Fredagen den 4 maj 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:28

1 §  Allmänna frågor (informellt möte, s.k. Gymnich)

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte (allmänna frågor) den 9 och 10 april 2001

Information och samråd inför informellt ministermöte, s.k. Gymnich, den 5 och 6 maj 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för dels en återrapport från ett tidigare ministerrådsmöte, dels information och samråd inför det informella ministermötet, det s.k. Gymnichmötet, som ska hållas i Nyköping. Varsågod.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi får inte glömma bort platsen. Det är ju det viktigaste av alltihop.

Jag ska börja med en återrapport. Vi hade det senaste rådsmötet i Luxemburg den 9 april. Den största, mest omfattande och kanske viktigaste diskussion som vi hade gällde västra Balkan. Vi hade som en strategi att hålla ihop alla EU-länder när det gällde Makedonien för att tydligt markera att de albanska extremisterna inte hade stöd någonstans, att isolera dem och att få i gång samtalen mellan regeringen och de moderata albanska grupperna så att förhållandena för minoriteter kan förbättras.

Det var den stora diskussionen på mötet. Vi undertecknade också stabiliserings- och associationsavtalet då både den makedoniska premiärministern och makedoniska utrikesministern var närvarande. Detta var en stor och viktig ceremoni för dem. Nästan samtliga oppositionspartier deltog vid denna ceremoni. De garanterade att man skulle fortsätta att arbeta med en kommitté som ska diskutera reformer inom landet och det fortsatta samarbetet med EU.

Som vi har hört på nyheterna under de senaste dagarna är situationen fortfarande väldigt bräcklig. Det förekommer oroligheter, och vi får försöka att hantera dem på det sätt som vi har gjort hittills. Det handlar om att isolera de albanska extremisterna, men också hela tiden uppmana den makedoniska regeringen att använda sig av proportionerligt svar på attackerna.

Vi hade också en diskussion om Montenegro som då inte hade haft sitt val. Det fanns en oro för den snabba utvecklingen när det gällde nationalisterna och folkomröstning, som tack och lov inte besannades.

Vi diskuterade miljösituationen på Balkan, informerade om de rapporter som har kommit in om utarmat uran och om ett pågående bredare miljöarbete där kommissionen avser att påskynda och förstärka arbetet med miljöprojekt på Balkan.

Vi diskuterade även de transatlantiska förbindelserna, dels de kontakter som hade varit med den nya amerikanska regeringen, dels vilka teman vi ska ha, dels ifall vi ska prioritera, dels vilka frågor som ska tas upp i den dialog som EU har med USA, dels om ifall miljö- och klimatfrågor borde prioriteras, dels hur ofta vi skulle ha toppmöten. Det fanns en ganska bred samsyn om att det var viktigt att göra prioriteringar och att man skulle ta med miljö- och klimatfrågor. Däremot fanns det olika syn på antalet toppmöten. Som man kan förutse är det de snart kommande ordförandena i EU som gärna vill ha toppmöten. Därför vill man inte att de ska hållas mera sällan.

Vi diskuterade utvidgningen. Då framfördes ett stort tack till Sverige för att man gjorde så stora framsteg i förhandlingarna redan i mars. Mycket av det som vi klarade av i mars var ju sådant som var förutsatt att det inte skulle vara klart förrän i juni. Detta var det många som noterade och dessutom tackade för. Kommissionen m.fl. sade också att det var viktigt att man i Göteborg ytterligare kunde precisera tidtabellerna.

Vi hade ett samtal om Mellanöstern. Det var – precis som i dag – ganska dämpade förhoppningar om några snara framsteg.

Vi diskuterade Europas framtid under lunchen. Det var flera delegationer som då markerade att det är viktigt att man inte går för snabbt fram.

I samband med ministerrådsmötet hade vi också ett möte om den nordliga dimensionen. Det var glädjande att se att flera av mina kolleger stannade kvar åtminstone över en del av mötet. Förra gången var det ju tyvärr ingen som kom.

De målsättningar som vi hade, att detta ska bli en permanent del inom EU-arbetet och att man ska försöka att arbeta vidare med speciellt prioriterade områden, fick också ett ganska brett stöd. Vi lägger fram en rapport om den nordliga dimensionen inför mötet i Göteborg.

Dagen efter hade vi ett samarbetsråd med Ryssland som bl.a. handlade om Tjetjenien, de transsibiriska överflygningsavgifterna, energi- och miljöfrågor m.m.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Utrikesministern berörde utvidgningen och inhöstade beröm för de framsteg som hade gjorts under förhandlingarna, och det har ju skett framsteg, det ska inte förnekas. Men när man läser och hör kommentarer från kandidatländerna – inte minst från de mest avancerade kandidatländerna – går de ut på att de oroar sig för att den skisserade tidtabellen inte ska hålla och att förseningarna orsakas av att länderna på EU-sidan inte har kommit fram till gemensamma positioner. Det är en oro som jag också har tagit upp tidigare.

Vi vet nu att det har kommit ett förslag från kommissionen beträffande personers rörlighet. Jag skulle vilja höra när utrikesministern räknar med att det här blir en färdig position som man kan överlämna till andra sidan.

Tidigare föreföll det som att man kunde balansera de övergångsperioder som Tyskland och Österrike kräver när det gäller personers rörlighet mot att kandidatländerna begär långa övergångsperioder i vissa avseenden. Men på sistone har de börjat att pruta på sina krav. Man har inte samma uppsättning av övergångsperioder på andra sidan att balansera emot.

Jag noterade det som jag befarade dessförinnan vid det informella finansministermötet i Malmö, att många länder, inte minst i euroområdet, har en ganska snäv hållning när det gäller det ekonomiska samarbetet och möjligheten att så snabbt som kandidatländerna vill släppa in dessa i det ekonomiska samarbetet. Det är också någonting som kan vålla irritation.

Sedan har vi naturligtvis frågan om när man kan ta sig fram till en position på jordbruksområdet.

Utrikesministern sade någonting i slutet av sin rapport om att man i Göteborg ska diskutera en tidtabell. Det finns ju väldigt starka krav på att det ska anges en tidpunkt då man räknar med att förhandlingarna ska vara avslutade för de länder som har kommit längst. Har regeringen för avsikt att lägga fram en sådan roadmap eller tidsplan som är mera konkret och innehåller fasta tider, till skillnad från den mera allmänna målsättning som man arbetar efter?

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har en ordningsfråga. Det här kommer tillbaka när vi ska diskutera Gymnichmötet. Ska vi ta det nu eller ska vi vänta med det?

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte också på det. Men jag gjorde det övervägandet att det kanske är lika bra att ta det på en gång, så diskuterar vi utvidgningen nu.

Anf.  6  LARS OHLY (v):

I den skriftliga återrapporten står det att avslutningen av diskussionen om västra Balkan handlade om utarmat uran och miljösituationen. Det är ju en viktig fråga, inte minst med tanke på att delar av de stridskrafter som kan tänkas ingå i EU:s snabbinsatsstyrka också använder utarmat uran. De brittiska styrkorna gör det, och det kan finnas fler Natoländer som har utarmat uran i sina vapen.

Jag delar den oro som kommer fram i återrapporten, men frågan är vad man tänker göra åt det. Det står att man har efterfrågat en studie från miljöbyrån. Men finns det något förslag om att man ska ta de larmrapporter som har kommit på allvar och kanske ifrågasätta att utarmat uran över huvud taget används. Det är kanske inte rimligt att EU bygger upp militära styrkor som använder sig av bl.a. vapen med utarmat uran.

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill komma tillbaka till detta med utvidgningen och den skriftliga rapporten där man uttrycker en viss oro för tidtabellen. Det står att vissa länder stöder det här medan andra länder uttrycker sin oro för det problem som de ser med personers fria rörlighet och regionalpolitik.

Sedan står det att man försöker att eftersträva en mer balanserad lösning, vad det nu innebär. Jag skulle vilja ha det klarlagt. Det är klart att det är oroväckande signaler när det gäller utvidgningen. I dagens tidning står det att Spanien vill bromsa utvidgningen. Man försöker att få långa övergångsperioder för den fria rörligheten osv. Jag tror att det vore väldigt olyckligt om man redan nu började att diskutera långvariga övergångslösningar för den fria rörligheten.

Jag skulle vilja ha lite belyst vad det är som man egentligen diskuterar när det gäller den balanserade lösningen.

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först vill jag instämma i det som Lars Ohly sade.

Sedan undrar jag lite grann om den svenska positionen när det gäller utarmat uran. Vad driver Sverige i det sammanhanget? Det är en sak som man får diskutera på allmänna rådet.

När det gäller personers fria rörlighet och utvidgningen vill vi från Miljöpartiet inte ha någon övergångsperiod, utan den fria rörligheten ska gälla på en gång. Då undrar jag hur regeringen ser på den frågan, vad man driver där och vilka möjligheter som man ser att undvika undantag. Jag tror att det skulle bli ett undantag som lätt kunde förlängas hela tiden. Om man har ett undantag som gäller i fem år kan det förlängas i ytterligare fem år. Det är väldigt oroväckande att detta diskuteras, tycker jag.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen ytterligare på min lista. Jag vill bara för ordningens skull fråga om det är någon som har någon fråga om utvidgningen. I så fall tar vi den debatten nu. Nej, det är det inte.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gällde utarmat uran bad vi oberoende organisationer att titta på riskerna med det. Deras slutsatser har vi inte haft skäl att ifrågasätta. Den enda som har lämnat förslag till åtgärder var UNEP. Dessa förslag arbetar man nu vidare med och ser över vad som ytterligare kan göras.

Eftersom vi hela tiden byggde upp hela argumentationen kring att detta inte är någonting som vi ska tycka något politiskt om, utan här ska vi utgå ifrån vad miljöorganisationer och miljöexperter säger, ska vi ta deras synpunkter på allvar och varken göra det större eller mindre.

Beträffande rörligheten är det klart att det finns en oro bland flera kandidatländer. Jag talade med bl.a. Estlands utrikesminister häromdagen. Samtidigt är man också väl medveten om att finns det ett österrikiskt och tyskt krav på en sjuårig undantagsperiod, och om det krävs enhällighet för att vi ska komma överens, är den enda vägen framåt att vi hittar en kompromisslösning i fråga om rörligheten.

