71 § Ekofin

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 7 oktober 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 november 2008

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar finansministern med medhjälpare välkomna till dagens EU-nämnd.

Vi börjar med återrapporteringen från den 7 oktober.

Anf. 2 Finansminister ANDERS BORG (m):

Den här återrapporteringen belyser problemet med återrapporteringar.

Det var ett frukostmöte om den finansiella krisen. På bland annat vårt initiativ avslutades den frukosten inte förrän bortåt lunchtid. Det har ni inte fått någon återrapportering från.

Skälet till att de övriga punkterna är extremt korta är att huvuddelen av diskussionen inte finns återrapporterad. Det sammanhänger med att vi inte återrapporterar de delar av mötet som inte är formella beslutsmöten, men jag ska göra en muntlig återrapportering av det.

Ni vet att upptakten var att det fanns ett relativt tanklöst uttalande inför Ekofin som baserade sig på att två stora länder blockerade framsteg. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi tog därför tillsammans med >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<initiativ till att tala med eurogruppens ordförande Jean-Claude Junker på morgonen och med Christine Lagarde. Jag och >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<talade med Lagarde och sade att vi ville ha upplägget att vi skulle skärpa de här punkterna, att vi skulle ha en process för att nå fram till en uppgörelse i frågan och att vi ansåg att mötet borde struktureras om så att vi lät frukosten pågå tills vi var färdiga och hade gjort framsteg.

Det blev en relativt bred första diskussionsrunda där jag blev ombedd att inleda för att starta diskussionen och bidra till att skapa känslan av att det nu var ett relativt viktigt möte och att det var avgörande att vi inte gjorde lösningar där det ena landets lösning blev det andra landets problem och att vi byggde på trafikregler och det nationella ansvaret. Vi visste att >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<skulle blockera alla framsteg om vi inte fick på plats en princip om nationellt ansvarstagande.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi fick på plats den första delen av uppgörelsen om insättargarantin. Jag tror att det var viktigt att vi fick en höjning till 500 000 kronor och att en del länder gick vidare med det.

Vi lade också fast ett antal punkter från Ekofingruppen.

Det var en relativt omfattande och lång diskussion. Inte minst Danmark och Finland agerade. Jag glömde nämna att holländarna naturligtvis var med på det första initiativet. Vi pressade på allt vi kunde. Flera av mina medarbetare slet verkligen under mötet för att pressa skrivningarna framåt. Det var ett relativt hätskt möte som jag tror var jätteviktigt eftersom det satte i gång en process. Vi beslöt att låta EFK sammanträda varje dag. Det är där förhandlingarna har skötts inför eurogruppens uppgörelse. Vi beslöt också att inte stänga Ekofinmötet. Det var öppet ända fram till Europeiska rådet. Det var ett ständigt pågående möte under dessa dagar.

Vi gjorde inte några stora framsteg. Det råder det inget tvivel om. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Gordon Brown gjorde en jätteinsats för att pressa frågan framåt; det måste man säga.

Mot slutet av veckan blev det alldeles tydligt att Sarkozy valde att lägga hela sin politiska tyngd i detta. Det hade varit lite skiftande innan. Ni minns säkert att Christine Lagarde, finansministern, i Handelsblatt redan veckan innan argumenterade för en kraftfull lösning, och att Sarkozy under G 4-mötet sade att det naturligtvis bara var ett personligt uttalande från henne. Han tonade då ned behovet av att komma framåt.

Under det som hände på lördagen och söndagen blev det väldiga framsteg. Kombinationen av Sarkozy och Gordon Brown var helt avgörande för att man skulle komma fram med en så bra uppgörelse som det till slut blev.

Den är bra ur svenska perspektiv just för att den har de grunddrag som vi redovisade inför Europeiska rådet. Vi fick på plats det nationella ansvaret, trafikregelapproachen och approachen med att skapa de nödvändiga institutionerna – dels de breda garantierna dels möjligheten att gå in med ägarkapital för att strukturera upp detta.

Jag ska återkomma till att det av detta följer att vi inför detta möte har rätt skarpa synpunkter på diskussionen om finansiell arkitektur.

Det här är ett sätt att försöka återrapportera mötet. I de handlingar som ni har saknas ungefär fem timmar av diskussioner, och det är de fem relevanta timmarna.

De övriga diskussionerna var av något annan kaliber. Det var därför ett par punkter fick utgå.

Anf. 3 MONICA GREEN (s):

Fru ordförande! Tack för redogörelsen. Det var bra att det framkom att det hände mycket mer. När man läser minnesanteckningarna från arbetsfrukosten kan man inte läsa sig till allt det som Anders Borg nu sade.

Det står i minnesanteckningarna att bland annat Sverige invände mot förslaget när det gäller insättningsgarantin och ville se överenskommelsen på 50 000 euro. Vad vi kan förstå har den diskussionen fortsatt. Nästa år kanske det blir beslut om 100 000 euro i stället. Vilken uppfattning har Anders Borg?

Jag har också en fråga om den rapport som Anders Borg föredrog.

Utöver insättningsgarantin fick vi med ett antal punkter, sade Anders Borg. Vad innehöll de punkterna?

Anf. 4 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Jag har inte så mycket att fråga. Det är mer en kommentar.

Jag vill ändå framföra att jag tror att många slogs av häpnad av den handlingskraft som den gemensamma unionen kunde åstadkomma på kort tid. Finansministern har ju beskrivit hur upplägget var.

Jag tror att detta gagnar den fortsatta verksamheten för att man ska kunna stabilisera finansvärlden i Europa och bidra till en lugnare utveckling även i världen. Jag tycker att det är viktigt att framföra det.

Anf. 5 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi och Finland motsatte oss en höjning tillsammans med ett stort antal andra länder. Det var framför allt finnarna som tog den fajten, men vi backade upp dem.

Varför gjorde vi då det? Den ursprungliga tanken från de stora länderna var att det enda som skulle komma ut från Ekofinmötet var att vi var överens om att höja insättargarantin. Insättargarantin är viktig för att förhindra att vi får synliga bank runs – att det står människor på gatan och tar ut sina pengar. Det som jag underströk i mina inlägg var att det inte är att lösa en bankkris. En bankkris måste man lösa genom garantier som återställer förtroendet mellan bankerna brett. Deras finansiering bygger på bostadsobligationer, bankcertifikat och bankobligationer som för en normal bank täcker huvuddelen av deras skuldsida.

Skälet till att banker är så känsliga är att tillgångssidan är våra lån – våra bostadslån och företagens lån. De löper mycket stabilt under lång tid. De rör sig lite upp och lite ned. Deras skuldsida har oftast inte en löptid vid sidan av insättningarna på längre än i genomsnitt 30–40 dagar. Här har vi en grundläggande instabilitet i banksystem som gör att man kan få den här typen av runs. Då måste man återskapa hela stabiliteten i systemet. Därför var det otillräckligt att EU:s bidrag till detta skulle vara att man skulle höja insättargarantin. Det är som att tro att man har löst cancerproblemet hos en patient genom att sminka upp honom så att han ser lite rödkindad ut. Man tar bort de synliga symtomen men har inte löst den egentliga sjukdomen.

De punkter som vi argumenterade för var de som jag innan mötet redogjorde för i EU-nämnden. Det var principen om nationellt ansvar. Den var viktig att få på plats eftersom vi veckan innan hade det holländska EFK-initiativet om en fond som ju tyskarna starkt motsatte sig. Det var det som Lagarde stödde i Handelsblatt, och sedan blev tyskarna upprörda över detta därför att de fick intrycket av att det var en fond där Tyskland skulle betala för andra länders problem. Det nationella ansvaret var en nyckelpunkt för att få fram en uppgörelse.

Den andra punkten var trafikregelapproachen, det vill säga att vi ska lösa problemen med nationellt ansvar och nationella metoder eftersom vi inte kan bygga gemensamma instruktioner under så kort tid som var nödvändigt. Däremot måste vi ha trafikregler som gör att vi inte åsidosätter statsstödsregler och konkurrensen.

