Fredagen den 30 mars 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:25

1 §  Telekommunikation

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte (telekommunikation) den 22 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 och 5 april 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är 10, och jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit för att gå igenom ärenden inför transport- och telekommunikationsrådet. Först brukar vi ha en muntlig återrapport från tidigare rådsmöten. Då får du gå tillbaka till den 22 december förra året. Varsågod!

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack, herr ordförande! Om nämnden ger mig tillåtelse till det hade jag tänkt att dels göra en återrapportering, dels ta upp frågan om ramdirektiv. Det är dagordningspunkt 3.

Sedan tänkte jag redogöra för dagordningspunkterna 4, 5 och 7. Självfallet redogör jag också för andra punkter om nämnden så anser.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då börjar vi med återrapporten.

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kommer att göra en väldigt kort redogörelse för de viktigaste frågorna som diskuterades vid telerådet den 22 december förra året. Dessutom kommer jag att ge en kortfattad redogörelse från det informella teleministermötet i Luleå som ägde rum i anslutning till det informella gemensamma tele‑ och arbetsmarknadsministermötet samma dag. Det var på förmiddagen och även då i Luleå. Det har sagts mig att Mona Sahlin den 2 mars i år har redogjort för mötet i övrigt.

Vid decembermötet lyckades man inte åstadkomma någon överenskommelse beträffande direktivförslaget om att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn inom gemenskapen, trots att stora ansträngningar gjordes från det franska ordförandeskapets sida. Frågan hänsköts därför åter till Coreper för fortsatt behandling. Det ska nämnas att man också nu på Stockholmstoppmötet tog upp frågan. Det kanske vi kan återkomma till.

Man kunde enas om en kompromiss när det gäller förslag till rådsbeslut om e-content, som behandlade ett flerårigt gemenskapsprogram för ett europeiskt digitalt innehåll och främjande av den språkliga mångfalden. Programmet täcker en period på fyra år, och budget för detta fastställdes till 100 miljoner euro.

Dessa två frågor upptog större delen av mötet, som avslutades med en lägesrapport om bl.a. förslaget till direktiv om det framtida regelverket för elektronisk kommunikation, inrättande av toppdomänen ”.eu” på Internet och handlingsplaner för e-Europe 2002. Detta är frågor som vi återkommer till i redogörelsen när jag tar upp punkterna inför mötet den 4–5 april.

Jag tänker nu gå över till mötet i Luleå, som jag nämnde här. Teleministrarna behandlade på sitt eftermiddagsmöte i Luleå vissa centrala frågor i det förslag till nytt regelverk för elektroniska kommunikationer som kommissionen lade fram i juli 2000.

Den första frågan som mötet behandlade var begreppet ”samhällsomfattande tjänster”, universal service obligation, dvs. det som förkortas USO. Den andra frågan gällde begreppet ”betydande marknadsinflytande”, significant market power, dvs. det som förkortas SMP.

De samhällsomfattande tjänsterna utgörs av ett minimiutbud av tjänster som medlemsstaterna ska se till att alla medborgare har tillgång till, till ett överkomligt pris och oavsett var de bor. Begreppet finns redan i dagens regelverk. Diskussionerna i Luleå visar att det finns en stor enighet bland medlemsstaterna om att sektorsspecifik reglering fortfarande behövs rörande samhällsomfattande tjänster. Det framkom också att den av kommissionen föreslagna omfattningen av begreppet får stöd bland medlemsstaterna och att medlemsstaterna vill bevara möjligheten att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna via en fondmekanism.

Vad gäller begreppet ”betydande marknadsinflytande” kunde man konstatera att det fortfarande fanns olika uppfattningar om hur det ska definieras. Flera medlemsstater ansåg också att det var svårt att ta ställning i frågan eftersom man ännu inte sett kommissionens riktlinjer, som skulle ha kommit i tid före mötet. Jag återkommer till begreppet betydande marknadsinflytande under dagordningspunkt 3, som jag tidigare sade.

Kommissionen tog i Luleå också upp frågan om genomförandet av 3G, dvs. den tredje generationens mobiltelefoni. Man pekade på att licensieringen i vissa länder har skett då marknaden var på topp, men att det i dag finns större problem i vissa medlemsstater. Detta skulle kunna få icke önskvärda konsekvenser. Kommissionen förklarade också att tidtabellerna vad gäller införandet av ny teknik inte har hållit.

Sammanfattningsvis konstaterades att vi befinner oss i en period av stor osäkerhet. Frågan kommer också att behandlas vid rådsmötet den 4–5 april. Detta är kanske en av de verkligt stora frågorna, eftersom bolagen – oftast de gamla monopolen – har köpt licenser för hundratals miljarder samtidigt som man ska investera i detta. Det gör att hela denna teknologi, som har oerhört stora förutsättningar för Europas tillväxt, faller som en pannkaka. Detta är också ett uttryck för att börsen har rasat så starkt när det gäller telekombolag. Det är faktiskt en bakomliggande faktor.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då lämnar jag ordet fritt med anledning av dessa återrapporter.

Om ingen begär ordet innebär det att vi kan gå vidare till dagens ärenden. Varsågod!

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då kommer jag till förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Under denna dagordningspunkt kommer ministerrådet att försöka uppnå en politisk överenskommelse beträffande grunddirektivet i det nya regelverkspaketet som kommissionen presenterade i juli i fjol.

Översynen inom EU av regelverket för elektroniska kommunikationer har redan varit uppe i nämnden i samband med ett tidigare teleministerrådsmöte. Låt mig ändå börja med en kort påminnelse om vad som ligger till grund för det nya regelverket.

Det finns i dagsläget ett 20-tal direktiv inom EU som reglerar området. Dessa befintliga direktiv är anpassade till den situation som rådde på telekommunikationsmarknaden då de kom till, dvs. monopolsituationen. Men konkurrensen på dessa marknader har utvecklats betydligt sedan dess. Vidare försvåras det hela av den pågående s.k. konvergensen, dvs. gränsdragningen mellan telekom, datakom och rundradio, dvs. broad-casting. Dessa områden sammansmälter alltmer. En alltför sektorsspecifik reglering är då inte förenlig med denna utveckling när det gäller såväl teknologin som konkurrensen på marknaderna.

Genom en översyn av regelverket vill kommissionen konsolidera det till ett fåtal rättsakter, anpassa lagstiftningen till en mer konkurrensutsatt marknad och skapa en gemensam lagstiftning för samtliga elektroniska kommunikationer oavsett vilken teknik som används.

Förslaget till ett nytt regelverk för elektronisk kommunikation består av fem direktiv, ett beslut samt ett kommissionsdirektiv.

Vid det kommande ministerrådsmötet är ambitionen att nå en politisk överenskommelse rörande tre av dessa direktiv. En lägesrapport kommer också att ges för direktivet om samhällsomfattande tjänster. Allt detta täcks av dagordningspunkterna 3–6.

