Fredagen den 4 juni 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:35

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Återrapport från ministerrådsmöte den 29 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 juni 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Kan vi till att börja med godkänna att Magnus Ahlqvist från EU-upplysningen närvarar vid sammanträdet? Svaret är ja.

Jag vill hälsa justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med återrapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag vill först berätta att vi efter flera förhandlingar på ministernivå nådde en politisk överenskommelse om rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande. Frågan kommer att dyka upp även vid nästa RIF-råd, och jag återkommer strax till det.

Vidare noterades en rapport från Eurojust för 2003, och slutsatser antogs. Slutsatserna har till största delen bäring på den deklaration mot terrorism som antogs vid Europeiska rådet den 25 mars 2004. Bland annat poängteras att medlemsstaterna i maximal utsträckning bör använda sig av Eurojust vid arbete med fall av gränsöverskridande terrorism.

Ordförandeskapet informerade också om det pågående arbetet med att följa upp Europeiska rådets deklaration mot terrorism. Även denna fråga finns med på dagordningen för nästa RIF-råd. Under lunchen diskuterades utnämnandet av direktören för Europol. Något beslut fattades inte. Frågan kommer därför att diskuteras igen vid nästa RIF-råd.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då det inte ställs några frågor godkänner vi rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte börja med B-punkterna. Det gäller utkast till rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande. Som jag nyss sade kom vi överens om utkastet till rambeslutet vid förra ministermötet i april. Ordförandeskapet vill nu att vi ska bekräfta överenskommelsen och att denna också ska inkludera det intyg som ska skickas över till den verkställande staten vid verkställigheten.

Vi stöder naturligtvis alltjämt rambeslutstexten och har ingen erinran mot den utformning som intyget har fått.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har alldeles nyligen fått kommissionens meddelande om Tammerforsuppföljningen, och jag har inte kunnat studera det närmare. Kommissionen gör en översiktlig genomgång av vad som har uträttats under senare år och vad som återstår att göra för att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Det mesta känns igen från tidigare. Det handlar om sådant som fortsatt arbete med ömsesidigt erkännande och om verkställighet av domstolsavgöranden på straff- och civilrättsområdet. Man pekar på behovet av ett europeiskt register över domstolsavgöranden för att undvika att någon döms två gånger för samma sak och för att kunna beakta återfall i brott vid straffmätningen.

På polisområdet nämns bland annat behovet av förbättrat informationsutbyte mellan medlemsstaternas polismyndigheter och ökad samträning av poliser inom ramen för Polisakademin. Den demokratiska kontrollen över Europol behöver stärkas. Brottsförebyggande frågor lyfts också fram på ett positivt sätt. Vi ska naturligtvis studera meddelandet närmare. Vi förutser ingen närmare diskussion redan nu på RIF-rådet utan ser fram emot den första presentationen från kommissionären Vitorino.

Enligt planerna ska nya slutsatser för genomförandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa antas vid Europeiska rådets möte den 5 november. Vi får alltså anledning att återkomma i frågan.

Anf.  7  BEATRICE ASK (m):

Jag har en fråga om insatserna mot terroristbrott. Har det sagts någonting mer om finansieringen? Jag vet att det har varit funderingar kring det.

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Än så länge är det inom ramen enligt de uppgifter som jag har fått. Men man vet inte om det i framtiden kommer att behövas ytterligare medel. Vi återkommer till det i samband med Europol. Men det här ska vara inom ramen så länge, men vi får vänta och se. Jag återkommer i så fall i frågan.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen och går vidare.

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om uppföljning av Europeiska rådets uttalande om terrorism. Europeiska rådets deklaration om terrorism, som antogs i mars, innehåller en del åtaganden och initiativ på en rad olika områden för att förbättra EU:s förmåga att effektivt förhindra och bekämpa terrorism. Det angavs också att deklarationen skulle följas upp och att Europeiska rådet i juni skulle få en rapport om vad som har gjorts under våren.

Det har varit ett intensivt arbete under våren till stor del av EU:s nya antiterrorismsamordnare. Det har presenterats en mängd dokument inför rådsmötet. Jag har precis överlämnat dem till EU-nämndens kansli. Dokumenten innehåller egentligen ingenting nytt i förhållande till Europeiska rådets slutsatser. Jag tänker därför inte gå in på de olika dokumenten i detalj. Kärnan är dock en redogörelse av vad som har hänt under våren i olika frågor, kombinerat med en handlingsplan för det arbete som ska bedrivas framöver på basis av de beslut som redan fattats.

Tanken är att dokumenten ska ligga till grund för Europeiska rådets diskussion den 17–18 juni. Jag vill för egen del säga att jag är nöjd med hur uppföljningsarbetet har bedrivits under våren. En rad viktiga frågor om operativt polissamarbete, informationsutbyte och lagring av trafikdata har fått uppmärksamhet, och processer påskyndas att på olika sätt gå vidare inom i huvudsak de strukturer som vi har i dag.

Vi kan naturligtvis inte slå oss till ro efter detta. Terrorismbekämpningen kommer att finnas på dagordningen för lång tid framöver. Vi har ett viktigt arbete framför oss. Jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter i det arbetet att fortsätta att värna rättssäkerhetsaspekten. Vi kommer att få anledning att återkomma till EU-nämnden också i terrorismfrågorna.

Anf.  11  BEATRICE ASK (m):

Även i det här sammanhanget finns det väl anledning att fundera lite grann över finansieringsfrågorna, för det rullar ju på. Vi har redan haft en del ärenden som har kommit från departementet, och man kan förvänta sig att det dyker upp fler saker. Finns det här någonting vad gäller ekonomin i det hela som man jobbar med på EU-nivå? Det finns en risk att man drar på utan att egentligen tänka efter om insatserna är de mest effektiva. Det finns ju en begränsad budget vare sig det handlar om enskilda medborgares plånbok eller statskassan eller någon myndighet.

Anf.  12  KARIN THORBORG (v):

Det står i dokumenten att Sverige antagligen kommer att kunna acceptera den nya deklarationen om innehåll om lämplig balans mellan rättsstatens principer och förstärkning av kampen mot terrorism. Det är klart att man kan undra var gränsen går för den balansen. Det är ju allmänt känt att åtminstone Vänsterpartiet tycker att den gränsen redan har överskridits i kampen mot terrorismen. Det är alltså den personliga integriteten vi tänker på.

I de dokument som jag har läst nämns det ingenting om terrorism kontra kärnkraft. Är det helt borta? Jag vet inte om jag har missat det, men jag ser det inte. Det handlar bara om personer. Men hur är det med kärnkraften?

Anf.  13  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill komplettera och följa upp Beatrice Asks fråga. Hur ofta förs det diskussioner om vi får värde för pengarna? Jag inser att det är svårt att värdera det, men samtidigt är det farligt om den frågeställningen inte hela tiden hålls levande. Det finns nämligen en tendens till att vi som säkerhetsfolk alla kategorier har en väldigt benägenhet att bygga upp och bygga upp. Att ifrågasätta en öppen demokrati, ifrågasätta att få lite mera säkerhet går nästan inte att göra i ett öppet samhället. På ett sätt är det bra, men samtidigt finns det en fara att säkerhetsapparaten byggs upp till någonting. Hur mycket diskuteras om man får värde för pengarna, och om man kan göra det på ett alternativt sätt?

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

Justitieministern sade att han var ”nöjd” med hur arbetet har fortgått. För två månader sedan var justitieministern missnöjd med att det som varit på tapeten och omskrevs inte omsattes i handling. Det har uppenbarligen skett, om det är rätt uppfattat, en väldig stämningsförändring. Man har verkligen gått från ord till handling. Gäller det alla länder och alla problemområden? Det låter för bra för att vara sant.

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

EU-budgeten kommer att diskuteras först 2007, och då kommer det säkert att behövas mer. Men det är först då det kommer att bli aktuellt med en eventuell ökning. Innan dess ska det vara inom ramen.

Kärnkraft har inte varit med i de diskussioner som vi har fört.

Den fråga som Anders G Högmark tar upp om säkerhet och kostnader håller jag helt med om. Det finns en stor risk för att man bara kommer med nya initiativ och en oro för att man bygger nya stora institutioner och så vidare. Det var just det som jag också var missnöjd med – de förslag som kom i början och de diskussioner som vi hade för två månader sedan. Det var fler länder som kom med en massa initiativ. Men det gick inte den vägen, utan vi och andra länder som har den uppfattningen att det är bättre att genomföra det som antagits och det är bättre att utnyttja de institutioner som finns har fått gehör. På så sätt kan jag vara nöjd med hur det här arbetet ändå har utvecklats under de två månader som vi nu sett. Det var ett vägval för två månader sedan om att starta en massa institutioner. Så blev det inte lyckligtvis. Risken finns kvar att de idéerna kommer tillbaka, och då får vi vara beredda.

Anf.  16  BEATRICE ASK (m):

Det är bra att man inte tänker utöka EU-budgeten, men det var inte riktigt det som vi var ute efter. De här åtgärderna kostar att genomföra. Det drabbar en myndighet, ett företag eller en enskild. Det är därför som det är viktigt att man i regelverket lite funderar över hur väsentlig en insats är i förhållande till vad den faktiskt kostar, oberoende av vem som betalar. Det är inte till fyllest att bara bekymra sig för EU-budgeten. Jag tror att det är viktigt att Sverige lyfter upp frågan om insatsernas värde rent generellt. Annars riskerar vi en situation där man gör en väldig massa saker som man kan ifrågasätta och som ändå ska betalas. Oavsett vems pengar det är tycker jag att det är vår skyldighet att se till att vi inte får en byråkrati eller insatser av olika slag som inte är värda pengarna.

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag håller med Beatrice Ask om att man ska vara vaksam med pengarna. Men sedan måste man vara ärlig. Det är klart att det kostar när vi ska bekämpa brottsligheten, dels med en utvidgad EU-budget, dels med att våra rättsliga myndigheter ska ha ökat samarbete. Det kostar inledningsvis. Men om man samarbetar kan det också innebära att man sparar pengar så att inte samma polismyndigheter arbetar med samma saker till exempel i samband med ett terroristdåd eller i förebyggande arbete. Samordning och utvecklande av samarbete kan också göra att man sparar pengar. Men jag tycker att man ska vara ärlig och säga att visst kan det kosta mer för de olika myndigheterna. Helt riktigt är det också så att det är någon som ska betala.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkterna 6, 7, 8, 9 och 10 är frågor för Barbro Holmberg.

Punkt 11 handlar om utnämnande av Europols direktör. Denna fråga ska nu diskuteras för tredje gången på ministernivå. Som jag tidigare informerade nämnden om ska Europol ledas av en direktör som utnämns för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Den nuvarande direktören Jürgen Storbecks förordnande går ut den 30 juni 2004. Det är anledningen till att frågan är uppe nu. Rådet ska alltså utse en direktör för den kommande fyraårsperioden. När jag var i EU-nämnden senast berättade jag att 53 personer har sökt tjänsten och att styrelsen har förordat tre av dessa. Detta stämmer fortfarande. I samband med denna information undrade en ledamot i nämnden om det var några kvinnor som sökt tjänsten. Jag kan nu berätta att fyra kvinnor sökt tjänsten >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  20  BEATRICE ASK (m):

Det var spännande att äntligen få ett namn. Beror det på att vi har sett en del frågetecken kring vad som har åstadkommits under den period som har varit?

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Det finns alltså en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 12. Är den kvar?

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, och avsikten med Dublinkonferensen den 10–11 maj var att starta en diskussion om en ny narkotikastrategi för EU 2005–2013. Nu är det dock inte fråga om en strategi utan om att rådet ska notera att konferensen ägt rum och att arbetet med en ny strategi har påbörjats. Vi kan stödja utkastet till rådsslutsatserna, som inte går in på narkotikafrågan i sak.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Ska vi uppfatta det som ett upplägg för de fortsatta förhandlingarna?

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja.

Anf.  26  BEATRICE ASK (m):

När jag läser det regeringen har skrivit är det en sak som jag inte riktigt förstår. Det kan bero på mig. Det finns en tveksamhet till en fokusering på storskalig produktion när det gäller tillgångsminskande åtgärder. Kan man få en förklaring till vad den svenska ståndpunkten innebär?

Sedan tycker jag att skrivningarna här är lite passiva. Det rimmar dåligt med den offensiva retorik och attityd som ändå finns från svensk sida, att vi skulle bevaka att en tydlig förskjutning inte sker av politiken. Vi ska väl kavla upp ärmarna och slåss för saken – höll jag på att säga. Jag tycker att man ska vara offensiv.

Vad betyder det att man tydligen vill fokusera på storskalig produktion och vårt ifrågasättande av det?

Anf.  27  KARIN THORBORG (v):

Det här är ett mycket angeläget ärende. Jag håller med om att det är väldigt otydligt. Det verkar som om det är många olika åsikter om hur man ska bedriva det här arbetet. Risken är att det kommer att bli ett väldigt urvattnat förslag. Är det en minskning av efterfrågan och användning som diskuteras eller en minskning av missbruket?

Hur vill de länder som har en liberal syn på narkotika bedriva det här arbetet, alltså förhandlingsläget? Jag tycker att det är väldigt otydligt. Jag tycker att det ska vara mycket klarare och starkare policy i de här frågorna.

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är några som har sagt att det bara ska gälla storskalig produktion. Vi kommer att betona att det inte bara handlar om det. Är det någonting som vi känner för i det här samarbetet i Europa är det vår inställning till narkotika. Vi har en restriktiv inställning. Jag har gång på gång sagt att vi står helt eniga i Sverige, vilket väckt en viss förvåning. Men det känns väldigt bra att vi står helt eniga i den här frågan. Jag kommer självklart att framföra det också, även om det egentligen inte skulle vara nödvändigt på så vis att det skulle behöva informeras om det, utan för att förstärka och understryka att det här är vår inställning. Det kan ni räkna med att jag kommer att göra.

Vi vet att det finns starka liberala krafter. Min inställning är att det inte är av ideologiska utan mera av pragmatiska skäl som man har givit upp i många länder. Man gör det enkelt för sig och avkriminaliserar det. Det brukar jag faktiskt också nämna.

