Fredagen den 3 oktober 2008

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:3

2 §  Ekofin

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 8 juli 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 12 och 13 september 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 oktober

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi ska börja med punkt 2 på dagordningen, nämligen återrapport från rådsmötet den 8 juli. Det var också rådsmöte den 12 och 13 september. Jag ber ledamöterna notera att återrapporten från det informella rådsmötet 12 och 13 september är hemlig och bör behandlas därefter, särskilt efter mötet.

Vi börjar med återrapporten från den 8 juli. Jag lämnar ordet till finansministern om han vill säga något med anknytning till detta.

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tänkte vara relativt kort och klara av båda punkterna eftersom vi har behov av att prata lite mer inför tisdagens Ekofin. I princip var det inga riktigt kontroversiella frågor den 8 juli. Den 12 och 13 september var det i huvudsak en diskussion om den finansiella krisen och en diskussion om reducerade momssatser. Där var vi mycket aktiva och gick i rätt hård clinch med våra tyska vänner.

När det gäller den finansiella krisen har ni följt detta noggrant. Det enda man kan notera är den lite komiska detaljen att ordföranden för Unicredit, den italienska banken som försvann i veckan, satt och berättade om hur vi borde hantera situationen. Det hör mer till de historiska annalerna. Jag är kortfattad, så att vi har mer tid över för föreberedelserna inför toppmötet.

Anf.  3  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill tacka finansministern. Låt mig först kommentera att referatet från det informella Ekofin var offentligt när finansutskottet behandlade detta. Det var hemligt i EU-nämnden men offentligt i finansutskottet.

Referatet från den 12 och 13 september är utförligt, men jag har en fråga. På första sidan står det om arbetslunchen och att man skulle skapa ett Mediterranean Business Development Centre, men sedan kan man inte läsa det längre fram. Jag bara hoppas att finansministern hörde till de ministrar som i skarpa ordalag gick emot förslaget. Det är en fråga.

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Jag känner väl till att det har varit olika behandling i finansutskottet och EU-nämnden och varför får kanslichefen förklara.

Anf.  5  Kanslichefen JAN OLSSON:

Rapporten beskriver på ett detaljerat sätt samtliga aktörers medverkan i den diskussion som var på det informella mötet. Bedömningen som jag gjorde var att uppteckningen innehöll uppgifter som är sekretessbelagda i förhållande till 2 kap. 1 § i sekretesslagen. Man har möjligen gjort en annan bedömning i finansutskottet, men mig veterligt har det inte gjorts en slutlig prövning vare sig i Finansdepartementet eller någonstans i riksdagen av huruvida man kan lämna ut dessa uppgifter.

Anf.  6  SONIA KARLSSON (s):

Min synpunkt var bara att om det någon gång skulle stå något så finns det en förklaring, nämligen att det var offentligt i finansutskottet.

Anf.  7  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag tror att amerikanerna kallar det DOA, dead on arrival. Vi hade en diskussion där min tyske kollega var kraftfull. Han är en relativt kraftfull person i vanliga fall. I detta fall kan vi säga att även med hans standard var det ett mycket kraftfullt inlägg. Det uppfattades inte riktigt som att frågan gick vidare, om jag uttrycker det så. Det ska inte vara några nya institutioner och inga nya medel. En del av länderna tycker att man vill gå vidare med det, men i ministerkretsen var det efter inlägget relativt klart att de har en rätt brant uppförsbacke.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Vi lägger återrapporterna till handlingarna och tackar för informationen.

Vi går vidare till information och samråd inför det kommande rådsmötet. Det finns en preliminär dagordning. Det har också, som sig bör när det snart är rådsmöte, kommit en hel del papper under resans gång. Det har också varit, som redan omnämnts, information i finansutskottet. Det var den 30 september.

När det gäller Förberedelse för Europeiska rådet den 15 och 16 oktober, punkt 3, finns diverse utkast utsända. Frågorna har varit i nämnden förut och hänger så pass mycket ihop att jag skulle vilja be finansministern att inledningsvis kommentera punkten i sin helhet.

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag ska göra ett rätt långt inlägg eftersom det är rätt mycket. Jag tänkte också prata om en del som kanske inte riktigt återspeglas i underlagen.

Vi har haft en situation på de finansiella marknaderna som har präglats av att rätt mycket som man måste betrakta som i praktiken otänkbart har inträffat. Den 15 september gick Lehman Brothers i konkurs, trots att man i princip väntat sig att sådant inte kan inträffa. AIG, ett av världens största försäkringsbolag, är nu övertaget av Federal Reserve. Amerikansk bolåneverksamhet sköts i allt väsentligt av den amerikanska staten.

I Europa har en av de största bankerna, Fortis, tagits över till 50 procent av tre länder. Irländarna har infört en bankgaranti, grekerna har gjort detsamma och italienarna gjorde det i går efter att Unicredit hamnade i bekymmer. Likviditeten på de europeiska marknaderna har varit besvärlig.

Situationen i USA är sådan att trots att det väntas gå bra i omröstningen hade man en fortsatt kraftig nedgång på börsen i går. Trots att Warren Buffett gick in med 12 miljarder kronor i General Electrics faller fortfarande aktien på grund av en osäkerhet om bolaget.

I denna situation har vi hittills kunnat se att det som har fungerat i USA har varit det Hank Paulson, Treasury och Federal Reserve har gjort. De har agerat kraftfullt, följt skolboken och städat undan ett antal av de allra värsta institutionerna. Det politiska systemet har inte på något rimligt sätt svarat upp mot det, utan det har varit en stor besvikelse för alla som tycker att ansvarsfullt agerande är av värde. Man kan ha förståelse för att man under presidentvalskampanjer har särskilda bekymmer med långsiktighet, men man kan ändå inte komma ifrån att det är bekymmersamt.

Europa har hittills agerat bättre. Trots att vi inte har en regering och gemensamma institutioner har de europeiska länderna varit kraftfulla. Det går inte säga något annat när tre regeringar hanterade Fortis på det sätt de gjorde. De gick in och stärkte upp banken med eget kapital. Det finns naturligtvis en del frågetecken när det gäller agerandet med bankgarantier i Irland, Grekland och Italien. Samtidigt ska man vara medveten om att när bankgarantin uppfanns här i Sverige hade vi en situation i vårt finansiella system där vi inte hade något annat val än att utfärda en allmän bankgaranti. På den tiden var det ingen som visste vad det var. Egentligen var det bra eftersom det gjorde att det inte fanns någon legal bankgaranti men en politisk bankgaranti. Det agerandet var på många sätt bra.

Denna vecka har präglats av att vi efter det europeiska är på väg mot ett G 4-möte. Fyra europeiska länder, Frankrike, Italien, Tyskland och Storbritannien, som deltar i G 7 har för avsikt att träffas i helgen. I dag på morgonen har vi haft ett extrainsatt telefonmöte med EFK. Vi hade ett EFK-möte i början av veckan som startade processen lite grann. Vi kommer att ha Ekofin på tisdag. Syftet är att vi så småningom ska komma fram till Europeiska rådet.

Det vore av stort värde om vi kunde få ett gemensamt europeiskt synsätt på det agerande som nu krävs. Vi behöver en gemensam europeisk inriktning. Vi har sett de olika förslagen och man kan ha synpunkter. Jag kommer bara att referera till dem i enlighet med vad som har stått i Financial Times och annat så att ni inte har känslan av att ni nu sitter på djupt problematisk information.

Vi har haft omfattande och löpande kontakter med våra grannländer och andra europeiska länder för att se vad man kan göra. I det som har nämnts i medierna är det två saker som framstår som kloka och vettiga. Det ena är ett holländskt initiativ som har beskrivits som att man ska reservera en andel av sin BNP för att ha en förmåga att agera i sina egna banker när det gäller att återkapitalisera dem. Vad det i praktiken skulle innebära är att man får en inriktning på hur man gör det på ett likartat sätt i Europa. Jag förstår att holländarna tar initiativ till med utgångspunkt i att detta var det de gjorde när det gällde Fortis. Det är en betydande fördel om ett sådant agerande kan ske utifrån en gemensam föreställning om hur det går till. Det snabbar upp processen. Annars kan man få alla möjliga diskussioner om statsstöd, konkurrensregler och vad det nu kan vara. I den här typen av situationer finns det faktiskt mycket litet utrymme för sådant. Man har några timmar på sig att agera. Då är det bra att ha en gemensam föreställning om och standard för hur man gör detta.

Samtidigt är det viktigt att vi inte ikläder oss funderingar som betyder att vi går utöver våra egna åtaganden. Vi kan inte se rim och reson i att vi ska betala för andra länders misstag. Det var väldigt få som ringde till Carl Bildt och Bo Lundgren i samband med den svenska bankkrisen och anmälde ett intresse av att skicka in pengar. Det skulle också göra att hela systemet blir ohållbart. Det skulle skapa en gemensam pool av resurser som skulle förstärka moral hazard-problem och annat. Det måste vara under restriktion. Man ska titta på en struktur för hur man agerar snarare än att bygga en ny institution, en gemensam fondering eller ett gemensamt regelverk. Vi kommer nämligen inte att klara av att få fram ett gemensamt regelverk före den 15 oktober, utan det blir en gemensam code of conduct snarare än något annat.

Vi har också en diskussion om insättningsgarantier. De har varit i lite olika form. Vi har, som ni vet, en insättningsgaranti i Sverige. Den fungerar relativt väl. Ni har säkert också noterat att de ser rätt olika ut i Europa. En del är fonderande, andra inte. Att inte fondera dem betyder att man delvis har en konkurrensfördel relativt till andra. Det som irländarna, grekerna och delvis italienarna gjorde är begripligt men problematiskt. Får man en insättningsgaranti i ett land men inte i andra länder får de länder som inte har det mer bekymmer. Ska man få det att vara icke diskriminerande och icke störande för marknader är det en stor fördel om man kan enas om en föreställning om vad som är ett gemensamt förhållningssätt.

Vi kommer i våra kontakter, på EFK, inför Ekofin och inför eurogruppen att argumentera för att det vore av mycket stort värde om Europa kunde ha ett gemensamt förhållningssätt i dessa frågor. Det skulle vara ett ytterligare steg på väg ur de här rätt påtagliga bekymren, att vi får en amerikansk uppgörelse och att vi sedan får någon typ av gemensamt förhållningssätt från Europa. Det tror jag att vi tillsammans med många andra länder skulle vinna på.

Det finns olika delar i dessa paket som man kan ha olika uppfattningar om. De är inte oproblematiska och allt i detta är naturligtvis komplext. Jag tycker att vi har ett ansvar i en sådan här situation mot våra länder och väljare. Vi måste göra vad vi kan för att se till att vi tar oss framåt.

För svensk del har vi en tillfredsställande finansiell stabilitet, vilket Finansinspektionen och Riksbanken har konstaterat. Finansinspektionen gör bedömningen att våra banker har goda förutsättningar att klara också en osäker finansiell situation. Riksbanken använder ord som goda finanser och så. Samtidigt är det tydligt att det är svårare för bankerna att klara sin finansiering. De täcker kapitaltäckningskraven med råge; de har 90 miljarder till godo till dem. De har relativt hög lönsamhet, 80–90 miljarder i samlade vinster de senaste 12 månaderna. De har en förmåga att klara betydligt större förluster än i dag. Enligt kapitaltäckningskraven skulle de kunna tjugodubbla förlusterna utan att det skulle vara något bekymmer.

Man ska inte heller överdriva det baltiska i det här sammanhanget. Jag bor i Sörmland. Jag tycker mycket om Sörmland och nämner därför nu en stad utan något nedsättande omdöme: Det är i storleksordningen Nyköping. Det är vad det handlar om. Det är inte en enorm belastning för det svenska banksystemet att man har en exponering mot balterna.

Vi tillhör de länder som har agerat mest resolut i det här sammanhanget. Vårt riksgäldskontor har gett ut statsskuldsväxlar för i storleksordningen 150 miljarder. Det har vi gjort därför att det har funnits en överefterfrågan på svenska statspapper eftersom vi uppfattas som en väldigt god risk. Vi har god ordning på våra finanser. Svenska obligationer är en bristvara.

Det betyder att Riksgälden nu har gjort motsvarande operationer i bostadspapper på i storleksordningen 80 miljarder, vilket naturligtvis bidrar till att stabilisera bolånemarknaden. Man ska vara medveten om hur den svenska bolånemarknaden ser ut. Vi har ett antal bolåneinstitut som är relativt försiktigt exponerade mot risker.

Jag tänker till exempel på Spintab som i huvudsak inte har utlåning till storstäderna eller de mer uppblåsta fastighetspriserna utan snarare tvärtom. Vi har ändå haft ett tryck på bostadsobligationer. Därför är det bra att de har agerat på det sättet.

Riksbanken har också gjort en swap-facilitet, det vill säga man har fått dollar av Federal Reserve för motsvarande åtaganden mot dem på 30 miljarder dollar. Det är ett betydande belopp som ni förstår. Det har Riksbanken valt att tillhandahålla svenska banker. I går valde man att också låna ut 60 miljarder svenska kronor i en omgång för att stärka bankernas kortsiktiga likviditetsfinansiering.

Om man jämför de 3–5 procent av BNP som nämns inser man snabbt att det här är belopp som är betydligt mycket större. Det är åtgärder som är nödvändiga.

Vi har ju erfarenhet av bankkriser i Sverige därför har vi en myndighetsstruktur som är byggd för att ha den här robusta och kraftfulla förmågan att agera. Det har de också gjort.

Det är, enligt min uppfattning, huvuddiskussionen inför Ekofinmötet och det kommande toppmötet.

Det finns också en lång rad andra frågor som jag gärna ska redovisa. Det handlar mer om att vi fortsätter att arbeta ungefär som vi gjorde före Lehman Brothers. Det handlar bland annat om att vi i samband med informella Ekofin enades om att vi tycker att det är bra att vi har starka offentliga finanser, upprätthåller förtroendet för dem och att det är en fördel om vi upprätthåller stabilitets- och tillväxtpakt. Det är naturligtvis självklart från svensk sida att det är bra i ett sådant här läge.

Vi kommer också att ha en diskussion om – vilket jag tycker är bra – hur ersättningssystem och chefslöner ska fungera i näringslivet i framtiden. Det är väldigt viktigt. Det ska finnas en koppling mellan belöningar och långsiktighet i agerandet. Jag är övertygad om att människor reagerar på ekonomiska incitament. Om man ger chefer extrema ekonomiska incitament att ta stora risker är jag övertygad om att det finns en betydande sannolikhet för att de tar stora ekonomiska risker. På det sättet fungerar inte bonusar annorlunda än vad skatter eller transfereringar gör.