Låt mig återgå till dagordningspunkt 3, rörande ramdirektivet. Detta är avsett att utgöra en form av grunddirektiv i det nya föreslagna regelverket. Det anger bl.a. ett flertal grundläggande bestämmelser för tillämpningen av övriga direktiv, t.ex. regelverkspaketets målsättning, gemensamma definitioner m.m.

Vad gäller innehållet i ramdirektivets enskilda artiklar ber jag att få hänvisa till den ministerrådspromemoria som ni som ledamöter har fått.

Inför teleministerrådsmötet har, med två undantag, i stort sett samtliga principfrågor lösts under förhandlingarna i telerådsarbetsgruppen eller Coreper. Dessa undantag rör förfarande för de nationella tillsynsmyndigheternas konsultation med kommissionen samt fastställande av när en aktör ska bedömas ha betydande marknadsinflytande – och då är jag tillbaka vid detta SMP.

Jag kommer kort att beröra de två frågorna i det följande. Det gäller först konsultationsproceduren.

Ramdirektivet anger att nationella tillsynsmyndigheter ska samråda innan de fattar beslut som påverkar marknaden i stor utsträckning. I kommissionens ursprungliga förslag ges dessutom kommissionen en möjlighet att ändra eller häva beslut som nationella tillsynsmyndigheter har fattat.

I stort sett samtliga medlemsstater ansåg att detta är att gå för långt. En sådan bestämmelse skulle kunna leda till stor rättsosäkerhet eftersom man inte säkert skulle kunna veta om ett implementerat beslut faktiskt skulle kunna gälla i framtiden eller om kommissionen skulle ändra på beslutet.

Ordföranden har tagit fram en kompromiss som i vissa fall ger kommissionen en extra månad för att studera och kommentera de åtgärder som den nationella tillsynsmyndigheten vill vidta. Något slags vetomöjlighet föreslås dock kommissionen inte att få.

Kommissionen motsätter sig ordförandeskapets förslag, som innebär en försvagning av kommissionens makt jämfört med det ursprungliga förslaget. Å andra sidan finns alltjämt några medlemsstater som tycker att ordförandeskapets kompromisskrivning fortfarande ger kommissionen en för stor roll.

Sverige stöder ordförandens kompromisstext. Jag ska erkänna att det är lite svårt med rollerna här, men det går ganska bra!

Texten medger en god balans mellan flexibilitet i de enskilda medlemsstaterna och harmonisering inom gemenskapen.

Den andra stora utestående frågan är definitionen av vad som är att betrakta som betydande marknadsinflytande, dvs. SMP, för en operatör. Detta är ett mycket centralt begrepp för hela regelverket. Om en operatör bedöms ha betydande inflytande på marknaden kan den nationella tillsynsmyndigheten ålägga denne vissa skyldigheter. Begreppet ”betydande marknadsinflytande” förekommer redan i dagens telereglering, men genom ramdirektivet vill man nu se över denna definition och närma sig bestämmelser från konkurrenslagstiftningen.

Jag kan nämna att Monti, som är kommissionären för konkurrensfrågor, vill avreglera detta helt och föra in det under konkurrenslagstiftningen.

I kommissionens ursprungliga förslag baseras SMP på begreppen ”dominerande ställning” och ”kollektiv dominans” såsom de är definierade i gemenskapens konkurrenslagstiftning. Vad gäller marknadssituationer där ett företag är dominant verkar flertalet medlemsstater vara överens om att kommissionens förslag räcker till. Men vad gäller kollektiv dominans, dvs. marknadssituationer där flera företag tillsammans bildar en dominerande grupp, råder det delade meningar. Vissa menar att det inte finns tillräckligt med relevant EG-praxis på området för att kunna förlita sig på den, och andra, med kommissionen i spetsen, menar att EG:s praxis visst räcker till. Frågan har nu till stor del tagit formen av rättsteknisk diskussion.

Sverige stöder även här ordförandeskapets förslag. På marknader som domineras av ett fåtal aktörer är det osäkert om någon aktör kommer att bedömas ha ett betydande marknadsinflytande enligt kommissionens förslag. Men om en sådan marknad kännetecknas av stora inträdeshinder så kommer den med stor sannolikhet inte att spontant uppvisa en fungerande konkurrens. Sverige anser därför att det måste finnas en möjlighet för de nationella tillsynsmyndigheterna att kunna påverka konkurrens-situationen även på dessa marknader.

Sammanfattningsvis kan jag kort säga att Sverige principiellt sett är positivt till ordförandens nu liggande förslag till ramdirektiv. Vi tycker att det utgör en god balans mellan behovet av flexibilitet å ena sidan och harmonisering å andra sidan.

Det var lite långt, herr ordförande.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Ja, men vad jag förstår är vi kvar på ärende 3. Ordet är fritt med anledning av det.

Anf.  8  BIRGITTA WISTRAND (m):

Tack, herr ordförande! Jag vill bara fråga: Vad kommer detta med SMP att betyda? Kommer Sveriges och därmed ordförandeskapets ståndpunkt att gå igenom? Vad kan resultatet bli?

Anf.  9  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vår ambition är att detta ska gå igenom.

Anf.  10  BIRGITTA WISTRAND (m):

Man ska alltså gå i Montis riktning?

Anf.  11  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska försöka uttrycka detta i enkla ord: Å ena sidan finns den horisontella principen, dvs. att det ska vara ren konkurrens. Å andra sidan anser man att det fortfarande behövs en viss reglering.

Målet med detta är att öppna konkurrensen, och att öppna den på det viset att nya aktörer kan komma in på marknaden.

Anf.  12  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det låter underbart, tycker jag.

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, det vet man ju aldrig. Men man kan hoppas det.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är klara att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende 4. Varsågod!

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det ska bli betydligt kortare. Det handlar om tillträdes- och samtrafikdirektivet – dagordningspunkt 4.

Under denna dagordningspunkt kommer ytterligare en del av regleringspaketet att behandlas. Det är ett direktiv som innehåller bestämmelser om skyldigheter och rättigheter vad gäller tillträde till och samtrafik mellan nät. Precis som för ramdirektivet är förhoppningen att rådet kommer att nå en politisk överenskommelse i frågan.

Detta direktiv handlar alltså om samtrafik och tillträde. Samtrafik, som innebär en hopkoppling av nät, är en förutsättning för att telemarknaden ska fungera effektivt. Samtrafik gör det möjligt för abonnenter att nå varandra oberoende av vilken operatör de är anslutna till och vilket nät denna operatör anlitar.

Om man tar den svenska telemarknaden som ett exempel så är de allra flesta anslutna till Telia. Men många andra operatörer tillhandahåller också teletjänster, och dessa operatörer är beroende av samtrafik med Telia för att kunna erbjuda oss dessa tjänster eller, om man vill uttrycka det så, för att de ska ge oss dessa tjänster.

Att få tillträde till infrastruktur som kontrolleras av vissa operatörer kan vara nödvändigt för tjänsteleverantörer som inte har tillgång till egen infrastruktur. Genom fler aktörer på marknaden kan konkurrensen främjas när det gäller tjänster.

