Fredagen den 5 mars 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:24

1 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (inre marknad och industri)

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 mars 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar mötet med EU-nämnden den 5 mars 2004 öppnat. Jag ska för protokollets skull ställa en fråga. Vi måste godkänna närvaron av tjänstemännen Susanne Gaje från näringsutskottet, Görel Sävborg Lundgren från utbildningsutskottet och Hélène Tegnér från trafikutskottet. Kan vi godkänna närvaron av dessa personer? Jag finner att så är fallet.

Då kan vi hälsa näringsministern med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Vi gör väl som vanligt att vi börjar med rapporten från ministerrådsmötet. Det var den 26 och 27 november. Därefter går vi in på information och samråd. Varsågod, näringsministern!

Anf.  2  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så mycket. Konkurrenskraftsrådets möte var uppdelat på två dagar. Den 26 november träffades forskningsministrarna. Thomas Östros kommer senare i dag att lämna en rapport från det mötet. Den 27 november avhandlades inremarknads- och industrifrågorna.

Den första frågan på dagordningen var direktivet om uppköpserbjudanden, den så kallade take over-frågan. Efter en lång diskussion, där Sverige lyckades driva igenom en del ändringar med innebörden att en framtida översyn av direktivet också ska inriktas på de system som inte omfattas av det här förslaget, kunde en kompromisstext bekräftas enhälligt av rådet. Överenskommelsen innebär att Sverige kan behålla sitt system med A- och B-aktier.

Vad gäller frågan om gemenskapspatentet kunde två medlemsstater inte enas om en lämplig tidsfrist för översättningar varför rådet, även om det var väldigt nära, inte kunde enas om det här beslutet. Frågan kommer upp på nytt i nästa vecka. Förhoppningen är att man den här gången ska kunna nå en överenskommelse. Jag återkommer alltså till den här frågan lite längre fram på dagens dagordning.

Vad som däremot var en stor framgång under rådsmötet var att man efter knappt ett års förhandlingar nådde en politisk överenskommelse om förordningen om företagskoncentrationer. Rådet nådde också vid mötet en politisk överenskommelse om direktivet för trafikförsäkring, vars övergripande ändamål är att inom olika områden förbättra skadelidandes möjligheter att få ersättning från en trafikförsäkring. I övrigt hänvisar jag till den skriftliga rapport som har lämnats.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna rapporten. Sedan går vi in på dagordningen. Vi börjar med punkt 3 på dagordningen.

Anf.  4  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Innan jag kommer in på den kan jag säga om dagordningen att det inte har kommit in någon A-punktslista ännu.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då har vi det i protokollet också. Vi börjar väl med punkterna. Vad vi har fått besked om är att det är punkterna 3–6, 8, 10 och 12 som du har.

Anf.  6  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Okej. Jag hängde inte riktigt med, men det är säkert riktigt.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Vi tar dem vartefter. Vi börjar med punkt 3 på dagordningen, som handlar om det europeiska rådet.

Anf.  8  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ordförandeskapet har åstadkommit ett väl avvägt och mycket relevant inspel till Europeiska rådets toppmöte. De stora och viktiga frågorna finns med, till exempel vikten av fortsatta satsningar på forskning och innovation, snara beslut om rättsakter – sådana rättsakter som är centrala för Europas konkurrenskraft – och naturligtvis hur vi ska verka för en rimlig och hanterlig regelbörda för våra företag.

Vad gäller näringslivets konkurrenskraft har Sverige aktivt verkat för att beskriva miljöpolitiken, kraven på en hållbar utveckling, som något positivt för Europas konkurrenskraft genom de mekanismer som vi fokuserar på som verkar pådrivande för innovation, teknisk förnyelse och konkurrenskraft genom miljöpolitikens stränga krav.

En annan sak som vi uppskattar är att både läkemedelsindustrin och grundforskningen nämns i slutsatstexten. De utgör två sidor av samma mynt. Det är välkommet att vi har båda de här prioriteringarna med i bagaget inför det kommande årets arbete. Jag för min del hade gärna önskat att den här kopplingen tydligare framgick av texten, och det kommer jag också att framför vid rådet.

Jag kan också berätta att jag har skrivit ett brev till rådsordföranden, Irlands vice premiärminister Mary Harney, med begäran om att läkemedelsfrågorna skulle få ett separat budskap från vårt råd till toppmötet. De har i stället valt att lägga in det som ett element i det generella inspel som vi gör.

Vi har också lyckats enas om en som vi tycker väl avvägd formulering omkring det viktiga ramverket för en inre marknad för tjänster. Det kommer att bli en av de stora utmaningarna för den inre marknaden framöver. Det kommer vi också tillbaka till senare i dag under en särskild dagordningspunkt.

Anf.  9  PER BILL (m):

Fru ordförande! Det går alltid att hitta positiva saker i Lissabonprocessen. Jag läste vad Fritz Bolkestein skrev nyligen. Han jämförde Lissabonprocessen med ett lok där man sätter på fler och fler vagnar. Till slut orkar inte loket dra någon av vagnarna eftersom man har hakat på för mycket. Jag tror att det är en bra liknelse. Det finns viktiga vagnar som det här loket ska dra. Men det finns också många vagnar där vi varje gång måste fråga oss: Ska den här vagnen verkligen hakas på? Är det här verkligen sådant som vi bör ägna oss åt?

Det har blivit väldigt mycket samordning av saker på områden där EU egentligen inte har någon större kompetens. Det gäller sociala frågor. Det gäller utbildningsfrågor. Jag håller med ministern om att det ofta är fina och avvägda formuleringar, men det är alldeles för lite action. Ena sekunden blockerar man framåtskridandet när det gäller EU-patent, som ju borde vara en självklarhet. Nästa minut pratar man vackert om mer pengar till grundforskning. Men vi ser inga skarpa omfördelningar från jordbrukspolitiken till denna forskningspolitik. Det riskerar att bli mycket snack och lite verkstad.

Sedan tycker jag också att det finns ytterligare en fara som jag vill varna för. Det är att man till slut gör den här processen och hela EU till en syndabock. I och med att tåget till slut kommer att stanna kommer varje nationell regering att kunna använda EU som syndabock och säga att man har gjort bra saker hemma men att processen har gått i stå. Därför tror jag att den midterm review som vi får nu 2005 är oerhört viktig och att vi ska ägna en hel del tankemöda gemensamt i Sverige åt att se vilka vagnar som verkligen ska finnas med på det här tåget och vilka vi kan haka av.

Anf.  10  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Fru ordförande! Jag har fyra frågor på det här området. De två första rör det som finns i den kommenterade dagordningen från Regeringskansliet om förslaget till svensk ståndpunkt. Där skriver man att Sverige inte anser att det ska läggas till en skrivning om indikatorer och eventuellt behov av analys av dessa inför en så kallad midterm review av Lissabonagendan 2005. Det finns ett värde i att kortlistan ligger fast. Jag skulle gärna vilja få det utvecklat.

Den andra sak som jag skulle vilja ha en utveckling av är bakgrunden till att vi inte kan tänka oss ett eventuellt tillägg om TEN som går utöver de överenskommelser som finns tidigare, alltså trans-European networks. Jag skulle vilja ha analysen bakom detta.

Sedan har jag två frågor som rör ordförandeskapets förslag till inspel från konkurrenskraftsrådet till Europeiska rådet som vi fick på en pdf-fil i går. Där har man på s. 5 fyra punkter om vad rådet ska göra för inspel. Den tredje av dessa fyra punkter är att rådet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrättigheter fortlöpande informera rådet om resultaten av granskningen av medlemsstaternas nationella fördelningsplaner och förse rådet med en bedömning av systemets effekter på den europeiska industrins konkurrenskraft, särskilt med avseende på eventuella effekter på elpriserna.

Jag tolkar detta som att det finns en risk för att man tycker att konkurrenskraftsrådet ska anse att systemet med handel med utsläppsrättigheter inte under några omständigheter får leda till höjningar av elpriserna. Jag skulle vilja höra om det är en riktig tolkning eller en felaktig tolkning.

Sedan har vi den fjärde frågan, som jag själv ser som den viktigaste. I den fjärde punkten på s. 5 i ordförandeskapets förslag till inspel står det att man tycker att konkurrenskraftsrådet helt och fullt bör delta i den process som innebär att fastställa vilka åtaganden som ska göras under nästa etapp, efter 2012, av strategin mot klimatförändringar så att den europeiska industrins konkurrenskraft kan tryggas.

Jag uppfattar detta som att man försöker flytta klimatfrågorna, de framtida klimatmålsfrågorna, från miljörådet till konkurrenskraftsrådet på ungefär samma sätt som man tidigare har flyttat REACH-frågorna till konkurrenskraftsrådet. Då valde ju Sverige att vara kritiskt mot den flytten och tyckte att det var bättre att frågan låg på miljörådet. Jag vill fråga om regeringen har samma ståndpunkt denna gång, när det gäller de här frågorna. Här är det om möjligt än mer uppenbart att frågorna passar bättre i miljörådet än i konkurrenskraftsrådet.

Anf.  11  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har samma fråga som den sista som Gustaf Fridolin ställde här, om vilket råd som ska hantera de här frågorna.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi tyckte inte heller att det här var helt lätt, så nu ser vi fram emot att få ett klarläggande.

Anf.  13  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ja, det gör jag med. Först tar jag Per Bills fråga. Vi är många som tycker att Lissabonprocessen har blivit en besvikelse. Man hade stora förväntningar när processen med så hög auktoritet sattes i gång vid toppmötet i Lissabon år 2000. Nu är det många som undrar varför det har blivit som det har blivit. Min grundanalys är inte att man har hängt på för många frågor som har konkurrerat om energin så att det inte räckt till att knuffa några vagnar framåt. Det är inte min bild av var skon klämmer.

Det som identifierades från start var tydliga, gemensamma behov, typ patentet. Det gavs ett slutdatum av toppmötet, nyårsafton 2001. Nu befinner vi oss på våren 2004. Problemen har ingenting att göra med att det har kommit för många andra frågor. Även om det vore så som Per Bill och Fritz Bolkestein säger, att man har hängt på för många nya frågor, kan man inte klandra det fenomenet för misslyckandet med de fullständigt fundamentala, EU-vida frågorna. Där får man söka andra syndabockar.

Jag menar att det grundläggande som man sade där, att vi ska satsa på det kunskapsbaserade framtidssamhället och bli bättre på detta, har man gjort väldigt lite av. Jag delar inte Fritz Bolkesteins uppfattning även om det kan ligga något i att varje toppmöte hänger på nya saker som man tycker ska göras och att inte alla är så meningsfulla. Det kan vi diskutera vidare vid tillfälle.

Vi kan nu konstatera att en lång period av den här tidsfristen har gått. Vi är nu i 2004. Vi ska vara i mål 2010. Vi vet vilka långa övergångstider det är som inleds när beslut väl är fattade innan de träder i kraft och innan de sedan får effekt i verkligheten. Om vi nu befinner oss i mitten av 2004 kan vi säga att väldigt lite av det vi inleder i dag kommer att hinna få någon effekt före 2010. Det ligger nära till hands att säga att det är kört. Vi är inte där än, men det ligger nära till hands. Det var en utvikning.

Sedan var det ett antal frågor om den där pdf-filen.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi får mycket material. Det är bra det.

Anf.  15  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jaså, ni också? Först har vi frågan om utsläppsrättigheter. Jag tycker att det är logiskt och naturligt att de olika ministerråd som är inblandade i detta involveras, att de tas ombord och känner att de är med och delaktiga och inte blir misstänksamma utomstående.

Sedan förutsätter jag att regeringarna gör precis som vi, att man betraktar ministerrådet som ett ministerråd som sammanträder i olika skepnader liksom regeringarna är singulära entalsregeringar som samråder inom sig hemma i huvudstäderna innan man åker till Bryssel. Beslutsutfallet ska inte behöva bli annorlunda för det.

Det är den linje som vi har intagit när det har gällt kemikaliefrågorna. Vi har varit mot överflyttningen, men det kommer inte att innebära att Sverige driver en annan politik bara för att vår svenska regering uppträder med olika ansikten vid bordet.

Sedan var det ytterligare ett par frågor som jag måste be om hjälp med.

Anf.  16  Ämnessakkunniga JENNY EGERMARK:

I fråga om indikatorer gäller det den kortlista som fastställdes i höstas, det vill säga de mätvärden man ska hålla sig till när man mäter framsteg på Lissabonområdet. Den svenska inställningen är att vi ska hålla fast vid den och inte gå in och ändra på den. Det finns det inget skäl till. Vi har redan kommit överens om detta. Därav skrivningen i den kommenterade dagordningen.

Också vad gäller TEN, alltså trans-European networks, är vår uppfattning att man inte ska gå utöver de överenskommelser som, om jag inte missminner mig, härstammar från december i förra året. Man ska hålla fast vid dem och genomföra de åtaganden som man har beslutat.

I övrigt tror jag att näringsministern har varit inne på rådets roll. Jag kan bara understryka att det som står i texten är att man ska konsulteras. Den nuvarande formuleringen är alltså inte att konkurrenskraftsrådet ska ta över utan konsulteras. Det står helt i överensstämmelse med de slutsatser som Europeiska rådet antog 2003 i Bryssel. Där står det att konkurrenskraftsrådet ska bli consulted i frågor som rör konkurrenskraft.

Anf.  17  PER BILL (m):

Fru ordförande! Jag har en följdfråga. Betyder det här också att näringsministern är skeptisk till att använda halvtidsöversynen till att göra en prioriteringslista över vilka frågor som är allra viktigast, vilka som är ganska viktiga och så vidare ända ned till att kanske haka av några frågor?

Anf.  18  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Fru ordförande! Vad gäller det som stod i den kommenterade dagordningen uppfattade jag att jag fick regeringens ståndpunkt upprepad för mig. Den är känd eftersom den fanns i dagordningen. Det vore intressant att vidare förstå de bakomliggande analyserna och om man skulle kunna nå någon framgång för att få med några flera av de indikatorer som vi vill ha med från början nu. Det känns konstigt att man från början utesluter det.

De två frågor som jag finner mer intressanta rör alltså det som står i ordförandeskapets förslag till inspel. Den ena frågan rör utsläppsrättigheterna. Där tolkar jag det som att man vill att konkurrenskraftsrådet ska mena att handeln med utsläppsrättigheter inte under några omständigheter får höja elpriserna. Jag hoppas att det är en felaktig tolkning, men jag skulle gärna vilja få höra att det är så också så att jag kan gå hem och lägga mig lugnt sedan.

Den andra frågan, där jag definitivt inte blev lugnad, rör vilket råd som ska ha hand om vilka frågor. Sverige var väldigt tydligt med att REACH-frågorna inte i första hand ska ligga i konkurrenskraftsrådet utan i miljörådet, för det är där vi tror att den största sakkunskapen finns. Där tror vi att det behandlas på ett så bra sätt som möjligt. Det ligger väl också nära till hands att tro att det bakom den svenska bedömningen låg att vi trodde att det fanns större möjligheter att få gehör för den svenska linjen i miljörådet än i konkurrenskraftsrådet – även om det givetvis inte var det främsta skälet.

Nu ser vi att de här frågorna också verkar vara på väg dit. Det gäller inte i första hand utsläppsrättigheterna utan nya frågor rörande strategin i fråga om klimatförändringar efter 2012. Jag kan inte förstå varför de frågorna ska flyttas till konkurrenskraftsrådet. Det som står här är ju inte ”konsultera”, utan det står att konkurrenskraftsrådet helt och fullt bör delta i denna process. Det brukar vara den skrivning som handlar om vilket råd som ska ha hand om vilka frågor. Jag hoppas att den svenska linjen blir att vi markerar att de här frågorna bör behandlas i miljörådet, precis som vi markerade när det gällde REACH-frågorna. Vi i nämnden var vad jag förstår eniga med regeringen om att så skulle vara fallet.

Anf.  19  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Om den sista frågan kan jag säga att i den text som nu gäller, och som jag tror är en senare version än den som skickades över i går, står faktiskt ordet consulted. Det står att rådet should be fully consulted, inte att det ska bli fully involved. Det verkar alltså som om din fråga redan har blivit besvarad.

För övrigt är det inte uppe för beslut nu. Vi har inte gått igenom några beslutsprocesser. Vi tycker att det är en bra ordning som det är nu. Vi ser ingen anledning att flytta det. Vi förlorade frågan om kemikalierådet, men det ligger inget beslut för ställningstagande i den andra frågan nu. Vår uppfattning tror jag är känd, och jag uppfattar att det är en rätt bred enighet i Sverige om vilken linje vi ska driva.

Vad gäller indikatorerna vill jag bara tillfoga att det är två saker som är viktiga med sådana här indikatorer. Dels är det att de är bra. Dels är det också att det finns en jämförbarhet, så att man kan se hur saker utvecklas. Om man förbättrar en gång i kvartalet åstadkommer man möjligen bättre indikatorer vid varje tidpunkt. Men man gör det väldigt svårt att se om det rör sig i någon riktning. Vi tycker att när man nu, efter en så lång process, har kommit fram till det här bör vi ha det ett tag så att vi får ordning i tidsanalysen också. Sedan kan vi samla ihop våra förbättringsförslag och genomföra dem vid något tillfälle. Jag tycker inte att vi ska ändra kontinuerligt. Det är min grundinställning i den frågan.

