Fredagen den 6 april 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:26

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Återrapport från ministerrådsmöte den 12 mars 2001

Information och samråd inför informellt ministermöte den 20–22 april 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och ber att få hälsa finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för ett samråd inför det informella ministermöte som kommer att äga rum i Malmö.

Jag lämnar ordet direkt till finansministern. Varsågod!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack för det! Ni har fått en mötesrapport och jag vill helt kort kommentera några ärenden där. Det gäller framför allt Ekofins förberedelser inför toppmötet i Stockholm. Detta har ju redan passerats och det blev en positiv lösning, framför allt när det gäller Lamfalussyrapporten, så det finns kanske inte så mycket mer att säga om den saken. Därför skulle vi kunna gå direkt på våra förberedelser inför det informella Ekofinmötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Ingen verkar ha någon fråga med anledning av den här återrapporten. Därmed går vi in på det som är aktuellt nu inför det informella mötet. Varsågod!

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack! Ni har fått en kort promemoria om hur jag tänker lägga upp diskussionerna i Malmö och lite grann om vilka som kommer att delta. Det blir ett väldigt viktigt tillfälle eftersom det är första gången som en så stor krets av finansministrar och riksbankschefer i Europa träffas för en gemensam diskussion om den europeiska ekonomin.

Den första arbetssessionen kommer att inledas med en skattepolitisk diskussion. Kommissionen arbetar för närvarande med sitt skattepolitiska meddelande. Vi arbetar i nära samförstånd med kommissionen för att till mötet kunna presentera ett separat dokument som kan vara ett underlag för en allmän diskussion på skatteområdet. Vidare vill vi fokusera på de framtida utmaningar som unionen står inför på skatteområdet och på hur arbetet bör läggas upp. Där finns det inga konkreta förslag, utan det blir en allmän principiell diskussion på området, vilket ju också är avsikten med den här typen av informella möten.

Den andra frågan som ska tas upp under den här sessionen handlar om Ekofinrådets fortsatta arbete på utvidgningsområdet. Det är viktigt att Ekofinrådet engagerar sig på relevanta områden när det gäller utvidgningen. Det är också angeläget att den ekonomiska dialog som inleds i Malmö med kandidatländerna får en bra fortsättning under kommande ordförandeskap.

Den andra arbetssessionen sker med närvaro av centralbankscheferna och inleds på traditionellt sätt med en diskussion om det ekonomiska läget och utsikterna i det avseendet. Det finns anledning att tro att det blir en intressant diskussion med tanke på det osäkra internationella ekonomiska läget. Jag räknar med att vi får inledande presentationer av både kommissionär Solbes och ECB-chef Duisenberg. Det finns en allmän stämning av oro när det gäller den ekonomiska utvecklingen. Därför krävs det en öppen redovisning av hur EU:s finansministrar och centralbankschefer bedömer läget. Det gäller således att kunna göra en bra bedömning av det ekonomiska läget utanför Europa och av hur det kan påverka EU-ländernas ekonomier.

Vidare kommer vi att få en presentation av Henk Brouwer om den rapport som han håller på att färdigställa. Brouwer är vice centralbankschef i Holland och har EFK:s uppdrag att inventera olika rutiner för hur myndigheterna förutses hantera finansiella kriser, med tonvikt på information, kommunikation, samarbete och ansvarsfördelning.

För cirka ett år sedan presenterade Brouwer en rapport om befintliga arrangemang för tillsyn och stabilitet. Av betydelse för diskussionen blir de eventuella rekommendationer som Brouwer kan ge i rapporten, exempelvis om behovet av fortsatt arbete för att stärka informationsutbytet och samordningen mellan myndigheterna.

I samband med lunchen kan det bli aktuellt att ta upp vissa internationella ekonomiska och finansiella frågor med tanke på det stundande vårmötet i Washington med Bretton Woods-institutionerna.

Slutligen ska vi hålla det första dialogmötet mellan medlemsländerna och kandidatländerna om makroekonomisk finansiell stabilitet. Det är ett möte som samlar ministrar och centralbankschefer från 28 länder – de 15 EU-länderna och de 13 kandidatländerna. Därtill har vi bjudit in kommissionärerna Solbes, Bolkestein och Verheugen samt cheferna för ECB, EIB och EBRD.

I syfte att strukturera diskussionen har jag valt ut fyra huvudtalare för att inleda diskussionen inom de olika delområdena. Sedan finns det ytterligare ett antal förberedda inlägg.

Som bakgrundsmaterial tar kommissionen fram ett underlag som täcker hela diskussionen och som har behovet av makroekonomisk och finansiell stabilitet som utgångspunkt. Diskussionen kommer att bestå av två delar. Den första handlar om den ekonomiska politiken i kandidatländerna inför EU-medlemskapet. Där har vi bett två kandidatländer, nämligen Estland och Slovakien, och deras finansministrar att redovisa de utmaningar som EU-medlemskapet närmast medför för den ekonomiska politiken i respektive land. Från EU-sidan kommer Tysklands finansminister och ECB att kommentera de här utmaningarna i ett EU-perspektiv.

Den andra delen av diskussionen berör finansiell stabilitet i EU och i kandidatländerna. Där kommer Polens centralbankschef att redogöra för både mikro- och makroaspekter som påverkar finansiell stabilitet samt för strukturomvandlingen inom den finansiella sektorn.

Från EU-sidan kommer också den finske finansministern att berätta om erfarenheterna av liberaliseringen av kapitalflödena samt hanteringen av bankkrisen i de nordiska länderna och utvecklingen av finansmarknaderna inom EU. Vi har haft en rad bilaterala kontakter och fått mycket positiva reaktioner på den typ av uppläggning av dialogen som vi har planerat för – det gäller då från både medlemsstater och kandidatländer. Jag hoppas därför på en bra diskussion som också kan fullföljas och fortsätta under kommande ordförandeskap.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det är fråga om ett informellt Ekofinmöte. Följaktligen ska inga beslut fattas. Vi har av finansministern fått en bra redogörelse för vad som ska tas upp. Det första avsnittet ska handla om skattepolitik. Men inte heller där blir det naturligtvis några konkreta förslag, utan det gäller en allmän diskussion om inriktningen och om de framtida utmaningar som Europa står inför i en globaliserad ekonomi.

Vad kommer det svenska ordförandeskapet att ge för bild och i vilken riktning ska vi i Europa gå? Hur kommer finansministern att lägga upp detta? Är det problemen med flyende skattebaser, eller vad annat är det, som kommer att adresseras? Vad är tanken med detta? Vad ska det alltså leda fram till?

Anf.  6  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det här informella mötet kommer i betydande utsträckning att gå i utvidgningens tecken – både den första dagen i diskussionen om utvidgningsprocessen och sedan i och med besöken av kandidatländernas företrädare.

Jag tänkte ta upp frågor som rör inpassningen i det finansiella och monetära systemet. Jag gjorde det vid ett sammanträde som vi hade i höstas men finansministern blev då så irriterad när jag ställde mina frågor att jag ska undvika det nu. Jag ska ändå försöka kommentera läget så som jag ser det.

När det gäller det här kapitlet har man inte kommit särskilt långt. Det är väl öppnat med flera medlemsländer. Däremot har man väl inte stängt med någon. Redan i höstas tyckte jag mig ana en ganska restriktiv inställning bland medlemsländerna – eller om det ska begränsas till euro-länderna; jag vet inte hur det är. De handlingar som man ser flyta förbi tyder på att man vill försöka fördröja, eller i alla fall inte hjälpa till, när det gäller att få fram en snabb anslutning till euron för kandidatländernas del.

Sett till detta i olika situationer kan ju ett icke-EU-land i och för sig ensidigt införa euron. Där har man sagt att det vill man inte att kandidatländer ska göra. Man kan lägga en press på dem genom att säga att det är ett villkor att de uppför sig på den punkten, att inte i förväg införa euron, eftersom det inte skulle stämma med åtagandena i Maastrichtfördraget om hur det här ska läggas upp i tre steg och med uppfyllandet av konvergensvillkoren.

Kandidatländer kan gå vägen över en sedelfond. Det har flera gjort, t.ex. Estland. Också det förefaller medlemsländerna ogilla. De skrivningar som man ser tyder på att man vill säga att detta inte är någon lösning och att det kan göra det komplicerat att uppfylla kraven vad gäller konvergensvillkoren. Men den som klarar att hålla ett sedelfondsarrangemang, som Estland nu gjort i åtskilliga år kan ju sägas ha demonstrerat att man förmår hålla en stabil växelkurs gentemot euron.

Sedan är man också noga med att anslutning till ERM2 kan ske först efter inträde. Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att det kunde ske även dessförinnan men där är man restriktiv.

Vidare säger man att konvergensvillkoren strikt ska observeras därför att det är en rättvisefråga gentemot de länder som redan har inträtt i eurosystemet och gått den långa vägen och kvalificerat sig. Bl.a. ska man iaktta växelkursstabilitet i två år. Det kommer att innebära att om de första länderna som bäst kommer in år 2004 kan ett inträde i eurosystemet bli aktuellt tidigast år 2006.

