Fredagen den 4 april 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:21

1 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 april 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag vill berätta att vi har en ny medarbetare på kansliet som heter Annika Öhlin.

Vi går in på dagordningen och hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Vi ska få en rapport från det senaste ministerrådsmötet, och det blir även information och samråd.

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har en rapport från jordbruksrådet den 18 mars. En av punkterna var diskussion om halvtidsöversynen och marknadsordningarna för mjölk, ris och spannmål och förändringarna i LBU-förordningen. Man kan säga att det var kända positioner som upprepades.

Exempelvis när det gäller mjölk finns det i nuläget varken en majoritet för att förlänga kvotsystemet till 2015 eller för att sänka priserna på det sätt som kommissionen föreslår. Det finns inte heller någon majoritet för att sänka priserna på ris eller spannmål. Men man är dock överens om att man behöver en reform av marknadsordningen för ris.

När det gäller LBU-förordningen välkomnade många medlemsländer en ökad flexibilitet när det gäller medfinansieringsnivåerna. Tongångarna kring stöd för att möta nya krav var inte fullt lika positiva kan man säga.

En majoritet av medlemsländerna välkomnade kommissionens flexibilitet för att senarelägga införandet av systemet med jordbruksrådgivning.

Det var några av punkterna som vi gick igenom vid förra mötet i EU-nämnden.

Sedan fick vi en rapport från kommissionären Fischler om det aktuella läget i WTO-förhandlingarna. Här fanns det en kritik från EU:s sida mot att WTO:s första förslag inte var balanserat och att det kvarstod en hel del obalanser. Fischler menade att det var mindre sannolikt att WTO-medlemmarna skulle komma att enas redan i mars. Det har vi också fått bekräftat.

Punkten om konkursdrabbade producentkooperativ i Italien utgick och behandlades alltså inte.

Rådet kunde fatta beslut om ordförandeskapets kompromiss om en utfasning av bekämpningsmedlet aldicarb fram till år 2007 med en begränsad användning för vissa medlemsländer på specificerade grödor som fanns angivna i beslutet.

Detta var ett beslut som Sverige inte kunde stå bakom. Sverige, Tyskland och Luxemburg röstade emot och Österrike lade ned sin röst när det gäller detta bekämpningsmedel.

Vi fick en sedvanlig redogörelse för BSE-läget och behandlade också ett förslag om att förlänga de nuvarande tillfälliga BSE-åtgärderna med två år. Det här hänger ihop med att klassificeringen av medlemsländerna ännu inte är klar. Därför kan man inte permanenta dessa regler. Det var därför man behövde ta detta beslut om en tillfällig förlängning.

Under övriga frågor kom frågan om kommissionens försenade förslag när det gäller återhämtningsplan för torsk upp. Fischler utlovade att han inom kort skulle presentera ett förslag som då omedelbart skulle överlämnas till parlamentet som hade att uttala sig i denna fråga.

Nederländerna redogjorde under övriga frågor för de åtgärder som man hade vidtagit med anledning av utbrottet av den ytterst smittsamma sjukdomen aviär influensa hos fjäderfä. Här handlar det alltså om kraftfulla åtgärder för avlivning, inrättande av skyddszoner och restriktioner för förflyttningar. Det är mycket hög dödlighet hos fjäderfä på grund av denna sjukdom.

Portugal redogjorde för fynd som man hade gjort av den förbjuda substansen som tillhör nitrofuraner. Det är en antibiotikaliknande substans som finns i fjäderfäkött. Detta är allvarligt eftersom det är cancerogent. Här hade man vidtagit åtgärder i Portugal och lämnat ärendet till åtal. Här uppmanade kommissionen medlemsländerna att intensifiera kontrollen och inkludera tester i sina kontrollprogram när det gäller denna substans.

Avslutningsvis fick vi en redogörelse från Frankrike om det förslag som den franske presidenten hade aktualiserat om att liberalisera handeln med jordbruksprodukter med Afrika.

Det var en kort sammanfattning av vad som hände på rådet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till dagordningen. Vi börjar med punkt 3, som är en lägesrapport.

Anf.  4  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport om den officiella kontrollen när det gäller livsmedel. Det är del tre i hygienpaketet, Hygien III. Här är syftet att förenkla lagstiftningen och att få fram relativt detaljerade regler om hur den offentliga kontrollen ska genomföras och moderniseras. Tanken är att den ska bli mer riskbaserad. Den ska vara en parallell och ett komplement till producenternas egenkontroll. Det här är ett förslag som lämnades i juli 2002 av kommissionen. Sedan har det beretts i olika rådsarbetsgrupper både under danskt och grekiskt ordförandeskap. Nu får vi en lägesrapport.

Detta är något som Sverige välkomnar. Vi tycker att detta är förändringar i rätt riktning. Vi tycker också att det är värdefullt att man nu lägger tyngd vid djurhållning, djurskydd och en helhetssyn på livsmedelskedjan.

Man kan notera här att man kan känna en tveksamhet om grekerna kommer att nå sitt mål att få en politisk överenskommelse under sitt ordförandeskap. Men detta är en fråga som vi kommer att återkomma till i EU-nämnden.

Anf.  5  LENNART FREMLING (fp):

I samband med sådana kontrollfrågor är det väldigt viktigt att man har öppenhet. Jag tror därför att det vore bra om vi från svensk sida markerade detta genom att se till att det i texterna tas in någon mening om att de beslut som fattas utan dröjsmål ska offentliggöras. Vi tycker att det är viktigt. Och för att det ska fungera bra tror jag att det måste vara en öppenhet och att den öppenheten ska komma genast i samband med beslut.

Anf.  6  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en fråga som det finns stora möjligheter att ta upp i de diskussioner som nu ligger framför oss. Jag tycker att det är ett rimligt påpekande och någonting som vi givetvis ska ta med oss.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då skickar vi med det.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om bekämpning av mul- och klövsjuka.

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är också en lägesrapport. Här handlar det om att utifrån de erfarenheter som vi har fått inom unionen både förbättra och modernisera regelverket. Här finns linjen att vi i första hand ska använda oss av avlivning och destruktion. Men här finns också ett förslag om nödvaccinering. Det är någonting som vi från svensk sida kan acceptera. Men vi håller fast vid att det ska finnas ett förbud mot förebyggande vaccinering.

Det som nu lyfts fram i detta dokument är att få acceptans från tredjeländer när det gäller förslaget om att regionalisera tillsynen och den nya linjen att också få använda nödvaccinering. När det gäller regionalisering har man Newcastlesituationen i USA, som för inte så länge sedan var uppe i EU-nämnden, som ett exempel på vad man kan behöva göra.

Sedan finns det också en diskussion om hur man ska se på ersättning för förluster när man behöver vidta åtgärder på grund av mul- och klövsjuka. I dag får uppfödare ersättning av EU med 60 % av djurs värde om de tvingas avliva djuret. Om man har vaccinerat djuret och därigenom får värdeförluster är frågan hur man då ska se på ersättningen.

Från svensk sida tycker vi inte att denna ersättningsfråga ska tas upp i detta sammanhang utan att den ska beredas separat i veterinärfonden. Vi vill alltså föra den frågan åt sidan. Vi tycker att detta är fel sammanhang.

Anf.  9  LENNART FREMLING (fp):

I förslaget till svensk ståndpunkt står det att Sverige anser att stamping out – där så är möjligt – är en bekämpningsmetod som i första hand ska förordas.

Jag undrar vad man tänker sig när man säger att det är möjligt? Är det då man har en kontrollerbar epidemi, eller i vilket sammanhang är det möjligt att använda det?

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är tydligen så att i vissa lägen kan denna nödvaccinering ge tillräckliga effekter. Jag vet inte om Christer Wretborn har något att tillägga i den delen.

Anf.  11  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Exemplet är den förra krisen som vi hade. Holländarna gjorde en nödvaccinering som en ring runt den gård som hade fått mul- och klövsjuka för att förhindra spridningen, och sedan ”stampade man ut” de djur som var nödvaccinerade. Det är ett exempel på hur man kan agera i denna fråga och använda nödvaccinering.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner denna lägesrapport och går vidare till området fiske och punkt 5 om gemenskapens handlingsplan för att minska mängden fisk som kastas över bord.

Anf.  13  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en fråga som behandlades i Coreper i går och blir en A-punkt. Detta handlar om att kommissionen lägger fram förslag om en preciserad tidsperiod då man ska utarbeta förslag för att ytterligare stärka och förbättra de tekniska åtgärderna. Det handlar om selektiviteten, att man ska slänga mindre överbord. Det handlar också om ett pilotprojekt i fråga om bifångstkvoter. Där har Sverige varit initiativtagare. Men det kommer alltså upp som en A-punkt.

Anf.  14  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag från svensk sida. Det är nämligen en hel del fisk som i dag fångas och som sedan kastas överbord och alltså inte tas iland. Det sker med en stor del av fångsten. Men ambitionen måste ju vara att minimera dessa bifångster. Det tror jag att man gör genom att använda selektiva redskap och alltså utöka denna selektivitet.

Jag undrar om ministern kan precisera tidpunkten lite mer om ni vet vad kommissionen kommer att föreslå? Det är mycket angeläget att man ska minimera bifångsterna. Det är en stor del som kastas överbord.

Anf.  15  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är alldeles uppenbart att detta är en viktig fråga, och jag delar tidigare talares uppfattning om att det också är angeläget att minimera dessa fångster.

Finns det någon uppfattning om tidsplaner och vad som är möjligt? En sak är vad som är tekniskt möjligt. Sedan är frågan hur det omsätts i praktiken eftersom det ändå kanske är nyckeln i det hela. Det skulle vara intressant att få någon form av prognos. När kan vi se ett ändrat beteende som faktiskt sätter sina spår i bestånden?

Anf.  16  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi konfererar lite här. Det är tydligen så att man måste gå tillbaka till en aktionsplan som lades fast tidigare i höstas. Där finns vissa ramar. Men de är tydligen inte särskilt väl preciserade. Vi förmår därför inte att här och nu ange någon exakt tidpunkt. Det finns en otydlighet här.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

När vi får rapporten om hur diskussionerna går kanske det blir ett klargörande efteråt av detta.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen, som handlar om förvaltningen av fiskeansträngningen.

Anf.  18  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 6 utgår.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 7 om förbättring av vetenskapliga och tekniska råd för gemenskapens fiskeriförvaltning.

Anf.  20  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är alltså en presentationspunkt, och vi har ännu inte fått meddelandet. Detta meddelande är alltså inte officiellt. Men det handlar alltså om en förbättring av det vetenskapliga och tekniska underlaget för de fiskeripolitiska besluten. Detta är någonting som vi välkomnar. Just denna vetenskapliga och tekniska rådgivningen har en väldigt viktig roll för att vi också ska få fram en ansvarsfull förvaltning. Här handlar det om att förstärka ICES rent administrativt. Det handlar inte om de vetenskapliga delarna, utan här handlar det om den administrativa ordningen.

Från svensk sida tycker vi att det är en fördel att kunna förstärka ICES. Vi tycker inte att man ska bygga upp en parallell ny europeisk forskningsorganisation. Därför tycker vi att detta är en bra diskussion.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast i december.

Anf.  22  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Som ministern säger är det viktigt att rådgivningen förstärks i ICES regi. Det hoppas jag gäller även övrig rådgivning och inte bara administration eftersom det behövs. Det är också viktigt att ICES är en oberoende instans.

När jag läser förslaget till svensk ståndpunkt står det att ett medlemskap för gemenskapen i ICES med automatik skulle medföra ett sådant gemensamt agerande.

Jag har en fråga om detta. Om EU vill ha ett medlemskap i ICES kommer det då att begränsa Sveriges möjlighet att agera? Alltså: Blir det en samlad röst i EU, eller kommer Sverige att ha kvar sitt medlemskap och kunna agera utifrån svenska ståndpunkter? Jag tycker att det är väldigt viktigt så att vi kan göra vår röst hörd i ICES.

Anf.  23  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är alltid bra när man fattar beslut på bra underlag. Därför finns det alla skäl att förstärka kompetensen och kunskapen på området. Därför är detta en bra ståndpunkt.

Däremot kan man vara lite misstänksam mot att påstådd frånvaro av fakta lätt blir en förevändning för att man ska vänta med ett antal beslut som det faktiskt finns underlag för att fatta.

Det är en styrka att vi förstärker kompetensen. Men på något sätt märker man ibland att man påstår att det inte finns underlag för ett antal beslut som vi också har drivit här. Det tycker jag att man kan varna för.

Anf.  24  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi instämmer också i att detta är en viktig fråga för att vi ska kunna öka kompetensen när det gäller fiskefrågorna. Vi instämmer därför från vår sida i den svenska ståndpunkten.

Anf.  25  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är fortfarande en fråga som är ganska ny på dagordningen, och vi har inte allt material framme. Men från svensk sida tycker vi att det är väldigt viktigt att vi betonar forskarnas oberoende, den vetenskapliga rådgivningen. Vi behöver den. Tanken med det grepp som vi nu ska ta är att vi ska kunna undvika att vissa medlemsstater ifrågasätter denna rådgivning. Det är på detta sätt som vi ska förstärka ICES, så att vi inte kommer i den situationen att man säger att den vetenskapliga rådgivningen inte är tillförlitlig. Därför ska vi också stärka denna apparat.

Sedan är det viktigt för oss att vi ska kunna ha vår svenska uppfattning i dessa frågor. För oss är det alltså inte aktuellt att EU ska tala med en röst, utan Sverige måste också kunna tolka och agera utifrån den vetenskapliga rådgivningen.

