Fredagen den 30 november 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:11

spp1 §  Transport

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Nämndens sammanträde är öppnat.

Först vill jag bara rikta en uppmaning till nämndens ledamöter. Vi har i dag en väldigt lång dagordning, och jag är angelägen om att vi ska kunna dra igenom den ganska bra så att vi kan avsluta i god tid. Det innebär att jag uppmanar nämndens ledamöter att vara koncisa i sina framställningar.

Med det hälsar jag näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit. Vi börjar med transportrådet, och som vanligt ska vi ha en återrapport från ministerrådsmötet, som hölls den 15 och 16 oktober. Varsågod!

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack så mycket, ordförande! Jag hade tänkt att ge en rapport för det tidigare mötet, och sedan hade jag tänkt ta dagordningen och föredra följande punkter, om nämnden så tillåter: Det är alltså punkterna 9, 10, 13, 14, 16, 17 – nu tar jag alltså alla transportfrågor – 18, och så går jag in på landtransporter, dvs. punkterna 21, 23 och 24. Det är där vi har, ska jag säga, beslut och gemensamma ståndpunkter etc. – politiska överenskommelser.

Kan jag hantera frågan så?

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi kan göra så, men du börjar då med den muntliga återrapporten.

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Rådets möte den 16 oktober handlade väldigt mycket om konsekvenserna av terrordåden i USA den 11 september och rådets arbete med att stärka skyddet för passagerarna. Merparten av frågorna togs bara upp till diskussion i oktober och kommer att få en mer grundlig behandling vid mötet nästa vecka. Däremot kunde ministrarna äntligen lägga sin sista hand vid förslaget om den gemensamma luftfartsmyndigheten EASA, som rådet nu nått politisk enighet om.

Ministrarna behandlade också den framtida styrningen av Galileoprojektet genom det s.k. gemensamma företaget, som också kommer att behandlas nästa vecka. Ministrarna enades bl.a. om att låta medlemsstaternas deltagande ske genom en speciell övervakningskommitté och att tillåta att näringslivet får ett direkt deltagande i det gemensamma företaget från början, dvs. om företagen så vill. Övriga frågor kvarstår att behandla nästa vecka.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen för nästa vecka, och då skulle vi börja med sjöfarten, ärende 9. Varsågod, näringsministern!

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte då ta upp frågan om bildandet av en gemensam sjösäkerhetsbyrå, EMSA. Det här är då en politisk överenskommelse. Den här byrån föreslås få en rad viktiga uppgifter. Byråns experter kommer dels att hjälpa medlemsstaterna att tillämpa lagstiftningen, dels övervaka att staterna verkligen inför reglerna. Byrån kommer också att skapa en databas om sjösäkerhet samt bistå medlemsstaterna med experthjälp vid olycksutredningar. En mycket angelägen uppgift är också byråns roll som stöd åt kandidatländerna i olika sjöfartsfrågor.

Rådet har hämtat stora delar av texten från liknande förslag, dvs. från luftfartsbyrån EASA.

Min uppfattning är att byrån har ett klart mervärde. Byrån behövs för att hjälpa alla de länder som tillämpar gemenskapens lagstiftning, och det gäller både inom och utanför EU. Om alla dessa länder tillämpar lagstiftningen korrekt så bidrar det till att höja sjösäkerheten, och jag föreslår därför att Sverige stöder ordförandeskapets förslag till gemensam ståndpunkt.

Anf.  7  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det låter väl bra, särskilt om man då börjar samarbeta med IMO på det sätt som förutsätts här.

Jag skulle vilja fråga ministern om lokaliseringen av den här byrån. Det har ju varit en del diskussioner om det, och jag undrar om Sverige har tagit för sig här och har några synpunkter på att den möjligen skulle kunna ligga i t.ex. Göteborg?

Anf.  8  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, det här är ju alltid en minst sagt delikat fråga, och jag kan väl säga som så, för att inte säga för mycket, att det finns många länder som, sett mot Medelhavsländerna, skulle kunna se Sverige som en bra kandidat. Men det är möjligt att Malmö vore bättre än Göteborg, om jag nu ska lägga mig i denna fråga. Malmö ligger ju väldigt centralt och bra. Men det här är inte en fråga för transportministrarna, utan det är stats- och regeringscheferna som avgör denna fråga.

Det här är ju ett plock mellan olika byråer och olika organ, så jag har bara sagt att det förs en diskussion. Sedan får vi se var vi landar i denna fråga.

Anf.  9  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det är bra att det förs en diskussion. Jag har inte någon större uppfattning om ifall det är bättre i Malmö eller i Göteborg, men jag tycker att det är viktigt att Sverige försöker visa framfötterna och får någon av de här europeiska myndigheterna. Därför tycker jag att det vore roligt om ministern kunde säga att han arbetar för att frågan ska få en lösning på svensk botten.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Vi får höra om näringsministern kanske jobbar med fler frågor eller byråer.

Anf.  11  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, ordförande, jag arbetar ständigt för att så gott som allt ska ligga här i Sverige.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att sammanfatta, och jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då hade jag tänkt att ta punkt 10. Den gäller rapporteringsformaliteter, det s.k. FAL-direktivet. Där har parlamentet efter mindre språkliga ändringar godkänt kommissionens förslag, och frågan kan därmed antas av rådet i december. Det gläder mig, eftersom ett enhetligt dokumentförfarande kommer att leda till ett mer effektivt nyttjande av sjöfarten som transportmedel.

Anf.  14  LARS OHLY (v):

Finns det några diskussioner om att fler länder skulle kunna ansluta sig eller att detta skulle kunna omfatta fler länder än EU:s medlemsstater?

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan inte svara på det, men jag får be någon av mina medarbetare att göra det.

Anf.  16  Kansliråd ERIK KIESOW:

Vad jag förstår handlar det här förslaget om att anpassa sig till internationella regelverk som finns inom IMO, alltså internationellt dokumenthanteringsförfarande. Det är alltså en anpassning till andra länder i den meningen. Såvitt vi förstår gäller det här bara EU-länderna, och möjligen kandidatländerna på sikt.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då vidare. Du skulle hoppa över vitboken, förstod jag?

Anf.  18  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, ordförande, jag hade tänkt att gå direkt på Galileo.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till Galileo.

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det här är då förslag, som framgår, till rådsslutsatser samt förslag till rådets förordning om inrättande av ett gemensamt företag för genomförande av Galileo, och det är alltså ett beslut. På bordet ligger denna gång ett förslag till förordning för den organisation som ska ombesörja genomförandet av Galileoprojektets utvecklingsfas. Organisationen är i form av ett gemensamt företag enligt artikel 171 i EG-fördraget. Rådet ska också ta ställning till förslag till rådsslutsatser avseende beslut om att anta förslag till förordning för det gemensamma företaget samt beslut om att frisläppa medel för genomförande av programmets utvecklingsfas.

Regeringen har inte längre några problem med utformningen av det gemensamma företaget förutom frågan om allmänhetens tillgång till handlingar. Vi menar att detta borde regleras med stöd av den offentlighetsförordning som antogs av rådet i våras.

Så till frågan om beslut om frisläppande av medel för de närmaste fyra åren. Där har ju, som jag tidigare har redogjort för i nämnden, det svenska kravet hela tiden varit att ha en robust och detaljerad finansieringsplan av hela projektet, och att det ska finnas innan beslut kan tas om att gå vidare. Jag menar att detta krav bör stå fast.

Den i dagarna redovisade affärsplansstudien är ett viktigt underlag för denna finansieringsplan. Studien verifierar de tidigare kostnaderna på ca 3,4 miljarder euro för uppbyggnad samt ca 220 miljoner euro per år för driften. Vad gäller intäktssidan föreslås en avgift på mottagare samt på vissa extra noggranna tjänster. Enligt de antaganden som gjorts skulle dessa intäkter tillsammans med ca 2,5 miljarder i offentliga medel få det hela att gå ihop.

Studien måste noga analyseras innan slutligt ställningstagande kan tas om att frisläppa medel för utvecklingsfasen. Främst gäller det att verifiera de föreslagna intäktsmöjligheterna genom avgifter. Viktigt är också att finna någon form av PPP-modell som innebär en rimlig riskdelning mellan näringslivet och det offentliga. Jag menar att ett beslut om frisläppande av medel bör tas under första halvåret 2002, men regeringen är, vill jag påstå, fortsatt positiv till Galileo och anser att denna framskjutning av beslutet inte innebär att genomförandet av programmet tappar fart. Vår ståndpunkt är helt enkelt att vi måste ha klart de finansiella frågorna.

Anf.  21  BIRGITTA WISTRAND (m):

Den här rapporten från Öhrlings, Coopers&Lybrand är ju väldigt komplicerad. Jag kan stödja ministern här. Man måste gå igenom här och se om det verkligen finns några företag som vill ställa upp och vara med och finansiera det här i en PPP-lösning. Så jag stöder det här. Och går inte det här så får man väl stoppa projektet. Nu har vi hållit på så länge. Det var väl ett år sedan, då den där holländska konsultrapporten kom som man inte kunde godkänna. Jag tycker att antingen fattar man ett beslut om att fortsätta nästa vår, eller också får man lägga ned projektet. Man måste ju kunna ta sådana beslut också.

Anf.  22  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det här är ju ett oerhört viktigt och angeläget projekt. Det är ju en
infrastrukturfråga i högsta grad för att kunna navigera i framtiden. På något sätt upplever man nästan att det är samhällets ansvar att ha ett sådant här system för näringslivet, men det är ju väldigt bra att man kan få med näringslivet på att finansiera. Så den ambitionen tycker jag är helt okej.

Min fråga är: Hur tänker man sig att det ska bli för företagen, eller är det företagens organisationer som ska komma in och delta i finansieringen? Att det ska avgiftsbeläggas för användarna sedan har jag förstått, men de som är delägare i bolaget, ska de äga en andel eller hur ska man bidra med finansiering? Hur är det tänkt från den privata sidan? Finns det information om det så är jag lite intresserad.

Anf.  23  LARS OHLY (v):

Jag är något mindre entusiastisk inför projektet än vad näringsministern är, men ett minimum är naturligtvis att de finansiella frågorna har lösts innan man går till beslut. Så den nuvarande ståndpunkten att åtminstone skjuta på beslutet till dess att man har fått full klarhet i hur det här projektet ska finansieras har fullt stöd av oss.

Anf.  24  LARS TOBISSON (m):

Jag blev också lite oklar på vad som var näringsministerns ståndpunkt. Det går ju att vara entusiastisk för det här och säga att det kan vara bra att ha, men frågan är ju hur man ska komma dit så att man får det till stånd.

Vi har ju nu fått en rapport om att kostnaderna för detta är större än vad man tidigare tänkt sig. Detta kräver då, om man inte lyckas mobilisera inom det enskilda näringslivet, ytterligare offentliga medel, mer än vad man trodde. Dessutom har man ju inte säkerställt att det finns en privat EU-finansiering. Ärendet ska ju komma upp på ett senare ministerråd också, Ekofinrådet, och i det, som så ofta, knapphändiga material vi har fått inför detta finns det ändå en klar mening. Det sägs att eftersom man nu inte har klart med kostnadstäckningen talar det för att Ekofinrådet bör avråda från att gå vidare med projektet i dagsläget, innan dessa frågor fått en lösning i relevanta forum, och det tycker jag rimligen måste vara den svenska ståndpunkten. Är det det så är det bra, men kommer man ut på ett sluttande plan och går vidare och hoppas att det ska lösa sig så är ju risken att man sedan inte kan dra sig tillbaka om det visar sig att finansieringen inte går att ordna.

Anf.  25  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande, vad jag har sagt är att den svenska ståndpunkten hela tiden har varit – vi har ju varit väldigt drivande här – att finansieringen ska vara klarlagd innan man kan säga ja. Det är vad jag säger. Jag vill också säga att det bland de andra medlemsländerna, även de stora, finns en oerhörd entusiasm bakom det här projektet, och det har ju att göra med att det inte bara är ett navigationsprojekt à la GPS, utan det är ju ett projekt som ska erbjuda mycket mer tjänster, och det är de tjänsterna man ska ta betalt för. Det är också ett industriellt projekt, och man kan ju alltid diskutera om de är bra eller dåliga, men det är ju inte ovanligt. Jag tänker på det franska manéret att man har sådana här stora projekt. Det finns alltså ett starkt stöd för det här projektet; jag vill säga det.

Än en gång: Vår ståndpunkt är inte någon annan än att finansieringen ska vara klarlagd, och det har vi drivit hela tiden, inte minst under vårt ordförandeskap. När det gäller frågan om hur den diskussionen förs mer i detalj när det gäller den fråga som ställdes här om företagens finansiering och delaktighet vill jag överlämna ordet till Lars Darin.

Anf.  26  Departementssekreterare LARS DARIN:

Först var frågan vilka företag som vill stödja detta. I den här rapporten finns två förslag om hur man skapar en sådan här PPP-modell. Det man förordar av de förslagen är att man lägger ut det på koncession, och det innebär att man går ut med anbud och handlar upp det här under några år. Det handlar ju givetvis mycket om riskdelning här. De stora inkomsterna kommer enligt förslaget från en avgift på chipsen som sitter i mottagarna och en mindre andel från tjänsterna. Den säkra delen är egentligen intäkterna från chipsen i mottagarna, som man har tänkt sig ska vara 5 % av chipspriset. Man menar då att det är lågt, det märks inte och det stör inte marknaden.

Jag tänkte svara på lite fler frågor på en gång. Det är inga specifika företag som har sagt att de i det här läget är med, utan det blir en upphandling här. Detta är ju beroende på om det går att ta ut den här avgiften på chipset.

Problemet är ju här att det inte finns något solklart affärs-case. Man har en signal från GPS, och den är gratis.

Det var väl svar på frågan hur det är tänkt att företagen ska gå med. Koncessionsmodellen ligger åt outsourcing-hållet, hellre än att man går ihop mellan näringsliv och det offentliga.

Jag hoppas att jag har svarat på de frågor som ställdes här.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan sammanfatta det här med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare till luftfarten.

Anf.  28  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte då börja med punkt 14a, och det gällde då skyddsfrågor för civil luftfart och gemensamma regler.

Det är allmänna riktlinjer, en gemensam ståndpunkt. De problem som Sverige har haft i förhandlingarna om luftfartsskydd ser ut att vara undanröjda. Frågan om hanteringen av de små flygplatserna ser nu ut att vara löst, och det blir de nationella myndigheterna som får svara för att man får ett motsvarande skydd trots att man inte tillämpar exakt samma åtgärder som på de mycket stora flygplatserna.

Kommissionen ska granska de nationella åtgärderna och försäkra sig om att en tillräcklig skyddsnivå uppnås. Om så inte är fallet kan kommissionen besluta att medlemsstaterna ska förstärka sina åtgärder efter ett kommittéförfarande. Om en medlemsstat valt att ha strängare åtgärder än vad som föreskrivs kan kommissionen däremot inte med stöd av förordningen undanröja dessa. Jag är således ganska nöjd med förhandlingsresultatet så här långt.

Nu återstår att granska Europaparlamentets ändringsförslag för att se om rådet kan godta detta. Parlamentet röstade i går om förslaget, och alla ändringar måste godtas om förslaget ska kunna antas nu i december. Parlamentet begär regler om hur skyddsåtgärderna ska finansieras. Det här är en svår fråga för transportministrarna, så det återstår en del överväganden och diskussioner om förslaget kan antas enligt det s.k. snabbförfarandet.

Anf.  29  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill gärna fråga hur ministern ser att ersättningsfrågan ska lösas.

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Min ståndpunkt är att den inte ska lösas genom statsbudgeten, utan den måste finansieras i vanlig ordning via kunden. Det är ju Luftfartsverket som hanterar detta, och Luftfartsverket tar ju ut landnings- och startavgifter osv.

Anf.  31  BIRGITTA WISTRAND (m):

Då är jag nöjd.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende, 14a.

Övriga punkter om luftfarten är väl bara informationspunkter?

Anf.  33  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade tänkt gå till punkt 16, rapportering av tillbud och händelser. Det är en politisk överenskommelse.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Just det, vi hoppar över de mellanliggande rapporterna och går på den.

Anf.  35  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Förslaget innebär att EU inrättar en databas om tillbud och olyckor inom den civila luftfarten. Jag tycker att det här är ett mycket viktigt förslag. Detta gäller inte minst efter de tragiska flygolyckor vi bevittnat under hösten. Förslaget innebär att man inrättar ett system för att EU-länderna ska kunna utbyta information om olika händelser inom luftfarten, och denna information kommer sedan att användas vid analys av tillbud. Alla regelskapande myndigheter inom flygsäkerhetsområdet ska ha tillgång till databasen. Genom att studera tidigare misstag kan vi förbättra flygsäkerheten i Europa, det är själva tanken.

Regeringen välkomnar förslaget, men vi anser att kommissionens ursprungliga förslag innehåller för strikt sekretess, och detta skulle stå i strid med svensk grundlag. Sverige har fått gehör för sina synpunkter i Coreper, och är nöjda med den omarbetade texten.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  37  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då hade jag tänkt gå till punkt 17, och det gäller utbildning och certifiering av kabinbesättning. Det här är också en politisk överenskommelse.

I strävan att stärka luftfartsskyddet har vi i uppdrag från stats- och regeringscheferna att vidta åtgärder för teknisk utbildning av kabinpersonal. En del medlemsstater är av olika skäl emot förslaget i dess nuvarande utformning, och det verkar finnas en blockerande minoritet emot förslaget.

Själva har vi varit emot förslaget eftersom det medför ökad byråkrati utan att ge något särskilt mervärde säkerhetsmässigt. Vid förnyade undersökningar hos Luftfartsverket och flygbolagen har det visat sig att byråkratin inte behöver öka nämnvärt om man genomför förslaget, eftersom de ändå har de uppgifter som krävs i sina rutiner. Mot den bakgrunden har också HTF, som organiserar kabinpersonal, sagt att man anser att förslaget ger ett mervärde för de anställda, och vi menar då att det nog är viktigt för Sverige att bidra till att inte förslaget faller – rättare sagt: Vi ska inte bidra till att förslaget faller. Man får ju välja sina slag, som det heter.

Jag skulle därför vilja ha ett öppet mandat av nämnden att i konstruktiv anda arbeta för en lösning som tillmötesgår Europeiska rådets krav. Det kan göras på flera sätt, och ministrarna kommer förmodligen att få ta ställning till kompromissförslag som läggs fram först vid rådsmötet. Frågan har en koppling till nästa dagordningspunkt om JAR OPS, och det är möjligt att problemet kan lösas genom tillägg till det förslaget. Det kommer jag att föredra sedan.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt och näringsministerns begäran om att få ett öppet mandat här. Vi har ju också läst ståndpunkten ordentligt, och den innehåller ju två led.

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för det.

Anf.  39  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då skulle jag gå till punkt 18, och den gäller då detta JAR OPS.

I den här frågan är medlemsstaterna i princip överens. Vid ett rådsmöte i oktober löste vi problemet med vilka som ska anses tillhöra kabinpersonalen genom att göra ett tillägg till detta förslag. Det är oerhört viktigt för medlemsstater som Frankrike, Finland, Italien och Portugal att denna förordning om att införliva de tekniska kraven i JAR OPS i EG-lagstiftningen antas samtidigt som direktivet om kabinbesättning. Nederländerna har t.o.m. uppfattningen att de säkerhetsaspekter som ingår i kabinbesättningsdirektivet skulle kunna överföras till detta förslag.

Trots att vi i dag är överens om texten i sak så kan det bli ändringar i den genom kompromissförslag med avseende på kabinbesättningsdirektivet. Som jag då tidigare nämnde under den punkten så ser jag gärna ett öppet mandat från nämnden att i konstruktiv anda försöka lösa detta problem.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande, jag tänkte då gå över till landtransport, och där tänkte jag ta punkterna 21, 23 och 24.

Jag börjar med punkt 21, som handlar om utbildning av yrkesförare.

Det här förslaget handlar till stor del om att höja kvaliteten på de tjänster som transportföretagen tillhandahåller, öka trafiksäkerheten, och, inte minst mot bakgrund av att det råder förarbrist, höja föraryrkets status och göra det mera attraktivt. Man höjer också rörligheten inom yrket.

De svenska remissinstanserna har i stort sett ställt sig positiva till såväl kommissionens förslag som ordförandeskapets kompromissförslag, och jag menar att Sverige därför bör kunna stödja förslaget i dess nuvarande form.

Medlemsstaterna har haft svårt, ska jag säga, att enas kring kommissionens förslag. Man har nu lyckats nå stor samstämmighet kring ett av ordförandeskapets kompromissförslag, som innebär att varje medlemsstat kan välja mellan två system för grundutbildning: ett system som innebär obligatorisk undervisning med ett bestämt antal timmar som avslutas med ett prov, och ett annat system utan obligatorisk undervisning men med krav på ett såväl praktiskt som teoretiskt prov. Meningen är att förarna i båda fallen ska få en likvärdig kompetens. Vidareutbildningen är däremot alltid obligatorisk.

Förslaget innehåller gemensamma bestämmelser om grundläggande obligatorisk utbildning för nya yrkesförare samt regelbundet återkommande vidareutbildning för alla yrkesförare. Förslaget innehåller också bestämmelser om kunskapskontroll. Det omfattar inte bara yrkesförare som är medborgare i EU utan även tredjelandsförare som anlitas av transportföretag som är etablerade i ett EU-land. Det sista är inte minst viktigt.

Anf.  42  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Den sista punkten är viktig. Men är det rätt att de som har sina företag i tredjeland och kör inom EU inte kommer att omfattas?

Anf.  43  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det stämmer.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan fatta beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  45  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då tänkte jag gå över till punkt 23. Det handlar om hastighetsbegränsare på vissa fordon.

Förslaget innebär att kravet på hastighetsbegränsande utrustning även ska omfatta bussar och lastbilar med en totalvikt över 3,5 ton. Kravet har tidigare enbart gällt för lastbilar över 12 ton och bussar över 10 ton. Den högsta tillåtna hastigheten är 90 kilometer i timmen för lastbilar och 100 kilometer i timmen för bussar.

Avsikten med förslaget är att ge positiva effekter för trafiksäkerheten och miljön, men också att skapa lika förutsättningar för aktörerna på området.

Förslaget som nu föreligger är en kompromiss som innebär att medlemsländer tillåts skjuta upp införandet av hastighetsbegränsare i upp till fem år för vissa fordonskategorier. Vi bedömer att kompromissen är nödvändig för att få igenom förslaget. Regeringen stöder därför kompromissförslaget.

Jag ska kort beröra tidtabellen, eftersom det antagligen kommer att ställas frågor omkring den.

Tidtabellen för direktivets införande innebär att man vad gäller nya fordon ska installera och använda hastighetsbegränsare senast två år efter direktivets ikraftträdande. För fordon som redan är i bruk gäller att man ska följa dessa krav senast tre till fyra år efter ikraftträdandet beroende på om fordonet går i nationell eller internationell trafik. De medlemsstater som så önskar kan under högst fem år undanta bussar under 5 ton och lastbilar under 7,5 ton från kravet, om dessa enbart går i nationell trafik.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  47  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag hade sist tänkt att ta upp punkt 24. Det handlar om säkerhetsbälten i fordon på mindre än 3,5 ton. Det är också en politisk överenskommelse.

Det är ett förslag till direktiv om obligatorisk användning av bilbälten inklusive obligatorisk användning av fasthållningsanordningar som godkänts för barn. Frågan har varit uppe många gånger, och vi tog upp den också under vårt ordförandeskap.

Den utestående frågan gäller om medlemsstater ska kunna söka undantag från bestämmelsen om att använda bälten i vissa speciella fall.

Från svensk sida har vi tidigare gett förslaget vårt stöd och menat att undantag från bältesanvändningstvånget kan godtas i vissa speciella fall. Ingenting har framkommit som föranleder regeringen att ändra på denna ståndpunkt.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Du är klar med transportfrågorna. Vi går vidare till energi- och industrifrågorna. Där ska vi också börja med en muntlig återrapportering från rådsmötet den 14–15 maj.

2 §  Energi och industri

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte den 14 och 15 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 och 5 december 2001

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Då startar vi med den muntliga återrapporten. Varsågod!

