Fredagen den 5 december 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:13

1 §  Regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från utrikesministrarnas möte om regeringskonferensen den 28 och 29 november 2003

Information och samråd inför möte om regeringskonferensen den 8 och 9 december 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa utrikesministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Innan vi går in på föredragningslistan vill jag meddela att Hans Hegeland från konstitutionsutskottet kommer att närvara vid sammanträdet. Jag finner att vi kan godkänna det och önskar Hans Hegeland välkommen till EU-nämnden.

Vi börjar med rapporten från regeringskonferensen, och sedan går vi in på information och samråd.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det handlar om IGC. Det var ett möte i slutet på förra veckan, och då behandlades ett stort antal frågor. De institutionella frågorna och försvarsfrågorna väckte, som tidigare, den största debatten. Jag ska i korthet berätta om huvuddragen vid mötet.

Beredningsgruppen fick en utförlig återrapportering av statssekreterare Danielsson i går.

När det först gäller det institutionella området finns det ett brett stöd för en kommissionsledamot med full rösträtt per medlemsstat.

När det gäller röstviktningen bekräftades det kärva läget, får man väl säga.

När det gäller europeiska utrikesministern fick ordförandeskapets text huvudsakligen stöd, men jag framförde regeringens skepsis mot att utrikesministern skulle bli ordförande i externa rådet, i enlighet med vår ståndpunkt hela tiden. Men jag framhöll att om så ändå skulle bli fallet, att utrikesministern blev ordförande i det externa rådet, ska han eller hon inte ha en överordnad roll i kommissionen dessutom.

Vi diskuterade även formerna för rotation av ordförandeskapet. Det var brett stöd för ett gruppordförandeskap, men det var många som ställde sig negativa till förslaget att det skulle vara en grupp om tre medlemsstater som delar på ordförandeskapet under ett år. Även jag invände mot det och framhöll att en rimligare modell skulle vara att tre medlemsstater delar på ordförandeskapet under 18 månader och att de kan dela upp uppgiften inom sig på det sätt som är mest praktiskt.

De icke-institutionella frågorna togs också upp vid mötet. Jag underströk de frågor vi anser vara av särskild vikt och upprättade våra förslag angående sanktioner mot enskilda, ökad öppenhet, starkare miljöskrivningar, tjänstehandel och folkhälsa.

För att säga något om diskussionen, som täckte ett stort antal frågor, kan jag nämna att vi fick stöd för tillägget om jämställdhet i artikeln om unionens värden. När det gäller RIF-frågorna var bilden mera splittrad. När det gäller beskattningsfrågorna fanns det tydliga motsättningar. Förslaget om särskilt förfarande för revision, förändring av detta, fanns det inget stöd för.

Försvarsfrågorna diskuterades under middagen den 28 november. Vid middagen föreslog ordförandeskapet en skrivning om det strukturerade samarbetet och om försvarsgarantier. Däremot fick vi ingen text om det strukturerade samarbetet, så vi visste inte riktigt vad det skulle kunna tänkas innehålla. Det kom fram under diskussionen att många av medlemsländerna fortfarande vill se olika ändringar i båda de här förslagen. Det framgick att det pågick förhandlingar mellan de tre stora, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, och att de kommit långt i sina försök att hitta ett kompromissförslag som skulle kunna vara acceptabelt för alla. Men vi hade alltså inte riktigt klart för oss vad förslaget innebar.

Efter Neapelmötet har vi fått ett nytt ändringsförslag från ordförandeskapet, och det kommer att vara basen för försvarsdiskussionerna nu på måndag.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Vi återkommer ibland till försvarsfrågorna när vi är mera framåtblickande. Beträffande det föregående mötet skulle jag vilja fråga om det inspel som finansministrarna gjorde. Är det dött och begravet nu? Vad är situationen med det?

Sedan har jag två frågor: Var asylfrågorna uppe? Var frågan om handelspolitiken uppe?

Anf.  4  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Med anledning av återrapporteringen har jag två frågor. För det första är det frågan om europeisk åklagare. Vi ska diskutera andra saker sedan. Jag skulle bara vilja veta lite mer tydligt vilken uppfattning regeringen har drivit i den frågan och hur man mer konkret ser på det förslag som nu verkar föreligga. Det är alltså inte konventsförslaget, men någon mildare form av europeisk åklagare.

Senast vi träffades hade det varit ont om tid, och det fanns tydligen inga uppteckningar. Att jag bad om uppteckningar då berodde på att jag skulle vilja ha en mer konkret redogörelse för hur diskussionerna förs om denna valda ordförande i ministerrådet. Jag återkommer till detta gång på gång, men det är mer för att fullfölja min roll som riksdagsledamot och ta vara på de intressen som riksdagen har givit oss.

Den här frågan har helt och hållet förbigåtts i de papper som nu verkar ligga på borden. Jag undrar varför man inte sätter ned foten och skriver ut det. Är det därför att, som utrikesministern påstår, det är helt självklart att det blir så här enligt konventsförslaget? Eller vad är det som pågår?

Anf.  5  LARS OHLY (v):

Vid förra tillfället som vi hade möjlighet att diskutera här i nämnden om regeringskonferensen tog jag upp frågan om terroristbekämpning och frysning av tillgångar. Lars Danielsson svarade då att det gällde tidningsuppgifter som han menade var felaktiga och som handlade om artikel III-49, frysning av tillgångar i kamp mot organiserad brottslighet. Den har Sverige arbetat för att ta bort.

Sedan har det framkommit att det finns en artikel till som kan ge samma effekter, nämligen artikel III-224. Den handlar egentligen om restriktiva åtgärder mot tredjeland, men det finns en punkt 2 som handlar om restriktiva åtgärder mot personer och icke-statliga grupper.

Nu har jag försökt utreda hur regeringen har ställt sig här, och om jag har förstått det rätt har man inte haft några som helst invändningar vad gäller artikel III-224. Mellan Justitie- och Utrikesdepartementen råder en viss förvirring, för att uttrycka sig milt, när man försöker få klarhet i vad regeringens position är.

Jag skulle vilja att du utredde det här för nämnden, så att vi vet vad Sveriges position är och var förhandlingarna ligger i dag.

En följdfråga: Hur går det med det svenska kravet om att ta bort artikel III-49? Såvitt jag har förstått finns det ännu så länge ingenting som pekar på att Sverige har framgång i det förslaget.

Anf.  6  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har två frågor. Den ena frågan hade vi uppe något i beredningsgruppen i går, men för samrådets skull och även för att jag vill höra ministerns syn ställer jag den här.

Miljöfrågorna avhandlades på det senaste mötet, men vad fanns i diskussionen? Hur har Sverige agerat för att skapa allianser och se till att nå framgångar på de miljöområden och i de miljöfrågor som vi har prioriterat?

Den andra frågan rör diskussionen om försvarsfrågor vid middagen. Enligt ministerns föredragning var det klart och tydligt att många ville se ändringar i det förslag som låg. Det är väl ganska uppenbart att många vill se ändringar åt olika håll i det förslag som ligger. Hur uttryckte sig utrikesministern i den frågan? Vilken samordning, vilken likhet fanns i hur de alliansfria länderna uttryckte sig i förhållande till andra länder?

Anf.  7  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Carl B Hamiltons fråga om Ekofinrådet: Det diskuterades inte mycket förra gången, men det kommer upp nu på måndag.

Asyl diskuterades över huvud taget inte. Handel diskuterades mycket lite. Vårt krav framfördes, men det var egentligen ingen diskussion.

Europeisk åklagare: Vi har inte haft något problem med det förslag som konventet hade, så vi kunde acceptera det. Men det finns andra som har problem med det, för det passar inte deras system. Då måste vi hitta en minsta gemensamma nämnare, och den kommer vi att kunna stödja.

Vald ordförande i Europeiska rådet: Ja, sanningen är den att den frågan kom över huvud taget inte upp. Den diskuteras inte av någon annan, men den nämns alltid av oss. Ingen annan diskuterar den frågan.

Frågan om frysning av tillgångar lämnar jag till Lars Danielsson.

Anf.  8  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det är så i diskussionen att Sverige är det enda land som har drivit att artikel III-49 i första hand bör strykas. I andra hand, om vi inte har framgång i det kravet, bör man dels försöka hitta en ordning som begränsar möjligheterna för när man kan använda III-49, dels – och det är kanske det allra viktigaste – se till att försöka få in någon form av tydligare rättssäkerhetsgaranti, om det är så att proceduren som beskrivs i III-49 skulle kunna användas.

Vi är alltså det enda medlemsland som driver denna fråga. Det säger då sig självt att motvinden är tämligen bister.

I andra kanten finns framför allt Spanien, som är mycket angelägna om att man försöker behålla så mycket som möjligt av konventets förslag. I den här frågan får nu de bägge extremuppfattningarna förhandla. Det är den processen vi är inne i, att helt enkelt sätta oss ned tillsammans med spanjorerna och se om vi på något sätt kan mötas för att våra hänsyn och deras hänsyn kan flyta samman. Det är en process som pågår just nu på tjänstemannanivå. Jag hoppas att vi kan återkomma med rapporter om hur detta går.

Det är alltså så att det är bara Sverige som driver denna fråga. Det är den bistra sanning vi har att försöka möta i vårt argumentationsarbete.

Anf.  9  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Hur diskuterades miljöfrågorna? Jag måste tyvärr säga att vi var de enda som tog upp miljöfrågorna, så någon diskussion var det inte frågan om.

Hur gick diskussionen i försvarsfrågan? Ja, det var väldigt tydligt vid middagssamtalet att alla de alliansfria länderna anmälde att vi inte kunde acceptera förslagen så som de diskuterades där. Det gäller alltså Finland, Irland och Österrike, som anförde det, och självfallet jag. Vi krävde en förändring som respekterar alliansfriheten. Det positiva kan man säga var att det var flera andra länder som i sina inlägg stödde oss, i den meningen att de sade att det måste hittas en lösning som är acceptabel för de alliansfria länderna.

Anf.  10  MATS ODELL (kd):

Det var en fråga som utrikesministern inte nämnde, och det är väl en av de verkliga knäckfrågorna, nämligen röstviktningen i rådet. Det skulle vara intressant att höra vilken bedömning av läget som utrikesministern gör i den frågan.

Anf.  11  LARS OHLY (v):

Jag har alltid trott på Lars Danielsson när han har sagt att man arbetar för att ta bort artikel III-49. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Men min fråga anknöt också till artikel III-224. När jag har haft kontakt med Justitiedepartementet har man på tjänstemannanivå där sagt att effekterna av den kan bli exakt desamma. Där talar man om restriktiva åtgärder, som rådet får besluta om, och i punkt 2 även mot fysiska och juridiska personer eller grupper och enheter som inte är stater.

Då menar jag, att om man bara inriktar sig på artikel III-49 är det möjligt att man har en viss framgång, åtminstone vad gäller rättssäkerhetsaspekten. Men om artikel III-224 står kvar som den finns i konventsförslaget är risken att Sverige har vunnit en seger som inte innebär någonting i praktiken, nämligen samma sätt att behandla människor som anklagas för olika brott, till exempel med terroristanknytning, att de kan utsättas för de rättsosäkerhetsaspekter som vi redan har sett exempel på när FN-resolutionen skulle implementeras av den europeiska unionen. Det vill vi inte vara med om. Därför vill jag att du också svarar på det.

Anf.  12  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Tack för svaret, utrikesministern. Man kan inte låta bli att konstatera att det som svar på flera frågor kommer att det bara är Sverige som driver frågorna. Det kanske har något att göra med vilka frågor som ställs här i EU-nämnden också, men det är lite intressant.

Vad gäller miljöfrågorna har jag förstått att det är frågor som Sverige vill prioritera och inte bara nämna på mötena, alltså någonting man vill driva. Då kvarstår den andra delen av min fråga: Hur arbetar man för att skapa allianser och få flera parter i de här frågorna, lyfta upp dem på dagordningen när de uppenbarligen inte finns där? Vilket arbete görs gentemot andra länder för att få dem att intressera sig för miljöfrågorna? Vilket arbete görs gentemot kommissionen till exempel? Vilka kontakter tas där? Det skulle vara intressant att höra ministerns kommentar till det.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det var två saker. III-224 är väl smarta sanktioner, det vill säga möjlighet att inte blockera ett land utan att blockera en regim eller regimens medlemmar, alltså Nigeriasanktionerna en gång i tiden. Det är väl helt fundamentalt att vi bibehåller detta, så att vi inte kommer tillbaka till den gamla Iraksituationen, att vi blockerar ett helt lands ekonomiska utveckling när vi vill komma åt en obehaglig regim. Det vore väl en stor skada om den försvann. Det var ju ett av de större framstegen i det internationella umgänget, om man nu kan kalla det så när man gör sanktioner mot ett land, när vi kom på den här tekniken. III-224 tycker jag är central för utrikes- och säkerhetspolitiken.

När det gäller III-49, rättssäkerhetsaspekten, står det ju en hänvisning till 158, alltså portalparagrafen till rättsliga och inrikes frågor. Gör regeringen den bedömningen att den därmed skulle ha en sämre rättssäkerhetsnivå än övriga delar av rättsliga och inrikes frågor? Man måste ju sätta in det i det sammanhanget. Ska vi blockera tillgångar för sådana som sysslar med trafficking måste vi naturligtvis göra det på europeisk nivå. Sverige kan ju inte göra det på egen hand – det blir ett totalt slag i luften. Vem ska vi komma åt i den här typen av grov organiserad brottslighet, som ju förutsätter internationella tillgångar som förs över? Flödet av flickor från öst motsvaras av ett flöde av pengar i andra riktningen. Det viktiga är ju att vi kommer åt det men kommer åt det på ett rättssäkert sätt. Jag tycker att vi måste ha en analys av det i så fall, om man ska gå emot detta.

Jag har en andra fråga, och det gäller bedömningen. Jag uppfattar det så att nu kommer Italien med ett samlat förslag. Är det så vi ska uppfatta det, att det är en lösning som man kommer att hävda, att take it or leave it? Det innebär att det de facto blir en stor bedömning som vi kommer att få göra inför toppmötet.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Den frågan tar vi sedan. Vi är fortfarande på rapporten. Du får vänta med att ställa den frågan.

Anf.  15  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag nämnde röstviktningen, men jag medger att jag gjorde det kort genom att säga att det kärva läget kvarstår. Det gör det alltså. Ingen släpper på sina krav. Där finns ett problem, som vi inte är direkt berörda av men andra i stället. Det är därför jag inte ordar så mycket om det. Det blir ju på det viset att det som är viktigt för Sverige och det ni ställer frågor om är det som man får ett intryck av är de största frågorna, men det finns faktiskt frågor som vid mötena där nere tar mera tid. Röstviktning är definitivt en sådan fråga.

Jag vet inte vad lösningen kan tänkas bli. Ordföranden antydde att man skulle kunna välja att skjuta upp beslutet om ändring av röstviktningen genom en så kallad rendez-vous-klausul. Jag tror inte att man löser problemet bara för att man skjuter det framför sig. Där måste nog diskussionerna fortsätta.

Miljöfrågorna finns definitivt på dagordningen. Genom att vi alltid tar upp dem och nämner dem vid varje tillfälle som ges finns miljöfrågorna på dagordningen. Men det är ingen annan som driver frågorna. Självfallet fortsätter vi att försöka påverka de andra i det arbete som pågår bakom kulisserna. Här handlar det om att andra har andra hjärtefrågor som de vill ha stöd för, så det pågår ett konstant diskuterande mellan våra tjänstemän på olika nivåer.

Frågan om vi får ett helhetspaket går inte att svara på. Vi har ingen aning om hur det italienska ordförandeskapet tänker driva det här vidare. Det ser vi efter den 8, om de väljer att komma fram med ett helt förslag eller delvis. Vi vet inte.

Anf.  16  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Restriktiva åtgärder mot enskilda: Det är riktigt, som Göran Lennmarker säger, att artikel III-224 i huvudsak är avsedd att vara den rättsliga grunden för så kallade smarta sanktioner. Men det finns – i så måtto har Lars Ohly rätt – de som tror att man den vägen också skulle kunna komma åt enskilda genom att hänvisa till den paragrafen. Vi vill inte slänga ut barnet med badvattnet. Precis som Göran Lennmarker säger är det, som vi ser det, en mycket viktig del i utvecklingen av unionens politik att man inför möjligheter till så kallade smarta sanktioner.

Förutsättningarna att få bort III-49 är mycket små, utan vad det handlar om är att försöka få de här förändringarna. Vad vi vill säkerställa är att man om artikel III-49 åberopas kan säkerställa också en materiell prövning, om man vill att någon enskild person ska drabbas av sådana här åtgärder. Då räcker inte den här hänvisningen, som Göran Lennmarker mycket riktigt pekade på finns, till portalparagrafen. Den räcker inte, utan man behöver en lite tydligare skrivning som säger att det måste finnas en möjlig tillsats, en materiell prövning, på europeisk nivå, som Göran Lennmarker påpekade.

Det är det vi vill försöka åstadkomma. Är det så att vi får in det tror vi nog att vi ska kunna täppa till samma sak i III-224. Får man in den här rättssäkerhetsgarantin, som vi väljer att kalla det, ska man nog kunna ordna så att den också klarar den eventualitet som kan finnas att man skulle kunna använda III-224 för sanktioner mot enskilda. Det är det som är vår tanke.

Det finns inte olika uppfattningar i Regeringskansliet i denna fråga. Det gör det aldrig.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare från rapporten, som vi godkänner, till informationen och samrådet.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller mötet den 8 december. Som jag sade har vi fått ett nytt ändringsförslag från ordföranden, och det ska utgöra grunden för försvarsdiskussionen på måndag.

