Fredagen den 5 december 2008

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:13

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (allmänna frågor)

Statsrådet Cecilia Malmström

Kabinettssekreterare Frank Belfrage

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 och 11 november 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 december 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Nu går vi in på allmänna frågor och yttre förbindelser.

Jag hälsar Cecilia Malmström och kabinettssekreterare Frank Belfrage välkomna. Carl Bildt är på OSSE-möte i dag.

Vi ska börja med en återrapport från ministerrådsmötet den 10 och 11 november. En hemligstämplad sådan är utsänd.

Vi tackar för informationen och lägger detta till handlingarna.

Vi går då in på information och samråd inför rådsmötet den 8 december i allmänna frågor och yttre förbindelser.

Vi börjar med att notera att det var information i utrikesutskottet i går. I går var det också Coreper. Kabinettssekreteraren återkommer till att det alltid är rörliga mål i de här frågorna, kanske särskilt mycket just nu.

A-punktslistan tar vi sist.

Punkt 3 handlar om resolutioner med mera från Europaparlamentet.

Anf.  2  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! En av de resolutioner som parlamentet har antagit handlar om Burma. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att utnyttja sitt möte den 11 och 12 december till att se över rådets förordning bland annat om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma.

Frågan är vad som kommer att hända med den uppmaningen.

Jag såg i återrapporten från det förra mötet att någon medlemsstat särskilt nämnde Burma där situationen alltjämt är allvarlig. Kommer detta upp på något sätt? Det finns inte med i underlaget till utrikesministrarnas möte.

Anf.  3  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Nej, frågan kommer inte upp på dagordningen nu på Gaerc, men den är hela tiden aktuell. På det sättet är det bra med den här Europaparlamentsresolutionen för att påminna om att ärendet inte har försvunnit. Den burmesiska taktiken går ut på att försöka trötta ut tills man glömmer. Det återkommer med jämna mellanrum. Utrikesministrarna har varit angelägna att hålla frågan levande.

Den här gången är dock Gaerc chokat med så mycket annat att den inte kommer upp nu.

Anf.  4  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag undrar om situationen i Thailand över huvud taget kommer upp.

Anf.  5  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Nej, det är inte förutsett.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen vad gäller resolutioner med mera antagna av Europaparlamentet.

Vi går in på förberedelser inför Europeiska rådet den 11–12 december.

Här föreligger utkast till slutsatser. De kom i går på engelska.

Det görs diverse inspel till toppmötet, inte bara från allmänna rådet utan också från Ekofin som vi har träffats om. Jordbruks- och fiskerådet har också diskuterat denna fråga; det kommer vi också till. I energi- och klimatpaketet har vi behandlat det i nämnden ett antal gånger, inte bara inför toppmöten utan även inför energi- och miljöråd.

Jag lämnar först ordet till Cecilia Malmström, förstås. Men som ni ser är det både utvidgnings- och utrikes- och säkerhetsfrågor i utkastet, så jag antar att även kabinettssekreteraren vill kommentera detta.

Anf.  7  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Godmorgon till alla ledamöter. Det ryktas om många olika extramöten. Vi har inte heller fått bekräftat att det ska vara något i mellandagarna, men det svävar som ett litet hot om man inte lyckas komma överens. Det kan ju vara bra.

Vi får väl också ha någon form av beredskap för att möjligen ha konsultationer om det skulle krävas i samband med toppmötet. Vi kan återkomma nästa vecka till hur vi i så fall ska kontakta nämnden.

Ni har sett slutsatserna. Det franska ordförandeskapet har följt sin tradition. De sade också inledningsvis att de skulle ha ganska koncisa slutsatser som skulle vara tematiska. Man skulle inte ta in alla möjliga olika typer. De är ganska koncisa.

Som ordföranden också nämnde pågår det intensiva förhandlingar, så de kommer säkert att förändras. Jag tror att vi kommer att få en ganska intensiv diskussion på Gaerc på måndag inte minst när det gäller klimatfrågorna. Samtal, diskussioner och förhandlingar i Poznań och i form av triloger pågår hela tiden.

Överlag välkomnar vi från regeringens sida utkastet till slutsatser. Det handlar om den finansiella krisen och klimatåtagandet. Som ni vet ligger också fördragsfrågan på bordet. Där kommer man inte att anta några slutsatser förrän man har hört taoiseach Cowen och vad han har att föreslå och berätta.

Klimatpaketet är fortfarande under utformande. Det kommer att bli föremål för diskussion, som jag nämnde, vid flera tillfällen fram till toppmötet. Nämnden har också vid flera tillfällen haft möjlighet att tala med till exempel Andreas Carlgren, som i detalj informerar om de svenska förhandlingspositionerna. Jag kommer inte att gå in på det om det inte finns någon särskild fråga.

Det finansiella och ekonomiska läget är det som dominerar slutsatserna i det skick de finns just nu. Det handlar om vikten av att EU måste agera kraftfullt och koordinerat i det rådande finansiella och ekonomiska läget. Vi menar, och det menar hela EU, att samordnade insatser ger större effekt. Det minskar risken för att man flyttar problem mellan medlemsstater och bidrar till att vi kan återerövra förtroendet för den europeiska ekonomin.

Det som nu är allra viktigast är att åtgärderna får effekt så att kreditgivningen börjar fungera för hushåll och för företag. Priset på krediter är högt. Det får allvarliga konsekvenser som allt fler medborgare runtomkring i Europa märker av i sin vardag.

Vi menar därför att kommissionen måste se över funktionen av garantisystemen och kapitaltillskotten. Där måste åtgärderna vara koordinerade så att vi vet att de lösningar som vi väljer sedan också blir godkända av kommissionen så att inte varje land tar egna initiativ på området.

I den delen välkomnar vi arbetet med Barrosoplanen och menar att den kan ligga till grund för ett långsiktigt arbete med ekonomisk återhämtning. Vi behöver bevara långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna och undvika statliga stöd eller protektionism som snedvrider konkurrensen och hämmar omvandlingstrycket i ekonomin.

Vi förutsätter att åtgärderna kommer att respektera den gällande budgetramen och att vi inte föregriper översynen av EU:s budget eller förhandlingarna om nästa budgetram. Det är en mycket tydlig känd svensk åsikt.

När det gäller klimat och energi pågår det som sagt samtal. Energiministrarna kommer att behandla energiavsnittet i klimatpaketet. Jag tror också att Maud Olofsson är på väg till nämnden. Hon kommer att berätta om det senaste där.

Det är, som jag nämnde tidigare vid mötet, lite grann av en ödesvecka i de här frågorna. Tiden är mycket knapp. Det pågår intensiva samtal inom ramen för trilogen mellan ordförandeskapet, kommissionen och parlamentet. Den stora förhandlingen på Poznań pågår också, och i Coreper förhandlar man nästan dygnet runt om de här frågorna. Det är otroligt skickliga förhandlare där.

Vilka frågor som verkligen kommer att diskuteras på måndag är lite oklart. Vi tror att det handlar om de stora frågorna där det fortfarande råder osäkerhet. Det handlar om flexibilitet, där medlemsländerna ändå måste ha en rimlig flexibilitet i sina åtaganden.

Det handlar om balansen i paketet. Där har vi varit mycket tydliga att slå fast att klimat- och energipaketet är välbalanserat och att vi inte vill rycka upp det. Då rubbar man balansen som ändå är viktig och som vi har kommit överens om. Börjar man rubba på den faller alltihop. Förslagets ursprungliga arkitektur bör så långt möjligt bibehållas.

Det handlar om den svåra frågan om koldioxidläckage. Det är en viktig fråga för många länder och också viktig för Sverige. Men vi menar att åtgärderna kring detta måste vara förenliga med ett öppet internationellt handelssystem.

Öronmärkning är också en av de stora frågor som inte är lösta ännu. Där anser Sverige tillsammans med flera andra medlemsländer att vi inte ska ha öronmärkning av intäkter från auktioneringar och att de inte är en förutsättning för finansieringen av framtida klimatöverenskommelser.

Fru ordförande! Det finns också ett kort avsnitt om EU:s jordbrukspolitik. Ordförandeskapet har genomfört den så kallade hälsokontrollen. Vi välkomnar att den är färdig.

Vi anser att det är väldigt viktigt att formuleringarna om detta bara handlar om hälsokontrollen och att man inte på något sätt föregriper den budgetöversyn som ska ske förutsättningslöst där jordbrukspolitiken kommer att vara en väldigt viktig del. Det gäller att man inte i den här paragrafen binder upp sig för den framtida jordbrukspolitiken och förhandlingarna utan fokuserar på hälsokontrollen.

När det gäller yttre förbindelser kommer kabinettssekreteraren att återkomma till det. Vi välkomnar naturligtvis stödet för Unionen för Medelhavet. Det gjorde vi också i Marseille. Det är viktigt att samarbetet mellan Medelhavsländerna och EU blir framgångsrikt.

Vi välkomnar också den rapport som kommissionen presenterade den 3 december om det östliga partnerskapet. Vi hoppas att Europeiska rådet ska yttra sig positivt om detta inte bara i procedur utan också i substans, eftersom det är väldigt viktigt.

Generellt välkomnar vi att Europeiska rådet behandlar frågan om EU som global aktör och EU:s förmåga att agera på internationella scenen till stöd för fred och säkerhet. Det ligger väl i linje med de prioriteringar som vi tror kommer att finnas med under det svenska ordförandeskapet.

Detta, fru ordförande, var en väldigt kort och översiktlig sammanfattning och slutsatserna såsom de ser ut i dag.

Anf.  8  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Fru ordförande! Om det är i sin ordning med nämnden kan jag återkomma om dessa frågor när vi sedan kommer till Gaerc. Jag har inte mycket mer att tillägga till vad Cecilia Malmström just har sagt.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi göra så.

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag har egentligen en fråga. Vi kommer att ha en avvikande mening under energiavsnittet. Frågan är om vi måste ha det redan nu eller om detta är så övergripande att det räcker med att ha den senare när energiministern kommer hit.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Det beror på om det är i förhållande till toppmötet eller i förhållande till energirådet som den avvikande meningen ska avges. Nu samråder vi inför allmänna rådet, toppmötet och agendan för toppmötet.

Anf.  12  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Då kanske jag ska ha det nu. Alla de här mötena går faktiskt ihop på det ena eller andra sättet. Vi tycker att det är rimligt att varje land tar ansvar för sina egna energimål och inte kan köpa sig fria. Det kommer att finnas under punkten 3 när det gäller dagordningen för transport, telekommunikation och energi. Vi tycker att varje land ska sköta sina energimål och inte kunna köpa sig fri genom att köpa rätter från andra länder.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat även i det här protokollet.

Anf.  14  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Tack så mycket för planeringen från EU-ministern. Jag saknar dock lite vad regeringens linje är. Det är mycket ”vi är nöjda med”, ”vi är glada”, ”vi hoppas” och ”vi tror”, men det är inte så mycket att Sverige vill kämpa för att slutsatspunkterna ska bli förtydligade.

EU-ministern nämnde särskilt till exempel punkten om jordbrukspolitiken och hälsokontrollen. Där kan man snart läsa in det mesta i de meningarna. Med lite små justeringar kan man läsa in en helt annan innebörd av meningen. Det är ganska viktigt att man är uppmärksam på det och driver det. Frågan är hur förhandlingssituationen ser ut med tanke på att det är Frankrike som är ordförandeland, och har gjort sina roliga små utsvävningar i diverse frågor under ordförandeskapet.

När det gäller punkterna om ekonomisk stabilitet hade vi Anders Borg här förra veckan, tror jag att det var. Vi hade då en avvikande mening från Miljöpartiet på flera av punkterna. Det är fortfarande inte ändrat, såvitt jag kan se. Man vill ändra i strukturfonderna och satsa mer på infrastruktur och inte särskilt nämna järnvägssatsningar som prioriterat från EU:s eller svensk sida.

Det är också frågorna att man vill ändra i globaliseringsfonden. Frågan är vad det egentligen betyder och om man vill utöka globaliseringsfonden eller om vill man ändra regelverket. Det har bara varit på plats ett år av de planerade fem. Det är väldigt tidigt att börja göra ändringar. Frågan är vad det skulle innebära för Sverige.

När det gäller energi- och klimatavsnittet har vi också en avvikande mening sedan tidigare som vi vill följa upp. Det gäller allt från energiläckage, energilagring till att vi tycker att man bör ta nya initiativ inom klimatpolitiken med tanke på den utveckling som finns.

Man får absolut inte sätta den finansiella krisen mot klimatkrisen, utan båda måste lösas och gärna hand i hand. Vi har inför klimatförhandlingarna i Poznań presenterat att vi borde uppmärksamma ett nytt sätt att räkna när det gäller greenhouse development rights.

Vi måste ta ett större ansvar. Vi kan inte lämna över till andra att betala vad vi behöver göra här. Det tar vi särskilt mer i detalj med Maud Olofsson senare. Men jag tänkte bara nämna det för ministern när vi ändå sitter här.

Vi saknar också frågan om Sverige på något sätt kommer att lyfta med de arbetsrättsliga frågorna med tanke på att den svenska Lavalutredningen blir klar på fredag. Det är av intresse också för andra länder hur den frågan belyses. Man kanske kommer att tala något om detta.

Det skulle vara bra om man tog upp sådana frågor framför allt när vi vet människors oro när det gäller finanskrisen och inte bara talar om det som står där i dag. Med det tror jag har hunnit med det mesta.

Sammanfattningsvis är det en avvikande mening från Miljöpartiet på flera delar av detta.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Den är noterad och utförligt motiverad. Det är precis det vi har stenograferna till.

Själv undrar jag lite om jordbruk. Det är delvis berört. Det som är särskilt bekymmersamt är möjligen skrivningen om vikten av CAP för unionens självförsörjning och territoriella utveckling.

Det låter lite gammeldags i förhållande till hälsokontrollen och Sveriges riksdags diskussioner om den och framtiden. Det här har vi diskuterat även med Jordbruksdepartementet. Vi delar uppfattningen att det helst kanske inte skulle ha stått här alls.

Sedan undrar jag om EU-ministern vet mer än vi om vad som hände på miljörådet i går, var det väl, inför toppmötet, det kloka i Poznańmötet och allt möjligt. Det gäller ifall det händer någon överraskande mellan länderna.

Till sist har jag en fråga om risken för bilstöd, som jag har skrivit på min lapp. Det handlar om subventioner och framför allt snedvridande sådana till bilindustrin.

Där är det, som vi har diskuterat även i Ekofinsamrådet och även i förra statsministersamrådet inför G20-mötet, bra skrivningar i Barrosoplanen och även i slutsatsutkastet om vikten av att hålla i reglerna, inte vidta protektionistiska åtgärder, och så vidare.

Om man bara läser texten är det ganska vänligt skrivet. Men det finns ändå på s. 5 en öppning för att depending on national circumstances så kan man förstås öka sina utgifter och sänka sin skatt om man vill, och sådant är ju bra. Men det står också där om specific aid for enterprises.

Mot den bakgrunden och mot bakgrund av kända och öppna spekulationer och politiska fakta, hur bedömer EU-ministern risken för till exempel tysk eller fransk aktivism vad gäller subventioner till bilindustrin? Det skulle bli konkurrenssnedvridande om vi på papperet är överens om att alla ska respektera reglerna och sedan går något land hem och gör något annat. Då måste det nästan tas upp i unionsform hur man ska bete sig inom sitt gemensamma regelverk. Det skulle jag vilja be EU-ministern kommentera.

Anf.  16  HANS LINDE (v):

Jag börjar med att anmäla avvikande mening för Vänsterpartiet. Det gäller energistycket men också det som rör säkerhet och försvar.

Jag har också en fråga som handlar om de ekonomiska och finansiella frågorna. När man läser det förslag till text som ligger här ser man att det är ett oerhört starkt fokus på den finansiella krisen.

Det tycks som om man åtminstone i Frankrike har missat att den finansiella krisen har gått över till en bred lågkonjunktur som slår i alla sektorer i ekonomin och skapar varsel över hela Europa. Det är kanske nu framför allt en kris för Europas löntagare.

De senaste veckorna har jag varit på en lång rad orter i Sverige där det har varit varsel. Det är bland annat Arvika, Olofström och hemma i Göteborg, där jag kommer ifrån. Det som jag möter på alla de orterna är att man sätter ett ganska stort hopp till den europeiska sociala fonden.

Det handlar om att man ska kunna få ekonomiskt stöd för att kunna genomföra omställningar och olika satsningar för att hantera den väldigt komplicerade situation som man har hamnat i. När jag tittar på Barrososatserna nämns visserligen Europeiska sociala fonden på s. 4 men med en mening.

Jag skulle egentligen vilja veta mer vad det nu innebär konkret. Jag misstänker att runt om i Europa kommer en lång rad olika kommuner och regioner att ställa krav på Europeiska sociala fonden för ett ökat stöd för att kunna hantera de fördjupade problemen.

Vad kommer svaret från EU:s sida att bli på det ökade trycket på sociala fonden för stöd i dessa lägen?

Anf.  17  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Det här är svåra frågor. När det gäller svenska positioner var Ulf Holm inne på den frågan. Det finns några frågor där vi inte är nöjda med slutsatserna. Jag snuddade vid dem. Jag kanske kan vara ännu tydligare. Till exempel är vi traditionellt från Sverige mycket skeptiska till den här typen av statsstöd, vilket också ordföranden snuddade vid. Vi tycker kanske att formuleringarna där inte är helt lyckliga.

Vi är också mycket emot att man river upp det finansiella perspektivet. Det finns öppningar för det, bland annat inom solidaritetsfonden. Vi har förhandlat dessa frågor, och vi ska inte börja riva upp dem hela tiden. Då får vi ingen ordning i budgeten över huvud taget. Vi är mycket emot att man använder krisen som förevändning att riva upp det finansiella perspektivet. Vi tycker att det ligger fast och att omförhandlingar av detta ska ske inom ramen för budgetöversynen.

När det gäller ambitionerna i miljöpolitiken hade ni säkert möjlighet att diskutera detta med Andreas Carlgren. Jag tror inte att regeringen kan vara helt överens med Miljöpartiet. Vi är dock överens om att EU bör ha en beredskap. Jag hoppas att vi kommer överens på toppmötet om våra åtaganden och kan ha en beredskap att snabbt växla upp till 30 procent om det blir en global överenskommelse. Sverige tycker inte att 20 procent är tillräckligt. Vi vill gärna växla upp. Det är diskussioner som kommer att föras under våren.

När det gäller jordbrukspolitiken, som både Ulf Holm och ordföranden frågade om, tycker vi inte att det är en lycklig formulering. Vi tycker att idealet vore att man nöjer sig med att konstatera att man har gjort en hälsokontroll punkt slut. Det är en åsikt som flera länder har. Vi har naturligtvis intensiva kontakter med andra likasinnade länder, som inför alla sådana här möten, för att försöka mobilisera för andra strykningar. Det var en diskussion på förra Gaerc i dessa frågor.

Det är de klassiska skiljelinjerna. Det är länderna som vill ha en reform av jordbrukspolitiken, som är mer frihandelsinriktade och inte vill binda upp sig mot till exempel det franska ordförandeskapet och ett antal allierade, inte minst bland de nya medlemsländerna. Det gäller inte alla men ett stort antal. Det är en klassisk batalj. Vad vi tycker råder det ingen tvekan om. Vi kommer att försöka få lite bättre stuk på dessa formuleringar under jordbrukspolitiken.

Det vore mycket olyckligt om man skulle binda sig till, som ordföranden sade, gammalmodiga målsättningar för jordbruksöversynen när vi faktiskt har som mål att så småningom skapa en modern budget för Europeiska unionen. Det står tydligt i slutsatserna som rådet kom överens om 2005 att det ska vara en förutsättningslös översyn där allt ska granskas, inklusive jordbrukspolitiken som utgör 42 procent. Den svenska hållningen är alltså kristallklar.

När det gäller Lavalutredningen kommer mycket riktigt slutsatserna den 12 december. Det har blivit tidigarelagt och kommer att presenteras och diskuteras. Det kommer inte att diskuteras på Europeiska rådet. Statsministern får naturligtvis svara för sig själv – jag antar att Ulf Holm kommer att ställa frågan på onsdag – men jag kan inte tänka mig att statsministern kommer att ta upp det i detta sammanhang. Vi får diskutera och utvärdera det ordentligt i Sverige, men vi ska inte ta det på toppmötet. Det finns andra frågor som är av större vikt där än de första preliminära analyserna av Claes Stråths utredning.

När det gäller tonvikten på de mer finansiella frågorna, som Hans Linde var inne på, är det inte så att frågan om varsel och den oro som finns i många länder har gått EU förbi. Huvudambitionen är dock att få ordning på kreditgivningen till företag och vanligt folk för att lossa den spärren i det finansiella systemet. EU återkommer säkert i samband med diskussionen om Lissabonstrategin till de mer sociala och sammanhållande frågorna som rör konkurrenskraft och utveckling av den inre marknaden. Där har EU en politik. EU-länderna och finansministrarna är överens om att det nu är ännu viktigare att genomföra de strukturomvandlingar och de åtaganden som finns. Betoningen i Barrosopaketet handlar dock om den finansiella marknaden och behovet av samordning och koordinerade åtgärder där.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Jag tackar för svaren. Jag är glad att EU-ministern förtydligar en del av de svenska positionerna. Det är ett litet plus, men det räcker inte. Vi har fortfarande kvar vår avvikande mening. Det är dock ett litet plus i kanten att regeringen har uppmärksammat de dåliga skrivningarna om jordbrukspolitik och så vidare.

Skämt åsido, det gäller det som Hans Linde tog upp om punkt 22. Det handlar om europeisk säkerhetspolitik och så vidare. Vad jag minns har de frågorna inte varit uppe hos försvarsministrarna. Är det inte brukligt att man först tar upp dem i rådskonstellationer och sedan lyfter upp frågor till EU-toppmöte? Vi har avvikande mening även på dessa punkter, särskilt till den bilaga som finns till slutsatserna.