Anf.  26  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill tacka ministern för det uttömmande svaret. Det är också Vänsterpartiets ståndpunkt. Det är också viktigt med oberoende. Det skulle vara väldigt olyckligt och förödande för den vetenskapliga trovärdigheten om man skulle bygga upp två organisationer här. Det måste vi absolut stoppa.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för denna information och går över till punkt 8 om fastställande för år 2003 av fiskemöjligheter.

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den punkten står som en presentation av kommissionen. Här går det undan. Ett förslag presenterades vid ett möte i går, och i dag ska vi ha en extrainsatt arbetsgrupp. Tanken är att den också ska hinna till Coreper. Det kan bli ett antagande av detta, men vi vet inte riktigt. Men det finns en plan för att det ska gå så snabbt.

Vid fiskerådet i december beslutades om åtgärder under våren när det gäller återhämtning av torskbestånden. Tanken var att det skulle vidtas åtgärder från februari. Sedan skulle kommissionen lägga fram ytterligare förslag under våren, och sedan skulle åtgärder vara i kraft den 1 juli. Där har det varit förseningar. Det är därför som det är en brådskande punkt. Tanken är nu att vi ska få förslag som innebär reducerade fiskemöjligheter just för torsk.

Vi stöder detta förslag under förutsättning att det inte på något sätt ger sämre resultat när det gäller återhämtning av bestånden. Vi måste ha ett utrymme för att granska texter och förslag. Men vi tycker att det är viktigt att detta kommer fram.

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m):

Jag instämmer med den svenska ståndpunkten i detta fall. Om det verkligen blir någonting av detta är det mycket mer verkningsfulla åtgärder än ensidiga nationella lösningar på detta problem. Då kan man verkligen komma åt de problem som vi har gemensamt.

Anf.  30  ULF HOLM (mp):

Den svenska ståndpunkten verkar vara bra. Men finns det några indikationer på varthän det lutar? Vi vill gärna ha reducerade fiskemöjligheter. Men om det blir ett förslag som ligger på status quo, hur kommer Sverige då att ställa sig? Vi vill gärna begränsa dem mer. Men det finns en risk med tanke på en del länders agerande att man inte vågar lägga fram ett tillräckligt radikalt förslag. Då är frågan hur man ska agera.

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker också att den svenska ståndpunkten är ganska klok. Men detta förslag får inte innebära lättnader jämfört med beslutet i december 2002. Vi ser tvärtom att det måste innebära skärpningar i den praktiska genomförandefasen, alltså att vi genom återhämtningsplaner också kan se ett praktiskt resultat att torsken kan öka i storlek och antal i områdena.

Anf.  32  BÖRJE VESTLUND (s):

Sven-Erik Sjöstrand uttryckte egentligen det som jag tänkte säga. Det är viktigt att det blir en effektiv återhämtning och inte bara att man fortsätter att dra dessa frågor i långbänk från de stora fiskenationerna. Vi instämmer därför i den svenska ståndpunkten men skickar med detta.

Anf.  33  MATS ODELL (kd):

Vi instämmer också i detta förslag och välkomnar det. Men man är lite luttrad. Även om detta genomförs finns det politiska möjligheter i rådet att börja luckra i det. Vi hoppas att Sverige aktivt ska motverka sådana tendenser som vi har sett tidigare.

Anf.  34  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är en ståndpunkt som också vi kan ställa oss bakom. Det viktigaste är att det blir lika villkor för alla nationer och för alla som har sin utkomst av detta, så att man inte, som Mats Odell tog upp, börjar köpa och sälja på olika sätt utan att det blir lika villkor.

Anf.  35  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag uppfattade det mer som påståenden och stöd för den svenska linjen. På decemberrådet var den svenska linjen mycket tydlig. Då förordade vi ett stopp för fisket. Vad vi nu diskuterar är en del i det som ska bli det näst bästa så att säga, återhämtningsplaner. Nu talar vi om fiskeansträngningarna och antalet fiskedagar till sjöss. Vi driver ju att vi ska få så god effekt som möjligt av dessa åtgärder. Där är alltså den svenska linjen väldigt tydlig, och det får bli mitt svar på de frågor som ställdes här.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare till området jordbruk och punkt 9 om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Anf.  37  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sedan den kommenterade dagordningen sändes över har vi fått ett antal mycket konkreta frågor från det grekiska ordförandeskapet. De finns inom de rubriker som framgår av den kommenterade dagordningen. Men jag går in på ett antal mer specifika frågor och kommenterar dessa frågor. Jag vet inte om EU-nämnden har fått dessa frågor. Ni bör ha fått dem. Men jag anger vilka frågor det är. Jag tror att det kan bli tydligt på det sättet. Går det bra att göra på det sättet?

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det går bra. Vi har inte fått dem. Men vi försöker reda ut detta. Men det är viktigt att vi tar en punkt i taget så att vi vet att vi talar om samma sak.

Anf.  39  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den första frågan handlar om det frikopplade stödet. Den svenska ståndpunkten är att vi ser klara fördelar med ett frikopplat stöd. Det finns i den promemoria som EU-nämnden har fått. Vi refererar till WTO-förhandlingarna och också möjligheterna att i ökad utsträckning anpassa produktionen efter konsumenternas efterfrågan, alltså en marknadsorientering av jordbrukspolitiken där produktionen sker utifrån marknadens signaler.

Det är inte bara Sverige utan flera medlemsländer som har pekat på problem för jordbrukarna i samband med denna frikoppling och också efterfrågat lösningar på ett antal problem med det frikopplade stödet. Vi har fått en fråga från ordförandeskapet, och den gäller om det finns någon möjlighet att differentiera frikopplingen på regional nivå. Detta är en ganska intressant infallsvinkel. Det är klart att de problem som vi ser är framför allt relaterade till nötköttsproduktion och mjölk, alltså att hålla landskapet öppet.

I det perspektivet menar vi att det skulle vara intressant att diskutera om en del av det nationella referensbeloppet temporärt skulle kunna läggas i något som skulle kunna kallas för ett nationellt kuvert och användas för miljöstöd, typ betesmarksstöd, eller för att hantera andra typer av regionala övergångsproblem för jordbrukarna. Man talar alltså inte bara om den nationella reserven som den finns specificerad i förslaget utan man går ett steg vidare och använder en större del av det nationella referensbeloppet i ett nationellt kuvert för regionala insatser. En sådan diskussion medlemsländerna emellan är någonting som vi väldigt allmänt öppnar för på rådet. Jag tror att det finns ett intresse för att föra den diskussionen.

Det kan också finnas skäl att överväga en större flexibilitet i regelverken när det gäller modellen för frikoppling eftersom medlemsländerna har olika struktur exempelvis när det gäller andelen arrenderad mark.

Men det vi vill betona är att frikopplingen ska innebära att man har en modell där stöden är frikoppplade från produktionen. Det vill vi hålla fast vid. Det är svaret på den första frågan.

Anf.  40  MATS ODELL (kd):

Jag kan erkänna att jag hör till dem som inte sysslar med dessa frågor dagligdags. Men jag inser ju att detta är en ödesfråga inte bara för svenskt och europeiskt jordbruk utan också för de kandidatländer som är på väg in i samarbetet. Det gäller att detta blir balanserat åt alla håll, men det är sannerligen ingen enkel uppgift, det känner vi alla till.

Jag tycker inte att Sverige ska driva den här frågan om frikopplingen alltför snabbt och alltför hårt. Jag uppfattade det som att jordbruksministern var en av dem som ligger i frontlinjen för att genomföra detta. Vi tycker nämligen att man bör titta lite närmare på konsekvenserna för det svenska jordbruket, inte minst i samband med generationsskiften, i samband med enheter som har gjort stora investeringar och i samband med nytillkommande brukare. Man bör också se vad det får för konsekvenser för jordbruket i skogs- och mellanbygderna.

Det som nu kommer upp verkar att vara ett steg i rätt riktning, att man inte stiger ned i det kalla vattnet så väldigt snabbt. Man ska kunna ta större regionala hänsyn. I den delen är det såvitt jag förstår ett steg i rätt riktning.

Det är också viktigt att få detta med relationerna mellan arrendatorer och jordägare bättre utrett innan man driver frågan så hårt som regeringen nu tycks göra.

Anf.  41  LARS LINDBLAD (m):

Efter att jag har läst alla dessa punkter känns det som regeringen trots allt har låst sig ganska mycket vid själva principen kring frikopplingen. Det stod ganska tydligt, även om ministern sade att man inte hade låst sig. Den här gången står det tydligare i den svenska ståndpunkten om de olika problem som man funderar över.

Det känns lite skakigt eftersom konsekvenserna av det här systemet fortfarande är lite otydliga. Mats Odell nämnde ett antal olika frågor, bland annat problemen med äganderätten. Är det brukarna eller ägarna som ska ha rätt till stödet? Det blir också problem vid generationsskiften. Det är ju också en moralisk fråga om det är rätt att lyfta ett bidrag utan att man producerar någonting.

Min fråga är: Varför känns det som att man helt och hållet har avvisat synen på mer generella neddragningar i stället för den här typen av frikoppling? Det vore kanske ett mer renodlat och tydligt system.

För min del och för Moderaternas del har vi inte låst oss vid någon linje alls. Det känns alldeles för tidigt. Vi kan inte riktigt se konsekvenserna av systemen. Men frågan är: Finns det några alternativa modeller som skulle vara bättre, eller agerar den svenska regeringen nu utifrån vad man tror är möjligt utifrån att kommissionen har lagt fram ett förslag?

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det här är en fråga som har väldigt stora konsekvenser för jordbrukarna och också för turistnäringen och för svenska folket i största allmänhet. Jordbruksministern tog också upp en del av dessa frågor. Det är inte bara produktionen som är viktig. Det finns också ett konsumentperspektiv, och det rör inte bara jordbruksprodukter utan det är så mycket annat i detta som vi i dag inte ser konsekvenserna av.

Jag tycker alltså att det här behöver ta mera tid. Jag är allmänt skeptiskt till allt detta. Lars Lindblad pratade om att lyfta bidrag utan att man gör någonting. Det kan inte i längden vara hållbart, utan bidragen måste kopplas till någonting – vad de sedan ska kopplas till är jag inte beredd att ta ställning till just i dag.

Man kan inte hitta på något stöd där den som ansöker om stöd inte ska ge någonting tillbaka. Det kan gå att införa ett sådant stöd, men efter ett tag blir det inte legitimt. Människor uppfattar det som att det är något som man får utan att göra någonting tillbaka.

Vad innebär det nationella kuvertet? Hur kommer kuvertets innehåll att användas? Jag vill veta bra mycket mer om det innan jag är beredd att ta ställning till detta. Från Centerpartiet är vi ännu så länge skeptiska till det här. Det beror också väldigt mycket på de konsekvensanalyser som jag anser måste göras och som måste vara tydligare än vad de är i dag.

Vi säger varken det ena eller det andra.

Anf.  43  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även vi i Vänsterpartiet är lite kritiska till det här. Även om vi kan se fördelar med en frikoppling innebär det problem. Det gäller nog att vi har lite is i magen och försöker att titta på den konsekvensanalyser och alternativa modeller som finns.

Jag instämmer också helt i det som Lars Lindblad sade om de moraliska betänkligheterna, att det finns sådana. Även om man har en god lantbrukssed och producerar kan detta stöd innebära att man minskar produktionen.

Sedan välkomnar jag förslaget om att man temporärt ska lägga pengar i ett nationellt kuvert. Ju mer man kan lägga i det kuvertet, desto bättre. Vi kan nu se en regional obalans. Det behövs mera pengar till miljöstöd, stöd till öppet landskap och landsbygdsstöd. Det är viktiga incitament och det är detta som har varit kritiken mot det frikopplade stödet.

Anf.  44  LENNART FREMLING (fp):

Den långsiktiga lösningen måste ju bygga på att produktionen anpassas efter konsumenternas efterfrågan. Det är dit som vi måste sikta. I dagens läge är vi långt därifrån.

Det är väldigt svårt för oss att bedöma om det här är ett steg som lättare och snabbare för oss till den långsiktiga lösningen. Det här är ju definitivt inte en färdig lösning, som också alla andra här har pekat på.

Vi från Folkpartiet har inte låst oss för någon viss modell. Vi har inte tillräckligt analyserat konsekvenserna för konsumenterna och för lantbruket. Vi ser ju att det finns problem för dem som vill starta lantbruk eller för dem som expanderar. Det finns alltså ett antal problem som behöver lösas. Vi har svårt att ta någon ny ställning nu, utan vår allmänna inställning är att man måste marschera i riktning mot den långsiktiga lösningen.

Anf.  45  BÖRJE VESTLUND (s):

Är det någonting som är omoraliskt är det väl de nuvarande stöden. Vi bör göra allting som kan göras för att förändra det systemet, det tror jag att vi alla är överens om.

Jag kan ha en viss sympati för dem som tycker att man bör analysera och se över och att man bör veta vad man gör när man inför detta. Jag tycker att man kan se det i den problematisering som regeringen gör i sin ståndpunkt. Därför är i alla fall vi för vår del beredda att instämma i regeringens ståndpunkt.

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en stor förändring och en stor reform. Medlemsländerna är nog tämligen överens om att vi behöver göra någonting åt jordbrukspolitiken. Sedan står vi långt ifrån varandra i många stycken. Jag nämnde inledningsvis WTO-förhandlingarna. Det är klart att de också är en faktor i detta sammanhang som måste beaktas.

Nu är det kommissionen som är förslagsställare. Den har nu lagt fram ett förslag om frikoppling, och det är det som vi utgår ifrån och analyserar. Skulle det bli ett inspel och vi känner att det blir en generell neddragning – en degressivitet – som är alternativet är ju detta någonting som vi från svensk sida inte har stängt dörren för. Den möjligheten kan ju finnas kvar. Men just nu är det kommissionens förslag kring frikoppling som ligger på bordet.