Anf.  50  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Låt mig kort kommentera vad som hände på industri- och energirådets möte den 14–15 maj.

På energisidan fördes en utförlig diskussion om kommissionens grönbok om försörjningstrygghet vad gäller energi inom gemenskapen. Rådet antog slutsatser och riktlinjer för det fortsatta arbetet med en strategi för försörjningstrygghet inom gemenskapen. Rådet bekräftade även att det finns ett behov av en samsyn när det gäller hur målet om försörjningstrygghet för energi ska nås och en långsiktig strategi på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå för att öka försörjningstryggheten med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

På förra energi- och industrirådet presenterade kommissionen för första gången sitt förslag till ändring av el- och gasmarknadsdirektiven och ett förslag till förordning om gränsöverskridande elhandel. Det konstaterades att det finns en bred samsyn hos medlemsstaterna när det gäller att öppningen av el- och gasmarknaderna ska genomföras aktivt och påskyndas. Jag återkommer senare till frågan om el- och gasdirektiven.

Herr ordförande! Även på energisidan antogs en rådsresolution där strategin för en integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i energisektorn från 1999 förstärks.

På industrisidan fördes en första diskussion om modernisering av det regelverk som i framtiden ska styra tillämpningen av konkurrensreglerna inom EU. I debatten betonades vikten av det pågående moderniseringsarbetet.

Rådet ställde sig bakom principen om decentralisering i kommissionens förslag, men konstaterade även att det finns ett behov av fortsatta tekniska diskussioner.

Varvsfrågan föranledde ingen diskussion, och rådet antog slutsatser. Jag återkommer till frågan om varvsstöd när vi går igenom dagordningen för det kommande mötet.

När det gäller kol- och stålfördragets upphörande och tillhörande beslut om finansiell verksamhet efter 2002 löstes de kvarstående frågorna.

Slutligen antogs rådets slutsatser om integration av hållbar utveckling i företagspolitiken och slutsatser om att hjälpa små- och medelstora företag att bli digitala.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för den muntliga återrapporten. Då går vi över till nästkommande rådsmöte.

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Här hade jag tänkt att ta upp följande dagordningspunkter: punkterna 5 och 6 när det gäller energi, och punkterna 12, 13, 15 och 17 när det gäller industri.

Jag tar först upp förslag till direktiv om byggnaders energiprestanda. Det är för oss, vill jag säga, en mycket viktig fråga.

Frågan om direktivförslag gällande byggnaders energiprestanda är egentligen den viktigaste energifrågan på rådsmötet under det belgiska ordförandeskapet, dels på grund av att ordförandeskapet vill nå en politisk uppgörelse, dels på grund av att det är en fråga där många åsikter finns och där många medlemsstater, inklusive Sverige, har varit kritiska till kommissionens ursprungliga förslag.

Syftet med direktivet är att främja en effektivare energianvändning i byggnader för att nå Kyotomålen och minska EU:s importberoende. Grundstenarna utgörs av en beräkningsmetod för integrerad energiprestanda i nya och befintliga byggnader, utfärdande av energicertifikat i syfte att informera om enskilda byggnaders energiförbrukning samt införande av regelbundna inspektioner av pannor och luftkonditioneringssystem.

Sverige har till skillnad från många andra medlemsstater en lång tradition av lagstiftning rörande byggnaders energiprestanda. Våra erfarenheter har emellertid inneburit att vi gått från att ange krav på byggnader och anläggningar i form av detaljkrav till att i dag i stället formulera byggregler som funktionskrav. Denna skillnad i synsätt i förhållande till kommissionens ursprungliga direktivförslag har legat bakom en stor del av de grundläggande invändningar som Sverige har framfört mot direktivet under höstens behandling.

Eftersom vi har lyckats påverka dokumentet i en mer flexibel riktning vad gäller genomförandet kan Sverige i princip stödja det förslag till kompromiss som ordförandeskapet lade fram i förra veckan.

Sverige har fortfarande betydande invändningar när det gäller omfattningen av inspektionen av pannor, dvs. de kilowattgränser som föreslås. Inspektionen av de mindre pannor som skulle omfattas i Sverige skulle innebära betydande kostnader utan att motsvarande vinster kan nås genom energibesparing.

Detta är emellertid en fråga som man fortfarande förhandlar om, tillsammans med andra medlemsstaters hjärtefrågor. Efter Corepers möte i onsdags återstår fortfarande en rad olösta frågor. Eftersom en hel del av dessa var helt nya fortsätter diskussionerna i dag.

Eftersom ordförandeskapet har den uttalade ambitionen att nå en politisk uppgörelse i denna fråga finns det en risk att några frågor kommer att vara utestående vid ministermötet. Att döma av de rapporter jag har fått verkar emellertid frågan om panninspektionen kunna gå att lösa med hjälp av inslag av frivillighet. Med detta skulle vi vara nöjda.

Anf.  53  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Vi angav våra positioner i näringsutskottet under gårdagen, men jag vill för protokollets skull göra en markering. Erfarenheterna från svensk byggnorm är så utomordentligt entydiga att alla former av detaljkrav är oacceptabla ur vår synvinkel. Det är funktionskrav det måste vara frågan om. Allt annat leder bara till byråkrati och förakt för systemet.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan sammanfatta och konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare.

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då ska jag gå in på dagordningspunkt 6 om inre marknaden för el och gas. Denna punkt på dagordningen gäller en lägesrapport och en diskussion om kommissionens förslag till ändring av el- och gasmarknadsdirektiven och förslag till förordning om gränsöverskridande elhandel. Syftet med det samlade förslaget är att åstadkomma en fullt integrerad inre marknad för el och gas.

Arbetet med förslagen påbörjades under det svenska ordförandeskapet. Behandlingen av de kvalitativa delarna har fortsatt under det belgiska ordförandeskapet, och resultatet arbetas in i nya versioner av förslaget.

Den känsliga frågan om takten i marknadsöppningen förväntas behandlas under det spanska ordförandeskapet.

Ordförandeskapet har tagit fram ett antal frågor som vägledning för diskussionen, och vi kommer i korthet att framföra följande ståndpunkter.

Sverige anser att frågan om att undanröja hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader är en prioriterad fråga. Vi vill att arbetet genomförs effektivt och skyndsamt. Sverige är också positivt till ett flertal av de ändringar av direktiven som föreslås av kommissionen, liksom till förordningen om regler för gränsöverskridande elhandel.

Sveriges bedömning är att en förordning om regler för gränshandelsfrågorna är nödvändig om den inre marknaden för el i Europa ska kunna integreras och utvecklas.

När det sedan gäller de olika delarna av kommissionens förslag kommer vi att understryka vikten av oberoende systemoperatörer och distributörer. Reglerat tillträde till näten med icke-diskriminerande tariffer såväl för gas- som för elmarknaden är också en viktig grundförutsättning.

Sverige är däremot kritiskt till kravet på s.k. ex ante-reglering, dvs. att tariffer ska fastställas i förväg av tillsynsmyndigheterna. Ex post-reglering, som tillämpas i Sverige, är enligt vår uppfattning väl så effektivt, samtidigt som denna typ av reglering är betydligt mindre resurskrävande.

Den reviderade version av direktiven som jag tidigare nämnde innehåller glädjande nog en kompromisslösning på denna punkt. Detta förslag innebär att det endast är metoden för att sätta tariffer som ska fastställas i förväg. Sverige stöder givetvis detta förslag.

Medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster betonas i både el- och gasdirektivet. I denna fråga kommer vi från svensk sida att betona vår grundinställning att valfrihet på en väl fungerande marknad är det bästa konsumentskyddet, samtidigt som specifika sociala behov för utsatta grupper givetvis måste tillgodoses. Det görs bäst inom ramen för den generella konsumentlagstiftningen eller av varje enskilt land med stöd av sociallagstiftningen.

Detta var den svenska ståndpunkten.

Anf.  56  PER WESTERBERG (m):

Ånyo vill jag med tanke på protokollet markera att vi är för ett så snabbt genomförande av en paneuropeisk elmarknad som möjligt med fungerande konkurrens och en separat administratör av överföringskapaciteten mellan länderna. Vi är anhängare av att man ökar överföringskapaciteten mellan länderna för att få denna marknad att verkligen bli funktionell i respektive del.

Jag vill tillägga att det också gäller att klara frågan om miljöbeskattningen. Det har gällt koleldningen i Danmark. Vi har velat tillse att det i praktiken inte blir en handel med utsläpp. Det leder inte alltid till miljöeffektivitet om man inte får en harmonisering när det gäller miljöbeskattningen i dessa delar.

När det gäller tarifferna på överföringen är också vi för ex post-reglering, dvs. att granskningen ska ske i efterhand. Vi tycker att vi inte lever upp till det vi anfört i Sverige. Vi har inte tillräckligt tryck vad beträffar prissättning och effektivisering när det gäller överföringskapaciteten på el. Där finns mer att göra om systemet ska bli effektivt och om vi ska få se den konsumentnytta vi vill se.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då går jag över till frågorna om industri. Jag vill ta upp dagordningspunkt 12. Det handlar om konkurrenskraft och företagspolitik i Europeiska unionen.

Vid mötet kommer industriministrarna att anta slutsatser som baseras på ett meddelande från kommissionen som handlar om hur vi bör arbeta för att nå det mål som sattes upp i Lissabon, dvs. att Europa ska vara den mest konkurrenskraftiga regionen i världen år 2010.

Kommissionen har identifierat ett antal områden som är viktiga för att vi ska nå målet. Bl.a. gäller det att på olika sätt stimulera entreprenör-skap, fortsätta arbetet med regelförenkling och stimulera företag att använda ny teknik och IT.

Vid rådsmötet inbjuds medlemsländerna att utbyta erfarenheter och diskutera kring dessa områden.

I förslaget till slutsatser på området uppmanas medlemsländerna att delta i olika benchmarking-aktiviteter för att utbyta erfarenheter och lära av varandra när det gäller att stimulera ett ökat entreprenörskap eller underlätta genom minskade administrativa bördor exempelvis när företag startas.

Förslag till svensk ståndpunkt är att Sverige ställer sig bakom ordförandeskapets förslag till slutsats.

Anf.  59  PER WESTERBERG (m):

Vi har inga problem med detta, men vi vill ändå markera att det finns en hel del att göra för svensk del. Vi ser att det finns betydande svårigheter vad beträffar rättssäkerheten inte minst på skatteområdet och när det gäller miljöbalken och offentlig konkurrens. Det kommer ofta klagomål från entreprenörer i Sverige.

När det gäller förenklingsarbetet har vi noterat den undersökning som har gjorts bland företagare inom EU. Resultatet var mindre smickrande för Sverige. Sverige upplevdes som ett av de mer byråkratiska länderna när det gällde att starta och driva mindre och medelstora företag.

Jag hoppas att detta ska driva på utvecklingen även i Sverige.

Anf.  60  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska bara tacka för stödet.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då ska jag gå till frågan om kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Det är dagordningspunkt 13.

Vid mötet kommer industriministrarna att anta slutsatser om kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Kommissionen och ordförandeskapet har konstaterat att tillgången till kapital inte alltid möter småföretagens behov. Ett par områden som är viktiga för att man ska kunna underlätta företagens tillgång till kapital har identifierats. Bl.a. gäller det finansiering för nya teknikbaserade företag och små lån, s.k. mikrolån.

I förslaget till slutsatser, som kommer upp på industrirådet, uppmärksammas vikten av kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Medlemsstaterna uppmanas att ta olika initiativ inom området och bl.a. verka för ökad förståelse hos banker och andra finansiärer för småföretagens behov.

Förslaget till svensk ståndpunkt innebär att Sverige ställer sig bakom ordförandeskapets förslag till slutsatser. Det är i linje med vår inställning. En effektiv och fungerande kapitalmarknad är en grundförutsättning för skapande av nya företag och tillväxt.

Anf.  63  PER WESTERBERG (m):

Det är korrekt att vi behöver göra mer. Vi tycker dock att det även gäller Sverige och att vi inte har gjort tillräckligt på området på vår hemmamarknad. Det gäller framför allt riskkapitalavdragen, som vi tror är en viktig del i kapitalförsörjningen för de minsta företagen. Vi har även noterat att skatten är mycket högre för mindre och medelstora företag i Sverige än för liknande företag i de europeiska konkurrentländerna.

Därför tycker vi att vi inte lever upp till resonemangen i Sverige – i alla fall inte den svenska regeringen.

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan i alla fall nämna ett område där vi ligger före, och det gäller de s.k. mikrolånen. De finns med i den regionalpolitiska propositionen.

I övrigt, när det gäller de förslag som handlar om kapitalmarknaden, kan jag säga att det förs diskussioner inom Regeringskansliet. Det har vi anmält i de olika propositioner som vi har förelagt riksdagen.

Jag tackar även här för stödet.

Anf.  65  PER WESTERBERG (m):

Jag är glad att näringsministern är så tacksam också för det minsta av stöd – även när det är kombinerat med betydande kritik.

Vad det gäller regionalpolitiken har vi olika synpunkter. Vi vill framför allt markera att vi är för de mer generella åtgärderna, så att vi kan ge mindre och medelstora företag en kapitalförsörjning som är bättre generellt.

Jag noterar vad som har skett inte minst vad gäller IT-företagen. 3:12-reglerna har lett till ett antal personliga konkurser bland IT-företagare. Det skulle aldrig ha hänt om företagen använt sig av holdingbolag i Holland, som staten har gjort när det gäller Posten och Telia. Också några av de största IT-företagen har använt sig av sådana.

Vi tycker att detta är gravt stötande, och det är märkligt att det ska vara så i Sverige. Det straffar mindre och medelstora företag.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  67  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då skulle jag vilja gå över till punkt 15. Det gäller statligt stöd.

Det statliga stödet inom EU är, som alla vet, omfattande. Enligt den senaste statistiken uppgår det samlade stödet inom EU till ca 90 miljarder euro per år. Europeiska rådet har pekat på att stora volymer stöd kan hämma utvecklingen av den inre marknaden och delvis motverka EU:s konkurrenskraft genom att fördröja en nödvändig strukturomvandling.

Industriministrarna avser besluta om ett antal slutsatser som uppföljning till rådets tidigare uttalanden – jag tänker på uttalanden gjorda i Lissabon och Stockholm – om behovet av att minska nivån på det statliga stödet.

Det belgiska ordförandeskapet har myntat uttrycket ”Mindre men bättre stöd”, och det är i den andan som föreliggande förslag till rådsslutsatser har utformats.

Medlemsstaterna och kommissionen inbjuds vidta ett antal åtgärder. Det gäller bl.a. fortsatta ansträngningar för att minska stödet – i synnerhet sådant stöd som är särskilt konkurrenssnedvridande. Man ska vidareutveckla arbetet med utvärdering av effekterna av det stöd som utnyttjas, förbättra insyn och redovisning av statligt stöd samt öka erfarenhetsutbytet medlemsstaterna emellan.

Sverige stöder det aktuella förslaget. Slutsatserna ger en ytterligare skjuts i processen att försöka minska och omorientera stödet, samtidigt som det ger manöverutrymme för medlemsstaterna att göra nödvändiga avvägningar utifrån nationella särdrag och förutsättningar.

Här tänkte jag också ta upp punkt b. Det handlar om den nionde översikten över statligt stöd i Europeiska unionen. Här är kommissionen föredragande. Jag får ta det väldigt kort, för här kan man säga att Sverige är beundransvärt.

Kommissionen gör sedan några år en årlig avrapportering av resultaten av sina översikter gällande det statliga stödet i EU. I år är det den nionde i ordningen. Redovisningen innehåller uppgifter om situationen fram t.o.m. 1999.

Liksom tidigare kan glädjande nog konstateras att trenden är att stödet minskar. Som jag nämnde nyss är nivån alltjämt hög i såväl absoluta som relativa tal. Då jämför man med t.ex. USA och Japan.

För Sveriges del visar översikten att vi alltjämt tillhör de länder inom EU där det statliga stödet har minst omfattning.

Sverige anser att det är viktigt att utvecklingen av det statliga stödet följs upp löpande på gemenskapsnivå. Den nionde översikten välkomnas. Mot bakgrund av rådets uttalande om behovet av en minskning av stödet inom EU är det glädjande att utvecklingen också synes gå i rätt riktning.

Jag hoppas att jag kan få en eloge från Per Westerberg här.

Anf.  68  PER WESTERBERG (m):

Vi ska naturligtvis ge en eloge för att man följer upp den borgerliga regeringens gamla ståndpunkter. Vi borde kunna mynta uttrycket ”Bättre utan stöd” åt belgarna.

Anf.  69  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag vill inte kommentera det. Även detta kändes som ett starkt stöd.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till frågan om varvsindustrin. Varsågod, näringsministern!

Anf.  71  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack så mycket. Jag har tidigare informerat nämnden i frågan om varvsstöd. Först vill jag ge en kort bakgrund till denna dagordningspunkt om antagande av en förordning om tillfällig skyddsordning för varvsindustrin.

Kommissionen föreslår ett tillfälligt stöd till den europeiska varvsindustrin. Förslaget har tillkommit efter det att kommissionen har funnit bevis för väsentligt stöd till den koreanska varvsindustrin och efter ett flertal försök att genom förhandlingar med Korea komma överens om normala handelsvillkor.

Förslaget riktar sig till de marknadssegment som är särskilt utsatta för konkurrens från den koreanska varvsindustrin, nämligen containerfartyg och produkt- och kemikalietankers. Förslaget kommer att följas av en WTO-process som kommer att inledas så snart rådet antagit förslaget om stödmekanism.

Själv stödförordningen kommer att tillåta ett maximalt stöd på 14 % av kontraktsvärdet. Speciella transparensregler finns för allt stöd över 6 %. Sådant stöd måste notifieras och godkännas av kommissionen. Stödet kommer bara att godkännas om det står helt klart att det behövs för att man ska kunna behålla kontraktet inom EU.

Förordningen ska gälla så länge en WTO-procedur pågår eller till dess att konflikten med Korea har lösts – dock ej längre än till den 31 december 2002.

Sverige anser att en konflikt med Korea i första hand bör lösas på bilateral basis mellan EU och Korea. Dock kan Sverige stödja kommissionens intentioner att föra ärendet vidare till WTO i det fall konflikten mellan Korea och EU inte kan lösas bilateralt. Där vill vi ha klarlagt att det inte råder något tvivel om att kommissionens beslut skulle strida mot WTO.

Sveriges inställning är att det inte finns någon tydlig koppling mellan en WTO-procedur och ett återinförande av driftsstöd till europeisk varvsindustri. Sverige anser principiellt att statligt stöd till varvsindustrin inte gynnar branschen i ett längre perspektiv, vilket bekräftas av svensk varvsnäring som ser bättre konkurrensmöjligheter när varvsstödet inom EU har tagits bort. Driftsstöd till varvsindustrin har inte heller visat sig vara ett effektivt stöd.

Sverige är negativt till driftsstöd, särskilt till sektorer med överkapacitet och bör därför fortsatt bestämt avvisa kommissionens förslag om att återinföra ett tillfälligt kontraktsbaserat stöd till varvsindustrin.

Vad kommer denna förordning att få för konsekvenser för Sverige? Den svenska varvsindustrin, Bruces i Landskrona, har i dag en produktion som inte direkt kommer att beröras av ett varvsstöd för containerfartyg, produkt- och kemikalietanker, om det införs. Bruces produktion av skrov till kryssningsfartyg är mer beroende av den allmänna konjunktursituationen. Efterfrågan på denna typ av fartyg har minskat efter terrordåden den 11 september.

Anf.  72  PER WESTERBERG (m):

Jag är tacksam för att regeringen fullföljer den borgerliga regeringens ståndpunkt i varvsfrågan. Om jag minns rätt motsvarar den föreslagna subventionen hela personalkostnaden för svensk varvsindustri, vilket säger en del om nivån på det föreslagna stödet.

Jag vill ställa en fråga om möjligheten att stoppa detta. Såvitt jag förstår är det kommissionen som lägger fram förslaget. Därmed har vi inte vetorätt själva. Vilka ansträngningar görs nu för att uppnå en blockerande minoritet för att förhindra återinförandet av varvsstödet?

Anf.  73  LARS TOBISSON (m):

Det blir rena hallelujastämningen här, men jag måste säga att jag har all anledning att stödja den ståndpunkt som regeringen intar såväl i föredragningspromemorian som den som näringsministern återgav här. Men en fråga har förvånat mig så länge det här ärendet har förekommit.

Förutsättningarna för att inleda en procedur mot Sydkorea i WTO är att man först ska ha infört ett stöd på hemmaplan som dessutom kan vara WTO-stridigt. Jag förstår inte varför man har gjort den här kopplingen? Vad har man anfört för skäl för detta? Om man finner att någonting strider mot WTO:s grundregler är väl det naturliga att man låter det gå till prövning av WTO utan att själv göra sig skyldig till något brott.

Anf.  74  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag vet inte hur man ska tolka det här, men jag hade ungefär samma fråga som Lars Tobisson.

Dessutom undrar jag: Vilka länder är det som kommer i fråga, som har varvsindustri som är särskilt utsatt för konkurrens av den koreanska varvsindustrin? Det kan säga något om det spel som bedrivs.

Jag vill också säga att vi stöder den svenska ståndpunkten, att man borde pröva WTO-processen fullt ut innan man gör någonting annat.

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det här är metoden laddad pistol, dvs. tanken är att sätta press på koreanerna. Där kommer vi att i princip erbjuda samma stöd för att kunna konkurrera. Då tror man att pressen blir hårdare på koreanerna. Det är själva tanken. Jag ska inte spekulera om ifall det här är bra eller dåligt.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  76  PER WESTERBERG (m):

Vilka ansträngningar görs för att man ska kunna uppnå en blockerande minoritet som kan stoppa detta?

Anf.  77  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

När det gäller förslag från kommissionen krävs det alltså kvalificerad majoritet efter yttrande från parlamentet.

Vi gör allt vad vi kan för att komma överens med de andra länderna för att få en stoppande minoritet.

Anf.  78  PER WESTERBERG (m):

Men vad görs? Och hur många anser ni ha med er på vagnen? Var ligger problemställningen?

Anf.  79  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då vet vi hur landet ligger. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då antar jag att du har gått igenom beslutsärendena, och jag lämnar ordet fritt.

Anf.  81  LENNART DALÉUS (c):

Jag vill ta upp punkt 19 om bioteknik. Det är ett väldigt tidigt ärende och en följd av mötet i Stockholm. Kommissionen utfärdar nu ett meddelande om en strategisk vision för biovetenskap och bioteknik. Det är ett meddelande som är väldigt produktionsinriktat, och det är därför som det hör hemma under industriområdet.

Till det produktionsinriktade har man också hängt etiska, miljömässiga och andra frågor som ligger mer i randområdet. Det låter sig möjligen göras, men det gör också att dessa frågor framöver kan anses vara behandlade. Jag vill bara uppmärksamma näringsministern på detta. Man har alltså slirat in de begreppen i den här hanteringen.

Men det viktigaste är – vilket också framgår av den kommenterade dagordningen – att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag före 2001 för en strategisk syn på biovetenskap och bioteknik. Man kommer då att ha en bred konsultationsprocess med allmänheten, vilken delvis redan har genomförts eftersom synpunkter på det första meddelandet skulle vara inne den 23 november.

Jag tror att det finns en risk för att man hanterar den här frågan på ett sådant sätt att allmänhetens möjligheter att delta i en bred konsultationsprocess blir försumbara. Det är nog ganska få svenskar som känner till det här meddelandet, ännu färre som känner till att den 23 november var den sista dagen för att lämna synpunkter och ännu färre ändå – en försumbar skara – som har hört av sig till kommissionen med anledning av detta.

Om det här är en bred konsultationsprocess med allmänheten i Europa är det ett skämt. Det får inte gå till på det här sättet. Jag vill gärna ge näringsministern en eloge i förväg för att han kommer att ta upp detta med skärpa vid rådsmötet nästa vecka.

