Fredagen den 3 oktober 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:4

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från informellt ministermöte den 12 och 13 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 oktober 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Innan vi går in på föredragningslistan vill jag hälsa Eva Arvidsson välkommen som ny ersättare från Socialdemokraterna och även Eva Zorn, som kommer att läsa de stenografiska uppteckningarna. Vi behöver förstärkning där.

Vi går in på föredragningslistan. Den första punkten gäller Ekofin.

Jag vill hälsa finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt och börjar med en rapport från det senaste ministermötet och går sedan in på information och samråd.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en rapport från mötet i Stresa i början av september. Det var ett odramatiskt möte, så jag har inget mer att tillägga utöver vad som finns i rapporten.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet med anledning av den skriftliga rapporten kan vi förklara den justerad.

Vi går in på information och samråd.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning och en del annat underlagsmaterial. Det är ett ärende som har utgått gällande frågan om moms på resebyråtjänster. Jag vill återkomma till det vid ett senare rådsmöte. Jag vill också nämna att vi i dag kommer att presentera den svenska Cardiffrapporten, alltså den årliga uppföljningen av reformerna på kapital- och varumarknaderna. Jag återkommer till det sist.

Det finns också några A-punkter på skatteområdet som jag vill nämna. Vi är inte säkra på att de kommer upp på Ekofin den 7 oktober, för vi har inte sett någon A-punktslista ännu. Det handlar för det första om ett gammalt välkänt ärende, nämligen energiskattedirektivet, som vi ju enades om i våras efter många års diskussion. Det formella beslutet beräknas att tas, efter konsultationer med de nya medlemsstaterna, vid ett rådsmöte i slutet av oktober. Det som skett efter vår politiska överenskommelse är en lagteknisk granskning i enlighet med överenskommelsen. Europaparlamentet har därefter hörts på nytt, och direktivet kan träda i kraft den 1 januari 2004.

Den andra punkten handlar om administrativt samarbete på momsområdet. Det är ett område som vi fäster stor vikt vid, och att ett sådant arbete kan utvecklas och göras effektivare. Ni kanske minns att vi redan i februari i år nådde en politisk överenskommelse om förordningen. Det som har skett därefter är att vi har fått ett yttrande från Europaparlamentet med anledning av att den rättsliga grunden har förändrats.

Den tredje och sista A-punkten handlar om bestämmelse om plats för leverans av gas och el. Det handlar om ändrade regler i sjätte momsdirektivet om beskattningsland för leverans av gas och el. De nya bestämmelserna ska vara införda i medlemsstaternas lagstiftning den 1 januari 2005.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet går vi in på dagordningen, som vi tar punkt för punkt. Den första gäller aktion för tillväxt.

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Rådet kommer att behandla en rapport från Ekonomiska och finansiella kommittén om det tillväxtinitiativ som det italienska ordförandeskapet har lanserat. Det är ett initiativ som framför allt handlar om att öka investeringar i infrastruktur och forskning, innovation och kunskap, ibland genom medverkan från Europeiska investeringsbanken.

Vi hade en diskussion i Ekofin i juli där vi uppmanade kommissionen och Europeiska investeringsbanken att förbereda rapporter som analyserar de olika aspekterna av initiativet i mer detalj. Det som vi nu ska anta är en lägesrapport som ska föreläggas Europeiska rådets kommande möte i mitten av denna månad. Analysarbetet av olika aspekter av initiativet kommer därefter att fortsätta, och sedan ska Ekofin anta en slutrapport i november.

Från svensk sida välkomnar vi att fokus läggs vid behovet av att öka tillväxten i EU. Det är viktigt att initiativet genomförs som en integrerad del av Lissabonstrategin, som är den mera långsiktiga strategin för tillväxt sedan några år tillbaka.

Investeringar i infrastruktur ska syfta till att stärka den inre marknadens funktionssätt, inte minst i ljuset av utvidgningen.

Det återstår en del frågor att diskutera framöver. Det gäller exempelvis finansieringsfrågor, som behöver klargöras ytterligare. Självklart ska finansieringen ske inom befintliga ramar.

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en allmän synpunkt på Finansdepartementets dagordningar, framför positionstexter. Jag tycker att de i allmänhet är alldeles för oprecisa och vaga, ofta närmast triviala. Om vi tar texten här nere som ett exempel. Det är bara tre meningar på s. 1 i den kommenterade dagordningen. De första två meningarna är helt triviala. Den enda mening som det finns något bett i är den sista: ”Finansiering med gemenskapsmedel skall ske inom befintliga ramar.” Jag håller med om att det är en viktig aspekt.

Då är frågan: Tycker Finansdepartementet att det är bra eller är det dåligt om det är finansierat inom de här ramarna? Struntar ni i det i övrigt, bara det är betalat inom ramarna har ni i övrigt ingen åsikt i frågan om investeringarna är bra eller dåliga?

Jag efterlyser allmänt sett en större precision och mindre trivialiteter i Finansdepartementets positioner. Jag illustrerade med den text som är här.

Anf.  8  PER BILL (m):

Det är precis som vice ordföranden sade en aning svårt att veta vad som menas. När Thomas Östros var här som forskningsminister var vi mig veterligen rörande överens om att det sjätte ramprogrammet var det vi använde för forskning. Vi såg tydliga problem med att en del av forskningspengarna skulle användas för forskningsinfrastruktur. Man behöver inte vara Einsteins lillebror för att gissa att mycket av den infrastrukturen kommer att hamna i Frankrike och Tyskland och kanske inte så mycket i Sverige. Det är ett av skälen, men det finns också andra skäl. Det sjätte ramprogrammet är ett bra sätt att bedriva forskning på.

Då blir min fråga lite i anslutning till vice ordförandes fråga, nämligen: Vilka ramar då? Är det så att man ska ta pengar från sjätte ramprogrammet, då skulle jag absolut vilja varna mot det. Är det så att man har hittat överblivna pengar från jordbrukssubventioner eller glesbygdssubventioner tycker jag att det låter som en ganska bra alternativ strategi för att försöka se vad man kan göra inom både normal infrastruktur och forskningsinfrastruktur. Min fråga är: Är det här satsningar på forskning utöver de som redan finns inom det sjätte ramprogrammet?

Anf.  9  AGNE HANSSON (c):

Först vill jag markera och välkomna att regeringen sätter fokus på tillväxt i positionen. Det välkomnar vi och understryker vikten av att man gör det.

För det andra talas det mycket i rapporten – det är mera en fundering och en fråga – om strukturfonderna. De har naturligtvis en oerhört stor betydelse för att åstadkomma en jämn tillväxt över hela EU-området. Men där finns en massa krångliga regler. Är det möjligt att diskutera förenklingar i det regelsystemet tycker vi att det vore rimligt att göra det och driva den positionen från svensk sida när det gäller strukturfondernas organisation och regelsystemet runtom.

Anf.  10  KARIN THORBORG (v):

Jag tänkte tala om infrastruktursatsningarna. Det är viktigt med tillväxt. Det som visar sig tydligt här är att man har en väldigt stor tilltro till att just ökade transporter skulle leda till ökad tillväxt. Det är oerhört stora summor som man kommer att satsa. Om vi jämför med de pengar som satsas i Sverige är det här ofantliga summor. Eftersom det är så stora summor får man inte göra några misstag inför framtiden.

Det jag ville ta upp är avsaknaden av miljöperspektiv. Det kanske finns i bakgrunden, men det visar sig i alla fall inte av det lilla material som vi har fått.

Jag har läst EU:s vitbok om framtida transporter. Både i den och i Europaparlamentets kommentarer till den efterlyser man mycket bättre samordning mellan miljöpolitiken och transportpolitiken, speciellt när man ska genomföra nya transportprojekt som man anser måste vara hållbara för framtiden. Därför vill man att det ska göras en miljöbedömning av alla nya infrastrukturprojekt som ska göras.

Har man gjort det? Har man kommit så långt att man har tagit hänsyn till det, eller motarbetar man sig själv? Finns det någon miljöbedömning av alla de stora satsningarna?

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Vi ska senare i dag titta på detta tillsammans med de infrastrukturansvariga i Regeringskansliet. Jag undrar bara vad som har hänt i regeringens syn på de här frågorna efter, om jag minns rätt, den 11 juli när de var uppe förra gången. Då uttalade finansministern ganska stor skepsis till hela den här italienska satsningen på infrastruktur, att det var mera någon sorts sydeuropeiska fyrverkerier. Nu är det plötsligt en väldigt seriös ton. Man tycker att det är bra, man välkomnar detta. Vad är det som har hänt i synen på detta? Hur har det kunnat bli en så mycket mera positiv ton? Jag delar den uppfattning som regeringen har här. Jag instämmer också i det som sägs om behovet av att miljöpröva detta. Men det utgår jag från att så sker.

Det är enorma transporter som behövs om Europa ska kunna lyfta sin tillväxt och få en välfärd som svarar upp mot medborgarnas behov. I den delen har vi aldrig haft några delade meningar. Men vad har hänt sedan den 11 juli med regeringens syn på detta?

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För att knyta an till den sista frågan är det riktigt att vi var allmänt skeptiska i juli månad. Jag noterar också här att om det bara handlar om att tala om en infrastruktur som tillväxt tycker vi inte att det är tillräckligt. Det var det jag sade i juli, och vi har samma position fortfarande. Jag noterar att det måste handla om ett bredare perspektiv än bara om infrastruktur.

Vad som har hänt sedan dess är att det har skett ett vidgat analysarbete. Kommissionen har gått igenom en del av de idéer som finns från italienarnas sida.

För att knyta an till vice ordförandens fråga är det tyvärr så att många av förslagen är så allmängiltiga att det inte går att precisera i analysen exakt vad det handlar om, utan det pågår ett arbete. Som jag sade kommer vi tillbaka med en slutrapport i november. Det är möjligt att den inte heller kommer att vara tillräckligt distinkt. Det italienska initiativet från ordförandeskapet omfattar inte hela det breda spektrumet, utan det har hela tiden fokuserat kring infrastrukturfrågorna.

Självfallet tycker vi att det är en nödvändig förutsättning att det håller sig inom de ekonomiska ramar som finns, budgetramar och andra finansiella ramar som finns. Det är en självklarhet. Vi värderar ju varje initiativ, varje projekt och varje objekt inom dessa ramar och säger om vi tycker att de är bra eller dåliga. I en del fall har det hittills inte varit möjligt att ange någon riktigt definitiv position därför att det helt enkelt inte har varit tillräckligt tydligt i förslaget.

Jag vill gärna påminna om att det har tagits andra tillväxtinitiativ därefter också, från Frankrike och Tyskland exempelvis. Väldigt mycket utgår från att man ska använda Europeiska investeringsbanken som finansieringskälla. De har sina resurser och ramar för sitt arbete. Vi är oerhört intresserade också från svensk sida av att utnyttja Europeiska investeringsbanken. Stockholms tunnelbana har alldeles nyligen haft stor glädje av Europeiska investeringsbanken, som har bidragit mycket till svensk kollektivtrafik. Även om det är stora tal, som det sades här, ska man ha i minnet att det måste bli stora tal. Vi utgör 3 % av unionen, men de resterande 97 procenten bevakar också sina intressen, och vi fortsätter att bevaka våra intressen och se till att vi får del av EIB:s och andra resurser som kan finnas.