Att ha kvar direktstöden som de ser ut i dag skulle medföra stora svårigheter i WTO-förhandlingarna. Vi måste alltså förändra vår jordbrukspolitik. Vi har just nu börjat att se resultatet av de analyser som vi har påbörjat. Det handlar om remissrundan. Vi har fått analyser från Jordbruksverket. Den här veckan har vi fått analyser från Livsmedelsekonomiska institutet. Vi har nu ett betydligt bättre material att djupdyka i, skulle jag vilja säga. Kommissionen går också vidare med sina analyser.

Jag tycker inte att man ska se det på det sättet att det skulle vara omoraliskt att få det här stödet utan att man behöver göra någon motprestation. Det handlar ju om att ge bonden en ökad flexibilitet för att han ska kunna inrikta sin produktion på det som konsumenterna efterfrågar. Sedan ställs det krav på att jordbruksmarken hålls i god kondition. Dessa krav kan säkert också utvecklas ytterligare.

Problemen kring generationsskiften och hur referensperioderna slår dels för dem som har investerat under slutet av perioden, dels för dem som vill komma in på marknaden har tagits upp i SJK. Det är mer tekniska problem. Det är ju inte principen i reformen som måste hanteras utan det är mera en fråga om tekniska lösningar för hur vi ska kunna parera den typen av problem.

Vi menar att frikopplingen ändå är tilltalande om man ska kunna ta steg mot en reformerad jordbrukspolitik. Det kan finnas andra möjligheter som ger goda resultat, och där har vi inte stängt någon dörr. Men nu utgår vi från en analys av vad frikopplingen ger för olika typer av problem och hur dessa problem kan hanteras. Det var i ljuset av detta som vi har börjat att fundera på ett nationellt kuvert för att kunna vidta åtgärder – miljöstöd, betesmarksstöd och hantering av andra regionala problem.

I paketet i övrigt finns det moduleringen där tanken är att vi ska ha pengar för miljö- och lantbruksutveckling. Det hanterar ju några av de andra problem som också rör landsbygden som här togs upp från Centerpartiet.

Anf.  47  MATS ODELL (kd):

Jordbruksministern tog upp detta med att driva frågan om frikopplingen skulle vara ett sätt att underlätta för WTO-förhandlingarna. Det är en ganska farlig förhandlingsordning. Bör vi inte först vara med och se till att WTO-förhandlingarna slutförs och därefter utforma det europeiska systemet så att det passar in?

Det är ganska farligt om man börjar med att – lite tillspetsat uttryckt – sälja ut svenskt jordbruk för att smörja i WTO-förhandlingarna. Då har man ju både sålt smöret och tappat pengarna. Jag anser att det är den omvända ordningen som borde gälla.

Sedan vill jag ställa en fråga till jordbruksministern. Jag hörde att det har diskuterats ett danskt förslag som innebär någon sorts partiell frikoppling där man skulle ha kvar kanske 25 % för animalier och mjölk medan arealstödet helt skulle frikopplas. Är detta en modell som Sverige skulle tänka sig att stödja i ett senare skede av förhandlingarna?

Anf.  48  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag ska inte upprepa Lars Lindblads fråga. Men man kan diskutera det moraliska i det system som gäller i dag och man kan fundera över omoralen och moralen i det som vi inte riktigt vet vad det innebär.

Några konsekvensanalyser har gjorts. Vilka incitament ligger i att i början temporärt använda jorden i en blandning mellan ägare och aktiv brukare, en ägare som under några år önskar att inte vara en aktiv brukare utan som vill arrendera ut marken för att sedan återgå till att bruka den? Det finns en kolossalt stor flexibilitet i det nuvarande systemet där man kan vara ägare och arrendera ut jorden och sedan återgå till att bruka den.

Jag tycker att det system som man nu skissar på och egentligen vet väldigt lite om indikerar en tröghet och många stora problem. Med tanke på hur stor del av arealen som flyter mellan ägare och arrendatorer borde detta vara helt centralt även om det kan vara olika i olika delar av Europa. Jag tycker att det finns väldigt många frågetecken.

Visserligen kan man hävda att det handlar om teknikaliteter, men om de blir så många och så stora och konsekvenserna så allvarliga får man faktiskt fundera över teknikaliteternas sammantagna betydelse.

Anf.  49  KARIN PILSÄTER (fp):

I den här typen av frågor tenderar teknikaliteterna att bli större än huvudprinciperna. Det är en av orsakerna till att jordbrukspolitiken ser ut som den gör.

Den grundläggande omoralen i sammanhanget handlar ju inte om hur jordbruksstödet utformas utan den handlar om att stödet över huvud taget finns. Denna omoral är ju riktad mot både de europeiska konsumenterna och befintliga och blivande producenter i andra delar av världen. Det är den grundläggande omoralen. Det är där som vi måste ha fokus även när man diskuterar med fackfolk, till exempel på jordbruksministrarnas ministerråd.

När man sedan kommer till det som är nästa punkt på EU-nämndens dagordning, Ekofinförberedelser inför WTO, har man kanske inte möjlighet att placera en reformering av den totala jordbrukspolitiken i världen så högt på agendan som man skulle behöva. När man sitter och pratar jordbruk har man låst fast sig vid dessa teknikaliteter som gör att EU i stället för att vara en progressiv kraft fortsätter att vara en egoistisk kraft som bromsar upp.

Det här är egentligen en frågeställning som jag hade preparerat till nästa minister. Men det känns befogat att föra in reformeringen av jordbruksstödets utformning i dess rätta sammanhang, nämligen när det gäller de totala nivåerna och den svenska prioriteringen. Mina frågor handlar om prioriteringen av reformeringen av jordbruksstödet i förhållande till andra frågor. Är man beredd att kompromissa på det sättet att andra svenska intressen eller frågor kan få komma längre ned på dagordningen? Är man beredd att gå med på någonting som inte till varje millimeter är absolut mest fördelaktigt för svenska befintliga lantbrukare för att få en rättvisare världsordning? Hur ligger prioriteringen av reformeringen av jordbruksstödet så att vi i WTO-förhandlingarna med kraft och entusiasm kan få med både andra EU-länder och resten av världen på en rättvisare världsordning?

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag börjar med världsordningen och en rättvisare sådan. Det är klart att den svenska ståndpunkten som jag har drivit när jag har träffat mina kolleger i ministerrådet inför förberedelser för WTO-förhandlingarna har varit en frihandelslinje, en liberalisering av världshandeln även när det gäller jordbruksområdet.

Vi från svensk sida tycker att det förslag som har kommit från Harbinson är tilltalande på många sätt. Det skulle medge en reformering av jordbrukspolitiken på ett sådant sätt att den inte skulle blockera andra möjligheter att liberalisera handeln. Samtidigt säljer vi inte på något sätt ut de svenska jordbrukarna, som Mats Odell pratade om. Vi skulle i stället få ett läge där vi fortfarande kunde föra en ansvarsfull gemensam jordbrukspolitik inom unionen. Jag tycker alltså att det finns en sådan möjlighet.

Man talar med en röst inom EU. Vi har kunnat accepterat den hållning som kommissionen nu har intagit inför de fortsatta förhandlingarna där vi betonar att de förslag som har kommit fram på jordbruksområdet inte är balanserade. Det handlar bl.a. om ursprungsbeteckningar som man helt har bortsett ifrån och också om hur man hanterar de amerikanska stödsystemen. Men den svenska linjen har varit frihandelsinriktad. Det är ett sätt att kunna behålla en jordbrukspolitik som är långsiktigt hållbar inom unionen.

Relationen mellan ägare och arrendator och generationsskiften är tekniska frågor. De behandlas redan nu i SJK, alltså i undergrupperna till ministerrådet. Här går det säkert att hitta lösningar. Det finns starka intressen här, men det är inte dessa frågor som blir avgörande på ministerrådet, utan det är mera principiella frågor.

Vi har inte sett det danska förslaget så vi kan inte bedöma det. Men om man gör en väldig inskränkning i frikopplingen får den ett mindre värde. Då måste vi värdera om det är tillräckligt för att det kan betraktas som att det har skett en reformering av jordbrukspolitiken och att vi går i rätt riktning. Men jag har ingen slutlig ståndpunkt här. Jag har inte sett förslaget så jag har inte kunnat värdera det.

Nästa fråga handlar om träda där det ligger ett förslag om en tioårig fast sådan. Vi menar att det egentligen kan vara bättre med riktade åtgärder för att uppnå miljömålen. Men om man ska ha ett arealuttag är det bra att ha en fast träda som nu föreslås. Att ha en roterande ordning är sämre från miljösynpunkt eftersom man då får växtnäringsläckage. En fast träda är alltså att föredra, men vi tycker att man skulle kunna förkorta perioden något. I dag föreslår man en tioårig period.

Vi menar att det fasta arealuttaget – alltså trädan – inte utesluter odling av fleråriga energigrödor. Det är en fråga som vi har tagit upp där det också har funnits önskemål från det svenska jordbruket om att kunna odla framför allt salix, en flerårig energigröda.

Sedan har vi en fråga som handlar om det nationella referensbeloppet och om det kommer att vara tillräckligt, det vill säga den nationella reserven. Nu lät det här väldigt otydligt så att jag tar om det. Alltså: Den tredje frågan berör den nationella reserven och om vi ser någon risk för att den inte kommer att räcka. Här ser vi problem. Det kunde kanske vara intressant att tala om större neddragningar av det nationella referensbeloppet för att lägga i den nationella reserven för att man ska kunna vidta de åtgärder som behövs. Det är lite kopplat till den första frågan om kuverten. Här är vi öppna för förändringar, att lägga mer i den nationella reserven.

Så handlar det om tvärvillkoren och vad vi anser om dem. Vi tycker ju att de är omfattande. Det är vår synpunkt. Vi skulle gärna se att antalet direktiv – och det har vi sagt tidigare i EU-nämnden – som ingår i paketet skulle kunna minska. Det vore en fördel.

När det gäller kontrollen av tvärvillkoren är vi rädda för att man bygger upp en egen kontrollapparat. Vi vill betona att det bästa är att ha existerande kontroll- och tillsynsapparat även för tvärvillkoren. Det finns redan en apparat för de olika rättsakter som man lyfter in.

Sedan finns det en fråga om degressiviteten och reduceringen av direktstöden. Här är den svenska linjen att vi skulle välkomna en större neddragning för att få ett tillräckligt utrymme för reformer så att vi med kraft kan genomföra förändringarna. Vi skulle också välkomna att takten i degressiviteten höjs och att detta tillämpas redan från 2004. Det skulle vara den allra bästa lösningen. Då skulle vi exempelvis kunna skapa utrymme för en sockerreform. Det finns ett antal marknadsordningar som är väldigt oförändrade där man skulle behöva göra kraftfulla förändringar.

Det handlar också om en del budgetfrågor och hur man ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och regionala mål. Då är frågan hur man ska dra ned på direktstöden, om man ska ha dem linjära eller enligt någon annan skala. Från svensk sida har vi kommit fram till att det är en fördel med en linjär neddragning. Det är också någonting som det svenska lantbruket välkomnar, om jag har förstått signalerna rätt. Det handlar om att man då inte påverkar strukturförändringarna på ett olämpligt sätt, utan man får en bättre konkurrenskraft i jordbruket långsiktigt.

Sedan har vi frågan om ifall moduleringen är tillräcklig. Vi stöder överföringen av budgetresurser. Vi tycker att det är bra om man kan få en tydlig och kraftfull modulering, men vi motsätter oss att moduleringen totalt sett leder till ökade utgifter på jordbrukspolitikens område. Vi vill alltså se till att det inte blir en ökad kostnad i budgeten.

Så har vi fått en fråga om sammanhållningspolitiken. Här har vi invändningar mot valet av kriterier för fördelning av pengar till landsbygdsutveckling. Vi tycker exempelvis inte att det här med glest befolkade områden är beaktat. Vi skulle vilja ha ett gleshetskriterium. När man modulerar borde man också ta hänsyn till andelen Natura 2000-områden i medlemsländerna.

När det gäller jordbruksrådgivning finns det en fråga om ifall den ska vara obligatorisk bara i vissa kategorier. Det tycker vi är ett steg i rätt riktning eftersom vi har förespråkat en frivillig rådgivning.

Sedan har vi en specifik fråga kring stärkelse. Här har Sverige stött kommissionens förslag om borttagande av produktionsbidrag och minimipriser. Sverige anser dessutom att premien för produktion av potatisstärkelse bör fasas ut.

Till sist har vi en specifik fråga om torkat foder där Sverige stöder kommissionens förslag om en utfasning av stödet till bearbetningsindustrin under en övergångsperiod.

Det var hela frågepaketet.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Fortsättningsvis vill vi nog ha sådana här punkter i förväg så att EU-nämnden har möjlighet att förbereda sig bättre.

Anf.  52  MATS ODELL (kd):

Först vill jag säga att det är väldigt svårt att ta ställning och ge besked utan att ha sett frågorna, särskilt för de representanter som likt mig normalt inte sysslar med de här frågorna.

Det som jag begärde ordet för var närmast en fråga som handlar om den fasta trädan. Finns det nu gehör för att man ska få odla energigrödor på den uttagna arealen under förkortad period? Om det är så är det naturligtvis ett steg i rätt riktning. Annars är vi närmast beredda att förorda roterande trädor för att också ge möjlighet att odla energigrödor. Jag tror att det finns möjligheter att minska miljökonsekvenserna av detta. Men det behöver jag inte gå in på. Det kan jordbruksministern mycket bättre än jag.