Vi vill naturligtvis inte att vi avskaffar kollektivavtal och fri lönesättning. Vi vill jobba vidare med en arbetsmarknadsmodell som bygger på fri lönesättning, men vi måste få diskussioner om standarden för hur man agerar. Vi behöver det bland annat utifrån att vi diskuterar vilka kapitaltäckningskrav och redovisningskrav vi ska ha för att bankerna ska fungera väl.

Om man har väl fungerande sådana system men ett bonussystem som ger extrem belöning för risktagande tror jag att man hamnar i en situation där man har en betydande risk för att komma förbi de här systemen och gör finansiella innovationer som förnyar problemen.

Det är bra att vi får en diskussion om höga chefslöner. Vi kommer att trycka på betydelsen av att man fortsätter med det.

Det finns en lång rad frågor om vad vi ska göra för att hantera den finansiella oron. Jag tänker inte gå igenom färdplanen. Den har ni hört om väldigt många gånger. Om man ska komplettera detta kan man säga att kommissionen nu har lagt fram förslag om ändringar i kapitaltäckningsdirektivet som jag uppfattar som ett i grunden konstruktivt försök. Man skärper kapitaltäckningen för bankaktiviteter som bidragit till finansiell oro. Jag vill påpeka att varje gång vi har finansiell oro är det nya typer av finansiella tillgångar som ställer till bekymmer; det är inte samma. Det är jättebra att vi skärper och har koll på detta, men vi kommer säkert att ha nya problem nästa gång ändå.

Man vill begränsa upplåningen mellan banker för att minska risken för att problemen ska spridas mellan bankerna. Man vill förbättra tillsynen i det gränsöverskridande med tillsynskollegier. Man vill revidera reglerna för stora exponeringar. Man harmoniserar reglerna för vad som får ingå i bankernas eget kapital. Vi har också sagt på informella Ekofin att vi ska ha en arbetsgrupp som ska titta på hur vi ska motverka procyklikalitet i detta.

Jag tror att det i grunden är bra att vi gör detta.

När det gäller förbättringen av tillsynen handlar det om att vi sätter ökat tryck på att få tillsynskollegierna i ordning. Vi stöder också frågan om grupptillsyn, men det är ju välkänt för er. Jag ska inte orda så mycket om det utan hoppar förbi det.

Det pågår också ett arbete från kommissionens sida om insättningsgarantisystem. Det är väldigt bra, men jag tror att vi, vid sidan av det vanliga, trevliga, långsamma beredningsarbetet som skulle leda till att vi löser frågan i vår eller nästa höst, måste fundera igenom hur vi på kort sikt får en större samsyn om någon typ av gemensamt förhållningssätt.

Det finns också en diskussion om höga oljepriser. Jag tänker inte gå igenom den heller. Jag tror inte att det blir kärnpunkten i diskussionen. Där är det viktigt att vi, Tyskland och ett antal andra länder kommer att agera kraftfullt för att man inte ska vidta skatteförändringar för att motverka genomslaget av oljepriset. Man kan notera att det blir lite malplacerat att vi är bekymrade över volatiliteten på oljemarknaden. Vi var väl snarare bekymrade över att priserna var så höga. Att de nu har fallit kraftigt är väl något som jag tror att få konsumenter är bekymrade över.

Anf.  10  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Tack för den breda och ganska djupgående introduktionen.

Det kanske inte är jätteöverraskande att den franske presidenten för fram den typ av förslag som är aktuella, den här gången med ordförandeskap som plattform vilket ger särskild tyngd åt det hela.

Det finns ju olika kulturer i olika länder när det gäller synen på statens roll i att intervenera på olika sätt.

Jag skulle vilja höra hur finansministern, med kunskap om sina finansministerkollegers politiska hållning, bakgrund och inställning i sådana här frågor, bedömer hur diskussionen kommer att gå och föras. Hur ser det ut när det gäller inställningen till det som skissats av Sarkozy?

Anf.  11  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Tack, finansministern, för informationen. Jag har inte någon direkt fråga utan mer ett konstaterande.

Det händer ju så mycket nu att det inte är det som står i handlingarna som vi diskuterar utan mer mediesynpunkter. Det är rörlig materia och ett besvärligt läge. Jag förutsätter att vi återkommer till detta och får information.

Anf.  12  PEDER WACHTMEISTER (m):

Jag tänker inte diskutera Nyköpings finanser.

När finansutskottet var på Riksbanken för två dagar sedan och fick en vältajmad genomgång av det historiska skeendet med bankkriser och även den nuvarande krisen tog riksbankschefen upp frågan om en finansinspektion i global mening. Han menade att vi har drivit den frågan från svenskt håll tidigare.

När man läser vad den irländske kommissionären skriver ser man att han fortfarande är inne på att det ska vara uppdelat på varje land och att man inte ska ha någon sammanhållande europeisk finansinspektion. Var står vi i den frågan?

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag börjar med det Sonia Karlsson sade och tar det andra sedan.

Vi har ju inga handlingar. Det finns inga handlingar. Det är därför jag refererar till vad som står i medierna. Det är information som är känd på det sättet.

Det pågår omfattande diskussioner nu. Vi ser utspel från Sarkozy. Vi har sett kommentarer från tyskar. Vi har sett synpunkter från holländare.

Eftersom det är det som mötena kommer att handla om är det bättre att vi diskuterar det än handlingar om färdplaner. De är naturligtvis viktiga och centrala, men jag tror inte att det är det som kommer att stå i centrum i diskussionerna.

Den franske presidentens förslag är delvis franskt. Det fanns två delar av detta som har diskuterats i samband med informella Ekofin. Det har ni säkert noterat i handlingarna. Det rör hur vi ska se på procyklikalitet i Basel 2 och en del andra frågor som rör hur man ska förhålla sig till hur vi hanterar bokföring och bokföringsregler.

Det som har tillkommit vid sidan av det är det holländska initiativet. Man talar om två komponenter. Det är någon typ av gemensamt förhållningssätt, som Financial Times nämner, principer för insättningsgaranti och principer för rekapitalisering. Det är det sätt som vi hanterade bankkrisen på i Sverige. Vi gjorde båda de sakerna. Vi samlade också upp dåliga tillgångar i Securum och städade upp det. Båda delarna var sådant som låg i vårt agerande.

Varför väljer man att agera så? Insättningsgaranti, som vi har i Sverige, ger en stabilitet åt bankerna och en trygghet. I ett europeiskt perspektiv kan den bli ett konkurrensproblem. Vi ser vad som har skett på Irland och i Grekland. Om man inte gör detta med någon typ av enhetlighet kan det bli problematiskt.

Varför är rekapitalisering och att gå in med ägartillskott bättre än att köpa förgiftade tillgångar, toxic assets, som amerikanerna gör?

Det hänger ihop med att enligt kapitaltäckningsreglerna blir utväxlingen på eget kapital 33 gånger pengarna. Om man vill återställa förtroendet i en bank är att tillföra ägarkapital den både billigaste och mest trovärdiga vägen. Därför valde holländarna den vägen när de skulle hantera Fortis.

Man kan naturligtvis diskutera detta ur andra perspektiv. Jag tror att det är en politiskt nödvändig förutsättning att man gör det på det sättet. Därigenom skapar man möjlighet att återvinna skattebetalarnas pengar.

Det finns säkert många motiv för detta. Om fransmännen kommer med den här typen av förslag får vi se hur långt det tar sig framåt och var vi landar. I Sverige har vi en regering som har uppfattningen att vi ska tillhöra Europas kärna. Om vi kan se en europeisk gemensam position som en del av hanteringen av den här situationen är det bra.

När det gäller en global finansinspektion är det som med färdplanen. Det är ett bra långsiktigt arbete, men det är ingen lösning på det som vi nu har. Vi måste få befintliga institutioner att agera på ett sådant sätt att vi får ett gemensamt förhållningssätt till de här problemen.

Hittills har vi i Europa hanterat detta bra. Det utmärkande har varit att européerna omedelbart har tagit tag i situationen och gjort det på ett kraftfullt sätt. På det sättet är det positivt.

På lång sikt behöver vi mer av gemensamma institutioner, men i det här läget tror jag att det mer handlar om att återuppbygga en gemensam approach till att lösa det akuta problemet.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag har två kommentarer – en om form och en om sak. Apropå Sonia Karlssons fråga är det som vanligt så att vi här i EU-nämnden förhåller oss till regeringens ståndpunkt inför nästkommande råd på basis av allt vi vet och kan komma på skriftligt och muntligt och det som är känt in i sista minuten. Det är alltså en vanlig dag i EU-nämnden i allra högsta grad trots denna extraordinära situation. Sedan har vi säkert anledning att återkomma, inte minst inför Europeiska rådet.

I sak vill jag ställa en fråga till finansministern. Jag träffade den ansedda amerikanske ekonomen Paul Romer i går, och jag vet att finansministern själv träffade honom i förrgår. Jag ställde några frågor till honom och diskuterade just policyåtgärder i ett sådant här läge. Det finns ju alltid en risk att beslutsfattare tar i extra hårt för att lösa krisen på kort sikt. Det måste man naturligtvis göra. Men det kan riskera att leda till åtgärder som står emot ökad och förbättrad konkurrenskraft på lång sikt. Den avvägningen måste man alltid göra.

Det gäller inte riktigt pro- eller kontracykliska åtgärder, utan jag vill snarare fråga: Finns diskussionen om Europas framtida konkurrenskraft och styrka kvar på bordet? Och hur förhåller ni er till den i ett sådant här läge? Den är ju viktig både på kort och på medellång sikt, men särskilt på lång sikt. Jag skulle vilja be finansministern kommentera det lite grann.

Anf.  15  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Jag har en fråga som kanske är mer grundläggande och som gäller medlemskap i EMU och sådana här krissituationer. Hade vår situation förändrats om vi hade varit med i EMU, eller är det här en sak som sköts utanför EMU i EU-sammanhang?

Jag vill också ge finansministern mitt speciella stöd i inställningen till hur man här kan hantera de rätt så vidlyftiga direktörsfallskärmar och så vidare som kan ha påverkat en sådan här kris. Jag tror att det är viktigt att regeringen har en inställning i den frågan.

Anf.  16  Finansminister ANDERS BORG (m):

IMF har i går publicerat delar av sin World Economic Outlook som kommer att ligga till grund för den kommande diskussionen vid årsmötet nu den 15 oktober. Där går man igenom 120 sådana här finansiella kriser som vi har haft under senare år. 70 av dem har hanterats under Stefan Ingves under den period då han var chef för finansiell stabilitet på IMF.

Det gör att vi vet relativt väl vilka verktyg som fungerar i de här sammanhangen. Detta har vi övat oss på i många länder. Vi vet att det finns sådana mönster som vi följde i Sverige och som man behöver följa. Om man inte gör det finns det en större risk att man i stället får ett mer utdraget och besvärligt förlopp, som det japanska. Sedan kan man göra det på olika sätt.

Hanteringen av finansiella kriser påverkar inte långsiktig tillväxt i den meningen att det påverkar vad vi har för forskning eller för kunskapsbas för vår industri och sådant. Men det är klart att det har negativa effekter på tillväxten om man hanterar det här illa och det blir en lång och utdragen kris. Om man hanterar det väl blir det som i Sverige. Vi framhålls i IMF-genomgången som ett skolboksexempel, till och med kanske det bästa skolboksexemplet, på hur man hanterar en sådan kris. Vi hade en relativt god tillväxt redan -93, -94 och -95 i Sverige. Sedan hade vi en återstående svår process för hanteringen av offentliga finanser.

Jag skulle nog säga att det i ett sådant här läge handlar mer om att man hanterar kriserna utifrån den erfarenhet vi har. Sedan kan vi naturligtvis föra diskussioner om långsiktig tillväxt i olika sammanhang. Paul Romer har mycket att bidra med där. Men just i den här typen av förlopp handlar det mer om att hantera situationen.

Apropå Björn Hamiltons fråga om EMU är det svårt att värdera vad det skulle betyda. Det är alldeles tydligt att EMU-länderna tillhör dem där man har fått gripa in. Beneluxländerna, Grekland och Italien är några exempel. Det är svårt att värdera vad det betyder för likviditeten i banksystemet att man är med. Det är klart att det vi kan se är att ECB:s rätt kraftfulla agerande har bidragit till att likviditeten där har fungerat relativt väl. Men det har inte varit oproblematiskt. Då hade inte våra vänner på Irland behövt gå in med en insättningsgaranti. Det har varit rätt stökigt även för euroländerna. Jag är inte säker på att man ska dra någon slutsats av detta ännu.

Därtill ska man i ett sådant här läge inte heller vara alldeles bekymrad över att vi har en växelkurs som försvagas något givet vad det betyder för svensk industri.

Jag tycker att det är viktigt att fallskärmsdiskussionen har två dimensioner. Den ena är den rent moraliska; det är omoraliskt att människor skor sig när det ställer till sådana här bekymmer. Det tycker jag är en alldeles uppenbar mänsklig reflexion. Den andra är att det också är kopplat till finansiell stabilitet. Det måste vara så att ersättningssystem redovisas och utformas på ett sådant sätt att de bidrar till stabilitet. På det sättet skiljer sig inte bonusar och chefslöner från inkomstskatter, jobbavdrag eller a-kassa. Om man uppmuntrar människor med extrema ekonomiska incitament att ta risker så kommer de att göra det. Därför är det en del av vårt finansiella stabilitetsramverk att vi också måste få diskutera principerna för de här ersättningarna.

Anf.  17  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Det finns ett kinesiskt tecken för kris som också betyder möjlighet. Om man ser lite längre fram skulle jag vilja höra finansministerns syn på EU:s roll i den framtida globala ekonomiska stabilitetsmöjligheten kontra USA. Det finns många bedömare som säger att USA aldrig kommer tillbaka till den position som de har haft hittills. Rätt eller fel – men hur går resonemangen er finansministrar emellan? Är man beredd att ta en västvärldsledartröja i ekonomiska sammanhang, eller hur går tänket?

Anf.  18  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi ska vara försiktiga med att använda ordet kris. Det är klart att det råder en allvarlig situation i världen. Men låt mig återigen understryka att svenska banker överskrider sina kapitaltäckningskrav och har goda förutsättningar för en tillfredsställande stabilitet. Vi diskuterar här ett globalt internationellt fenomen som vi vill bidra till att hantera.

Hur vi landar detta beror lite grann på hur Europas ledare nu agerar. Om man under de närmaste dagarna och inför toppmötet den 15 och 16 oktober kan få till stånd ett europeiskt agerande som bidrar till stabiliteten bidrar det naturligtvis också till Europas ställning i det finansiella systemet.