Jag vill än en gång understryka att vår grundinställning naturligtvis är positiv till varje tillväxtinitiativ, men vi tycker inte att det bara ska fokuseras på infrastruktur, utan det finns skäl att bredda det. Sedan kan vi inte lösa alla frågor i sammanhanget. Det finns massor av frågor när det gäller strukturfonder och annat. De ryms inte inom ramen för den här typen av initiativ. Vi får återkomma i november när det kommer en slutrapport då vi kanske har något mer preciserade ståndpunkter, om detta nu under resans gång kan analyseras tillräckligt. Det var ganska allmänt hållet i det italienska initiativet från början.

Anf.  13  KARIN PILSÄTER (fp):

Här visas väldigt tydligt problemet med att vara så här allmänt hållen. Det bara går och går, och när det sedan blir konkret har man varit positiv och allmänt hållen och då är det för sent. Det har vi stött på så himla många gånger förut. Först säger man: Det här betyder ingenting, så vi kan vara för det. När det sedan väl börjar betyda någonting är det för sent att ändra sig.

Jag håller verkligen med Carl B Hamilton om att det är oerhört luddigt och väldigt allmänt hållet. Man vet egentligen inte vad ståndpunkten är i förväg, och när man läser återrapporten vet man inte heller efteråt vad ståndpunkten var.

Det svar som vi fick på varför den skepsis som fanns för ett par månader sedan har bytts mot att välkomna det hela gör inte att man känner sig ett enda dugg mer säker. Bosse Ringholm sade att nu har man gått igenom materialet och därför blivit positivare. Sedan säger han ändå att det är så allmänt hållet att det inte går att hålla sig till det. Hur kan man bli mer positivt inställd och veta att det inte är infrastruktur i största allmänhet utan tillväxtbefrämjande infrastruktur om det är så allmänt hållet att man inte kan förhålla sig till det? Vi vet också, inte bara från den svenska debatten utan från debatten i alla andra länder, att även om man säger att infrastruktur ska vara tillväxtfrämjande kan man ha väldigt olika uppfattningar om huruvida en norrbotniabana är tillväxtbefrämjande eller om den bara är en i första hand mycket stor kostnad. Det faktum att man säger att det ska ge tillväxt gör inte att man kan säga att det är jättebra. Det kan vara vad som helst lika fullt, precis som ni uppenbarligen tyckte i juli om de italienska förslagen.

Jag tror inte att hela Lissabonstrategin gick ut på tillväxt. Det blir ganska konstigt med den svenska ståndpunkten som det står. Jag tycker att den snarare borde vara att man fortsätter att förhålla sig avvaktande och i stället kräver att det ska vara en konkretion på en sådan nivå att det faktiskt går att förhålla sig till det – att man kan tycka att det är tillväxtfrämjande eller inte.

Anf.  14  PER BILL (m):

Tyvärr fick jag inget svar på frågan om de extra forskningssatsningarna skulle ske inom sjätte ramprogrammet. Är det pengar från EIB eller är det pengar från något annat område inom gemenskapens budget? Bristen på svar kanske beror på att det inte framgår av de dokument som finns. I så fall tycker jag att det är en stor brist och någonting som den svenska regeringen bör ta reda på innan vi kan ställa oss positiva eller inte positiva. Jag håller med Karin Pilsäter om att så som det är nu ska man nog ha den skeptiska mössan på sig, även om varje initiativ som tas till förbättrad tillväxt naturligtvis är mycket välkommet.

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp):

En allmän synpunkt är den att vi i EU-nämnden utövar riksdagens kontrollmakt, och för att vi ska kunna göra det måste vi ha någorlunda precisa positioner att ta ställning till. Det är naturligtvis en lockelse för regeringen att alltid försöka ha så öppna positioner som möjligt för att man ska ha handlingsfrihet vid förhandlingsbordet. Det är okej att säga det i EU-nämnden och begära ett öppet mandat. Vi har haft det till exempel häromsistens med jordbruksministern. Däremot är det olyckligt om Finansdepartementet kommer med luddiga formuleringar till EU-nämnden och inte har förtroende för EU-nämnden i den meningen att vi på begäran inte skulle acceptera öppna skrivningar. Vi gör det om vi accepterar att finansministern har den situationen vid ett förhandlingsbord. Men att komma hit och vara otydlig, oprecis och trivial är inte bra. Vi har andra departement som gör det här bättre. Jag skulle vilja peka på Justitiedepartementet, Näringsdepartementet och Jordbruksdepartementet. De klarar den här uppgiften på ett bättre sätt än vad Finansdepartementet gör.

Anf.  16  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ställa två frågor. Jag undrar dels hur finansministern kan agera för att det underlag som EU-nämnden får kommer att vara mer precist i framtiden. Dels undrar jag om finansministern kan berätta hur han kommer att agera för att se till att alla projekt kommer att undergå en miljöprövning.

Anf.  17  MATS ODELL (kd):

Jag tycker att debatten har kanske lite outgrundliga inslag. Vi har faktiskt fått en lista över vilka projekt det är. Den har kommit väldigt sent. Regeringen har inte fått den förrän uppenbarligen den 1 oktober. Så det är svårt för regeringen att nu göra några samhällsekonomiska kalkyler på alla de projekten och i detalj presentera en ståndpunkt, det är naturligtvis orimligt. Men i princip tycker jag ändå att det finns anledning att säga att de projekt som är upptagna är väldigt noga prövade. Nu talar jag om infrastrukturprojekten. De har en samhällsekonomisk nytta som är obestridlig, annars skulle de inte ha funnits med här. I den delen tycker jag att Finansdepartementets övergripande bedömning är till fyllest.

Anf.  18  KARIN THORBORG (v):

Jag fick inte heller något svar på min fråga om miljön. Jag förutsätter inte alls som Mats Odell att projekten verkligen är miljöprövade. Då undrar jag: Kommer Sverige att trycka på att de kommer att rymmas inom ramen för en hållbar tillväxt, alltså att de blir miljöprövade?

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill först understryka att det här är en process. När vi fick det italienska initiativet redovisat i somras i juli och vi anmälde det här tyckte jag, och jag har samma uppfattning i dag, att generellt är varje tillväxtinitiativ positivt. Men vi var skeptiska, vi tyckte inte att det var tillräckligt preciserat och det var för smalt eftersom det bara handlade om infrastrukturfrågor. Vi har samma uppfattning fortfarande. Däremot har det under resans gång blivit en del preciseringar, som Mats Odell påminde om, som har gjort att vi har kunnat pröva en del ytterligare förslag. Jag tycker att det är bra om man kan jobba vidare med infrastrukturförslagen, även om vi har restriktioner i form av budgetramar, finansiering och annat och restriktionen att vi tycker att det borde breddas, vilket jag gärna vill framhålla. Jag tror inte det finns några delade meningar på den punkten runt bordet.

Sedan finns det självklarheter som måste få upprepas. Varje objekt ska alltid miljöprövas. De grankas alltid mycket noga, och det är vår uppgift att bevaka att så sker också under resans gång. Det är en självklarhet, men jag vill gärna understryka det som svar på de frågor som ställts. Vi ska alltid bevaka för att se till att det sker en ordentlig miljöprövning.

När det gäller finansiering av forskning är det delvis Europeiska investeringsbanken som kan komma i fråga. Men det är sådant som ska klarläggas i slutrapporten, som vi ska ta ställning till längre fram i november. Vi är inne i processen, vi har inte hunnit längre. Därför tycker jag att vice ordföranden kanske skulle ha lyssnat till två synpunkter samtidigt, det vill säga att man kan vara både positiv till tillväxtinitiativ och lite skeptisk så länge man inte vet om det innehåller något mer än infrastrukturdelar och så länge man inte vet exakt hur finansieringen ser ut. Från början presenterades det här lite grann som ett konjunkturpolitiskt inslag. Det var vi också lite skeptiska till, eftersom vi inte trodde att det här är någonting som vänder konjunkturen på några månader. Här handlar det verkligen om långsiktighet. Det handlar inte minst om den långsiktiga hållbarheten utifrån ekologiska och ekonomiska och andra aspekter som det är viktigt att ta in i det här sammanhanget.

Vi försöker att precisera regeringens ståndpunkter och förelägga dem för EU-nämnden under resans gång, men begär inte av oss att vi kan komma med några slutdokument innan vi ens har kommit till slutprocessen. Vi är mitt inne i processen just nu. Det finns säkert mer att säga när vi har haft vår nästa övning och när vi kommer tillbaka med slutrapporten i november månad.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen, försäkring av den sociala dimensionen i Lissabonstrategin.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Förra året presenterade kommissionen ett förslag om rationalisering av den årliga samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Nu har kommissionen återkommit med ett förslag som gäller rationalisering av samarbetet på det sociala området inom ramen för den öppna samordningsmetoden. Det föreslås att erfarenhetsutbyte på de här områdena, som omfattar pensioner och hälsovård, successivt ska samlas i en process. Kommittén för ekonomisk politik har förberett ett yttrande om kommissionens förslag, som rådet ska anta. Sverige har ställt sig bakom det yttrandet. Det är angeläget att rationalisera och effektivisera samarbetet på det sociala området för att förbättra just erfarenhetsutbytet.

Jag vill också påminna om att de här frågorna bereds i samarbete med rådet för sysselsättnings- och sociala frågor, som också kommer att behandla samma frågor vid sitt rådsmöte.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 om finansiella tjänster.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Rådet ska försöka nå en politisk överenskommelse om det som nu kallas direktivet för marknaden för finansiella instrument, det tidigare investeringstjänstedirektivet. Förhandlingarna på tjänstemannanivå är inte avslutade, det finns inte något kompromissförslag ännu från ordförandeskapet. Direktivet, som är avsett att ersätta direktivet om investeringstjänster inom värdepappersområdet från 1993, innehåller regler om värdepappersföretag och reglerade marknader, bland annat börser. Direktivet innehåller en genomgripande reglering av handeln med finansiella instrument inom unionen och kommer att få en stor inverkan på verksamheter inom finansmarknaderna. Riksdagen har tidigare fått information om arbetet med direktivförslaget, senast inför rådets möte i juni i år då det fanns en lägesrapport.

Eftersom det slutgiltiga kompromissförslaget ännu inte har presenterats finns risk att jag inte heller på det här området kan precisera mig tillräckligt långt. Vi har ändå från svensk sida hittills tyckt att det finns skäl att stödja arbetet, eftersom det är angeläget att få till stånd en modern reglering på europeisk nivå. Det förslag som efter de förhandlingar som har varit kan komma att läggas fram inför Ekofin från ordförandeskapet tror vi kan vara acceptabelt för Sverige och ligga i linje med den reglering som vi har i dag i Sverige, men vi har inte fått de slutgiltiga kompromissförslagen. Jag måste göra den reservationen på det området.

Anf.  24  KARIN THORBORG (v):

Artiklarna om värdepappersköp och så vidare känner jag är ett uttryck för en lite cynisk syn, och ur ett konsumentperspektiv kanske de inte är så väldigt bra. Först ska man få sälja värdepapper hur som helst, utan något som helst ansvar och utan att informera om riskerna. Det är väl inte riktigt så som jag skulle vilja ha det som konsument.

I nästa artikel, om pre-trade, ska man snäva till det så att så lite som möjligt offentliggörs, inte de offentliga priserna. Jag tycker att ur ett konsumentperspektiv är det här inte speciellt bra. Jag vill bara framföra det.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns skäl att fundera på konsumentperspektivet. Frågan har varit föremål för diskussion i de förberedande arbetsgrupper som har funnits, men vi har ännu inte sett exakt hur förslaget kommer att se ut. Vi har inte haft den här typen av regler på vårt område, och vi måste naturligtvis bevaka att vi inte får en försämrad situation.