Anf.  82  HARALD NORDLUND (fp):

Jag har en kort fråga med anledning av punkt 18. Det gäller kemikaliepolitiken, och där står att industriministrarna välkomnade vitboken, men att de samtidigt pekade på en rad viktiga aspekter att ta hänsyn till, bl.a. till industrins konkurrenskraft.

Kan vi av det här utläsa att de diskussioner som följer kommer att stöta på svårigheter med hänvisning till detta, eller är det för tidigt att säga någonting om det?

Anf.  83  PER WESTERBERG (m):

När det gäller punkt 14 om konkurrensfrågorna finns det ett speciellt svenskt intresse. Det s.k. statsministerinitiativet verkar inte vara så mycket till initiativ när det gäller mindre länder och konkurrenslagstiftning i Europa. Jag tänker då på fusionen mellan Föreningssparbanken och S-E-Banken som var uppe tidigare. Man bedömde då den relevanta marknaden i Sverige och inte i Europa. Det finns en klar misstanke om att detta starkt missgynnar de mindre staterna. Vad avser näringsministern att göra på denna punkt för att försöka få någon klarhet och framför allt för att förbättra förhållandena?

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Min fråga gäller handel med utsläppsrätter. Det har talats om en klimatproposition som ska läggas fram för riksdagen. Jag undrar hur den svenska ståndpunkten är i förhållande till klimatpropositionen och de diskussioner kring Kyotoprotokollet som vi har fört.

Anf.  84  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska börja med Lennart Daléus frågeställning om bioteknik. Jag delar hans uppfattning. Nya teknologier och innovationer kan bara bli framgångsrika om de accepteras av allmänheten som trygga, säkra och tillförlitliga. Just allmänhetens acceptans baseras ju på förtroende, och det är avgörande att det finns ett sådant förtroende. Det gäller inte minst biotekniksektorns utveckling. Att bidra till förtroendeskapande aktiviteter i form av bl.a. öppen debatt och transparens är en av de kanske mest angelägna uppgifterna för EU i denna fråga. Och jag ska verkligen bidra till detta allt vad jag förmår.

Sedan var det frågan om konkurrens som Per Westerberg tog upp. Där kan jag bara säga att det finns en analys från samtliga departement. Vi är medvetna om det problem som Per Westerberg tar upp. Jag har inget rakt svar på frågan. Jag får återkomma till det. Men det pågår en analys.

Det är ett problem att små länder som har förhållandevis stora företag i sitt land, men som ändå är väldigt små vid en europeisk jämförelse, kan bedömas fel när man tillämpar konkurrensreglerna.

Sedan ställdes en fråga angående punkt 18 om en hållbar utveckling, och det gjordes en koppling till propositionen om klimatfrågan. Det är klart att vi har vårt förslag som ett underlag för vårt ställningstagande, så där finns det ingen skillnad.

När det gäller utsläppsrättigheter är Sverige positivt inställt till den handeln som ett komplement till inhemska åtgärder.

Sedan uppfattade jag inte frågan riktigt.

Anf.  85  HARALD NORDLUND (fp):

Min fråga gällde kemikaliepolitiken och kopplingen till industrins konkurrenskraft. Här finns och kommer att finnas stora svårigheter. Min fråga var: Är det för tidigt att säga det?

Anf.  86  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tror att det är för tidigt att säga det. Här förs ju en diskussion. Jag ska anteckna den frågan, så får jag återkomma till den.

Anf.  87  PER WESTERBERG (m):

Det gäller ånyo konkurrensfrågorna och bankerna. Vi har gjort en del analyser inom utskottet. Vi har varit i kontakt med Konkurrensverket och berörda parter. För oss är det mycket överraskande att man inte från kommissionen har förhindrat fusionen på grund av att vi inte är med i eurosystemet, vilket det hade varit en viss logik i, och av att relevant marknad var Sverige, utan det var på grund av att det var för få personer som bytte bankförbindelse, trots att Sverige är det europeiska land där man oftast byter bankförbindelse.

Detta är en oerhört negativ trend för Sverige. Man tenderar att diskriminera de mindre länderna, eftersom man anger att den relevanta marknaden är Sverige. Den förslagna banken hade utgjort en femtedel av Deutsche Banks storlek. Det hade blivit en liten europeisk spelare.

Detta hotar allvarligt förutsättningarna för att bygga de stora svenska multinationella företagen. Jag efterlyser verkligen med skärpa aktivitet i frågan.

Anf.  88  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har ingen annan kommentar än att i det här fallet hade banken blivit väldigt stor i Sverige. Men jag delar Per Westerbergs uppfattning. Vi på berörda departement håller på att titta på detta.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är klara med informationen och samrådet med näringsministern i dag. Vi tackar för det.

3 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 6 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 december 2001

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag ber att få hälsa finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med den muntliga återrapporten, från rådsmötet den 6 november.

Anf.  91  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Ni har ju på vanligt sätt fått en mötesrapport. Det var Sven Hegelund som var närvarande. Det var rätt många informationsärenden och relativt få konkreta beslut som togs på detta Ekofinmöte.

Bland A-punkterna hade två beslut speciellt svenskt intresse. Det gällde för det första beslut om EIB-utlåning till miljöprojekt i Ryssland. Det var ett resultat av det svenska initiativet under vårt ordförandeskap. För det andra nåddes en politisk överenskommelse om tobaksbeskattning som innebär att Sverige inte längre behöver ha undantag från minimibeskattningen av cigaretter.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av återrapporten.

Vi går in på dagordningspunkten för nästkommande rådsmöte.

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning med en del underlagspromemorior. Den sista genomgången av dagordningen kommer att ske först på måndag i Coreper. Det är väldigt sent, och vi vet faktiskt inte hur den slutgiltiga dagordningen kommer att se ut. Vi får därför göra en reservation för att den fastställs först på måndag i Coreper.

Jag börjar med förberedelserna för Europeiska rådets möte i Laeken. Det har gemensamt av Kommittén för ekonomisk politik och Kommittén för social trygghet tagits fram en rapport som handlar om förslag till hur samarbetet i pensionsfrågan kan stärkas i EU. Först vill jag hänvisa till den information som nämnden fick i onsdags inför mötet med rådet i sysselsättningsfrågor och sociala frågor, som behandlas i rapporten på måndag, den 3 december. Jag vill också hänvisa till den ministerrådspromemoria som har skickats till nämnden från Socialdepartementet. Jag utgår från att man har tagit del av de här materialen.

Jag vill i korthet säga att vi ställer oss bakom rapporten. Utgångspunkten är ett samarbete på pensionsområdet i EU, som framför allt handlar om ett fördjupat erfarenhetsutbyte mellan länderna. Syftet är att öka kunskaperna om andra länders system och insikten kring gemensamma demografiska utmaningar.

Den andra punkten som jag har i det här ärendet handlar om den rapport om strukturindikatorer som tas fram av Kommittén för ekonomisk politik. I den rapporten kommer användandet av strukturindikatorer att gås igenom liksom ett förslag till lista över strukturindikatorer som tas fram inför toppmötet i Barcelona, där kommissionen har lämnat ett sådant underlag. Det finns tyvärr ingen slutlig rapport på det här området heller. Därför kan jag bara sammanfattningsvis konstatera att vi kommer att ställa oss bakom de här rapporterna som de hittills ser ut. Vi stöder alltså att strukturindikatorerna utgör ett centralt verktyg för den årliga utvärderingen av Lissabonstrategin. Genom att fastställa strukturindikatorer får vi möjlighet att på ett konkret och konsistent sätt mäta framstegen mot de strategiska mål som ska uppnås år 2010.

Anf.  94  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är ju riktigt att vi har behandlat frågan om åtgärder på pensionsområdet vid flera tillfällen, bl.a. tidigare i veckan med socialministrarna. Jag vill ändå passa på att upprepa vad vi har sagt tidigare, nämligen att det i och för sig är bra att man tar itu med det här erfarenhetsutbytet. Det är inte fråga om något mera, eftersom det är en fråga som hör hemma på det nationella beslutsområdet.

Lite grann präglas det här dock av att man har anlagt ett makroperspektiv på det och från demografiska och andra beräkningar vill säkerställa att statsfinanserna inte går omkull i något av EU:s medlemsländer. Det kan vara bra, och jag tycker att det är rekommendabelt, men det borde även finnas utrymme för andra överväganden, där det finns större anledning för EU att också gå in med åtgärder. Det handlar om de problem som möter rörlig arbetskraft, både när den fortfarande är arbetskraft och kan byta mellan arbeten i olika EU-länder och efter pensioneringen. Man kan då ha pensionsrättigheter i flera länder, andra än det som man är bosatt i.

Det finns all anledning att ytterligare satsa på de här frågorna, eftersom förekomsten av blandade pensionsrätter från olika länder kommer att bli allt vanligare i framtiden. Det är väl bara ett önskemål att man anlägger det mikroperspektiv som gäller den enskilde individ som rör sig över gränserna.

Anf.  95  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag kan instämma i det som Lars Tobisson sade. Vi diskuterade detta tidigare i veckan, och även vi anser att detta är en fråga som hör hemma på nationell nivå. Men i och med att det här samarbetet har startat är det väl positivt om det håller sig inom det som också står i promemorian, nämligen att Sverige menar att utgångspunkten för samarbetet framför allt ska handla om fördjupat erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna i syfte att öka kunskapen om andra länders system och insikten kring gemensamma utmaningar. Det som vi här kan bidra med är att vi har en lösning som de flesta av de övriga medlemsstaterna inte ens är i närheten av. Vi hoppas att detta kan bidra till att bygga upp ett regelverk och ett pensionssystem som också kan komma svenska medborgare till godo när de befinner sig i andra länder.

Anf.  96  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Liksom de föregående talarna betonar vi i Vänsterpartiet att det här är nationella frågor. Pensioner är känsliga angelägenheter, och vi fick i socialförsäkringsutskottet pensionsinformation i tisdags. Såvitt jag förstår är det tre ganska övergripande principer och elva indikatormål som man diskuterar. Det känns ändå som om vi närmar oss varandra inom EU, och frågan är vilka ambitioner ni har på pensionsområdet för framtiden. Det är kanske en lämplig fråga att ställa till finansministern. Kommer man bara att ha en jämförande rapportering, eller vill man närma sig varandra mer?

Anf.  97  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara instämma i att det här är en fråga där närhetsprincipen är tillämplig, som det också mycket tydligt står här. Jag hoppas att finansministern verkligen framhåller det. Eftersom vi har ett pensionssystem som är så bra och som andra är så imponerade av hoppas jag att finansministern i de här sammanhangen talar mer positivt och offensivt om vårt system än vad han gör i den svenska debatten.

Anf.  98  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det förefaller som om alla är överens, även om Karin Pilsäter gör ett försök att spräcka enigheten. Jag tror inte att det finns så mycket att kommentera. Alla tycks vara överens om att det här är en nationell fråga men att den samtidigt har oerhört stor ekonomisk betydelse. Därför kommer den att diskuteras i samband med våra mer övergripande ekonomiska frågor, strukturindikatorer och annat, som en uppföljning. Det var också en inställning som Sverige vann framgång med i samband med toppmötet i våras, när vi betonade att detta är något som inte bara rör hela Europa – även om enskilda länder kan säga att de har en bättre situation, kommer de ju att drabbas om andra länder inte kan klara sina pensionsutfästelser. Vi har i Europa en relativt likartad befolkningsstruktur, som är viktig också i det här perspektivet.

Jag vill inte säga så mycket mer, eftersom jag utgår från att alla är överens om att detta är en nationell fråga som har stor europeisk betydelse.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar när det gäller punkterna a och b att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag måste när det gäller punkten c ställa en fråga till finansministern. Den är upptagen på dagordningen, men kommer den upp på det här rådsmötet eller vid nästa? I det senare fallet får vi samråda om den den 11 december.

Anf.  100  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den kommer upp nästa gång.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då lämnar vi den för dagen och går över till skattepaketet.

Anf.  102  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

En del av skattepaketet utgörs av förslaget till ett direktiv om skatt på sparande, det s.k. sparandedirektivet. Enligt den tidsplan för det fortsatta arbetet med skattepaketet som beslutades den 10 juli i år på Ekofinrådets möte ska rådet nu i december nå en politisk överenskommelse om texten till ett sparandedirektiv. Överenskommelsen ska också innehålla väsentliga element i ett standardiserat formulär för informationsutbyte. Vidare ska rådet notera och bedöma rapporter om läget i förhandlingarna med tredjeland och läget i diskussioner mellan berörda medlemsstater och alla relevanta beroende eller associerade territorier.

När det gäller själva direktivet presenterade kommissionen i juli i år ett nytt förslag till sparandedirektiv. Förslaget grundar sig på den överenskommelse som träffades av Ekofinrådet i november förra året om direktivets huvudsakliga innehåll. Under hösten har medlemsstaterna diskuterat kommissionens förslag under ledning av det belgiska ordförandeskapet. Enighet har uppnåtts i ett stort antal frågor, men det finns en del frågor som fortfarande är olösta. Inför Ekofinrådets möte har ordförandeskapet presenterat ett kompromissförslag för att lösa en del av de här utestående frågorna. Jag tycker att det är viktigt att den beslutade tidsplanen för skattepaketet kan hållas. Det är därför angeläget att vi nu inom Ekofinrådet kan enas om en text till sparandedirektivet.

När det gäller det standardiserade formuläret för informationsutbyte har det belgiska ordförandeskapet fortsatt det arbete som inleddes under det svenska ordförandeskapet. Jag kan därför konstatera att vi från svensk sida är nöjda med arbetet som det har fortskridit under hösten.

När det slutligen gäller rapporteringen om en diskussion om tredjeländer och associerade beroende territorier vill jag säga att den naturligtvis är ett viktigt inslag i mötet. En förutsättning för att sparandedirektivet ska kunna antas är ju att tillräckliga garantier finns för att dessa länder och territorier vidtar likvärdiga åtgärder eller samma åtgärder som finns angivna i direktivet.

Enligt tidsplanen för arbetet med skattepaketet ska Ekofinrådet i december 2001 ta ställning till Uppförandekodgruppens framsteg som gjorts när det gäller frysning av skadliga skatteåtgärder. I en framstegsrapport redogör nu Uppförandekodgruppen för arbetet efter Ekofinrådets möte i juni i år. Sverige välkomnar till sist de framsteg som har gjorts och anser att det är angeläget att arbetet i gruppen fortsätter målmedvetet med sikte på att uppnå en slutlig uppgörelse om hela skattepaketet under nästa år.

Anf.  103  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Finansministern säger att Sverige anser att det är angeläget att en politisk överenskommelse om texten till det här framtida direktivet kan träffas, men i det utsända underlaget har vi ingen text till förslag om det här framtida direktivet. Det är då lite svårt att kunna kommentera de synpunkterna. Av finansministerns föredragning framgår att det har gjorts en hel del revideringar av det ursprungliga förslaget. Jag skulle vilja veta vad det här direktivet innehåller. Jag frågar även herr ordföranden om vi kan ha någon uppfattning om detta innan vi har sett texten.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare vill jag meddela att jag har blivit uppmärksammad på att det är en hänvisning till ett kommissionsdokument från juli månad som ligger till grund för diskussionen i rådet. Det dokumentet finns väl tillgängligt. Är det ordförandeskapets förslag till rådsslutsatser som du tänker på?

Anf.  105  CARL ERIK HEDLUND (m):

Ja, just det. Som finansministern redogjorde för här har det här förslaget under hösten behandlats i arbetsgruppen för skattefrågor. Jag har uppfattat det så att det föreligger en ny text, som man nu ska ta ställning till.

Anf.  106  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har ytterligare en fråga, som gäller innebörden i följande som står på slutet: ”Sverige anser vidare att det är värdefullt med fortlöpande rapportering om de kontakter som ägt rum…” Betyder det att det inte finns tillräckligt bra rapportering i dag, eller är det fråga om att ni berömmer den rapportering som förekommer men som vi i dag inte fick höra så mycket av? Är innebörden den att ni egentligen vill ha en bättre rapportering?

Anf.  107  MATS ODELL (kd):

Också det här är en följetong. Jag minns att jag förra gången gav beröm för att man har kommit så långt som man gjort. Samtidigt vet vi vilken begränsad betydelse som det här har inte minst för Sverige, som har mycket större problem med kapitalflykt på grund av den beskattning som gäller sparande i aktier och aktiefonder.

Men det känner vi till. Jag tänkte bara ställa en fråga som handlar om tredjelandsdiskussionerna. Det framgår inte av det dokument som är utsänt hur långt de har kommit. Hur långt har man kommit i dessa diskussioner?

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag lugna Karin Pilsäter med att vi tycker att det är bra med en löpande rapportering. Det är snarast fråga om ett understrykande av behovet av att fortsätta med den fortlöpande rapportering som sker. Vi hyser inget misstroende häremot, om det är det som Karin Pilsäter vill insinuera.

Mats Odell frågar hur det har gått med tredjelandsförhandlingarna. De pågår fortfarande, men det ligger i sakens natur att inte varje steg som tas kan rapporteras. Det är det belgiska ordförandeskapet som förfogar över förhandlingssituationen. Vi har ingen mer detaljerad rapport. En sådan kommer vi i så fall möjligen att få under mötet.

Vad slutligen gäller texten utgår den, som ordföranden sade, naturligtvis från det dokument som vi hade redan i somras. Men det har skett en bearbetning under hösten, och jag skulle kunna förse nämnden med den franska versionen. Om ni vill ha en svensk version kan mina medarbetare berätta om innehållet i det senaste förslaget, som vi fick så sent som i går kväll på franska.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Ja, jag tror att nämnden skulle uppskatta det.

Anf.  110  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Beträffande hanteringen: Vi fick sent i går kväll ett dokument på franska, som vi har valt att inte dela ut. Däremot kan vi berätta om huvudinnehållet och förse nämnden med en översättning så snart vi har en engelsk eller eventuellt en svensk version. Jag lämnar över ordet till experterna på skatteavdelningen, som kan redovisa huvudinnehållet i de förhandlingar som har förts.

Anf.  111  Hovrättsassessor HANS LEVÉN:

I det här franska dokumentet har man tagit upp de frågor som ännu inte är lösta. Det gäller bl.a. den s.k. grå perioden, dvs. vad som ska hända innan direktivet träder i kraft. Det är oenighet om ifall man ska ha några särskilda regler för detta.

Det har också mycket sent kommit in ett spanskt förslag till ändring som finns med i det här dokumentet från ordförandeskapet. Det har kommit så sent och är så oklart att vi inte har kunnat ta ställning till det.

Det finns vidare en artikel som handlar om definitionen av räntebetalningar i det här direktivet. Där finns det frågor som ännu inte är lösta. De har en väldigt teknisk karaktär. Det gäller olika tröskelvärden, procentsatser för när man ska anse t.ex. en utbetalning från värdepappersfonder vara en räntebetalning. Det återstår att komma fram till procentsatserna för de här tröskelvärdena.

Det finns också en artikel som gäller vad som ska rapporteras i det här informationsutbytet. Vad som där återstår att lösa är hur detaljerad man ska vara. Ska man rapportera ett totalbelopp, ska man gå ned på varje ränteprodukt för sig osv.?

Anf.  112  Kammarrättsassessor VICTORIA SJÖGREN:

Det finns i det franska dokumentet en text som berör artikel 10 och som gäller en övergångsreglering under vilken tre länder får ta ut källskatt. Där diskuterar man närmare reglerna för hur den här övergångsperioden ska se ut, när den ska börja och när den ska sluta, om den ska vara villkorad eller ovillkorad.

Det är i stora drag de frågor som har tagits upp i det dokument som kom i går.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi har nu fått lite närmare information om det pågående arbetet.

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! Jag skulle vilja uppmana finansministern att faktiskt visa parlamentet den respekten den här veckan att han svarar på frågan i stället för att komma med oförskämdheter.

Anf.  115  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Kännetecknande för Finansdepartementets redovisning på den här punkten har ju hela tiden varit att man redogör för beslutsgången, proceduren, men är väldigt återhållsam med information om innehållet i de dokument som kommer fram, alltså substansen. Men om vi ska kunna medverka i processen här och lägga fram våra synpunkter i sak, måste vi ändå veta vad det handlar om. Det dokument som kom i går är väl inte det enda som har kommit sedan det ursprungliga förslaget till kommissionsdirektiv framlades.

Vi har nu fått en viss beskrivning av vad som står här, men eftersom det här tydligen återkommer vid det sammanträde som vi har satt ut till den 11 december, undrar jag om det inte vore skäl i att man funderade lite grann på att sända över en dokumentation i fråga om direktivet om skatt på sparande liksom också någon form av redogörelse för hur läget är i förhandlingarna med associerade territorier eller med tredjeland, så att vi har något att utgå från när vi ska ta ställning till huruvida vi kan ge klartecken för regeringens handlande i de här frågorna.

Anf.  116  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Vi tycker naturligtvis själva att det inte är tillfredsställande att det belgiska ordförandeskapet inte i bättre tid har kunnat komma fram med texter som vi kan delge nämnden och själva kan få möjlighet att pröva. Jag kan självfallet bara lova att vi ska försöka medverka till att till nästkommande tillfälle i december leverera allt det material som vi kan komma att få fram från ordförandeskapet. Vi gör gärna det som Lars Tobisson ber om.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Då är vi kanske klara för att försöka sammanfatta det här. Såvitt jag förstår blir det nästa vecka en pågående förhandling, kanske inte resultatet som rapporteras nästa vecka. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade uppläggning inför de fortsatta förhandlingarna. Vi ser också fram emot att få lite fylligare information inför sammanträdet den 11 december.

Därmed är vi klara med den dagordningspunkten och kan gå vidare.

Anf.  118  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi börjar med den del av dagordningspunkten som handlar om förslaget till prospektdirektiv. Nämnden har fått en promemoria om arbetet med direktivet och ordförandeskapets lägesrapport. Kommissionen lämnade den 1 maj i år ett förslag till ett nytt direktiv om prospekt avseende information som måste lämnas då någon erbjuder värdepapper till allmänheten eller ansöker om att värdepapper ska tas upp till handel på exempelvis en börs.

Sedan förslaget lades fram har det varit föremål för förhandlingar inom en rådsarbetsgrupp. Det belgiska ordförandeskapet har upprättat en lägesrapport som innehåller en kort redogörelse för direktivförslaget och rådsarbetsgruppens arbete liksom kommentarer till vissa utestående frågor. Några av dessa frågor är dels om registreringssystemet ska vara obligatoriskt eller inte, dels om det ska införas lindrigare krav för små och medelstora företag.

Rapporten kommer att diskuteras vid Ekofinrådets möte, och vi har inga invändningar mot sakinnehållet i rapporten.

När det gäller förslaget om direktiv om finansiella konglomerat har den allt snabbare konsolideringen inom finansbranschen föranlett kommissionen att tidigare i år lägga fram ett förslag till direktiv om en extra tillsyn över finansiella företag som ingår i finansiella konglomerat.

Vi välkomnar att kommissionen tagit det här initiativet. Kombinerade finansverksamheter kan skapa nya stabilitetsrisker. EU:s gemensamma finansmarknad går hand i hand med en sund tillsyn och en finansiell stabilitet. Mot bakgrund av att konglomeraten är gränsöverskridande är det således viktigt att gemensamma normer för tillsyn över finansiella konglomerat införs i Europa.

Sverige kommer att arbeta för att regelverket blir transparent, ger nödvändig rättslig säkerhet och inte snedvrider konkurrensen inom respektive område utanför EU. Målsättningen är att direktivet kan antas av rådet om ett år.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt.

Jag tror att vi i dag kan betrakta det här som informationspunkter. Det är inte ännu fråga om beslut. Med detta kan vi gå vidare.

Anf.  120  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den presentation av Revisionsrättens årsrapport som nämnden fick från revisionsrättens ordförande Jan O. Karlsson den 16 november och som också gjorts för Europaparlamentet kommer nu också att göras inför Ekofinrådet. Vid det tillfället förväntas inte någon debatt. I Regeringskansliet har arbetet med rapporten just nu påbörjats inför beredningen i rådets budgetkommitté, vilken inleds i januari nästa år. Därefter återkommer ärendet på Ekofinrådets dagordning i mars 2002, då vi ska ta ställning till ansvarsfrihetsprövningen för kommissionen.