Den tredje punkten är att det måste finnas vissa punkter på plats för att få ordning på detta. Den första är garantin, det vill säga att se till att återställa förtroendet i hela systemet. Den andra är att ingripa via ägartillskott, inte ge lån, inte ge garantier, inte köpa upp dåliga tillgångar utan att just ingripa med ägartillskott. Om man vill skoja till det lite kan man säga att socialismen är kapitalismens vakthund när det gäller att hålla ordning på banksystemet. Skälet till det är att det som bekymrar tyskarna är att det ska bli moral hazard-problem, det vill säga att krisen löses, bankerna blir upphetsade, de lånar ännu mer i nästa kris och sedan smäller det.

Det bank-vd:ar ska vara mest rädda för är att behöva tala med Stefan Ingves och Bosse Lundgren. Det ska vara det mest obehagliga som en aktieägare i en bank kan tänka sig. Känslan ska vara att om man inte tar ansvaret själv tar staten ansvaret – och med relativt hårda nypor.

Den tredje är att vi måste upprätthålla principen om öppenhet. Man ska inte gå den japanska vägen att gräva ned bokföringen norr om huset utan man ska öppet redovisa var förlusterna ligger så att man vet det. Det var principerna.

Vi delade ut ett papper på mötet. Vi kan möjligtvis sända över det till nämnden så att ni får se det. Jag redovisade detta i princip inför nämnden innan vi åkte dit.

Jag tackar också för synpunkterna.

Anf. 6 VICE ORDFÖRANDEN:

Man kan fundera lite grann om de är tillräckligt rädda för att tala med Stefan Ingves. Det är kanske något man kan arbeta på.

Jag tackar så mycket för återrapporteringen.

Det är tid för att gå över till den blå dagordningen. Där föreslår jag att vi som vanligt flyttar ned A-punktslistans godkännande. Jag vill också säga att punkterna 4.3 och 4.5 är strukna, om vi har förstått rätt.

Då går vi över till punkten 3, Uppföljning av Europeiska rådet den 15 och 16 oktober 2008. Vill gärna också höra om stödpaketet för Ungern och kanske någonting om vad som kommer att hända den 7 november, om finansministern vet det. Det ska vara ett extra europeiskt råd den 7 november. Det är härligt när riksdagen är mer informerad än departementet! Det är vi alla glada för. Vi har till och med fått reda på att finansministern är beredd att komma hit på onsdag för att berätta mer för oss. Vi tänkte starta lite mjukt i dag.

Anf. 7 Finansminister ANDERS BORG (m):

Min talepunkt lyder: Vi kommer att som första dagordningspunkt diskutera ett bidrag till det informella toppmötet som ska äga rum den 7 november.

Jag är relativt bekymrad över den approach man nu väljer. De punkter man lägger fast är det i grunden inte något stort fel på. Det är angeläget att vi diskuterar hur vi ska få en bättre global styrning av IMF och annat. Det är viktigt och intressant. Sverige har under lång tid varit drivande för att dels få in diskussionerna i IMF där alla får vara med, dels få en mer rättvisande och demokratisk beslutsstruktur i IMF. Det är viktigt. Det är också viktigt att vi gör en översyn av regelverken med standarder och brister och att vi får på plats att göra registreringen av rating-institut. Det är bra att vi får förstärkt gränsöverskridande finansiell övervakning av dem. Allt det är bra.

Låt mig göra en liknelse med bränder. Vad vi nu talar om är brandföreskrifter vid byggnation. Hur ska hus i framtiden byggas för att de inte ska vara alltför lättantändliga? Vilka material ska användas? Vilka brandskydd ska vi ha? Var ska vi ställa brandsprutan, etcetera? Det är klokt och riktigt. Men vårt problem är att vi också behöver diskutera brandkårens verksamhet därför att det brinner i huset, och vi behöver också diskutera hur brandförsäkringen ska se ut. Det faktum att det finns brandföreskrifter om hur man bygger hus är ingen ursäkt för att inte se till att man har en bra brandkår eller en bra brandförsäkring.

Vad är det jag försöker säga? Först och främst är vi ännu inte på plats med instruktioner i alla länder. Många länder har valt att ingripa rätt ad hoc-mässigt. Vi fick senast i veckan en relativt stor överföring till en österrikisk bank utan att man för den skull har byggt de grundläggande instruktionerna för att upprätthålla finansiell stabilitet. Instruktionerna är det viktiga. När vi har skapat budgetstabilitet, fiskal stabilitet, är det med hjälp av en ny budgetprocess, budgetmål, budgetordning, utgiftstak – allt det som har gjort att processen fungerar på ett annat sätt.

Vi har byggt prisstabilitet med hjälp av centralbanker som har oberoende inflationsmål, det vill säga det är instruktionerna som har byggts upp. Man får intrycket av att fransmännen har tagit alla papper på skrivbordet och satt ned i punktform de som råkade ligga överst. Det är en allmän lista på bra frågor att diskutera för framtiden, men det vi nu måste göra är att först och främst få på plats garantierna på rätt sätt. Vi är nu på väg att få vår godkänd. Vi är det andra landet i Europa som prövas av kommissionen. Här finns två förhållningssätt, varav vi har det ena och kommissionen delvis det andra. Vårt förhållningssätt är att vi inte gör denna garanti för att rädda enskilda banker som har problem med sin finansiering utan vi gör det för att återställa förtroendet för hela banksystemet, för att återställa kreditkanalen, för att återställa att hushåll och företag kan få lån. Det är syftet med garantin, att allmänt få tillbaka systemtrovärdigheten. Då är det inte avgörande att kommissionen försöker driva upp avgifterna så mycket de kan eller att de frångår Europeiska rådets uppgörelse och säger att det inte får vara femåriga lån utan att det måste vara treåriga – eller vilka diskussioner kommissionen för. Där är det viktigt att på mötet understryka att syftet med garantierna är det breda, inte det smala.

Det andra är att när det gäller krishantering av banker har vi valt en ordning där vi delegerar en möjlighet till Riksgälden. Riksgälden har inte möjligheter att ställa ut lån. De har inte möjligheter att ställa ut garantier. De har möjligheter att göra kapitaltillskott med röststarka preferensaktier. Allt annat förutsätter att vi ändrar i instruktionerna eller att regeringen fattar beslut. Det är en mycket tydlig ordning. Det är det som gör att man dels hanterar skattebetalarnas pengar rätt, dels hanterar moral hazard-problemen. Så har man inte valt att göra i de andra länderna. Här borde kommissionen och ordförandeskapet vara pådrivande för att bygga rätt instruktioner.

Man kan diskutera brandföreskrifterna. Flera av dem är helt okej, och några av dem är olämpliga. Poängen är att det är en illusion att tro att vi därmed kan ha löst risken för nästa finanskris. Nästa finanskris kommer att inträffa. Då är det att bygga instruktioner för att hantera krisen vi måste göra. Vi kan inte reglera bort. Det ligger i den mänskliga naturen, i marknadens funktionssätt, att ställa till på det här sättet.

Jag tycker att det nya steget bär lite intrycket av att först säger presidenten att man nu ska lösa finanskrisen, sedan rusar man i väg till ett annat problem, nämligen att nu lösa världens problem. Tyvärr återstår nästan allt arbete. Vi måste få fokus på detta på Ekofinmötet.

Vad vi också måste driva hårt är att kommissionen har lagt fram ett relativt bra förslag där man tydliggör att en koordinerad aktion från finanspolitikens sida måste ligga inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten, det vill säga det här är inte rätt tillfälle att öka osäkerhet genom att också säga att man ska börja sänka garden när det gäller offentliga finanser. Det här är en trovärdighetskris. Allmänheten är beroende av att inte tro att det blir risk för budgetproblem framöver, att skatterna ska höjas och bidragen försämras. De måste känna en trygghet i sin ekonomi. Då är trovärdig budgetpolitik viktig.

Det är också bra att de säger att de länder som kan ska investera i mer infrastruktur och forskning. Vi har gjort det. Det tycker vi naturligtvis är klokt och bra. Det är bra i sig, men det räcker inte om man inte först har fått ordning på den finansiella stabiliteten. Det kan göras sedan. I ett sådant här läge säger jag att det är viktigt och bra med forskning och infrastruktur, men en stabilisering av arbetsmarknaden förutsätter att man också har beredskap att agera på området.