Sedan var det ett antal andra frågor. När det gäller förslaget om torkat foder har vi två svenska anläggningar för detta, såvitt jag förstått. Hur skulle de påverkas av detta? Det gäller väl inte den torkning av spannmål som sker ute på gårdarna, utan det gäller väl de två stora anläggningar som, såvitt jag vet, framställer hästfoder.

Anf.  53  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har ungefär samma fråga. Jag är också lite fundersam över hur pass mycket man har utrett de miljömässiga konsekvenserna av den fasta trädan. Det är viktigt att det finns alternativa möjligheter. Ibland kan det ju finnas möjligheter att odla någonting annat, som sagt energigrödor. Tio år är en väldigt lång tid, och det kan ju ske väldigt stora förändringar inom det här området. Landet som helhet kanske skulle tjäna på att man inte hade den här trädan utan odlade, men då kanske inte mat utan någonting annat. Då kunde man i alla fall ta en del av marken i produktion igen.

Som också någon annan här sade är det väldigt svårt att ta ställning till de här frågorna när vi inte har sett dem. Vi har inte haft möjlighet att diskutera dem med våra handläggare och kolleger som sysslar med frågorna. Det gör det problematiskt för oss som inte sysslar med jordbrukspolitik i vanliga fall.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Jag kan repetera det som många har sagt här. Det här är ju inte de frågor som jag sysslar med, så jag känner mig mer och mer som ett frågetecken ju mer ministern pratar här. Det finns säkert mycket som är bra i det som ministern säger, men jag kan ju inte säga om vår ståndpunkt ligger i linje med regeringens. Min fråga är: Hur pass inblandat är jordbruksutskottet i det här? Har de fått de här frågorna? Det skulle vara väldigt bra med en förankring där, för det här är väldigt tekniska frågor. Jag har väldigt svårt att se de politiska följderna av alla de frågeställningar och förslag som nu vaskas fram här. Det är väl mest en fråga till ordföranden i EU-nämnden om man kan få en reaktion därifrån och få frågorna utskickade i förväg.

Sedan är min allmänna synpunkt att EU:s jordbrukspolitik ska minimeras till det absolut minimala, och då ska det ingå bara miljöstöd och ekologisk odling.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Den information som vi har fått är att utskottet har fått en information den 3 april.

Anf.  56  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag var med vid mötet den 3 april, och då fick vi inte ta del av de här frågorna. Jag sitter också med i den grupp i miljö- och jordbruksutskottet som arbetar ganska energiskt med de här frågorna. Det vore väldigt bra om vi inför vårt möte den 9 april fick ta del av frågorna och diskutera dem. Jag kan förstå att vi som nämnd inte kan ta ställning till 12 frågor eller hur många de nu är, eftersom vi inte har haft möjlighet att diskutera dem med våra partikolleger.

Jag har en fråga som gäller tvärvillkoren. Ministern sade att det är för många direktiv, för många krav. Vilka ska då egentligen bort? Om man säger att det är för många måste man också ha förslag på vad man ska ta bort. Vi kan nog alla förstå att det är en byråkrati som byggs upp. Men det måste ges alternativ, och då gäller det att vi analyserar dem ordentligt.

Anf.  57  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag hör också till dem som inte sysslar med de här frågorna till vardags. Men till skillnad från Ulf Holm har jag haft kontakt med mina partikamrater i miljö- och jordbruksutskottet. Vi har gått igenom det här. En del av det här är nytt och har inte redovisats i utskottet, precis som har sagts här. Det är klart att det inte är en tillfredsställande situation när vi får en massa fakta presenterade på bordet på det här sättet. Det hoppas jag att man kan undvika i framtiden. Men vad jag har förstått av de kontakter som vi har haft med vår miljö- och jordbruksgrupp instämmer vi i regeringens ståndpunkt.

Anf.  58  LENNART FREMLING (fp):

Det är egentligen en ganska orimlig ordning att få frågorna presenterade så här. Vi kan inte uttrycka någon åsikt om dem. Saken är ändå den att vi har ändå långsiktiga principer. Då måste det ju bli så att jordbruksministern vid ministerrådet får agera om de här detaljerna passar in i pusslet. Är det så att man måste agera väldigt snabbt för att få igenom en svensk ståndpunkt, ska ministern naturligtvis agera snabbt i den situationen. Om det finns tid att avvakta, om man alltså inte behöver binda sig för någon ståndpunkt vid ett ministerrådsmöte, kan det vara lämpligt att först förankra frågorna i gruppen som jobbar med frågorna inom miljö- och jordbruksutskottet. De här detaljfrågorna kan knappast vara lämpliga att behandla i EU-nämnden över huvud taget.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger ordet till jordbruksministern vill jag bara säga att de här frågorna togs upp i EU-nämnden senast den 14 mars. Då var det upplägget som vi ställde oss bakom. Jag har inte för avsikt att göra någon annan sammanfattning i dag, utan det är en upprepning av det vi har sagt tidigare, och de här frågorna kommer ju tillbaka.

Anf.  60  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har ett dilemma. Jordbruksdepartementet har fått underlaget mycket sent från det grekiska ordförandeskapet, så uppenbarligen har det inte funnits ett utrymme för EU-nämnden att få frågorna. Vi hade kunnat ha dem med oss hit i dag, men det har vi inte. Jag förstår att det har varit svårt att följa min föredragning. Uppenbarligen hade jag också en för hög ambition i min föredragning. Jag tar till mig för framtiden att jag ska lägga mig på en annan nivå när jag informerar nämnden.

Frågorna har varit uppe i miljö- och jordbruksutskottet. Mina medarbetare var där i går. Då var frågorna färska för oss, och alla frågor var inte analyserade.

En del av det som jag har sagt här finns med i den kommenterade dagordningen, så det var inte nytt för er.

Men det här är detaljerat och det är så det grekiska ordförandeskapet väljer att hantera det hela. Givetvis kommer jag också att ge kommentarer på principiell nivå. Samtidigt kommer jag att vara tvungen att gå ned på den här nivån och svara på de frågor som ordförandeskapet ställer. Det var skälet till redovisningen här i dag.

När det gäller frågan om energigrödorna vill jag säga att vi har drivit den i SJK, och vi känner att det finns en positiv inställning. Min bedömning i dag är att det borde gå att få en acceptans för detta.

Jag fick en mycket konkret fråga om torkat foder och de svenska anläggningarna. Det här är en väldigt energikrävande produktion. Vad vi har förstått funderar man vid de här anläggningarna över hur de kan alternativanvändas, så det känns som det finns en god förberedelse från näringslivets sida.

När det gäller tvärvillkoren har jag tidigare sagt i EU-nämnden att det framför allt är två olika typer av tvärvillkor som vi är särskilt intresserade av från svensk sida när vi driver en begränsning, och det är sådana som är inriktade på miljöfrågor och sådana som är inriktade på djuromsorgsfrågor. Det är dessa frågor vi vill lyfta in.

Anf.  61  MATS ODELL (kd):

Jag vill gärna något moderera det intryck som jordbruksministern fick. Det var i alla fall inte från min sida någon kritik mot detaljnivån, för den är alldeles uppenbart nödvändig i jordbrukspolitiken. Om nu ordförandeskapet skickar ut frågor i förväg är det egentligen något positivt. Det är ett sätt att förbereda så att mötet ska kunna bli bra. Jag har egentligen ingen kritik mot detta, även om det kanske kom att låta så.

Det här är ju en modell som Sverige valde på 90-talet för att följa och driva förankringen av EU-arbetet och att inte göra det i fackutskotten. Det här är en naturlig konsekvens av detta. Vi gör så gott vi kan. Men när frågorna finns skriftligt kan vi ha kontaktat våra kamrater och handläggare i respektive utskott. Det har jag också gjort, dock inte i de här frågorna.

Anf.  62  ULF HOLM (mp):

Jag skulle vilja säga något liknande det som Mats Odell sade. Jag tycker inte att ministern ska ta åt sig av att vi kanske lät lite kritiska. Det här är inte ditt fel, utan det beror på att hela systemet är uppbyggt på det sättet. Det jag främst ville säga var att du tyvärr inte kan förvänta dig några synpunkter och reaktioner på allt det som du sade. Jag tycker att det är viktigt att säga att vi gärna vill ha, som vi lite raljerande kallar det, detaljnivå på detta, för detaljerna i jordbrukspolitiken är ju väldigt politiska eller kommer att bli väldigt politiska. De är väldigt viktiga. Men för att vi ska kunna hinna förankra dem krävs det lite bättre framförhållning, i alla fall från vår sida.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det är en ganska bra summering att vi gör så gott vi kan från alla håll och att det som vi sade om upplägget den 14 mars är det som gäller även fortsättningsvis.

Vi går nu vidare till punkten om WTO, som ska vara en information och som var uppe i EU-nämnden senast den 14 mars.

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag gjorde en redovisning också när jag svarade på Karin Pilsäters fråga. Vi välkomnar Harbinsons första utkast med den ambitionsnivå och den utvecklingsprofil som finns där. Bland annat tycker vi att det finns vissa obalanser. Hur USA:s exportkrediter hanteras är en sådan obalans. I övrigt har jag ingen kommentar på den här punkten.

Anf.  65  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en skrivning här, och jag undrar om den stämmer eller om jag läser fel. Det står i den svenska ståndpunkten att jordbruksförhandlingarna är en nyckelfråga i WTO-rundan som helhet – det håller jag helt med om – och att EU inte kan räkna med att få gehör för önskemål på andra förhandlingsområden om man backar i jordbruksförhandlingarna. Är det inte så att man måste backa lite i jordbruksförhandlingarna? Vad betyder det här? Är det jag som är alldeles snurrig?

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det kanske är en otydlig skrivning. Tanken var att det skulle stå för att vi lägger oss på en mindre långtgående nivå än kommissionens förslag. Jag gav också tidigare uttryck för att alternativ till direktstöden är en nödvändighet för att man ska ta sig fram i förhandlingarna och att frikopplingen är en sådan möjlighet. Det kan säkert finnas andra möjligheter. Vi har ju haft frågan om en total degressivitet på bordet här. Det skulle säkert kunna vara en sådan linje, men nu är linjen frikoppling. Det är det som meningen står för.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 11 om den italienska statens och regionen Siciliens övertagande av utgifter.

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan har varit uppe här tidigare. Det handlar om personliga garantier som lämnas av medlemmar i jordbrukskooperativ. Sedan har man haft konkurser, och nu handlar det om statligt stöd.

Vi är negativt inställda till den här typen av statligt stöd. Vi har haft andra sådana här exempel tidigare. Jag tror att det senaste som vi diskuterade var stöd till Grekland när det gällde bomullsodlingar. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet fritt vill jag bara berätta att den här frågan var uppe senast den 14 mars, och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  70  ULF HOLM (mp):

Jag förde fram min åsikt också vid förra mötet. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  71  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det finns ingen tydlig bild av hur andra länder kommer att agera. Det kommer att vara en del underhandskontakter så att vi kan fungera vid sammanträdesbordet, men det här är svåra frågor. Det är svårt att på förhand veta.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att precis som den 14 mars finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 12, som jag förstår har blivit en A-punkt. Punkt 13 är struken. Punkt 14 har också blivit en A-punkt. Vi kommer då fram till punkt 15.

Anf.  73  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en övrig fråga. Det handlar om en ministerrådskonferens om skydd för Europas skogar där man kommer att fatta vissa typer av beslut som kanske kan betraktas som soft law. Vad det handlar om är att bemyndiga kommissionen att delta i konferensen. Men bemyndigandet innebär inte att Sverige inte kan agera och tala på konferensen. Österrikiska ordförandeskapet kommer också att informera om själva konferensen. Men det här är en informationspunkt.

Sedan har Spanien begärt en analys från kommissionens sida av det franska handelspolitiska initiativet när det gäller exportsubventioner och tullpreferenser.

Vi välkomnar från svensk sida diskussionen om det franska initiativet. Vi menar att man inte bara kan koncentrera exportsubventionerna till Afrika, utan även andra fattiga länder utanför Afrika borde omfattas av exportsubventionerna. Vi tycker att det är bra att Frankrike erkänner att exportsubventioner kan vara skadliga för u-länder, liksom att tulleskalering är ett hinder i fattiga länder som ska diversifiera sin ekonomi. Det här är alltså en begäran från Spanien om att kommissionen ska värdera det franska initiativet.

Sedan får vi ytterligare information om situationen i Nederländerna när det gäller den aviära influensan. Det här är en fråga som behandlas i Ständiga kommittén för Livsmedelskedjan och Djurhälsa. Man följer situationen löpande, för det är en besvärlig sjukdom som kan sprida sig, inte bara med de tama besättningarna utan även med flyttfåglar. Det är därför som man är mycket observant. Bedömningen är att just den här stammen av influensa inte smittar till människan.

Vidare kommer vi att få en information om en konferens om fiske i Medelhavet som ska hållas i Venedig den 25–26 november.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då godkänna den information vi har fått om övrigt. Jag lämnar ordet fritt när det gäller hela A-punktslistan.

Anf.  75  MATS ODELL (kd):

Min fråga handlar om punkt 12, som har blivit en A-punkt. Det här är nu ett politiskt faktum. Tolkar jordbruksministern det så att det här är slutet för ekonomiska incitament när det gäller ökad etanolinblandning? Det får ju också konsekvenser för de anläggningar som vi har i Sverige, både i Norrköping och i Örnsköldsvik. Vad blir effekterna av detta på marknaden?