Från svensk sida hade vi – som alla vet – den positionen att man inte skulle ha någon övergångsperiod alls. Men om man ska komma framåt måste vi som ordförande lägga fram ett kompromissförslag.

Vi har utgått från kommissionens förslag, men vi ska ha den första diskussionen i Nyköping nu över helgen. Då får vi se hur de olika medlemsstaterna förhåller sig till kommissionens förslag och utifrån det se om vi kan lägga fram ett ordförandeförslag. Sedan ska det upp på nästa utrikesministermöte den 14 maj.

Kommissionens förslag innebär att man har en variant som lyder två plus tre plus två. Det innebär att man kan få en femårig övergångsperiod. I väldigt extrema fall kan man få en längre övergångsperiod än fem år.

Det finns också en stor flexibilitet i kommissionens förslag som i princip öppnar för att andra länder kan komma överens om att ha mycket öppnare regler än vad Tyskland och Österrike har. Men det här kommer upp först i Nyköping och sedan den 14 maj igen. Så får vi se hur långt vi kommer. Vi har räknat med att vi ska klara den här frågan under det svenska ordförandeskapet, och det hoppas vi på att göra. Samtidigt vet jag att det anses som en svår fråga. Det belgiska ordförandeskapet säger att detta är en fråga som man ska lösa under sitt ordförandeskap eftersom man förutser att detta blir omöjligt att lösa under våren. Men vi hoppas att vi ska kunna lösa det.

Det är klart att det är som Lars Tobisson säger, att man behöver hitta ett sätt att kompromissa med kandidatländerna så att de får någonting ifall de blir tvungna att ge upp en del av arbetskraftens rörlighet. Även om man inte alls ska se frågorna som länkade till varandra utan att allting är oberoende frågor lär vi i dag få förslag från kommissionen som handlar om övergångstider för t.ex. inköp av jordbruks- och skogsfastigheter. Det är ju en viktig fråga för flera kandidatländer. Jag hoppas att vi ska kunna hitta andra bra vägar framåt.

När det gäller tidtabellen har vi räknat med att vi ska kunna få en mer konkret tidtabell i Göteborg, och det håller vi fast vid. Jag vill inte peka ut Spanien. Det finns nog större problem på andra håll. Men det är klart att det finns motstånd mot att anta en mer konkret tidtabell i Göteborg, men det är fortfarande vår målsättning.

Anf.  11  LARS TOBISSON (m):

Medan vi diskuterar utvidgningen och frågan om rörlighet för personer vill jag säga att jag förstår att man måste komma fram till en kompromiss, givet att det ska råda enighet kring villkoren. Utifrån den förutsättningen tycker jag att kommissionens förslag är väl avvägt. Jag tycker också att man ska försöka att uppamma från så många länder som möjligt den inställning som utrikesministern antydde. Man behöver inte ha en enhetlig lösning, utan man kan ha betydligt mindre krav – för att inte säga inga alls. Jag tycker att Sverige mycket väl skulle kunna gå i bräschen för att inte uppställa några krav på restriktioner för personers rörlighet.

Jag tror inte att det skulle inträffa några påfallande olyckor. Vad man ofta glömmer är att denna regel gäller redan EU-länderna emellan. Beroende på skillnader i levnadsstandard skulle man kunna föreställa sig att t.ex. greker och portugiser skulle vilja komma hit, men det gör de inte i någon större omfattning. Nu är avståndet från de baltiska länderna lite mindre, men å andra sidan är de inte så många där, så jag tror att våra farhågor kan vara ganska begränsade.

För min del har jag i alla fall ingenting emot att vi intar en liberal hållning på den här punkten.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då har vi redan behandlat frågan om utvidgningen. Det är en av de frågor som kommer upp vid mötet i Nyköping.

Vi kommer att inleda mötet med en rapport från Koreabesöket. Det verkar ha gått bra. Som det ser ut kommer det bli ett andra möte mellan Nord- och Sydkorea. Det blir ett fortsatt moratorium när det gäller utveckling av missiler. Också mänskliga rättigheter och ekonomiska reformer har tagits upp. Från Sydkorea har man varit väldigt positiv till att få den här hjälpen med att hålla liv i dialogen. Alla EU-länder, och även USA, har tyckt att det här initiativet från EU har varit bra.

När det gäller Mellanöstern kommer vi att få en rapport från Javier Solana som tillsammans med kommissionen ska arbeta fram något slags roadmap för EU:s strategi för Mellanöstern. Vi ska se hur långt han har kommit i det arbetet.

Vi kommer också att beröra den associationskommitté som ska hållas med Israel. Där finns det många klagomål mot Israel som säljer varor med preferens trots att de är producerade på ockuperad mark och därmed inte tillhör de gynnade varorna. Vi kommer att diskutera hur vi ska hantera det.

En stor punkt på dagordningen är mänskliga rättigheter. Tanken är att vi även här ska försöka att tala lite mer med gemensam stämma i fortsättningen. Det har ju varit väldigt sporadiskt att mänskliga rättigheter har tagits upp på EU:s dagordning. Här kan vi fortfarande se att budskapet från de olika länderna spretar rätt mycket. Det är knappast en fråga som går igen i alla våra kontakter med tredje land.

Här har vi haft ett samarbete med kommissionen, och den lägger fram ett meddelande om mänskliga rättigheter som bl.a. handlar om hur man kan få in mänskliga rättigheter reguljärt i den utrikespolitiska verksamheten, hur man ska reagera mot länder när man ser att det begås brott mot mänskliga rättigheter. Hittills har det i praktiken varit så att man bara kan reagera med att dra tillbaka hela samarbetet ifall regeringar störtas, men det kan ju finnas andra övergrepp också.

Det gäller också hur man ska samordna och effektivisera bättre mellan medlemsländerna. Från svensk sidan hade vi tänkt lägga in samverkan med det civila samhället, med organisationer inklusive fackliga organisationer, och hur vi ska kunna ha ett bättre samarbete när det gäller mänskliga rättigheter, hur vi bättre ska kunna främja barnens rättigheter med tanke på det kommande toppmötet om barn och barnhandel. Slutligen gäller det mediernas frihet. Det är detta som vi skulle vilja lägga till debatten om mänskliga rättigheter. Det är alltså första gången som vi får en ordentlig diskussion om detta.

Sedan kommer vi att ha en ordentlig diskussion om västra Balkan, både om den akuta situationen i Makedonien och Montenegro och om den lite mer långsiktiga frågan hur vi kan fortsätta att arbeta för stabiliserings- och associationsavtalen. Hur ser läget ut i respektive land på Balkan? Finns det andra långsiktiga idéer om hur vi ska arbeta gentemot Balkan?

En del har t.ex. velat se en ny Balkankonferens. Men det kan också ha risker, nämligen att man börjar ifrågasätta gränser igen. Då är det viktigt att vi tidigt har en gemensam diskussion om det i hela EU-kretsen så att vi inte går ut med för olika budskap.

På söndagen kommer kandidatländerna att delta i en framtidsdebatt. Tanken är att det i första hand är kandidatländerna som för första gången ska få lämna sin syn på EU:s framtidsdebatt. Vad är det för frågor som diskuteras i deras respektive länder? Och hur vill de att förberedelseprocessen ska fungera?

ESDP kommer jag tillbaka till. Det är ju ingenting som ska tas upp på Gymnichmötet.

Anf.  13  LARS TOBISSON (m):

Jag har två frågor på två skilda områden med anledning av Gymnichmötet.

Den första handlar om Korea. Där får vi avvakta de rapporter som kommer om det möte som har varit och vad som kan hända i fortsättningen. I det sammanhanget skulle jag vilja ställa en fråga av mera utrikespolitisk karaktär.

Konflikten i Korea är ju i hög grad USA:s intressesfär. Man kan undra vilka reaktioner som har kommit från USA på att EU har engagerat sig som man har gjort. Jag har ingen kritik mot detta. Men USA har varit vant vid att betrakta detta som sitt eget område så att säga. Har det varit sura kommentarer? Har man tyckt att det som sker är ointressant och att man själv behärskar det hela? Eller menar man att detta är en hjälp till ansträngningarna att lösa konflikten?

Jag frågar detta också med sikte på det EU- och USA-möte som ska hållas i samband med toppmötet i Göteborg. Det är angeläget att undanröja sådan här friktionsmöjligheter som kan störa förhandlingarna. Det finns mycket nog ändå även om bananerna tillfälligt är avförda.

Jag skulle gärna vilja höra utrikesministern kommentera relationerna till USA med anledning av att EU har aktiverat sig i Korea.

Den andra frågan gäller det som behandlas som sista punkten, framtidsdebatten. Det är nu inte mycket mer än en månad kvar till Göteborgsmötet. Där ska ju levereras en rapport från ordförandeskapet om den debatt som har förts och siktande framåt på den debatt som är tänkt att föras. Det är svårt att göra klart för sig hur denna rapport ska läggas upp, eftersom vi befinner oss på ett så tidigt stadium.

Kan utrikesministern säga någonting om ifall regeringen har tänkt någonting på det här området och framför allt hur man tänker sig att ta fram den här rapporten? Jag är medveten om att man gör det som ordförandeland så att detta kan sätta sin prägel på den. Likafullt har vi ju ett intresse av att vara med och forma den, om inte annat än som en medlemsnation. Statsministern har tidigare utlovat att kunna hålla partiöverläggningar i viktiga frågor under ordförandeskapet. Förberedelserna inför Göteborgsmötet, där inte bara framtidsdebatten ska klaras upp utan också utvidgningsfrågorna, är kanske en anledning att hålla en förnyad partiöverläggning, en sista sådan under ordförandeskapet?

Men frågan är: Hur tänker man sig att arbeta fram den här rapporten? I vilken grad kan den svenska riksdagen vara involverad i det arbetet?

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):

Situationen på Balkan är ju väldigt komplicerad och, som jag ser det, också väldigt explosiv, inte bara just nu utan det kan hända mer saker i framtiden. Jag vill bara betona en sak, att EU:s agerande på intet sätt får belöna militär aggression. Så fort olika grupper blir belönade för militär aggression kommer det att stimulera ökad aggression. Jag tycker att man från EU borde se på situationen med de olika etniska minoriteterna på hela Balkan och agera förebyggande för att motverka diskriminering och konflikter i den mångkulturella samlevnaden. EU:s ambition borde vara att stödja den mångkulturella samlevnaden där den fortfarande existerar. Där kan man arbeta förebyggande, mer än vad man hittills har gjort.