Den här diskussionen måste förskjutas tillbaka till huvuduppgiften, att lösa ut den finansiella stabiliteten. Den frågan är inte färdig. Genomförandet haltar i många länder. Kommissionens sätt att tillämpa statsstödsreglerna är potentiellt ett problem. Det är viktigt att vi från Ekofin skickar signalen till dem att vi måste se till att garantierna får fylla sin funktion. De papper ni har fått är bra och viktiga. Jag kan gärna gå igenom i detalj vad vi tycker. De flesta av punkterna har ni sett förut, till exempel att vi vill satsa på existerande Bretton Woods-institutioner och stärka beslutsfattandet, att bättre gränsöverskridande tillsyn är bra, bättre nationellt regelverk och standarder är också bra. Men vi får inte tappa fokus.

Anf. 8 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi undrar lite grann om stödpaketet till Ungern. Vad händer med det? Blir det en A-punkt?

Anf. 9 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det har varit ett relativt bra agerande. Det finns en fond för ERM-länderna som egentligen är till för att hantera bytesbalansproblem. Där har man gett ungrarna en möjlighet till lån. Det sker inom ramen för ett paket med Valutafonden och Världsbanken. Det handlar om 6 ½ miljard euro. Vi tycker att det på två sätt är i grunden bra. Ett: Europa hjälper ett medlemsland. Det måste vi ha beredskap att göra. Vi har andra medlemsländer som vacklar lite grann, och det måste finnas en europeisk solidaritet. Två: Det är bra att det sker inom fondens regi därför att EU inte har några institutioner för krishantering. Vi har inga medarbetare på kommissionen som är vana att åka till länder och hjälpa dem att strukturera verksamheten. Det är precis vad som behövs. När fonden går in på Island skickas tre fyra personer dit som tidigare har hanterat bankkriser i tio tolv länder – eller ännu fler – och som vet hur man gör, till exempel hur man återvinner skulder på 60–70 miljarder från bankerna. Det är bra om folk vet hur man gör det. Det är bra med fonden och stödet, och vi backar upp det.

Anf. 10 JACOB JOHNSON (v):

Ordförande! Det här är en diskussionspunkt, men samtidigt handlar det om stora frågor där regeringen ska utveckla hur Sverige ser på hur EU bör agera på översynen av internationella finanssystemet. Här har vi hört finansministern redogöra för en kritik av en balans i ordförandeskapets papper – om jag har förstått saken rätt. Det var många saker som framfördes. Det är lite grann en ordningsfråga, ordförande, om vi ska ställa oss bakom detta. Jag och Vänsterpartiet har naturligtvis en massa synpunkter på hur vi vill utveckla ett internationellt finanssystem och bör få möjlighet att framföra det även i formell mening. Det är en hanteringsfråga.

Låt mig ta en sakfråga. Det pratas i dokumenten om vikten av transparens i dessa system. Det är naturligtvis viktigt. Det kan preciseras till att bekämpa skatteparadis. De är inte direkt transparenta. Man måste vidta åtgärder mot dem. Jag anser att Sverige och EU ska driva frågan, inte minst mot USA, vilket kan vara lite problematiskt.

Det handlar också om transparens på det sättet att de olika finansiella instrumenten som finns på marknaden måste vara transparenta och förståeliga. Om vi ska prata marknadsekonomi måste olika aktörer förstå dessa instrument. Det är också en viktig fråga.

Vi har också utvecklade synpunkter på Bretton Woods-institutionerna. Det handlar också om transparens, till exempel hur Sverige agerar och hur man kan få större debatt om frågorna. Det handlar om dessa institutioners trovärdighet på olika sätt. Det är den transatlantiska länken, USA–Europa, som leder dessa. Det kan knappast vara en framtida modell. Vi måste bryta lite grann mot en transatlantisk länk.

Det handlar om en annan normpolitik. Man måste kanske tänka på realt sparande och inte bara finansiellt sparande i framtiden.

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi vet inte riktigt vad som händer just nu här, men jag har tänkt mig att vi skulle konstatera att vi ställer oss bakom regeringens redovisade upplägg inför förhandlingarna, det vill säga ett lite mjukare beslut. Det är fortfarande lite öppet.

Anf. 12 JACOB JOHNSON (v):

Då vill jag skicka med en avvikande mening direkt.

Anf. 13 VICE ORDFÖRANDEN:

Bra, då vet vi det.

Anf. 14 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är klart att vi här sitter i en sits där Europa kommer att sitta och diskutera detta i form av G 8 plus 5, om jag förstod rätt vad Sarkozy återrapporterade från mötet på Camp David. Det är ett av våra grundläggande skäl till att vi hela tiden liksom Europeiska rådet tryckte på att diskussionerna bör föras i Bretton Woods-institutionerna. Det blir inte någon riktigt bra process kring detta med bra förankring.

Jag tycker ändå att vi har en möjlighet att skicka med till ordförandeskapet ett antal synpunkter inför de här stora och avgörande diskussionerna, och då tycker jag att det är viktigt att jag redovisar för EU-nämnden vad jag tror är avgörande att få med där.

Jag vill säga något om hur jag uppfattar de saker som vi nämner här. Det här säger jag inte minst till Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag inser att Vänsterpartiet har en delvis lite annan syn på detta som går ut på att man ska behålla bankerna om man väl tvingas ta över dem, så att säga, men vi behöver inte ha en ideologisk diskussion kring det. Jag uppfattar att kring den svenska hållningen i det här, som ju också är den nordiska hållningen – man har ungefär samma syn i våra nordiska grannländer – har vi en bred samsyn över blockgränserna. Jag uppfattar alltså inte att det jag säger är så där alldeles kontroversiellt från svensk synpunkt. Det är däremot kanske mer kontroversiellt relativt sett från en tysk eller fransk synpunkt.

Jacob Johnson nämnde sina ståndpunkter när det gäller hur vi ska hantera de stora frågorna om de existerande Bretton Woods-institutionerna, som vi ju många gånger har haft i nämnden och kommer att ha i nämnden många gånger igen, därför att det är väl inte troligt att det blir några stora förändringar ens efter detta G 8 plus 5-möte. Jag ska inte låta raljerande, men det är mer sannolikt att det blir som det brukar bli med G 8-mötena, nämligen en relativt bred kommuniké. Det är klart: Det gäller britter, amerikaner, japaner, EU-institutioner samt i det här fallet representanter från Kina, Brasilien, Indien och Ryssland, som man har tänkt sig att bjuda in, plus representanter från Sydafrika. Det är inte så där alldeles lätt att ordna en konkret lista som de länderna kan enas om.

Anf. 15 MONICA GREEN (s):

Först vill jag understryka vikten av att vi faktiskt har försökt göra en så bred överenskommelse som möjligt i Sverige och att vi faktiskt står bakom det sätt att lösa krisen som vi beslutade om i riksdagen för två dagar sedan. Det var viktigt att vi visade enighet där.

Sedan hade vi särskilda yttranden, bland annat om den demokratiska insynen och hur det skulle hanteras och så vidare, men vi ville ändå visa hur viktigt det var att vi alla ställer upp på att vi ska ha ett bra finansiellt paket. Det vill jag gärna tala om, så att vi är med på det.

Men jag vill ändå passa på och understryka att det är klart att det är viktigt att man också jobbar på internationell nivå, även om jag förstår det Anders Borg säger nu. Vi måste se till att vi får ordning på hur EU-reglerna ska se ut här på hemmaplan. Men om man ska återkoppla till det Anders Borg nu hänvisar till, nämligen branden, så är det väl så att även om vi nu ska släcka branden i vardagsrummet måste vi också släcka branden eller i alla fall försöka hjälpa till med att släcka branden i köket, där den faktiskt började. Då är det ju viktigt att man jobbar även internationellt och brett, för ekonomi hänger ju ihop. Den stannar ju inte inom de europeiska länderna. Det är ju viktigt att kunna jobba på flera plan samtidigt.