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har uppfattat att huvudfrågan har varit hur man ska se på statsstöden till Tyskland. Det är det som vi har haft ett problem med från svensk sida. Nu har vi fått igenom sådana förändringar att åtgärderna är mer inriktade på att stävja fusk snarare än ytterligare reglering. Det har vi tyckt är acceptabelt. Det är min kommentar till den A-punkten.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi godkänna A-punktslistan.

Vi tackar jordbruksministern med medarbetare för att ni kom hit.

2 §  Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Rapport från ministerrådsmöte den 19 mars 2003

Information och samråd inför informellt ministermöte den 4–6 april 2003

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vi fortsätter direkt med dagordningspunkt 2, Ekofin. Jag vill hälsa Gunnar Lund med medarbetare och riksbankschef Lars Heikensten välkomna till EU-nämndens sammanträde. Vi beklagar att vi är lite sena. Men jordbrukspolitiken kom också in på era områden, så ni kanske har fått lite hjälp med svaren.

Vi börjar som vanligt med en rapport från ministerrådsmötet. Varsågod statsrådet.

Anf.  79  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Tack för det. Jag ska rapportera från mötet den 19 mars med Ekofin och de förhandlingar som för övrigt spillde över på toppmötet som följde direkt efter finansministermötet. Kontentan av de här mötena är att vi nu faktiskt sist och slutligen har en politisk överenskommelse om ett direktiv för energibeskattning, som vi har diskuterat många gånger här i nämnden. Det är naturligtvis tillfredsställande.

Vad som är mindre tillfredsställande är att vi inte slutgiltigt kunde sätta punkt i arbetet med det stora skattepaketet med dess tre olika komponenter. Även det har vi löpande redovisat liksom alla svårigheter vi haft, men som samtliga har övervunnits. Vi var därför beredda att knyta ihop säcken. Det var då våra italienska vänner tog upp sitt problem med mjölkkvoter och knöt det till en överenskommelse om skattepaketet. Man har ju varit med om många fräcka manövrer i EU-arbetet, men det här tar nog priset utifrån mina erfarenheter i alla fall. Det här retade upp alla, både vid finansministermötet och sedan vid toppmötet. Man vägrade på goda grunder att träffa någon kompromiss med italienarna. Det betyder att detta förblir olöst, men vi har ett paket som ligger klart att välsignas. Det är inte riktigt klart för oss än hur det grekiska ordförandeskapet har tänkt sig att hantera det här. Sannolikt försöker de att få till stånd en lösning av mjölkkvotsfrågan på något vis inom ramen för jordbruksrådets arbete – jag vet inte om Ann-Christin Nykvist hade några sådana saker att berätta. I gengäld ska man i finansministerkretsar kunna knyta ihop säcken när det gäller skattepaketet.

Jag misstänker att det kommer att bli en rätt stor frestelse för det grekiska ordförandeskapet att skjuta upp det här till nästa ordförandeskap. Det är nämligen Italien som har ordförandeskapet nästa halvår. Men jag kan inte säga mer på nuvarande stadium. Det är möjligt att vi får veta en del om det vid det informella finansministermötet.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för rapporten och går vidare till informationen och samrådet. Det är lite speciellt i och med att det är ett informellt ministermöte. Det betyder att vi egentligen inte ska fatta några beslut.

Anf.  81  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är riktigt, och jag tror att det är rätt viktigt att hålla på att de informella mötena förblir informella. Det har på senare år funnits en viss tendens, i synnerhet i finansministerkretsen, att fatta om inte formella så ändå de facto-beslut. Jag tror att man ska avhålla sig från det.

Mötet äger rum med början i kväll och under helgen i Aten. Det var ursprungligen planerat till Kreta, men man ändrade i sista stund av säkerhetsskäl, säger man. Det har förmodligen med Irakkonflikten att göra. Jag kommer alltså att representera Sverige där. Det är ett möte där också centralbankscheferna deltar. Vår riksbankschef, Lars Heikensten, som sitter här bredvid mig kommer också att vara med.

Jag utgår från att ni har fått den promemoria som grovt redovisar vilka ärenden som ska behandlas. Det rör sig om dessa ärenden med ett tillägg, naturligtvis Irakkonflikten och dess ekonomiska konsekvenser som kommer att vara på tapeten en del. Det handlar om framför allt två aspekter.

Den ena är att försöka värdera, vilket inte är lätt, vad en något mer utdragen konflikt och krig medför för världsekonomin och för den europeiska ekonomin. Det kommer vi säkert att ägna en del diskussion.

Den andra aspekten som jag också tror att vi kommer in på är återuppbyggnaden av Irak och de ekonomiska och finansiella aspekterna av det mycket omfattande arbete som förestår där, och där det är naturligt att Bretton Woods-institutionerna spelar en roll. De besitter en kompetens som är mycket värdefull i ett sådant arbete. Men det finns ju anledning för oss att bevaka att FN sätts i högsätet som samordnande paraply för återuppbyggnadsarbetet i Irak. Som ni vet pågår det nu diskussioner, senast i går med den amerikanske utrikesministern som var i Bryssel på besök. Här är det viktigt att vi tillvaratar det intresset. Men det betyder inte att Bretton Woods-institutionerna inte ska utnyttjas. Det ska man definitivt göra, för de kan spela en mycket positiv roll, tror jag.

Utöver vad ni ser angivet som ämnen kommer vi att ha en kortare diskussion där vi förvissar oss om att den finansiella stabiliteten är tillfredsställande i det läge som nu rått en tid och råder i ljuset av Irakkriget. Det finns ingen anledning att oroa sig över denna finansiella stabilitet. Det rätt remarkabla är, tycker jag, hur stabila förhållanden vi sett på de finansiella marknaderna och på internationella valuta- och kapitalmarknader, konflikten till trots.

Vad som inte minst är påfallande är hur stabila förhållandena är i Europa. Det är en välgörande kontrast till historien. Hade vi levt med ett annat valutasystem under det som vi gått igenom de senaste åren, först den 11 september och sedan det här kriget, är jag alldeles övertygad om att vi hade sett åtskillig oro och turbulens på våra marknader. Det slipper vi nu, och det tillskriver jag euron mer än någonting annat.

Detta om ämnen utöver de angivna.

Jag nämnde det ekonomiska läget. Det blir väl naturligt för finansministrarna, i synnerhet när man har sällskap av centralbankscheferna – Lars kanske vill kommentera detta efter mig – att också resonera kring vad man har för utrymme och marginaler i den ekonomiska politiken. Vi kan titta på de bekymmer vi nu fått på halsen med en fördröjd återhämtning som är uppenbar i världsekonomin och definitivt i Europa. Om denna fördröjs ytterligare på grund av en mer utdragen konflikt, vad disponerar vi då för medel i vår ekonomiska politik? Det handlar om att bedöma om det finns ytterligare penningpolitiskt utrymme generellt, både i Europa och i USA, för att stötta ekonomier som får sig en ytterligare törn av konflikten.

Det kommer också att handla om finanspolitiken. Jag utgår från att vi kommer att kunna befästa vad som sades vid toppmötet, nämligen att stabilitetspakten och dess regler ligger fast, att alla har för avsikt att strikt tillämpa dem och följa de procedurer som gäller samt att detta inte rubbas av att konflikt och krig brutit ut i Irak. Om det skulle bli en kolossalt utdragen konflikt kan man inte utesluta att detta kan ha en påverkan som man måste diskutera, men för närvarande finns det ingen som helst anledning att ifrågasätta att den disciplin som är nedlagd i de här reglerna ska upprätthållas.

Detta om det ekonomiska läget. Jag drar igenom alltihop – eller blir det kanske oaptitligt?

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi tar allting.

Anf.  83  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Då vill jag också säga, och det framgår väl av promemorian, att vi kommer att diskutera finansiella marknader en del. Bakgrunden till detta är att vi sedan flera år tillbaka har ett omfattande arbete i gång, vilket nämnden är väl medveten om, för att skapa en genuin europeisk marknad för finansiella tjänster. Vi har en handlingsplan som ska vara förverkligad till 2005 och som redan resulterat i, och kommer att resultera i fler, direktiv av olika slag. Det är ett arbete som tuffar och går och som nämnden löpande får ta del av.

Här handlar det dock mer om en annan eller delvis kompletterande aspekt. För ungefär ett år sedan, under intryck av Enronskandalen och andra företagsskandaler, sade man sig i kommissionen och i finansministerkretsen att vi skulle göra klokt i att för europeisk del granska och se igenom våra egna system när det gäller krav på företagen i fråga om öppenhet, redovisning med mera. Detta arbete sattes i gång för ungefär ett år sedan. En del har nu börjat mogna fram, och det är därför vi ska diskutera det vid det här tillfället.

Det handlar om frågor som rör redovisning, revision och ägarstyrning av bolag, så kallad corporate governance som det nu för tiden heter populärt. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar genom att öka insynen i noterade bolag, förbättra kvaliteten och jämförbarheten i finansiell information, samordna regler för och tillsyn över revisorer, skapa sunda förutsättningar för ägarstyrning på det bolagsrättsliga området och så vidare.

Här har en del arbete gjorts. Det kommer att redovisas för oss, och vi kommer att kunna ha en informell diskussion och värdera resultatet. Vi har redan förstått att kommissionen under våren räknar med att presentera, förmodligen i ljuset av vår diskussion, en regelrätt handlingsplan för corporate governance-frågor där man bland annat, sägs det, kommer att redovisa åtgärder för att stärka möjligheterna till ägarstyrning generellt i det europeiska näringslivet.

Vi räknar också med att det under våren kommer ett regelrätt direktivförslag om ökade öppenhetskrav för noterade bolag. Det är ett förslag som i realiteten redan har offentliggjorts av kommissionen, och meningen var att man vid ett tidigare möte skulle ha redovisat detta för oss. Det kommer att ske nu i stället. Förslaget handlar om öppenhets- och informationskrav som kan ställas på sådana bolag vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad, det vill säga i första hand börsen.

Detta tycker jag är ett viktigt arbete. Det har varmt stöd från vår sida. Vi har inte haft riktigt så ruggiga skandaler som dem man såg i USA, men jag är övertygad om att vi gör klokt i att se om vårt hus. Det är vad detta arbete går ut på, så jag tänker mig att vi ska delta aktivt i den diskussionen.

Jag kan också bara nämna att man från kommissionens sida räknar med att redogöra för en del övriga projekt som man har på gång, till exempel ett för att skapa bättre förutsättning för vad som heter – och nu kommer vi in i teknisk jargong igen – gränsöverskridande clearing och avveckling. Vad är då det? Ja, det är mycket viktigare än det kan låta. Clearing och avveckling är i själva verket slutfasen i alla värdepappersaffärer och i handeln med valuta. Det är det tillfälle i slutet av en process då värdepapperen ska levereras och betalningen mellan parterna förmedlas. Dessutom ska man registrera äganderätten till värdepapperen på rätt konto. Hela den här operationen sker i rätt stor utsträckning hos oss på Värdepapperscentralen, VPC.

Detta är väldigt viktigt. Det fungerar bra, skulle jag vilja påstå, hos oss och i flertalet medlemsländer. Med vad som inte fungerar och aldrig kommit ordentligt till stånd är mer av gränsöverskridande clearing och avveckling, alltså att den här processen börjar operera mer tydligt på hela den europeiska marknaden. Detta har aldrig riktigt kommit till stånd. En expertgrupp har nu jobbat med de här frågorna och kommer att ha en del förslag och idéer som vi ska diskutera, just för att åstadkomma en ökad harmonisering på området som ska kunna bana väg för mer av gränsöverskridande åtgärder.

Slutligen vill jag nämna ytterligare ett viktigt ämne för diskussionerna nu i helgen, nämligen de förberedelser vi gör gemensamt för de möten som äger rum en vecka senare i Washington då ju Valutafonden och Världsbanken har sina vårmöten. Det här blir ett tillfälle för EU:s finansministrar att förbereda sig för det och resonera sig samman om en gemensam hållning. Mötena i Washington kommer naturligen också att handla väldigt mycket om Irakkriget, dess konsekvenser och Bretton Woods-institutionernas roll. Den diskussionen kommer vi att ha nu, och den kommer att vara vägledande och till hjälp för oss alla när vi sedan åker till Washington.

Därutöver finns det en del mer specifika ämnen som rör Valutafonden och Världsbanken som vi kommer att behöva ta upp. Ett sådant är skuldavskrivningar till de fattigaste länderna, det här HIPIC-initiativet. Här har vi en del synpunkter på de beräkningsmetoder som används av institutionerna för att värdera hur stora skuldavskrivningar som sker. Vi menar att de metoder som nu används innebär att en del länder delvis smiter undan, och vi vill ta upp det till diskussion. Det är rätt tekniskt, och jag går inte närmare in på det. Vi är dock engagerade i det här initiativet för att åstadkomma skuldavskrivningar.

Vi ska också ha en diskussion om u-ländernas inflytande och deltagande i det multilaterala samarbetet generellt i världen. Det var ju någonting som man upptogs av under förra året i samband med Monterreymöten med mera. Nu ska vi föra den diskussionen mer specifikt vad gäller Valutafonden och Världsbanken. Vilka möjligheter finns det att öka u-ländernas möjlighet att hävda sin rätt och höja sin röst i de här institutionerna? De för ju en tillvaro med rätt låg profil. Idéer kring detta ska vi diskutera.

Det finns bland annat förslag, som vi stöder, om att höja det röstetal som alla länder får när de verkar i dessa institutioner som en första grundplåt innan man sedan får ytterligare röster i proportion till sin ekonomiska styrka och det kapital man sätter in i institutionerna. Det tycker vi är en vettig tanke, och den vill vi gärna stödja. Vi har också tankar, som delas av en del andra, om att man borde kunna göra mer för att stärka de enskilda u-ländernas egen kapacitet att analysera sina egna intressen och hävda dem i institutionerna. Det kan behövas finansiella resurser för att stärka den kompetensen och kapaciteten. Det är en annan idé som också är aktuell.