Vad först gäller ömsesidiga försvarsgarantier kan jag konstatera att det har skett marginella ändringar. De ändringarna räcker inte för att vi ska ändra inställning. Regeringen tänker inte acceptera artikeln i sin nuvarande form. Som jag sade, tror jag att vi kan få stöd från flera länder.

De som är närmast berörda, de alliansfria länderna, har samarbetat kring den här frågan efter middagsdiskussionen. Efter föredragningen här i EU-nämnden och de uppfattningar som nämnden har uttalat kommer jag att bedöma om det är möjligt att i dag skicka i väg ett brev till ordföranden, ett brev som är gemensamt från Finland, Irland, Österrike och Sverige. Där föreslår vi en förändring av artikel I-40.7.

Vårt förslag till förändring innehåller en formulering som säger att om en medlemsstat skulle bli utsatt för ett väpnat angrepp kan den begära hjälp från övriga medlemsstater i enlighet med FN-stadgans artikel 51.

En sådan formulering innehåller ett element av solidaritet men innebär inga bindande förpliktelser. Det är helt förenligt med vår militära alliansfrihet. Givetvis stämmer det med FN-stadgan.

När det gäller det strukturella samarbetet åtföljs ändringsförslaget nu av ett utkast till protokoll. Det ställer den här frågan i ett nytt ljus. När man nu läser allt i sin helhet har det skett mycket positiva förändringar jämfört med konventets ursprungliga förslag. Det har klargjorts vad samarbetet syftar till. Det framgår nu att det är helt inriktat på att stödja utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga. Sverige vill ju se en förstärkt krishanteringskapacitet för unionen. Det är ett mycket viktigt stöd för GUSP i allmänhet. Vi har inga invändningar i sak mot det förslaget i den delen, snarare tvärtom.

Det framgår nu att samarbetet verkligen är öppet för alla som vill delta. Det handlar inte så mycket om att man ska uppfylla kriterier i någon strikt bemärkelse, som deltagarna ska åta sig, utan det är snarare att man avger en avsiktsförklaring om att vilja intensifiera unionens kapacitet i det här avseendet. Dessutom kommer alla medlemsstater att vara med och bestämma om målsättningarna och de så kallade kriterierna. Det här tar ju bort alla risker att samarbetet skulle kunna splittra medlemsstaterna inom GUSP. Det var det som vi var oroade över i den tidigare formuleringen.

Det handlar dessutom i praktiken främst om att deltagarna i framtiden, närmare bestämt år 2007, ska vara beredda att kunna bidra enskilt eller i grupp med militära styrkor, som snabbt ska kunna användas om FN begär omedelbar hjälp. Det är på samma sätt som till exempel skedde i somras när det gäller Kongo.

Det handlar om att förbättra EU:s arbete med en snabbinsatsstyrka. Det är en målsättning från svensk sida att så ska vara möjligt. Det här rimmar väl med den svenska uppfattningen att ESDP ska kunna utgöra stöd för FN i olika konfliktsituationer.

Diskussionen om det strukturella samarbetet går därför i en positiv riktning, tycker vi. Det finns möjligtvis anledning för oss att fundera på om det går att göra några konstruktiva förbättringar av skrivningarna i något avseende. Men sammantaget tycker vi att förslaget är bra.

Jag tänker också ta upp frågan om formuleringen i artikeln om ett framtida gemensamt försvar. Där vill vi att den gamla formuleringen, som vi i och för sig inte heller tycker är helt lyckad, ska vara kvar. Den speglar bättre de olika synsätt i den här frågan som de olika medlemsstaterna har.

Nu kan jag stanna, för sedan tänkte jag säga något om budgetfrågorna. Det är väl bra att ta försvarsfrågorna i ett sammanhang.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Jag vill att ni dels ställer frågor, dels yttrar er vad gäller brevet som skulle skickas tillsammans med Finland, Irland och Österrike.

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp):

Om jag börjar med det här brevet, är det väldigt avskalat, i den meningen att det kokar ned bara till en begäran om hjälp i enlighet med 51 § i FN-stadgan. Min fråga är hur utrikesministern kommer att avge någon förklaring för Sveriges ställningstagande.

Det är en bisarr tanke att vårt land ena dagen skulle vara moraliskt och i sakfrågorna djupt sammanflätat med EU-länderna och vara aktivt i EU:s institutioner, men sedan helt svika våra samarbetspartner i den europeiska familjen när det kommer till det allra viktigaste problemet som ett land kan råka ut för, nämligen ett hot mot dess överlevnad. Det är en väldigt konstig position, vare sig man är för eller emot alliansfriheten, att inte ens känna – om jag uppfattade det rätt – moralisk skyldighet eller moralisk press att hjälpa till. Vid ett anfall på Lettland eller Finland måste väl ansvaret vara större än om det är ett anfall mot Irak eller mot Kuwait? Vi tillhör ju ändå samma union.

Jag undrar om utrikesministern vid mötet kommer att utveckla Sveriges position eller Sveriges ståndpunkt och motiv för detta kortfattade uttryckssätt.

För säkerhets och för ordningens skull ska jag bara tala om vad vår hållning är, men det är väl välbekant: Vi tycker inte att säkerhetspolitiken ska läggas om i en förhandling med andra länder, utan den ska naturligtvis beslutas om i riksdagen.

Beträffande det strukturerade samarbetet sade utrikesministern att hon eller regeringen inte har några invändningar i sak, snarare tvärtom. Jag läste att utrikesutskottets socialdemokratiska ordförande snarare tyckte tvärtemot, det vill säga att Sverige bör vara med i det strukturerade samarbetet. Är det en position som regeringen har?

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Det verkar trots allt som om de här i Sverige kontroversiella frågorna börjar gå mot någon sorts konsensus. Det finns utsikt för det.

Jag är lite grann i samma anda som Carl B Hamilton ute efter en sak, och vill föreslå följande: Borde inte brevet innehålla en formulering av karaktären att det torde vara en moralisk självklarhet för även alliansfria stater att solidariskt delta i sådana här aktioner? Man borde ha med någonting som ändå visar dem som skulle gå med på en sådan här förändring att det i botten inte bara finns FN-stadgan, som man kyligt slår fast, utan det faktum att vi är med i en gemenskap.

Om brevet kunde kompletteras med en sådan formulering tror jag att det skulle underlätta för att få igenom det på rådsmötet. Det skulle också kännas bättre gentemot våra grannländer och andra medlemsstater inom unionen.

När det gäller förändringen av det strukturerade samarbetet tycker jag också – Kristdemokraterna har hela tiden varit för det – att det är rimligt med en flexibel integration på området. Vi kan ge regeringen stöd för den position som här föreslås.

Anf.  22  AGNE HANSSON (c):

Först tar jag de ömsesidiga försvarsgarantierna. Det är, som vi ser det, helt oacceptabelt att gå med på det. Min fråga går snarast åt andra hållet jämfört med Mats Odells och Carl B Hamiltons: På vilket sätt bygger regeringen allianser för att få gehör för en uppfattning enligt brevets anda? Det borde ju vara självklart för alla medlemsstater i EU att ett alliansfritt land inte på något sätt kan utställa försvarsgarantier. Det är en förutsättning för ett förtroendefullt samarbete. Jag menar att Sverige i så fall mycket hårt måste driva den frågan och hota att lägga in sitt veto mot hela konventsförslaget om vi inte får våra synpunkter tillgodosedda. Jag tycker att brevets innehåll är acceptabelt där det inte finns några sådana garantier från svensk sida.

När det gäller det strukturella samarbetet är det viktigt att bygga för fred och att fortsätta att satsa på krishantering i första hand. Om det hela går åt rätt håll i den frågan, som jag förstod av utrikesministern, är vi beredda att stödja en sådan uppfattning.

Jag tycker även att den gamla formuleringen är bättre än den nya när det gäller försvarssamarbetet.

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag tycker att det är lite svårt att sitta här på nämnden och ta ställning utifrån så översiktliga resonemang som de som vi nu för på oerhört känsliga områden.

Nu uppfattas det som att Sverige är initiativtagare tillsammans med en del andra länder till att skriva ett brev, som nämnden inte har fått sig tilldelat men i vissa delar uppläst. Det är svårt att ta ställning till vad det får för konsekvenser om man sänder i väg ett sådant brev, när vi inte ser helheten.

Framför allt skulle jag vilja fråga lite mer om det strukturerade samarbetet. Frågan rör på sig hela tiden, och jag medger att det inte är lätt för utrikesministern att säga vad man konkret kommer att få ta ställning till.

Det som jag uppfattar som en brist och som gör att jag inte är beredd att ta ställning är att vi inte har prövat vad detta skulle innebära för svenskt vidkommande. Om det nu införs tycker jag att Carl B Hamiltons fråga är mycket relevant: Hur ska då Sverige ställa sig till detta? Vi har ju verkligen velat utveckla EU:s krishanteringsförmåga. Vi har velat vara delaktiga. Men vi har redan i dag med utanförståendet i EMU:s tredje del ett underskott i inflytande.

Jag tror att det inte bara handlar om att i sak vara delaktig i någon form av försvarskapacitet och att vi därmed skulle räta upp någon form av svenskt säkerhetsunderskott. Däremot skulle konsekvenserna av ett utanförskap i ett sådant här strukturerat samarbete leda till ytterligare inflytandeunderskott för svensk del. Hur skulle vi då kunna påverka detta, utöver det som utrikesministern säger om att alla ska vara med och ange målsättningarna? Det gäller förstärkningar av snabbinsatsdelen och att kapaciteterna fortfarande ska vara utifrån vad man vill leverera in.

Jag har uppfattat att det strukturerade samarbetet lite tydligare skulle göra det möjligt att de formuleringar som man tidigare har haft om de 60 000 och inleveranser av kapaciteter i stället skulle få ett annat perspektiv. Man skulle då tydligare från ett eget huvudkvarter kunna bedöma saker för att klargöra alla ambitionerna med en solidaritetsklausul och man skulle kunna göra det som skulle kunna liknas vid ömsesidiga försvarsgarantier möjligt genom att ha också försvarskapacitet. Då skulle det bli ett annat sätt att förhålla sig än till de 60 000 man som vi i dag är helt överens om är bra att EU har.

Jag tycker att detta är lite grann av att sitta här och köpa grisen i säcken. Till skillnad från mina kolleger är inte jag beredd att säga att jag helt och fast delar regeringens uppfattning, för jag tycker att det finns många frågor som man kan resa. Det är inte bara för EU-vidkommande, för det har jag inte berört. Här finns också en konflikt visavi USA och Nato som utrikesministern valde att inte beröra. Det finns mycket att säga om detta, men det finns också för svenskt vidkommande en hel del frågetecken om man nu bejakar detta. Jag säger inte att det som nu sker är dåligt, men jag tror att om man inte också är beredd att överblicka de svenska konsekvenserna så tar man inte sitt ansvar.

Anf.  24  LARS OHLY (v):

De ömsesidiga försvarsförpliktelserna innebär även i den mildare form som Carl B Hamilton förespråkar att den svenska alliansfriheten de facto inte längre existerar. Det är inget problem för Carl B Hamilton eftersom han inte förespråkar någon militär alliansfrihet, men det borde vara ett problem för regeringen. Därför delar jag helt Agne Hanssons uppfattning om att detta är en oerhört vital fråga för svenska säkerhetspolitiska intressen. Om Carl B Hamilton menar allvar med att man ska avgöra frågan i Sveriges riksdag ska den definitivt inte avgöras genom en fördragsändring.

Detta tror jag är en oerhört viktig fråga för regeringen att driva. Jag måste ju lita på att det som regeringen säger sig vilja är det som regeringen verkligen vill. Därför har jag en viss förtröstan för att man faktiskt kommer att undvika att det finns något som helst som liknar ömsesidiga försvarsförpliktelser eller några lojalitetsskrivningar i ett resultat från regeringskonferensen.

Det är lite knepigare med det strukturerade samarbetet, för här får vi en ganska positiv bild av det och samtidigt reses krav från andra partier om att Sverige också ska tala om att man vill gå med. Men om vitsen bara är att vi ska tala om att alla länder ska få vara med, att de också ska kunna få stå utanför men att vi ändå kommer att gå med, undrar jag vad det är för vits med att Sverige driver positionen att man också kan stå utanför.

Jag hörde också Urban Ahlin på radion. Han var tydlig med att göra klart att han ansåg att Sverige ska gå med. Jag tycker att det är rimligt att den svenska regeringen har en uppfattning i samband med att man förhandlar om de här frågorna i regeringskonferensen. Om ett sådant här strukturerat samarbete kommer till stånd – är det då Sveriges uppfattning att Sverige också ska delta? Och i vilken mån?

Detta är ju textfrågor i fördraget, men den reella frågan kommer i efterhand. Är Sverige intresserat av att delta? Det är bra om man är tydlig på den punkten.

Gunilla Carlsson säger – och det är ett alldeles utmärkt argument för oss som är skeptiker eller motståndare till ett utökat militärt samarbete – att om detta blir verklighet kommer naturligtvis som ett brev på posten argumentet att vi inte kan stå utanför därför att vi då förlorar inflytande. Det blir precis som när man drev argumentationen om EMU-frågan. Det är självklart. För varje ny del som kommer att införas i fördragen som en EU-angelägenhet och där vi väljer att inte vara med kommer detta argument som ett brev på posten att framföras.

Det leder naturligtvis till att pressen på Sverige att delta och därmed omvandla sin politisk inställning kommer att öka. Därför undrar jag också hur man i förhandlingarna behandlar artikel I-40. Där är man ju tydlig när det gäller att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Man slår fast att den kommer att leda till ett gemensamt försvar, även om det ska ske med enhälligt beslut. Man slår ändå fast inriktningen; detta är nästan ödesbestämt. Detta bör självfallet tas bort om man inte delar uppfattningen att unionens militära och försvarspolitiska samarbete ska leda till ett gemensamt försvar. Om man däremot tycker att det ska det ska detta självfallet stå kvar.

Anf.  25  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Fru ordförande! Jag kanske ska överraska med att säga att jag håller med Gunilla Carlsson, dock bara i en mycket liten del, nämligen att det skulle vara intressant att få se brevet nu under samrådet. I övriga kommentarer håller jag inte med Gunilla Carlsson.

När vi diskuterar brevet och Sveriges roll måste man se att detta inte, som Mats Odell säger, är en fråga som är kontroversiell bara i Sverige. Vad jag har förstått och kunnat utröna så är debatten om försvarssamarbetet betydligt hårdare i de övriga alliansfria länderna. Det var till och med så att Leni Björklund av Sveriges största morgontidning häromdagen fick frågan varför vi inte debatterar det här över huvud taget i Sverige. Det är alltså inte alls så att detta uppfattas som något mer kontroversiellt i Sverige än i andra länder. Snarare har jag fått uppfattningen att det är tvärtom, det vill säga att frågan är lite undanskymd i Sverige jämfört med i andra alliansfria länder.

Jag tror inte på de tillägg som Mats Odell och Carl B Hamilton skulle vilja göra till den föreslagna skrivningen i brevet. Även om Mats Odell och Carl B Hamilton tolkar dem på det minimalistiska sätt som de vill ge uttryck för här i nämnden så kommer de att tolkas på ett helt annat sätt av andra länder som finns i kretsen och som menar att vi har de ömsesidiga försvarsgarantierna där. De kommer att se det som en seger, och vi kommer att få en klassisk situation där det har varit hårda förhandlingar och alla sedan åker hem och har fått en seger var. Var och en tolkar det på sitt sätt, och det är inte det som vi vill uppnå.

Vi vill ju uppnå att det inte finns några försäkringar på det här sättet, och det gör att man egentligen också till viss del kan vara kritisk till brevets formulering. Man kan vara rädd att också den misstolkas. Vi har efterlyst just samordningen mellan de alliansfria länderna och ser det som positivt att man nu försöker samordna sig och lägga fram ett gemensamt förslag. Vi hoppas, ungefär som Lars Ohly uttryckte det, att man kan vara trygg i sin försäkran om att Sverige driver detta kraftfullt.

Jag har också en fråga utifrån det som Agne Hansson vädrade om huruvida Sverige skulle hota att börja använda vetot om man inte når målet just här. Sverige är ju ett alliansfritt land med en säkerhetspolitisk doktrin, som inte skulle kunna godta de skrivningar som finns på bordet i diskussionen i dag. Detta gör att man också måste fråga: Hur hårt förs diskussionen nu? Är den i ett läge där man faktiskt ska vifta med vetot, om man nu ska göra det, eller ska man ha det kvar för att vifta snart? Vilken bedömning gör Laila Freivalds? Eller menar man att vetofrågan, som man uttryckte det i början, fortfarande är fullständigt ointressant och att vi aldrig ska använda vetot oavsett vad utgången blir?

Vi är emot ett svenskt deltagande i det strukturella samarbetet. Vi kan gärna diskutera varför, men så är fallet. Jag är möjligen lite cynisk när jag ser de skrivningar som kommer någonstans där vi landade. Jag är rädd för att vi kommer att hamna i det strukturella samarbetet förr eller senare ändå. Det blir ju ofta så om man inte underställer frågan en folkomröstning så att folk får säga stopp. Då hamnar det slutligen här i nämnden och vi går in i samarbetet i alla fall. Det är kanske lite cyniskt, men detta gör att jag anser att vi inte kan godta skrivningarna, vilket också Lars Ohly var inne på. Vi kan inte godta de skrivningar som ligger på bordet i dag. Det är inte godtagbart att skriva in att vi ska ha ett gemensamt försvar, för det är inte det som Sverige vill. Även om det ska understödjas av en enhällighet står det faktiskt i de förslag som föreligger att det är där vi ska landa.