Inom parentes sagt kommer naturligtvis det strikta iakttagande av konvergensvillkor som predikas att sänka alla idéer som finns från svenskt håll om att möjligen få undantag från tvåårsvillkoret, om man så småningom skulle bestämma sig för ett inträde i eurosystemet.

En fråga är naturligtvis om man kan ställa samma villkor på övergångsekonomier, som ju de forna kommuniststaterna har, som man ställer på de väl utvecklade marknadsekonomier som hittills har inträtt i eurosystemet. Jag tänker framför allt på inflationsvillkoret. Det kan hävdas att det i en övergångsekonomi som befinner sig i snabb omstrukturering är naturligt att där framkommer en inflationstakt som ligger över 1 ½ procentenhets överskott i fråga om de tre bästa länderna – eller vad det nu är för villkor. I Estland har man i åtskilliga år haft ett sedelfondsarrangemang, först med D-marken och numera med euron; detta trots att man har haft en inflationstakt på 7–8 %. Jag tycker att det kan finnas skäl att överväga om de här ekonomierna har en annan situation som gör att det egentligen är ganska orimligt att kräva just iakttagande av t.ex. inflationsvillkoret fullt ut så som det har varit. Omvänt kan sägas: Gör man det, säkerställer man också – om det nu är avsikten – att övergångsekonomierna, även sedan de har blivit medlemsländer, inte kan kvalificera sig för deltagande i eurosystemet förrän ganska långt fram i tiden.

Anf.  7  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Med anledning av Mats Odells fråga skulle jag vilja fråga finansministern vilka ärenden som kommer upp i diskussionerna om skatterna. Jag antar att bl.a. skattepaketet kommer att diskuteras. Det vore intressant att här i nämnden få höra hur det har gått med de förhandlingar som det informerats om tidigare.

En annan sak som också är aktuell vad gäller den inre marknadens funktion är momsen dels rent allmänt när det gäller avdragsrätt för moms från andra länder, dels vilken grundprincip som ska tillämpas. Detta är ju också en övergripande fråga som har diskuterats länge men där vi inte har kommit till ett avgörande. Detta med länder utanför EU som exporterar elektroniska produkter till EU och hur den beskattningen ska gå till har ju också varit föremål för diskussion. Kommer de frågorna att behandlas på mötet och vad har då ordförandeskapet, dvs. Sverige, för linje att driva?

Anf.  8  SIV HOLMA (v):

Också vi är intresserade av skattepolitiken – vilka frågor och områden inom skattepolitiken som kommer att avhandlas. Naturligtvis är vi också intresserade av det svenska förhållningssättet.

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp):

Inte helt oväntat är också jag lite intresserad av det, men egentligen skulle vi kanske vänta tills vi har hört svaret på frågan om vad det här med skattepolitik är.

Jag vill ändå passa på att säga att det är så här det många gånger har gått till när man satt i gång processer kring frågor som EU i slutändan inte ska besluta om. Risken är väl ganska överhängande att vi här ser det första steget i ett arbete kring den typ av skattefrågor som EU inte ska besluta om, utan som de enskilda länderna ska besluta om men som ändå kommer att generera olika typer av riktlinjer och inriktningar – benchmarking och det ena med det tredje så att säga – något som kommer, till intet förpliktande, att ta uppmärksamheten från de skattefrågor som EU faktiskt ska hantera och där det åtminstone i vissa fall av olika skäl går väldigt långsamt och trögt.

I övrigt tycker jag – kanske verkar det ovanligt för att komma från den här sidan – att det är ett väldigt bra upplägg på mötet. Det är mycket positivt att finansministern har lagt så stor vikt vid samverkan med kandidatländerna på mötet.

Jag vill dessutom passa på att fråga på vilket sätt man kommer att arbeta för att de olika finansiella frågorna, Brouwerrapporten och annat, redan från början sker i samverkan med kandidatländerna, så att de inte kommer några steg efter i utvecklingen vad gäller den finansiella stabiliteten.

Till sist: Jag kan instämma i mycket av det som Lars Tobisson sade. Vår åsikt är att den behandling av kandidatländerna som ska ske givetvis måste vara likvärdig. Men det behöver inte till punkt och pricka innebära att alla alltid behandlas likadant. Eftersom situationen är väldigt olika kommer en likadan behandling att innebära att det inte blir en likvärdig behandling.

Anf.  10  AGNE HANSSON (c):

Jag instämmer i det sista som Karin Pilsäter sade.

Min fråga gäller också skatterna. Om man nu har en tänkt inriktning och det inte ska vara förutsättningslöst, vilket nog inte är det klokaste, skulle man väl dra upp en rågång mellan vad som ska vara nationellt område beslutsmässigt och vad EU-länderna gemensamt kan göra på skatteområdet. Som jag och Centern ser det är miljöskatterna en sådan typ av frågor som man tidigt borde ha med i debatten, gemensamt med t.ex. minimiskattenivåer på miljöområdet. Hur kommer detta att tas upp från ordförandeskapets sida?

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag understryka att det handlar om ett informellt Ekofinmöte. Därför kommer det inte att vara fråga om skarpa förslag. Inte heller är avsikten att vi ska komma fram till beslut eller gemensamma lösningar, utan upplägget på skatteområdet handlar väldigt mycket om att försöka skanna in ett antal områden som vi vet kommer att vara av intresse under de närmaste årens skattepolitiska diskussioner då vi får tillfälle till ett mer principiellt meningsutbyte.

Jag ska be Gunilla Näsman, som är en av mina medarbetare, att redovisa lite av de diskussioner som vi har just nu med kommissionen om vilka områden som kan komma upp. Ett par veckor återstår ju till själva mötet, så vi är långt ifrån färdiga. En del kan ju också ändras under resans gång. Konkreta saker, som när det gäller skattepaketet och förhandlingar som vi alltid har uppe på våra Ekofinmöten, kommer vi att beröra mer som en informationspunkt på vanligt sätt. Avsikten är inte att i den mer principiella diskussionen ta upp sådana skattefrågor. Naturligtvis kommer vi inte heller att ta upp en diskussion om mer exakta villkor för kandidatländernas medlemskapsförhandlingar på EMU- eller skatteområdet eller så, utan den typen av förhandlingar förs i andra sammanhang. Jag ska därför inte ge mig in på den diskussionen.

Jag delar inte Lars Tobissons uppfattning när det gäller de svenska villkoren för ett framtida medlemskap i EMU och hur kandidatländerna hanteras. Det är vitt skilda processer och skilda förutsättningar. Karin Pilsäter har rätt i att alla naturligtvis ska få en likvärdig behandling men det är klart att det är fråga om olika villkor, olika förutsättningar, olika processer och olika tidsskeden när vi hanterar de här frågorna.

Jag vill gärna understryka att huvudsyftet med den sista delen av mötet, när vi har med såväl kandidatländerna som finansministrar och riksbankschefer, är att det ska vara en introduktion, en första början, på inlemmandet av kandidatländerna på det sätt som Stockholmsmötet beslöt för ett par veckor sedan i fråga om den fortsatta processen på området. Det är alltså väldigt viktigt att vi kan hitta en bra form för hur kandidatländerna i fortsättningen kan vara med i processen när det gäller de viktiga saker som vi nyligen har beslutat om och som vi kommer att besluta om. Inte minst gäller det diskussionen om det långsiktiga 2010-perspektivet med Lissabonprocessen och alla mål som där satts upp. Det är oerhört viktigt att kandidatländerna kommer in så fort som möjligt.

Under senare tid har jag besökt några av kandidatländerna just för att med dem diskutera själva uppläggningen. Häromdagen träffade jag den slovenske finansministern. Han är ett slags samordnare för de 13 kandidatländerna. Jag försökte tillsammans med honom hitta en gemensam uppläggning för hur vi kan koncentrera diskussionen, för det är klart att risken är stor att det med 56 finansministrar och centralbankschefer kan bli en ganska spretig diskussion. Därför gäller det att försöka hitta några hållpunkter där vi kan enas om ett sätt för kandidatländerna att jobba vidare i fortsättningen när det gäller integrationen av Lissabondokumentet, skattepolitiken och andra områden.

Gunilla Näsman kan berätta lite om den diskussion som vi har just nu med kommissionen om underlaget för skattediskussionen.

Anf.  12  Kanslirådet GUNILLA NÄSMAN:

I nära samråd med kommissionen arbetar vi med att färdigställa ett dokument som ska tjäna som diskussionsunderlag på mötet. I första hand är det väl det arbete som påbörjats på skattesidan som ska fortsätta. På den indirekta sidan – på momssidan och punktskattesidan, främst inom energiskatteområdet – är det fortsatt harmonisering som man eftersträvar; detta för att undanröja hinder för den väl fungerande inre marknad som åsyftas.