Anna Nystedt, som har deltagit i det här arbetet, kan möjligen också kommentera frågan.

Anf.  26  Hovrättsassessor ANNA NYSTEDT:

När det gäller konsumentfrågorna nämnde du att man inte ska få handla med aktier hur som helst. Jag antar att du pratar om så kallade execution only-tjänster, som är en annan fråga som har varit uppe. Vad det handlar om är att det ska vara möjligt för en kund som kommer till en värdepapperscentral att bara säga: Jag vill köpa eller jag vill sälja aktier. Företaget ska då inte vara skyldigt att göra en lämplighetsbedömning och måste inte i varje enskilt fall göra en bedömning av om en transaktion är lämplig för kunden.

Från vår sida har vi ansett att en kund självklart alltid har rätt till rådgivning, ska få vettig information och kunna göra en väl underbyggd bedömning. Men vi har också just sådana här execution only-tjänster i dag i Sverige, det vill säga att personer som själva inte är medlemmar på börsen måste, för att kunna handla på börsen, gå via ett värdepappersföretag. Det kan vara personer som är väldigt professionella och kunniga. Att företaget i alla de fallen ska behöva göra en lämplighetsbedömning anser vi inte ska vara fallet. Det finns fortfarande en ganska omfattande skyddsreglering på området. Det är inte alls oreglerat på något sätt.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går nu vidare till punkt 6, som handlar om beskattning, riktlinjedebatten.

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Kommissionen föreslog i juli i år förändringar i skattesatsstrukturen på momsområdet. Syftet var att harmonisera området för lågmoms. Det är alltså inte normalskattesatserna som berörs. Så sent som den 13 september diskuterades frågan i anslutning till det här förslaget bland finansministrarna. Inför det mötet redogjorde jag för förslaget här i EU-nämnden. I praktiken innebär förslaget att den lista över vad som får omfattas av lågmoms utvidgas i vissa avseenden. Samtidigt slopas en del av de särlösningar som många länder har i dag.

Flera länder menar nu att listan borde ta upp fler områden, medan Sverige har tyckt att vi ska ha en så begränsad lista för lågmoms som möjligt, inte minst med tanke på att vi har stora avgränsnings- och konkurrensproblem som uppkommer vid själva tillämpningen.

Jag vill också påminna om att regeringen för ett år sedan tillsatte en särskild utredning för att se över just skattesatsstrukturen och tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna i Sverige. Det gjorde vi efter det att riksdagen hade uppmärksammat olika problem i samband med differentiering av skattesatserna.

Inför Ekofinmötet i nästa vecka har ordförandeskapet presenterat riktlinjer för det fortsatta arbetet i syfte att försöka hitta en kompromisslösning som alla länder kan ställa sig bakom. Men vi kan konstatera att det är små förutsättningar för att länderna ska kunna enas om kommissionens förslag. Det gav diskussionen i Stresa för en månad sedan mycket tydligt besked om. Det fortsatta arbetet bör därför kunna bedrivas efter riktlinjen att nuvarande nationella särlösningar får bestå och att en förnyad översyn görs inom en viss angiven tid. Det är rimligt att denna översyn görs i samband med att anslutningsländernas särlösningar förfaller, och det sker vid årsskiftet 2007/08. Vi tycker också att det är viktigt att man gör en ordentlig analys av skälen till att ett visst område ska omfattas av lågmoms. Vid en sådan generell europeisk översyn vid ett senare tillfälle kommer vi också att ha vårt eget underlag för den svenska differentieringen.

Anf.  29  MATS ODELL (kd):

Den här frågan har handlat mycket om hur ideellt arbete skulle påverkas om man skulle tvingas att ta ut full moms på exempelvis ideella organisationers second hand-försäljning och på framställning och distribution av medlemsblad, personaltidningar och organisationstidskrifter.

Min fråga är bara: Vad händer konkret med frågan om momsen för ideella organisationers second hand-försäljning?

Anf.  30  LENNART HEDQUIST (m):

Jag hade egentligen tänkt ställa samma fråga, och jag kan väl precisera den ytterligare. I den mån man kommer fram till de här riktlinjerna är min fråga: I vilken utsträckning föreligger då handlingsfrihet för Sveriges riksdag att sätta momssats för just de kategorier som Mats Odell nämnde?

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att den fråga som Mats Odell ställde är viktig.

Sedan skulle jag vilja ta upp en annan fråga. Den gäller möjligheten att ha lägre moms för till exempel Kravmärkta eller miljömärkta produkter. Vi tycker att det är väldigt viktigt att ha möjligheten att ha lägre moms för dessa två kategorier. Är det någonting som diskuteras, och är det någonting som Sverige kan tänka sig att driva? Vi skulle vilja att Sverige drev det.

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi står verkligen bakom regeringens linje i den här frågan, att man ska försöka rensa upp så mycket som det bara går. Vi vet ju att vi alla kan komma på otroligt många angelägna områden som vi tycker borde ha lägre skatt. För vår del i Sverige är själva grundproblemet att vi har högst skatt på allting. Det finns goda skäl att ha lägre skatt på det mesta, och vi kan alla komma fram till våra egna hjärtebarn som borde ha ännu lägre skatt än andra saker. Men jag tycker ändå när det gäller momsen att regeringen, även om det nu blir en orienteringsdiskussion, ska hålla fast vid den mer principiella linjen att skattesatserna ska vara likvärdiga och att om man vill stödja vissa typer av verksamheter bör det i första hand ske i andra former, om man kan motivera det så tydligt.

Jag ska inte på något sätt sticka under stol med att även Folkpartiet vid något enstaka tillfälle, till och med i närtid, har varit pådrivande för att vi i Sverige ska ha lägre moms. Men vår grundhållning har ändå varit att man måste försöka ha så generella regler som möjligt för att bland annat komma bort från alla gränsdragningsproblem.

Det som jag egentligen vill säga är att vi står bakom och gärna vill driva på regeringen för en så enhetlig linje som möjligt. Jag vill också påpeka att det bör ställa till efterrättelse även när det gäller den nationella politiken. Det är ju inte så länge sedan som vi hade ett vallöfte om sänkt moms på ungdomsbostäder, som sedan fick krånglas igenom med alla möjliga tekniska lösningar här i riksdagen och som just är ett sådant avsteg som regeringen här driver att man inte längre ska kunna ha.

Anf.  33  AGNE HANSSON (c):

Vi har samma grunduppfattning, att det är viktigt att man ska kunna ha sådana nollmomssatser att man inte stänger ute möjligheterna för ideellt arbete. Jag tycker att det är viktigt att man från svensk sida driver kravet på att nollmomssatserna på medlemsblad, personaltidningar och organisationstidskrifter får vara kvar. Jag tycker generellt att det är viktigt att försöka harmonisera så långt som möjligt i övrigt på momsområdet för att undvika illojal konkurrens.

Anf.  34  KARIN THORBORG (v):

Då måste jag få uttrycka Vänsterpartiets ståndpunkt. Vi tycker inte alls att förslaget är i positiv riktning, eftersom vi inte gillar harmonisering av skatter alls. Eftersom vi tycker att skattesatser är något som vi måste avgöra nationellt, tycker vi att det här är ett steg på vägen till en gemensam skattepolitik. Det går inte alls i vår riktning.

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som jag sade tidigare är min bedömning att eftersom det fanns så olika uppfattningar i finansministerkretsen vid den förra diskussionen i Stresa – en del ville vidga listan, en del ville, som vi, korta listan – är det sannolikt att det inte går att nå enighet om någon typ av förändringar just nu. Här fordras enhällighet bland medlemsländerna.

Jag har också tidigare sagt till EU-nämnden att jag inte tycker att det finns skäl att medverka till att de ideella organisationerna får försämrade villkor. Det får de inte heller i detta läge utan kan hållas fredade på det här området.

Vi hade ingen diskussion, som ett direkt svar på Yvonne Ruwaidas fråga, om lågmoms på Kravmärkta varor. Sådana specifika diskussioner förekom inte förra gången. Eftersom det är en väldigt splittrad bild länderna emellan – några vill fylla på med annat medan andra vill minska – valde man att göra en generell översyn. Det hänger ihop med, som jag sade tidigare, alla de nya medlemsländerna som egentligen gör skaran ännu mer brokig.

Jag delar den uppfattning som förts fram av flera här, att vi naturligtvis först bör se över hur vi har det på hemmaplan, där vi har massor av avgränsningsproblem. De skulle naturligtvis inte bli mindre om vi skulle börja utvidga listorna på det här området.

Anf.  36  MATS ODELL (kd):

Jag vill bara säga att jag välkomnar regeringens hållning. Man kan ju ha principiella uppfattningar om att det ska vara lika skattesatser på exempelvis moms, men just när det gäller second hand-försäljning och ideella organisationers organisationstidskrifter tror jag att den gränsöverskridande handel som skulle störas av detta är väldigt begränsad.

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara instämma i det som Mats Odell säger om de ideella organisationernas verksamhet. Den typen av verksamhet har naturligtvis en mycket ringa betydelse för handel över huvud taget. Den är ju väldigt lokalt orienterad.

Anf.  38  KARIN PILSÄTER (fp):

För att bara förtydliga vår ståndpunkt ska man alltså både nationellt och internationellt ha så likvärdiga regler som möjligt när det gäller kommersiell verksamhet. Jag tycker att man kan definiera andra regler för det som är ideell verksamhet och som verkar på helt andra grunder. I det ligger också exempelvis att jag inte tycker att man bör införa moms på tjejernas avgifter till ridskolor, som de måste betala själva till skillnad från dem som får utöva sin idrott gratis och inte behöver betala alls för den. Men själva grundhållningen för kommersiell verksamhet ska vara att man så långt som möjligt har likvärdiga regler. Det gäller både för den nationella och den lokala handeln och för den som är gränsöverskridande.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går nu vidare till punkt 6 om beskattning. Punkten resebyråtjänster är struken. Nästa handlar om moder- och dotterbolagsdirektivet.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Avsikten är att hålla en riktlinjedebatt om de politiska frågor som är förknippade med förslaget om ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet, som kommissionen nyligen lade fram.

Ordförandeskapet föreslår också att rådet dels ska bekräfta vikten av och lämpligheten med förslagets syfte, dels bekräfta att det inte finns några stora politiska problem med att anta direktivet.

Kommissionen lade den 1 augusti i år fram ett förslag om ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet som syftar till att fler företag ska omfattas av direktivets bestämmelser. Syftet med direktivet är att utdelning som lämnas mellan närstående företag som finns i olika medlemsstater inte ska beskattas mer än en gång i ett EU-land. Därigenom underlättar man en gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden.

Vi tycker från svensk sida att det är viktigt att de olika medlemsstaternas företagsskattesystem inte hindrar att den inre marknaden fungerar smidigt. Därför är det av stort värde om reglerna i moder- och dotterbolagsdirektivet kan förbättras.

Vi ställer oss alltså positiva till själva andan i förslaget och i princip till alla delar av förslaget. Vi är också eniga om att rådet bör bekräfta vikten av och lämpligheten med förslagets syfte. Det borde rimligen inte vara några stora politiska problem med att anta direktivet.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då ingen har begärt ordet kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan.