Vi kommer självklart att fortsätta att driva vår linje, och vi kommer säkert att i fortsättningen se strider mellan de två olika synsätten – vi är inte helt ensamma. Jag kan försäkra er om att jag kommer att driva den svenska linjen stenhårt.

Anf.  29  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag vet inte om jag bara är dum eller om det är oklart i handlingarna, men jag förstår inte begreppet ”storskalig produktion”. Vad står det för? Jag hänger inte riktigt med i handlingarna vad gäller detta; jag bevakar primärt RIF-rådets handlingar. Men jag förstår inte vad ”storskalig produktion” är i detta sammanhang.

Anf.  30  BEATRICE ASK (m):

Det var precis det jag också var inne på. En tolkning som jag gjorde när jag läste var att det finns en attityd att EU framför allt ska ägna sig åt den riktigt grova organiserade narkotikabrottsligheten, och jag tyckte var konstigt om vi skulle vara mot det. Jag tycker att det precis är EU:s uppgift att framför allt ägna sig åt den.

Sedan ska väl en strategi innehålla mycket mer. Vad definitionen av ”storskalig produktion” är begriper tydligen inte någon av oss.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det kanske jag inte heller begriper. Men som jag ser det är ”storskalig produktion” i de diskussioner man för den som är organiserad bara för försäljning och som inte riktar in sig på enskilda personer för eget bruk. Jag tycker också att EU ska koncentrera sig på detta, men vi ska också vara medvetna om att de som framhäver det här indirekt vill legitimera mindre handel. Det är precis som det var i diskussionen om rambeslutet. Man sade inte: Det är jättebra att ta med försäljning i mindre mängder. Man sade: Vi måste koncentrera oss på de större mängderna. Vi från Sverige däremot, tillsammans med Frankrike som bekant, drev det här och menade att visst är det jättebra, men vi ska inte därigenom legitimera det som är försäljning i mindre mängder och för egen produktion. Det är egentligen det som finns som en baktanke hos vissa personer.

Anf.  32  BEATRICE ASK (m):

Jag tycker att ministern ska hjälpa till att se till att man formulerar det så. Då blir det väldigt tydligt, och vi får med att det med en sådan fokusering finns en risk att man samtidigt inte tar itu med de knarkliberala krafterna. Jag håller med om att det är precis så som vi ser på det hela. Men man måste problematisera det. Man kan läsa det här på lite olika sätt, och det kan skapa förvirring om vad vi ägnar oss åt när det gäller narkotikabekämpning inom EU.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Så går vi in på den gemensamma kommittén och hoppar över nr 1.

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, och där gäller det rådets förslag till förordning om standarden för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i EU-medborgarnas pass. I rådsmötet i februari presenterade kommissionen sitt förslag till förordning om säkerhetsdetaljer och biometri i pass.

Enligt den deklaration mot terrorism som antogs vid Europeiska rådets möte i mars ska såväl förordningen som de tekniska specifikationerna godkännas vid slutet av år 2004. Förordningen diskuteras fortfarande på arbetsgruppsnivå. Man har kommit fram till att det måste fattas beslut om typen biometriska kännetecken innan man kan börja arbeta med de tekniska specifikationerna. För att möta Europeiska rådets tidsgräns behandlas denna fråga före övriga delar i förordningen och står sålunda på rådets dagordning den 8 juni.

Vi ska alltså diskutera två frågor: Ska man följa kommissionens förslag om ett obligatoriskt kännetecken och ett frivilligt komplement, eller ska man ha två obligatoriska kännetecken? Alltså frågan om man ska följa kommissionens förslag om att ansiktsbild ska vara obligatorisk och fingeravtryck frivilligt eller om man även ska kunna välja irisavläsning.

Vi föredrar två obligatoriska kännetecken då detta ger säkrare pass. Vi tycker också att dessa ska vara ansiktsbild och fingeravtryck, då detta är en kombination som ligger i linje med ICAO:s, International Civil Aviation Organization, rekommendation och även beslutet om biometri vid viseringar och uppehållstillstånd.

Den främsta fördelen med att välja fingeravtryck framför irisavläsning är att man då kan använda samma in- och avläsningsutrustning på ambassaderna respektive vid gränskontrollerna. Därutöver vad gäller de tekniska för- och nackdelarna med de båda kännetecknen rankar ICAO fingeravtryck lämpligare än iris. Om vi inte kan få stöd för dessa ståndpunkter är vårt minimikrav att de biometriska kännetecknen uppfyller ICAO:s rekommendationer och ligger i linje med vad som överenskommits om viseringar och uppehållstillstånd. Detta skulle innebära en obligatorisk ansiktsbild och frivilliga fingeravtryck.

Anf.  35  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag har sett uppgifter om att det dels var lite olika uppfattningar om inom vilken tidsram det skulle genomföras, dels utomordentligt delade uppgifter om kostnaderna totalt sett. Finns det någon indikation på om det finns stora kostnadsskillnader på dessa två alternativ så att man får värde för pengarna? Det är väldigt lätt att kräva och kräva, men man måste också se till det faktum att någon ska betala det. Det är rimligt att alla stater har teknik att genomföra det så att det inte blir ett haltande system.

Anf.  36  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag saknar fortfarande det som jag brukar lyfta fram hela tiden: Hur kommer man att hantera dessa stor gigantiska register som kommer att byggas upp? Jag tycker att vi får in mer och mer kännetecken på människorna. Jag såg i min vision hur man skulle få riktigt säkra pass genom att använda genetiska kännetecken och genetiska märken. Då skulle man få en genbank och ett genregister som vore ganska så skrämmande.

Min fråga är: Tar man, när man diskuterar säkerhetsdetaljerna, någon gång upp frågan hur de register som byggs upp ska hanteras?

Anf.  37  KARIN THORBORG (v):

Leif Björnlod frågade just det jag tänkte fråga om. Hur kommer man att använda dessa? Kommer de att kunna kopplas till terroristregister och så vidare, då kommer hela rättssystemet att sättas ur spel. Jag tycker att det egentligen är en väldigt konstig diskussion. Avsikten var det gränslösa Europa och den fria rörligheten, men det här förslaget går i precis motsatt riktning. Det ska bli krångligare och dyrare att röra sig mellan länderna. Men det viktigaste är hanteringen av register: Hur kommer man att använda dem?

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vilket system det än blir till slut och vilka kostnaderna än blir ska det betalas via ansökningsavgifterna så att det inte ska bli kostnader för det allmänna. Med tanke på att man inte alltför ofta behöver söka ett nytt pass är det trots allt en ganska liten kostnad för den enskilde.

Diskussioner om register kommer säkert att kunna föras. Men jag vill understryka att de här registren inte kan användas för någonting annat – om inte möjligtvis riksdagen skulle anse det. Men jag har väldigt svårt att tänka mig det. Det bestämmer vi helt själva.

Anf.  39  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det kan vara ganska så svårt att göra det. Om en människa är en frekvent resenär i Europa kommer fingeravtrycken att finnas på väldigt många olika håll, även av svenska fingrar.

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

För att kunna använda dem i något annat sammanhang måste det finnas ett globalt skäl till att använda dem i annat sammanhang, till exempel en brottsutredning. Då är det helt andra krav för att använda fingeravtryck. Då kan man inte använda pass. Så det är två olika saker.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare. Är nr 3 kvar?

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag måste tillägga att självklart måste vi följa den diskussion som nu förs. Det finns alltid en risk med ett register, men jag menar att systemen är olika. Det lät som att jag tycker att frågan är helt irrelevant. Det tycker jag inte. Självklart finns sådan risk.

Men, som sagt: Vi måste bevaka de olika systemen.

Nr 3: Där har ordförandeskapet meddelat att punkten stryks från dagordningen.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Är nr 4 kvar?

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja. Diskussionen om funktionen i Schengens informationssystem II, det så kallade SIS II, har förts under en lägre tid, och flera olika förslag är presenterade. Ordförandeskapet har nu lagt fram ett dokument med slutsatser som innehåller en sammanställning över de olika förslagen. Det är viktigt att rådet antar slutsatserna om vad SIS II ska ha för tekniska möjligheter för att tidtabellen för upphandling av SIS II ska kunna hållas.

Sverige stöder förslaget till rådsslutsatser.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 5.

Anf.  46  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om Förenade kungarikets förberedelse för att ansluta till delar av Schengenregelverket. Landet är som ni vet inte anslutet till Schengensamarbetet men har genom ett särskilt protokoll rätt att helt eller delvis ansluta sig till detta. Det finns ett förslag till rådsbeslut i denna fråga som anger vilka delar Förenade kungariket ska ansluta sig till och den formella grunden för denna anslutning. De delar som Förenade kungariket önskar att ansluta sig till rör bland annat rättsligt samarbete, narkotikasamarbete, polissamarbete.

Sverige stöder förslaget till detta rådsbeslut.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Finns det en lista över troliga A-punkter, en promemoria från Justitiedepartementet?

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Just det. Det är bara troliga A-punkter. Utöver dessa har vi nu fått information om ytterligare en trolig A-punkt i fråga om en resolution om EU-pass för de nya medlemsstaterna. Som en konsekvens av de nya medlemsstaternas anslutning till EU ska de utfärda pass enligt samma modell som de tidigare medlemsstaterna. Passen ska alltså ha samma format och innehålla samma säkerhetsdetaljer. De nya medlemsstaterna ska utfärda dessa pass senast den 1 januari 2007.

Ordförandeskapets förslag är en naturlig följd av utvidgningen. Och eftersom vi tycker att övergångstiden är rimlig anser vi att vi kan godkänna resolutionen.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet med anledning av A-punkterna och den nytillkomna punkten. Då godkänner vi A-punkterna.

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har en sak till som jag tycker att det är viktigt att informera nämnden om.

Under punkten övrigt på ministerrådsmötet har Sverige för avsikt att presentera ett initiativ till rambeslut om förenklat utbyte av information och underrättelse mellan brottsbekämpande myndigheter i EU:s medlemsstater. Vi har tidigare talat lite grann om den hierarki som kan finnas. Initiativet arbetas just nu fram i Justitiedepartementet. Det syftar till att förenkla möjligheterna att utbyta information och underrättelser mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Förslaget tar främst sikte på behovet av att utbyta information på underrättelsestadiet och ska ha anknytning till allvarligare brottslighet som kan ge fängelsestraff i minst ett år.

Förmågan att utbyta information kan variera beroende på lagstiftning, praxis eller organisationsstrukturer i de olika medlemsstaterna. I vissa länder kan polisen utbyta information efter ett beslut av polisen, medan det i andra länder krävs ett beslut av en rättslig myndighet. Det innebär ibland att informationsutbytet försenas eller omöjliggörs.

Min uppfattning är att möjligheten att utbyta information måste förbättras och att det måste kunna ske enklare och snabbare än vad som i många fall sker i dag.

Det kommande förslaget går ut på att information som redan i dag lagligen får inhämtas nationellt av någon brottsbekämpande myndighet också ska kunna utbytas direkt mellan medlemsstaternas myndigheter. Förslaget utökar inte de brottsbekämpande myndigheternas befogenhet att inhämta information utan syftar endast till att påskynda möjligheten att ge varandra sådan information som redan finns tillgänglig.

Meningen med förslaget är alltså inte att myndigheterna ska inhämta ny information genom telefonavlyssning. Avsikten är inte heller att myndigheterna ska lagra uppgifter särskilt för detta informationsutbyte utan att befintlig information ska kunna utbytas.

Den så kallade befintliga informationen behöver inte finnas lagrad hos polisen eller annan brottsbekämpande myndighet utan det kan röra sig om information i andra typer av register såsom befolkningsregister, bilregister och telefonabonnemangsregister som den brottsbekämpande myndigheten kan inhämta. Det skulle också kunna röra sig om till exempel uppgifter om vapen. Ni vet ju att den illegala vapenhanteringen är ett alltmer växande problem som skulle kunna behöva angripas även på EU-nivå.

Vår svenska lagstiftning medger ett informationsutbyte med övriga medlemsstater. Vi kommer därför inte att behöva ändra vår lagstiftning för att uppfylla förslaget. Däremot kommer det att bli lättare för våra brottsbekämpande myndigheter att få information snabbt från andra medlemsstater. De brottsbekämpande myndigheterna kommer naturligtvis också även fortsättningsvis att vara bundna av våra nationella regler såsom sekretess och registerlagstiftning.

Anf.  51  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en ordningsfråga. Det är mycket möjligt att detta initiativ är behjärtansvärt och bör stödjas. Men jag tycker att det är helt oacceptabelt ur ordningssynpunkt att det läggs fram muntligen vid EU-nämndens sammanträde. Justitieministern har ju vetat om det här sammanträdet sedan lång tid och har väl funderat på det här initiativet under flera dagar i alla fall, kanske veckor till och med. Därför blir det väldigt svårt för oss att vid sittande bord ta detta på riktigt allvar om detta verkligen ska läggas fram vid detta möte eller om det så att säga bara är en avisering av ett arbete som pågår i Justitiedepartementet för att sedan läggas fram.

Anf.  52  BEATRICE ASK (m):

Jag kan dela den formella synpunkt som Carl B Hamilton framförde, att det hade varit bra om vi hade fått se ett dokument. Jag noterar också att i förhållande till justitieutskottets sammanträde i går har det skett en tydligare definition av avgränsningarna. Det finns en oro i diskussionen om integritetsproblemen. Men jag tycker att det är bra att man nu definierar det hela som ett utbyte mellan brottsbekämpande myndigheter. Men man kan inte vara helt lugn förrän man har läst vad det faktiskt är som man föreslår. Och det som man funderar över är hur det kan komma sig att det är svårare att få information från andra länder än från Sverige. Det är klart att det är viktigt att dessa definitioner är klara om man ska få gehör för ett sådant förslag. Det är oerhört angeläget. Det är irriterande att man får gå långa instansvägar för att få fram information som den nationella polisen skulle kunna ha med tanke på den internationella brottsligheten. Jag tycker därför att det är ett mycket behjärtansvärt ändamål, och det är väl bra om man kan reda ut detta så snabbt som möjligt. Jag ser med spänning fram emot att få läsa vad det är som vi egentligen föreslår.