Anf. 16 JACOB JOHNSON (v):

Ordförande! När det gäller bankerna och om de blir förstatligade av någon anledning anser vi att riksdagen, inte regeringen, ska pröva om de ska privatiseras. Vi säger inte att de ska vara kvar i statlig ägo.

Den framtida processen är en väldigt stor fråga. Det står här – ordförandeskapet redovisar också det – att det antagligen kommer att fortsätta med fler toppmöten. Jag vet inte om regeringen har tänkt mer på frågan om den demokratiska insynen. Vi föreslog en finanskommission kopplad till stabilitetspaketet. Det avvisades av övriga partier. Men på något sätt måste man ju säkerställa en god demokratisk insyn som möjliggör att vi klart och tydligt kan diskutera de här sakerna och har möjlighet att anmäla avvikande mening och inte ställa oss bakom väldigt allmänna ståndpunkter.

Anf. 17 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill tacka finansministern för redogörelsen här. Vi ställer oss i princip bakom det här och kommer inte att anmäla någon avvikande mening.

Vi resonerar så här: Vi har väldigt många politiska åsikter om hur vi skulle vilja se att det finansiella systemet på internationell nivå såg ut. Men i dagsläget är det inte meningsfullt att egentligen tro att man ska kunna göra de förändringarna. I dagsläget är det viktigaste att skapa en stabilitet för det finansiella systemet, inte minst därför att de som drabbas om det skulle braka samman är de fattiga människorna och de miljöinvesteringar som vi som politiskt parti vill göra. Det skulle vara värre om det finansiella systemet brakade ihop då. Vi måste alltså kortsiktigt sett se till att vi får en stabilitet, och då måste vi agera i Sverige, på EU-nivå och på global nivå.

Finansministern har redovisat allmänna hållningar. Det är inte särskilt konkret, framför allt inte på de punkter där finansministern säger att Sverige inte stöder kommissionens papper. Men vi tror nog att det finns en ganska bred samsyn i det här. Finansutskottet har väl också gått igenom de här frågorna i går, så jag antar att mer information kommer fram där. Men om det är möjligt skulle jag gärna se att finansministern kortfattat redovisade de punkter där vi inte ställer oss bakom det här underlaget.

Men vi ger som sagt vårt stöd till regeringen i denna fråga.

Anf. 18 Finansminister ANDERS BORG (m):

Som sagt, jag uppskattar mycket att socialdemokrater och miljöpartister har varit mycket konstruktiva i detta och att vi har haft möjligheter att i en god anda föra samtal. Jag förstår att Vänsterpartiet har en lite annan ideologisk grundsyn. Jag har stor respekt för det.

I det här sammanhanget – jag upprepar gärna detta – tror jag att man ska betrakta expropriation av expropriatörerna, så att säga, som rätt vakthund. Jag tror att det är det enda som kan hindra banker från att vid upprepade tillfällen hamna i problem. På den punkten är det viktigt att man är tydlig.

Vi anser, precis som Monica Green, att det internationella arbetet är jätteviktigt. Det är helt centralt. Men det blir tyvärr i någon mån så att det papper vi har fått från ordförandeskapet sätter det som huvudpunkt, och sedan finns det inte någon punkt om hur uppföljningen av det vi nu gör ser ut.

För att vara mer konkret till Ulf Holm vill jag säga att det gäller att vi är tydliga mot kommissionen om vad som är syftet med garantisystemen. Man ska nu pröva 23 andra länder – England, Tyskland och Sverige är godkända. Då vill jag till den prövningen vara tydlig med att vi anser att syftet med garantin är att återställa systemförtroendet, inte att rädda problembanker. Det är viktigt. Kommissionen ska inte pressa länderna att begränsa, avstycka och styra upp de här systemen så att man inte får den effekten på systemen.

Det som fungerade i Sverige 1992 var den breda bankgarantin. Vi har valt att göra en så bred garanti för bankernas inlåning som möjligt, som tillhandahålls så att de får betala betydande belopp – det handlar om 5 miljarder – men där ändå prissättningen gör att praktiskt taget alla banker kommer att gå in. Då får man systemstabiliteten, och det är en punkt som är viktig.

Vi måste ge en signal till kommissionen om statsstödsprövningen här. Får vi en snedvridning av konkurrensen i banksystemet så okej, då kanske vi tappar två tiondelar av bnp varje år de kommande fem åren på det. Det är naturligtvis illa. En bankkris kan kosta mellan 2 och 50 procent av bnp – 2 procent i Sverige och 50 procent i Indonesien. Det är där någonstans vi måste se detta. Det är en så allvarlig situation, så det är viktigt att inte fastna i 50-talsregler utan att man kan få på plats rätt garantier.

En annan sak är hanteringen av banker i kris. Österrikarna har i veckan gett ett mycket stort belopp relativt villkorslöst till en av sina banker. Jag kommer att argumentera för att banker i kris skall hanteras med kapitaltillskott och röststarka preferensaktier. Det är viktigt, därför att vi har i tio år haft den här diskussionen. Alla Ekofin jag har varit med på – särskilt de då Stefan Ingves har varit med mig eftersom han har lång erfarenhet av detta – har vi haft skarpa diskussioner med framför allt tyskarna. Vi har sagt att vi måste förbereda oss för finansiell kris. Tyskarna har sagt: Då skapar ni moral hazard. Då tar bankerna i stället mycket större risker. Det ansvarsfulla är alltså att inte förbereda sig.

Ska man förhindra problemet med moral hazard är just ägartillskottet nyckelpunkten. Det är det aktieägarna är rädda för, och det är det som avskräcker dem från att ta onödiga risker.

Den tredje punkten är instruktionsbyggandet. Trovärdigheten i detta bygger på att varje land inte bara säger att man tänker göra så här utan skapar sig en möjlighet att göra det. Möjligheter handlar här om att ha myndigheter med ansvar, som har personal som vet vad man gör och som har regleringar och förordningar som gör att man har de befogenheter som behövs. Det är där vi måste vara.

Sedan kan vi gå upp i den breda Bretton Woods-himlen igen, men vi får inte släppa genomförandet. Genomförandet av det här måste fortsatt vara huvudpunkten för diskussionen.

För att vara mer konkret är detta några viktiga punkter.

Sedan har vi ett internationellt ansvar i många andra aspekter. Just nu har vi inom Norden ett mycket viktigt ansvar för att hjälpa våra isländska vänner, och vi kommer säkert att hamna i andra lägen där situationer kan uppkomma då vi i olika konstellationer måste vara någon behjälpliga. Då är det naturligt att man börjar i sitt närområde. Sedan får man igen komma tillbaka.

Men jag ska erkänna att jag tror att möjligheterna för Sverige att påverka G 8 plus 5 inte ska överskattas.

Anf. 19 JACOB JOHNSON (v):

Jag vill bara göra ett förtydligande. Det kanske har framgått, men Vänsterpartiet har också ställt sig bakom de kortsiktiga åtgärderna i stabilitetspaketet. Däremot hade vi några reservationer vad gäller långsiktiga frågor.

Det är ungefär samma sak här: Vi har inga invändningar mot flertalet av de kortsiktiga åtgärderna finansministern relaterar, utan det är de principiella långsiktiga frågorna, som finansministern så riktigt uppfattat det, där vi har olika åsikter. Därav den avvikande meningen.

Anf. 20 MONICA GREEN (s):

Jag vill också ta tillfället i akt och faktiskt korrigera finansministern. Alla partier i finansutskottet har varit väldigt konstruktiva och på fem dagar fått fram ett gemensamt betänkande där vi i stort sett var överens om precis allting för att visa på enigheten. Även Vänsterpartiet har varit konstruktivt. Jag vill gärna ha sagt det i det här sammanhanget.

Anf. 21 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tackar gärna också Vänsterpartiet för stödet.

Anf. 22 BJÖRN HAMILTON (m):

Om vi nu diskuterar vem som är konstruktiv och inte konstruktiv skulle jag vilja säga en sak. Jag umgås rätt mycket med företagare ute i Sverige nu, och jag förstår ju att den här krisen är rätt jobbig för även den svenska industrin. Vi har ju mycket exportorienterad industri som är beroende av vad som händer utanför våra gränser också.