Anf.  121  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Under mina förberedelser för ett kommande uppdrag har jag stött på en uppfattning, kanske framför allt i parlamentet men också på annat håll, att ministerrådet tar för lätt på de rapporter som Revisionsrätten avger, både årsrapporter och specialrapporter som förekommer under året. Jag har också hört den invändningen från dem som står mera nära rådet att det visst förekommer en noggrann penetration av de här dokumenten på arbetsgruppsnivå osv., så jag ska inte säga att jag solidariserar mig med den här ståndpunkten, som jag har fått höra rätt mycket i parlamentet, men likafullt tänkte jag passa på att utnyttja det här tillfället att från en parlamentarisk utgångspunkt rekommendera finansministern att verka för att man i rådet behandlar de här rapporterna med all den noggrannhet som saken kräver och att man också klargör för omgivningen att man tar med stort allvar på de förslag och erinringar som framkommer i de här rapporterna.

Anf.  122  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle bara vilja ange den ståndpunkten från vår sida att det är bra att man uppdagar fusk och att man har kommit framåt i procedurfrågor och med kontroll och övervakning. Den här rapporten visar att det framför allt är inom medlemsländerna som det finns oriktigheter vad avser jordbrukspolitiken, men den viktigaste förändringen för att komma till rätta med det här fifflet handlar om att reformera jordbrukspolitiken. Det vore bra om Bosse Ringholm i samband med den här diskussionen framförde att grundorsaken är att man har ett system som inte är bra.

Anf.  123  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag delar naturligtvis vice ordförandens uppfattning om betydelsen av att hantera den här rapporten med största inte bara allvar utan också noggrannhet. I den mån det är möjligt kommer vi gärna att öka arbetet på det här området i fortsättningen.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Då fick vi i alla fall besked om att det här ska behandlas på rådet i mars månad.

Vi går vidare.

Anf.  125  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Regeringen anser att de finansiella aspekterna av Galileo är avgörande för projektets framtid. Det är i dagsläget oklart hur stora intäkter projektet kommer att kunna generera, och därför är behovet av offentliga medel inte preciserat, och inte heller vet man var dessa medel ska kunna tas ifrån. Det återstår alltså att ta fram en robust finansieringsplan för Galileo.

Därför är det för tidigt att gå vidare med projektet innan man har diskuterat och funnit en lösning på de här frågorna. Det är helt enkelt en fråga om finansiell disciplin. EU kan inte gå in i ett sådant här finansiellt åtagande under så osäkra omständigheter, och därför hoppas vi att det går att finna en lösning inom en snar framtid.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Vi har nyligen haft det här ärendet med näringsministern också, och det ska även behandlas i det rådet.

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill bara önska att finansministern tar ett samtal med näringsministern, så att ni kommer fram till samma uppfattning. Näringsministern hade en lite annan uppfattning; han var lite mer positiv än vad finansministern är.

Jag delar finansministerns ganska negativa synpunkter på projektet i dagsläget, när vi vet så lite.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

I ärlighetens namn var väl näringsministern positiv till idén med projektet, men hade samma inställning då det gällde den finansiella delen som finansministern nu har gett uttryck för.

Anf.  129  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill gärna, inte minst för protokollet, understryka det som ordföranden nu säger, att det finns inga delade meningar om detta. Vi tycker att det är en oerhört intressant idé, men vi har självfallet finansiella krav på projektet. Det är vi självfallet överens om i regeringen.

Anf.  130  MATS ODELL (kd):

Jag vill också för protokollet, om inte annat, understryka att även vi tycker att det här är ett mycket viktigt projekt. Självfallet måste finansieringen vara löst innan man går vidare. Men det kanske skulle vara lite intressant om finansministern berättade något om vilka kriterier det är som bör vara uppfyllda innan den svenska regeringen är beredd att stödja det här.

Anf.  131  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

En huvudfråga är naturligtvis att det finns en ordentlig finansieringsplan, och vi har ännu inte kunnat se hur en sådan ser ut. Det här handlar om ett stort åtagande och ett långsiktigt projekt, så det går inte att lösa bara ett kvartal i taget. Det är denna finansieringsplan vi fortfarande efterlyser.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går då vidare på dagordningen.

Anf.  133  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Bland de länder som infört garantier till flygindustrin kanske Sverige tillhör dem som hårdast och mest enträget driver på för att de garantierna ska kunna avskaffas. Vi driver arbetet på olika nivåer. Vi har dialoger med enskilda tjänstemän i kommissionen och i den särskilda ad hoc-grupp som kommissionen har inrättat för denna fråga. Vi tar upp det i Coreper, transportrådet och nu också Ekofinrådet.

Vi kommer vid nästa veckas Ekofinråd att aktivt driva på för att garantierna till flygbolagen ska kunna avskaffas helt i samtliga EU-länder vid årsskiftet. Men vi är medvetna om att det finns delade meningar kring detta i medlemskretsen.

Vi kommer också att arbeta aktivt för att samtliga länder fram till dess ska ta ut riskavspeglande avgifter för sina garantier, som inte alla gör i dag. Vi anser därför att kommissionen bör förbättra sin uppföljning av ländernas avgiftssättningar och att kommissionen bör bli tydligare när det gäller de sanktioner som kommer att utgå för dem som är ohörsamma.

Skulle det, vilket det kan finnas anledning att befara, vara så att tanken på långsiktiga lösningar i form av EU-gemensamma garantifonder kommer att föras fram, kommer Sverige mycket bestämt att framhålla att vi inte har något som helst intresse av att stödja den typen av samarbetsformer.

Anf.  134  MATS ODELL (kd):

Hanteringen av den här frågan är ju under all kritik, både inom EU och på nationell nivå – det gäller även Sverige. Den månadspolitik som gäller här, där man varje gång talar om att det är absolut sista gången, har fått ett löjets skimmer över sig.

Min fråga till finansministern är om det inte vore bättre att försöka få någon sorts bemyndigande, som vi har på andra kreditgarantier om vi ser det ur nationell synvinkel, att verka för det. Då slipper man kanske komma i sista sekunden, för att inte säga efter att gonggongen har gått i parlamentet med förkortade motionstider. Vore det inte lämpligt att försöka inkludera någon typ av mera generell hantering av detta?

Vi hoppas naturligtvis att detta är en engångsföreteelse, men vi kan föreställa oss vad som händer om det skulle komma ytterligare ett attentat. Då är vi tillbaka vid ruta 1 igen.

Anf.  135  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag delar Mats Odells uppfattning om hur frågan har hanterats av regeringen. Jag undrar hur ministern ställer sig till ad hoc-gruppens förslag att man eventuellt ska hålla på med detta fram till den 31 mars 2002.

Jag stöder finansministern i hans krav på att alla länder ska betala den här premien till sina respektive länder. Fortfarande betalar varken Grekland, Frankrike, Irland eller Italien. De flesta länder betalar fortfarande ingenting. Det är ju verkligen konkurrenssnedvridande. Det är en oerhört viktig fråga. Hela den här diskussionen bygger på att det ska vara en riktig konkurrens, även om man får lov att ge det här stödet.

Anf.  136  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är beklämmande att marknadsekonomin inte fungerar på det här området. Det borde finnas möjlighet att lösa det på vanligt försäkringsmässigt sätt. Det görs på försök. Några har också tagit bra steg på det området. Men jag håller med om att det är trist att se hur man försöker sätta konkurrensen ur spel via olika former av statliga insatser.

Bakgrunden till hanteringen av frågan är att så länge det finns enstaka länder som på olika sätt försöker snedvrida konkurrensen, genom olika statliga insatser, är det svårt för övriga länder att dra sig ur, eftersom det blir väldigt konkurrenssnedvridet. Därför är det inte möjligt att lansera idén om generella långsiktiga bemyndiganden. Det kommer snarast att medverka till att man permanentar det statsstöd som i praktiken utgår i dag.

Vi vill avveckla det här så fort som möjligt och tycker att branschen ska återgå till försäkringsmässiga lösningar och att marknadsekonomin ska fungera. Att ha flera åtaganden fram till i mars nästa år vore ju kontraproduktivt från den utgångspunkten.

Anf.  137  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag delar finansministerns grunduppfattning, som han redogjorde för i sitt inledande inlägg. Jag har begärt ordet därför att han säger att marknadsekonomin inte fungerar. Det gör den ju. Det finns faktiskt försäkringsalternativ, men flygbolagen tycker att det är för dyrt. Man har en obalans eftersom vissa länder har beviljat de här stöden, precis som Birgitta Wistrand är inne på, utan att ta betalt. Men marknaden som sådan hade fungerat. Det har väl även Riksgäldskontoret framhållit.

Anf.  138  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är tyvärr så att för att en marknad ska fungera måste båda parter vara överens om någon form av lösning. Jag medger att det på vissa håll finns ett utbud, om än inte heltäckande, från vissa försäkringsföretag. Men om den andra parten, dvs. kunden, inte vill teckna något avtal fungerar inte marknaden och inte marknadsekonomin. Det är det som är det beklagliga. Men jag utgår från att företagen vill in och visa på nytt igen att de är beredda att stå för marknadsekonomi och vill vara med på en marknad som kännetecknas av konkurrens, inte av statliga stöd som snedvrider konkurrensen.

Vi för en ojämn kamp, eftersom det finns delade meningar mellan länderna. Precis som det sades här förut finns det länder som uppenbarligen har bestämt sig för att försöka hänga kvar med statsstödet så länge som möjligt. Vi tycker att kommissionen borde kunna vara tydligare i sitt värn om de grundregler som finns i EU:s arbete om att vi inte ska ha den här typen av statligt stöd.

Anf.  139  CARL ERIK HEDLUND (m):

Det måste finnas både en köpare och en säljare för att själva marknaden ska fungera. Nu finns det ett utbud på marknaden. Flygbolagen vill inte acceptera de prisnivåer det är frågan om, men det skulle de göra om de inte kände att de i stället kan få stöd från sina stater. Eftersom flygindustrin i många länder – dock inte i Sverige – är statligt ägd i stor utsträckning kan jag förstå att de länderna ser ett direkt samband mellan sitt eget ägande, och de tycker inte att det är särskilt märkvärdigt att kunna ge det här stödet.

Sammanfattningsvis ger jag, som jag sade tidigare, fullt stöd till finansministerns grundinställning. Jag tycker att Sverige verkligen ska arbeta och driva på så att det här stödet avskaffas snarast.

Anf.  140  MATS ODELL (kd):

Jag uppfattar nu att finansministern missförstod mitt inlägg om ett generellt bemyndigande. Vi tror att regeringen, även om man skulle slippa gå till riksdagen varje gång, skulle ha den restriktiva hållning som finansministern här ger uttryck för. Men det är just det här springet med propositioner när det är för sent och korta motionstider som jag tror att vi kan komma ifrån.

Anf.  141  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill helst också undgå möjligheten att behöva lämna en proposition i det här ärendet i fortsättningen. Jag hoppas att den sista propositionen är lämnad.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfatta med att det finns en majoritet för regeringens linje i denna fråga.

Då går vi vidare.

Anf.  143  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den här dagordningspunkten utgörs av förberedelser för det möte mellan finansministrarna från EU och kandidatländerna som äger rum på tisdag eftermiddag. Mötet är en del av den ekonomisk-politiska dialogen med kandidatländerna. Det första mötet hölls som bekant under det svenska ordförandeskapet i samband med det informella Ekofinmötet i Malmö.

Det här mötet kommer att behandla frågor som har aktualiserats efter den diskussion om kandidatländernas ekonomiska förmedlemskapsprogram som förts under året. Programmet syftar till att fokusera på de ekonomiska reformer som är nödvändiga för EU-medlemskap och att utveckla den analytiska och institutionella kapaciteten för att kunna delta i EU:s ekonomisk-politiska samordning.

Samarbetet med kandidatländerna på Ekofinsidan kan spela en viktig roll för att förbereda kandidatländerna för medlemskap. Det är viktigt att man då inte etablerar några nya villkor för medlemskap.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Om jag sammanfattar det, är regeringens ståndpunkt att det nu inte ska fabriceras nya villkor för medlemskapet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten.

Vi går vidare.

Anf.  145  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Finansministrarna har arbetat fram gemensamma synpunkter inför den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som sker i Mexiko i mars nästa år. Det rör frågor som ligger inom finansministrarnas ansvarsområde eller har beröring med dessa frågor. Tanken är att ordförandeskapet ska försöka föra in dessa synpunkter i den pågående processen, för att ta fram en gemensam ståndpunkt för EU-länderna. Detta övergripande arbete faller under allmänna rådets ansvar, och våra synpunkter utgör alltså en input i denna process.

Jag kommer vid diskussionen att peka på att det är viktigt att finansministrarna deltar i konferensen och understryker vikten av en sund ekonomisk politik. Underlaget är väl balanserat att ta upp de aktuella frågeställningarna.

Jag kommer ändå att föreslå två mindre tillägg. För det första bör vi i avsnittet om det finansiella systemet lyfta fram att vi är positiva till att försöka skapa en mekanism för att möjliggöra för länder i finansiell kris att, om ingenting annat återstår, tillfälligt och under ordnade former ställa in betalningar till sina privata kreditorer, eller s.k. standstills. För det andra bör vi välkomna att biståndsministrarna har enats om att individuella tidsplaner för att nå upp till 0,7–procentsmålet ska utarbetas.

Anf.  146  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi fick papperet delat på bordet nu – jag vet inte om det har funnits tillgängligt på något annat sätt – och jag har snabbt ögnat igenom det. Jag tycker att det är många bra saker som tas upp. Tilläggen om biståndsmål osv. är det viktigt att föra fram.

Det som jag blir väldigt uppjagad över när jag skumläser det här är det faktum att ordet jordbruk inte nämns. Det finns en punkt 3 som handlar om Promoting International Trade där man över huvud taget inte nämner frågeställningen kring jordbrukspolitiken och handeln med jordbruksprodukter, och det stora problemet med ”everything but arms” var att det blev allt utom det som man kan sälja och att man på de viktigaste jordbruksområdena från EU:s sida har lagt den här processen väldigt diffust och långt i framtiden. Likaså var det faktiskt inte med Sveriges goda minne eller bidrag, utan tvärtom, men ändock blev det så att EU satte klackarna i backen väldigt mycket för att göra någonting åt det, som ju ändå är den allra viktigaste frågan i det här handelssammanhanget. Jordbrukssubventionerna är jämförbara med hela Afrikas BNP och är sju gånger större än industrisubventionerna. Det är ändå där man är och petar.

Jag skulle verkligen önska att finansministern i det här sammanhanget var beredd att göra ett utrerat inlägg om att det måste tydligt framgå av EU:s egna dokument att väldigt mycket av de viktiga knäckfrågorna handlar om jordbruk. Man kan inte tassa runt dem utan måste prata öppet om dem. Jag hoppas verkligen att finansministern är beredd att göra det. Det går inte att prata om WTO-frågorna och handelsfrågorna och EU:s egna initiativ och sedan ändå helt mörka detta faktum.

Annars är det bra punkter. När det gäller de andra finansiella frågorna osv. påtalar man dessutom att man så här preliminärt är skeptisk till idén att beskatta finansiella transaktioner, utan måste lösa finansieringen andra vägar. I det sammanhanget är det väldigt bra om man särskilt lyfter in en sådan här plan för att de andra ska komma upp till det som socialdemokrater har kallat skammens gräns. Jag tycker att det är mycket bra.

Anf.  147  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi fick i går i utrikesutskottet en omfattande och ingående information om den här konferensen. Jag måste säga att den förefaller både annorlunda och mycket intressant, eftersom det är nya grepp man försöker ta.

Man fokuserar inte enbart på det man har gjort tidigare och de problem som kan finnas, exempelvis jordbrukspolitiken, eller vem som kan ge mest i ekonomiskt stöd. Här riktar man in sig på att försöka få med aktörer som på sina normala villkor kan hjälpa till att utveckla länderna. Både WTO, IMF, Världshandelsbanken och de organisationer som normalt vill operera på marknadsmässiga villkor vill man alltså få in i länderna, där de arbetar på det sätt som de normalt gör. Inte minst försöker man hitta vägar för näringslivet och skapa institutioner i utvecklingsländerna när det gäller äganderätt och alla sådana här saker. Då kan det bli intressant och finnas ekonomiska morötter för näringslivet att komma in, bita sig fast och finnas kvar i de här länderna. Denna approach tycker jag är oerhört intressant och ny i sammanhanget.

Jag hoppas att Sverige stöder EU här för att behålla den linjen, så att man inte faller tillbaka i de gamla tankarna och bara ser hindren. Man måste försöka få in marknaden i de nya länderna så långt det går. Vi stöder tanken fullt ut.

Anf.  148  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som det här sagts är det en väldigt viktig konferens, eftersom den har ett mycket brett perspektiv. Det är klart att jordbruksfrågorna också kommer att aktualiseras. Sedan är frågan i vilken form och på vilket sätt som det kan aktualiseras utifrån ett gemensamt EU-perspektiv, eftersom det är väl bekant att det finns skilda uppfattningar kring detta i EU-kretsen. Det har naturligtvis stort intresse utifrån svenskt och internationellt perspektiv att försöka hitta en så bred bas som möjligt för det gemensamma EU-agerandet.

Det som är en fördel är också att det inte är en traditionell FN-konferens, utan man försöker arbeta på ett annat sätt på konferensen och framför allt hitta det breda perspektivet på utvecklingen, som inbegriper inte minst miljöfrågorna, hela den ekologiska dimensionen också, som är oerhört väsentlig i det här sammanhanget.

Anf.  149  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är riktigt. Jag är fullständigt medveten om att det knappast var Leif Pagrotskys fel att det blev som det blev inför WTO. Men just därför att det finns ett så hårt tryck i andra riktningen inom unionen är det väldigt viktigt att vi från svensk sida i alla upptänkliga sammanhang alltid håller trycket uppe åt andra hållet. Som bekant heter det också att droppen urholkar stenen. Jag tror att jordbrukspolitikens egen inneboende logik gör att det kommer att gå vår väg till slut. Men det viktiga är att göra processen dit så snabb och så framgångsrik som möjligt.

Därför skulle jag verkligen vilja uppmana finansministern att även i detta sammanhang driva på i vår riktning, så att det inte bara är de som driver på i andra riktningen som hörs.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att jag kan sammanfatta det här nu och konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  151  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Bland övriga ärenden har vi ett ärende där Österrike vill införa en särskild momsordning som de anser skulle kunna hindra vissa typer av momsbedrägerier, bl.a. s.k. karusellhandel. Österrike kommer att presentera sitt förslag på Ekofinmötet.

Det är ett ganska långtgående förslag. Det innebär att uttaget av skatt och avdragsrätten tas bort i ledet mellan näringsidkare. I stället vill de införa en omfattande elektronisk informationsskyldighet för både säljare och köpare. Ordningen bygger alltså på helt andra principer än det nuvarande momssystemet inom EU och öppnar för andra former av bedrägerier.

Jag tror inte att frågan kommer att leda till någon större diskussion på mötet. Det är väl snarare så att Österrike har begärt att få lansera sitt förslag, men de har väl inte mött någon form av gensvar för det någonstans.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Vi har läst och hört regeringens ståndpunkt i ärendet, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  153  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförandelandet Belgien kommer också att redovisa förslag om hur man ska gå vidare när det gäller jämställdhetsarbetet inom EU. Det är ett arbete som är fortsättningen på initiativ från både de franska och svenska ordförandeskapen. Det finns idéer om att involvera Ekofinrådet när det gäller hur jämställdhetsaspekter kan integreras i den ekonomiska politiken.

Vi välkomnar självfallet detta från Sverige och kommer att ge vårt stöd åt att frågan kan beredas av våra expertkommittéer inför kommande behandling i Ekofinrådet.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Sedan är det en trolig A-punkt också.

Anf.  155  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har en A-punkt om en politisk överenskommelse om moms och fakturering som handlar om ett nytt direktiv, där medlemsländerna har kommit överens om innehållet på ett rådsarbetsmöte den 20 november. Eftersom den slutliga lagtexten i alla språkversioner inte är färdig och inte heller har slutgranskats av juristerna i rådet kan medlemsländerna inte ta beslut på själva direktivtexten den 4 december. I stället tas alltså en politisk överenskommelse på innehållet i direktivet, medan själva direktivet tas formellt på ett senare ministerråd. Belgien har som intention att försöka hinna besluta om texten under sitt ordförandeskap före årsskiftet.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Vi har tagit del av regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Anf.  157  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har ytterligare en sak, och det gäller Europeiska investeringsbanken, EIB, som ju har en lånefacilitet för Eftaländerna. Det mandatet löper snart ut. Det är ingen stor facilitet rent kvantitativt, men den har principiell betydelse för regeringen. Den reglerar alltså och underlättar EIB:s långivning till Eftaländerna. Utan den skulle Eftaländerna vara de enda som saknade en sådan överenskommelse med banken. Det har varit ett starkt intresse från Eftaländerna att förlänga denna facilitet.

De flesta medlemsländerna har gett sitt stöd till att faciliteten förlängs, men det finns några medlemsländer som anser att medlen behövs bättre inom unionen. Vi tycker att det är en överdrift att påstå att faciliteten går ut över långivningen, därför att den är av så liten omfattning. Men den är av ömsesidig nytta för Eftaländerna och EU, och genom den finansieras projekt som är av EU-intresse och som ligger i EU:s gränsområde. Vi är angelägna om att slå vakt om den faciliteten.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Då tackar vi finansministern för samrådet i dag.

4 §  Rättsliga frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 16 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2001

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar justitieministern med medarbetare välkomna hit. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 16 november.

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Mötet den 16 november dominerades av rambeslutet om europeisk arresteringsorder och rambeslutet om kampen mot terrorism, som jag återkommer till senare i min framställning.

Diskussionen om genomförandet av Tammerforsslutsatserna kom dessvärre i skymundan, och principdebatten om harmonisering av påföljder fanns inte med över huvud taget utan ska tas upp vid det kommande rådsmötet.

Om Tammerforsutvärderingen kan jag nämna att ordförandelandet Belgien kommer att lämna ett eget dokument i eget namn till stats- och regeringscheferna. Dokumentet kommer dock att spegla dels de diskussioner som fördes den 16 november, dels de skriftliga synpunkter som medlemsstaterna har lämnat. Kommissionen har tagit fasta på den synpunkt som bl.a. Sverige har gett uttryck för, nämligen att man bättre måste övervaka hur antagna instrument genomförs i medlemsstaterna. Kommissionen kommer i fortsättningen att ha en extra spalt i sin resultattavla där genomförandet ska noteras.

En redovisning av synpunkter som framfördes vid diskussionen den 16 november framgår av den skriftliga rapport som ni har fått.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet med anledning av den muntliga rapporten lämnar vi den.

Vi går över till rådsmötet nästa vecka.

Anf.  162  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har ännu inte fått någon A-punktslista, men vi utgår från att ett antal Europolpunkter kommer att antas vid mötet.

Det är beslut om ett samarbetsavtal mellan Europol och USA. Samarbetet är tänkt att ske genom utbyte av strategisk och teknisk information, metoder, trender, strategier etc. Avtalet innehåller däremot inga bestämmelser om överföring av personuppgifter. Förhandlingar om ett sådant avtal kommer att ske i ett andra steg.

Det är rådsbeslut om att utvidga Europols behörighet till att omfatta alla brottsformer som räknas upp i bilagan till Europolkonventionen. Europol kommer därmed att kunna arbeta över ett mycket vidare brottsfält.

Det är beslut som syftar till att möjliggöra för Europols direktörer att inleda förhandlingar om samarbetsavtal med Monaco respektive med FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott.

Det är beslut att utnämna spanjoren Mariano Simancas till vice direktör för Europol.

Sedan kommer en ny A-punkt, och det gäller en särskild representant i Afghanistan. Vid allmänna rådets möte den 19 november beslutades att en särskild EU-representant i Afghanistan ska utses. Vid rådsmötet nästa vecka ska rådet fatta beslut om att inrätta tjänsten och vad tjänsten ska innehålla.

Anf.  163  KIA ANDREASSON (mp):

En tidningsuppgift i DN säger att Europol förstärks med 15 terrorexperter. Det har vi inte haft uppe till diskussion någon gång, men det kanske är sådana saker som man inte får information om. Stämmer det?