När vi från svensk sida vill driva något är väl förutsättningarna bra mycket bättre om det är väl genomarbetat. Det utgår jag från att departementet har gjort. Men det kanske ska gå snabbt ibland också.

Men jag tycker att det är ett bra initiativ därför att ambitionen är rätt. Men man måste sätta en del frågetecken när man inte har haft möjlighet att ta del av hur förslaget i detalj ser ut. Men det låter bättre i dag än vad det lät i går.

Anf.  53  LENNART HEDQUIST (m):

Om man kan se det som en skiss förefaller det vara ett mycket bra och lovvärt initiativ som ur svensk synpunkt innebär fördelar eftersom vi redan för det egna landet har de lagliga möjligheterna och att det mer handlar om att övriga länders lagstiftning ska anpassas så att detta informationsutbyte kan ske.

Min fråga är: Hur bedömer justitieministern mottagandet av detta initiativ hos övriga länder, och i vilken utsträckning är det redan informellt förankrat?

Anf.  54  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag tycker också att det är bra att det har blivit ett förtydligande. Jag undrar hur andra länder kommer att uppfatta detta, eftersom det finns en del andra länder som är känsliga när det gäller den personliga integriteten. Det handlar ju trots allt om allting från skolbetyg till sjukjournaler vad jag har förstått.

Anf.  55  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är något som vi har talat om under ganska lång tid tillbaka och klagat på den ordning som har funnits. Det är framför allt andra länders lagstiftning som innebär att det tar för lång tid och att det är för byråkratiskt och krångligt. Det är någonting som har diskuterats tidigare.

Nu har vi fått en möjlighet att lägga fram detta. Och det gäller lite grann att smida medan järnet är varmt. Vi för nu diskussioner med andra länder – underhandskontakter som är positiva, och det är naturligtvis dessa som leder fram till hur detta slutligen ska presenteras.

Först och främst kommer vi att informera nämnden. Jag är självklart beredd att komma hit innan eller på något sätt ha ytterligare diskussioner med EU-nämnden och i så fall även vid förhandlingarna om så skulle behövas.

Jag har uppfattat det som ett stöd när jag ska driva dessa frågor. Nu har vi en möjlighet att göra det, och vi har fått positiva reaktioner. Det är därför som vi känner att det är bra att göra det nu. Man vet inte hur det kommer att se ut efter sommaren. Vi har naturligtvis sådana kontakter med andra länder.

Men jag kommer, som sagt, att skriftligen, och är också beredd att muntligen, informera nämnden närmare om dessa saker när vi har det mer konkret i början av nästa vecka. Och det kommer att vara presenterat innan vi tar upp det på mötet. Men diskussionerna pågår alltså nu för fullt, så vi hade inte kunnat göra det tidigare, och vi är alltså inte färdiga än, för det handlar förstås om vad andra länder säger.

Men det kommer inte att nås en överenskommelse om detta här, utan vi kommer att presentera att vi tycker att det är viktigt att det kommer att ske en förändring i framtiden. Det är inte så att vi ingår någon överenskommelse om det.

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det är oacceptabelt att justitieutskottet inte får tillgång till och kan diskutera detta färdiga förslag. Som jag uppfattar diskussionen här har ingen egentligen så mycket invändningar i sak mot detta utan kanske till och med välkomnar det.

Det som gör mig irriterad är att Laila Freivalds kom med ett folkrättsligt initiativ häromsistens som i och för sig var bra men som presenterades vid sittande bord och skulle läggas fram på kommande möte. Nu kommer justitieministern med ett förslag som i och för sig låter bra och som ska läggas fram på kommande möte men som vi inte har sett närmare på vad det är. Det första hade inte presenterats i utrikesutskottet, och det här har inte, om jag har förstått det rätt, presenterats närmare i detaljerna i justitieutskottet.

Om vi ska sitta här och utöva riksdagens kontrollmakt, taget i en något vidare mening, blir det nästan omöjligt. Det är i och för sig bra att justitieministern säger att man kan komma senare, komma tillbaka och att man kan ha telefonkonferenser och så vidare. Men det är inte på det sättet som det ska gå till. Båda parter inser att vi inte kan ha det på det sättet. Jag tycker inte att formfrågan var bra.

Anf.  57  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag delar till stor del Carl B Hamiltons syn på detta, att man inte ska överrumpla nämnden på det här sättet.

Men jag tycker att upplägget i själva sakfrågan verkar vettigt. Jag har inga invändningar på den punkten. Justieministern säger att det inte är någon överenskommelse. Men risken är att om man tar ett initiativ och sedan får nämndens majoritet emot sig ser det väldigt konstigt ut. Vi har andra exempel på det sättet att arbeta som inte har varit så bra, till exempel i fråga om KU-betänkanden.

Mitt förslag är helt enkelt att man anordnar, som vi gör ibland, ett skriftligt samråd före mötet. Då har vi möjlighet att se det i tryckt form och kunna reagera.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det vore bra om vi kunde få en antydan om att det är på gång. Det kan vara svårt att få fram alla texter.

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här har vi talat om tidigare, och jag har känt att det har funnits ett slags stöd. Jag tror inte att det fanns någon invändning när vi sade att det var byråkratiskt och att vi skulle driva detta. Nu har vi fått en möjlighet att göra det. Varför skulle jag försöka komma med några tankar om att överrumpla när jag redan har känt att vi har ett stöd och att vi är överens om det?

Vad det nu handlar om är att vi nu har fått positiva reaktioner i våra kontakter och att det är nu som vi har denna möjlighet. Jag har inte haft någon annan möjlighet att informera nämnden, och vi arbetar nu intensivt för att ge en möjlighet.

Detta är alltså information om vad vi senare eventuellt kommer att förhandla om. Jag har i alla fall tidigare uppfattat att det har funnits ett brett stöd eftersom detta är väldigt viktigt. Vi i Sverige har nämligen inte dessa byråkratiska hinder. Det är vi som förlorar på detta. Andra länder tjänar på att vi har ett mycket mer effektivt system. Det har funnits en bred enighet. Om vi nu får med andra länder vore det väldigt olyckligt om vi inte kan ta chansen när vi nu har den.

Med tanke på att vi hela tiden, som ni vet, självklart alltid försöker vara så öppna som möjligt på nämnden har vi alla möjligheter att också fortsätta att göra dessa saker.

Men, som sagt, nu har vi en bra möjlighet att driva det här, och vi känner ett starkt stöd från andra länder. Det är just nu intensiva förhandlingar, och vi är beredda att på alla sätt gå nämnden till mötes för att ge den information som behövs och naturligtvis också beakta de synpunkter som kommer.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Problemet här är att ledamöterna inte är medvetna om att den här informationen har getts tidigare. Om vi hade fått information dagen innan om att detta var på väg hade vårt kansli kunnat ta fram kommentarer som redogjorde för detta, och då hade det kanske inte varit så mycket dramatik.

Sedan har jag förstått att det har varit uppe i justitieutskottet.

Anf.  61  BEATRICE ASK (m):

Ja, det var uppe i justitieutskottet i går vid en muntlig föredragning. Vi har mycket bra föredragningar med departementet. Den diskussion som vi hade har uppenbarligen också haft en viss effekt. Det tycker jag låter bra.

Däremot har det inte varit uppe tidigare, och det har inte varit uppe i den särskilda EU-grupp som vi har i justitieutskottet. Men läget har ju uppkommit ganska snabbt såvitt jag förstår, och jag tycker att det också ligger väldigt lägligt till utifrån EU-kampanjsynpunkt att man kan visa på förenklingar och där vi faktiskt driver någonting. Jag har därför stor förståelse för att förslag kommer snabbt. Men det blir lite knepigt att ge sitt stöd när man inte känner till underlaget. Det är därför som jag försöker uttrycka att ambitionen är vällovlig, men innan man har sett detaljerna är det naturligtvis svårt att vara med på alla detaljer. Någon mer tydlig information vet jag inte att jag har fått i utskottet tidigare än i går. I så fall har jag missuppfattat det. Men det har inte varit uppe.

Men jag tycker fortfarande att idén är bra, och jag förstår att det kan komma snabbt, men det är viktigt att reda ut det formella så att det blir rätt.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Det finns väl en del att fundera över när det gäller hur det har fungerat inom riksdagen eftersom vi kanske skulle ha kunnat få en antydan av justitieutskottet efter gårdagens möte. Men låt oss återkomma till det.

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Alla är medvetna om att det händer saker och ting, och plötsligt kommer en sådan här möjlighet, och nu har vi fått den här möjligheten, och det är därför som vi vill ta tillfället i akt. Men, som sagt, just med tanke på att det ändå finns en bred överenskommelse får vi alla möjligheter. Vi är inte färdiga på något sätt. Vi har inte någon färdig ståndpunkt hur vi vill se detta. Vi vill bara att man ska kunna göra det lättare och framför allt underlätta för svenska polismyndigheter att driva detta samarbete. Exakt hur detta kommer att bli vet inte vi heller. Vi vill nu bara ta den här chansen att få med andra länder på det som underlättar för oss. Sedan får vi naturligtvis återkomma i de förhandlingar som sker. Då kommer vi att presentera en mer konkret linje och ståndpunkt än nu. Detta är något som bara ska tas upp under övriga frågor, att vi tycker att detta är en viktig fråga att driva. Vi hoppas att då få gehör så att vi sedan tillsammans kan lägga fram ett konkret förslag.

Anf.  64  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en kommentar som gäller den formella frågan. Om initiativet skulle föranleda en svensk lagstiftningsändring, då tycker jag att man kanske hade kunnat lägga större tonvikt vid att ärendet hade anhängiggjorts, om man säger så, och diskuterats i förväg. Men när den svenska lagstiftningen uppenbarligen är helt anpassad till det som vi tycker att andra länder ska ha som lagstiftning för att kunna underlätta detta ömsesidiga informationsutbyte, ett utbyte som Sverige redan kan ha gentemot andra länder, tycker jag att det ur nationell synpunkt enbart innebär fördelar. Då menar jag att man snarast bör understryka att det är bra att regeringen agerar i den frågan.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns ett stöd för initiativet men att det också aktualiserar att vi ser över våra rutiner, dels internt här i riksdagen, dels i dialogen med Regeringskansliet. Det här har ju skett även i fråga om andra departement.

Vill justitieministern säga något avslutningsvis?

Anf.  66  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tycker inte att vi bara kan släppa det här. Ska vi inte ta sådana här chanser att under en övrig punkt ta upp information utan att få klander för det? Jag tänker inte ta någon skuld för det här. Vi har fått en möjlighet, och vi har inte på något sätt försökt överrumpla. Vi har chansen nu. Men om vi inte ska ha dessa former och om just vi i Sverige inte ska ta dessa möjligheter, då ska vi förstås inte göra det heller. Nu har vi en chans att göra det. Det är, precis som sägs, inte fråga om några svenska lagändringar. Vi har en möjlighet att få andra länder att förändra sin lagstiftning. Då tycker jag att det vore synd om vi inte kan få andra länder att förändra sin lagstiftning, vilket är bättre för oss. Vi behöver inte göra någonting. Men det är viktigt att vi noga går igenom om vi ska ta chansen även om det blir på kort varsel, vilket i stort sett alla andra länder också gör, eller om vi ska ha det på det sättet att vi måste veta en månad i förväg eller kanske mer för formens sak, vilket inte är särskilt smidigt, och vi kommer att missa många tillfällen. Det är viktigt att vi vet hur vi ska arbeta och om vi ska arbeta på det här sättet att ta tillfället när det ges och på alla sätt försöka informera nämnden. Det finns, som sagt, inga konkreta förslag, utan detta ska tas upp under övriga frågor. Detta är väldigt viktigt för mig att veta hur vi ska arbeta i framtiden.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

När det gäller detta initiativ tycker jag att det finns ett tydligt stöd för att ni ska lägga fram detta förslag och driva frågan under övriga frågor. Men detta har aktualiserat en del diskussion, frågetecken och kanske onödig diskussion. Om vi i går hade fått reda på att detta skulle komma upp, hade man kunnat reda ut en del saker, till exempel att detta har varit uppe tidigare, att det har varit uppe i justitieutskottet och så vidare. Nu har det i stället blivit en del diskussion om formerna. Men i sak finns det ett stöd för att detta ska läggas fram. Jag har uppfattat det som att vi i nämnden kan dra lärdom av detta när det gäller rutinerna.

Jag förstår att ni ibland måste lägga fram förslag i sista minuten. Men om vi hade vetat om detta en dag innan, vilket justitieutskottet visste, då hade vi kunnat undvika en del onödig debatt.

Anf.  68  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är just med anledning av de reaktioner som vi fick bland annat från justitieutskottet som vi också har arbetat vidare med detta. Det är just med anledning av det möte som vi hade och de reaktioner som vi fick från justitieutskottet som det ser lite annorlunda ut i dag.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Det hade varit bra om vi eller vårt kansli hade fått reda på detta i går. Det hade kanske kunna skötas via justitieutskottet. Men det är det som vi får hitta en bra form för i framtiden. Men det behövs inga stora och krångliga procedurer.

Anf.  70  BEATRICE ASK (m):

Vi är formalister i riksdagen. Vi är tvingade att vara det. Men jag tycker naturligtvis att justitieministern ska spela på bollen. Det måste man göra. Man måste ju ta chansen när den kommer.

Det som den här diskussionen ändå visar och som jag undrar lite grann över är: Är det bara en övrig fråga som Sverige ska slänga fram, eller har vi ett förslag?

Jag tyckte att det i går lät som att ambitionen är att vi lägger fram ett dokument till ministerrådet. Då är det ju någonting mer än ett utspel i största allmänhet om att vi tycker att detta är viktigt att diskutera. Jag ser fram emot att få se detta när det kommer.

Det är ingen som kritiserar att det går för fort. Det är klart att det är departementet som ska ta kontakter när det kommer. Men det är ändå ganska många regler involverade i det hela. Och jag tycker nog att även om det för svensk del inte är något bekymmer är vi också ansvariga för den taktiska bedömningen visavi hur vi spelar i EU med de andra. Det är inte ointressant.

Men man ska inte hänga upp sig på att vi måste ha någon ordning i huset och att det ställs frågor när det går fort därför att det är vår skyldighet.