Jag skulle vilja ge regeringen fullt stöd för det här, för jag tycker att regeringen har varit konstruktiv i sitt arbete med de här frågorna.

Anf. 23 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att en viktig arbetsuppgift för oss framgent nu är att pressa bankerna. Vi ska stötta dem, vara hjälpsamma mot dem och garantera stabiliteten, men relativt snart är vi över i ett skede där vi måste börja pressa dem att hantera utlåningen mot företagen rätt och att hantera utlåningen mot hushållen rätt. Om vi nu ställer ut de här breda garantierna, som skattebetalarna står för, måste de få genomslag på villaräntorna och därtill måste företagen börja se att bankerna är konstruktiva partner som inte bara höjer kraven på säkerheter, säger upp lån och säger nej till investeringsprojekt.

Syftet är att återställa kreditkanalen. Det kommer bankerna inte självmant att göra. De kommer i första hand att prioritera sina egna vinster. Det vet vi från förra gången. Vi måste pressa bankerna gemensamt från politikers, allmänhetens och myndigheters sida mot att uppfylla det. Det är därför vi har satt krav på att Finansinspektionen ska återrapportera hur de hanterar säkerheter, marginaler och utlåning.

Jag är också, precis som Björn Hamilton, medveten om att det är väldigt många företagare som dels sitter tajt med efterfrågan, dels sitter rätt tajt mot bankerna.

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller stödpaketet till Ungern.

Sedan övergår vi till den mera allmänna frågan. Det här är upptaget som en diskussion i den blå agendan. Det innebär naturligtvis också att det här i någon mån är ett rörligt mål. Om det då blir ett väldigt skarpt läge förutsätter jag naturligtvis att finansministern kommer tillbaka till EU-nämnden.

I dag finner jag att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga och noterar avvikande mening från Vänsterpartiet och Jacob Johnson.

Jag vill också tacka särskilt för brandmetaforen. Den gör att vi alla kan tala om detta på ett bra sätt när vi är ute och försöker förklara vad som händer och sker.

Vi lämnar punkt 3 och går över till punkt 4 om beskattning. När det gäller punkt 4.1 hade skatteutskottet överläggning i går. Där finns avvikande meningar s, v och mp. Det är två olika meningar som finns utdelade på bordet.

Anf. 25 Finansminister ANDERS BORG (m):

Detta är en kär gammal vän som vi kommer att få umgås intensivt med under det kommande året. Vi har situationen att det är ett mycket stort antal länder som har nedsättningar. De kör mot en slutpunkt. Vi vet att för länder som Frankrike och Italien och ett stort antal andra länder är det i det närmaste helt otänkbart och fullständigt oacceptabelt att behöva chockhöja momsen på hotell, restauranger och stora delar av servicenäringen.

Vi svenskar kan dra oss till minnes att vår fantastiska skattereform en gång i tiden drog med sig att vi chockhöjde momsen för många. Det slog ut många jobb vid det tillfället.

Det kommer att finnas en stark uppbackning för att permanenta lågmomsförsöket. Jag tror att känslorna kommer att svalla på de kommande mötena. Mot detta står nämligen en tysk, dansk och österrikisk uppfattning att momssatser alltid bör vara så enhetliga som möjligt.

Jag har stor respekt för den tyska hållningen. Den tyska regeringen och Peer Steinbrück har gjort alldeles rätt som har återställt trovärdigheten för Tyskland genom att få ordning på landets offentliga finanser.

Jag har stor respekt för varje finansminister som försvarar sina skattebaser, men på denna punkt menar vi att det nödvändigt att komma framåt med att permanenta lågmomsförsöket.

Varför är det då så? Jo, alla skatter har med sig sina samhällsekonomiska kostnader. Det går inte att ta ut skatt utan att det för med sig stora snedvridningar av samhällsekonomin. Hur stora de blir beror på hur ekonomin påverkas.

Vad är det då som gör att detta är särskilt problematiskt? Jo, sänker vi momsen i allmänhet är det ofta så att det inte får genomslag hos konsumenterna eftersom vi har en bristande konkurrens på marknader. Det leder i stället till, när efterfrågan stiger, att man efterfrågar mer arbetskraft. Då går lönerna upp. Efter ett par år har man ätit upp hela effekten.

Här har vi en situation där vi talar genomgående om marknader med mycket låga kapitalinvesteringsbehov, en mycket flexibel arbetsmarknad och en mycket stor konkurrens. Det är lätt att sätta upp restauranger och enkla serviceföretag. Det kräver inte extremt välutbildad personal. Därtill ger detta en möjlighet att skapa jobb för grupper med lite lägre utbildningsnivå.

Att göra denna typ av lättnader är alltså viktigt. Vi kommer att argumentera för det. Jag är övertygad om att vi under året kommer att nå någon typ av kompromiss. Det är alldeles för stora värden på spel för att den här bilen kommer att köra in i bergväggen. Någon kommer att ta tag i ratten och vrida den i en riktning som gör att vi landar i en överenskommelse. Vi ska försöka vara konstruktiva i detta.

Det som talar för den tyska positionen är att när ni går igenom listorna på nedsättningar verkar det inte vara någon som har ägnat någon stor eftertanke åt att konstruera dem. De är relativt godtyckliga. Vi vet till exempel att nedsättningen på matmoms – vi har haft en bred genomgång av det i en svensk utredning – är ett ineffektivt sätt att bedriva fördelningspolitik. Det ger några kronor mer till dem med små inkomster, men samtidigt är barnbidrag eller sänkt skatt för låginkomsttagare påtagligt mer träffsäkert än nedsatt matmoms. Det är inte heller sannolikt att en matmomssänkning har några sysselsättningseffekter.

Den stora bulken i kostnaden av detta är svår att försvara. Samtidigt tror jag att få av dem som talar om enhetlighet och enkelhet kommer att gå till val på att höja matmomsen. Det är en gissning.

Vi har därtill andra faktorer som spelar in. Vi har slagits för bokmomsen. Det har varit viktigt att vi har haft uppbackning från en stark svensk allmänhet. Vi har nedsättning för idrott, många har för sina kyrkor. Det har ingen ekonomisk logik i sig.

Som jag sade till skatteutskottet ska vi nog vara rätt glada för att vi lever i ett samhälle som inte är logiskt. Ingen av oss vill leva i ett rätlinjigt samhälle där allting bara formas efter principer. Nu råkar det vara så att idrottsrörelsen har sänkt moms. Det har cirkusar också. Det krånglar till saker och ting, men så ser livet ut ibland.

Jag tror inte att man ska tänka att vi får en enhetlighet i detta. Det brister i respekt för den nationella särarten. Vi vill ha nedsatt bokmoms och ljudböcker som kan köras på lågmoms. Vi kommer att försvara de svenska undantagen. Det är viktigt. Vi har haft en bred uppbackning.

Det som har varit riktigt avgörande är att när jag tar upp frågan med Kovács är han oerhört medveten om den. Han har inte fått så många brev, mejl och uppvaktningar i någon annan fråga över huvud taget som den svenska ljudbokmomsen. Det är viktigt att vi och allmänheten ligger på i dessa frågor.

Anf. 26 KARIN GRANBOM ELLISON (fp):

I veckan hade vi i näringsutskottet näringsministern på besök för överläggningar om Small Business Act. Det är en stadga som tar upp principer och åtgärder för att företag ska få bättre förutsättningar.

Vi tycker att det är viktigt att särskilt lyfta fram att EU måste arbeta med att minska regelbördan för företag. Det är ett särskilt viktigt arbete för EU.

I samband med att vi diskuterade detta fick vi också reda på att det finns olika lagförslag som ska antas på detta område. Jag har identifierat detta som ett.

