av arbetet att uppmärksamma miljöministrarna på att det faktiskt ser så illa ut. Det var också ett budskap som förmedlades av många; nu måste man gå hem och tala med sina representanter om hur det ser ut.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den rapporten. Vi går in på dagordningen. Den första punkten är punkt 3, Ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.

Anf.  41  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Detta är den viktigaste punkten på rådsmötet. Rådet ska nå politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt.

I januari förra året lämnade kommissionen ett förslag på nytt miljöskadedirektiv. Direktivförslaget går ut på att den som orsakat en miljöskada ska vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa skadan.

Det finns ett stort antal utestående frågor, men det grekiska ordförandeskapet är mycket angeläget om att nå en gemensam ståndpunkt. En betydande minoritet godtar i dagsläget inte ett system med obligatorisk finansiell säkerhet och subsidiärt ansvar för staten. Ett antal medlemsstater kan inte heller acceptera att utvecklingsskador och fall där verksamhetsutövare har tillstånd ska falla under direktivets tillämpningsområde. För att nå en gemensam ståndpunkt kommer kompromisser att bli nödvändiga.

Jag ska gå igenom Sveriges ståndpunkter i de kvarstående frågorna.

En fråga som återstår att lösa är vilken biologisk mångfald som ska omfattas av direktivet. Frågan var uppe vid ministerrådsmötet i mars 2003. Sverige har stött att definitioner av skyddade arter och naturtyper knyts till fågel- och habitatdirektivet. Från svensk synvinkel har det varit viktigt att definitionen inte blir för snäv. Sverige har mot den bakgrunden verkat för att miljöskadeansvaret inte ska begränsas till förtecknande av naturtypers och arters förekomst till Natura 2000-nätverket. Det ska alltså gälla biologisk mångfald utanför Natura 2000-nätverket.

Därutöver kvarstår frågan om direktivet ska ställa krav på att verksamhetsutövare ska ha någon form av finansiell säkerhet. Tanken bakom en ordning med obligatoriska krav på finansiell säkerhet är att allokera saneringskostnaderna till verksamhetsutövarna och inte till skattebetalarna.

Frågan om finansiell säkerhet var senast uppe vid rådsmötet i mars i år. Sverige gav då sitt stöd till obligatoriska krav. Från svensk synvinkel har det varit avgörande att vi kan genomföra direktivets krav på finansiell säkerhet genom en modell som bygger på den svenska saneringsförsäkringen, vilket inte innebär en individuell försäkring utan alla betalar in till saneringsförsäkringen.

När det gäller krav på finansiell säkerhet råder det dock stor oenighet mellan länderna. Vi kan förutsätta att kompromisser blir nödvändiga. Sverige är öppet för att kompromissa i frågan för att komma framåt.

Meningarna går också isär när det gäller om staten ska stå för saneringskostnaderna om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan hållas ansvarig. Det kan exempelvis vara så att verksamhetsutövaren inte kan identifieras eller verksamhetsutövaren är i konkurs. Frågan diskuterades vid ministerrådsmötet i juni 2002. Sverige framförde då att staten ska ha ett subsidiärt ansvar, och den ståndpunkten kvarstår. Staten kan sedan täcka den huvudsakliga delen av sådana kostnader genom försäkringssystem.

En annan kvarstående fråga är hur man ska hantera fall där utsläppet har skett i enlighet med tillstånd och då det står klart att när den skadegörande handlingen företogs var det inte allmänt känt att skada kunde uppkomma. Det är det vi kallar för utvecklingsskador. Sverige har stött att det i direktivet införs bestämmelser som gör det möjligt att jämka verksamhetsutövarens kostnadsansvar. Det faktum att tillstånd har givits till verksamheten eller att det är fråga om utvecklingsskador ska kunna beaktas i en sådan skälighetsavvägning.

Oenighet råder fortfarande om fall av skador orsakade av kärnkraftsindustrin ska inkluderas i direktivet. Sverige har drivit att skador orsakade av kärnkraftsindustrin inte ska omfattas av direktivet. Bakgrunden till det är att det finns internationella konventioner på området med redan utbyggda ansvarssystem.

Hur påverkar detta Sverige? Låt mig kort säga att Sverige redan har bestämmelser när det gäller förorenade områden genom bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken. Det finns redan i dag möjlighet att ställa krav på verksamhetsutövare när det gäller skador på biologisk mångfald. Avhjälpanderegeln i miljöbalken 2 kap. 8 § utgör en allmän ansvarsregel för hela balkens tillämpningsområde som kan vara till grund för krav på såväl åtgärder som kostnadstäckning. Det är möjligt för miljömyndigheten att använda den regeln för att ställa krav beträffande skador på den biologiska mångfalden. Vi kan konstatera att direktivet medför att kompletterande regler behövs i miljöbalken för att genomföra direktivets detaljerade krav på avhjälpande och kompensation.

Sverige kommer i stort att kunna ha kvar sin lagstiftning när den är skarpare än vad direktivet anger, till exempel att tidigare verksamhetsutövare kan hållas ansvariga. Vi kan också ha kvar reglerna om ett subsidiärt ansvar för fastighetsägare att utföra eller bekosta efterbehandling om verksamhetsutövaren inte klarar av det.

Talerättsreglerna i miljöbalken kommer att behöva ändras som direktivförslaget ser ut i dag. Miljöorganisationers rätt att delta och överklaga ärenden om miljöskador är svagare i miljöbalken eftersom de inte har någon rätt att överklaga tillsynsbeslut. En lagändring behövs i den delen.

Jag har redan talat om försäkringsbestämmelser som vi har i Sverige. Enligt svenska miljöbestämmelser finns det en skyldighet för den som bedriver miljöfarliga verksamheter att teckna en så kallad saneringsförsäkring. Oberoende av utfallet i rådet och i EU när det gäller obligatorisk finansiell säkerhet kan Sverige behålla det system vi har här.

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack så mycket, ordförande! Det är glädjande att miljöministern försöker utvidga frågan om vikten av biologisk mångfald. Vad jag förstår vill parlamentet göra en utvidgning av begreppet biologisk mångfald att det omfattar Natura 2000-området. Det är jättebra. Jag hoppas att vi kan arbeta på ett bra sätt med detta.

Jag har förstått att vissa medlemsländer vill ha mycket undantag. Det är viktigt att det blir så få undantag som möjligt. Annars är ett sådant direktiv meningslöst. Det blir då så urvattnat att det nästan liknar förslaget till kemikalielagstiftning. Jag hoppas att det kan begränsas.