På den direkta sidan är det fortsatt arbete med uppförandekoden för företagsbeskattning och avveckling av den skadliga skattekonkurrensen som det handlar om. Hela skattepaketet samt momsfrågan ska i slutet av vårt ordförandeskap rapporteras till Ekofin och sedan till toppmötet i Göteborg.

Kommissionen har aviserat att två meddelanden kommer under våren. Det ena meddelandet gäller företagsbeskattning och där ska det föreligga en studie om företagsbeskattning. Vidare har ett meddelande om pensioner aviserats.

Det frågades här om miljöskatter osv. Sådant har ju varit uppe i olika sammanhang, inte minst när man har pratat om kvalificerad majoritet och om frågor som legat kommissionen väldigt varmt om hjärtat. Där finns det delade meningar från de olika medlemsstaterna, så detta har lämnats därhän för ett tag.

Anf.  13  MATS ODELL (kd):

Det var en del konkretion som kom fram här. Det är klart att i ett nationellt perspektiv är indirekta skatter, moms och energiskatter, samt harmonisering inte något som kommer att stärka den svenska statskassan, utan om det går i den riktningen har vi antagligen att se framför oss en del förändringar.

Jag begärde ordet, herr ordförande, med anledning av att det nämndes att miljöskatten lämnas därhän på grund av att man inte är överens om huruvida det ska vara majoritetsbeslut eller inte. Men den frågan ska väl över huvud taget inte behandlas av Ekofinrådet, utan det är ju mer en konstitutionell fråga. Det handlar här om huruvida man kan uppnå någonting. Det har ju varit statsministerns käpphäst att vi ska lägga majoritetsbeslutsdiskussionen åt sidan för att i stället koncentrera oss på att försöka uppnå konsensus utan majoritetsbeslut. Då känns det närmast som ett svek att höra att man släpper hela den frågan. Är det verkligen på det viset, finansministern?

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tycker nog att det låg väl medvetna vantolkningar i själva frågeställningen – vilket kanske också var avsikten. Jag vet inte om Mats Odell beklagade sig över att han ser risker för att de svenska statsinkomsterna eventuellt kan komma att minska i framtiden. Om det är en uttalad allvarlig risk för lägre statsinkomster ska detta naturligtvis tas på stort allvar. Vad vi diskuterar är frågan om att hitta tekniker för hur vi kan hantera momssystem och annat där det kan behövas enhetlighet eftersom det är växande flöden över våra gränser.

När det gäller det mer konstitutionella som diskuterats under hösten, bl.a. på toppmötet i Nice, finns det ingen anledning till repris eftersom den diskussionen redan är utklarad. Däremot finns det ett stort antal principiella frågor som vi behöver hantera framöver. Vi hoppas naturligtvis att staterna på energibeskattningsområdet och på andra områden efterhand ska kunna hitta en gemensam form. Särskilt vi från svensk sida har vinnlagt oss om att exempelvis försöka öppna för den diskussion på energiskatteområdet som Spanien har blockerat. Vi inser dock att det inte är något som kan göras på några månader men på tjänstemannaplanet har det öppnats för en diskussion som kanske under senare ordförandeskap kan få goda resultat på energibeskattningsområdet. Jag är således hoppfull vad gäller medlemsstaternas intresse för att delta i en sådan utvidgad diskussion.

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Som ofta påpekas när vi tar upp frågan är det alltid fel statsråd som är här men nu tror jag att det är rätt statsråd som är här. Det gäller minimiavgifter på vissa utsläpp. Koldioxiden är väl det som det vanligen är diskussioner kring. När det ska vara en diskussion där man inte eftersträvar att slå klubban i bordet och fatta beslut borde den här frågan verkligen lyftas upp och diskuteras inte minst utifrån bakgrunden nu, med USA:s motstånd mot hela Kyotoprocessen, något som nämnden senare återkommer till under en annan dagordningspunkt. Man borde diskutera frågan principiellt. Jag blir oroad och besviken när jag hör att miljöskattefrågan helt och hållet släpps på grund av att majoritetsbeslutsproblematiken får överskugga det här.

Det är dock inte det som det handlar om, utan det handlar om principerna, om att i den principiella skattediskussionen försöka föra fram hur viktigt det är att använda sig av minimiavgifter för den här typen av gränsöverskridande miljöproblem.

Det skulle vara intressant att höra om finansministern kommer att ta upp den frågan eller om den inte kommer upp. Det handlar nu alltså inte om energiskatt utan om avgifter på utsläpp av olika slag.

Anf.  16  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är alltid lite marigt när det gäller att kunna känna att man exakt vet vad finansministern säger, så jag vill bara dubbelkolla. Ska jag uppfatta det förra svaret som att det här inte är avstampet, det första steget, i en ny process om riktlinjer, benchmarking osv. på det allmänna skatteområdet?

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Mats Odell kan vara säker på att rätt statsråd alltid är här; på den punkten är det alldeles klart.

Avsikten är att samla till en principiell diskussion kring ett antal aktuella skatteområden. Det är fritt fram att diskutera miljöskatter och energiskatter. Jag exemplifierade med energiskatter där vi ser att det kanske finns möjligheter. Inte nu omedelbart under det svenska ordförandeskapet men senare kan vi kanske få till stånd en islossning på det område där det varit stängt faktiskt sedan rätt lång tid tillbaka. Detta är alltså fullt möjligt.

Vi ska inte, Karin Pilsäter, starta nya processer, utan vi har ett antal frågor som vi nu ska försöka belysa från principiell utgångspunkt. Avsikten är att vi, när vi lyssnar av de reaktioner som ett sådant här informellt Ekofinmöte ger på skatteområdet, ska se när och hur de skarpa besluten kan formuleras i nästa skede. Själva grundtanken bakom ett informellt Ekofinmöte är ju att det inte finns några stora restriktioner. Säkerligen blir det en diskussion om både miljö- och energiskatter. Däremot finns det inte – och det är vad jag vill markera, Mats Odell, när det gäller den förra frågan – något skäl att på nytt ta upp en konstitutionell diskussion, för den saken är redan utklarad och där vet vi våra positioner. Jag kunde lika gärna ha nämnt miljöskatter som energiskatter. Naturligtvis finns alltid ambitionen att vara med och påverka utvecklingen. På miljöskatteområdet är Sverige i många avseenden ett föredöme för många andra länder eftersom vi har hunnit mycket långt med vår miljöbeskattning.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då är vi färdiga med samrådet inför det informella Ekofinmötet. Vi räknar med att få en redovisning av den nationella sysselsättningsplanen. Den ska redovisas i arbetsmarknadsutskottet och i finansutskottet veckan efter påsk. Vi har ett EU-nämndssammanträde den 20 april. Då utgår vi från att berörd statssekreterare kommer och redovisar i nämnden.

Med det tackar vi för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Återrapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 och 10 april 2001

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för samråd inför nästa allmänna råd. Vi ska först börja med den muntliga återrapporten från rådsmötet den 19 och 20 mars. Varsågod!

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Jag börjar med de punkter som inte kommer tillbaka på dagordningen i dag, som jag brukar göra.

Under lunchen vid förra GAC diskuterade vi Mellanöstern, där vi också redovisade vårt trojkabesök. Precis som jag sade till nämnden förra gången fick vi garantier om att bosättningarna skulle upphöra, man skulle inte öka mängden bosättningar, man ville gärna ha en fortsatt diskussion om säkerhet och ekonomi, och man garanterade att man inte skulle fortsätta elimineringspolitiken från israelisk sida. Palestinierna sade då att även om de inte gjorde de uttalanden vi ville höra om att minska våldet, ville de ändå så snart som möjligt gå in i nya samtal.

Tyvärr har utvecklingen efter detta varit väldigt negativ. Det enda positiva är att när den israeliske utrikesministern Shimon Peres var här i början av veckan berättade han för oss att säkerhetssamtalen mellan israeler och palestinier skulle återupptas. Det var naturligtvis ett positivt exempel. Men i övrigt har det inte varit någon positiv utveckling.

Vi gav i samband med Europeiska rådets möte i Stockholm i uppdrag till den höge representanten att utarbeta en strategi för vårt fortsatta arbete med Mellanöstern.

Detta var uppe på lunchen förra gången, och det kommer säkert också tillbaka på lunchen den här gången.

Två andra frågor vi tog upp var bl.a. säkerhets- och försvarspolitiken och den civila delen av krishanteringen. Där redogjorde jag för vårt och Justitiedepartementets arbete med civil krishantering. Det mottogs positivt och fick ett bra stöd av de andra länderna. Det var viktigt. I många länder är detta en dragkamp om resurserna. De som arbetar inrikespolitiskt vill inte släppa ifrån sig poliser, åklagare och domare till internationell tjänstgöring. Det är nog viktigt att utrikesministrarna är med och bevakar de frågorna om det ska gå bra.