För en mer detaljerad genomgång av förslaget till direktiv hänvisar jag även här till den särskilda ministerrådspromemoria som sänts till nämnden.

Coreperbehandlingen av direktivet avslutades först i onsdags. Majoriteten av de frågor som fortfarande var utestående kunde då lösas. Inför rådsmötet kvarstår nu endast ett fåtal mindre frågor. Jag är optimistisk, och tror att vi kommer att nå en överenskommelse. I arbetet med att ta fram detta förslag har vi i stor utsträckning fått gehör för våra synpunkter. Jag anser att det liggande förslaget är väl balanserat. Mitt förslag är att vi bör uttala stöd för det.

Anf.  16  ÅSA TORSTENSSON (c):

Det finns ju två delar i detta. Jag uppmärksammar att statsrådet inte nämner någonting om påverkan på den svenska lagstiftningen. Det hade kanske varit på sin plats, eftersom man har konstaterat ganska kort och krasst att förslaget påverkar den svenska grundlagen.

Förslaget är säkert både sunt och riktigt, men den andra delen handlar som sagt om att man också har respekt för den svenska lagstiftningen och de förändringar som krävs.

När kan vi vänta oss att få ett underlag till riksdagen att ta ställning till?

Det vore kanske lämpligt att också fackutskotten blir inblandade i de frågor som berör våra grundlagar.

Anf.  17  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag hade egentligen samma frågeställning. Det gäller påverkan på yttrandefrihetsgrundlagen. Kan ministern möjligtvis ge någon indikation på vad förändringen kommer att medföra för grundlagen?

Anf.  18  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara svara Åsa Torstensson. Detta har varit uppe flera gånger – i alla fall i trafikutskottet. Där har vi diskuterat frågan.

Anf.  19  ÅSA TORSTENSSON (c):

Ordförande! Våra grundlagar hanteras av konstitutionsutskottet.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Just det, men även om man kommer in på grundlagar så behandlas detta också av fackutskotten i övrigt.

Vi ska låta näringsministern kommentera och besvara de frågor som har ställts. Varsågod!

Anf.  21  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska snabbt överlämna detta till mina medarbetare. Men jag vill först säga att detta är samma problematik som aktualiserades i samband med förordningen om tillträde till access, om ni minns den, och den löstes ju.

Anf.  22  Departementssekreterare KARIN HOVLIN:

Man kan kort säga att Mediegrundlagsutredningen, som i går överlämnade sitt betänkande till regeringen, föreslår en ändring i yttrandefrihetsgrundlagen så att man också kan ta hänsyn i konkurrenshänseende. Detta kommer nu att gå på remiss i sedvanlig ordning, och man föreslår att ändringarna i grundlagen ska äga rum den 1 januari 2003.

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd):

Ordförande! Då vet vi vad det innebär. Det var alltså inga förändringar utöver dem som har behandlats i Mediegrundlagsutredningen.

Anf.  24  ÅSA TORSTENSSON (c):

Det är mycket riktigt så att Mediegrundlagsutredningen har hanterat frågan. Både Ingvar Svensson och jag har suttit i den.

Men återigen fråntar det inte det fackutskott ansvaret som hanterar våra grundläggande frågeställningar som berör grundlagarna. Det är inte första gången som man inte först har haft samråd om frågeställningar som rör de konstitutionella frågorna.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om näringsministern kan kommentera det. Det har väl närmast med riksdagens egen beredning av ärendena att göra.

Anf.  26  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade tänkt svara just det. Detta är riksdagens sak. Vi sköter EU.

Jag har all respekt för detta, för det måste hanteras. Det har alltid varit en tvistig fråga. Står EG-rätten över den svenska rätten osv?

Men detta måste ni hantera i riksdagen.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Den intressanta frågan är väl när direktivet ska vara genomfört. Det kanske vi kan få svar på.

Anf.  28  Departementssekreterare KARIN HOVLIN:

Kommissionen har ursprungligen föreslagit att hela paketet ska träda i kraft den 1 januari 2002. Men det är en orimlighet – det inser alla i dag. Detta är fortfarande uppe till förhandling, men som det ser ut nu så kommer man antagligen att ha 12 månader på sig att genomföra lagstiftning i nationell rätt.

Det är sannolikt att beslut om regelpaketet kommer att fattas någon gång i början på året, och i så fall sammanfaller tidpunkterna.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Och då kommer med all säkerhet konstitutionsutskottet att bli inblandat i implementeringsprocessen.

Vi kan gå vidare.

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade först inte tänkt ta upp frågan om auktorisation. Den har varit uppe här många gånger tidigare. Men eftersom det ska fattas beslut om den så måste jag ta den i alla fall.

Auktorisationsdirektivet är en del av regelpaketet. Det är det direktiv som vi bedömer har störst chans att gå i mål i form av politisk överenskommelse nu i april.

Det övergripande syftet med kommissionens förslag till auktorisationsdirektivet är att harmonisera nuvarande tillståndsordning eftersom man funnit att medlemsstaterna har genomfört tillståndsdirektivet på mycket varierande sätt. Marknadsaktörer har i olika medlemsstater mötts av skiftande avgiftsnivåer, olika villkor och ofta en tung börda att offentliggöra information till myndigheter. I stället för att som nu ha 15 helt olika system så får vi ett sammanhängande.

Det andra syftet är att förenkla systemet. Regleringsbördan ska kunna minska för alla företag inom sektorn. Exempelvis är bördan i samband med individuella tillstånd oproportionerligt tung för små och medelstora företag. Individuella tillstånd för tjänster och nätverk tas bort, och man förlitar sig i högre grad på lagstiftning. Undantaget från denna huvudregel är tillstånd för radiofrekvenser respektive nummer.

Dessutom skriver man in i direktivet vilka villkor som får ställas för tillhandahållare av nätverk och tjänster inom den s.k. allmänna auktorisationen, dvs. i form av generell lagstiftning. Denna villkorslista är en maximilista. Därutöver kan det fortfarande ställas individuella villkor för företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, USO, som vi talade tidigare om här, eller som bedöms ha ett betydande marknadsinflytande, dvs. SMP.

Sammanfattningsvis kan jag börja med att säga att Sverige till fullo stöder ordförandens nu liggande förslag. Sverige stöder grundtanken, dvs. generella regler som huvudregler och individuella användningsrätter för knappa resurser. En utgångspunkt för oss är att de krav som måste ställas på operatörerna för att uppfylla de telepolitiska målen i huvudsak ska framgå av lag eller annan författning. Men vi bör inte ha en längre gående tillståndsplikt än vad som är nödvändigt, då denna i sig kan utgöra ett etableringshinder på marknaden.

Avslutningsvis vill jag säga att det kvarstår en mängd reservationer. De flesta är dock av granskningsnatur, och jag går inte in på dem här.

Anf.  31  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag måste medge att jag inte tror att jag är den i rummet som är mest kunnig på det här området. Men jag har några frågor som jag vill ställa. Det handlar om vilka villkor och krav man kan ställa innan man ger tillstånd. Jag funderar t.ex. på om man kan ställa krav när det gäller täckning i glesbygd. Vad är det för krav man inte kan ställa?