Anf.  164  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, det stämmer.

Anf.  165  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en fråga om informationsutbytet mellan Europol och USA som är på gång. Där har åtminstone inte jag tagit del av någon information om exakt vad det är man ska utbyta. Den diskussion som kommer mig till del handlar om att SIS- och Echelonsystemen ska få kontakt med varandra. Om det är så skulle jag vilja ha det klarlagt. Det betyder ju en ganska stor utvidgning av informationsutbytesmöjligheterna.

Anf.  166  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara påminna om att Europaparlamentet har antagit sin ståndpunkt. Där har man lyft fram den enskildes personuppgifter på ett, som vi tycker, fördelaktigt sätt. Vi vill gärna att regeringen är observant på de frågorna.

Anf.  167  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad gäller avtalet med USA ska det inte vara några personuppgifter, man ska starta förhandlingarna om ett sådant avtal.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Vi behandlar alla A-punkterna i ett sammanhang. Vi har fått regeringens ståndpunkter redovisade på respektive område. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter vad gäller A-punkterna.

Då går vi över till de ordinarie beslutspunkterna. Varsågod, justitieministern.

Anf.  169  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Det är en omfattande dagordning. Jag tänker därför koncentrera min framställning till följande punkter: Eurojust, arresteringsorden, rambeslut om terrorismbekämpning, rambeslut om verkställighet av frysning av tillgångar, rambeslut om sexuellt utnyttjande av barn och förfarande för ändring av Europolkonventionen. Jag tänkte inte särskilt beröra rådets förordningar om verkställighet av domar i mål om umgängesrätt, harmonisering av påföljder, bemyndigande till Europols direktörer, bekämpande av terrorism och SIS II, dvs. utveckling av Schengens informationssystem.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Det är en omfattande dagordning. Vi börjar med en gång.

Anf.  171  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag börjar med Eurojust. Jag kan med glädje konstatera att förhandlingsarbetet med Eurojust har gått fort framåt. Det var en av våra svenska prioriteringar under vårt ordförandeskap. Vi har många gånger talar om Eurojust både här i nämnden och i justitieutskottet. Det gjorde vi senast inför rådsmötet i september när de åtta första artiklarna lades fram. Eurojust fick då sin struktur.

Vid det kommande rådsmötet är det ordförandelandets avsikt att försöka nå en politisk överenskommelse om hela instrumentet. Sverige välkomnar detta, och jag tror också att det kommer att gå bra. I dagsläget verkar det därför möjligt att beslutet ska kunna antas i slutet av februari.

Sverige har liksom tre andra medlemsstater en parlamentarisk granskningsreservation. Den lyfter vi när riksdagen har godkänt att Sverige kan rösta ja till Eurojust. Vi kommer att lämna över en proposition så fort som möjligt. Ärendet behandlades på Coreper i går. Nu utestår frågor av teknisk art som vi inte har några problem med. Det rör sig t.ex. om språkfrågan och ikraftträdande.

Det utestår också frågor om immunitet och privilegier för Eurojusts anställda. Det är alltså inte fråga om de utsända åklagarna eller deras ersättare. Anställda i alla internationella organisationer åtnjuter viss immunitet och vissa privilegier. Det är rimligt att även Eurojusts anställda har detta. Den lösning man nog landar på är att ge de anställda samma ställning som de som är anställda i EU:s institutioner i övrigt.

Vi har inte problem med vad som föreslås nu. Reglerna om hur man som enskild kan få tillgång till uppgifter om sig själv hos Eurojust följer nu den reglering som finns för Europol. Den fungerar och är acceptabel.

Anf.  172  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är bra att frågan om Eurojust har kommit så långt. Vi har varit överens om att det är någonting som vi ska få till stånd. Jag tycker inte att man ska ha anledning att hysa några bekymmer med immunitetsfrågorna för den anställda personalen.

Det har också i sammanhanget diskuterats att man i ett senare steg skulle aktualisera frågan om European prosecutor som framför allt skulle bevaka EU:s finansiella intresse. Har det nämnts någonting om detta? Sverige har tidigare varit rätt avvisande till den tanken och sett Eurojust som en mildare form. Det är dock endast ett mellanstatlig samarbetsorgan.

Jag undrar om det har diskuterats, om det är på väg fram något utöver det som har gjorts i parlamentet och om Sverige har tänkt till i något avseende med anledning av den strömning som nu finns mot tillnärmning av bestämmelserna på det straffrättsliga området.

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är en fråga som hanteras ganska snabbt. Det var inte så länge sedan man talade om ett nätverk när det gällde Eurojust. Sedan blev det provisoriskt och har varit det under knappt ett års tid. Nu är det mer en permanentning av Eurojust.

Hur stor kommer omfattningen av Eurojust att vara? Hur blir kostnaderna? Kommer det att vara mer fråga om ett samarbete, dvs. att man samordnar som man har gjort i dag, eller kommer man att fatta avgörande beslut inom Eurojust? I dag har man kunnat gå tillbaka till den nationella lagstiftningen och har använt sig av den.

Att samarbeta och koordinera gentemot t.ex. den organiserade brottsligheten är nog väldigt bra. Det har vi sett som positivt. Men jag är lite orolig för omfattningen.

Anf.  174  KIA ANDREASSON (mp):

Det är bara att konstatera att det som vi diskuterade i EU-nämnden för inte så länge sedan med den föregående justitieministern om att det skulle stanna vid att inrätta att nätverk inte gäller längre. Hon försäkrade att det skulle stanna därvid. Från den gången har det gått oerhört fort med inrättandet av Eurojust.

Jag vill markera att Miljöpartiet inte tycker att den gången är bra. Vi accepterar inte den snabba processen och är emot inrättandet. Som moderaterna säger här är säkert nästa steg en överstatlig EU-åklagare. Det finns redan planer på det.

Var går gränsen? Hur ser Sverige på avgränsningen, utökningen och det samarbete mellan de två organisationerna Europol och Eurojust som nu finns?

Anf.  175  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Först till frågan från Lars Tobisson. Det är ingenting som kommer upp nu. Det kan komma upp på regeringschefskonferensen.

Anf.  176  LARS TOBISSON (m):

Vid det europeiska rådet?

Anf.  177  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja.

Vad gäller Eurojust är uppgifterna, som har sagts hela tiden, att koordinera, samordna och utveckla enligt den plan som vi hela tiden har haft. Det är uppgifterna.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan vi gå till beslut. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då till arresteringsorden. Varsågod, justitieministern.

Anf.  179  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Diskussionerna pågår om innehållet. I går diskuterades instrumentet i Coreper. De frågor som vi förmodligen kommer att behöva ta ställning till är främst tillämpningsområdet och vägransgrunderna. Men även andra frågor kan bli aktuella, t.ex. egna medborgare och den rättsliga kontrollen.

Som ni minns från förra gången jag var här är utgångspunkten i den kompromiss som nu har diskuterats att rambeslutet ska ha ett generellt tillämpningsområde, dvs. omfatta all slags brottslighet. Diskussionerna som nu förs gäller i vilken omfattning kravet på dubbel straffbarhet kan avskaffas. Vi diskuterar fortfarande en lista över brott.

Som ni säkert minns är utgångspunkten den att det är den stat som vill ha hjälp som bedömer om brottet omfattas av listan. Den bedömningen ska den andra staten inte ifrågasätta. Det är själva mervärdet med kompromissen. För alla andra brott som inte finns med på listan kan vi fortfarande ställa upp krav på dubbel straffbarhet.

Vid förra ministermötet lyckades man inte nå någon överenskommelse. Vissa medlemsstater vill att brotten på listan ska definieras tydligare och att rambeslutet knyts närmare till de instrument som finns med gemensamma definitioner avseende vissa brottstyper. En annan fråga som togs upp är om kravet på dubbel straffbarhet alltid ska kunna ställas om gärningen helt eller delvis begåtts på den verkställande statens eget territorium. Ordförandelandet för samtal med dessa stater för att hitta en lösning.

Vi har samma inställning som tidigare. Den kompromiss som finns är en bra lösning i en svår fråga. Tillämpningsområdet är generellt samtidigt som medlemsstaterna inser behovet av att i viss utsträckning släppa på krav som försvårar samarbetet mellan staterna. Rambeslutet kommer att medföra att vi i större utsträckning kommer att kunna få personer överlämnade till Sverige. Men jag är självklart beredd att diskutera ytterligare justeringar så att alla stater kan komma överens. Det är viktigt att kompromissen inte urholkas för mycket och att rambeslutet också skapar ett mervärde i förhållande till nuvarande system.

Vid mötet kommer vi för första gången att diskutera vägransgrunderna. För närvarande finns det ett antal vägransgrunder i rambeslutet. Vissa är vi eniga om medan andra fortfarande diskuteras. Dessa frågor är en viktig del i rambeslutet. Vi bör se till att vi åtar oss att överlämna personer i större utsträckning än vad vi gör i dag. Samtidigt måste det finnas möjligheter att i vissa fall vägra att överlämna en person.

Jag kan nämna några exempel som vi är överens om så här långt. En stat kan vägra att överlämna en person om han eller hon har redan dömts en gång eller om åklagare har beslutat om åtalsunderlåtelse för samma brott. Om lagföring redan pågår i Sverige för samma brott kan vi också avslå en begäran. Vi behöver inte heller bifalla en begäran om brottet har begåtts av någon som var under 15 år vid brottstillfället. En annan möjlighet att vägra är när brottet är preskriberat.

Som jag sade nyss diskuterar vi fortfarande vilka andra vägransgrunder som ska finnas med. Min inställning är att vi måste ha möjlighet att säga nej om det annars skulle få stötande resultat eller om ett bifall skulle komma i konflikt med grundläggande principer eller det skydd som våra grundlagar ger. Vi kan inte acceptera att överlämna en person som enligt vår grundlag är skyddad. Det går däremot inte att säga exakt vilken vägransgrund som måste finnas med och vilken som vi kan leva utan. Min utgångspunkt är att det slutliga innehållet i rambeslutet sammantaget ska ge oss en möjlighet att säga nej i sådana fall.

Slutligen vill jag säga att jag inte utesluter att det belgiska ordförandeskapet tar upp frågan om hela instrumentet till politisk överenskommelse på rådsmötet. Det finns en del frågor kvar att förhandla. Det är utsatt extramöten nästa vecka för att lösa dem. Det rör sig huvudsakligen om tekniska och administrativa bestämmelser om förfarandet, t.ex. vad en arresteringsorder ska innehålla, avräkning av häktningstid och hur man ska hantera en situation där flera framställningar rör samma person om de föreligger samtidigt.

Om hela instrumentet ligger på bordet på rådsmötet och om det skulle finnas utestående frågor av politiskt intresse utöver dem jag redogjort för här återkommer vi till nämnden med information under veckan.

Anf.  180  KIA ANDREASSON (mp):

Arresteringsorden är generell, dvs. inte bara för terroristbrott. Det är vad som gör det så problematiskt och kräver eftertanke, som vi redan har debatterat i kammaren. Det är så ingripande att Miljöpartiet vill att ministern lägger in sitt veto just mot tidsaspekten. Vi behöver granska detta förslag längre. Om det måste ske skyndsamt ska man hålla sig till terroristbrott. Vi kan inte överblicka hur det kommer att slå.

Vid ett expertmöte i Nederländerna den 31 oktober samlades advokater, professorer och politiker. Man fann då att de juridiska systemen i medlemsländerna har stora skillnader. Det har vi i nämnden inte fått information om. Vi vet inte skillnaden, och ändå ska vi ge råd till ministern att underteckna denna utlämningsorder.

I några länder kan människor bli dömda av anonyma vittnen. I andra kan häktningsförhandlingar vara i flera år. I några länder accepterar man att människor döms i sin frånvaro, dvs. att de inte finns vid domstolen. I andra har man t.ex. telefonbuggning för väldigt små brott, osv. Vi kan inte överblicka vilka stora skillnader som finns. Det måste man veta, och det underlaget måste vi ha. Enbart dessa frågor reser sina tvivel.

Vi har inte fått den svenska översättningen till i dag. Jag kan inte franska, så det kan jag inte titta på. Det finns några artiklar på engelska, och de kan jag se. Men jag får inte svar på mina frågor, och jag kan inte analysera.

Jag har en fråga om överlämnande enligt arresteringsorden. Om en svensk får grekiska papper behöver de inte översättas. Det har jag frågat om här i nämnden en gång förut. Hur ska då den person som är anklagad kunna ta del vad den är anklagad för under den tid som den ska sitta häktad? Det är oerhört svårt. Det är bara en punkt.

Jag skulle också vilja ställa en andra fråga om arresteringsorden till justitieministern. Finns det några skrivningar om vad som kan ske när vi lämnar över en svensk medborgare till England, Spanien eller något annat land? Kan de i sin tur lämna ut personen till USA där han riskerar dödsstraff? Finns det några skrivningar som utesluter att så kan ske, dvs. överlämnande till tredjeland med risk för dödsstraff. Det är min andra fråga.

Jag undrar också hur man har hanterat EU-parlamentets åsikter i denna fråga. Såvitt jag förstår är EU-parlamentet emot och tycker att man inte kan fatta beslut nu utan att man måste avvakta och utreda det på ett bättre sätt.

Anf.  181  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Att de viktiga dokumenten inte är översatta till svenska är ett stort problem. Jag hörde i kammaren hur justitieministern klagade över att debattörerna inte debatterade sakfrågan så mycket. Det har inte varit lätt att tränga in i papperen. Vi hade handläggare på Folkpartiets kansli som satt i natt och försökte använda sin franska efter bästa förmåga.

Jag är därför angelägen att vi får materialet på svenska så fort det bara går så att vi kan titta på det ordentligt och riktigt förstå vad kompromissen handlar om. Jag vet att justitieministern ska ha mötet nästa fredag i ministerrådet. Finns det möjlighet att ha någon typ av telefonuppkoppling som vi har haft i andra frågor när det har stått och vägt? Vi hade ständig bevakning inför Nicefördraget. Eftersom vi ändå sammanträder den dagen vore det väldigt bra att också får möjlighet att förankra detta.

Vi är alla bekymrade över vägransgrunderna. Överklagandet har Folkpartiets Johan Pehrson också tagit upp i debatten i dag. Också där finns det oklarheter. Det är också väldigt viktigt att få en ordentlig utvärdering och uppföljning så att vi inte nu nästa fredag låser oss för någonting som sedan inte håller. Man får följa väldigt noga hur det kommer att tillämpas.

Jag skulle också vilja veta när justitieministern räknar med att detta kommer upp i riksdagen så att det blir den parlamentariska förankring som är utlovad och som inte bara ska vara här i EU-nämnden.

Anf.  182  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Det har förekommit en ganska stark kritik inte bara här i huset utan även i massmedier dels i sak, dels mot den brådska som ärendet hanteras med. Den kritiken kan man bemöta på olika sätt. Man kan avfärda den med att vi är EU-motståndare och egentligen inte vill vara med. Det är ett infantilt sätt att bemöta kritiken. Det kanske bygger på att man är fastlåst i prestige eller av något annat skäl har svårt att bemöta de argument som framförs i debatten. Men det är inte värdigt en svensk minister att använda den typen av argument.

Däremot har jag full förståelse för ifall man tycker att det är bra. Vi kommer till olika politiska slutsatser. Det gör vi i många frågor, och det ska vi göra. Vi ska inte vara överens om allting. Men vi ska ta oss tiden att diskutera och debattera öppet så att väljare och människor i vårt samhället får reda på var skiljelinjerna går. De ska ha en möjlighet att ta ställning till, om nu Fredrik Reinfeldt tycker att det är bra, varför han tycker att det är bra, och de ska få veta varför jag är kritisk.

Den möjligheten ger också en grund för ett ställningstagande i det maktinstrument som väljaren har, nämligen att vid nästa val lägga sin röst på ett parti som han eller hon tycker företräder hans eller hennes intressen bäst. Därför är det beklämmande att diskussionen inte får ta mer tid. Det är ett demokratiproblem. Jag var inne på det förra gången som justitieministern var här. Jag frågade då lite retoriskt: Vad är det för fel på demokrati? Vad är det för fel på den tröghet som finns inbyggd i systemet med utredningar, remissomgångar och ganska lång tid mellan förslag och beslut?

Det finns ändå en poäng med att inte bara vi som fattar besluten självklart ska vara insatta i vilka beslut som vi fattar utan att också intresserade medborgare ska kunna ha möjligheten att sätta sig in i konsekvenserna av de besluten.

I sak har vi fortfarande invändningar mot förslaget – så långt vi har kunnat tolka det. Förhoppningsvis är alla partier överens om den kritiken att det inte är acceptabelt att vi sitter här en vecka innan ni ska fatta beslut med ett dokument som i väsentliga delar inte finns på svenska eller ens på engelska. Invändningarna gäller att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Jag tycker att argumentet för det är svagt.

Man säger att vi ska ha tillit till respektive lands rättssystem. Jag menar att det argumentet fungerar precis lika bra i andra riktningen. Om vi har tillit till EU-staternas rättssystem kan kravet bibehållas. Det är fullt rimligt att man begär utlämning först om brottet som ligger till grund för utlämning är straffbart i bägge länder, dvs. både i det land som begär utlämningen och i det land som ska effektuera den.

Det finns också många frågetecken kring vägransgrunderna. Vi vet att rättssystemen ser olika ut. Vi eftersträvar inte någon harmonisering av straffrätten. Därför måste man fråga sig vad det innebär att vissa länder t.ex. har andra rättstraditioner. Kommer det att vara en vägransgrund att kronvittnessystem används i ett annat rättssystem?

Justitieministern har tydligt och klart sagt ifrån att vi i varje fall inte vill vara med om att införa ett sådant system i Sverige. Det tycker jag är bra. Men om nu svenska medborgare riskerar att dömas med hjälp av ett kronvittnessystem i ett annat land har vi bakvägen åtminstone marginellt fått in kronvittnessystemet på ett sätt som vi kanske inte alltid jublar över.

Det gäller också anonyma vittnen, långa häktningstider, frånvarodömande och överklaganderätt. Det är många sådana frågor som jag menar inte är fullständigt klarlagda och besvarade. Att alla dessa frågor ställs är naturligtvis beroende på den brådska med vilken ärendet hanteras. Det sker förändringar från dag till dag och på ett sätt som är omöjligt att följa.

Det gör att jag till fullo stöder Kia Andreassons förslag om att Sverige här bör ge oss ett rådrum. Vi bör inte fatta ett bindande beslut som sedan vi i riksdagen bara kommer att kunna hantera genom att princip säga ja eller nej till ett helt paket. Inte på denna grund, inte i denna stund.

Det skulle vara oerhört viktigt för tilltron till demokratin och tilltron till rättssäkerheten att vi tar oss den tiden. Den debatt som har funnits nu i massmedierna och som på ganska kort tid ändå har nått en viss styrka kan inte besvaras med att politiker i effektivitetens namn låter demokratin stryka på foten. Den bör i stället besvaras med att man tar den oro som finns på allvar och ger oss en möjlighet att diskutera detta grundligt.

Det bör främst ske genom att de som hanterar frågorna i riksdagen, dvs. justitieutskottet, får en reell möjlighet att påverka och få insyn i de beslut som ska fattas.

Anf.  183  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Också jag tillhör dem som har glömt min franska. Jag ska kanske inte reta upp Lars Ohly för mycket. Men detta ärende har icke förty beretts under viss tid, och man har haft en relativt hyfsad beredning. Vi har inte några större problem med att ställa upp bakom regeringens linje i det här sammanhanget.

Anf.  184  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag har inte glömt min franska eftersom jag inte har haft tillfälle att glömma den, om jag uttrycker det på det sättet. Bortsett från det är det naturligtvis beklagligt att vi inte har ett dokument som till fullo speglar det läge som åtminstone råder nu. Hade vi ett förståeligt dokument skulle det ändå inte riktigt spegla det som så småningom ska antas, eftersom det finns en rad öppna punkter. Det gör att man egentligen inte kan säga ja eller nej utan vidare. Det får bli med de reservationer som kan vara aktuella beträffande de frågor som är under fortsatt debatt. Sist och slutligen är det riksdagen som avgör Sveriges inställning i den här frågan, eftersom det är en konvention det handlar om.

I förhållande till tidigare debatter, informationer eller diskussioner i höst har det skett avsevärda framsteg och förbättringar i dokumentet. Jag ser i dag inte några avgörande invändningar mot att kunna säga att det går att fortsätta arbetet. Men jag skulle sätta stort värde på att vi inför rådsmötet får ett fullständigt dokument där vi kan se helheten kring vad som är på gång vid det tillfället. Det finns kanske utrymme för att ordna det.

Det finns två utgångspunkter för mina resonemang. Den ena är att det inte kan stå i strid med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Det beror dels på att vi är anslutna till den, dels på att den refererar till svensk grundlag. Även om det i och för sig kan diskuteras vilken ställning konventionen har i svensk rätt kan jag i varje fall tänka mig att i det här sammanhanget innesluta den i grundlagsbegreppet. Den har inte riktigt grundlagsställning, men den är intagen i rätten, och man kan inte stifta lag emot Europakonventionen. Det är för mig en väsentlig säkerhetsventil.

En annan aspekt är att Sverige tillsammans med några andra tog initiativ inför mötet i Tammerfors, jag tror det var på hösten 1999. Det initiativet syftade till att effektivisera just det rättsliga samarbetet inom tredje pelaren. Även om det nu är utvidgat och har skett under större hastighet när det äntligen kom till arbete än vad som kanske var tänkt är det ändå så, om jag minns rätt, att den dubbla straffbarheten sattes i fråga. Slopandet av den dubbla straffbarheten var en av möjligheterna för att få en effektivare hantering av de rättsliga frågorna inom tredje pelaren.

Herr ordförande! Även om en del människor nu funderar på rättssäkerhetsaspekterna sätter många människor i hela Europa och inte minst i Sverige rätt stora förhoppningar till EU:s förmåga att hantera en stigande brottslighet eller att effektivt bekämpa brottsligheten. Därför finns det anledning att vi försöker medverka till att det blir effektivitet inom ramen för det konventionsarbete som finns i tredje pelaren.

Anf.  185  FREDRIK REINFELDT (m):

Det av många nu refererade franska dokumentet har den fördelen att det efter åtta nio sidor blir engelska. Man har en snabb upphämtning på slutet även om det är något oklart i början.

Jag har vid flera tillfällen – vilket i och för sig också justitieministern har gjort – framfört synpunkten att detta har gått väldigt fort. Det har saknats den typ av grundläggande analysdokument vi är vana vid när vi fattar långtgående beslut i Sveriges riksdag. Det kommer säkert att leda till en fortsatt diskussion om hela sättet att anta denna typ av dokument. Jag påpekade också i debatten i dag vilken typ av parlamentariskt underlag som regeringen bygger sitt maktinnehav på.

Jag har också levt nära dokumenten under hela hösten. Jag håller med dem som säger att möjligheterna att läsa och att ställa frågor har varit väl tilltagna. Problemet är just att det alltid är i ett läge där vi sätts att informeras i efterhand. Vi är aldrig med på förflyttningarna som sker. Politikens kärna är att vara med och fatta beslut, och det är vi inte. Det bygger på den struktur som nu finns.

Jag har också noterat att detta dokument nu har blivit väsentligt bättre. Vår moderata utgångspunkt är att ett Europa som kommer närmre i samarbete och uppmuntrar mänsklig rörlighet kommer att få ställa en typ av frågor som dokumentet gör. Hur mycket närmande av de rättsliga systemen behövs till följd av den ökade rörligheten och de fyra friheter som vi har varit med att se till har fått den rörligheten?

Det finns ingen given slutpunkt för detta. Mycket av det som finns här är en fullkomligt acceptabel ordning för att ersätta ett gammalt klumpigt system med ett som ligger mer nära hur EU ser ut och fungerar idag. Detta är helt avgörande, inte minst mot bakgrund av den utestående punkten om hur vägransgrunderna ska se ut. I den delen kan vi tala här till intet förpliktande. Det är ändå det som till syvende och sist nu ska sys ihop. Vad blir vägransgrunderna?