Anf.  19  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

De har varit uppe i den bemärkelsen att försvarsministrarna hade dem uppe på sitt informella ministermöte i Deauville. Sedan var det uppe på super-Gaerc i november med alla försvarsministrar, dock inte i alla delar. Rätt många av momenten har alltså tröskats igenom av försvarsministrarna, antingen informellt eller i samband med super-Gaerc.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Även inför denna samråder vi här i nämnden. Jag tyckte att jag berättade allt i början, men det gjorde jag inte. Jag beklagar det.

Är vi då klara med dagens diskussion om förberedelserna inför Europeiska rådet?

Anf.  21  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Förlåt, jag glömde svara på en fråga. Jag tror att det var ordföranden som frågade om det hände något spektakulärt på miljöministrarnas lunch i går. Enligt den korta rapport vi har fått gjorde det inte det. Man identifierade de frågor där det fortfarande råder oklarheter. Samtliga ministrar var dock eniga om ambitionen att nå en uppgörelse under det franska ordförandeskapet. Det är viktigt att påpeka det. Vissa länder har enorma problem med vissa frågor, men det finns fortfarande en enighet om att vi måste komma till en överenskommelse under det franska ordförandeskapet för att inte tappa tempo och förlora EU:s trovärdighet. Det är viktigt att komma ihåg när vissa ställer den finansiella krisen mot klimatåtagandena att ambitionen fortfarande är sådan.

Jag tror att Ulf Holm och jag ändå är överens om EU:s jordbrukspolitik. Jag kanske kunde ha varit ännu tydligare i detta, men i denna fråga har vi nog gemensam ståndpunkt. Det är också den som regeringen i alla sammanhang försöker framföra med emfas. Det är roligt att vi kan vara överens i juletider.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Där är vi väl överens i hela Sveriges riksdag, i alla fall i de breda penseldragen. Det var en förtjusande avslutning.

Därmed ska vi fatta beslut om utkastet till slutsatser, alltså själva punkten om förberedelser inför Europeiska rådet. Jag finner sammanfattningsvis majoritet för regeringens ståndpunkt men noterar avvikande meningar från s angående energi- och klimatpaketet, mp angående de ekonomiska och finansiella frågorna, energi- och klimatpaketet och säkerhetsavsnittet, v angående energi- och klimatpaketet och säkerhetsavsnittet.

Nu är vi klara med de Malmströmska punkterna.

Punkt 5 på allmänna rådet berör utvidgningen. Jag frågar nämnden och framför allt kabinettssekreteraren om vi kan ta den om en liten stund när vi tar resten av utrikesfrågorna, så knör vi in näringsministern däremellan i energifrågorna. Är det okej? Då gör vi så. Vi lämnar rent tekniskt punkt 1 öppen och går till punkt 2 lite snabbt för nämnden.

Vi tackar Cecilia Malmström så mycket för i dag. Vi ses snart igen när vi samråder inför toppmötet på onsdag den 10 december kl. 10.00 med henne och statsministern med flera.

2 §  Transport, telekommunikation och energi (energi)

Näringsminister Maud Olofsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 oktober 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2008

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi tar fram TTE-agendan i E-frågorna. Jag hälsar Kent Persson välkommen igen, nu även till bords. Kent Persson, v, sitter i näringsutskottet och är extrasuppleant i dessa frågor. Näringsutskottet informerades i går inför rådet.

Trafikfrågorna återkommer vi till. Dem tar vi med Åsa Torstensson sist, så vi kör lite omlott.

Då säger vi god morgon och välkommen till näringsminister Maud Olofsson och hennes medarbetare. Vi har att förhålla oss till punkt 2 på den gula agendan, nämligen återrapport från det senaste rådsmötet i energifrågor. Det var enligt mina noteringar den 10 oktober. Vi har setts sedan dess men inte i energifrågor.

En återrapport är utsänd. Näringsministern får men måste inte kommentera den. Vi tackar för informationen och lägger den till handlingarna.

Då går vi in på information och samråd inför TTE-rådet i just E-frågorna. De börjar med punkt 3, det redan i dag rätt omnämnda och välbekanta lagstiftningspaketet för klimat och energi. Jag tänker inte berätta allt igen om hur vi har behandlat det i riksdagen. Jag ska dock säga, så att man hittar i protokollet, att överläggningar i frågan i starten skedde i både miljö- och jordbruksutskottet i miljödelarna och näringsutskottet i energidelarna. Det har varit samråd i nämnden en massa gånger. I energidelarna var det senast inför TTE-rådet i oktober. Det var också den 28 november inför miljörådet som pågår än i dag. Där har vi varit senast. Det har även varit överläggningar vid ett antal tillfällen dessförinnan.

Nu förväntas en lägesrapport inför de pågående förhandlingarna mellan råd och parlament.

Anf.  24  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Den första delen är en informationspunkt om läget i förhandlingarna. Det handlar om förnybardirektivet. De övriga delarna ligger på miljöministrarna. Det har ni redan haft en diskussion om.

Det är näst intill omöjligt att beskriva läget. Nu sitter man och förhandlar in i det sista. Man hoppas från ordförandeskapet att det ska bli en överenskommelse i december. Det innebär att rådets position ska slås fast av Europeiska rådet den 11 och 12 december. Sedan sker en omröstning i parlamentet den 17 december. Det är viktigt att rådet och parlamentet är eniga i ställningstagandet. Lyckas man inte med det är risken att det ligger kvar så att vi har det under vårt ordförandeskap. Vi är alltså otroligt angelägna om att hitta en överenskommelse.

Det här är viktigt också för att vi vill ha detta med oss in i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Det är viktigt att Europa kan säga att man har tagit dessa steg. Jag är optimistiskt lagd och hoppas och tror att man vill dra detta till ett beslut.

Det finns två saker som man diskuterar just nu. Det ena är att det finns en skrivning om en allmän översyn 2014. Syftet från kommissionen och rådet är att vi 2014 behöver se om de åtgärder som vi har funkar så att vi når målet 2020 eller inte funkar. Det finns lite olika tolkningar. I parlamentet är man rädd för omförhandlingar av målen. Det är anledningen till parlamentets tveksamhet. Vi har sagt att vi är rätt flexibla. Det är ingen stor fråga för oss. Vi är mer angelägna om att man kommer till ett beslut, så vi är inte stenhårda i det. Vi tror att det vore bra att ha en koll 2014, för vi kan behöva skruva lite mer. Det kan dock finnas andra sätt att göra det.

Det andra handlar om värme från värmepumpar och hur det ska beräknas. Det påverkar oss mer. Det kommer att avgöra hur mycket förnybar energi som vi får räkna i vår energibalans. Det är också under diskussion, så jag kan i dag inte säga hur. Vi tycker att det är helt okej att man räknar hela kedjan, hur mycket energi som går in och hur mycket man faktiskt får ut. Det är fair – men inte att ta bort för mycket av detta. Vi hoppas att vi kan komma fram till en lösning också när det gäller värmepumpar.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Detta är som sagt en informationspunkt. Vill man framföra sina åsikter går det bra. Det ges dock inte tillfälle att anmäla avvikande mening och sådant, för vi fattar inte beslut.

Anf.  26  ULF HOLM (mp):

Ursäkta, fru ordförande, men jag tänkte nog anmäla lite avvikande mening mot regeringens upplägg i de fortsatta diskussionerna i just avsnitten om förnybara energikällor. Det är bara det avsnittet vi ska anta i dag. Jag hade nog missuppfattat dagordningen. Förstod jag Maud rätt är det bara punkt d som vi behandlar nu. Vi har tidigare haft en avvikande mening i näringsutskottet i detta och i de diskussioner som varit. Det är en avvikande mening i diskussionerna om upplägget av det arbete som sker. Vi vill att ambitionsnivån ska vara högre.

Sedan vet jag inte, ärligt talat, exakt vad vi sade i näringsutskottet i går. Men det var säkert jättebra.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Det tror jag också. Som Ulf Holm vet, hoppas jag, är jag inte alls omöjlig när det gäller formfrågor heller. Detta är onekligen en pågående förhandling. Då kan vi gott fatta ett förhandlingsuppläggsbeslut igen som så många gånger förut, så har vi det ordentligt på pränt också. Därmed är risken för avvikande mening från mp noterad. Vi har ännu inte hört vad näringsministern svarar. Men jag skriver upp detta så länge.

Anf.  28  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi har också bestämt oss, sedan gårdagen i utskottet, för att ha en avvikande mening när det gäller just varje lands ansvar för sitt eget arbete att förbättra det hela och att man inte ska kunna köpa sig fri.

Anf.  29  KENT PERSSON (v):

Vi har på samma sätt som Socialdemokraterna en avvikande mening när det gäller Sveriges åtaganden. Vi i Sverige bör göra vår hemläxa först, och vi kan inte ha detta som ett handelssystem där man köper sig fri från sina åtaganden.

Anf.  30  ULF HOLM (mp):

Då vet jag precis vad jag ska säga och som jag sade i näringsutskottet. Vi har precis samma avvikande mening som s och v.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag var inte med i näringsutskottet. Som bekant har jag lämnat det. Men såvitt jag vet informerades näringsutskottet i går, och ni hade inte någon överläggning. Ni var där, men det var inte jag. Men enligt det vi vet var det formellt så.

Förhandlingssamråd har vi i nämnden, och det har vi här och nu, och så får ni anmäla avvikande mening om ni vill.

Anf.  32  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Man kan olika åsikter om detta. Låt mig bara exemplifiera vad som händer i denna del. Det handlar om bördefördelning. Det är klart att Sverige ska ta sin del av bördan. Det är alldeles givet. Och vi kommer också att göra det. Men det finns en del länder som kommer till oss och säger: Vi skulle behöva er hjälp. Det kan alltså vara åt rakt motsatt håll då länder kommer till oss och säger: Tänk om ni kunde bygga lite vindkraftverk åt oss därför att vi inte har kapacitet att göra det. Man kan använda detta så att säga i båda ändarna.

Sverige kan vara en bra hjälp för många av framför allt de centraleuropeiska länderna när det gäller att hjälpa dem att få fram el och energi. Om vi har bra möjligheter och bra kapacitet har jag bedömt att det är ett bra sätt att hjälpa till exempel Centraleuropa.

Anf.  33  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Det är alldeles självklart att vi ska hjälpa varandra på olika sätt. Men det som vi är emot är att olika länder – detta handlar egentligen kanske inte om Sverige utan om andra länder – genom att betala till Sverige eller till något annat land bara kan fortsätta och inte behöver komma till någon måluppfyllnad över huvud taget. Det är inte bara fråga om Sverige utan länderna över huvud taget.

Det är självklart, som näringsministern säger, att vi ska hjälpa varandra, men inte på detta sätt. Då kan nämligen vissa länder smita undan.

Anf.  34  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma med föregående talare, att det är det som är det viktiga. Det ena utesluter absolut inte det andra. Vi i de rika länderna måste ta ett ansvar samtidigt som vi givetvis ska hjälpa de länder som behöver stöd. Men det får aldrig bli en ursäkt för att vi inte ska göra någonting. Det är oerhört viktigt att slå fast detta.

Anf.  35  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag vill instämma i kören lite grann. Men det är ändå så att Sverige har så oerhört goda förutsättningar med vattenkraft, vindkraft och så vidare för att hantera energifrågorna generellt. Det vore mig främmande om vi inte skulle kunna hjälpa andra länder som inte alls har dessa förutsättningar.

I Syd- och Mellaneuropa har man inte några vattenfall och inte samma gynnsamma förutsättningar. För oss är det självklart att vi ska kunna hjälpa till och ta vårt eget ansvar. Det ska vara en kombination av dessa saker.

Anf.  36  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Jag tror att vi i grunden är rätt så överens i fråga om detta. Vi ska göra allt vi kan på hemmaplan – det är alldeles givet – och vi tar det största ansvaret. Men det finns några länder som vill prata med oss. Till exempel har några representanter från Luxemburg varit här. Fördelningen är nämligen inte gjord utifrån vilka förutsättningar som man har utan utifrån bnp. Därför kommer man från olika länder till oss och frågor om de inte kan få hjälp av oss att bygga. De tar sitt ansvar men behöver hjälp med kapaciteten.

Jag tror inte att vi är så oense i grunden.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag befarar ändå att de avvikande meningarna i motiverade delar kvarstår. Men jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Det finns avvikande meningar från s, v och mp i enlighet med vad de har motiverat.

Vi går vidare till punkt 4 om energieffektivitet. Här har det varit överläggningar i näringsutskottet den 28 oktober med resultat i form av ett enigt stöd för regeringens ståndpunkt. Nu är det fråga om information under punkt 4 a och kanske beslut under punkt 4 b, där det i våra underlag talas om eventuell allmän riktlinje och så vidare. Vi får höra vad näringsministern säger.

Anf.  38  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Den första delen handlar om ekodesigndirektivet. Det handlar om produktkrav som redan omfattas av direktivet för ekodesign. Man ska helt enkelt tala om hur långt man har kommit i det arbetet.

Den andra delen handlar om ifall man ska vidga detta begrepp. Vi hade den diskussionen här förut, alltså om energirelaterade verksamheter.

Vi har fått förtydliganden i denna del som handlar om detta. Man ger i direktivet exempel på vad det är för slags produkter som det kan röra sig om. Jag tror att jag förra gången nämnde fönster, isoleringsmaterial, vattenanvändande produkter, duschmunstycken och så vidare.

Förra gången sade vi i EU-nämnden att det är viktigt att vi inte har två regelverk som går över varandra. Man ska inte ha överlappande regleringar.

Vi har framfört de synpunkter som EU-nämnden gav sitt stöd för och har också fått gehör för dem. Eftersom vi har fått gehör för dem känner vi att vi kan vara nöjda.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det känner jag också.

Anf.  40  KENT PERSSON (v):

Jag är i och för sig också nöjd med detta. Men jag skulle ändå vilja höra lite grann om det nya förslaget om en utvidgning av ekodesigndirektivet. Det är väldigt svårt att definitionsmässigt se vilka produkter som det handlar om i förlängningen.

Jag kan känna att det här finns en risk för att vi får ett nytt regelverk som delvis kan stå mot Small Business Act, som handlar om regelförenklingar, och att detta blir ett så krångligt system att det blir svårt och nästintill omöjligt för små- och medelstora företag att följa och leva efter det. Jag skulle vilja höra vad ministern har att säga om det.

När det gäller energieffektivisering, punkt 4 b, är det en väldigt defensiv hållning i skrivningen. Jag vill gärna läsa upp vad som står i skrivningen. Där står det: ”Sverige bör ställa sig fortsatt positivt till att främja energieffektivisering och andra miljöförbättringar och anser fortsatt att det kan finnas fördelar med den föreslagna utvidgningen av direktivet.”

Finns det några nackdelar? Vi har diskuterat utifrån att detta trots alls skulle kunna vara bra.

Jag saknar fortfarande konsumentperspektivet i detta.

Anf.  41  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill ställa en kunskapsfråga om detta avsnitt. Det gäller framför allt ekodesign. Kommer man att säga att produkter som produceras också ska ha en avstängningsknapp, så att allt inte står på standby? Det är en fråga som vi har tagit upp flera gånger här i nämnden. Jag antar att man också i näringsutskottet har diskuterat frågan om standbyprodukter. Jag tror att detta skulle vara ett tillfälle att lyfta in en sådan sak just för att spara energi. Vi har lärt oss att det går åt väldigt mycket energi bara i vårt land för alla maskiner som är på även om de inte används.

Anf.  42  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Det är många detaljer i den här delen, det erkänner jag. Jag har inte fördjupat mig i alla detaljer.

Jag ska börja med regelförenklingen. Det har varit vår invändning att man inte ska krångla till det för mycket. Samtidigt har vi också sett att det finns en kundefterfrågan på dessa produkter. Då har vi sett det som en myndighetsuppgift kopplad till EU att också hjälpa småföretagen att få fram produkter som är energieffektiva och som kunden efterfrågar. Vi har så här långt sett att en del av bristerna handlar om informationsinsatser. Det har Energimyndigheten själv identifierat tillsammans med företagen. Där måste vi förstärka våra insatser.

Varför säger man att det kan finnas fördelar? Det var i första hand därför att vi såg de nackdelar som det pekas på här. Men vi tycker att vi har fått många av dessa frågetecken uträtade. Men vi kommer att följa detta mycket noga så att det är en bra balans mellan gemensamma regler men att det också är mindre krångel.

Var och en förstår att det inte är enkelt. Men jag tror ändå att det överväger att vi får mer av gemensam lagstiftning, så att småföretagare inte slås ut bara därför att de inte kan hänga med på det tåg som faktiskt går just nu och som jag tycker i grunden är bra.

Standbyfunktioner finns reglerade. Det har antagits produktkrav som gäller standbyfunktioner. Det innebär att man kommer att jobba för att förändra just denna del, vilket kommer att göra väldigt mycket för energieffektiviseringen. Steg för steg tar vi detta åt rätt håll.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Vi ska fatta beslut om den andra punkten eftersom det är en allmän riktlinje. Jag finner sammanfattningsvis att det även i dag finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 om energitrygghet. Vi får höra om det är fråga om information eller om det ser ut att bli beslut. Frågan är för vår del ny. Ämnet är inte nytt, men frågan rent tekniskt är ny. Det förväntas en debatt, och det har sänts ut frågor inför Coreper, och de fanns med i den kommenterade dagordningen. Jag hoppas att åtminstone specialiserade ledamöter har hunnit titta på den.

Anf.  44  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Först kommer det att vara en presentation och en riktlinjedebatt om den andra strategiska energiöversynen. Den presenterades den 13 november.

Som ni kommer ihåg var den första energiöversynen i januari 2007. Den lade grunden för EU:s 20–20–20-mål. Sedan blev det en handlingsplan för åren 2007–2009

Om man tittar på EU:s energipolitik är det tre pelare: konkurrenskraft, miljömässig hållbarhet och försörjningstrygghet. Under 2007 och 2008 lade man fram förslag som gällde de två förstnämnda pelarna – inremarknads- och klimat- och energipaketet. Ni vet var det är.

Det är många av de nya medlemsländerna som säger att man har haft för lite fokus på försörjningstrygghet. Förklaringen är att de är oroliga för att de inte ska kunna klara sin egen energiförsörjning. Därför har man tryckt på för att vi också ska ta diskussionen om tredje pelaren.

Det som är presenterat är som vanligt ett helt paket. Det är ett tjugotal rapporter och rättsakter. Kärnan är en europeisk handlingsplan för försörjningstrygghet och solidaritet i energisektorn. Där har man ett antal analyser och åtgärdsförslag på fem områden: infrastruktur, externa relationer, solidaritet, energieffektivisering och inhemska energikällor. Det är de fem områden som man har pekat ut.

Nu söker man stöd från rådet och så småningom från parlamentet för de åtgärder som föreslås. Behandlingen av denna plan kommer att ske under våren, och man hoppas på ett antagande under vårtoppmötet.

Vår del i detta och som vi har jobbat med tidigare är att vi tycker att det är bra att man utvecklar det ben som handlar om försörjningstrygghet därför att det väldigt mycket handlar om de nya medlemsländerna.

Vi har också aktivt försökt jobba för att se hur vi kan hitta en bättre sammankoppling av det europeiska nätet. Ni känner alla till diskussionen med Baltikum.

Vi har också framfört att vi är noga med att detta inte får innebära att man på något sätt backar från de övergripande målen om 20–20–20 till 2020 utan att man håller fast vid dem. Detta handlar mer om finansiering av infrastruktur eller krismekanismer mellan olika länder om man inte klarar försörjningstryggheten.

Vi har sett att en del medlemsländer försöker backa från de ursprungliga målen. Men där håller vi ordentligt emot. Det har vi framfört i den del som handlar om energieffektivitet, och det har vi också fått in. Det är mycket starkare i denna del, precis som det är i OECD:s rapport om energieffektivisering, än vad vi kanske trodde att det skulle vara, vilket vi är mycket nöjda med.

Vid det här mötet har jag tänkt föra fram och beskriva hur vi har lyckats med energieffektivisering och omställning genom att minska vårt oljeberoende och minska utsläppen. Men också genom att använda energi på ett bättre sätt har vi kunnat klara av vår egen försörjning.

Därför har vi sagt att begreppet försörjningstrygghet måste tolkas i ett bredare perspektiv och inte bara som elledningar. Men jag tycker att det finns väldigt bra stöd för det i den här rapporten, och det är vi nöjda med.

Anf.  45  SUSANNE EBERSTEIN (s):

I Sverige är vi beroende av vår basindustri, och basindustrin är i sin tur beroende både av en prisbild som är rimlig och, naturligtvis, av att man får energi. Jag vill verkligen skicka med ministern att man ska lyfta upp det här för Sveriges del och tänka på det när det gäller just vikten av att basindustrin får sin energi.

Anf.  46  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Ja, vi måste ha basindustri. Men frågan är vilken sorts energi de ska få. Nu går jag i polemik med Socialdemokraterna – det var kanske inte riktigt meningen. Men det är ju det som är det intressanta, vilken sorts energi vi kan få fram.

Det här är ett jättepaket, upptäcker jag, där det finns väldigt många olika delar. Dessutom är det svårt att överblicka vad det egentligen betyder.

Det står till exempel under infrastruktur att man ska ha en energiring för Medelhavet. De som kan frågan kanske begriper vad det är för någonting. Men jag förstår inte vad en energiring är för någonting. Och det finns en diversifierad och adekvat LNG-tillförsel, en baltisk sammankopplingsplan.

Det är väldigt komplicerade frågor som jag faktiskt hoppas att näringsutskottet tittar närmare på, för det känns inte som att vi på dagens möte kan sitta och säga att detta är rätt inriktning.

Det står också under de här externa relationerna om åtgärder för att EU bättre ska kunna tala med en röst i den externa energidialogen. Jag är inte helt övertygad om att det är det bästa sättet alla gånger. Det beror också på vilken röst det är som kommer att prata. Om man ska hårdra det kan jag säga: Är det Maria Wetterstrand som pratar om energitrygghet kan det vara okej men inte om det är Sarkozy därför att det är helt olika inriktning på den politik de vill föra både för Sverige och för Europa i sin helhet.