Sedan undrar jag om de telepolitiska målen. Hur är det med de nationella telepolitiska målen? Kan vi ha nationella tillstånd som överstiger EU:s? Är det så att det finns minimiregler och så kan vi ha egna regler?

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska be att få lite hjälp.

Anf.  33  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK:

Den första frågan gällde täckningskravet. Då förmodar jag att Gunilla Wahlén tänker på både fasta teletjänster och mobila. Eller tänkte Gunilla Wahlén bara på fast telefoni?

Anf.  34  GUNILLA WAHLÉN (v):

Ja, huvudsaken är att det går att ha kommunikation med något slags lur ärligt talat. Vilken teknik man använder bekymrar mig inte så mycket.

Anf.  35  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK:

Som näringsministern sade går det utöver den allmänna auktorisationen, som sätter upp de här basic-reglerna, förslagsvis i generell lagstiftning. Utöver det kan man ha specifika skyldigheter enligt tillträdesdirektivet och enligt USO-direktivet. Det är artikel 6.2 i auktorisationsdirektivet som hänvisar till tillträdesdirektivet respektive USO-direktivet.

Om vi t.ex. tar regional täckning är det USO-direktivet som är aktuellt. Där finns det en miniminivå som man har kommit överens om. Den gäller fast telefoni och den gäller hastigheter som medger en Internet-uppkoppling t.ex. via låghastighetsmodem. Finansieringsfrågan är upp till medlemsstaten.

Vi kan med andra ord fortsättningsvis ställa de nationella kraven – minst. Det ska alltså minst vara de här kraven för alla. Man kan gå utöver dem om landet skulle vilja det och kunna finansiera det självt. Det är alltså en miniminivå som sätts upp i USO-direktivet.

Anf.  36  GUNILLA WAHLÉN (v):

Och när det gäller finansieringen? Har vi själva möjlighet att subventionera en sådan här utbyggnad med skattemedel? Bredband är ett exempel. Får vi tillskjuta medel för att se till att den här servicen finns?

Anf.  37  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK:

Då får jag hänvisa till min kollega, som handlägger USO-direktivet.

Anf.  38  Departementssekreterare MATTIAS REVELIUS:

Enligt det här s.k. USO-direktivet, som i och för sig inte är uppe nu i april, kan man, som förslaget ser ut, finansiera USO-tjänster på två olika sätt. Antingen kan man göra det via statskassan eller via någon typ av kostnadsfördelningsmekanism, alltså en gemensam fond som operatörerna själva bidrar till. Bägge dessa alternativ är tillåtna enligt kommissionens förslag.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan sammanfatta det hela och säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till punkt 7.

Anf.  40  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Det handlar om toppdomänen ”.eu”. Denna dagordningspunkt syftar till att lägga fast en gemensam inställning för införande av toppdomänen ”.eu”. I Europaparlamentet har man ännu inte avslutat sin första läsning av förslaget, och därför används begreppet ”gemensam inställning”.

Senast ”.eu” diskuterades i EU-nämnden var i december förra året. Då hade förslaget till förordning inte kommit. Toppdomänen har varit en informationspunkt på flera teleråd under förra året. Förslaget är en del av e-Europe, EU:s handlingsplan för att förverkliga informationssamhället. Förslaget ska ge användaren ökad valfrihet genom att ge ett alternativ till de befintliga toppdomänerna.

Förordningen är en ramreglering. Den syftar till att slå fast de breda principerna för hur toppdomänen ska administreras. Medlemsstaterna kommer att delta genom ett kommittéförfarande, och kommittén kommer att hantera detaljfrågorna.

Kommissionens förslag kom i slutet av förra året och har diskuterats vid rådsarbetsgruppen för telefrågor vid tre tillfällen. Bland medlemsländerna finns det stor enighet om att införa en EU-toppdomän. Medlemsstaterna tycker att ”.eu” är ett bra sätt att visa upp EU på Internet.

Huruvida användare i andra länder än medlemsstaterna ska få registrera domänen är en fråga som diskuteras på rådet. En annan fråga som diskuteras är vad som ska regleras i förordningen och vad som ska hanteras i kommittén. Sverige har framfört att Internet förändras mycket fort och att det därför är viktigt att ha en reglering som kan ta hänsyn till detta.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi är positiva till det kompromissförslag som nu ligger på bordet. Jag hoppas att förslaget ska få brett stöd bland medlemsländerna.

Anf.  41  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill fråga ministern om de budgetära konsekvenserna av det här med domänen. Här har man ett krav på en halv miljon euro, vilket är vad den här domänen ska kosta. Samtidigt säger man att den ska ta in 40 miljoner euro första året. Det betyder att den kommer att bli självfinansierande. Det vill jag väldigt gärna fråga om. Plötsligt får EU en intäkt här. Hur ska det fungera när man plötsligt blir intäktsdrivande? Och varför just 40 miljoner? Jag tycker att det är en intressant fråga.

Sedan vill jag också fråga om en annan sak. I dokumentet sägs det ”långtgående självreglering”. Ministern använder andra uttryck. Har det ändrat sig i den senaste Coreperöverläggningen? Stöder vi fortfarande långtgående självreglering?

Anf.  42  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan börja med frågan om kostnaderna. Där kan man konstatera att de siffror som kommissionen presenterar i sitt förslag inte är helt korrekta. Kommissionen har meddelat att mindre än 20 euro per domännamn går till registerorganisationen. Tanken är ju att det ska täcka kostnaderna. Ett eventuellt överskott ska registerorganisationen betala in som en reserv på gemenskapsbudgeten. Reserverna ska täcka eventuella juridiska anspråk som kan tänkas riktas mot registerorganisationen eller andra oförutsedda kostnader. Om reserven inte utnyttjas inom ett år tillfaller reserven gemenskapsbudgeten. Det är själva tanken.

Anf.  43  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det uttrycks här i promemorian att man kan ta in upp till 40 miljoner första året. Det verkar som att man ska ta in ännu mer andra året. Skrivningen är sådan att det här ska bli en intäktsmaskin. Det är alltså helt felaktigt? Jag vill bara få den frågan belyst.

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN  (s):

Ja, det är inte korrekt. Men jag ska få lite stöd där.

Anf.  45  Departementssekreterare LENA CARLSSON:

Det är ju så att registreringsavgifterna kontinuerligt kommer att justeras. I och med att det här är en helt ny verksamhet har kommissionen svårt att göra en ekonomisk bedömning. Man tror att det kommer att registreras ungefär en miljon domännamn det första året. Eftersom domänen är öppen för registrering bland alla medlemsstater är det inte osannolikt att det blir en miljon registreringar.