Vi har nu kommit till punkten Övriga frågor.

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tänkte mycket kort rapportera något om den så kallade Cardiffprocessen. Det är sjätte året i rad som rapporten tas fram. Den ger en beskrivning av vad som händer på de berörda områdena, dels på produkt- och kapitalmarknaden, dels en redogörelse för genomförda och redan planerade åtgärder för att förbättra marknadens funktionssätt. I huvudsak är det samma material som finns i budgetpropositionen och i olika särpropositioner. Det finns i princip inget nytt material eller några nya beräkningar.

Generellt sett kan man säga att Sverige har kommit långt i ett internationellt perspektiv med reformarbetet på produkt- och kapitalmarknaden. Men vi tycker ändå att det är viktigt att ha ett fortsatt arbete med att förbättra våra insatser på det här området. Jag ska inte gå in i detalj på vad vi gör där. Alla de saker som vi gör på olika områden ger ju avtryck i rapporten. Jag vill bara som exempel nämna förslaget till ny prisinformationslag, den förstärka konkurrenslagstiftningen, den aviserade förändringen av 3:12-reglerna, den satsning som sker på forskning och innovation via bland annat Vinnova, ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, de nya reglerna i bank- och försäkringsrörelselagstiftningen.

Till sist är det viktigt att det sker en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av reformarbetet, och vi tycker att Cardiffprocessen är väldigt bra som uppföljning. Det är en del av Lissabonagendan i sista hand, som också handlar om att vi under en tioårsperiod följer upp olika mål.

När rapporten är färdigställd hoppas jag att den kommer att kunna ge ytterligare information om vad vi gör på de här olika områdena.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet tackar vi för informationen.

Jag vill tacka finansministern med medarbetare för att ni kom hit.

2 §  Regeringskonferensen

Statssekreterare Lars Danielsson

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar nu det ajournerade sammanträdet och går till punkt 2 på dagordningen om regeringskonferensen. Jag vill hälsa statssekreterare Lars Danielsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information om regeringskonferensen. Jag lämnar ordet till dig.

Anf.  45  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack så mycket, fru ordförande! Jag har med mig Magnus Robach och Ami Larsson från UD:s EU-enhet och Mats Andersson som är min medarbetare på Statsrådsberedningen i frågor som rör regeringskonferensen.

Jag tackar för tillfället att få komma och informera och samråda med nämnden inför det möte som äger rum i morgon i Rom och som är starten på regeringskonferensen.

Det är viktigt att understryka att detta första möte inte är avsett att vara någonting annat än en inledande, ganska allmän runda kring de frågor som finns på regeringskonferensens dagordning. Vi förväntar oss inte på något sätt några avgöranden eller beslut i det här tidiga skedet. Särskilt den första delen, där stats- och regeringscheferna deltar, har mer ceremoniell natur.

Jag kan också passa på att berätta, eftersom klockan nu är över elva, att regeringen kommer att representeras, förutom av statsminister Göran Persson, av den nytillträdande utrikesministern Laila Freivalds.

Någon form av allmänt uttalande kommer däremot att publiceras efter mötet, men det har då en väldigt allmän och generell karaktär. Det är mer för att manifestera den vikt som arbetet med regeringskonferensen har för unionens framtid.

I det inledande, allmänna anförande som statsministern avser att hålla kommer han bland annat att understryka att det viktigaste för svensk del är att vi får en god kvalitet på och ett bra resultat av regeringskonferensen. Detta är viktigare snarare än tidtabellen. Det är en åsikt som flera andra medlemsstater också har givit uttryck för. Vi drar därför slutsatsen att allting talar för att vi kommer att få en diskussion, inte bara under det italienska ordförandeskapet utan även under det irländska, om de här frågorna.

Statsministern kommer också att understryka att även om många anser att resultatet av konventets arbete är mycket bra måste det stå varje medlemsland fritt att ta upp de frågor man vill under förhandlingarna. Det ligger i en regeringskonferens natur att det måste stå var och en fritt ta upp de frågor som man anser att man vill diskutera.

Till den eftermiddagsdiskussion som sker i kretsen av utrikesministrar har ordförandeskapet angett tre sakfrågor som man vill påbörja diskussionen om. Det handlar om lagstiftningsrådet, det handlar om hur ordförandeskapsrotationen ska gå till och det handlar om den europeiske utrikesministern och hur denna persons befattningar och befogenheter ska utformas.

Nämnden har i förväg erhållit de preliminära reaktioner som vi har gett på de två första frågor jag nämnde. Det italienska ordförandeskapet använder ju en teknik med att skicka frågeformulär till medlemsländerna för att få en helhetsbild av vad man anser om olika detaljer i de frågor som så småningom ska diskuteras på regeringskonferensen. Jag kommer därför bara att väldigt kort redogöra för de preliminära inställningar som vi har anmält som svar på detta frågeformulär.

För det första anser vi inte att ett särskilt lagstiftningsråd är motiverat. Det är rimligt att varje rådsformation själv tar ansvar också för den avslutande delen i sitt arbete, nämligen att själv fatta beslut om lagstiftning. Detta är för övrigt en uppfattning som verkar mycket allmänt spridd bland medlemsländerna.

För det andra anser vi att rådets möten bör vara offentliga när det lagstiftar. Denna offentlighet bör gälla oavsett vilken form av lagstiftning vi talar om.

När det gäller ordförandeskapsrotationen är vårt preliminära svar att alla råd, inklusive det råd som sysslar med utrikesrelationer, bör ledas av en representant för medlemsländerna. Om den föreslagna europeiska utrikesministern skulle leda rådet för utrikesrelationer riskerar man att rubba balansen mellan institutionerna.

Vi har också preliminärt redovisat en positiv inställning till idén om gruppordförandeskap. Vi tror att det skulle kunna öka effektivitet, kontinuitet och synlighet samtidigt som man bibehåller fördelen med det roterande ordförandeskapet, nämligen att alla medlemsländer känner en delaktighet i att sköta unionens affärer.

Vi har mer illustrativt angett hur en modell skulle kunna se ut för ett sådant gruppordförandeskap. Det skulle kunna bestå av tre medlemsländer, man skulle ha en period på 18 månader under vilken dessa tre länder verkade, man skulle ha en jämlik rotation som princip och man skulle också skriva in i fördraget att man har denna typ av gruppordförandeskap. Exakt hur man skulle fördela portföljerna mellan de olika deltagarna i gruppordförandeskapet bör däremot kunna lösas av gruppordförandena själva.

Vi har också pekat på att det är viktigt att behålla ett vertikalt samband i systemet, det vill säga att man bör ha samma medlemsstat som leder till exempel allmänna rådet och Coreper.

Vi tycker också att det är viktigt att understryka att allmänna rådet bör ha kvar det övergripande samordningsansvaret mellan de olika råden, liksom att beslut om ordförandeskapsrotation ska fattas med enhällighet.

Vad gäller utrikesministerns position har vi för det första, som jag nyss nämnde, markerat att det är olyckligt av balansskäl om den föreslagna europeiska utrikesministern ska leda rådet för externa relationer. Det bör vara medlemsländerna som svarar för den uppgiften. Det är dessutom viktigt, menar vi, att den föreslagna europeiska utrikesministern inte i kommissionskollegiet får en sådan stark ställning att det påverkar integriteten hos andra kommissionärer som har ansvar för delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, till exempel bistånd. Det är viktigt att det råder en jämlikhet mellan de olika kommissionärerna.

Jag tror som sagt att diskussionen i morgon eftermiddag på de här punkterna blir mycket preliminär. Det är det första tillfället, och det kommer att finnas anledning att återkomma flera gånger till de här aspekterna och andra aspekter som ordförandeskapet vill diskutera.

Låt mig avslutningsvis också kort erinra om att regeringen i går fattade beslut om sin skrivelse till riksdagen där regeringen redovisar sina utgångspunkter när det gäller konventets förslag till nytt konstitutionellt fördrag. Utan att på något sätt upprepa alla delar i detta vill jag bara understryka att vad regeringen bland annat framhåller är att många delar av konventets förslag är ett stort steg framåt. Det finns nu tydligare uttryckt hur närhetsprincipen ska hanteras i praktiken. Här finns många förslag som gör unionen öppnare och mer demokratisk. Det finns också i unionens målsättningar inskrivet en rad frågor som vi tycker känns aktuella och moderna för Europeiska unionens framtida arbete.

Också på den konstitutionella sidan finns det många fördelar med konventets förslag. Vi får ett sammanhållet fördrag, de så kallade pelarna försvinner och vi får en tydligare beskrivning av vilka befogenheter som unionen har. Inte minst är det viktigt som riksdagen länge har pläderat för, nämligen att vi får inskrivet i förslaget att unionen bör se till att ansluta sig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

På det institutionella området finns det kanske anledning att mycket kort, med tanke på de senaste dagarnas diskussion, redovisa de utgångspunkter som regeringen gör på det institutionella området

För det första ser regeringen inga vägande skäl för att riva upp de principer som lades fast i Niceöverenskommelsen år 2000. Det var en överenskommelse som var mycket svår att nå, och man bör därför vara mycket försiktig med att riva upp dessa principer. Samtidigt är det ju så att Nicefördraget inte svarar på alla frågor på det institutionella området. Det finns oavgjorda frågor som behöver redas ut. Där visar konventets förslag på möjligheter att göra detta.

För det andra är det viktigt att värna de mindre medlemsstaternas möjlighet till inflytande i EU med bibehållande och stärkande av unionens effektivitet och legitimitet.

För det tredje förefaller konventets förslag till institutionell helhetslösning vara en god grund till en kompromiss som kan underlätta beslutsfattandet i en utvidgad union. Förslaget syftar ju till att stärka och förbättra alla institutioner, samtidigt som balansen mellan institutionerna behålls, vilket är positivt.

För det fjärde konstaterar regeringen att trots att tveksamhet framförts beträffande en vald ordförande i Europeiska rådet synes en sådan funktion kunna bli den lösning som kommer att godtas av medlemsstaterna inom ramen för en bredare kompromiss.

För det femte synes modellen med en kommissionsledamot per land varav 15 har rösträtt och med strikt rotation mellan de två kategorierna av kommissionärer vara en möjlig kompromiss. Den kan dock förväntas vara fortsatt kontroversiell.

Detta är i all ödmjukhet de utgångspunkter som regeringen vill förelägga riksdagen inför riksdagens behandling av denna skrivelse.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen. I EU-nämndens fortsatta arbete, och även i den arbetsgrupp som ska jobba under den här tiden, tror jag det är bra om man kan fokusera på och hålla fast vid några frågor i taget, då det underlättar hanteringen.

Anf.  47  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det finns mycket att säga och diskutera om detta, och vi kommer att få anledning att återkomma på många sätt och vid många tillfällen.

Inledningsvis vill jag ta upp en fråga som mer gäller arbetet här i EU-nämnden och också rikta den till kansliet för vidare överläggningar. Det gäller bekymret med att vi fick ut handlingarna först i går kl. 17. För Moderata samlingspartiets del innebär det att vi absolut inte har haft någon som helst möjlighet till partiinternt samråd, varför jag har oerhört svårt att ge några uppfattningar i sak kring den här skrivelsen i dag.

Vi har nu motionstid i två veckor, och vi får väl se vad som händer. Läget är dock att vi har en situation för regeringskonferensen och regeringen där det är bråttom. Det kan hända att det här går fort, och därför är detta väldigt olyckligt. Vi har ett gemensamt ansvar, skulle jag vilja säga, eftersom vi har haft en folkomröstningskampanj som lite grann har legat i vägen för den allmänna debatt och diskussion som borde ha varit.