Det är ganska intressant. Å ena sidan ska alla vara eniga, å andra sidan har vi redan blivit eniga om vad det är som vi ska vara eniga om i framtiden.

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp):

Jag begärde ordet innan utrikesministern får tillfälle att svara bara för att reda ut formfrågan. Vi behöver inte krångla till sådant som inte är nödvändigt att krångla till. Om brevet hade delats ut hade kritik kunnat riktas mot utrikesministern från nämnden med viss rätt. Då hade det funnits ett brev som redan var producerat, men det hade inte varit samordnat. Nu är inte brevet utdelat. Däremot är en formulering föreslagen av utrikesministern. Den är knapphändig, och det är det som Mats Odell och jag delvis kritiserar.

Men innebörden och det centrala momentet i brevet är att vad Sverige och de andra länderna kan gå med på är att ett annat EU-land kan begära hjälp i enlighet med FN-stadgans 51:a paragraf. Det är kärnpunkten, och det är det som vi ska ta ställning till. Tycker vi att det är okej eller inte i brevet? Så är det om jag har uppfattat det korrekt.

Jag tycker alltså inte att vi behöver diskutera huruvida brevet ligger på bordet eller inte. Av formella skäl är det nog bra att det inte gör det.

För att återgå till en innehållslig diskussion så uppfattar jag att det som Mats Odell och jag är inne på egentligen är att vi kodifierar den de facto-situation som detta är. Vi har ett mycket närmare samarbete med de andra EU-länderna i alla dimensioner och institutioner än vad vi har med andra länder, och det bör återspeglas.

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag ska fortsätta det senaste resonemanget. Vi måste ju ändå utgå från vad det är för solidaritet som gäller. Oavsett vad vi skriver så finns det en solidaritet i en union. Det måste vara utgångspunkten. Vi ska se till att det vi skriver ska motsvara verkligheten. Jag menar att en union i grunden innebär en mycket långtgående solidaritet.

Hur går det till exempel till om ett medlemsland skulle angripas? Utrikesministern från det landet finns plötsligt inte med. Ska man då säga: Oj då – får vi väl gå vidare i dagordningen? Det funkar faktiskt inte så, utan det ligger en mycket långtgående solidaritet i en union, även i det yttersta fallet. Det gör att det är väldigt viktigt hur Sverige i det sammanhanget formulerar sig. Vi ska ju inte framstå som att vi är ganska likgiltiga och inte bryr oss om hur det går för Lettland, om vi nu ska ta ett land som både utrikesministern och jag känner mycket starkt för. Så gör vi naturligtvis inte. Vi skulle hamna i en alldeles orimlig situation om vi ryckte på axlarna och sade: Oj då – så synd! Jag tror att vi aldrig kan komma tillbaka till detta.

Vi har ju också en utrikespolitisk doktrin som ett antal partier har kommit överens om. I den formuleras att säkerheten ska byggas i samarbete. Vi betonar att vi i dag är militärt alliansfria men att vi bygger säkerheten i samarbete för framtiden. När vi skrev den slog vi fast att vi måste bygga den i samarbete med grannländer och EU-länder. Det är ju dem som vi tänker på när vi skriver detta.

Det här gör att jag är tveksam till att man ska skriva ett sådant här brev. Man får noga överväga det. Nu ska man ju inte sitta så här vid ett bord och fatta hastiga beslut. Men är det klokt att gå åstad och göra detta nu? Det är möjligt att detta är noggrant analyserat i Regeringskansliet, men jag är faktiskt lite tveksam till att så här på några korta formuleringar avgöra det här.

Ett ytterligare skäl – och nu kommer jag mer in på det strukturerade samarbetet – är Srebrenica. Det är det som hela tiden har lyst i mina ögon när vi har byggt upp detta. Vi måste ha en kapacitet som gör att vi kan förhindra att en sådan händelse kan inträffa. Vi måste ha den kapaciteten. Det är det alldeles centrala, och det är det som jag tycker ska vara utgångspunkten när vi tar ställning till svenskt deltagande i det strukturerade samarbete. Även där har vi naturligtvis inte alla detaljerna, men det är ändå detta som måste vara själva utgångspunkten för tänkandet.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att vi runt bordet här gör klart för oss att vi har riksdagens uppdrag att samordna med regeringen till toppmötet och till dess att vi har ett slutligt förslag om en grundlag. Om vi kryper ur det ansvaret – vem ska då sköta samrådet? Det är den uppgift som riksdagen har gett oss, och den tycker jag att vi ska klara av.

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vad gäller garantifrågan är själva utgångspunkten för vårt agerande att det finns en grundläggande solidaritet mellan medlemsländerna i EU. Det är en förutsättning för EU:s existens. Det finns en solidaritetsklausul i botten.

När det gäller brevet och hur vi hanterar den frågan så nämner vi naturligtvis i brevet att vi tycker att det förslag till en ny skrivning som vi gör innebär att vi substantiellt bidrar till att lyfta fram just solidaritetsfrågan. Självfallet finns inte bara ytterligheterna här – att man sviker medlemsländer eller blivande medlemsländer i en krissituation och att man är med i en allians – utan det finns en skala däremellan.

Mina medarbetare var så kloka att de gav mig en utskrift av vad Anna Lindh sade på Folk och Försvar för inte så länge sedan. Jag tycker att det är en bra formulering, som jag trodde att många av oss höll med om. Det är svårt att föreställa sig att Sverige skulle förklara sig neutralt i händelse av ett angrepp på något av de länder som är eller inom kort står inför att bli medlemmar i unionen, sade Anna Lindh. Det är ju det som har varit vår ståndpunkt hela tiden. Det som vi värnar är möjligheten att i varje situation bestämma hur vi agerar. Det är det som är innebörden i alliansfriheten, och det är den vi vill värna.

När det gäller diskussionen om denna fråga i rådet så är det som jag angav tidigare – det är inte bara de alliansfria länderna som försvarar och hävdar sin alliansfrihet och gemensamt och med tydlig signal säger att detta är för oss en fundamental fråga. Vi får dessutom stöd från andra medlemsländer som anser att det är viktigt att man inom ramen för EU och ett utvecklat arbete för att öka säkerheten och EU:s kapacitet att agera i krissituationer ska respektera de olika ländernas ståndpunkt när det gäller medlemskap eller icke medlemskap i allianser. Vi står alltså inte helt ensamma i frågan, och jag tror att det är fundamentalt för EU:s medlemsländer att i denna fråga ta ställning till om man accepterar att det finns länder som har ett annat synsätt på frågan om militära allianser eller inte. Det är också en solidaritetsfråga. Dessutom har den en praktisk funktion, nämligen att alla länder ska vara medvetna om att det traktat som förhandlas fram ska godkännas av de nationella parlamenten.

När det gäller själva brevet är det som Carl B Hamilton säger, det vill säga att vi inte kan distribuera ett brev som vi håller på att förhandla om. Föredragningen i EU-nämnden är ju även avgörande för att vi ska få i väg brevet över huvud taget. Men så fort det är klart kommer vi naturligtvis att ge det till nämndens ledamöter.

Agne Hansson frågade någonting om hur vi hanterar frågan. Även om jag i allmänna ordalag lite övergripande har svarat på det så kan jag vara lite mer konkret. Självfallet talar vi med de andra länderna. Vi vill naturligtvis under förhandlingarnas gång påverka dem och understryka att vi förväntar oss att de länder som inte är alliansfria ändå visar respekt för de alliansfria länderna. Vi har talat med alla de stora för att få dem att förstå betydelsen av frågeställningen.

Gunilla Carlsson tog upp någonting om vilka konsekvenserna av brevet blir. Vi behöver inte överväga några andra konsekvenser än frågeställningen om huruvida vi kan acceptera att det skrivs in en klausul som respekterar vår alliansfrihet eller om det blir en klausul som inte respekterar den. Det är den enda konsekvens vi har anledning att överväga, och det är den vi förhandlar om.

Jag tror att jag då i princip har besvarat allt som handlar om den klausulen.

Sedan har vi det strukturerade samarbetet. Även där är frågan: Vad innebär detta för Sveriges del? Det är ju ingen fråga som vi behöver ta ställning till nu, men det är därför det har varit så angeläget för oss att formuleringarna till det strukturerade samarbetet ska innebära att alla ska kunna vara med som vill vara med. Var och en gör själv bedömningen av om den vill vara med eller inte. Huruvida Sverige ska vara med i den strukturerade samarbetet eller inte är en senare fråga.

Utifrån en del av de inlägg som har gjorts här måste jag ställa mig frågande till om Sverige verkligen skulle ställa sig utanför det med tanke på vilken vikt vi fäster vid att alla länder som har möjlighet faktiskt ställer upp när FN manar till hjälp i samband med krishantering. Är det verkligen någons uppfattning att det var fel av oss att ställa upp när FN bad om hjälp i Kongo i somras till exempel? Jag tror att det finns ett väldigt stort stöd i Sverige för att Sverige ska utnyttja sin militära kapacitet – vi är faktiskt en stormakt i det avseendet – för att främja fred och krishantering i vilken del av världen det vara månde.

Detta strukturerade samarbete öppnar en möjlighet att utveckla EU. Detta handlar om de enskilda länder som vill utveckla sina möjligheter att delta i det strukturerade samarbetet. Såsom det nu är formulerat i klausulen är det varje lands eget avgörande hur man vill göra. Vill man utnyttja möjligheten att bli en aktör för fred och ökad säkerhet, eller vill man avstå? Det har ingenting med EMU att göra. Det inlägget från Gunilla Carlsson sida förstår jag över huvud taget inte. Vårt inflytande i den här frågan är helt och hållet avgörande för hur vi själva i framtiden väljer att utnyttja klausulen.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Vi befinner oss nu mitt i ett historiskt skeende. Vi har inte särskilt mycket tid att göra omfattande utredningar och på annat sätt skaffa oss gott underlag, utan vi måste ta vårt ansvar och agera nu. Det är alldeles uppenbart. Det handlar om att finna bästa möjliga strategi i den komplicerade förhandling som pågår. När det gäller frågan om de alliansfria staterna, av vilka Sverige är en, har vi ingen avsikt att förändra den statusen nu. Vi ska slå vakt om detta. Respekten för de alliansfria staterna måste värnas.

Jag tycker att brevet är en strategisk åtgärd i ett förhandlingsspel som är fullt legitim. Men jag tror att vi ändå måste diskutera hur brevet ska utformas så att det kan vinna gehör. Vad är det som hindrar att vi i detta brev skriver in det självklara, nämligen det som Laila Freivalds själv sade om att det är en självklarhet att det finns en grundläggande solidaritet? Man kan skriva in en sådan sak, och inte bara göra ett iskallt konstaterande av att FN-stadgan gäller Kamerun och överallt och att detta inte är någonting som skiljer ut sig från resten av vad FN-stadgan omfattar. Jag tror att det helt enkelt vore en oklok förhandlingsstrategi att inte göra det.

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Jag tycker inte att citatet från Anna Lindh var så väl valt. Där finns ordet neutralitet, och det finns väl egentligen ingen som använder sig av det ordet numera bland de partier som står bakom doktrinen. Det är väl alliansfrihet som gäller, så jag tycker att det var lite av ett bomskott.

Jag tycker precis som Mats Odell att man ska säga någonting om grundläggande solidaritet i EU, erkänna att den finns och bekräfta den. Anledningen till det är att vid mötet och i samband med det så kommer Finland att tala. Finlands statsminister har till exempel i Hufvudstadsbladet skrivit att han tycker att solidariteten inom EU bör utvecklas och att ett anfall mot en medlemsstat självfallet uppfattas som ett anfall mot hela unionen och så vidare. Han talar om solidaritet mellan medlemsländerna och så vidare; jag ska inte dra hela citatet.

Jag förstår att regeringen och kanske några andra här inte vill gå så långt som man gör i Finland, vilket jag tycker är olyckligt. Men jag tror att det blir en olycklig skillnad som kommer att framstå mellan den finska och den svenska hållningen. Finland accepterar att här finns en moralisk obligation och ett moraliskt åtagande mot de andra länderna och att ett angrepp på de andra länderna är en allvarlig åtgärd och en attack mot hela unionen. Finland både vill och förmår hjälpa till i sådana situationer. Man talar om solidaritet och så vidare. Det är alltså ett ganska omfattande verbalt åtagande som den finska statsministern redan har gjort.

Då vill jag ställa frågan: Kommer utrikesministern att ta avstånd från den finska ståndpunkten för att förklara den svenska? Det är det jag tycker är så olyckligt.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Är det ett stöd eller inte till brevet? Det var mycket ord men lite substans – ursäkta!

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill först fråga utrikesministern väldigt tydligt om Mats Odells och min synpunkt är helt omöjlig att hantera.

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack, utrikesministern, för svaren. Vad jag förstod av svaret i förra omgången fanns det ytterligare citat i brevet där man poängterar att den grundläggande solidariteten är självklar. Så uppfattade i alla fall jag utrikesministern.

Jag ville bara kommentera detta med inflytandeunderskottet. Jag är glad över utrikesministerns svar, för det visar att vi gör samma analys: Det här är någonting som med ett strukturerat samarbete blir väldigt svårt för Sverige att ställa sig utanför, med de ambitioner vi har och också med det uppdrag som ingår i att vi är med i Europeiska unionen.

Jag tyckte att det var relevant att ställa frågan vad det strukturerade samarbetet, såsom det nu är formulerat, får för konsekvenser för Sverige eftersom det var ett nytt läge. Regeringens tidigare position har ju varit att alla ska vara med – punkt! Nu är det ett förhandlingsläge, nu är det andra skrivningar och vad jag förstått vill regeringen pröva detta positivt. Därför var det viktigt för mig att få höra utrikesministerns inställning till vad detta får för konsekvenser för Sverige och att vi ska vara med.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Är det ett stöd eller inte? Vi kommer så småningom att tvingas fatta svåra beslut kring det här bordet, och vi måste veta om det är ett stöd eller inte.

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är ju så att regeringen har ansvaret för hela de här förhandlingarna, och detta är ett samråd. Regeringen tar i sitt arbete i EU ställning först när allting är klart. Då kan inte fru ordföranden kräva att vi nu i enskildheter ska säga ja till det och nej till det. Den lyxen har regeringen – att kunna ta helheten.

Mitt svar får faktiskt bli att jag hoppas att utrikesministern och Statsrådsberedningen lyssnar på de resonemang jag här har fört. Ni har ansvaret att förvalta detta. Ni får tolka det vi säger här, men det är oerhört svårt för oss att i enskilda detaljer nu säga ja eller nej.

Anf.  37  LARS OHLY (v):

Jag har inget emot demagogi. Jag använder mig ibland av det själv. Men man kan inte i det här sammanhanget besvara frågor om fördragstexten med: Är det någon som är emot att vi ställde upp i Kongo? Vi har inte varit med i något strukturerat samarbete. Det har inte varit någon förutsättning för Sverige att kunna ställa upp i Kongo. Vi har varit ett av de mest aktiva medlemsländerna i Förenta nationerna vad gäller fredsinsatser under lång tid. Det finns ingen anledning att vrida diskussionen dithän. Det ger ett oseriöst intryck, tycker jag.

För att i stället återgå till fördragstexterna fanns där ett förslag om en förändring i artikel I-40.7, som jag uppfattade det. Jag är inte nöjd, men det är definitivt steg i rätt riktning. Självklart är det så. Såväl regeringen som övriga partirepresentanter vid det här bordet vet ju att Vänsterpartiet är kritiskt till att vi inte är tydligare när det gäller värnet av alliansfriheten.

Men utöver artikel I-40.7 finns ju också artikel I-40.2 som jag tog upp, och där har jag inte fått något svar. Ska vi ha skrivningar som så tydligt pekar ut att det kommer att bli ett gemensamt försvar när medlemsländerna så enhälligt beslutar i Europeiska rådet?

Och hur är det med artikel I-40.2 om solidaritetsklausulen och terrorismen? Det är ju också en sorts ömsesidiga garantier som inbegriper alla medel, inklusive militära. Det är bra om man får förändringar i I-40.7, men om I-40.2 står kvar oförändrad har vi faktiskt förbundit oss att med alla tillgängliga medel, inklusive militära, ställa upp för att förhindra terroristhot på medlemsstaternas territorium med mera.

Anf.  38  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Vad gäller de gemensamma försvarsgarantierna vill jag bara upprepa att en formulering av den typ som Mats Odell ser som grundläggande solidaritet kommer av dem som vill ha fullfjädrade gemensamma försvarsgarantier att uppfattas som att nu har de fått det – kanske inte på mötet men definitivt när de åker hem och ska presentera detta för sina hemmedier, och då är hela ruljangsen i gång.

Ska man göra någonting här som leder till framgång måste man alltså vara minst så tydlig som regeringen är i det upplästa citatet från brevet. Sedan skulle vi precis som Vänsterpartiet gärna se en ännu mycket tydligare hållning bakom alliansfriheten, men för att ge ordföranden den tydlighet som ordföranden efterlyser säger jag det.

När det sedan gäller det strukturerade samarbetet vill jag tacka utrikesministern för svaret. Just pekandet på Kongo visar att vi kan göra väldigt stora och viktiga insatser över världen utan att ha det strukturerade samarbete som man nu vill ha in i konstitutionen. Vi har inte det här strukturerade samarbetet i dag, och ändå kan vi göra de här insatserna som vi har varit eniga om och som behöver göras. Det är ju snarare ett argument mot att vi ska skriva in detta än för.