Jag tycker att de svenska ambitionerna i grunden verkar vara åt rätt håll, men jag hoppas verkligen att näringsutskottet tittar närmare på det här. Vi ska väl inte fatta beslut i dag?

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Nej, det är möjligen ett sådant där förhandlingsuppläggsbeslut, men i princip är det nog information så här långt. Och näringsutskottets ledamöter får som vanligt svara för sig själva. Det ska de snart få göra, för jag har en talarlista med en viss omfattning.

Anf.  48  KENT PERSSON (v):

Det som jag tycker är bra med det här upplägget är att man utifrån försörjningstrygghet lyfter upp energieffektivisering som en viktig del i det här. Jag vill poängtera det. Jag har i väldigt många sammanhang, i debatter här, just pratat för energieffektivisering. Jag har också noterat att OECD har kommit fram till samma slutsats där.

Men när vi pratar om energiförsörjning handlar det också om de transmissionsnät som vi har och de flaskhalsar som vi har, även här i Sverige – för de finns. De här flaskhalsarna har bland annat den effekten att de håller upp priset på en högre nivå än vad som faktiskt är nödvändigt.

Vi har haft konflikter mellan Svenska Kraftnät och Danmark, till exempel, som har varit uppe i EU. Det här måste också byggas bort och klaras ut. Framför allt är det ju den här diskussionen om produktion av el och ägande av nät. EU har i och för sig tagit upp detta och har diskussioner om det, men jag är lite orolig över Frankrikes inställning där.

Nu vet jag att ni har luddat till den här kompromissen så pass mycket att det väl snart är omöjligt att inte göra på något annat sätt än att separera det helt, som vi har i Sverige. Men den franska inställningen är för mig väldigt oroande. Jag skulle vilja höra lite kommentarer om hur vi från Sveriges sida driver på det här för att lösa den knuten.

Anf.  49  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

När det gäller svensk basindustri och, vill jag säga, europeisk basindustri finns det en diskussion. Men vår utgångspunkt har varit att man ska använda den här överenskommelsen till att få i gång en ökad produktion.

För svenskt vidkommande innebär det att vi bygger väldigt mycket förnybart, vilket gör att det blir fler producenter. Det blir mer konkurrens. Som det ser ut nu ligger vi på ett överskott på 16 terawattimmar fram till 2015–2016. Så det som händer just nu är väldigt positivt.

När det gäller Medelhavsländerna diskuterar man hur man kan utnyttja solenergi från Sahara och överföringen av den. Jag vet inte om ni såg ett tv-program för inte så länge sedan som handlade om just det. Det är lite spännande att se hur vi utvecklar solenergin. Spanien, till exempel, är väldigt långt framme på det området. Här tror jag att vi ser en energikälla växa fram. Den kommer kanske tio år senare än vindkraften, men den kommer ändå.

När det gäller det här med en röst handlar det framför allt om de nya medlemsländerna gentemot Ryssland. Det är det som det syftar på.

Jag inser att vi har många röster i det här, men vi försöker att hålla fast vid den överenskommelse som vi har, därför att vi menar att det är den som bär. Sedan kommer man att konstla under resans gång i de här olika delarna. Men vi försöker hålla fast vid den delen.

Sedan måste vi förstå att det finns en oro för dem som ligger närmast Ryssland. Det handlar om deras beroende och allt möjligt. Men det ligger under ytan. Det är bara för att förklara.

När det gäller näringsutskottet hoppas jag verkligen att ni fördjupar den diskussionen. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi gör det, så att vi får en bra diskussion om vad som nu är på gång och vad det får för konsekvenser också för oss.

När det gäller energieffektivisering har det egentligen varit mitt mantra därför att jag menar att den sparade kilowattimmen är både den miljövänligaste och den mest effektiva. Och det finns så otroligt mycket mer att göra, inte bara i övriga Europa utan också här hemma. Där har Tomas Bruce precis presenterat sin utredning, så där kan vi göra mer.

Men det finns mycket att göra på europeisk nivå. Det jag försöker säga till de nya medlemsländerna är: Ni har energi. Använd den! Vi försöker också jobba praktiskt med dem för att överföra erfarenheter.

När det gäller transmissionsnätet finns det flaskhalsar. Men jag hoppas att Kent Persson har noterat att vi vid det senaste nordiska ministerrådsmötet tog ett beslut om att Svenska Kraftnät och liknande organ i de nordiska länderna nu ska samplanera utbyggnaden av transmissionsnäten. Det är faktiskt ett väldigt stort steg.

Det vi gör med det här är att vi också visar övriga EU hur en väl fungerande integrerad marknad på nordisk nivå kan funka. Vi hoppas att nästa steg kan bli Baltikum. Sedan kanske man kan gå ytterligare.

Men åtskillnaden är en viktig del. Där är det väl bara så att fransmännen har varit besvärliga, men tyskarna har varit ännu värre. Vi försöker att styra, och det finns en väldigt tydlig press på att man ska göra den här ägarskapsåtskillnaden. Men Rom byggdes inte på en dag, utan vi får ta små steg.

Vi är olika länder, och det ligger också i EU-samarbetet.

Anf.  50  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag har egentligen två frågor.

Det här är naturligtvis ett oerhört material att sätta sig in i. Jag sitter inte i näringsutskottet, är det väl bra att poängtera. Men jag tänker på det här med solidaritet, som är en av punkterna.

Solidariteten får ju inte innebära att något land smiter ifrån, så att säga, och inte bygger ut sin infrastruktur. Det är viktigt att alla länder faktiskt bidrar. Det är det som man ska trycka på, att det är det som är det solidariska.

Jag såg att det stod några punkter om oljedepåer och annat, men det handlar också om att man bygger ut sin egen infrastruktur och bygger ut möjligheter till förnybar energi.

Sedan saknar jag en del i det här. Det handlar om information. Jag tror att det är viktigt att man informerar både företag och enskilda konsumenter om man ska få en energieffektivisering. Jag tror att det är viktigt att man också tar med det när man gör ett så här stort program eller vad det kommer att bli i slutändan, att man har med informationsinsatser så att man faktiskt från början lär sig hur man bygger hus energieffektivt och hur man anlägger vägar, järnvägar etcetera. Men det handlar också om hur jag som individ, hur jag som konsument, faktiskt kan bidra till ett energieffektivare samhälle.

Anf.  51  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Om man verkligen menar allvar med det här med att Europa måste fjärma sig från eller ersätta kolkraften med andra miljövänliga energislag betyder distributionssystemet eller kablarna, helt enkelt, väldigt mycket.

Vi har olika förutsättningar, som vi har talat om här, när det gäller att åstadkomma detta, även inom Europa. Ministern nämnde solkraften till exempel. Vi har vågkraft som kommer rätt så snabbt, tror jag. Längs hela Atlantkusten finns det oändliga möjligheter att bygga ut anläggningar som tar till vara vågkraften och förmedlar den. Den kan sedan distribueras ut över Europa, till exempel. Och så har vi vår vattenkraft här i Norden.

Om vi nu ska bli av med alla kolkraftverk i centrala Europa tror jag att det här med ledningar och kablar är oerhört viktigt och att man får ett system där man kan handla med energin marknadsmässigt. Men det förutsätter att vi har goda förbindelser, så att säga, och kan distribuera energin över Europa.

Den här punkten är oerhört viktig, och där delar jag Kent Perssons uppfattning.

Sedan har vi nyligen haft en budgetdebatt och hanterat många av de här frågorna, bland annat energieffektiviseringen. Vi konstaterade väl att det här ligger väl i linje med regeringens planer på att hantera energieffektiviseringen i Sverige. Det är naturligtvis också en oerhört viktig del att vi icke slösar med den energi som är så kostbar och som måste koncentreras till de här förnybara källorna.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag vet att näringsministern kommer när riksdagen kallar. Det gjorde hon senast förra veckan. Men jag vet också att det väldigt snart är lite svårare för henne att stanna kvar.

Jag vill bara att ni ska veta det. Jag vet att näringsministern gör allt vad hon kan för att vara på många ställen samtidigt.

Jag vill också säga att jag kommer att förfara så att den här frågan är ny. Det händer inte något skarpt nu, utan det kommer att bli en informationspunkt för vår del. Jag kan bara uppmana näringsutskottets ledamöter att ta med frågan hem till sig också, när den börjar anta fast form.

Anf.  53  FREDRICK FEDERLEY (c):

Det är jättemånga viktiga frågor som vi börjar diskutera här. Men jag tror också att vi börjar röra oss på en detaljnivå som kanske varken lämpar sig för nämnden eller lämpar sig för Europeiska unionen.

Ibland känner vi väl en liten handfallenhet inför allt som vi vill göra. Då har vi en tendens att börja diskutera på den nivån, huruvida knappen ska vara rund eller fyrkantig på tv-apparaterna.

Eftersom det är en inledande diskussion då vi inte ska fatta några skarpa beslut – jag hoppas att flera av de diskussionspunkter som har varit uppe här inte blir föremål för skarpa europeiska beslut utan möjligtvis för riksdagen eller för det fria näringslivet efter konsumentpåtryckningar – vill jag ge mitt fulla stöd till regeringens här givna upplägg inför den fortsatta diskussionen.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag delar ministerns åsikter om hur viktigt det är med energieffektivitet och alla ansatser när det gäller förnybar energi. Men man måste också konstatera att nackdelen med det här dokumentet från kommissionen är att det baseras mycket på att det är kol, olja och kärnkraft som är basen för hela energitryggheten för lång tid framöver.

Det är egentligen det som vi måste försöka bryta på något sätt, och det är där som vi har invändningar från Miljöpartiet, eftersom vi, som alla säkert vet, inte gillar vare sig kärnkraft, kol eller olja och vill gå över till någonting nytt. Men jag förutsätter att vi tar den diskussionen längre fram, fru ordförande.

Anf.  55  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Ja, jag tror att det här är en diskussion som kanske ska ske fördjupat på andra ställen än just här, men det är en väldigt viktig diskussion, och det visar också att den här diskussionen pågår hos oss i råden.

När det gäller solidaritetsfrågan, Christina Axelsson, handlar det om att vi har sagt att ingen ska smita ifrån. Men vi måste göra både–och. Alla ska ta sitt ansvar, men det måste också finnas en solidaritet. Det har vi påpekat.

Jag håller med om informationsinsatserna. Där har Sverige beskrivit hur vi har jobbat med information hos oss för att nå det där. Det är också andra som tar till sig och jobbar med detta.

När det gäller Björn Hamilton föreslår man några projekt i fråga om de här transmissionsnäten. Det finns ett som heter North Sea offshore grid. Det är ett utpekat projekt för att kunna ta hand om offshore-vind i det här. Då pratar man om att några länder framöver kanske går samman för att bygga överföringskapacitet.

Det är bra. Det är kanske ingen som ensam säger att man bygger offshore, och det är lite dyrare än vind på land. Men om några länder går samman kan det fungera. Ni vet att vi har en diskussion med Baltikum om detta.

Det händer rätt mycket på det området. Jag delar meningen att om vi kan bygga för vindkraft där det är bäst, vågkraft där det är bäst och solenergi där det är bäst gör vi det bästa möjliga. Vi har kommit mycket närmare det i en europeisk diskussion än tidigare, vilket jag tycker är bra.

Till Ulf Holm när det gäller kol, olja och kärnkraft vill jag säga att det är fakta att det är på det sättet. Men det finns i de här delarna också med ambitioner om fossilfri energiproduktion 2050. Nu börjar det komma in lite grann om att man ska ha en tydligare vision om vart man är på väg.

Jag sitter på konkurrenskraftsrådet och diskuterar hur vi ska skapa en förändring i transportsektorn. Så det kommer in. Vi kan vara pådrivande i den delen, och ni kan hjälpa oss att hitta saker och ting som vi kan driva. Jag tror att det inte råder någon politisk oenighet i vårt land om de ambitionerna. Vi tackar bara om ni har goda råd och anvisningar i det.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den här punkten i dag. Vi får säkert anledning att återkomma när det skärper till sig.

Punkt 6 är en ren informationspunkt om internationella förbindelser. Underlag är utsänt.

Punkt 14 a är också ren information.

Vi tackar näringsministern och medarbetare så mycket för i dag och önskar lycka till på rådet.

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (yttre förbindelser)

Statsrådet Ewa Björling (WTO)

Kabinettssekreterare Frank Belfrage

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 och 11 november 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2008

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet Ewa Björling välkommen.

Punkt 5 på allmänna rådet, Utvidgning, fortsätter vi med snart.

Nu hoppar vi till yttre förbindelser, punkt 2. Där står det som vanligt eventuellt WTO. Men vakna läsare av utskick 2 noterade att där tillkom statsrådet Björling, och detta efter att det faktiskt kanske finns något nytt att säga i den frågan. Det är inte varje vecka och månad det finns det. Men det är därför statsrådet Björling är här. Vi börjar med henne. Sedan återgår vi till de Belfrageska punkterna i övrigt.

Anf.  58  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Fru ordförande! Till att börja med ska jag säga angående återrapportering från tidigare när WTO behandlats på Gaerc att vi har skickat rapporter den 19 september, även gällande den informella handelsministermiddagen.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Den är utsänd, och alla har fått den.

Anf.  60  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Bra. Som alla vet bröt förhandlingarna i Doharundan samman i slutet av juli 2008, efter nio dagars långa förhandlingar. Trots det finns det ett stort värde i de överenskommelser som faktiskt uppnåtts.

Stötestenen handlade om u-ländernas särskilda skyddsmekanism och jordbruksimport, så kallad SSM, där USA och Indien inte kunde enas. Indien krävde att skyddsmekanismen skulle kunna utlösas mycket lätt medan USA ville ha en striktare tillämpning.

Ända fram till det hade ministermötet gått långt över förväntan. WTO:s generaldirektör Pascal Lamy påpekade att man hade löst ungefär 80 procent av frågorna. Det var skälet till att man ville att förhandlingsresultaten skulle bevaras, så kallat frysas, och att förhandlingarna sedan skulle kunna återupptas.

Nu är läget sådant att processen har fått ny energi, inte minst tack vare det politiska trycket från G 20-mötet i Washington i mitten av november som pushade för ett modalitetsbeslut i förhandlingarna avseende jordbruk och industrivaror. Det är inte minst viktigt i ljuset av den finansiella krisen.

Nu talar mycket för att det blir en ny ministerkonferens i Genève. De datum som nämns är den 11–14 december, över Luciahelgen. Lamy har stöd för den ambitionen hos en väldigt stor krets medlemsländer som menar att en ministerkonferens, inte minst givet hur det globala läget ser ut, nu är politiskt oundviklig.

Det finns fortfarande några motståndare. Det är Argentina och Venezuela. USA har också ställt sig tveksamt till ministerkonferens före årsskiftet, men man säger att man vill komma till avslut i förhandlingarna om modaliteter för de två delarna jordbruk och industrivaror.

Ordföranden för de olika förhandlingsgrupperna förväntas cirkulera nya förhandlingstexter inom kort, kanske redan till helgen. Stora delar av det kommer att bygga på tidigare förhandlingsunderlag men också inkludera förslag till lösningar på utestående knäckfrågor.

De frågor som är centrala för att man nu ska kunna nå en uppgörelse och som Lamy också fokuserar på är sektorer inom industrivaruområdet, SSM och känsliga produkter på jordbruksområdet. I den senaste information som vi har från Genève säger man att man tycks vara väldigt nära en lösning på jordbrukssidan. Det är positivt. Den mest komplicerade frågan som återstår nu är i vilken utsträckning sektorer ska ingå i industrivaruförhandlingarna.

Man måste trots de positiva signalerna komma ihåg att de låsningar som fanns för de utestående knäckfrågorna i någon mån finns kvar. Varken USA eller Indien har flaggat för någon större optimism om att en uppgörelse ska vara möjlig. Man vill ändå göra ett försök.

Kommissionen kan vid Gaerc förväntas begära EU-medlemsstaternas stöd för att agera konstruktivt för att få avslut på de här modalitetsförhandlingarna vid kommande WTO-ministermöte. Kommissionens utgångspunkt är att det paket som låg på bordet i juli ska ligga fast och att bara utestående frågor ska förhandlas. Det kommer att vara väldigt viktigt för kommissionen att säkra det breda förhandlingsmandat som den fick i somras.

Från svensk sida stöder regeringen till fullo Lamy i hans ambitioner att komma till avslut avseende modaliteter i DDA före utgången av 2008. Som jag sade är det väldigt viktigt nu i världsekonomin och det globala systemet. Dessutom ser vi tendenser till ökad protektionism. Då är det här viktigare än någonsin.

Det var EU som initierade Doharundan. Jag tycker också att EU ska medverka till att den kan avslutas. Då är de här modalitetsbesluten ett väldigt viktigt steg på vägen. Ytterst handlar det om EU:s trovärdighet som en global aktör.

Jag utgår från att EU-nämnden och riksdagen står bakom detta, precis som tidigare.

En modalitetsuppgörelse måste naturligtvis bygga vidare på den betydande konvergens som rådde i juli kring väldigt många frågor. EU bör i sitt fortsatta arbete säkra att utfallet blir så ambitiöst som möjligt, inte minst avseende våra prioriterade frågor. Det handlar om förhandlingar avseende vissa sektorer på industrivaruområdet, för där har Sverige och EU viktiga ekonomiska intressen.

Tittar man på hur förhandlingsläget ser ut bland EU:s medlemsstater kan vi se att i diskussionen de senaste veckorna har de traditionellt defensiva medlemsstaterna uttalat att vid en ministerkonferens måste alla förhandlingsfrågor fortsatt vara öppna, det vill säga även de frågor som ligger på bordet och ingår i det så kallade julipaketet.

Man pekar som vanligt på risken med alltför långtgående flexibilitet från EU:s sida, inte minst vad gäller EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Man understryker att det här inte har gett tillräckligt mycket tillbaka från andra WTO-medlemmar, främst när det gäller industrivaror.

Flera av de defensiva medlemsstaterna pekar på att EU inte ska verka för en överenskommelse till varje pris. Frankrike har starka defensiva intressen i förhandlingarna och kan även som ordförande komma att agera på ett sätt som gynnar en mer defensiv linje. Ett sådant agerande skulle till exempel innebära krav på rådsslutsatser som kan minska kommissionens manöverutrymme.

De liberala medlemsstaterna som fullt ut stöder kommissionen menar precis som Sverige att utgångspunkten för förhandlingarna är det paket som redan ligger på bordet och att värdet av en överenskommelse i dagens globala läge är väldigt stort. Kommissionen har också bett Sverige särskilt att inta en ledande roll bland de liberala länderna. Vi är beredda att göra det, för kommissionen behöver all uppbackning den kan få för att kunna driva förhandlingarna och visa ledarskap i ett sådant här läge så att vi ska kunna nå en uppgörelse.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi har från nämndens håll följt frågan länge. Vid varje tidigare tillfälle har det funnits ett enigt stöd för regeringens upplägg i frihandelsvänlig riktning. Det gäller både ståndpunkter och upplägg. Nu handlar det rimligen också om förhandlingsupplägg, eftersom det onekligen är skarpt förhandlingsläge. Det är det vi förhåller oss till.

Anf.  62  HANS LINDE (v):

Fru ordförande! Jag har inte någon avsikt att meddela någon avvikande mening här. Jag skulle ändå vilja ta tillfället i akt och ställa en fråga till handelsministern.

Först får man väl säga att WTO brukar vara kraftigt cykliskt. Vartannat toppmöte havererar, och vartannat är framgångsrikt. I och med att det havererade i somras borde rimligen nästa vara framgångsrikt om man följer något slags trend i WTO:s arbete.

I sin föredragning beskrev handelsministern positionerna från en rad länder som Indien, USA, Venezuela, Argentina och så vidare. Ett problem tycker jag är att i de tidigare diskussionerna i WTO har det varit kraftigt begränsat vilka länder som funnits med vid förhandlingsbordet, vilka som har varit inkluderade.

Jag skulle vilja veta när det gäller de senaste diskussionerna hur pass breda och inkluderande de har varit. Vilka länder har de facto funnits med vid förhandlingsbordet, och vilka har varit exkluderade?

Anf.  63  BJÖRN HAMILTON (m):

Indien och USA är ju två av de stora aktörerna i de här förhandlingarna, har jag en känsla av. Bägge länderna har nya politiska lägen på gång, USA med sin nya president, och Indien står inför ett val i vår. Kongresspartiet som regerar i Indien har fått sina smällar, framför allt i terrordebatten. Jag undrar om man har funderat över om ett regimskifte i Indien eller hela valrörelsen skulle kunna påverka Indiens inställning och i vilken riktning det skulle gå i så fall.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag kan haka på frågan hur handelsministern bedömer tidshorisonten för EU:s agerande, eftersom vi står inför ett skifte mellan franskt och tjeckiskt ordförandeskap. Man kan inte säga så mycket om det tjeckiska ordförandeskapet än, men vi vet att de företräder en frihandelsvänlig linje, mycket mer än Frankrike. Finns det några taktiska hänsyn att ta här vad gäller hur bråttom vi har och hur snabba vi ska vara med EU-arbetet?

Anf.  65  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Fru ordförande! Jag börjar med Hans Linde. Låt oss hoppas och tro på de här cyklerna så att det blir positivt den här gången. Det låter som en väldigt bra teori.

De länder som har varit i detalj involverade är Brasilien, USA, Indien, Argentina, Sydafrika, Kina och Mexiko.

De här sitter ju vid förhandlingsbordet, och det är väldigt olika åsikter. Argentina, som är ett exempel, liksom Venezuela har ju framhållit att den här rundan är död, att det inte finns några utsikter om framgång. Enligt Brasilien känner sig Argentina väldigt exkluderat i processen, och man funderar då om det ska vara något slags specialbehandling för att blidka dem. Brasilien har ingen ny position i sak, vare sig i jordbruk eller NAMA, i förhållande till i juli. I juli hade Brasilien en ganska ångerfull ton vid sammanbrottet, men nu har man varit mer kritisk avseende jordbruk, SSM, känsliga produkter och så vidare. Anledningen till den här tuffa tonen är troligen, i alla fall enligt kommissionen, att man sannolikt har stora problem med Argentina och Mercosurarbetet och behöver pressa på ytterligare för att få någonting bra för att sälja vidare till Argentina. Angående sektorer på NAMA har Brasilien stött behovet av kompensation för u-länder.