Man ska komma ihåg att hittills har amerikanerna i den ena delen – det som är centralbanksagerandet och treasury-agerandet – skött det hela på ett både begåvat och kraftfullt sätt. Sedan har man det uppenbara politiska bekymret med den andra delen. Jag tror det lite grann får återstå att se var vi landar i detta.

Europas förmåga att vinna förtroende bygger på hur vi själva hanterar vår situation. Kan vi samla ihop oss? Kan vi få till stånd ett gemensamt agerande? Kan vi själva stabilisera situationen? Det återstår att se. Vi har ett antal dagar framför oss som kommer att bli mycket intressanta att följa ur det perspektivet.

Anf.  19  ULF HOLM (mp):

Jag tycker att det här är intressant. Finansministern säger tydligt att det finansiella USA har klarat det här, med Fed och allting, men att det politiska har misslyckats. Det har vi ju sett.

Men finns det inte samma risk att det blir så i Europa också? Vi hörde statsministern i går klart och tydligt säga nej till EU-fonden. Svenska skattebetalare ska inte betala för andra länders agerande, sade han. Det kommer väl att bli en av huvudfrågorna, för det finns några som för fram detta som den absolut viktigaste sak som måste hända nu för att Europas ledare ska ge ett besked och vinna i den här kampen. Det kan bli mindre bra politiskt också på Europanivå. Jag tror att detta är farligt.

Vad tror finansministern själv om diskussionen? Kommer det att bli ett stort tryck på frågor som den som fördes fram i går? Finns det några nya idéer som också kan komma fram?

Anf.  20  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi får ha lite perspektiv på vad som har fungerat. I grunden är det politiska institutioner som har fungerat i USA. Man har byggt upp en centralbank för att den ska kunna agera på det här sättet. Man har byggt upp ett treasury för att det ska kunna agera på det här sättet. Det som inte har fungerat är i högre grad marknaderna. Det som har varit den hårda kärnan i statens uppdrag har fungerat relativt väl. Det som inte har fungerat är marknadens funktionssätt.

Det politiska spelet runt krispaketet har varit något annat. Men det har ni ju skådat själva, så det kan var och en ge ett omdöme om.

Det som är viktigt och som vår statsminister Fredrik Reinfeldt underströk i går är att om man väljer vägen att vi gemensamt ska hantera detta med våra skattebetalares pengar har vi en väldigt svår väg framåt. Då är vi inne på att vi skulle behöva avsätta svenska skattepengar för att betala för länder som inte har skött sig. Det är ingenting som vi kan lösa till den 15 oktober, utan det skulle vi i så fall behöva sitta och diskutera i år framåt. Om man väljer den vägen tror jag att man väljer en väg där det inte finns någon lösning. Det måste bygga på gemensamma standarder, gemensamma utgångspunkter och gemensamma synsätt för det nationella agerande snarare än ett gemensamt fonderande eller byggande av nya institutioner.

Som Ulf Holm påpekar har sådana förslag funnits i diskussionen, och dem måste vi ställa oss skeptiska till. Var och en måste vårda sitt ansvar först. Sedan kan man naturligtvis på sikt bygga upp andra institutioner med finansinspektioner som samarbetar närmare, tillsynskollegor och allt sådant. Men institutionsbyggandet måste få ske i det långsamma politiska beredningstempo det har, för det är komplicerade frågor. Vad vi måste göra på kort sikt är att hitta gemensamma föreställningar om krisagerande.

Anf.  21  ULF HOLM (mp):

Jag delar finansministerns inställning. Men vi ska också veta att det finns några, inte minst Sarkozy, som gärna vill göra något kraftfullt. Sverige förlorade ju i kampen om globaliseringsfonden, som vi alla partier i det här rummet var emot. Där fick Sverige ge sig till sist i någon nattmangling. Jag ser bara att det finns en risk att det blir ungefär samma upplägg nu – att det finns några som kommer att strida för att det ska bli en kraftfull markering från EU-toppmötet eller innan dess.

Jag måste också bara nämna någonting om oljepriset; det kan jag inte låta bli. Är finansministern nöjd med det underlag som ska gå till mötet eller inte? Jag kan säga att jag tror att det är en viss framgång för Sverige. Det måste jag nog erkänna. Det är inte så många kraftfulla skrivningar, utan man håller sig till vad Europeiska investeringsbanken ska satsa sina investeringar i.

Gör finansministern samma bedömning? Finns det en risk att det finns någon på finansministermötet som kommer att försöka förändra underlaget?

Anf.  22  Finansminister ANDERS BORG (m):

När vi har agerat har vi haft ett antal länder med oss. För oss har klimatfrågan stått i centrum. I en del andra länder, till exempel Tyskland, tycks det mer vara den statsfinansiella synen som har varit dominerande. Jag tror att det finns en föreställning om att man inte kommer framåt här. Det återspeglas i att detta har landat relativt väl. Det är bra med lite ökad transparens när det gäller hur mycket olja man lagrar, hur prissättningen sker och så vidare. Det är naturligtvis positivt. Jag föreställer mig inte att det blir någon huvuddiskussionspunkt av detta. Jag tror att fransmännens kraft ligger på ett annat område just nu.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi har då att förhålla oss både till allt vi känner till så här långt och till ett antal förhållanden som vi säkert inte känner till och som kan inträffa fram till dess att rådet samlas. Därför föreslår jag att vi först tar ställning till allt det vi vet, som vi har fått papper på och så vidare. Där finner jag sammanfattningsvis en majoritet för regeringens ståndpunkt.

För att liksom ha lite hängslen på finansministern över helgen konstaterar vi att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Det är en ”mjukis” inför det vi tror händer; den här riktningen är bra att ha inför det som kanske inträffar på vägen dit.

Om det sedan skulle ges anledning att under eller omedelbart inför rådet återkomma i ett skarpare läge om något som vi inte kan förutse i dag får vi göra det då i till exempel skrift.

Anf.  24  Finansminister ANDERS BORG (m):

Om arbetet fortlöper framåt kommer det att ske en alldeles normal redovisning i samband med att vi är här inför Europeiska rådet. Det som kommer att ske på Ekofin är en diskussion om inriktningen. Men jag tycker att det kan finnas skäl att redovisa den för er också. Det är ändå det som är kärnan i mötet. Sedan får vi tillbaka detta i god ordning, i handlingar och allting sådant inför Europeiska rådet.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med punkt 3 på rådets agenda. Punkt 4 handlar om finansiella tjänster, däribland Solvens 2. Den frågan är behandlad i EU-nämnden förut, och även i finansutskottet som har haft överläggningar i sakfrågan. Riksdagens position i sakfrågan är därmed välkänd och dokumenterad. Sedan blir det ett förhandlingsskede där det behöver fattas beslut om några utestående frågor. Bakgrunden till dessa är utsänd till ledamöterna.

Anf.  26  Finansminister ANDERS BORG (m):

De svenska positionerna är ju väl kända. Det var mer en avrapportering, som jag uppfattade det, av ett fortlöpande arbete. Det som är viktigt för oss är att hålla koll på våra surplus funds. Nu har vi haft bra överläggningar i samband med informella Ekofin med vissa av våra ministerkolleger om detta. Jag känner att vi försöker bidra till att skapa en förståelse för detta, så jag behöver inte lägga till något mer.

Anf.  27  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Det är just det som var min fråga. Det står här att regeringen tar upp att det här med försäkringsbolagen är viktigt för oss. Men så står det att i rådande läge i förhandlingarna finns det olika kompromisser innehållande lösningar, framför allt i de stora frågorna. Min undran är: Finns det svenska intresset med så att det är värnat i alla de här kompromisserna?

Anf.  28  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kommer att nogsamt värna detta.

Anf.  29  SONIA KARLSSON (s):

Det tackar jag finansministern för. Det står i vår dagordning från EU-nämnden, vilket ordföranden konstaterade, att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt i finansutskottet. Jag vill bara kommentera att vad finansutskottet särskilt sade var att det här med försäkringsbolagen var väldigt viktigt. Det skulle beaktas av regeringen, men det framgår inte riktigt på EU-nämndens dagordning.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Men det gör det nu, alldeles utmärkt.

Jag finner att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 5 om beskattning har tre underpunkter – ändring av momsdirektiv, bekämpning av skattebedrägeri, där det finns ett slutsatsutkast, och reducerade mervärdesskattesatser. I den sista punkten har det varit överläggningar i skatteutskottet i sakfrågan i november förra året och kommer att bli senare i år. Det ska ske en uppföljning vid det informella ministermötet, dock ej något skarpt beslut i detta läge.

Underlaget är utsänt.

Anf.  31  Finansminister ANDERS BORG (m):

Relativt kort: Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi arbetar med att bekämpa momsbedrägerier. De uppgår till omfattande belopp.

Här har vi haft en diskussion kring hur det ska fungera med redovisning, de periodiska sammanställningar som måste göras och hur vi ska förhålla oss till momsredovisningsperioden. Kommissionen har föreslagit en förkortad period för detta, men man har i diskussionerna landat på relativt betydande nedre gränser för när det här behöver tillämpas. Vi tycker att kompromissförslaget är möjligt att acceptera.

Sedan handlar det också om att anta slutsatser kring ett förstärkt informationsutbytessystem. Det påpekas här i mitt underlag att jag ska säga att det är en falsk B-punkt. Jag föreställer mig att det är en falsk B-punkt. Det tror jag inte är speciellt kontroversiellt.

Vidare har vi frågan om reducerade momssatser. Den innehåller också den för Sverige viktiga frågan om ljudböcker som är viktig att slåss för. Här har vi två grundläggande läger. Vi har en tysk hållning där man säger att alla nedsättningar av momssatser är någonting dåligt därför att det ungergräver skatteintäkter. Den har stöd av Österrike och Danmark. Sedan har vi en hållning som företräds av Sverige, Storbritannien, Italien, Frankrike och ett stort antal andra länder som säger att på vissa områden, framför allt lokala tjänster, speciellt de som är arbetsintensiva och där vi har en betydande svart sektor och där det handlar om att ersätta eget hushållsarbete, kan det ha rätt betydande effekter på sysselsättningen.

Det här var den diskussion som vi hade på informella Ekofin. Sedan dess har vi fått in två underlag, dels en omfattande genomgång av vad medlemsländerna tycker, där vi konstaterar att vi tycker olika, dels en bedömning av vad detta eventuellt kan kosta. Det beror naturligtvis på vilka delar av de här undantagen man väljer att gå fram på.

Jag kommer att argumentera för den svenska ståndpunkten, inklusive frågan om ljudböckerna.

Anf.  32  FREDRIK OLOVSSON (s):

I den not som ordförandeskapet skickade ut inför det informella Ekofin finns det sex konkreta frågor om medlemsstaternas inställning till momsfrågorna. Jag undrar om det finns också sex konkreta svenska svar på dem och om de eventuellt finns i skrift.

Sedan finns det skäl att poängtera att momsen är en viktig skattebas. Man bör eftersträva så få undantag som möjligt – ljudböcker, blöjor och annat som det finns önskemål om beaktat. Med tanke på den ståndpunkt som regeringen har i handlingarna tycker jag att det finns skäl att poängtera skatteutskottets skrivning där som ju tar sin utgångspunkt i att man bör ha få undantag.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Tack för den matnyttiga referensen till gjorda överläggningar i sakfrågan. Det är utmärkt att vi förhåller oss till det.

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kan naturligtvis skicka över en skriftlig sammanfattning av de ståndpunkterna. Det är inga stora hemligheter i hur vi ser på de olika delarna.

Jag delar Fredrik Olofssons syn på skattebaser. Det gäller naturligtvis alla skattebaser. Det är viktigt att vi vårdar skattebaser. Vi ska inte ha stora näringar som knappt betalar någon skatt alls. Det är alltid problematiskt. Det kan snedvrida konkurrens, investeringar och annat. Det är en viktig ståndpunkt i alla sammanhang att komma ihåg att stora snedvridningar ska vi undvika.

Här har vi dock en lite annan situation än på många andra områden, nämligen att det här är ett relativt effektivt sätt att skapa sysselsättning, och det är någonting som vi i den här regeringen tycker är väldigt viktigt.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Regeringens ståndpunkter är alltid välkomna i nämnden även om de innehåller stora eller små hemligheter. Vi behandlar dem förstås därefter.

Jag finner sammanfattningsvis att vi har en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Det var punkt 5 i sin helhet.

Under punkt 6 Övriga frågor lär det finnas en polsk begäran att diskutera ersättningspriserna i systemet för handeln med utsläppsrätter. Underlaget är utsänt.

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m):

Man skulle kunna tycka att det är bekymmersamt att polackerna skickar in den här typen av förslag. Vi anser att handelssystemet är väldigt bra och ska fungera som en viktig del av klimatpolitiken. Samtidigt ska jag säga att jag tycker att det är ett konstruktivt försök av polackerna att ta sig framåt. Vi ska vara medvetna om att vi i dag är i en sits där det finns en betydande grupp av medlemsländer i unionen som är utomordentligt skeptiska till att över huvud taget röra sig framåt i de här frågorna. Vi får nog vara medvetna om att vi måste ha en öppenhet för att diskutera olika frågeställningar.

Det finns samtidigt problem med polackernas förslag. Det de pratar om är att vi före systemet kom i funktion hade en stor volatilitet. Ni minns säkert utsläppsrättspriserna som gick som en jojo upp och ned. I det polska underlaget framgår att de har varit mer volatila än såväl de amerikanska börserna som oljepriser. Å andra sidan om man tar fram en graf på det senaste årets utveckling är detta inte sant. Sedan systemet bättre har kommit i funktion har utsläppshandelspriserna varit relativt stabila.

Det gör att vi inte ser det som rimligt att landa i en slutsats att man ska sätta tak, korridorer och sådant. Man ska väl vara medveten om att när vi gjort det i andra sammanhang har det inte alltid fungerat speciellt väl. Det har till exempel varit en vanlig metod när det gäller växelkurser att man ska försöka hitta ormar och korridorer och allt vad det är som kanske aldrig har fungerat på ett riktigt bra sätt.

Vad vi i stället tycker att man i så fall behöver överväga är, i linje med det som den svenske miljöministern Andreas Carlgren argumenterade kraftfullt för kring de här systemen, att i sådana fall tittar på hur det ser ut med flexibla mekanismer, om det finns någon möjlighet att gå den vägen. Då kan man möjligtvis stabilisera priserna om det skulle uppträda den här typen av problem.

Huvudalternativet från vår sida är att vi kommer att försöka bidra till att övertyga polackerna om att detta inte är något problem. Jag ska dock erkänna att jag har haft en serie samtal med min polska kollega i denna fråga. De återspeglar bekymmer i Öst- och Centraleuropa som vi måste ta på allvar, och vi måste hitta vägar att få dem att ta sig förbi dessa. Vi ska försöka vara konstruktiva i den diskussionen med utgångspunkten att grunderna i de här systemen måste bestå därför att klimatfrågan måste hanteras.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Som finansministern säkert vet träffade vi den tjeckiska ambassadören innan finansministern kom som också tog upp det här med klimatet och hemlandet lite grann.