Vi hade också frågan om mänskliga rättigheter uppe. Vi redogjorde för arbetet i Genève, dvs. arbetet med de mest känsliga resolutionerna, framför allt Kina, Tjetjenien och Kuba. Vi hade en ganska bra samsyn i rådet. Vi beskrev också arbetet med att ta fram nya riktlinjer mot tortyr, på samma sätt som vi tidigare har tagit fram riktlinjer mot dödsstraffet. Det fick också ett stort stöd. Vi räknar med att ta det som en A-punkt vid sammanträdet.

Kommissionen skulle ha lagt fram ett meddelande om mänskliga rättigheter som vi skulle bygga en del av vårt arbete under våren med. Det meddelandet är tyvärr försenat. Det har ännu inte kommit.

Det var de punkter som inte kommer tillbaka på dagordningen för det här allmänna rådet. Sammanträdet äger rum i Luxemburg på måndag. Som viktiga händelser vid sidan om ministermötet kommer det att vara undertecknandet av stabiliserings- och associationsavtalet med FYROM, Makedonien. I marginalen av mötet kommer vi också att ha ett trojkamöte med Makedoniens utrikesminister. Vi kommer också att ha ett samarbetsråd med Ryssland, och vi kommer att ha ett utrikesministermöte om den nordliga dimensionen på måndag kväll. Det räknar jag med att återkomma till.

Anf.  21  LARS TOBISSON (m):

Utrikesministern berörde just frågan om Makedonien och det stabiliserings- och associationsavtal som ska slutas.

Nu har man aviserat från Makedoniens sida att man i samband med detta avser att lämna in en medlemsansökan till EU. Har det ändrats på något sätt på grund av mellankommande händelser, eller räknas det fortfarande med att det ska ske? Vad blir i så fall ordförandeskapets och EU-medlemsländernas reaktion på detta?

Anf.  22  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga som rör rapporteringen om bosättningarna på Västbanken och Gaza. Jag har förstått att där finns lite olika tolkning. En tolkning menar på att om det kommer garantier om att inga nya bosättningar ska äga rum gäller det nya bosättningar på nya områden. Men israelerna tolkar ibland detta att man mycket väl kan utöka bosättningar på redan etablerade områden där det redan finns bosättningar. Förekommer diskussionen att detta tolkas olika från parternas sidor?

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med frågan om ansökan om medlemskap från Makedonien. Vi tror inte att det kommer en sådan. Vi hoppas också att det inte kommer en sådan. Det är åtminstone de preliminära uppgifter vi har fått.

Vi brukar vara försiktiga med de länder som vill lämna in ansökningar om medlemskap. Det har varit åtminstone ett annat land på Balkan som också har varit inne på den idén. Vi brukar hänvisa till att vi just nu står inför en utvidgningsprocess och att det därför är svårt att ange några tidsgränser för när det går att påbörja nya diskussioner med nya länder. Det officiella svaret blir att så fort de uppfyller sina förpliktelser enligt stabiliserings- och associationsavtalet kan man självklart vara beredd att fortsätta diskussionen om deras framtida status.

I fråga om bosättningarna är det dels en gammal bosättning, dels en ny bosättning. Problemet med den gamla bosättningen är att det är ett kontroversiellt område på sådan mark där vi inte heller vill se en förtätning av en bosättning. Jag menar att det inte stämmer överens med vad israelerna sade till oss när vi var där. De menar att det stämmer överens. Det andra är diskussioner om en helt ny bosättning.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då kan vi lämna återrapporterna och gå in på dagens lista. Varsågod.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har ingenting särskilt på vare sig A-punkterna eller Europaparlamentets resolutioner. Det enda – om det inte finns några frågor i nämnden på det – jag vill kommentera när det gäller Europeiska rådets möte i Stockholm – Göran Persson har redovisat inför riksdagen – är den punkt som Göran Persson inte var med på, nämligen lunchen med den ryske utrikesministern.

Där konstaterade vi kort att oenigheten kring ett antal frågor, Tjetjenien och annat, består. Sedan försökte vi ägna hela lunchen åt att diskutera västra Balkan och Makedonien. Skälet var helt enkelt att eftersom vi stod inför en uppblossande konflikt i Makedonien, tyckte vi att det var ett bra tillfälle att få en diskussion med Ryssland, så att både EU, Ryssland och USA skulle lämna samma besked till Makedonien och reagera likadant. Jag tycker att vi lyckades med det, förutom att den ryske presidenten gjorde ett oerhört dumt uttalande dagen efter när han jämförde Makedonien och Tjetjenien. Sådant förekom inte på mötet, och den ryske utrikesministern gjorde inte motsvarande uttalande.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan gå vidare till punkt 5 enligt vår dagordning.

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken skulle den egentligen ha tagits som en A-punkt. Skälet till att den tas upp på dagordningen är att vi ska utnämna en ordförande för den militära kommittén. Det har kommit förslag på en finsk ordförande. Italien förlorade med en röst. De vill nu ta upp frågan på dagordningen för att visa att de absolut inte är dåliga förlorare, men ändå säkert hade många synpunkter på denna process.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

Till att börja med är det bara att gratulera Finland till att ha tagit hem ytterligare en guldplats i ”Finnkampen”. De är oerhört skickliga på att ta för sig av de gemensamma posterna och institutionerna inom EU.

Herr ordförande! Min fråga gäller frågan om de gemensamma övningarna för den nya krishanteringsstyrkan.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den är struken. Det blir varken diskussion eller beslut.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Okej. Jag kan ta frågan ändå även om den är struken. Den handlar om de finansiella förutsättningarna. Är planerna harmoniserade med de budgetförutsättningar som finns?

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Hur menar Mats Odell då?

Anf.  32  MATS ODELL (kd):

Om det finns pengar till de övningar som föreslås. Det tar vi den gången frågan kommer upp! Jag tänkte utrikesministern kunde få öva på att svara på frågan …

Anf.  33  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag har en mer allmän fråga om processen när det gäller ESDP. Jag har fått en allmän känsla att arbetet har hakat upp sig, delvis gått i stå. Det handlar då framför allt om relationerna till Nato och möjligheterna att utnyttja Natos infrastruktur. USA har ställt sina frågor, och det är kanske inte något nämnvärt hinder. Fransmännen verkar vilja undvika varje beröring med Natoapparaten. Sedan är det frågan om restriktionerna för Turkiet, dvs. EU:s tillgång till detta utan att Turkiet hela tiden är med. Har utrikesministern någon kommentar till hur det fortgår? Tanken var väl att detta skulle klaras av under det svenska ordförandeskapet?

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi får se hur mycket vi kan hantera under det svenska ordförandeskapet. Det var i och för sig inte tänkt att det skulle slutföras förrän i höst. Det problem som återstår är egentligen inte USA. Det har klarats ut. Utan det är Turkiet. Skälet är att Turkiet inte bara har stått fast vid sina tidigare krav utan också skärpt sina tidigare krav. Det innebär att Turkiet gick ut oerhört hårt i vintras och krävde att de skulle få delta även i det man kallar decision-making, dvs. t.o.m. delta i den politiska kommittén även när det inte handlade om krishantering som Turkiet var inblandat i. Den gränsen är fullständigt glasklar! Den blir ännu mer glasklar när det handlar om ett land som inte uppfyller de mänskliga rättigheter vi kräver att de ska uppfylla. Det är fullständigt orimliga krav. Det har alla, inklusive hela Natokärnan, inklusive USA, bestämt markerat mot Turkiet.

Jag vet egentligen inte riktigt varför Turkiet agerar på det sättet. Det är sant att processen är delvis blockerad just nu på grund av Turkiet.

Anf.  35  LARS TOBISSON (m):

Jag vet inte om jag kan förklara varför Turkiet reagerar så. Med den inställning som finns där och den lite överdrivna rädsla som förekommer för attacker från närbelägna grannar, kan det uppfattas som en förändring av säkerhetsläget att det här byggs upp ett samarbete inom EU dit Turkiet vill men inte har fått komma, där den traditionella arvfienden Grekland kan få resurser från andra medlemsländer i EU och indirekt från Nato, som Turkiet tillhör, i operationer som skulle kunna handla om sydöstra Medelhavet, Egeiska havet osv. Att det med den misstänksamhet som råder i Turkiet skulle kunna finnas en sådan allmän känsla kan jag föreställa mig.

Sedan gäller det att övervinna detta. Det går inte att göra på annat sätt än att de samtidigt får en uppfattning om att de är i processen vad gäller inträde i EU. Där skulle det kunna finnas ett utbytesförhållande.

Jag hade också en fråga om Frankrike. Uppgifter förekommer om att Frankrike i olika sammanhang driver en linje som innebär att man vill ha så lite som möjligt med Natostrukturen att göra och helst bygga upp sin egen struktur, vilket jag tror är mycket olyckligt och framför allt oekonomiskt. Jag har sett anklagelser från franskt håll om att Sverige har blivit väldigt Natosinnat och har blivit Natos handgångne man i arbetet med att motarbeta Frankrikes strävanden i de avseendena. Finns det några kommentarer till det?