Om vi i EU har bestämt oss för att genomföra Kyotoprotokollet med en teknik som innebär att vi ska handla med rätten att släppa ut koldioxid i luften måste vi vara beredda att acceptera att det kan leda till någon effekt här och där. Blir effekterna orimliga får man väl fundera på vad som har hänt och varför och vad man kan göra åt det. Men man kan inte säga att vi nu ska införa ett system, men det får inte få några effekter någonstans eftersom det då går åt skogen. Systemet införs ju för att vi ska åstadkomma vad vi har lovat i Kyoto. Därmed måste det tillåtas få effekter någonstans. Det är min grundinställning.

Återigen är det ett exceptionellt svårt område och ett komplicerat system. Det vet ni som har hanterat det också. Det är revolutionerande i sin grad av nyhet. Det är en total nyhet att jobba med sådant här. Då är det för mig också självklart att när man gör det måste man göra det med en viss ödmjukhet och vara beredd på att en och annan sak kan komma att behöva revideras under resans gång. Allt annat tycker jag vore ansvarslöst.

Per Bill hade också en fråga, det höll jag på att glömma bort. Den gällde om jag har något emot att man prioriterar vad som är viktigast när man ska göra midterm review. Jag tycker att det låter som en vettig startpunkt på arbetet.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Vi tittar just i handlingarna här, eftersom det är så mycket handlingar till det här mötet, och där står det faktiskt bara om rådet, eller hur kanslichefen?

Anf.  21  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Ja, men å andra sidan har man redan i inledningen definierat rådet och så står det ”konkurrenskraft” inom parentes. Det är lite oklart kanske, men det är nog konkurrenskraftsrådet som avses. Men det är ju riktigt att rådet formellt bara är ett råd.

Anf.  22  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag vill bara markera att det var lugnande att frågan har nått framgång sedan papperen som vi fick i går. Det är uppenbart, eftersom de papper som vi fick i går var annorlunda än de papper som finns idag, att det finns krafter som trycker på för att flytta också den här frågan till konkurrenskraftsrådet. Det känns skönt att Sverige står på rätt sida där. Jag hoppas att vi gör det med eftertryck så att vi kan stoppa detta.

Anf.  23  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det klärvoajanta rådet hade redan i går förstått vad som skulle utspela sig här i dag.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Vi kan hoppas det i alla fall. Då har jag ingen mer talare på listan, utan då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen, som ju är handlingsplanen, en europeisk dagordning för entreprenörskap.

Anf.  25  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vid det här mötet är tanken att rådet ska anta slutsatser om att stimulera entreprenörskap. Slutsatserna bygger i första hand på kommissionens handlingsplan, som heter En europeiska agenda för entreprenörskap. Den offentliggjordes för ett par veckor sedan. Den här handlingsplanen är en uppföljning av grönboken om entreprenörskap från i fjol. Det är alltså en kedja av rapporter och dokument.

Den här grönboken pekar ut områden som är särskilt viktiga för att få ett ökat nyföretagande och fler växande företag i Europa. Det gäller områden som finansiering, regelförbättring och regelförenkling. I slutsatserna understryks vikten av entreprenörskap. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att bland annat främja entreprenörskap i utbildningen, lyfta fram entreprenörer som förebilder, underlätta kapitalförsörjningen i tidiga skeden samt arbeta vidare med regelförbättring och med att minska den administrativa bördan.

Från svensk sida är vi mycket nöjda med att EU lägger stor vikt vid just de här frågorna. Med de dokument som kommissionen nu har presenterat och de slutsatser som rådet förväntas anta har en bra grund lagts för det fortsatta arbetet på det här området. Vi stöder alltså att slutsatserna antas.

Anf.  26  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Mycket av det som står i de papper som vi har fått ut i förväg och som näringsministern redogör för är förstås en klok politik utifrån mina liberala utgångspunkter. Samtidigt är det intressanta om orden följs av handling. Annars ägnar vi oss i praktiken åt en rätt meningslös politisk terapi, och det är knappast det som EU huvudsakligen borde ägna sig åt. Tvärtom borde EU ägna sig åt viktiga, väsentliga saker.

Min fråga är egentligen: Vad kommer de slutsatserna som nu kommer att antas att leda till konkret vad gäller svensk politik för företagsamhet, småföretagande och entreprenörskap? Jag skulle kunna ställa frågan lite mindre politiskt polemiskt: Påverkas regeringens politik över huvud taget av de här slutsatserna när det gäller att utforma en företagarpolitik, småföretagspolitik eller entreprenörspolitik i Sverige?

Anf.  27  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Det är alltid spännande att läsa sådana här handlingar när man har hållit på att jobba med politik ett tag. Fortfarande upplever jag väl att det finns vissa saker som inte kommer med i de här papperen. Det finns en bilaga som heter Table of contents. Den har nummer 135 i vår lunta. På s. 12 står det: Providing tailor-made support for women and ethnic minorities.

Det låter väldigt bra. Det är bara det att det är ungefär 75 % av befolkningen som är kvinnor och etniska minoriteter plus en del andra som också ska omfattas av det här.

Jag blir så trött på att vi alltid ska hålla på att särskilja allt möjligt. Samtidigt vet jag hur vårt eget Nutek resonerar, där man vill slå ihop allt. Då riskerar vi alltid att kvinnor, etniska minoriteter, ungdomars företagande, kooperativt företagande och lite av varje hamnar i någon sorts liten båt för sig själva som guppar som en jolle efter den stora. Man tar inte tag i de här frågorna. Det är jättebra att man försöker få fart på entreprenörskapet i det stora hela. Det måste vi få. Det måste utbildas och göras väldigt mycket. Det är väldigt många grupper som hamnar vid sidan av. Kvinnors företagande anses marginellt, och kooperativt företagande är någonting som man undrar om det är från en annan planet. Man räknar med att invandrarföretagare av olika anledningar kommer att göra misstag därför att de inte kan det svenska regelsystemet.

Sverige är inte något dåligt exempel i det här fallet. Vi har gjort väldigt mycket. Men vad gör ministern för att få upp de här frågorna lite högre och där de blir mer ”mainstreamade” än vad de är i dagens EU? När man ser ut över världen är det ganska trist. Det finns bland annat problem med kapitalförsörjning, det behövs mera pengar i de här systemen och så vidare.

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har i går kväll och i dag på morgonen fått rapporter när det gäller småföretagsamheten i Sverige, att den har minskat med 3 %. Därmed har vi de största bekymren i Norden. Min fråga till näringsministern är: Hur ser den svenska situationen och utvecklingen ut jämfört med övriga inom EU genomsnittligt? Jag tycker att det kan vara intressant att veta det, med tanke på detta program.

Anf.  29  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag börjar med Margareta Anderssons fråga. Det här är inte områden – för att också anknyta till vad Per Bill sade – där EU är en stark aktör. Detta är ett område där man i hög grad sysslar med att byta erfarenheter – ”mainstreama”, som man skulle kunna säga – där beslutsfattare från de olika länderna jämför erfarenheter, lägger samman dem i strategier om vad som har fungerat i vissa länder och undviker det som har fungerat dåligt i andra länder. EU är själv inte på så många områden en aktiv aktör. Det behöver inte betyda att man kan vara totalt passiv, utan man kan ändå ha en roll att spela för att utveckla politiken framåt.

EU spelar en viss roll när det gäller kapitalförsörjning och finansiering, till exempel genom Europeiska investeringsbanken, Europeiska utvecklingsfonden och så vidare. Därför kan det ha betydelse här. Men när det gäller regelförenkling är det de nationella reglerna som man försöker påverka, även om jag tycker att man skulle ha mer självkritik och vara mer aktiv i att förenkla EU:s gemensamma regler, som ofta inte bara är extremt komplicerade därför att de ska täcka väldigt stora fält i många länder utan dessutom är formulerade språkligt så att de är helt oläsbara. Det är naturligtvis ett stort krångel i vardagen för den enskilde företagaren.

Frågan hur det här omsätts i konkret handling ligger, som sagt var, i huvudstäderna.

För Sveriges del kan jag säga att det är ett starkt stöd för mig när jag vill prioritera de här frågorna. När vi nu jobbar med att vi ska få finansiering i tidiga skeden förstärkt, att vi ska ha medverkan av de pengar som vi har satt av gemensamt i Europeiska utvecklingsfonden i Luxemburg, kan jag med de här dokumenten i ryggen med större kraft driva den förhandlingen.

Det är också bra att veta att regelförenkling och regelförbättring, att förenkla de administrativa processerna för företagen, inte bara är någonting som vi gör här utan också är någonting som våra företag som är verksamma i andra länder kan få del av genom att det trycks på i Sydeuropa, Polen eller var det är. Det kan också vara i Danmark, som är ett land med mycket krångliga regler, vilket jag fick lära mig när jag var Öresundsansvarig.

Holger Gustafsson frågar om småföretagandet i Sverige. Vi har ju nu en lågkonjunktur i Europa, och den leder till att den ekonomiska aktiviteten per definition sänks. Det är själva innebörden av ordet lågkonjunktur. Vad gäller nyföretagandet begränsas nedgången till några få procent. Givet omständigheterna tycker jag att det inte är så överraskande. Generellt gäller att mängden små företag är störst i de europeiska länder som har den svagaste utvecklingsnivån. Det är Grekland och Portugal som ligger i topp i de här ligorna. I botten ligger Luxemburg, som har högst BNP per capita i hela EU. Sverige ligger någonstans i mitten. Det är inte så lätt att rangordna, för då måste man bestämma vad det är vi ska rangordna och vad det är vi vill sträva efter.

Min strävan är att vi ska komma upp i nyföretagande i Sverige. Vi har lyckats fördubbla det på 10–15 år, och jag hoppas att vi ska kunna fortsätta den utvecklingen. Jag är rätt optimistisk om det. Det gör jag inte för att vi ska komma i fatt Portugal och Grekland, utan därför att jag tror att vi har nytta av det i Sverige.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 om inrättandet av en europeisk kemikaliemyndighet.

Anf.  31  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Där hade vi inte tänkt göra någon redovisning, eftersom det är samma som har givits tidigare och det nu bara är en informationspunkt. Vi har inget nytt att berätta.

Anf.  32  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag har inte varit inkopplad i den här frågan tidigare. Jag vet att vi har stött den och att det är en viktig fråga. Jag har ändå fått en hel del frågor om de djurförsök som kommer att användas och som är den metod man använder allra mest. Har man från regeringens sida lyft upp det här? Lyfter man också upp frågan om att utveckla alternativa metoder till djurförsök? Samtidigt som det är ett oerhört positivt steg ur miljöaspekt är det ett ganska stort bekymmer när det gäller djurtester.

Jag undrar alltså om man har lyft upp den frågan och om man från Sveriges sida driver att det också måste utvecklas alternativa metoder.

Anf.  33  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en mycket kort fråga. Kommissionen har, såvitt jag förstår, än så länge inte gjort en miljökonsekvensanalys av det liggande förslaget. Är det på gång?

Anf.  34  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det var väldigt svåra frågor. Men jag var förberedd på att de skulle komma, så jag har tagit med mig experter.

Anf.  35  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Den första frågan gällde djurförsök. Vi driver från svenskt håll att det ska vara acceptabelt att ha alternativa metoder. Andra har inte kommit lika långt i sin utveckling, men man ska underlätta att sådana metoder används. Det är något som vi driver i arbetsgruppen.

När det gäller miljökonsekvensanalyser är kommissionen färdig med sin konsekvensanalys. De har sagt att de har haft problem just att göra fullvärdiga analyser av konsekvenserna för miljön. Nu kommer de att göra ytterligare tre typer av analyser som ett tillägg, och där har man innovation som den punkt där den här frågan skulle komma upp.

I det här sammanhanget kan jag berätta att Sverige har initierat en nordisk konsekvensanalys, för att titta på PCB som ett exempel på vad det kan kosta om man inte inför en REACH-lagstiftning.

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v):

Tack så mycket för svaret. Jag har bara en kort fråga. Samtidigt som de alternativa metoderna inte är fullt ut accepterade, och inte heller fullt ut utvecklade, innebär det att när Sverige driver den frågan driver man också att det ska avsättas resurser för att utveckla de alternativa metoderna? Det är ju på det sättet man kommer framåt.

Anf.  37  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Vi har också lyft upp frågan om ekonomisk förstärkning, och det finns de inom EU som just arbetar med utveckling av alternativa metoder. Det är något som vi stöder. Jag kan tillägga att det är väldigt många länder som lyfter upp den här frågan. Det är inte bara UK, som tidigare.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade linje i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6, som handlar om varvsindustrin.

Anf.  39  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här är en fråga som vi har diskuterat tillsammans här många gånger. På mötet i nästa vecka har kommissionen ett förslag om att förlänga den subventionsordning som man tidigare har beslutat om och som ni vet att Sverige har ogillat.

Kommissionen har tagit fram det här förslaget, eftersom det nu är tydligt att den WTO-panel som har startats mot Korea – det är alltså en tvist med Korea som är utgångspunkten för allt detta – inte kommer att bli klar under den tid som man tidigare hade sagt. Därför vill kommissionen förlänga den nuvarande stödordningen så att den finns i kraft hela tiden som WTO-panelen arbetar. Skulle panelen bli klar och tvisten med Korea lösas innehåller förslaget att det här dras tillbaka med automatik, såvitt jag förstår.

Ni känner väl till att vi är negativa till att den här typen av subventioner ska utgå till varvsindustrin, men WTO-processen har vi å andra sidan välkomnat som en metod att på ett civiliserat sätt slita en tvist mellan två parter som gör olika bedömning av hur regelsystemen bör tolkas, alltså mellan EU och Korea. Eftersom vi är mot systemet är vi naturligtvis också mot att det ska förlängas.

Samtidigt har det kommit ett argument till. Korea har anmält den här stödordningen till WTO som i strid med WTO:s regler. Vi har alltså fått en motstämning från Korea.

De som kommer att rösta emot det här verkar vara Finland, Danmark, Nederländerna och Sverige. Det tycks som om dessa länder inte är tillräckligt många eller tillräckligt stora för att kunna blockera det här.

Anf.  40  PER BILL (m):

Jag vill bara säga att du har vårt 110-procentiga stöd i denna fråga. Det är en utmärkt svensk ståndpunkt.

Anf.  41  SYLVIA LINDGREN (s):

Det är inget tvivel om att den här frågan har diskuterats under många år och varit väldigt kontroversiell och svår. Man hade hoppats att det här stödet skulle ha varit borta för länge sedan.

Jag vill bara fråga beträffande en mening som står i våra papper, att Sverige hyser farhågor att stödet i förlängningen ”kan komma att permanentas”. Det känns som en oro. Kan näringsministern utveckla detta?

Anf.  42  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det förslag som ligger på bordet nu handlar om förlängning så länge WTO-panelen pågår. Man känner ju de här krafterna i EU och kan inte helt utesluta att de kommer igen med något nytt argument för att det ska förlängas en gång till sedan och så vidare.

Vad det handlar om är att en del länder använder det här på ett sätt som gör att konkurrensen i Europa snedvrids. Vi tycker inte om det och vill inte använda det. Ska Karlskronavarvet kunna överleva gäller det att Karlskronavarvets konkurrenter konkurrerar på någorlunda lika villkor också om upphandlingar som inte handlar om Korea utan normal europeisk konkurrens om båtarna i fråga.

Vi vädrar en viss oro i den här texten, men det ligger inte på bordet nu. När det väl är borta är det svårare att införa det igen än vad det är att åberopa speciella skäl för förlängning just här just nu, att det skulle vara så speciellt med någonting, vad det nu är.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 8 på dagordningen, som är ramvillkor för tjänstesektorn.

Anf.  44  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Den här dagordningspunkten avser tjänstesektorn, och den är uppdelad i två delar. Det är dels slutsatser som gäller företagsrelaterade tjänster, som vi föreslår att vi ska ställa oss bakom, dels en presentation av det viktiga ramdirektivet för tjänster.

Om jag börjar med slutsatserna, är de nära kopplade till ramdirektivet och avser att stärka den nya lagstiftningens genomslag. Det föreslås att man ska bilda ett partssammansatt forum, som tillsammans med kommissionen ska utarbeta en handlingsplan för att konkretisera de här åtgärderna.

Vad gäller ramdirektivet avser kommissionen att presentera det nu. Syftet är att säkerställa två grundläggande rättigheter som har funnits i EG-fördraget sedan 1958, fri etablering och fri rörlighet av tjänster. Direktivets tillämpningsområde ska vara mycket brett. Men vissa tjänstesektorer föreslås inte bli omfattade, och det gäller finansiella tjänster, elektroniska kommunikationstjänster – kanske det vi till vardags kallar telekom – och vissa transporttjänster. Direktivet ska inte heller tillämpas på skatteområdet med vissa undantag.

Vi har redan på det här tidiga stadiet uppmärksammat att direktivförslaget på grund av dess horisontella och breda ansats kan komma att få konsekvenser på en rad viktiga områden för Sverige. Det gäller inte minst hälso- och sjukvårdsområdet, arbetsrätten och fackliga rättigheter. Det gäller verksamheter där kommuner och landsting står som huvudmän. Det gäller sektorer som är förbehållna vissa utvalda leverantörer, såsom vi till exempel har på spelområdet och eventuellt konsumentskyddsområdet.

Vi är ännu i ett mycket tidigt skede i de här förhandlingarna, och vi arbetar nu aktivt på vårt håll inom Regeringskansliet i nära samråd med berörda parter med att försöka klargöra de komplicerade frågeställningar som direktivet ger upphov till, så att vi vet om vi verkligen har problem eller inte.