Anf.  38  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Det här är på sätt och vis en viktig fråga. Det är viktigt att vi behåller själva syftet med handeln med utsläppsrätter.

Min fråga är: Finns det någon risk att det är fler medlemsländer som hänger på Polen i den här frågan? När vi arbetade med förarbetet för handeln med utsläppsrätter fanns det några länder som hade lite tendenser att vilja bevara den egna industrin, Tyskland exempelvis.

Ser finansministern någon risk för att det finns andra som hänger på?

Anf.  39  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag ska göra en politisk kommentar och en teknisk kommentar.

Den politiska är att det alldeles uppenbart finns en sådan risk. Ni har träffat den tjeckiska ambassadören. Jag föreställer mig att han har argumenterat för den tjeckiska hållningen. Ni vet att vi har bekymmer med baltiska länder som är bekymrade för sin energiförsörjning. Vi har bekymmer i hela östra och centrala Europa i princip, jag tror länder som är väldigt beroende av fossila energikällor i sin energiförsörjning.

Jag är övertygad om att det här ändå kommer att landa på ett bra sätt. Alla fattar att klimatfrågan så bekymmersam som den är. Vi måste ta frågeställningarna framåt.

Den tekniska kommentaren är dock så här. Den erfarenhet vi har är att prismekanismer på marknaden fungerar bättre när det finns en koppling till någon typ av underliggande marginalkostnad, det vill säga att om det blir dyrare att producera plast går priset upp eller om det blir dyrare att ta fram sågat timmer går priset upp. När det gäller priser på till exempel växelkurser, olja, delar av finansiella tillgångar och för den delen utsläppsrättigheter som inte har någon koppling till en underliggande kostnad kan marknaden fungera – jag behöver inte säga det med den tillvaro som vi nu lever i – rätt illa. Det är det bekymret som ligger hos polackerna i botten.

Jag tror att de överdriver bekymret, och jag tror att det vi har sett under det senaste året visar att vi har stabilitet. Att avfärda det och bara säga att det är självklart att det här är stabilt för att göra en terminshandel är också sant för oljepriser och praktiskt taget alla finansiella tillgångar, och jag är ledsen att säga att någon sådan stabilitet har jag aldrig sett.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i frågan. Rent tekniskt är det Ekofinrådet som ligger närmast i tiden, och därför ska vi klubba av A-punktslistan, det finns preliminär sådan utsänt, och en liten lapp till den.

Jag finner att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Vi är klara med rådsagendan Är det något annat finansministern vill säga innan han lämnar lokalen? Nej.

Vi tackar för i dag och önskar en trevlig och intressant helg och lycka till på rådet.

3 §  Transport, telekommunikation och energi (transport)

Statsrådet Åsa Torstensson

Återrapport från ministerrådsmöte den 12 och 13 juni 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 1 och 2 september 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 oktober 2008

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Vi går så in på punkt 3, Transport och telekom på TTE-rådet, med statsrådet Torstensson.

Först har vi återrapporter från de gångna rådsmötena, dels från den 12 och 13 juni, dels från ett informellt möte den 1 och 2 september. Återrapporterna från dessa är utsända till nämndens ledamöter. Om statsrådet vill säga någonting om dem är hon varmt välkommen att göra det.

Anf.  42  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag vill nämna att jag drabbats av en förkylning och skulle därför uppskatta om vi kunde hjälpas åt med att tala i mikrofonen.

Jag väljer att göra en återrapportering om EU-nämnden så önskar.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Det är om statsrådet så önskar. Vi har fått återrapporter i skrift från båda mötena.

Anf.  44  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag ser att några nickar att de är nöjda med det. Därför går jag över till dagens ärenden.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Nej, först ska jag fråga om någon av ledamöterna vill fråga något om återrapporterna.

Anf.  46  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill fråga om cabotaget som diskuterades på mötet den 12 och 13 juni.

I återrapporten står att England satt som villkor att det skulle förtydligas att cabotaget inte kan utföras fortlöpande och storskaligt samt att uppgifter om fordonens registreringsnummer borde kunna krävas för att underlätta kontrollen. Sverige svarar att vi kan tänka oss det om det visar sig nödvändigt för att nå en uppgörelse.

Jag blev lite förvånad över den kommentaren. Vore det inte bra om vi kunde få veta vilka registreringsnummer fordonen har för att kunna kontrollera att de inte gör fler än tre cabotageresor under en sjudagarsperiod, alltså att verkligen kunna kontrollera det när möjligheten finns?

Anf.  47  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Vad gäller frågan om kontroll och övervakning var den uppe till diskussion även vid förra överläggningen. De nu aktuella rättsakterna omfattar inte själva kontrollförfarandet, utan övervakning sker även fortsättningsvis på samma sätt som i dag, nämligen genom polisens kontroll av till exempel fraktsedlar.

Anf.  48  CHRISTINA AXELSSON (s):

Nu gällde min fråga inte det. Den frågan ställde jag till statssekreteraren när vi i tisdags hade möjlighet till det i trafikutskottet. Jag undrar om det inte vore bra. Borde inte Sverige gå på Englands linje, oavsett om det visar sig nödvändigt eller inte, för att nå en uppgörelse? Borde vi inte bejaka detta, att det är bra att vi faktiskt vet vilka bilar som finns här? Vore det inte bra att säga ja tack till Englands förslag?

Anf.  49  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! I sak gjorde Sverige det, men det är fortfarande så att de aktuella rättsakterna inte omfattar själva kontrollförfarandet. I sak gjorde vi det som frågeställaren efterlyser.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det utbytet om återrapporten. Därmed lägger vi den till handlingarna och tackar för informationen.

Sedan går vi in på information och samråd inför det kommande rådsmötet i TT-delarna. Där har det varit information i trafikutskottet den 30 september och i näringsutskottet i går. Jag vill också nämna att det är Corepermöte i dag i dessa frågor. Det här är alltså ett sådant fall där vi samråder lite tidigt i förhållande till vad som fortfarande kan inträffa inför mötet. Det brukar vi hantera skriftligt efter hand om anledning gives. Jag vill säga detta så att ni vet.

Vi börjar med punkt 3, Intermodala transporter, grönare transporter med mera. Där finns en korrigerad ståndpunkt, utsänd i utskick 2, som kompletterar den kommenterade dagordning som ledamöterna fått. Det här är nog en sådan fråga som berörs av det faktum att det är Coreper i dag.

Anf.  51  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Det gäller alltså kommissionens paket om grönare transporter. Där ingår en strategi för de internaliserade externa kostnaderna för transporter och ett meddelande om åtgärder för att minska buller för järnväg. Dessutom ingår ett paraplymeddelande som sammanfattar förslagen i paketet.

I strategin föreslår kommissionen att marginalkostnadsprissättning bör användas som generell princip för internalisering av externa kostnader från transporter. Kommissionen har också tagit fram ett gemensamt ramverk för att kvantifiera externa kostnader för trängsel, luftförorening, buller och klimatgaser. Det huvudsakliga, konkreta, förslaget i strategin är en ändring av det så kallade Eurovinjettdirektivet om vägavgift för lastbilar. Detta behandlas i särskild ordning i rådsarbetsgruppen och kommer inte att behandlas på det här mötet.

Paketet innehåller även ett meddelande om järnvägsbuller. Där föreslår kommissionen bestämmelser om bullerdifferentiering av banavgifter i syfte att åstadkomma ett byte av bromsblocktyp av huvuddelen av de europeiska godsvagnarna till utgången av 2015.

Ordförandeskapet har föreslagit att vi ska anta slutsatser om dessa frågor som en grund för det fortsatta arbetet. I behandlingen i rådsarbetsgruppen av rådets slutsatser har regeringen verkat för skrivningar som innebär att utgångspunkten i strategin bör vara att öka miljöstyrningen i avgiftssystemet. Det har regeringen stött med direkta hänvisningar till principerna om just internalisering av externa kostnader och marginalprissättning. Det är viktigt att vi också bevakar slutsatserna och understryker vikten av en transportslagsövergripande ansats och teknikneutralitet.

När det gäller järnvägsbuller har regeringen verkat för en skrivning som tydliggör att syftet bör vara att minska störningar från buller. Medlet för detta kan men behöver inte alltid vara att minska bullret vid källan.

Beträffande arbetet med koldioxidemissioner från sjöfarten har regeringen önskat att slutsatserna signalerar att förhandlingarna i IMO inte kan tillåtas pågå hur länge som helst utan att andra vägar prövas, men eftersom detta inte är en central del av paketet anser jag att slutsatserna ändå kan vara acceptabla och utgå. Som ordföranden sade är slutsatserna emellertid inte klara utan kommer att behandlas av Coreper under dagen.

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja fråga om vi får möjlighet att se slutsatserna innan ministern åker till mötet. För protokollets skull vill jag ta upp att den information vi fick i utskottet gällde tre punkter. För övrigt var informationen skriftlig. Vi fick således muntlig information i tre punkter.

Jag vill alltså fråga om vi till exempel via mejl kan få de slutsatser som kommer att bli färdiga i dag och därefter ha ett skriftligt samråd.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Det är väl en utmärkt idé.

Anf.  54  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Vi brukar ju göra på det viset, och det gör vi även beträffande denna frågeställning.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i denna punkt och återkommer med skriftligt samråd när så är möjligt.

Därmed går vi vidare och hamnar på landtransporter där det föreligger ett förslag till direktiv om att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser. Det ska dock inte fattas beslut om det denna gång, utan det är en så kallad riktlinjedebatt. De frågor som finns inför debatten är utsända i den kommenterade dagordningen.

Anf.  56  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag väljer att här ge en ganska lång redogörelse. Syftet med förslaget är att göra det lättare att över landgränserna lagföra vissa brott mot trafiklagstiftningen som särskilt hotar trafiksäkerheten. Kommissionens förslag till vad man ska göra är att upprätta ett elektroniskt informationssystem för att underlätta gränsöverskridande lagföring av trafikförseelser. Det ska göra det lättare att identifiera och få uppgifter om innehavaren av ett fordon. Förslaget innebär att det införs en skyldighet för de medlemsstater där förseelsen begicks att skicka meddelande till innehavaren av det fordon med vilket förseelsen begicks.

Förslaget omfattar fyra typer av brott mot trafiklagstiftningen: hastighetsöverträdelse, trafiknykterhetsbrott, körning utan bilbälte och körning mot rött ljus. Vid rådsmötet vill ordförandeskapet att ministrarna främst ska diskutera förslaget ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Som utgångspunkt för den diskussionen menar regeringen att det är viktigt att få till stånd en bred praktisk lösning som innebär att lagföringen av trafikbrott som begås av boende i andra medlemsstater blir mer effektiv.

Direktivet bygger, som sagt, på att medlemsstaterna inte ska identifiera och agera gentemot fordonets registrerade ägare. Men eftersom vi i Sverige har ett system som bygger på föraransvar är nyttan med nuvarande direktivförslag för vår del begränsad. Andra medlemsländer har dock betydligt större problem vad gäller gränsöverskridande trafikbrott. Regeringen är därför öppen för att pröva olika lösningar för en lagföring av dessa trafikbrott för att de ska bli mer effektiva. I det arbetet är det också angeläget att ha en helhetssyn på informationsutbytet och undvika särlösningar.

Som rättslig grund har kommissionen föreslagit EG-fördragets artikel 71, alltså i första pelaren. Beslutet fattas i rådet med kvalificerad majoritet efter medbeslutande av Europaparlamentet. Den rättsliga grunden har dock under hösten diskuterats vid ett antal arbetsgruppsrådsmöten och mellan medlemsländernas ambassadörer i Coreper. En betydande del av medlemsländerna har liksom Sverige ifrågasatt valet av rättslig grund eftersom en lösning inom ramen för medlemsstaternas polissamarbete och rättsliga samarbete i den tredje pelaren vore mer korrekt.

Inför rådet nästa vecka har det franska ordförandeskapet lämnat en rapport till Coreper från rådsarbetsgruppsmötet. Ordförandeskapet anser där att ett ändrat direktivförslag bör kunna utgöra en tillräckligt solid grund för att överkomma de svårigheter som fanns i kommissionens ursprungsförslag. Den slutsatsen bör en stor grupp av medlemsländerna ha svårt att ställa sig bakom.

Ordförandeskapet vill nu att jag och kollegerna ska diskutera förslaget utifrån två frågor. Kan syftet att få en mer effektiv gränsöverskridande lagföring av trafikförseelser rättfärdiga ett införande av gemenskapsregler, om än begränsade, i direktivet, om det lämnas till medlemsstaterna att besluta om metoderna för lagföring? Om inte, kan en strykning av alla bestämmelser i direktivförslaget som innebär implementering av straffrätt göra att ni anser att direktivet kan antas? I så fall, kan ytterligare trafikbestämmelser läggas till som kan öka mervärdet av förslaget?

Från svensk synpunkt är detta i första hand ett polissamarbete. Regeringen menar därför att den rättsliga grunden för förslaget bör ifrågasättas och en bredare lösning få sökas inom ramen för tredje pelaren. Ett utbyte av fordons- och fordonsägaruppgifter bör samordnas med existerande lösningar, de som redan finns till exempel genom det arbete som sker inom ramen för Prümsamarbetet. Man bör alltså ha en helhetssyn på informations- och lagföringsfrågorna och försöka undvika särlösningar för vissa slag av förseelser.

Anf.  57  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det här var en av de punkter som vi diskuterade i trafikutskottet. Då togs också frågan om överlast upp. Det finns ju andra trafikfarliga och säkerhetsmässiga frågor än de som här redogörs för. En sådan är brott mot kör- och vilotider. Om föraren är väldigt trött är det inte bra ur trafiksäkerhetssynpunkt. En annan fråga gäller överlast.

Nu vet jag inte vilket utrymme det finns för diskussioner om fler frågor än de fyra som ministern nämnde. Med tanke på den redogörelse vi här fått undrar jag vad ministerns utgångspunkt är. Tror ministern att det kommer att bli någonting av detta eller är det något som kommer att dras i långbänk?

Anf.  58  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Det är alltid svårt att veta om det blir långbänk eller inte. Jag tror att det är viktigt att här och nu se att det naturligtvis är en besvärlig fråga när vi har två olika rättsliga utgångspunkter. Därför kommer också det franska ordförandeskapet att lägga fram alternativa vägar för att hitta en lösning. Man finner att det från franskt ordförandeskaps håll är svårt att fortsätta att argumentera för det direktivförslag som ligger, eftersom det finns en stor risk att EG-domstolen i så fall skulle annullera direktivet.