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror inte att de sista uppgifterna – jag har också sett dem i medierna – stämmer med de rapporter jag har sett i övrigt. Det finns naturligtvis hela tiden en dragkamp mellan de som är den riktiga Natokärnan och fransmännen. Som ordförande får vi försöka att gå en balansgång.

Sedan var det Turkiet. Det är fullständigt otänkbart att ge Turkiet ett löfte om snabbspår eller allvarlig seriös diskussion om att påbörja inträdesförhandlingar för att komma överens om den militära krishanteringen. Man får ta många, långa diskussioner, men jag ser inga enkla vägar ut.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag tror att vi kan lämna punkten 5. Det är inte så många beslutsärenden kvar. Det var information. Vi går vidare till västra Balkan.

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med Makedonien. Vi ser många problem kvar i Makedonien. Man ska inte tro att situationen är löst på något sätt. Jag skulle ändå vilja säga att om detta hade hänt för några år sedan, tror jag att vi hade haft ett mer eller mindre fullt utvecklat krig i Makedonien nu. Det här är ändå ett exempel på att omvärlden har reagerat gemensamt och enhetligt. EU har reagerat snabbt. EU har reagerat med en röst för alla medlemsländer. Vi har samverkat med Nato, USA och Ryssland för att försöka få fram ett så likartat budskap som möjligt. Jag tycker faktiskt – även om det finns problem kvar – att detta är ett bra exempel på att man kan hantera kriser tidigt.

Vi har haft skytteltrafik av olika representanter, inklusive undertecknad och trojkan, till Makedonien. Målet var i första hand att få ned stridigheterna och våldet och markera mot de albanska extrema grupperna att vi aldrig kan acceptera extremism. Nu när det verkar som att det har blivit relativt lugnt och stabilt i området är nästa mål att också se till att den makedoniske regeringen tar den albanska minoritetens krav på allvar och verkligen försöker att se till att förbättra villkoren för den albanska minoriteten.

Till det har EU föreslagit att inrätta en form av Europakommitté där man låter alla partier delta. De hade ett möte i parlamentet häromdagen, där ett av de albanska partierna uteblev. De ska ha ett möte i dag, och när jag talade med den makedoniske utrikesministern i går kväll sade han att de är övertygade om att alla partier ska delta i dag och att alla partier ska komma till undertecknandet av stabiliserings- och associationsavtalet på måndag. Det är väldigt bra för att hålla samman den nationella enhetligheten.

Dessutom går kommissionen in med resurser för att stötta t.ex. ett nytt universitet för framför allt de albansktalande. Man går in och diskuterar andra åtgärder för att förbättra för den albanska minoriteten. Jag hoppas att det kan bli positivt att vi gemensamt undertecknar stabiliserings- och associationsavtalet på måndag.

Sedan var det Montenegro. Där kommer nästa risk. De har parlamentsval den 22 april. Risken blir att det blir en diskussion om självständighet omedelbart i anslutning till det. Där har vi från EU:s sida varit tydliga med att vi föredrar en jugoslavisk federation och att man internt bör diskutera hur man vill utforma den jugoslaviska federationen. Vi kommer att skicka dit EU:s polchefstrojka dagen efter valet, för att de, beroende på utgången i valet, ska kunna diskutera med segrarna hur vi ser på folkomröstning om självständighet och hur vi ser på framtiden för Makedonien.

När det gäller Serbien kan vi konstatera att det är positivt med gripandet av Milošević.

Vi diskuterade Preševo i nämnden förra gången. Vi kan se att det verkar som att man fått i gång en dialog mellan albaner och serber i Preševoregionen. Även här tror jag att EU har spelat en viktig roll, och det har varit ett bra samarbete mellan EU och Nato som har bidragit till att förstärka förtroendet på marken.

Sista punkten för Balkan är miljösituationen. Nu har vi fått de två rapporter vi har väntat på när det gäller utarmat uran. Där säger både UNEP och Artikel 31-kommittén att de inte anser att det här har direkta risker för människor. Riskerna är marginella. UNEP har ändå vissa rekommendationer för att minimera riskerna med utarmat uran även i fortsättningen. Vi kommer också att diskutera vidare vad kommissionen kan göra när det gäller miljösituationen i allmänhet. Den är om möjligt allvarligare. Där har vi fortfarande inte riktigt sett om kommissionen är klar att presentera någonting på måndag eller om kommissionen vill vänta.

Anf.  39  MATS ODELL (kd):

Jag har ett par frågor som rör situationen i Makedonien. Det är positiva saker som utrikesministern rapporterar om en Europakommitté, ett nytt universitet för albansktalande och ett flertal insatser som görs, inte minst som stöd för den albanska minoriteten i Makedonien.

Den här konflikten hänger intimt samman med situationen i Kosovo. Min fråga gäller närmast om EU ser sambandet. Är man i så fall inne på att sätta någon press på albanerna i Kosovo, titta på biståndsgivning och sådant?

Om konflikten skulle eskalera – vilket vi hoppas att den inte gör, jag vet inte om något talar för det just nu – är problemet de insatser som behövs. Kommer KFOR-styrkorna att kunna involveras mer aktivt i framtiden? Vad är EU:s respektive USA:s inställning till en sådan utveckling?

Anf.  40  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har mera en reflexion om det utrikesministern inledde med att säga, nämligen den stora betydelse som de olika insatserna har för utvecklingen i västra Balkan.

Vi ska komma ihåg hur det såg ut i början av 1990-talet och den brist på mekanismer och instrument vi då hade. Vi vet vilka tragedier som skedde därnere men också de hårda ansträngningar som gjordes i t.ex. Sverige – flyktingmottagning, humanitära insatser av olika slag och truppinsatser. Man ska tänka på det när man funderar på vad en medlemsavgift till EU kan ge.

Anf.  41  GUNILLA WAHLÉN (v):

Tack så mycket. Det gäller frågan om miljösituationen på Balkan. Man har undersökt människors hälsa och vad som har hänt i marken.

Det står här att slutsatserna är att detta inte har påverkat människors hälsa eller att det har marginell effekt på människors hälsa.

Hur kan man dra så snabba slutsatser så tidigt efter exponeringen? Har man gjort någon jämförelse med de människor som var utsatta i öknen i Gulfkriget, där många har blivit mycket sjuka? Jag skulle vilja veta vad det är för rekommendationer som har givits för att minimera risken för onödig exponering. Har man undersökt djur, maskar och andra varelser som lever i marken?

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med Kosovo. Vi gjorde en trojkaresa. Samtidigt som vi åkte till Makedonien åkte vi till Kosovo för att träffa de albanska ledarna. Det var inget roligt möte. Det var väldigt fränt och väldigt tufft. Vi försökte få dem att skriva under ett uttalande där de tog avstånd från våldet och extremistgruppernas verksamhet i Makedonien.

Först möttes vi av att de naturligtvis tog avstånd men de ville inte skriva under ett skriftligt uttalande på grund av många olika skäl. Vi hade en mycket animerad diskussion om det. Morgonen efter skrev alla tre under. Uppenbart fick det resultat. Det tyckte vi var bra.

Där tror jag att det har spelat en viktig roll att alla har uppmanat Kosovoalbanerna att hålla tillbaka. De har fått samma uppmaning av oss, samma uppmaning av USA, alla har gett dem samma uppmaning. Problemet är att de verkar ha flyttat på sig och inte riktigt finns kvar i Kosovo. Vi tror att de har flyttat över till Albanien. Den albanska regeringen är politiskt bestämd om att inte acceptera att ha sitt territorium som grund för den formen av extrema grupper. Problemet är att den albanska regeringen inte alltid kontrollerar sitt territorium. Det är ett stort land och svårt att komma åt. Det är fortfarandet ett bekymmer, men det är bra om kosovoalbanerna har börjat ta frågorna på allvar.

Vi träffade Nato. Vi hade mycket diskussioner med Nato. Många länder var upprörda över att KFOR inte kunde göra ett bättre arbete när det gäller att skydda gränserna. Det gör de nu. Det fungerar bättre. Vi har också förstärkt insatserna från Sverige.

Sedan var det det utarmade uranet. De förslag som UNEP rekommenderar är bl.a. att försöka städa upp på marken där det har funnits risker med utarmat uran och där många människor och barn rör sig. När det gäller hur de vetenskapliga undersökningarna är gjorda och hur man har kommit fram till resultatet är jag inte tekniskt kompetent att svara på. Jag utgår från att vi här har tillsatt särskilda experter, miljöexperter, som inte har något egenintresse att lämna några som helst felaktiga uppgifter. Därmed måste vi ta ad notam vad miljöexperterna säger.

Som jag sade förra gången i EU-nämnden är risken att om vi bara tittar på det utarmade uranet missar vi de riktigt stora miljöproblemen på Balkan. Det finns enorma miljöeffekter efter kriget. Då är det farligt att få fel debatt kring det utarmade uranet, även om det är viktigt. Vi får inte släppa miljösituationen på Balkan utan ta itu med de riktiga problemen.