En konflikt uppstår ofta därför att en grupp blir förtryckt på olika sätt och inte har samma rättigheter. Då tar man lätt till vapen, och när man gör det kanske man blir belönad av t.ex. EU när EU tar upp den frågan. Jag tror att man fortfarande kan göra mer i förebyggande syfte. Jag önskar att EU prioriterade det.

När det gäller Mellanöstern hade vi en väldigt lång interpellationsdebatt i kammaren häromdagen. Från svensk sida skulle man gärna vilja se en observatörsstyrka på de ockuperade områdena eftersom situationen ser ut som den gör, men där lägger Israel in sitt veto. I och med att Israel gör det, gör ju också USA det i FN-sammanhang.

När nu USA kommer till EU:s toppmöte vore det väldigt bra att ta fram en strategi för hur man ska kunna påverka USA och Israel att acceptera en observatörsstyrka i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem. Detta ligger lika mycket i Israels intresse på lång sikt, men man är väldigt kritisk till det. Man kan ju diskutera varför, men det skulle bli en lång diskussion.

Men jag tycker att man ska passa på att använda toppmötet till att försöka att hitta en strategi för hur man kan få till stånd en observatörsstyrka.

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med Korea. Vi informerade om våra planer på en resa till Korea i samband med det besök vi gjorde för drygt en månad sedan i USA hos nye utrikesministern. Han reagerade då väldigt positivt. Vi har sedan talat om detta ett par gånger, och han har reagerat positivt.

Samtidigt har vi i medierna kunnat läsa andra uttalanden av president Bush. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Vi har inte upplevt någon amerikansk kritik eller irritation över initiativet, tvärtom. När det gäller Balkan och Mellanöstern har vi haft bra kontakter och diskussioner med amerikanarna.

Jag går direkt till Balkan och frågan om att hjälpa minoriteterna och arbeta med de etniska problemen. Det är det vi gör. Det är detta som är hela konflikten på Balkan. Ett exempel är Tetevouniversitetet, där vi fattade beslut om att ge stöd långt innan oroligheterna blossade upp i Makedonien. Det var också därför det var så viktigt att alla gemensamt markerade mot de extrema albanska grupperna som tog till vapen: Det lönar sig inte att ta till vapen. Vi har ingen diskussion och vi ger inga förmåner till dem som tar till vapen. Det enda som ska löna sig är att faktiskt ha en demokratisk politisk dialog. Det är huvudfrågan som vi arbetar med på Balkan.

Sedan var det frågan om en observatörsstyrka i de palestinska områdena. Problemet är i första hand inte USA, utan problemet är att Israel måste godkänna internationell närvaro på marken. Det kan ske på olika sätt. Det måste vara accepterat av både palestinier och israeler för att det ska fungera rent folkrättsligt att skicka dit internationella representanter. Det är bara med lite mer förtroende mellan parterna, att de påbörjar samtal, som det går att få till stånd internationella observatörer. Vi tycker att det vore bra med internationella observatörer. Det är också en fråga som vi flera gånger har tagit upp med Israel och har försökt att påverka Israel att säga ja till, dvs. internationell närvaro på marken.

Sedan var det framtidsdebatten. Ni ska ha en debatt i riksdagen nästa vecka. Det är ett intressant underlag. Vi vet ännu inte riktigt hur det kommer att se ut i slutsatserna från Göteborg. Det är en lång process kvar. Det finns väldigt spretiga viljor bland de olika medlemsländerna, men tanken är att i Göteborg anta en färdriktning inför mötet i Laeken så att vissa principer för det fortsatta arbetet läggs fast. Det här har Belgien räknat med att ha som en av sina huvudfrågor under sitt ordförandeskap.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Till det sista kan vi säga att vi ska ha fortsatta samråd med regeringen före Göteborgsmötet, bl.a. med statsministern. Det är med på dagens dagordning att lägga fram förslag att COSAC-mötet i Stockholm ska leverera synpunkter till Göteborgsmötet. Om partiledarna behöver särskild information är en fråga som får klaras ut utanför detta rum.

Vi går vidare med ESDP-frågan. Vi har fått en omfattande promemoria utskickad till oss. Den ska inte behandlas nu, utan det är mera fråga om att vi ska komma in på ett tidigt stadium före nästkommande GAC-möte.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Precis. Det ska inte fattas några beslut, men tanken var att ni i ett sammanhang ska få en sammanställning av de olika frågor som kommer upp under den närmaste månaden. Eftersom några av punkterna kan komma tillbaka som A-punkter på nästa möte med utrikesministrarna tyckte vi att det var bra att ge nämnden tidig information.

Som ni ser av ministerrådspromemorian ska ett antal beslut fattas vid de kommande mötena. Jag ska kort kommentera de olika promemoriorna. Ni har fått en promemoria om konfliktförebyggande arbete. Vi räknar med att nå ordentliga framsteg i Göteborg och anta ett europeiskt program för konfliktförebyggande. Där har vi haft både diskussioner och seminarier under våren.

Vi räknar också med att vi ska komma framåt när det gäller samarbetet mellan EU och FN. Det gäller både de formella samarbetsmekanismerna – hur konsultationerna ska ske mellan EU och FN – och samverkan i de olika sakfrågorna. Jag kommer tillbaka till detta vid nästa genomgång inför nämnden eftersom Kofi Annan kommer till vårt nästa möte med utrikesministrarna för att diskutera EU–FN-samarbetet.

Vår rapport till Göteborgsmötet kommer att omfatta både de frågor jag har berört, de civila och de militära frågorna. Det civila arbetet går ganska bra. Det är nya frågor och därmed för många länder rätt svåra frågor att arbeta med. Vi hoppas verkligen att vi ska klara att uppfylla målen med 5 000 poliser senast år 2003, som vi har kommit överens om. Polisfrågorna står högst i det civila arbetet.

Vi har börjat arbetet med principer för mål för de andra civila områdena. Ni har fått en bilaga om detta också. Det gäller räddningstjänst, stärkande av rättsväsendet, civil administration. Dessa frågor hade vi uppe med de andra utrikesministrarna vid ett möte, och alla var positiva till detta. Men vi ser ofta en nationell dragning mellan dem som slåss om och vill behålla resurserna inom landet och de som vill använda dem till internationell tjänstgöring.

Ni har fått promemorior som handlar om övningspolicy och övningsprogram. Det handlar i det här fallet inte om militära övningar men hur man får det administrativa arbetet och samverkan att fungera. Det handlar om anställningsvillkor för EUMM, det handlar om hur man praktiskt inrättar EU:s satellitcentrum respektive det säkerhetspolitiska institutet. De är de gamla VEU-institutionerna som ska överföras till EU.

Vi kommer vid nästa möte med utrikesministrarna att ha med försvarsministrarna under en punkt för att fortsätta att diskutera den militära kapaciteten och översynsmekanismen för att se att det man gör stämmer överens med målen. Där pågår stora diskussioner. Vi tror att det ska bli ett beslut under det svenska ordförandeskapet. Likaså tror vi att det ska bli ett beslut om ett dokument om principerna för finansiering av EU:s krishanteringsoperationer under det svenska ordförandeskapet.

Det är fortfarande stora frågetecken kring det grundläggande EU–Nato-samarbetet när det gäller EU:s tillgång till Natoresurser. Det finns en konflikt internt i Nato med Turkiet. Den är inte löst än. Det finns också ett sekretesskyddsavtal EU–Nato som vi inte heller räknar med kommer att bli klart under det svenska ordförandeskapet. Arbetet pågår.

Anf.  18  LARS OHLY (v):

Min fråga berör just Turkiets vägran att ge EU garanterad tillgång till Natomateriel. Jag har förstått att positionerna fortfarande är låsta, dvs. att Turkiet kräver medbestämmande om EU:s beslut om militära aktioner trots att Turkiet inte är EU-medlem. Jag har också förstått att EU ändå har gjort en del eftergifter. I Financial Times står det att EU har erbjudit Turkiet fullt deltagande i diskussioner, planering och verkställande av operationer men inte rösträtt och att Turkiet har avvisat detta. Jag vill gärna ha en kommentar till de uppgifterna. Även om det här är en enligt utrikesministern intern Natofråga, påverkar den onekligen hela uppbyggnaden av den militära snabbinsatsstyrkan och möjligheterna för den att vara på plats 2003. Det bör finnas någon form av strategi. Min oro är naturligtvis att man är beredd att göra eftergifter för Turkiet. Det skulle vara politiskt helt felaktigt.

Anf.  19  LARS TOBISSON (m):

Jag hade tänkt att ta upp samma fråga. Jag har tidigare uttalat bedömningen att hela processen med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken har gått i stå, inte minst på grund av relationerna till Nato och de interna relationerna där – där Turkiet spelar en roll.

Lars Ohly hänvisade till Financial Times. Jag har framför mig ett klipp från Financial Times där jag hade tänkt att fråga vad som ligger bakom texten. Där står det Breakthrough on negotiations as Turkey ends four-month block on co-operation. I första stycket står följande: ”European Union and Nato military experts will today begin seven weeks of brain-storming, ending av bitter four-month-old dispute in which Turkey blocked such co-operation.” Enligt detta förefaller det som om att man skulle ha övervunnit dessa svårigheter. Vad jag förstår på föredragningen och den kryptiska skrivningen i promemorian verkar det inte vara fallet. Vad är sanning?

Anf.  20  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag hade en fråga på bilaga 1 där det finns ett utkast till ett program till konfliktförebyggande. Det står mycket bra saker här. Min konkreta fråga gäller det som står på s. 4 i dokumentet som berör fattigdomsbekämpning. Där står att ”poverty eradication” should be ”the overarching objective”. Det låter bra och riktigt. Men i nästa stycke står det att man ska ”encourage democratic cultures and processes”. Jag tycker att det är en alldeles för svag skrivning. Jag skulle vilja att man hade tyngdpunkten på demokratisk utveckling, ”democratic cultures and processes”. Utan den demokratiska utvecklingen får vi inte heller en stabil utveckling när det gäller fattigdomsbekämpningen. Det konfliktförebyggande är att trycka på den demokratiska utvecklingen. Jag är lite olycklig över den skrivningen i bilagan.