Jag hörde att ministern sade att direktivet inte ska omfatta kärnkraftsolyckor. Det finns tillräckliga konventioner och tillräcklig lagstiftning för att avhjälpa kärnkraftsolyckor. Men om det händer någon kärnkraftsolycka får staten gå in. Kärnkraftsbolagen kan inte själva täcka upp de skador som kan ske. Det kan vara fråga om oerhört stora belopp. Där finns ingen finansiell säkerhet när en sådan stor olycka händer. Det vore bra om det är med att även kärnkraften ska ha en finansiell säkerhet om olyckan är framme.

Det är viktigt att miljöorganisationer får ha en talerätt och får rätt att överklaga. Jag hoppas att det blir starka skrivningar där.

Anf.  43  KARIN GRANBOM (fp):

Tack för föredragningen. Den var givande och detaljerad. Jag försökte lyssna så gott jag kunde, och jag har försökt att läsa detta noggrant. Jag hade en del frågor som jag kanske fick svar på nu.

Jag undrar lite grann om utvecklingsskador. Nu sade miljöministern någonting om skälighetsavvägningen som gör det lättare. Jag har en del frågor om hur det ser ut i miljöbalken angående utvecklingsskador. Om vi inte får de undantag vi kräver kommer det att ske någon förändring i miljöbalken? Jag vet att i produktansvarslagen är producenten inte ansvarig om man inte vet om i det läge en produkt släpps i omlopp att det ska ske en skada. Eftersom Sverige driver den motsatta inriktningen i det här förslaget undrar jag om det finns något särskilt skäl. Jag funderar på om det blir möjligt att teckna försäkringar om den ansvarstagande personen måste ta ansvaret fast det var så svårt att veta vid det tillfället.

Jag har också funderingar kring den svenska saneringsförsäkringen. Det står att direktivet torde ge Sverige möjlighet att behålla systemet. Jag funderar på ”torde”. Betyder det att Sverige eller varje land – det var den uppfattningen jag fick – fritt kan bestämma hur man vill lösa detta hemma? Det är viktigt att vi kan behålla våra försäkringslösningar.

Remissinstanserna har haft skilda åsikter. Det skulle vara intressant om man fick reda på vilka instanser som tycker vad, särskilt när det sägs att det här har bemötts positivt av flertalet instanser. Vilka instanser är det?

Anf.  44  MARGARETA ANDERSSON (c):

Tack, fru ordförande! Det är viktigt att vi får ett direktiv från EU att vi kan få så hyggligt gemensamma regler som möjligt. Annars kan det vara konkurrenssnedvridande med olika regler i olika länder. Vi får följa med och se till att vi inte hamnar i motsatsställning till vår egen svenska lagstiftning.

Anf.  45  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag inleder, och därefter ger jag ordet till Karin Berkestad som har den juridiska sakkunskapen.

När det gäller utvecklingsskadorna är det precis som flera har påpekat, nämligen att vi vill ha så få undantag som möjligt. Vi vill i stället att man tar den typen av hänsyn i jämkningsdiskussionerna. I vår egen miljöbalk har vi inga undantag för tillståndsgiven verksamhet. Det har varit vår utgångspunkt här. Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet i Sverige måste teckna en försäkring. Det är saneringsförsäkringen. Så ser det ut i dag.

Du nämnde annan lagstiftning. Vi har inte upplevt att vi går emot den linje vi har i Sverige. Tvärtom fullföljer vi en linje där det normala är att all verksamhet är inkluderad och att man sedan jämkar.

Vilka instanser är positiva? Inte minst de juridiska instanserna är positiva. Det gäller också miljöorganisationer och andra. Vi har fått ett ifrågasättande från bland annat Svenskt Näringsliv. Där finns en oro kring den finansiella säkerheten och försäkring av biologisk mångfald. Vi har försökt svara på detta och beskriva vad som gäller i svensk rätt. I huvudsak gäller det mesta redan i svensk rätt. Här finns också möjligheter att sätta ett tak på en obligatorisk försäkring om den utformas på det sätt vi gör, det vill säga kollektivt.

Anf.  46  Ämnessakkunniga KARIN BERKESTAD:

Det finns en ansvarsordning på atomansvarighetsområdet som regleras i atomansvarighetslagen med krav på finansiell säkerhet. Ansvaret är begränsat. Pariskonventionen i dagsläget tillåter inte ett obegränsat ansvar, men det är under diskussion. Konventionen har reviderats där den frågan beaktas.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare på listan till punkt 5 om övervakningsmekanismer.

Jag glömde punkt 4! Jag var lite snabb. Vi går självklart tillbaka till punkt 4.

Anf.  48  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi tar arbetsmaskinsdirektivet först.

Här ska vi fastställa en gemensam syn. Den kommer sedan att hanteras i parlamentet. Det här är ett direktiv som omfattar en lång rad större dieseldrivna arbetsmaskiner. I dag innehåller det avgaskrav för dieselmotorer, till exempel grävskopor, väghyvlar, hjullastare, generatorer, pumpar och borraggregat.

Dieseldrivna maskiner svarar för ungefär en femtedel av de svenska utsläppen av kväveoxider och mellan 4 och 8 % av de svenska utsläppen av hälsofarliga partiklar. I takt med att utsläppen från andra källor minskar blir det alltmer viktigt att kontrollera utsläppen från arbetsmaskiner.

Förslagen i direktivet går i två halvsteg. I ett första halvsteg skärps gränsvärdet för utsläppen av kväveoxider och kolväten. Skärpningen ska ske mellan 2005 och 2008. Det innebär att utsläppen från nya maskiner sänks med mellan 30 och 80 %. I ett andra halvsteg skärps partikelgränsvärdet. Det sker 2011–2012. Då sänks utsläppen från nya maskiner med minst 80–90 %. Troligtvis kommer tillverkarna att använda partikelfällor. Då kan sänkningen bli ännu större.

Avgaskrav i direktivet kommer också att införas för insjöbåtar, lok och rälsbussar.

Vi kan se att det här är ett mycket komplicerat direktiv. Till det mest komplicerade i förslaget finns ett antal undantagsregler som framför allt kan tillämpas för mindre serier av motorer till arbetsmaskiner. Jämfört med kommissionens ursprungliga förslag har ordföranden tagit fram ett system som troligen innebär en ganska betydande administrativ förenkling. Det är utmärkt.