För den här sakens skull har Kommerskollegium beslutat att anordna en hearing den 16 mars om de här frågorna. En del av de frågor som ni ledamöter har om det här skulle jag kunna råda er att ta med dit. Det kommer att vara ett bra tillfälle att komma framåt i den frågan.

Vi har ett mycket bra tillfälle att verka för att tjänstemarknaden nu får den utformningen att viktiga svenska frågor och intressen tillgodoses och får genomslag. Vi ska inte glömma bort betydelsen av att vi och andra medlemsstater utnyttjar det här tillfället att se till att tjänstemarknaden ges de rätta förutsättningarna.

Direktivet är ett mycket viktigt led i Lissabonstrategin, inte minst eftersom hinder inom tjänstesektorn bromsar tillväxten och begränsar konkurrenskraften i Europa. Det här förslaget är ett viktigt instrument för att frigöra den ekonomiska potential, potential för tillväxt, som finns i en väl fungerande tjänstesektor i Europa. Tjänstesektorn står i dag för 70 % av EU:s BNP och 70 % av EU:s sysselsättning. Kommerskollegium har beräknat att tjänstesektorn utan hinder kan öka handeln mellan medlemsstaterna med inte mindre än 1 000 miljarder kronor. Enligt kommissionen täcker direktivförslaget 50 % av EU:s BNP och 60 % av EU:s sysselsättning. Det är alltså stora och viktiga saker om vi pratar om Europas konkurrenskraft.

Mot bakgrund av de vinster som potentiellt finns här för de svenska små och medelstora företagen, och i förlängningen för den svenska välfärden, välkomnar vi direktivet och dess syfte. Men det är oerhört viktigt, som jag just sade, att vi vill göra det här utan att ge avkall på för Sverige viktiga frågor som vi nu arbetar intensivt för att klarlägga.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går in på frågorna vill jag säga att vi alltså ska fatta beslut om 8a. Vad gäller 8b ska vi ge en viljeinriktning. Det är det som är beslutet i dag.

Anf.  46  PER BILL (m):

Här kan man prata om en fråga där EU verkligen har kompetens och där EU verkligen behövs. Jag tror att det här är ett av de viktigaste arbeten som EU kommer att ägna sig åt de närmaste åren. Min vädjan och mitt inspel i fråga om 8b är att det nu gäller att 25 länder inte alla tänker på att man ska skydda den och den sektorn, skydda den och den nationella angelägenheten, skydda sin lilla särart; att filmer ska skyddas när det gäller Frankrike och någonting annat ska skyddas när det gäller något annat land. Det är viktigt att varje land nu går in med en minimalistisk grundsyn på vad det är man ska göra undantag från.

Ju fler tjänsteområden som involveras i detta, desto större möjligheter finns det att realisera de tusentals miljoner kronor som man kan få i ökad BNP. Ju fler undantag olika länder lyckas få med, desto mindre av detta när det gäller nya jobb och mer tillväxt och BNP kommer det att bli.

Här gäller det att verkligen tänka efter vad det är som absolut ska undantas från detta. Min grundinställning är att så lite som möjligt ska undantas. Det här bör vara ett så brett direktiv som det bara går.

Anf.  47  CHRISTINA AXELSSON (s):

När man hör hur mycket det här omfattar förstår man att det också måste finnas med ett ordentligt konsumentskyddsområde. I den svenska ståndpunkten står det också att direktivets konsekvenser behöver utredas på det här området. Men vad näringsministern sade var ”eventuellt konsumentskyddsområdet”. Jag hoppas att Sverige på ett kraftfullt sätt kan säga att konsumentskyddet måste finnas med här också.

Det handlar inte bara om, som på dagordningens punkt 7, att man har de statliga myndigheterna som kan verka för det här. Det handlar också om att de NGO:er som finns ute i de olika länderna kan få möjligheter att vara med för att påverka så att de här tjänsterna blir så bra och nyttiga för konsumenterna som vi verkligen vill.

Anf.  48  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Först har jag ett par mindre frågor. Ministern var inne på det framtida direktivets eventuella konsekvenser för svensk sjukvård och så vidare. Har man redan nu gjort en förberedande analys för hur det kan komma att stå till i anslutning till den vinst-i-vården-proposition som tre partier lade fram nyligen och den typen av regler?

Den andra frågan handlar om de åtgärder som syftar till att, som man skriver, etablera ömsesidigt förtroende. Ser regeringen i dag någon risk att det missgynnar små, lokala företag? Om du agerar på en lokal marknad är ditt renommé ofta viktigare än vilka certifieringar du har. För ett stort företag är det ofta certifieringarna som visar vilket renommé det har. Det är många gånger två olika marknader man vänder sig till. För ett stort företag är certifieringskostnaderna ofta väldigt små, och det bör definitivt krävas att man skaffar sig olika certifieringar. Men för ett litet företag kan det vara oöverstigliga kostnader.

Den tredje frågan av de mindre kommer faktiskt från vårt systerparti i Norge. Eftersom de inte har någon anledning att ha EU-nämnd där blev jag ombedd att ställa frågan i vilken mån det här eventuellt i framtiden kan komma att utsträckas till sådana saker som gör att man kan se till att reglerna om hinder för etablering stoppar vissa länder. Det finns också en del EU-länder som har det — vissa länders lagar mot externa köpcentrum. Min gissning – som jag också gav besked om – är att det troligen inte har med det att göra. Det blir då skönt att få det beskedet.

Den fråga som kanske är den mest omdebatterade, och som jag gissar blir det även den 16 mars vid Kommerskollegiums diskussion, handlar om det som i allmänt tal kallas vattendistribution och avloppsfrågor. Det står i papperen att regeringen är på väg att göra en analys av hur de här reglerna kommer att påverka den svenska vattenpolitiken. Det ser man fram emot. Frågan är vilken tidsplan man har för en analys. Vi vill inte hamna i en situation att först är beslutet fattat, och sedan har vi analysen på bordet och upptäcker att det inte var så bra utifrån svenska regler. Har analysen någonting att göra med den Kriströmska utredningen om vattenfrågorna? Är de sammankopplade? Jag förutsätter att den inriktning som regeringen hade när man tillsatte den Kriströmska utredningen, att vi ska stoppa vattenprivatiseringar i landet, fortfarande gäller.

Anf.  49  SYLVIA LINDGREN (s):

Jag vill bara meddela att vi i näringsutskottet hade en ganska lång diskussion om dessa frågor i tisdags. Det är inget tvivel om att det här är frågor som väcker ett väldigt stort intresse. Därför är det bra att vara med redan i ett tidigt skede. Det här är ett brett direktiv, som naturligtvis är tillämpbart på många olika tjänster. Därför är det nödvändigt att tränga in i de olika delarna.

Självfallet kan man också se vissa farhågor. Det vidimerade näringsministern när han tog frågan om hälso- och sjukvård, arbetsrättsliga frågor och kollektivfrågor. Det kan också till viss del gälla utbildningsfrågan i förhållande till privata och offentliga tjänster. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi har möjligheter att hålla en stark svensk ståndpunkt kring dessa frågor, där vi värnar väldigt mycket om den profilen inför framtiden.

Anf.  50  TOBIAS KRANTZ (fp):

Utgångspunkten måste rimligen vara att tjänstemarknaden ska vara så fri som det bara går. Jag vill verkligen uppmana näringsministern att jobba vidare i den andan. Det finns en stor potential inte minst ekonomiskt på detta område. Det har näringsministern vårt fulla stöd för.

Det finns dock en sak som gör mig lite orolig när det gäller detta. Det handlar om frågan om det så kallade partssammansatta organ som ska jobba vidare med de här frågorna. Min erfarenhet av partssammansatta organ är att man i praktiken bygger in stora problem i processen om man nu verkligen vill driva på för en ökad liberalisering och ökad frihet när det gäller tjänstemarknaden i detta fall. Man skapar egentligen ökad legitimitet och styrka åt olika former av särintressen, som skapar problem om man vill driva på utvecklingen åt ökad frihet och rörlighet på tjänstemarknaden. Det är min ena fråga.

Den andra frågan som jag vill ta upp handlar om hur det här kan förhålla sig till svensk grundlag, bland annat tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I papperen uppmärksammas det att vissa delar av direktivet kan komma att stå i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Jag vill uppmärksamma näringsministern på detta, att han verkligen grundligt ska analysera detta, gå igenom och se till att det inte blir några problem med våra grundlagar. Det är viktigt i detta fall, men man kan också urskilja att det inte minst inom näringsministerns område finns en hel del frågor som enligt svensk tradition ligger inom det område som har med tryck- och yttrandefrihet att göra men som inom EU inte behandlas på det sättet och att den politiska processen därför ofta inte beaktar rätt viktiga konstitutionella aspekter. Vi har en annan fråga som handlar om den så kallade Rome II-processen, där det också har behandlats som en ren konkurrensfråga och en ren marknadsfråga, men som påverkar den svenska yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen i rätt stor omfattning om det skulle gå igenom.

Jag vill verkligen uppmärksamma näringsministern på detta, att han ska beakta vad som händer med de svenska grundlagarna på det här området.

Anf.  51  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag är inne på ungefär samma linje som Tobias Krantz i början, och det gäller det partssammansatta forumet, som kommer att utarbeta konkreta åtgärdsförslag. Innebär det i så fall inskränkningar om man har det här breda direktivet? Man sätter upp stängsel här och där omkring vissa saker, och då bör man se till att de inte blir fler än nödvändigt och att man värnar de svenska ståndpunkter som vi har. Det är mer en innehållsfråga än en konkret fråga.

Anf.  52  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det var många engagerade och intressanta inlägg. Vi tar med oss många av de synpunkter som har kommit om vad vi bör hålla uppmärksamheten på. Jag kan inte finna att vi i det här skedet av arbetet har olikheter i angreppssättet och synsättet. Jag tolkar summan av inläggen här som ungefär samma som jag gav uttryck för. Det här är stora områden av stor betydelse för utvecklingen av välfärden. Men det är också stora saker på spel, stora saker att vara uppmärksam på som kan gå snett om man inte ser upp.

Därför är det viktigt att vi nu analyserar det här på ett sådant sätt att när beslutssituationerna närmar sig kan vi göra våra avvägningar på rationell grund och inte på grund av slumpen eller vad det nu råkar bli, utan att vi är väl förberedda.

Vi kan väl sedan återkomma och debattera sakfrågorna inbördes och mellan partierna när de närmar sig. I nuvarande läge tycker jag mig finna en gemensam grund att stå på av det slag som jag säger nu.

Det ställdes också ett antal konkreta frågor. Jag är inte säker på att jag kan svara på så många av dem. En gällde en fråga från Norge. Jag uppfattade Fridolin så att han vill att vi ska ha en norsk relation i den här beslutsprocessen, där vi ska gå till en dansk och fråga vad som pågår där, så att man kan vara med och påverka den vägen i stället för att sitta med vid bordet och diskutera de här frågorna.

En annan fråga gällde konkret det här med privatisering av tjänster som vatten och sådant. Även här kan jag notera att Miljöpartiet ju inte har varit på vår sida när det har gällt att ha en stram och sträng syn, som Vänsterpartiet och vi har önskat på ett antal områden. Inte minst på vattensidan har Miljöpartiet röstat för det i ett antal kommuner. Min åsikt är den att vi ska bestämma detta i varje land. I den mån man bestämmer att saker och ting ska vara offentliga ska inte direktivet ändra på det utan vi ska dividera om det i den normala demokratiska processen mellan partierna i länderna. Det är min grundinställning till avvägningen mellan privat och offentligt. När det väl är bestämt att det ska vara privat tycker jag dock inte att man ska diskriminera svenska leverantörer i förhållande till inhemska i de andra länderna, men det är en annan historia.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Jag kan vad gäller punkt 8a konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt och vad gäller punkt 8b att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i det fortsatta arbetet.

Vi går vidare till punkt 9, Gemenskapspatent.

Anf.  54  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

I nästa vecka kommer det irländska ordförandeskapet att ta vid där italienarna lämnade över stafettpinnen den 27 november. Även nu är målsättningen den att nå en politisk överenskommelse både om de enskilda artiklarna i förordningen om gemenskapspatent och om förslaget till nödvändiga ändringar i den europeiska patentkonventionen. Det är samma sak som den där man sist försökte men inte lyckades nå ända fram.

När det gäller förordningstexten kan Sverige precis som de flesta andra medlemsstaterna acceptera den stora merparten av innehållet, men fortfarande kvarstår några viktiga frågor av delvis politisk natur att lösa för att det ska kunna bli enighet om hela förordningsförslaget. Det rör sig, som ni vet, om frågor med anknytning till översättningar av patentkrav. När det gäller de här översättningarna råder det oenighet om när den som ansöker om ett patent senast måste ge in översättningarna och om vilken rättsverkan de ska ha.

Vad gäller tidsfristens längd har vi för vår del en flexibel hållning, men vi bör verka för att tidsfristen hålls så kort som möjligt. Det senaste mötet indikerar att kompromissen kommer att ligga någonstans mellan nio och tolv månader. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det krympte kraftigt under mötet. Jag hoppas att man kommer att kunna enas om någon siffra.

När det gäller frågan om översättningarnas rättsverkan är situationen mera oklar. Sist kunde vi i princip enas om en kompromisslösning också om det här, och det är sannolikt men inte helt klart att den här enigheten kommer att stå sig. Det finns tecken på att några länder har läst på bättre och kommit på att det inte var bra nog och vill riva upp frågan.

Vi har hela tiden under de här förhandlingarna verkat för en lösning som innebär att översättningarna har en underordnad roll i förhållande till originaltexten. Den övergripande målsättningen står självklart fast, och utifrån den är vi fortfarande beredda att acceptera den tidigare aktuella kompromisslösningen, inte minst eftersom det var vi som lade fram den. Men om frågan öppnas upp på nytt är det vår avsikt att verka kraftfullt för att översättningarna ges en så begränsad betydelse som möjligt, så att den som lämnar in en patentansökan vet att han har ett skydd utan att behöva ha lika många översättningskonsulter inblandade som i dag.

När det gäller EU:s förslag till ändringar i den europeiska patentkonventionen är det vår uppfattning att vi i allt väsentligt kan stödja det förslaget.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe senast den 21 november i EU-nämnden.

Anf.  56  PER BILL (m):

Jag tycker att det verkar vara ett bra upplägg. Det gäller väl framför allt frågan om rättsverkan. Går det att få den mera knuten till originaldokumentet är det naturligtvis en klar fördel.

Min fråga är om det finns något som talar för att det finns större chanser att vi ska gå i land med uppgiften den här gången än förra gången.

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Ordförande! Jag vill stryka under att det här inte bara handlar om språk utan att det är viktigt att regeringen också tydliggör att det här om översättningarna på många sätt handlar om tillgänglighetsfrågorna. I dag är EPO tyvärr en väldigt otillgänglig myndighet. Det har växt upp en konstlad marknad av patentbyråer som bara sysslar med att ta reda på åt företagen om det finns ett patent eller inte och hur det egentligen ser ut, eftersom de inte själva klarar av detta. Detta slår ut mindre företags och mindre innovatörers möjligheter. Det handlar alltså i vart fall från vårt håll mer om tillgänglighet än om språk.

Jag har också en liten kort fråga till, och den handlar om ifall man från Regeringskansliet planerar någon analys av när det här införs hur det svenska patentverket kan arbeta i framtiden. Dess arbetsbörda kommer ju att minska kraftigt.

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag får be någon av dem som har varit med vid de arbetsgruppsmöten som har föregått det här att värdera sannolikheterna för uppgörelser och hur det taktiska läget ser ut just nu.

Anf.  59  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY:

När det gäller den första frågan, hur vi bedömer chanserna att det ska bli en överenskommelse den här gången och även chanserna i den fråga som är mest aktuell, nämligen översättningarnas betydelse, kan man väl som näringsministern redan sagt konstatera att det är ett väldigt oklart läge.

Det var ju vid det tidigare tillfället så att man just på den här punkten i varje fall i princip lyckades komma överens. Det var i alla fall den uppfattning som vi hade från svensk sida, också vad gäller det texttillägg som Sverige lyckades få igenom efter stora ansträngningar på mötet. Sedan har terrängen förändrats lite grann efter mötet, som den hela tiden gör. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det finns självklart motstånd också mot den ståndpunkten. Bakgrunden är då att man i princip kom överens om den tidigare lösningen vid det förra mötet. Det är ju alltid känsligt att angripa en sådan lösning. Samtidigt tycker vi att vi i och för sig gärna skulle gå längre. Det finns alltid en risk när man väcker så här stora och svåra frågor att det hotar hela förslaget.

I den här terrängen gäller det att hitta en handlingslinje som är klok, och det är inte så lätt. Vi hoppas att vi även den här gången ska lyckas nå fram. Det finns tecken som talar för det och även tecken som talar mot det. Det är alltså högst oklart.

Tillgänglighetsfrågor är ett vitt begrepp, som man kan lägga in mycket i. Vad jag kan säga är att man nu, som ni vet, har kommit överens om att man ska översätta en mindre del av patenten till samtliga språk. Det är förstås en synpunkt som de som vill ha så mycket tillgänglighet och enkelhet som möjligt när det gäller förståelse har drivit och fått igenom i förhandlingarna. Det betyder att man exempelvis som svensk kan läsa de viktigaste delarna av patentet på svenska. Det ökar förstås tillgängligheten på så sätt att man lättare förstår dem.