Jag sade också inledningsvis, vilket jag tycker är viktigt att påpeka, att jag var glad över att den diskussion som vi hade i justitieutskottet hade burit frukt. Det har den uppenbarligen gjort. Men jag ser fortfarande fram emot att få läsa dokumentet.

Jag tror därför inte att ministern ska ta detta som kritik. Men vi måste ha lite rutiner för det hela, och det är inte så märkvärdigt.

Sedan tycker jag att det här ligger väldigt lägligt och att det är ett bra utspel om det bara vore så. Men jag hoppas verkligen att det inte bara är ett utspel under övriga frågor utan att det faktiskt läggs fram ett ordentligt förslag därför att det är ett problem för svenska myndigheter att få fram den information som krävs.

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag är också ganska formalistisk, och vi är det på Justitiedepartementet. Det är också formalistiskt att veta hur man ska kunna agera när man får en möjlighet. Det är faktiskt också viktigt att vi har dessa rutiner. Det är det som jag menar, och, som sagt, det är det som jag tycker är viktigt att vi pratar igenom.

Ja, ett förslag men inte någon överenskommelse. Och vi kommer självklart att ge nämnden det så fort vi har möjlighet att göra det.

Vi kan väl ta upp den här frågan senare därför att det är viktigt för oss att veta hur nämnden ser på detta, alltså om vi har möjlighet att driva detta om vi får en sådan här idé, eller om vi absolut inte ska göra det, utan att det alltid ska framföras i god tid.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Låt mig ändå vara tydlig i fråga om detta. Jag har uppfattat det som att det finns ett stöd för att lägga fram detta initiativ på det kommande ministerrådsmötet. Sedan får vi återkomma till rutinerna, och då får vi titta på rutinerna ur våra olika perspektiv, diskutera och eventuellt föreslå förändringar.

Då tackar vi justitieministern och hans medarbetare. Lycka till!

2 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation)

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam

Återrapport från ministerrådsmöte den 8 och 9 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 och 11 juni 2004

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag har en ordningsfråga. Kan vi godkänna att trafikutskottets föredragande Hélène Tegnér närvarar? Jag finner att så är fallet.

Vi hälsar statssekreterare Jonas Bjelfvenstam med medarbetare välkomna.

Vi börjar med en rapport som vanligt.

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Tack herr ordförande. Ärade ledamöter! Jag ska börja med återrapporteringen från TTE-rådet den 8–9 mars, då telekomfrågorna först behandlades under mötets första förmiddag och där rådsslutsatser antogs kring fyra kommissionsmeddelanden.

Det första meddelandet gäller halvtidsöversynen av handlingsplanen e-Europe 2005, då man tog upp på vilka områden som halvtidsöversynen bör inriktas med anledning av den tekniska utvecklingen och utvidgningen. Rådet ansåg att målen fortfarande var relevanta men att vissa justeringar skulle kunna behöva göras, vilket man vid kommande möte kommer att behandla.

Det andra meddelandet handlade om situationen för elektronisk kommunikation i Europa. I juli planerar kommissionen att anta sitt meddelande som grundas på industrins så kallade plattformsprojekt.

Slutligen behandlades också meddelandena om icke-begärd kommunikation för direkt marknadsföring, eller så kallad skräppost, och uppföljningen av världstoppmötet om informationssamhället, WSIS.

Såvitt nämnden inte har några ytterligare frågor kring detta, har jag inte några fler kommentarer i fråga om telekomdelen utan kan övergå till transportfrågorna.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor. Då godkänner vi den rapporten.

Anf.  76  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Då fortsätter jag med transportdelen. Den inleddes av kommissionen med en presentation av det tredje järnvägspaketet.

Den största diskussionen på rådet skedde med anledning av frågan om avgifter för tunga transporter, det så kallade Eurovinjettdirektivet.

Efter ett antal kompromissförslag och ganska omfattande diskussioner konstaterade ordförandeskapet till slut att det på marsrådet inte gick att nå en överenskommelse om den frågan. Därför återkommer vi till den här frågan också på junirådets dagordning. Och nu liksom då, vilket jag senare återkommer till, är frågan om öronmärkning av intäkter den stora stötestenen i diskussionen på rådet.

Galileo är en annan kär fråga som har varit uppe också denna gång på rådet. Det antogs rådsslutsatser, och det kom en lägesrapport från kommissionen.

När det slutligen gäller luftfartsfrågorna fick kommissionen i uppdrag att fortsätta förhandlingarna om luftfartsavtal med USA.

Så långt återrapporteringen. Jag är beredd att svara på frågor kring detta. Sedan kan jag gå in på dagordningen för det kommande mötet. Då tänkte jag särskilt kommentera punkterna 3 och 4 när det gäller telekom och punkterna 11, 12, 14 och 18 på transportområdet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor och synpunkter på rapporten. Då godkänner vi den.

Då går vi in på det kommande ministerrådsmötet.

Även om det bara blir föredragningar på vissa punkter föreslår jag att vi går punktvis så att vi får tydliga beslut.

Anf.  78  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Vi är i detta läge inte medvetna om huruvida några A-punkter kommer att behandlas eller inte på rådsmötet.

Under punkt 3 på dagordningen finns frågan om e-Contentplus. Det handlar om att inrätta ett nytt program för digitalt innehåll. Målet på telerådet är att få en politisk överenskommelse om detta program. Det föreslås att gälla från den 1 januari 2005. Kommissionen föreslog ursprungligen en budget på 163 miljoner euro för ändamålet. Detta program är strukturerat i tre handlingslinjer: För det första att underlätta tillgången till och användningen av exploatering av digitalt innehåll, för det andra att förbättra kvaliteten på digitalt innehåll och försöka sprida goda exempel och för det tredje att förstärka samarbetet och höja medvetandet om digitala produkter och tjänster.

Detta program genomförs med hjälp av olika typer av åtgärder och projekt, genom spridning av goda exempel, studier, seminarier, workshops och så vidare.

Den svenska ståndpunkten föreslås utgå från det behov som vi ser av stödinsatser på detta område. Vi har däremot tyckt att kommissionens förslag är väl omfattande och otydligt. Vi menar också att budgeten för programmet bör minskas. Som ett led i diskussionerna i en rådsarbetsgrupp finns det nu ett kompromissförslag från ordförandeskapet som är på 135 miljoner euro, och Sverige kan acceptera det beloppet.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  80  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Nästa punkt är ett flerårigt program som handlar om säkrare användning av Internet. Det är ett förslag till beslut om en handlingsplan. Safer Internet Plus är namnet på dokumentet.

Det föreslås vara ett sätt att försöka hantera förekomsten av skadligt, olagligt eller oönskat innehåll på Internet. Det föreslås ske genom utdelning av medel till projekt som har till syfte att för det första stödja telejourer dit individer kan anmäla olagligt eller skadligt innehåll på nätet och för det andra främja möjlighet till olika tekniska hjälpmedel, till exempel filtreringsverktyg för att filtrera bort eller klassificera innehåll. Det handlar för det tredje om att främja självreglering på området och för det fjärde om att öka medvetenheten.

Den svenska utgångspunkten är att Internet medför enorma möjligheter för oss på ett stort antal områden. Men där förekommer, liksom i andra medier, innehåll som är olagligt, skadligt eller oönskat av andra skäl. Utöver satsningar på att utnyttja Internets potential behövs därför också åtgärder för att främja en säker användning genom att användarna får medvetenhet, förmåga och verktyg att hantera innehåll som är olagligt. Det behovet gäller särskilt barn och unga.

Programmet har inte någon motsvarighet i Sverige och bör därför kunna leda till att det också kan kompletteras med insatser på nationell nivå. Sverige föreslås därför stödja ordförandeskapets förslag till handlingsplan.

Jag vill slutligen nämna att programmet bygger på tidigare EU-program från vilka både Rädda Barnen och Våldsskildringsrådet har fått stöd.

Anf.  81  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag måste få ställa en fråga. Det har funnits både i faktapromemorian och delvis också i den svenska ståndpunkten att man vill lägga om fördelningen av de här pengarna så att det snarare skulle handla om en självsanering än gälla huvudsakligen de första två punkterna, bekämpa olagligt innehåll och hantera skadligt och oönskat innehåll.

Min fråga är snarare: Har vi inte så pass mycket erfarenhet, bland annat nämner man anmälan till Rädda Barnens telefon och den senaste tidens debatter, att vi har anledning att, om inte att vara lite skeptiska så i varje fall att visa någon form av tveksamhet till just branschens ambitioner att vara självreglerande på det här området. Tvärtom behövs det faktiskt lite grann som säger att vi i ganska stor utsträckning så att säga måste bekämpa det olagliga innehållet.

Jag har inga andra synpunkter på regeringens ståndpunkt, men när det gäller just den här delen tycker jag att det kanske är att ta i lite grann att betona att man lyfter fram den som svensk ståndpunkt med tanke på de erfarenheter vi har av den senaste tidens debatt, inte minst med barnporr och våld på Internet.

Anf.  82  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag tycker att det senare verkar klokt. Det förra var kanske lite mer luddigt, har jag en känsla av.

På den förra punkten diskuterade vi budgeten. Det skulle vara intressant att veta hur mycket de här åtgärderna kostar. Hur stor del av EU-budgeten utgör det här? Har man någon uppfattning om det?

Anf.  83  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Som svar på den senaste frågan kan jag säga att kommissionsförslaget är att det ska handla om 50 miljoner euro, till skillnad från det nyss nämnda förslaget på punkten innan som är uppe i 163 miljoner euro. Om man ser dem i relation till varandra är det klart att det är ett mindre antal insatser i pengar räknat på detta program.

När det gäller Börje Vestlunds fråga kan man förvisso konstatera att det finns anledning att fundera en del över hur branschen har klarat sin självreglering hittills. Men just detta skulle också kunna vara ett argument för att man bör öka trycket på branschen och öka möjligheterna för branschen att ta ansvar i den här frågan.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Under punkt 5 är det väl ingen föredragning?

Anf.  85  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Nej, jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

5 b är en beslutspunkt. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 6, varsågod!

Anf.  87  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Herr ordförande! Det är inte tänkt att det ska vara någon föredragning under denna punkt, och nu på morgonen fick vi också erfara att frågan kommer att behandlas som en A-punkt antingen på nästkommande råd eller ett råd därefter.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi kan godkänna den A-punkten.

Punkt 11, varsågod!

Anf.  89  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Herr ordförande! Det här handlar om ett direktiv om ökat hamnskydd. De frågorna har ju haft en hög prioritet under det irländska ordförandeskapet.

Förslaget om ökat hamnskydd går ut på att skydda hamnarna, deras infrastruktur och olika anläggningar, men också människorna som arbetar inom området från brottsliga handlingar. Bland annat finns det i förslaget till direktiv krav på upprättande av både en hamnskyddsbedömning och en hamnskyddsplan samt ett system med olika hamnskyddsnivåer.

Detta hamnskyddsdirektiv bygger till stora delar på den tidigare under året behandlade sjöfartsskyddsförordningen. Den stora skillnaden är att direktivet om hamnskydd, som namnet antyder, omfattar hela hamnområdet och gäller till exempel industrianläggningar och oljecisterner i området.

De globala sjöfartsregler som riksdagen behandlade så sent som för några veckor sedan träder ju i kraft den 1 juli i år, men hamnskyddsreglerna skulle tidigast kunna börja gälla om två år.

Jag vill också säga att under arbetet med direktivet har Sverige tillsammans med andra länder ifrågasatt den rättsliga grunden för detta direktiv. Vi har nämligen ansett att bekämpningen av terrorism och brottsliga handlingar i en medlemsstats hamnar i första hand är en fråga som borde lösas av varje enskild stats polis och rättsväsende och inget som kommissionen ska reglera. Men på fråga har rådets rättstjänst slagit fast att kommissionen har hållit sig inom gränsen för sin kompetens och har rätt att utfärda regler på området.

Sverige anser, och det har vi framfört, att detta synsätt är olyckligt. Men vi måste självfallet acceptera rättstjänstens utslag.

Anf.  90  KARIN THORBORG (v):

Vi har nyligen beslutat om sjöfartsskyddet här i riksdagen, och vi från Vänsterpartiet var kritiska till delar av det direktivet och hur det genomfördes i Sverige. Det var inte bara vi utan också andra partier och olika remissorgan som var emot delar av det här rättsskyddet.

Vi vet inte så mycket hur det utökade skyddet kommer att genomföras i Sverige. Men jag antar att vi kommer att föra fram samma principiella invändningar mot förslaget om ökat hamnskydd. Det handlar bland annat om konsekvenserna för hamnarna och kostnaderna för hamnarna.

Men det är också fråga om rättssäkerhetsskydd. De fackliga organisationerna har haft stora invändningar mot det här, bland annat att direktivet öppnar för åsiktsregistrering av hamnpersonal i samband med identifiering av riskgrupper. Jag vill bara anmäla att vi antagligen kommer att vara mot delar av det här när det väl kommer till Sverige.

Anf.  91  BJÖRN HAMILTON (m):

Även vi hade en hel del synpunkter på sjöfartsskyddet när det var uppe till behandling för några veckor sedan.

Det är viktigt när man utvidgar att man inte krånglar till det för mycket. Jag har en känsla av att det i vissa sammanhang när säkerheten diskuteras – vi har varit inne på det tidigare i dag – kan svälla ut för mycket, därför att det är så svårt att gå emot argument så att säga. Det är som med läkarvetenskapen. Den står också för sig själv. Det kan vara svårt att begränsa den i vissa sammanhang.

Vi vädjar till att man försöker se nyttan av alla de åtgärder som nu ska införas och att man i möjligaste mån försöker begränsa dem naturligtvis, för det är ju någon som ska betala det här i slutändan.

En viktig fråga, som är mer principiell, tycker jag är om det är näringen som ska betala sådana här insatser som egentligen är orsakade av en del av samhället som inte näringen är skyldig till – terrorism, sabotage och sådant. Det där tycker jag att man kan fundera över. Är det näringen som ska betala får man vara väldigt aktsam om vad det kommer att kosta, så att man inte utesluter vissa, som skulle kunna agera inom det här området, på grund av att de inte har ekonomiska möjligheter att hantera detta.