Jag ska säga kort vad Sverige tycker om förslaget. Vi stöder det kompromissförslag som ligger. Vi har bidragit till att driva fram viktiga förändringar. Vi har drivit fram att det ska omfatta även färjor som går på insjöar samt diesellok. De var helt i onödan undantagna. Kommissionen får i uppdrag att arbeta med en framtida strängare kravnivå som kräver avancerad efterrening av kväveoxider. Vi har fått en samordning med USA som är bra eftersom företagen i branschen arbetar på en gemensam världsmarknad. Då kan man koncentrera sig på att utveckla en bra produkt. Vi tycker att förslaget har blivit administrativt enklare.

Vi tycker mindre bra om att det finns ganska många möjligheter för tillverkarna att senarelägga införandet av avgaskrav för vissa mindre grupper av maskiner. Man kunde tänka sig strängare gränsvärden, bland annat för insjöbåtarna. Det hade varit bra att få krav på bränsleförbrukning. Det har varit svårt att få in, och det finns inte med i direktivet.

Anf.  49  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack. Jag vill fråga om en liten sak. Det är ett viktigt direktiv. Det står väl också att det tar lång tid att implementera direktivet. Många maskiner kan ha en livslängd på 40 år. Det här gäller bara för nya maskiner. Vi får se det här långsiktigt. Det får vi göra med många miljöfrågor.

Ni skriver att Sverige stöder förslaget om en samordning med USA även om det kan innebära att den bästa tekniken inte alltid utnyttjas. Kan ni utveckla det lite mer? Det är min bristande kunskap, och jag har svårt att förstå det.

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det är ofta fråga om små serier. Alla som tillverkar måste tillverka för en världsmarknad. Skulle man bara tillverka för den europeiska marknaden är frågan om vi över huvud taget skulle få fram några nya maskiner, om det över huvud taget är ekonomiskt möjligt för tillverkarna. Svensk industri stöder i huvudsak på alla punkter det här arbetet och är samarbetsvillig. Det här är grunden för att det ska vara ekonomiskt möjligt att ha samma regler i hela världen.

Anf.  51  Departementssekreterare HARALD PERBY:

Jag skulle möjligtvis kunna kommentera att man i vissa fall inte alltid får fram den allra bästa tekniken. Det är många parter som ska göra upp. Då blir det kohandel och kompromisser för enskilda grupper. Det skulle kunna vara stränga gränsvärden för vissa grupper. Men sammantaget vinner vi mycket på att industrin går på en marknad, en produkt. Annars hade till exempel Volvo som gör dessa motorer fått använda samma ingenjörer för att utveckla två olika motorlinjer. Det är så industrin presenterar detta för oss.

Anf.  52  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en följdfråga. Ministern sade att det är viktigt att ha samma regler i hela världen. Det skulle kunna vara en typ av V 5-regler. Många av dessa arbetsmaskiner tillverkas inte bara i USA och inom EU utan många tillverkas i Asien. Hur blir det då med avgaskraven? Man flyttar tillverkningen till de asiatiska länderna, och då får vi problem.

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s):

Det betonas i texten att motorerna ska vara typgodkända. Men det är inte helt ovanligt att man i olika typer av arbetsmaskiner använder hemmagjorda delar. Omfattas inte de? Borde inte reglerna gälla generellt för maskiner, oavsett om de tillverkats i serie eller man byggt en enskild maskin som inte är typgodkänd? Jag tycker att det är viktigt att ta hänsyn till detta och fundera över om det går att få större bredd på det här området.

Anf.  54  Departementssekreterare HARALD PERBY:

Det här skulle jag kunna kommentera i detalj.

När det gäller hemmabyggen över huvud taget och alla de direktiv som finns om avgaskrav kan man säga att det oftast handlar om sådant som folk bygger hemma, alltså en maskin eller en fritidsbåt, men motorn köper man. Det finns få exempel på att man byggt motorn själv, eftersom den är svårast att bygga. Därför köper man den, och det som då är mest aktuellt är inte detta direktiv, utan det är fritidsbåtsdirektivet.

Även om man skulle bygga en arbetsmaskin köper man motorn från en tillverkare. Då har man ett ansvar att montera in motorn så att den fungerar i enlighet med vad motortillverkaren angett i fråga om belastning, varvtal etcetera. Det finns ett antal sådana punkter från tillverkaren. Men maskinen som sådan är inte typgodkänd, utan endast motorn. Dessa maskiner omfattas av ett antal direktiv som reglerar dem, men de är inte typgodkända. Det är bara motorn som är typgodkänd.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för svaret. Då har vi lärt oss någonting, nämligen att inte bygga motorer. Ni får ägna pingsten åt att bygga andra saker i stället.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 5, Övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser.

Anf.  56  Departementssekreterare HARALD PERBY:

Jag beklagar att jag hoppade över svaret på frågan om Asien.

Man försöker få till stånd en harmonisering även gentemot Japan, som är det stora tillverkarlandet i Asien. Det är helt korrekt att det är fråga om en gemensam marknad. Volvo har till exempel en fabrik i Korea. Vi har också diskuterat dessa behov mycket noggrant med dem. Den synpunkten har vi således tagit med i förhandlingarna.

Anf.  57  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller alltså förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och genomförande av Kyotoprotokollet. Förslaget till ny övervakningsmekanism presenterades av kommissionen vid rådsmötet den 4 mars 2003. Därefter har förhandlingar pågått i rådsarbetsgruppen.

Förslaget är avsett att ersätta nuvarande rådsbeslut i syfte att skapa regler som gör att EG kan leva upp till kraven i Kyotoprotokollet när det gäller inventering och rapportering av växthusgasutsläpp och redovisning av framsteg med att minska utsläppen av växthusgaser.

Vid det kommande mötet ska en orienteringsdebatt hållas, och ordförandeskapet har föreslagit tre diskussionsfrågor. Den första behandlar vikten av att fatta ett beslut i frågan så att det kommer till stånd i oktober 2003. Det sker mot bakgrund av de förberedelser för utsläppshandel och projektbaserade mekanismer som pågår. Den andra frågan gäller om EU ska ha ett gemensamt basår för fluorerade gaser, och om det ska vara 1990 eller 1995. Den tredje frågan gäller om beslutet ska innehålla en referens till det europeiska programmet mot klimatförändringar, ECCP, som alltså är EU:s nationella program.