När det sedan gäller tillgängligheten i allmänhet kan man säga att frågor om patent är ganska svåra. Det är väldigt tekniskt, och jag tror att rätt få av oss har någon större behållning av det eftersom vi inte förstår så mycket av det. Däremot kan man säga att den tekniska utvecklingen rent allmänt leder till allt större tillgänglighet, på så sätt att man via sin dator kan komma åt i princip alla de patent som är gällande. I det avseendet utgör inte det här arbetet något undantag, utan snarare tvärtom. Vi försöker verka så mycket som möjligt för det, samtidigt som vi försöker få ett billigt och attraktivt system som kommer att användas. Också det är förstås väldigt viktigt.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10, som gäller information om skydd av immaterialrättigheter.

Anf.  61  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Läget i den här frågan är att det finns ett drygt ett år gammalt förslag. Det presenterades den 30 januari förra året och passerade nämnden ungefär då. Det har sedan passerat olika instanser och ska tas upp i parlamentet i början av nästa vecka. Möjligen kommer det inte att hinnas med, så att ärendet uppskjuts ytterligare. Det gör att det inte kommer att vara moget för beslut vid vårt möte i nästa vecka. Jag har dock blivit ombedd att berätta vad det handlar om eftersom det kan komma att passera som en A-punkt på ett senare möte.

Det handlar om en harmonisering av skyddet för immateriella rättigheter som vi tycker är viktig för möjligheterna till innovation och utveckling till skydd mot privatkopiering och den sortens stöld av kommersiell egendom. Vi tycker att det förslag som kommissionen lagt fram är acceptabelt för oss, men det finns en bestämmelse i det aktuella kompromissförslaget som vi inte är helt nöjda med.

Det gäller artikel 9, som handlar om att vissa personer ska kunna åläggas att lämna information om till exempel piratkopiors ursprung och distributionskanaler. Vissa medlemsstater inklusive Sverige tycker att den här informationsskyldigheten bör begränsas till den som misstänks för brott. Det handlar om den avvägning som vi har i Sverige mellan integritetsskyddet för enskilda och den som ska utreda den här typen av handlingar. Jag vill understryka att det rör sig om civilrättsliga och inte straffrättsliga frågor i det här speciella förslaget. Det handlar om vilka krav man ska kunna ställa på utredningar när två privata parter stämmer varandra. Det handlar alltså inte om polis och åklagare som utreder brott.

Som helhet är vi trots den här invändningen positiva till utformningen av det här kompromissförslaget, och vi har fått gehör för ett stort antal ändringsförslag under arbetets gång.

Anf.  62  KARIN GRANBOM (fp):

Den här punkten var uppförd som en informationspunkt, och jag befarade att det kunde bli en mycket snabb beslutsgång. Nu har ministern lugnat mig litet på den punkten. Jag tycker att det är bra att det kan komma att ta lite längre tid. Många tunga och viktiga remissinstanser har sagt att det fortfarande finns en del brister i det här förslaget.

Det ändringsförslag som regeringen har lagt fram tycker jag är bra. Jag skulle vilja fråga vad det finns för möjligheter att få igenom det.

Anf.  63  Hovrättsassessor STEFAN JOHANSSON:

Det är väldigt svårt att bedöma möjligheterna att få igenom den här ändringen beträffande artikel 9. Vi jobbar i en uppförsbacke eftersom det har varit väldigt långa och intensiva förhandlingar under hösten och nu under början av året. Det är trots allt så att en majoritet i Coreper stöder det här förslaget som det ser ut. Vi arbetar alltså i en uppförsbacke, men vi gör förstås vad vi kan för att nå framgång i den här delen. Det är tyvärr allt jag kan säga.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då godkänna den information som vi har fått. Vi går vidare till punkt 12, Rymdpolitik.

Anf.  65  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi hade inte tänkt ägna tid åt att föredra den punkten, men vi står till förfogande för frågor.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då lämna ordet fritt med anledning av både den första delen och den andra delen, som avser information om den globala övervakningen.

Anf.  67  PER BILL (m):

Bortsett från den forskning som bedrivs på det här området inom EU tycker åtminstone Moderaterna att det här en typisk vagn som skulle kunna hängas av från det som EU ska syssla med. Man får ibland när man lyssnar på Socialdemokraterna intrycket att rymdpolitik, bortsett från forskningen som är positiv, är någonting som EU inte ska syssla med. Ibland får man intrycket att rymdpolitik definitivt är något som EU ska syssla med. Vad är senaste beskedet på området från ministern?

Anf.  68  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vår uppfattning är den att det är bra att Europa säkerställer att det finns tillträde till rymden för andra än USA. Konkurrensförhållandena har dock förskjutits de senaste 15 åren, så att det nu finns också andra som förmår lyfta upp saker och ting i rymden.

Vi tycker att detta är bra. Däremot har vi ibland tyckt att det är mer kostnadskrävande än vi har förmått få fram pengar till, inte minst gäller det den fördyring som blivit när den senaste modellen av Arianeraketen havererade. Det blev kraftiga fördyringar i projektet, som hade stora konsekvenser för vad vi från svensk sida förväntades stoppa in i form av mer pengar i efterhand, trots att vi redan hade töjt våra finansiella möjligheter väldigt långt.

Vad gäller forskningen och vad man skickar upp när man väl har raketerna tror jag att det ställs krav som väldigt få länder klarar, så det är ett bra område för samarbete. Vi kan dock kanske ha olika åsikter i de enskilda programmen om vad som är mer och vad som är mindre prioriterat.

Dessutom vill jag understryka att det här är ett område där Sverige är väldigt långt framme när det gäller att hävda sig i deltagande i projekten. Det ger väldigt många kvalificerade jobb i Sverige, inte minst i Kiruna men också i Solna, där man faktiskt har byggt en månfarkost som just nu är på väg och som jag kallar ”reklam för snart kommer fram” efter nio månaders färd. Den kör inte direkt fram på fem dagar utan tar en omväg för att spara pengar i god svensk anda.

Anf.  69  PER BILL (m):

Ingenting motsäger att Europa ska finnas med i rymden och att det måste göras i någon koordinerad EU-regi. Vi har ju ett samarbete sedan lång tid tillbaka, till exempel inom ESA, som ju är privat och som jag tror är ett bättre sätt att driva många av de här programmen. Jag tycker att näringsministern låter nästan lite som George W. Bush när han pratar om hur rymden nu helt plötsligt ska bli den nya tillväxtmotorn här i Sverige. Det var lite oväntat.

Anf.  70  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

I Kiruna!

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill ge regeringen fullt stöd i den här frågan. Det är självklart en vagn som inte ska hakas av. Där finns mycket av forskning och utveckling, och länderna bör samverka. Sverige har här en bra nisch, så låt oss inte haka av den vagnen.

Anf.  72  Forskningsrådet BJARNE KIRSEBORN:

Jag har blivit blixtsnabbt inkallad som expert inom det här området, och näringsministern har varit vänlig nog att överlåta på mig att försöka kommentera Per Bills inlägg.

Jag tänker säga två saker. För det första finns det sedan i höstas ett ramavtal mellan European Space Agency, ESA, och EU, som har som sin grundregel att Europeiska unionen ska använda ESA som ett expertorgan med dess operativa kompetens för att inom EU:s olika politikområden, som till exempel miljö och transporter, kunna utnyttja rymdteknologin för att implementera EU-politiken inom dessa områden.

Det finns också en vitbok som jag misstänker att nämnden känner väl till och som har presenterats av kommissionen. Det som ska ske i ministerrådet i nästa vecka är en överläggning om vilka linjer man framöver ska tänka sig när det gäller ett eventuellt realiserande av vitbokens förslag.

Jag kan konstatera att de förberedande diskussioner som har förts visar att det knappast är så att det finns någon majoritet bland medlemsstaterna för att unionen ska lämna rymdfrågorna därhän, så att säga hänga av dem, som Per Bill uttryckte det. Däremot finns det en ganska avvaktande hållning när det gäller rollfördelningen mellan EU och ESA. Det är en hållning som också den svenska representationen har drivit. Vi känner att man här också bland annat kommer in på fördragsfrågor. Vilken kompetens ska EU ha? Det ligger strängt taget utanför den diskussion som ska föras i nästa vecka. Den måste föras i den församling som är behörig för den diskussionen.

The bottom line i det hela tror jag faktiskt är att diverse civila tillämpningar av rymdtekniken är av väsentlig betydelse för EU:s vidare utveckling.

Anf.  73  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Låt mig bara fylla på med att säga att min principuppfattning här liksom på en del andra områden där kommissionen vill representera medlemsländerna i olika internationella, globala och även europeiska forum, av typen ESA, är att vi bör sitta vid bordet själva. Här bör vi vara de som utövar medlemskapet i European Space Agency, inte via mellanhänder utan direkt. Det är min grunduppfattning, och jag tror att många andra länder tycker detsamma. Men det är en ständig kamp om det här.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Jag kan vad gäller frågan om handlingsplanen konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vad gäller den globala övervakningen tackar vi för den information som vi har fått.

Med detta är vi klara. Jag tackar näringsministern och hans medarbetare för att ni har kommit hit.

2 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (forskning)

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 3 december 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 mars 2004

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utbildningsminister Thomas Östros med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar som vanligt med rapporten från ministerrådsmötet den 3 december, och sedan går vi vidare med information och samråd.

Anf.  76  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag ska börja med återrapporteringen från det extra rådsmöte som vi hade den 3 december. Som ni kommer ihåg handlade det om stamcellsforskningen och det etiska regelverket kring detta, som vi har diskuterat vid ett flertal tillfällen i nämnden. Det fanns väldigt stora skillnader mellan medlemsländerna. Nordeuropa stod mot Central- och Sydeuropa med i grunden olika syn på stamcellsforskningen och på de etiska frågorna. Ordförandeskapet lyckades över huvud taget inte få något ställningstagande på det mötet.

Det innebär att det moratorium som gällt för stamcellsforskning finansierad av EU-medel, alltså inte för vår egen nationella forskning,

nu är borta. Det gällde nämligen bara fram till den tidpunkten. Men det är klart att skiljelinjerna i åsikter inte är borta, och det kommer att märkas i de konkreta projekt som jag antar att kommissionen tar fram till beslut efterhand.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi kan godkänna den rapporten och går in på dagens lista under punkt 11, Europa och grundforskningen.

Anf.  78  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Det är den punkt som vi i huvudsak har att behandla på rådsmötet nästa vecka. Grundforskningens roll i Europa har trådar till vår diskussion om ett europeiskt forskningsråd, om större inflytande för forskarna över europeisk forskningspolitik men också högre kvalitet i europeisk forskning.

Vi ska nu diskutera ett meddelande som kommissionen kom med i januari i år och som just handlar om grundforskningens roll i Europa. Där beskriver man starka och svaga sidor i europeisk grundforskning och relaterar den till den amerikanska situationen, där ju USA i väsentliga delar är mycket bättre än i Europa som helhet. Man föreslår också än så länge tentativt en del åtgärder på europeisk nivå. Till exempel beskriver man det stipendiesystem som finns i USA vid National Science Foundation som ett sätt att arbeta på europeisk nivå, det vill säga att man utlyser pengar till individer och grupper av forskare som i konkurrens försöker få till sig europeiska medel som ett sätt att driva kvalitet, det vill säga det jobb som vi arbetar med på hemmaplan.

Det börjar nu också ordentligt synas vilka motsättningar som finns i den här diskussionen. Här lyfter vi fram frågor om framför allt kvalitet som drivkraft, om möjligheter för enskilda forskargrupper att söka, inte bara länder i samverkan, och om ökat forskarinflytande. Det är klart att det då blir en ganska skarp diskussion medlemsländerna emellan. Det gör att vi än så länge inte har några rådsslutsatser att ta ställning till. Inför det här mötet har man inte lyckats bli eniga. Här finns det ett antal länder som stöder det irländska ordförandeskapets grundtankar, men det finns också framför allt från södra Europa – Italien, Spanien, Portugal och Grekland – tveksamheter till exempel kring frågorna om kvalitet i en förnyad forskningspolitik ska vara det drivande. Det är inte heller konstigt. Det finns naturligtvis en oro från en del medlemsländer att man inte får de resurser som man skulle vilja ha.

Den grunduppfattning som vi från vår sida har gemensamt är ju att forskningspolitiken framför allt är en nationell fråga men att vi här skulle kunna komplettera med att få mer av kvalitet som drivkraft i de stora resurser som vi använder på det europeiska planet. Vi kommer att stödja grundtankarna om grundforskning, kvalitet och nya sätt att arbeta. Det återstår att se hur de länder som jag nu har räknat upp kommer att gå emot, och det återstår också att se vad beslutet blir. Jag känner att vi i nämnden har haft många diskussioner om detta och står på gemensam front när det gäller den svenska ståndpunkten.

Anf.  79  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Det här är ju ett mycket spännande och mycket intressant område. Det är på ett sätt också ett tråkigt område att ta upp eftersom jag uppfattar att europeisk forskningspolitik i dag är på väg i stor utsträckning åt fel håll rent politiskt. Det sker en centralisering av beslutsfattandet inom forskningspolitiken från en nationell nivå till en i allt större utsträckning europeisk nivå. Det sker också en politiskt beslutad koncentration av hur finansieringen av forskningen ska gå till. Thomas Östros tog i sin inledning upp relationen till USA. USA är väldigt framgångsrikt som forskningsland, och USA:s framgångar bygger egentligen på en inriktning motsatt den som EU nu lägger fram. Man har decentraliserat beslutsfattandet om hur forskningen ska gå till, och man har många olika finansieringskällor. Egentligen är den kurs som stakas ut raka motsatsen till det som Europa skulle behöva.

Det som vi borde göra är raka motsatsen, att försöka föra ned mer på nationell nivå, försöka få fler finansieringskällor och en mindre politiskt beslutad koncentration av finansieringen och uppmuntra samverkan på frivillig väg mellan forskare och vetenskaplig konkurrens i stället för politiskt beslutad forskning.

När det gäller den konkreta fråga som Thomas Östros tar upp och som nu är föremål för diskussion har regeringen vårt fulla stöd. Det gäller alltså inrättandet av ett europeiskt forskningsråd. Ett stort problem med den europeiska forskningspolitiken, såsom den är utformad i dag, är att politiker och byråkrater har alldeles för stort inflytande över vilka forskningsprojekt som ska komma till stånd och finansieras. På den punkten har regeringen alltså stöd från oss.

Anf.  80  PER BILL (m):

Det finns en ganska stor samsyn runt bordet om vikten av kvalitet och att det inte i varje projekt ska finnas så många olika nationaliteter som möjligt.

Jag skulle dock vilja lyfta upp frågan lite grann eftersom vi också har sett hur tre av de stora länderna nu går före och säger att de vill lägga extra mycket pengar på både högre utbildning och forskning. Då vore det intressant att veta ifall Sverige kan hjälpa till genom att se till att lite av de pengar som vi inte tycker ska gå till exempelvis jordbruk i budgeten i stället kan föras över till europeisk forskning – gärna till kvalitetsprojekt.

Anf.  81  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag är inte säker på att Tobias Krantz i forskningsdiskussionen riktigt sett den europeiska utvecklingen. Det som hänt de senaste åren, drivet av bland andra Sverige, är snarare att vi mer gått in för att diskutera det som liknar det amerikanska systemet. Jag inser att för att driva frågan om kvalitet är det viktigt med konkurrens på en högre nivå än den nationella.

Hemligheten bakom Amerikas framgångar är att man genom federala institutioner som National Science Foundation och National Institute of Health lyckats driva frågan om kvalitet. Det är också tanken bakom ett europeiskt forskningsråd. Det var roligt att höra att Folkpartiet för första gången stöder detta eftersom det är en fråga som vi tror starkt skulle kunna bidra till utvecklingen. Och dess ledstjärnor är just frivillighet, konkurrens och kvalitet.

Per Bill tog upp budgetfrågorna. Det är klart att vi inte kommer att avhandla dem nästa vecka. Regeringen har en väldigt bestämd uppfattning om att budgetens omfång totalt sett inte får öka på ett okontrollerat sätt. Nu har vi sett förslag från kommissionen om mycket starka förstärkningar av forskningen. Det är positivt, men det är förslag inom en mycket större gemensam ram, vilket är oacceptabelt.

Min uppfattning när det gäller prioriteringar borde väl vara klar. Jag gillar utbildning och forskning, men jag ska inte här stå för hela den svenska regeringens prioriteringar i den svåra diskussionen.

Anf.  82  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Vår inställning till det europeiska forskningsrådet har hela tiden varit väldigt tydlig, och jag skulle här vilja säga att det är trevligt att regeringen anslutit sig till den ståndpunkt som vi drivit. Vi har nämligen en mycket kritisk inställning till hur stor del av finansieringen, generellt sett, som ska beslutas på europeisk nivå och hur mycket makt man där ska ha.

Det innebär dock, givet att det ändå finns lite pengar, och makt som ska utövas på den europeiska nivån, att vi tycker att de besluten i så stor utsträckning som möjligt ska fattas av forskarsamhället självt. Det är vår principiella uppfattning. Som utbildningsministern mycket väl måste vara medveten om står dessa inte alls i strid med varandra.

Den amerikanska utveckling som utbildningsministern pekar på handlar ju mycket om nätverksbyggande, om konkurrens, om att man stöder samarbetsprojekt på ett mindre politiskt centralistiskt sätt än vad som nu är på gång i den europeiska utvecklingen. Jag misstänker att utbildningsministern hellre såg att mer av de pengar som EU i dag finansierar forskning med skulle användas inom ramen för den nationella svenska forskningsbudgeten. Jag tror inte att vi på den punkten är speciellt oense.