När det gäller Björn Hamiltons fråga om Indien har man från deras sida, från den indiske handelsministern Kamal Nath, tydligt signalerat att man inte ser det angeläget att kalla samman till ett nytt ministermöte just nu. Säkert har de här attentaten haft effekter på regeringen och regeringens politik, och möjligtvis kommer också de val som väntar den 8 december, regionalval, att påverka.

Det är ändå svårt att sia om framtiden. Det är också lika svårt att säga – om jag vänder mig till fru ordförandens fråga också, för egentligen handlar alla era frågor om samma sak – om det är taktiskt bättre att vänta tills Tjeckien blir ordförande. Jag tror inte att man kan se det riktigt så, utan det gäller att handla när det finns möjlighet. Det är möjligt att det drivs på ett annat sätt när Tjeckien blir ordförande. Det är möjligt att det drivs på ett annat sätt om det drar ut så långt att det handlar om att Sverige är ordförande också.

Men fortfarande tror jag inte att man ska vänta om det finns en möjlighet till en öppning. I USA vet vi inte heller vad som händer den närmaste tiden. Vi vet fortfarande inte vilken handelspolitik som kommer att drivas. Även om en ny handelsminister nu är utsedd vet vi inte vilka förhandlingar man kommer att föra.

Ska vi hela tiden se till hänsyn – att det är val i det här landet, det är oroligheter i det landet, nu finns det mer protektionism, nu finns det en mer liberal inställning – tror jag att vi kan vänta väldigt länge innan vi hittar en samklang i det här. Ser man ändå att det är en majoritet som är för bör man driva på. Det är den positionen vi befinner oss i nu.

Om vi skulle komma till ett skarpt läge vad gäller modalitetsuppgörelse är det självklart att det då är väldigt viktigt att de liberala medlemsstaterna i EU verkligen är enade och får en tydlig majoritet. Det är ju lättare för EU att komma till gemensam slutsats så länge vi bara talar om ett starkt stöd för fortsatta förhandlingar. Det är betydligt svårare när vi kommer till ett riktigt skarpt läge, därför att det är då alla måste visa sitt rätta ansikte.

Jag vet inte om departementsrådet Teppo Tauriainen vill tillägga någonting om de övriga tredjeländerna.

Anf.  66  Departementsrådet TEPPO TAURIAINEN:

Möjligen den första frågan om ländernas deltagande i förhandlingarna.

Förhandlingarna sker i olika lager, om jag uttrycker mig så. Jag tror att WTO har lärt sig läxan, om vi går fem, sex år tillbaka i tiden, där just u-länderna kände sig exkluderade från de här förhandlingarna. Man har alltså hittat arbetsmetoder nu som jag tror är väldigt förankrande, alltså man säkerställer. I slutändan handlar det ändå om att för att det här ska kunna gå i mål måste hela medlemskretsen ställa sig bakom.

Vi har hela tiden arbetat för att säkerställa att u-länderna, också de fattigaste u-länderna, är med i den här processen på ett bra sätt, och vi har i alla fall inte fått återkoppling om att de skulle vara besvikna på det förfarande som nu gäller.

Anf.  67  MARIE WEIBULL KORNIAS (m):

Det är ändå väldigt positiva signaler som handelsministern ger uttryck för här. Det känns som om WTO:s medlemsländer, kanske i skenet av den rådande globala ekonomiska krisen, ser att det är skarpt läge nu. Kanske kan vi sätta en viss förhoppning till den nya handelskommissionären Ashton, som verkar vara väldigt determinerad att verkligen avsluta den här rundan.

I stundande juletider kanske man kan ha en from förhoppning att vi trots allt kan nå ett avslut. Jag önskar ministern lycka till om det blir läge för ett nytt möte.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag kan också förtydliga vad jag själv sade. Jag menade inte att vi ska vänta in tjeckerna för att bli av med fransmännen. Det var absolut inte poängen. Tvärtom, om vi ska ha momentum på gemenskapsnivå, är det väl också viktigt att passa på innan möjligtvis hela EU blir en lame duck till våren med skifte av parlament och kommission. Jag vill också understryka vikten av att hålla farten uppe när vi kan.

Anf.  69  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Jag kan väldigt kort bara berätta att jag också har haft mitt första möte i Bryssel med Baroness Cathy Ashton, den nya kommissionären. Jag har haft en bra diskussion med henne om olika frihandelsavtal. Det verkar vara en mycket kompetent person, så jag hyser gott hopp om hennes sätt att leda förhandlingarna. Hon är oerhört dedikerad att vi ska nå avslut i detta och även när det gäller EPA-avtal, som inte var dagens fråga.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Jag noterar att det dessutom är enhälligt.

Sedan får vi höras igen om det tar sig ännu skarpare uttryck framöver.

Vi tackar handelsministern för i dag och önskar verkligen lycka till.

Vi ska fortsätta med kabinettssekreteraren och de övriga frågorna om yttre förbindelser.

Närmast där backar vi tillbaka ett ögonblick på Gaercagendan till punkt 5, Utvidgningen, som behandlas på allmänna rådet men bereds av Utrikesdepartementet. Där finns det utkast till slutsatser inför toppmötet om utvidgning, ganska extensiva sådana. Vi beklagar alla att de än så länge bara finns på franska, men den utmärkte frankofonen, kabinettssekreteraren, kan säkert förklara detta på svenska.

Anf.  71  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Fru ordförande! Det allmänna läget i förberedelserna för både Europeiska rådet och utrikesministrarnas råd på måndag präglas av en viss förvirring, om jag uttrycker mig försiktigt. Nya texter och nya förändringar har haglat, och dessutom på ett väldigt sent stadium. Som fru ordföranden var inne på har dessutom inte texterna översatts. Våra medarbetare i Kusp och i Coreper har arbetat mer eller mindre dygnet runt, och stressnivån har ökat ganska ordentligt. Dessvärre kommer det också att prägla min föredragning lite, men jag ska försöka strukturera detta, som sagt var, ytterligt flytande läge inför de olika beslutssituationerna i Bryssel.

I fråga om Europeiska rådets slutsatser, för att backa bandet om jag utnyttjar ordförandens uttryck, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på paragraferna om det Östra partnerskapet.

Där är bakgrunden den att i takt med att vi har sett en viss emfas på Medelhavsfrågorna har vi även ett antal länder i Europeiska unionen – vi får inte glömma bort att vi också har ett östra grannskap. Det var ursprungligen tänkt att det skulle ske ett antal saker under det tyska ordförandeskapet vad gäller utvidgningen av den europeiska grannskapspolitiken. Det skulle ha blivit ett flaggskepp för tyskarna, och det blev det inte. De olika protektionistiska krafterna slog bakut, och långsamt ebbade kraften ut. Det som präglade unionens arbete var god retorik men mycket lite i form av konkreta relevanser.

I och med att Medelhavssamarbetet stärktes och vi sedan fick kriget i Georgien, fick plötsligt idén om att göra mer på det östra partnerskapet en extra skjuts. Allas insikt växte om betydelsen av att stärka de östra grannländernas ekonomiska oberoende, tillväxt, sysselsättning och samarbete med EU, helt enkelt projicera Europatanken också österut.

Vi hade tidigt i den här processen tillsammans med Polen lanserat begreppet det Östra partnerskapet, som nu fick en väldig skjuts under sommarveckorna och i början av september. När Europeiska rådet samlades den 1 september för att ta itu med Georgienkriget bad man kommissionen att påskynda sitt förberedelsearbete. Nu har då detta första steg tagits i och med att kommissionen levererade sitt budskap och sitt förslag om det Östra partnerskapet i förrgår, den 3 december.

Vi tycker att det är bra och ambitiöst. Det täcker en lucka som har funnits när det gäller samarbetet med de sex länderna. Vi talar om Moldavien, Georgien, Ukraina, Armenien, Azerbajdzjan och Vitryssland.

Om Vitryssland ska dock sägas att det finns en reservation inbyggd i texterna innebärande att samarbetet med Vitryssland naturligtvis blir avhängigt av de egna vitryska reformerna i riktning mot mer demokrati, mer respekt för mänskliga rättigheter, så att vi får en bättre värdegrund att samarbeta med.

Det som är mest konkret och som lyfts fram, och som ju har saknats tidigare i samarbetet med det östra grannskapet, befinner sig på tre områden. Det är handelslättnader, med siktet inställt på frihandelsavtal. Det är visumlättnader och olika möjligheter att verka för people to people-samverkan. Det är finansiell hjälp för olika projekt och program.

Det hela vill vi gärna se som ett integrationsprojekt, ett närmande mot EU. I en första vända blir det förmodligen fråga om, där så är möjligt, associeringsavtal med de länderna. De som ligger längst fram i kön är Ukraina. EU och Ukraina kom på toppmötesnivå för några veckor sedan överens om att sikta på ett associationsavtal som skulle kunna vara färdigt, om allt arbete görs och påskyndas, till hösten 2009, det vill säga under det svenska ordförandeskapet.

Huruvida detta är ett steg i riktning mot ett framtida EU-medlemskap eller inte lämnas därhän för närvarande. Där finns de två klassiska tankeskolorna som bryts inom EU. Vi tillhör dem som gärna vill se att det här kan vara ett steg i riktning mot ett framtida medlemskap, medan många andra menar att det är steget, det vill säga att det inte ska förutskickas eller prejudiceras huruvida dessa länder kvalificerar sig för medlemskap framöver.

Vad gäller det finansiella kanske jag ska avsluta med att nämna att en del färska additionella pengar och resurser har identifierats som då kommer att kanaliseras mot de här programmen. Kommissionen föreslår att man ska öka de årliga allokeringarna till de östra grannländerna från 450 till 785 miljoner euro fram till 2013. Det skulle totalt innebära en injektion med färska pengar på 350 miljoner euro. Sedan omgrupperar man och omprogrammerar man redan befintliga pengar som finns på det regionala kontot mot det östra grannskapet, 250 miljoner euro. Totalt skulle, med nya pengar och omprogrammerade pengar, 600 miljoner euro kunna kanaliseras mot olika projekt och program för det östra grannskapet.

Jag kanske också ska säga att idén är att sedan ha både ett bilateralt spår mot dem där man allteftersom deras reformarbete fortskrider kan utveckla samspelet, och ett multilateralt spår, där ett antal olika teman kommer att diskuteras i en multilateral krets – energisäkerhet, governance, rättssäkerhet, förenlighet med EU:s regelverk på det ekonomiska och sociala området etcetera.

Nu är idén, och det är vår förhoppning, att Europeiska rådet inte bara procedurmässigt ska ta till sig förslaget utan också i substans ge det någon form av politisk välsignelse så att vi får den politiska skjuts som vi tycker att projektet förtjänar. Därefter ska utrikesministerrådet och andra rådskonstellationer, eftersom det här är ett rätt brett program, uppmanas att bereda programmet så att det ska kunna antas i mars 2009 och sedan lanseras i samband med ett särskilt toppmöte som det tjeckiska ordförandeskapet har förhoppningar om att få arrangera, sannolikt i Prag någon gång våren 2009.

De övriga punkterna från Europeiska rådet, som rör försvar och säkerhet, skulle jag med fru ordförandens godkännande vilja ta i ett sammanhang när vi ändå ska ta upp ESFP-frågorna för Gaerc, för de hänger ihop. Då kan allting tas i ett sammanhang. Jag lämnar Europeiska rådet där och skulle kunna övergå till Gaerc.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till här och öppna för en eventuell diskussion om utvidgningsfrågan och det östliga partnerskapet om det är några ledamöter som önskar ordet med anledning av dessa punkter. Det gör nämligen jag.

I de franska utkasten står det bland annat att rådet gläder sig åt att det tjeckiska ordförandeskapet vill fira den femte utvidgningen under våren. Det låter ju kul. Jag blev bara nyfiken på vad det kan tänkas avse. Ska det innebära oväntat hög fart i Kroatienfrågan eller något annat nytt, eller är det ett allmänt konfirmerande av att utvidgningsarbetet fortsätter? Det är den ena frågan.

Den andra frågan är om kabinettssekreteraren kan kommentera skrivningarna om Turkiet ytterligare. Jag är amatör på franska och noterar bara att det skrivs å ena sidan att vi kämpar på och är för utvidgning, å andra sidan är det ganska många ”men” vad gäller just utvecklingen i Turkiet. Den är vi flera även här som är bekymrade över. Jag skulle vilja be kabinettssekreteraren förtydliga lite ytterligare och ge oss kabinettssekreterarens bedömning av det politiska läget de facto, givet läget i Tyskland och Frankrike.

Anf.  73  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag har också läst de franska slutsatserna på morgonkvisten och har frågor just när det gäller Turkiet. Precis som ordföranden säger är det både för och emot, men en sak som jag undrar lite grann över är ordvalet.

I punkt 8 noterar man med beklagande att Turkiet inte under det senaste året har uppfyllt en massa olika saker. Man tar upp mänskliga rättigheter och tortyr. Man tar upp respekten för minoriteter etcetera. Det här noterar man med beklagande så att säga.

När det sedan gäller PKK fördömer man, och det gör jag också. Jag fördömer absolut de attacker som PKK gör mot den turkiska befolkningen. Men jag fördömer också det svar som Turkiet ger. Man skriver här att man står helt och hållet bakom Turkiets kamp mot terrorismen, men sedan säger man att den ska föras med respekt för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och internationell rätt. Dessutom ska man se till att bevara fred och stabilitet i regionen.

Det är ju det som inte görs från turkisk sida. Det borde man också kritisera. De attackerar in på irakiskt territorium. De respekterar inte de mänskliga rättigheterna. Jag tycker att man någonstans ska ha en lite bättre avvägning av det stöd man ger Turkiet i de här frågorna därför att de inte beter sig som man kan förvänta sig. Självklart har de rätt att försvara sig mot angrepp, men det måste ändå ske inom vissa ramar.

När det sedan gäller kurdfrågan handlar det inte bara om att respektera minoriteter och olika religiösa grupperingar utan det handlar också om att erkänna att man har de här minoriteterna. Erdogan har ju vid flera tillfällen uttryckt att det enbart finns turkar i Turkiet. Jag menar att det är ungefär som om vi skulle säga att samerna inte finns i Sverige. Det är klart att de har turkiskt medborgarskap, men de är ändå kurder. Alla kurder känner sig ju inte representerade av PKK heller. Det finns ju demokratiska partier som är beredda att jobba inom Turkiets ram för bättre förhållanden i Kurdistan för kurder och för andra minoriteter.

Lite bättre skrivningar om relationen med minoriteterna och att det också handlar om att erkänna dem som folk, inte bara att man ska respektera att de finns. Lite bättre sådana skrivningar skulle jag gärna vilja att Sverige får med i texterna.

Anf.  74  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Anledningen till att jag inte tog upp utvidgningen var att det kommer under Gaerc, men jag kan kommentera det nu. Då kan jag kanske börja med att säga att det finns en stämning i Coreper som vi bejakar, att kanske undvika en diskussion om utvidgningen i Europeiska rådet. Den diskussionen ska äga rum mellan utrikesministrarna, och de slutsatser som då antas – det är de som du just kommenterade, jag ska strax återkomma till dem – blir sedan möjligen föremål för en notering i Europeiska rådet. Men diskussionen om utvidgningen kommer i substans att äga rum i utrikesministerkretsen. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

I den text som nu diskuteras, som ännu inte är färdig men som utrikesministrarna kommer att ha framför sig, finns det dels en allmän inledning som framför allt tar fasta på kommissionens rapport och den vägkarta som har lagts fram, dels de avrapporteringar över gjorda framsteg som kommissionen har rapporterat om. Sedan har man strålkastarljuset på de två kandidatländerna Turkiet och Kroatien.

Om jag börjar med Kroatien kan jag säga att en indikativ färdplan har lagts fram som innebär att, som kommissionen uttrycker saken väldigt försiktigt, Kroatien kan befinna sig i slutskedet av sina förhandlingar hösten 2009. Det är en nedgradering av ordvalet därför att Kroatien har sackat efter i sitt arbete i utvidgningsspåret. Det fattas en hel del, inte minst när det gäller reformer av rättsapparaten, den administrativa kapaciteten när det gäller privatiseringen av vissa statliga sektorer, bland annat på varvssidan, vissa skattefrågor och även när det gäller bekämpning av korruption.

Som grädde på moset har nu också kommit att FN-åklagaren Brammertz, Icty-domstolens chef, som ju har att bevaka hur samspelet är mellan Balkanländerna, pekat finger åt Kroatien, framför allt när det gäller att hitta ett antal dokument som skulle behöva lämnas över till Haagdomstolen, bland annat i samband med rättsprocessen mot förre generalen Gotovina. Där har uppenbarligen, menar Brammertz, de kroatiska myndigheterna släpat fötterna efter sig. De har obstruerat och inte lämnat material. Det samarbete som man vill ha har inte riktigt funnits, och det pekas det nu finger åt. Det innebär naturligtvis också en extra skugga på det kroatiska förhandlingsarbetet.

Premiärminister Sanader var i Stockholm alldeles nyligen. Jag tror att han är väl medveten om och att hans regering blir mer och mer medveten om att ska de klara av målet att bli färdiga till hösten 2009, i vår regi – vi kommer att göra vad vi kan för att hjälpa till i den processen – krävs det att man verkligen nu tar tag i den hemläxa som fortfarande ligger framför de kroatiska myndigheterna.

När det sedan kommer till Turkiet har diskussionen handlat om ett antal moment. Bland annat har vi från svensk sida drivit att vi vill att termen ”anslutning” ska finnas med i texterna. Det tycker vi är befogat, inte minst därför att vi tillsammans med Frankrike och Tjeckien i vårt trioprogram haft det som målsättning. När vi nu så att säga sätter upp ett antal krav mot Turkiet tycker vi att vi också ska vara tydliga när det gäller målet.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vidare finns det här momentet som du också tog upp, vilka de krav är som vi ställer på Turkiet. Då beklagar utrikesministrarna, i varje fall i det textutkast som vi nu diskuterar, att det har gått rätt trögt med reformarbetet. En del har gjorts, bland annat när det gäller den kända artikel 301 som handlar om yttrandefrihet och möjligheterna att inte ha någon form av kulturell diskriminering och språkdiskriminering mot kurderna. Det är ett viktigt steg men inte det fulla steget ännu.

Sedan finns de moment som lyfts fram där Turkiet fortfarande måste göra en hel del. Budskapet från rådet till Turkiet kommer alltså att vara: Ska takten och rytmen i förhandlingsarbetet kunna upprätthållas måste reformarbetet fortsätta.

Sedan är det i akt och mening så att vi kommer att kunna fortsätta att öppna ett antal kapitel. Några kommer att öppnas i höst, flera under det tjeckiska ordförandeskapet. Därefter ser vi också hur långt vi kan komma i fråga om kapitel när det gäller det svenska ordförandeskapet.>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<.

Antalet öppningsbara kapitel krymper nu. Ett antal har öppnats. De som är kvar är ganska tekniskt komplicerade. Vi har från svensk sida särskilt uppmanat Turkiet att börja arbeta på de kapitel som vi ska försöka öppna under vårt ordförandeskap nästa höst. Ett år går fort.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Förlåt min okunnighet, men vad är neuralgiska kapitel?

Anf.  76  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Det är de kapitel som är absolut nödvändiga för ett medlemskap. De övriga kapitlen ska man ha ändå, oavsett om vi talar om ett partnerskap eller ett medlemskap. Det är sådana kapitel som det institutionella. Det är monetära unionen. Jordbruket var redan fruset i övrigt. Det finns fem som är absolut centrala för att man ska kunna bli medlem. De andra måste man ha ändå. Utrikesförbindelser också, viskar Lars Wahlund.

Den sista frågan som ställdes gällde spänningarna i södra Turkiet i förhållande till de angrepp som har skett från PKK. Där har läget varit ungefär det att vi har haft ett antal PKK-angrepp med mycket blodspillan som har fördömts från det internationella samfundets sida. Sedan har Turkiet med jämna mellanrum försvarat sig mot detta. Jag tror att vi hade det uppe i något Gaercsammanhang. Det har också uppmärksammats att vi egentligen talar om FN-stadgans artikel 50, rätt till självförsvar när man blir angripen. Det vi var oroliga för – det hotet finns inte längre, det talade vi om för ett halvår eller ett år sedan – var att Turkiet hade funderingar på att göra en regelrätt, jag höll på att säga invasion men det kanske är fel term, men ett insteg på irakiskt territorium.

Nu är det här en fråga som diskuteras mycket mellan de irakiska och de turkiska myndigheterna därför att Irak heller inte har någon anledning att välkomna den ökade spänningen. Tvärtom försöker man tillsammans med turkarna se om man kan dämpa detta. Vi talar naturligtvis om olika former av terrorismföreteelser som det internationella samfundet har all anledning att ta avstånd från.

Fru ordföranden ställde en fråga om högtidlighållandet av den femte utvidgningen. Vi vet inte riktigt vad tjeckerna har i tankarna, men eftersom de själva kom med i utvidgningen 2004 vill de markera detta på något sätt. Någon form av högtidlighållande kommer vi säkert att se. Det tjeckiska ordförandeskapet ska få återkomma om detta.

Anf.  77  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag funderar ändå över formuleringen. Stöder vi Turkiet helhjärtat i kampen mot terrorismen, att vi står helt och hållet bakom det turkiska folket? Står vi inte också bakom det kurdiska folkets rätt till att leva i fred och säkerhet? Det finns en anledning till att PKK finns. Man kan inte vinna striden med militära medel utan man måste hitta andra lösningar. Lösningar går att få genom att respektera och erkänna folken. Jag skulle vilja att man för fram frågan mer och betonar vikten av att komma till en lösning i den kurdiska frågan med hjälp av fredliga medel. Så länge den turkiska militären och Turkiet beter sig som de gör i Kurdistan, både innanför och utanför gränsen, kommer PKK att finnas kvar.