Det ligger naturligtvis ett stort arbete hos ordförandeskapet att nu lägga fram ett förslag som är tilltalande för alla parter. Det bygger framför allt på den rättsliga grunden. I det sammanhanget ser jag inte i dag att jag tillför ytterligare områden som då kan bli aktuella. Jag tror att det är ett bra steg att börja med det här som paketet ser ut i dag.

Anf.  59  MARGARETA CEDERFELT (m):

Fru ordförande! Att det är svårigheter att identifiera bilförare som har begått försyndelser i trafiken är ett välkänt problem. Jag undrar om det finns en diskussion som på något sätt berör integritetsaspekter. Olika länder har olika tendenser att döma, beakta eller iaktta försyndelser som begås.

Jag tänker på hur materialet kommer att behandlas i olika länder. Jag vet att det står i dokumentet till exempel att lagring endast ska få ske i det land där det har begåtts brott. Hur ser de här diskussionerna ut? Det är ganska viktiga frågor. Vi har olika registreringsformer i Sverige beroende på om det är förare eller bil.

Det är också viktigt att beakta integritetsaspekter i det här sammanhanget. Hur går de diskussionerna?

Anf.  60  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Fru ordförande! Jag stöder helt regeringens uppfattning att i första hand arbeta inom ramen för det befintliga polissamarbetet. Om man ser de väldigt viktiga frågor som Christina Axelsson tar upp som är genuint gränsöverskridande kan jag inte se annat än att de liksom trafiknykterhetsfrågor bör rymmas inom det nuvarande polissamarbetet med de informationsmöjligheter över gränserna som man kommer att få. Det fortsatta arbetet från svensk sida bör vara inriktat på det och inte på att bygga upp nya omfattande strukturer som av praktiska och byråkratiska naturliga skäl måste begränsas till bara ett fåtal frågor för att över huvud taget klaras av. Det finns många andra frågor som är gränsöverskridande på trafikområdet.

Anf.  61  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag stöder regeringens uppfattning att det ska vara inom den polisiära rättsliga grunden. Det är helt självklart. Men det blir säkert diskussion om det på rådet.

När det gäller innehållet i det här är det väldigt svåra och komplicerade frågor, inte minst om vilka brott det är, straffskalor och det som Margareta Cederfelt tog upp, integritetsaspekten som vi måste värna väldigt mycket. Finns det några signaler från andra länder om hur de kommer att ställa sig i det här tidiga skedet i de här frågorna om vilka områden som bör gälla?

Jag noterade att regeringen anser att det är en bra början med de här fyra områdena och att kanske inte ha fler, men det finns säkert andra länder som vill ha fler områden. Förväntas det en stor diskussion om det?

Anf.  62  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag börjar med Margareta Cederfelts fråga. Ordförandeskapet har ställt frågan om vilka möjliga lösningar som kan finnas för att gå vidare. I det sammanhanget har Sverige förordat att man går vidare med att hantera de här frågorna inom det arbete som ligger inom Prümfördraget. Prümfördraget är ju sedan tidigare en överenskommelse om fördjupat samarbete för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Den tillkom – det kan tyckas att ta i lite – i samband med terrorismdiskussioner. Men det är trots allt Prümfördraget som man hänvisar till och att det ingicks under 2005. Det är det fördraget som ordförandeskapet önskar pröva närmare.

Vad gäller hur övriga länder ställer sig till de olika förslagen har jag ingen närmare uppgift om det. Jag ska se om jag kan få hjälp från Justitiedepartementet. Nej.

Anf.  63  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM:

Jag är från trafikenheten på Näringsdepartementet. Det har varit diskussioner om att föra in andra frågor också, självklart. Men man har ändå velat börja med de mest allvarliga trafikförseelserna som leder till flest döda och skadade. Det är de här fyra man har tagit upp. Man kan ifrågasätta dem också när det gäller det här direktivet när det gäller ett rent informationsutbyte om fordonsägare. Exempelvis för alkohol och rattfylleri har man i princip alltid en person som man kan pumpa på uppgifter. Där blir det här mindre viktigt för alla, men man har ändå tagit med de förseelser och trafikbrott som man anser vara de mest allvarliga. Det är därför man har valt dem. Men det är många som vill gå vidare i ett senare skede. Det har funnits en sådan diskussion.

När det gäller integriteten har man försökt att tillgodose det i direktivförslaget på olika sätt. Hur det blir till slut blir en diskussion när man mer noggrant går igenom direktivet. Den första frågan är om man ska gå vidare över huvud taget inom direktivområdet eller om man måste gå över på en tredjepelarlösning som Sverige förordar.

Då kan jag nämna det rambeslut som vi nu kommer att lägga fram en proposition om i slutet av året. Det handlar om ömsesidigt erkännande av bötesstraff. Det är en ganska viktig fråga också. För svensk del, där vi har det här som förseelser och straffrättsliga förfaranden, kommer det att hjälpa till att lagföra i andra länder. Det är ju fråga om ett samarbete där också.

För svensk del ser vi att det kommer att lösa en ganska stor del av de här problemen. Men det finns länder som har det här som administrativa förseelser. Då kan de ha det svårare att få ett samarbete till stånd.

Uppgifter om fordon och fordonsägare kan man redan få genom det samarbete som sker inom en plattform som heter Eucaris, som är en teknisk plattform. Där kan man också få uppgifter, så det finns rätt så många system redan.

Jag håller helt med om att det är svårt att se att man ska bygga upp väldigt många olika system för samma sak. Det här sker ju på många områden som ni säkert ser. Man vill bygga upp informationssystem överallt.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag kan ställa en följdfråga själv av den principiella karaktären. Det vi politiker är nyfikna på är hur det politiska landskapet ligger. Är det många länder som tycker som vi här om det principiella med att hålla straffrätten till straffrätten så att säga? Är det många länder som driver på för att göra det till en förstapelarfråga? Det är den politiska konflikten som är viktigast här.

Anf.  65  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM:

Ja, absolut. Det är många länder som har uttalat sig om det här. Av dem är det en majoritet som tycker som vi, nämligen att man ska föra det här inom den tredje pelaren. Men alla länder har inte uttalat sig, så vi utgör i varje fall en blockerande minoritet. Hur många som till slut kommer att ställa sig på den sidan är det svårt att se. Men det är många större länder som tycker det helt enkelt, som anser att det här är en tredjepelarfråga i likhet med Sverige och vissa andra mindre länder också.

Det här förs väldigt tydligt framåt av parlamentet, kommissionen och ordförandeskapet där man vill se en direktivlösning. Man ser att trafiksäkerhetsfrågorna bör överskugga de problem man har. Men många länder har jättesvårt att svälja att man talar om vad polisen ska göra och vad polisen ska prioritera framför allt. Om man får ett ärende där en utländsk person har begått en förseelse i landet måste man fråga, och man måste skicka ett meddelande till fordonsägaren.

För svensk del innebär det ett arbete som man gör och som man kanske inte ser någon fortsättning på, för det är svårt sedan att få en lagföring. Vi har dessutom föraransvar som många andra länder, över hälften av länderna som har. Så det är många som kommer att ha problem att använda det direktivförslag som finns.

Anf.  66  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Det här är ett välkommet förslag på många olika sätt, inte minst utifrån det som handlar om rattonykterhet och det stora problem som vi har. Just därför har jag en fråga. Det är mer en upplysningsfråga med de bitar som handlar om polissamarbete och den polisiära grunden.

Om vi utökar så att tullen får möjlighet att ta rattonykterhetsprov, vilket jag tror är väldigt viktigt utifrån de problem som finns vid våra gränser – vi ser det dagligen i södra Sverige – undrar jag om det kan bli något problem med skillnaden mellan tullens och polisens rätt och möjligheter?

Anf.  67  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Nej, skulle jag säga. Det är det inte, men Catrin Tidström kanske behöver utveckla det ytterligare. Det ska det inte vara.

Anf.  68  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM:

Jag håller med ministern, självklart.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Detta var en riktlinjedebatt i det här skedet. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Sedan går vi till luftfart, punkt 5, Införande av luftfartssektorn i gemenskapens system för utsläppsrätter, deltagandet av tredjeländer i detsamma. Här ska det antas slutsatser, och underlag är utsänt.

Anf.  70  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Det handlar alltså om gemenskapens system för utsläppsrätter för växthusgaser för luftfartssektorn. Förslaget till rådsslutsatser som vi ska ta ställning till nästa vecka utgår från rådets och parlamentets överenskommelse i juli i år om att inkludera flyget i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Överenskommelsen innebär att flyg inom EU och till och från EU kommer att ingå i handelssystemet från 2012.

I förslaget till slutsatser betonas dock att EU-beslutet endast är ett första steg. Målet är att träffa en global överenskommelse om att reducera utsläppen av växthusgaser från flyget.

Efter behandlingen i Coreper i onsdags finns det fortfarande två utestående frågor. Dels gäller det en paragraf om tilldelning av utsläppsrätter till flyget och hur stor del av dessa som ska auktioneras ut, dels en paragraf om öronmärkning av auktionsintäkterna.

Regeringens inställning är att slutsatserna inte bör avvika från eller ha en lägre ambitionsnivå än sommarens överenskommelse mellan rådet och parlamentet. Under förutsättning att de utestående frågorna får en tillfredsställande lösning anser jag och regeringen att Sverige bör stödja ordförandeskapets förslag. Slutsatserna är i linje med regeringens målsättning att inkludera utsläppen från internationell luftfart i det internationella klimatavtal som ska ersätta Kyotoprotokollet efter 2012.

Regeringen driver också aktivt denna fråga i förberedelserna inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009.

Anf.  71  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga. En sak som vi har tagit upp flera gånger från socialdemokratiskt håll vad gäller flygets utsläpp och deltagande vore att flyget skulle ha en egen bubbla för att man på det sättet inte skulle konkurrera med annan industri. Då undrar jag: Finns det några andra länder som har fört upp en liknande diskussion? Jag kan tänka mig att det är svårigheter också på andra håll eller kan bli i en framtid.

Anf.  72  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag vill bara ge regeringen stöd i den här frågan, framför allt med anledning av att så många åtminstone i Sverige och även delar av flygindustrin ser det här som en möjlighet nu att flyget ska bidra till klimatsituationen i världen. Det är fullt stöd här.

Anf.  73  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag ska nog vara tydlig med att det här inte är något ärende som börjar om igen. Det är en överenskommelse sedan juli månad som anger att den totala tilldelningen av utsläppsrätter i flygsektorn 2012 kommer att vara 97 procent av medelutsläppen från 2004 till 2006.

Den årliga tilldelningen av utsläppsrätter till flygsektorn reduceras därefter till 95 procent av medelutsläppen mellan 2004 och 2006, alltså för den kommande perioden fram till 2020.

Under 2012 kommer 15 procent av utsläppsrätterna att fördelas genom auktionering. Sveriges principiella inställning i det här sammanhanget har varit att andelen auktionering för flyget bör vara 100 procent. Men, som sagt var, vi börjar inte om med detta ärende, utan under förutsättning att de utestående frågorna får en tillfredsställande lösning stöder vi målsättningen om att reducera utsläppen från internationell luftfart i enlighet med det som var överenskommet tidigare under året.

Anf.  74  CHRISTINA AXELSSON (s):

Min fråga gällde ju inte det, utan min fråga gällde huruvida man har fört fram att man ska ha flyget i en egen bubbla, oavsett hur mycket det ska minska. Vi tycker också att det är bra att flyget deltar i det här. Jag menar inget annat. Men jag upprepar då min fråga om huruvida några länder har lyft fram att man ska ha flyget i en egen bubbla.

Anf.  75  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Vi har haft den frågan uppe till diskussion och överläggning tidigare, och Sverige har inte fört fram att vi ska ha en egen bubbla till flygsektorn.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Det här gäller tredjeländer.

Anf.  77  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Finns det ytterligare några andra länder som, enligt frågeställaren, har haft önskan om en egen bubbla?

Anf.  78  Departementssekreterare STEFAN ANDERSSON:

Det har väl förekommit i diskussionerna, men sedan har väl samtliga kommit fram till att det mest kostnadseffektiva ändå är att man har flyget ihop med andra sektorer i ett gemensamt handelssystem. Därigenom får man de kostnadseffektivaste utsläppsreduktionerna.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Och jag går till punkt 6 om utkast till beslut angående avtal på luftfartens område mellan Europeiska gemenskapen och Libanon.

Här är underlag utsänt.

Anf.  80  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! I den här punkten ska rådet ta ställning till ett förslag om ett mandat för kommissionen att förhandla om luftfart med Libanon. Förslaget till mandat följer i stora delar det mandat som kommissionen tidigare har fått att förhandla med, bland annat Jordanien. Kommissionens förslag är ett led i strävan att knyta grannländerna runt Medelhavet närmare gemenskapen.

Målet är att ingå ett avtal med en gradvis ömsesidig och hållbar liberalisering av marknaden, baserat på gemenskapslagstiftningen. Särskilt fokus ska ligga på frågor som handlar om luftsäkerhet, luftfartsskydd och miljö.

Ett gemenskapsavtal med Libanon kommer att ersätta relevanta delar i medlemsstaternas bilaterala luftfartsavtal med Libanon, och regeringen stöder kommissionens mandatförslag.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi har majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7, Sesar. Den har två delar, varav den andra finns på nästa sida, som ni ser. Jag avser dock att sambehandla dem. Frågan har varit i EU-nämnden flera gånger, senast den 1 juni 2007 då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nu ska det både diskuteras och tas lite beslut.

Anf.  82  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Sesar är, som sagt var, benämningen på det EU-projekt som avser att modernisera den europeiska flygtrafikledningen. Men Sesar är också namnet på det gemensamma företag som rådet beslutade om 2007 och som ansvarar för styrningen av projektet.

Det här är ett omfattande projekt och en viktig del av det europeiska gemensamma luftrummet. Sesar är den tekniska och industriella delen av arbetet. Praktiskt taget hela den europeiska flygindustrin är engagerad. Från svensk sida är Luftfartsverket och Saab mycket aktiva i det här arbetet.

Projektet löper nu på. Vid mötet nästa vecka ska vi ta ställning till två delar, en som rör nästa projektfas, och en del som rör ändringar i en förordning om det gemensamma företaget.

En omfattande projektplan, eller generalplan som det heter i det här sammanhanget, har levererats för de närmaste åren. Den resolution som nu ligger på rådets bord syftar främst till att markera att projektet nu fortsätter i en utvecklingsfas. Det är en startsignal för det vidare arbetet, skulle man också kunna säga.