Är det så att man får ett överskott ska detta det första året behållas som en reserv för att täcka oförutsedda kostnader. Men naturligtvis kommer registreringsavgiften att justeras för kommande år om man märker att det här inte är lämpligt. Tanken är att registreringsorganisationen ska täcka sina egna kostnader och inte vara vinstdrivande. Förslaget som kommissionen lämnade från början var lite otydligt, och de har korrigerat sig sedan dess. Men svaret på Birgitta Wistrands fråga är att det kommer att justeras kontinuerligt så att det här inte ska bli vinstdrivande och inte dra in pengar.

Anf.  46  BIRGITTA WISTRAND (m):

Sedan var det uttrycket ”långtgående självreglering”. Det har nu plötsligt blivit något annat. Jag undrar bara om det har hänt något i Coreperöverläggningarna?

Anf.  47  Departementssekreterare LENA CARLSSON:

Nej, det är ingen förändring. I så fall har det nog bara blivit en förändring mellan versioner. Sverige stöder en långtgående självreglering.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då är vi klara med ärende 7. Du ville inte särskilt föredra några andra. Det är ganska många beslutsärenden, och vi ska naturligtvis vara formella och behandla dem i nämnden. Jag betraktar det som att de är föredragna i och med att vi har fått ett skriftligt material. Det första beslutsärendet är ärende 13. Det handlar om transportfrågorna.

Anf.  49  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Transportfrågorna hade jag tänkt föredra. Vill ni inte att jag ska föredra dem så avstår jag gärna. Jag ska bara byta stab.

2 §  Transport

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte (transport) den 20 och 21 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 och 5 april 2001

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till det som kallas transportministerrådet om jag har förstått det hela rätt. Varsågod näringsministern!

Anf.  51  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack, herr ordförande! Jag ska bli mycket mer kortfattad än tidigare. Här hade jag först tänkt ge en rapport från transportrådet den 20–21 december förra året. Sedan hade jag tänkt ta upp punkterna 13, 14, 15, 17, 20, 22, 23 och 24. Det ska bli ganska korta inlägg.

Jag ska börja med att rapportera om rådet som var den 20–21 december. Där kan jag konstatera att transportministrarna inte lyckades enas om att ge Galileoprojektet grönt ljus trots att detta var ett av de viktigaste målen med mötet. Några medlemsländer ställde väldigt höga krav på projektet. Man menade bl.a. att rådet måste få tydliga garantier om den privata industrins engagemang inklusive dess finansiella åtagande i ett tidigt skede.

Kraven som medlemsländerna ställde vid ministermötet bedömde kommissionen som omöjliga att tillmötesgå. Jag kan säga att förhandlingarna kollapsade framåt klockan fyra på morgonen, och det svenska ordförandeskapet står nu inför en minst sagt formidabel uppgift när det gäller att återställa förtroendet mellan de olika medlemsstaterna och kommissionen i denna fråga. Trots det är jag optimistisk. Jag kommer senare särskilt att redogöra för vår strategi i fråga om Galileo.

På luftfartsområdet kan jag nämna att rådet bl.a. antog en resolution om hur bildandet av en gemensam europeisk luftfartsmyndighet, EASA, kan åstadkommas. Det franska ordförandeskapet visade stort engagemang i arbetet med att främja sjösäkerheten genom det s.k. Erikapaketet.

Rådet enades om att anta en gemensam ståndpunkt i två frågor. Den ena rörde krav på klassificeringssällskap, den andra rörde hamnstatskontroller. Frågan om dubbelskrov hänskjuts till efter IMO:s möte i april och kommer att behandlas i juni i år i rådet.

En annan framgång för det franska ordförandeskapet var att man lyckades åstadkomma en kompromiss om arbetstidens förläggning för yrkesförare. Denna kompromiss har jag tidigare redogjort för här i nämnden. Den innebär att egenföretagare under två års tid undantas från förslaget. Kommissionen ska därefter utreda konsekvenserna och inom tre år efter införandet av reglerna lägga ett förslag om hur egenföretagarna ska omfattas.

Det var det hela när det gäller detta möte.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det. Ordet är fritt med anledning av återrapporten. Vi går vidare.

Anf.  53  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då ska jag gå in på dagordningspunkt 13. Det är en rådsresolution om integrering av miljö- och hållbarhetsfrågor i transportpolitiken. I ordförandeskapets resolution om integrering av miljö och hållbar utveckling flyttar vi fram positionerna på ett par viktiga områden.

För det första har vi för första gången en gemensam beskrivning av vilka krav ett hållbart transportsystem ska uppfylla. Det ger oss en gemensam utgångspunkt för fortsatt arbete.

För det andra pekar resolutionen också ut vissa områden som kommissionen redan i det korta perspektivet ska arbeta vidare med. Det gäller att analysera målstyrning som medel, att uppnå hållbarhet, att förena närings- och miljöpolitik för att uppnå hållbarhet, att ta fram en strategi för alternativa drivmedel och att fortsätta arbeta för en effektiv och rättvis prissättning vad gäller infrastrukturen. Sverige avser att stödja ordförandeskapets förslag. Det var allt.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då går jag över till dagordningspunkt 14. Det gäller Galileo. Det är rådets slutsatser. Jag kan konstatera att Galileo har varit uppe i EU-nämnden inför de sju senaste transportministermötena. Denna gång handlar det för rådet om att ta ställning till en resolution som lägger fast villkoren för Galileoprojektets fortsatta genomförande. Främst på grund av osäkerheten kring projektets finansiering kunde inte rådet, som jag sade, enas om detta vid mötet i december förra året. Rådet föreslår nu besluta om att sätta i gång de aktiviteter som i sin tur ska leda till att rådet i december i år har tillräckligt underlag för att klartecken kan ges att gå in i projektets nästa fas.

Viktiga delar i detta underlag är industriella anbud, som beskriver projektets affärsmöjligheter, verifiering av kostnads-, nyttoanalyser samt förslag till projektorganisation. Jag ser positivt på Galileo som dock, får man väl säga, är ett mycket komplext projekt. Det handlar om mycket pengar.

Det låter kanske lite konstigt när jag säger det, men vi stöder ordförandeskapets förslag. Det innebär att man beslutar etappvis. Man beslutar successivt vartefter man klarlägger alla dessa frågetecken. Man går inte in och säger: Nu gör vi detta. Man gör det etappvis.

Anf.  56  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det vore ju roligt om man kunde gå vidare här, men man måste också ställa sig frågan: Finns det en möjlighet att säga nej? Jag undrar över det när jag läser protokollet från det föregående sammanträdet som bröt samman. Sedan försökte ni skriva nya förslag. Finns det verkligen möjligheter att gå vidare? Det måste väl vara så att man kan avbryta om det nu inte går? Det verkar som om man till varje pris ska gå vidare.

Anf.  57  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Om jag får svara på det ska jag först säga att vid Stockholmstoppmötet nu ställde sig statsrådscheferna bakom detta. Men man gjorde det med stora förbehåll. Ett förbehåll är helt enkelt att det måste framgå vissa saker, inte minst näringslivets engagemang och ansvar för kostnadsutvecklingen. Man vill inte komma i en situation där detta hamnar både i EU:s budget och nationalstaternas budget.