Jag vädjar om en viss försiktighet i det här ärendet, så får vi återkomma till det när det blir mer konkretiserat.

Anf.  92  BÖRJE VESTLUND (s):

En kommentar och en fråga.

Det intressanta med de här kostnaderna och vem som ska betala är att det sedan ganska lång tid tillbaka är fastslaget att när det gäller transporter är det respektive transportslag som ska betala sina egna kostnader. Sedan kan vi alltid ha olika uppfattningar om man gör det i de olika transportslagen. Men att det är på det sättet är det inget tvivel om. Luftfarten har fått betala för sina kostnader och det ökade luftfartsskydd vi har haft efter den 11 september.

Det andra som jag tycker är lite intressant här är att det här inte är någonting som har kommit upp på dagordningen helt nyligen eller någonting som kommer från EU just nu. Det är bara det att det just nu behandlas i ministerrådet. Men näringen har varit medveten om det här väldigt länge.

Sedan kan det väl ligga en del i den kritik som framförs om att de myndigheter som skulle ha hanterat det här inte har kommit ut med tillräckligt klara nationella regler. Det kan vi alltid ha en diskussion om. Det är min synpunkt.

Vi har ju, precis som Karin Thorborg säger, haft en ganska stor debatt i trafikutskottet om just sjöfartsskyddet. Den har handlat om integriteten för framför allt de anställda i de här sammanhangen. Det är inte angivet här men jag har haft en del kontakter med de fackliga organisationerna, och min fråga är snarare: När man upprättar de här skyddsplanerna, kommer man då från svensk sida att anföra att just anställda och anställdas organisationer ska delta i arbetet med att ta fram dem?

När det gäller sjöfartsskyddet skulle man kunna gå in i till exempel besättningsmännens hytter redan på skyddsnivå 1. Där lyckades vi i utskottet få en skrivning om att det inte skulle vara så. Men i nästa steg, när man kommer till det här… Alla kan ju se ett behov av att man vill skydda hamnanläggningarna när det gäller framför allt farligt gods och så vidare, men på vilket sätt kommer personalens organisationer att vara med när man tar fram de här skyddsplanerna?

Anf.  93  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Man kan, tycker jag, för det första ha fog för att ifrågasätta om det här över huvud taget är en fråga som man ska ägna sig åt i gemensamt samarbete inom EU. Jag tycker att regeringen har varit rätt ute när man ifrågasätter den rättsliga grunden för det här. Det bör man fortsätta att göra.

För det andra vill jag också säga att det är viktigt att man i varje fall mycket noga bevakar rättssäkerhetsaspekterna i det arbete som man har framför sig om man ska ta fram någonting sådant här.

Anf.  94  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har mer en reflexion. Nu är vi inne i en valrörelse. Då försöker man hitta exempel på de principer som vi talar om. Frågan är om inte detta är ett exempel på nationella parlaments subsidiaritetskontroll. Man ska införa att nationella parlament inom sex veckor ska kunna avvisa ett förslag.

I det här fallet hade man, om man till exempel tycker som Agne Hansson att det här inte är en fråga som ska hanteras på EU-nivå, på politisk väg kunnat ta befälet över EU:s rättstjänst och avvisa att förslaget över huvud taget skulle behandlas på den nivån. Jag tycker att det här förefaller vara ett sådant exempel som vi kan använda när det gäller att nationella parlament skulle komma till en politisk bedömning som skiljer sig från den juridiska bedömningen.

Anf.  95  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag har några kommentarer kring den fortsatta processen. De synpunkter och farhågor som ni har gett uttryck för delas i huvudsak av regeringen. Det finns all anledning att fundera över hur vi kan begränsa kostnader och begränsa antalet regelverk som blir följden av den här förordningen.

Rent praktiskt föreställer jag mig att det kommer att gå till så att regeringen ger Sjöfartsverket ett uppdrag om hur hamnarna kommer att beröras av direktivet och vilka åtgärder som behöver genomföras i anledning av detta. Sjöfartsverket fick ju ett liknande uppdrag när de just nämnda sjöfartsreglerna genomfördes i Sverige.

Det finns i det sammanhanget anledning att fundera också över Börje Vestlunds förslag, nämligen hur de anställda och deras organisationer kan bli delaktiga i utformningen av regelverket.

När det sedan gäller vem som ska stå för kostnaderna är regeringens utgångspunkt att det ökade hamnskyddet ska vara självfinansierat på samma sätt som skydd på andra transportslag, och att det därför inte ska medföra några kostnader för berörda myndigheter. I gengäld drabbas förstås trafikutövarna, branschen. Då gäller det att försöka hålla de kostnaderna nere så mycket som möjligt, samtidigt som vi förstås infriar direktivet.

Anf.  96  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag har bara en liten kommentar. Om de här kostnaderna drabbar branschen kan det ju vara konkurrenshämmande. Det finns andra transportbranscher som inte drabbas av samma kostnader. Man får vara väldigt försiktig med det här, tycker jag, och oerhört aktsam om de här pengarna, speciellt om det ska finansieras av näringen och inte av skattemedel.

Anf.  97  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Kostnaderna återigen: Man kan alltid ha uppfattningar om hur man ska fördela kostnaderna. Men innan man kommer så långt är frågan om man över huvud taget ska ha kostnaderna. Det är det första. Har man inga kostnader är problemet att fördela dem väldigt mycket enklare.

Det finns en tendens, och det är liksom ett revirtänkande, att det inte ska bli någon belastning på budgeten, och då tänker man: Vem ska det då belasta? Jo, då ska det inte belasta, då ska det vara konkurrensneutralt.

Men både en tidsuppoffring och en penninguppoffring ligger i alla de här förslagen. Min fråga är helt enkelt: Vilka speciella krav har Sverige drivit när det gäller att formulera det här direktivet?

Det gäller att hålla nere kostnaderna. Man överlåter alltid detta åt någon säkerhetsavdelning på Sjöfartsverket. Och finns det någonting, herr ordförande, som jag och många andra är allergisk mot är det att det när säkerhetsfolk börjar jobba med detta snickras många grenar på trädet att klättra på. Det skapas en byråkrati som är makalös. Och vad får vi för värde för pengarna?

Vilken linje har Sverige drivit för att göra det så enkelt som möjligt? Det finns nämligen länder som driver skyddet i hamnarna in absurdum.

Anf.  98  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Herr ordförande! Som jag sade inledningsvis under denna punkt har regeringens utgångspunkt varit densamma som flera andra har tagit upp, nämligen att detta egentligen inte borde vara en fråga som regleras av EU utan av nationen själv.

När det gäller den andra frågan, nämligen vilka specifika krav som har drivits, är det en allmän inställning från Sveriges sida att vara budgetrestriktiv både i detta och i andra sammanhang. Det betyder att vi måste lägga en press både på arbetet i rådsarbetsgruppen och på rådet att hålla nere kostnaderna.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 12, finns det något att säga där?

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Herr ordförande! Detta handlar om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av påföljder för föroreningsbrott. Det är en fråga som tidigare har behandlats både på rådet och här i EU-nämnden.

Nu handlar det om att ordförandeskapet försöker nå en politisk överenskommelse. En viktig fråga som har varit utestående är frågan om EU i sin lagstiftning bör gå längre än IMO:s så kallade Marpolkonvention, alltså havsmiljöskyddskonventionen. Den är fortfarande utestående.

Vissa medlemsstater, framför allt de som drabbades av olyckan med tankfartyget Prestige, och kommissionen vill att EU utnyttjar kuststaters möjligheter enligt havsrättskonventionen fullt ut. Man anser att så bör ske även om direktivet i vissa fall skulle gå längre än IMO:s havsmiljöskyddskonvention Marpol.

En handfull andra stater, däribland Storbritannien, Nederländerna och Grekland, ställer sig negativa till detta.

Den där frågan är inte alldeles okomplicerad för svensk del. Regeringen anser att internationella sjöfartsregler å ena sidan bör tas fram inom ramen för FN. Å andra sidan är skyddet av havsmiljön en högt prioriterad fråga för regeringen, där Östersjöfrågor förstås har stått i fokus under den senaste tiden.

Vi får inte heller bortse från de många fall av olagliga oljeutsläpp som har skett i vatten som gränsar till EU. Jag vill också framhålla förordningen om påskyndad utfasning av tankfartyg med enkelskrov, där EU först tog ett eget initiativ för att därefter driva frågan i IMO.

Syftet med det här direktivet är att i EG-lagstiftningen införliva IMO:s regler, som gäller vid föroreningar som orsakas av fartyg, och se till att de personer som ansvarar för olagliga utsläpp drabbas av lämpliga påföljder. Direktivet måste, tillsammans med rambeslutet, bli effektfullt. Regeringen föreslår därför att Sverige stöder ordförandeskapets kompromissförslag om att EU utnyttjar havsrättskonventionen fullt ut, även om man i vissa fall går längre än Marpol.

Anf.  101  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Herr ordförande! Tack statssekreteraren! Den här frågan har som sagt varit uppe på EU-nämnden ett par gånger tidigare. Vi stöder det upplägg som regeringen nu redovisar.

Men jag har en fråga om en annan svensk ståndpunkt som vi diskuterat tidigare. Det är säkerställandet av att de här reglerna enbart blir minimiregler, att det finns en full möjlighet för länderna att fatta beslut om hårdare regler för att skydda den marina havsmiljön. Det har varit vissa tvistemål om det tidigare, och Sverige har drivit linjen att det ska vara fullt ut klargjort att det ska vara minimiregler. Har vi nått ända fram där?

Anf.  102  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Som vi i dagsläget kan bedöma det har vi nått ända fram. Det har varit en viktig utgångspunkt för Sverige att det ska vara minimiregler. Som förslaget nu föreligger är det på det sättet.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 13.

Anf.  104  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Där ber jag att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  105  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Gäller det alla avsnitt under punkt 13?

Anf.  106  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Det gäller 13 a.

Anf.  107  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag vill bara vad gäller 13 b, om ett samarbetsavtal med staten Israel, tydliggöra – jag ska inte kommentera – att vi i tidigare sammanhang när det gäller just samarbetsavtal med staten Israel har klargjort att vår position är att man bör invänta en vidare process, där man möjligen omförhandlar associationsavtalet och funderar över det innan man sluter vidare avtal. Den positionen kvarstår från vår sida.

Anf.  108  BJÖRN HAMILTON (m):

Herr ordförande! Galileo är ju ett gigantiskt projekt som på något sätt är lite svårt att få grepp på, tycker jag. Nu ska man inrätta ett nytt förvaltningsorgan för det.

Jag vill bara uttrycka att jag förmodar och hoppas att regeringen här är försiktig med pengarna så att vi inte får någon form av jätteadministration för en sak som kanske egentligen kan skötas mellanstatligt med de resurser som finns i de olika länderna. Jag vet inte om statssekreteraren har någon speciell synpunkt på det.

Anf.  109  KARIN THORBORG (v):

Jag vill tala om att Vänsterpartiets ståndpunkt angående avtal med Israel också kvarstår.

Anf.  110  BÖRJE VESTLUND (s):

Herr ordförande! Nu har vi gett oss in i Galileo. Det är ett stort projekt. Det har hållit på väldigt länge. Det är en ständig punkt på vår dagordning. Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen försökt att utröna vad Galileo egentligen är. Det är inte alltid så väldigt lätt att ta reda på vad det är eftersom det har varit med på dagordningen under så många år.

Från vår sida understöder vi i varje fall regeringens ståndpunkt. Har vi gett oss in i leken måste vi också reda ut det här. Vi kan naturligtvis med facit i hand säga: Kunde vi ha gjort det annorlunda, kunde vi ha gjort det bättre? Men nu sitter vi där vi sitter, och då måste vi förvalta det på ett bra sätt. I det sammanhanget måste vi kanske gå till väga på ett annat sätt än man har hanterat det tidigare.

Vi tillstyrker regeringens ståndpunkt.

Anf.  111  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag vill understryka att jag inte är emot tekniken som sådan. Den tror jag att vi behöver. Det är administrationen kring tekniken som jag tycker att man ska vara försiktig med.

Anf.  112  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Herr ordförande! Det är tre punkter – två avtal och just den här förvaltningsmyndigheten som ska ta över förvaltandet och ägandet av själva systemet. Från svensk sida kan vi acceptera det kompromissförslag som ligger på bordet. Men vi kommer att understryka och har understrukit vikten av det Björn Hamilton säger, nämligen att effektivt utnyttja de resurser som också redan finns när man går fram med en förvaltningsmyndighet.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Landtransporter, punkt 14, varsågod!

Anf.  114  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Ärende 14, avgifter på tunga lastbilar eller Eurovinjett, har vi haft i EU-nämnden ett par gånger tidigare, inför transportministermötet i december 2003 och förra gången var på marsmötet.

Vi var inför förra mötet ganska optimistiska om möjligheterna att nå en politisk överenskommelse, men det misslyckades tyvärr. Den fråga som då inte gick att lösa var frågan om huruvida intäkter från eventuella vägavgifter och kilometerskatter skulle öronmärkas eller inte.

Frågan föll på marsrådet, och nu har vi tio nya fullvärdiga medlemsstater som är med runt bordet. Frågan om öronmärkning har inte lösts i rådsarbetsgrupper, på Coreper eller vid andra förberedelser inför mötet. Alltför stora förhoppningar kanske man därför inte ska ha på att vi ska kunna nå en politisk överenskommelse vid detta möte.

I sak, bortsett från frågan om öronmärkning, är vi från svensk sida i stort sett mycket nöjda med det kompromissförslag som finns. Det har varit särskilt viktigt för oss att förslaget gör det möjligt att ta ut vägavgift och kilometerskatt på hela vägnätet.

Sedan vill också ordförandeskapet och en majoritet av medlemsstaterna fortfarande att direktivet prövas med kvalificerad majoritet medan vi har framfört, tillsammans med något annat land, att det borde prövas som ett skatteärende och därmed få konsensus.

Nu på morgonen har vi fått information om att ett nytt kompromissförslag kommer att delas på transportrådets bord i slutet av nästa vecka. Vad det innehåller återstår att se. Det vet vi inte i dagsläget.