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande. Jag skulle vilja ställa en fråga om dokumentet om samarbetet mellan EU och FN när det gäller rollerna i krishanteringen.

Det ställdes en fråga till Kofi Annan vid en lunch när han var här sist om EU:s roll för säkerhetspolitiken och vad en sådan organisation kan betyda regionalt. Han svarade att han tyckte att den betydde mycket och att det skulle behövas fler regionala organisationer som kan ta ansvar för den regionala säkerheten.

Kommer dokumentet på något sätt att öka EU:s roll för säkerheten i Europa i förhållande till FN? Påverkas rollerna mellan FN och EU, och i så fall på vilket sätt? FN:s auktoritet är naturligtvis mycket intressant, men kommer EU:s auktoritet att förändras när det blir möjligt att ta ett ansvar i Europa?

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag ska klarlägga det jag sade tidigare om de militära övningarna – den militära övningspolicyn. Jag sade att det gällde administration och liknande. Det gäller det militära, dvs. öva arbetet i kommittéer och högkvarter, men inte trupp.

Sedan var det frågorna om Turkiet. Jag misstänker att den artikel som Lars Tobisson hänvisar till – jag har inte sett den – kan gälla en administrativ del av samarbetet med något som kallas för Headline Goal Task Force e.d. där Turkiet också har stått utanför men där Turkiet nu har börjat delta.

Det övriga samarbetet har inte varit helt blockerat. Diskussioner förs. Vi kan se att det har varit stora problem eftersom Turkiet har haft långtgående krav och dessutom ändrat sina krav och krävt att de ska få mer av vad vi kom överens om i Nice. Det går naturligtvis inte att de ska få mer än vad vi kom överens om vid Nicemötet. Det har varit klart hela tiden, Lars Ohly. Det finns också möjligheter att diskutera hur detta utformas praktiskt. Självklart kan Turkiet inte få rätt att delta i allting utom besluten. Men om det finns gemensamma insatser bildas truppbidragarkommittér, och där har alla länder som deltar rätt att vara med. Det gäller naturligtvis också Turkiet. Det är ett resultat av Nicemötet.

Detta har blivit lättare att framföra till Turkiet. Den nya amerikanska regeringen har klargjort för Turkiet att man stöder EU i detta och att det är viktigt att hitta en lösning.

Vi får se. Jag räknar med att man kommer att hitta en lösning med Turkiet, men frågan är fortfarande inte löst.

Sedan var det programmet om förebyggande arbete. Jag ska titta på skrivningarna. Det finns fortfarande tid att arbeta med dem. Tanken är att de ska vara ett bra stöd, en utgångspunkt, till just demokrati och mänskliga rättigheter. Vi får titta på detta.

Sedan var det relationerna EU–FN. Jag vet inte riktigt hur jag ska förstå frågan. Det är inte meningen att man på något sätt ska minska FN:s auktoritet eller FN:s roll. Det är FN som fortsätter att vara något slags överordnad domare. Däremot är det klart att det för FN är en styrka om man kan se att Europa kan hantera konflikter på ett tidigare stadium och kan agera bra och tydligt så att FN slipper ingripa. Ta t.ex. Balkan. Kofi Annan har uttalat sitt hopp för att om EU kan ingripa tidigt, samlat och enhetligt, behövs sedan inte FN:s hjälp.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här ärendet kommer upp vid vår nästa överläggning den 11 maj. Då kan det vara så att en del av punkterna kommer att vara så förberedda att de blir A-punkter. Jag tolkar diskussionen att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då är vi klara med samrådet med utrikesministern i dag. Vi hoppas att det ska bli ett framgångsrikt möte i Nyköping. Vi ser fram emot fortsatta samråd. Vi går vidare på dagordningen.

3 §  Ekofin

Statssekreterare Sven Hegelund

Rapport från informellt ministermöte den 20–22 april 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 maj 2001

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Sven Hegelund med medarbetare välkomna hit. Du ersätter finansministern i dag. Han är på ett nordisk-baltiskt möte där han naturligtvis måste närvara på grund av att Sverige är ordförandeland.

Vi börjar som vanligt med en återrapport. Det gäller det informella ministermötet i Malmö. Varsågod!

Anf.  25  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag ska alltså börja med en återrapport från det informella finansministermötet i Malmö. Ni har fått en mötesrapport, och jag skulle bara vilja göra några kortare kommentarer.

Överlag hade vi mycket bra diskussioner, som förhoppningsvis kan leda till öppningar framöver. Jag tänker då speciellt på skattediskussionen. Konjunkturdiskussionen blev inte oväntat den mediemässigt mest uppmärksammade delen av mötet. Men för framtiden är det förmodligen dialogmötet med kandidatländerna som var det viktigaste resultatet från Malmö. Det gjordes flera intressanta inlägg från kandidatländernas finansministrar och centralbankschefer, och det blir nu upp till kommande ordförandeskap att följa upp den dialogen.

Jag kan stanna där, om det finns några frågor rörande Malmö.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Egentligen kan vi ta återrapporten i dess helhet. Men du kanske är klar med den?

Anf.  27  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag tänkte inte säga något mer om Malmö.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Då stannar vi till här, och går sedan över till det andra.

Anf.  29  LARS TOBISSON (m):

Statssekreteraren sade att det mediemässigt mest uppmärksammade var konjunkturdiskussionen. Jag kan upplysa om att för oss som var utanför så var det annat som var mer uppmärksammat mediemässigt. Men det behöver vi inte uppehålla oss vid här.

Vi har fått en promemoria som innefattar en redogörelse för vad som hände. Där sägs det under skattefrågorna att Bosse Ringholm gav sina kolleger en kort sedvanlig information om läget i tredjelandssamtalen avseende sparandedirektivet. Detta var en stor uppgift, som Sverige skulle klara av nu under sitt ordförandeskap. Vi har inte hört mycket om det.

Går det att få en återberättelse av den information som lämnades kollegerna där nere? Har det över huvud taget hänt någonting som innebär ett framsteg i det här avseendet? Det var den ena frågan som jag tänkte ta upp.

Den andra frågan gäller den oro som jag uttalade på förhand för att många länder i EU, inte minst bland euroländerna, är ganska snäva när det gäller att släppa in kandidatländer i det ekonomiska samarbetet. Detta tyckte jag gick igen, även om man inte fick så mycket detaljer, i den rapportering som jag har sett. Man manar alltså kandidatländerna att ta det försiktigt och gå varsamt fram här.

Jag har en konkret fråga – för man vågar väl ställa frågor här i dag eftersom vi har statssekreteraren och inte finansministern här, och jag kanske kan få svar som innebär något annat än bara en kaskad av ovett? Om ett land som vinner inträde i EU i den vevan ansöker om medlemskap i ERM2 i syfte att sedan kvalificera sig på sina två år för inträde i Euroland, kommer man då att kunna avvisa detta och säga att det finns medlemsländer i EU som har sin ekonomi så föga mogen att de inte kvalificerar sig för inträde i ERM2?

Anf.  30  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag hade också en fråga om sparandedirektivet, som jag hoppas att vi kan få lite kort information om.

Min andra fråga gällde detta med ett stort arbetsprogram på skatteområdet. Jag försökte förhöra mig om detta inför mötet. Om jag minns rätt sades det då från finansministerns sida att man inte visste vad kommissionens underlagsmaterial skulle handla om. Nu står det här att i avsaknad av ett sådant så togs det fram ett underlag från det svenska ordförandeskapet. Det är möjligt att detta har funnits tillgängligt någonstans men att jag inte har begripit hur man hittar det. Men jag skulle fortfarande vilja veta lite hur tankegångarna går.

Vilka frågor ska man ägna sig åt utöver dem som står uppräknade ovanför här; moms, energi osv.?

Vad är själva tankarna med detta stora arbetsprogram på skatteområdet, som kräver en högnivågrupp?

Anf.  31  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Om vi börjar med den sista frågan om skattediskussionen så kan man säga att det var två saker som stod i centrum.

Det ena var energiskatterna, där vi ser lite större framkomstmöjligheter nu än vad vi har sett tidigare. Det är, som alla vet, Spanien som har varit problemet på detta område. Vi hoppas att det finns öppningar där. Diskussionen var positiv i Malmö på den punkten.

I övrigt har vi känt ett behov av att få till stånd en arbetsgrupp på hög nivå för att fortsätta att arbeta med skatteagendan. Även på den punkten fick vi gehör i Malmö. Vi kommer att återkomma längre fram till formerna för hur det ska ske.

När det gäller avrapporteringen från skattesamtalen med tredje land så var det mer en avrapportering av vilka kontakter som har tagits med olika länder. Tyvärr är det inte jag som ansvarar för skattefrågorna, så jag kanske inte kan säga så mycket om substansen i detta. Ett antal kontakter med de tredje länderna har i alla fall tagits. Vi kan återkomma till detta om en liten stund, och se om vi kan säga något mer.

Det är ingen självklarhet att kandidatländerna omedelbart ska gå med i ERM2, utan det får föras en diskussion mellan kandidatländerna och den nuvarande EU-kretsen.

Det är klart att det före ett inträde är en presumtion att man har varit med i ERM under en period. Samtliga kandidatländer har ju uttryckt önskemål om att så småningom gå med i den gemensamma valutan, så det är att vänta att man någon gång kommer att gå in i ERM2. Men det ska då föras en diskussion om länderna är tillräckligt förberedda redan vid inträdet i EU. Det är inte självklart.

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag undrar mer konkret om det här underlagsmaterialet, som då skulle ha funnits, finns tillgängligt för oss någonstans.

I den återrapport som vi har fått ut, som det i och för sig står ”hemligt” på, står det att Bolkestein säger att det ska handla om att genomföra slutsatserna från Lissabon, stödja utvecklingen av den inre marknaden och minska skattetrycket på en generell nivå. Företagen och medborgarna bör sättas i centrum.

Som jag tolkar det här är det betydligt vidare än frågorna om samordning av mervärdesskattefrågorna och energiskatten och sådant. Jag tycker att det känns väldigt svårt att ta på det här. Vi har varit med om just det här många gånger förut. När arbetet har rullat på ett tag och det börjar visa sig vad det handlar om är det liksom försent att lämna synpunkter på att man tycker att det har en inriktning som inte hör hemma på EU-agendan. Och när det finns tid för det är det liksom fortfarande så svårt att ta på vad det är för någonting.