Det är det ena. Det andra jag vill säga är helt enkelt att själva idén, den stora möjligheten när det gäller att erbjuda tjänster etc., är man överens om. Nu är det så, tror jag, att det är 300 personer som arbetar bakom detta. Det finns väldigt mycket folk inom näringslivet som är engagerade. Jag tror att det behövs pengar för att upprätthålla detta.

Jag vill också säga att här finns det en stark konflikt, som vi nu hoppas ska lösas, mellan kommissionen och medlemsstaterna. Medlemsstaterna går från den ena ytterligheten till den andra. Den ena ytterligheten är att vi har ju GPS, det amerikanska systemet. Varför ska vi ha det här? Den andra ytterligheten är att det bara är att säga ja. Det här är jättebra. Sedan har vi en massa ståndpunkter från medlemsstaterna som ligger mittemellan. Den svenska ståndpunkten är ju så att säga alltid den rätta, den lite mer pragmatiska synen på hur vi hanterar det här. Var är näringslivet, var finns de? Det där måste nu lösas, och det är också linjen. Det är alltså en väldigt starkt konflikt mellan kommissionens ambitioner här och medlemsstaternas lite mer försiktiga hållning.

Anf.  58  BIRGITTA WISTRAND (m):

Precis det känns väldigt tydligt när man läser protokollen. Men då vill jag fråga när man i den modell som nu har lagts upp för hur man ska föra programmet vidare ska ta ställning till det här med finansiering som ska komma från företagen. Jag kan inte riktigt se när det ska ske.

Det är ett mycket formellt papper, det här. Man har en känsla av att det mer handlar om vad som ska hända inne i transportrådet. När ska man veta detta? Är det detta som ska ske i november eller möjligen i juli? Jag kan inte läsa ut när man ska vara klar med det.

Anf.  59  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vi gör bedömningen att det här ramlar på det belgiska ordförandeskapet i december i år. År 2003 ska det vara ett slutligt beslut. Då är vi väl inne på det spanska ordförandeskapet eller kanske ännu längre fram – kanske t.o.m. det danska ordförandeskapet.

Anf.  60  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det är väldigt viktigt att man skiljer på de här pengarna som man nu investerar, att man skiljer mellan pengarna som man investerar i att göra en utredning och pengarna som går in i själva projektet. Det är väldigt stor skillnad på pengar. Att satsa 200 miljoner är en stor skillnad om man jämför med att satsa ett par miljarder.

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jo, men här är tanken att vi först ska klara ut alla de frågetecken som finns. När det är klarlagt går vi in i projektet med dessa miljarder.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet, bakom ordförandeskapets förslag ska man kanske numera säga, men jag säger ändå bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  63  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då skulle jag vilja gå på dagordningspunkt 15. Det gäller luftfart och miljö. Rådsslutsatserna innehåller gemensamma riktlinjer för att driva på det internationella miljöarbetet inom luftfarten. Syftet är att minska buller och avgaser från flyget, och riktlinjerna kommer att gälla när EU-länderna deltar i den generalförsamling som FN-organet ICAO håller i höst. Innehållet bygger främst på rekommendationer från ICAO:s miljökommitté, och Sverige stöder slutsatserna. Det är glädjande att se vilket engagemang, vill jag påstå, som finns inom Europa för att påverka det globala miljöarbetet.

Jag kan börja med buller. Det är positivt att ICAO:s bullernormer skärps fr.o.m. år 2006. Vi vill dock att något görs redan innan dess, och EU bör därför införa regionala restriktioner för de mest bullersamma luftfartygen. I fråga om avgaserna stöder Sverige de åtgärder som ICAO:s miljökommitté föreslår för att minska avgaser från flyget. På längre sikt är öppen handel med utsläppsrättigheter den mest kostnadseffektiva åtgärden mot koldioxidutsläpp. På kort sikt finns olika möjligheter; frivilliga överenskommelser, skatter och avgifter. Personligen vill jag säga att jag föredrar avgifter framför skatter.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Inger Strömbom har begärt ordet.

Anf.  65  INGER STRÖMBOM (kd):

Jag vill säga att det är väldigt positivt om man på detta sätt kan komma framåt när det gäller minskning av miljöpåverkan. Men jag skulle vilja fråga om det som Björn Rosengren säger här om kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att minska avgasutsläppen. Innebär det här att Sverige t.ex. också kan tänka sig, på kort sikt kanske, koldioxidavgifter?

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska låta Siv Gustavsson svara på den frågan.

Anf.  67  Departementsrådet SIV GUSTAVSSON:

Herr ordförande! När det gäller skatter och avgifter av olika slag tycker vi från svensk sida att det är bra om det kan vara en gemensam linje inom ICAO, att man kan komma fram den vägen. Eftersom luftfarten precis som sjöfarten är en världsomspännande verksamhet ger detta störst verkan. Det är det svaret vi har just nu.

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan säga att den allmänna uppfattningen, precis som Siv Gustavsson här säger, när det gäller både sjöfart och luftfart är att vi i fråga om IMO i det ena fallet och ICAO i det andra måste få internationella regler. Först blir vi överens i EU och sedan driver vi detta i de här organen. Annars blir det väldigt konstigt.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då kanske jag kan sammanfatta med att säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare. Nästa punkt är nr 17.

Anf.  70  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, det är dagordningspunkt 17. Det handlar om Montrealkonventionen. Där menar vi att Sverige bör stödja gemenskapens beslut om ratifikation av Montrealkonventionen och förslaget till rådsslutsatser avseende medlemsstaternas ratifikation av samma konvention. Båda besluten syftar till att införa Montrealkonventionen i unionen. Montrealkonventionen reglerar diverse frågor avseende flygtransport av passagerare, bagage och gods. Den innebär en väsentlig förbättring jämfört med de konventioner som gäller i dag. Det gäller särskilt ersättningen om en passagerare skadas eller förolyckas. Då är förbättringen här avsevärd.

Anf.  71  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Vi har lite problem här. Jag skulle vilja fråga ministern en sak om det här med att det blir ett obegränsat belopp enligt denna konvention. Jag undrar hur det kommer att ställa sig i förhållande till svensk försäkringsrätt, där vi ju inte har den typen av lagstiftning. Hur kommer det att kunna organiseras?

Anf.  72  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska be att få hjälp även här.

Anf.  73  Kanslirådet HENRIK KJELLIN:

Det finns olika områden där försäkringsbranschen brukar hävda att det är svårt att försäkra obegränsade risker. När det t.ex. gäller vanliga ansvarsförsäkringar, som vi alla har, så har vi ofta obegränsat ansvar eftersom försäkringsbolagen kan bedöma hur stor risken är. Det är alltså inte så att det är omöjligt att försäkra en obegränsad risk. Här föreligger det ingen skyldighet att försäkra en obegränsad risk för flygbolagen. Flygbolagen kommer i slutändan att ansvara med sitt eget kapital, sin egen förmögenhetsmassa, utöver den försäkringsskyldighet som ska läggas fast. Försäkringsbelopp och sådant ska enligt Montrealkonventionen läggas fast av nationella myndigheter till en hög och god nivå.