Låt mig kort säga att det viktiga är att vi så snart som möjligt fattar ett beslut om övervakningsmekanismer. Det bör ske i oktober 2003, vilket är viktigt för att medlemsstaterna ska ha tid att göra nödvändiga förberedelser.

När det gäller basåret för fluorerade gaser är detta inte något viktigt beslut för Sverige. Vi kan tänka oss båda delarna. Andra frågor är viktigare för Sverige, och de återkommer också senare i diskussionen.

Slutligen anser vi att det är rimligt att i beslutet införa en referens till gemenskapsprogrammet ECCP. Vi stöder den idén och tycker att det ska kopplas till EU:s övergripande klimatpolitik. Dessa ståndpunkter kommer vi alltså att föra fram i orienteringsdebatten.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare på talarlistan. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det i den här frågan finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg inför förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6, Kemiska produkter.

Anf.  59  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Dagordningspunkten om kemikalielagstiftningspaketet saknar diskussionsunderlag eftersom förslaget till ny lagstiftning ännu inte är formellt framlagt; det måste vi komma ihåg. I stället presenterar ordförandeskapet en lägesrapport med inriktning på den pågående Internetkonsultationen. Kommissionen har ju lagt ut ett förslag på Internetkonsultation, vilket ministrarna har möjlighet att fritt kommentera.

Kommissionen publicerade den 7 maj ett utkast till förslag till ny kemikalielagstiftning på Internet och inbjöd till en Internetkonsultation. Den pågår fram till den 10 juli. Efter konsultationen kommer kommissionen att ta fram ett slutgiltigt förslag, som troligen är klart i oktober i år. Förslaget kommer därefter att på sedvanligt sätt behandlas i rådet och Europaparlamentet.

Med anledning av kommissionens Internetkonsultation anordnade Miljödepartementet en hearing den 4 juni, och Sverige kommer att skicka ett formellt svar på Internetkonsultationen den 10 juli. I dagsläget kan jag därför endast ge preliminära ståndpunkter från svensk sida – det handlar om ett förslag på 1 200 sidor. Som alla vet är det ett mycket viktigt lagstiftningsförslag.

Låt mig kort säga att vi välkomnar Internetförslaget. Det faktum att kemikalier ger upphov till stora gränsöverskridande hälso- och miljöproblem talar för att en stark och omfattande kemikalielagstiftning snarast måste införas inom gemenskapen.

Förslaget innebär viktiga steg framåt såtillvida att ansvar läggs på industrin när det gäller att bedöma och hantera risker med de kemikalier som de tillverkar och importerar. Även företag längre ned i användarkedjan, de som vi kallar downstream users, får ett ansvar att bedöma risker med speciella användningar som inte täcks av tillverkarens analys. Kemikalier med vissa farliga inneboende egenskaper ska inte få användas utan särskild tillståndsprövning. Det är bra.

Men det finns också brister i förslaget, speciellt i förhållande till den vitbok som kommissionen presenterade för två år sedan. Försiktighets- och substitutionsprinciperna är två grundläggande principer i svensk kemikaliepolitik, och dessa två principer var också utgångspunkt för EU-kommissionens ursprungliga förslag till lagstiftning. I den nu föreslagna lagtexten har emellertid principerna försvagats mycket kraftigt. Jag ska nu fokusera på substitutionsprincipen, som är den viktigaste frågan här.

En av utgångspunkterna för EU-kommissionens ursprungliga förslag var att särskilt farliga ämnen skulle avvecklas, det vill säga substitueras med andra ämnen. Tillvägagångssättet var att dessa ämnen med hjälp av substitution skulle bytas ut mot mindre farliga ämnen. Vid avsaknad av alternativ kunde eventuellt dispens ges ifall, sades det, den socioekonomiska nyttan var tillräckligt stor.

I den nu föreslagna texten finns inget förslag om hur de farligaste ämnena ska avvecklas. I stället ska ett farligt ämne kunna godkännas om företaget redovisar ”adekvata kontrollåtgärder”. Detta ska kunna ske även om mindre farliga alternativ finns.

Jag anser att substitutionsprincipen måste återinföras som en avgörande faktor i tillståndsförfarandet. Vidare är det oacceptabelt att förslaget helt saknar tidsramar för tillståndsprövning. För Sveriges del innebär detta att miljömålen i kemikaliestrategin för giftfri miljö inte kan uppnås i tid. Enligt den svenska strategins delmål 3 ska utfasning ske av de särskilt farliga ämnena, alltså samma typ av ämnen som EU kommer att kräva tillståndsprövning för. Enligt vår tidsram ska utfasning ske så att nyproducerade varor är fria från cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen senast år 2007, nya organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande så snart som möjligt, dock senast 2005, övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senaste 2010, och övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast 2015.

Kommissionens förslag är, i den form det nu föreligger på Internet, otillräckligt för att ta hand om kemikalier i importerade varor och för att ge bra varuinformation. Det är viktigt att alla varor omfattas av den nya lagstiftningen, alltså även sådana som är importerade från länder utanför EU. Dessutom är det viktigt att införa regler för hur information ska föras från kemikalieproducenter till producenter av varor och vidare till den slutliga användaren.

Ett etiskt problem med den nya kemikalielagstiftningen är att den kan komma att öka behovet av tester på djur. En viktig målsättning för svensk djurskyddspolitik är att minska antalet djurtester och ersätta dem med alternativa metoder. Den målsättningen gäller naturligtvis också i EU-arbetet och i arbetet med den nya kemikalielagstiftningen.

I förslaget har flera bra åtgärder föreslagits för att minska antalet upprepade djurtester. En förregistrering införs som innebär att företagen ska meddela vilka testdata och andra uppgifter de redan har. Informationen samlas sedan in i en databas som är tillgänglig för alla som registrerar ett ämne. Företagen uppmanas samtidigt att bilda konsortier för att ansöka om registrering och därmed dela de data som redan finns tillgängliga i databasen.

Det finns dock anledning att ytterligare se på djurskyddsfrågorna och möjligheterna att minska antalet tester. Det är viktigt att ett ökat stöd ges framför allt till forskning och utvärdering av alternativa metoder. Där behövs ett ekonomiskt stöd, och lagtexten måste ställa krav på att alternativa metoder används när sådana finns.

Vi har kunnat konstatera att EU:s center för utvärdering av alternativa metoder har fått minskade resurser på sistone. Detta ligger inte i linje med den inriktning vi vill ha på arbetet med att minska behovet av djurtester och den nya kemikalielagstiftningen.