Slutligen kommer vi att diskutera ett viktigt ämne i de här institutionerna för närvarande, nämligen hur vi över huvud taget hanterar akuta finansiella kriser av det slag som vi haft att hantera under de gångna åren i Asien, i Latinamerika och i Turkiet. Här böljar en diskussion om vad som är institutionernas rätta roll, hur ambitiösa de ska vara, hur mycket ansvar de ska ta på sig och hur mycket ansvar man måste försöka lägga på den privata sektorn.

Här finns bland annat ett i fonden framtaget förslag om en speciell så kallad skuldhanteringsmekanism som på engelska kallas SDRM. Det säger alla och tror att man förstår vad de menar. Det står för Sovereign Debt Restructuring Mechanism, vilket låter tekniskt men är väldigt viktigt. Diskussionen kommer att handla om just huruvida fond och bank ska gå in med kolossala finansiella räddningspaket när det blir kris i Argentina eller om de ska förhålla sig på något annat vis. Hela denna diskussion kommer vi att föra i helgen, och den kommer vi sedan också att föra i Washington.

Då tror jag att jag i allt väsentligt har redovisat vad som kommer upp vid mötet.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi låter också riksbankschefen komma in så att vi får en komplett bild innan jag släpper lös frågorna.

Anf.  85  Riksbankschef LARS HEIKENSTEN:

Jag kan vara ganska kortfattad efter statsrådet Lunds omsorgsfulla inledning. Jag vill säga tre saker.

Den här dagordningen är naturligtvis präglad av att detta är ett möte där finansministrar och centralbankschefer är med. Det är alltså frågor av ömsesidigt intresse för de här institutionerna.

Det första område som Gunnar Lund tog upp var det ekonomiska läget. Här är det rimligt att föra en diskussion, som Gunnar Lund var inne på, om hur man avväger den ekonomiska politiken. I det sammanhanget har vi – det kan man notera, för det är inte alltid fallet – precis samma uppfattning som regeringen, det vill säga att det är rimligt att hålla fast vid de regelverk som gäller för budgetpolitiken. Det är rimligt och vettigt i Sverige, och det är rimligt och vettigt i Europa – i än högre grad i Europa, skulle jag vilja säga, dels därför att den statsfinansiella situationen genomsnittligt sett är sämre där än här, dels därför att regelverket där inte finns enbart för att säkra en bra politik i sig utan också för att förhindra att länder åker snålskjuts på varandra.

Sedan är det en annan fråga hur mycket utrymme det finns att stimulera den ekonomiska politiken i ett kortsiktigt perspektiv i Europa. Detta tänkte jag resonera lite om. Jag är tyvärr lite bekymrad på den punkten. Den europeiska generella utvecklingen är nämligen inte bara svag tillväxtmässigt, utan det är också fortsatt ganska hög inflation. Det är långt ifrån säkert att handlingsutrymmet är så stort, och då kommer man ytterst tillbaka till hur ekonomierna fungerar med arbetsmarknad och så vidare i Europa.

Det andra jag tänkte säga några ord om gäller det som Gunnar Lund utvecklade om clearing och avveckling. Det enklaste är ju att tänka sig den gamla världen där det fanns aktiepapper: Man lämnade pengar och tog emot papperet. Nu sker detta elektroniskt, och det är att få ordning på detta det handlar om. Det är väsentligt inte minst för små länder och små aktörer. Som det är nu kan en stor bank som har täckning över hela Europa, till exempel Deutsche Bank, göra detta internt på olika vis. För mindre länder är det viktigt att denna infrastruktur fungerar och är billig, helt enkelt. Det är alltså ett starkt svenskt intresse, inte bara i den här frågan utan i många sådana här frågor, att få väl fungerande europeiska marknader.

Det tredje jag tänkte nämna någonting om var det som Gunnar Lund var inne på mot slutet kring konkursförfarandet. Det där är en lång diskussion. Även om det nu kommer att stå i tidningarna i Washington att det inte blivit så mycket av det här SDRM som Valutafonden ställde i utsikt för ett år sedan ska man komma ihåg att frågan i stort under det sista året har rört sig ganska snabbt. Vi hade fem sex år där egentligen ingenting gjordes. Vi tillhörde dem som tryckte på gång efter gång, men mycket lite skedde.

Sedan diskussionen om ett obligatoriskt förfarande i IMF:s regi kom upp på bordet har plötsligt de privata aktörerna och också enskilda länder börjat agera. Man har nu börjat arbeta med kontraktsbaserade lösningar, obligationskontrakt och liknande, där man uppnår delvis samma effekter. Mexiko gav till exempel nyligen som en av de första större utvecklingsekonomierna ut statsobligationer med den här typen av klausuler. Detta hade över huvud taget inte kommit i gång om man inte så hårt hade ”pushat” på för det obligatoriska systemet. Jag tror för min del, och det är mitt intryck att våra kolleger har samma uppfattning, att detta är någonting som vi i Europa ska fortsätta att driva ganska hårt. Det är nämligen bara genom att göra det som vi får det att röra sig på ett eller annat område.

Anf.  86  MATS ODELL (kd):

Det här kommer att bli en innehållsrik helg, att döma av dagordningen och de enormt stora frågor som här ska avhandlas. Vi önskar statsrådet lycka till med detta.

Jag hittar ingenting i det som sagts eller skrivits här som det egentligen finns några invändningar emot. Tvärtom är det väldigt många lovvärda initiativ som tas. Jag har dock några frågor kring några av punkterna.

Det första, som egentligen kanske kommer sist, är Irakkonfliktens ekonomiska konsekvenser och den andra punkten där om de finansiella aspekterna på återuppbyggnaden. Nu var ju som sagt Colin Powell i Bryssel i går, och han var ganska karsk. Han talade om att det är amerikanskt blod och amerikanska skattebetalares pengar som nu banar väg för demokrati och frihet i Irak, och med detta gav han också intrycket att USA skulle ha en ledande roll.

Vi har här i nämnden tidigare från alla partier ställt oss bakom att FN bör ha en stor roll i detta. Men då kommer man till den sidan av saken att ju mer FN tar över, desto mer av återuppbyggnadskostnaderna kommer naturligtvis att falla på de länderna. Det finns väl rimligtvis någon sorts kommunicerande kärl häremellan.

Då är min fråga: Vad kommer Sverige att erbjuda? Vad finns det för budgetutrymme, så att säga, för Sverige att delta? Hur mycket finns det under utgiftstaken att sätta in för att också få det här inflytandet? Det skulle vara intressant att få en liten kommentar omkring den sidan av saken.

Jag går förbi detta med situationen i Europa, som Lars Heikensten tar upp. Det finns ju ett enormt reformbehov när det gäller den europeiska ekonomins funktionssätt jämfört med inte minst USA. Mot den bakgrunden är det intressant att man ska fokusera på inflationsutsikterna och de dubbla obalanserna, alltså underskotten i offentliga finans- och bytesbalanser, i Förenta staterna. Det framstår som en intressant punkt att ta upp i det här sammanhanget, men vi kanske får lämna det just nu.

När vi kommer till frågan om gränsöverskridande clearing och avveckling vill jag fråga: Handlar detta också om de gränsöverskridande betalningarna? I dag är det ju en fullständigt häpnadsväckande kostnad för att skicka pengar från Sverige till Finland eller från Sverige till Danmark. Den här frågan har också varit uppe i andra sammanhang som riksbanksfullmäktige. Detta handlar ju om tekniska problem hos banker och så vidare. Vilka förutsättningar finns det att komma fram till att även detta blir en något så när fungerande inre marknad?

Den sista punkten nämnde inte Gunnar Lund någonting om, det vill säga de utvidgningsrelaterade frågorna. Jag tycker att det verkar lite ytligt att i det här sammanhanget diskutera hur informella Ekofin fortsatt ska kunna fungera på ett effektivt sätt. Jag får en känsla av att det gäller hur man ska få plats runt middagsbordet. Borde inte detta mera vara en fråga om analyser av hur det kommer att påverka Europas ekonomi när de här länderna integreras och kommer med fullt ut i gemenskapen?

Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag kommer också in på frågan om Irakkonflikten och dess ekonomiska konsekvenser. Man talar om ett utsträckt krig och ett kort krig. Finns det några tidshorisonter i de här frågorna där man till exempel säger att om det tar slut efter en månad så är det ett kort krig? Går det över ett år är det förstås definitivt ett långt krig och inte vad man hade räknat med.

Detta har väldigt stora implikationer på hur det här kommer att påverka världsekonomin över huvud taget. Men sedan är ju också ett av medlemsländerna i unionen, nämligen Storbritannien, med i kriget och har ganska stora kostnader för sitt deltagande i detta. Kommer det att påverka EU:s sätt att hantera budgettekniska frågor och sådant? Är det samma regler, eller kommer man från Storbritannien att ha synpunkter på detta? Kommer det att påverka övriga länder i EU? Det gäller förstås Danmark, men de har skickat en korvett och 150 soldater så det kanske inte är någon jättestor ekonomisk påfrestning där. Storbritannien däremot har ett betydligt större deltagande i kriget. Kommer det att påverka EU på något sätt?

Anf.  88  HILLEVI LARSSON (s):

Jag skulle vilja beröra punkterna om förberedelser inför Washington och utvidgningsrelaterade frågor.

Det är naturligtvis väldigt positivt att frågan om fortsatta skuldavskrivningar och tredje världens röst i olika internationella organ kommer upp, inte minst mot bakgrund av Irakkonflikten. Redan den förstärker ju den klyfta som finns i världen, inte bara mellan den arabiska och muslimska världen och västvärlden utan även mellan den fattiga och den rika delen av världen. Det tror jag är väldigt viktigt. Frågan är bara hur man ska hjälpa de här länderna.

En fråga som har tagits upp av bland andra ATTAC är detta med Tobinskatt. Både Leif Pagrotsky och Göran Persson har allmänt uttryckt sympati för idén, även om den kan vara svår att genomföra. Jag undrar om detta är ett förslag som anses tillräckligt seriöst och politiskt möjligt att föra upp i de här sammanhangen och, om inte, vad man i så fall tar upp i stället. Det får inte bli bara vackert tal, utan man måste också göra någonting.

När det gäller utvidgningsrelaterade frågor står det här att ministrarna ska ha ett frukostmöte om konventet där man ska diskutera frågor av särskilt intresse för Ekofinrådet. Jag blev lite konfunderad över om man menar att detta frukostmöte ska vara om en månad, när även kandidatländerna eventuellt skulle få ha representanter med, eller om detta kommer att vara ett frukostmöte som föregår ert informella möte nu i helgen. Om det är redan nu i helgen vore det ju väldigt intressant vad vi vill lyfta fram där.

En fråga i konventsdiskussionerna har till exempel handlat om att euro-Ekofin skulle få större makt. Det är ju rätt intressant hur man ställer sig till det. Det tycker jag påverkar även vår svenska EMU-diskussion. Om svenska folket röstar nej så att vi står utanför det tredje steget skulle det de facto innebära att vi får mindre inflytande inte bara informellt utan även formellt. Men även bortsett från den frågan kan det vara principiellt intressant att diskutera vad vi tycker här och vilken inriktning de andra har, inte minst kandidatländerna. Detta är speciellt intressant om de ska få vara med och ha representanter vid det här mötet.

Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp ”den praktiska hanteringen av anslutningsländernas integrering i EMU”, en fråga som också skulle komma upp. Vad innebär det här i praktiken? Är det en rent teknisk diskussion, eller är det något som är av större intresse än så?

Anf.  89  KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns oerhört mycket intressant att diskutera, och ni kommer säkert också att få mycket intressanta impulser från de andra.

Jag tänkte börja med att fråga, som ett inspel i diskussionen om den internationella konjunkturen, effekterna av Irakkriget och så vidare, hur regeringen bedömer att den internationella konjunkturen har förändrats i och med de senaste veckornas eller månadernas händelser och vilka konsekvenser det kommer att få.

Den andra fråga jag tänkte ställa ansluter till den diskussion vi hade nyss om jordbruk innan ni kom. Jag försökte också få besked om detta när vi hade motsvarande föredragning i finansutskottet tidigare i veckan med statssekreterare Karin Rudebeck. Hon visste då inte svaret på frågan, och därför hoppas jag att ministern vet det: Anser regeringen att det arbete som nu pågår inom EU beträffande reformering av jordbruksstödet och jordbrukspolitiken är tillräckligt effektivt och långtgående för att man ska kunna vara framgångsrik i WTO-förhandlingarna när det gäller att få en vettigare situation i fråga om frihandel och jordbruk? Är EU:s eget arbete enligt er uppfattning tillräckligt långtgående och effektivt?

Sedan vet vi att de flesta partier i den svenska riksdagen på papperet är överens om tagen i frågorna om frihandel och reformering av jordbrukspolitiken, men vi vet också att det finns skillnader i hur mycket man prioriterar frågan, om man tycker att den är viktig eller om man tycker att det är viktigare med andra saker, både inom jordbruket och jämfört med andra frågor. Därför skulle jag vilja få ett besked om hur den svenska regeringen i de här diskussionerna prioriterar jordbruksreformationen i förhållande till andra saker för att kunna nå framgångar när det gäller en bättre frihandelssituation och en rättvisare världsordning. Jag vet redan att Folkpartiet och regeringen är överens om sakfrågan, men hur överens är vi om prioriteringen?