Anf.  78  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Det finns ett moment som inte lyfts fram här som jag vill gärna poängtera, nämligen att den nya turkiska AKP-regeringen ledd av Erdogan har ju vinnlagt sig alldeles särskilt om kurdiska väljare. Man har ägnat en stor del av sin valkampanj åt de områdena. Det har visat sig att en lång rad kurder röstar nu på AKP.

I den politiska analysen har man börjat misstänka att det från PKK:s sida finns en oro över AKP:s framgångar. Det är precis som du är inne på, nämligen att på fredlig väg, med dialog, integration, närma sig den kurdiska delen. Då skulle plötsligt PKK lite förlora sin grogrund och den jordmån där de opererar. AKP börjar bli alltmer populärt i sydöstra Turkiet och bland kurder i Turkiet. Turkiet betraktar dem inte som olika medborgare utan alla är turkiska medborgare, och de använder termen sydöstra Turkiet.

I Europeiska rådets slutsatser finns en betoning av nödvändigheten att öka den ekonomiska och sociala satsningen på sydöstra Turkiet.

Man ska uppmärksamma regeringens arbete på att göra precis det du efterlyser. Det har naturligtvis lett till någon form av oro hos PKK-sidan över att deras jordmån försvinner. De har velat skapa ökad spänning.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då var vi färdiga med utvidgningspunkten. Därmed har vi igen berört yttre förbindelser- och östliga partnerskapet-punkten i slutsatsutkastet.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkten 5.

Vi går vidare till de yttre förbindelserna. Punkten 2 om WTO–Doha är redan berörd.

Punkten 3 gäller västra Balkan. Flera av de kommande frågorna berörs i toppmötesslutsatser. Det står kabinettssekreteraren fritt att dra in dem i diskussionerna precis så mycket eller lite som han vill. Slutsatsutkast på franska finns i den blå mappen. Frågan behandlades i EU-nämnden senast den 7 november då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  80  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

I det här fallet kommer med största sannolikhet västra Balkan inte upp i Europeiska rådet. Nu finns sedan i morse den engelska versionen av slutsatserna för Gaerc.

I rådsslutsatserna kommenterar man i två delar utvecklingen på västra Balkan, dels för hela regionen, dels för varje enskilt land. Slutsatserna bygger på de bedömningar som kommissionen har gjort i sina översynsrapporter, och de kommenterar utvecklingen i respektive land under det senaste året med gjorda framsteg, områden där ytterligare ansträngningar är nödvändiga samt en framåtblick för kommande år. Tonläget och färdriktningen är alldeles tydliga. Det har vi talat om ett antal gånger i nämnden när västra Balkan har varit uppe. Det är EU-perspektivet. Det är ett närmande till EU. Det finns en bred insikt om att det är det ljuset i slutet av tunneln som gör det möjligt att arbeta för fred, säkerhet och stabilitet på västra Balkan. Alla vill kvalificera sig till ett EU-närmande och till ett slutligt EU-medlemskap. På det sättet har det visat sig att Europatanken är en stor framgångsfaktor och fredsfaktor i arbetet på västra Balkan.

Slutsatserna är distribuerade. Låt mig fästa uppmärksamheten på några saker land för land.

När det gäller Bosnien har diskussionen framför allt gällt hur man ska skriva och formulera det förhållandet att internationella samfundets representant gradvis ska avvecklas som ett led i normaliseringen i Bosnien. Vi är inte riktigt där. Det återstår fortfarande en hel del att göra. Vad vi har varit angelägna om, och fått gehör för, är att frikoppla detta från EU-närmandet. Ett EU-närmande kan ske parallellt med att de olika villkoren för avvecklingen av den höge representantens struktur genomförs.

Vad gäller Makedonien har diskussionen inte oväntat kretsat runt något som egentligen inte har med EU-närmandet att göra men som Grekland har velat göra till ett moment, nämligen namnfrågan. Vad ska Makedonien kallas och hur ska dess statsinsignier se ut? Vi hör att vissa framsteg kanske kan göras, men jag tror att den frågan ligger på is tills de förestående valen har ägt rum. Vi har försökt att göra så mycket vi kan för att luckra upp texterna och säga att den frågan är en bilateral fråga som ska behandlas i bilaterala kanaler snarare än belasta Makedoniens närmande till EU, som sker i ett annat spår.

Vad gäller Kosovo har diskussionen varit grannlaga. EU-kretsen är splittrad vad gäller erkännandet av Kosovo. Alla EU-stater har inte erkänt Kosovo som en självständig stat, och därför har formuleringarna måst vara grannlaga och hålla sig till den anda som återspeglas i FN:s resolution 1244.

Ett nytt moment som vi har varit med om att bejaka är att det ska göras en studie om de ekonomiska och sociala förutsättningarna för utvecklingen i Kosovo och Kosovos EU-närmande. Vi har också verkat för att Kosovo ska kunna delta i olika former av regionalt samarbete som nu sker på Balkan och som är en av framgångsfaktorerna bakom normaliseringstrenden på Balkan.

Det kommer inte att diskuteras men det kommer att färga diskussionen om Balkan, nämligen att vi har att förvänta oss fyra nya medlemskapsansökningar vad det lider. Inte före Europeiska rådet och kanske inte ens i december men snart efter årsskiftet har vi att räkna med att Serbien, Montenegro, Albanien och Bosnien kommer att lämna in ansökningar om medlemskap. Då kommer naturligtvis en diskussion, som vi hade helst velat se som en teknisk diskussion, att bryta ut, nämligen det klassiska att när en ansökan kommer in ska rådet i praktiken med vändande post skicka över den till kommissionen för ett yttrande, en så kallad avis. Nu kommer processen – befarar vi därför att några medlemsstater redan har aviserat detta – att i någon mån politiseras. Vissa länder menar att det är först när Lissabonfördraget är på plats och ratificerat som man seriöst kan ta itu med nya medlemskapsansökningar. Till dess borde ansökningarna förbli vilande och bordlagda på rådets bord och alls inte skickas över för beredning och yttrande i kommissionen. Vi får återkomma om den frågan. Jag bara nämner den därför att det blir nästa problemställning när det gäller västra Balkan.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Låt mig ställa en följdfråga om det sista. Innebär det att kabinettssekreteraren ser samma risk för utvidgningsmotstånd vad gäller länderna på västra Balkan som övrig utvidgning? Här finns ändå toppmötesbeslut på att den gruppen av länder ska gå vidare.

Anf.  82  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Självklart. Jag tror att det finns en bred insikt om att det är just medlemskapsperspektivet som håller upp fredsarbetet och normaliseringsarbetet. Samtidigt kommer det lite i kläm med de krafter i rådet som är utvidgningströtta, för att använda ett känt uttryck i Bryssel. Det finns lite av ett dilemma.

Ingen vill riktigt tala ur skägget utan det blir olika former av indirekta obstruktionsmanövrer för att lite försena takten. Vi menar att vi på den punkten ska tala klarspråk och driva detta på ett klassiskt sätt, det vill säga över till kommissionen för yttrande.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 4 angående Pakistan. Det känns nästan lite löjligt att säga det men det är min skyldighet, nämligen att frågan var i nämnden den 25 april då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt i läget som det såg ut då. Det är naturligtvis därför det känns lite löjligt att referera till det eftersom vi alla är bekanta med att situationen har förändrats. Här föreligger utkast till slutsatser på engelska i den blå mappen. Frågan om Indien berördes tidigare och hänger nog fortfarande i luften – om det förutses en diskussion även om Indien på Gaerc med anledning av de senaste händelserna.

Anf.  84  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jag börjar med den sista frågan först.

Indienfrågan har landat i den bemärkelsen att det finns en text och den är överenskommen. Den kommer att ligga på ministrarnas bord som en A-punkt. Indientexten och Pakistantexten, som är nästan färdig, ska ses ihop. Det är mycket möjligt att Pakistanslutsatserna också blir en A-punkt. Vi kan räkna med att det ska ske under dagen. Det är samma anda i båda papperen, nämligen att uppmana och anmoda till samarbete mellan Indien och Pakistan. Vi kan ana att de krafter som har drivit på Mumbaiattentatet har haft som tanke och mål att försöka öka spänningen mellan Indien och Pakistan. Det för sedan vidare till de regionala oroligheterna med kopplingar till situationen i Afghanistan.

Hela slutsatstexten för Indien och Pakistan går ut på att välkomna samarbetet, uppmana till mer och driva det gemensamma framför sig snarare än att försöka bidra till någon form av splittring.

I rådsslutsatserna välkomnas därför konsolideringen av demokratin i Pakistan. Slutsatserna understryker vikten av att förbättra relationerna mellan Pakistan, Afghanistan och Indien inklusive att ge dem incitament för att stärka regional integration. EU framhåller sitt stöd för Pakistans ansträngningar att öka insatserna för att bekämpa terrorism och extremism. Slutsatserna understryker också EU:s engagemang för en stärkt politisk dialog med Pakistan. Här kommer kanske det nya som har varit föremål för mycket diskussion, inklusive på högsta nivå. Det har nämligen funnits en diskussion om det ska bli ett toppmöte EU–Pakistan eller inte. Det skulle i så fall äga rum under 2009. Men allas våra scheman är välfyllda. Det har därför lämnats i en mer allmän skrivning; stärkt politisk dialog inklusive på högsta nivå utan att definiera hur det ska bli.

En EU-ministertrojka på utrikesministernivå ska dock besöka Pakistan rätt snart efter årsskiftet.

Sedan finns det en diskussion om att främja handelsrelationerna. Pakistan hade egentligen velat ha ett frihandelsavtal mellan EU och Pakistan. Kommissionen menar att det är kanske en för tidigt väckt fråga, inte helt realistiskt. Nu står det i stället i slutsatserna att vi ska främja och förstärka handelsrelationerna, och så lämnas frågan om ett frihandelsavtal därhän tills vidare.

Det finns en relativt nybildad vängrupp för Pakistan. Det finns sådana för andra länder också. EU framhåller sitt engagemang för detta forum.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Uttalandet om Mumbai ligger sist i den blå mappen och kommer att behandlas när vi klubbar A-punktslistan.

Anf.  86  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Rådsslutsatserna handlar väldigt mycket om att öka dialogen mellan EU och Pakistan, vilket jag tycker är väldigt bra. Sedan är det klart att de senaste händelserna påverkar situationen väldigt mycket där. Nu visar det sig att Indien säger sig ha bevis på att det är Pakistans underrättelsetjänst som ligger bakom attentatet. Det är klart att det kommer att öka spänningen mellan länderna, och då är det viktigt att EU kan agera som medlare mellan de två länderna.

Jag såg inte det senaste papperet, och det kanske var på franska som jag tyvärr inte kan. Men hur kommer de rådsslutsatserna att se ut? Jag tyckte inte att jag förstod vad kabinettssekreteraren sade om tydliga slutsatser när det gäller EU–Indien. Det kanske skulle komma sådana även där. Men lite mer klargörande hur EU agerar när det gäller den ökade spänningen mellan Indien och Pakistan.

Sedan skulle jag vilja säga att det jag saknade lite i rådsslutsatserna var den situation som finns vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan och som är väldigt svår. Där tror jag att kanske särskilda insatser behöver göras, för oftast är det där som det gror extremism. Vi vet att under svåra förhållanden ökar riskerna så klart. Det fanns inte riktigt heller med i slutsatserna.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Det indiska papperet som utgår från attackerna i Mumbai finns både på engelska och på franska. Det ligger allra längst bak i mappen.

Anf.  88  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Vad gäller EU:s roll har EU en relation både med Indien och med Pakistan. Som en röd tråd genom både Indienkonklusionerna och Pakistankonklusionerna går samarbete och samspel och där EU implicit ser sig som en dialogpartner. Därav också idén om den EU-trojka som ska resa över efter årsskiftet för att bidra till att tona ned motsättningarna. Det är en viktig poäng med kopplingarna och utsikterna mot Afghanistan.

Vi anar att de som har gjort det där kanske just haft som tanke att genom att öka spänningen mellan Indien och Pakistan kommer man att låsa pakistanska försvarsmakten framför allt längs den indiska gränsen, medan en avspänning hade kunnat leda till att Pakistan mer hade vänt sig mot att försöka kontrollera de otillgängliga gränstrakterna mot Afghanistan. Man anar avsikten bakom de här dåden.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det som är positivt och det som vi ska ta fasta på är den pakistanske presidenten och de pakistanska myndigheterna och att den pakistanske utrikesministern som var i Delhi just när det skedde valde att stanna kvar ett antal dagar för att markera sin solidaritet och tillgänglighet för diskussioner. Det är den andan som vi och EU ska ta fasta på.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Dagens diskussion i den frågan är färdig, den återkommer säkert. Men för dagen finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5, Mellanöstern. Den frågan har varit här förut, senast den 13 juni då vi informerades. Nu förväntas diskussion och beslut. Utkast till slutsatser på franska finns i den blå mappen.

Anf.  90  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Kanske först några kommentarer om inramningen, som i hög grad naturligtvis präglas av osäkerhet och frågetecken. Låt mig peka på några.

Vi har ett förestående val i Israel den 10 februari. Vi har ett transitionsläge i USA, en viktig part i Mellanösternkonflikten. Vi har osäkerhet om mandatet för presidenten Abbas som går ut den 8 januari. Där är det högst oklart om palestinierna kommer att gå mot en valsituation eller om presidenten Abbas på något sätt ska fortsätta på basis av det mandat han redan har. Det är oklart.

Sedan har vi en Annapolisprocess som har gått i stå i formell mening men där vi förstår att diskussionerna ändå fortsätter bakom lyckta dörrar ända in i det sista mellan den utgående israeliska administrationen, premiärminister Olmert, och den palestinska Fatahledningen, presidenten Abbas. Där finns en diskussion om huruvida detta ska utmynna i någon form av deklaration innan Olmertadministrationen lämnar eller inte – oklart.

Sedan har vi ett Syrien–Israel-spår som har en hel del lovande förtecken. Det är Turkiet som har tagit initiativet, det är Turkiet som medlar fyra omgångar. Indirekta samtal har ägt rum, och vi hör att det nu finns utsikter att detta skulle kunna övergå till direkta samtal. Parterna har utifrån olika infallsvinklar visat ett intresse för att gå vidare mot ett fredsavtal mellan Syrien och Israel.

Sedan har vi samtal i egyptisk regi mellan Hamas och Fatah utifrån insikten att ska det bli någon tvåstatslösning med Palestina som lever sida vid sida med Israel krävs naturligtvis att det finns en normalisering och en försoning mellan de två palestinska rörelserna Hamas och Fatah. Där går det väldigt trögt såvitt vi förstår i det egyptiska spåret.

Vi har en förfärlig situation på Gaza, upp och ned när det gäller livsmedelsförsörjning, energiförsörjningen, olika former av spänningar och angrepp, samtidigt som kassamraketerna tid efter annan fortsätter att komma över mot Israel. Det gör att det eldupphör som sägs råda bryts med jämna mellanrum.

Slutligen har vi en diskussion, och jag ska återkomma till den, beträffande hur EU ska stärka sina förbindelser med alla länderna i det södra grannskapet. Där har Frankrike särskilt lagt fram idéer om hur man ska uppgradera förhållandet EU–Israel. Jag ska strax återkomma om detta.

Det är förtecknen, och därav svårigheten att komma fram till enade slutsatser. Diskussion pågår fortfarande. Jag är inte i stånd att exakt säga var vi till slut kommer att landa. Men det vi ser som huvudingrediens i det papper som har distribuerats till nämnden – där har jag bara den franska versionen – är klassiska skrivningar om uppmaning att gå vidare i Annapolisspåret, oro och bekymmer för den fortsatta bosättningspolitiken, bekymmer inför den humanitära situationen i Gaza, stöd till de egyptiska medlingsansträngningarna under beaktande av kvartettens villkor och regelverk. Slutligen finns det diskussioner om hur – det är för oss känd mark naturligtvis – en slutlig lösning måste se ut globalt, det vill säga att alla de olika arabiska frontavsnitten måste finnas med. Det måste finnas ett stöd i regionen utifrån det arabiska fredsinitiativet.

Denna diskussion är rätt flytande, och jag tror inte att vi kommer att se förrän mot slutet av dagen eller kanske under helgen hur den text till slut ser ut som utrikesministrarna kommer att ha på sitt bord.

Sedan finns det en till text som handlar om det södra grannskapet. Där går man igenom land för land hur relationerna med EU är och vilka moment man kan tänka sig i form av förstärkta strukturer och förstärkt och intensifierad dialog. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  91  HANS LINDE (v):

Fru ordförande! Om jag har förstått det rätt berör punkt 5 egentligen två olika rådsslutsatser, dels fredsprocessen i Mellanöstern, dels frågan om Medelhavsunionen där både Israel och också länderna i Maghreb i Nordafrika ligger, vilket kabinettssekreteraren inte berörde. Jag skulle vilja börja i den änden.

Anf.  92  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jo, det är precis vad jag sade.

Anf.  93  HANS LINDE (v):

Inte länderna i Nordafrika.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Det är de södra grannarna. Det är gruppen från Maghrebområdet med mera. Det ligger före fredsprocesspapperen.

Anf.  95  HANS LINDE (v):

Jag har hittat dem. Tyvärr är de bara på franska. Det spelar inte så stor roll om man hittar dem eller inte, man förstår ändå inte vad det står. Jag har försökt utläsa med min knaggliga skolfranska om vad som skrivs om Marocko här. Det har pågått en diskussion mellan EU och Marocko inom ramen för associeringsrådet om en uppgraderad status för Marocko, advanced status på engelska.

Där skulle jag vilja veta rent konkret var man befinner sig i processen. Är de diskussionerna slutförda, eller är man fortfarande mitt uppe i en sådan process? Även om jag inte förstår stycket om Marocko kan jag i alla fall läsa ut så mycket att man inte nämner vare sig mänskliga rättigheter eller konflikten i Västsahara. Nu undrar jag lite om Sverige kommer att lyfta upp de frågorna.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Det står: Bra utveckling i alla dimensioner och på alla nivåer.

Men det kan onekligen tolkas ganska generellt.

Anf.  97  HANS LINDE (v):

Jag ber om ursäkt för oklarheten här. Jag var inte medveten om att man var tvungen att ha examen i franska för att kunna sitta i EU-nämnden och förstå underlagen. Men det skulle i alla fall vara bra att få veta om Sverige kommer att driva och lyfta upp frågan om mänskliga rättigheter och situationen i Västsahara i det här sammanhanget. Just när det gäller Marocko har vi sett en kraftig försämring av situationen för mänskliga rättigheter bara de senaste månaderna. Det finns en lång rad exempel på hur man har attackerat framför allt västsaharier i Västsahara men också västsaharier som finns i Marocko. Det har varit en rad trakasserier, försvinnanden, utomrättsliga arresteringar och så vidare. Det här skulle vara ett läge att lyfta upp den frågan.

När det gäller frågan om Israel och just de uppgraderade handelsförbindelserna har jag svårt att utläsa vad kabinettssekreteraren menade att den svenska positionen är. Jag tycker att det var ganska så oklart hur Sverige ställer sig till fortsatta diskussioner om en uppgradering av handelsförbindelserna med Israel. EU-parlamentet däremot antog ett uttalande för två dagar sedan. Där var det väldigt tydligt att man sade nej till förhandlingar med Israel om en uppgradering av handelsförbindelserna så länge man inte såg tydliga förbättringar på marken.

Jag skulle vilja ha ett förtydligande om vad Sveriges position är när det gäller de här handelsförbindelserna med Israel och om man hörsammar det tydliga uttalande som EU-parlamentet gjorde tidigare i veckan.

Anf.  98  FREDRICK FEDERLEY (c):

Jag har två frågor. Den ena är av teknisk karaktär. Hur diskuterar man på Coreper den framtida statusen för Jerusalem, som jag upplever som den stora knäckfrågan? Jag tror att ett tillbakadragande från Västbanken under reglerade och välskötta former kan vara en relativt enkel process. Kan man sedan få de interna palestinska förhållandena att bli sådana att man får styrfart på den palestinska myndigheten bör man också kunna få fungerande kommunikationer och handelsutbyte med Israel vad gäller Gaza så att människor åter kan få elektricitet och så vidare.

Men den stora knäckpunkten, där ingen verkar veta vart man ska ta vägen, gäller Jerusalems status framöver. Det är inte bara israeler som gör anspråk på det utan en hel värld som av religiösa skäl sätter sin tilltro till detta och vill ha ett inflytande här eller åtminstone ha tillträde till den heliga staden.

Jag vill också ge mitt stöd till allt vad ekonomiskt samarbete och handelsavtal med både Israel och den palestinska myndigheten heter. Det är min fullkomliga övertygelse att det aldrig lönar sig att minska möjligheten till ekonomisk framgång i någon av dessa delar. Det kommer inte att stärka fredsprocessen på något sätt. Snarast måste man hitta ett sätt att öka handelsutbytet med båda parterna.

Jag tror dels att levnadsstandarden blir bättre genom ökad handel, dels att det med bättre levnadsstandard och ökade ekonomiska möjligheter finns mindre anledning att ta till vapen eller bedriva terroraktiviteter. Jag tror också att två vänner som inser att de tjänar på att handla med varandra har större möjligheter att nå en lösning vid fredsbordet.

Anf.  99  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Några av mina frågor liknar dem som Hans Linde ställde till kabinettssekreteraren. Det ena handlar om associationsavtalet med Marocko. Kommer Sverige att lyfta fram frågan om Västsahara och ockupationen eller brott mot mänskliga rättigheter mot västsaharier, som äger rum i ganska stor omfattning?

Det andra gäller uppgraderingen av handelsavtalet med Israel. Vilken är Sveriges ståndpunkt där? Det är klart att det är en balansgång, precis som kabinettssekreteraren nämnde. När man diskuterar Annapolisprocessen och sätter press på Israel samtidigt som man uppgraderar Israels handelsavtal är det ju inte riktigt klart vilka signaler man sänder. Vilken är Sveriges hållning i den frågan?