Jag kvarstår vid den fråga som också Lars Ohly ställer, om vi verkligen ska skriva in att vi vill ha ett gemensamt försvar framöver. Jag förstår inte hur Sverige som tycker att vi ska fatta beslut i enhällighet kan vilja utskriva vad det framtida enhällighetsbeslutet ska vara i en konstitution. Jag kan inte riktigt förstå den ordningen.

Slutligen vill jag ta upp formfrågan om papperet. Man skulle möjligtvis kunna tänka sig en ordning där vi hade fått papperet utdelat så att vi kunde ha citatet på bordet och sedan hade det samlats in efter mötet. Så har det fungerat någon gång tidigare.

Anf.  39  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

I en annan skrift står det att det är Gud som ger både viljan och kraften. Utan andra paralleller tycker jag kanske att vi här i EU-nämnden måste fundera över hur vi ska hantera detta. Nu har vi hållit på och gnällt en hel höst om att vi är sent ute och att regeringen inte har varit tydlig. Nu är vi i fas. Vi har klargjort våra ståndpunkter. Vi vet att vi nu står inför ett förhandlingsläge, och nu ska vi lämna våra synpunkter. Då kan vi inte reservera oss från delar och säga att regeringen får sköta delarna så tar vi hand om helheten när den väl kommer.

Ska det här samrådet göra någon nytta de kommande dagarna och hur många månader framöver det nu blir måste vi vara redo att skicka signaler. Vi måste också inse att det nu ingår ett förhandlingsspel. Nu har vi en situation med försvarssamarbetet där vi inte riktigt vet vart stormakterna tar vägen. Vad Frankrike vill vet vi rätt tydligt, men var britterna till slut landar vet vi inte. Då är det väl alldeles utmärkt att vi tillsammans med de alliansfria staterna gör en sådan här markering, och då måste den så att säga ha lagom räckvidd för att kunna spelas in i det här sammanhanget.

Jag tycker att det här är ett alldeles utmärkt upplägg. Ska vi nu samarbeta med andra länder i olika typer av frågor kan det inte vara så att varje ord ska hit och vända för att kunna hanteras. Detta måste kunna förberedas gemensamt med de andra länderna.

Jag stöder alltså regeringens upplägg.

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ordar inte mer om vårt brev. Ni får väl bedöma om vi har haft en klok strategi eller inte och om vi har lyckats formulera oss på ett bra sätt.

Till Carl B Hamilton vill jag dock säga att jag inte förstod inlägget med kritiken av Anna Lindhs kommentar. I frågan om man ska förhålla sig neutral när någon blir anfallen eller inte är inte frågan om allians eller inte uppe, utan då är frågan om man förhåller sig neutral till en viss situation eller inte.

Jag har ingen anledning att gå i debatt med den finske statsministern. Det är nog en finsk angelägenhet att hantera deras egen debatt härvidlag.

Gunilla Carlsson sade att vi tidigare har sagt att alla ska vara med i det strukturerade samarbetet. Nej, det har vi aldrig sagt. Vi har sagt att alla ska kunna vara med i det strukturerade samarbetet. Det är därför vi är nöjda med de nya formuleringarna.

Lars Ohly tog upp formuleringen att det kommer att leda till ett gemensamt försvar. Vi ogillar den. Vi ogillade också den förra, och vi kommer att protestera mot den. Men å andra sidan kunde vi leva med den förra. Den här är ännu sämre, men det är möjligt att man kan leva också med den. Vi har ju bara två alternativ: Antingen kräver vi att den stryks, eller också hänvisar vi till att det krävs enhällighet för att det ska bli ett gemensamt försvar. Då är vår uppfattning klar, och det kommer inte att kunna bli enhällighet så länge vi har den uppfattning som vi har.

När det gäller den mer generella solidaritetsklausulen innebär ju den att var och en själv får bestämma i vilken utsträckning man vill ställa upp och bekämpa terrorismen eller vad det nu är som man måste rycka ut mot. Detta är en av de viktiga formuleringssakerna: att det finns en öppenhet för var och en att själv avgöra i det enskilda fallet vad man vill ställa upp med. Därför tycker vi inte att vi har något problem med den paragrafen.

Ja, Gustav Fridolin, huruvida detta uppfattas som försvarsgarantier kan jag inte uttala mig om. Det får kanske den fortsatta debatten i förhandlingarna visa.

Kongo är ett bra exempel där vi lyckades. Men vi har alldeles för många exempel där vi inte har lyckats att till exempel hantera kriser i vårt eget närområde i Europa. Det är nog det som är en av drivkrafterna bakom att vi vill ha det här utvecklade samarbetet.

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp):

För oss i Folkpartiet har inte detta kommit plötsligt. Vi har haft en diskussion i vår riksdagsgrupp den 2 december om den här situationen, och implikationen av den diskussionen och det beslutet är att vi inte kan stödja ett brev som inte också tar upp dimensionen att vi har en moralisk plikt att stödja och hjälpa varandra inom Europeiska unionen som går utöver det som enbart anges i FN-stadgans 51:a paragraf. Jag har tidigare med exempel från vårt östra grannland utvecklat ungefär hur den situationen kan beskrivas.

Anf.  42  MATS ODELL (kd):

Indirekt eller implicit uppfattade jag ett visst stöd för tanken att komplettera det här brevet, men jag efterlyser ändå en distinkt reaktion från Laila Freivalds sida på detta om det inte av både förhandlingsstrategiska och andra skäl vore klokt att faktiskt komplettera det här brevet. Vi har ju hört att Finland redan driver en sådan linje.

Sedan vill jag gärna säga att detta med alliansfrihet ju handlar om hur vi har bestämt oss för att arrangera vårt nationella försvar. Vi vill göra det på egen hand. Men om Sverige tror att vi på egen hand kan bidra till att göra världen i övrigt säkrare är detta naturligtvis ett självbedrägeri av närmast olympiska mått. Jag tror att den här alliansfrihetsfundamentalismens mullor kommer att ha krympande församlingar i framtiden.

Jag tycker att Sverige ska hålla fast vid linjen alliansfrihet på hemmaplan och samarbete när det gäller att bidra till en säkrare värld.

Anf.  43  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först måste jag fråga: 40.2, andra halvan, är den kvar – den som handlar om att unionspolitik inte påverkar den särskilda karaktären? Varför behövs då brevet?

Mitt frågetecken kring detta gäller att vi ju har och alltid har haft 40, andra halvan. Vi har kunnat säga att genom att vi inte är med i Nato har vi en särskild karaktär till skillnad från Natomedlemmarna. Anser ni inte att 40.2.2, eller hur vi nu ska kalla nedre halvan av denna underparagraf, nu undergrävs? Jag tycker att man måste ha en tydligare analys av varför man skriver ett brev och vad det är man uppnår, så att vi slår undan benen på en formulering som vi tidigare har haft för att betona det faktum att vi icke är Natomedlemmar, tillsammans med tre andra länder, och därför bedöms i det hänseendet. Jag har dock inte riktigt den analysen. Det skulle vara intressant att höra den.

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

40.2 andra stycket finns kvar. Det är klart att man kan undra varför det då behövs några ytterligare regleringar, men nu måste vi ju förhålla oss till de förslag som andra länder och ordförandeskapet kommer med.

Vad vi eftersträvar är att det ska finnas en maximal tydlighet vad gäller alliansfriheten. Det är därför vi måste reagera på varje punkt när den frågan kommer upp. Vi har inga problem med 40.2, men andra har det. Andra har krav på ytterligare paragrafer, och då måste vi reagera på det.

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag är förmodligen dum i kolan, men jag förstår faktiskt inte. Vi har 40.2, och den har vi använt oss av hela tiden. Vi har varit överens om att den har markerat fyra länders särskilda karaktär. Å andra sidan beskriver man Natoländernas särskilda ansvar i sin organisation. Om man nu behåller detta och har en särskild solidaritetsklausul som gäller tillsammans med 40.2 – på det sätt vi tidigare har diskuterat när det gäller plattläggningsparagrafen, om vi nu ska använda den formuleringen, att vi kopplar ihop dem och de gäller parallellt – finns det då behov av att på det här sättet skriva ett brev? Det kan ju ge intryck av att 40.2.2 eller hur vi nu säger inte gäller, att detta på något sätt skulle undergräva den.

Jag måste säga att jag har svårt att förstå poängen med ett sådant här brev just ur den synpunkten. Det undergräver ju på något sätt hela den position vi haft innan.

Anf.  46  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

När jag läser andra stycket i 40.2 handlar det om karaktären hos det enskilda landet. Den här delen av paragrafen har ju inte hindrat fransoserna, britterna och tyskarna att komma med det förslag de lägger fram. Därför menar jag att det är i detta läge vi nu måste se att den här positioneringen sker med ganska stor oklarhet fortfarande från olika håll. Därför är det motiverat att vi, bland annat utifrån det här stycket, säger det som är viktigt för oss, inte bara när det gäller vår egen karaktär utan också när det gäller relationen till de andra länderna.

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m):

Men därmed, om man för det resonemanget, menar man ju att det förslag som nu föreligger från de tre stora undergräver denna tidigare formulering. Vi skulle likaväl kunna hävda att denna formulering inte alls undergrävs och att vi står kvar vid den. Detta är en formulering som vi har tagit och till och med ratificerat tidigare, om jag minns rätt. Den är väl ordagrann från Amsterdam, har jag för mig. Vore inte det ett smartare sätt – att i förhandlingen bara erinra om att detta gäller parallellt, tillsammans? Då skulle vi inte ha något behov av de här extra piruetterna.

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag förstår den tanken. Om vi levde i den bästa av världar skulle jag också våga lita på att vi skulle få framgång när frågan någon gång ställdes på sin spets hur de här två paragraferna ska läsas mot varandra och att alla då skulle göra samma tolkning som vi gör. Men nu är jag inte säker på att vi lever i den världen, och därför vill jag att även 40.7 ska formuleras på ett sådant sätt att det även där återges vad som är vår ståndpunkt.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare begär ordet. Då tycker jag att vi går vidare, så tar vi sammanfattningen på slutet. Vi har flera punkter kvar här.

Anf.  50  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just det. Vi har kvar frågorna om vissa budgetfrågor. Där är min uppfattning liksom tidigare att konventets förslag rubbar den institutionella balansen när Europaparlamentet ges alltför stor makt över EU-budgetens utgifter. Konventet har ju föreslagit att parlamentet ska ha sista ordet över alla utgifter i den årliga budgetprocessen.

Anf.  51  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vet inte hur mycket mer tid vi har, men det har ju också kommit upp nya klausuler om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt en horisontell socialklausul. Detta är nytt på bordet och har inte diskuterats här i nämnden tidigare. På respektive område skulle jag vilja veta vad detta innebär i praktiken och också regeringens uppfattning.

Anf.  52  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det är riktigt, som Gunilla Carlsson säger, att det har lagts några ytterligare dokument på bordet, varav det som Gunilla Carlsson refererar till är ett. Ett annat handlar för övrigt om turism. Det är alltså förslag som lades på bordet i anslutning till konklavmötet i Neapel. De kommer inte att diskuteras vid det IGC-möte på måndag som är föremål för det här samrådet. Då är det bara försvarsfrågorna och budgetfrågorna.

Mitt förslag är att statsministern vid tillfälle kan återkomma om detta när han samråder om helheten.

Man kan väl konstatera, bara som en kommentar, att en del av de förslag som har lagts fram på det område som Gunilla Carlsson refererar till troligen av dem som är motståndare till statsstöd kommer att uppfattas som ett ganska stort steg tillbaka. Jag skulle vara förvånad om det nya förslag som läggs fram överlever i den formen. Det är en ganska radikal förändring som har kommit fram mycket sent, så jag kan tänka mig att det kommer att gå en ganska omild behandling till mötes.

Anf.  53  LARS OHLY (v):

Göran Lennmarker ställde förut en fråga, på fel punkt, om man kunde räkna med att det kommer någon sorts helhetsförslag. Du svarade delvis på den och sade att det kan vi inte veta.

Det är dock intressant att veta vilken bedömning ni gör av förhandlingarna fortsättningsvis. Finns det en möjlighet, alternativt risk, att vi faktiskt kommer att sitta i slutförhandlingar om ett slutförslag till regeringskonferensen under luciahelgen? Är det en möjlig risk, så att säga?

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tackar Lars Danielsson för svaret och utgår därmed från att regeringen kraftfullt kommer att arbeta emot detta i Coreper och på andra sätt varhelst den här frågan diskuteras. Inte? Okej. Det är bara du och dina kolleger? Tack.

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Till Lars Ohly vill jag säga att det inte kan uteslutas att det kommer något som av ordförandeskapet betecknas som ett helhetsförslag.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Innan jag sammanfattar är det lika bra att säga att vi i beredningsgruppen i går gick igenom tidsplan och sådana saker, och jag tror att det lutar åt att nämnden kommer att ha ett sammanträde nästa lördag, på lucia. Vi kommer att planera för det. Är det så att vi inte behöver det ställer vi in det, men med all sannolikhet tror jag att vi kommer att behöva det. Men vi kommer till det senare.

Då kan jag, inklusive ställningstagandet vad gäller alliansfriheten, sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Återrapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2003

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 2 på dagordningen, som handlar om allmänna frågor och yttre förbindelser. Vi startar som vanligt med en återrapport från ministerrådsmötet den 17 och 18 november.

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nämnden har ju fått en rapport därifrån, så jag tänkte inte, nu när det är sent lidet, gå in så mycket på det. Låt mig bara nämna att vid lunchen diskuterades Iran och Mellanöstern. Jag vet inte om jag behöver gå närmare in på det. Det är inga nyheter på något vis där.

Jag skulle dock vilja passa på att säga någonting om att jag hade möjlighet att träffa Colin Powell och ha enskild överläggning med honom. Han tackade för det goda samarbetet mellan våra länder och för det stöd vi ger till återuppbyggnaden i Afghanistan. Jag informerade om att vi, oberoende av vår inställning till kriget i Irak, avsåg att bidra till återuppbyggnadsprocessen. Powell välkomnade särskilt att vi överväger att delta i minröjning och exhumering av massgravar. Vi diskuterade också utvecklingen i Irak lite närmare.

Jag tog naturligtvis också upp frågan om den svenske fången på Guantánamo. Powell kunde inte göra några utfästelser men lovade att på nytt följa upp frågan. Jag kan meddela nämnden, som de första, att jag precis i dag har fått veta att vi nu har fått datum för ett nytt besök före jul. Vi kan alltså genomföra ett fjärde besök hos den svenske fången.

Under rådet för yttre förbindelser antogs rådsslutsatser om västra Balkan. Irak diskuterades utifrån givarmötet och uppföljningen av detta, och även här antogs rådsslutsatser. Sedan hade vi en mycket, kan man säga, animerad diskussion kring toppmötet EU–Ryssland. Jag kanske dock inte behöver gå närmare in på det, för det har väl framgått i medierna vad det innehöll. Det antogs slutsatser om Afrika. Det var en diskussion om massförstörelsevapen, även om den blev kort. Jag återkommer till den frågan i dag.

Sedan var det särskilda möten med försvarsministrar och biståndsministrar. Är det något jag borde redovisa där?

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi kan låta nämnden ställa frågor i så fall. Vi har ju fått en skriftlig rapport.

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kanske också kan nämna att jag i anslutning till associationsrådet EU–Israel fick tillfälle även till ett möte med Israels utrikesminister Silvan Shalom där jag fick möjlighet att framföra Sveriges oro för utvecklingen av säkerhetsstängslet och bosättningarna.

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp):

I och med att du nämnde associationsrådet är jag intresserad av att få veta lite grann vad man kom fram till på associationsrådet EU–Israel och hur EU har agerat på det faktum att Israel väljer att bojkotta EU-tjänstemän som har träffat eller avser att träffa Yasir Arafat.

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det var en fråga som togs upp och där det blev en intensiv diskussion med den israeliske utrikesministern. Jag tror att vi alla samfällt fick den uppfattningen att man lovade att överväga sitt ställningstagande, i vart fall vad gäller EU:s representant Ottes besök. Vi fick nog uppfattningen att man utlovade att ändra sin politik vad gäller att hindra besökande på alla nivåer att besöka båda sidor.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då kan vi godkänna den rapport vi har fått.

Då går vi över på dagordningen. Vi börjar med de allmänna frågorna. Punkterna 3 och 4 är informationspunkter. Har utrikesministern någonting att tillägga där? Det är alltså resolutioner och beslut samt yttrande av Europaparlamentet.

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det enda jag skulle vilja ta upp är när vi kommer till förberedelserna för Europeiska rådet den 12 och 13.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så att jag lämnar ordet fritt med anledning av punkt 3 som är resolutioner och beslut. Ingen begär ordet, utan då tackar vi för den information vi har fått.

Sedan går vi till punkt 4 som är arbetsläget i andra rådskonstellationer. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet, utan då tackar vi för den information vi har fått.

Då går vi in på punkt 5 som är förberedelser för Europeiska rådet.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförandeskapet föreslår vissa områden som ska tas upp till behandling vid decembermötet. Det är ekonomisk tillväxt; frihet, säkerhet och rättvisa; utvidgningen; Cypern samt yttre förbindelser/GUSP.

Jag vill också erinra om att en samlad redovisning inför Europeiska rådets möte den 12 och 13 kommer att lämnas av statsministern här den 11 december.

När det gäller tillväxtinitiativet behandlades det nyligen av Gunnar Lund i nämnden inför Ekofinrådet. Ulrica Messing har också varit här och tagit upp en del olika frågeställningar.