Anf.  60  LARS LINDBLAD (m):

Ordförande! Jag har två frågor angående Internetkonsultationen. Min första fråga gäller mer generellt hur brukligt det är att en regering skriver remissvar samtidigt som den är beslutande part i ministerrådet. Är det fler regeringar som kommer att göra detta? Det ter sig något ovanligt, även om jag kanske inte är tillräckligt informerad om saken.

Min andra fråga i det här sammanhanget gäller vem som formellt blir undertecknare av remissen. Är det regeringen som helhet?

Anf.  61  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag välkomnar mycket av det som miljöministern har sagt. I Vänsterpartiet ser vi på ungefär samma sätt på det här förslaget. Vi tycker att det har blivit väldigt urvattnat.

Lobbykampanjen runt den europeiska kemiindustrin har satsat mycket pengar och varit väldigt framgångsrik. Förslaget har blivit urvattnat. Hotet om att kemiindustrin skulle flytta ut och den hjälp som kemilobbyn fick från USA har medfört att förslaget blivit mycket svagare. Det är väldigt bra att miljöministern pekar på substitutionsprincipen och tidsgränserna. De är viktiga delar.

Det är också glädjande att miljöministern försöker slå ett slag för att minska antalet djurförsök. Det visar sig att man inom EU minskat de ekonomiska anslagen till alternativa metoder. I stället satsar man på djurförsök, vilket är beklagansvärt. Det är ju inte precis den linje som vi driver i Sverige.

Vi har ett internationellt kemikaliesekretariat, som miljöministern var med och invigde. De har gett ut en rapport, och många organisationer kommer säkert att ge synpunkter, remissvar, den 10 juli. Jag vill avsluta med att fråga om miljöministern anser att förslaget blivit så försämrat att det hotar våra miljömål – vilket jag tror är fallet. Delar miljöministern den bedömningen?

Anf.  62  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag begärde ordet och därefter kom informationen om djurförsöken, vilket var mycket bra. Därför har jag inga frågor om det. I stället vill jag rikta en uppmaning: Släpp inte den etiska frågan i det här sammanhanget.

Anf.  63  HILLEVI LARSSON (s):

Vad jag har hört kommer djurtestad kosmetika att vara förbjuden år 2008 eller något sådant. Man får alltså inte sälja det i Europa. Det rimmar väldigt illa med det som nu sagts. I bilagan står att på de områden där det redan finns särskilda regler ska de nya inte gälla, eller bara gälla delvis, och man räknar upp bekämpningsmedel, läkemedel, genmodifierade organismer och kosmetika.

Det låter mycket märkligt att man helt vill ta bort djurtester på ett område och öppna upp för fler djurtester på ett annat. Finns det ingen allmän diskussion om att få ned antalet djurtester på alla områden? I annat fall går det liksom inte ihop.

Anf.  64  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i mycket av det som sagts, och jag delar miljöministerns beklagande att hela det här förslaget går lite i fel riktning och börjar bli urvattnat. Det tyder på att Sverige har mycket att göra framöver för att vända den utvecklingen.

Jag har egentligen tre frågor. En handlar om att Sverige kanske ska driva frågan om att enskilda medlemsstater kan införa strängare bestämmelser. Om nu scenariot blir det värsta tänkbara, att allt går emot Sverige, kanske vi i stället ska börja driva frågan om att i Sverige få behålla strängare regler.

Den andra frågan gäller det som sägs om en självständig europeisk myndighet. Jag är ingen anhängare av nya EU-myndigheter, men om nu majoriteten vill ha detta kanske Sverige ska driva frågan om att den förläggs hit. Eftersom vi verkar ha missat IT-myndigheten kanske detta är något man ska jobba för i stället. Vi är ju ganska duktiga när det gäller bra kemikaliepolitik.

Den sista frågan handlar om att jag utgår från att EU-nämnden kan uppmana miljöutskottet att komma in med synpunkter och behandla detta ordentligt, eftersom det gäller ett så pass stort område. Kan miljöutskottet redan nu få denna uppmaning så att de kan lägga in det i planeringen? Detta är ett jätteområde.

Anf.  65  CHRISTINA AXELSSON (s):

I miljö- och jordbruksutskottet har vi redan beslutat oss för att ha en arbetsgrupp som kommer att följa dessa frågor. Det här är ju första gången som frågorna är på dagordningen, men de kommer säkert att finnas kvar under ganska lång tid framöver. Därför kommer vi att ha arbetsgruppen.

Jag kanske lyssnade dåligt, men jag skulle vilja trycka på vikten av hälsoaspekterna i samband med kemikalier. På olika sätt berörs både vår natur och vi själva väldigt mycket av dem, och därför är det viktigt att vi också tar med hälsoaspekterna.

Sedan undrar jag om Internetkonsultationen innebär att också andra än regeringar kan vara med och diskutera dessa frågor på nätet.

Anf.  66  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har samma fråga som Ulf Holm beträffande den planerade europeiska myndighet som ska administrera kemikaliesystemet. Hur förs diskussionen beträffande den? Och hur aktiv är regeringen för att redan på detta stadium försöka säkerställa en svensk position? Frågan ställs mot bakgrund av att det förefaller som om Sverige missar en rad tillfällen att hålla sig framme när det gäller lokalisering av den här typen av myndigheter.

Anf.  67  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag undrar över något som miljöministern sade om försiktighets- och framför allt substitutionsprincipen, nämligen att man skulle kunna godkänna miljöfarliga ämnen även om det fanns mindre miljöfarliga alternativ. Hur långt kan man komma med att hävda att ett sådant ställningstagande inte förs in i det här direktivet så småningom?

Om man tillåter användningen av sådant som är mycket miljöfarligt när alternativ finns slår man undan fötterna för mycket av det miljöarbete som man framför allt i Sverige, men även i övriga EU, lyckats åstadkomma. Försiktighets- och substitutionsprincipen måste ju vara det som vi från svensk sida hävdar allra mest. Och det vill jag verkligen stödja.

Anf.  68  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först säga något om Internetkonsultationen. Det är ju en ovanlig form och ett led i kommissionens sätt att förnya sina arbetsformer. Myndigheter har inbjudits att svara på konsultationen, men även alla andra är välkomna att svara. Det är alltså fråga om en total öppenhet, och det tycker jag att man ska utnyttja.