När det gäller rådsslutsatserna känner jag att jag ser fram emot det tjeckiska ordförandeskapet av många anledningar, framför allt för att man kanske kan lösa förhandlingarna. Jag kan inte heller franska, men kabinettssekreteraren sade att det var klassiska skrivningar. Det handlar om att ge stöd till Annapolisprocessen. Det är klart att den ligger lite vilande nu.

Sedan är man bekymrad över bosättningarna, som vi har sett tidigare. Man är bekymrad över att det byggs en mur på ockuperad mark. Man är bekymrad över den humanitära situationen i Gaza, men man fördömer raketskjutningar. När det gäller Israel säger man att man är bekymrad, men när det gäller den palestinska sidan fördömer man. Är det samma sak här, i de rådsslutsatser som vi nu ser? Eller kan man försöka förskjuta det hela lite och faktiskt fördöma båda sidor?

Anf.  100  BODIL CEBALLOS (mp):

I den korta sammanfattningen står det att rådsslutsatserna om de södra ENP-länderna fokuserar på relationen med Marocko och Israel, men sedan är det bara ett pyttelitet stycke om Marocko. Precis som Hans Linde sade står det ingenting om mänskliga rättigheter, inte ens i den där lilla meningen. Den handlar om att vårt partnerskap ska täcka alla dimensioner och alla nivåer. Där finns inte mänskliga rättigheter med.

Nu fick vi en föredragning i utrikesutskottet i går. Där förstod jag att den svenska linjen vad gäller Västsahara är densamma som den alltid har varit. Jag skulle ju vilja att vi trycker på mer för att få en lösning på frågan om västsahariernas rätt till självbestämmande. Vi ska inte vara passiva i den frågan utan driva på mer. Det har gått väldigt många år, och vi måste hitta en lösning. De kan inte ha det som det är nu i alla fall.

Anf.  101  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Jag kan börja med Marocko och Västsahara och ta de frågorna i ett sammanhang.

Ja, om Marocko står det väldigt lite. Det är inte särskilt utvecklat, utan det är mer en fransk avsiktsförklaring, tror jag. Den bygger på det associationsrådsarbete som skedde i mitten på oktober, där EU och Marocko var överens om att utveckla sin relation, men hur, på vilket sätt, sägs inte.

Vad gäller Västsahara är den linje som gäller att arbetet nu framför allt – det är därför det inte nämns – bedrivs i FN, i New York. Det är där förhandlingarna genom FN-medling sker. Där har ju Marocko tagit ett antal initiativ som nu bereds tillsammans med FN:s särskilde medlare. Jag känner inte riktigt igen det som sades om olika former av kränkningar av mänskliga rättigheter. De finns säkert, men det finns också andra former av arbete för att lösa frågan om Västsahara som Marocko har tagit initiativ till.

Jag tror därför att det hela mår bäst av att vi nu låter framför allt FN arbeta vidare med detta. Som jag nämnde i utrikesutskottet i går ligger för svensk del vårt stöd för självbestämmandeprincipen fast.

När det gäller mänskliga rättigheter och så vidare finns det ett styrkort till i texten. I paragrafen ovan, som inleder hela avsnittet, säger man att utgångspunkten är de centrala principer som leder och styr hela samarbetet mellan EU och EU:s grannländer. Där finns ju i hög grad FN-principerna och mänskliga rättigheter med.

När det gäller Israel uttryckte jag mig kanske luddigt eller fel, för det är inte alls tal om handel här. Handel är inte alls med. Vi talar om den politiska dialogen. Men denna fråga ger mig chansen att förtydliga mig. Idén är att vi någon gång i april nästa år ska se helheten när det gäller samspelet mellan EU och Israel och i det sammanhanget ha klart på vilket sätt en uppgradering kan ske. Fransmännen, det franska ordförandeskapet, har dock varit angeläget om att redan nu lyfta fram – virtuellt, skulle jag vilja säga – den politiska delen, alltså den politiska dialogen med möjligheten till ett toppmöte, till utrikesministersamspel, till expertarbete och till att ha en diskussion i polchefskretsen. Detta görs också för att man, som det framhålls, närmare ska kunna diskutera med Israel om Israels medverkan i fredsprocessen och i arbetet på att gå vidare med våra egna värderingar.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det blir alltså en balans. Vi känner igen motsättningarna även i EU-kretsen. Man håller på att försöka landa på den hyggligt klassiska balansen mellan de olika ståndpunkterna. Det blir både lite av det ena och lite av det andra. Den diskussionen känner vi igen från en lång rad Mellanösterndiskussioner i utrikesministerkretsen i Bryssel.

Anf.  102  MONICA GREEN (s):

Jag har några frågor. Statssekreteraren nämner Israel utan att nämna den andra staten, vilket gör mig lite förvånad. Vi har ju erkänt Palestina som stat, och där finns demokratiska val och så vidare. Det är viktigt att man nämner båda staterna som finns i området.

När det gäller de mänskliga rättigheterna vill jag säga att de kränks varje dag eftersom den förhatliga muren är byggd på ockuperad mark, mark som tillhör Palestina. Dessutom kränks de mänskliga rättigheterna för barnen. Svälten har ökat och fattigdomen har ökat sedan den förhatliga muren byggdes. Det är viktigt att i alla sammanhang påpeka de stora brister och den misär som många människor upplever. De hindras från att ta sig till sjukhus, gå till sina jobb och så vidare. Man diskrimineras och får lägre lön för att man är palestinier.

Man måste ta alla tillfällen att påpeka hur viktigt det är att man lever upp till de mänskliga rättigheterna.

Anf.  103  HANS LINDE (v):

Ordförande! Det är helt korrekt som kabinettssekreteraren säger att detta inte handlar om handelsavtal med Israel utan om en generell uppgradering av förbindelserna i det avtal som finns.

När vi följer utvecklingen på de palestinska områdena kan vi väl konstatera att uppfyllandet av de kriterier som man har satt upp för att man ska kunna underteckna ett sådant här avtal om uppgradering av förbindelserna hela tiden blir alltmer avlägset. Vi ser att murbyggandet fortsätter. Utbyggandet av bosättningarna ökar. Vi ser att fördrivningen av palestinier från i synnerhet östra Jerusalem hela tiden ökar.

Jag och Vänsterpartiet anser att i det här läget borde vi inte inleda några diskussioner på det här området utan avkräva Israel tydliga förbättringar innan man inleder några som helst diskussioner om uppgradering av förbindelserna. Därför skulle jag vilja anmäla avvikande mening på den punkten.

Också när det gäller de rådsslutsatser som berör Marocko skulle jag vilja anmäla avvikande mening. Som jag har förstått det kommer man inte att ta upp frågan om mänskliga rättigheter och Västsahara i den här kontexten, och vi är också mycket kritiska till att man inleder diskussioner om en advanced status för Marocko i det här läget. Trots allt ser vi ju tydliga försämringar i Marocko.

Jag tycker att det är lite beklagansvärt att kabinettssekreteraren inte känner igen sig i den bilden. Jag ställde själv en skriftlig fråga om Marocko för drygt en månad sedan. Om jag inte missminner mig sade utrikesministern i sitt svar att också han var väldigt oroad över utvecklingen. Det finns de facto en tydlig trend av försämringar som vi har sett under oktober november i år när det gäller mänskliga rättigheter i Marocko och Västsahara. Det borde få konsekvenser. Jag tycker att det är orimligt att Sverige eller EU belönar ockupationsmakter.

Anf.  104  FREDRICK FEDERLEY (c):

Fru ordförande! Det är inte utan att man får lite huvudvärk av diskussionerna här. Jag hoppas att kabinettssekreteraren är lite överseende med att jag försöker formulera mig lugnt och sansat på den här sidan.

Med anledning av den socialdemokratiska frågan alldeles nyss vill jag försäkra mig om att det väl inte är den svenska regeringens mening att vi på något sätt skulle inskränka de politiska kontakterna med en demokratisk stat. Jag hoppas att vi kan få klart besked från kabinettssekreteraren om att vi inte har några som helst sådana ambitioner från den svenska regeringens sida. Det vore ju ett oerhört slag i ansiktet på den enda demokratiska staten i Mellanöstern om man valde att skära ned på de politiska kontakterna på grund av en situation där Israel behöver skydda den egna befolkningen mot attacker.

Jag undrar också vilka ytterligare påtryckningar EU kan göra för att få den palestinska sidan att faktiskt hålla samman. Vi vet ju att det är en otroligt stor skillnad i den ekonomiska och politiska utvecklingen mellan Västbanken och Gaza, till exempel. På Västbanken ser vi hur tillväxten ökar och hur välfärden faktiskt byggs ut, även om det är mycket kvar att göra, medan Gaza är en region som är i fritt fall, mycket på grund av de politiska motsättningar som finns i det palestinska lägret.

Dessa motsättningar har faktiskt omöjliggjort en förnuftig och vettig relation mellan den demokratiska staten Israel och den palestinska myndigheten, eftersom den palestinska myndigheten inte har kontroll över territoriet. Detta är i förlängningen en situation som har lett till att Israel har bestämt sig för att skära ned på infrastruktur och så vidare till den del som det största motståndet kommer från. Även om det ännu finns stora problem i Jerusalem fungerar relationen hyfsat, och på Västbanken fungerar den till och med riktigt bra.

Om man kan få den palestinska myndigheten att börja fungera väl bör ett uttåg ur Västbanken inte ligga särskilt långt borta. Detta hade jag möjlighet att fråga den nye israeliska ambassadören om härom veckan. Han sade att detta är den klara och tydliga linjen hos den avgående regeringen, och han ser inte att något parti inför det kommande valet i februari har en motsatt uppfattning.

Anf.  105  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag vill instämma med Hans Linde, särskilt när det gäller Marocko, och anmäla avvikande mening. Jag tycker inte att vi ska gå vidare här. Här har vi inte samma problematik som i Israel–Palestina-frågan med attacker någonstans ifrån, men jag tycker att vi inte ska gå vidare med Marocko innan man har löst frågan om Västsahara på ett acceptabelt sätt.

Däremot tycker jag att skrivningarna om Israel och Palestina här är relativt bra. Jag anmäler ingen avvikande mening i den delen.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Då är det noterat och motiverat.

Anf.  107  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Vi ska inte starta en debatt om Mellanöstern här. Jag försöker låta bli det. Den kommer vi säkert att ha i kammaren vid senare tillfälle.

Även om Israel är en demokrati kränker man de mänskliga rättigheterna. Man fortsätter att bygga mur på ockuperad mark. Man fortsätter med bosättningarna, och man har byggt ett apartheidliknande system när det gäller exempelvis vägar på Västbanken. Orsaken till att Gaza är så isolerat är att Israel också har stängt vägarna och gränserna till området. Jag tycker att man ska ta varje tillfälle man har att ta upp den här frågan.

När man skickar en positiv signal att man vill ha ökad politisk dialog och kanske även handelsrelationer blir det märkligt när man ser att de kränker mänskliga rättigheter. Man måste också pressa på när man gör detta. Om de förbättrar situationen i Gaza, öppnar gränser, inte bygger fler bosättningar eller slutar bygga muren kan man ge den positiva signalen, precis som man gör när det handlar om sanktioner. Man inför sanktioner, och om ett land förbättrar sig kan man ta bort dem. Här tycker jag att man går i fel riktning. Man börjar med att inleda och förbättra relationerna, och sedan säger man ändå i ett medskick att när man gör det ska de kanske också se till att förbättra situationen.

Jag tror att man måste fundera på den balansgången, precis som kabinettssekreteraren också tar upp. Det gäller också skrivningar i rådsslutsatser så att de blir balanserade. Det har inte riktigt varit så. Jag vill ha detta fört till protokollet.

Anf.  108  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

När det gäller den första frågan är målsättningen att vi ska landa på en tvåstatslösning. I dag har vi den mycket speciella situationen på det palestinska området att det är en palestinsk myndighet. Dessutom är det en israelisk ockupation. Sedan har vi också schismerna mellan Västbanken och Gaza. Det är ingen konform och symmetrisk situation. Målet är alldeles tydligt en tvåstatslösning.

Jag nämnde inte detta när det gäller den andra delen av Palestina, men eftersom jag får frågan får jag även tillfälle att nämna att i de här rådsslutsatserna som gäller de södra grannländerna lyfts också samarbetet mellan EU och Palestina fram. Man talar också om möjligheterna till någon form av toppmöte, någon form av diskussion och olika former av expertgruppmöten. Det finns även där en balans. EU är i hög grad angeläget att visa upp detta.

För övrigt kan här också erinras om att EU är den största biståndsgivaren till de palestinska områdena internationellt sett. Det finns ingen som är större än EU när det gäller biståndet till Palestina. Därför finns det också ett starkt stöd i EU-kretsen för det arbete som kvartettens utsände Tony Blair gör. Han har valt att börja med ett särskilt pilotprojekt i Jenin som har visat sig vara en klar framgång. Man har gift ihop en ökad säkerhet, israeliskt tillbakadragande, det vill säga att de inte finns där utan låter palestinierna själva förvalta detta, och kraftiga biståndsinsatser av olika slag. Jeninregionen går bra nu.

Nu förs det diskussioner både hos palestinier och hos israeler för att se om man kan använda Jeninexemplet och sprida det till andra områden. Det är inte helt lätt därför att vi har säkerhetssituationen och de helt oacceptabla rörelsehinder som Israel har ställt upp inne i Israel. Men det är positivt att diskussionen är i gång.

Det ger mig också tillfälle att kommentera frågan om bosättningarna som jag glömde i förra omgången. I rådsslutsatserna upprepas återigen att EU definitivt är emot bosättningar och deras expansion. Här nämns, vilket har visat sig vara en utomordentligt öm tå i Israel, att EU tar avstånd från den naturliga expansionen av bosättningar, inklusive den i östra Jerusalem. Det har fått Israel att känna starkt motstånd mot de här skrivningarna, men EU är mycket bestämt på den punkten. Detta strider mot folkrätten. Det har vi sagt ett stort antal gånger.

När det gäller Västsahara försöker jag absolut inte förneka att det finns kränkningar från marockansk sida när det gäller mänskliga rättigheter. Jag ska läsa Hans Lindes skriftliga fråga vid något tillfälle. Men det är FN som nu är arenan för att lösa konflikten i Västsahara. Vi ger vårt stöd till att via FN-medlingen försöka hitta en lösning som går mot självbestämmande. Vi kan också notera att parterna har gjort inspel i förhandlingsprocessen.

Jag kan också lugna er på en annan punkt. Det är klart att den politiska dialogen med Israel kommer att fortsätta. Vi har inga invändningar mot de franska förslagen på hur den här politiska dialogen ska kunna intensifieras framöver.

Därmed tror jag att jag har svarat på frågorna.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende men noterar avvikande meningar från v och mp enligt deras motiveringar.

Då går vi vidare till punkt 6 om Demokratiska republiken Kongo. Den frågan var senast här den 7 november då det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nu föreligger utkast till slutsatser på franska i mappen och på engelska på bordet.

Anf.  110  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Det senaste har varit de mycket allvarliga förvecklingarna i östra Kongo. De har lett till att det nu finns ett färdigt utkast som ministrarna har att ta ställning till på måndag. Läget är att det finns en utomordentligt bräcklig vapenvila som bryts alltemellanåt. FN-sändebudet, den förre nigerianske presidenten Obasanjo, har arbetat oerhört intensivt och vunnit parternas förtroende, vilket är ett hoppfullt moment i arbetet. Han har fört samtal i Kinshasa med president Kabila, och han har träffat rebelledaren Nkunda. Han har också fört samtal med president Kagami i Kigali i Rwanda. Han har stöd av EU:s särskilde representant Roland van der Geer. EU-sidan försöker att bidra till att hålla spänningarna nere.

I det sammanhanget har man också sett samspelet mellan Rwanda och Kongo i FN:s och EU:s regi om samarbete för att försöka hålla det regionala greppet om detta som ett positivt tecken. Syftet är naturligtvis att försöka återgå till Goma- och Nairobiprocesserna. Gomaprocessen började i januari och är på lokala planet. Nairobiprocessen omfattar större delen av regionen. Siktet är inställt på att försöka få stopp på de förödande insatser som rebellrörelsen FDLR gör. Det är alltså den gamla huturörelsen som finns i området.

EU har nu släppt ytterligare medel av humanitär natur, 45,6 miljoner euro. Inriktningen är också att öppna för de humanitära korridorerna.

Texten finns på nämndens bord. Jag tror därför att jag kan nöja mig med den korta presentationen och inledningen.

Anf.  111  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Tack för redogörelsen! Jag undrar vilken beredskap som EU, och för den delen även Sverige, har. Generalsekreteraren har sagt att man vill ha en kort intern insats innan FN kommer dit. Vad händer på det området?

Anf.  112  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Det stämmer. FN:s generalsekreterare har lämnat en rapport till säkerhetsrådet, och säkerhetsrådet har också antagit en resolution där syftet och målet är att förstärka Monuc, som har 17 000 personer i området, med olika nya funktioner på transportsidan och på övervakningssidan. Generalsekreteraren har också talat med några EU-medlemsstater, framför allt med Belgien, om möjligheten av en överbryggningsinsats i avvaktan på att Monuc kan förstärkas med de 3 000 personer som generalsekreteraren och säkerhetsrådet har talat om. För detta krävs emellertid, vad som på jargong kallas, en lead nation. Då har blickarna varit riktade >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

I och med att vi inte har någon lead nation faller nu idén på en överbryggningsinsats. Uppmärksamheten är riktad på FN-appellen som bereds i olika huvudstäder, dock så här långt utan några väldigt konkreta slutsatser. Jag har ingenting att tillägga på den punkten, och inte för svensk del heller.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi vänder på bladet och hittar GUSP och ESFP. Den frågan har nämnts i samband med toppmötets slutsats i frågan. Den var också nämnd den 7 november inför det så kallade super-Gaerc, det vill säga med deltagande av både utrikes- och försvarsministrar. Då fanns det ett stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s, v och mp. Nu föreligger tre papper, ett om militära resurser på franska, en rapport om säkerhetsstrategin och ett förslag till uttalande om den internationella säkerheten. Det sista papperet finns på franska är ännu ej distribuerat, men jag antar att det finns här i rummet.

Uttalandena behandlades inom ramen för diskussionen när vi behandlade super-Gaerc. Materien är berörd förut. Nu förhåller vi oss till det som händer på detta Gaerc.

Anf.  114  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Detta är ett av de områden där läget i någon mån är flytande och dessutom inte helt lätt att redovisa. Som framgick är det rätt många dokument som dessutom griper i varandra. Jag ska försöka att strukturera och börja i Europeiska rådet.

Där finns allmänna skrivningar om vad EU gör på krishanteringsområdet. De bejakar och uppmuntrar till fortsatt arbete och fördjupning av det samarbetet. Det görs i form av en särskild deklaration som är knuten till Europeiska rådets slutsatser och som fortsatt är föremål för diskussion i Coreper i dag. Vi vet alltså inte exakt hur den till slut kommer att vara utformad. Det finns lite mer tid eftersom den är aktuell först för Europeiska rådets möte på torsdag och fredag. Den kan dyka upp här i nämnden i samband med stats- och utrikesministrarnas föredragningar på onsdag.

I EU:s utrikesministerkrets på måndag kommer det att tas upp dels, som fru ordförande var inne på, Solanas rapport om den europeiska säkerhetsstrategin, dels en deklaration om internationell säkerhet och dels slutligen en deklaration som distribuerades på morgonen men som är under fortsatt diskussion under dagen och som handlar om uppbyggnaden av krishanteringsförmågan. Beroende lite grann på utfallet på måndag kommer dessa tre dokument att på något sätt i alla fall beröras eller noteras i Europeiska rådets slutsatser på torsdag och fredag.

Huvuddokumentet, som jag särskilt vill lyfta fram, är naturligtvis Solanas rapport om den europeiska säkerhetsstrategin. Det här går tillbaka till det arbete vi lade ned 2003 på att skapa den här plattformen för en gemensam europeisk säkerhetsstrategi. I december i fjol bad stats- och regeringscheferna Solana att göra en uppdatering, titta på hur den har implementerats, vad som har hänt de senaste fem åren och se på vilket sätt vi skulle, om inte utvidga, göra om eller se över strategin så i alla fall genom en rapport ge oss ett antal kompletterande ingångsvärden.

Den har därmed en mer principiell, normativ karaktär snarare än en operativ betydelse. Det är ett papper som inte minst vi från svensk sida har välkomnat. Vi har menat att under de fem år som har gått har dels utvidgningen ägt rum, dels ett antal nya moment tillkommit och dels nya instrument på krishanteringsområdet tillkommit. Vi har menat att det är hög tid att se över hela den problematiken.

Nu har Solana levererat. Det är hans rapport, även om den har passerat Kusp och i varje fall kursivt genomgåtts också med medlemsstaterna. Det är hans rapport, och det är han som står för den. Han gör ett antal konstateranden om vad utvidgningen har betytt för spridningen av demokratiska värden och välfärd på den europeiska kontinenten, hur Europaperspektivet har påverkats, som vi var inne på tidigare, situationen på Balkan och hur Europatankens projicering på grannskapet, både österut och söderut, är någonting som bidrar till fred och stabilitet i vårt närområde.

Likväl, säger Solana, finns det kvar ett antal utmaningar, även om det kalla kriget tog slut för 20 år sedan. Mellanöstern, som vi just har diskuterat, är fortsatt ett problem. Vi har fortsatt terrorism och organiserad kriminalitet. Vi har spridning av massförstörelsevapen, med fokus på det iranska kärnvapenprogrammet, som man anar är under utveckling.

Vi ser också hur globaliseringen å ena sidan haft positiva följder för välfärd, sysselsättning och tillväxt, å andra sidan inneburit olika former av ny sårbarhet när det gäller informationssystem och energisäkerhet. Klimatfrågan är också på sitt sätt ett särskilt hot. Solana erinrar om att de senaste veckornas finansiella kris också har skakat om de utvecklade länderna och utvecklingsländerna på olika sätt men ändå skapat en ny inramning vad gäller de olika hoten.