Anf.  83  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är fascinerande att lyssna på Tobias Krantz. Jag skulle nästan vilja rekommendera honom att läsa gamla protokoll från EU-nämnden. Då får jag nog stöd för min tanke att det vanliga liberala inlägget här brukar vara att man ska dra ned på forskningsinsatserna inom EU medan vi övriga brukar tycka att det är bra att man sysslar med forskning och att forskarna dessutom bör ha större inflytande över den.

Anf.  84  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag ska vara mycket kort. Det verkar som om utbildningsministern har svårt att få två tankar att gå ihop här, vilket är egendomligt eftersom jag klart och tydligt anser att så lite pengar som möjligt på europeisk nivå ska fördelas till forskning. Men om man trots allt ska finansiera forskning på europeisk nivå ska forskarna ha så stort inflytande som möjligt. Det borde inte vara svårt för utbildningsministern att få det att gå ihop.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Anf.  86  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Vi har också en lunchdiskussion om ITER. Också det är en fråga som vi tagit upp vid många tillfällen här. Europa har den ståndpunkten att Frankrike bör ha själva anläggningen, i samverkan med Spanien, som får vissa administrativa funktioner. Nu handlar det om ett samarbete med de andra länderna om var den till slut hamnar – i Japan eller Europa. Vi kommer att få information om förhandlingsläget under lunchen.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna informationen. Har vi några A-punkter? Nej. Då tackar vi utbildningsministern med medarbetare för att ni kom hit.

3 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (konsument)

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 10 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 11 mars 2004

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksminister Ann-Christin Nykvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi beklagar att vi är lite försenade, men så är det när man gör roliga saker.

Vi börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 10 november, och därefter går vi vidare till information och samråd inför ministerrådsmötet den 11 mars.

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den 10 november möttes konkurrenskraftsrådet. Vi hade en riktlinjedebatt om förslaget om otillbörliga affärsmetoder. Det direktivet har tidigare presenterats här. Kort handlar det om att harmonisera lagar och andra författningar om otillbörliga affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen. Det bygger på en generalklausul, och man ska ha kriterier för att avgöra om en affärsmetod är otillbörlig. Dessutom finns kompletterande artiklar om vilseledande och aggressiva affärsmetoder samt en svartlista där man räknar upp vad som inte ska vara tillåtet.

Vi hade fått tre frågor från ordförandeskapet. Den första handlade om tillämpningsområdet, där vi från svensk sida driver frågan om att regelverket ska gälla både mellan konsument och näringsidkare och mellan näringsidkare och näringsidkare. Flera medlemsländer tog upp den diskussionen, men det var nog fler som tyckte att detta skulle begränsas till enbart relationen näringsidkare–konsument.

Den andra frågan som diskuterades gällde harmoniseringsnivån. Från svensk sida betonade vi bland annat barns och ungas behov av en hög skyddsnivå.

Den tredje frågan handlade om förhållandet till förordningen om säljfrämjande åtgärder och i vad mån man skulle försöka samordna dessa paket. Detta är vi från svensk sida mycket tveksamma till, bland annat med tanke på tidsutdräkten, och det fanns olika uppfattningar. Det fanns dock inte någon enhetlig syn på en samordning.

Det var alltså den typen av frågor som ställdes, och vi fick en bild av var medlemsländerna står. Nu drivs arbetet vidare, men det kommer inte upp vid nästa konkurrenskraftsråd. I stället bereds det vidare i rådsarbetsgruppen.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna rapporten.

Vi går så in på dagordningspunkten 7, Samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen.

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om att få ett samarbete för att förbättra kontrollen av efterlevnaden av de lagar som gäller skydd av konsumenternas ekonomiska intressen. Det gäller alltså att få en rättslig ram, ett nätverk för samarbete samt att hitta formerna för det ömsesidiga biståndet medlemsländerna emellan vid handläggningen av de här ärendena. Tanken är också att man ska bygga upp en databas med information för att underlätta samarbetet.

Ordförandeskapet kommer nu att rapportera de framsteg som gjorts i det här arbetet, och det är inte tänkt att vara någon diskussion utan endast en rapport från ordförandeskapet. Vi vet att de frågor som kommer att beröras är vilka befogenheter en tillsynsmyndighet ska kunna ha när man samarbetar på gemenskapsnivå. Det handlar om konfidentiella handlingar, alltså sekretessfrågor.

En fråga som också kommer upp är omfattningen av den föreslagna databasen och hur man ska samordna medlemsländernas aktiviteter. I det förberedande arbete som görs känner vi att detta går i den riktning som vi efterfrågat. Man har en ambition att få fungerande system som inte är alltför komplicerade och administrativt tunga. Det handlar bland annat om vilka frågor som ska rapporteras till databasen och att inte bygga upp ett för krångligt system.

Vi har inga problem när det gäller sekretessfrågorna och öppenheten. De stämmer väl överens med de uppfattningar som vi har. Vi har heller inga problem när det gäller samarbete på myndighetsnivå. Det ska betonas att det här inte rör tillsynen nationellt, utan det gäller tillsynen av gränsöverskridande frågor.

Anf.  92  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Det är viktigt att det här samarbetet kommer till stånd, inte minst mot bakgrund av det vi tidigare diskuterat om tjänster på den inre marknaden. Men även om statliga myndigheter samarbetar får man inte glömma bort de ideella organisationerna och deras möjligheter att vara med och påverka. Även om det inte ska bli någon diskussion nu om dessa databaser undrar jag vilka möjligheter det finns att skaffa sig information via dem så att de enskilda konsumenterna och deras organisationer kan fortsätta att driva konsumentfrågorna inom EU.

Anf.  93  ULF HOLM (mp):

Detta skulle endast vara en rapportpunkt, men det kan ändå vara intressant att få veta något om tidsaspekten. Jag kan hålla med om att det kan behövas någonting av samordning på EU-nivå eftersom man nu infört en del regler på EU-nivå. Det är alltså inget konstigt med det.

Däremot är jag högst kritisk till att det verkar som om man inrättar en ny myndighet. I dagsläget finns många utestående frågor om ansvar, befogenheter, språk, offentlighet, vem som övervakar och så vidare. Om jag förstått det hela rätt har Sverige ganska många synpunkter. Då är frågan hur vi går vidare för att tillgodose de svenska invändningarna, som jag tycker är viktiga och bra.

Anf.  94  HENRIK VON SYDOW (m):

Jag har också en fråga av mer övergripande karaktär.

Just nu, när man är i uppbyggnadsfasen av en samordning av myndigheterna för de europeiska konsumenternas intresse, tycker jag att man måste föra en diskussion om och i någon mån försöka definiera de europeiska konsumenternas skyddsintressen. Vad innebär de? De allra flesta är överens om att ett brett utbud och låga priser är fundamentala saker just när det gäller konsumenternas intresse.

Konsumentministern känner ju väl till vikten av fri konkurrens. När det gäller detta samarbete skulle jag därför vilja fråga: Hur ser gränsdragningen av befogenheterna ut gentemot de myndigheter i Europa som har att tillse just konkurrenssituationen?

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är givetvis viktigt att vi stöttar de ideella organisationerna och har en öppenhet när det gäller olika typer av information som kan vara av intresse både för organisationer och för enskilda konsumenter, men det är inte de frågorna som behandlas i det här sammanhanget. Här handlar det om överträdelseärenden, alltså när ett företag inte har skött sig och tillsynsmyndigheten behöver vidta åtgärder. Då är den typen av information kanske inte i första hand av intresse för en ideell organisation. Sedan kan man alltid diskutera hur man aggregerat ska presentera denna typ av information, och även hur man ska använda sig av informationen.

När det gäller tidsplanen är det irländska ordförandeskapets ambition att redan i maj komma fram till en gemensam ståndpunkt. Det finns en del kvar att göra, men de rapporter jag får från mina tjänstemän säger att arbetet går bra, ambitionsnivån är rimlig och de svenska ståndpunkterna har framgång. Vi känner oss alltså för närvarande tämligen trygga med att detta blir någonting som vi kan acceptera.

Beträffande ikraftträdandet har vi ännu inte ett slutligt ställningstagande. Det tar väl i vart fall något år innan detta rent praktiskt kan vara på plats. Det känns dock som om det här är ett samarbete som vi kommer att kunna sätta i sjön tämligen snart.

När det gäller skyddsintressena och gränsdragningsfrågor jobbar man alltså med en lista över vilka rättsakter som ska omfattas av samarbetet. Det finns med i de dokument som EU-nämnden har tillgång till. Hittills finns en lista på 17 rättsakter som omfattas. Jag utgår från att konkurrensregelverket inte finns med där eftersom där tillämpas en annan ordning. Där har ju kommissionen det operativa ansvaret för tillämpningen, med en annan form för samarbetet med medlemsländerna. Men det finns alltså en lista på 17 rättsakter som omfattas.

Anf.  96  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en liten tilläggsfråga. Är det meningen att man ska ha någon form av myndighet eller samordningskansli på EU-nivå, eller ska det vara ett rent samarbete mellan medlemsstaterna?

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det kommer inte att bli någon myndighet på EU-nivå, men det kommer att bli en samarbetsorganisation inom ramen för det kommittéarbete som vi har. Medlemsländerna kommer att ha den möjligheten till samverkan, men det blir ingen myndighet.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare på talarlistan. Då kan vi godkänna den information som vi fått. Jag vill tacka jordbruksministern med medarbetare för att ni kom hit.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation)

Statsrådet Ulrica Messing

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 december 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 mars 2003

Återrapport från informellt ministermöte (regionalpolitik) den 27 februari 2004

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Ulrica Messing med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vi brukar och börjar med återrapport från ministerrådsmötet den 5 december. Därefter går vi vidare till information och samråd.

Anf.  100  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Fru ordförande! När jag går igenom det material som vi skickat ut till er kommer ni att märka att det ministerrådsmöte som äger rum nästa vecka är ganska tunt till innehållet. Därför går jag ganska raskt förbi de frågor som jag inte har så mycket att säga om. Ni får gärna ställa frågor, men det är alltså ett tunt möte med i stort sett endast ett fåtal diskussionspunkter.

På ministerrådsmötet i december diskuterades enbart transportfrågor. När det gäller sjöfarten fick vi en lägesrapport om det direktiv som man arbetar med och som handlar om påföljder för föroreningsbrott till havs. Det är ett direktiv som jag räknar med kommer upp igen på ministerrådsmötet i juni. Vid decembermötet enades vi om allmänna riktlinjer för två olika förordningar. Det var dels förordningen om inrättandet av EMSA, den europeiska sjösäkerhetsbyrån, dels förordningen om överföring av fartyg mellan register.

Vi diskuterade också de trans-europeiska näten, TEN-T. Ni kommer ihåg att vi hade en genomgång av detta i nämnden senast. Det blev en rad diskussioner eftersom många medlemsstater naturligtvis försökte få in ytterligare prioriterade projekt på listan, men vi lyckades komma till en kompromiss och kunde anta en politisk överenskommelse. Just nu samråder parlamentet och rådet för att bli klara med överenskommelsen.

När det gäller luftfarten kunde vi nå en politisk överenskommelse om förordningen om fördelning av ankomst- och avgångstider. Vi fick även information från kommissionen om de diskussioner som nu pågår om luftfarten med tredjeland. Vidare informerade kommissionen om de förhandlingar som pågår med USA om utlämning av information angående flygpassagerare till USA.

När det gäller landtransporter diskuterade rådet direktivet om elektroniska vägtullsystemen, Eurovinjett, vilket jag återkommer till i samband med genomgången inför nästa veckas möte. Tyvärr kunde vi inte nå någon politisk överenskommelse om direktivet som gäller harmonisering av regler för så kallat helgförbud för tunga transporter.

Det var de punkter vi gick igenom vid senaste ministerrådsmötet.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna rapporten.

Vi går vidare till dagens föredragningslista och börjar med punkt 3, Halvtidsöversyn av handlingsplanen e-Europe 2005.

Anf.  102  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Detta är en ren informationspunkt. Jag tänkte hänvisa till det underlag som jag tidigare skickat till nämnden och inte göra några inlägg.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har varit uppe i EU-nämnden tidigare. Jag lämnar ordet fritt med anledning av punkt 3. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4, Situationen för elektronisk kommunikation i Europa.

Anf.  104  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Vi kommer att få information från kommissionen om läget i sektorn när det gäller elektronisk kommunikation - 3G. Kommissionen har skickat ut ett meddelande som Sverige tycker är positivt och som vi välkomnar. Vi kan ställa oss bakom de slutsatser som finns, såsom de nu har utformats.

Meddelandet ska presenteras för toppmötet i mars 2004. Det fokuserar på bredband och 3 G. Budskapet i meddelandet handlar om tillståndet i sektorn och är ett slags genomgång av den lågkonjunktur som varit. Det ger också tillfälle till lite politiska kommentarer kring hur man bedömer läget och ser på framtiden.

Kommissionen har pekat ut några områden där man menar att det är viktigt för medlemsländerna att stötta en positiv utveckling. Det handlar om att staten själv har ett ansvar att utveckla elektroniska tjänster, att staten kan stimulera efterfrågan och också vara en viktig aktör för att underlätta dialogen med olika intressenter och operatörer. Slutligen vill kommissionen även se till att vi är en aktiv part och medverkar till att det byggs nät och erbjuds tjänster runtom i landet. Staten ska kunna vara beredd att ibland komplettera marknaden eller på olika områden ge marknaden en skjuts framåt.

Från svensk sida tänkte vi stämma in i mycket av det som kommissionen har pekat på och understryka att IT-politiken i allra högsta grad genererar mycket tillväxt och ger framtidsmöjligheter samt att bredbandssatsningen är ett viktigt och strategiskt område. Vi tänkte också peka på att vi i Sverige ser försiktigt positiva tecken från näringen och branschen; vi ser en uppgång i sektorn som vi på olika sätt vill stötta.

Vi tänkte även trycka på vikten av att alla medlemsstater implementerar den nya lagstiftning som skulle vara på plats den 1 juli förra året, och som i Sverige också är på plats sedan det datumet. Fortfarande har sex medlemsländer inte implementerat den.

Vidare tänkte vi trycka på behovet av tjänsteutveckling som en viktig del. Det handlar inte bara om infrastrukturen, utan det är också viktigt att operatörerna och staten – vi är ju en aktör – hela tiden arbetar med tjänsteutvecklingen, försöker förenkla den och göra den tillgänglig.

De slutsatser som kommissionen pekar på är att IT- och telekomsektorn har betydelse för tillväxt, att e-Europe som vi i olika sammanhang arbetat med är en viktig del i Lissabonstrategin samt att utbyggnaden av bredband och 3 G och efterfrågan av de tjänster som kan komma genom dem är angelägna också i ett framtidsperspektiv.

Anf.  105  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! I kommentarerna sägs att kommissionen definierat två problem. Ett är bristen på infrastruktur i glesbygd. Hur ser det ut i jämförelse mellan Sverige och andra länder?

Användningen av bredband stagnerar. Beror det på att man bygger ut det i för långsam takt så att både privatpersoner och företag väntar på trådlös kommunikation i stället för att gräva ned bredband i jorden? Hur ser statsrådet på sådana frågor?

Den lokala förankringen står det om på något ställe. Innebär det att det i hög grad är kommunerna som står för utbyggnaden i Sverige? Kanske skulle även Sverige behöva skjuts framåt för att få det här att bli effektivare och framför allt få det utbyggt i hela landet.

Anf.  106  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! I Sverige har vi 15 miljökvalitetsmål, varav säker strålmiljö är ett. Det diskuteras också mycket huruvida strålning från master i 3 G:s basstationer har påverkan på människor. Många människor vittnar dagligen om att de har problem. Hur går den debatten i Europa? Jag såg ingenting av detta i materialet och undrar därför om man kommer att ta någon hänsyn till detta och göra prövningar vad gäller miljöeffekter och hälsoeffekter.

Anf.  107  KARIN THORBORG (v):

Fru ordförande! Först skulle jag vilja instämma i de frågor som Margareta Andersson och Christina Axelsson redan ställt. Dem behöver jag alltså inte ställa igen.

Det talas väldigt mycket om tillväxt och då undrar jag: Hur mycket diskuterar man den sociala dimensionen av IT-samhället? Här nämns endast tillväxt; det verkar vara det som räknas. Det finns dock så många andra dimensioner: sociala dimensioner, klassklyftor, tillit, tillgänglighet.

Vid forskardagen i går lyssnade vi på en forskare inom IT och transporter. Mycket har forskats om själva tekniken, men nu var det enligt den forskaren dags att forska om människan i förhållande till IT. Tillgången till IT är klart större än användningen av den. Man har glömt bort människorna och hur detta påverkar dem. Därför undrar jag om det diskuteras andra dimensioner än just tillväxten.

Anf.  108  HENRIK VON SYDOW (m):

Det är inte utan att man känner en bris av flies när man läser underlaget. Tankarna går till Birgersson och 90-tal. Det är förvisso roligare att diskutera e-Europa än att diskutera den andra ekonomiska politiken som ibland handlar om det gamla, trötta och fattiga Europa.

Likväl skulle jag vilja varna lite grann för en utveckling mot alltmer centraliserade teknikbeslut i skala 1:1. Risken finns att man bygger fast teknik med statliga subventioner från både Bryssel och Stockholm. Jag vill höja ett varningens finger för detta. Det är nämligen svårt att säga vilken teknik som verkligen kommer att vara framgångsrik och rendera tillväxt och efterfrågan. Alltså varning för alltför mycket centralt beslutsfattande i den här frågan.