I fråga om tillväxtdiskussionen ser vi positivt på att man nu gör en satsning på innovation, forskning och utveckling och lyfter fram detta i den kommande dagordningen vid sidan av investeringarna i fysisk infrastruktur. Vi tycker att det är viktigt att markera att tillväxtinitiativet faller inom ramen för Lissabonagendan. Vi har själva medverkat till att tydliga referenser nu görs till att insatserna inom tillväxtinitiativet ska vara förenliga med de allmänna ekonomiska riktlinjerna och ske inom ramen för existerande budget.

När det gäller avsnittet om frihet, säkerhet och rättvisa har vi inga invändningar mot ordförandeskapets förslag till skrivningar utom i de delavsnitt som gäller dialog mellan trossamfund. Utan att gå närmare in på vad det är kommer vi att invända mot att det tas upp i det här sammanhanget. Det finns anledning att erinra om det Euromed-möte som vi hade i söndags. Jag tror att det var i söndags. Då fattade vi beslut om att inrätta en särskild stiftelse för dialog mellan civilisationerna och kulturerna. Vi har dessutom från svensk sida föreslagit att den här stiftelsen ska förläggas till Alexandria i anslutning till det svenska institutet i Alexandria. Det institutets uppgift kommer just att vara att verka för en ökad dialog inte bara mellan trossamfund utan också över huvud taget mellan samhällen. Så vi tycker att det här är ett helt onödigt förslag.

Beträffande utvidgningen kommer troligen diskussionen att fokusera på skrivningar om Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Från svensk sida anser vi att vad som nu behövs är en ökad reformtakt i kandidatländerna. Vi tycker att de mål som är uppsatta ska förverkligas. Det måste göras mer konkreta framsteg i reformarbetet, anser vi. Det gäller alla länder.

När det gäller frågor som rör de yttre förbindelserna, GUSP, har ordförandeskapet föreslagit en väsentlig utvidgning. Utan att gå in på alla delfrågor kan jag notera att vissa frågor ur vår synvinkel är välkomna. Man lyfter till exempel fram frågan om relationen med Ryssland och även relationen mellan EU och Afrika. Det tycker vi är bra.

Europeiska rådet förväntas också anta ett strategiskt fyraårsprogram för perioden från 2004. Det återkommer jag till under en separat dagordningspunkt.

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag skulle vilja fråga utrikesministern om statsministern avser att åka på Europeiska rådets toppmöte med obetalda räkningar i bakfickan? För det andra vill jag bara instämma i framför allt det som nu föredrogs rörande positionerna på utvidgningsområdet. Jag utgår från ett fortsatt gott svenskt fotarbete i den delen.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan inte svara på frågan, men jag utgår från att Sverige alltid uppfyller sina förpliktelser.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 6, som är rådets strategiska flerårsprogram för 2004–06.

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är första gången som ett sådant här program upprättas. Det sker i enlighet med Sevillaslutsatserna och syftar till att effektivisera rådets arbetsformer. Mycket av innehållet känns igen från det arbetsprogram som kommissionen presenterade tidigare i höst. Det nya är att vi nu får ett lite mer framåtblickande dokument om vad som kan komma att tas upp på vår egen dagordning. Det tycker vi är bra. Det blir en tydligare planeringsprocess, och det underlättar arbetet för oss och för övriga institutioner. Vi tycker att vi har fått bra gehör för våra synpunkter. Det är kända svenska positioner, och de framgår av den promemoria som har överlämnats i förväg.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 7, som rör en information vad jag förstår.

Anf.  72  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller det ettåriga arbetsprogrammet.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Ja just det, för 2004.

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det presenterades i Coreper först i går. Vi får tillfälle att lämna synpunkter kring detta på måndag. Vi är generellt nöjda med utkastet. Vi har efter en första granskning av förslaget föreslagit vissa ändringar. Det gäller tydligare skrivningar om strategin för den inre marknaden, fattigdomsbekämpningen och handelsinitiativet mellan EU och Asean.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Finns det några A-punkter som kan vara av intresse för nämnden?

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns en punkt på A-listan om Georgien. Då kan jag säga att den dessutom kommer upp i en lunchdiskussion. I övrigt vet jag inte om det är någon A-punkt som borde nämnas. Jag har inte fått några indikationer om det.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den lista som vi har fått.

Anf.  78  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har en fråga om punkt 25 på A-listan, antagande av riktlinjer och uppföljning av sanktioner. Jag har inte tittat på de dokument som det refereras till. Det här har inte varit uppe till behandling i EU-nämnden tidigare. Jag skulle bara vilja fråga om Sverige har några speciella synpunkter eller om det är någonting som vi i nämnden behöver känna till gällande detta.

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en mycket teknisk riktlinje. Vi har tagit med oss en expert på detta om det skulle vara några frågor kring det hela. Frågan får ställas till honom. Är det någonting som vi bör uppmärksamma nämnden på i den här mycket tekniska riktlinjen? Den är alltså inte politisk utan teknisk.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då vill vi veta kort, om det går.

Anf.  81  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Jag ska försöka ta det kort. Det är en sammanställning av gällande beslut för att underlätta beslutsfattandet i sanktionsfrågor. Det finns ett antal svenska hjärtefrågor som är särskilt poängterade i det här dokumentet. Det är rättssäkerhetsaspekter, alltså vikten av rule of law, rättssäkerheten. Det är vidare hänvisningar till Stockholmsprocessen och de initiativ som Sverige har drivit när det gäller sanktioner och för att stödja riktade sanktioner. Det finns ett antal svenska hjärtefrågor som vi har fått gott gehör för i det här dokumentet. Men det är inget policydokument. Det är ett rent tekniskt dokumentet.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Är det så att utskottet är intresserat av det här kan man begära att få en särskild föredragning. Då går vi över till de yttre förbindelserna. Vad jag förstår har alla frågor varit uppe senast den 14 november. Men vi tar listan i alla fall. Då är det punkt 2, Västra Balkan.

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet kommer att anta slutsatser om västra Balkan. Det handlar om ett antal länder. Det gäller också stabilitetspakten för sydöstra Europa.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Det är väl mest om det har hänt något. Vi hade senast den här frågan uppe den 14 november. Vi behöver inte ta om det, utan det är mer fråga om det har hänt någonting sedan frågan senast var uppe i EU-nämnden.

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Möjligtvis kan man säga något om Kroatien. I det nya läget tycker vi att det är viktigt att man inte börjar sänka kraven utan att man upprätthåller kraven i förhållande till Kroatien. Möjligtvis kan också nämnas att EU ska hålla ett gemensamt ministermöte med länderna i västra Balkan den 9 december.

Anf.  86  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag saknar något här. Man ska uppfylla de politiska kraven, Köpenhamnskriterierna, står det under Kroatien. Och det är ju rätt. Men vi har väl två andra krav också? Dels är det Haagdomstolen, dels erkännandet av Bosniens territoriella integritet. Det har varit klassiska krav just när det gäller Kroatien. Man bör kanske skriva in dem. De ingår ju faktiskt inte i Köpenhamnskriterierna, utan det är specifika krav just för Balkanländerna, alltså att de levererar sina krigsförbrytare till Haagdomstolen respektive att man inte har de här territoriella kraven på Bosnien.

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag blir lite förvirrad här, för det är ju detta det handlar om. Det är de kraven vi ställer. De kommer inte därutöver, utan det är de kraven det gäller.

Anf.  88  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ja, just det. Men det är inte de politiska Köpenhamnskriterierna. De är mer generella. Det här gäller specifikt länderna på västra Balkan. Det var mer att man ska vara noggrann när man skriver. Jag anar väl att ni inte har velat förändra parametrarna, men jag tror ändå att det vore klokt när man skriver de här standardformuleringarna att se till att man har alla de här sakerna, tripp-trapp-trull, med.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Det är vi överens om. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till Irak. Den frågan var också upp den 14 november.

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet kommer att diskutera tidtabellen för överlämnandet av den politiska makten till irakierna. Säkerhetsläget kommer också att diskuteras. Det finns förslag till rådsslutsatser. Behöver jag gå in på det närmare?

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi låter nämnden ställa frågor.

Anf.  92  LARS OHLY (v):

I papperet från UD står det att Sverige försöker få slutsatserna att ytterligare framhäva FN:s roll, resolution 1511. Så står det också att man försöker få med ett fördömande av de upprepade terroristattackerna. Då undrar jag vad man menar. Det är självklart ganska enkelt att fördöma attacker som utförs mot civila organisationer, humanitära organisationer eller FN självt. Men regeringen har väl inte uppfattningen att det är folkrättsligt illegitimt att utföra attacker mot ockupationsmakten?

Det är faktiskt tvärtom så att det är en tradition i Sverige att vi alltid har framhållit rätten för ett ockuperat folk att försvara sig mot ockupation. Det har också varit en bärande del i till exempel vår Mellanösternpolitik när det gäller Israels ockupation av Palestina. Sverker Åström har skrivit mycket om det här, och jag tycker att han i allt väsentligt har rätt. Jag hoppas att det inte är någon förändrad attityd från regeringen på väg genom den här skrivningen.

Anf.  93  AGNE HANSSON (c):

Min fråga gäller samma sak som den första delen av Lars Ohlys fråga, att det är viktigt vad FN:s roll kommer att bli och att det blir en stark roll för FN. Det är det ena. Det andra jag ska fråga om är var kvinnorna kommer in i den här övergångsregeringen och i processen för överlämnande av makten. Det tror jag också är en viktig faktor, att man får en bättre jämställdhet, för att lösa de frågorna på fredlig väg.

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Till Lars Ohly vill jag ju säga att vi fördömer terrorismen. Just i slutsatserna här handlar det om ett fördömande i fråga om de sju dödade spanjorerna.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Agne Hansson hade också frågor.

Anf.  96  AGNE HANSSON (c):

Ja, vad kommer FN:s roll att bli och kommer det att vara några kvinnor med i det här?

Anf.  97  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag önskar att jag kunde svara på det. Det kan jag tyvärr inte. Vi anser att FN måste få en mycket stark och avgörande roll i den fortsatta processen, men hur det kommer att utformas kan vi inte svara på i dag. Har vi möjlighet att framhålla att det krävs att kvinnor deltar i fredsarbetet och får representera det irakiska folket kommer vi att göra det med all kraft.

Anf.  98  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har inte så mycket en fråga som en markering av att jag tycker att terrorattacker mot den demokratiska processen naturligtvis är alldeles oacceptabla. Det kan inte vara så, om man har en process där Irak möjligtvis för första gången i sin historia kan få demokrati, att vi ska tycka att attacker mot den processen skulle vara godtagbara. Det skulle vara en alldeles bakvänd ordning.

Anf.  99  LARS OHLY (v):

Vi ska inte ta en lång debatt om det. Vi är naturligtvis fundamentalt oense. Däremot vill jag säga apropå utrikesministerns svar att det finns ett problem här. Folkrättsligt är det svårt att hävda att man inte har legitima skäl att försvara sig mot ockupation. Då skulle det kunna innebära att man inte anser att det är en ockupation, men det har Sverige varit tydligt med. Detta är en ockupation. I ett läge där en ockupation pågår är det faktiskt så att folk har rätt att försvara sig, precis som vi i Sverige skulle ha rätt att försvara oss i händelse av en ockupation. Jag vill bara uppmana utrikesministern att vara väldigt tydlig med gränsdragningen där.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Nu drog du i gång en jättediskussion. Jag får be att ni fattar er kort.

Anf.  101  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns ockupation av olika slag. Vi hade en ockupation av Västberlin och Östberlin som pågick ända fram till 1990. Det fanns ingen rätt att i Västberlin döda en amerikansk, brittisk eller fransk soldat bara för att det var en ockupation. Däremot kan det finnas ockupationer som man är motståndare till och som är olagliga. Det måste man vara mycket noga med. Vi måste naturligtvis göra en bedömning av i vilken process en sådan här sak sker. Det här sker faktiskt som ett led i ett försök att demokratisera Irak, vilket är något som Sveriges alla partier står bakom.

Anf.  102  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga om det brev som Jalal Talabani har skickat. Det verkade lite förvirrat. Jag vet inte om Sverige har kollat upp vad rådets ordförande Jalal Talabani menade när han skickade brevet. Det kan ju faktiskt vara så att irakierna är oroliga för om tidsplanen verkligen kommer att hålla och att de därför gärna vill att FN, säkerhetsrådet, ska fastställa en tidsplan.

Det står att det fortfarande är oklart hur Bagdadavtalet ska ses i förhållande till skrivningarna i resolution 1511. Enligt dessa ska säkerhetsrådet senast den 15 december från styrande rådet få en tidsplan för utarbetandet av en konstitution och för val. Styrande rådets ordförande Jalal Talabani har i ett brev till säkerhetsrådet föreslagit att tidtabellen fastslås genom en resolution. Detta diskuteras nu i säkerhetsrådskretsen. Brevet har dock skapat viss förvirring, och USA anser att det kan ha skickats av misstag.

Anf.  103  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingen vidare information att lämna i den frågan, men nu diskuteras den ju i säkerhetsrådet. Vad man kommer att komma fram till vet jag inget om.

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det kan vara bra om säkerhetsrådet fastslår en tidsplan. Det kanske kan öka chanserna till att man verkligen följer den sedan också.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare på talarlistan, utan jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 4, som handlar om Iran. Också den frågan var uppe senast den 14 november.

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nu kommer den frågan att diskuteras vid lunchen. Det blir IAEA:s slutsatser som kommer att diskuteras och leda till en resolution. Också MR-frågorna i Iran kommer säkerligen att diskuteras. Där blev det ju en resolution i FN:s generalförsamling. Det var på förslag av Kanada. Sverige och majoriteten av EU-länderna gick med som medförslagsställare. Vi ju hade hoppats att EU skulle vara förslagsställare, men det blev bra ändå.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till punkt 5, som är Mellanöstern. Vad jag förstår är det en informationspunkt.

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, även Mellanöstern kommer att diskuteras under lunchen. Det handlar om att diskutera vidare på vilket sätt EU kan öka aktiviteterna på olika sätt.

Anf.  109  LARS OHLY (v):

Det är lite oklart i det som vi har fått utskickat om EU kommer att anta några slutsatser eller inte. Det kommer tydligen inte att antas några slutsatser. Då är frågan: Tänker Sverige på något sätt agera i förhållande till Genèveinitiativet i EU-kretsen och i så fall hur?

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det kommer inte att antas några slutsatser vid det här rådsmötet, utan de antas på Europeiska rådets möte. När det gäller Genèveinitiativet har Olof Palme-centret inbjudit initiativtagarna Beilin och Abed Rabbo till Sverige. Det kommer att genomföras seminarier. I samband med det kommer även jag att träffa dem och diskutera närmare hur vi kan stödja spridandet av det är initiativet.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen. Punkt 6 är struken vad jag förstår. Stämmer det? Den gäller Barcelonaprocessen. Då går vi vidare till punkt 7, om den europeiska säkerhetsgarantin.

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nja, någon garanti har vi inte ännu, men däremot en strategi. Det kommer att antas en säkerhetsstrategi av rådet. Det slutliga antagandet kommer att ske i Europeiska rådet. Vi tar en första ståndpunkt och gör också en uppföljning av den.

Anf.  113  GÖRAN LENNMARKER (m):

Får jag fråga: Är det den version som har kommit i ett brev av den 25 november som förväntas antas på Europeiska rådet?

Anf.  114  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Gårdagens datum ska det vara om det ska vara det senaste. Den har alltså delats ut här i dag?

Anf.  115  GÖRAN LENNMARKER (m):

Då kan man reagera på torsdag, inför toppmötet. Det är kanske det bästa. Det är svårt att ta ställning nu.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Ja, eller är det några förändringar i förhållande till den förra version som vi fick? Det är inga principiella frågor som rör den senare versionen?

Anf.  117  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det har skett några förbättringar.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då ska vi ändå ställa oss bakom det här, för det är i alla fall första steget. Jag lämnar ordet fritt med anledning av det här. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till nästa punkt, som är punkt 8. Det är ESFP, som är ordförandeskapets rapport.

Anf.  119  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas på sedvanligt sätt anta denna rapport och sedan vidarebefordra den till Europeiska rådet. Den kommer att behandlas som en falsk B-punkt vid rådets möte, och den kommer att godkännas utan diskussion.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar i alla fall ordet fritt om det är någon som har frågor med anledning av den här rapporten. Annars kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Sedan hoppar vi över punkt 9 just nu. Punkt 10 är struken, för den har blivit en A-punkt, vad jag förstår. Då kommer vi till punkt 11 om massförstörelsevapen. Den frågan var också upp senast den 14 november.

Anf.  121  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Massförstörelsevapen är ju punkt 10.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Ja, men vi har den dagordning där det står att punkt 10 är tull på varor från USA, och den är struken.

Anf.  123  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller massförstörelsevapen kan vi förmoda att rådet kommer att anta ett nytt strategidokument för EU:s gemensamma politik. Det kommer att inkorporera de tre dokument som för närvarande styr arbetet. Det är mycket positivt att den diskussion om massförstörelsevapen som Sverige tog initiativ till i våras nu har lett till ett omfattande arbete med att utveckla den gemensamma politiken. Det är viktigt att EU är en stark aktör på det här området, anser vi.

Anf.  124  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara ställa en fråga. Har vi fått det här samlade dokumentet någon gång?

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi har fått det. Är det något du saknar?

Anf.  126  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru ordförande! Ni har inte fått det.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Har vi inte fått det? I så fall pratar vi om olika material. Vi har fått ett hemligt material.