Jag är därför rätt besviken på hur regeringen har hanterat den här saken. Jag trodde att vi skulle kunna ha en viss lyhördhet och diskutera Europafrågorna på ett helt annat sätt efter det svidande nederlag som drabbade ja-sidan den 14 september.

Men jag måste också fråga om man över huvud taget vill ha diskussion med riksdagen och med oppositionspartierna, om vi ska hitta någon samsyn på Europas framtid och därmed också Sveriges.

I går hade jag möjlighet att ställa en fråga till Pär Nuder i kammaren, och han medgav att det i denna fråga nog hade varit någon liten läcka. Jag är ledsen, men det är nog så att statssekreteraren hädanefter kommer att kallas Lars ”Läckan” Danielsson efter att ha brett ut sig på en helsida i Svenska Dagbladet. Inte heller är det någon hemlighet att medierna har haft tillgång till den här regeringsskrivelsen i flera dagar.

Ni har haft en chans att sätta er agenda helt obemärkt. Nu har vi en presskonferens klockan elva som gör att all den diskussion vi vill föra i dag, både i medier och internt, helt tappar intresset. Mig synes det som att regeringen inte är intresserad av en diskussion om dessa viktiga framtidsfrågor, och det smärtar mig.

Det påverkar naturligtvis också samarbetsklimatet med oss här i EU-nämnden.

Jag måste också ta upp det som ändå är knäckfrågan. I skrivelsen framhärdar regeringen i synen på en vald rådsordförande och också, vad jag kan förstå, en institutionalisering av Europeiska rådet. Det är olyckligt, inte bara mot bakgrund av att riksdagen två gånger definitivt har avvisat denna position men också därför att vi vet att de små länderna riskerar att få en minskad möjlighet och minskat utrymme och att det är de stora länderna som driver denna fråga. Det är en gåta att den svenska regeringen har valt att inta denna position.

Jag vill också från moderat håll framhålla att vi är oerhört måna om maktbalansen i det europeiska samarbetet. Vi vill ha en balans mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Vi delar alltså absolut inte den analys som regeringen nu gör där man kommer att stärka rådet högst väsentligt.

Jag vill också fråga - vi kan ju inte fatta beslut och driva uppfattningar i Sverige utifrån att: ”Det kommer nog att bli så här, så därför tycker vi redan så här”. Det är ett rätt osmart utgångsläge när man nu ska inleda en regeringsförhandling. Därför tycker jag att det enda som skulle komma ut av samrådet i dag är att regeringen byter position och därmed får ett fullt mandat från EU-nämnden att nu ta den position som också är riksdagens vad gäller denna rätt känsliga knäckfråga. Det skulle inte bara restaurera lite brustna förtroenden, utan vi skulle också därmed veta att vi kan göra skillnad, att det kanske inte kommer att bli så som man tror.

Det finns nämligen, även om det inte framgår av skrivelsen, många andra små länder, inte minst bland våra vänner kandidatländerna, som är mycket skeptiska till detta, vilket för övrigt också hela riksdagen är förutom Socialdemokraterna. Här skulle vi kunna göra skillnad i Bryssel.

Jag måste få veta hur regeringens representanter ser på det uppkomna sakläget. Skrivelsen är inte hanterad av riksdagen. Det finns tidigare riksdagsbeslut som definitivt går emot på denna centrala punkt. Vi går in i ett annat läge nu. Vi har tidigare ibland grälat lite här – det har varit non-papers som cirkulerat runt i Bryssel, det har varit reflection periods, det har varit skrivningar i Financial Times och annat. Jag tycker i allt väsentligt att denna frihet bör en regering ha. Men nu går vi in i ett förhandlingsläge, och det är riksdagen som äger makten över fördragen, inte minoritetsregeringen.

Jag skulle därför vilja fråga om den svenska regeringen över huvud taget tänker ta några som helst positioner i det sammanträde som äger rum på lördag i stark strid med den svenska riksdagens mycket kända uppfattning.

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller helt med om allt Gunilla Carlsson sade.

Jag har också annan kritik som jag vill framföra här vid bordet och som är ganska allvarlig. Det gäller hur man behandlar riksdagen i den här frågan.

Den 18 september inkom ett frågeformulär från det italienska ordförandeskapet med frågor som i princip är en inledning av en förhandling. Förra fredagen, när EU-nämnden sammanträdde i andra frågor, skickade regeringen ett svar på det här frågeformuläret utan att ha diskuterat svaren med riksdagen.

Det här svaret gör mig väldigt konfunderad. Vi fick alltså detta i går i våra handlingar. Det svenska svaret är på engelska och inte på svenska, vilket med tanke på den tid man har haft också är ganska anmärkningsvärt.

Lars Danielsson redogjorde nu för regeringens utgångspunkter i förhandlingen. Det var fem utgångspunkter. Jag anser inte att det är tillfredsställande att vi får synpunkter dragna på ett EU-nämndsmöte. Detta är alltså utgångspunkterna i inledningen av en förhandling om EU:s framtid och också Sveriges framtid, och vi får en föredragning av fem punkter sittandes vid bordet. Man kan missförstå vad som sägs. Vi borde ha fått detta skriftligt till EU-nämnden så att vi sedan kunde ha synpunkter utan att behöva missförstå varandra. Det är också en kritik.

Om detta är en försmak av hur regeringen kommer att hantera riksdagen under den här förhandlingen är det ganska allvarligt. Det är väldigt allvarligt.

Om jag inte hörde fel var den fjärde punkten här att Sverige skulle säga att man kan tänka sig en vald ordförande för ministerrådet inom ramen för en bred kompromiss. Man antar också konventets förslag när det gäller röstning inom kommissionen. Jag ser inte att regeringen har mandat att driva de här förslagen.

Jag har ungefär samma fråga som Gunilla ställde: Hur kommer man att agera nu på lördag? Här vill jag ha ett väldigt tydligt svar. Jag kommer att ställa den här frågan upprepade gånger i dag tills jag får ett tydligt svar. Jag kommer inte att nöja mig med ett bluddersvar och sedan gå från det här mötet och vara nöjd, utan jag vill ha ett väldigt tydligt svar på den här frågan.

När det sedan gäller sakfrågan blir jag lite förvånad. I det svenska svaret – på engelska – står det på s. 2 under punkt 6 att vi är öppna för olika modeller av Team Presidency och att det här skulle kunna vara ”an attempt to be helpful rather than a set position”. Sedan finns det fyra olika punkter. Vad jag inte förstår är varför man lämnar in det här när man sedan ändå kommer att driva frågan om en vald ordförande och pratar om de andra råden.

Sedan tycker jag att det är väldigt olyckligt när man går in i en förhandling och säger: Det här är liksom inte vad vi egentligen tycker. Samtidigt förstår jag det, för då kan Lars Danielsson alltid säga: Det här är inte förankrat i riksdagen, och därför valde vi att vara öppna. Men då hade det kanske varit bättre att förankra det i riksdagen.

När det gäller det italienska frågeformuläret har man haft tid att gå tillbaka till riksdagen. Vi har haft EU-nämnd emellan. Man kan extrainkalla EU-nämnden. Allt är fullt möjligt.

När det gäller den fortsatta förhandlingen hoppas jag verkligen på en bättring. Jag vill gärna ha klargjort hur regeringen vill hantera de här frågorna framöver.

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp):

Det här är en komplicerad process. Vi har EU-nämnden, och vi har det sammansatta utskottet. Vi måste ändå ha den rollfördelningen att vi som politiska partier definierar våra ståndpunkter, våra positioner och våra hållningar i det sammansatta utskottet. Därför är det svårt, i alla fall för oss, att säga precis vad våra hållningar är. Vi har ändå en process som går parallellt med EU-nämnden.

Låt mig bara ställa några frågor till Lars Danielsson. Du tog som punkt 2 upp att värna de mindre medlemsstaternas intressen. Det är naturligtvis okontroversiellt i den här församlingen och i Sverige. Problemet är att en del av oss tycker att de mindre medlemsstaternas intressen värnas av att man inte har någon president eller att man har en president med närmast ceremoniella funktioner, medan andra tycker motsatsen. Min fråga är om Lars Danielsson mera kan precisera innehållet i detta presidentskap. Regeringen har ju ingen position, så jag vet inte riktigt hur jag ska ställa frågan, men vilken är regeringens prognos? Vi måste ju på något sätt ändå få en föreställning om regeringens hållning i den här frågan.

Tobias Krantz här bredvid mig kommer sedan att ställa några fler frågor om själva skrivelsen.

Jag ska bara ta upp en fråga som jag inte tycker har tagits upp tillräckligt väl. Det är asylfrågan, som tas upp på s. 56. Där finns en väldigt vagt och oengagerat formulerad slutsats. Efter att ha gått igenom att konventsförslaget kan leda till en harmonisering och likriktning av asylfrågorna säger ni: Vid tillskapandet av denna politik ska det vara möjligt för medlemsstaterna att nationellt tillämpa bättre villkor. Här har vi ju hela frågan om minimiregler eller samma regler för alla, och en tolkning av detta som ni gör är att Sverige inte ska kunna driva en mer generös asylpolitik än andra länder. Då säger ni lite vagt och oprecist: Vi tänker ändå arbeta lite för att kunna tillämpa bättre villkor. Här skulle jag vilja ha en betydligt tydligare avsiktsförklaring. Hur prioriterar regeringen asylfrågan i förhandlingarna? Har ni någon uppfattning om det i dag?

Sedan vill jag bara ställa några frågor om själva förhandlingsläget.

Vi har ju en svensk debatt men också en europeisk debatt, och vår debatt hemma får inte vara ett vattentätt skott gentemot den europeiska. Det finns en diskussion där man med Finland och Österrike i spetsen vill kringskära befogenheterna för den tänkta presidenten. Jag skulle vilja fråga om statssekreteraren har några synpunkter på det.

Den andra frågan rör diskussionen om antalet mandat i Europaparlamentet för olika länder, den diskussion som Spanien och Polen för om Nicefördragets rösträttsregler samt huruvida frågan om Gud ska finnas med i preambeln till fördraget fortfarande är en levande och viktig fråga.

Anf.  50  MATS ODELL (kd):

Jag tror egentligen att alla runt det här bordet vill normalisera Europapolitiken och låta det svenska folket få mer känsla av att detta är vardagspolitik och hemmapolitik för oss. Problemet har ju varit att de stora stegen i Europapolitiken för Sveriges del har tagits i smyg. Ansökan om medlemskapet var en fotnot i ett krisprogram. Undan för undan har detta skett utan någon debatt. Jag hade ändå en känsla av att vi gemensamt började inse att här måste till en annan tingens ordning, en förankring, en öppenhet och en debatt där man också lyssnar på de kritiska synpunkter som finns från en i det här fallet väldigt bred majoritet i Sveriges riksdag.

Men jag vill ändå ta fasta på det positiva, till exempel den möjlighet som Gunilla Carlsson pekade på att regeringen faktiskt tar intryck av vad riksdagen säger, nämligen att ni egentligen befinner er i en mycket prekär situation. Det har vi påpekat här. Jag påpekade det när vi hade det första öppna EU-nämndssammanträdet. Jag sade till Göran Persson: Är det inte rimligt att på detta informella möte, när ni ska börja diskutera det här, signalera varning, skott kommer, jag har ingen majoritet för en vald rådsordförande? Nej, sade han, så går det inte till. Han var väldigt kategorisk på den punkten. Han avslutade, om jag minns rätt, sin föredragning med att säga: Tänk hur det kan gå om ett litet land som Sverige i ett non-paper lägger fram ett förslag som råkar bli hela konventets förslag på den här punkten.