Papperet går naturligtvis igenom de instrument och de tyngdpunkter som Solana ser framför sig och som väl säkert kommer att vinna starkt gehör i medlemskapskretsen, nämligen hur man bygger på den mänskliga säkerheten, satsningen på bekämpning av massfattigdom och orättvisor i syfte att gå till roten med de olika konflikterna samt långsiktigt engagemang och biståndets betydelse.

Han pekar också på de olika instrumenten, militära och civila, och EU:s unika möjlighet att kombinera det civila och det militära i olika krishanteringssammanhang. Han pekar också på den fortsatta betydelsen av att hålla sig till FN-stadgans principer och OSSE:s principer när det gäller fredliga lösningar och avståndstagande från all form av konfliktlösning med militärt våld. Han nämner särskilt de territoriella konflikter som kan finnas.

Han slutar med en appell: EU måste kunna ta den chans som finns i och med bytet av den amerikanska administrationen, förnya greppet om arbetet i multilaterala sammanhang och lyfta fram möjligheterna till en multilateral internationell samverkan när det gäller olika former av krishantering.

Det är väl det huvuddokument som jag ville lyfta fram i detta sammanhang.

En av deklarationerna, som också finns, handlar om internationell säkerhet och tillför egentligen inte några nya moment. Där går man igenom vad EU gör i kampen mot terrorism och internationell brottslighet och även när det gäller att motarbeta spridandet av massförstörelsevapen. Man lyfter fram vissa klassiker som kanske kan få ett genombrott nästa år, som provstoppsavtalet CTBT, bränslebanken, frågan om bränslecykeln och förbud mot produktion av klyvbart materiel för vapenändamål. Men det finns också i deklarationen moment som plockas fram kring cyberattacker, samspel kring detta, rymden och ett antal andra moment som har förekommit hela tiden i diskussionen över de utmaningar som finns på det internationella säkerhetsområdet.

Det sista dokumentet handlar om uppbyggnad av krishanteringsförmågan. Det handlar om att EU inom ramen för de så kallade headline goals som har uppställts för några år sedan ska kunna ha 60 000 personer i beredskap som ska kunna ingripa i olika operationsområden med två månaders varsel. Detta har brutits ned i ett avseende en gång tidigare genom att man har skapat snabbinsatsgrupperna, battlegroups. Nu går fransmännen ett steg vidare och vill kunna måla upp en bild av vad EU ska kunna förmå under den närmaste tioårsperioden i form av olika operationer och av vilka möjligheter både på det militära och på det civila området som EU ska kunna ställa upp på inom ramen för den här etablerade målsättningen. Där är tidsaxeln tio år, och naturligtvis betonar man att det här sker på frivillig basis. Viktiga moment är planeringskapaciteten och stabsuppbyggnaderna.

Det som fortsatt är föremål för diskussion är också försvarsindustrin och det arbete som försvarsbyrån Eda har gjort. Där känner man möjligtvis igen lite av franska tongångar som vi känner tveksamhet till och som vi försöker luckra upp, nämligen hur försvarsindustrin i Europa ska gestalta sig och hur vi ska ha det med den industriella och teknologiska basen i Europa, där vi gärna vill att det är marknadskrafterna och frivilligheten som ska gälla snarare än olika former av ”statsdirigism”.

Fru ordförande! Denna diskussion pågår under dagen. Vi får väl se var texterna landar till på måndag.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Därmed har vi, även de som inte läser franska, väl ett utmärkt grepp om läget i alla detaljer.

Anf.  116  HANS LINDE (v):

Jag ska vara kort. Som jag förstod det kommer Frankrike att vilja öppna för en diskussion om hur man ska gå vidare utöver Nordic Battlegroup-konceptet och hur man ska kunna fördjupa det militära samarbetet inom EU. Vad jag inte hörde var vilken Sveriges position är i de diskussionerna. Hur kommer man att ställa sig till en ytterligare fördjupning av samarbetet?

Vänsterpartiet vidhåller sin avvikande mening.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  118  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Jag ska inte heller tillföra så mycket i den sena timmen. Men det var en sak som jag saknade i de här dokumenten. EU har väldigt bra koll på sina gränser österut, söderut och västerut, men den sektor som ligger norrut hanterar vi sällan. Jag var på ett seminarium i går, där vi en hel dag talade om den arktiska regionen, vad som håller på att hända där med klimatförändringar och så vidare och de möjligheter och svårigheter som det här innebär. Det finns naturligtvis en hel del motsättningar mellan de länder som är berörda och gör anspråk på olika delar av naturresurser och annat däruppe. Förs det över huvud taget någon diskussion om det här inom unionen?

Anf.  119  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag sitter och ögnar igenom den sista deklarationen. Där står det bland annat att man är beslutsam när det gäller att kämpa mot alla former av terrorism. Sedan pratar man om samarbete inom det straffrättsliga området. Det brukar vi inte vara för i Sverige och vår riksdag, såvitt jag kan minnas. Men det står i alla fall i den här deklarationen.

Jag vill vidhålla vår avvikande mening. Jag vet inte riktigt vad det är vi fattar beslut om. Vilken är regeringens uppfattning? Det går inte att ge en in blanko-check här. Man vill veta vad regeringen tycker i de olika frågorna. Det står inte här.

När jag tittar i den här deklarationen utgår jag från att de sätt som man vill förebygga terrorism eller spridning av massförstörelsevapen på inte sammanfaller med de synpunkter Miljöpartiet har. Hur kan man förebygga terrorism? Jo, genom fattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och mycket annat. Förebygger spridning av massförstörelsevapen gör man genom att inte tillverka dem över huvud taget, till att börja med. Jag vill alltså vidhålla vår avvikande mening av olika skäl.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Jag vill vad gäller samrådet säga att vi som alltid samråder om regeringens ståndpunkt inför rådet på basis av det vi hittills känner till. Det gör vi på basis av både skriftlig och muntlig information. I utrikesfrågorna är det mycket som inte hinner skrivas i förväg. Om det är så att det uppkommer nya förhållanden inför vilka regeringen vill ta ställning eller ändra position återkommer vi normalt sett och samråder, till exempel i skrift. Så gör vi alltid. Om Bodil Ceballos uppfattar att regeringen är otydlig får hon ställa frågor, och det har hon gjort.

Anf.  121  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi vet inte riktigt vad vi tar ställning till, som Bodil Ceballos säger. Vi vill också fullfölja vår avvikande mening när det gäller att det militära samarbetet ska fördjupas och utökas. Det har vi sagt tidigare att vi är emot.

Anf.  122  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE:

Först vill jag säga något om det militära samarbetet. Vi talar om EU:s förmåga att ingripa vid olika kriser. Det är Petersberguppgifterna, krishanteringen och vilka instrument som finns som vi talar om. Det har funnits en mycket övergripande målsättning som antogs för ett antal år sedan på förslag av den dåvarande regeringen.

Vad vi diskuterar nu är hur man inom den mycket breda ram som har visat sig inte vara särskilt operationell ska kunna använda sig av mer fokuserade förmågeuppbyggnader, så att man kan göra någonting. Det har under årens lopp i brett samförstånd växt fram en idé om att det ska ske inte bara militärt utan också väldigt mycket civilt. Det unika i EU är just att man kan gifta ihop de olika krishanteringsinstrumenten och blanda en mix från kris till kris, skräddarsy de element som är militära och de element som är civila, biståndsmässiga, diplomatiska eller humanitära. Men det arbetet måste fortsätta. Det är det som är syftet med krishanteringsförmågans uppbyggnad, men inom ramen för de målsättningar som det har rått enighet om tidigare.

Nu försöker man vara lite mer detaljerad. Det är helt enkelt en fortsättning på den diskussion som började när man fastställde att man ska kunna ha de här insatsgrupperna, battlegroups, på 1 500 man. Vi har just haft en egen. Vi har haft jour det första halvåret i år.

Sedan finns också uppbyggnaden av de civila komponenterna. Det krävs beredskap och utbildning. Det krävs alla möjliga moment. Det är det arbetet som finns här. Det är ett arbete som vi bejakar.

Jag kan inte säga något väldigt detaljerat om det straffrättsliga, för det är inte riktigt mitt bord. Men jag kan konstatera att en utveckling har skett på RIF-området när det gäller samspel och samverkan i EU-regi på det straffrättsliga området. Jag ska be att få återkomma om det är någonting speciellt som jag inte behärskar just i det här ögonblicket. De poänger du lyfter fram om hur man bekämpar terrorism också genom att gå till roten med fattigdomsbekämpning hör till kungstankarna i Solanas rapport. Varför ger vi bistånd? Varför gör vi olika former av arbete och insatser mot orättvisor och fattigdom? Det är just för att dra undan mattan och bearbeta den grogrund där terrorismen kan växa fram.

Till Björn Hamilton vill jag säga: Det råkar vara så att det inför Gaerc nu på måndag finns en slutsats om det arktiska området, som dock antas som A-punkt. Det är därför du inte har sett den i själva slutsatstexterna. Men den finns i A-punktslistan. Där finns en särskild kommunikation som kommissionen har lagt på bordet och som handlar om det arktiska området. Fokus är väl kanske inte i första hand på säkerheten, utan över huvud taget på det arktiska samarbetet och möjligheten till samspel i nordområdena. Poängen är naturligtvis samtidigt korrekt: I Solanas papper och i de andra har man inte haft något särskilt fokus på det norra segmentet när det gäller säkerhetsdiskussionen. Men det finns i varje fall ett avstamp i A-punkten som antas på måndag.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Den finns också i buntar på bordet, om man inte hunnit läsa hittills.

Vi kan konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende, men anmäler avvikande meningar från s, v och mp enligt de motiveringar de avgivit här.

I anslutning till rådets möte är det även ett antal samråd, trojkor med mera. Dessa samråder vi inte om här. Det är inte rådsbeslut, utan en informationspunkt, som det står på listan.

Kvar på dagordningen står mycket riktigt den redan omnämnda A-punktslistan. Där finns också något annat som vi nämnde förut, Zimbabwe och Mumbaiuttalandet.

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i dessa ärenden.

Därmed är vi klara med allmänna frågor och yttreförbindelserfrågorna för i dag. Skulle det hända något mycket oväntat på måndag hörs vi säkert igen. Annars ses vi säkert redan på onsdag när vi samråder inför Europeiska rådet.

Vi tackar kabinettssekreteraren med medarbetare så mycket för i dag och önskar lycka till och trevlig helg.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport)

Statsrådet Åsa Torstensson

Återrapport från ministerrådsmöte den 9 oktober 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2009

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till infrastrukturminister Torstensson och hennes medarbetare. Vi beklagar att vi har gissat lite fel om tiden.

Vi ska nu gå vidare på den gula föredragningslistan till punkt 4 om transportfrågor. Först är det en återrapport från det förra ministerrådsmötet. Som vanligt försöker vi ta en diskussion om de frågor som återkommer inför det kommande rådet, och detta i behandlingen av rådet som kommer nu. Det är en fråga som varit rätt mycket omskriven.

Rapporten från rådsmötet är utsänd.

Anf.  125  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag ska göra en återrapportering, en mycket snabb sådan. Det var min statssekreterare Leif Zetterberg som var närvarande i Bryssel den 9 oktober. Det som var glädjande vid mötet var att det nåddes en överenskommelse om de två kvarvarande rättsakterna i sjösäkerhetspaketet. Det innebär att vi under hösten har kunnat söka en uppgörelse med EU-parlamentet om hela paketet. Så snart samtalen är klara, vilket de väntas vara före jul, finns det rätt utgångspunkter för att sjösäkerheten inom EU ska hållas på en mycket hög nivå.

På luftfartssidan är det Sesarprojektet som ska modernisera den europeiska flygtrafikledningen. Man hann enas om en inriktning för nästa steg i arbetet och ge en startsignal för nästa fas. Projektet är, som ni vet, en viktig del i det europeiska gemensamma luftrummet. Single European Sky återkommer jag till senare.

Både förslaget om att underlätta för gränsöverskridande lagföring av vissa trafikförseelser och slutsatserna om grönare transporter tas upp nästa vecka.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Därmed lägger vi återrapporten till handlingarna.

Vi går nu vidare med information och samråd inför TTE-rådet. Då säger jag välkommen lite mer formellt vid bordet till Lisbeth Grönfeldt Bergman, m-ledamot i trafikutskottet, som av någon anledning kallats för svängdörrssuppleant i dag. Det är inte jag som hittat på ordet, men nu vet nämndens ledamöter vad jag menar. Välkommen hit!

Jag ska också tala om att det inför rådet var information i trafikutskottet med infrastrukturministern själv, om jag är rätt underrättad, i tisdags.

Vi går nu in på punkt 7 på den blå agendan, nämligen transportfrågorna om luftfart. Såvitt jag förstår är det här ett sådant råd där Coreper är ute i sista minuten och säkert med en del rörliga frågor. Men det får vi snart höra mer om. Jag ger ordet till infrastrukturministern i frågan om förordningen om att förbättra luftfartssystemets kvalitet och hållbarhet. Underlag är utsänt både en och två gånger, alltså kompletteringar och lite förändringar i utskick 2.

Anf.  127  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Som sagt skulle Coreper ha ett möte under gårdagskvällen och -natten, men våra ärenden hanteras under dagen i dag, så vi har fortfarande inte fått några slutliga förhandlingsunderlag.

Jag går nu in på punkten om det europeiska luftrummet. Förslaget till reviderat regelverk om det gemensamma luftrummet, Single European Sky, kom i juni i år. Det är en del i kommissionens luftfartspaket där också Easa och Sesar finns med.

Nuvarande regelverk trädde i kraft 2004 efter många år av förberedande arbete och förhandlingar. En utvärdering av regelverket har gjorts, och det har med all tydlighet visat att genomförandet har gått alldeles för långsamt. Det är fortfarande ett lapptäcke i unionens luftrum, och de nationella gränserna utgör stora barriärer. Flygvägarna har inte rätats ut nämnvärt. Kostnaderna ökar och är väldigt höga internationellt sett. På sikt kan också säkerheten påverkas negativt. Inte minst ur miljösynpunkt är det en stor utmaning att göra något åt saken.

Kommissionen föreslår en skärpning av regelverket med tydligare krav och åtaganden från medlemsstaterna. Det gäller till exempel hårdare krav på att etablera gränsöverskridande funktionella luftrumsblock. Det handlar också om att etablera en gemensam nätverksfunktion som ansvarar för systemsynen i luftrumsplaneringen. Och det handlar om att underlätta för den fria rörligheten för leverantörerna av flygtrafiktjänster. En central del är att ställa upp gemensamma mycket ambitiösa prestandakrav på flygtrafiktjänster för att möta utmaningarna när det gäller kapacitet och miljö. De tekniska funktionerna och infrastrukturen blir samtidigt en uppgift för Sesarprojektet.

Sverige har tidigare stött arbetet med det gemensamma europeiska luftrummet, och mitt förslag är att Sverige fortsatt gör så. Ett kraftigare regelverk i kombination med att vi målmedvetet driver Sesar skapar en långsiktigt hållbar utveckling för flygtransporterna. Det handlar om mycket goda effekter för kapaciteten, för kostnaden och säkerheten och inte minst för miljön.

Jag föreslår sammanfattningsvis att vi stöder arbetet och att vi också bör kunna stödja det utkast till allmän inriktning som nu ligger på rådets bord.

Anf.  128  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det står att det här inte kostar någonting. Men om jag läst rätt i de papper vi har fått har bland annat SAS understrukit att man är väldigt negativ till att flygbolagen ska förfinansiera gemensamma projekt. Jag förstår inte riktigt vad det är som de ska behöva förfinansiera. Men vi kanske kan få ett litet förtydligande.

På utskottsmötet talade vi om det avtal som är på gång med Ryssland om möjlighet att flyga över Sibirien och som skulle kunna löpa fram till 2013, vilket skulle kunna spara en hel del pengar. Vad har hänt med det?

Anf.  129  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Vad gäller SAS kommentarer när det gäller förfinansieringen är det uppenbarligen så att de delarna är uppluckrade, så SAS synpunkter kvarstår inte på det negativa sätt som här anges.

Vad gäller avtalet med Ryssland ligger det, om jag förstått det rätt, hos kommissionen.

Anf.  130  Kanslirådet GÖRAN ROOS:

Det är kommissionen som driver den linjen. Frågan har varit uppe till diskussion vid ett antal tillfällen. I den överenskommelse som nu finns på bordet finns det ingen text om detta. Däremot har kommissionen en fotnot om att man fortsatt vill diskutera denna fråga som man säkert kommer att ta upp på mötet. Som sagt har vi sagt att vi naturligtvis gärna vill lösa problemet. Men det finns också risker med detta för flygbolagen.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 8 om förslag till förordning angående flygplatser med mera. I våra underlag är det lite oklart vad rådet ska göra när det gäller den här frågan. Vi har fått underlag i sak, men det är lite oklart i våra underlag huruvida det blir beslut eller inte på rådet, så vi får lyssna lite på infrastrukturministern och få informationen därifrån.

Anf.  132  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Ordförande! Jag förstår er fundersamhet, för vi vet heller knappt svaret på det. Jag går ändå igenom ärendet så här långt.

Easa är också en del i kommissionens luftfartspaket som kom i somras. Här har vi inte kommit lika långt i behandlingen. Men det lutar åt att det på rådsmötet kan bli en partiell överenskommelse, alltså om delar av förslaget. Jag säger lutar åt därför att frågan inte är slutbehandlad av Coreper. Och som jag sade tidigare kommer Coreper att hålla ett nytt möte under dagen. Först därefter vet vi i vilken form just Easaärendet kommer upp på rådets bord.

Easa är gemenskapens byrå för luftfartssäkerhet. Den har sedan 2002 tilldelats behörigheter inom flygsäkerheten. Utvecklingen har därefter gått i etapper. Det förslag som nu ligger på bordet handlar om att ta nästa steg i denna utveckling genom att föra in säkerhetsansvaret för flygplatser och flygtrafiktjänster under den gemensamma hatten. Syftet är att skapa en gemensam och hög flygsäkerhetsnivå inom unionen.

Easa föreslås få ett samlat ansvar för flygsäkerheten inom gemenskapen. Det är dock i huvudsak regelgivningen som Easa ska ansvara för. Tillsynen kommer fortsatt att ligga på medlemsstatsnivå, liksom i huvudsak certifieringsansvaret.

Förslaget är inte helt enkelt tekniskt sett, så det återstår för svensk räkning att ytterligare analysera detaljer och konsekvenser i de delar som inte ingår i den partiella överenskommelsen.

Generellt anser jag dock att förslaget på sikt kommer att leda till en enhetlig och hög flygsäkerhetsnivå för medborgarna i gemenskapen. Flyget är internationellt till sin natur. Det är därför logiskt med en gemensam funktion som ser till helheten när det gäller säkerheten. Omfattningen av den partiella överenskommelsen är som sagt begränsad.

Vad gäller området flygplatser har förslagets tillämpningsområde diskuterats mycket livligt. Vad som är klart är att militära flygplatser undantas. Finns det civil trafik på en militär flygplats ska dock den civila trafiken omfattas. För svensk del gäller detta för Luleå och Ronneby.

Flygledare föreslås omfattas av regelverket på samma sätt som piloter, som redan omfattas av det. Det gäller utbildning och det gäller certifikat. Det anser vi är bra. Det finns dock fortfarande vissa detaljer som Sverige jobbar med för att undvika riskerna för dubbelreglering eller otydlighet i förslaget.

En fråga som heller inte är helt löst ännu gäller något som kallas ackrediterade organ, det vill säga organ vid sidan av myndigheterna som ska kunna tilldelas vissa certifieringsuppgifter men också kunna utfärda certifikaten i sig. Här har bland annat Sverige hyst tveksamheter. Vi anser att det bör vara myndigheterna som ansvarar för själva utfärdandet av certifikaten. Jag förväntar mig att artikeln kommer att strykas ur den partiella överenskommelsen. Vi får alltså skäl att återkomma till detta senare i processen när vi vet mer.

Mitt förslag så här långt är att Sverige bör kunna ställa sig bakom den huvudsakliga inriktningen i förslagen, nämligen att Easa ges ett samlat ansvar för flygtrafiksäkerheten inom gemenskapen. Jag föreslår att vi bör kunna ställa oss bakom innehållet i utkastet till partiell överenskommelse med beaktande av de frågetecken som jag har redogjort för samt att regeringen återkommer till EU-nämnden när vi erhållit Corepers förhandlingsunderlag.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Det låter som en utmärkt idé. Ståndpunkten är väl känd men vi måste se på lite närmare på det. Vi tackar för informationen för i dag och återkommer i skriftlig form, eller vad det nu kan bli.

Vi går till punkt 9, Luftfartsavtal med tredjeländer, dels Tunisien, dels Algeriet. Underlag är utsänt. Om infrastrukturministern vill kommentera detta får hon förstås göra det.

Anf.  134  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Ordförande! Jag föreslår att vi tar upp Algeriet och Tunisien tillsammans. Det är identiska förslag.

Förslaget till mandatet följer det som vi tidigare hanterat i EU-nämnden vad gäller att ge kommissionen mandat att förhandla med Marocko, Jordanien och Libanon, allt i syfte att knyta grannländerna runt Medelhavet närmare gemenskapen.

Regeringen stöder kommissionens förslag, och därför behöver jag kanske inte beskriva det ytterligare.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 10, Landtransporter. Det handlar om avgifter på tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur. Där har det inkommit nytt material, åtminstone i utskick 2 och möjligen även därefter. Det får vi höra alldeles strax. Nämnden har fått underlag i två omgångar.

Anf.  136  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Det här är, som sagt, ett ärende där förhandlingsläget in i det sista är mycket oklart. Frågan kommer att hanteras i Coreper i eftermiddag. Det mesta pekar mot att det inte blir något beslut vid det här rådsmötet. Troligen blir det en lägesrapport, möjligen en debatt.

Av de underhandskontakter vi har haft med Tyskland och Frankrike framgår att det lutar åt en lägesrapport. Jag går igenom ärendet och beskriver situationen.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Det får statsrådet gärna göra, men jag kommer nog att föreslå att vi noterar informationen för dagen och återkommer till prövning av saken när vi har mer på fötterna.