Det jag tycker har varit bäst är att det i det dokument som nu ligger görs en väldigt bred avsiktsförklaring på s. 5 stycke 3 där det står att Sveriges inställning osv. inte kan tillåtas komma i konflikt med grundläggande principer eller skydd som våra grundlagar ger. Det nämnde också Göran Magnusson. Det menar jag är en mycket väsentlig del av hur vi ska betrakta detta. Det kan ändå leda in i diskussioner, som t.ex. har gjorts här vid bordet, där man kan ställa frågor. Är det verkligen så att svenska grundlagar respekteras i alla delar?

Jag lutar mig tungt mot att detta nu ändå förs fram och att Sverige markerar det. Tillsammans med de andra vägransgrunder som har nämnts, och med den insmalning som nu trots allt har gjorts för instrumentet vad gäller en särskild brottslista, tycker jag att det är ett annat instrument än vad det var i början av hösten, utan att ta bort alla dess förtjänster. Den är därmed fullkomligt acceptabelt förutsatt att det också blir en svensk framgång i dessa delar när justitieministrarna fattar beslutet nästa vecka.

Anf.  186  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill lägga till en fråga till de jag hade tidigare och som jag förväntar mig att få svar på nu på ett uttömmande sätt, eftersom detta är sista gången inför rådsbeslutet. Det står att det inte ska vara krav på dubbel straffbarhet. Det står i artikel 2: deltagande i en kriminell organisation.

Vi har inte kriminaliserat organisationer, men en svensk medborgare kan ändå anses ha deltagit i en kriminell organisation och lämnas ut med vad det innebär. Detta är underförstått. Jag har nästan varje gång påpekat att vi i alla handlingar som vi får uppmanas att kriminalisera organisationer. Men vi hade en utredning som inte gjorde det. Men det ligger ändå underförstått med i alla texter. Och det utgör tolkningsproblem.

Men just i detta fall handlar det om att en svensk medborgare ska bli utlämnad därför att han deltar i en kriminell organisation. Så är det inte i Sverige, men så är det i det andra landet. Och då ska denna person utlämnas.

Anf.  187  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Först vill jag säga att jag instämmer helt och fullt i det som Lars Ohly har sagt tidigare, och jag ska försöka undvika att upprepa det som han har sagt.

Jag var i Bryssel under onsdagen och torsdagen och hade möjlighet att delta i parlamentets röstning i går om dessa saker. Parlamentet har ju bara yttranderätt. Men jag diskuterade med våra Europaparlamentariker och också med SF:s Pernille Frahm, som sitter i det rättsliga utskottet. Pernille Frahm liksom jag gör bedömningen att frågan om en europeisk arresteringsorder och naturligtvis terroristlagstiftningen, som vi senare kommer till, är nästan lika stor som en grundlagsförändring. Och det går fort, vilket också sades i den särskilda debatten.

Jag har upplevt en diskussion om negativ lista och om positiv lista, och nu är man alltså överens om en positiv lista med fyra ämnen, såvitt jag förstår – ekonomisk kriminalitet, miljö, terrorism och narkotika. Det är det som diskuteras.

Men det skiljer mycket mellan länderna. En del länder vill ha 30 på listan. En del länder vill ha en aktiv positiv lista. Och jag undrar om detta egentligen är klart. Har ni diskuterat färdigt? Det är, såvitt jag förstår, väldigt stora skillnader mellan länderna.

T.ex. Grekland kan inte utlämna egna medborgare och gå emot grundlagen. Danmark och Österrike har tydligen också problem med detta. Har man egentligen diskuterat dessa principiellt viktiga frågor om de olika nationella lagstiftningarna?

Här i Sverige har vi börjat diskutera denna fråga under de senaste veckorna. Det har tagit tid. Men vi har inte fått så många dokument. Och det har varit väldigt svårt att ta sig igenom alla dessa dokument. Jag kan inte heller franska. Det är därför oerhört svårt att följa detta.

I länder som t.ex. Sverige och Danmark har vi en stark tradition kring yttrandefrihet och organisationsfrihet. Och då måste man ha tid för denna diskussion och för att göra en analys. Man måste låta Amnesty och andra organisationer delta i denna diskussion och naturligtvis låta det nationella parlamentet diskutera detta grundligt.

I likhet med Lars Ohly anser jag att vi måste få tid för ett rådrum, och vi hoppas att justitieministern kan framföra att vi behöver det.

Anf.  188  LENNART DALÉUS (c):

Vi delar uppfattningen att det har varit stor brådska.

Vi är också kritiska mot att det inte finns material på svenska som gör det möjligt för oss att tränga tillräckligt djupt in i denna fråga.

En annan sak som är viktig för oss, vilken nu är uppfylld, är att slopandet av den dubbla straffbarheten är begränsat till just den här listan. Det är både riktigt och viktigt.

Anf.  189  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska sammanfatta detta. Det är riktigt att det har gått snabbt, och det framförde vi också synpunkter på vid vårt första möte. Jag tyckte i och för sig att det var bra att man kom i gång med detta arbete. Men vi sade också vid vårt första möte att det kan riskera att gå för fort. Och det vet vi ju inte. Det är många gånger som tidsplaner inte kan hållas beroende på något land. Det får vi se. Men jag tycker ändå att det är viktigt att hålla fast vid en sakdiskussion och inte en principiell diskussion.

Sedan tror jag faktiskt, utan att ha hunnit räkna, att det var fler överenskommelser under vårt ordförandeskap än under det belgiska. Vi ska kontrollera det noga. Men spontant tror jag att det är så. Jag kommer ihåg att vi var oerhört nöjda med hur många överenskommelser som vi nådde under vårt ordförandeskap. Och jag tror att det var betydligt fler än under det belgiska ordförandeskapet.

Men jag tycker också att det går för snabbt, och det är någonting som man får framföra för framtiden, kanske vid inledningen av det spanska ordförandeskapet. Men jag tycker inte att vi ska hindras att gå in i en överenskommelse om vi är nöjda med överenskommelsen. Och de saker som nu tas upp, det som handlar om utlämning och om att man ska diskutera igenom andra länders rättssystem, är inget nytt. Vi har diskuterat det här. Men enligt vår svenska lag utlämnar vi nu faktiskt medborgare – som jag sade i debatten handlar det om 140 brott för svenskar, och i stort sett för alla brott – till de utländska rättssystemen. Att framföra synpunkter om att man ska ge rådrum för sådana diskussioner vore faktiskt ganska märkligt.

Jag ska svara på några konkreta frågor.

Nej, vi lämnar inte vidare till annat land. Det krävs samtycke.

Europaparlamentets yttrande kom i dag. Det kan jag inte kommentera nu. Och det är, som sagt, rådgivande. Men det ska naturligtvis ändå beaktas ordentligt.

När det gäller deltagande i en organisation så handlar det just om deltagande, inte medlemskap, i en terroristgrupp.

Sedan fick jag frågan om hur snabbt detta kan gå. Ja, så fort som möjligt naturligtvis. Men man måste ändå få ordentlig tid för att förbereda detta. Men en proposition kan läggas fram någon gång i december eller i januari. Sedan är det upp till riksdagen att fatta beslut.

Jag glömde en fråga om fortsatt samråd. Men jag tycker inte att det är min sak. Min principiella åsikt är att jag ställer upp på det sätt som justitieutskottet, EU-nämnden eller andra vill. Jag vill därför inte säga någonting om detta.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer till den frågan senare.

Anf.  191  LARS OHLY (v):

Jag vill bara säger att det förekommer någon sorts missförstånd här om att någon tung argumentationslinje skulle utgå ifrån att det är fel att utlämna svenska medborgare som har begått brott i andra länder. Åtminstone för Vänsterpartiets del kan jag avfärda det. Vi har nämligen varit med om att godkänna konventionen, och vi tycker att det är rimligt att de 140 brott som i dag kan utgöra utlämningsgrund också kommer att göra det i framtiden. Men just det får oss också att ifrågasätta varför man ska förändra och göra det lättare att utlämna människor. Vi har redan en lagstiftning som kan hantera den här typen av brottslighet och som kan hantera utlämnandet. Och det som skiljer är framför allt att man tar bort kravet på dubbel straffbarhet men också att beslutsrätten om utlämnandet lämnas över till domstolar. Det är de två stora skiljelinjerna. Och jag ser inte de stora fördelarna med dessa förslag. Därför är det omöjligt att föra en diskussion som bygger på missförstånd om argumentationen. Detta är i huvudsak vår argumentation.

Anf.  192  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har uppenbarligen olika uppfattningar, eftersom jag anser att det är bra att det är domstolar och inte regeringar som beslutar i detta sammanhang. En annan fördel med detta som är den stora förändringen är att det blir väsentligt kortare tider och att det nu införs en tidsgräns, vilket inte har funnits tidigare.

Anf.  193  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan börja sammanfatta detta när det gäller själva sakfrågan. Justitieministern sade ju att det kommer att bli intensiva överläggningar under veckan som kommer. Till dess borde vi kunna få ut ett till svenska översatt dokument. Jag utgår ifrån att det kommer att skickas över. Jag kommer att betrakta detta som en fortsatt förhandling i ärendet. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Anf.  194  LARS OHLY (v):

Jag skulle gärna vilja att vi har en omröstning genom handuppräckning.

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

Lars Ohly begär alltså en omröstning i frågan.

Då försöker jag snabbt formulera en propositionsordning. De som stöder mitt förslag om att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna räcker upp sin hand nu. De som inte stöder det räcker upp sin hand nu. Jag konstaterar att jag hörde rätt.

När det gäller frågan om fortsatta samråd kommer vi att sammanträda igen på fredag i nästa vecka. Men dessa överläggningar tar sin början på torsdag. Då finns vi på plats här, och vi har också möjlighet att ha ett skriftligt samrådsförfarande. Det är något som vi har utnyttjat i vissa sammanhang. Om det dyker upp ett sådant läge i förhandlingarna kan vi ha ett sådant samrådsförfarande.

Anf.  196  HELENA BARGHOLTZ (fp):

När får vi översättningen?

Anf.  197  ORDFÖRANDEN:

Jag utgår från att vi får den så fort det går.

Anf.  198  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag har en liten synpunkt. Det är bra att vi snabbt får en översättning av detta. Men det är också viktigt att vi fortlöpande får konsolideringar av detta, så att vi verkligen vet vilken position som gäller i de olika sammanhangen. Och det kan ju ske fortlöpande. De flesta av oss är väl här rätt mycket under nästa vecka.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Vi kan naturligtvis ha en telefonkonferens om så skulle önskas på torsdag i nästa vecka. Men vi får se. Vi ska ju fatta beslut om Nicefördraget på torsdag i nästa vecka. Men det där brukar vi kunna lösa så att det tillgodoser alla parters önskemål.

Anf.  200  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Översättningen sker i Bryssel, så vi gör vad vi kan göra.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Det är viktigt att vi får detta översatt. Och ni får piska på dem i Bryssel. Men det är också viktigt att vi får en lägesrapport om hur förhandlingarna går och om läget förändras.

Anf.  202  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill fråga om utvärderingen och uppföljningen, men det kanske kommer upp i ett annat sammanhang så småningom.

Anf.  203  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har ett parlamentariskt granskningsförbehåll på hela paketet. Ska jag uppfatta att vi har stöd för överenskommelsen om definitionen? Jag lade egentligen fram en granskningsreservation på granskningsreservationen. Nu tar vi det på hela mötet.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Det är riktigt. Då lämnar vi ärende 4 och går över till ärende 5.

Anf.  205  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller rambeslut om terrorism har vi lämnat en omfattande och detaljerad promemoria till er, så att ni ska vara fullt på det klara med vad som ska diskuteras i nästa vecka.

Som ni känner till träffade vi vid det förra RIF-rådet en preliminär överenskommelse om definitionen av terroristbrott. Vi har haft många diskussioner i denna fråga. Och det samråd som har skett, både här i EU-nämnden och med justitieutskottet, har starkt bidragit till att Sverige med kraft har kunnat driva sin linje i förhandlingarna. Det är därför mycket glädjande att vi har fått gehör för våra ståndpunkter och att definitionen uppfyller de högt ställda krav som vi har haft.

För att ett brott ska anses utgöra ett terroristbrott krävs först och främst att det fastställts att brottet allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation. Men det är inte tillräckligt. Det måste också vara styrkt att brottet har begåtts i syfte att allvarligt skrämma en befolkning, tvinga ett land eller en internationell organisation att utföra en handling eller att allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande strukturerna i ett land eller i en internationell organisation.

Jag menar att definitionen är så klar att man inte under några omständigheter kan läsa in att brott som begås för att bilda politisk opinion, t.ex. civil olydnad eller olika brott i samband med demonstrationer, omfattas. Sådana handlingar kan inte anses allvarligt skada ett land eller en internationell organisation. Men för att undanröja alla farhågor om motsatsen har ministerrådet på svenskt initiativ enats om ett uttalande där det uttryckligen anges att definitionen aldrig kan tolkas så att den omfattar den grundläggande rätten att uttrycka sina åsikter, även om detta tar sig uttryck i brottsliga handlingar.

Som framgår av den promemoria som ni har fått gör vi den bedömningen att de handlingar som ska utgöra terroristbrott i princip redan är straffbara enligt svensk rätt men att det ändå kan finnas behov av ny lagstiftning. Jag återkommer strax till detta.

Den fråga som vi framför allt kommer att behöva diskutera vid rådsmötet är hur bestämmelsen om gemensamma påföljder i artikel 4 ska utformas. Artikeln har nu fått en bättre utformning. Den tar uttryckligen sikte på sådana terroristbrott som begås i organiserad form. Den som leder utförandet av ett sådant brott ska kunna dömas till ett fängelsestraff på åtminstone 15 år och de som i övrigt deltar till 8 år. För svensk del innebär det ett krav på att den som är hjärnan bakom ett terroristbrott ska kunna dömas till livstids fängelse.

De brott som räknas upp i artikel 1 har ett högt straffvärde, och flertalet, men inte alla, har fängelsestraff på livstid i straffskalan. Detta innebär att vår lagstiftning till stor del, men inte fullt ut, motsvarar denna bestämmelse. Jag anser dock att bestämmelsen är utformad på ett godtagbart sätt och att det också finns skäl att göra de lagändringar som krävs.

I detta sammanhang vill jag också framhålla att det kan finnas behov av ny lagstiftning för att uppfylla rambeslutets krav på att handlingarna ska anses utgöra terroristbrott när de har begåtts under de förutsättningar som anges i inledningen till artikel 1. Att det finns ett sådant behov blir än tydligare när man enligt artikel 4 ska införa särskilt stränga påföljder för sådana gärningar som är att betrakta som terroristbrott. Hur detta i slutändan ska ske måste naturligtvis utredas noga. Men det kan inte uteslutas att det finns skäl att införa ett särskilt terroristbrott med en egen straffskala.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att det inte är fråga om något principgenombrott för svensk del när det gäller konstruktionen av bestämmelserna. Flera av de konventioner som har upprättats inom FN för att bekämpa terrorism har inneburit att vi har infört helt nya brott i vår lagstiftning, trots att de gärningar som omfattas av konventionerna redan var straffbara. Det gäller t.ex. brotten kapning, sjö- eller luftfartssabotage och flygplanssabotage. Gärningsbeskrivningar för dessa brott innehåller handlingar som redan är straffbara, t.ex. sabotage, skadegörelse, mord, misshandel och olaga hot. Men med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som sådana brott kan få när de utförs mot flygplatser, flygplan och båtar har det ansetts finnas ett behov av att införa ett särskilt brott med möjligheter till strängare straff. En liknande lösning kan tänkas vara möjlig för de gärningar som enligt detta rambeslut ska betraktas som terroristbrott.

Vad jag däremot anser vara mindre lämpligt är att, såsom föreslås i artikel 5, införa ytterligare en straffskala för brott som har begåtts under särskilt försvårande omständigheter. Detta skulle i princip innebära krav på tre olika straffskalor. Sverige har därför i likhet med flera andra länder framfört att de försvårande omständigheterna i stället bör kunna betraktas inom ramen för den straffmätning som görs i varje enskilt fall.

När det sedan gäller bestämmelserna om strafflindring anser jag att det inte kan komma på fråga att tvingas acceptera införandet av ett kronvittnessystem, vilket vi har diskuterat. Detta skulle innebära alldeles för stora förändringar för svensk del. En sådan bestämmelse har ingenting med brottsdefinitioner eller gemensamma straff att göra utan handlar om hur man utreder brott och bör därför inte tas med i ett rambeslut. Under alla förhållanden ska den vara frivillig, så att vi slipper att införa den.

En annan sak som jag vill nämna är bestämmelserna om skydd av och stöd till brottsoffer. Detta bör kompletteras. Som det nu är utformat är medlemsstaterna endast skyldiga att ge stöd och hjälp till brottsoffrets familj. Naturligtvis ska staterna även vara skyldiga att ge sådan hjälp till den som faktiskt är offer för brottet.

Avslutningsvis vill jag också säga något om artikel 2, som handlar om terroristbrott som begås av en terroristgrupp, eftersom det har varit en del frågor om detta tidigare. Artikel 2 tar sikte på terroristbrott som begås i organiserad form. I punkten 1 anges att de som deltar i gruppen ska handla i samförstånd för att begå ett terroristbrott, dvs. sådana brott som anges i artikel 1. De handlingar som ska vara straffbara anges redan i punkten 2. Det handlar först och främst om att leda en terroristgrupp. Det handlar alltså om den som är hjärnan bakom brotten. Dessutom ska de som deltar i gruppens verksamhet genom att förse den med upplysningar och materiella medel eller finansiering straffas, men bara om deltagandet bidrar till gruppens terroristbrottslighet. Det måste alltså vara fråga om ett aktivt deltagande som sker med uppsåt att främja terroristbrott och där det också kan visas att deltagandet har bidragit till de brott som gruppen begår. Det är alltså inte fråga om att kriminalisera organisationer som sådana eller blotta medlemskapet i en organisation.

Anf.  206  INGVAR SVENSSON (kd):

Det är väl ingen som förespråkar kriminalisering av organisationer – kanske Miljöpartiet har gjort det någon gång i tiden – utan det är stöd och deltagande som vi t.ex. har förespråkat.

Jag ska inte upprepa den diskussion som vi hade under den aktuella debatten. Jag framförde ju en viss kritik då mot beredningsprocessen och även när det gäller definitionerna av terroristgrupp och terrorism. Den har väl blivit bättre i denna skrivning, men den är inte solklar. Detsamma gäller organisationsbrotten, som justitieministern var inne på. Där förekommer det fortfarande en viss dimma.

En organisation begärde häromdagen i en enkät ett kristallklart beslut. Man får väl säga att dessa formuleringar inte är kristallklara. Det är ett understatement. Därför bör man fundera vidare på detta, så att man verkligen vet vad man gör.

Vi delar regeringens uppfattning när det gäller artiklarna 5 och 6. Det är en rimlig hållning.

Jag vill säga någonting om inriktningen på detta arbete. Vi stöder det fortsatta arbetet med att ta fram ett rambeslut. Men vi är i dag inte beredda att ge någon in blanko-fullmakt på det som ligger här framför oss. Det är så vi ser det.

Justitieministern sade i debatten tidigare i dag att man ska säga ja till bra beslut. Det är en intressant princip. Jag kan skicka med en annan princip, nämligen att man ska veta vad man gör.

Anf.  207  LARS OHLY (v):

Jag tycker att det var klargörande i debatten när justitieministern sade att man ska säga ja till bra beslut och nej till dåliga beslut. Därmed upphör naturligtvis Vänsterpartiets motstånd.

Nej, riktigt så enkelt kanske det inte var, därför att det här ärendet har kanske i ännu högre grad beretts hastigt, framför allt efter händelserna den 11 september.

Låt mig därför, för att undvika missförstånd, också säga att jag tror att det inte finns någon som inte inser att internationell terrorism måste bekämpas internationellt. Vi är överens om detta, och det är viktigt att bekämpa så grov kriminalitet som terroristbrotten ofta utgör. Det är också en självklarhet.

Men problemen här är ganska många, bl.a. de problem som Ingvar Svensson har pekat på och som fortfarande rör definitionen och som fortfarande rör frågan om detta verkligen inte kan användas i fel syfte eller i fel riktning. Och jag är ännu så länge inte övertygad. Dessutom undrar jag om den deklaration som har fogats till förslaget har någon som helst rättslig status, alltså att justitieministrarna uttalar att människor som utnyttjar sin åsiktsfrihet inte ska omfattas av denna lagstiftning. Vad innebär det? Var kommer man att kunna hänvisa till det uttalandet i en juridisk process? Detta är väl inte att jämställa med t.ex. förarbetena till svensk lagstiftning? Men jag tar gärna emot ett klargörande om det är så att det är jämförbart med förarbetena och som därmed faktiskt finns med i rättstillämpningen på ett sätt. Det skulle onekligen vara bra. Men jag tvivlar. Jag tror inte att den traditionen finns inom EU, och jag tror inte att detta uttalande egentligen har någon som helst juridisk status.

Jag menar också att det trots justitieministerns försäkringar fortfarande finns frågetecken också när det gäller det materiella stöd till s.k. terroristgrupper som kan betecknas som ett terroristbrott enligt förslaget.

Justitieministern säger att detta måste vara uppenbart i avsikt att stödja brottslighet och att det därför inte kan vara bara medlemskapet eller för den delen att lägga en krona i en insamlingsbössa till en organisation som man inte till fullo har koll på. Och det hoppas jag verkligen. Men räcker det verkligen med de skrivningar som nu finns för att utesluta att människor som utan egen vetskap har bidragit till brottslighet kommer att kunna dömas enligt denna lagstiftning? Även på den punkten är jag osäker, och jag tar gärna emot en förklaring.

Jag vill också säga att jag vill berömma justitieministern för de förändringar som har skett. Det har faktiskt skett förbättringar i detta förslag. Det var väsentligt sämre från början. Och jag ska inte vara sen att erkänna att justitieministern tillsammans med andra har gjort ett bra jobb för att förbättra detta.

Men som det nu ser ut är Vänsterpartiet inte berett att ge sitt godkännande till ett beslut redan i nästa vecka. Och även här föreslår vi i Vänsterpartiet att utrikesministern ger oss tid att fortsätta att diskutera innan detta ramdirektiv antas.

Anf.  208  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det är glädjande att det har skett väsentliga förbättringar, och jag tycker att det huvudsakligen är en hygglig och bra produkt. Jag tänkte bara ta upp en aspekt som finns på s. 58 i det utsända materialet och som handlar om just denna rådsdeklaration. På slutet i det stycket talas det om att detta inte får tolkas så att den som utövar sin lagliga rätt att lägga fram sina åsikter kan betraktas som terrorist och anklagas och åtalas för det, även om man begår brott när man utövar denna rätt. Det handlar om ett slags civil olydnad, vilket jag tror att ministern nämnde.

Varför jag tar upp detta beror på att jag är lite angelägen om att fästa uppmärksamheten på att jag inte tycker att man ska skriva på ett sådant sätt att man på något sätt legitimerar civil olydnad, eftersom det är ett problem i sig om man ska acceptera det. Det finns ju egentligen ingen riktig definition såvitt jag vet på vad detta egentligen skulle innebära. Jag har ingenting emot att man så att säga avgränsar terroristfrågan till det som det handlar om här, men det måste vara en viss försiktighet i formuleringen, så att man inte på något sätt accepterar civil olydnad.

Anf.  209  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag kan först säga att jag tycker att Göran Magnusson har alldeles rätt i det som han sade sist.

Jag vill också säga att jag vid flera tillfällen har frågat justitieministern om det verkligen är så att detta inte ska kunna komma att påverka svensk lagstiftning i någon del? Justitiedepartementet har tidigare under hösten drivit linjen att det förmodligen inte kommer att göra det. Men nu kommer svaret att det troligtvis kommer att göra det. Och det tror jag är klokt. Det leder nämligen till att vi också får en lagstiftningsprocess där begreppet terrorism nu ändå måste hanteras. Därmed får vi hela definitionsfrågan in i vår svenska lagstiftning.