Jag vill ännu en gång understryka att det är viktigt att vi tar med i diskussionerna att vi måste tänka på att inte skapa fler problem vad gäller regelbördan för företag. Det finns en tydlig målsättning på EU-nivå. I detta fall gäller det att undvika gränsdragningsproblem och att man har målsättningen att 25 procent av kostnaden för reglerna ska minska till 2012. Jag vill skicka med finansministern detta. Annars står vi bakom det redovisade upplägget.

Anf. 27 FREDRIK OLOVSSON (s):

Vi hade denna diskussion på utskottet i går, så vi ska väl inte ta den igen. Vi står förstås bakom vår avvikande mening. Det ska dock bli intressant att höra finansministern i fortsättningen alltid argumentera för det ologiska. Det kan finnas vissa problem även med det.

Vi vill också lyfta fram att det finns andra sätt att nå målen om sysselsättning och andra viktiga mål än att använda sig av momssatserna och krångla till systemet där. En av punkterna är att vi ser att fullgörandekostnaderna på momsområdet riskerar att öka med allt fler undantag och särregler. Vi tycker att regeringen i sin ståndpunkt skulle kunna vara tydligare i de delarna.

Anf. 28 JACOB JOHNSON (v):

Vi står naturligtvis också bakom vår avvikande mening i skatteutskottet. Huruvida det behöver betyda en avvikande mening här är kanske oklart eftersom det är en allmän orientering.

Anf. 29 ULF HOLM (mp):

Jag vill bara följa upp den avvikande meningen vi hade i utskottet och lägga till att vi naturligtvis vill ha ljudböcker till reducerad moms – men det råder det väl enighet om här i riksdagen.

Anf. 30 Finansminister ANDERS BORG (m):

Karin Granbom tog upp detta med regelbördan. Det är klart att ett sådant här förslag skulle öka regelbördan. Vi skulle mycket enkelt kunna minska regelbördan genom att ta bort nedsättningen på kultur, böcker, idrott, mat och olika kyrkor. Det vore logiskt. De går inte att försvara utifrån jobbpolitik. Då kan man naturligtvis gå till väljarna och säga att kraftigt höjd kulturmoms minskar regelbördan för företagen.

Min hustru driver hotell- och konferensanläggning och kör runt alla dessa momssatser. Man ska ha en när det är dansband och en annan när det är någon som kliar på en gitarr. Det är lite konstigt att i det ena fallet är det kultur och i det andra underhållning, och då är det olika momssatser. Det är mycket märkligt.

Ingen av oss kommer dock någonsin gå till väljarna och säga detta. Det finns ingen här som kommer att resa sig upp och säga: Jag kommer att vara den som företräder att kulturmomsen ska bort, bokmomsen åker upp och matmomsen höjs.

Varför det? Är det för att vi har något logiskt argument? Jag är ledsen, Fredrik Olovsson, jag får stå för att man ibland också får försvara det som är ologiskt. Jag tror att vi egentligen är överens.

I en mening vore det bättre om skatterna gjordes enhetliga och att vi i stället kompenserade organisationerna via direkta utgiftsstöd. Det skulle städa upp det hela. Vi skulle i sådana fall bara ha nedsättningar på sådant som är viktigt för jobben.

Så kommer det dock aldrig att bli. Vi kommer att försvara idrottsmomsen, cirkusmomsen, bokmomsen etcetera. Det är inte för att det är logiskt utan för att det är så våra väljare vill att vi agerar eftersom de tycker att detta är bra och viktiga saker. Vi får alltså leva med att man ibland inte är så logisk som man kanske skulle önska. Jag tror, som sagt, inte heller att ett helt logiskt samhälle är ett riktigt sympatiskt samhälle.

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är en pågående förhandling och kanske inte det man menar med allmän orientering. Det finns alltså möjlighet för avvikande mening, och vi har fått besked om vad man vill från oppositionens sida.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar med avvikande meningar s, v och mp.

Vi går vidare till punkt 4.2, Bekämpning av mervärdesskattebedrägerier.

Anf. 32 Finansminister ANDERS BORG (m):

Här har vi igen ett ärende som kan krångla till det för oss i en mening. Vi är alla för breda skattebaser. Det är bra att minska regelbördan. Här handlar det om att kommissionen har velat göra det genom att förkorta perioderna för sammanställningar avseende vad företag ska betala i deklarationer i sina momsintäkter.

Samtidigt vet vi att den förlängning som vi har gjort för företagen har varit viktig och uppskattad, särskilt för de mindre företagen. Återigen ökar man genom lättnad i regelbördan. Det är tyvärr så. Jag kan inte komma ifrån att enhetlighet ger enkla regler men oftast en tyngre ekonomisk börda.

Vi har hittat en bra kompromiss som utarbetats av ordförandeskapet. Företag som har en försäljning på 50 000 euro per kvartal ska inte behöva lämna sin sammanställning månadsvis. Det är bra. Kompromissen har rört sig i en riktning som vi tycker är klok. Vi stöttar den.

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 4.3 är struken. Vi går till punkt 4.4, Allmänt punktskattesystem.

Anf. 34 Finansminister ANDERS BORG (m):

Detta är en i grunden mycket viktig fråga för Sverige. Vi skulle vilja ha stora förändringar. Det handlar naturligtvis om tobak och alkohol. Det är ett bekymmer att vi har för höga indikativa nivåer för alkohol och tobak. Det skulle vi allihop eftersträva, utifrån svenskt perspektiv, att det förändrades.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att de politiska förutsättningarna för att gå framåt i Europa inte är de bästa. Det kanske inte är utsiktslöst, men låt mig använda ordet eskatologiskt för de tidshorisonter vi rör oss med.

Man har hittat ett förslag från ordförandeskapet som har kommit till Coreperbehandling. Förmodligen blir det så att det antas som en A-punkt. Vi når inte fram på de punkter vi hade önskat, men vi får ett förslag som är ett steg framåt. De frågor som är viktiga för oss är så att säga oförändrade.

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar.

Punkt 4.5 är struken. Vi går över till punkt 5, Avtal med Liechtenstein om bekämpning av bedrägerier.

Anf. 36 Finansminister ANDERS BORG (m):

Som ni vet har vi haft möte i Paris där Tyskland med Peer Steinbrück, Sverige och ytterligare några länder starkt drivit att vi måste förstärka arbetet med skatteparadisen och sätta tryck på bland annat Liechtenstein och Monaco att agera på ett ansvarsfullt sätt.

Ni vet också att vi i Nordiska rådet undertecknade avtal i dessa frågor med Guernsey och Jersey. Det var bra. Det har varit relativt tuffa förhandlingar. Det är positivt att det rör sig framåt där.

Jag ska ta upp en punkt som Jacob Johnson var inne på. Det som Island illustrerar för oss är att ett banksystem i grunden bör vara relativt väl avpassat till landets storlek. I grunden är ett banksystems trygghet dess skattebetalare.

Det är klart att det är ett problem att Cayman Islands, Isle of Man, Liechtenstein och Monaco har banksystem som är bortom varje proportion till vad dessa länder skulle förmå att bära om det blev bekymmer. Inget land kommer någonsin att vara immunt mot bekymmer i detta avseende.

Jag tycker att man också kan föra in en finansiell stabilitetsaspekt på detta. Vi kommer tillsammans med Tyskland och Holland att försöka trycka på så gott vi kan för att föra detta framåt. Det råder väl inget tvivel om att vad vi i praktiken gör är att försöka pressa dem i andra och mycket bredare frågor.

Anf. 37 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går över till dagordningspunkt 6, Klimatförändringar och stabiliseringen.

Anf. 38 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi är tillbaka vid det som föredragits förut i nämnden, det polska förslaget om att försöka stabilisera priserna på utsläppsrättigheterna. Precis som tidigare tycker vi att vi ska ha attityden att vi lyssnar med stor respekt på Polen och försöker arbeta tillsammans med dem. Vi måste hitta någon typ av öppning för de sex sju länder som är svårt bekymrade.

Men vi kan inte acceptera att det sker till priset av att klimatarbetet saktas ned. Det måste handla om helt andra mekanismer. Det vi säger här är naturligtvis att det är bättre att man, om man är orolig för priserna, öppnar för någon typ av möjlighet att arbeta med mer av flexibla mekanismer. Det är inte så att man kan avfärda den polska oron. Det är alldeles uppenbart att sådana här marknader utan något riktigt fundament i botten precis som oljepriser och växelkurser kan fara runt rätt mycket.