Jag tycker att denna avslutning markerade en fullständigt ofattbar nonchalans mot riksdagen, och den fortsätter nu.

Nu är det så att regeringen i sin skrivelse går emot konventet på ett antal punkter. Det är tydligen möjligt att göra det utan att rubba någon sorts balans, utan att det blir ett plockepinn som rasar samman så att allting måste börja från början. - Är det inte så, Lars Danielsson, att det bara är att ta exakt de formuleringar ni har när det gäller den dubbelhattade utrikesministern och varför det är olämpligt? Det är ett förslag som nu ligger i konventet, och ni går ändå emot det. Ta exakt de formuleringarna, att det gäller att lyfta fram alla medlemsländers identitet och att det är bra med ett roterande ordförandeskap, och lägg fram exakt samma formuleringar! Kunde vi inte enas om det här i dag, att regeringen på den här punkten förbereder en positionsförändring där ni använder de formuleringar som finns i argumenten mot den dubbelhattade utrikesministern?

Anf.  51  KARIN THORBORG (v):

Jag instämmer väldigt mycket i den kritik som har framförts tidigare här. Jag tänker inte gå in på sakinnehållet i de preliminära ståndpunkterna, som Sverige ska framföra i morgon. Jag tycker inte heller att vi ska börja diskutera de här ståndpunkterna. Om vi gör det går vi in i det här spelet och diskuterar ståndpunkter som inte finns. Jag tycker att vi ska lämna dem och inte diskutera dem, för de är inte relevanta. Vi har inte tagit ställning till dem ännu.

Jag undrar hur de här ståndpunkterna, även om de är preliminära, kommer att uppfattas på regeringskonferensen. Kommer man att uppfatta att det är preliminära synpunkter? Jag menar att de inte bara är preliminära. Vi måste tala om att de är icke-ståndpunkter eftersom regeringen inte får springa före riksdagen. Det är vi som ska fastställa Sveriges position här.

Sedan undrar jag över en annan sak som har att göra med att man ska lyssna inte bara på riksdagen utan på väldigt många andra instanser just när det gäller det här arbetet.

I den skrivelse som vi har fått angående Europaparlamentets syn på konstitutionen finns det olika punkter. I punkt 41 uppmanar parlamentet till att man ska se till att göra alla medborgare förtrogna med regeringskonferensens arbete och utkastet till en författning, bland annat genom att organisera nationella forum. Arbetet med konventet gick faktiskt de flesta svenskar förbi. Vi var sämst i Europa när det gällde att ha uppfattningar och kunskaper om vad det handlade om. För att vi inte ska upprepa det här misstaget undrar jag om Sverige har några intentioner att föra ut det här arbetet på en bredare front, i enlighet med vad Europaparlamentet vill.

Anf.  52  AGNE HANSSON (c):

Detta är naturligtvis en komplicerad fråga i sak. Det är naturligtvis också en komplicerad materia, det här med formalia och behandling. Jag tycker att det centrala nu är riksdagens behandling av den riksdagsskrivelse som ligger. I anslutning till den behandlingen i utskott och annat ska de olika partiernas ställning brytas, och man ska komma fram till en gemensam linje.

Det har klagats på att vi har fått för sen information och för lite information. Jag tycker att EU-nämnden överskattar sig själv. Vi har egentligen ingen anledning att i nuvarande skede diskutera den här frågan över huvud taget. Jag tycker även att regeringen har gett sig in på att deklarera ståndpunkter som det inte finns anledning att diskutera här och nu, utan det ska riksdagen göra, och det ska riksdagen göra i sina respektive organ.

Jag skulle kunna ägna mig åt att deklarera sex huvudståndpunkter som Centerpartiet har i den här frågan, men det finns ingen anledning att uppta tid med att göra det nu.

Det jag tycker är viktigast nu för regeringen – och det är det besked som EU-nämnden bör ge till regeringen – är att man ska hålla det italienska ordförandeskapet på mattan. Ge er inte in i förväg och diskutera några positioner hit eller dit förrän parlamenten och demokratin har fått verka i medlemsländerna! Det tycker jag är den väsentligaste frågan i nuläget.

Det är okej att regeringen åker ner och ägnar sig åt ceremonin för öppnandet, men positionerna ska vänta.

Sedan har jag två frågor i anslutning till det som hittills har sagts i dag.

Regeringens preliminära ingång i en av punkterna är att man ska tillgodose de små ländernas uppfattning. Samtidigt vill regeringen vikta upp rådet emellan institutionerna. Många gånger sägs det att kommissionen är de små medlemsstaternas vän. Hur ser regeringen på det?

Det andra som har kommenterats, och som också togs upp från regeringssidan, är presidentskapet. Där är väl den avgjort tydligaste skiljelinjen mellan en samlad majoritet i riksdagen och regeringen. Jag vill fråga hur man tänker fortsätta den diskussionen innan riksdagen har sagt sitt.

Anf.  53  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Det var väldigt vad irriterat det var här i dag. Vi har väl ganska länge varit medvetna om hur den här processen skulle gå till. Vi har inte varit speciellt nöjda med den heller. Vi har från svensk sida tyckt att det är viktigt – och jag har sagt det flera gånger – att vi får ordentligt med tid mellan det att konventet är klart och regeringskonferensen går i gång.

Man kan ha mycket synpunkter på det, och man kan diskutera när detta är uppfyllt. Men konventets resultat har vi känt till sedan midsomras. Sedan har det gått en hel sommar. En sommar är som den är i det här landet; dessutom var den ganska bra i år. Då kan man fundera över vad vi har ägnat oss åt. Men de frågor som nu ligger på vårt bord är inte på något sätt okända.

Nu får vi då en process – jag hoppas inte att italienarna lyckas avsluta den under det här året, för jag tror att den behöver rulla under vintern. Då måste vi kunna leva med ett antal tankar och överläggningar i den här processen. Därför förstår jag inte riktigt graden av irritation just nu.

Mats Odell talade om att debatten ska gå och hänvisade till fotnoter och annat som är så tacksamt i debatten. Jag håller med om att vi måste se till att vi fortsätter den dialog som den tidigare folkomröstningskampanjen innebar. Jag menar att den visade att det finns ett stort intresse ute bland svenska folket för Europafrågor men för all del också ganska bristande kunskaper. Det tycker inte jag är folkets fel, utan det tycker jag är vårt fel – politikernas och partiernas.

Men när Mats Odell drog slutsatser av det här visade det sig att det inte var debatt på gator och torg han ville ha, utan det handlade om hur mycket Kristdemokraterna skulle få vara med och bestämma. Men i den processen har alla möjligheter funnits hela tiden. Därför blir yttrandet orimligt, att vi skulle ha smugit igenom beslut i den vägen.

Jag tycker alltså att hållningen nu måste vara att vi använder alla de instrument vi har. Det handlar om den breda och folkliga debatten och de överläggningar vi kan ha i EU-nämnden, i de lägen då det är aktuellt, och kanske inte minst i det särskilda sammansatta utskottet.

Nu får vi leva i den här processen ett tag, och det kommer att bli rätt många steg framåt och kanske också steg bakåt.

Jag tycker att det finns mycket att säga om den infekterade frågan om ordförandeskapet, men det är alldeles orimligt att nu dra ihop de frågorna till det förslag som ligger från konventet. Man kan diskutera hur den saken skulle förankras. Vi har till och med KU-granskat det. Vi har ett sammansatt utskott som har satt ned foten med en majoritet, men det är inte de förslagen som vi nu diskuterar även om det var samma innehåll. Nu är det ju konventets förslag, och man måste kunna se det i någon form av helhetsperspektiv. Det är det som vi behöver resonera om nu, och den processen ska vi kunna klara.

Jag tror, inte minst när det gäller vår möjlighet att föra ut debatten i lite bredare lager, att det krävs en annan samtalston i debatten om den här frågan, för nu är vi i en gemensam process.

Jag har bara en konkret fråga – det handlar kanske mest om bristande kunskap hos mig. Det gäller det som står i konventets förslag om unionens institutioner, artikel 18 momenten 2 och 3, eller vad det kan heta. Det gäller den inbördes ordningen, om det nu ska uppfattas så, mellan EU:s institutioner. Är den given sedan gammalt och därmed odiskutabel? Och när det gäller moment 3 undrar jag om det är demokratiskt rätt formulerat när det står att institutionerna ska samarbeta lojalt med varandra. Det låter väldigt vackert, men demokratin bygger ändå på en process med en del konflikter också. Får man inte ha det?

Anf.  54  TOBIAS KRANTZ (fp):

Fru ordförande! Frågor om konventet och regeringskonferensen kommer i stor utsträckning att behandlas just i det sammansatta utskottet, som också kommer att verka med anledning av den här skrivelsen. Samtidigt är det klart att det pågår en process som förs inom ramen för EU-nämnden, så det är klart att en del av de här frågorna kommer att behöva behandlas på båda ställena.

När det gäller frågan om vald ordförande för Europeiska rådet tycker jag att vi under en rätt lång tid har sett hur regeringen helt enkelt har struntat i de signaler som riksdagen har skickat. Då tycker jag att det vid i stort sett varje tillfälle då företrädare för regeringen finns närvarande finns skäl att påpeka att regeringen faktiskt har gjort detta.

Det togs upp första gången i EU-nämnden, och det konstaterades att det inte fanns ett stöd för den här uppfattningen. Det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet och senare också riksdagen fattade beslut om detta i våras. Konstitutionsutskottet har också prickat regeringen, statsministern och förra utrikesministern, för hanteringen av detta.

Det här är en fråga, en tanke, som har levt i europeisk debatt under förhållandevis lång tid. Regeringen har haft flera tillfällen att markera väldigt tydligt mot den här ståndpunkten utifrån den debatt som har förts i Sverige och utifrån de ståndpunkter som riksdagen har slagit fast. Ändå har regeringen inte gjort detta. Det är det som är så anmärkningsvärt i den här frågan.

Jag tycker också att detta är ett väldigt egendomligt sätt att gå in i en förhandling. Om nu regeringen har för avsikt att respektera riksdagens uppfattning enligt normala parlamentariska principer är det väl egendomligt att man redan inledningsvis börjar spekulera i olika typer av tänkbara kompromisser. Då ska man väl utgå från den uppfattning som riksdagen har slagit fast och säga: Det här är vår ståndpunkt; den tänker vi driva i förhandlingarna. Man går väl inte in och säger: Ja, vi kan tänka oss att kompromissa på det och det sättet. Man går väl in och säger: Det här är vår uppfattning, och den tänker vi köra i botten. Det måste väl vara det lämpliga förhandlingsupplägget.

Som har påpekats tidigare runt bordet är det så att regeringen på ett antal andra punkter inte ägnar sig åt att spekulera om olika typer av tänkbara kompromisser utan är väldigt tydlig med att man vill ha förändringar. Det resonemang som Lars Danielsson för om att vi måste kompromissa och att detta ska ses som en helhet gäller tydligen i vissa fall men inte i andra. Det hänger väl samman med att regeringen har en annan uppfattning i den här frågan, men det är faktiskt riksdagens uppfattning som måste gälla när regeringen åker och förhandlar i de här frågorna.