Jag skulle tycka att det vore bra om vi kunde få en lite tydligare beskrivning. Det är kanske svårt för statssekreteraren, som inte har hand om det just i dag, men det skulle vara bra om vi kunde få en tydligare beskrivning från regeringen om vad man egentligen menar med det här och vilka arbetsområden man tänker sig att gå in på.

Anf.  33  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Om jag förstår statssekreterarens svar beträffande ERM2 rätt skulle det alltså kunna förhålla sig så att ett land som står utanför EU mycket väl kan genomföra en anknytning till euron eller t.o.m. en direkt koppling via ett sedelfondsarrangemang, som Estland redan har. Men när det väl blir medlem i EU ska övriga länder kunna säga att så får ni inte göra. Det vore väldigt konstigt egentligen. Kan det verkligen vara en attityd som man intar? Låt oss säga att t.ex. Estland nu, direkt vid inträdet, skulle begära medlemskap i ERM2. Vem fattar beslut om att i så fall säga att ni får vänta ett tag, och för övrigt får ni inte ha någon sedelfond? Är det samtliga 15 nuvarande medlemsländer, eller är det de 12 euroländerna, som fattar det beslutet?

Anf.  34  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag börjar med den sista frågan. Länder som är utanför EU kan ju inte gå med i ERM2. Man kan vidta unilaterala arrangemang av typen sedelfonder och sådant, men det är ganska tydligt sagt också från EU:s sida att man därmed inte föregriper någon hantering därefter. Sedan har det ju förts en diskussion om möjligheten att förena sedelfondsarrangemang med medlemskap i ERM, men det är ändå så att det ska vara en förhandling innan man går in i ERM.

När det gäller den andra frågan om skatterna kommer vi att lämna en utförlig redovisning i samband med nästa Ekofin. Vi kanske kan återkomma till skatterna då. Det är som sagt inte mitt huvudområde. Jag skulle vilja att vi återkommer då i stället för att nu gå in på djupet på detta.

Anf.  35  LARS TOBISSON (m):

Jag fick inget svar på frågan om vem det är som fattar beslutet att i en sådan tänkt situation utestänga Estland t.ex. från ERM2. Är det de 12 euroländerna, de 15 EU-länderna eller någon annan krets?

Anf.  36  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

För det första tycker jag inte att vi ska gå in på den hypotetiska frågan om att utestänga någon. Det är ett unilateralt arrangemang för närvarande. Det är snarare fråga om ett inträde när man har gått med i EU. Det formella arrangemanget är ett avtal mellan ECB och centralbanken i respektive land.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Vi får då återkomma till de här skattefrågorna. Och jag utgår från att det dokument som omtalas i det här mötesreferatet kommer in till oss, så att vi har det före det sammanträdet.

Anf.  38  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Jag är ganska säker på, herr ordförande, att det dokumentet finns på vår hemsida. Det publicerades i samband med mötet. Det skulle förvåna mig väldigt mycket om just det dokumentet inte finns på vår hemsida.

Sedan skulle jag vilja säga något också till vice ordföranden, om jag förstod frågan när det gäller orientering om skattesamtalen. Till nästa Ekofin i juni kommer ordförandeskapet att ta fram en samlad skriftlig redovisning för de här samtalen med tredje land och också redovisa övriga delar av det s.k. skattepaketet. Det kommer att presenteras till toppmötet i Göteborg.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Hur det står till med hemsidorna vet inte jag så mycket om. Jag brukar inte läsa dem regelbundet. Men jag utgår från att vi får in det material som vi behöver för vårt samråd skriftligt från Finansdepartementet till oss.

Med det går vi då över till dagordningen för Ekofinmötet den 7 maj. Varsågod!

Anf.  40  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Ni har fått en kommenterad dagordning och med hjälp av ert kansli också försetts med några kommissionsdokument. Det har inte skett några ändringar i den preliminära dagordningen. Finansminister Bosse Ringholm kommer att leda måndagens möte, och jag kommer då själv att sitta i den svenska stolen som vanligt.

Den första punkten gäller då uppföljning av vårtoppmötet i Stockholm. Ordförandeskapet ska redogöra för toppmötet och de mandat som Ekofinrådet fick av stats- och regeringscheferna. Samsyn ska nås i Ekofinrådet om hanteringen av dessa mandat framöver. Det är således en organisatorisk fråga för Ekofinrådet.

Ordförandeskapet ska även informera om förhandlingarna med Europaparlamentet när det gäller den nya lagstiftningsproceduren på värdepappersmarknaden i enlighet med förslagen i den s.k. Lamfalussyrapporten.

Jag tänkte sedan övergå till de allmänna riktlinjerna.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Den här första punkten är mera en informationspunkt; det är ju ingen beslutspunkt på mötet. Men jag tänkte stanna till ifall det är någon av ledamöterna som har någon fråga om detta. Det är det inte. Då går vi vidare i dagordningen.

Anf.  42  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Sedan har vi de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Syftet med debatten i Ekofin om kommissionens rekommendation till 2001:s allmänna riktlinjer är att ge vägledning inför den efterföljande kommittébehandlingen, där konkreta textändringsförslag i kommissionens rekommendation kommer att diskuteras. Tanken är sedan att man vid mötet den 5 juni kommer att besluta om ett förslag till toppmötet i Göteborg, och förmodligen fastställs sedan de allmänna riktlinjerna vid ett kort Ekofinmöte i anslutning till toppmötet i Göteborg.

Ni har haft möjlighet att ta del av kommissionens rekommendationer till 2001:s allmänna riktlinjer som presenterades den 25 april, och det framgår att ordförandeskapet har fått betydande genomslag för de frågor som har drivits, eftersom kommissionens rekommendation ligger väl i linje med både det s.k. key issues paper i Stockholm och Stockholmsslutsatserna.

I stora drag stämmer årets rekommendation till de allmänna riktlinjerna väl överens med förra årets, men i år har hållbar utveckling och åldrandeproblematiken lyfts fram och givits ett större utrymme i dokumentet. Den allmänna ekonomiska strategin för EU som helhet som anges i rekommendationen ligger väl i linje med mål och inriktning för svensk ekonomisk politik, och vi välkomnar därför kommissionens rekommendationer till de allmänna riktlinjerna.

I rekommendationerna till Sverige anges det att budgetpolitiken bör inriktas mot att 2001 uppnå ett budgetöverskott i linje med konvergensprogrammets prognos på 3 ½ % av BNP och att arbetet för att minska den offentliga skulden bör fortgå. Det framhålls också att Sverige bör fortsätta att sänka skatterna, framför allt för låginkomsttagare, och se över arbetsmarknadsprogrammens effektivitet. Därutöver framförs att ökad konkurrens på produktmarknaderna bör främjas samt att fortsatt utveckling av riskkapitalmarknaden i syfte att främja investeringar och entreprenörskap bör prioriteras.

Generellt sett har vi från svensk sida bara haft mindre betydande synpunkter på de förslag till rekommendationer som riktas till Sverige. För att ange några av synpunkterna som Sverige kommer att framföra i kommittébehandlingen kan jag säga att vi kommer att påpeka att ett budgetöverskott på 3 ½ % av BNP är en prognos och inte målet för de offentliga finanserna. Det kan alltså uppnås om den ekonomiska utveckling som har förutsetts inträffar, men det är klart att det är budgetmålen som gäller. Dessutom ställer vi oss tveksamma till rekommendationen angående skattebördan i Sverige, på principiella grunder. I övrigt kan man säga att det i rekommendationerna finns en formulering som anger att vi skulle ha ett stort statligt ägande i näringslivet. Det är mycket diskutabelt om vi faktiskt har det jämfört med andra länder.

Jag tror att jag stoppar där när det gäller de allmänna riktlinjerna.

Anf.  43  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! När man läser den här allmänna delen är det faktiskt en ren njutning. Om det inte var så att kommissionen hade presenterat det här vid en tidigare tidpunkt än då vi moderater lade fram vår partimotion skulle man ju tro att kommissionen hade hämtat inspiration därifrån.

Här betonar man vikten av ett sänkt skatteuttag, en reform av bidragssystemen för att göra dem mer arbetsfrämjande, en avreglering av olika marknader för att skärpa konkurrensen och nödvändigheten av att skaffa ett bättre klimat för företagen.

Sedan har man då det här avsnittet om Sverige, där det påpekas att vi har det högsta skattetrycket. Det kan väl ändå inte regeringen bestrida. De rekommendationer som finns är att man ska reformera skatte- och bidragssystemen, så att arbete lönar sig. Det här med work pays tycker jag är intressant att notera. Man vill effektivisera AMS-programmen. Man vill genomföra åtgärder för att förbättra konkurrensen, bl.a. inom apoteksväsendet, som ju är en skamfläck för Sverige. Man vill skapa bättre förutsättningar för investeringar och sparande. Det är rekommendationer som lämnas.

Vad är nu regeringens ståndpunkt? Jag dristar mig att ta risken att ställa ytterligare en fråga. Vad är regeringens ståndpunkt? Statssekreteraren säger att man välkomnar och konstaterar att ordförandeskapet har fått genomslag för sina uppfattningar. Sedan var det några invändningar som kom på slutet, men det var mest om att det här med 3 ½ % är en prognos. Hur kommer man att förfara? Kommer man att invända mot denna marknadsliberala uppläggning av den ekonomiska politiken, eller kommer man liksom hittills att, denna gång från ordförandestolen, nicka bifall till skrivningarna, som då ska omsättas i rådsslutsatser så småningom, och sedan fortsätta med högskattepolitik och regleringar i Sverige?

Anf.  44  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Vi hade ju den här diskussionen för någon vecka sedan också. Jag tycker att det här är bra. Det står här att kommissionen välkomnar den politik som Sverige har drivit och konstaterar att den ekonomiska politiken väl överensstämmer med EU:s ekonomisk-politiska strategi.