Anf.  138  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Det är ett ärende som i sig var ganska intressant på trafikutskottet, så jag föreslår att jag ändå ger informationen. Ärendet har funnits med länge och kommer antagligen att fortsätta att finnas med länge än.

Jag ska börja med att säga att Sverige fortfarande har en reservation mot den rättsliga grunden i ärendet. Vi anser nämligen att detta är en skattefråga, och den bör alltså rättsligt hanteras av finansministrarna.

Det centrala förslaget i paketet för gröna transporter, som kommissionen presenterade i juli, är ett förslag om att just revidera det så kallade Eurovinjettdirektivet. Eurovinjettdirektivets regler gäller vägavgifter för tunga lastbilar. Direktivet reglerar inte avgifter i städer, till exempel dessa trängselavgifter. Det är frivilligt för medlemsstaterna att införa vägavgifter, men en medlemsstat som väljer att införa vägavgifter för tunga lastbilar måste följa direktivets regler.

Direktivet reglerar maximala vägavgiftsnivåer. Det har tillkommit för att det inte ska vara möjligt att ta ut orimligt höga avgifter för utländsk transittrafik och använda intäkterna för nationella ändamål. Grundprincipen i det hittills gällande direktivet är att vägavgifter maximalt får motsvara självkostnaden för investering och drift av infrastruktur.

Ändringsförslaget innebär att direktivet gör det möjligt att utöver den infrastrukturfinansierade avgiften införa en särskild vägavgift för att internalisera lastbilstrafikens externa kostnader. Avgiften ska få omfatta kostnad för utsläpp av lokala luftföroreningar, buller och trängsel.

Kommissionen har föreslagit att intäkterna från den nya avgiften ska öronmärkas för åtgärder i transportsektorn.

Förslaget innebär inte att Sverige måste införa kilometerskatt, men det innebär inte heller att det skulle vara omöjligt att införa kilometerskatt utan det nya direktivet. Faktum är att möjligheterna för Sverige att ta ut vägavgifter i praktiken inte skulle öka genom förslaget. Högre totala avgiftsnivåer blir tillåtna, men Sverige har redan med dagens direktiv ett stort utrymme vad gäller nivåer och differentieringsmöjligheter. Samtidigt införs detaljerade regler för avgiftsutformningen.

Förslaget syftar till att uppmuntra till en samhällsekonomiskt effektiv prissättning av lastbilstransporter. Regeringen stöder principen om internalisering av externa kostnader och tillämpning av marginalkostnadsprincipen, men förslaget riskerar att leda enbart till högre avgiftsnivåer och transportkostnader i EU utan ökad miljöstyrande effekt. Större krav eller möjligheter till differentiering inom ramen för dagens avgifter skulle kunna ge samma miljönytta. Förslaget kan skapa incitament att prioritera ned kapacitetshöjande eller förbättrande åtgärder för vägsträckor med mycket transittrafik med höga trängselavgifter och ett ineffektivt, lågt utnyttjande av vissa vägar inom EU som följd.

Medlemsstaterna har en mycket varierande syn på förslaget. Generellt stöder centraleuropeiska transitländer förslaget medan mer perifert belägna medlemsstater är kritiska. Fortfarande återstår, som sagt, en rad frågor där det inte finns någon enighet. Mest kontroversiell är frågan om avgiftskomponenten för trängsel. Andra utestående frågor är om ytterligare avgiftskomponenter ska få inkluderas i avgiften för externa kostnader, vilka maximala avgiftsnivåer som ska vara tillåtna och om det finns krav på öronmärkning av intäkterna från den nya avgiften.

Sverige anser att den föreslagna trängselkomponenten är problematisk eftersom minskade satsningar och förbättringar på kapacitet på vägar med trängsel ger möjlighet att ta ut en högre trängselavgift. Sverige bör därför verka för att den föreslagna trängselkomponenten inte införs med mindre än att det finns villkor som anges för tillämpningen av den. Villkoren ska försäkra att tunga lastbilar inte missgynnas jämfört med andra typer av fordon och att medlemsstaten i fråga åläggs att vidta åtgärder för att begränsa trängseln på det aktuella avsnittet.

Andra frågor som regeringen tycker är viktiga är att det geografiska tillämpningsområdet så långt som möjligt begränsas till det som gäller enligt nuvarande direktiv och att det inte blir något bindande krav på öronmärkningen av intäkterna samt att Sverige inte bör stödja förslag från andra medlemsstater om att inkludera ytterligare typer av externa kostnader i den nya avgiften.

Därmed tror jag att jag gått igenom en stor del av den information som också var en del av trafikutskottets diskussion.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Det var verkligen inte min mening att kväsa debatten, särskilt inte i en angelägen och politiskt laddad fråga.

Anf.  140  BODIL CEBALLOS (mp):

Om jag förstod ordföranden rätt är det här inte någon beslutsfråga. Det är jag glad för eftersom jag inte hunnit samråda med Karin Svensson Smith i frågan. Personligen blir jag oroad när jag hör att regeringens ståndpunkt är att villkoren bör säkra att tunga lastbilar inte missgynnas jämfört med andra typer av fordon. Det är väl bra om vi missgynnar de tunga lastbilarna i förhållande till exempelvis tågtransporter. Vi bör få bort gods på väg till förmån för gods på spår. Det är bara bra om det kostar att använda sig av lastbilstransporter.

Jag utgår från att vi förmodligen inte är överens i den här frågan, men jag är glad att jag slipper ta ställning till den just nu och kan överlåta det hela åt Karin.

Anf.  141  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Som jag sade inledningsvis lutar det uppenbarligen åt att det blir en lägesrapport. Inte desto mindre kan vi naturligtvis fördjupa oss i diskussioner om trängsel. Här pekar man de facto ut just lastbilarna medan trängseln i sig består av väldigt många olika fordon. Utifrån vårt perspektiv är det inte acceptabelt att bara peka ut lastbilarna i det här sammanhanget utan att behöva vidta vare sig miljöstyrande åtgärder eller åtgärder för att skapa förutsättningar för att minska trängseleffekterna.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Om vi inte vet ifall rådet ska fatta beslut, och i så fall heller inte hur, fattar vi rimligen inte något förberedande beslut här utan tackar för informationen för dagen. Om det däremot blir skarpt läge på rådet, särskilt om det föranleder en ändrad, förnyad eller förtydligad ståndpunkt från regeringen, hörs vi igen i lämplig form, till exempel i skrift. Därmed vet alla vad som gäller i detta fall.

Anf.  143  CHRISTINA AXELSSON (s):

Med anledning av det senaste vill jag säga att det är viktigt att vi får skriftlig information om huruvida det ska fattas beslut om detta eller inte, innan det sker, så att vi vet vad som gäller.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Absolut. Så fort vi vet om det blir beslut hör vi av oss.

Punkt 11 handlar om gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser. Den här frågan var uppe i nämnden den 3 oktober då det fanns stöd för regeringens då angivna upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan. Också här har frågan ganska mycket innehåll i sak, även om vi inte riktigt vet vart den ska ta vägen på rådet. Underlag finns utsänt och vi lyssnar på infrastrukturministern som gärna får ge oss hela ärendet. Frågan var också ganska extensivt omnämnd i återrapporten.

Anf.  145  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag gör en återkoppling till vad som hände i oktober.

Inför TTE-rådet i oktober informerade jag nämnden om förslaget. På det rådsmötet hade ministrarna en debatt i frågan. Då framkom att en majoritet ville se en lösning inom ramen för tredje pelaren. Rådsarbetsgruppen har trots det därefter fortsatt att diskutera ordförandeskapets förslag till ändring av direktivförslaget.

Till ministerrådet nästa vecka har ordförandeskapet lagt fram en lägesrapport för arbetet med frågan, och vid rådsmötet vill ordförandeskapet att ministrarna ska notera lägesrapporten och ge sina förberedande organ i uppdrag att fullfölja arbetet för att finna en lösning på de kvarstående frågorna för att så snart som möjligt nå en överenskommelse.

I lägesrapportens slutsatser framför ordförandeskapet att det finns flera alternativ för det fortsatta arbetet. Man tänker sig antingen en lösning som bygger på ett direktiv under första pelaren i linje med det arbete som inletts, ett instrument under tredje pelaren eller en kombination av dessa.

Jag tycker att man bör titta på vilka möjligheter som finns i befintliga instrument för information och lagsökning respektive verkställighet och vad som skulle behövas och vara möjligt under första respektive tredje pelaren. Sverige förordar fortfarande en behandling av frågan under tredje pelaren vad gäller polisiärt och rättsligt samarbete, och detta har jag också informerat EU-nämnden om vid tidigare tillfälle.

Avslutningsvis anser jag att med hänsyn till att boende i unionen och i Sverige reser alltmer över gränserna är det viktigt att förbättra uppföljningssamarbetet. Regeringen är därför öppen för att pröva olika rättsligt korrekta lösningar för att lagföring av dessa trafikbrott ska bli mer effektiva. Jag vill poängtera att de lösningar som väljs verkligen bör medföra en reell förbättring av möjligheten att lagföra någon som begår trafikbrott i andra länder än det där de bor.

Anf.  146  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Jag tycker att den svenska regeringens tidigare ståndpunkt har varit väldigt klok, det vill säga att man fortsätter att jobba med det här inom ramen för det som i grund och botten är Haagprogrammet och blir Stockholmsprogrammet nu, frågan om ett ömsesidigt erkännande. Jag inser också svårigheten när man skiljer på att ha ett rent administrativt förfarande och inte. Det visar sig ju, trots att det går långsamt i den typen av arbete, att det ändå går att komma fram även när det gäller icke frihetsberövande påföljder och även naturligtvis den här typen av påföljder. Det visar sig också – det hänvisas också till Prümfördraget – att det går att komma fram vad gäller utbyte, och det gäller då betydligt mer känsliga uppgifter än en liten böteslapp.

Anf.  147  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Det låter som om vi har samma synpunkter.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi sammanfatta med att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 12 om grönare transporter. Här däremot ska det antas slutsatser, egentligen eftersom de inte antogs sist. I den här punkten samrådde vi den 3 oktober inför förra rådet. Vi samrådde även i skrift den 8 oktober, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. Underlag är utsänt.

Anf.  149  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Som sagt var berättade jag i EU-nämnden i oktober om rådsslutsatserna om de tre meddelandena om kommissionens paket angående de gröna transporterna. Men det visade sig att slutsatserna inte kunde antas då. Därför kommer de eventuellt att behandlas igen på mötet den 9 december. Slutsatserna kommer att behandlas i Coreper i eftermiddag.

Vid TTE-rådet i oktober kunde Sverige stödja förslaget till rådsslutsatser. Det är nu samma slutsatser som ligger på bordet, och min inställning är att vi fortsatt ska stödja rådsslutsatserna även denna gång. Vi borde också kunna leva med de ändringar som några medlemsstater eventuellt har och som finns indikerade i början av dokumentet.

Anf.  150  LISBETH GRÖNFELDT BERGMAN (m):

Fru ordförande! Jag har bara en fråga som handlar om det här med banavgifter och budgetdifferentiering. Vad kommer det att betyda för oss? Kommer det att bli väldigt mycket dyrare? Vi har ju ett långt land, och åtgärden att byta den här bromsmakapären är antagligen ganska dyr att göra på alla tåg i förhållande till andra bullerdämpande åtgärder. Vad betyder det här för oss?

Anf.  151  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Det är med precis den ingången som regeringen också har lyft fram problematiken med att lösningen nästan uteslutande handlar om att så att säga bygga in åtgärder för minskat buller som är inriktade på bromskloss på alla godsvagnar.

Vi vet alla hur Sverige ser ut och att vi har glest befolkade områden. Där man behöver begränsa buller är bullerplank oftast en effektivare åtgärd. Det är också det vi som sagt har hävdat, nämligen att detta inte bör begränsa våra möjligheter att hantera bullersituationer på annat sätt.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 13 angående långdistansidentifiering och spårning av fartyg. Här ska antas en resolution, utkast till vilken är utsänd i utskick 2.

Den här frågan var i nämnden den 28 september 2007, och då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  153  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

LRIT har som sagt varit uppe för behandling i EU-nämnden tidigare, inte minst förra året. Det är fråga om beslut att därmed inrätta en europeisk datacentral med möjlighet för tredjeland att ansluta sig.

Den rådsresolution som vi förväntas anta på tisdag kompletterar förra årets beslut. Genom den här resolutionen har fastställts bland annat villkor för när ett tredjeland ska få ansluta sig till den europeiska datacentralen.

Jag avser att stödja resolutionen och att den antas nu. Ju fler stater som ansluter sig till det europeiska systemet, desto lägre blir kostnaderna för de enskilda staterna. Resolutionens sjösäkerhetskrav ger också en tydlig signal till omvärlden om att EU står för kvalitetssjöfart.

En fråga som jag kan passa på att nämna i det här sammanhanget är tidsplanen för att inrätta den europeiska datacentralen. Sjösäkerhetsbyrån Emsa kommer tidigast i juni 2009 att inrätta den. Vid ett pågående möte i IMO:s sjösäkerhetskommitté har det väckt uppmärksamhet att EU redan nu ligger ett halvår efter den internationella tidsplanen. Om inte fartyg under europeisk flagg är anslutna till det globara LRIT-systemet i tid riskerar de långa väntetider inför anlöp i hamnar i tredjeland. I värsta fall kan de nekas tillträde. Det är med andra ord en trovärdighetsfråga för EU att leva upp till de internationella regelverken.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att vi har en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Punkt 14 gäller övriga frågor. 14 a var Maud Olofssons, men b, c och d berör infrastrukturministern. Det här är informationsfrågor även för vår del, och underlag är utsänt.

Anf.  155  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag skulle vilja lyfta fram punkt 4 b med anledning av att FN:s sjöfartsorganisation, IMO, tidigare i höst antog skärpta gränsvärden för svavel i marint bränsle och fartygs utsläpp av kväveoxider. Jag gör detta därför att denna fråga också var uppe i trafikutskottet.

EU har varit drivande i det här arbetet, och de nya reglerna innebär kraftigt minskade luftföroreningar från sjöfart, något som jag naturligtvis ser som mycket positivt.

Redan i dag har Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen strängare gränsvärden än resten av världen. Denna region kommer att bibehålla särskilt stränga krav även fortsättningsvis. Från och med 2015 får fartyg i internationell trafik i dessa områden bara använda marint bränsle med högst 0,1 viktprocent svavel, vilket är mycket lågt. År 2016 ska också kväveoxidutsläppen för fartyg i dessa områden ha minskat avsevärt. Även de globala gränsvärdena skärps, men inte i lika hög grad.

Rederinäringen och basindustrin i Finland och Sverige har uttryckt oro för att de nya svavelreglerna kan innebära dyrare fartygsbränsle. Jag har haft en dialog med den svenska näringen och gett Sjöfartsverket i uppdrag att inrätta en expertgrupp där myndigheter och intresseorganisationer tillsammans ska analysera vilka konsekvenser de nya reglerna kommer att innebära. Samma sak har skett i Finland.

Finland vill även se en konsekvensanalys på europeisk nivå, och det är något som jag anser att vi ska stödja, inte minst eftersom inte alla europeiska havsområden har lika stränga krav som de nordligare.

Anf.  156  LISBETH GRÖNFELDT BERGMAN (m):

Fru ordförande! Det gläder mig att det finns ett stöd för en konsekvensanalys, för det här innebär trots allt otroligt mycket dyrare bränsle för sjöfarten i den norra delen av Europa i förhållande till resten av världen.

Man bör möjligen inte bara göra en ekonomisk konsekvensanalys, det vill säga hur det blir för näringarna, basnäringarna, och för sjöfarten, utan man bör också göra en miljökonsekvensanalys. Det är självklart så att detta minskar luftföroreningarna, men eftersom den här delen av världen är så liten i förhållande till resten av världen blir kanske inte konsekvenserna så oerhört bra i förhållande till vad det kommer att kosta. Därför skulle jag vilja ha ett komplement med att det också ska göras en miljökonsekvensbeskrivning.

Anf.  157  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Vi var överens om det Lisbeth Grönfeldt Bergman nu säger när vi hade sammanträde med trafikutskottet häromdagen. Jag tänkte bara ställa en fråga. Finns det bränsle med 0,1 procent svavel att tillgå? Finns det alltså möjligheter att faktiskt använda det här bränslet? Kommer vissa fartyg att köra med dubbla tankar, så att säga? Detta alltså om ni vet någonting om det. I övrigt delar jag de åsikter som Lisbeth föredrog.

Anf.  158  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Vad gäller bränslet, om jag börjar bakifrån – om det finns att tillgå och ytterligare kommentarer om det – lämnar jag snart över frågan till experterna på bränsle.

Jag vill ändå beröra bakgrunden lite ytterligare. Jag tror att det också är viktigt att veta att initiativet vad gäller de nya reglerna kom från Finland, Norge och Tyskland, och Sverige stödde detta initiativ. Jag tror att det är viktigt att vi har i åtanke hur initiativet har lyfts fram. Från svensk sida hade vi en nära relation och förde diskussioner under våren eftersom den svenska redarföreningen ingår i delegationen och i allra högsta grad har varit delaktig och informerad och funnits med i själva IMO-beslutsfattandet.

Jag lämnar över till experterna på bränsle.

Anf.  159  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det stämmer att det finns tillgång till destillatbränslen. Bedömningen är också att vissa fartyg kommer att gå med dubbla tankar. Likaså är gränsvärdet, 0,1, något som härstammar från EU:s eget svaveldirektiv, där 0,1 procent kommer att gälla i europeiska hamnområden inom Europeiska gemenskapen. Tanken med det initiativ som Finland med flera genomförde i IMO var att man utsträcker detta till de svavelkontrollområden som finns i dag – därav 01-procentsgränsen.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Jaak Meri börjar som föredragande i nämnden den 1 januari, kan jag nämna. Nu har ni sett hur han ser ut. Välkommen, kan jag säga redan nu!

Det var ju en övrig fråga det här. Vi tackar för informationen om detta.

Kvar på TTE-rådets agenda står godkännande av A-punktslistan. En diger sådan är utdelad på bordet. Jag finner att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Därmed tackar vi infrastrukturministern med medarbetare för i dag. Tack för i dag, trevlig helg, lycka till på rådet, och vi hörs kanske snart igen!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (allmänna frågor) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  ULF HOLM (mp) 1

Anf.  3  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 1

Anf.  4  SUSANNE EBERSTEIN (s) 2

Anf.  5  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 2

Anf.  8  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 4

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  SUSANNE EBERSTEIN (s) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  16  HANS LINDE (v) 6

Anf.  17  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 7

Anf.  18  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  19  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 8

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  21  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 9

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Transport, telekommunikation och energi (energi) 10

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  24  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 10

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  26  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  SUSANNE EBERSTEIN (s) 11

Anf.  29  KENT PERSSON (v) 12

Anf.  30  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  32  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 12

Anf.  33  SUSANNE EBERSTEIN (s) 12

Anf.  34  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  35  BJÖRN HAMILTON (m) 13

Anf.  36  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  38  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  40  KENT PERSSON (v) 14

Anf.  41  CHRISTINA AXELSSON (s) 14

Anf.  42  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  44  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 15

Anf.  45  SUSANNE EBERSTEIN (s) 16

Anf.  46  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  48  KENT PERSSON (v) 17

Anf.  49  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 17

Anf.  50  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  51  BJÖRN HAMILTON (m) 19

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  53  FREDRICK FEDERLEY (c) 19

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 20

Anf.  55  Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) 20

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 20

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (yttre förbindelser) 22

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  58  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 22

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  60  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 22

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  62  HANS LINDE (v) 24

Anf.  63  BJÖRN HAMILTON (m) 24

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  65  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 25

Anf.  66  Departementsrådet TEPPO TAURIAINEN 26

Anf.  67  MARIE WEIBULL KORNIAS (m) 26

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  69  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 26

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  71  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 27

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  73  BODIL CEBALLOS (mp) 29

Anf.  74  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 30

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  76  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 31

Anf.  77  BODIL CEBALLOS (mp) 32

Anf.  78  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 32

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  80  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 33

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  82  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 34

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  84  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 35

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  86  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 35

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  88  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 36

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  90  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 37

Anf.  91  HANS LINDE (v) 38

Anf.  92  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 38

Anf.  93  HANS LINDE (v) 38

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  95  HANS LINDE (v) 38

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  97  HANS LINDE (v) 38

Anf.  98  FREDRICK FEDERLEY (c) 39

Anf.  99  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 39

Anf.  100  BODIL CEBALLOS (mp) 40

Anf.  101  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 40

Anf.  102  MONICA GREEN (s) 41

Anf.  103  HANS LINDE (v) 41

Anf.  104  FREDRICK FEDERLEY (c) 42

Anf.  105  BODIL CEBALLOS (mp) 43

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  107  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 43

Anf.  108  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 43

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  110  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 45

Anf.  111  SUSANNE EBERSTEIN (s) 45

Anf.  112  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 45

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  114  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 46

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  116  HANS LINDE (v) 48

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  118  BJÖRN HAMILTON (m) 48

Anf.  119  BODIL CEBALLOS (mp) 48

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  121  SUSANNE EBERSTEIN (s) 49

Anf.  122  Kabinettssekreterare FRANK BELFRAGE 49

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 50

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport) 51

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  125  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 51

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  127  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 52

Anf.  128  CHRISTINA AXELSSON (s) 52

Anf.  129  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 52

Anf.  130  Kanslirådet GÖRAN ROOS 53

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  132  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 53

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  134  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 54

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  136  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 54

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  138  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 55

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  140  BODIL CEBALLOS (mp) 56

Anf.  141  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 56

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  143  CHRISTINA AXELSSON (s) 57

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  145  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 57

Anf.  146  KRISTER HAMMARBERGH (m) 58

Anf.  147  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 58

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  149  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 58

Anf.  150  LISBETH GRÖNFELDT BERGMAN (m) 58

Anf.  151  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 59

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  153  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 59

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  155  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 60

Anf.  156  LISBETH GRÖNFELDT BERGMAN (m) 60

Anf.  157  CHRISTINA AXELSSON (s) 60

Anf.  158  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 61

Anf.  159  Departementssekreterare JAAK MERI 61

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 61