I stället tycker jag att den svenska regeringen borde framföra hållningen och förhållningssättet att det är just innovationsklimatet i bred bemärkelse som är avgörande för e-Europas framgång, att det ska finnas möjligheter för fler aktörer att komma in, möjligheter att förverkliga olika saker och möjligheter för olika tekniker att konkurrera med varandra på lika villkor. Det är ett förhållningssätt som regeringen borde ha.

Anf.  109  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Det finns ett problem – jag vet inte om det är den svenska ståndpunkten eller om det är den allmänna hållningen – nämligen att inriktningen på infrastrukturen och dess roll är alldeles för stark. Vi kan konstatera att vi i Sverige har en situation där infrastrukturen ibland inte blivit utbyggd alls samtidigt som vi på vissa ställen, till och med i ganska små städer, har flera olika nät som inte utnyttjas på ett bra sätt.

Min fråga är: Kan kommissionen och rådet tillse att vi får en utveckling som innebär att man använder den infrastruktur som finns? Förutsättningen för att det ska uppstå tillväxt är nämligen att man använder infrastrukturen. Vi har ingen nytta av näten, oavsett av vilket slag de är, om de bara läggs ut och sedan inte används. Då har vi endast en stor investeringskostnad som vi sedan inte kan betala av.

Frågan är alltså: Hur kan vi få tillväxt genom att faktiskt använda och stimulera användandet av den befintliga infrastrukturen? Det är ingen tvekan om att vi i dag har mycket infrastruktur som inte används på det sätt som den skulle kunna användas.

Anf.  110  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma i mycket av det som Christina Axelsson tog upp om strålning. När man läser det här dokumentet inser man att det är ganska trist läsning. Det är bara hej och hå och så fint allting är! Ordet ”tillväxt” används mer än ordet ”människor” och vem som ska använda alla de fina produkterna. Det gör att man blir lite misstänksam.

Jag kan hålla med Henrik von Sydow om att det är lite 80-talshallå över det hela, vilket borde stämma till eftertanke. Det betyder inte att jag är emot vare sig bredband eller något annat sådant. Det handlar inte om det. Men nu borde man göra en lite mer kritisk analys av för- och nackdelar så att människor kan använda tekniken.

Den sociala dimensionen, och inte minst jämställdhetsaspekten, är intressant. Vilka använder produkterna? Där finns många intressanta frågor. I stort sett inget av detta tas upp i dokumentet. Sverige borde lyfta fram dessa frågor för att få en bättre balans på det hela.

Anf.  111  KARIN PILSÄTER (fp):

När alla andra partier nu säger någonting tänkte jag att det kanske är bäst att vi också skickar med vår ståndpunkt, som väl i och för sig är känd sedan tidigare. Det gäller vår hållning i fråga om statligt bredbandsgrävande och storskaliga politiskt beslutade tekniklösningar. Detta gäller naturligtvis även på Europanivå.

Anf.  112  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Margareta Andersson ställde en fråga om infrastrukturen i glesbygd, om det ser olika ut i olika länder. Svaret på den frågan är ja. Det ser väldigt olika ut i de olika länderna när det gäller hur stort ansvar stater eller det offentliga tar för att se till att det finns en utbyggnad över hela landet.

Vi hade en diskussion i november på ministermötet senast om statusen i bredbandsutbyggnaden. När vi då redogjorde för att staten i dag, med våra fem miljarder, faktiskt går in och subventionerar bredbandsutbyggnaden i områden där det finns två till tre invånare per kvadratkilometer för att komplettera marknaden tittade Tyskland på oss och sade: Vi har dragit gränsen vid 200 invånare per kvadratkilometer. Det är klart att det ser väldigt olika ut. Det handlar om vilka nationella ambitioner som finns, vad vi vill använda infrastrukturen till och om vi tror att det här är en infrastruktur som lämpar sig bäst i de stora städerna eller om vi tror att det kan vara en infrastruktur som också är viktig för enskilda personer eller för företag på mindre orter.

Här har vi gjort ett politiskt ställningstagande. Vi säger att staten ska komplettera där det offentliga inte bygger. Men det är en avreglerad marknad, och vi är oerhört måna om att det är operatörerna som tar ledningen i den utbyggnaden.

Det ser alltså olika ut.

Sedan ska självklart olika tekniker komplettera varandra. Det är en ofta återkommande diskussion på våra möten. Vi är väldigt måna om att operatörerna inte ska låsa in oss som kunder i olika system, så att våra mobiler eller bärbara datorer inte fungerar överallt. Systemen måste skrida över varandra, och vi måste ha sammanhängande nät. Vi har en aktiv diskussion med operatörerna här i Sverige om just samma sak.

Sedan utvecklas tekniken alltid. I dag kan vi erbjuda helt nya tjänster också i gammal teknik. Det är klart att vi ska använda oss av det också.

När det gäller statusen i fråga om hur man ser på IT-infrastrukturen och vad staten engagerar sig i i de olika medlemsländerna är det väldigt olika.

Sedan var det Christina Axelssons fråga om strålning. I det underlag som kommissionen har skickat ut till denna gång är det inte mycket diskussion om strålning, men vi har den debatten ibland. Vi följer till exempel de beställningar som forsknings- och utbildningsministrarna gör, eftersom vi satsar på gemensam forskning på de här politikområdena inom EU och som medlemmar i EU. Vi får då och då också en genomgång av den forskning som FN gör, som vi också är en del av och stöder, och av vad man har kommit fram till.

De flesta av oss medlemsländer lutar sig mot den internationella forskningen och den forskning som vi gemensamt har kommit fram till i Europa. Det finns dock något enskilt land som har gjort avsteg från forskningen och tagit politiska beslut kring vad man rekommenderar eller inte. Den frågan är uppe ibland men inte den här gången. Men vi i Sverige är väldigt måna om att vi ska fortsätta att ha ett stort engagemang både i EU och internationellt och att vi därutöver ständigt ska fortsätta att forska också i Sverige.

Många känner en oro, och bara oron i sig kan göra folk sjuka. Självklart måste man ta frågan på allvar.

Karin Thorborg tog också upp den sociala dimensionen, och den kan vi trycka lite mera på. Det gäller hur viktig IT är som infrastruktur. Nu är utgångspunkten i det som kommissionen har presenterat hur IT och telekom ska hjälpa oss att nå upp till Lissabonstrategin. Lissabonstrategin är ju liksom en tillväxtstrategi, och det kanske blir naturligt att det är det som man fokuserar på. Vi har haft några år av lågkonjunktur. Vi har haft licensutdelningar. Det här ser väldigt olika ut. Jag tror att det nu är ett starkt fokus på detta inför toppmötet. Men här finns också väldigt många andra dimensioner. Det gäller inte minst det viktiga med tillgängligheten, att alla får samma förutsättningar när det gäller den nya tekniken.

Sedan kommer jag till det som Henrik von Sydow var inne på. Vi diskuterar aldrig vilka teknikval operatörerna ska göra. Däremot är det, som jag sade innan, ett tydligt budskap från oss att teknikerna ska komplettera varandra. Man får använda olika tekniker runtom i vårt land. Statens roll är att se till att alla får samma förutsättningar och inte att värdera vilken teknik som passar bäst på olika platser.

Jag vill bara säga något litet inom parentes som jag tror att nämnden kan vara intresserad av. PTS har nu gått ut med ett anbudsförfarande för att fråga operatörerna vilka som kan tänka sig att modernisera det gamla 2 G-nätet i glesbygd, så att man kommer in på GSM-täckning. Det här är oerhört viktigt, inte minst för skogsindustrin, eftersom de där är aktiva i delar av vårt land där det inte finns mobiltäckning. PTS har fått svar från 13 olika operatörer som kan tänka sig att använda 450-bandet. Det är en helt ny teknik som erbjuder en större kapacitet än GSM till ett mycket lägre pris. Tekniken talar ju för oss och för våra olika ambitioner.

Börje Vestlund pekade på att det är viktigt att inte bara ha fokus på infrastrukturen. Jag delar den uppfattningen. Det har varit väldigt många år av fokus på infrastrukturen, men det är klart att vi inte bara kan bygga bredband eller 3 G-master, utan människor vill veta vad man ska använda tekniken till. Där har alla medlemsstater ett ansvar precis som operatörerna. Därför är nog också kommissionens medskick viktigt. De säger att vi via våra myndigheter har fantastiska möjligheter att erbjuda tjänster via nätet.

Ulf Holm sade att det finns flera aspekter i det här. Inte minst finns det naturligtvis både en social och en könsmässig aspekt på den nya tekniken. Det är riktigt.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 om skräpposten.

Anf.  114  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Där hänvisar jag bara till det material som vi tidigare har skickat ut.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den frågan. Oj, det var väldigt många. Har ni inte diskuterat det här i utskottet? Då börjar vi med Karin Thorborg, varsågod Karin!

Anf.  116  KARIN THORBORG (v):

Tack så mycket! Det här är en väldigt angelägen fråga. Jag är säker på att det kommer att behövas väldigt många ytterligare åtgärder både i EU och internationellt.

Det jag undrar om gäller inte bara den obeställda e-postreklamen. Jag skulle vilja se detta i ett vidare begrepp. Jag undrar om regeringen tänker arbeta för att även en lagstiftning mot porr ska komma med, nu eller inom en snar framtid.

Vänsterpartisten Marianne Eriksson har redan lyft upp den här frågan i EU-parlamentet, och jag tycker att den ligger väldigt nära det här. Därför undrar jag vilka funderingar regeringen har just när det gäller porren och IT.

Anf.  117  HILLEVI LARSSON (s):

Vi har precis haft den här frågan i lagutskottet och även röstat igenom den. Det är i och för sig inte samma fråga som tas upp här. Det första steget är förbud mot obeställd e-postreklam. Tidigare har vi inte haft det, men vi har genomfört ett EU-direktiv. De här frågorna handlar om steg två: Hur ska vi se till att förbudet upprätthålls?

Jag kan bara ge mitt fulla stöd åt alla de här åtgärderna. Jag tycker att det här visar nyttan med EU-medlemskapet. Jag tror inte att det här hade varit möjligt att genomföra i alla medlemsländer utan ett bindande direktiv. Alla EU-länder måste ställa upp på det här. Samtidigt tror jag inte att detta räcker. Mycket kommer ju från USA och även från andra länder, till exempel Ryssland. Det kan vara amerikaner som…

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Kan du komma till frågan, är du snäll? Jag är ledsen, men vi är lite tidspressade i dag.

Anf.  119  HILLEVI LARSSON (s):

Ja, jag ska skynda mig. Det står om det internationella perspektivet, FN och OECD, men jag tror att man kanske även måste försöka få förbindelser direkt med länder, med USA. Vi vet ju av erfarenhet att FN har svårt att komma med bindande direktiv. Jag tänkte bara höra om det finns några tankegångar i den riktningen.

Anf.  120  HENRIK VON SYDOW (m):

Alla är så odelat positiva – det kan man vara i flera avseenden – men det finns ändå skäl att lyfta fram en varning från USA. Där har man haft mycket tuffa anti-spamlagar. Där har det inte alls fått den avsedda effekten. Spammet har tvärtom ökat. Man ser nu också hur lagstiftningen används till att legitimera grövre brottslighet i obeställd e-postreklam. Skumraskaffärer legitimeras alltså med hänvisning till att utskicket sker i enlighet med den lagstiftning som nyss är antagen.

Det där var ett exempel som jag bara ville varna för.

Sedan ska jag komma till frågan. Alla säger att detta i grund och botten är ett tekniskt problem. Ska man vara verkligt hoppfull – och det kan man vara – består lösningen i nya innovationer och ny teknik som kommer att stoppa spammet.

Bill Gates sade på Davoskonferensen: Inom två år kommer vi i Microsoft att avskaffa spammet. Det kanske inte stämmer med just två år, men utvecklingen kan ändå göra en hoppfull.

Jag skulle vilja fråga: Hur tänker man driva frågan om att just underlätta, göra det enklare och ge bättre förutsättningar för teknikutveckling och entreprenörernas företagsamhet när det gäller att faktiskt sätta stopp för det som är ett stort problem?

Anf.  121  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Som ett kort svar på Karin Thorborgs fråga kan jag säga att det i det här förslaget inte är möjligt. Nu är det liksom sista steget. Vi ska införliva det vi tar beslut om i nästa vecka i marknadsföringslagen här i Sverige redan den 1 april. Det här är långt framme. Men det här beslutet är inte det sista. Det är en rad diskussioner och debatter, och frågan om möjligheten att förbjuda och att begränsa porr är ständigt aktuell. Jag tar med mig det som Karin Thorborg sade.

Hillevi Larsson frågade om det internationella perspektivet. Det är ett väldigt tydligt medskick i beslutet som väntar nästa vecka att det måste vara ett fortsatt konkret samarbete mellan myndigheter, mellan företag, mellan länder och mellan organisationer. Det är också ett ständigt pågående arbete.

Sedan tror jag, Henrik von Sydow, att du har helt rätt när du pekar på att det är en ny teknik som så småningom kommer att ge oss nya lösningar. Men även om vi ibland har bilden av att vi nästan slåss mot väderkvarnar – för här är uppfinningsrikedomen enorm – menar jag att det är ett oerhört viktigt politiskt ställningstagande att göra vad vi kan för att täppa till hål efter hål efter hål. Vi har en diskussion med tillverkare och operatörer här i Sverige om vad vi kan göra just på den här sidan för att ha gemensamma system som begränsar möjligheten för sådant som man inte vill ha i sin dator och sådant som vi inte anser är inom de lagar som gäller.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till nästa punkt, som är punkt 6 om uppföljning av världstoppmötet om informationssamhället.

Anf.  123  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag har inga kommentarer utan hänvisar till materialet, som vi har skickat ut.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det även här finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till landtransporterna och punkt 7 om det tredje järnvägspaketet.

Anf.  125  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag vill bara kort säga att det när det gäller det andra paketet fortfarande pågår en förlikning. Arbetet med det tredje paketet kommer att vara en fråga för rådsmötet i juni, där det då blir debatt. Nu är det en ren informationsfråga om läget. Jag utgår från att jag kommer tillbaka till nämnden inför nästa möte och berättar om vad vi har framför oss och vad vi ska debattera.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den redovisningen. Vi kan då alltså godkänna den.

Då går vi vidare till punkt 8 på dagordningen om avgifter på tunga godsfordon.

Anf.  127  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag vill bara berätta att vi nu är beredda att gå till beslut om Eurovinjett. Vi har haft en diskussion internt om den rättsliga grunden för beslutet. Det beslut vi ska ta är viktigt för transportpolitiken och för miljöpolitiken. Frågan har handlat om man ska se det som en transport- och miljöfråga eller om det är en skattefråga.

Nu kommer vi till skott, och det välkomnar vi. Det ger oss möjligheter att påverka var den tunga trafiken går i vårt land, så att det inte uppstår situationer där man åker med tung trafik på vägar som inte är byggda för det.

Anf.  128  KARIN THORBORG (v):

Jag tycker att det här beslutet verkar gå i rätt riktning, i alla fall enligt hur vi ser på det. Men jag vill i alla fall ha riktigt klart för mig hur det är på tre punkter.

Är det riktigt bergsäkert att intäkterna inte kommer att öronmärkas? Hur agerar Sverige där? Jag hoppas att Sverige inte svajar när det gäller vad vi vill.

Är det verkligen bergsäkert att vi kan låta hela vägnätet omfattas av kilometerskatt?

Och är det verkligen helt klart att vi kan utforma en kilometerskatt som helt bygger på marginalkostnadsprincipen?

Jag vill bara ha ett klart och tydligt svar när det gäller de tre punkterna.

Anf.  129  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag tänkte låta Gunnar Eriksson leverera det bergsäkra svaret, om det går bra.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Vi är för bergsäkra svar.

Anf.  131  Kanslirådet GUNNAR ERIKSSON:

När det gäller öronmärkning kan jag säga att det inte regleras nu, enligt det kompromissförslag som ligger. Det innebär att det är upp till respektive medlemsstat att avgöra det. Så det är helt bergsäkert att riksdagen får besluta hur det ska göras i Sverige på den punkten.

Sedan var det frågan om vägnätet. Kan hela vägnätet inkluderas? Ja, så som det ser ut nu är vi helt av med det problemet. Där finns det inga motstridiga uppfattningar i gruppen av medlemsstater heller, så att den frågan är löst.

Och så var det frågan om vi kan utforma ett system som bygger på marginalkostnadsprincipen. Även där är svaret bergsäkert ja. Det här tillåter att man tar ut avgifter upp till självkostnaden, och i Sverige med ett stort och dyrt vägnät och ganska lite trafik är självkostnaden, alltså genomsnittskostnaden, hög, och marginalkostnaden är lägre. Vi har tittat på det i detalj.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Med de bergsäkra svaren kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare på dagordningen. Jag har förstått att punkt 9 är struken. Stämmer det?

Anf.  133  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Det stämmer.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 10 om Galileo.

Anf.  135  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Här kommer vi bara att få en information om den förhandling som kommissionen har med USA om ett gemensamt satellitnavigeringssystem, alltså Galileo. Vi är överens i sak. Problemet har varit att vi måste hitta ett sätt att utforma det här systemet som inte stör USA:s egna militära signaler. Det arbetet pågår.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan, som ju är en klassiker.