Anf.  115  BJÖRN HAMILTON (m):

Herr ordförande! Jag delar uppfattningen att det är bra att man i det här förslaget utvidgar antalet vägar där man så att säga kan få betalt för slitaget mot hur det var tidigare.

Däremot kan jag alltså inte riktigt dela regeringens uppfattning att pengarna på något sätt ska slängas ned i det svarta hålet. Jag tycker att om man tar betalt för en viss sak, vilket man gör här, man tar betalt för slitage på svenska vägar, bör de pengarna återföras till underhållet av svenska vägar. Det bör också på något sätt uttalas att det ska göras. Jag är emot att man bara tar in en massa skatt och sedan använder pengarna till någonting som vi inte riktigt vet vad det handlar om. Det här är en skatt som man tar in för ett speciellt ändamål, och då ska det också uttalas att det är på det sättet.

Anf.  116  KARIN THORBORG (v):

Jag undrar på vilket sätt den nya kompromissen ska påverka svensk transportpolitik jämfört med den tidigare kompromissen. Vad är det som blir skillnaden nu?

Sedan undrar jag om inte öronmärkningen strider mot regeringsformen. Det är bara en kunskapsfråga.

Anf.  117  BÖRJE VESTLUND (s):

Från Socialdemokraternas sida delar vi regeringens ståndpunkt.

Jag vill bara ställa en fråga. Resonemanget som man för om den svenska ståndpunkten när det gäller Öresundsbron kan jag inte hitta någonstans. På vilket sätt skulle den saken vara i fara, eller är den undanröjd i och med det kompromissförslag som finns? Vad har tankarna varit när det gäller att Öresundsbron inte varit i fara där?

Anf.  118  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tror att det är bra att man får den här typen av avgifter så att man kan avgiftsbelägga hela vägnätet. Det är viktigt för transportarbetet inte minst ur effektivitetssynpunkt. Vi ser hur landsvägstransporter ökar mer och mer, och det är inte något som gynnar miljön. Om man pratar om andra saker än själv vägslitaget är det också mycket runtomkring vägen som påverkas av att vi har alla dessa lastbilar som åker med gods kors och tvärs i vårt land.

Jag skulle bara vilja ställa en fråga om avgiftstaket, som man säger är tillräckligt högt för att tillåta att hela marginalkostnaden tas ut. Innebär det att man kan ta ut kostnader för att det blir fler partiklar och andra typer av slitage än själva vägslitaget, så att man kan åtgärda andra miljökostnader och kanske få mer trafik på järnväg i stället för på landsväg?

Anf.  119  BEATRICE ASK (m):

Jag har en fråga. Det står att EU ska inrätta en särskild myndighet för detta, men nu tycker man inte längre att man behöver nationella myndigheter. Hur tas de här pengarna in? Om man kör från Polen kör man genom tre länder? Är det då tre länder som skickar faktura till åkeriägaren, eller hur går det till?

Jag ser lite grann framför mig att om EU inrättar en myndighet finns det en risk att man bakvägen, på Europanivå, börjar ta in skatteintäkter, vilket vi i andra sammanhang brukar ha synpunkter på. Men jag kan ha läst eller förstått alldeles fel vad som är tanken.

Anf.  120  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag tycker, som också flera andra här har sagt, att det är angeläget att vi får till stånd en uppgörelse. Då dyker frågan upp om man i sak är öppen för att man ska få ta ut avgifter på samtliga vägar. Är det då öronmärkning av skatterna som kommer att vara knäckfrågan? Är Sverige i så fall berett att tänka sig någon form av kompromiss? Har det förslag som nu antyddes ha kommit på bordet helt nyligen något av den inriktningen? Hur ställer sig Sverige i så fall till det? Är man beredd att driva att skatterna inte under några omständigheter får öronmärkas?

Sedan tycker jag att man kan se på de här avgifterna som en avgift för tillgänglighet, att man får åka på de fina vägarna, men å andra sidan också som en avgift för att man sliter på vägarna. Man sliter ju väsentligt mer på små vägar i Sydsverige, och här delar jag Christina Axelssons uppfattning, när man undviker de stora, bra vägarna där slitaget är måttligt och kör totalt sönder vägarna i Sydsverige för att slippa de här avgifterna. Det är utomordentligt angeläget att göra något åt detta, och då får man kanske vara beredd att ge lite avkall på öronmärkningsprincipen.

Anf.  121  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag tror att Gunnar Eriksson från departementet och jag får hjälpas åt med att försöka svara på frågorna så gott det går.

Först bara några allmänna kommentarer kring öronmärkning eller inte och eventuella kompromisser.

Vi vet inte i dagsläget vad ett ordförandeskapsförslag och en ny kompromiss kommer att innehålla. Vi kommer inte att veta det förrän i slutet av nästa vecka när det delas på vårt bord. Därför är det svårt att veta exakt hur en uppgörelse skulle kunna se ut. Men jag tror, ungefär som Anders G Högmark var inne på, att frågan om öronmärkning är den knäckfråga som kommer att kvarstå. Då är vi förstås intresserade av att få era synpunkter på just frågan om öronmärkning kontra andra angelägna transportpolitiska ändamål som vi ser kan infrias genom att detta direktiv införlivas. Jag tror att det mycket handlar om hur vi i slutändan definierar själva öronmärkningen, hur stort örat blir så att säga.

Vi är tacksamma för de synpunkter vi har fått från nämnden.

Börje Vestlund tog upp den specifika frågan om Öresundsbrokonsortiets ekonomi. Vad vi kan se kommer den inte alls att påverkas av detta förslag. Man får fortsätta att ta ut självkostnaden beräknad på det sätt som man nu gör. Man kommer också att kunna fortsätta ge rabatter till de mer frekventa resenärerna.

Det var några frågor kring myndighetens uppgifter, möjligheten till påslag och miljöhänsyn på avgiften som jag ska be Gunnar Eriksson att hjälpa mig med att besvara.

Anf.  122  Kanslirådet GUNNAR ERIKSSON:

En fråga var också vad som är nytt jämfört med den förra kompromissen. Det är inga väsentliga förändringar förutom öronmärkningen.

Vad det då gäller frågan om avgiftstak och partiklar är själva logiken att vi har ett stort land med dyra vägar, och det gör att vi får ta ut hela kostnaden för vägnätet. Det gör att kostnader för partiklar och andra emissioner täcks in. Där är det inget problem.

Det är inte så att det ska bli någon särskild EU-myndighet som ska hantera det här, utan det här hanteras nationellt av de nationella myndigheterna. Eftersom det här är en skatt i Sverige blir det förmodligen skattemyndigheten som hanterar det. Det bestämmer ju riksdagen.

Hur pengarna tas in är också en nationell angelägenhet. Vi skulle kunna tänka oss, för att visualisera lite grann, att det kan fungera som en mobiltelefon, att man använder den på olika håll i Europa och får en räkning hem som bygger på ett europeiskt samarbete.

Jag vill förtydliga att det förslag som nu ligger om öronmärkning är väldigt urvattnat. Det består av två meningar. I den första meningen säger man att medlemsstaterna har suveränitet och hänvisar till subsidiaritetsprincipen. I nästa mening säger man: Men pengarna ska användas för att åstadkomma effektivitet i transportsystemet i sin helhet. Det är alltså en urvattnad formulering och ett stort öra, och det är ett resultat av de förhandlingar som har varit.

Anf.  123  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag har bara en snabb fråga. Det här gäller väl bara lastbilar? Det blir väl inte någon form av utvidgning till att gälla all vägtrafik?

Anf.  124  ANDERS G HÖGMARK (m):

Statssekreteraren sade att det troligtvis är just öronmärkningen som kommer att vara knäckfrågan. Om det som jag nu hörde uppläsas skulle vara ändamålet, är min spontana reaktion att vi bör se till att godkänna kompromissen för att få möjlighet att snabbt införa avgifter på vägar som i dag körs ned totalt och som man konsekvent undviker därför att de hittills är avgiftsfria.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Det finns ingen anledning att kommentera detta. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt såsom den har redovisats.

Samtidigt noterar jag att EU-nämnden är väldigt angelägen om att man kommer till politisk överenskommelse på det här området. Det finns också en tydlig signal om att regeringen ska vara beredd att kompromissa för att just nå denna politiska överenskommelse. Sedan skulle vi gärna vilja se kompromissen när ni får den. Det vore önskvärt om ni kunde sända över den till oss.

Anf.  126  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

På punkt 15 ber jag att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  128  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

På punkt 16 ber jag också att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  130  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Likaså ber jag på punkt 17 att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  131  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Som jag förstår det är en kvarstående fråga de stater som har vissa förbud på helger vad gäller tung trafik. Om jag läst direktivet och de kommentarer som vi fått från vårt kansli och Regeringskansliet rätt ser nu kompromissen ut som att de ska få behålla sina helgförbud, men vid nya ändringar av deras lagstiftning ska de anpassa sig efter de gemensamma regler som finns. Tolkar jag det rätt att detta på sikt, i takt med att det kommer att behövas andra lagar inom det här området, innebär att deras helgförbud om inte försvinner så åtminstone uppluckras kraftigt? Om jag tolkar det rätt vill jag markera att detta stöder vi inte.

Anf.  132  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Svaret är att det är innebörden i det kompromissförslag som nu ligger. I dagsläget vet vi dock inte om det kommer att gå igenom på rådet.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi kommit till punkt 18, Luftfart.

Anf.  134  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag skulle något vilja kommentera förordningsförslaget om flygsäkerhet, harmonisering av tekniska krav och det administrativa förfarandet inom luftfartsområdet. Detta ärende behandlades i Coreper så sent som i går. Det är fortfarande ett antal knäckfrågor som utestår. Men på en direkt fråga har två länder sagt att de fortfarande är emot en uppgörelse vid rådsmötet.

Från svensk sida har vi försökt få till stånd ett undantag som är geografiskt betingat och som gäller möjligheten att utsträcka flygarbetstid till mer än 13 timmar i enstaka fall. De nu gällande rutinerna för chartertrafiken till Kanarieöarna skulle annars behöva göras om, vilket inte bara leder till olägenheter för passagerarna utan också till betydligt ökade kostnader för flygbolagen.

Sverige har föreslagit att tiden ska få överskridas om detta inte sker vid mer än tre tillfällen under en vecka. Vi har fått ett aktivt stöd för detta från Finland, men från övriga medlemsstater och kommissionen har mottagandet varit svalt. Visserligen kan ett ärende av den här typen medges undantag genom ett kommittéförfarande, men vi får inte någon garanti för att det faktiskt kommer att godkännas.

När vi har tittat på säkerhetsfrågorna i vårt undantagsförslag har den svenska flygsäkerhetsmyndigheten, Luftfartsinspektionen, angivit att förslaget är balanserat och inte äventyrar flygsäkerheten. Vi menar att undantaget, som framför allt är betingat av vårt geografiska läge, borde skrivas in direkt i förordningen. Enligt de rapporter som vi har fått från Corepermötet i går visade kommissionen stor förståelse för vårt problem, men rådde oss bara att skriva till kommissionären i ärendet, vilket skulle kunna ge vårt undantag en hög prioritet i den kommitté som sedan ska granska undantag. Detta kommer vi naturligtvis att göra. Vi funderar också på ett särskilt uttalande i den här frågan om förslaget skulle antas.

Anf.  135  ANDERS G HÖGMARK (m):

Återigen är det en känslig fråga. Å ena sidan är det bra, men vi ser å andra sidan att det alltid driver upp kostnadsnivåerna, vilket bekräftades här nu, och försvårar för människor att över huvud taget klara att komma ut. På vilka grunder är de två länder som nu är rätt negativa till att gå med på detta tveksamma? Sverige skulle kunna ansluta sig till dessa länder och säga att om vi inte får detta undantag ansluter inte heller vi oss. Det är ju ingen säkerhet och garanti att man får igenom detta undantag även om man skriver ett brev till kommissionären.

Remissinstanserna skriver: Flygföretagens syn på förslaget i denna del är inte känd. Det är ganska rimligt att fråga vad de tycker om detta. Vad är problemet i dag? Flygs det i dag i Sverige på tider som gör att man åsidosätter flygsäkerheten? Om inte ska vi vara utomordentligt restriktiva med att ha direktiv när det gäller arbetstid. Vi ser vilka enorma merkostnader det generella arbetstidsdirektivet i EU leder till i både privat och offentlig verksamhet.

Mitt förslag är spontant att om vi nu inte kan få någon uppslutning kring detta kan vi ansluta oss till de två andra länderna som inte heller vill ha arbetstidsdirektivet.

Anf.  136  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Regeringens utgångspunkt är att det är bra med harmoniseringssträvanden på det här området och att fördelarna överväger nackdelarna i just det här fallet. Men det finns självklart nackdelar, det ska vi erkänna, och en sådan har vi pekat på.

Vad som är anledningen till att just de två länderna har motsatt sig detta är jag inte uppdaterad om, men Kersti Karlsson kan säkert svara på det.

Anf.  137  Ämnesrådet KERSTI KARLSSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

När det gäller kostnaderna för flygbolagen har vårt stora flygbolag förespråkat en harmonisering. Jag vet inte om det var otydligt i det material som ni har fått. Man anser att det är väldigt bra att få harmoniserade regler. Då vet man vad man har att hålla sig till, och det kommer att sänka kostnaderna. Det är i alla fall en uppfattning som jag fått direkt från det stora flygbolag som regeringen är delägare i.

Jag vet inte om alla frågor täcktes in.

Anf.  138  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det var intressant att få reda på detta. Uppenbarligen har också andra länder avlägsna destinationer som kan skapa problem. Då tycker jag att vi ska bygga konstruktiva allianser för att hitta en lösning på detta. Det är lätt att säga och man kan skratta åt att då får charterresenärerna lite merkostnader, för det är ju ytterst resenärerna som får betala. Det skulle röra sig om väsentliga belopp om man skulle behöva använda andra besättningar eller låta besättningar övernatta. Man kan tycka att det är en trivial sak för EU-nämnden, men i grunden handlar det om att se till att vi är medvetna om vilka kostnader och uppoffringar som drabbar olika nyttjare av det hela. Och, som sagt, om fransmännen kan argumentera ungefär på detta sätt, får vi väl sälla oss till dem och bygga någon kreativ allians.