Anf.  128  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Om massförstörelsevapen? Det är uppenbart att mina medarbetare inte vet vad de har skickat ut.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått ett hemligt material. Ni har alla fått det i kuvert.

Anf.  130  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Huvudsaken är att ni har fått det och att ni är nöjda med det.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Det är så hemligt att det kommer först till riksdagen. Det gillar vi.

Anf.  132  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, jag förstår det.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Har Göran Lennmarker då någon fråga? Har utrikesminister något mer att kommentera? Annars har jag ingen mer på talarlistan. Den här frågan var som sagt uppe i EU-nämnden senast den 14 november. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. De kommer vi till punkt 12, som ska vara struken, som handlar om sanktioner. Sedan har vi fått en ny punkt, punkt 13, som ska vara information om CAP.

Anf.  134  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den är struken.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Den är också struken? Då kommer vi till de informationspunkter som ska vara i anslutning till rådets möte. Har utrikesministern något att tillägga där?

Anf.  136  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är bland annat EU, västra Balkan och associationsavtal med Bulgarien. Nej, jag har ingenting att tillägga.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av de här punkterna. Ingen begär ordet. Då kan vi godkänna den information som vi har fått. Är det något ytterligare, något övrigt? Det är det inte. Då får vi tacka utrikesministern och hennes medarbetare för att ni har kommit hit och för att vi trots allt lyckades klara ut det här. Vi kan bara säga lycka till.

Vi andra har en punkt kvar på dagordningen. Efter det ska ni få kaffe och smörgås. Ni får stå ut lite till.

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (handelsfrågor)

Statssekreterare Lotta Fogde

Återrapport från informellt handelsministermöte den 2 december 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2003

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt, att vi börjar med återrapporten från det informella handelsministermötet den 2 december. Sedan går vi vidare till information och samråd. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  139  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack för det. Innan jag återrapporterar från det informella handelsministermöte som var i Bryssel i tisdags tänkte jag bara kort redogöra för kommissionens meddelande om WTO-förhandlingarna, som låg till grund för den diskussion som var i tisdags och som är anledningen till att det ska komma upp rådsslutsatser på allmänna rådet i nästa vecka.

Efter att Dohaförhandlingarna bröt samman i Cancún i september ville kommissionen ha en reflexionsperiod för att ta ställning till hur EU borde gå vidare. Kommissionens meddelande, som nu har kommit, markerar slutet på den här reflexionsperioden. Det innebär att EU nu kan koncentrera sig mer på att blicka framåt. Det är någonting som regeringen välkomnar eftersom vi från svensk sida ända sedan sammanbrottet i september har argumenterat för att EU måste agera aktivt och konstruktivt för att förhandlingarna ska återupptas.

Kommissionens meddelande innehåller flera bra och värdefulla poänger. För det första är det positivt att kommissionen föreslår att ambitionsnivån i förhandlingarna om industrivaror och tjänster bör öka. Här har vi stora export- och importintressen från svensk sida. De här intressena har alltför ofta fått stå tillbaka för de defensiva intressen som vissa medlemsstater har på jordbruksområdet. I bästa fall är det här en liten tyngdpunktsförskjutning.

För det andra tar meddelandet upp frågan om differentiering bland u-länderna. Ett förslag är att de rikare och mer utvecklade u-länderna borde kunna erbjuda tull- och kvotfrihet för de allra fattigaste u-länderna. Det är en intressant tanke, tycker vi. Burkina Faso har i praktiken faktiskt större nytta av att Sydafrika ger dem tullättnader än av att Schweiz gör det. För att det här ska bli aktuellt kommer det att krävas av EU och andra i-länder att vi går med på att ge något till de rikare u-länderna för att hjälpa till att skapa incitament. Det som framför allt kommer att krävas av oss är öppningar på jordbruksområdet.

Kommissionens meddelande öppnar också för en mer flexibel inställning i några frågor. Det gäller framför allt de så kallade Singaporefrågorna, alltså förenkling av handelsprocedurer, insyn i offentlig upphandling, handel och konkurrens och handel och investeringar. Från svensk sida har vi hela tiden drivit att de här frågorna inte borde buntas ihop i ett paket, vilket har skett. Var och en av frågorna borde värderas utifrån sina egna meriter. Det är nu vad kommissionen föreslår. Min bedömning är att detta kommer att gynna handelsprocedurer och insyn i offentlig upphandling, vilket också är de frågor som vi prioriterar högst.

En ökad flexibilitet märks också när det gäller frågan om handel och miljö och frågan om geografiska ursprungsbeteckningar.

Samtidigt finns det delar i kommissionens meddelande som är otillräckliga ur svensk synvinkel. Tyvärr går inte meddelandet så långt som vi skulle ha velat på jordbruksområdet. Vi tycker att det även på det området vore bra att särskilt peka ut att EU behöver visa flexibilitet, till exempel genom att gå med på att fasa ut exportstöden. Men tyvärr är vi alltför ensamma om den inställningen. Många EU-länder vill inte att kommissionen ska visa flexibilitet inom jordbruket, och meddelandet återspeglar den synen.

En ljusglimt i jordbruksfrågorna är dock att kommissionen tar ett litet steg framåt när det gäller det bomullsinitiativ som fyra av världens fattigaste länder drivit och som vi i Sverige har stöttat och aktivt arbetat för.

På det informella mötet i tisdags i Bryssel där Leif Pagrotsky deltog diskuterades det här meddelandet. På det hela taget var det en bra diskussion. Vi fick stöd för flera synpunkter. Viktigast var att det nu råder en stor enighet i medlemskretsen om att EU måste verka för att WTO-förhandlingarna snarast ska återupptas. Vi är nu överens om att den här tvekan, passiviteten eller reflexionsperioden är slut.

Det var också positivt att ministrarna inte såg någon anledning att ändra i det nuvarande förhandlingsmandatet. Kommissionens förslag till meddelande kan rymmas inom de mål och ramar som rådet tidigare har antagit. Vi tror att en diskussion om ett nytt mandat skulle kunna dra ut på tiden och ta för mycket energi från sakfrågorna och förhandlingsarbetet i WTO. Om vi skulle gå in på att försöka komma överens om ett nytt mandat riskerar det mandatet att ur svensk synvinkel bli sämre än det vi har nu. Även om vi och några andra likasinnade gärna skulle vilja flytta fram våra positioner till exempel på jordbruksområdet visade diskussionen i tisdags att det nog tyvärr finns ännu fler medlemsländer som vill gå åt andra hållet.

Som läget är nu har kommissionen fortfarande ett förhållandevis stort förhandlingsutrymme, och det gynnar oftast oss som vill ha en öppnare handelspolitik både på jordbruksområdet och på andra områden.

En hel del av mötet ägnades åt Singaporefrågorna. Från svenskt håll framförde vi att EU borde använda den ökade flexibiliteten som föreslås i kommissionens meddelande till att driva på i frågorna om handelsprocedurer och insyn i offentlig upphandling. Däremot borde vi gå med på att de mer kontroversiella frågorna om multilaterala regler för investeringar och konkurrens släpps utanför den samlade förhandlingsdagordningen om det är nödvändigt.

Diskussionen visade att det finns ett starkt stöd hos övriga medlemsstater för den linjen. Min bedömning är därför att kommissionen kommer att agera på det här sättet även om man i meddelandet har valt att inte peka ut några enskilda Singaporefrågor där vi ska vara mer flexibla än i andra.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska vänta med dem och höra om det är någon som vill ställa några frågor med anledning av de här två rapporterna.

Anf.  141  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en fråga om de nya medlemsländernas agerande. Statssekreteraren sade att det snarast gick åt fel håll beträffande jordbruksfrågorna. Är det de nya länderna som driver detta eller vilka länder åsyftas?

Anf.  142  HILLEVI LARSSON (s):

Du talade om förslaget att man skulle hjälpa rika u-länder så att de i sin tur skulle hjälpa fattiga u-länder. Finns det ingen möjlighet att vi kan göra lättnader både för rika och fattiga länder och att vi utöver det kan gynna de rika u-länder som hjälper fattiga u-länder? Du tog Schweiz som exempel, och det lät lite som om de skulle kunna gynna rika u-länder men att det inte fanns något behov av att gynna fattiga. Det kan kanske finnas enskilda fall där det behovet finns.

När det gäller frågan om u-länderna tycker jag att det allra viktigaste är att de ska kunna bli självförsörjande. Det viktigaste är inte att u-länderna ska kunna sälja sina varor till EU och andra länder, även om det också är en viktig fråga, utan det allra viktigaste är ju att vi i EU inte slår ut deras egen produktion. De ska åtminstone kunna sälja till sig själva och bli självförsörjande. Hade man någon diskussion kring de två olika frågorna ur prioriteringssynpunkt? Jag tycker att självförsörjandet är högst prioriterat.

Anf.  143  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill få lite mer klarhet i hur Sverige har agerat i den här processen. I Cancún släppte EU de mest kontroversiella Singaporefrågorna, bland annat den om investerings- och konkurrensavtal. Kommissionären öppnade även för att släppa en tredje, det vill säga den om transparens i offentlig upphandling. I början, innan den här reflexionsperioden började, sade man att EU inte skulle backa från det man hade kommit fram till i Cancún. Det man hade backat på skulle man inte återta.

Nu verkar man ha infört en mekanism som är lite mer luddig. Jag förstår mig inte riktigt på vad man från svensk sida ser för fördel med det. Vi kommer ha större trovärdighet i u-länderna om EU åtminstone börjar där EU slutade i Cancún. Vad har Sverige drivit? Har Sverige drivit att man ska släppa Singaporefrågorna helt i 133-kommittén? Vilken linje har Sverige haft?

Sedan gäller det kommissionsmeddelandet. Jag är inte expert på detta, och jag undrar hur de tänker när det gäller förslaget om syd–syd-handel. Tänker de sig att det ska finnas regionala avtal där man ska ha lägre tullar eller tullfrihet mellan de fattigaste länderna och medelländerna och att det inte ska gälla andra medlemsländer i WTO? Hur stämmer det överens med EU:s vilja att ha striktare kontroll av de här regionala avtalen?

Anf.  144  GÖRAN LENNMARKER (m):

Egentligen hade vi behövt ett mer politiskt motiverat utspel från EU där man hade tagit ett större grepp för att på något sätt visa att man tar initiativet i de här förhandlingarna. Här finns kanske inte så mycket av det. Det är att beklaga, men det viljan finns väl helt enkelt inte hos många av EU:s medlemsländer.

Frågorna om handel och konkurrens och handel och investeringar är viktiga frågor. Det är bland de viktigaste frågorna för att bekämpa korruption. Många u-landsregeringar vill ju inte ha det eftersom man tjänar mycket pengar bakvägen på skumma investeringsavtal. Jag tycker att det är viktigt att EU håller i detta. Oppositionen i många u-länder vill ju gärna ha det, medan regeringarna inte alltid vill ha det. Man måste hålla isär vilket intresse det gäller. Man får inte alltid tro att u-landsregeringens intresse är detsamma som u-landets intresse. Därför tycker jag att det är viktigt att hålla i både konkurrens- och investeringsdelen i detta. Det är centrala frågor, inte minst för good governance, men också för att få en rimlig ordning i stället för att ha denna spagettigryta av investeringsavtal. Det finns väl ca 2 000–3 000 som är mycket svåröverblickbara, framför allt för u-länderna själva.

Sedan har jag en fråga om exportstöd för jordbruksprodukter. Ska det inte vara utfasat? Jag blev häpen när jag hörde detta. Har vi rätt att fortsätta med detta efter 2005 eller vad det nu är?

Anf.  145  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Låt mig börja med jordbruksfrågorna och de nya medlemsländerna. Det finns länder bland de nya som förstärker både oss som vill liberalisera mer på jordbrukets område och dem som är mer tveksamma. Det är en splittrad bild. När jag beskrev mötet i tisdags så att det där kom till uttryck att vi i Sverige trots allt är en minoritet när vi vill att EU ska visa större flexibilitet på jordbruksområdet gällde den reflexionen den nuvarande medlemskretsen och den kommande, det vill säga helheten. Man kan se den här tendensen även i den nuvarande medlemskretsen, bland de 15. Lågkonjunkturen, den svaga dollarn och så vidare gör att länder alltmer ger sig in i protektionistiska resonemang som dessvärre blir som mest tydliga på jordbruksområdet. Det finns en sådan tendens genomgående.

Riktigt var den nya balansen landar när de nya länderna är fullvärdiga medlemmar vågar jag inte spå om. Det faktum att många av dem har stora jordbruk borde ju betyda att de kommer att bli en bromsande kraft i EU när det gäller att förändra jordbrukshandeln, men jag är inte beredd att i dag slå fast att det kommer att bli så. De har hittills visat en viss öppenhet i sina resonemang. Hur de slutligen sedan handlar när man står i skarpa lägen vågar jag inte spå om. Jag vill inte heller ha en negativ attityd innan de har bevisat att de kommer att bli en återhållande kraft.

Jag inser att frågan om differentiering mellan u-länder kan behöva en lite bättre förklaring av hur vi tänker. Hela det resonemang som jag för rör den nu pågående WTO-förhandlingen. Det är inom ramen för den som det hittills har rått en stor brist på förslag på hur de allra fattigastes intressen ska kunna gynnas också av de u-länder som inte är fullt lika fattiga. Det finns trots allt relativt starka och stora u-länder som till exempel Indien, Brasilien och Sydafrika som är grannar med andra länder som är extremt fattiga. Diskussionen hittills har i väldigt hög grad förts som om allting i den här förhandlingen handlade om motsättningar mellan nord och syd.

Därför ser vi det som positivt att kommissionen nu uppmärksammar att det också finns en dynamik inom u-landskretsen. Det gäller att försöka stimulera att de relativt starkare u-länderna också bjuder de riktigt svaga u-länderna på handelsöppningar. I realiteten är det precis som Hillevi Larsson säger, att bara få sälja till EU-marknaden kommer inte att lösa de här ländernas problem. De behöver få i gång en handel med sina grannländer.

Det kommissionens meddelande öppnar för är att vi i EU-kretsen engagerar oss för vad vi kan göra för att stimulera de här relativt starka u-länderna att också ta sitt ansvar för de svagaste, men jag vill poängtera att det inte på något sätt tar bort ansvaret från EU att agera. Förhoppningsvis kan vi föregå med gott exempel genom att själva göra eftergifter mot de relativt starka u-länderna, de som är tillräckligt starka för att också effektivt driva sina intressen. Vi skulle till exempel kunna villkora eftergifter till dem med att de själva också bjuder andra.

När det gäller frågan om att slå ut u-länders egen jordbruksproduktion är det just frågan om exportsubventioner som är den centrala. Den låg på bordet i Cancún. Min personliga bedömning är att om inte mötet hade brakat ihop – kapsejsat – hade vi haft en uppgörelse inom räckhåll där EU trots allt skulle ha gått med på att de här exportsubventionerna ska fasas ut. Sedan hade vi säkert hamnat i en utdragen förhandling om hur lång tid det här skulle få ta. Det låg inom räckhåll, och gick tyvärr oss förbi.

Det Göran Lennmarker syftar på, när han tar upp att de här exportstöden är på väg att bli olagliga, förmodar jag är att den så kallade fredsklausulen i WTO på jordbruksområdet är på väg att löpa ut. Det gör den nu vid årsskiftet. Det innebär att frågan om huruvida de här stöden är förenliga med WTO-reglerna eller ej blir öppen för tvistlösning. Andra länder skulle kunna ta EU till panel för att få den här frågan prövad. Det tror jag att det finns ett antal länder som är sugna på att göra. Det innebär naturligtvis ett ytterligare tryck på EU att åstadkomma resultat i de här förhandlingarna. Ur svenskt perspektiv är det trycket kanske inte så tokigt.

Göran Lennmarker säger att EU borde ha gått ut hårdare och gett en tydligare signal. Det tycker vi också. Men det som nu föreslås är nog trots allt så bra som det går att få det givet omständigheterna och den atmosfär som finns när man diskuterar jordbruksfrågorna och som jag tidigare försökte beskriva. Det är trots allt en politisk signal som jag tror är efterlängtad att EU slår fast att nu är vi beredda att vara med och ta initiativ igen. Vi ska inte bara sitta och vänta på att andra ska ta ansvar för att de här förhandlingarna återupptas.

Yvonne Ruwaida tar upp frågan om investeringar och konkurrens och Singaporefrågorna över huvud taget. Vad är egentligen innebörden i den nya flexibiliteten när det gäller Singaporefrågorna? Det stämmer att när det gäller investeringar och konkurrens erbjöd Pascal Lamy eftergifter från EU:s sida i Cancún. Men det drogs aldrig några slutsatser av detta eftersom mötet bröt samman. Vi inser ju att när väl det kortet en gång är spelat, när han väl en gång har sagt detta, har de här frågorna förlorat i värde som köpeskilling i förhandlingen skulle man kunna säga. Därför är det fullt logiskt att EU i fortsättningen agerar lite annorlunda när det gäller de här två frågorna jämfört med hur vi agerar när det gäller frågorna om handelsprocedurer och transparens i offentlig upphandling.

Från svensk sida har vi argumenterat för att EU ska vara berett att släppa frågorna om investeringar och konkurrens därför att de redan har förlorat i värde i förhandlingen, som jag sade. Att släppa frågorna innebär dock inte att de helt behöver försvinna från dagordningen. Med ”släppa” menar vi att de inte längre ska behöva ingå i rundepaketet, det som kallas single undertaking, och därmed kunna förhandlas ihop med de andra frågorna och bli föremål för en slutförhandling där man ger och tar mellan olika förhandlingsområden. Det behöver inte betyda att de här frågorna helt och hållet försvinner från WTO:s dagordning. Vi tycker att det rentav vore synd om man inte skulle få lov att leta andra möjliga vägar framåt i de här frågorna.