Jag vill gärna understryka att jag tycker att det är oerhört glädjande att Sverige och därmed EU nu gör rätt vägval, som jag uppfattar det, när det gäller hur internationell terrorism ska bekämpas och att vi därmed inte heller upprepar misstagen från det svenska 70-talet. Vi ger oss nu alltså inte i väg och börjar tala om organisationstillhörighet och listor på organisationer som vi vill förbjuda.

Jag noterar också att det i ett annat dokument här markeras mot det belgiska ordförandeskapet att vi inte vill ha politiskt godkännande eller att justitieministrarna ska ha sett listan eller allt som nu har diskuterats, vilket jag tycker är ett alldeles riktigt förhållningssätt.

Vi fullföljer alltså vår linje att vi kriminaliserar gärningarna, och för möjligen också in själva terroristbegreppet i lagstiftningen, vilket kan ha nytta, eftersom det är ett av skälen för utlämnande i arresteringsordern och att vi ändå är ganska tydliga beträffande vad det är för någonting.

Jag tycker alltså, vilket tidigare har nämnts av en del, att detta har gett uttryck för ett riktigt vägval, och det har skett betydande förbättringar när man har gjort definitionen så att säga smalare på det sätt som har skett.

Jag noterar också, eftersom vi moderater har ställt en del frågor om det, att det finns en väldigt klargörande text under artiklarna 7 och 8, att det inte innebär ett införande av straffrättsligt ansvar för juridiska personer. Det är också viktigt för oss att det nu faktiskt klarläggs.

Anf.  210  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag hade en liten diskussion med justitieministern i går i samband med frågestunden om definitionen av terroristbegreppet, där den gamla lydelsen från ministerrådet inte alls var bra. EU-parlamentet har en bättre definition. Därför menar jag att det är svårt att riktigt väga dessa två mot varandra, kompromissen och det som Europaparlamentet har lagt fram. Därför är det som framgår av handlingarna på s. 64 viktigt, nämligen att Europaparlamentet tydligen ska få yttra sig över detta kompromissförslag, så får man se vad parlamentet säger. Innan jag tar ställning vill jag alltså vara försiktigt avvaktande tills jag får veta hur Europaparlamentet ser på detta.

Anf.  211  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Justitieministern nämnde detta med kronvittnen. Jag undrar om det går att utveckla lite mer? Det kanske är bra med frivillighet när det gäller kronvittnen. Men det är ju någonting som inte ingår i vår rättstradition att en kriminell person ur en grupp ska kunna berätta om sina kumpaner när han blir häktad eller anhållen. Det brukar ju kallas för tjallning, och man brukar då få ett reducerat straff. Det är vi inte vana vid. Frågan är om det går att få en frivillighet i fråga om detta. Om justitieministern inte lyckas med att nå frivillighet i fråga om detta, kommer ni ändå att skriva under detta? Kommer ni att nå en politisk överenskommelse här?

Även här är det väl som har framförts fråga om många brott. Och det känns som om det brev som Prodi fick från Bush med en lista på vad som önskas gör att det hela går väldigt fort i dag. Det behövs nog rådrum här.

Anf.  212  KIA ANDREASSON (mp):

Jag kanske inte ska säga något nytt och revolutionerande. Men för Miljöpartiets räkning vill jag också här under denna punkt säga att vi inte kan skicka med dessa dokument för undertecknande till den 6–7 december.

Jag har också fått meddelande om att den gröna gruppen är nöjd med EU-parlamentets förslag till definition. Och den är ju inte densamma som vi har fått här. Eftersom vi har inrättat ett stort EU-parlament med folkvalda representanter för Sverige har jag tidigare frågat vad dess utlåtande har för betydelse i sammanhanget. Det borde vi ju ha här på bordet samtidigt, tycker jag. Vad säger EU-parlamentet, och vad säger vi, och vad är det för definition att kunna diskutera? Men det får vi inte heller tid att göra. Jag kan därför inte göra som ordföranden och säga att jag innesluter mig i den majoritet som har bildats för förslaget.

Anf.  213  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Självfallet ska ingenting skrivas under, utan det är bara en överenskommelse. Det är ett granskningsförbehåll och det är riksdagen som beslutar.

Det är också så som Fredrik Reinfeldt säger. Vi kan inte säga det säkert, men det lutar åt att det kanske blir terroristbrott. Vi vet att bedömningen har varit annorlunda tidigare i höst. Men som det har utvecklats tror vi alltså att detta är den bästa vägen att gå fram.

Vad sedan gäller den mycket tydliga konkreta deklarationen som gjordes från svensk sida gjorde vi den just i anledning av våra diskussioner här i EU-nämnden. Det var två saker som jag tog med mig från EU-nämnden som jag ansåg måste förhandlas in på just det här tydliga sättet.

Den ena tog danskarna hand om innan vi ens hann börja. Den andra var den här tydliga distinktionen. Det är självklart så att det inte ska uppmuntras till någon civil olydnad, utan allt handlar om att den brottsligheten inte ska överkvalificeras. Självklart ska den bestraffas i sig. Men den ska inte vara överkvalificerad så att det kan bli fråga om terroristbrott. Detta finns det faktiskt en liten risk för om Europaparlamentet skulle få gehör för sitt yttrande, därför att där har man med bl.a. olovlig besittning av allmänna platser. Om detta skulle tolkas in, vilket jag alltså inte anser och inte heller tror att man kommer att göra, skulle det bli en försämring och just innebära den fara som vi alla känner. Efter de diskussioner som vi hade förra fredagen tror jag inte att man vill ha dessa diskussioner igen.

Men här finns en särskild och tydlig deklaration som jag uppfattar som motiv till regeln, och den kommer att beaktas i vår lagstiftning. Det är alltså samtliga länder som har skrivit in den. Den kommer därmed att beaktas av domstolarna.

På frågan om kronvittnen är regeringens svar att vi anser att vi inte ska ingå en överenskommelse om vi inte får in detta med frivillighet när det gäller kronvittnen. Vi anser inte att det går att ingå överenskommelsen om kronvittnen nu, utan frågan får beredas vidare.

Anf.  214  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag förstår att belgarna nu vill imponera, åtminstone på sig själva, genom att få det här i hamn här och nu. Men är det verkligen så våldsamt bråttom?

Vad jag menar är, och det har också varit uppe till debatt, att beredningsprocessen inte varit den allra bästa för vår del. Jag och även en del av mina medarbetare har försökt att ägna en hel del tid åt detta. Det är en ganska svårgenomtränglig massa som man får på onsdagen och som man ska fatta någon form av beslut om på fredagen. För min del är det inte acceptabelt.

Anf.  215  KIA ANDREASSON (mp):

Justitieministern säger att det inte är vi utan den svenska riksdagen som ska fatta beslutet. Jag vill understryka att det bara handlar om ett formellt ja eller nej till hela paketet. Vi kan inte ändra i definitionerna. Vi kan inte ändra i några detaljer. Vi kan inte göra några förändringar. Det är därför som jag ser det som så allvarligt. Det är nu vi kan ha synpunkter, och det är nu förändringar kan ske i dessa viktiga frågor. Sedan står vi där.

Ja eller nej? Justitieministern måste förstå att det som han säger inte är verkligheten egentligen. Det är bara en skengrej.

Anf.  216  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska svara på den här skengrejen. Bara ett formellt ja eller nej, säger Kia Andreasson, men det är väl ändå det som räknas. När det gäller de andra frågorna kan jag hålla med om att det är väldigt kort tid. Men den här frågan har vi faktiskt haft en diskussion om, och vi har ju fått in precis de saker som vi ville få in i detta. Det här är något som redan är klart. Det är texter som vi har haft tid att analysera. Som en extra parlamentarisk granskning lade vi fram reservationer för att man skulle kunna göra de här bedömningarna. Och jag menar att vi har fått in precis det som vi befarade innan och att det redan är en mycket snäv tolkning. Alla andra länder gjorde bedömningen att detta inte behövdes, men vi fick in vårt särskilda förbehåll. Det motsvarar alltså alldeles klart det som varit vår ambition.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för att fatta ett beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  218  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag skulle vilja ställa en fråga om propositionsordningen. Vi stöder inriktningen, men vi är inte beredda att fatta beslut just nu. Det är väldigt viktigt att det framgår.

Anf.  219  LARS OHLY (v):

Jag har inte framställt något förslag om förändrad inriktning, utan det handlar om tiden. Det är anledningen till att jag menar att vi inte nu kan ställa oss bakom regeringens förslag.

Anf.  220  ORDFÖRANDEN:

Jag fann att det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende, som justitieministern mycket noga gått igenom här med oss. Jag ber då dem som stöder regeringens ståndpunkt i detta ärende att räcka upp sin hand och därefter de som är emot den. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare till ärende nr 6.

Anf.  221  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller rambeslut om frysning har jag precis nåtts av informationen att frågan kommer att strykas från dagordningen. Skälet är att det belgiska ordförandeskapet vill koncentrera mötesförhandlingarna till terrorismrambesluten. Samtidigt är de viktigaste frågorna att avgöra när det gäller frysningen delvis desamma som när det gäller arresteringsordern, nämligen tillämpningsområdet och möjligheten att vägra.

De lösningar man kommit fram till vad gäller arresteringsordern kommer på ett eller annat sätt att ha återverkningar på var man landar när det gäller frysningen. Men eftersom vi inte är helt säkra på om frysningen kommer att finnas med på dagordningen eller inte tänker jag för säkerhets skull lämna information här.

Diskussionen kommer alltså, om den äger rum, att handla om tillämpningsområdet och vägransgrunderna. Diskussionen om tillämpningsområdet kommer att påverkas starkt av utgången av diskussionen om arresteringsordern i samma fråga.

Under de förhandlingar som pågått under hösten har medlemsstaterna avvaktat i denna fråga i väntan på en lösning vad gäller arresteringsordern.

Jag har svårt att tänka mig att ordförandeskapet kommer att föreslå något annat tillämpningsområde än vad vi kommit överens om när det gäller arresteringsordern. Frågan är om medlemsstaterna är beredda att gå längre. Frysning av egendom är inte lika ingripande som ett överlämnande. Jag vill att instrumentet ska täcka in så mycket brottslighet som möjligt – ju bredare, desto bättre. Dessutom kommer jag att stödja tanken att något krav på dubbel straffbarhet inte ska få ställas för denna temporära åtgärd.

Beträffande vägransgrunderna vill jag endast säga att de bör vara få. Själva poängen med detta instrument är att egendomen snabbt kan spärras eller omhändertas innan den försvinner eller förstörs. Därför måste vi undvika att bygga in olika kontroller som motverkar syftet, nämligen att snabbt kunna agera. När egendomen väl är omhändertagen görs en vanlig prövning, som i dag, om egendomen ska överlämnas eller förverkas.

Anf.  222  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

En person som har blivit föremål för att få sina tillgångar frysta bör så småningom ha möjlighet att få sin sak prövad. När och hur kan det ske?

Anf.  223  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I det här fallet är det inga problem att få saken prövad. Man kan alltså överklaga beslutet både i sitt eget land och i det land där beslutet fattats.

Anf.  224  ORDFÖRANDEN:

Det här en förhandling som pågår. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi går nu vidare till ärende nr 7.

Anf.  225  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Arbetet med rambeslutet om sexuell exploatering av barn och barnpornografi prioriterades under det svenska ordförandeskapet. På arbetsgruppsnivå kom vi långt. Några frågor om definitionen liksom om tillnärmning av straffen överlämnade vi till det belgiska ordförandeskapet att lösa.

Som framgår av den promemoria ni fått del av är tanken att en politisk överenskommelse ska träffas på RIF den 6–7 december om definitionen och kriminalisering av sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Att ministrarna tar politisk ställning i dessa frågor tror jag är viktigt för att vi ska kunna arbeta vidare med exempelvis den svåra frågan om straffen.

Förslaget omfattar olika former av sexuell exploatering av barn såsom att utnyttja barn i prostitution och i barnpornografiskt syfte. Handel med barn och bl.a. sexuell exploatering omfattas dock av rambeslutet om åtgärder för att bekämpa människohandel.

Enligt förslaget ska det vara straffbart att på olika sätt utnyttja ett barn i prostitution eller i barnpornografiska föreställningar. Det ska också vara straffbart att ägna sig åt sexuella aktiviteter med ett barn om exempelvis tvång, våld eller hot brukas samt om pengar eller andra former av betalning lämnas. Slutligen ska flertalet befattningar med barnpornografi vara straffbara.

Bland medlemsstaterna har oenighet rått om bl.a. hur barnpornografi ska definieras och vilka befaranden om barnpornografi som ska vara straffbara.

Det föreslagna slutresultatet innebär en relativt bred definition av barnpornografi, en omfattande katalog av straffbara förfaranden samt möjligheter att från det straffbara området göra vissa undantag.

I Sverige har vi en långtgående kriminalisering av befattning med barnpornografiska bilder. Undantagen torde inte vara nödvändiga för vår del. Vissa kompromisser är dock alltid nödvändiga för att komma framåt i förhandlingarna.

Vid utarbetandet av förslaget har bl.a. arbetet inom Europarådet med en konvention om IT-relaterad brottslighet, däribland barnpornografi på Internet, beaktats, liksom FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

Dessa instrument är dock inte tillräckliga. Användningen av ett rambeslut stärker EU:s gemensamma kamp mot sexuell exploatering av barn. Ett rambeslut innehåller exempelvis mer bindande skrivningar när det gäller vad som minst ska uppnås. Ett rambeslut kan också sägas ha en mer bindande övervakningsmekanism, eftersom medlemsstaternas uppfyllande av åtaganden ytterst kan bli föremål för domstolsprövning.

I ett rambeslut kan också medlemsstaternas straffskala behandlas – något som ändå ger uttryck för en samsyn i fråga om brottets allvar. Straffskalor hör till sådant som inte regleras i FN-protokollet. Behovet av ett gemensamt synsätt på sexuell exploatering av barn bör också ses mot bakgrund av den framtida utvidgningen av Europeiska unionen.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att en särskild promemoria har utarbetats av kansliet när det gäller jämförelsen med svensk rätt.

Anf.  227  INGVAR SVENSSON (kd):

Det var en väldigt bra promemoria som vi fick på bordet. Den redde ut problemen väldigt bra.

Jag har bara en liten undran om hur de andra medlemsstaterna ställer sig till det här. I t.ex. Holland är ju prostitution tillåtet från 17 år. Definitionen av barn bygger ju på 18-årsgränsen. Hur ser ministern på framkomligheten i den här frågan?

Anf.  228  LARS OHLY (v):

Vi har fått många papper inför det här mötet, och jag kan faktiskt inte hitta EU-nämndens promemoria. Den är säkert oerhört intressant. Därför kanske jag kan få ställa en del frågor som finns besvarade i promemorian, om ni ursäktar.

Här stöder Vänsterpartiet regeringens inriktning. Det är inga tveksamheter om det. Men frågeställningarna är två.

För det första: Vilka lagändringar tror justitieministern att vi kommer att tvingas genomföra om detta beslut fattas? Det står nämligen att det kan förutses behov av lagändringar. På vilka punkter är det som svensk lag i dag inte skulle leva upp till överenskommelsen?

För det andra: Hur omfattande lagändringar behövs i andra länder? Jag har en sorts tilltro till att vi ändå har kommit relativt långt i kampen för att bekämpa barnpornografi och barnprostitution jämfört med en del andra länder. Krävs det större ingrepp i lagstiftningen i andra medlemsstater än i Sverige, och ungefär hur ser de i så fall ut?

Anf.  229  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad gäller första frågan är det inga problem med Holland. 18-årsgränsen i rambeslutet gäller även prostitution. Här är alla medlemsstater överens. Vad gäller andra länder som har varit med i förhandlingarna ber jag att få föra frågan vidare.

Anf.  230  Rättssakkunniga HEDVIG TROST:

Om eventuella lagändringar kan behövas för svensk del vill jag säga att vi redan i dag har ett ganska omfattande skydd för barn när det gäller utnyttjande i olika sexuella sammanhang. I faktapromemorian på s. 4 finns en lite mindre skarp skrivning om att de inte kan uteslutas att mindre lagändringar kommer att erfordras. Det har att göra med att detta ännu inte är exakt klart. Ordalydelsen i de olika artiklarna diskuteras fortfarande och är inte hundraprocentigt färdig. Därför kan vi inte helt säkert säga att inte några lagändringar erfordras.

Detta är emellertid frågor som Sexualbrottskommittén har tittat på. Det handlar bl.a. om, som Sexualbrottskommittén föreslår, skärpningar av skyddet för ungdomar mot att användas i sexuell posering. När det gäller utnyttjande av ungdomar som är 15–18 år krävs det i dag att det sker med ett visst otillbörligt medel, medan Sexualbrottskommittén har föreslagit att utnyttjande av ungdomar i posering över huvud taget ska vara kriminaliserat.

Det här beror också lite grann på hur man tolkar vissa delar av rambeslutet. I rambeslutet används uttrycket pornografiska föreställningar. Vad som ska menas med det kan man naturligtvis ha olika uppfattningar om. De kan säkert också skilja sig mellan de olika länderna. Det kan ju vara alltifrån posering till samlag på en scen, och det är ju ganska stor skillnad.

Det är alltså mindre lagändringar som kan behövas i förhållande till definitioner och kriminaliseringsåtaganden. Sedan återstår ju frågan om straffen, men den är inte föremål för diskussion nu. Den behandlas i arbetsgruppen fortfarande.

Vilka ändringar som kan behöva göras i andra länders lagstiftning diskuteras inte i arbetsgruppen. Det har inte kommit mig till handa exakt vilka förändringar som kan behövas. Ett problem när det gäller barnpornografi kan t.ex. vara att vissa länder har problem med virtuell barnpornografi, som också nämns i promemorian, och att de därför vill ha undantag för detta i en del delar.

Anf.  231  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag vet inte om jag uppfattade allting. Men det måste ju komma till stånd en lagändring. Om synen på hantverksmässiga bilder går igenom måste ju innehavsförbudet skärpas i den svenska lagstiftningen, såvitt jag förstår. I dag får man inte manipulera och inneha bilder på dator, för det betraktas som ett brott. Men annan typ av manipulation är ju tillåten i svensk lagstiftning.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att fatta beslut, och då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa ärende, nr 8.

Anf.  233  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det har visat sig att det finns behov av att ändra i Europolkonventionen. Det gäller exempelvis Europols deltagande i gemensamma utredningsgrupper. Utan ett tillägg om det i konventionen kan Europols tjänstemän inte delta i sådana grupper, och det är oacceptabelt eftersom Amsterdamfördraget förutskickar detta.

Det finns ytterligare exempel på ändringar som ska prioriteras. Men jag nöjer mig med detta exempel nu, eftersom det viktiga i detta sammanhang är att rådet också börjar intressera sig för frågan om inte förfarandet för att ändra konventionen bör ses över.

För närvarande ska ändringarna ratificeras av medlemsstaterna, och det tar, som alla vet, tid. En diskussion om alternativ till detta har nyligen inletts.

Ett förslag som diskuteras är att rådet i framtiden genom enhälliga beslut ska kunna anta ändringar i konventionen. Det finns ännu inte i skriftlig form, men principerna ska diskuteras på rådsmötet. Det är viktigt att snabbt kunna ändra rena procedurfrågor, andra administrativa frågor m.m., som det finns många av i Europolkonventionen.

En fråga som uppstått på det nationella planet, om man skulle överge principen att ändringar ska ratificeras i alla medlemsstater, är naturligtvis hur detta påverkar riksdagens beslutanderätt enligt regeringsformen.

Det som diskuteras innebär inte överlåtelse av beslutanderätten till Europeiska gemenskapen. Genom att godkänna ett sådant förslag, vilket måste ske på nuvarande sätt i enlighet med nationella ratificeringar, godkänner riksdagen att framtida beslut om ändringar av konventionen ska fattas genom beslut av rådet. Men den rent mellanstatliga karaktären förändras inte med detta, utan alla beslut om Europol som berör riksdagens behörighetsområde kommer att behöva godkännas av riksdagen innan de antas.

Jag vill sammanfattningsvis säga att jag är mycket nöjd med att det belgiska ordförandeskapet tagit upp frågan om ett förenklat förfarande för ändringar av konventionen. Jag kommer att följa arbetet med stort intresse och återkomma till er med information.

Anf.  234  LARS OHLY (v):

Det här är inte föremål för beslut, så det finns ju ännu tid. Därför vill jag redan på detta tidiga stadium säga att vi är mycket tveksamma till att överlåta rätten att göra ändringar i konventionen till rådet.

Jag kan naturligtvis förstå argumentationen att mindre administrativa ändringar behöver göras relativt snabbt och att en ratificeringsprocess, som du sade, naturligtvis tar en viss tid. Men när man överlåter denna rätt, även om det sker med enhällighet i rådet, är det ju inte begränsat till någon sorts administrativa ändringar. Om rådet är enhälligt finns det alltid en möjlighet att göra ganska omfattande ändringar i konventionen. Det ligger så att säga i sakens natur. Man kan naturligtvis förutsätta att sådana omfattande förändringar inte kommer att göras av rådet utan att man hör medlemsstaternas parlament. Men vår möjlighet att behålla makten över konventionen är ju faktiskt ratifikationsinstrumentet.

Jag tycker att regeringen ska hantera detta med stor tveksamhet och framför allt diskutera det med riksdagen innan man går vidare med något som kommer att leda till beslut.

Anf.  235  KIA ANDREASSON (mp):

Jag instämmer i det som Lars Ohly sade. Avståndet till oss som är nationella parlamentariker och därmed till befolkningen i landet ökar alltmer. Snabbheten i besluten gör också att vi inte riktigt vet vad helheten blir. Att överlåta fler ärenden gör att vi får mycket mindre insyn och kontroll över vad som händer, så jag är för Miljöpartiets räkning också tveksam till detta. Det kräver mycket mer diskussioner om hur det kan påverka. Jag är negativ till att överlåta beslut på detta vis utan att vi får insyn, som jag befarar att det blir.

Anf.  236  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Bara kort: Det är alltså inte en överlåtelse av riksdagens makt.

Anf.  237  ORDFÖRANDEN:

Det handlar alltså om att göra ändringar i konventionen, inte att träffa någon överenskommelse om en ny konvention. Dessutom innebär det ett veto eftersom beslutet ska fattas enhälligt av rådet. Vi har också ett samrådsförfarande som ger möjlighet till insyn och även påverkan.

Det här är alltså fortsatta förhandlingar. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar för överläggningen i dag. Vi ska strax gå över till de återstående punkterna på dagordningen.

5 §  Inrikes frågor

Statssekreterare Gun-Britt Andersson

Rapport från ministerrådsmöte den 16 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2001

Anf.  238  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar om återstående delar på dagordningen när det gäller rättsliga och inrikes frågor.

Jag hälsar statssekreterare Gun-Britt Andersson med medarbetare välkomna hit. Vi blev försenade trots att vi trodde att vi skulle kunna hålla tidtabellen, men det är ju stora och svåra frågor som vi har att hantera här.

Vi ska börja med en kort återrapport från rådsmötet som hölls den 16 november. Varsågod.

Anf.  239  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag tror kanske inte att vi har lika tunga och svåra frågor den här gången som Thomas Bodström hade. Det är en ganska tunn dagordning för vår del och har varit det under hela det belgiska ordförandeskapet.

Det som var uppe på RIF den 16 november var en förberedelse av Tammerforsuppföljningen inför Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december. Slutsatserna där följde det som vi föredrog här inför rådsmötet, att det är viktigt att man stärker den politiska viljan och på nytt understryker att det är viktigt att vi gör framsteg enligt Amsterdamfördraget och Tammerforsslutsatserna för att harmonisera asyl- och migrationspolitiken, som ju kanske är det största lagstiftningsområdet just nu inom EU, men takten i harmoniseringsarbetet är ändå inte så väldigt hög.

Sverige och flera andra medlemsstater betonade att det är viktigt för att man ska komma fram ordentligt här att man så snart som möjligt går över till omröstning med kvalificerad majoritet och att man också får de normala medbestämmandeprocedurerna med parlamentet. Det kan leda till att man blir mer angelägen att söka konsensus här. Detta är utöver injektionen av politisk vilja som man hoppas ska ges.