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det sägs ju att om ett flygplan störtar och det är en amerikan som omkommer kostar det tio gånger mer än om det är en europé som omkommer. Vad händer efter det här? Innebär det här att det kommer att vara samma pris på en europé som på en amerikan?

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vi ska höra efter. Risken är väl att en amerikan är dyrare.

Anf.  76  Kanslirådet HENRIK KJELLIN:

Konventionen bestämmer inte hur mycket ersättning man ska få. Det bestäms fortfarande i nationell rätt. Det är alltså fortfarande så att det avgörs av var man kommer ifrån hur mycket ersättning man får.

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m):

Svaret är alltså att det fortfarande kommer att vara våldsamt stora skillnader i fråga om skadestånd mellan Europa och USA?

Anf.  78  Kanslirådet HENRIK KJELLIN:

Ja.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då fick vi svar på de frågorna. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  80  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill väldigt gärna höra något om punkt 18 om det europeiska luftrummet, som vi hade som en följetong förra året. Den här rapporten har ändå legat sedan november på Palacios bord. Hur tänker man hantera denna fråga? Plötsligt är den en informationspunkt. Den borde ha varit en beslutspunkt för länge sedan. Vad tänker det svenska ordförandeskapet göra åt den? Även om den är kontroversiell måste den väl ändå tas upp. Jag tycker att den är mycket viktig för hela Europa.

Anf.  81  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Den här frågan kommer inte upp på dagordningen. Det är den bedömning vi gör. Frågan var uppe till diskussion under toppmötet i Stockholm, och under detta möte bekräftade Europeiska rådet sin avsikt att inrätta det gemensamma luftrummet. Diskussionen kommer att fortsätta vid toppmötet i Göteborg i juni. Därför kan jag inte ge några särskilda kommentarer.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag kan glädja Birgitta Wistrand med att EU-nämndens kansli har fått in ett tjockt paket med glättade broschyrer om det gemensamma europeiska luftrummet.

Anf.  83  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Problemet här är vem som ska ha överhöghet över Gibraltar – Spanien eller UK. Det är den stora diskussionen.

Det finns mycket detaljer i EU som är svåra.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Då går vi till ärende 20.

Anf.  85  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det handlar om tredjelandsförare. Vi menar att Sverige bör stödja gemenskapsåtgärder på detta område och det förslag som tagits fram under ordförandeskapets ledning. Det nu föreliggande förslaget torde kunna fungera tillfredsställande såväl praktiskt som juridiskt och administrativt. Detta är en angelägen åtgärd för att komma åt social dumpning och snedvridning av konkurrensen på transportmarknaden.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  87  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Punkt 22 handlar om obligatorisk användning av bilbälten inklusive obligatorisk användning av fasthållningsanordningar som godkänts för barn. Vi menar att bilbältet är ett av de viktigaste skydden mot skador när ett fordon krockar. Vi anser att det är viktigt att användningen av bilbälten ökar och att barn är fastspända på bästa sätt. Vi menar att Sverige bör stödja detta direktiv.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  89  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då går jag till dagordningspunkt 23, som handlar om blodalkoholkoncentration. Det är viktigt att arbeta med att minska antalet fordonsförare som kör påverkade av alkohol. Det är en självklarhet. Kommissionens rekommendation och rådets slutsatser är ett viktigt steg i riktning mot ett trafiksäkrare samhälle. Sverige stöder rådets slutsatser. Även om rekommendationen inte är lika långtgående som ett direktivförslag vill jag framhålla att det är Sveriges ordförandeskap som haft modet, vill jag påstå, att ta upp denna politiskt mycket känsliga fråga för behandling.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  91  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Sist tänkte jag ta dagordningspunkt 24, som handlar om att vi nu har fått igenom att öka bussarnas längd från 12 till 15 meter. Det innebär att också bussar som inte är ledade kan vara 15 meter. I Sverige har vi som ni kanske vet haft bussar med en längd på 14,5–15 meter, och de har använts länge. De svenska myndigheterna, tillverkarna och branschorganisationerna har också medverkat i utformningen av de tekniska kraven för bussarna. Det är främst bussföretagen och deras passagerare som kan dra fördelar av förslaget, men det har även betydelse för tillverkarna.

Ett konkret exempel på vad förändringen innebär är att bussföretagen kan använda sig av samma bussar vid resor genom Danmark som man i dag använder i långväga busstrafik inom Sverige. För närvarande är den högsta tillåtna busslängden i Danmark 13,7 meter. Nu kan man alltså, om vi får stöd för detta, köra med 15-metersbussar genom Danmark.

Anf.  92  BIRGITTA WISTRAND (m):

Den här frågan har vi också haft uppe tidigare, och det har känts väldigt motigt, nästan omöjligt. Jag vill gärna fråga ministern vad det är som har hänt. Varför har det plötsligt gått att få igenom det här? Är det Mercedes som har ändrat sig?

Anf.  93  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag tänker på detta med miljökonsekvenser. Det handlar ju inte bara om utsläpp och att man kan köra fler passagerare i samma fordon, utan det finns också lokala miljökonsekvenser av att det kommer in stora bussar som ska trängas, ha parkeringsplatser osv. Hur är det egentligen med lokala trafikföreskrifter? Har varje kommun rätt att begränsa, eller måste alla små byar osv. ta in de här 15-metersbussarna?

Anf.  94  Kanslirådet ANDERS LINDBERG:

När det gäller den första frågan var det ett väldigt starkt motstånd 1996 när man antog mått- och viktdirektivet, framför allt från sydländerna samt Storbritannien, Irland och Danmark. Det är alltså de som har ändrat sig. Sedan har vissa länder som var tveksamma då blivit väldigt aktiva för att införa 15-metersbussar. Det är framför allt Italien och Spanien, som har väldigt stor produktion av bussar.

Den andra frågan har diskuterats väldigt mycket i rådsarbetsgruppen. Det finns alla möjligheter att begränsa tillträdet till trånga stadsmiljöer, känsliga miljöer osv. genom lokala trafikföreskrifter. Det kommer att skrivas in i ordförandeskapets förslag i en särskild whereas-sats. Vi har t.ex. i Stockholm sådana begränsningar för 15-metersbussar.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då var vi klara med dina föredragningar. Jag lämnar ordet fritt med anledning av återstående punkter.

Anf.  96  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag vill ta upp punkt 19 om landtransporter, där det under rubriken Förslag till svensk ståndpunkt framgår att det inte föreligger någon svensk ståndpunkt. Vi vill dock gärna ge regeringen råg i ryggen att ansluta sig till det här förslaget.

Anf.  97  GUNILLA WAHLÉN (v):

Vi vill ta bort lite grann av den där rågen. Det här kommer alltså att påverka hur vår offentliga upphandling ska gå till. Det kommer att påverka våra bussbolag, det kommer att påverka våra kommunala bussbolag och inte minst kommer det att påverka SJ. Vilka konsekvenser kommer det här att få? Jag tänker också i det här sammanhanget på regionalpolitiska konsekvenser, t.ex. öppethållande av järnvägsstationer. Vilka krav kan man ställa i en sådan här upphandling?