Anf.  43  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det är alldeles riktigt och viktigt att se på miljön i sin helhet. Jag ifrågasätter inte de vetenskapliga resultaten utan det är de slutsatser som dras, dvs. nu läggs detta åt sidan och det här utgör ingen risk.

Har man för avsikt att fortsätta att följa upp de människor som har varit utsatta för detta? Finns det något program i Sverige för de svenskar som har varit därnere under denna tid och de svenskar som kommer att åka dit fortsättningsvis? Jag tycker att man ska iaktta försiktighetsprincipen med de människor som har varit utsatta för detta, så att det inte blir som med asbesten, dvs. det är ingen fara, men 20 år senare visar det sig att problemen beror på detta.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

WHO har också undersökningar. Svenska försvaret undersöker de svenska soldater som har varit utsatta. Man lämnar inte detta åt sidan. Kommissionen tittar nu på hur biståndspengar ska användas för att göra något åt miljösituationen på Balkan. Då kommer säkert UNEP:s rekommendation om att speciellt i vissa områden städa upp att tas med i miljö-programmet från kommissionens sida.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Det här ärendet handlar om att anta rådsslutsatser. Regeringen har redovisat sin ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kommissionen har antagit ett meddelande om en översyn av de transatlantiska förbindelserna. Tanken är att man ska få lite bättre struktur på samarbetet. I stället för att ha väldigt täta samtal om tre tusen olika områden ska man försöka begränsa sig och låta samarbetet flyta på som vanligt, men försöka att begränsa diskussionen på mötena kring några lite mer strategiska områden och försöka hitta lite mer långsiktighet också.

Som exempel har kommissionen tagit upp kampen mot organiserad brottslighet, konsumentskydd, fattigdomsbekämpning, det multilaterala handelssystemet. Vi föreslår att man lägger till miljö och klimat.

USA har varit positivt till försöket att få lite bättre struktur på samarbetet. De har också föreslagit en minskning av antalet toppmöten till ett per år. Vi får väl se vad de andra länderna säger, men det är väl egentligen ganska rimligt.

I övrigt är det naturligt att klimatfrågorna kommer upp i samband med mötet i Stockholm. Jag hade en diskussion med Kjell Larsson i går efter hans och Margot Wallströms besök i Washington i veckan. Då kom vi överens om att vi ska lägga in klimatfrågorna på alla de möten som också vi utrikesministrar har med tredje land i fortsättningen. Vi tog ju upp dem med USA och Kanada, men jag tror att det är viktigt att vi också i fortsättningen tar upp dem med Ryssland och alla andra länder som vi träffar och har diskussioner med, så att det inte enbart blir en miljöministerfråga utan att den också tas upp i andra sammanhang för att markera att detta faktiskt är av utrikespolitiskt intresse. De länder som inte accepterar Kyotoprotokollet och inte vill fortsätta diskutera klimatfrågorna tar också utrikespolitiska risker, inte bara miljörisker.

Anf.  47  LARS TOBISSON (m):

Det är väl bra att man försöker strömlinjeforma samarbetet med USA. Jag tror inte att vi kan ha någon invändning från vår sida mot att man minskar till ett möte om året i stället för ett per ordförandeskap, som det har varit.

Men när man ser uppräkningen av ärenden och över huvud taget överblickar de aktuella förbindelserna mellan Sverige och USA är det lite bekymmersamt. Utöver en viss olikhet i synen på den allmänna förhandlingsrunda som vi vill försöka få i gång har vi en lång rad handelspolitiska tvister om bananer, hormoniserat kött, hush-kits med anledning av det amerikanska exportstödet. Utöver handelspolitiken har klimatpolitiken tillkommit som någonting som vi verkligen är oense om.

Bedömer utrikesministern att det är möjligt att inför Göteborgsmötet, dit Bush ska komma, välta undan en del av de stenar som ligger i vägen för samarbetet? Annars kan ju klimatet bli ganska kylslaget vid detta första tillfälle som Bush besöker Europa.

Anf.  48  ULF BJÖRKLUND (kd):

Jag hade precis samma funderingar. Det är ju lovvärt att utrikesministern tänker ta med miljöfrågorna och inte minst klimatfrågan vid alla de tänkbara träffar som sker med olika parter framöver. Vi har ju fått ett test på USA i en strategisk fråga i och med dödförklaringen av Kyotoprotokollet. Med den inriktning som Sverige har haft efter det lilla misslyckandet vid Haagkonferensen har man ändå inriktat sig på att försöka göra någonting ordentligt under ordförandeskapet.

Jag förstår att detta inte kan vara enkelt. Men finns det några konkreta idéer på hur man kan gå vidare? Att helt och hållet lämna USA utanför låter ju inte riktigt bra. Vad finns det för tankar, idéer och möjligheter att verkligen få med USA på den här agendan ordentligt? Även om det kanske är en miljöministerfråga är den ändock lyft upp även till en utrikespolitisk fråga. Det vore intressant att höra lite grann om ifall det finns några idéer om hur man ska bära sig åt här.

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m):

En viktig sak när man tar upp Kyotofrågan är att EU själv lever upp till sina åtaganden. Det är en situation där det ritas gasledningar från Sibirien och Kaspiska havet och in mot Europa, och man har alla omöjliga och möjliga sätt att öka konsumtionen i Europa. Det gäller för övrigt också att vi i Sverige minskar våra utsläpp, inte ökar dem. Om vi ska undervisa andra om det moraliskt riktiga, måste vi ju också själva bedriva en energipolitik som står i överensstämmelse med Kyotoprotokollet.

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Som kommentar till det sista vill jag säga att vi kan väl ta kärnkraftsdiskussionen någon annan gång.

När det gäller strategin kring klimatfrågan tror jag att det är rättvisare att låta miljöministern redovisa sina tankar kring de fortsatta klimatförhandlingarna. Men jag tycker att det är väldigt bra att han och Margot Wallström inte bara har besökt USA utan nu också fortsätter med besök i Ryssland, Iran och väldigt många andra viktiga aktörer. Det går ju att ratificera Kyotoprotokollet utan USA, och det kan också vara en påtryckning för att få USA att ställa upp. USA har ju inte sagt att de inte erkänner problemet. De har inte sagt att de definitivt inte kommer att ställa upp, men de har väl det som vi brukar kalla för time out just nu. Får de tillräckligt hård reaktion på detta och ser att andra länder börjar forma sig och ratificera Kyotoprotokollet, kan det leda till att de kommer tillbaka efter sommaren när de har haft sin time out. Det är väl det som vi kan hoppas på.

Ambitionen för mötet i Göteborg är naturligtvis att man ska kunna klara åtminstone en av de stora tvistefrågorna som man har haft hittills. Det är ambitionen både från Europa och från USA. Sedan finns det ingen garanti för att man lyckas med det, men det är ambitionen.

Anf.  51  ULF BJÖRKLUND (kd):

Det låter bra. Ska man lyckas med att dra in USA på spelplanen måste man, precis som någon sade här, komma med någonting själv, visa att man på EU-nivå och självklart även från Sveriges sida verkligen tar det här på allvar och kan visa på en mycket positiv inriktning som gör att de som inte är med i diskussionen helt enkelt känner sig utanför. Jag antar att det som är meningen vid Göteborgsmötet är att klara av detta. Men även Bush är ju med på Göteborgsmötet, så jag antar att han får en chans att lyssna även när det gäller den här frågan. Och då gäller det att komma med några bra idéer som gör att man känner att man vill vara med och spela.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan lämna den här punkten, för det är ju mer en diskussionspunkt i dag, och gå vidare.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Frågan om mänskliga rättigheter är struken från dagordningen.

Riktlinjerna mot tortyr finns med som en A-punkt.

När det gäller punkt 9, Utvidgningen, har utvidgningsförhandlingarna gått väldigt bra. Våra förhandlare har varit väldigt framgångsrika den senaste tiden, tycker jag. De har uppnått det som vi har eftersträvat. De har uppnått ordentliga politiska genombrott och nått den första överenskommelsen när det gäller miljö med Slovenien. I och med att den första överenskommelsen har träffats på miljöområdet har de också funnit lite av en modell för kommande kandidatländer, vilket är väldigt viktigt.

De har också knäckt frågan om patentskydd för läkemedel som var väldigt viktig för Ungern, Tjeckien, Slovakien, Storbritannien och några andra länder. De har nått en första uppgörelse när det gäller köp av fritidsfastigheter.

De har fått ett bra genombrott i de viktigaste och svåraste frågorna. Om vi ska fortsätta i samma goda takt, återstår ett antal väldigt besvärliga frågor, bl.a. personers fria rörlighet och förvärv av jordbruksfastigheter. Det är väldigt svåra frågor för framför allt kandidatländerna. Vi kommer också att fortsätta med miljökapitlet med fler länder. Vår tanke är att vi på det här mötet ska redovisa de framgångar som har varit och försöka markera vikten av att hålla takten uppe i arbetet.