Denna diskussion ska vara underlag för det diskussionsunderlag som det belgiska ordförandeskapet ska framställa inför Laeken, men vi har inte fått det än.

Anf.  240  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den punkten och går in på dagordningen för nästa vecka.

Anf.  241  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det är tänkt att vi ska diskutera bl.a. förslag till rådsslutsatser när det gäller direktivet om asylprocedurer och ett europeiskt koncept för förvaltning av gränskontroller. Belgarna vill också att vi ska nå en politisk överenskommelse om tillämpningsföreskrifterna för hantering av personuppgifter i Eurodacsystemet och om viseringsfrihet för Rumänien.

Det är också två informationspunkter på dagordningen som rör Sarajevodeklarationen och vissa förslag till förbättrat lokalt konsulärt samarbete.

Under det belgiska ordförandeskapet har man i arbetsgrupperna koncentrerat sig mycket på direktivförslaget om mottagande av asylsökande, men utan att komma till något bestämt resultat.

Man har också haft en genomgång av direktivförslaget om asylprocedurer. Men inte heller här har det varit möjligt att nå enighet mellan medlemsstaterna. I själva verket är det många frågor som är väldigt öppna och där vi står väldigt långt ifrån varandra.

För att ändå åstadkomma någonting vill man nu i alla fall försöka att få igenom rådsslutsatser kring det här direktivet. De förhandlas delvis fortfarande i Coreper. Men för att man ska kunna nå enighet om rådsslutsatserna måste de med nödvändighet bli ganska allmänna. Det utkast som har kommit är också väldigt allmänt, så vi ställer oss frågande till vilken nytta det blir för kommissionen när man ska arbeta fram ett nytt förslag. Det är nämligen en rad frågor som man till slut måste ta ställning till.

Det direktivförslag som till slut ska fram måste innehålla en hel del garantier när det gäller rättssäkerheten, biträden, tolk etc. för att det ska bli meningsfullt. Det är flera saker som man nu döljer i slutsatserna men som man kommer tillbaka till. Det rör också sådana saker som om det här direktivet ska omfatta bara de som söker asyl enligt Genèvekonventionen eller de som söker subsidiärt skydd. Nu lämnar förslaget öppet hur man ska göra med dem som söker subsidiärt skydd. Egentligen lämnar man öppet för alla de kontroversiella punkter som har diskuterats. Vad man maximalt kan åstadkomma från belgisk sida är ett uttalande till kommissionen. På Coreper och vid behandlingen av frågan har vi ställt frågan om det inte hade varit en bra idé om man i stället hade gjort en framstegsrapport, men man ville ha slutsatser.

En fråga som det belgiska ordförandeskapet är ganska bestämt på och vill ha med i rådsslutsatserna är att det ska vara tre instanser i prövningen och två när det gäller snabbförfarandet.

Detta finns det ingen enighet kring i medlemskretsen. Vi tycker också att det är tveksamt att slå fast detta på det sättet. Vi undrar om man ur konstitutionell synvinkel behöver slå fast detta. Det viktiga är att man har rättssäkra procedurer som uppfyller de krav som finns i olika internationella konventioner, och då behöver det inte alltid vara tre instanser. Vi tycker därför att det är onödigt att det belgiska ordförandeskapet går så långt. Det är en synpunkt som vi delar med andra länder. Detta är nog en fråga som det blir en diskussion om under rådsmötet.

Det här har delvis att göra med vår egen diskussion kring reformen av processordningen, men inte bara det, utan det är ett allmänt uttalande som får konsekvenser utöver detta. Det är flera saker där alla partier i riksdagen är överens om att det inte behövs tre instanser men där det kan komma med. Vi tycker att det går onödigt långt på den punkten.

Det är inte så mycket mer att säga om det här. Vi har gått igenom förut de olika punkter där vi har olika uppfattningar. Vi måste säkert komma tillbaka till detta när direktivet så småningom ska behandlas.

Anf.  242  ORDFÖRANDEN:

Tack för den redovisningen. Då ingen begär ordet med anledning av den konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan gå vidare.

Anf.  243  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Beträffande europeiskt koncept för förvaltning av gränskontrollerna har det efter den 11 september väckts förslag från flera medlemsländer om att förstärka samarbetet i gränskontroller. En del medlemsländer har också konkret föreslagit att vi ska försöka få en gemensam europeisk gränspolis. Det pågår en italiensk utredning om det.

Vi ställer oss positiva till att man har erfarenhetsutbyte och samarbete på olika sätt på polisområdet. Det finns en rad forum inom EU där vi gör det, i gränskontrollgruppen Cirefi och flera andra. Vi har en rad samarbetsorgan. Vi vill gärna ha ett forum där man diskuterar mer gränssamarbete. Temporärt har det bestämts att Scifa, vår styrkommitté på det här området, tar hand om en inledande diskussion tills man har gått igenom och sett i vilka arbetsgrupper de olika frågorna hör hemma i avvaktan på den italienska utredningen.

Vi är skeptiska till att det ska gå att ens försöka åstadkomma en gemensam europeisk gränspolis. Däremot kan det finnas väldigt mycket att vinna på utbyte, harmonisering och samarbete.

Anf.  244  LARS OHLY (v):

Jag tycker att den svenska ståndpunkten gentemot en gemensam gränspolisstyrka är lite svag. Jag tycker att man lämnar öppet för att det kan komma i en framtid. Man är nöjd med att frågan inte diskuteras med någon aktualitet för närvarande. Men varför inte sätta ned fötterna och säga: Det är inte ett förslag som Sverige kommer att stödja? Det skulle vara ett bra klargörande inför ministerrådet. Dessutom är det väldigt svårt att läsa ut av punkt 4, där det står att en integrerad EU-gränspolis inte är aktuell förrän Italiens genomförbarhetsstudie genomförts, annat än att man faktiskt syftar till att inrätta en sådan styrka. Något annat kan man inte läsa ut av den. Det är bara att det inte är aktuellt förrän man har gjort genomförbarhetsstudien.

Då tycker jag att man ska en svensk ståndpunkt där man säger ja eller nej till att gå vidare efter det att den studien är klar. Mitt förslag är att man säger nej redan nu.

Anf.  245  KIA ANDREASSON (mp):

Detta är precis vad jag försökte säga förut. Det börjar med samarbete, vi är positiva till samarbete, vi är väldigt positiva till ett nätverk och utbyte. Sedan står vi där med en organisation. När det gäller gränspolis tycker jag att vi absolut redan nu ska säga att det inte kan komma på fråga att Sverige ska vara med på det förslaget. Precis som Lars Ohly sade är det bara att sätta klackarna i backen och säga: Nej, vi vill inte ha någon gränspolis. Det samarbete som det refereras till här finns ändå, det behöver inte nämnas.

Anf.  246  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det kanske är för tidigt att ange någon uppfattning i frågan, men jag vill ändå skicka med i det här sammanhanget att det är viktigt att vi får fungerande gränser österut där vi har mycket trafficking och ekonomisk brottslighet. Ett erfarenhetsutbyte med dem som kämpar med svårigheter att hålla rent vid gränserna, och där tror jag att Sverige kan hjälpa till. Det tycker jag att vi ska vara öppna för.

Anf.  247  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag vill bara tillägga att vi har framfört att vi inte ser positivt på det här. Sedan har vi också en känsla av att när väl utredningen har gjorts kommer det att visa sig att många andra länder kommer att tycka samma sak. Jag vill dra en parallell. Storbritannien ville under vårt ordförandeskap att vi skulle skicka gränspoliser till Bosnien och trodde att det skulle gå för sig. De hade ett stort upplägg för hur man skulle stoppa människosmuggling. Då insåg vi att det inte går. Det är ett suveränt land, vi kan inte skicka andra länders poliser dit. Så småningom insåg alla andra det också. Det blev en vanlig biståndsinsats för att utveckla gränspolisen i Bosnien. Jag tror att vi hamnar på kloka erfarenhetsutbyten här också när vi väl har sett utredningen.

Anf.  248  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi har hört ståndpunkter från två partier, och vi har också tagit del av regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Vi går vidare.

Anf.  249  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det gäller tillämpningsföreskrifter för hantering av personuppgifter inom ramen för Eurodacsystemet. Där har vi en överenskommelse om en förordning om att vi ska ha samarbete när det gäller utbyte av fingeravtryck. Det här handlar om hur man ska genomföra det.>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Men beslutet blev att den blev i Bryssel, och nu är den i Bryssel.

Det här kan låta som en liten fånig fråga, men faktum är att det är en stor skillnad i säkerheten. Det är bara till 75 % rätt om man har platta fingeravtryck. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det väldigt viktigt att vi inte ger med oss på den här punkten.

Anf.  250  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  251  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Vi tog upp frågor kring västra Balkan. Under vårt ordförandeskap var människosmuggling genom länder på västra Balkan ett högaktuellt ämne i samband med Milošević fall och kineserna som kom via Belgrad och Sarajevo. Det gjordes en trojkaresa dit under ledning av Maj-Inger Klingvall.

Belgarna har fortsatt med det här och har genomfört en resa till Belgrad för att följa upp vad som har hänt. En av de viktigaste sakerna som har hänt är att ett samverkansprojekt för att utveckla migrationsordningen i alla länderna på västra Balkan har startats inom stabilitetspakten. Allting sker inte inom EU:s ram, men det jobbet har stimulerats fram som en följd av vårt ordförandeskap. Vi hoppas på framsteg, allt är inte färdigt, men mycket är på gång.

En annan fråga där vi hoppas på ett avgörande är att det nu ska kunna bli klart med viseringsfrihet för Rumänien. Rumänien står redan på listan över länderna som EU ska ha viseringsfrihet med, men man konstaterade när den antogs att vidare utvärdering behövdes i Rumänien. Nu har kommissionen gjort en rapport där man har kommit fram till att framsteg har gjorts när det gäller lagstiftning och åtaganden att ta tillbaka medborgare som inte får rätt att stanna i ett av medlemsländerna. Det finns en risk om man tar bort viseringskravet att det blir en ökad emigration från Rumänien till våra länder. Men man garanterar återtagande och lovar att jobba på olika sätt så att det här inte blir till nackdel för vare sig Rumänien eller medlemsländerna.

Det är viktigt för den fortsatta integrationsprocessen och för att ge stöd åt de demokratiska krafterna i Rumänien att vi gör det här. De flesta medlemsländer är överens om att följa kommissionens förslag. Det är ett par länder som är emot, men det här beslutas med kvalificerad majoritet, så även om ett par länder är emot kan det bli ett beslut vid det här rådsmötet. Sverige står bakom att Rumänien ska ges viseringsfrihet.

Anf.  252  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  253  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

En annan fråga som det belgiska ordförandeskapet har arbetat med och där man vill bidra till utvecklingen är det konsulära samarbetet inom Schengen. Det finns en väldigt omfattande konsulär handbok. Man har tittat på hur den har tillämpats i olika länder och ser att det konsulära samarbetet och tillämpningen är väldigt olika och också att den konsulära handboken på sina punkter kan vara obsolet, att det behövs ett utvecklingsarbete och en bättre samverkan lokalt.

Vi är nya medlemmar i Schengen. Vi har redan satt i gång en egen utvärdering av hur inträdet i Schengen har gått och vad det har betytt för arbetssituationen ute på våra utlandsmyndigheter. Vi har kunnat observera att det finns jättemycket regler som vi tillämpar därför att vi är ett sådant land som tillämpar reglerna där det finns. Men vi har också konstaterat att man på många håll inte gör det. Det ser väldigt olika ut. Då har vi också för egen del velat gå igenom hur det är och se om vi kan göra förenklingar osv. Då är det bra att ett sådant jobb kommer i gång på EU-nivå. Vi ser väldigt positivt på att man får en samverkan kring en modernisering och rationalisering av regelverket. Så det välkomnar vi.

En speciell sak som diskuteras är om man skulle kunna ha gemensamma viseringskontor. Vi ställer oss positiva till att titta på möjligheterna att rationalisera det lite grann. Nu viserar vi in alla till ett och samma område. Om vi ger en Schengenvisering gäller det i alla länder. Det kanske inte överallt är rationellt att 15 handläggare sitter och i princip gör samma sak. Vi kanske kan ha stöd av varandra och t.ex. på nya ställen som Priština och Kaliningrad göra saker på ett rationellare sätt utan att för den skull kompromissa med vår suveräna rätt att bestämma vem som till slut ska få ett nationellt visum till oss också. Men i en samverkan kan man titta på sådana här saker.

Det här är en rapport om ett pågående arbete.

Anf.  254  GUSTAF VON ESSEN (m):

När Migrationsverket lägger fast viseringspraxis för de olika länderna utgår man naturligtvis från Schengenlistan som vi har gemensamt. Vi fick utöka den med några länder då vi gick in i Schengen. Men det är inte säkert att Schengenländerna har samma viseringspraxis. Det kan variera. Vi har ett exempel från nyligen, en ny viseringspraxis gentemot Bosnien. Där vill man vara mera generös. Sedan är det avhoppsrisken och vilka som kan komma att söka asyl som ska bedömas. Då visade det sig att Spanien t.ex. ger visering mycket mer generöst än vad vi gör, varpå man naturligtvis söker visum till Spanien och åker därefter till Schengenlandet Sverige och söker kanske uppehållstillstånd eller asyl här.

Man börjar undra vad det är för mening med att vi har den mera restriktiva praxisen när det ändå går att komma runt den genom att vissa länder är generösa, när man så att säga kan shoppa lite på det området

Frågan är om man ska harmonisera själva viseringspraxisen också eller om det bara gäller själva fotarbetet, det tekniska samarbetet, kostnadsbesparingar, sådant som framtonar här. Jag reserverar mig i fråga om Migrationsverket till förmån för en ännu mer generös praxis eftersom jag vet att det i alla fall är meningslöst att hindra folk från att komma hit och söka i praktiken. Jag tror att man får tänka till lite grann här på olika håll.

Anf.  255  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det ingår i den översyn som vi gör för att se vilken betydelse Schengeninträdet och Schegenviseringarna har för våra möjligheter att ha vår egen viseringspolitik och praxis, om vi har skäl att se över den. Det här finns förutsett i Schengenregelverket. Av vissa länder kräver man konsultationer. Om någon t.ex. i Teheran kommer och söker visum på vår ambassad måste vi konsultera de andra för att se om de har någon invändning mot att vi medger en Schengenvisering. Detta för att man av just dessa skäl ska kunna säga nej eller säga någonting. Det visade sig initialt att på alla de förfrågningar som gjorts i Teheran har det aldrig kommit ett nej. Det finns mycket att se på och dra slutsatser av om att vi ska få en ny och rationell ordning. De nationella viseringarna finns fortfarande. När man är osäker lokalt kan man alltid skicka hem det till Migrationsverket, men det blir mer komplicerat när man rör sig fritt inom Schengenområdet. Det är i huvudsak på gott, men ibland får vi svårare med kontrollen. Så får man se hur mycket det betyder.

Jag har även en A-punktslista som vi ska ta upp. Den har vi inte fått än. Men vi tror att det kan komma upp vissa saker på A-punktslistan som har diskuterats och skickats över, men det är inte bekräftat. Det gäller enhetlig utformning av visumhandlingar, avgifter som följer samma mönster som vi har, nämligen att man inte tar betalt för att få ett visum, utan snarare är det en avgift på grund av en kostnad för den administrativa hanteringen. Kommer det en överraskning på A-punktslistan hör vi av oss.

Anf.  256  ORDFÖRANDEN:

Vi vill gärna ha en A-punktslista med kommenterar. Då får vi samråda på lämpligt sätt. Vi har redan diskuterat med justitieministern om att eventuellt ha ett skriftligt samrådsförfarande i slutet av nästa vecka. Det är precis före ert möte.

Med det är samrådet slut för i dag. Vi tackar statssekreterare Gun-Britt Andersson och medarbetare. Därmed förklarar jag EU-nämndens sammanträde avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Transport 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 2

Anf.  7  BIRGITTA WISTRAND (m): 2

Anf.  8  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 2

Anf.  9  BIRGITTA WISTRAND (m): 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  11  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 3

Anf.  14  LARS OHLY (v): 3

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 3

Anf.  16  Kansliråd ERIK KIESOW: 3

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  18  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 4

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 4

Anf.  21  BIRGITTA WISTRAND (m): 5

Anf.  22  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 5

Anf.  23  LARS OHLY (v): 5

Anf.  24  LARS TOBISSON (m): 5

Anf.  25  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 6

Anf.  26  Departementssekreterare LARS DARIN: 6

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  28  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 6

Anf.  29  BIRGITTA WISTRAND (m): 7

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 7

Anf.  31  BIRGITTA WISTRAND (m): 7

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  33  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 7

Anf.  34  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  35  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 7

Anf.  36  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  37  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 8

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  39  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 8

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 9

Anf.  42  BIRGITTA WISTRAND (m): 9

Anf.  43  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 9

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  45  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 10

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  47  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 10

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 11

2 §  Energi och industri 12

Anf.  49  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  50  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 12

Anf.  51  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 13

Anf.  53  PER WESTERBERG (m): 13

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 14

Anf.  56  PER WESTERBERG (m): 15

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 15

Anf.  59  PER WESTERBERG (m): 16

Anf.  60  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 16

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 16

Anf.  63  PER WESTERBERG (m): 16

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 17

Anf.  65  PER WESTERBERG (m): 17

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  67  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 17

Anf.  68  PER WESTERBERG (m): 18

Anf.  69  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 18

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  71  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 18

Anf.  72  PER WESTERBERG (m): 19

Anf.  73  LARS TOBISSON (m): 19

Anf.  74  MAGGI MIKAELSSON (v): 20

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 20

Anf.  76  PER WESTERBERG (m): 20

Anf.  77  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 20

Anf.  78  PER WESTERBERG (m): 20

Anf.  79  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 20

Anf.  80  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  81  LENNART DALÉUS (c): 20

Anf.  82  HARALD NORDLUND (fp): 21

Anf.  83  PER WESTERBERG (m): 21

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 21

Anf.  84  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 21

Anf.  85  HARALD NORDLUND (fp): 22

Anf.  86  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 22

Anf.  87  PER WESTERBERG (m): 22

Anf.  88  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s): 23

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 23

3 §  Ekofin 24

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  91  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 24

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 24

Anf.  94  LARS TOBISSON (m): 25

Anf.  95  MATS ODELL (kd): 25

Anf.  96  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 25

Anf.  97  KARIN PILSÄTER (fp): 26

Anf.  98  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 26

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  100  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 26

Anf.  101  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  102  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 26

Anf.  103  CARL ERIK HEDLUND (m): 27

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  105  CARL ERIK HEDLUND (m): 28

Anf.  106  KARIN PILSÄTER (fp): 28

Anf.  107  MATS ODELL (kd): 28

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 28

Anf.  109  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  110  Statssekreterare SVEN HEGELUND: 29

Anf.  111  Hovrättsassessor HANS LEVÉN: 29

Anf.  112  Kammarrättsassessor VICTORIA SJÖGREN: 29

Anf.  113  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp): 29

Anf.  115  LARS TOBISSON (m): 29

Anf.  116  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 30

Anf.  117  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  118  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 30

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  120  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 31

Anf.  121  LARS TOBISSON (m): 31

Anf.  122  KARIN PILSÄTER (fp): 31

Anf.  123  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  124  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  125  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  126  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m): 32

Anf.  128  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  129  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  130  MATS ODELL (kd): 33

Anf.  131  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 33

Anf.  132  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  133  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 33

Anf.  134  MATS ODELL (kd): 33

Anf.  135  BIRGITTA WISTRAND (m): 34

Anf.  136  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 34

Anf.  137  CARL ERIK HEDLUND (m): 34

Anf.  138  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 35

Anf.  139  CARL ERIK HEDLUND (m): 35

Anf.  140  MATS ODELL (kd): 35

Anf.  141  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 35

Anf.  142  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  143  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 36

Anf.  144  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  145  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 36

Anf.  146  KARIN PILSÄTER (fp): 36

Anf.  147  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 37

Anf.  148  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 37

Anf.  149  KARIN PILSÄTER (fp): 38

Anf.  150  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  151  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 38

Anf.  152  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  153  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 39

Anf.  154  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  155  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 39

Anf.  156  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  157  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 39

Anf.  158  ORDFÖRANDEN: 39

4 §  Rättsliga frågor 40

Anf.  159  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  160  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 40

Anf.  161  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  162  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 40

Anf.  163  KIA ANDREASSON (mp): 41

Anf.  164  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  165  MAGGI MIKAELSSON (v): 41

Anf.  166  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 41

Anf.  167  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  168  ORDFÖRANDEN: 41

Anf.  169  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 41

Anf.  170  ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  171  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 42

Anf.  172  LARS TOBISSON (m): 42

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 43

Anf.  174  KIA ANDREASSON (mp): 43

Anf.  175  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 43

Anf.  176  LARS TOBISSON (m): 43

Anf.  177  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 43

Anf.  178  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  179  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 44

Anf.  180  KIA ANDREASSON (mp): 45

Anf.  181  HELENA BARGHOLTZ (fp): 46

Anf.  182  LARS OHLY (v): 46

Anf.  183  INGVAR SVENSSON (kd): 48

Anf.  184  GÖRAN MAGNUSSON (s): 48

Anf.  185  FREDRIK REINFELDT (m): 49

Anf.  186  KIA ANDREASSON (mp): 49

Anf.  187  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 50

Anf.  188  LENNART DALÉUS (c): 50

Anf.  189  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 51

Anf.  190  ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  191  LARS OHLY (v): 52

Anf.  192  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 52

Anf.  193  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  194  LARS OHLY (v): 52

Anf.  195  ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  196  HELENA BARGHOLTZ (fp): 53

Anf.  197  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  198  GÖRAN MAGNUSSON (s): 53

Anf.  199  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  200  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 53

Anf.  201  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  202  HELENA BARGHOLTZ (fp): 53

Anf.  203  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 53

Anf.  204  ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  205  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 53

Anf.  206  INGVAR SVENSSON (kd): 55

Anf.  207  LARS OHLY (v): 56

Anf.  208  GÖRAN MAGNUSSON (s): 57

Anf.  209  FREDRIK REINFELDT (m): 57

Anf.  210  HELENA BARGHOLTZ (fp): 58

Anf.  211  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 58

Anf.  212  KIA ANDREASSON (mp): 58

Anf.  213  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 59

Anf.  214  INGVAR SVENSSON (kd): 59

Anf.  215  KIA ANDREASSON (mp): 59

Anf.  216  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 60

Anf.  217  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  218  INGVAR SVENSSON (kd): 60

Anf.  219  LARS OHLY (v): 60

Anf.  220  ORDFÖRANDEN: 60

Anf.  221  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 60

Anf.  222  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 61

Anf.  223  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 61

Anf.  224  ORDFÖRANDEN: 61

Anf.  225  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 61

Anf.  226  ORDFÖRANDEN: 62

Anf.  227  INGVAR SVENSSON (kd): 62

Anf.  228  LARS OHLY (v): 63

Anf.  229  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 63

Anf.  230  Rättssakkunniga HEDVIG TROST: 63

Anf.  231  INGVAR SVENSSON (kd): 64

Anf.  232  ORDFÖRANDEN: 64

Anf.  233  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 64

Anf.  234  LARS OHLY (v): 65

Anf.  235  KIA ANDREASSON (mp): 65

Anf.  236  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 65

Anf.  237  ORDFÖRANDEN: 65

5 §  Inrikes frågor 66

Anf.  238  ORDFÖRANDEN: 66

Anf.  239  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 66

Anf.  240  ORDFÖRANDEN: 66

Anf.  241  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 66

Anf.  242  ORDFÖRANDEN: 68

Anf.  243  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 68

Anf.  244  LARS OHLY (v): 68

Anf.  245  KIA ANDREASSON (mp): 68

Anf.  246  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 69

Anf.  247  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 69

Anf.  248  ORDFÖRANDEN: 69

Anf.  249  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 69

Anf.  250  ORDFÖRANDEN: 69

Anf.  251  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 69

Anf.  252  ORDFÖRANDEN: 70

Anf.  253  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 70

Anf.  254  GUSTAF VON ESSEN (m): 71

Anf.  255  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON: 71

Anf.  256  ORDFÖRANDEN: 72