Regeringen har valt att svara, eftersom vi ser det som ytterligare en möjlighet att påverka processen. Vi har bedömt att det är rimligt att vi kan göra det.

En principiellt intressant fråga är om kommissionen kommer att fortsätta att arbeta på detta sätt. Men vi tycker att det är viktigt att själva saksynpunkterna förs fram också från regeringens sida i det här fallet.

Sedan fick jag en lång rad frågor. Jag börjar med frågan om hälsoaspekter. Ja, de finns i allra högsta grad med. Vår hälsa och hälso- och miljöaspekter av kemikalierna är ju grundläggande.

När det gäller frågan om detta hotar våra miljömål är svaret ja, det gör det. Det var precis det jag också försökte förklara. I och med att vi har tidsgränser för utfasning av kemikalierna hotar detta våra miljömål. Jag kan konstatera att Miljömålsrådet lämnade sin rapport i går. Där slås det fast att just målet Giftfri miljö är ett av de mål som kan bli svårt att nå. Därför blir utformningen av den europeiska kemikalielagstiftningen självklart väldigt viktig.

När det gäller substitutionsprincipen kan jag bara hålla med Margareta Andersson. Den är fullständigt grundläggande, och jag tror att vi är helt eniga om det. I tidigare skrivningar fanns alltså möjlighet att ge dispens när det kunde tänkas finnas vissa socioekonomiska skäl för det. Skrivningarna har nu försvagats på ett sådant sätt att vi inte längre tycker att substitutionsprincipen egentligen är i kraft. Och det är en grundläggande princip för detta arbete.

I fråga om kemikaliemyndigheten har Sverige signalerat och klargjort intresset för att hysa den. Vi ska på bästa sätt arbeta och vara aktiva för att få hit kemikaliemyndigheten. Vi kommer att agera på det sätt som vi tycker är lämpligt för att tillse detta.

Beträffande strängare regler överlåter jag ordet till Per Bergman från Kemikalieinspektionen. Han kan klarlägga vad som gäller nu och vad som kommer att gälla sedan beträffande Sveriges möjligheter att driva frågan om strängare regler.

Anf.  69  Chefsjurist PER BERGMAN:

Vi vet egentligen inte vilken rättslig grund den här lagstiftningen kommer att ha. Förslaget är inte så detaljerat att man kan se det.

Vad man kan säga när det gäller möjligheten av strängare regler är att det egentligen inte ändrar det som nu gäller på det här området. Det inskränker i princip inte våra möjligheter att ha nationella regler på ett sätt som inte finns i den nuvarande lagstiftningen. Det här är trots allt en ersättning och en utveckling av den lagstiftning som existerar.

Men om vi tänker oss situationen, när det till exempel gäller tillståndsförfarandet, att man har svaga substitutionskrav och får ett godkännande av användningar som vi inte är förtjusta i då får vi naturligtvis vissa problem. Vi förväntas acceptera detta godkännande, och just därför tycker vi att det är viktigt att ha strikta krav och en hög skyddsnivå på de grundläggande reglerna. Men det är, som sagt, inte någon generell förändring av vår handlingsfrihet på detta område.

Anf.  70  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller djurskyddet är det naturligtvis ingen som egentligen önskar fler djurförsök. Tillståndsgivningen innebär att vi behöver större kunskap om de kemikalier vi använder för att få bort de som är farliga från användning. Därför kan det finnas risk för att djurförsöken blir fler. Det är dock inga onödiga försök som kommer att utföras, och därför har man också arbetat för att minimera dem. Jag tror alltså inte att man ska säga att det finns två helt olika policylinjer, där den ena säger att javisst, fram för så många djurförsök som möjligt. Snarare handlar det om ökade krav på kunskap om vilka kemikalier vi släpper ut.

När det gäller andra områden, till exempel kosmetika, regleras detta nu av en särskild lagstiftning. Kanske Per kan säga något om förbudet mot kosmetikapreparat där djurtester har använts.

Anf.  71  Chefsjurist PER BERGMAN:

Kemikalier och kosmetika är undantagna när det gäller hälsoeffekter. Det har att göra med att man nyligen inom kosmetikadirektivet fattade beslut om att CMR-ämnena – alltså de ämnen som kan ha cancerframkallande effekt – skulle tas bort från kosmetika. Dessutom finns diskussionen om djurförsök på kosmetikaområdet.

Orsaken till att kosmetika är undantaget är alltså att man nyligen fattat beslut om att helt ta bort CMR-ämnena från kosmetika.

Anf.  72  LARS LINDBLAD (m):

Jag avundas inte dem som sitter i kommissionen och ska sammanställa alla de olika synpunkterna, allt från Svea Svensson till Sveriges regering. Det blir nog inte helt lätt.

Inriktningen att uppnå en gemensam kemikalielagstiftning är mycket bra, och jag vill tacka miljöministern för den mycket utförliga redovisningen av inriktningen på regeringens svar på konsultationen. Samtidigt är det skriftliga underlaget ganska kortfattat och övergripande, och därför är det väldigt svårt för EU-nämnden att svara på detta.

Jag uppfattade det nämligen så att den remiss som Sveriges regering nu går in med kommer att vara en positionering inför det framtida arbetet. Min fråga är om det finns någon möjlighet att, även skriftligen, få en ytterligare återkoppling i EU-nämnden om vad inriktningen i remissvaret kommer att bli så att EU-nämnden, och därmed riksdagen, också finns med. Vi har några möten kvar, så jag undrar om det finns möjlighet till detta.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Från kansliets sida valde vi att inte skicka ut rapporten, som är på 1 200 sidor, till alla ledamöter. Vi trodde att ni behandlade frågan i utskottet, och jag skulle nog föredra att fortsättningen av den här diskussionen fördes i utskottet. Det är inte riktigt EU-nämndens uppgift. Vi har samrådet, men vi avgör inte frågan slutligen i dag, utan den tas bara upp för att vi ska kunna ställa oss bakom de fortsatta förhandlingarna som regeringen står inför. Frågan kommer naturligtvis tillbaka.

Men om det finns önskemål om att vi ska skicka ut de 1 200 sidorna gör vi det. Den som vill ha rapporten kan anmäla det till kansliet.

Anf.  74  LARS LINDBLAD (m):

De 1 200 sidorna finns på Internet. Dem har alla möjlighet att ladda ned. Det handlar i stället om innehållet i regeringens remissvar. Jag uppfattar alltså regeringens remissvar som en positionering inför ett framtida ställningstagande, och den biten tycker jag att riksdagen i någon form borde få finnas med på.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Det får riksdagen. Remissen går till utskottet, vilket ju är det vanliga.