Det är en realitet att det nog inte går att förhandla om ett investeringsavtal eller konkurrensavtal i WTO i dag eftersom alla medlemmar inte är beredda att göra det. Men det kanske finns möjligheter att förhandla om ett avtal mellan de länder som är intresserade eller det kanske finns möjligheter att fortsätta att studera de här frågorna och låta en förhandling börja om några år. Jag tror nog att det trots allt är bra att kommissionen inte helt avskriver de här frågorna. Jag tror att EU behöver göra tydligt att vi prioriterar inom gruppen Singaporefrågor, och vi borde bättre framföra varför varje enskild fråga borde bli föremål för ett uppgörelse i WTO. Hittills har det alltför mycket behandlats som ett paket som vi liksom ska trycka på de andra länderna. Jag tror att det har bidragit mycket till de svårigheter som har varit.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Näringsutskottet fick en information i veckan av näringsministern. Det här har diskuterats och informerats om i näringsutskottet.

Vi tackar för den informationen och går vidare in på dagordningen om Dohaförhandlingarna.

Anf.  147  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

De rådsslutsatser som har presenterats av ordförandeskapet kommer troligtvis att bli en A-punkt på rådsmötet. Förslaget till rådsslutsatser innebär att rådet accepterar de idéer som förs fram i kommissionens meddelande och att de kan ligga till grund för fortsatta kontakter med andra WTO-medlemmar. Rådsslutsatserna behandlar alltså inga förhandlingsfrågor i sak. De mål för förhandlingarna som rådet tidigare har antagit ändras alltså inte, utan de ligger fast.

I förslaget till rådsslutsatser slås fast att EU avser att spela en aktiv och konstruktiv roll för återlanseringen av förhandlingarna samtidigt som övriga WTO-länder uppmanas att visa motsvarande flexibilitet.

Förslaget till rådsslutsatser innehåller också skrivningar om att rådet ställer sig bakom idéerna i den strategi och de prioriteringar som kommissionen föreslår i sitt meddelande.

Slutligen uppmanar förslaget till rådsslutsatser kommissionen att ha ett nära samarbete med EU:s medlemsstater och återrapportera till rådet om sina kontakter.

Regeringen är relativt nöjd med förslaget till rådsslutsatser. I enlighet med vad vi har drivit bekräftar de en övergripande hållning som lämnar större handlingsutrymme åt kommissionen att prioritera mellan EU:s olika målsättningar samtidigt som kommissionen hela tiden tvingas hålla medlemsstaterna med i bilden. Det här är en dragkamp.

Hittills har kommissionen ägnat sig alltför mycket åt taktik när det gäller Singaporefrågorna. Jag hoppas nu att man i stället kan koncentrera sig på att driva de frågor där det finns förutsättningar för framsteg, det vill säga handelsprocedurer och insyn i offentlig upphandling.

Anf.  148  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag uppfattar ändå att det är EU-nämnden som står för samrådet och att inte information i näringsutskottet är samrådet.

När det gäller de framtida WTO-förhandlingarna tycker vi att det vore önskvärt, och det gör ju också regeringen, att man går några steg framåt på jordbruksområdet. Här har vi andra länder emot oss.

Sedan tycker vi att det vore bra om Sveriges och EU:s strategi vore att man ska släppa Singaporefrågorna helt.

Men jag måste ändå ställa en fråga om kommissionens inställning när det gäller syd–syd-handel. Jag har inte förstått om kommissionen till exempel har föreslagit att EU ska införa tullättnader för de här länderna mot att de inför tullättnader för andra. Finns det med i kommissionens förslag?

Sedan finns det principer inom WTO om most favoured nation som innebär att har man en tullättnad för ett land ska det gälla för alla. Kommissionen kräver i sitt papper att man ska ha en striktare multilateral kontroll av regionala avtal. Jag tycker att det är lite dubbla budskap. Jag får inte riktigt grepp om kommissionens linje och då blir det väldigt svårt att diskutera utifrån den.

Anf.  149  PER BILL (m):

Fru ordförande! Som framgick även under Leif Pagrotsky sammanträffande med näringsutskottet är vi moderater i det stora hela mycket nöjda med att vi kommer i gång och att kommissionen har en nästan rakt igenom bra strategi och agenda.

Det som man möjligen skulle kunna fundera på är om det finns en risk här. Om vi som frihandelsvänner – och snarare mer frihandelsvänliga till och med än kommissionen – ställer oss bakom kommissionen, finns det då en risk att kompromisserna går mellan kommissionen och de länder som är mer protektionistiska? Om vi tillsamman med några andra länder skulle kunna stå ännu mer på frihandelssidan skulle kanske kommissionens förslag framstå mer som den tydliga kompromissen. Det är mer en fråga och möjligen ett tips om hur man skulle kunna presentera Sveriges ståndpunkt.

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp):

De här jordbruksfrågorna är ju helt avgörande för att det ska bli någonting. Tidigare har Sverige då och då tagit initiativ utanför förhandlingsrummet genom att ordna konferenser, seminarier och särskilda sessioner med olika intresserade parter och partier för att få det hela att röra på sig. Tänker regeringen ta några sådana initiativ beträffande jordbruksfrågorna? De är ju ändå centrala ur världshandelssynpunkt.

Anf.  151  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Jag vill förtydliga att regeringen på inget sätt ställer sig bakom allting i kommissionens föreslagna linje. Vi anstränger oss i allra högsta grad att utgöra motvikt mot dem som drar i andra riktningen i förhållande till kommissionens förslag. Vi har även inför beslutet om de här rådsslutsatserna haft omfattande kontakter med likasinnade länder och undvikit betydligt sämre skrivningar än de som ligger på bordet. Det vill jag påpeka. Vi har inte lyckats hela vägen men ganska långt. Vi är ganska nöjda.

Det är alldeles riktigt att jordbruket är det centrala i hela rundan. Vad som händer på jordbruksområdet avgör vad det blir för ambitionsnivå på resten också. Det finns stora förväntningar på att det ska hända saker på jordbruksområdet.

Till Yvonne Ruwaida vill jag säga att det är i just det perspektivet som jag tror att man ska vara försiktig med tankar på att släppa Singaporefrågorna helt och hållet. Förutom att det är viktiga frågor på egna meriter finns det också en dimension där EU, genom att driva Singaporefrågorna, också motiverar en del av de medlemsländer i EU som absolut inte vill göra några eftergifter på jordbrukssidan att kanske trots allt gå med på det i slutänden. Om EU inte har några offensiva frågor med i förhandlingen minskar också skälen för dem som inte vill göra några eftergifter på jordbruksområdet att göra det. Man måste också ha en offensiv agenda, och jag tror att Singaporefrågorna har en roll att spela där. Därför är det viktigt att ha några Singaporefrågor kvar som vi driver aktivt.

Jag inser att det här med syd–syd-handeln kan låta förvirrande i relation till de regionala avtal och förhandlingar som också finns som gäller syd–syd-handel. Det är alldeles riktigt att tullättnader ska gälla lika för alla i WTO. Det jag pratar om är inte några särskilda arrangemang för olika grupper av u-länder i den meningen att man skulle ha olika tullättnader för olika länder. Det handlar om att adressera varor och branscher som är av särskilt intresse för olika grupper av länder. Det är där som vi hittills i förhandlingen har sett att de relativt starka u-länderna har varit duktiga på att föra fram sina intressen, medan de svagaste länderna har haft mindre på dagordningen. Det gäller att få upp de särskilda varor och branscher som är av intresse för dem. Det enda egentliga exemplet på detta som vi hittills har sett är bomull. Det är bland annat därför som vi tycker att den är så viktig. Men vi behöver få fler frågor av det slaget. Det är det som ligger i detta resonemang.

Några särskilda initiativ vad gäller jordbruk vill jag inte utlova från regeringens sida i form av konferenser eller så, men vi planerar att under våren ha en ambitiös utåtriktad aktivitet om WTO-förhandlingarna i stort, och det är klart att jordbruket där blir en central fråga.

Anf.  152  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara oerhört kort säga att jag inte tänkte på någon utåtriktad aktivitet gentemot den svenska allmänheten eller medier, utan jag tänkte mer på parterna.

Anf.  153  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det finns en allmän reflexion kring det här, och det är att EU inte får göra sig löjligt. Om vi nu ska säga att starkare u-länder ska öppna till de svaga u-länderna kan vi erinra oss hur vi höll på och hackade med Sydafrikaförhandlingarna i åratal för att ge dem chansen att sälja lite portvin, om jag minns rätt nu. Jag menar: Vi har ju ingen lysande karriär bakom oss.

Om det ska bli något av det här måste den svenska regeringen tydliggöra att vi skämmer ut oss i den här kretsen om vi kommer med den här typen av saker och sedan aldrig följer upp dem med något rejält utan det blir lite småpet här och var, och vi hittar på någon finurlighet. Det måste ju bli det politiska trycket inom rådet att man inser att om vi ska komma någon vart här så är det faktiskt EU:s ansvar att ta ett mera rejält tag.

Det här är egentligen inte riktat mot er och den svenska regeringen, men det viktiga är att den pressen kommer. Vi undergräver ju inte bara handelspolitiken utan hela vår utrikespolitik när vi säger att vi tycker om alla länder och sedan kör med antidumpning och skyddstullar. Därmed undergräver vi hela den andra politiken. Det där måste tjatas, tjatas och tjatas. Nu har jag tjatat färdigt!

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag vill tacka statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare för att ni kom hit.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (endast energi)

Statssekreterare Claes Ånstrand

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 december 2003

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Vi är då på punkt 4 på dagordningen om transport, telekommunikation och energi, och det är energi vi ska diskutera.

Jag vill då hälsa statssekreterare Claes Ånstrand med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt: Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 14 maj, och därefter går vi över på information och samråd.

Anf.  156  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Vi skulle ju kunna göra så att jag hänvisar till den skriftliga återrapporten från mötet i maj i Bryssel och sedan gå direkt på dagordningen för det kommande mötet.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Ja. Trafikutskottet har haft en information inför det här mötet också.

Då gör vi så att jag lämnar ordet fritt med anledning av den rapporten. Ingen begär ordet. Då tackar vi för den.

Vi går då över till information och samråd.

Anf.  158  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Nästa möte i energirådet kommer att äga rum den 15 december. Jag kan väl påstå att det här mötet har en ganska tunn dagordning. Dock har det tillkommit några informationspunkter som det kanske ändå är viktigt att nämnden känner till.

Kommissionen ska informera om samarbetet rörande utvecklingen på vätgasområdet. Man har ju tecknat ett avtal där om internationellt partnerskap. Man ska informera om energidialogen mellan EU och Ryssland. Det brukar vara en stående punkt. Man ska redogöra för det regionala energisamarbetet i sydöstra Europa. Man kommer eventuellt också att presentera det nya infrastrukturpaketet. Det är ju frågor som rör el- och gasmarknaden i huvudsak.

På själva dagordningen finns tre frågor, dels gasförsörjningsdirektiv, dels en fråga om ekodesign för energiförbrukande produkter och dels ska det antas rådsslutsatser om infrastruktur och energipolitik i ett utvidgat Europa. Jag tänkte väl kanske för min del uppehålla mig vid gasförsörjningsdirektivet och ekodesign för energiförbrukande produkter, om ni tycker det är okej.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så. Vi tar punkt för punkt om det är någon som vill ställa frågor. Eftersom punkt 3 på dagordningen är en ny fråga tycker jag att det låter bra. Vi börjar med den frågan.

Anf.  160  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det här handlar ju om ett ramdirektiv, det man har kallat för ekodesign för energiförbrukande produkter. Först kan man ju fråga sig vad det är för produkter, och det är väl alla energiförbrukande produkter utom, har man sagt, transporter av människor och varor. Den sektorn finns inte med i det här direktivet.

Det syftar till att man ska förbättra de här produkternas energieffektivitet och också minska deras miljöpåverkan. I den delen tittar man på produktens hela livscykel. Vad man vill åstadkomma är att harmonisera kraven på det här området inom EU så att de inte ska utgöra något hinder på den inre marknaden, det vill säga förhindra skillnader i nationella regleringar att skapa ett hinder på marknaden.

Det är första gången som rådet diskuterar den här frågan på politisk nivå. Det är väl att säga om det här direktivet att det kanske kräver en del fortsatta förtydliganden i det fortsatta arbetet. Vi kan gärna komma tillbaka till det i debatten.

Enligt förslaget ska det finnas en föreskrivande kommitté som utformar genomförandeåtgärder. Det är kommissionen som ska lägga fram ett förslag till denna kommitté som sedan föreskriver hur det ska vara.

Upplägget är egentligen det – det är väl viktigt att säga det – att industri- och miljöorganisationer ska få en chans att vara med väldigt tidigt i den här processen. Det är också så att man har tänkt sig att man i första hand vill eftersträva frivilliga överenskommelser om det här inom de branscher som kan vara berörda. Av det skälet tycker vi att det är viktigt att kommissionen så tidigt som möjligt talar om vilka produktgrupper eller vilka egenskaper som man vill ska stå i fokus för den här regleringen. Det blir ju nämligen då signaler till industrin om hur man ser på de här frågorna. Poängen med att man har den här frivilligheten är ju naturligtvis att stimulera hela industrin att ta till sig det här synsättet och försöka anlägga de här perspektiven på sina produkter.

Det som också sägs i det här direktivet är ju då att man ska fokusera på och prioritera de frågor som har störst potential att uppnå energieffektiviseringar eller förbättra sina miljöegenskaper. Med tanke på vad som är det huvudsakliga syftet – att förbättra den inre marknadens funktionssätt med produkter som är mera miljövänliga och mer energieffektiva – är ju den rättsliga grunden för det här förslaget, artikel 95, som berör den inre marknaden.

Det var i huvudsak det jag skulle säga för dagen.

Anf.  161  ULF HOLM (mp):

Vid en första anblick verkar detta väldigt bra, och jag har absolut ingenting emot huvudprinciperna. Men när man sedan går igenom vad det innebär är det ju betydande förändringar som föreslås, och fria tolkningar. Vad gäller tillämpning står det till exempel att produkten ska ha betydande miljökonsekvenser på EU-nivå. Det är ju ett väldigt svårt kriterium. Hur ska man mäta det, och vad menas med miljökonsekvenser?

Jag har tittat mycket på remissinstansernas synpunkter. Remissinstanserna ställer en rad olika frågor som jag tror att det är viktigt att man faktiskt lyfter upp även i en sådan här första riktlinjedebatt. Det gäller bland annat arbetsbördan av att kontrollera efterlevnaden av direktivet. Kemikalieinspektionen påpekar att miljöpolitiken överlåts till en kommitté. Det är ganska grava invändningar, och jag tror att det är viktigt att man pressar kommissionen på hur man har tänkt att detta ska genomföras i praktiken.

Jag skulle också vilja fråga om en annan sak. Det står i förslaget till svenska ståndpunkter, och du nämnde det också, att man ska ha en diskussion eller ett samråd med industrin. Men jag tror att man också ska lägga till konsumentorganisationerna. Det är minst lika viktigt, inte minst utifrån svensk synpunkt. Man bör verkligen lyfta upp att konsumentorganisationerna måste involveras i detta arbete. Det här rör kylskåp, lysrör och annat, och det är ju till för oss konsumenter, så det tror jag är väldigt viktigt.

Dessutom måste riktlinjerna vara lätta att förstå för konsumenten så att konsumenten kan göra aktiva val. Då krävs det att konsumentorganisationerna är med i arbetet och hjälper till så att det blir begripligt. Kommissionen är inte alltför kända för att skriva begripliga texter, om man uttrycker det milt.

Anf.  162  PER BILL (m):

Av vad vi kan läsa hittills ser det här ut att ändå vara en ganska god balans mellan att få en bra miljö, att värna frihandeln och att få en uthållig tillväxt, men det finns ju mycket kvar att göra innan man egentligen kan ta ställning till helheten. Hittills tycker jag att balansen ser hygglig ut.

Anf.  163  KARIN THORBORG (v):

Först vill jag säga att det måste ha blivit ett missförstånd här: Trafikutskottet har inte fått någon information om den här frågan. Där sitter jag. Därför har jag några frågor.

Jag tycker att det här är ett steg i rätt riktning, det vill säga att man försöker få ned energianvändningen. Eftersom jag inte har fått någon information tänkte jag komma med ett förslag eller en fråga.

På det här området är det viktigt med stand by-funktionen på TV och andra apparater, bland annat datorer. Stand by-funktionen beräknas ju öka energianvändningen avsevärt. Det borde väl vara föremål för en översyn. Det vore väl ett jättebra och viktigt led i en effektivare elanvändning om man fick europeiska standarder för stand by-funktionen. Jag vill alltså fråga om den finns med i den här frågeställningen.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara korrigera. Det är näringsutskottet som har haft en information om detta.

Anf.  165  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag tycker att det finns några saker att stryka under. Det är väldigt viktigt att vi från svensk sida tydligt betonar frivilligheten i det här. Vi tycker ju att den bästa tingens ordning är om branscherna själva reglerar de här frågorna. Det är ju väldigt viktigt att EU klarar ut vad man tycker är det huvudsakliga intresseområdet här och genom sitt direktiv tydliggör vad man är ute efter i de här frågorna. Då blir den informationen ett ingångsvärde för branschen när den ska ta ställning till det här.