Jag väljer att tolka det tvärtemot vad Lars Tobisson gjorde. Jag förstår att kommissionen tycker att det här är bra och att vi inte har för generösa bidragssystem. Man tycker att det är bra med stärkt arbetsrätt, och man tycker att det är bra med en offentligt finansierad generell välfärd. Det är ju det som är regeringens ekonomiska politik. Nu ser jag att kommissionen också tycker detta. Det är ju bra. Jag hoppas att man också kan rekommendera andra länder det här.

Sedan tycker jag att det är bra, som sades, att Sverige har lagt fram synpunkter på att kommissionen kanske inte skulle ha synpunkter på våra skatter. Det efterlyste vi förra gången.

Men jag har en fråga. Jag saknar något i det som står om de tre största utmaningarna som EU står inför. Det finns inte med någonting om en hållbar utveckling i detta. Det förvånar mig verkligen. Om det är någon utmaning som är den största så måste det vara att klara produktionen inom de gränser som naturen sätter. Det finns inte nämnt med ett enda ord. Det tycker jag att man borde ta upp.

Anf.  45  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag konstaterar att man kan läsa kommissionens förslag till allmänna riktlinjer på lite olika sätt beroende på vilka uppfattningar man har. Icke oväntat kanske jag skulle vilja ansluta mig till Willy Söderdahls sätt att läsa det här.

Sedan kan jag gå in lite mer på frågorna. En fråga gällde om vi nickar bifall och fortsätter med högskattepolitiken. Vi ser det ju inte som ett självändamål att ha höga skatter. Vi ska inte ha högre skatter än vad vi behöver för att finansiera välfärdssystemen. Vi har dessutom sänkt skatterna i ett par omgångar, vilket jag tycker att vi sällan hör några erkännanden för från moderat sida. Vi har dessutom deklarerat att vi tänker fortsätta med att kompensera för egenavgifterna i den takt som det är möjligt med hänsyn till konjunkturläget och de offentliga finanserna, så jag tycker inte att man kan säga att vi slår oss till ro. Däremot vill vi ha en profil på de här skattesänkningarna som gynnar låg- och medelinkomsttagarna. I övrigt är det ju som sades här att vi får väldigt mycket beröm för vår ekonomiska politik från kommissionen.

Den andra frågan handlade om hållbar utveckling. En del av den hållbara utvecklingen finns ju med, nämligen i form av befolkningsfrågan, som ju den här gången lyfts fram på ett helt annat sätt än tidigare och som också kommer att lyftas in i stabilitetsprogram och konvergensprogram i fortsättningen som ett särskilt avsnitt. Sedan är tanken att Göteborgstoppmötet kommer att handla om det här med hållbar utveckling i dess andra aspekter, framför allt när det gäller miljöfrågorna. Det är ju tänkt att det på olika sätt också ska sätta avtryck så småningom.

Anf.  46  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tycker att de olika tolkningar som görs från vänster respektive höger och mitten av det här dokumentet visar hur meningslöst det egentligen är att ägna tiden åt de här grejerna. Eftersom det är rekommendationer som för det första kan läsas hur som helst och som man för det andra kan göra vad man vill med tycker jag och vi från Folkpartiets sida att det hade varit bättre om Ekofinrådet koncentrerade sig på att lösa de uppgifter som verkligen är gemensamma, där arbetet tyvärr går lite långsamt.

Jag har ingen åsikt om det som står här i det här sammanhanget. Däremot har jag en hel del åsikter om det inrikespolitiskt.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske inte ska låta det här utvecklas till en bred allmänpolitisk debatt. Jag är nästan beredd på att nu sammanfatta den. Det är ju ett fortsatt arbete som ska ske nu. Vi får tillbaka frågan så småningom i EU-nämnden, men jag konstaterar ändå att det finns en majoritet för att man ska fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen har redovisat. Kan vi vara överens om det? Svar ja.

Då går vi vidare på dagordningen, så att vi kommer igenom den.

Anf.  48  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Nästa punkt är en ren informationspunkt från rådets ordförande som handlar om den ekonomiska dialogen mellan EU och Ryssland. Sverige avser att fortsätta den ekonomiska dialog som inleddes under det finska ordförandeskapet, och det är planerat ett dialogmöte i Moskva den 11 maj, som framgår av den kommenterade dagordningen.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det är en informationspunkt. Den är naturligtvis viktig från svensk utgångspunkt, men vi går vidare.

Anf.  50  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Sedan har vi nästa punkt som handlar om EU:s budget. Budgetkommissionären Schreyer kommer att ge en förhandsinformation om vad kommissionens preliminära förslag till budget för 2002 kommer att innehålla. Kommissionen fattar beslut om budgetförslaget först dagen efter, den 8 maj. Först då blir förslaget offentligt. Det finns därför inget material att tillgå nu, och innehållet är heller inte känt, men vi räknar med att budgetförslaget kommer att präglas av de prioriteringar som kommissionen lade fram i samband med sin årliga strategiska policydebatt den 21 februari. Där nämnde man sex prioriterade områden, nämligen euron, hållbar utveckling, utvidgningen, utvecklingssamarbetet, Medelhavsregionen och new governance, alltså nytt styrelseskick.

Inga formella slutsatser ska antas på det här mötet, utan punkten är en ren informationspunkt. Det finns möjligheter till kommentarer från finansministrarna på den muntliga redovisningen.

Från svensk sida stöder vi de slutsatser som Ekofinrådet antog vid budgetprioriteringsdiskussionen den 12 mars och anser att de ska ligga till grund för arbetet med budgeten för 2002.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan betrakta det som en information i dag. Vi återkommer ju till det här. Jag tror att vi har en överläggning i nämnden i juli månad just om budgeten. Vi brukar ju ha det vid den tidpunkten.

Då går vi över till punkt 7 om pensionerna.

Anf.  52  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Vid det här mötet har vi två olika pensionsärenden. För det första har vi förslaget till direktiv om tjänstepensionsinstitut, dvs. pensionsfonder. Ni har fått en ganska fyllig bakgrundsbild till den punkten. Jag ska bara kort rekapitulera läget.

Tjänstepensionerna är en viktig del av medlemsstaternas sociala trygghetssystem, och dessa system är i dag ansträngda bl.a. som en följd av den demografiska utvecklingen. Tjänstepensionerna behöver därför stärkas och ges bättre möjligheter att utnyttja den inre marknaden. Direktivet om tjänstepensionsinstitutens verksamhet tillhör de områden som prioriteras i den s.k. handlingsplanen för finansiella tjänster. Enligt den planen ska direktivet ha antagits till år 2002, och i Lamfalussyrapporten sägs det att direktivet ska vara infört 2003.

Tjänstepensionssystemen skiljer sig ganska mycket åt från land till land. Detsamma gäller fördelningen mellan å ena sidan lagstadgade allmänna pensioner och å andra sidan tjänstepension. I vissa länder detaljreglerar man kapitalförvaltnings- och investeringsreglerna, medan andra länder håller sig till mera allmänt hållna försiktighetsmässiga regleringar. I bakhuvudet ska man då också ha att ett tidigare och dessutom mindre långtgående försök att reglera på det här området havererade 1994.

Syftet med att föra upp den här frågan på dagordningen är att nå en politisk öppning genom att ministrarna förhoppningsvis kan enas om rådsslutsatser som ger en nödvändig vägledning för det fortsatta arbetet i rådsarbetsgruppen. Frågan är emellertid mycket känslig i många medlemsländer, och från såväl svensk sida som ur ett ordförandeperspektiv är det nödvändigt att kunna anta de föreslagna slutsatserna för att bryta upp det låsta läget på några viktiga punkter och för att kunna anta direktivet inom den tid som anges i handlingsplanen och i Lamfalussyrapporten. Det finns fortfarande inte full enighet om innehållet i rådsslutsatserna.

Jag kan säga att vi önskar en harmonisering på en relativt låg nivå för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av varje lands ordning och förordar en harmonisering utan kvantitativa regleringar för kapitalförvaltningar och tillsynen.

Jag kan stanna där.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Okej, vi tar första delen av det här ärendet.

Anf.  54  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det här är ju vad man kallar för andra pelarens pensioner, det vi i Sverige betecknar som avtalspensioner. Det kan ju hävdas att utformningen av avtalspensionssystem eller tjänstepensionssystem är en nationell angelägenhet. Jag tycker faktiskt ändå att det är befogat att hantera det här på EU-nivå. Det handlar ju i hög grad om personers rörlighet, personers rörlighet under den yrkesaktiva tiden då man kan flytta mellan olika länder och då beröras av olika tjänstepensionssystem. Det uppkommer samordningsfrågor. Det uppkommer frågor om hur man ska bevaka sin rätt efter det att man har flyttat vidare till ytterligare något land osv. Och det här blir allt vanligare.

Det är inte bara arbetskraft som ägnar sig åt flyttning. Även pensionärer kan flytta från det land där de har tjänat in sin tjänstepensionsrätt. Så jag menar att det är angeläget att eftersträva en samordning av förhållandena på det här området. Det blir då besvärligt därför att det är stora skillnader. Jag utgår från att det här beslutet måste tas med enhällighet. Åtminstone måste beslut om skattedelarna, som kommer sedan, tas med enhällighet om det ska gå att komma fram här.

Detta har också en ekonomisk aspekt. Om man får bättre placeringsregler för tjänstepensionsinstituten får man också en mer effektiv resursallokering. Jag har en känsla av att inriktningen är att man ska prioritera eller sträva efter att få genomslag för den anglosaxiska prudence-principen framför den kontinentala ovanan att detaljreglera både placeringar och bestämmelser i pensionssystemen. Sverige har väl befunnit sig i något slags glidning från den här detaljregleringen över mot att lägga prudence i botten på det hela. Jag undrar om vi som ordförande kommer att verka för att den inriktningen, som jag tycker mig kunna utläsa av handlingarna här, ska få genomslag.

Anf.  55  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det här är ganska komplicerad materia tycker jag. Däremot rör det sig om mycket pengar. Det är klart att om man tror att 2 000 miljarder euro som frisläpps på EU:s marknad ska bli en evig tillväxt kan man ju tänka sig att det möjligen skulle ge avkastning också i form av bättre tjänstepensioner.

Jag har en fundering kring det. På s. 18 i det här förslaget till direktiv står det att det inte ska finnas några oskäliga begränsningar för investeringar i aktier, på riskkapitalmarknader eller i andra valutor än de som åtagandena är denominerade i.