Anf.  76  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Enligt vad riksdagen uttalat bör regeringens remissvar till kommissionen skickas till berört fackutskott. Men om det handlar om att diskutera med fackutskottet innan regeringen skickar remissen ligger detta egentligen på just fackutskottet.

Nu har miljö- och jordbruksutskottet inte några möten kvar, men det kan ju ske informellt med den arbetsgrupp som utsetts.

Anf.  77  ULF HOLM (mp):

Det viktiga är att vi får remissen från utskottet också till EU-nämnden så att vi har den framför oss. Det kan bli problem om vi börjar säga olika saker. Det var lite oroväckande att höra att utskottet inte har fler möten före den 10 juli. Då blir det svårt att göra ett remissinlägg åt regeringen.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag måste fråga er som sitter i utskottet om det inte finns möjlighet att sammankalla den arbetsgrupp som ni har. Ni som sitter i utskottet kan väl ta upp en diskussion om det.

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m):

Vi har möte på tisdag. Det finns möjlighet att i så fall ta upp det då.

Anf.  80  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag blir lite konfunderad över detta. Det som förr eller senare blir regeringens ställningstagande måste vi väl få hit till nämnden? När kommer det?

Anf.  81  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är fråga om en egendomlig hantering. Vi har gång på gång haft uppe kemikaliefrågorna i rådet utan att det egentligen funnits något förslag.

Det som nu finns är kommissionens preliminära förslag. Det vi gör är alltså att försöka påverka kommissionen när det gäller de nya förslag som ska läggas fram, vilket vi tror blir i oktober i år. Då kommer det riktiga förslaget från kommissionen, och ni kommer naturligtvis att i vanlig ordning få ta ställning till det. Då kommer också de skarpa synpunkterna från Sverige. Nu gäller det en orienterande diskussion där miljöministrarna får möjlighet att säga vad de tycker om förslaget – det blir en mer öppen diskussion. Det skarpa läget kommer när kommissionens slutgiltiga förslag ligger framme.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare talare har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare på dagordningen och kommer till punkt 7, som gäller ozonskiktet. Varsågod, miljöministern!

Anf.  83  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska säga något kort om detta eftersom det var en viktig fråga vid förra miljörådet. Det är ett förslag till ändring av förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Medlemsstaterna och Europaparlamentet har under våren behandlat kommissionens förslag till ändringar av förordningen om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Det gäller tidsfrister för kritiska användningsområden för haloner, export av haloner i bulk – som har varit den kritiska frågan för vår del – export av produkter och utrustning som innehåller klorfluorkarboner och kontroll av bromklormetan.

Flera av förslagen är av teknisk karaktär. Medlemsstaterna har efter förhandlingar under våren träffat en preliminär överenskommelse om de ändringar av ozonförordningen som föreslagits av kommissionen. Sverige har haft svårt att acceptera den del av kommissionens förslag som innebär en utvidgning, jämfört med dagsläget, av möjligheten att exportera haloner. Det handlar om haloner som återtas när användningen av haloner avvecklas i EU, det gäller export utanför EU samt så kallade kritiska användningsområden.

För närvarande tillåts export av produkter och utrustning som innehåller haloner, men inte en mer allmän export av haloner i bulk. Kommissionen motiverar förslaget om att detta ska tillåtas bland annat med att en sådan export skulle kunna ersätta halonproduktionen i utvecklingsländerna.

Vidare anger kommissionen att bulktransport bör tillåtas av säkerhetsskäl, men vi tror att det är ekonomiska överväganden som till stor del ligger bakom förslaget eftersom det naturligtvis är billigare att exportera återtaget halon än att destruera det i Europa.

Vår huvudlinje har varit att inte stödja den del av förslaget som ger möjlighet att exportera haloner i bulk. Vi har emellertid inte lyckats få med oss en blockerande minoritet, och därför har vi fått kompromissa i efterhand. Vi stöder nu den liggande överenskommelsen. Den innebär att export i bulk tillåts, men att en tidsbegränsning införs till slutet av år 2009 och att kommissionen i början av år 2005 ska göra en översyn av om det går att förbjuda exporten av haloner i bulk tidigare än slutet av år 2009.

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vet att frågan om haloner har varit uppe i EU-nämnden tidigare, och jag tror att jag då sade något liknande som jag kommer att säga i dag. Jag är lite orolig, när det gäller just export till tredje världen, för att vi inom EU inte tar vårt ansvar utan skickar ned det. Det är, som miljöministern säger här, säkert mer ekonomiska överväganden, att man inte vill stå för destruktionskostnaderna.

Den svenska linjen har tidigare varit att inte stödja det här, och ni har jobbat för att få en blockerande minoritet. Det är ju väldigt bra. Men borde man inte markera med ett nej att man inte kan acceptera det här? Är det egentligen bra att göra den här kompromissen? Vinner Sverige så mycket på det? Vore det inte en mycket bättre linje att man helt enkelt sade nej och markerade inom EU att det här inte är bra? Det är inte att välja solidaritet.

Vi blockerar ju väldigt mycket när det gäller införande av alternativ teknik i u-länderna, och det är ju ingen som garanterar att man inte producerar haloner i tredje världen.

Anf.  85  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi är helt eniga i sak. Sedan gäller det frågan om hur vi hanterar det här i förhandlingarna. Jag har inte följt förhandlingarna i detalj, men vad Sverige har lyckats uppnå genom att vara med i förhandlingarna och vara med i kompromissen är att få den här tidsbegränsningen och att få kommissionen att göra en översyn och försöka förändra det här. Vi har alltså kommit till ett beslut som innebär att det görs ett försök att få fler på vår linje. Alternativet kunde ha varit att vi bara blivit nedröstade, och då kanske det hade blivit rakt fram för haloner helt och hållet.

Det här är den typen av övervägande vi ofta står inför. Ska vi försöka påverka beslutet i positiv riktning? Det tycker jag att vi har gjort genom att få en tidsgräns och genom att få kommissionens översyn. Det har vi i det här fallet bedömt vara bättre än att låta oss röstas ned och kanske få ett sämre beslut.