Min bedömning är att projektet löper enligt plan och att vi bör ställa oss bakom resolutionen. Från svensk sida vill jag särskilt lyfta fram vikten av miljödimensionen i projektet. Riskanalyser och kostnadskontroller är också viktiga i projekt av den här digniteten. Strävan efter en privat medfinansiering bör också lyftas fram. Jag tycker att Sveriges intressen på ett bra sätt speglas i resolutionen.

Den andra frågan, som rör ändringar i förordningen, handlar om att göra strukturen enhetlig med andra gemensamma företag som etablerats efter att Sesar bildades. Min bedömning är att vi bör acceptera ändringarna. Framöver tycker jag dock att vi bör vara uppmärksamma på nya förslag till gemensamma företag och de villkor som allt oftare föreslås, med undantag för skatter och andra privilegier. Jag tycker att man bör diskutera sådana här företeelser rent generellt och vilka villkor som bör gälla principiellt för nya gemensamma företag.

Sammanfattningsvis föreslår jag att vi stöder resolutionen och att förordningen kan förändras enligt den allmänna riktlinje som ordförandeskapet föreslagit.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Har ni inte vänt på bladet än så gör det nu. Där står det: Sjöfart. Punkterna 8 och 9 är båda delar av ett större sjösäkerhetspaket som har varit i nämnden ett antal gånger förut då det har funnits stöd för regeringens förhandlingsupplägg och så. Nu tar vi en del i taget, först den om fartygsägares skadeståndsansvar.

Utkast till överenskommelse är utsänt till nämndens ledamöter i utskick 2.

Anf.  84  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Som ordföranden har redogjort för har man från regeringens sida också redogjort för det här vid tidigare tillfällen.

Vi har svårt att se något större mervärde med ansvarsdirektivet. Europaparlamentet menar dock att det finns ett stort behov av ett direktiv på området.

För att bryta dödläget i förhandlingarna mellan rådet och Europa-parlamentet kommer jag inte att motsätta mig ett förslag till kompromiss från ordförandeskapets sida som går ut på att direktivet bantas till ett direktiv om obligatorisk ansvarsförsäkring för redare.

En sådan lösning leder till att de övriga rättsakterna i tredje sjösäkerhetspaketet, som exempelvis direktivet om hamnstatskontrollen och passagerarförordningen, kan träda i kraft snabbare, något som då regeringen är angelägen om.

Som inkommande ordförandeskap är det också viktigt att vi på ett positivt sätt medverkar till en uppgörelse med Europaparlamentet så att paketet kan antas. Det gäller speciellt om vi på sjöfartsområdet kommer att axla ordförandeskapet i rådsarbetsgruppen redan från och med den 1 januari nästa år.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Får jag bara fråga varför vi skulle göra det? Nu blev jag nyfiken. Varför skulle vi bli ordförande i den redan den 1 januari och inte den 1 juli? Är de inte lika intresserade av sjöfart i Tjeckien som vi?

Anf.  86  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Jag trodde att regeringen hade informerat om detta. Men Tjeckien har bett Sverige att ta ansvar för den här uppgiften eftersom man själv saknar resurser just för att hantera de här frågorna.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Nej, de har inte så mycket sjöfart. Så är det med det. Jag trodde att det var hela unionens intresse, även fastlandets. However – är det någon som vill yttra sig gällande sakfrågan redan nu? Nej. Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkt 8.

Punkt 9 är ungefär likadan fast det gäller flaggstatsförpliktelser.

Anf.  88  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Fru ordförande! Här tänkte jag vara lite utförligare, även om direktivet om flaggstatsförpliktelser i grunden är detsamma som tidigare.

Vi ser inget större mervärde av direktivet, eftersom utvecklingen inom EU är positiv och bara ett fåtal medlemsländer numera återfinns på Parisavtalets svarta eller grå lista.

Åtgärder behövs i stället framför allt för länder utanför unionen för att man på en global nivå ska få en större efterlevnad av det internationella regelverket för sjöfart. Jag kommer därför att verka för att ett uttalande från medlemsstaterna antas med inriktning på att stärka flaggstatskontrollen på global nivå.

Tyvärr har förhandlingarna om flaggstatsdirektivet hamnat i ett dödläge, eftersom Europaparlamentet anser att ett direktiv är nödvändigt. Parlamentet hotar därför med att fälla hela det tredje sjösäkerhetspaketet. Ordförandeskapet har därför presenterat ett förslag till uttalande för medlemsstaterna och ett omarbetat direktivförslag.

I det nya direktivförslaget löses den fråga som Sverige, liksom flera andra medlemsstater, har invänt starkast emot, alltså att kompetensen i fråga om ett stort antal internationella konventioner inom sjösäkerhet och miljöområdet förs över från medlemsstaterna till gemenskapen. Även om inte heller det nya förslaget tillför något speciellt mervärde innebär ordförandeskapets kompromiss trots allt att den svåraste frågan, den om överföring av kompetensen, nu är löst.

Flaggstatsdirektivet behandlades i Coreper i onsdags. Där tog man glädjande nog också ytterligare ett steg närmare en överenskommelse i frågan. Enligt de senaste uppgifterna kommer ordförandeskapet att presentera ett nytt textutkast inför ministermötet. Vi har därför nu att göra med en ganska rörlig materia.

Från svensk horisont ser vi att det är viktigt att vi hittar en modell där intervallerna mellan granskningarna utformas på ett sådant sätt att det finns tillräckliga resurser just för att granska de stater som framför allt behöver detta stöd. Det stöd en granskning utgör för att utveckla och bygga upp väl fungerande flaggstatsadministrationer behöver framför allt lämnas till så kallade utvecklingsländer och stater på Parisavtalets svarta lista. Jag avser därför att verka för en lösning där tillräckligt stöd lämnas till de stater som bäst behöver detta.

Jag kommer vidare att verka för en lösning där resultat från medlemsstaternas granskning offentliggörs, antingen genom en politisk överenskommelse eller genom en ändring av de liggande direktivförslagen, detta i syfte att medlemsstaterna ska kunna dra nytta och lärdom av genomförda granskningar av varandras sjöfartsadministrationer.

Rådet ska nu försöka komma överens om en paketlösning innehållande båda direktivförslagen, alltså både flaggstatsdirektivet och direktivet om redares skadeståndsansvar, och ett förslag till uttalande från medlemsstaterna inför de fortsätta förhandlingarna med Europaparlamentet. Jag kommer därför inte att motsätta mig en sådan lösning i syfte att få bredare uppgörelser med Europaparlamentet och det tredje sjösäkerhetspaketet i dess helhet.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Rent tekniskt har texterna här en viss betydelse. Vi gör så att vi behandlar det som en informationspunkt just i dag. Sedan lyfter vi ut texten när den kommer, helt enkelt, och samråder då i skrift. Men är det någon som önskar ordet i frågan i dag är ni så klart välkomna. Nej. Då tackar vi för informationen i dag och återkommer när vi kan.

Då är det, såvitt jag kan förstå, två övriga frågor som bör vara Torstenssonska, nämligen 14 a och b. Fråga a gäller passagerarlistor och b ett ärende i miljörådet om transporter. Är det rätt gissat?

Underlag är utsänt. Det här är förstås bara övriga frågor. Men känns statsrådet vid dem och är det något hon vill säga om dem?

Dessförinnan är det energifrågor. Dem kommer vi att behandla med statssekreteraren Ola Alterå om en liten stund. Men 14 a och b borde vara transportrelaterade.

Anf.  90  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Det stämmer alldeles säkert, men vi har ingen mer information om de här ärendena annat än att det ska lämnas information från den spanska delegationen.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då är det inte mer att säga om det i dag, om inte någon av ledamöterna insisterar. Nej. Då tackar vi för den informationen.

A-punktsfrågan har vi just hanterat med finansministern. Då är rådsagendan genomgången, så gott vi kan för i dag. Är det någonting annat som transportministern vill ta upp med oss?

Anf.  92  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Nej, jag tackar för i dag.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi detsamma och önskar lycka till på rådet. Vi hörs igen.

Då är vi klara med punkt 3 på nämndens agenda.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (energi)

Statssekreterare Ola Alterå

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 juni 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 4 och 5 juli 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 oktober 2008

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar Ola Alterå med medarbetare välkomna. Vi har kommit till punkt 4 på rådets agenda, nämligen e-delen i TTE, energifrågorna.

Vi ska börja med återrapporter från gångna rådsmöten i energidelarna. Det finns flera utsända rapporter från rådsmötet den 6 juni och från det informella rådsmötet den 4 och 5 juli. Dessa är utsända, men vill statssekreteraren säga någonting om dem är han som vanligt varmt välkommen.

Anf.  95  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Tack för det. Det är trevligt att vara här igen.

Vi börjar med ministerrådet den 6 juni. Huvudpunkten på det ministerrådet var inremarknadspaketet. Ambitionen från ordförandeskapet var att nå en överenskommelse i form av det som kallas allmän inriktning, eftersom det inte fanns någon tillgänglig ståndpunkt från parlamentet.

Man nådde i princip enighet i linje med de kompromisskrivningar som jag redogjorde för inför utskottet innan detta ministerråd. Det var en lång och mödosam förhandling. Jag tror att vi började kl. 10 på förmiddagen och var färdiga sådär vid halv sju på kvällen. Det landade till sist på ett sätt som jag ändå tror att vi får beteckna som tillfredsställande. Vi återkommer till det när det är rapport inför nästa möte.

Vid det informella rådet i juli hade man allmänna diskussioner om klimat- och energipaketet, som vi också återkommer till, och en del om energieffektivisering. Jag tror att jag nöjer mig med det just nu.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Som statssekreteraren själv säger brukar vi göra så att vi tar de återkommande frågorna – jag ska verkligen inte använda ordet långbänk – när de sedan kommer på rådsagendan.

Anf.  97  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag har två frågor. Den ena handlar om mötet den 6 juni och diskussionerna om tillsynsbyrån. Det står om det i den rapport som vi har fått. Kan statssekreteraren utveckla lite mer vad de två medlemsländer som hade synpunkter, som man pekade på här, hade för synpunkter? Anledningen till min fråga är att vi har haft lite funderingar om vikten av att snabbt tillsätta byrån utifrån de ekonomiska konsekvenser det får.

Den andra frågan handlar om återrapporteringen från den 4 och 5 juli. Det handlar om flexibilitetsmekanismerna och livsmedelspriser. Det finns där en oro. Det handlar om hur vi å ena sidan jobbar med utökning av bioenergin och hur det å andra sidan kan påverka livsmedelspriser. Kunde vi få lite mer information om vad diskussionen handlade om och vilka länder det var som lyfte upp den här oron, som jag misstänker att det handlade om?

Vi vet att protektionismen ökar. Det kanske finns något samband häremellan, vad vet jag. Det skulle vara bra att få lite mer information på det området.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag ska säga till statssekreteraren, och tror att vi har sagt till honom förut, att om det finns känslig information vad gäller angivet land eller beteendet hos det ena eller andra angivna landet kan vi hemligstämpla den i nämndens stenografiska uppteckningar, så att vi har samma förhållande där som i återrapporterna.

Anf.  99  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Om man början med byrån är det generellt sett så att medlemsländerna och ministerrådet vill begränsa dess betydelse och omfattning ganska starkt medan den normala positionen som man intar är att parlamentet är mycket mer böjt att bygga en starkare institution på europeisk nivå. Där tror jag i huvudsak att det är samstämmigt mellan medlemsländerna.

Det är ett par medlemsländer, Tyskland och Frankrike, som ännu starkare talar emot byrån. Men det är snarast från utgångspunkten att de inte gillar det byrån ska göra än att de mer vaktar mot byråkratin och budgeten. Det är också de länder som inte vill gå särskilt långt i sak.

När det gäller flexibilitet och livsmedel är det generellt så att den uppblossande diskussionen om livsmedelskris och livsmedelspriser har påverkat diskussionerna också i ministerrådet och på EU-nivå.

I parlamentsdiskussionerna och i de skrivningar som nu finns gäller det framför allt drivmedelsmålet. Det är egentligen de frågetecken vi själva hade från svensk sida tidigt. Man är där tydligare att få med kontrollstationer och att kvalificera 10-procentsmålet så att det inte bara blir ett volymmål där man använder mesta möjliga spannmål för att göra etanol utan verkligen bygger effektiva processer.

I övrigt är min bild sammantaget att man håller fast vid målsättningarna och ambitionsnivån från stats- och regeringschefernas beslut i mars 2007.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen angående dessa råd.

Vi går in på information och samråd inför ministerrådsmötet den 10 oktober. Där finns en blå rådsagenda som vi till stor del har hanterat. Det är energifrågorna som återstår. Det gäller närmast punkt 10, Paket om den inre marknaden för energi.

Jag ska först säga att det har varit information inför rådsmötet i näringsutskottet så sent som i går. Det har i vissa fall också varit överläggningar. Den här frågan har dessutom varit i EU-nämnden vid ett antal tillfällen, senast den 30 maj i år då det fanns enhälligt stöd för regeringens ståndpunkt.

Anf.  101  Statssekreterare OLA ALTERÅ (s):

Ordförande! Det är en korrekt bild av processen. Det innebär att ni egentligen har haft precis de här frågorna på nämndens sammanträde tidigare.

Det som det nu handlar om vid det här ministerrådet är att formalisera den politiska överenskommelsen från i juni. Den var som en allmän överenskommelse. Nu ska man försöka att sätta den på pränt med kommatecken och konkreta texter.

Det fördes en allmän diskussion om energibyrån, som har nämnts, och rollfördelningen med nationella tillsynsmyndigheter. Det handlar om energibyrån och kommissionen kontra byrån och även organisationen för stamnätsoperatörerna, den så kallade Entso.

Den skarpaste frågan handlade om ägarskapsåtskillnader och de tidigare alternativen. Den oberoende systemoperatören är helt fristående TSO:s nätoperatörer och den tredje kompromissvarianten som förkortas ITO, independent transmission operator.

Det innebär att man fortfarande får har en integrerad koncern som har både elhandel, elproduktion och nät i samma bolag eller samma koncern. Men regelverken kommer att ställa rätt skarpa krav på ekonomisk åtskillnad och inte sammanfallande intressen. Det finns en rad olika punkter som ska garantera att man uppnår samma syfte som med ägarskapsåtskillnaden. Man landade på den kompromissen.

Den landade på det sättet att vi och andra fick acceptera att kompromisskrivningen också innefattar el så att den gäller både el och gas. Vi hade en linje med oss in där vi hoppades att reducera det tredje alternativet endast till gasmarknaden, men det omfattar nu både el och gas. Å andra sidan fick vi ganska tydliga skärpningar av villkoren för det tredje alternativet. Det fanns de länder som ville gå längre i att skapa en skarp åtskillnad.