I själva direktivets artikel 18.7 står det att medlemsstaterna kan kräva striktare investeringsregler förutsatt att dessa är motiverade av försiktighetsskäl. Det tycker jag verkar väldigt luddigt. Vem är det som avgör vad som är försiktighetsskäl och att det då inte bryter mot fördragen när det gäller fri rörlighet?

Därför undrar jag om det förslag som ligger här är den här kompromissen. Eller finns det ytterligare något papper som inte vi har sett? Det här är vad jag har förstått ett fullt utvecklat direktivförslag. Jag är lite oklar över om det är just det här förslaget som har stupat tidigare eller om det finns något förslag som vi inte har tillgång till. Jag tycker inte att det verkar vara någon harmonisering på en låg nivå, utan det är ganska detaljerat, trots att det är oklart.

Anf.  56  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det här är ju ett ganska stort problemkomplex, inte minst när rörligheten på både arbetskraft och pensionärer kan förväntas öka ganska kraftigt i Europa under de kommande åren, och det kan bli väldigt olika regler som gäller för olika intjänandedelar av pensioner i olika länder.

Jag är naturligtvis en väldigt stark anhängare av att slippa detaljregleringar och att köra mer på det anglosaxiska systemet. Men jag har ju starka förankringar i konkurrensrätten. Och när vi får en väldigt stark fusionering av försäkringsbolag, banker och liknande pensionsinstitut i Sverige måste man ju, om man ska upprätthålla en bra konkurrens, en mångfald, också få en transparens och en jämförbarhet över gränserna. Därför kan jag inte se annat än att man ska försöka få bort detaljregleringarna men också få jämförbara beskattningssystem när det gäller pensionsförmåner.

Det kommer inte bara att vara EU-tjänstemän som rör sig över gränserna. Vi ser den ökande globaliseringen av handeln. Utrikeshandeln har ju under de senaste 15 åren fördubblats som andel av BNP, och vi kommer att se en fortsatt sådan utveckling med många människor som har jobbat olika perioder av sina liv i olika länder. Därför tror jag att det är väldigt viktigt för EU:s integration – det handlar om förståelsen mellan folk – att vi får en ordentlig förändring här i rätt riktning.

Anf.  57  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Till att börja med kan jag hålla med om det sista, alltså att vi ser det som angeläget att få till stånd en ordning där vi har en mera enhetlig hantering som också möjliggör en hantering över gränserna. För att åstadkomma det måste vi då hitta en kompromiss mellan de olika synsätt som finns, och det är ingen hemlighet att jag kan svara ja på frågan om vi skulle vilja se en lösning med mindre detaljreglering. Från svensk sida vill vi gärna göra det.

Samtidigt vet vi att andra länder har en annan syn på detta, och vi måste då hitta ett sätt att harmonisera. Det är skälet till att vi lägger fram ett förslag om en relativt låg harmoniseringsnivå. Det är ändå ett sätt att komma vidare i den här frågan. Sedan är det ju inte meningen att vi ska fatta beslut om själva direktivet på måndag. Det handlar om ett sätt att komma vidare. Annika Landius kan kommentera den här frågan lite mer.

Anf.  58  Finansrådet ANNIKA LUNDIUS:

Jag kan väl säga att vi har haft problem i arbetsgruppen med att föra det här direktivet framåt på grund av att man har så olika synsätt i länderna. Därför har vi velat föra upp det på politisk nivå för att i vissa generella frågor få politisk vägledning för det fortsatta arbetet. Det är liksom en ny arbetsmetod.

Det gäller bl.a. att försöka komma fram till en politisk enighet om vad direktivet ska omfatta och om hur man ska se på de här investeringsreglerna. Det finns det kvalitativa synsättet, som vi har i de anglosaxiska och nordiska länderna, och det här med detaljreglering, det kvantitativa systemet, som finns bland de länder som vi tjänstemän kallar Club Med, alltså de sydligare länderna.

Det är alltså inte så att vi kommer att diskutera detaljreglerna, utan det är de övergripande principerna som vi ska försöka nå politisk enighet om.

Anf.  59  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag kanske fattar dåligt här, men jag förstår fortfarande inte vad det är för material som vi ska fatta beslut om, alltså vilka rådsslutsatser. Har vi fått dem i något dokument?

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi har inte fått några rådsslutsatser.

Anf.  61  MAGGI MIKAELSSON (v):

Nej, och det ska vi fatta beslut om i dag – eller nämnden ska väl i alla fall ta ställning till det.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Det har ju inför de fortsatta förhandlingarna redovisats svenska ståndpunkter om att det skulle vara så låg harmoniseringsgrad som möjligt – står det inte så?

Anf.  63  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag saknade ett mer utförligt dokument om vad det är vi ska fatta beslut om, men okej då.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Vi brukar aldrig få ut sådant här från Finansdepartementet. Det vore kanske bra om vi fick det i fortsättningen, så underlättar vi i alla fall överläggningarna här.

Anf.  65  Finansrådet ANNIKA LUNDIUS:

Vi kanske kan säga att de inte är färdigförhandlade än. Därför är det svårt. Det pågår alltså fortfarande förhandlingar om de här slutsatserna. Det är därför vi inte har kunnat överlämna något dokument.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Men det kanske kan vara bra att vi har dem. Även om de inte är slutförhandlade så ser man var frågorna ligger.

Anf.  67  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Innehållet i förhandlingarna har jag ju redovisat ganska utförligt. Sedan är det, som Annika Lundius säger, så att det fortfarande i dag pågår överläggningar. Man försöker lösa upp det här. Jag sade att det alltså inte råder full enighet om detta ännu. Vi försöker lösa upp de sista knutarna under eftermiddagen och kanske helgen. Men innehållet har vi redovisat mycket tydligt, tycker jag.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Är vi då mogna att komma fram till ett beslut som innebär att det finns stöd för det redovisade upplägget inför de fortsatta förhandlingarna? Svaret är ja. Sedan utgår jag från att vi i fortsättningen får mer detaljerade dokument. Det kommer att underlätta för oss i de här diskussionerna. Då kommer vi över på nästa del av ärende sju. Det gäller beskattningen av pensionerna. Det är ju ingen beslutsfråga, utan det är mer en informationspunkt.

Anf.  69  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Då kan jag säga något om det som togs upp i en del frågor. Det här är naturligtvis nära kopplat till frågan om tjänstepensionsdirektivet. Vi får ett meddelande från kommissionen angående beskattningen av de här pensionsfonderna. Det är ett meddelande som kommissionen har lämnat den 19 april, och det handlar alltså om avskaffande av skattehinder för tillhandahållande av tjänstepension över gränserna.

Det är som jag sade ett komplement till det pågående arbetet med pensionsdirektivet och det behandlar skatterättsliga hinder för en fungerande gemensam inre marknad för tjänstepensioner. Ett hinder kan vara krav på etablering i en medlemsstat för att man ska bli skattemässigt gynnad. En fullt fungerande inre marknad för tjänstepensioner har enligt kommissionens uppfattning, och även enligt vår uppfattning, betydelse för avkastningen på pensionerna och för de här tjänstepensionernas framtida funktion.

Det är ett färskt meddelande som har kommit alldeles nyligen, som jag sade. Det är alldeles klart att det här kan innebära problem för såväl Sverige som ett antal andra länder. Det finns som jag sade också en mycket klar koppling till tjänstepensionsdirektivets fortsättning. Vi kommer att behandla det här successivt med början på måndag.

Anf.  70  LARS TOBISSON (m):

Det är inte några utförligare föredragningar man får. Som jag ser det finns det två problem som kommer upp här. Det ena är avsaknaden av en enhetlig beskattningsordning i de 15 medlemsländerna. De flesta har ju avdragsrätt för inbetalningar till tjänstepensionssystem i form av premier, avgifter eller hur det nu går till. De flesta har ingen avkastningsskatt och sedan beskattar man utfallande pensioner.

Det stora bekymret är Tyskland, som har vänt på det hela och tar avsättningen till pensionerna av beskattade medel och sedan låter utfallande pensioner vara skattefria. Då kan man få fall, när man rör sig över gränserna till och från Tyskland, där man får dubbelbeskattning alternativt ingen beskattning alls.

Här är det väl ganska uppenbart, utan att man direkt kan fatta beslut om det, att strävan bör vara att stimulera Tyskland, och jag tror även att det är Luxemburg som har omvänd ordning här, att övergå till att medge avdragsrätt vid inbetalning av pensionspremier.

Det har ju invänts från Tysklands sida att det här innebär ett momentant skattebortfall. Sedan får man tillbaka det i andra ändan, men det går åtskilliga år till dess. Den ståndpunkten är naturligtvis korrekt, men ska man få någon ordning på det här så bör man rimligen verka i den riktningen.

Det andra problemet, som mer konkret berör Sverige, är det som har uppmärksammats från kommissionen om att vissa länder medger avdragsrätt för premieinbetalningar till inhemskt försäkringsinstitut men vägrar sådan rätt till utländskt försäkringsinstitut. Detta gäller ju inte minst Sverige, som har ridit på den här principen länge.

Där kan man se att kommissionären Bolkestein, när han inte kunde få rätt att fatta skattebeslut med kvalificerad majoritet, i stället har slagit in på linjen att ta sådana frågor till domstolen eftersom det handlar om hinder för ren konkurrens. Det är väl alldeles obestridligt i denna fråga att man måste uppfatta situationen så att går det här till domstolen blir Sverige fällt för att vi diskriminerar mot utländska försäkringsinstitut.

Vad kommer regeringen att göra åt detta? Man har ju i andra sammanhang uttalat att man vill undvika att hamna i domstolen, för då förfogar man inte över den reglering som kommer ut av det hela. Kommer man nu att skicka en signal om att man är beredd att ompröva skiljaktigheten i behandlingen av pensionspremiebetalningar till å ena sidan svenska försäkringsinstitut, å andra sidan utländska?

Anf.  71  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har två funderingar omkring det här. Dels är det förstås att det hänger väldigt nära ihop med utformningen av själva regelverket för tjänstepensionerna. Sedan står det, lite kryptiskt tycker jag, att kommissionen välkomnar en bredare anslutning till det sätt som de här elva länderna har, EET kallar de det i detta förkortningarnas dokument. Det är något nytt att man på något sätt med lämpor försöker få länder att ändra sig. Det påverkar ju Sverige och det sätt att beskatta som vi i Sverige har i dag.