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara påpeka att förhandlingen har börjat. Det var kanske några här vid bordet som missuppfattade det. Förhandlingen har börjat därför att italienska ordförandeskapet har skickat ett frågeformulär som handlar om maktfrågorna. Regeringen har faktiskt svarat utan att gå tillbaka till riksdagen, och det är inte en ceremoniell handling att svara på ett frågeformulär i en förhandling.

Anf.  56  MATS ODELL (kd):

Jag tycker att det finns anledning att väldigt kort kommentera tonläget, som Pär Axel Sahlberg tycker är irriterat.

Jag vill bara nämna två saker. Det finns både en irritation och en besvikelse.

Irritationen gäller att vi har upplevt att regeringen i hela processen, som Tobias Krantz var inne på, snarare har lierat sig med de stora länderna och deras intressen i frågan om hur Europeiska rådet ska styras. Det har varit fullständigt outgrundligt. Den folkliga förklaringen har varit att det är för att skapa en plattform åt Göran Persson. Det tror inte vi, men det har varit den folkliga förklaringen. Det är den enda rationella förklaring som människor har sett i det här beteendet.

Sedan gäller det besvikelsen. Vi hade hoppats att den mycket goda atmosfär och det goda samarbetsklimat som vi skapade under folkomröstningskampanjen på ja-sidan på något sätt skulle ta sig uttryck i att vi skulle försöka hålla ihop också omkring de här viktiga frågorna. Men ni väljer i stället att skicka ut detta meddetsamma – jag vill nästan kalla det för maktarrogans – till journalister och andra. Och vi hålls utanför på den sidan. Ni måste inse att vi då i praktiken permanentar vår position och vår ståndpunkt. Det är inte ett försök att hitta en lösning som vi skulle kunna få fram gemensamt. Därav följer att tonläget kanske är lite mera bistert än vad det annars hade varit.

Anf.  57  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Fru ordförande! Jag tror att det är viktigt, precis som flera av nämndens ledamöter har påpekat, att respektera – åtminstone har vi försökt göra det – den rollfördelning som riksdagen själv har angivit, nämligen att det är löpande samråd i EU-nämnden och att det sammansatta utskottet diskuterar skrivelsen.

Jag tyckte ändå att det kanske var på sin plats att använda några, anmäla några citat ur regeringsskrivelsen. Jag vill helt och hållet ställa upp på det som flera har sagt, Gunilla Carlsson och andra, att vi bör känna ett gemensamt ansvar för detta. Jag tycker att det är precis med den inställningen som regeringen närmar sig den här frågan. Det handlar också om lyhördhet. Självklart är det väldigt viktigt i sådana här processer att det finns en mycket stor lyhördhet från regeringens sida när det gäller vad riksdagen tycker i den här frågan. Det var därför som jag faktiskt tog mig friheten att citera de relevanta punkterna i regeringsskrivelsens beskrivning av regeringens utgångspunkter i de institutionella frågorna.

Den som lyssnade och som har möjlighet att titta på det här kanske faktiskt uppfattar – det hoppas jag i varje fall – att denna lyhördhet har funnits från regeringens sida. Jag ser till exempel inte någonstans i denna regeringsskrivelse att regeringen driver frågan om vald ordförande i Europeiska rådet. Dessa formuleringar finns inte. Det är därför som jag valde att citera det som står här. Det är denna respekt och ödmjukhet för riksdagens roll som regeringen har försökt att visa på genom de skrivningar som finns i regeringsskrivelsen.

Samtidigt pekar vi på det som är ett faktum, nämligen att det är en ganska delikat kompromiss som har åstadkommits av konventet. Om man tycker att man bör plocka bort någon del av denna kompromiss bör man vara medveten om en sak. Det kan finnas delar som går att ta bort, exempelvis det så kallade lagstiftningsrådet. Jag tror att de flesta anser att det inte raserar balansen mellan institutionerna om man tar bort det ur den institutionella kompromissen. Om man däremot rör på andra delar – och det måste man givetvis kunna göra – måste man vara beredd på vilka konsekvenser det får för helheten. Det är den, och endast den, reflexionen som regeringen gör i regeringsskrivelsen. Det är därför som jag tog mig tid att citera detta. Jag hoppas att lyhördheten går i bägge riktningarna.

Regeringen är självklart lyhörd för vad riksdagen tycker, och jag hoppas att det finns möjlighet för riksdagen, EU-nämnden i det här fallet och så småningom det sammansatta utskottet, att vara lika lyhörd när man läser vad regeringen skriver.

Tobias Krantz beskrev det som han ansåg borde vara förhandlingstaktiken, det vill säga att vi ska markera våra uppfattningar tydligt och köra dem i botten, och så får vi se vart det leder. Ja, det kan jag hålla med om, om det vore så att vi hade börjat förhandlingen nu, men det är ju det vi inte gör.

Man kan säga att förhandlingarna på många sätt började med konventet. På ett sätt var det givetvis en förförhandling i konventet, men vi har haft 18 månaders process som har föregått det som vi nu står inför, nämligen starten av regeringskonferensen i morgon. Då menar jag att förhandlingstaktiken kanske blir något annorlunda, det vill säga att det inte är lika möjligt och rimligt att driva extremuppfattningar. Det handlar kanske snarare om att man bör titta på helheten när man diskuterar de olika delarna. Jag vill bara markera att det är den skillnaden.

Yvonne Ruwaida sade att förhandlingen redan har börjat. Nej, formellt sett har den inte det. Regeringskonferensen börjar i morgon. Sedan har det varit många förberedande moment i den här förhandlingen. Konventet är ett sådant förberedande moment. Sedan har det varit och kommer att fortsätta att vara ett antal tjänstemannakonsultationer – det gäller alltså ordförandeskapet och respektive medlemsland.

I alla de kommunikationer vi har haft och över huvud taget i alla de diskussioner som regeringsföreträdare har haft i de här frågorna ända sedan konventet startade och fram till nu har det tydligt markerats hur läget är nationellt vad gäller regeringens samråd eller icke samråd med riksdagen. Det gäller också den kommunikation som var med det italienska ordförandeskapet – det var väl förra lördagen? Det görs tydliga markeringar varenda gång om hur läget är i den nationella processen. Vi anser att vi fullt ut informerar och respekterar det tillstånd vi har när det gäller konsultationerna mellan regering och riksdag i de här frågorna.

Samtidigt kan vi, som vi ser det, inte bara sitta stilla när vi får frågor som ofta är av ganska teknisk art. Det kan inte heller vara en rimlig position för att hävda Sveriges intresse, att inte säga någonting.

Carl B Hamilton ber mig precisera vår position vad gäller det valda ordförandeskapet. Vi menar att vi inte har några förutsättningar att precisera vår position, givet den diskussion som vi faktiskt nu är mitt uppe i. Vad vi konstaterar är att det säkerligen kommer att vara en diskussion om den så kallade befattningsbeskrivningen för ordföranden i det europeiska rådet – jag relaterar då till det som ytterligare någon nämnde; jag tror att det var Mats Odell. Det tror jag är en mycket värdefull diskussion, en nödvändig diskussion.

Vi ser att i förhållande till när vi diskuterade den här frågan i våras och på försommaren – också statsministern diskuterade frågan med nämnden – har beskrivningen i konventets förslag av vad det europeiska rådets ordförande ska göra förändrats och tonats ned, skulle man kunna säga. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att vi får ytterligare led i den processen, att man på olika sätt försöker göra en befattningsbeskrivning för den här funktionen som får den att framstå inte som en konkurrent till kommissionen, som många är rädda för, utan snarare som något som skapar en något större kontinuitet i rådets arbete utan att för den skull ändra på balansen.

Carl B Hamilton tog också upp frågan om antalet mandat för Europaparlamentet och Spaniens och Polens positioner där. I det ligger väl också frågan om röstviktning.

Den spanska utrikesministern har i ett brev till ordförandeskapet markerat att man från spansk sida anser att den första frågan som bör diskuteras i de här förhandlingarna just är om man ska ändra på Niceöverenskommelsen eller inte. Man vill alltså börja med en diskussion om huruvida man ska följa konventets förslag exempelvis när det gäller röstviktningen och när det gäller fördelningen av Europaparlamentsplatser eller om man helt enkelt ska säga att Nice gäller.

Jag tror att detta kan bli en av de allra svåraste stötestenarna under hela diskussionen. Jag tror att det var Agne Hansson som sade att vi borde uppmana italienarna att hålla sig på mattan, och det ska vi gärna göra. Jag tror att vi kommer att få god hjälp med detta, inte minst av våra spanska och polska vänner som tycker att det här är en fråga som kräver ganska mycket uppmärksamhet i de fortsatta diskussionerna.

Som svar på Carl B Hamiltons fråga vill jag säga att jag är övertygad om att ett antal länder återigen kommer att ta upp frågan om huruvida man bör nämna Gud i preambeln – jag tror att det var det uttryck som du använde – alltså de kristliga värdena som ledande för unionen. Vi vet ganska säkert att detta blir ett tema som ett antal länder med Polen och andra i spetsen kommer att vilja diskutera.

Karin Thorborg frågade om regeringen avser att ta några initiativ för att föra ut diskussionen bredare. Ja, vi har ju redan tagit ett initiativ i 2004-kommittén, som har fått förlängt förordnande fram till nästa sommar. Jag måste säga att jag vill rekommendera Karin Thorborg att gå in på 2004-kommitténs hemsida och titta på den imponerande mängd aktiviteter som denna kommitté faktiskt redan har genomfört och som man planerar. Där deltar alla partier väldigt aktivt, och det är vi mycket glada för.

Jag tycker att vi gemensamt gör ganska mycket för att bidra till den här breda diskussionen, som jag vet att vi alla tycker är väldigt nödvändig och värdefull. Det kan säkert göras mer, och jag tror att många av oss runt det här bordet deltar i mängder med seminarier och debatter och annat som förhoppningsvis också kan bidra till ett ökat engagemang kring Europafrågorna.

Agne Hansson frågade mig om regeringen anser att kommissionen är de små medlemsstaternas bästa vän. Ja, i varje fall är det en mycket god vän till de små medlemsstaterna. Vi menar att Europasamarbetet bygger på två väsentliga komponenter. Det bygger dels på ett gemenskapsrättsligt paket där kommissionen har en väldigt central roll, dels på ett frivilligt samarbete mellan suveräna medlemsstater. Det är klart att kommissionen i den här konstellationen är oerhört väsentlig, förhoppningsvis inte bara för små länder utan även för stora. Samtidigt konstaterar vi ibland – det är kanske det som har noterats några gånger – att man kanske inte alltid tycker att kommissionen i sina avgöranden och enskilda ärenden dömer av, om man får använda ett sådant uttryck, till de små staternas fördel. Det händer väl så ofta att de stora länderna kan få sin vilja igenom i det som kommissionen gör i olika avseenden.

Detta beror bland annat på ett faktum. Man kan titta på fördelningen av portföljerna i kommissionen. Det har varit en tradition att de stora länderna ofta sätter sig på de så kallade tyngsta portföljerna. Det är en av anledningarna till att vi menar att man kanske ska titta två gånger på de förslag som finns om den nya kommissionens sammansättning och den här frågan om rösträtt och icke rösträtt. Det kan vid en första anblick synas vara en risk för en försämring för många medlemsländer att man varannan period inte har sin kommissionär med rösträtt. Men möjligen – jag säger möjligen – kan detta uppvägas av det faktum att ett rotationssystem mellan kommissionärerna, på det sätt som föreslås, kan öka förutsättningarna för mindre länder att få kommissionsportföljer som är något tyngre än vad som ofta är fallet i dag.