Sammantaget måste man betrakta det som en god kompromiss. Intrycket från aktörerna är också att de stora energibolagen ser framför sig att det kommer att bli en väldigt byråkratisk hantering av ITO-alternativet. I praktiken tycks många gå i riktning mot att sälja av sina elnät. Man uppnår i någon mening indirekt det syfte som kommissionen och de flesta medlemsländer vill uppnå. Aktörerna i bolagen ligger i någon mening steget före sina regeringar på somliga håll.

De återstående diskussioner som förts under hösten har i huvudsak handlat om två saker. Det gäller en tredjelandsklausul, populärt kallat Gazpromklausulen, för att vara lite slängig. Vi kanske ska undvika det i protokollet, fru ordförande.

Det handlar om den rädsla som framför allt många av de nya medlemsländerna har flr att aktörer utanför EU agerar på vår marknad. Man måste hitta ett sätt så att de också gör det under likvärdiga villkor. Den modell man har hittat är ett slags certifieringssystem som ska omfatta alla aktörer. Det pågår diskussioner i Coreper så sent som i dag och i denna stund, tror jag. Det ser ut som att man kommer att kunna hitta en formulering som alla kan leva med på det området.

Det andra handlar om en level playing-field-klausul. De länder som liksom vi har gått långt och genomfört en fullständig ägarskapsåtskillnad är måna om att inte bolag i andra länder med mindre hårdhänt reglering kan ha ett orättvist konkurrensförhållande. Förenklat uttryckt innebär det att integrerade bolag kan köpa upp nät i grannlandet som har genomfört ägarskapsåtskillnad.

Det är en ganska skarp synpunkt från de länder som har gått långt. Vi kan i den här meningen kalla dem för de liberala. Man kan med visst fog hävda att det är själva syftet med direktivet. Å andra sidan hävdar andra medlemsländer att själva syftet med kompromissen var att ge möjligheten att ha integrerade koncerner.

Här är en hyggligt skarpt motsättning som inte är alldeles lätt att hantera. Det är möjligt att det först landar på själva ministermötet. Av allt att döma kommer vi att nå en kompromiss också där som vi tror kan leva upp till det syfte som vi vill ha med regleringen att nå effekten av ägarskapsåtskillnad.

Som ordföranden mycket riktigt refererade ställde vi oss bakom kommissionens inriktning vid förra mötet, och vi har samma ståndpunkt i dag som nämnden också var enig om inför förra ministermötet.

Anf.  102  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Jag vill bara understryka hur viktigt det är att det inte blir en för mjuk kompromiss om det här med åtskillnaden, alltså att man skiljer på produktion och nät. Vi har ju ändå gått i bräschen för det här i Sverige, och om man blir för mjuk där kan det ju innebära en rätt trist situation för oss som har fajtats för det här så länge.

Anf.  103  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag kan bara instämma. I huvudsak landade den frågan i juni. Det var precis den rädslan som många medlemsländer hade. Men vår bedömning är att den kompromiss som slöts var ganska skarp, och jag tycker att reaktionerna från marknadsaktörerna sedan dess också bekräftar att det förvisso är en kompromiss, men att den ur vår synpunkt ändå är ganska bra.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 11 om klimat- och energipaketet. Frågan är ju bekant, för att uttrycka det milt. Det har varit överläggningar i sak i näringsutskottet den 12 februari och ett antal tillfällen i EU-nämnden då det har funnits stöd för regeringens ståndpunkter och förhandlingsupplägg.

Nu förväntas en information om läget. Är det någonting statssekreteraren kan säga i förväg på den punkten?

Anf.  105  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Något kan jag säga. Jag ska försöka göra det kort. Vi har ingen skriftlig rapport eller så från ordförandeskapet ännu, och det är osäkert om det kommer att finnas en sådan ens innan mötet. Men man kan säga att målsättningen för ordförandeskapet, vilken vi delar, är att det är viktigt att nå i mål med detta vid ministermötet i december, och då genom en förstaläsningsöverenskommelse med parlamentet. Man ska alltså ha en gemensam ståndpunkt för ministerrådet och parlamentet i december för att kunna besluta slutgiltigt under den här mandatperioden och för att unionen ska kunna närma sig Köpenhamnsmötet, inte minst om en global klimatregim. Europa ska då ha en ståndpunkt och tydliga, ambitiösa mål.

Det kan man koppla till frågan från Björn Hamilton tidigare också. Det låg bakom kompromissen på marknadsområdet också: Vi ville inte haverera processen samtidigt som man försökte nå en så tuff kompromiss som möjligt när det gäller de andra frågorna.

Diskussionerna har förts underhand och väldigt intensivt sedan senast. Man kan säga att i ministerrådet är i dag de flesta frågorna utlösta, och i princip alla viktiga frågor har landat på ett sätt som vi också bedömer som tillfredsställande. I den här frågan återstår dialogen med parlamentet.

Några förändringar skulle jag vilja nämna. En viktig sådan är det som var ett system för certifiering med ursprungsgarantier, en ursprungscertifiering, som skulle göra att man kunde handla med förnybarmålet över gränserna. Det kritiserades från i princip alla läger, framför allt därför att ingen riktigt begrep hur det skulle kunna fungera.

Där är man i stället inne på en lösning med att man ska kunna göra statistiska överföringar mellan länderna. Det bygger mera på att två eller flera medlemsländer kommer överens om att man gör ett gemensamt projekt och att det ena landet kan få räkna sig tillgodo det som byggs i det andra landet, också tillsammans med marknadsaktörer. Den stora finessen är att det är en kompromiss som accepteras av alla, den är begriplig och den gör att jag tror att medlemsländerna känner att man kan bedöma om man kan nå upp till sitt mål eller inte. Den är inte en perfekt marknadslösning, men den uppnår flexibiliteten på ett sätt som ändå är administrativt hanterligt.

Sedan har en ganska stor del av diskussionerna från vår sida handlat om hållbarhetskriterierna för biodrivmedel, de som ska garantera att vi inte hugger ned regnskogar och försämrar miljön i stället för att förbättra den. Problemet är att vi använder en stor del av biomassa från skogen i norra Europa, framför allt Sverige och Finland, och i princip ingen annan gör det. Vi har haft en rad synpunkter där skrivningarna inte har varit anpassade för våra förhållanden med till exempel omloppstider på 20 år för att se till att man återplanterar tropiska skogar. Men våra barrskogar råkar växa upp på 100 år, så det fungerar väldigt dåligt.

Vi vann lite gehör i processen i arbetsgrupperna i ministerrådet, framför allt beroende på den stressade processen, tror jag. Men efterhand tror jag vi fick förståelse från kommissionen. Det slutade med att vi föreslog en lösning som bygger på att man gör en översyn av de här kriterierna. Den ska ändå göras, för man vill i nästa steg utvidga dem till att gälla också fasta biodrivmedel och inte bara flytande. Det är en lite udda avgränsning nu med biodrivmedel och flytande biobränslen. I samband med att man gör den utvidgningen ska man också se över samtliga paragrafer utifrån att detta ska fungera för hantering av skogsråvarubaserade biobränslen och mer innovativa processer, inte minst för andra generationens biodrivmedel. Det gäller ju att de här kriterierna inte blir ett hinder för de bästa lösningarna.

Med detta uppnådde vi syftet att inte sätta stopp för hela denna viktiga process mot december och mot Köpenhamn, men att ändå få ett utrymme att diskutera vidare de här kriterierna. Då är bedömningen från ministern, departementet och tjänstemännen som har stridit om många detaljer i många arbetsgrupper kring detta att vi har vunnit förståelse i sak. Därmed finns det hyggliga odds för att vi också där ska kunna landa på ett bra sätt i nästa steg. Men det är en tydlig kompromiss som vi har gjort från svensk sida.

Generellt kan man sedan säga att parlamentet gärna går i riktningen att bli mer detaljerad om hur detta ska genomföras, hur länderna ska utforma sina styrmedel och så vidare, och ministerrådet vill ha så stor flexibilitet som möjligt från medlemsländernas sida. Det är viktigt också ur svensk synpunkt.

Jag vill särskilt understryka att det är viktigt, och jag hoppas att ni medverkar till detta i den mån ni kan, att parlamentet också har förståelse för att det är viktigt att översynsklausulen för biomassa faktiskt gäller hela området på det sätt som ministerrådet har landat i. Annars handlar det egentligen om ifall vi får tillgodoräkna oss 120 terawattimmar bioenergi. Det motsvarar dubbla energimängden från kärnkraft eller vattenkraft. Det är alltså en stor sak i det svenska energisystemet, och det är en stor fråga för oss att detta landar på ett klokt sätt.

Anf.  106  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag har två frågor. Jag vill börja med något som berör skogsråvaran och vikten av att vi klarar ut det. Det är ju viktigt för svensk och finsk del och för att vi ska klara våra mål för framtiden.

Min fråga handlar egentligen om vår svenska basindustri utifrån att vi vid flera tidigare tillfällen har lyft upp den här frågan. Vi kan känna en oro inför framtiden om hur den elintensiva industrin ska klara av att konkurrera med förnybara energikällor, också ur ett prisperspektiv. Har man diskuterat den här frågan? Statssekreteraren sade ju att man hade löst ut och klarat av de viktiga frågorna. Det kan vara bra att få veta om statssekreteraren har haft med sig och drivit den frågan.

Min andra fråga handlar om förnybarhet och ursprung, som statssekreteraren var inne på, och hur man ska tolka det. Man kan ta Vattenfall som exempel, som har vindkraft i både Sverige och Danmark. De tillgodoräknar sig då utifrån att de har förnybar energi i två länder. Är det så man ska tolka det som du redogjorde för som ett exempel, eller kan du förtydliga något mer vad som avsågs med det?

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Själv undrar jag om statssekreteraren kan säga något generellt om det politiska läget i rådet, framför allt vad gäller öst och väst, om man generaliserar lite grovt. Det är alltid ofint att göra det, men vi har tidigare under förmiddagen fått både tjeckiska och polska signaler av olika slag i olika frågor som leder till lite oro. Det finns fortfarande oro kvar i flera framför allt östländer om hur det ska gå i – jag vill inte kalla dem upphinnarekonomier – relativt sett snabbväxande ekonomier som har bråttom upp i levnadsstandard och förskräckliga energiresurser, i alla fall i dagsläget – smutsiga, framför allt. Hur är förutsättningarna att få ombord dem till jul, vilket är väldigt angeläget för oss och såvitt jag förstår även för våra franska vänner? De jobbar hårt med det där, det vet vi. Kan statssekreteraren ge oss en lägesbild över hur det går med dem?

Anf.  108  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det här skulle vara en informationspunkt. Det var väldigt mycket information nu direkt på mötet här.

Vi har haft en avvikande mening i grundfrågan om hur hög andelen ska vara. Jag vet inte om jag ska fortsätta anmäla den eftersom det nu handlar om detaljer. Ja, detaljer kanske är lite överdrivet sagt, men det handlar om fördelningen inom, så att säga. Det var egentligen det jag undrar över.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Trots att detta ändå är ordrikt – det har jag själv bidragit till – är detta en informationspunkt för vår del. Det är förhandlingsläget, givet tidigare kända svenska och andra ståndpunkter, det handlar om. I förhållande till regeringens ståndpunkt och förhandlingsupplägg är alltså Miljöpartiets avvikande mening noterad vid flera tillfällen. Och vi kan säga det i dag igen, så det framgår av protokollet också.

Anf.  110  ULF HOLM (mp):

Just det. Då anmäler jag avvikande mening med anledningen av regeringens ståndpunkt.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Nej, tekniskt sett blir det inte det. Men du får ju säga vad du vill. Sedan blir det en informationspunkt ändå – tekniskt.

Vi tar inte ställning till något nytt i dag – det är det. Men säg tydligt vad du menar så att det står i protokollet! Det är väl bra för läsare och andra. Det har du väl gjort, tycker jag.

Anf.  112  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag har ju också bidragit till den långa föredragningen på denna informationspunkt, men det är mot bakgrund av att vi uppfattar att den är stor både för Europa och för vårt land. Man jag ska försöka hålla mig någorlunda kort i svaren på frågorna.

Bördefördelningen mellan medlemsländerna gäller just medlemsländerna. Danmark har alltså sitt mål och Sverige sitt. Där får det ingen direkt betydelse att det är samma företag som opererar. Jag tror snarare att det öppnar för möjligheten att vi skulle kunna komma överens med Belgien, som har svårt att ställa vindkraftverk någonstans, om att de kan bygga i Sverige med viss finansiering på det sätt som belgiska staten tycker är effektivt, och det får tillgodoräknas på ett annat medlemslands kvot – exempelvis. Men det bygger på bilaterala överenskommelser mellan medlemsländerna, och det gör att vi råder över detta själva.

Det har å ena sidan varit viktigt för oss att kunna behålla vårt certifikatsystem, som är centralt för den svenska energipolitiken. Å andra sidan innebär det här betydande industriella och ekonomiska möjligheter för Sverige. Vi är ett land som har stora förnybara resurser. Det ser vi som ett positivt och viktigt utfall.

Där finns i någon mån en koppling till ordförandens fråga också. Vi uppfattar självklart de problemen också. Min bild är att de är svårare på klimatsidan. Ni kommer att få information från miljöministern inför miljöministermötet. Där finns fler frågor där det tycks som att motsättningarna eller rädslan från länder som är växande och samtidigt har stora beting har vuxit.

Det går förhållandevis bra på förnybarområdet. Jag säger det utan att ha någon exakt analys av varför, och det är klart att det finns risk att det dyker upp något på slutet som krånglar. Men det tycks som om det här finns en större tilltro och att man vågar ge sig in i det här. Delvis beror det på att man ser en del möjligheter kopplade till jordbruksöverskott och annat, som möjligen inte i alla delar är så klimateffektivt som vi skulle önska. Men det uppstår lite andra koalitioner.

Vi från Näringsdepartementets sida, som har som huvudprioritet att kunna förena miljö och tillväxt, försöker hitta ett sätt att tala med de nya medlemsländerna som också är möjlighetsinriktat: Vi har teknik och kunnande, vi kan hjälpa er, vi har gjort det här förut och här finns en möjlighet. Det är viktigt att vi inte heller själva blir för defensiva inför den situationen, som naturligtvis är en utmaning för Europa.

När det gäller skogsråvaran uppskattar jag att nämnden delar vår uppfattning. Det är viktigt att klara ut de frågorna, och det är också vår prioritering.

När det gäller basindustrin är det väl på liknande sätt. De frågor som framför allt bekymrar dem gäller just nu utsläppshandel och konstruktionerna där, avvägningen mellan att ha auktionering och inte, läckage utanför unionen och sådant, det vill säga frågor som i princip hanteras av Miljödepartementet och miljöministern. De kommer att få en rapport från dem också. Men det är klart att vi jobbar väldigt nära i de frågorna. Det är en uppenbar prioritering för Näringsdepartementet att agera så att det blir rättvisa och rimliga goda villkor för svensk basindustri. Det är självklart.