Vi går vidare till punkt 11 på dagordningen, och nu har vi kommit till luftfarten. Det handlar om yttre förbindelser avseende luftfartssektorn och om förhandlingar mellan EU och USA.

Anf.  137  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Tack så mycket! Vi kommer att få en redogörelse för den senaste förhandlingsomgången som var i Washington i februari som handlar om relationerna mellan EU och USA. Kommissionen kommer också att berätta om initiativ som man har tagit mellan EU och tredjeländer. Det här är en ren informationspunkt, så vi kommer inte att ha några synpunkter.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Är det någonting när det gäller grannländerna? Det är 11b.

Anf.  139  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag har inga kommentarer där heller.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 12, Övriga frågor.

Anf.  141  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag har inga kommentarer till de övriga frågorna.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar jag ordet fritt, om det är någon som har någon fråga, eller om det är någon som har några synpunkter kring det här. Det är det inte. Då kan vi godkänna den information vi har fått.

Då ska vi gå över till regionalpolitiken.

Anf.  143  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Vi hade ett informellt ministermöte på Irland förra veckan. Det ägde rum bara fyra dagar efter det att kommissionen skickade ut sin tredje sammanhållningsrapport. Det är klart att det faktum att vi hade haft så kort tid på oss att läsa vad kommissionen nu föreslår påverkade hur djupa och konkreta diskussioner vi kunde ha.

Men på mötet tittade vi på de geografiska förslag till begränsningar som kommissionen nu har och på den tematiska inriktning som man föreslår när det gäller programmet. Kommissionär Barnier gjorde en ganska lång och genomgående presentation där han berättade om sammanhållningsrapporten. Man kan säga att kommissionen får ett brett stöd av medlemsländerna när det handlar om inriktningen. Det gäller alltså inriktningen på konvergens, på konkurrenskraft och på samarbete när det gäller den framtida regionalpolitiken.

Vi välkomnar också kommissionens ambitioner att öka fokus på insatser som har en koppling till Lissabonstrategin för att stödja utveckling och öka förutsättningarna för tillväxt och konkurrenskraft i unionen.

Vi är väldigt glada över att kommissionen nu har möjliggjort samarbete över sjögränser. Det här är en fråga som jag har haft uppe i nämnden tidigare. Vi tycker att vi har varit diskriminerade, eftersom vi inte har kunnat använda strukturfondspengarna mot grannar på andra sidan vattnet. Det föreslår man nu att vi ska få göra. Det gagnar i synnerhet oss.

Vi har däremot stora problem med kommissionens förslag till budgetnivå för den kommande perioden, något som vi naturligtvis pekade på under mötet. Vi är långtifrån ensamma om det. Alla länder som är nettobidragsgivare, självklart, pekar på detta.

Vi har också pekat på att både riksdagen och regeringen tidigare har uttalat sig för att sammanhållningspolitiken måste koncentrera sig till de områden där den kan ge ett gemenskapsvärde. Det innebär att vi vänder oss mot det förslag som kommissionen nu har lagt fram som går ut på att nuvarande medlemsländer ska få mest av stöden också i framtiden. Vi vill se en annan profil och en annan inriktning.

De glesbefolkade områdenas särställning som är baserad på anslutningsfördraget har inte beaktats i kommissionens förslag i tillräckligt stor utsträckning. Om den nationella ansats som vi har inte vinner gehör kommer det att vara ett krav från oss att vi ska få behålla de extremt glesbefolkade områdena i norra Sverige inom mål 1 och att man placerar det under det föreslagna konvergensmålet. Detta är en viktig fråga för oss. Vi driver den tillsammans med Finland. Vi fick med den som ett villkor när vi blev medlemmar i EU, och det är klart att Sverige och Finland är extremt glest befolkade jämfört med de andra länderna. Detta är vår stora kritiska punkt.

De förslag till förenklingar som kommissionen har är vi ivriga påhejare av. Vi måste försöka att lätta på den administration som finns och förenkla systemet avsevärt. Vi vill också påpeka att det inte bara är ett ansvar för kommissionen, även om den har en viktig del av det. Vi måste också här i Sverige fundera på vad vi i vår tur ska göra för att förenkla administrationen runt strukturfonderna.

Man kan säga att diskussionen förra veckan var ett startskott där var och en av oss fick börja positionera sig. Vi hade, som jag sade tidigare, haft kort tid på oss att läsa in oss på förslagen. Nu väntar många diskussioner och debatter under våren. Vi har då tagit initiativ till att träffa företrädare för regioner och kommuner i Sverige för att få en bred dialog om rapporten och för att vara väl förberedda inför de fortsatta diskussionerna som vi ska ha med kommissionen.

Anf.  144  ULF HOLM (mp):

Vi ska väl inte ha en större diskussion, men jag vill bara fråga hur förutsättningen är att vi ska kunna få igenom den här glesbygdsfrågan om mål 1. Jag tänker på reaktionen i andra länder. Nu ska vi också tänka på att det finns tio nya länder. Jag måste erkänna att jag är väldigt dåligt insatt i hur de ser på de här frågorna om målområden och så vidare, men jag antar att vi kommer tillbaka längre fram med en diskussion i nämnden om detta.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Jo, precis. Jag tänkte just säga att jag ser fram emot att vi får en ordentlig genomgång då vi också har handlingar att titta på. Men det var ändå viktigt att vi fick den här återrapporteringen, så att vi är uppdaterade.

Anf.  146  PER BILL (m):

Ordförande! Om det har varit kort om tid för ministern har det varit ännu kortare om tid för oss. Vi har inte några papper över huvud taget.

Ett medskick är i alla fall att man verkligen ska ligga kvar på den svenska positionen när det gäller budgeten, därför att det gäller att hålla den så stram som det bara går. Det andra är att vi måste visa solidaritet med de tio nya medlemsländerna. Det borde finnas en mycket stor samstämmighet runt det här bordet om att det inte är en svensk politik att tro att alla de portugisiska och spanska stödområdena ska kunna fortsätta att ha det lika bra eller att det ska vara en väldigt långsam nedtrappning.

Anf.  147  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag skulle ha sagt att vår önskan och vårt löfte till er var att vi skulle komma före ministermötet. Nu var det inte möjligt, eftersom vi fick förslaget samma dag som vi hade EU-nämnd. Jag beklagar också det. Det hade varit mycket bättre för oss alla, men jag kommer tillbaka inför de kommande ministermötena.

Jag är glad för det som Per Bill säger, att vi ska behålla den svenska positionen. Det är bra för oss om vi kan ha en bred samstämmighet kring att vi måste visa solidaritet med de nya medlemsländerna, och de rika medlemsländer som nu finns med får avstå en del av det stöd som de tidigare har haft.

Sedan var det Ulf Holms fråga om hur stora förutsättningar vi har att få igenom detta. Jag vill spontant säga att det känns som att vi har en uppförsbacke. Det betyder inte att vi ska ligga på latsidan, utan vi ska göra allt vad vi kan. Men det är klart att Sverige är extremt glest befolkat i vissa delar, och det är svårt för några länder att riktigt kunna identifiera sig med det och förstå konsekvenserna eller vidden av det. Det handlar om vad kommersiell och offentlig service kostar med så få invånare på stora områden.

Vi har inte alls kastat in handduken, utan vi gör vad vi kan för att bygga allianser. Det är ett pussel som ska läggas. Vi kan stödja andra genom att själva få stöd för detta, men det är klart att det är en uppförsbacke.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den här rapporten. Innan vi släpper iväg er undrar jag om det finns någon A-punktslista.

Anf.  149  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Nej.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Då får vi tacka statsrådet med medarbetare för att ni kom hit!

5 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 10 februari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 mars

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör väl som vanligt: Vi börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 10 februari, och sedan går vi vidare till information och samråd inför ministerrådsmötet den 9 mars.

Anf.  152  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det var i huvudsak förberedelserna inför vårtoppmötet som dominerade förra Ekofin, och samma tema återkommer ju den här gången också. I övrigt hänvisar jag till rapporten.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna rapporten.

Vi går då in på dagordningen. Vi har först punkt 3, som handlar om förberedelserna inför Europeiska rådet.

Anf.  154  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är på dagordningen så, fru ordförande, att det finns många så kallade falska B-punkter. Det innebär inte att alla medlemsstater är eniga om besluten i förväg, men man har möjlighet att kommentera något eller förtydliga sig. Vi har ännu inte sett någon A-punktslista.

Det startar med ett informellt frukostmöte som kommer att handla om de ekonomiska effekterna av för omfattande bristfälligt utformade regleringar på såväl nationell nivå som EU-nivå. Ordförandeskapet har tillsammans med de tre kommande ordförandeländerna klargjort att den frågan kommer att prioriteras framöver. Frukostmötet syftar till att informera om planerna och diskutera hur vi kan arbeta vidare med frågan om regelförbättringar. Jag ska återkomma till det strax också.

Vi kommer vidare att avsluta våra förberedelser inför vårtoppmötet i Bryssel. Vi ska först diskutera och anta dokumentet med viktigare frågor, eller den mer bekanta benämningen key issues paper. Detta dokument är Ekofinrådets viktigaste bidrag till toppmötet. I dokumentet anges de huvudsakliga utmaningarna för den ekonomiska politiken i EU under det kommande året.

Jag tycker att dokumentet är välbalanserat, fokuserat och bra. Det är särskilt glädjande att det finns förslag om hur vi kan påskynda genomförandet av Lissabonstrategin. Det handlar om att vi måste bli bättre på att lära oss av varandras erfarenhet genom goda exempel och samtidigt tydliggöra resultat anordnade som mer jämförelser. Det nämnde jag på nämndens senaste sammanträde. Vi kan säga att vi har fått bra gehör för de svenska synpunkter som vi förde fram förra gången.

Det finns en utestående fråga i det här dokumentet som handlar om att öka den effektiva pensionsåldern. Vid toppmötet i Barcelona 2002 satte EU upp som ett mål att öka den effektiva pensionsåldern med ungefär fem år till 2010. Det finns ett land som är tveksamt till att lyfta fram målet i dokumentet. Jag tycker att det vore bra om målet kan kvarstå i dokumentet eftersom vi behöver konkreta och ambitiösa mål om vi ska klara av utmaningen av en åldrande befolkning.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Finns det något speciellt att säga om punkten Uppföljning av europeiskt initiativ för tillväxt? Ska vi ta det också, så tar vi hela punkt 3 i ett sammanhang?

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi antog i höstas ett tillväxtinitiativ under det förra ordförandeskapet. Rådet beslutade då att regelbundet följa upp medlemsländernas insatser för att stödja målet inom tillväxtinitiativet som en del av Lissabonarbetet. Nu har kommissionen tagit fram en rapport som ger en översikt över de framsteg som har gjorts, och rådet ska anta slutsatser i frågan.

Det var tre månader sedan vi kom överens om det här tillväxtinitiativet, och det är svårt att bedöma vad som har gjorts i medlemsländerna. Det påpekar också kommissionen. Samtidigt ser man vissa tecken på positiva framsteg, och det framgår av utkastet till slutsatser, som vi tycker i huvudsak ger en bra bild av situationen.

Jag vill också gärna understryka att det inte bara handlar om ökade investeringar. Det handlar också om att investeringarna ska vara effektiva och ge ett bra resultat. Därför måste de fortlöpande följas upp inför vårtoppmötena framöver.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Under den första punkten är det meningen att vi ska fatta beslut, och vad gäller den andra är det ett inriktningsbeslut. Då vet ni vad det är vi beslutar om.

Jag kan konstatera att i den första delen finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vad gäller den andra delen finns det ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 4, som gäller stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den här gången ska rådet ta ställning till de uppdaterade stabilitetsprogrammen för Belgien, Spanien, Portugal och Tyskland. Rådets ställningstagande görs i form av ett yttrande för varje lands program. Samtliga uppdaterade program offentliggjordes under december förra året med undantag för Spaniens program som kom nu i januari. Kommissionen har inkommit med bedömningar och förslag till rådsyttranden för samtliga program. Dessa program har behandlats i våra kommittéer, och det föreligger inga utestående frågor. Därför tror jag inte att det blir någon större diskussion. Från svensk sida kan vi stödja de förslag som finns.

Både Spanien och Belgien har sina budgetar i balans eller uppvisar överskott och uppfyller därmed stabilitets- och tillväxtpaktens krav. Skuldkvoten förutses minska i båda länderna. För Portugal, som översteg 3-procentsgränsen redan 2001, är det naturligtvis ett problem att man har ansträngda offentliga finanser, men man tror att man har lyckats hålla budgetunderskottet under 3 % under förra året. Det här är preliminära siffror, och vi får slutbesked lite senare under mars månad. I övrigt kan man konstatera att skuldkvoten förutsätts minska och att man går mot balans när det gäller det cykliskt rensade budgetsaldot.

Det land som har störst problem är ju som bekant Tyskland. Man väntas för tredje året i rad få ett underskott i de offentliga finanserna på mer än 3 %, och först 2005 räknar man med att kunna underskrida de 3 procenten. Det är i linje med rådsslutsatserna från förra hösten. Vi beklagar att det tar så lång tid med reorganisationen av den tyska ekonomin. Det är viktigt att följa upp den konsolideringsstrategi som Tyskland har fattat beslut om där det ju finns en hel del nedskärningar av offentliga utgifter bland annat. Det finns naturligtvis en risk att man fortsätter överskrida 3-procentstaket även 2005, och därför måste det här följas mycket noga.

Vi hade gärna sett att man hade skärpt tonen, liksom vi tyckte när det gällde Frankrike förra gången, men det är bara att konstatera att det är så här långt som sannolikt kommissionen och övriga medlemsländer är beredda att gå.

Anf.  159  CARL B HAMILTON (fp):

Vi går ju igenom land för land nu, men hur skulle finansministern säga att stämningen är bland finansministrarna nu när man ser tillbaka på vad som hände i höstas? Vad drar man för slutsatser? Vad är det som man nu tycker är viktigast jämfört med då? Det har ju varit ett upphetsat stämningsläge och en upphetsad situation. Den rättsliga processen har nu startat, och hur ser man i finansministerkretsen på den i det här sammanhanget?

Det är alltså två frågor: Vad säger man i dag om det som hände i höstas? Och hur kommer den rättsliga processen att påverka arbetet med de här frågorna inom finansministerkretsen?

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag skulle som svar på de frågorna kunna dra tre slutsatser. Den första är att den rättsliga processen har sin gång, och den är inte närmare kommenterad i samband med våra möten utan löper på. Den andra är att jag tror att det finns en stark medvetenhet om att man helt enkelt måste försöka höja tempot i strukturomdaningsarbetet. Den tredje är möjligen mer ett uttryck för en förhoppning från min sida, även om jag inte kan säga att den är riktigt bekräftad, nämligen att många länder har lärt sig av den här processen att de inte en gång till vill komma in i det här, det vill säga att få stora underskott och bli utsatta för det som Frankrike och Tyskland varit utsatta för.

Samtidigt är naturligtvis det stora problemet för många länder – vi har samma situation i Sverige i dag – att det gäller att bygga upp överskott åren framöver. Där är det ju som i alla situationer så att situationen hemmavid bestämmer huruvida man har förutsättningar att bygga upp någon form av resurser också för framtiden. Men det sista är mer en förhoppning från min sida: att man har dragit den lärdomen av det som har hänt. Jag kan inte säga att det är bekräftat, för sådana diskussioner finns ännu inte. De flesta jobbar på med sitt just nu, och de flesta är inställda på att en diskussion om pakten som sådan, alltså eventuella justeringar i utformningen, får anstå ett tag till. Det ligger för nära inpå för att tro att man kan hitta någon konsensus om någon nyordning av något slag.

Det kanske inte heller är fråga om någon större nyordning, utan det är mer en fråga om hur man ska tolka och utveckla framför allt kraven på medlemsstaterna i goda konjunkturer. 3-procentsgränsen är ju ett regelverk som slår till när konjunkturerna är dåliga, men det dåliga kanske börjar under den goda perioden, och det är kanske det goda som behöver regleras på något vis för framtiden.

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp):

Då blir den naturliga frågan om Sverige, som deltagare i detta, funderar på att lägga fram ett förslag. Jag tycker att det låter mycket klokt att man ska ha skärpta krav i goda tider. Tänker ni göra något inspel här senare under våren eller under året för att så att säga konkretisera den ståndpunkten?

Anf.  162  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har ju koncentrerat oss på att understryka – det harmonierar väl med vad det nuvarande irländska ordförandeskapet vill också – behovet av att följa upp Lissabondeklarationen, alltså själva genomförandedelen, som vi tycker är kraftigt eftersatt. De länder som har dåliga resultat är de som också släpar mest efter när det gäller genomförandet av Lissabondeklarationen. Det är det vi har koncentrerat oss mest på nu.

Jag tror att det fortfarande är för tidigt att väcka den andra diskussionen. Jag bara antyder här vilken riktning den borde ha. Jag tror inte att läget är moget att ta upp den diskussionen ännu. Det skulle inte landa riktigt just nu.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5, som är direktiv om skatt på sparande.

Anf.  164  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det här är en ren informationspunkt där vi kommer att få veta av kommissionen hur det går med de fortsatta förhandlingarna om sparandedirektivet med tredjeländer och beroende associerade territorier. Avsikten är att från den 1 januari 2005 kunna tillämpa direktivet med avtal ingångna med Schweiz, Liechtenstein, San Marino, Monaco, Andorra, Kanalöarna, Isle of Man och en rad beroende associerade territorier i Västindien.