Anf.  90  LENNART HEDQUIST (m):

De redogörelser som vi fick av statsrådet och riksbankschefen var bra, och det finns inte så mycket att invända. Det är uppenbart att den här övningen i Aten kommer att innehålla rätt mycket intressanta diskussioner.

Jag vill dock ta upp en fråga närmast för att understryka vad som har sagts i ett ärende, och det gäller gränsöverskridande clearing och därmed också gränsöverskridande betalningar. Jag tycker att det är oerhört väsentligt att Sverige är mycket pådrivande i den frågan. Även om det nu finns många andra frågor uppe på agendan tror jag att man ska lyfta fram denna fråga ordentligt just utifrån Sveriges, det lilla landets, situation. För oss i Sverige är det av största betydelse att dessa frågor får en snabb och bra lösning. Det är också ett sätt att visa för svenskar att det finns fördelar med den gemensamma marknaden på det finansiella området. Jag vill närmast understryka betydelsen av att den svenska regeringen är pådrivande i dessa frågor.

Anf.  91  KARIN THORBORG (v):

Jag hade några frågor som andra redan har ställt om bland annat Irakkriget och Tobinskatten. Jag ville veta vilka frågor Sverige tänkte driva när det gäller insatser för att gynna utvecklingsländerna. Nu fick vi relaterat några av de frågor som Sverige kommer att driva. Det gläder mig mycket att Sverige har tänkt igenom vilka frågor man tänker driva.

Jag har en följdfråga: Tror ni att Sverige kan få de andra länderna med sig? Ligger Sverige i framkant när det gäller att driva dessa frågor? Det var det ena.

Det andra gäller den sista punkten som handlar om de utvidgningsrelaterade frågorna. Vi fick nyss höra att de informella mötena tenderar att mer och mer bli formella och beslutsfattande. Jag fäste mig särskilt vid orden ”överväga hur Informella Ekofin … skall kunna fungera på ett effektivt sätt”.

Med 25 länder i stället för 15 är det klart att det kommer att bli besvärligare vid möten och beslutsprocesser. Man kan ta exemplet med röstförfarandet i ECB som ju har förändrats mycket med tanke på utvidgningen. Finns det något förslag om hur de informella mötena kommer att organiseras och hur de eventuella besluten där ska tas? Jag hoppas verkligen att Sverige driver ståndpunkten att alla länder måste få vara med och diskutera och besluta i samtliga frågor.

Anf.  92  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag har samma frågor som övriga om det ekonomiska läget med anledning av Irakkriget. Det är ju en fråga som inte bara berör oss i EU-nämnden utan hela svenska folket.

Om kriget – hypotetiskt – blir långvarigt undrar jag vilka effekterna blir. Redan nu är den ekonomiska situationen i många av EMU-länderna katastrofal. Jag kan inte förstå hur Gunnar Lund kan sitta och säga att det utan EMU hade varit värre, när vi ser att Sverige – som står utanför EMU – klarar sig bättre i de flesta ekonomiska jämförelser med dem som ingår i EMU. Men det är en annan diskussion, och vi behöver kanske inte blanda in den svenska EMU-debatten här. Jag blev dock lite förvånad.

Sedan tycker jag att Gunnar Lund och regeringen verkar ha rätt uppfattning när det gäller skuldavskrivningar, att man kanske ska höja lägstainsatsen för röstetalet så att utvecklingsländerna får mer att säga till om. Det kan vara en strategi för att gå vidare.

Liksom Hillevi Larsson vill jag också veta hur det är med Tobinskatten. Den har ju stöd av bland annat Frankrike.

Jag blev dock lite bekymrad över den sista meningen i det papper som skickats ut. Där står att man ska diskutera konventet. Konventets grunduppfattning, och det här vi diskuterat tidigare, är ju att det är konventet som diskuterar, och sedan blir det regeringsförhandlingar längre fram. Men nu verkar det trots allt bli något slags informella regeringsförhandlingar. Vi från EU-nämndens sida tycker, och jag tror att alla partier är med på det, att detta är lite olyckligt. Det har vi också berört tidigare.

Jag hade en fråga till, men jag får vänta med den.

Anf.  93  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Det är intressant att höra Ulf Holm tala om EMU. Jag tror inte att vi riktigt inser hur mycket glädje vi redan har av att leva i skuggan av och vara på väg in i EMU. Den verkliga realiteten med ett utanförskap har vi ingen aning om.

Det som dock särskilt väckte min uppmärksamhet var Irakdiskussionen. Det blev ju nästan lite gulligt med idealismen, om hur vi ska bygga upp Irak och hur det kommer att påverka ekonomin. Powells diskussion i Bryssel i går handlade väldigt lite om idealism men väldigt mycket om att det är USA, och möjligen Storbritannien, som ska tillskansa sig tillgångar och marknad med anledning av återuppbyggnaden av Irak.

Den principiellt intressanta frågan är då vad EU nu kan göra för att hävda EU:s och världens intressen i förhållande till amerikanarna och den dominans de lägger över det hela politiskt, och i det här sammanhanget ekonomiskt, och de konsekvenser det möjligen kan få.

Anf.  94  KARIN PILSÄTER (fp):

Det gäller de internationella finansmarknadsfrågorna där jag innerligt hoppas att varken Riksbanken eller regeringen framför statsrådet Pagrotskys ställningstaganden, utan företräder andra idéer. Det gäller även EMU-frågan. Jag är fullkomligt övertygad om att en Tobinskatt, förutom att den inte är genomförbar, är helt fel tänkt och skulle dessutom vara mycket negativ för u-länder. Det är att snacka med vackra ord, men det är inte en bra politik.

Jag hoppas verkligen att ni i stället driver på andra typer av stabiliserande och förbättrande faktorer. Jag skulle därför vilja höra några ord om det, exempelvis om det finns tankar kring att sluta upp bakom en internationell finansinspektion som är lite separat från IMF, alltså utöver stöden till uppbyggande av nationella finansinspektioner, genomlysningsmetoder och liknande.

Anf.  95  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag ska svara på det jag förmår så får Lars Heikensten fylla i det han vill kommentera. Jag tar det i tur och ordning och försöker vara kortfattad.

Mats Odell hade flera frågor kring Irakkonflikten, bland annat vad det nu är för spel som pågår och hur förloppet kan tänkas gestalta sig. Det första man kan konstatera är att det är alldeles ogörligt att komma till någon definitiv slutsats när det gäller hur länge konflikten kommer att vara. Det finns motstridiga besked, och det går upp och ned. Vi följer alla händelserna. Men också jag blir något förbluffad över de kategoriska begrepp som används om kort krig och långt krig där definitionerna onekligen varierar.

En konflikt av det här slaget, ett krig som varar i tre eller fyra veckor, är för min del uppenbarligen fortfarande ett kort krig. I varje fall är det så om man ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna. Om det handlar om den typen av tidsrymd tror jag inte att vi kommer att se några utpräglat negativa eller direkt förödande effekter på världsekonomin genom att vi störtar in i en ny lågkonjunktur eller liknande. Det tror jag inte.

Om det däremot av något skäl skulle dra ut rejält på tiden så att kriget fortsätter i månader är det en helt annan fråga. Då kommer det säkert att få betydande effekter, och vi får ställa in oss på en helt annan utveckling.

Men redan den konflikt som nu ägt rum har påtagligt påverkat världsekonomin och konjunkturläget; det är ingen som helst tvekan om det. Osäkerheten inför konflikten har praktiskt taget paralyserat de ekonomiska aktörerna, vilket vi kunnat avläsa i en fördröjd återhämtning. Det är det som har drabbat oss.

Det frågades hur vår egen svenska regerings bedömningar ser ut. Det är naturligtvis så, vilket vi kommer att redovisa om en dryg vecka när vi redovisar en ny prognos, att vi fått revidera ned den rejält för inte minst innevarande år – i synnerhet när det gäller tillväxten. Det i sin tur har direkt påverkat vårt budgetläge, vilket vi också kunnat se. Huvuddragen i den uppgörelse som nu har träffats är ju kända, men de måste naturligtvis hamras ut under dagarna som kommer. Det påverkar oss alltså direkt i allra högsta grad.

Svenska insatser kan säkert bli aktuella i återuppbyggnaden. Som ett generellt svar på de frågor som ställdes kring återuppbyggnaden av Irak anser jag att vi måste försöka bidra till att man inte kommer in i en destruktiv process där parter tävlar med varandra, inte för att bistå det irakiska folket – som fått utstå så enormt mycket lidande i decennier – med att bygga upp deras land igen och etablera en demokrati, utan för att man är ute efter marknader, av egenintresse.

Här måste Sverige, och jag hoppas EU, stå för en förnuftets linje. Den bästa garantin för det är att vi återupprättar det multilaterala systemet den dag detta krig tar slut. Det betyder överhöghet för FN i en samordnande roll, men också institutionerna Valutafonden och Världsbanken. Visst har amerikanarna ett stort inflytande i dessa institutioner, men det har vi också. Det är fråga om mycket duktiga institutioner som kan göra en insats och därför ska vi utnyttja dem.

Mats Odell hade noterat att vi skulle diskutera de dubbla obalanserna i Förenta staterna, och jag försummade nog att nämna det. Man kan kanske göra sig lite lustig över det, men det är en fråga som det finns anledning att börja ägna sig åt ordentligt både i en finansministerkrets och med centralbankscheferna. Vad som åsyftas är helt enkelt att vi i den amerikanska ekonomin ser en situation med ett stort bytesbalansunderskott – det finns redan och det växer – och ett stort budgetunderskott. Frågan är om det är en hållbar eller en önskvärd utveckling och vad den kan komma att leda till.

Vi har sett skeden tidigare, till exempel under 80-talet, då vi fick en långvarig försvagning av dollarn till följd av en liknande underskottssituation. Har vi att vänta oss något liknande nu, och vad är konsekvenserna av det för Europa? Ja, det betyder en apprecierande, starkare, euro. Vad betyder det för våra möjligheter att få en tillräckligt stark tillväxt i våra ekonomier? Det tror jag att man ska resonera om, och man ska nog se upp så att européerna inte generellt pekar finger åt USA och säger att de måste göra någonting åt dessa underskott. Det är inte det givna svaret på frågan, men det är ett problem som är värt att diskutera. Det är möjligt att Lars har ytterligare kommentarer till det.

När det gäller gränsöverskridande betalningar har det som vi nu diskuterar, clearing och avveckling, inte direkt bäring på de gränsöverskridande betalningarna, men det är en viktig diskussion i sig. Vi driver på allt vad vi kan för att få fram europeisk lagstiftning som ser till att ålägga banker att med mycket större snabbhet än vad fallet är i dag verkställa sådana betalningar och göra det utan att pålagorna blir orimliga.

Informella möten frågade flera om. Jag var inte riktigt medveten om formuleringarna där. Jag skulle tro att många tycker att det är mötets viktigaste ämne. Det brukar alltid vara viktigt att tala om de egna arbetsformerna. Skämt åsido handlar det om i vad mån Lars Heikensten ska få fortsätta att närvara vid dessa möten. Det har nämligen uppstått en opinion bland finansministrarna att nu när vi redan nästa år går från 15 till 25 medlemsländer blir det väldigt stora och stökiga möten. Man ser sig därför om runt bordet för att se om man kan be några lämna salen. Då har man kastat sina blickar på centralbankscheferna och sagt att man kanske skulle be dem stanna hemma.

Det är en del som tycker det. Jag och den svenska regeringen tycker det inte. Det här är ett av de få tillfällen som finns då finansministrar och centralbankschefer i EU möts och har möjlighet att utbyta synpunkter på det ekonomiska läget, den ekonomiska politiken. Jag tror att vi ska hålla fast vid det, och jag tänker kämpa för den linjen. Vi får se om det lyckas.

Margareta Anderssons frågor om tiden för kriget tror jag att jag har svarat på. Visst har Storbritannien en speciell roll här, och det kommer säkert att ha betydelse när man i sinom tid talar om återuppbyggnadsarbetet och vem som ska ta på sig vilken roll.

Det är ett svar också till Mats Odell. Det är klart att Sverige måste vara berett att göra insatser – självklart. Under alla omständigheter måste vi vara beredda att göra det. Men vi måste naturligtvis eftersträva att det sker inom en ram som är så rimlig som möjligt med FN i centrum. Sedan kommer det säkert att bli bråk, som det alltid blir. Amerikanare och andra kommer att säga att det var de som utkämpade kriget och betalade för det. Nu är det dags för oss att betala för återuppbyggnaden. Så brukar det vara. Det har skett tidigare. Jag tycker inte att det är rimligt i den här situationen, men jag uttrycker återigen förhoppningen att vi inte ska behöva se ett schackrande kring detta under de månader som kommer. Vi ska försöka bidra till att det undviks.

Hillevi Larsson och andra kommenterade Tobinskatten. Jag kan bara säga att jag uppfattar den diskussionen som i långa stycken bakom oss. Det har funnits en period då man sett närmare på de tankarna. Det har till och med funnits regeringar som uttryckt förhållandevis starkt intresse. Den förra franska regeringen är väl det bästa exemplet. De blev dock alltmer fundersamma under diskussionerna och drev inte frågan vidare.

Jag kan inte säga att jag är en spontan anhängare av tanken på Tobinskatt. Den rymmer väldiga komplikationer och nackdelar. Däremot har diskussionen varit värdefull för den har satt ljuset på någonting som är väsentligt, nämligen att inte minst u-länderna själva har för svag ställning, för svag kapacitet, när det gäller att delta i ett världsvitt arbete för att åstadkomma finansiell stabilitet.