Jag kan i sammanhanget notera att det från Miljöpartiets sida, men också från andra partier i riksdagen, har funnits en väldigt tydlig uppfattning kring målen, en syn att vi var alldeles för defensiva i målen om förnybart, att vi borde ha nått mycket längre, att vi inte alls drev de frågorna på det sätt vi borde ha gjort. Jag vill bara påminna om att det finns ett visst samband mellan ambitionsnivån och effekterna. Saker och ting ska förverkligas. Det är klart att det får konsekvenser för alla inklusive basindustrin. För en regering handlar det om att kunna balansera dessa intressen och ta ansvar för det. Det försöker vi göra.

Anf.  113  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Vi delar Miljöpartiets syn vad gäller målet, och det var bra att statssekreteraren tog upp det på slutet.

Ett förtydligande och ett påstående om det som handlar om basindustrin: Det som är vår oro är hur det ska fungera med förnybarhetsmodellen. Det är nästan så att jag känner att oron ökar ytterligare. Sverige ligger i framkant vad gäller utbyggnaden av förnybar energi. Vi är lite rädda för att andra länder som inte är lika duktiga handlar upp den förnybara energin i Sverige, så att svensk industri får köpa smutsigare och kanske dyrare energi i Europa. Det är det som min fråga handlar om. Har man haft med sig det på resans gång? Det har vi framfört vid flera tillfällen och känt oro för. Har Sverige haft uppe detta och diskuterat det? Det var det min fråga handlade om, inte om handel med utsläppsrätter, även om det finns ett samband där också.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag vill själv haka på en följdfråga: Vilka är ”de” när statssekreteraren berättar om det politiska läget? Är det hela ”öst” mot ”väst”? Är det tio–tolv länder mot de gamla rika, eller är det enstaka länder? Det är rätt viktigt att veta.

Anf.  115  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag börjar med den lätta frågan: Det är just därför det nya systemet för förnybar energi är bra. Vi råder över den saken själva. Vi behöver inte ingå några överenskommelser om vi inte tycker att de är bra. Så kan man förenkla det.

Angående den svårare frågan: Bilden är tydligare på klimatsidan. Jag har inte riktigt den överblicken. Jag tror inte att man ska förenkla för mycket. Det är klart att det finns några. Något av de baltiska länderna har god tillgång på vattenkraft. Något annat tvingas stänga ett kärnkraftverk ganska snart och har väldiga problem.

När de stora länderna, som Polen, börjar känna att det är problematiskt får det väldigt snabbt betydelse för det gemensamma europeiska målet. Det är om man är pragmatisk lite lättare att hantera Luxemburg, som tycker att de har ont om utrymme att ställa upp förnybar energi.

Ett par stora betydande länder börjar skruva på sig. Å andra sidan menar jag att det är helt väntat. Det är ambitiösa mål som vi har bestämt oss för. Det kommer inte att gå av sig självt. Den här processen skulle komma förr eller senare. Men miljöministern och Miljödepartementet får ge en bättre bild.

Sammantaget är jag ändå hyggligt optimistisk. Det finns tillräckligt driv och tillräcklig känsla av att det ändå är ett gemensamt mål. Det gör att vi också ska kunna landa det. Men osvuret är bäst.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Det är bara information, men det är en mycket viktig fråga. Vi tackar både statssekreterare och ledamöter för engagemanget. Vi återkommer till frågan även inför miljörådet. Vi tackar för informationen under punkt 11.

Punkt 12 är däremot en beslutspunkt angående slutsatser om energieffektivitet, ekodesign och etikettering. Underlag är utsänt.

Anf.  117  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Detta är däremot en beslutspunkt. Den handlar om energimärkning och revidering av direktiv som ännu inte presenterats. Den handlar om att förnya direktivet, så att det fortsatt ska vara en viktig drivkraft för effektivisering. I praktiken är det snart så att alla tvättmaskiner som säljs i vitvarubutikerna har ett ”A” på sig – alla är bäst! Då fungerar inte systemet som någon riktigt bra drivkraft längre. Man diskuterar hur man ska kunna utforma det här så att det fungerar i praktiken. Vi ska anta slutsatserna om effektivisering. Det ska ske en revidering av detta direktiv.

Denna punkt handlar också om direktivet för ekodesign. Det är ett regelverk som inte bara omfattar energieffektivisering, utan också miljöaspekter. Det har hittills gällt energianvändande produkter, det vill säga högtalarsystem, brödrostar och sådant. Tanken är att det också ska utvidgas till energirelaterade produkter, som inte direkt förbrukar energi men har stor betydelse för byggnadens energiprestanda, till exempel fönster. Det är en viktig principiell förändring i detta.

I rådsslutsatserna sägs som vägledning att det är viktigt att detta inte blir för krångligt, inte minst för små och medelstora företag, att inte regelverken överlappar varandra för mycket och att de på ett effektivt sätt uppnår de mål som sätts upp. Det ska också gå att hitta en rimlig mix mellan frivilliga åtgärder och den här typen av regleringar. Vi kan ställa oss bakom förslaget till rådsslutsatser. Vi tycker att de ger en bra vägledning för det mera konkreta arbete som följer.

Anf.  118  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Vi står bakom detta och tycker att det är mycket bra. Jag vill dock ha en sakupplysning med anledning av det miljörelaterade som statssekreteraren omnämner: fönster.

Vad gäller fönster och hur de släpper igenom energi ligger vi långt framme i utvecklingen i Sverige med anledning av temperaturen, temperaturväxlingarna och väderväxlingarna i vårt land. Kan det när man ska titta på detta ur energisynpunkt skilja mellan norra och södra Europa därför att det ser olika ut? Jag hoppas att det inte är så. Det är snarast en sakupplysning jag önskar. Om det inte är så när vi jobbar med standardiseringar är det ett medskick att det spelar väldigt stor roll utifrån vilka krav och kriterier vi sätter upp.

Anf.  119  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det är givetvis jättebra om direktivet omarbetas för att omfatta fler produkter och om tillsynen skärps. Det välkomnar vi verkligen.

Man skulle kanske önska att rådsslutsatserna på sina ställen var lite skarpare och lite tydligare och hade lite högre mål, men man kanske inte ska förvänta sig för mycket av ministerrådsmötet. Kommer statssekreteraren och ministern att ta till orda? Förväntas det bli en diskussion på ministerrådsmötet om dessa rådsslutsatser? De är väl okej, kan jag förstå att regeringen tycker, men det skulle vara väldigt synd om de urvattnades på mötet.

Anf.  120  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara lägga till en konsumentsynpunkt rörande energimärkningen. Som det sades står det ett stort ”A” på alla – alla är bäst. Det är oerhört viktigt att man får en god energimärkning, så att man som konsument förstår vad som är bäst. Det är viktigt att man utformar rådsslutsatserna – det är väl steg 2 – så att de ger utrymme för en god kommunikation med konsumenterna i det man vill förmedla, så att det inte blir så krångligt att ingen bryr sig om att ens fundera över vad som är bäst ur energisynpunkt.

Anf.  121  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Jag har inte så mycket en fråga som ett konstaterande: Det är oerhört grundläggande och viktigt för att vi ska kunna komma vidare när det gäller energieffektivisering att det både i produktions- och konsumtionsledet sker förändringar, så man slipper ändra i efterhand istället. Det ska vara ett proaktivt beteende. Det här är ett utflöde av inte minst Anders Wijkmans förnämliga arbete med integrerad produktpolitik för några år sedan som nu går vidare i designdirektiv och så vidare.

Jag vill bara uppmuntra regeringen att vara bland dem som driver på i de här frågorna. Det är ganska avgörande att konsumenterna kan göra rätta val för att utvecklingen ska gå åt det håll som vi alla önskar.

Anf.  122  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Till att börja med, Carina Adolfsson Elgestam: Det är ett gott antagande att det ser rätt olika ut. En generell bild är att det går åt ungefär lika mycket energi till att värma husen i Europa oavsett var de står. Byggstandarden är omvänt proportionell mot klimatet generellt sett. Det är säkert så. Syftet med direktivet är framför allt att ställa krav så att man trycker ut de sämsta produkterna. För den som ligger långt framme kan det möjligen få lite mindre betydelse, men det finns också andra incitament för att driva detta framåt. Ungefär så tror jag att det ser ut om man ska generalisera väldigt mycket.

Kring energimärkningen kan jag bara instämma. Det är något som vi tar med oss i det fortsatta förhandlingsarbetet på detaljnivå sedan. Det ska vara begripligt och drivas framåt. Jag instämmer i detta.

När det gäller frågan om diskussionen är på dagordningen: Det ser ut som att det finns fullständig enighet. Därmed är vi ganska säkra på att det inte kommer att urvattnas. Det betyder möjligen att det heller inte blir särskilt mycket diskussion, tyvärr. Men våra politiska prioriteringar har detta centralt. Om jag känner min minister rätt är det möjligt att hon ändå tar till orda, även om ingen annan gör det.

Apropå Sven Gunnar Perssons fråga vill jag säga att det är centralt för oss. Vi instämmer i den inriktningen. Det kan förtjäna att påpekas att energieffektivisering är huvudtema på det här området för hela vår ordförandeskapsperiod. Vi kommer att försöka lyfta in perspektiv som handlar om att ha systemeffektivitet i helheten, inte bara fokusera input på bränslen eller slutanvändningen, utan ha den här typen av effektiva system för hur vi använder den förnybara energin i biokombinat och liknande. Vi har en erfarenhet i Sverige som har mycket att tillföra till den europeiska helheten.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Det lär också planeras överläggningar i ekodesignfrågan i näringsutskottet den 28 oktober, om jag är rätt informerad. Vi har säkert anledning att återkomma i frågan. För dagen finner jag dock att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 13 om information om energisäkerhet.

Anf.  124  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Tjänstemännen säger att energiförsörjning är den korrekta översättningen.

Vi är väldigt osäkra på avsikterna i diskussionen. Det franska ordförandeskapet har sagt att det är en prioriterad fråga, och det är det för många medlemsländer. Apropå den fråga som ordföranden ställde tidigare: Man upplever förutom klimatet försörjningstryggheten och marknaderna som viktiga. Men just nu vet vi egentligen inte mycket om diskussionen på denna punkt. Det som är sagt är att nästa strategiska energiöversyn kommer att ha fokus på de här försörjningsfrågorna. Den förra hade klimatfokus, och här blir det fokus på försörjningsperspektivet. Dock kommer vi från svensk sida att påminna om att det till stora delar sammanfaller, att man naturligtvis inte kan tappa bort klimatperspektivet heller i nästa omgång. Men det följer så småningom.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den punkten.

Vi går till punkt 14, Övriga frågor, och såvitt jag förstår är det punkterna c, d och e som är energirelaterade: solenergi vid Medelhavet, rumänsk energi och en polsk fråga som delvis redan är berörd i dag.

Vill statssekreteraren säga något om någon av dessa?

Anf.  126  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Nej, vi har ingen information.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar vi för informationen i punkt 14 och är mig veterligen klara med själva rådsagendan. Är det något statssekreteraren vill ta upp med oss innan vi skiljs åt?

Anf.  128  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Nej, men jag får tacka så mycket för möjligheten att komma hit, och jag önskar ledamöterna en god helg så småningom.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Tack detsamma! Vi önskar lycka till på rådet och är nu klara med punkt 4.

Innehållsförteckning

2 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m) 1

Anf.  3  SONIA KARLSSON (s) 1

Anf.  4  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  5  Kanslichefen JAN OLSSON 2

Anf.  6  SONIA KARLSSON (s) 2

Anf.  7  Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf.  10  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 7

Anf.  11  SONIA KARLSSON (s) 7

Anf.  12  PEDER WACHTMEISTER (m) 7

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m) 7

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  15  BJÖRN HAMILTON (m) 9

Anf.  16  Finansminister ANDERS BORG (m) 9

Anf.  17  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 10

Anf.  18  Finansminister ANDERS BORG (m) 10

Anf.  19  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  20  Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf.  21  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  22  Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  24  Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  26  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  27  SONIA KARLSSON (s) 13

Anf.  28  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  29  SONIA KARLSSON (s) 13

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  31  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  32  FREDRIK OLOVSSON (s) 14

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m) 15

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  38  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 16

Anf.  39  Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 16

3 §  Transport, telekommunikation och energi (transport) 17

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  42  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 17

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  44  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 17

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  46  CHRISTINA AXELSSON (s) 17

Anf.  47  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 17

Anf.  48  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  49  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 18

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  51  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 18

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s) 19

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  54  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 19

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  56  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 19

Anf.  57  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  58  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 21

Anf.  59  MARGARETA CEDERFELT (m) 21

Anf.  60  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 21

Anf.  61  ULF HOLM (mp) 22

Anf.  62  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 22

Anf.  63  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM 22

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  65  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM 23

Anf.  66  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 23

Anf.  67  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 24

Anf.  68  Kanslirådet CATRIN TIDSTRÖM 24

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  70  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 24

Anf.  71  CHRISTINA AXELSSON (s) 24

Anf.  72  BJÖRN HAMILTON (m) 25

Anf.  73  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 25

Anf.  74  CHRISTINA AXELSSON (s) 25

Anf.  75  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 25

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  77  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 25

Anf.  78  Departementssekreterare STEFAN ANDERSSON 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  80  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 26

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  82  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 26

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  84  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 27

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  86  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 28

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  88  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 28

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  90  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 29

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  92  Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c) 29

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 29

4 §  Transport, telekommunikation och energi (energi) 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  95  Statssekreterare OLA ALTERÅ 30

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  97  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 30

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  99  Statssekreterare OLA ALTERÅ 31

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  101  Statssekreterare OLA ALTERÅ (s) 32

Anf.  102  BJÖRN HAMILTON (m) 33

Anf.  103  Statssekreterare OLA ALTERÅ 33

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  105  Statssekreterare OLA ALTERÅ 33

Anf.  106  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 35

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  108  ULF HOLM (mp) 36

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  110  ULF HOLM (mp) 36

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  112  Statssekreterare OLA ALTERÅ 36

Anf.  113  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 37

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  115  Statssekreterare OLA ALTERÅ 38

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  117  Statssekreterare OLA ALTERÅ 38

Anf.  118  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 39

Anf.  119  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  120  CHRISTINA AXELSSON (s) 39

Anf.  121  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 40

Anf.  122  Statssekreterare OLA ALTERÅ 40

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  124  Statssekreterare OLA ALTERÅ 40

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  126  Statssekreterare OLA ALTERÅ 41

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  128  Statssekreterare OLA ALTERÅ 41

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 41