Vi får väl se. Jag tror egentligen inte att det blir någon jättediskussion kring detta heller.

Anf. 39 CARINA OHLSSON (s):

Fru ordförande! Det är lite spännande med rubriksättningen. Det har varit många filosofiska diskussioner under mötet. Här står det ”meningsutbyte”. Jag undrar vad det är för skillnad på det och ”diskussion”.

Vi har delvis hört Sveriges synpunkter och mening. Det som har sagts hela tiden och som vi varit eniga om är att vi skulle vilja ha en ajournering när det gäller utsläppshandeln. Det är ett mer marknadsanpassat system.

Man undrar lite. Vi har hört finansministern säga att vi ska lyssna och vara tillmötesgående. Hur tillmötesgående? Om man säger att priserna ska vara stabila är det inte riktigt ajournering man förespråkar. Jag skulle vilja höra lite mer. Kommer Sverige att säga sin mening vid meningsutbytet?

Anf. 40 BJÖRN HAMILTON (m):

Jag har en kort fråga med anledning av detta. Det är inte bara Polen som har problem med det här, utan också Tjeckien och flera andra öst- och sydeuropeiska länder har varit på tapeten. Hur är läget bland de andra länderna? Har de givit upp sitt motstånd? Är det bara Polen som kämpar? Hur ser det ut?

Anf. 41 Finansminister ANDERS BORG (m):

Skälet till att jag tycker att vi ska försöka föra bra diskussioner med Polen är att vi är i ytterkanten. Vi och Danmark är extremen på ena sidan i klimatfrågan i Europa. Tyskland och Frankrike står i mitten och >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<På andra kanten har vi Tjeckien, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Ungern och ett antal andra länder.

Det är klart att Polen är det mest konstruktiva av de länder som har bekymmer. Det här är ändå ett försök att diskutera hur vi ska få ett utsläppshandelssystem där man inte blockerar processen framåt. Det är mer det jag menar. Sedan måste vi naturligtvis hålla fast vid att vi måste framåt. Vi ska inte kompromissa vare sig om målen eller om medlen, åtminstone inte på det här prisreglerande sättet.

Det man skulle kunna göra är möjligtvis att öppna för att jobba mer med flexibla mekanismer utanför EU. Det skulle stabilisera prisnivån i EU. Man skulle kunna tänka sig att man under exceptionella omständigheter, om man ser att priserna förändras, skulle kunna införa en sådan mekanism.

Den svenska ståndpunkten är väldigt tydlig. Vi är emot det polska förslaget. Vi är för att man går på kommissionens uppgörelse. Vi vill ha ett strikt och väl fungerande handelssystem.

Men vi ska också vara ärliga och realistiska. Detta tycker Sverige, Danmark och Holland. Om vi hade en union med de tre länderna skulle vi vara rätt säkra på att nå framgång. Men nu måste vi till slut hitta lösningar som tjecker, polacker och andra kan acceptera. Det är bättre om det blir vettiga lösningar som snarare handlar om att vi ekonomiskt kompenserar dem därför att de har stora ekonomiska omställningskostnader än om att vi ger upp klimatmålen.

Anf. 42 VICE ORDFÖRANDEN:

Det här kommer naturligtvis att komma tillbaka många gånger, men just i dag tackar vi för informationen.

Vi går över till punkt 7, Lissabonstrategin.

Anf. 43 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är väl lite oklart om det blir någon omfattande diskussion kring detta. Jag kan dock informera nämnden om att jag kommer att träffa den tjeckiske finansministern på kvällen i samband med Ekofinmötet för att försöka komma överens med honom om att man ska pressa fram Lissabonfrågan under det tjeckiska ordförandeskapet, så att vi har en förutsättning att kanske få en chans att föra detta i land under det svenska ordförandeskapet. Vi ska också försöka få fransmännens stöd så småningom.

Diskussionen kommer att bli relativt kortfattad. Vi kommer att försöka stötta ordföranden i att vi ska förnya Lissabonstrategin. Det är bra om det kan bli en tung diskussionspunkt under det tjeckiska ordförandeskapet. Det skulle möjligtvis kunna ge förutsättningar för att få detta i land under det svenska eller möjligtvis det spanska.

Anf. 44 LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Vi har haft uppe Lissabonstrategin till diskussion ett antal gånger. Vi socialdemokrater är i grunden för själva strategin. Men som finansministern väl känner till är vi inte helt övertygade om att vi i Sverige gör det vi borde göra. Nu är det som sagt inte något skarpt läge här, men jag vill bara som en kommentar säga att vi är hyfsat kritiska till på vilket sätt vi implementerar Lissabonstrategin i Sverige, framför allt kanske när det gäller idéerna och tankarna kring flexicurity. Vi tycker att det är för mycket flexi och för lite curity.

Anf. 45 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag vill fortsätta där Lars Lilja slutade, framför allt med tanke på den stora förändringen, det stora skiftet rent ideologiskt, inte av hur vi arbetar med Lissabonstrategin, utan innehållsmässigt – hur vi ser på hur tillväxten och sysselsättningen ska öka utifrån det svenska perspektivet. Det har vi sett inte minst i den skrivelse vi fick till riksdagen för ungefär två veckor sedan.

Mot bakgrund av det känns det väldigt angeläget att göra en markering, även om det är information och finansministern har redogjort för att vi inte vet hur mycket diskussion det blir. För oss är det oerhört viktigt med Lissabonstrategin utifrån det som handlar om skatter och bidrag, som det står i våra papper. ”Bidrag” kanske ibland också handlar om våra trygghetssystem, det vill säga våra försäkringar – det är inte bidrag.

Det handlar också om det arbete vi under årtionden har gjort i ett nordiskt sammanhang. Vi vill bygga samhället utifrån att trygga människor vågar mer. Sverige ska fortfarande ha med sig de här bitarna i resonemanget. Det är arbetsmarknadens parter som ska komma överens om avtalen på arbetsmarknaden, och våra trygghetssystem är inte bidrag.

Anf. 46 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag skulle egentligen mest vilja veta vilken strategi regeringen har för den nya Lissabonstrategin, som ska gälla efter 2010. Det arbetet bör påbörjas nu. Från Miljöpartiets sida har vi väldigt många förslag på hur den skulle kunna förbättras, framför allt för att den ska kunna stå på tre ben: det sociala benet, det arbetsmässiga benet och miljöbenet, vilket vi inte anser att den gör i dag.

Jag förutsätter att regeringen kommer att lägga fram ett förslag på hur man ska arbeta vidare för att få genomslag för att förändra Lissabonstrategin, och då pratar jag om hur den beslutas på EU-nivå. Sedan kan vi ha en lång diskussion om hur den ska implementeras i Sverige. Det lämnar jag över till budgetpropositionerna och andra sammanhang där det bäst beskrives, tror jag.

Anf. 47 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag uppfattar det som att Lissabonstrategin står stabilt på två ben. Ett ben handlar om offentliga investeringar i kunskap, infrastruktur och forskning. Det andra benet handlar om arbetsutbud, flexibel arbetsmarknad och bättre fungerande matchning och lönesättning.

Det är väl alldeles uppenbart att Sverige tidigare enbart har prioriterat det ena benet och hoppat runt på det. Den här regeringen anser dock att politiken behöver två ben, så att vi kan marschera framåt i rask takt.

Det här är egentligen en budgetdebatt. Jag ska inte förlänga den. Det är själva kärnan i varför vi har två olika synsätt på politiken. Men det är alldeles uppenbart att när vi talar om att det ska vara mer lönsamt att arbeta och att det är viktigt att prioritera arbetsutbudet ligger det i linje med både de resonemang som förs i kommissionen och de som ligger i Lissabonstrategin. Det hänger ihop med att det är så man långsiktigt höjer arbetsutbudet.