Sedan finns det en möjlighet att genom en sådan här föreskrivande kommitté ändå reglera frågor på det här området. Även på den punkten är det ju väldigt viktigt att det finns tydlig information ute. Då kan branschen ta till sig det och nyttja det inom ramen för de möjligheter man har att göra frivilliga överenskommelser.

Jag tycker att det finns en poäng i det som Ulf Holm sade om att konsumentorganisationerna har en viktig roll i det här. Det här syftar ju till att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Vad det handlar om är ju helt enkelt att försöka utmönstra produkter som förbrukar för mycket energi eller är riktigt miljödåliga så att säga. Det är ju hela utgångspunkten för direktivet.

När det gäller stand by-funktionen är det här naturligtvis inte preciserat på det sättet. Om det här – det är väl troligtvis så – är en sak som förbrukar väldigt mycket energi så är det naturligtvis en sådan faktor som man tittar på när branschen värderar till exempel TV-apparater eller vad det nu är som har en stand by-funktion. Så det täcks av direktivet.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om den trygga naturgasförsörjningen.

Anf.  167  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det här är, till skillnad från den förra frågan, en fråga som har varit uppe i rådet vid ett flertal olika tillfällen, senast i maj i år, vilket framgår av den rapport som ni har fått skriftligen.

Vad EU signalerar med hjälp av det här direktivet är att vi har ett klart sätt att hantera eventuella gasförsörjningskriser. Vad man menar med gasförsörjningskris i det här sammanhanget är helt enkelt om EU-länderna kollektivt skulle tappa 20 % av sin gasförsörjning från tredjeland. Det är ju ett betydande bortfall av gas som man diskuterar inom ramen för ett sådant här försörjningsdirektiv.

De förhandlingar som har varit i rådet tidigare om det här har utmynnat i att det nu finns ett kompromissförslag som man tror att en majoritet av medlemsstaterna och även parlamentet kan ställa sig bakom i den här frågan.

Om man då går tillbaka till den svenska situationen så är den svenska gasmarknaden väldigt begränsad. Jag tror att vi har 0,2 % av EU:s energimarknad, och gasmarknaden i Sverige är väl 2 % av den svenska energimarknaden. För oss är det här en relativt liten fråga. Vi har ju bara en tillförselledning, från Danmark. Det krav som fanns i en tidigare version av de här direktiven på att vi skulle bygga upp ett naturgaslager har vi ju begärt undantag från. Vi har också fått det accepterat, därför att vi saknar sådana förutsättningar.

Så som förslaget föreligger i dag finns inte kravet på beredskapslagring kvar. Den delen är inte tvingande, utan det kan varje land lösa efter nationella förutsättningar. Därför har vi inte något behov av att ha ett undantag längre på den punkten.

De stora stötestenarna i den här diskussionen har varit vilken rättslig grund man ska basera ett sådant här direktiv på och vilka befogenheter som kommissionen ska ha i den krismekanism som man avser att bygga upp.

När det gäller den rättsliga grunden har medlemsländerna varit mycket tydliga under hela debatten. Man vill använda artikel 100, som handlar om försörjningstrygghet – inte artikel 95, som behandlar inre marknad.

Beträffande krismekanismen kan man säga att motståndet varit starkt kopplat till att man där, precis som i det förra ärendet, skulle ha en föreskrivande kommitté. Det har man från medlemsländernas sida inte velat ha, och vi har också haft uppfattningen att man i stället vill ha en lösare samordningsgrupp.

Samordningsgruppen ska stödja medlemsstaterna i ett första steg när en sådan här situation inträffar, och i steg två kan den komma med råd om olika typer av lösningar. Om åtgärderna inte är tillräckliga för att lösa situationen kan kommissionen kalla in ett extra ministermöte, som då får ta ställning till situationen. Så ser förslaget ut just nu, och med den utformningen tror vi oss kunna stödja det.

Anf.  168  ULF HOLM (mp):

Det skiljer sig rätt mycket från det ursprungliga förslaget, men man måste fråga sig om det egentligen alls finns något behov av detta, och varifrån det behovet i så fall kommer. Vad jag förstår gick kommissionens ursprungsförslag – och det är ganska långtgående – från början ut på att man ville ta åt sig mer makt på medlemsstaternas bekostnad just när det gäller beredskapsfrågorna. Nu har man fått backa på många av punkterna.

Frågan är ändå dels om behovet är akut, dels om det egentligen är möjligt att genomföra detta med tanke på att naturgasförsörjningen i de olika medlemsländerna skiljer sig åt så pass kraftigt.

Sedan är det också intressant att höra att definitionen av en allvarlig försörjningskris är en situation när gemenskapen riskerar att förlora 20 % av sin gasförsörjning under cirka åtta veckor. Jag har inte någonstans kunnat hitta hur man kommit fram till just 20 % och åtta veckor. Jag har ställt frågan till ett antal personer och fått helt olika svar på vad som kan anses vara rimligt. Inte heller har jag kunnat få något svar på frågan hur många gånger detta inträffat de senaste 15 åren.

Det måste finnas en anledning till att man sätter en sådan tidsaspekt. Det sägs i underlaget att de flesta medlemsstater anser att det är en acceptabel kompromiss. Betyder det att den kommer att gå igenom eller blir det fortfarande diskussioner?

Min sista fråga gäller de nya medlemsstaterna och vad de har för åsikt i dessa frågor. Jag antar att detta kommer att gälla hela EU, och tyvärr är jag inte alltför väl inläst på de nya medlemsstaterna och hur deras naturgasbehov och relationer ser ut. Kan det tänkas att de har synpunkter, eftersom de inte varit med under hela processen? Kommissionens dokument är ju ett antal år gammalt.

Anf.  169  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Oaktat Sveriges ringa beroende av detta och hur man definierar speciell försörjningskris – där man naturligtvis kan diskutera om det ska vara det ena eller andra procenttalet – tycker vi att regeringens ståndpunkt i nuvarande läge i stort sett är okej.

Anf.  170  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag börjar med frågan ifall det finns ett behov av ett gemensamt förhållningssätt när det gäller gasförsörjningen. Detta har naturligtvis diskuterats mycket ingående. Det här är ju en pendang till den diskussion som funnits i rådet på oljesidan, vilket också framgår av den rapport ni fått från förra mötet.

Det man allmänt kan säga är att de flesta medlemsstater nog tycker att det inte är fel att diskutera frågorna och att det är på sin plats – om man ställs inför en kris – att ha såväl ett informationsutbyte som ett utbyte av erfarenheter, för att därigenom ha ett förhållningssätt gentemot kommissionen. Man har då betonat vikten av att medlemsländerna har full rådighet i en sådan situation. På så sätt har alltså direktivet gjorts om.

Någon akut kris finns ju inte just nu. I stället är detta ett slags beredskapsmekanism som man har ifall en akut situation skulle uppstå. Anledningen till att jag nämnde de 20 procenten var att ge nämnden en bild av vad som måste inträffa för att direktivet ska träda i funktion. Det kan naturligtvis diskuteras exakt hur det är utformat.

Min bedömning är att direktivet kommer att gå igenom på mötet, och som en relativt liten aktör på detta område tar vi kanske inte riktigt täten i den här frågan. I stället får väl de länder som är mer gasberoende än vi styra den utvecklingen. Den bedömning vi gör är dock att det kommer att passera.

När det gäller frågan om de åtta veckorna kanske jag kan få hjälp med svaret.

Anf.  171  Departementssekreterare IRIS HELDT:

Jag arbetar på ESB-enheten med den här dossiern.

När man ska försöka beskriva vad det är som triggar krismekanismen är det naturligtvis viktigt att få en avgränsning. Det man försöker uttrycka i direktivet är just att det ska vara fråga om längre och extrema försörjningskriser. Krismekanismen ska inte aktiveras vid mindre försörjningsavbrott och mindre krisartade situationer – därav tidpunkten åtta veckor. Det är alltså bakgrunden.

Anf.  172  ULF HOLM (mp):

Jag vill fortfarande ifrågasätta om man verkligen ska ha ett sådant …

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Den diskussionen får du ta i kammaren. Det är i så fall en politisk diskussion.

Anf.  174  ULF HOLM (mp):

I kammaren?

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Ja.

Jag har ingen ytterligare på talarlistan och kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen, Infrastruktur och energipolitik i ett utvidgat Europa. Den frågan var uppe i EU-nämnden senast i maj.

Anf.  176  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

På rådets nästa möte förväntas vi anta slutsatser om energipolitiken i ett utvidgat EU. Slutsatserna betonar starkt vikten av fortsatt samarbete inom ett antal samarbetsområden. Det gäller EU–Ryssland-dialogen, som handlar om energiförsörjningen mellan EU och Ryssland, Europa–Medelhavsforumet om energi och energisamarbetet i sydöstra Europa.

Det handlar om den östra kanten av Europeiska unionen samt länder utanför den. Den nordliga dimensionen rör oss här uppe. Det gäller först och främst de nordiska länder som är med i EU, men också de som finns inom ramen för Östersjösamarbetet BASREC.

Ambitionen från EU:s sida är att skapa en integrerad europeisk marknad för el och gas, som inte bara omfattar EU-länderna utan också övriga länder i Europa. Flera av de samarbetsområden som jag nämnt berör ju också länder utanför EU. Skälet till att man siktar på en sådan vidgad diskussion är att man vill säkra unionens framtida energiförsörjning, och flera av dessa länder kommer att vara involverade i den energiförsörjningen. Det är de slutsatser man förväntas dra på detta område.

Anf.  177  AGNE HANSSON (c):

Det är viktigt att få ett samarbete med de nya grannländerna när det gäller energifrågorna. Samarbetet inom den nordliga dimensionen är med i den diskussionen. När man pratar med dumaledamöter – om de nu har något inflytande – visar det sig att Ryssland är väldigt medvetet om och har genomskådat att vi är intresserade av den energi som finns där. Och det stämmer väl.

Det är dock viktigt att poängtera att Ryssland inte har ratificerat Kyotoprotokollet. Jag tycker att det i det här sammanhanget kunde vara lämpligt att koppla in frågorna om konsekvenserna av användningen av energin. Jag vill därför fråga hur regeringen ser på detta. Om man inte har någon koll på utsläppsrättigheterna – när de inte ratificerat Kyotoprotokollet – finns risken för en stark belastning på miljön. Det är därför rimligt och viktigt att sätta press på Ryssland att ratificera Kyotoprotokollet.

Hur arbetar regeringen med den frågan?

Anf.  178  KARIN THORBORG (v):

Min fråga är ungefär densamma. När jag läser texten får jag intrycket att man inom EU nästan tycks planera för en ökad användning av fossila bränslen. Hur går det ihop med medlemsländernas åtaganden gentemot just Kyotoprotokollet?

Anf.  179  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Eftersom jag inte längre får tala så mycket här säger jag bara att jag instämmer i frågorna från Agne och Karin, och jag vänder mig mot skrivningen om tryggad energiförsörjning eftersom det är en kod för ökad energiförsörjning inom EU. När det gäller just gas och olja är jag emot en ökad användning av de energislagen.

Anf.  180  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Rysslands underskrivande av Kyotoprotokollet är en mycket central del av EU–Ryssland-dialogen. Jag vill påstå att det just nu är den mest centrala frågan i den dialogen. Några säkra omdömen om exakt vad Ryssland kommer att göra på den punkten finns inte i dagsläget. Det finns spekulationer om det ena och det andra som man kan träffa på i detta sammanhang. De senaste signalerna som kommit från Ryssland har trots allt tytt på att de för en diskussion om att skriva under Kyotoprotokollet.

Det kanske förtjänar att nämnas att för några månader sedan skrevs en överenskommelse under i Göteborg mellan de nordiska länderna – alltså länderna inom BASREC-samarbetet – om ett gemensamt samarbete just när det gäller Kyotoprotokollet. Det handlar om att införa ett testområde inom ramen för dessa länder, alltså de nordiska länderna och Tyskland, de baltiska länderna och Polen. Flertalet länder har redan anslutit sig till det.

Här finns naturligtvis ett starkt intresse att så småningom knyta an till Ryssland, men det förutsätter att de skriver under Kyotoprotokollet. I grannländerna finns alltså redan nu ett aktivt samarbete för att knyta an till Kyotomekanismerna.

När det gäller energiförsörjningen äger det nog sitt berättigande att påstå att de energikällor som kan erbjudas utanför EU är av såväl fossil som annan karaktär. Det är dock viktigt att betona att i den kamp mot till exempel koldioxidutsläppen som också EU deltar i – man är på väg att införa ett system med handel med utsläppsrättigheter som ju syftar till att begränsa koldioxidutsläppen – kan man vara beroende av fossila bränslen, till exempel gas, för att kunna ersätta ännu sämre fossila bränslen, till exempel brunkol och kol, eftersom det gäller att hela tiden pressa koldioxidutsläppen. Energiförsörjningsfrågan är trots allt mycket vital för hela EU.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6, som är en information. Har statssekreteraren något att tillägga? Nej. Då kan vi godkänna den informationen.

Sedan har vi punkt 7, Infrastrukturpaket. Den är struken som punkt och flyttad till Övriga frågor. Är det rätt uppfattat? Ja. Då går vi vidare till Övriga frågor. Den första är en information om uppföljning av det informella energi- och miljöministermötet. Har statssekreteraren något att tillägga där?

Anf.  182  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det vi väntar på – och det är kanske viktigt att tala om för nämnden – är ett direktiv om försörjningstrygghet på elsidan. Vi har ännu inte fått det direktivet. Det har varit mycket diskuterat, med många turer fram och tillbaka, vad det skulle kunna innehålla. Givet att det blir färdigt kommer det att nu för första gången presenteras på rådsmötet. I dagsläget finns ingenting att säga. Vi har inget underlag.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

I så fall kommer frågan alltså tillbaka både till utskottet och till nämnden? Ja.

Sedan har vi punkt b, Energistadgan, som också är en information. Finns det något att tillägga där? Nej.

Sedan har vi de nya punkterna. Där kallar jag punkt c för vätgasprojekt. Ingenting? Nej. Vill någon ställa en fråga om det? Nej.

Energistadgan återkommer. Den har vi redan tagit, och därför stryker vi den.

Rysslandsdialogen är också en övrig fråga, liksom det regionala energisamarbetet i sydöstra Europa. Ingenting där heller? Nej. Har vi glömt någon ytterligare övrig punkt? Nej. Finns det någon A-punktslista? Nej.

Då vill jag tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit och önska er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Regeringskonferensen 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  4  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf.  5  LARS OHLY (v) 3

Anf.  6  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 3

Anf.  7  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  8  Statssekreterare LARS DANIELSSON 4

Anf.  9  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  10  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  11  LARS OHLY (v) 4

Anf.  12  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 5

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  16  Statssekreterare LARS DANIELSSON 6

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  22  AGNE HANSSON (c) 9

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf.  24  LARS OHLY (v) 10

Anf.  25  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 12

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp) 13

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp) 16

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  37  LARS OHLY (v) 17

Anf.  38  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 18

Anf.  39  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 19

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp) 20

Anf.  42  MATS ODELL (kd) 20

Anf.  43  GÖRAN LENNMARKER (m) 20

Anf.  44  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  46  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 21

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  48  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  50  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  51  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 22

Anf.  52  Statssekreterare LARS DANIELSSON 22

Anf.  53  LARS OHLY (v) 22

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 23

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 24

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  62  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  67  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 26

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  72  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  78  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  81  Departementsrådet ANDERS KRUSE 28

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  85  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  86  GÖRAN LENNMARKER (m) 28

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  88  GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  92  LARS OHLY (v) 29

Anf.  93  AGNE HANSSON (c) 29

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  96  AGNE HANSSON (c) 30

Anf.  97  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  98  GÖRAN LENNMARKER (m) 30

Anf.  99  LARS OHLY (v) 30

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  101  GÖRAN LENNMARKER (m) 30

Anf.  102  YVONNE RUWAIDA (mp) 31

Anf.  103  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp) 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  106  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  108  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  109  LARS OHLY (v) 32

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  113  GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf.  114  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  115  GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  117  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  119  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  121  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  123  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  124  GÖRAN LENNMARKER (m) 33

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  126  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  128  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  130  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  132  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  134  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  136  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 34

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (handelsfrågor) 35

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  139  Statssekreterare LOTTA FOGDE 35

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  141  CARL B HAMILTON (fp) 37

Anf.  142  HILLEVI LARSSON (s) 37

Anf.  143  YVONNE RUWAIDA (mp) 37

Anf.  144  GÖRAN LENNMARKER (m) 38

Anf.  145  Statssekreterare LOTTA FOGDE 38

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  147  Statssekreterare LOTTA FOGDE 40

Anf.  148  YVONNE RUWAIDA (mp) 41

Anf.  149  PER BILL (m) 41

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp) 41

Anf.  151  Statssekreterare LOTTA FOGDE 42

Anf.  152  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  153  GÖRAN LENNMARKER (m) 43

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 43

4 §  Transport, telekommunikation och energi (endast energi) 44

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  156  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 44

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  158  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 44

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  160  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 45

Anf.  161  ULF HOLM (mp) 45

Anf.  162  PER BILL (m) 46

Anf.  163  KARIN THORBORG (v) 46

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  165  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 46

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  167  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 47

Anf.  168  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  169  ANDERS G HÖGMARK (m) 49

Anf.  170  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 49

Anf.  171  Departementssekreterare IRIS HELDT 49

Anf.  172  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  174  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  176  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 50

Anf.  177  AGNE HANSSON (c) 50

Anf.  178  KARIN THORBORG (v) 50

Anf.  179  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  180  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 51

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  182  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 52

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 52