Anf.  139  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag har ingen ytterligare kommentar annat än att det är lämpligt att bygga allianser på det sätt som Anders G Högmark föreslår.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Vi har att ta ställning till den ståndpunkt som har redovisats, och jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är 19, Yttre förbindelser på luftfartsområdet. Det gäller ett antal avtal. Punkt 19 a är väl en informationspunkt?

Anf.  141  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Ja, och jag ber att få hänvisa till materialet.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

På punkt 19 b har ståndpunkterna redovisats. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  143  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

När det gäller punkt 20 skulle jag, utöver att hänvisa till det knapphändiga materialet, vilja säga att punkt 20 f kommer att strykas, alltså det som handlar om sjöfartsavtalet med Indien. Den punkten stryks, utgår och ersätts av information från kommissionen angående Maritime Safety Forum.

Anf.  144  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag har bara en kommentar till det tredje järnvägspaketet. Det gäller att man nu är försiktig med kostnader, administration och regler när det gäller behörighetsbevisen för lokförare, så att inte de privata, mindre tågföretagen utesluts som ändå börjar komma på marknaden. SJ och de stora drakarna kan säkert klara det, men även mindre företag bör kunna inlemmas i ett system, och då får det inte vara för krångligt och kostsamt.

Anf.  145  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

I det här läget är detta bara en information om läget, men vi tar med oss synpunkten till rådsarbetet kring detta.

Anf.  146  BÖRJE VESTLUND (s):

Är inte just detta en sak som det är rimligt att hantera på gemenskapsnivå? Det bör finnas en gemensam utbildning för lokförare så att det inte finns olika typer av lokförarutbildningar, som det har funnits. Det har ibland kritiserats att man inte har haft den säkerhet som borde kunna krävas. Alla synpunkter ska naturligtvis tas med när man lägger fram ett sådant här paket.

Anf.  147  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har en fråga som gäller punkt 20 i, Passageraruppgifter. Det finns inte så mycket information i materialet. Därför skulle jag vilja be om lite mer information. Frågan har vållat en del oro tidigare. Nu står det att kommissionen har beslutat att de amerikanska åtagandena uppfyller en adekvat skyddsnivå och att man därför ska godkänna avtalet. Jag skulle vilja att statssekreteraren utvecklar detta. Vad är det som har hänt sedan denna oro vid marsmötet?

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Den frågan har varit uppe i EU-nämnden tidigare. Om det handlar om PNR vill jag säga att det har vi gett okej till.

Anf.  149  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag är inte säker på att det ens är en fråga som behandlas på Transportrådet, utan jag tror att den tas upp på RIF. Men det är möjligt att vi har någon ytterligare information som vi kan delge nämnden. I så fall delar vi förstås gärna med oss av informationen.

Anf.  150  Ämnesrådet LARS ÖSTERBERG:

Jag har inte särskilt mycket information. Det här är egentligen ingen transportfråga, utan den har hanterats av Justitie- och Utrikesdepartementen. Näringsdepartementet har bara delvis varit inne på de här frågorna. Jag ber att få hänvisa till andra departement vad gäller hanteringen av den här frågan. Men såvitt jag kan förstå har nu rådet godkänt ett avtal med USA om hur de här uppgifterna ska hanteras. Avtalet har också undertecknats och är i kraft.

Anf.  151  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har meddelat nämnden att Europaparlamentet har skickat avtalet till EG-domstolen därför att man ansåg att det inte fanns rättslig grund för detta, men rådet har gått vidare och slutit detta avtal. Det har tagits upp som en A-punkt inför GAERC-mötet. Just inför det sammanträdet uppmärksammades nämndens ledamöter på att den frågan var med.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Då är detta klarlagt. Vi kan då godkänna informationspunkterna.

Om det inte finns något övrigt att tillägga tackar vi statssekreteraren med medarbetare.

Anf.  153  CARL B HAMILTON (fp):

Min uppgift är att vara lite ordningsman här. Varför är inte departementet företrätt av statsrådet?

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Statsrådet kom hem från Angola i går och är ute i valrörelse. Det är den information som jag har fått.

Anf.  155  CARL B HAMILTON (fp):

Då vill jag säga att jag tycker inte att det ska finnas någon gräddfil för statsråd som arbetar i valrörelser. Vi ska ju alla ut i valrörelsen. Det ska inte ske någon särbehandling av statsråden. Jag tycker att de ska komma till EU-nämnden vare sig det är valrörelse eller inte om vi andra kommer hit vare sig det är valrörelse eller inte. Statssekreteraren får gärna framföra min viceordförandesynpunkt att det är en otillräcklig förklaring att man är ute i valrörelsen.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Jag vill å min sida säga att jag tycker att det är en viktig valrörelse, men jag ser gärna att statsrådet kommer till nämnden nästa gång.

Anf.  157  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är en utmärkt föredragning som statssekreteraren har gjort.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Det noteras. Tack så mycket.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration)

Statsrådet Barbro Holmberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 29 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 juni 2004

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Vi går då tillbaka till det ministerrådsmöte som vi behandlade tidigare, RIF. Vi hälsar Barbro Holmberg med medarbetare välkomna!

Vi gör som vanligt: Vi börjar med att rapportera från ett tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  160  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det viktigaste på förra mötet var att det nåddes en politisk överenskommelse om det så kallade asylprocedursdirektivet. Den nådde man då två dagar före den tidsfrist som fastställdes i Amsterdamfördraget, nämligen att man skulle ha uppnått det här den 1 maj. Det blev alltså några dagar tidigare.

Vi ligger kvar med en parlamentarisk reservation. De här förhandlingarna pågick hela tiden, ända in i det sista, så det var svårt att få grepp om hur det blev på slutet. Därför ligger det kvar en reservation.

Även om jag har gått igenom stora delar för nämnden tidigare går jag igenom de viktigaste delarna så att nämnden får en översikt på ett samlat sätt.

Med det här direktivet, ska jag också säga, har vi nu alla asyldirektiv i hamn. Det betyder att vi nu har gemensamma minimiregler, både om mottagande av asylsökande, om hur flyktingrätten ska tolkas, direktivet om hur asylprocedurerna ska se ut och också om hur vi gemensamt ska agera om det uppstår en massflyktssituation. Det är så att säga det asylpaket som har förhandlats fram.

Jag kan också säga, inledningsvis, att det har framförts kritik mot direktiven. Den kritiken har framför allt inriktat sig på att harmoniseringen inte har varit tillräckligt långtgående, vilket ju också stämmer, enligt min mening. På flera punkter, som nämnden säkert kommer ihåg, har vi från svensk sida velat gå längre och ha en mer långtgående harmonisering. Samtidigt ska man komma ihåg att det här är första steget mot en harmonisering. Det här betyder att vi har en ganska stabil gemensam minimigrund som vi kan stå på. Det kommer också att inkludera de nya medlemsstaterna.

Vad de här asyldirektiven också betyder är att det blir gemenskapsrätt. Det betyder att kommissionen kommer att få i uppgift att se till att reglerna följs. I förlängningen gäller det också EG-domstolen, som kommer att tolka reglerna och övervaka att medlemsstaterna följer reglerna.

Om man då tittar på själva innehållet i direktivet kan man säga att ett antal viktiga framsteg har gjorts när det gäller de grundläggande rättigheterna för själva prövningen hos asylmyndigheten. Kapitel 2 i direktivet innehåller en hel katalog över vad handläggning och beslut i ett asylärende ska innehålla. Till exempel slås fast att varje person har rätt att lämna in en individuell ansökan. Det här är alltså något som inte har varit självklart i alla medlemsstater. Det ställs också krav på myndigheternas handläggning: Det ska råda objektivitet och saklighet, man ska översätta handlingar, personal ska utbildas och så vidare. Det ställs krav på hur besluten ska vara utformade. De ska vara skriftliga, det ska vara motiverade beslut och det ska finnas information om hur man kan överklaga. Rätt till personlig intervju, vilket också låter självklart för oss men som alltså inte är självklart i alla EU-länder, slås också fast. Likaså rätt till juridiskt ombud och rättshjälp. Sedan finns det också särskilda regler för handläggning av ensamkommande barn, och det handlar om att det ska vara en väldigt snabb handläggning, det ska vara särskilt utbildad personal, och ensamkommande barn ska också ha rätt till god man.

Det finns också andra viktiga områden, till exempel regler om förstaasyllandsprincipen och rätten till överklagande. När det gäller förstaasyllandsprincipen reglerar direktivet vilka krav man ska ställa på ett första säkert asylland. De kraven är väldigt långtgående. Det ska finnas en anknytning till tredjelandet. Ett säkert tredjeland måste respektera mänskliga rättigheter och måste också ha en fungerande asylprocess som kan leda till flyktingklassning. Landet måste respektera den så kallade non-refoulement-principen, det vill säga att man inte får sända tillbaka personer vidare till länder där de riskerar förföljelse. Slutligen, vilket är väldigt viktigt, garanterar direktivet att medlemsstaterna måste ta hänsyn till de individuella skäl som den asylsökande kan tänkas åberopa mot tredjelandet i det enskilda fallet. Man måste alltså också se till det enskilda fallet.

När det gäller rätten att överklaga slås fast att den asylsökande alltid har rätt att överklaga, eller som det kallas att man har rätt till ett effektivt rättsmedel. Den rätten gäller utan undantag, och den gäller för alla typer av beslut. Som sagt: Rätten att överklaga slås fast, men däremot kunde länderna inte hitta gemensamma regler om rätten att stanna kvar i landet under överklagandetiden eller rätten att begära inhibition. Nämnden kommer kanske ihåg att jag beskrev det förra gången. Det var så olika uppfattningar. Vad man i stället gjorde var att man lyfte ut den delen av direktivet. Nu innehåller direktivet bara att staterna ska ha bestämmelser om detta, men alltså inte exakt vilka bestämmelser, utan det lämnas till staterna själva. Här ska man också komma ihåg att alla medlemsstater är bundna till Genèvekonventionen, Europakonventionen och andra internationella förpliktelser, som ändå ligger som en grund för detta.

Avslutningsvis ska jag säga att UNHCR har deltagit i arbetet med det här direktivet men också andra direktiv på så sätt att kommissionen har haft en löpande dialog med UNHCR. Bland annat genom dessa dialoger har UNHCR fått in till exempel det här med rätten till personlig intervju, men också bestämmelsen om säkert ursprungsland har lyfts in på förslag av UNHCR. UNHCR har också framfört kritik under arbetets gång. Jag träffade flyktingkommissarien för några veckor sedan i Genève, och då diskuterade vi det här direktivet. Då hade den politiska överenskommelsen nåtts. Vad UNHCR nu säger är att man anser att det här direktivet har ett mervärde. Den viktiga frågan nu för UNHCR är ju att medlemsstaterna implementerar direktiven i sin lagstiftning och att man också tillämpar de här bestämmelserna. Genom att det här nu har blivit gemenskapsrätt är det ju fler aktörer som kommer att övervaka att direktiven tolkas och får ett innehåll.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och konstaterar samtidigt att den parlamentariska reservationen inte behöver effektueras.

Då går vi vidare på dagordningen inför nästa råd. Det är nr 6, eller hur?

Anf.  162  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är också nr 4, ett meddelande om genomförandet av Tammerforsprogrammet.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Det behandlade vi med Thomas Bodström. Det fanns delar i det, men det har vi godkänt.

Anf.  164  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Då sade han förmodligen samma sak som jag tänker säga: Det har precis kommit, och vi har inte hunnit gå igenom det ordentligt, men det kommer att presenteras på mötet. Det kommer inte att avgöras någonting, så att säga. Vi får återkomma till det.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare med nr 6.

Anf.  166  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nr 6 är ett förslag till rekommendation om att underlätta tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte.

Här är det så att kommissionen har presenterat ett forskningspaket, kan man säga, som delvis består av den här reservationen, som vi ska ta ställning till vid det här mötet, men det finns också ytterligare en rekommendation som rör viseringslättnader för forskare. Den rekommendationen håller på att processas i viseringsgruppen. Sedan finns det också ett förslag till direktiv om forskare, och det ligger hos Europaparlamentet och kommer att förhandlas under hösten. Men man ska nog se det här som ett paket som handlar om att helt enkelt göra det lättare för forskare att komma.

Syftet med de här förslagen är att göra Europa mer konkurrenskraftigt. För att göra det behövs ungefär 700 000 nya forskare till EU-länderna enligt kommissionen, och det är därför vi ska göra det lättare för forskare att komma till EU-länderna.

Enligt förslaget till rekommendation ska medlemsstaterna underlätta inresa och vistelse genom att antingen undanta forskare från krav på arbetstillstånd eller också utfärda arbetstillstånd mycket snabbt. Den rekommendation som vi ska ta ställning till vid det här mötet är alltså inte rättsligt bindande utan kan mera ses som en politisk viljeyttring.

Anf.  167  CARL B HAMILTON (fp):

Definieras forskarstuderande som forskare i det här fallet? Jag tänker då på studenter som till exempel doktorerar.

Anf.  168  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag tror det. Det finns ju ett direktiv också för studenter, som vi tog vid förra rådsmötet, som handlar om att göra det lättare för studenter och ha gemensamma regler för studenter, men det här skulle gälla forskare. Huruvida det gäller till exempel doktorander är jag inte riktigt säker på. Jag överlämnar ordet till Ola Henrikson.

Anf.  169  Utrikesrådet OLA HENRIKSON:

Den här rekommendationen är väldigt kortfattad. Den talar bara om forskare. Jag har bara den engelska versionen här. Den talar om att encourage the admission of researchers into the community by providing them more favourable conditions. Det står ingenting om forskarstudenter. Det är väl i och för sig ingenting som utesluter att man kan tillämpa det här på forskarstudenter, men just här tar man sikte på forskare.

Anf.  170  CARL B HAMILTON (fp):

Då är min följdfråga hur statsrådet ställer sig till att driva ståndpunkten att även inkludera forskarstuderande.