Jag tycker att den svenska ståndpunkten här egentligen inte är någon ståndpunkt. Det står bara att det här kan medföra problem för Sveriges del. Det är ju alldeles uppenbart så eftersom det strider mot den modell som vi har. Dessutom måste det medföra problem eftersom det handlar om att lägga sig i svensk skattelagstiftning, något som vi inte vill. Där brukar vi vara överens med regeringen. Jag skulle vilja höra om det fortfarande är regeringens ståndpunkt att skattelagstiftningen är en nationell fråga.

Sedan vill jag höra lite grann om hur det här kommer att hanteras framgent. Som jag uppfattar det har kommissionen ungefär den argumentationen att eftersom elva länder har en modell ska de andra ändra sig. Vad betyder det i framtiden?

Anf.  72  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Till att börja med är det alldeles klart att vi anser att skattelagstiftningen är en nationell fråga. Sedan vore det bra om vi ändå kunde hitta lösningar som underlättar hanteringen. Det är som jag sade tidigare väldigt svårt att gå fram med den typ av direktiv som pensionsdirektivet är ett exempel på om vi inte kan lösa de här skattefrågorna.

Sedan är det nog inte så självklart som vice ordföranden säger att vårt sätt att beskatta de här pensionsfonderna skulle fällas i en domstol. Jag vet inte om du vill kommentera det, Ulf Rehnberg?

Anf.  73  Departementsrådet ULF REHNBERG:

Sverige har ju liksom många andra länder mottagit en underrättelse från kommissionen om kommissionens åsikt, som redovisas i det här meddelandet. De medlemsländer som har ett etableringskrav menar att detta är väl förenligt med EG-rätten med hänsyn till de rättsfall som kom i början av 90-talet och som visade på det viktiga i att medlemsstaterna kan ha ett inre samband i beskattningen. Sveriges inställning hittills är att det är möjligt att ha den här typen av regler i skattelagstiftningen precis som många andra länder har det.

Anf.  74  LARS TOBISSON (m):

Man kan aldrig med säkerhet uttala sig om hur det går i domstolsutslag, men jag erinrar om att precis samma resonemang fördes i Jessica Safir-fallet, och där dömdes det mot Sverige. Mitt intryck blir att man bara försöker köpa tid och dröja med den anpassning som måste ske för att få klara, rena konkurrensvillkor med omvärlden. Det kan man naturligtvis göra, men det stämmer inte med andemeningen i fördraget.

Anf.  75  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag tycker att det är svårt att spekulera i framtida utslag i EG-domstolen. Vi säger ju, som det framgår av de här papperna, att det finns problem på det här området för Sverige såväl som för många andra EU-länder. Det här är ett meddelande från kommissionen som antogs den 19 april och som nu kommer att diskuteras för första gången. Sedan kommer en process där vi får försöka hantera de här frågorna, och det ska vi naturligtvis göra.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Just det, det är ju inget beslutsärende i dag utan det är första gången meddelandet behandlas. Vi återkommer till den här frågan så småningom. Då går vi vidare till elektronisk handel.

Anf.  77  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Nästa fråga rör alltså elektronisk handel med finansiella tjänster. Där är det så att vid Ekofin i februari presenterades kommissionens meddelande om elektronisk handel och finansiella tjänster. Ministrarna ansåg då att meddelandet borde diskuteras ytterligare inom den s.k. högnivågrupp som finns inom finansmarknadsområdet, Financial Services Policy Group. Det har också skett, och den här gruppen har nu återkommit till Ekofin med en rapport. Rapporten ska diskuteras på Ekofin, och förhoppningsvis kan vi anta rådsslutsatser som välkomnar rapporten och dess innehåll.

Den är uppdelad i en tredelad strategi för att få den elektroniska handeln av finansiella tjänster att utvecklas. Det handlar för det första om att se över legala förutsättningar, för det andra om att vidta ytterligare åtgärder för att stärka konsumenternas förtroende och för det tredje om att genomföra en översyn av den finansiella stabiliteten.

Jag kan också säga att den här frågan för en del länder är kopplad till möjligheten att gå vidare med olika direktiv på det här området, framför allt det s.k. direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster. Jag kan stanna där.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här är ju inget beslutsärende nu på Ekofin. Vi hade faktiskt den här frågan uppe i ett tidigare sammanhang. Då gällde det ett rådsmöte med konsumentministrarna. Det gällde distansförsäljningen. Vid det tillfället fick regeringen stöd för sin position.

Anf.  79  LARS TOBISSON (m):

Vi får ju inte så mycket material från Finansdepartementet. EU-nämndens kansli gör ett berömvärt arbete med att spåra upp dokument som omnämns i föredragningspromemorian men som vi inte har fått från departementet. Det har dock inte skett beträffande det som statssekreteraren nu nämnde. Det står i föredragningspromemorian att gruppen har skrivit en rapport som Financial Services Policy Group nu har vidarebefordrat till Ekofin. Rapporten ska presenteras på Ekofin.

Det här är ju ett sådant dokument som vi naturligtvis om möjligt borde ha tillgång till. Vad står det i rapporten? Berör det den fråga som vi har diskuterat rätt mycket om moms vid e-handel med tredje land och lösningen på detta? I så fall har vi definitivt synpunkter på hur det ska utformas.

Anf.  80  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Vi kan förse nämnden med detta dokument i nästa vecka.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Det är ju inget beslutsärenden nu på rådet, men det kan vara bra att vi får in det här. Det vore ju bra om Finansdepartementet följde det system som andra departement har, att man bilägger de här dokumenten till själva den kommenterade dagordningen. Då är vi inne på övriga frågor. Har vi något övrigt?

Anf.  82  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Det finns inget övrigt på själva dagordningen, men däremot kommer det i marginalen av Ekofinmötet att ske två andra möten som leds av finansministern. Det ena mötet sker mellan Ekofintrojkan, alltså det nuvarande och de två kommande ordförandeskapen, och Europaparlamentets utskott för ekonomiska och monetära frågor. Det andra mötet är den fjärde makroekonomiska dialogen mellan rådet, kommissionen, ECB och arbetsmarknadens parter. Båda mötena kommer att behandla årets allmänna riktlinjer och ge möjligheter till synpunkter på dem.

Anf.  83  LARS TOBISSON (m):

Jag har en annan övrig fråga som tekniskt sett anknyter till det som vi diskuterade beträffande pensionsbeskattningen tidigare. Det är den här vinbeskattningen. Där väntar man sig att kommissionen går till domstolen mot vissa länder, bl.a. Sverige, för att vi beskattar vin hårdare än öl. Vi vet att finansministern egentligen hade förberett en förändring som skulle rätta till det här. Jag har också läst att han är angelägen om att förekomma kommissionären och undvika en domstolsbehandling, eftersom det då kanske skulle bli en ännu större skattesänkning än vad han annars kan tänkas vara tvungen till.

Jag läste i tidningen att om det skulle bli aktuellt att göra så är finansministern beredd att komma till riksdagen med förslag. Nu vet vi att det här väl ligger ganska nära i tiden, och riksdagen upphör att fungera. Planerar man från regeringens sida att lägga fram ett förslag om vinbeskattningen så att det kan fattas beslut om den under våren eller vad har man för tidsaspekter på det här?

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om det finns någon i panelen som kan svara på den typen av skattefrågor just nu.

Anf.  85  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Nej, jag måste be att få återkomma till den frågan.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Okej, med det tackar vi för samrådet och informationen i dag. Vi går vidare med vår dagordning.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor (informellt möte, s.k. Gymnich) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  LARS OHLY (v) 3

Anf.  7  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 3

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  11  LARS TOBISSON (m) 5

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  13  LARS TOBISSON (m) 7

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  18  LARS OHLY (v) 10

Anf.  19  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  20  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 11

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 11

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 12

3 §  Ekofin 13

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  25  Statssekreterare SVEN HEGELUND 13

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  27  Statssekreterare SVEN HEGELUND 13

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  29  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  30  KARIN PILSÄTER (fp) 14

Anf.  31  Statssekreterare SVEN HEGELUND 14

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp) 15

Anf.  33  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  34  Statssekreterare SVEN HEGELUND 15

Anf.  35  LARS TOBISSON (m) 16

Anf.  36  Statssekreterare SVEN HEGELUND 16

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  38  Kanslirådet PETER HOLMGREN 16

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  40  Statssekreterare SVEN HEGELUND 16

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  42  Statssekreterare SVEN HEGELUND 17

Anf.  43  LARS TOBISSON (m) 18

Anf.  44  WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf.  45  Statssekreterare SVEN HEGELUND 19

Anf.  46  KARIN PILSÄTER (fp) 19

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  48  Statssekreterare SVEN HEGELUND 20

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  50  Statssekreterare SVEN HEGELUND 20

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  52  Statssekreterare SVEN HEGELUND 20

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  54  LARS TOBISSON (m) 21

Anf.  55  MAGGI MIKAELSSON (v) 22

Anf.  56  PER WESTERBERG (m) 22

Anf.  57  Statssekreterare SVEN HEGELUND 23

Anf.  58  Finansrådet ANNIKA LUNDIUS 23

Anf.  59  MAGGI MIKAELSSON (v) 23

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  61  MAGGI MIKAELSSON (v) 23

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  63  MAGGI MIKAELSSON (v) 24

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  65  Finansrådet ANNIKA LUNDIUS 24

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  67  Statssekreterare SVEN HEGELUND 24

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  69  Statssekreterare SVEN HEGELUND 24

Anf.  70  LARS TOBISSON (m) 25

Anf.  71  MAGGI MIKAELSSON (v) 26

Anf.  72  Statssekreterare SVEN HEGELUND 26

Anf.  73  Departementsrådet ULF REHNBERG 26

Anf.  74  LARS TOBISSON (m) 26

Anf.  75  Statssekreterare SVEN HEGELUND 27

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  77  Statssekreterare SVEN HEGELUND 27

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  79  LARS TOBISSON (m) 27

Anf.  80  Statssekreterare SVEN HEGELUND 28

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  82  Statssekreterare SVEN HEGELUND 28

Anf.  83  LARS TOBISSON (m) 28

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  85  Statssekreterare SVEN HEGELUND 28

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 29