Anf.  54  LARS TOBISSON (m):

Som jag också tidigare har varit inne på är det är viktigt att man nu också förmår att samla EU:s medlemsländer till gemensamma positioner, så att det inte hakar upp sig på grund av att det där inte finns någon klarhet.

Jag hade tidigare ett samtal med finansministern om de finansiella och monetära frågorna. Det blev väl inte någon vidare klarhet om dessa. Men jag kan se att det finns en tendens bland medlemsländerna att vara restriktiva med villkoren, så att det kan försvåra för kandidatländerna att vinna tillträde till det monetära samarbetet.

Nu förstår jag att det är en särskild komplikation för Sverige, som ju självt inte har kvalificerat sig för detta arbete. Men det vore ändå angeläget att försöka underlätta framkomsten här liksom på andra områden.

Där man framför allt känner att det nu börjar bli väldigt ont om tid är på jordbrukssidan. Här börjar man väl nu med de veterinära och fytosanitära frågorna, men det är ju trots allt den gemensamma jordbrukspolitiken som är den verkliga stötestenen. Vi har efterlyst initiativ från svenskt ordförandeskapshåll när det gäller att påbörja samtal om en utgångspunkt för förhandlingarna. Jag är medveten om att avsikten är att förhandlingarna inte ska sätta i gång förrän efter det svenska ordförandeskapet. Det kommer att bli besvärliga förhandlingar. Ska de kunna slutföras så att hela paketet är hopsytt någon gång under sommaren 2002, vilket väl är förutsättningen för att den informella tidtabellen ska hålla, borde egentligen kontakterna mellan EU-länderna om en reformerad jordbrukspolitik som skulle kunna presenteras för kandidatländerna som ett utgångsbud påbörjas nu.

Har utrikesministern någon uppfattning om huruvida det kommer att hända någonting som kan föra frågan framåt vid det informella jordbruksministermöte som ska hållas inom kort? Även om man inte öppnar det här kapitlet med kandidatländerna, borde Sverige ha ambitionen att ha kommit en bra bit på vägen med att färdigställa EU:s egen position inför förhandlingarna.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Med all respekt för jordbruksministrarna tror jag inte att de andra jordbruksministrarna är lika bra som vår egen på att se möjligheterna att förändra jordbrukspolitiken. Jag tror inte att man ska hoppas på att det informella jordbruksministermötet skulle kunna börja diskutera en reform av jordbrukspolitiken.

Det enda som jag tror att vi skulle åstadkomma ifall vi tog upp hela reformeringen av jordbrukspolitiken är att vi inte skulle kunna kraftsamla på alla de andra områdena. Men vi skulle inte skynda på jordbrukspolitikens reformering, därför att det skulle ju finnas ännu längre tid för alla länder att gräva ned sig i sina skyttegravar, producera argument och låsa fast sig inför sina valrörelser etc. Vill vi se till att man enklare kan ta upp diskussionen om jordbrukspolitiken i framtiden, ska vi försöka att få undan så många andra frågor från bordet som det någonsin går, så att man sedan kan koncentrera sig på jordbruksfrågorna när det är dags för dessa. Där ingår t.ex. de fytosanitära frågorna. Det är ju en viktig del som vi ska försöka att komma så långt som möjligt med. Där kommer vi att få förslag i april, och vi hoppas på att kunna göra en hel del under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Ska det antas allmänna slutsatser med anledning av rådets uttalande om utvidgningen?

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det ska det.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Där har vi hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi en gammal svensk punkt, höll jag på att säga, integreringen av miljöfrågor i alla politikområden. Som gammal miljöminister tycker jag att det är väldigt roligt att vi nu antar miljöslutsatser på de olika råden. Sammanfattningsvis handlar det om att göra miljöfrågorna och en hållbar utveckling till en viktigare del av utrikespolitiken. Man tar upp Kyoto- och klimatfrågan och säger att det även är en utrikespolitisk fråga. Man ska ta fram ett paket med åtgärder för att kunna förebygga att konflikter uppstår på grund av miljöproblem, t.ex. vattenbrist och liknande. Man ska göra miljöanalyser redan av förhandlingsdirektiven. Man ska alltså redan i direktiven inför nya handelsavtal göra miljöanalyser av vad de betyder. Man ska göra miljökonsekvensbeskrivningar av större investeringar i olika regionala program. Man ska ta upp miljöfrågan i alla gemensamma strategier som görs. Den ska bli en del i den årliga debatten om utrikespolitik. Förhoppningsvis ska vi få nästa uppföljning av detta under det danska ordförandeskapet. Då är vi också garanterade att det är någon som har miljöfrågorna högt på dagordningen som gör nästa uppföljning.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Punkt 11 kommer statsrådet Britta Lejon att föredra, så vi hoppar över den dagordningspunkten.

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Synergyprogrammet tror jag att nämnden vet mer än vad jag gör, därför att det har varit uppe på energi- och industrirådet tidigare. Kommissionen har begärt att det ska tas upp på dagordningen bara för att man ska kunna göra ett uttalande, men det blir inga diskussioner och inget nytt beslut. Det blir ingen förändring av beslutet jämfört med det tidigare.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså en konfirmering av beslutet.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag hoppar över ett antal A-punkter och går direkt till den A-punkt som handlar om nordliga dimensionen. Det kan vara bra att ge en liten rapport om den.

Vi kommer att behandla nordliga dimensionen på eftermiddagen och kvällen nu på måndag. Här har vi, tack vare en aktiv insats från kommissionen, fått ett bra jobb på nordliga dimensionen. Vi har en sida med slutsatser, men det är konkreta slutsatser som handlar om hur man ska kunna samordna olika finansieringsinstitut, olika finansiering och om vikten av att också få en finansiering av miljöprojekt – något som vi kallar för Northern Dimension Environmental Partnership – som gör att man kan bygga upp en fond för ordentliga miljöinvesteringar. Det finns också regler för hur det här ska kunna fortleva, så att vi försäkrar oss om att nordliga dimensionen kommer att leva kvar inom strukturerna. Tanken är att en rapport ska kunna presenteras i Göteborg. De områden som vi har prioriterat är Kaliningrad, miljö- och kärnsäkerhet och kampen mot internationell brottslighet. På alla dessa områden har tydliga åtgärder och framsteg gjorts. Jag tycker att det här har gått bra, och jag hoppas att de länder som deltar på måndag kommer att vara nöjda.

Det finns ett problem som jag ska nämna i samband med detta. Vi hade ju fört väldigt långa och många diskussioner med Ryssland för att få till stånd ett avtal om kärnsäkerhet, det s.k. MNEPR-avtalet som gör att vi kan göra investeringar i norra Ryssland. Det här gick väldigt bra fram till den här veckan, då det plötsligt hände någonting på rysk sida och det blev tvärstopp igen. Vi vet inte riktigt varför. Vi tycker att det är oerhört tragiskt för här hade vi kommit så väldigt långt. Vi får se ifall det går att lösa det.

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns en detalj som ofta är störande i det praktiska arbetet, och det är att man ute i provinserna i nordvästra Ryssland har goda idéer och sedan upplever att det sätts stopp för dem i Moskva. Detta är någonting som det klagas oerhört mycket på. Därför vore det väl bra att på lämpligt sätt skicka signalen till den ryska statsledningen att ett sådant här samarbete faktiskt bygger på ett ganska decentraliserat samarbete och att vi inte är ute efter att stjäla delar av Ryssland, vilket man kanske ibland tror på sina håll, utan att det faktiskt handlar om ett praktiskt samarbete som måste bygga på decentraliserade beslut, även på den ryska sidan, om det ska vara möjligt att genomföra.

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkt 23, Colombia, är en ny A-punkt. Jag tror inte att ni har fått någon förhandsinformation, för denna punkt sattes upp så sent på dagordningen. Ett möte äger rum i Bryssel den 30 april. Det är olika aktörer som kommer att träffas för att fortsätta att diskutera fredsprocessen i Colombia, och vi kommer att uttala EU:s stöd. Men det är fortfarande så att vi inte går in på de militära delarna, utan vi går bara in på detta med nya produkter, nya odlingar m.m. som stöd till Colombia.

Det finns ytterligare en ny punkt, en s.k. falsk B-punkt, Södra Kaukasus. Det gäller slutsatser om Nagorno-Karabach. Fredssamtal pågår mellan Armeniens och Azerbajdzjans presidenter. Detta är en uppföljning av vårt trojkabesök där. Här kommer vi att anta korta rådsslutsatser.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi ska rationalisera det hela så att vi tar de redovisade A-punkter där ståndpunkterna framgår i en klump. Jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Jag tackar utrikesministern och hennes medarbetare för samrådet i dag.

3 §  Allmänna frågor

Statsrådet Britta Lejon

Lägesrapport om förhandlingarna angående allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit. Jag lämnar över ordet direkt till dig för en rapport om de pågående förhandlingarna.