Anf.  171  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här har inte varit uppe tidigare, men spontant tycker jag att det verkar bra. Risken är annars att de kanske faller mellan stolarna här – det är kanske så Carl B Hamilton tänker – mellan forskardirektivet och studentdirektivet. Jag kan helt klart ta upp det på nästa möte.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 7.

Anf.  173  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Punkt 7 gäller rådets slutsatser om vissa förberedande insatser för ett finansiellt instrument för hanteringen av återvändande på migrationsområdet. Det här handlar om att man ska omfördela medel. Det är 30 miljoner euro som ska användas till gemensamma åtgärder när det gäller återvändande. Tanken är att pengarna ska anslås på två år på försök fram till nästa finansiella perspektiv, och sedan ska man utvärdera det här.

De rådsslutsatser som vi ska ta ställning till nu anger riktlinjerna för vad som ska ligga till grund för beslut om projekt som handlar om återvändande. Det man ska prioritera är framför allt dels gemensamma projekt, det vill säga att man jobbar tillsammans med andra länder, dels projekt som inbegriper någon form av integrationsåtgärder eller integrationsaspekter.

Från svensk sida har vi ju inte något organiserat samarbete med andra EU-länder när det gäller återvändande, men vi har heller inte motsatt oss att andra länder samarbetar. Det är många länder som finner det väldigt viktigt att man har ett samarbete kring återvändandet. Det här är inga nya pengar, utan det är en omfördelning av resurser, och därför har vi stött de här slutsatserna.

Anf.  174  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Som jag förstår det övergripande målet med dessa rådsslutsatser och också en del andra slutsatser och direktiv vi tidigare diskuterat är det att i en framtid få EU att sköta återvändandet mer eller mindre helt gemensamt. Det har varit diskussionen om gemensamma flygningar och så som vi har haft tidigare i nämnden.

Hittills har ju, som statsrådet också redovisat, Sverige sagt att man inte avser att delta i den formen av samordning vad gäller flygningar, och det återupprepas vad gäller de här rådsslutsatserna. Jag vill dels klargöra att det är något som ligger fast inom en överskådlig framtid att Sverige inte deltar i det här. Jag skulle vilja ha det klargjort för nämnden.

Sedan understryker jag gärna att vi har kritik mot det sätt på vilket Sverige sköter sitt återvändande i dag helt nationellt. Denna kritik har vi haft i andra sammanhang, men vi tror att det finns en risk för att återvändandet sker med ännu mindre humanitet ifall det samordnas och ska göras tillsammans med andra länder. Det är därför vi ser vissa faror med de här punkterna i de målsättningar som EU tenderar att ha.

Anf.  175  BEATRICE ASK (m):

Jag har en liknande synpunkt. Det var ju så att statsrådet också knöt ihop det med det samarbete man ska ha när det gäller att återföra folk. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man följer vad som händer i detta. Det finns väl ingenting förgripligt så att säga i det vi kan se i ärendet i dag, men det kan ju ta konstiga vändningar. Det här var ju då, om jag förstod det rätt, mer eller mindre ett försök eller en början på någonting, och då får man se lite till vad det är. Jag skulle vilja vädja till departementet att verkligen följa hur man arbetar med detta och vad det ger. Det kan leda helt fel också. För länder som kanske inte har några större insatser kan ju ett samarbete också vara bra, men jag är lite bekymrad över det.

Anf.  176  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag kanske kan svara på båda inläggen tillsammans här. Det här handlar alltså om ett samarbete när det gäller återvändande, och det rör människor som har sökt asyl och fått sin sak prövad och som ska återvända till sina hemländer. Många länder, dels länder som ligger nära varandra i Mellaneuropa, dels de nya medlemsstaterna, har ett väldigt stort intresse av att kunna samarbeta med andra länder kring återvändandet, bland annat av ekonomiska skäl. Man får helt enkelt en del vinster genom att genomföra till exempel den här typen av flygningar tillsammans.

Syftet är inte, Gustav Fridolin, att man ska få något stort gemensamt återvändande. Man ska helt enkelt bara effektivisera återvändandet. Det är viktigt att man verkställer fattade beslut. För att man ska upprätthålla respekten för politiken måste beslut verkställas. Det är många länder som har väldigt stora svårigheter med att verkställa de beslut som är fattade.

Det är, som sagt, en försöksperiod. Det kommer att pågå under två år och följas väldigt noga. Vi kommer att kunna se vad det här kommer att få för resultat.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då tar vi punkt 8.

Anf.  178  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Punkt 8 är flyktingfonden. Flyktingfonden inrättades i september 2000. Den upphör den 1 januari 2005. Det är en fond som är ett instrument för att utveckla asylmottagandet, asylprövningen och integrationsinsatser. Nu föreslås en ny fond som kommer att löpa på sex år, 2005–2010. Anslagen de två första åren, 2005 och 2006, är 114 miljoner euro. För tiden därefter är det inga belopp fastställda eftersom man inte vill föregå förhandlingarna om det nya finansiella perspektivet som vi just har startat. Det har också varit en svensk linje att man inte ska lägga fast några belopp efter 2007 utan att man börjar med de två första åren när det gäller pengarna.

Det föreslås att fondens målgrupp ska vara densamma som i den första flyktingfonden, det vill säga flyktingar, andra skyddsbehövande och asylsökande. Vi driver att också kvotflyktingar uttryckligen ska ingå i målgruppen. Tyvärr motsätter sig en majoritet av medlemsstaterna detta. Men vi kommer under nästa ministerrådsmöte att driva att få in kvotflyktingar i flyktingfonden. I övrigt är vi positiva till förslaget att inrätta en ny flyktingfond för perioden 2005–2010.

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp):

Statsrådet talade om syftet med fonden. Nu har den ju fungerat under två år, eller mer förresten. Finns det någon utvärdering? Tycker ni att den fungerar effektivt och bra? Är det valuta för pengarna? Har den haft den kreativa roll som beskrevs här såsom varande syftet?

Anf.  180  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

När det gäller våra erfarenheter av fonden är vi väldigt positiva. Det är väldigt många och bra projekt som har utvecklat, tycker jag, både mottagandet, prövningen och integrationsinsatser. För vår del har fonden haft väldigt stor betydelse.

När det gäller utvärdering tror jag inte – jag måste kolla med dem som har mer koll på det – att man är färdig med någon utvärdering. Men det kommer att göras en utvärdering av den tid som har varit.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går till punkt 9. Är den kvar? Finns det något material?

Anf.  182  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är ett meddelande som kommer att presenteras av kommissionen. Det har ännu inte kommit. Antingen kommer den punkten att utgå eller så kommer det att vara en informationspunkt. Jag kan inte redogöra för innehållet i den punkten.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen om denna informationspunkt. Gäller samma för nästa?

Anf.  184  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, det är precis samma där. Det har inte heller kommit.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Vi har en punkt kvar under Gemensamma kommittén, nr 1.

Anf.  186  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det handlar om en gemensam viseringsdatabas. Sverige har redan tidigare ställt sig positivt till att inrätta en gemensam viseringsdatabas, VIS. Det handlar om att få en gemensam databas för viseringar. Det finns väldigt många fördelar med att få det. Dels får man en väldigt snabb och bra information mellan länderna om viseringar så att man kan samordna tillämpningen av viseringarna, dels blir det också ett instrument som gör det möjligt att bättre och mer effektivt tillämpa Dublinkonventionen. Det kommer också att vara ett instrument för att förhindra olaglig invandring till EU-länder, och, som man ser det, nödvändigt i kampen mot terrorismen så att man vet vilka människor som faktiskt finns på territoriet.

Det handlar nu om att ge kommissionen mandat att ur gemenskapsbudgeten finansiera kostnader under innevarande år för den tekniska utvecklingen av VIS. Det gör det möjligt för kommissionen att förbereda den tekniska utvecklingen. I höst kommer vi att förhandla fram en rättsakt för hela VIS. Det här beslutet innebär att man bryter ut finansieringsdelen från den kommande rättsakten eftersom man redan nu har kostnader för att utveckla systemet.

Sverige stöder kommissionens förslag. Det är angeläget att kommissionen kan fortsätta sitt arbete med den tekniska utvecklingen av systemet.

Anf.  187  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Kommissionens förslag och den föreslagna svenska positionen är att det här ska göras nu eftersom man, vad jag förstår, hoppas på synergieffekter i upphandlingsförfarandet mellan det här och SIS II. Det är två saker som man möjligen skulle vilja koppla ihop i så fall. Det är innehållet och kostnaderna för VIS. EU-parlamentet har i sitt uttalande sagt att man inte instämmer med kommissionen, att man hellre ser att kostnaderna följer varandra, att det blir enklare att ha en politisk överblick om så är fallet. Man har också en del andra argument för det. Eftersom jag förutsätter att regeringen också lyssnat på EU-parlamentet skulle jag vilja ha några argument för att man inte vill följa den positionen.

Anf.  188  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag har förståelse för den ståndpunkten från EU-parlamentet, att man lyfter ut finansieringsdelen och sedan diskuterar innehållet i höst. Samtidigt ska vi komma ihåg att för att de nya medlemsstaterna ska komma med i Schengen måste man uppgradera SIS till SIS II. Där kan man få synergieffekterna mellan VIS och SIS II. Det här är väldigt tekniskt. Det handlar om att göra någon sorts gemensam dataplattform som gör det möjligt att rent tekniskt utveckla detta. Om man skulle vänta med det ett halvår skulle det få konsekvenser för de nya medlemsstaternas inträde i Schengen. Därför, menar jag, att det är viktigt att vi tar det här beslutet nu.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Har vi några A-punkter?

Anf.  190  Departementssekreterare SOPHIE DERNELID:

Det finns en A-punkt, EU-enhetligt resedokument, EU travel document. Det är en slutsats som säger att medlemsstaterna är ense om att kommissionen kan se över EU travel document, den rättsliga grunden, och se om den kan stärkas något mot bakgrund av de nya medlemsstaternas inträde.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den A-punkten och tackar statsrådet med medarbetare.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 2

Anf.  7  BEATRICE ASK (m) 2

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 2

Anf.  11  BEATRICE ASK (m) 3

Anf.  12  KARIN THORBORG (v) 3

Anf.  13  ANDERS G HÖGMARK (m) 3

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  16  BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  20  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  26  BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  27  KARIN THORBORG (v) 6

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  29  BÖRJE VESTLUND (s) 7

Anf.  30  BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  32  BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  35  ANDERS G HÖGMARK (m) 8

Anf.  36  LEIF BJÖRNLOD (mp) 8

Anf.  37  KARIN THORBORG (v) 9

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  39  LEIF BJÖRNLOD (mp) 9

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  46  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  51  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  52  BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  53  LENNART HEDQUIST (m) 12

Anf.  54  LEIF BJÖRNLOD (mp) 12

Anf.  55  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 13

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp) 13

Anf.  57  INGVAR SVENSSON (kd) 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  61  BEATRICE ASK (m) 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 15

Anf.  64  LENNART HEDQUIST (m) 15

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  66  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 16

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  68  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 16

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  70  BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 17

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 18

2 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation) 19

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 19

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  76  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 19

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 20

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  80  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 20

Anf.  81  BÖRJE VESTLUND (s) 21

Anf.  82  BJÖRN HAMILTON (m) 21

Anf.  83  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 21

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  85  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 22

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  87  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 22

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  89  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 22

Anf.  90  KARIN THORBORG (v) 23

Anf.  91  BJÖRN HAMILTON (m) 23

Anf.  92  BÖRJE VESTLUND (s) 23

Anf.  93  AGNE HANSSON (c) 24

Anf.  94  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  95  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 25

Anf.  96  BJÖRN HAMILTON (m) 25

Anf.  97  ANDERS G HÖGMARK (m) 25

Anf.  98  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 26

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 26

Anf.  101  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 27

Anf.  102  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 27

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  104  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 27

Anf.  105  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 27

Anf.  106  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 27

Anf.  107  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 27

Anf.  108  BJÖRN HAMILTON (m) 27

Anf.  109  KARIN THORBORG (v) 28

Anf.  110  BÖRJE VESTLUND (s) 28

Anf.  111  BJÖRN HAMILTON (m) 28

Anf.  112  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 28

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  114  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 28

Anf.  115  BJÖRN HAMILTON (m) 29

Anf.  116  KARIN THORBORG (v) 29

Anf.  117  BÖRJE VESTLUND (s) 29

Anf.  118  CHRISTINA AXELSSON (s) 29

Anf.  119  BEATRICE ASK (m) 30

Anf.  120  ANDERS G HÖGMARK (m) 30

Anf.  121  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 30

Anf.  122  Kanslirådet GUNNAR ERIKSSON 31

Anf.  123  BJÖRN HAMILTON (m) 31

Anf.  124  ANDERS G HÖGMARK (m) 31

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  126  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 32

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  128  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 32

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  130  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 32

Anf.  131  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 32

Anf.  132  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 32

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  134  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 32

Anf.  135  ANDERS G HÖGMARK (m) 33

Anf.  136  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 33

Anf.  137  Ämnesrådet KERSTI KARLSSON 34

Anf.  138  ANDERS G HÖGMARK (m) 34

Anf.  139  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 34

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  141  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 34

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  143  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 35

Anf.  144  BJÖRN HAMILTON (m) 35

Anf.  145  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 35

Anf.  146  BÖRJE VESTLUND (s) 35

Anf.  147  KARIN GRANBOM (fp) 35

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  149  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 35

Anf.  150  Ämnesrådet LARS ÖSTERBERG 35

Anf.  151  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 36

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  153  CARL B HAMILTON (fp) 36

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  155  CARL B HAMILTON (fp) 36

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  157  HILLEVI LARSSON (s) 36

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 36

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration) 37

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  160  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 37

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  162  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 39

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  164  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 39

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  166  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 39

Anf.  167  CARL B HAMILTON (fp) 39

Anf.  168  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 40

Anf.  169  Utrikesrådet OLA HENRIKSON 40

Anf.  170  CARL B HAMILTON (fp) 40

Anf.  171  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 40

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  173  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 40

Anf.  174  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 41

Anf.  175  BEATRICE ASK (m) 41

Anf.  176  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 41

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  178  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  180  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  182  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  184  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  185  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  186  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  187  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 43

Anf.  188  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  190  Departementssekreterare SOPHIE DERNELID 44

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 44