Avgörande är väl egentligen vad som händer med Schweiz. Vi har ingen ny information för dagen, utan vi får väl veta något mer om den förhandling som pågår mellan Schweiz och EU på tisdag i så fall.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe så sent som den 6 februari, när vi var i ungefär samma situation.

Anf.  166  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga gäller punkt 5.2. Den gäller Frankrikes metod att försöka skapa ett utrymme när det gäller sjätte mervärdesskattedirektivet.

Anledningen till att jag vill lyfta fram den här frågan är att jag bedömer att Sverige och den svenska regeringen på ett förnämligt sätt tidigare har försökt skapa ett slags motsvarande utrymme för vår ideella sektor och att hålla borta momsen där. Jag har uppfattat regeringen som att man egentligen inte är ute efter att till varje pris beskatta denna sektor, utan problemet har varit, och är det också nu, just att vi inte lever upp till EU:s formalia på det här området. Det är därför jag tar upp det just nu.

När då Frankrike med flera andra länder – jag kan räkna upp Finland, Italien, Nederländerna och Danmark – också har sådana här utrymmen som de har skaffat sig: Skulle det inte vara möjligt att också vi försöker hävda en förändring inom ramen för det sjätte momsdirektivet för att undvika skatten på ideell verksamhet som vi har jobbat med ganska länge i Sverige och, tror jag, det finns en ganska bred politisk enighet om?

Anf.  167  LENNART HEDQUIST (m):

Jag hade tänkt ställa en fråga i samma ämne: Hur bedömer finansministern i dag läget beträffande just de ideella föreningarna och förenligheten med det sjätte momsdirektivet, och i vilken utsträckning kan den frågan också komma upp i det här sammanhanget?

Den andra frågan jag har gäller närmast moms på restaurangtjänster. Vi har den problematiken i hög grad i Sverige också när vi har en lägre moms på mat och hög moms på restauranger. Inte minst finansministerns gode vän Mats Hulth brukar ju poängtera vilka svårigheter detta skapar. Vi känner ju alla till att det blir ett utrymme för tydligt skattefusk däremellan också hos dem som inte är så nogräknade.

Jag skulle vilja ställa frågan: Hur bedömer finansministern frågan om matmoms kontra restaurangmoms, när det här nu ändå är uppe till förhandlingar?

Anf.  168  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag instämmer i Holger Gustafssons fråga om de ideella föreningarna.

Anf.  169  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag är inte riktigt säker på vilken punkt på dagordningen vi faktiskt är på. Om vi är på punkten som gäller reducerade momssatser skulle jag först vilja orientera om vad som kommer upp då. Frågan om moms på ideella föreningar är ingenting som hanteras nu, i det här sammanhanget. Jag kan återkomma till det.

Om jag håller mig till ämnet, reducerade momsskattesatser, har jag berättat många gånger om våra insatser på det området. Det irländska ordförandeskapet har aviserat att man inte tänkte fortsätta förhandlingar i frågan. Men nu har Frankrike än en gång försökt insistera på att ta upp diskussionen på nytt, och ni känner ju till fransmännens ambitioner på området. Tyskland, som ju länge haft en restriktiv linje i lågmomsfrågan, har nu aviserat att man nu efter ett bilateralt möte med Frankrike kan tänka sig att ändra sin position här. Det är oklart hur den positionsförändringen ska se ut – om det bara är ett undantag för Frankrike eller om man tänker sig någon annan lösning. Det vet vi ännu inte någonting om. Men här gäller fortfarande att beslut måste fattas med enhällighet av rådet, och det måste finnas ett förslag från kommissionen. Ett sådant förslag finns inte från kommissionen i dagsläget över huvud taget.

Jag vill bara påminna om att Sveriges allmänna inställning hela tiden har varit att vi inte såg någon poäng med de där försöken eftersom ingen kunde påvisa några sysselsättningsvinster av det här – det var ju kommissionens slutsats. Det enda som händer är att man i så fall flyttar konsumtionen från en sektor till en annan sektor. Det ökar ju inte sysselsättningen om det är 100 000 som jobbar i en sektor och 100 000 som jobbar i nästa sektor, och så byter man jobb med varandra. I den frågan finns det egentligen inget nytt att konstatera.

Vad gäller den fråga som inte står på dagordningen kan jag säga att jag under nästa vecka kommer att svara på både en fråga och på en interpellation i riksdagen, och då är det väl kanske både rätt forum och rätt ämne, eftersom det då handlar om moms på ideella föreningar.

Anf.  170  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag får naturligtvis avvakta svaret nästa vecka. Jag vill bara förklara varför jag lyfte fram frågan här. Jag tycker nämligen att Frankrike och många andra länder som jag kan räkna upp här arbetar med att skapa sig ett utrymme inom direktivet, och jag tycker att eftersom regeringen har visat ett intresse för att skydda den ideella sektorn tidigare – vi är många som har det – kanske vi också skulle arbeta på samma sätt och skapa ett utrymme i fortsättningen och inte falla till föga. Därav kopplingen.

Anf.  171  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är faktiskt inte alls samma frågeställning. Det är två helt skilda saker. Frågan om moms på ideella föreningar, som jag ska svara på i riksdagen nästa vecka, handlar om hur man tillämpar ett direktiv, konkurrensneutralitet och sådant. Det här fallet innebär en helt annan situation, där det alltså krävs en form av enhällighet om vi ska fortsätta med någon form av lågmoms på det sätt som Frankrike har velat aktualisera. Det är två skilda saker.

Jag tror att det ger sig. Under nästa vecka får vi större klarhet i detta.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att vi kan upprepa det beslut som EU-nämnden fattade den 6 februari, det vill säga att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går då vidare till punkt 6 på dagordningen, som handlar om gemenskapsbudgeten.

Anf.  173  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Rådet ska ju varje år ta ställning i ansvarsfrihetsfrågan och lämna en rekommendation till Europaparlamentet om huruvida kommissionen beviljas ansvarsfrihet vid genomförandet av EU-budgeten.

I budgetkommittén diskuteras de framsteg som gjorts inom ramen för den administrativa reformeringen av kommissionen, som nu börjar ge resultat. Kommissionen uppmanas att öka implementeringstakten för att ytterligare stärka kontrollsystemen.

Det är inte lika positivt att EU-budgeten även den här gången, alltså för 2002, uppvisar stora överskott, drygt 7,4 miljarder euro. Det beror framför allt på förseningar i genomförandet av strukturfondsprogrammen. Återkommande överskott kan ju negativt påverka gemenskapens trovärdighet och sunda förvaltning, och därför krävs det en mer aktiv förvaltning och snabbare reaktioner när överskotten har identifierats. Överskotten för 2002 är visserligen betydligt mindre än föregående år, men de är fortfarande mycket stora. Därför understryks behovet av att kommissionen stärker de finansiella kontrollsystemen vid anslutningen av kandidatländerna med syfte att säkerställa en korrekt och effektiv användning av EU-medlen.

Det här arbetet i kommittén har resulterat i ett antal rekommendationer till kommissionen. Det finns också en enighet om att rekommendera Europaparlamentet att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen, och Sverige delar den uppfattningen.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi tar prioriteringarna för 2005 års budget också samtidigt.

Anf.  175  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kan vi göra. Det budgetarbetet inleds med en övergripande diskussion om riktlinjer för den kommande budgeten. Syftet med de här slutsatserna är att tydliggöra rådets prioriteringar inför arbetet med budgeten 2005, så att kommissionen kan ta in de prioriteringarna i det preliminära budgetförslaget som kommer i början av maj.

Det utkast till rådsslutsatser som budgetkommittén och Coreper enats om beträffande budgetprioriteringarna tycker vi från svensk utgångspunkt är bra. Man betonar från rådet vikten av att de finansiella ramarna respekteras och att problemet med överbudgetering som jag talade om förut måste upphöra. Rådet uppmärksammar också vikten av åtgärder inom ramen för Lissabonagendan, immigration, samarbete och kontroll av de yttre gränserna. Vad gäller de externa åtgärderna välkomnar rådet kommissionen att föreslå en budget för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som är tillräcklig för att möta framtidens behov. Rådet påpekar också vikten av att man håller budgeten för administration, det vill säga det som heter kategori 5.

Anf.  176  ULF HOLM (mp):

Jag vill ta upp den första punkten om ansvarsfrihet. Där tycker jag – som vanligt, får jag snart säga – att rådet är för snällt mot kommissionen. Man accepterar att det årligen är ungefär samma fel, samma problem och samma oegentligheter som alltid. Jag tycker, liksom förra året och förrförra året, att Sverige borde agera mer kraftfullt. Jag är inte främmande för att faktiskt neka ansvarsfrihet också, om det skulle behövas. Jag tycker att rådets slutsatser i det förslag vi fått här är för svaga. Man beklagar att utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken i väsentlig grad är behäftad med fel, och sedan sätter man punkt efter det. Jag tycker att det är för mycket oegentligheter – därmed inte sagt att det är pengar som försvinner. Men att det inte finns ordentlig ordning och reda är en allvarlig brist i EU-sammanhanget som Sverige bör agera kraftfullare emot.

Anf.  177  KARIN THORBORG (v):

Jag instämmer i Ulfs ord. Det är väldigt förvånande att man föreslår ansvarsfrihet när det finns uppenbara brister. Visserligen har det blivit en förbättring, men det finns fortfarande stora brister i kontroll och styrning. Då tänkte jag passa på att ställa en fråga.

Som jag läser det verkar det vara i medlemsländerna och i deras ekonomiadministration som bristerna föreligger. Stämmer det? Har jag uppfattat det rätt?

Anf.  178  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På den sista frågan kan jag svara jakande. Det är i medlemsländerna som bekymren finns. Jag delar Ulf Holms uppfattning att det bör vara en bättre uppföljning från kommissionen när det gäller budgethållning och sådant i fortsättningen. Jag är däremot kanske inte beredd att gå lika långt som en del skulle vilja göra, nämligen hota med utträde om de inte sköter sig i fortsättningen. Men vi skärper gärna tonen om det räcker.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Vi trodde inte det heller.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då undrar jag bara: Finns det någon övrig fråga?

Anf.  180  CARL B HAMILTON (fp):

Internationella valutafonden ska ha en ny chef, och jag föreställer mig att den frågan kommer upp när Europas finansministrar träffas. Då är min enkla fråga: Vilka förberedande överväganden har finansministern att redovisa här i nämnden inför att den frågan kommer upp? Vad är det för kriterier som Sverige kommer att lyfta fram i den här urvalsprocessen, till exempel?

Anf.  181  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Situationen uppkom ju hastigt i går, och vi har inte haft så många timmar på oss att ta kontakter med kolleger eller på annat vis förbereda. Det är riktigt som Carl B Hamilton säger: Det kommer naturligtvis upp i någondera formen under rådsmötet – på lunchen, förslagsvis – en diskussion om hur man kan göra från EU:s del för att stärka sina möjligheter att påverka rätt kandidat i fortsättningen. Vi tycker att det arbete som har utförts av nuvarande chefen under senare år har varit rätt framgångsrikt, och det har varit en inriktning som vi också gärna ser i fortsättningen. Det har varit en ganska stram hållning när det gäller att hantera de resurser som banken förfogar över. Jag tycker nog att vi också i fortsättningen har skäl att försöka vidmakthålla den profil som vi har haft som krav på bankens ledning under senare år.

Men vi har inte hunnit in i någon realdiskussion om personfrågor eller sådant ännu. Profilen är väl snarast att fullfölja det arbete som Horst Köhler har gjort framgångsrikt under senare år.

Anf.  182  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte kritisera finansministern för att inte ha hunnit göra så mycket sedan i går kväll. Men det finns ju ändå en principiell fråga som man kan lyfta fram i det här sammanhanget, tycker jag. Det är frågan om EU ska försöka tala med en röst så att man inte låter de gamla, traditionellt stora länderna i det här sammanhanget, nämligen Frankrike, Storbritannien och delvis Tyskland, få avgöra, utan att man i den här diskussionen gör klart att alla EU:s medlemsländer ska vara med och att man ska försöka tala med en röst. Vi talar ju mycket om att ha en gemensam hållning i utrikespolitiken. Min fråga till finansministern är om inte detta vore en svensk ståndpunkt att föra fram.

Anf.  183  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har alltid ett intresse från svensk sida att se till de små nationernas möjligheter också. Vi vet att inte bara de stora EU-länderna utan framför allt USA har haft en ordning när det gäller både IMF och Världsbanken som gjort att man delat dem mellan Nordamerika och Europa. Oftast har det ju varit de stora länderna som har lagt beslag på den typen av poster. Men det är klart att vi alltid kommer att undersöka om det finns bra kandidater från de mindre länderna som vi kan lyfta fram i sammanhanget också.

Anf.  184  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror att finansministern missförstod mig. Jag säger inte att den här personen nödvändigtvis ska komma ifrån ett mindre land. Jag menade bara tanken att EU-länderna ska försöka att inom sig komma överens om en kandidat så att inte de olika EU-länderna går i otakt.

Anf.  185  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är alltid en ambition att om vi är överens bland de 15 eller numera 25 EU-länderna är våra möjligheter mycket större att påverka beslutet.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen. Vad jag förstod fanns det ingen A-punktslista.

Då får vi tacka finansministern med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (inre marknad och industri) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  9  PER BILL (m) 3

Anf.  10  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 3

Anf.  11  MARGARETA ANDERSSON (c) 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  13  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  16  Ämnessakkunniga JENNY EGERMARK 5

Anf.  17  PER BILL (m) 6

Anf.  18  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 6

Anf.  19  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 7

Anf.  22  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 7

Anf.  23  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  25  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf.  26  TOBIAS KRANTZ (fp) 8

Anf.  27  MARGARETA ANDERSSON (c) 9

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 9

Anf.  29  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  31  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  32  ALICE ÅSTRÖM (v) 11

Anf.  33  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 11

Anf.  34  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 11

Anf.  35  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 11

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v) 11

Anf.  37  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 11

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  40  PER BILL (m) 12

Anf.  41  SYLVIA LINDGREN (s) 12

Anf.  42  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  44  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 13

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  46  PER BILL (m) 14

Anf.  47  CHRISTINA AXELSSON (s) 14

Anf.  48  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 15

Anf.  49  SYLVIA LINDGREN (s) 15

Anf.  50  TOBIAS KRANTZ (fp) 16

Anf.  51  MARGARETA ANDERSSON (c) 16

Anf.  52  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  54  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  56  PER BILL (m) 18

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 18

Anf.  58  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  59  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY 19

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  61  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  62  KARIN GRANBOM (fp) 20

Anf.  63  Hovrättsassessor STEFAN JOHANSSON 21

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  65  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  67  PER BILL (m) 21

Anf.  68  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  69  PER BILL (m) 22

Anf.  70  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 22

Anf.  72  Forskningsrådet BJARNE KIRSEBORN 22

Anf.  73  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (forskning) 24

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  76  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 24

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  78  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 24

Anf.  79  TOBIAS KRANTZ (fp) 25

Anf.  80  PER BILL (m) 26

Anf.  81  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 26

Anf.  82  TOBIAS KRANTZ (fp) 26

Anf.  83  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 27

Anf.  84  TOBIAS KRANTZ (fp) 27

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  86  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 27

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 27

3 §  Konkurrenskraft, inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (konsument) 28

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  89  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 28

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  91  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 29

Anf.  92  CHRISTINA AXELSSON (s) 29

Anf.  93  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  94  HENRIK VON SYDOW (m) 29

Anf.  95  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 30

Anf.  96  MARGARETA ANDERSSON (c) 30

Anf.  97  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 30

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 31

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation) 32

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  100  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 32

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  102  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 33

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  104  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 33

Anf.  105  MARGARETA ANDERSSON (c) 34

Anf.  106  CHRISTINA AXELSSON (s) 34

Anf.  107  KARIN THORBORG (v) 34

Anf.  108  HENRIK VON SYDOW (m) 34

Anf.  109  BÖRJE VESTLUND (s) 35

Anf.  110  ULF HOLM (mp) 35

Anf.  111  KARIN PILSÄTER (fp) 35

Anf.  112  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 36

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  114  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 37

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  116  KARIN THORBORG (v) 38

Anf.  117  HILLEVI LARSSON (s) 38

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  119  HILLEVI LARSSON (s) 38

Anf.  120  HENRIK VON SYDOW (m) 38

Anf.  121  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 39

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  123  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 39

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  125  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 40

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  127  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 40

Anf.  128  KARIN THORBORG (v) 40

Anf.  129  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 40

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  131  Kanslirådet GUNNAR ERIKSSON 41

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  133  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 41

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  135  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 41

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  137  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 41

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  139  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 42

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  141  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 42

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  143  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 42

Anf.  144  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  146  PER BILL (m) 43

Anf.  147  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 44

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  149  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 44

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 44

5 §  Ekofin 45

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  152  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 45

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  154  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 45

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 46

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 46

Anf.  159  CARL B HAMILTON (fp) 47

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 47

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp) 48

Anf.  162  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  164  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  166  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 49

Anf.  167  LENNART HEDQUIST (m) 49

Anf.  168  MARGARETA ANDERSSON (c) 49

Anf.  169  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 49

Anf.  170  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 50

Anf.  171  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  173  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  175  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 51

Anf.  176  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  177  KARIN THORBORG (v) 52

Anf.  178  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  180  CARL B HAMILTON (fp) 52

Anf.  181  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  182  CARL B HAMILTON (fp) 53

Anf.  183  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  184  CARL B HAMILTON (fp) 53

Anf.  185  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 53