Jag tycker att vi ska säga nej till det här förslaget. Vi ska inte konkurrensutsätta på det här sättet.

Anf.  98  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det här är en fråga som vi håller på och överväger. Många andra länder gör det också. Jag kan nämna Tyskland som ett exempel. Inte minst integrationen mellan Öst- och Västtyskland har lett till att man framför allt i gamla Östtyskland har väldiga problem med att upprätthålla kollektivtrafik och samtidigt öppna för en tuff konkurrens. Här finns alltså den diskussionen.

Samtidigt upphandlar vi ju transporttjänster i dag, t.o.m. på SJ:s område. Det finns förstås nackdelar i detta – vi kan se på Stockholms lokaltrafik, även om det inte berör oss. Totalt sett vill jag nog ändå säga att det har gått väldigt bra och att det har varit fördelaktigt med många av de här upphandlingarna. Men jag delar, så att säga, både den här entusiasmen och den här oron. Här måste vi göra väldigt många överväganden.

Jag kan trösta nämnden med att den här frågan inte är enkel. Många länder har denna spännvidd från entusiasm till oro. Här måste man ta hänsyn till fördelarna med upphandling med konkurrens men också ha en reglering. All konkurrensökning och all avreglering kräver också en reglering där man tar hänsyn just till lokala marknader och andra åtgärder.

Anf.  99  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag är mest orolig för de negativa konsekvenserna för glesbygden, t.ex. där uppe där jag bor. Det finns ingen bärighet i det här. Vi pratar om större arbetsmarknadsregioner och om att stimulera folk att pendla, och då vill man satsa på kollektivtrafik så att människor ska kunna pendla till sina arbeten. Det kommer näppeligen att utvecklas något slags marknadsansvar för att öka kollektivtrafiken mellan Gällivare och Kiruna eller vad det nu kan vara.

Tittar vi på England kan vi se att detta har fått väldigt dåliga konsekvenser. Folk kan inte åka buss eftersom det inte samordnas. Man är väldigt besviken på kommunikationsnäten. De här negativa konsekvenserna tror jag att vi kommer att få ganska raskt i Sverige.

Vad finns det för tidsplaner för det här eländet?

Anf.  100  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag skulle vilja flytta mig från Kiruna och titta på vad som händer i Frankrike och Tyskland, där man faktiskt inte har gjort det vi håller på att göra i Sverige. Jag tycker att det är minst lika viktigt för oss som ordförandeland att peta på dem och tvinga fram en konkurrensutsatt handel och upphandling där och inte bara se att de kan komma hit till Sverige och bedriva trafik, utan vi bör kunna bedriva trafik i Frankrike. Jag tror att SJ skulle kunna hävda sig väl i exempelvis Tyskland och Frankrike. För den svenska konkurrensen tycker jag att det är oerhört viktigt att man öppnar för detta i Tyskland och Frankrike. Sedan är det ett annat problem vad som händer i Kiruna, men jag tycker att det här är oerhört viktigt just för oss som ordförandeland.

Anf.  101  Departementssekreterare TOM ANDERSSON:

Precis som Birgitta Wistrand säger är det just detta som är poängen. Vi har tillämpat upphandling i 20-talet år, nästan 30-talet år i vissa fall, och det förslag som kommissionen nu har presenterat bygger, höll jag på att säga, på den svenska modellen. Det kanske är att ta i, men det liknar väldigt mycket den svenska upphandlingsmodellen.

Tidsplanen frågades det också om. Efter den inriktningsdebatt som nu sker avser vi att jobba vidare med det här förslaget i rådsarbetsgruppen. Målsättningen är att komma fram till en politisk överenskommelse vid rådsmötet i juni. Men, ska jag väl tillägga, det ligger väldigt mycket arbete framför oss.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Tack! Nu är det här inte direkt något beslutsärende den här gången utan en riktlinjedebatt. Vi kan väl ändå konstatera att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Jag lämnar ordet fritt om någon har någon fråga på övriga punkter. Det har ingen, och då tackar vi näringsministern med medarbetare för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Telekommunikation 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  8  BIRGITTA WISTRAND (m) 5

Anf.  9  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  10  BIRGITTA WISTRAND (m) 5

Anf.  11  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  12  BIRGITTA WISTRAND (m) 5

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  16  ÅSA TORSTENSSON (c) 6

Anf.  17  INGVAR SVENSSON (kd) 6

Anf.  18  CHRISTINA AXELSSON (s) 6

Anf.  19  ÅSA TORSTENSSON (c) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 7

Anf.  22  Departementssekreterare KARIN HOVLIN 7

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd) 7

Anf.  24  ÅSA TORSTENSSON (c) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Departementssekreterare KARIN HOVLIN 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 8

Anf.  31  GUNILLA WAHLÉN (v) 9

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 9

Anf.  33  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK 9

Anf.  34  GUNILLA WAHLÉN (v) 9

Anf.  35  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK 9

Anf.  36  GUNILLA WAHLÉN (v) 9

Anf.  37  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK 9

Anf.  38  Departementssekreterare MATTIAS REVELIUS 9

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  40  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 10

Anf.  41  BIRGITTA WISTRAND (m) 10

Anf.  42  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 11

Anf.  43  BIRGITTA WISTRAND (m) 11

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN  (s) 11

Anf.  45  Departementssekreterare LENA CARLSSON 11

Anf.  46  BIRGITTA WISTRAND (m) 11

Anf.  47  Departementssekreterare LENA CARLSSON 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  49  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 12

2 §  Transport 13

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  51  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 13

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  53  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 14

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 14

Anf.  56  BIRGITTA WISTRAND (m) 14

Anf.  57  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  58  BIRGITTA WISTRAND (m) 15

Anf.  59  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  60  BIRGITTA WISTRAND (m) 15

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 16

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  63  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 16

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  65  INGER STRÖMBOM (kd) 16

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 16

Anf.  67  Departementsrådet SIV GUSTAVSSON 16

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  70  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  71  BIRGITTA WISTRAND (m) 17

Anf.  72  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  73  Kanslirådet HENRIK KJELLIN 17

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 18

Anf.  76  Kanslirådet HENRIK KJELLIN 18

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  78  Kanslirådet HENRIK KJELLIN 18

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  80  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  81  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 18

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  83  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 18

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  85  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  87  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  89  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  91  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  92  BIRGITTA WISTRAND (m) 20

Anf.  93  GUNILLA WAHLÉN (v) 20

Anf.  94  Kanslirådet ANDERS LINDBERG 20

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  96  INGVAR SVENSSON (kd) 20

Anf.  97  GUNILLA WAHLÉN (v) 20

Anf.  98  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 21

Anf.  99  GUNILLA WAHLÉN (v) 21

Anf.  100  BIRGITTA WISTRAND (m) 21

Anf.  101  Departementssekreterare TOM ANDERSSON 22

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 22