Anf.  86  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag förstår hur ni resonerar, som minister och som departement. Men vore det ändå inte väldigt bra om vi i Sverige kunde arbeta för att det är etiskt olämpligt att skicka ned haloner till exempel till Afrika och att vi har en nationell lagstiftning som innebär att vi tar destruktionen och de kostnader det innebär i Sverige? Kan man ordna en sådan lagstiftning, i stället för att hoppa med i den här ganska ruggiga båten som det här innebär inom EU?

Anf.  87  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi kommer att fortsätta att tydligt driva vår linje, som är att vi inom EU ska destruera de kemikalier och lösa de andra problem vi har här. Vi kommer naturligtvis i Sverige att agera enligt den uppfattningen.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på listan och har kommit till Övriga frågor.

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill bara ta upp en övrig fråga. I samband med miljörådsmötet kommer jag att ta upp frågan om bekämpningsmedlet paraquat. Kommissionen har aviserat att de kommer att föreslå ett godkännande i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsan, där utvärdering och godkännande av bekämpningsmedel behandlas.

Jag har nyligen tillsammans med jordbruksministern och våra respektive ministerkolleger i Danmark och Finland skrivit ett brev till alla miljö- och jordbruksministrar inom EU att vi inte vill se ett godkännande av bekämpningsmedlet paraquat.

Det här är ett extremt farligt ämne, som kan orsaka allvarliga och irreversibla skador, bland annat på människors lungor, hud och ögon. Ämnet används också ofta vid självmord. Paraquat är persistent och kan därför ackumuleras i jorden. Det kan också ge långvariga negativa effekter på vattenmiljön och på vilda däggdjur.

Vi anser att det inte är en ansvarsfull politik att godkänna detta. Det kan gå emot ambitionerna om en långsiktigt hållbar utveckling när det gäller både jordbruksproduktion, miljö och hälsa. Vi kommer att be kollegerna att noggrant överväga detta.

Det här är naturligtvis en fråga av mycket stor principiell betydelse. Det handlar inte bara om det i och för sig olämpliga och anmärkningsvärda att godkänna det här extremt otrevliga ämnet, utan det handlar om ett olyckligt prejudikat som ett godkännande skulle innebära. Om paraquat godkänns skulle i princip vilket som helst ämne i övrigt kunna godkännas inom EU, enligt vår uppfattning. Det här pekar i sin tur på behovet av att revidera EU:s regelverk för bekämpningsmedel och kemikalier.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här punkten, men också övriga Övriga frågor, om någon har en fråga till ministern.

Anf.  91  KARIN GRANBOM (fp):

Det är jättebra att Sverige jobbar för att bekämpa det här bekämpningsmedlet inom hela EU. Men om det skulle misslyckas, är det så att vi kan säga att det blir förbjudet att föra in det här i Sverige och använda det i Sverige?

Anf.  92  ANDERS G HÖGMARK (m):

Vad döljer sig under punkten 8 c?

Anf.  93  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller om vi kan förbjuda detta ämne kan jag säga att det har varit förbjudet länge i Sverige, och det finns inget intresse av att använda det. Bland andra LRF stöder oss helt i detta att det inte ska användas.

Jag överlåter åt Per Bergman att säga vad som formellt gäller om våra möjligheter att agera här.

Anf.  94  Chefsjurist PER BERGMAN:

Jag kan bara lägga till att det här beslutet inom EU innebär att man sätter upp det här ämnet på en lista av verksamma ämnen som får användas i bekämpningsmedel. Sedan är det ytterligare ett steg att pröva bekämpningsmedel nationellt i de olika länderna. Det här beslutet innebär inte att vi tvingas ta emot paraquat. Det är en senare fråga.

Anf.  95  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Under 8 c döljer sig en fråga om skogsavverkning i u-länderna. Det ligger ett förslag från kommissionen som har kommit precis nyss och där Storbritannien vill uttrycka en uppfattning i den frågan. Vi har inte ens hunnit analysera det här förslaget än.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Jag undrar om det är några A-punkter som vi borde känna till eller något som är av principiell betydelse.

Anf.  97  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi har inte fått någon lista, så vi känner inte till A-punkterna än.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar miljöministern med medarbetare för att de kom hit.

Vi önskar er en trevlig pingst.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 1

Anf.  3  ANDERS G HÖGMARK (m) 2

Anf.  4  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  5  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 2

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 2

Anf.  7  LARS LINDBLAD (m) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 3

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c) 4

Anf.  11  CHRISTINA AXELSSON (s) 4

Anf.  12  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  13  LARS LINDBLAD (m) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 5

Anf.  16  ANDERS G HÖGMARK (m) 5

Anf.  17  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 7

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m) 7

Anf.  21  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 7

Anf.  22  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 7

Anf.  23  LARS LINDBLAD (m) 7

Anf.  24  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 8

Anf.  27  ANDERS G HÖGMARK (m) 8

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  30  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  32  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 8

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Miljö 10

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  35  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 10

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  37  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 11

Anf.  38  HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf.  39  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 11

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 12

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 13

Anf.  43  KARIN GRANBOM (fp) 14

Anf.  44  MARGARETA ANDERSSON (c) 14

Anf.  45  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 14

Anf.  46  Ämnessakkunniga KARIN BERKESTAD 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 15

Anf.  49  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 16

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 16

Anf.  51  Departementssekreterare HARALD PERBY 16

Anf.  52  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 17

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s) 17

Anf.  54  Departementssekreterare HARALD PERBY 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  Departementssekreterare HARALD PERBY 17

Anf.  57  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 18

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 18

Anf.  60  LARS LINDBLAD (m) 20

Anf.  61  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 20

Anf.  62  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  63  HILLEVI LARSSON (s) 21

Anf.  64  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  65  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  66  LENNART HEDQUIST (m) 22

Anf.  67  MARGARETA ANDERSSON (c) 22

Anf.  68  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 22

Anf.  69  Chefsjurist PER BERGMAN 23

Anf.  70  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 23

Anf.  71  Chefsjurist PER BERGMAN 23

Anf.  72  LARS LINDBLAD (m) 24

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  74  LARS LINDBLAD (m) 24

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  76  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 24

Anf.  77  ULF HOLM (mp) 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m) 25

Anf.  80  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  81  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 25

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  83  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 25

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  85  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 26

Anf.  86  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 27

Anf.  87  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 27

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  91  KARIN GRANBOM (fp) 28

Anf.  92  ANDERS G HÖGMARK (m) 28

Anf.  93  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 28

Anf.  94  Chefsjurist PER BERGMAN 28

Anf.  95  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 28

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  97  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 28

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 28