Vi kan vara överens om att det när det gäller kollektivavtalen och arbetsrätten är centralt att ansvaret ligger på parterna. Det är inte den delen vi har skiljaktig syn på. Jag har även i samband med mötena framhållit att den svenska strategin bygger på att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare och strama upp transfererings‑, försäkrings- och bidragssystem, inte på att avreglera arbetsrätten. På den punkten är vi överens.

Ulf Holm väcker en väldigt intressant fråga: hur vi på sikt ska få Lissabonstrategin att fungera. Det är alldeles uppenbart att tillväxten i genomsnitt under perioden har legat 0,7 lägre än i USA och produktiviteten 0,8 lägre än i USA. Det är inte så att vi har kommit i kapp. Vi har halkat efter ännu mer. Det beror på att genomförandet av Lissabonstrategin har varit haltande. Jag får ta tillbaka liknelsen.

Vi måste arbeta vidare. Jag skulle dock säga att jag inte tror att man ska lägga upp arbetet så att man omarbetar hela Lissabonstrategin. Det är inget fel på den grundläggande strategin. Det är ett bra arbete som har gjorts där. Det gäller snarare att sätta trycket på uppföljningen och genomförandet. Vi kan ha olika politiska uppfattningar, och så ska Lissabonstrategin vara byggd. Den ska rymma både Moderata samlingspartiet och Socialdemokraterna. Det är inte så att EU ska föreskriva en ekonomisk politik för Europa. Här ska vi ha strategier som rymmer olika tyngdpunkter. Det tycker jag är det rimliga. Det är genomförandet vi måste sätta tryck på, inte på att omarbeta hela strategin.

Anf. 48 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Efter den redovisning vi fick av finansministern vill jag göra ett par ganska tydliga markeringar.

Vi har olika sätt att se på hur vi bygger samhället. Det påverkar också Lissabonstrategin, inte minst utifrån det finansministern säger om att strama upp transfereringssystemen. Det är just i denna fråga i Lissabonstrategin som vi skiljer oss åt. Vi vill markera det redan här och nu. Sedan återkommer vi naturligtvis till detta när vi ska jobba vidare inför framtiden.

Jag vill instämma i det som Ulf Holm sade här tidigare. Vi vill stå på tre ben. Där är vi helt överens. Det var också det som vi hade som ledstjärna under vår tid som regering. Det ska vara social, ekonomi och miljö som ska gå hand i hand. Därmed anser jag att det inte stämmer när finansministern säger att vi tidigare bara jobbade på ett ben och att finansministern nu jobbar på två. Vi hade tre ben att stå på.

Anf. 49 JACOB JOHNSON (v):

Vänsterpartiet har naturligtvis många åsikter vad gäller vår interna hantering av Lissabonstrategin i Sverige, men jag avstår från att ta upp det här i dag.

Jag har en kommentar. Att USA har en bättre bnp-utveckling kan möjligtvis bero på att de har en annan finansiell strategi med stora underskott.

Anf. 50 MONICA GREEN (s):

Jag vill understryka det som Carina Adolfsson Elgestam sade. Jag vänder mig mycket kraftigt emot den beskrivning Anders Borg just gav om att vi skulle ha hoppat runt på ett ben. Det är fullständigt missuppfattat. Vi bedrev en politik för såväl arbetskraftsutbud, utbildning, forskning och infrastruktur som trygga människor, för att se till att människor har en ekonomisk trygghet när de blir sjuka eller arbetslösa. Det hjälper inte ett dugg att öka klyftorna. Det ser vi nu. Arbetslösheten kommer att stiga uppemot 7–8 procent redan nästa år.

Anf. 51 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är klart att den socialdemokratiska regeringen periodvis hade två ben. Det ska vi villigt erkänna. Egenavgiftssänkningen på 60 miljarder har samma effekt som jobbavdraget. Den sänker skatten för dem som arbetar, dock kanske inte för pensionärer och en del andra grupper. Men det lades 60 miljarder för att göra det lönsammare att arbeta. När man tidigare stramade upp förtidspensionen under 1995–1996 och därefter sjukförsäkringen och a-kassan hade man också två ben.

Här är vi oeniga, och det är mer en budgetdebatt här. Skälet till att vi i Sverige har hoppat runt på ett ben och inte gjort några framsteg när det gäller utanförskap, utan cirklat runt lite vingligt, är att Socialdemokraterna övergav arbetslinjen. Det är vi oeniga om, och det är vad budgetdebatt och valdebatt kommer att handla om.

Anf. 52 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vill inte vara ordningsmänniska, men det känns som att vi lämnat Europanivån och övergått till att befinna oss i Sverige. Jag vädjar till ledamöterna att fundera över hur EU och Sverige hör ihop.

Anf. 53 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Utifrån det sista inlägget från finansministern kan vi konstatera att det känns lite oroväckande om finansministern åker ut i Europa på mötena och där inte kan räkna utifrån att den förra regeringen stod på tre ben och inte på ett.

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det väldigt väl har kommit fram precis de olika synpunkter som finns i den här frågan. Är vi överens om att det har kommit fram? Ja. Det är bra. Tack ska ni ha allihop. Jag vill också tacka regeringen för information, eftersom detta är en informationspunkt.

Vi går över till Övriga frågor. Vi har inte kunnat hitta några övriga frågor. Har finansministern kunnat göra det? Nej. Då lämnar vi den punkten.

Vi kommer till A-punktslistan. Finns det några frågor eller synpunkter innan vi godkänner A-punktslistan? Finns det någonting som finansministern vill säga om A-punktslistan? Nej. Vi godkänner A-punktslistan.

Jag vill tacka finansministern med medhjälpare för dagens möte. Jag hoppas att ni får en trevlig allhelgonahelg, som vi i riksdagen väljer att säga, och att det går bra i Bryssel. Tack för i dag.

Anf. 55 Finansminister ANDERS BORG (m):

Tack så mycket.

Innehållsförteckning

71 § Ekofin 1

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Finansminister ANDERS BORG (m) 1

Anf. 3 MONICA GREEN (s) 3

Anf. 4 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 3

Anf. 5 Finansminister ANDERS BORG (m) 3

Anf. 6 VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf. 7 Finansminister ANDERS BORG (m) 5

Anf. 8 VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf. 9 Finansminister ANDERS BORG (m) 7

Anf. 10 JACOB JOHNSON (v) 7

Anf. 11 VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf. 12 JACOB JOHNSON (v) 8

Anf. 13 VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf. 14 Finansminister ANDERS BORG (m) 8

Anf. 15 MONICA GREEN (s) 9

Anf. 16 JACOB JOHNSON (v) 9

Anf. 17 ULF HOLM (mp) 9

Anf. 18 Finansminister ANDERS BORG (m) 10

Anf. 19 JACOB JOHNSON (v) 11

Anf. 20 MONICA GREEN (s) 11

Anf. 21 Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf. 22 BJÖRN HAMILTON (m) 12

Anf. 23 Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf. 25 Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf. 26 KARIN GRANBOM ELLISON (fp) 14

Anf. 27 FREDRIK OLOVSSON (s) 14

Anf. 28 JACOB JOHNSON (v) 15

Anf. 29 ULF HOLM (mp) 15

Anf. 30 Finansminister ANDERS BORG (m) 15

Anf. 31 VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf. 32 Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN 16

Anf. 34 Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN 16

Anf. 36 Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf. 37 VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf. 38 Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf. 39 CARINA OHLSSON (s) 17

Anf. 40 BJÖRN HAMILTON (m) 18

Anf. 41 Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf. 42 VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf. 43 Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf. 44 LARS LILJA (s) 19

Anf. 45 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 19

Anf. 46 ULF HOLM (mp) 19

Anf. 47 Finansminister ANDERS BORG (m) 19

Anf. 48 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 20

Anf. 49 JACOB JOHNSON (v) 21

Anf. 50 MONICA GREEN (s) 21

Anf. 51 Finansminister ANDERS BORG (m) 21

Anf. 52 VICE ORDFÖRANDEN 21

Anf. 53 CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 21

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN 21

Anf. 55 Finansminister ANDERS BORG (m) 22

Fredagen den 31 oktober 2008

EU-nämndens uppteckningar