Jag var tidigare lite grann inne på att det kräver olika former av kapacitetshöjande insatser hos dem, inklusive biståndsinsatser som i många stycken kan kanaliseras i den riktningen, för att de ska bli bättre rustade i det internationella arbetet. Jag tror också att man kan diskutera metoder för att få till stånd en förstärkning av de nationella finansinspektionerna och det nätverk de utgör i världen. Den typen av åtgärder bör man fortsätta diskutera, och det vill jag gärna medverka till. Men jag betraktar nog diskussionen om Tobinskatten som sådan som en i allt väsentligt avslutad diskussion. I varje fall har den ingen aktualitet inför det kommande mötet.

Konventet är inställt. Frukostmötet handlar i stället om annat. Det är väl frukostmötet som i stället för konventet ska diskutera Irakkriget.

Hillevi Larsson frågade också om ansökarländerna. Det är riktigt att de står uppsatta. Jag vet inte hur omfattande den diskussionen blir, men ett återkommande tema där är naturligtvis hur vi i finansministerkretsen ska se på de länder som nu är på väg in när det gäller deras anslutning till valutaunionen och euron.

Det är ju så – jag hoppas ingen svävar i okunnighet om det – att när de länderna nu säger ja i sina folkomröstningar, och två har redan gjort det, senast Slovenien med en förkrossande majoritet, säger de ja inte bara till medlemskap i EU utan därmed också till euron. Det är i själva verket så, vad jag kan förstå och höra från dessa länder, att samtliga är mycket angelägna om att så snart som möjligt komma med i detta valutasamarbete.

Där har man snarast en uppgift att säga ja naturligtvis, men de får inte vara för heta på gröten. Man måste betänka att de länderna definitivt befinner sig i en delvis annan situation än vad vi gör. Vi är ju utomordentligt väl rustade att stiga rätt in i denna valutaunion, och alla i den skulle omedelbart välkomna oss och betrakta det som en förstärkning i klubben och ett ytterligare stöd för valutan.

Dessa länder har däremot en lång väg att avverka för att komma i kapp. Det kan finnas behov som de har under det skedet, och de ska nog tänka sig för två gånger då de kan vara betjänta av att ta lite mera tid på sig. Det här är sådant som vi då och då stöter och blöter, och jag antar att det är det som ska ske även den här gången för att komma fram till en uppfattning.

Karin Pilsäter hade tidigare efterlyst besked om jordbrukspolitiken. Jag vill till att börja med försvara min statssekreterare och även mig själv med att det inte är vårt ansvar eftersom jordbrukspolitiken i WTO-förhandlingarna naturligtvis är handelspolitik och därmed Leif Pagrotskys ansvar.

Nu är jag intresserad av jordbrukspolitiken och EU och kan bara säga att vi prioriterar den väldigt högt. Det gör vi i EU där vi förmodligen är det mest drivande landet när det gäller att insistera på en jordbrukspolitisk reform. Hand i hand med den politiken går insisterandet, framför allt i förhållande till de andra EU-länderna, att vi i WTO måste vara beredda att göra jordbrukspolitiken till ett reellt förhandlingsämne där vi också är beredda att göra eftergifter.

Det är självklart att vi gör så, och så har vi ju sett på det länge. Via WTO-förhandlingarna får vi i Sverige en veritabel hävstång i de diskussioner som vi hela tiden måste föra internt och där vi försöker puffa på Frankrike och andra för att de ska vara mer reformvilliga.

Lennart Hedquists synpunkter på clearing och avveckling noterar jag och instämmer i.

Karin Thorborg undrade hur vi kan få med andra länder på de initiativ vi tar framför allt i fonder och banken. Det är en bra fråga. Vi gör allt vi kan. Vi tar den här typen av initiativ. Vi bygger allianser – först i en nordisk krets och sedan såvitt möjligt vidare i EU-kretsen. Det är uppenbarligen en styrka att tillhöra den familj som EU utgör. Vi uppträder numera med en väsentligt mycket större tyngd i dessa institutioner, vilket är en stor fördel. Jag tror att på flera av de punkter jag nämnde har vi goda förutsättningar att i helgen i allt väsentligt skapa en enad EU-linje kring de positioner som vi själva intar. Jag ser det som positivt.

Karin Thorborg frågade också om informella möten, och den frågan tror jag att jag har besvarat. När det gäller ECB kanske Lars Heikensten också vill kommentera det. Där är läget att om man ska utvidga unionen, vilket vi ska, är det rimligt att föra en diskussion om centralbanken på samma sätt som om de andra EU-institutionerna. Man måste måna om effektiviteten i beslutsfattandet och har då kommit fram till en modell för detta. Den är kanske inte perfekt men fullt möjlig att leva med, och den har den stora fördelen att alla länder i den delar samma öde. Man är med i alla diskussioner men måste ibland avstå från att lägga sin röst vid enskilda beslut. Det träffar alla länder och är därför inte så problematiskt.

Ulf Holm tog upp EMU men föreslog att vi skulle avstå från EMU-debatten här. Det är i och för sig tråkigt. Jag hade gärna gett mig in i en sådan debatt. Frågan om Tobinskatten tror jag att jag har besvarat, liksom frågan om konventet; den diskussionen är alltså inställd.

Pär Axel Sahlbergs resonemang om Irak delar jag till fullo, vilket väl framgick av mina tidigare svar på den punkten. Det är för tidigt att bedöma Powells uttalande. Jag har bara sett refererat av det och inte hunnit tala med vår utrikesminister om hennes intryck. Det var dock inte enbart fråga om starka kaxiga markeringar från amerikansk sida. Uttalandet innehöll också intressanta öppningar när det gäller FN och FN:s roll. De var kanske något luddiga, men de fanns där. Det finns alltså någonting att bygga på, och om vi ska ha någon chans att få en rimlig ingång till denna amerikanska administration tror jag fortfarande att det är via Colin Powell.

Anf.  96  Riksbankschef LARS HEIKENSTEN:

Jag har bara ett par små kommentarer. När det gäller det ekonomiska läget och Irak tror jag att förutom frågan om kort eller långt krig är det också väldigt svårt att bedöma var vi över huvud taget nu befinner oss mot bakgrund av den oro som fanns före kriget och det faktum att kriget nu pågått ett par veckor. Det har under ett antal månader tickat in siffror som visat på en tydlig försvagning i världsekonomin. Det är dock en öppen fråga hur mycket de är direkt relaterade till kriget och i vilken utsträckning de är relaterade till en lång anpassningsprocess efter den bubbla som vi hade för två tre år sedan. Beroende på hur man ser på det hela kan man landa i lite olika slutsatser om vad som händer när kriget väl tar slut – även om det blir ett kort krig.

När det gäller situationen i USA och statsfinanserna där kan man notera att amerikanarna själva haft en överdriven bild av hur bra statens finanser var. Orsaken till det är den oerhört långa högkonjunktur som de hade. Vi har ju själva vissa erfarenheter av detta, till exempel från senare delen av 80-talet, nämligen att när det går bra för ekonomin är det lätt att få en överdrivet bra bild av hur det är.

Även om ingen föreställer sig att det i dag vore önskvärt att Amerika lade om och stramade åt – det skulle leda till rätt besvärliga konsekvenser för världsekonomin – tror jag precis som Gunnar Lund att det är viktigt att föra en diskussion och trycka på dem. Jag kan dock hålla med om att detta möte kanske inte ur det perspektivet är det naturligaste tillfället att ta upp de här sakerna. Däremot är det en viktig fråga att ta upp i Washington nästa vecka till exempel.

Beträffande Tobinskatten är min bild av den politiska utvecklingen precis densamma som Gunnar Lunds. Jag kan bara komplettera med att säga att det pågår ett ganska brett arbete med att på olika vis förstärka de finansiella marknaderna framför allt inom Valutafondens ram. Efter Asienkrisen 1998 har arbetet pågått med ökad intensitet. Det handlar om processer för gemensamma standarder och olika gemensamma koder. Gemensamma redovisningsregler är också en fråga som kommer upp i det sammanhanget.

Mellan centralbankerna pågår inom Baselsamarbetet ett aktivt arbete. Det kommer också nya regelverk för banker, så kallade Basel II. Inte minst via Stefan Ingves, som har en bakgrund i Sverige, har Valutafonden kommit att starkt engagera sig i ett system för utvärdering av enskilda länders finansiella sektorer, så kallade financial sector assessments. Han har nu gjort 40 stycken sådana, och de är ganska mycket modellerade på de stabilitetsrapporter som vi har gjort här under ett antal år.

När det gäller frågan om EMU och hur det kan påverka beslutsformer och sådant skulle jag egentligen bara vilja understryka att det är ett mer dramatiskt utvecklingsskede i alla dessa organ än vad det har varit under de sju åtta år som jag nu hållit på med de här sakerna på så sätt att nästan vartenda samarbetsorgan nu omstöps. Var vi hamnar i detta spel, vilka positioner vi får i de nya system som etableras, har naturligtvis en koppling till EMU-diskussionen. Det kommer givetvis att ha att göra med om vi är med eller inte i det sammanhanget.

Jag kan parentetiskt nämna att jag var på någonting som heter allmänna rådet, som är en beslutsgruppering i ECB där alla EU-länder är med, alltså inte bara de som är med i eurosystemet. De andra träffas var fjortonde dag, men i allmänna rådet träffas man fyra gånger om året och mötet är avklarat på ungefär 20 minuter. När jag nu var med första gången talade man om för mig att det inte bara var så att jag fick komma en gång i kvartalet och vara med i 20 minuter. Nästa gång skulle det inte bara vara jag, engelsmännen och danskarna som träffades utan då skulle där finnas ytterligare tio. Då är vi alltså 13 stycken som sitter där i 20 minuter. Sannolikheten för att få en rejäl diskussion eller kontakt med dem som är inblandade i dessa beslut minskar därmed ännu mera.

När det gäller det informella Ekofin kan man kanske säga att under de sju åtta år som jag hållit på med detta har utvecklingen varit att fler och fler av de frågor som traditionellt varit centralbanksfrågor kommit i centrum för den politiska diskussionen. Det finns ett antal olika skäl till att det blivit på det viset. Det i sin tur har gjort att betydelsen av en bra dialog mellan centralbanker och finansdepartement om finansmarknadernas utveckling, penningpolitik och liknande i realiteten ökat under den tiden. Det sker naturligtvis med ömsesidig respekt för de roller man har i dessa system.

Jag tycker att vi i Sverige hanterat det hela bra, men däremot ser man tydliga tecken på att det inte har hanterats lika bra på europeisk nivå. Det är ett viktigt skäl till att man behåller de här frågorna. Om det gäller att ge sig ut och resa erbjuds ju andra möjligheter, om man säger så. Det handlar om att skapa en dialog. Jag tror att den generellt är viktigare för dem än den är för oss.

Jag nöjer mig med detta.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare talare har begärt ordet.

Fastän vi inte ska summera detta på traditionellt sätt tror jag ändå att vi allihopa runt bordet är helt överens om att vi vill att ni ska vara där dramatiken är.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 2

Anf.  5  LENNART FREMLING (fp): 3

Anf.  6  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 3

Anf.  9  LENNART FREMLING (fp): 4

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 4

Anf.  11  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN: 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  13  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 4

Anf.  14  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 4

Anf.  15  ANDERS G HÖGMARK (m): 4

Anf.  16  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  18  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  20  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  22  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 5

Anf.  23  ANDERS G HÖGMARK (m): 6

Anf.  24  BÖRJE VESTLUND (s): 6

Anf.  25  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 6

Anf.  26  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 6

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 7

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m): 7

Anf.  30  ULF HOLM (mp): 7

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 7

Anf.  32  BÖRJE VESTLUND (s): 7

Anf.  33  MATS ODELL (kd): 7

Anf.  34  MARGARETA ANDERSSON (c): 8

Anf.  35  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 8

Anf.  36  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  37  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 8

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  39  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 8

Anf.  40  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  41  LARS LINDBLAD (m): 9

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c): 10

Anf.  43  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 10

Anf.  44  LENNART FREMLING (fp): 11

Anf.  45  BÖRJE VESTLUND (s): 11

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 11

Anf.  47  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  48  ANDERS G HÖGMARK (m): 12

Anf.  49  KARIN PILSÄTER (fp): 13

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 13

Anf.  51  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  52  MATS ODELL (kd): 15

Anf.  53  MARGARETA ANDERSSON (c): 16

Anf.  54  ULF HOLM (mp): 16

Anf.  55  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  56  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 16

Anf.  57  BÖRJE VESTLUND (s): 17

Anf.  58  LENNART FREMLING (fp): 17

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  60  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 17

Anf.  61  MATS ODELL (kd): 18

Anf.  62  ULF HOLM (mp): 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 19

Anf.  65  MARGARETA ANDERSSON (c): 19

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  70  ULF HOLM (mp): 20

Anf.  71  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 20

Anf.  72  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  73  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 20

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  75  MATS ODELL (kd): 21

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 21

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 21

2 §  Ekofin 22

Anf.  78  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  79  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 22

Anf.  80  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  81  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 23

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  83  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  85  Riksbankschef LARS HEIKENSTEN: 26

Anf.  86  MATS ODELL (kd): 27

Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c): 28

Anf.  88  HILLEVI LARSSON (s): 29

Anf.  89  KARIN PILSÄTER (fp): 30

Anf.  90  LENNART HEDQUIST (m): 30

Anf.  91  KARIN THORBORG (v): 30

Anf.  92  ULF HOLM (mp): 31

Anf.  93  PÄR AXEL SAHLBERG (s): 31

Anf.  94  KARIN PILSÄTER (fp): 32

Anf.  95  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 32

Anf.  96  Riksbankschef LARS HEIKENSTEN: 36

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 38