Anf.  68  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är bara tre veckor sedan jag här i EU-nämnden talade om öppenhetsförhandlingarna. Att jag är här igen beror på att det faktiskt händer en hel del.

Eftersom jag så nyligen gav en ganska bred beskrivning av frågan och hur vi har lagt upp förhandlingarna, går jag direkt in på vad som har hänt sedan vi träffades senast.

Vid ett förhandlingsmöte mellan parlamentet och rådet för drygt en vecka sedan var det nära ett dödläge. Parlamentet förklarade ganska bestämt att man skulle gå till omröstning den 5 april, oavsett rådets inställning. I rådet var det många medlemsstater som var skeptiska till en snabb förhandlingslösning. Trots detta har förhandlingarna den här veckan förts vidare.

I onsdags kunde Gunnar Lund och utskottets ordförande Graham Watson tillsammans presentera ett heltäckande förslag till hela rättsakten. Det är detta dokument som EU-nämnden fick med bud på eftermiddagen samma dag.

Parlamentet har å sin sida gått med på att skjuta fram sin omröstning fyra veckor till för att ge oss en sista möjlighet att klara hem rättsakten till den tid som bestämdes i Amsterdamfördraget.

Gunnar Lund fick i Coreper i förrgår EU-ambassadörernas stöd för att fortsätta diskussionerna med parlamentet med utgångspunkt från den nya texten. I dag träffas ambassadörerna vid ett extra möte för att diskutera innehållet. Det är mot denna bakgrund som öppenhetsfrågan på nytt har satts upp som en punkt på allmänna rådets dagordning på måndag.

Beroende på hur Corepermötet i dag utfaller – det vet vi inte för mötet har inte börjat än – kan en diskussion i allmänna rådet på måndag utnyttjas till att skapa ytterligare politiskt tryck i frågan.

På onsdag i nästa vecka diskuteras texten både i LIBE-utskottet och i Coreper. Den 18 april är det deadline i parlamentet för ändringsförslag. Den 26 april är det omröstning i LIBE-utskottet inför parlamentets omröstning i plenum den 2–3 maj.

Jag tänkte kort beskriva de viktigaste inslagen i den nya text som parlamentet och medlemsstaterna i rådet på kort tid ska ta ställning till.

Först och främst har ni sett att det klargörs i texten att förordningen varken har till syfte eller effekt att ändra den nationella lagstiftningen om handlings offentlighet. Det står i ingressen och på punkt 14. De hänvisningar till medlemsstaterna som görs i artikel 5 och i artikel 9.6 inkräktar inte på den svenska offentlighetsprincipen.

Enligt texten kommer alla dokument, även interna arbetsmaterial, att omfattas av rättsakten. Detta är i linje med parlamentets krav men lite svårt att acceptera för kommissionen.

En ny bestämmelse om s.k. känsliga dokument finns i artikel 9. Alla dokument, inklusive ESDP-dokument, täcks av rättsakten. Detta är, som ni vet, något som inte alls har varit en självklarhet i förslaget.

En sekretessprövning ska ske i varje enskilt fall där någon begär att få ut ett känsligt dokument. Detta känner vi väl igen. Det är så vår sekretessprövning går till. Detta har inte heller varit någon självklarhet.

Ett avslagsbeslut kan, precis som alla andra dokument, överklagas till ombudsmannen eller EG-domstolen.

Huvudregeln är att institutionernas egna känsliga dokument ska diarieföras om inte själva ärendemeningen är så känslig att den behöver sekretsskyddas. Det är exakt samma regler som vi har i Sverige.

På vägen hit frågade jag min rättschef Olle Abrahamsson vad man skulle kunna ta för exempel på en sådan känslig ärendemening som inte ens kan diarieföras. Då kom Olle Abrahamsson med det lysande förslaget: Natos infiltration i Kalininbasen.

Inkomna känsliga dokument ska diarieföras eller lämnas ut bara efter godkännande från ingivaren. Det finns i och för sig inget rättsligt hinder att få ut ett dokument som inte är diariefört. Men som alla förstår är det en klar tröskel att ta sig över för att få reda på om dokumentet existerar.

För att bedömas som känsligt måste ett dokument gälla unionens eller medlemsstaternas väsentliga intressen och vara klassificerat som top secret, secret eller confidential. Det räcker alltså inte med att dokumentet är klassificerat som restricted, vilket flera medlemsstater har krävt och fortfarande kräver. En av de svåra punkterna kommer att bli att försöka begränsa det här i enlighet med förslaget.

I fredstid är de mest känsliga dokumenten de som klassificeras som confidential. På Justitiedepartementet har vi hittills aldrig fått något dokument som har varit klassificerat top secret. De dokument som vi har fått som har varit klassificerade confidential är hittills några få.

Det finns en koppling till de vanliga sekretessgrunderna på så sätt att de särskilda reglerna för känsliga dokument bara ska gälla på områden som skyddas av de vanliga sekretessundantagen: särskild allmän säkerhet, försvarsfrågor och militära frågor.

Klassificering får bara ske i enlighet med institutionernas egna regler som ska göras offentliga. Det är bara dokument som har upprättats av stater eller mellanfolkliga organisationer som får definieras som känsliga. Handlingar som kommer från företag, intresseorganisationer och liknande ska alltså alltid behandlas enligt de vanliga reglerna.

Allt detta innebär att antalet dokument, för vilka tredje part ges vetorätt i utlämnandeärenden, starkt begränsas. Man får inte glömma bort att en majoritet av medlemsstaterna länge har förespråkat att alla ingivare av alla typer av dokument alltid ska ha vetorätt i utlämnandeärenden och att de nuvarande reglerna, som bekant är, över huvud taget inte täcker inkommande dokument.

Jag har talat mycket om de känsliga dokumenten i artikel 9 i texten, men faktum är att det för många medlemsstater är oerhört viktigt att veta att de militära dokumenten och försvarsdokumenten behandlas på ett säkert sätt. Om dessa medlemsstater får igenom en skrivning i artikel 9 som de kan känna sig trygga med blir det väsentligt lättare att få dem att gå med på de i övrigt på många sätt öppenhetsvänliga skrivningar som gäller för alla andra dokument. Det blir också lättare att få gehör för de betryggande skrivningarna från den svenska offentlighetsprincipen som finns med i texten.

De närmaste veckorna blir avgörande för om vi lyckas nå en samförståndslösning mellan rådet och parlamentet. Från regeringens sida arbetar vi naturligtvis på detta och hoppas på detta.

Det har i medierna skrivits så oerhört positivt om den senaste utvecklingen. Ja, den är positiv. Det är positivt att parlamentet har gett oss extra tid, och det är positivt att medlemsstaterna har gått med på att diskutera detta på det här sättet, med ett extra möte i dag och hela den snabba processen. Men vi är inte hemma än, och vi har när det gäller de känsliga dokumenten ett antal svåra frågor att lösa. Jag vill bara säga det för att tala om att vi inte har någon anledning att ropa hej förrän vi har kommit över ån.

Jag vill dock återigen understryka, vilket jag tror att jag sade sist, att när det gäller allt det arbete som vi hittills har gjort så finns det nu ett heltäckande förslag som både medlemsstaterna och parlamentet har sett och kunnat lämna synpunkter på och diskutera. Det gör att förutsättningarna för att vi ska nå en lösning är relativt stora. Och vi från svensk sida kan i alla fall vara helt säkra på att vi har utnyttjat vår tid på absolut bästa sätt och att vi snart kommer att nå en lösning, även om det inte blir före den 1 maj.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Tack för den rapporten från de aktuella förhandlingarna. Det har alltså gått framåt en bit. Men man ska naturligtvis understryka att man inte får ropa hej förrän man har kommit över ån.

Vi har också fått höra lite grann om hur tidsplanen ser ut. Det innebär att om parlamentet nu skulle anta detta i slutet av april så kan rådet fatta ett beslut under maj månad om rådet så vill.

Anf.  70  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

I bästa fall kan parlamentet fatta beslut i början av maj. Utskottet röstar innan dess. I så fall skulle allmänna rådet i bästa fall kunna rösta på nästkommande möte. Och det kommer jag inte ihåg när det är, men det är någon gång i maj.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för denna information. Men samtidigt konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  6  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  7  CARL ERIK HEDLUND (m) 4

Anf.  8  SIV HOLMA (v) 5

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  10  AGNE HANSSON (c) 5

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  12  Kanslirådet GUNILLA NÄSMAN 7

Anf.  13  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  15  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  16  KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Allmänna frågor 10

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  21  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  22  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 11

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  28  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  32  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  33  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  35  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  39  MATS ODELL (kd) 15

Anf.  40  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  41  GUNILLA WAHLÉN (v) 16

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  43  GUNILLA WAHLÉN (v) 17

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  47  LARS TOBISSON (m) 18

Anf.  48  ULF BJÖRKLUND (kd) 18

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  51  ULF BJÖRKLUND (kd) 19

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  54  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 23

3 §  Allmänna frågor 24

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  68  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 24

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  70  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 26

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 26