Sammantaget vill jag säga att regeringen har absolut ingen anledning att på något sätt försöka vara irriterad i sin kommunikation med riksdagen, tvärtom. Det finns verkligen all vilja till ett nära och intimt samråd med EU-nämnden och så småningom också till att nära och intimt lyssna på vad det sammansatta utskottet säger i de här frågorna.

Vi konstaterar att vi, olika företrädare för regeringen och tjänstemän som jag själv, kommer att få tillfälle att samråda med nämnden i stort sett varje vecka under den närmaste tiden. Vi ser fram emot detta mycket. Vi tror att det blir ett oerhört centralt inslag i det fortsatta arbetet.

Vi konstaterar med glädje och stolthet att Sverige förmodligen fortfarande är det land som har det tätaste samrådet mellan riksdag och regering i den här förhandlingen. Från regeringens sida ser vi väldigt gärna att detta fortsätter. Jag hoppas att lyhördheten work both ways, som man ibland säger i Halmstad när man talar om de här sakerna, det vill säga att när regeringen faktiskt försöker visa att regeringen lyssnar så lyssnar också de som kritiserar regeringen.

Anf.  58  MATS ODELL (kd):

Fru ordförande! Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Det är uppenbarligen så att det som har sagts här i den här frågan och den position som vi ändå har uppfattat att regeringen har i denna fråga är ingen position när det gäller förhållandet till en vald president i Europeiska rådet, utan här sitter vi vid ett blankt bord. Vi har fäktat mot väderkvarnar helt i onödan. Regeringen kommer att framföra de synpunkter som en bred majoritet i riksdagen har. Det är det budskap som vi uppenbarligen har missförstått.

Om alla vi här har varit väldigt upprörda i onödan är det klart att vi samtliga kan vara väldigt korkade och tondöva. En annan möjlighet är att regeringen kanske borde skaffa sig någon sorts kommunikationskonsult som skulle kunna hjälpa till att förmedla det budskap som egentligen gäller.

Vi fick skrivelsen väldigt sent i går – på eftermiddagen. Men jag har läst den mycket noggrant, vilket markeringarna i den kanske indikerar. Jag noterar att det faktiskt står regeringens utgångspunkter. Det står inte regeringens förslag utan regeringens utgångspunkter. Detta ska jag då tolka som att det egentligen nu är öppet för att finna en gemensam majoritetsuppfattning. Då tycker jag att vi har kommit ganska långt, för den uppfattningen har inte alls varit den som har varit förhärskande, utan det har varit att regeringen har haft en uppfattning och att man har drivit den. Det hade gått att lyfta luren när man märkte att vi var fullständigt fel ute och säga: Lugn bara! Vi kommer att lyssna på er. Vi kommer inte alls att driva det här längre, utan vårt non-paper var ett misstag. Vi hade aldrig tänkt att detta skulle bli ett förslag.

Det finns en del reflexioner att göra, men jag ser med tillförsikt fram emot den fortsatta processen. Nya överraskningar kommer att vänta varje vecka. Samtidigt är det lite paradoxalt att Lars Danielsson säger att Sverige är det land där man har den tätaste kontakten av alla länder med sitt parlament. Om detta är resultatet undrar man hur det är i de andra länderna. Om vi inte förrän nu har förstått vad det handlar om, trots att vi har den tätaste kontakten med vår regering, är det fel någonstans i kommunikationen.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Det är faktiskt så, Mats Odell, att det - när vi i EU-nämnden reser till COSAC-möten, träffar våra kolleger i de andra parlamenten och varje vecka tar emot delegationer som kommer till EU-nämnden står väldigt klart att den modell som vi valt för EU-nämnden är unik -.

Precis som vi tidigare informerat om kommer vi hela tiden att ofta, ofta ha möten just för att diskutera det här.

Anf.  60  YVONNE RUWAIDA (mp):

Som ett inlägg i den debatten kan jag väl hävda att minoritetsregeringar kanske inte är den normala ordningen i Europas länder heller. I Sverige är det ju ett faktum att vi har en minoritetsregering som måste söka stöd i riksdagen och ha stöd i riksdagen för sitt arbete.

Jag blir lite förbluffad när jag lyssnar på Lars Danielsson. Det verkar som att det beträffande det frågeformulär som det italienska ordförandeskapet har skickat plötsligt inte är fråga om någon förhandling, utan det rör sig om tekniska detaljer. Jag hävdar fortfarande att regeringen borde ha vänt sig med det här frågeformuläret till Sverige. Detta är inledningen på en förhandling, ingenting annat!

Man borde alltså ha vänt sig till riksdagen med den här handlingen. Man fick detta papper den 18 september och svarade förra fredagen, samma dag som det var EU-nämndssammanträde i riksdagen. I går skickades det till oss tillsammans med övriga handlingar.

Detta borde man ha förankrat i riksdagen. Jag kräver att man i framtiden går med den här typen av frågeformulär till riksdagen. Det här är en pågående förhandling, ingenting annat!

Sedan när det gäller regeringens lyhördhet blir jag väldigt förbluffad. Vad regeringen säger i sin skrivelse är det som Lars Danielsson säger: Trots att tveksamhet framförts beträffande en vald ordförande i Europeiska rådet synes en sådan funktion kunna bli en lösning som kommer att godtas av medlemsstaterna inom ramen för en bredare kompromiss.

Då säger man faktiskt att vi accepterar en lösning med en vald ordförande. Lars Danielsson vill få det till att Sverige nu har släppt idén om en vald ordförande, men det är inte riktigt sanningsenligt, tycker jag. Antingen driver man att det inte ska vara en vald ordförande, eller också driver man att det ska vara en vald ordförande. Att säga att inom ramen för en kompromiss kommer vi att acceptera en vald ordförande är att liksom försöka ta hänsyn till att riksdagen ett flertal gånger slagit regeringen på fingrarna i frågan men att man egentligen ändå gör som man vill.

Sedan blir jag också förbluffad över regeringens syn på hela konventsarbetet. Innan konventsarbetet började var regeringen väldigt noga med att säga att konventsarbetet inte är en förhandling. Nu hävdar Lars Danielsson att konventsförslaget är en delikat kompromiss som det är svårt att röra i. Det innebär att man egentligen säger att konventet har förhandlat. När fick konventet detta mandat att förhandla fram hur en konstruktion för EU i framtiden ska se ut? Det mandatet har vi i Sveriges riksdag aldrig någonsin gett konventet.

Det var ju efter konventet som man skulle ha debatt i de olika medlemsländerna. Då är inte konventsförslaget något som kan behandlas som en delikat kompromiss som man inte får röra i. Vår bestämda uppfattning är att man måste utgå från att konventsförslaget är ett diskussionsunderlag, ingenting annat!

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Agne Hansson fick väl inom loppet av den förra kvarten på något sätt erfara att EU-nämnden har en viss roll att spela. Men jag kan inte tolka Lars Danielssons uppfattning nu om att Sverige inte längre kommer att driva den fråga som vi hittills bråkat mest om, det vill säga frågan om en vald rådsordförande, eftersom det uppenbart inte finns ett mandat i det samråd som nu sker. Det gäller också tidigare betänkanden från riksdagen.

Detta visar att EU-nämnden har en viktig roll att spela och att vi kan komma överens om saker som gör att vi kan föra diskussionen vidare. Jag känner att här har vi nu någon form av sammanbrott men också möjligheter att inleda ett mycket mer verserat och balanserat förhållningssätt när vi ska diskutera dessa viktiga och mycket känsliga och svåra frågor som kräver en öppenhet och lyhördhet från alla parter.

Jag hoppas att vi, även om vi kanske inte kan stryka ett streck över detta, ändå kan gå vidare och göra det bästa för att tillvarata de svenska intressena i bred enighet. Det måste väl också vara en strävan.

Pär Axel Sahlberg var lite ledsen på oss här innan. Men en sak som vi kanske kan lära oss av diskussionen här i dag är behovet av att vi har ungefär samma möjligheter att vara med i den offentliga debatten. Ni i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, som utgör ett minoritetsunderlag för regeringen, har ju fått möjlighet att tidigare ta del av det här. Det tycker jag är helt rätt. Men problemet är att under två dygn diskuterade medierna detta och ville ha kommentarer från oppositionen som inte ens hade sett papperen. Då kan man inte vara en bra partner i de samtalen. Det är detta som vi tycker är bekymmersamt.

Den här gången var det mer än en vanlig liten läcka, och detta i ett mycket känsligt ämne som har engagerat oss och som engagerar medborgarna. Därför hoppas jag att vi i fortsättningen kan använda EU-nämnden som det regelmässiga samrådet men naturligtvis gör KUU de långsiktiga bedömningarna och fastslår slutligen riksdagens position. Nu är det ju bråttom; det kommer att gå fort. Då måste vi ha det här samtalsklimatet och möjligheter att förbereda och förankra i riksdagen. Där kommer EU-nämnden att ha en given roll.

Som Yvonne Ruwaida påpekar har regeringen insett att konventet var mer än en diskussionsklubb. Där har det tidigare varit missbedömningar, skulle jag vilja säga. Vi har diskuterat detta tidigare. I alla fall har vi från oppositionens sida sagt att det här konventet blir tyngre och tyngre. Nu erkänner regeringen att vi hade rätt i detta. Man skulle ha uppgraderat konventet lite tidigare i den debatt man haft. Jag instämmer därvidlag i Lars Danielssons benämning, att det har skett en form av förförhandling och att vi har ett dokument att utgå från. Den rollen fick alltså konventet.

Från moderat sida är vi i allt väsentligt rätt nöjda med konventets arbete. Det har skett öppet och offentligt. Det har varit ett och ett halvt års debatt med 105 delegater och en mängd suppleanter. Alla har varit inblandade i en fantastisk period av diskussion i Europa. Tyvärr har vi inte tillräckligt väl hunnit med den debatten. Nu ska vi klara av det hela på väldigt kort tid, vilket ställer krav på oss alla. Jag är tacksam för att regeringen nu drar tillbaka sina tidigare ståndpunkter, och jag ser fram emot en intressant och spännande arbetshöst.

Anf.  62  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker att det ser rätt hoppfullt ut när det gäller möjligheterna att fortsätta att diskutera den här frågan i de organ där den hör hemma. Inte minst den deklaration från regeringens sida om presidentskapet som getts här i dag visar att den möjligheten borde kunna finnas. Det var min ena fundering.

Min andra fundering gäller – jag ska inte fortsätta sakdebatten – kommissionen som de små ländernas vän. Vad jag ville ha fram var att det finns en viss dualism mellan det påståendet och regeringens uppfattning om att stärka rådets roll. På den punkten delar jag regeringens uppfattning att det är riktigt att göra det därför att det är ett demokratiskt organ. Jag menar snarare att kommissionen för de små staterna spelar en betydligt mindre roll. Den borde viktas ned. Detta är egentligen vad jag var ute efter att peka på.

Anf.  63  CARL B HAMILTON (fp):

Vi startar inte från scratch, som Gunilla Carlsson och Lars Danielsson sade. Det är ju fyra partier, tyvärr inte Folkpartiet, som har haft representanter i konventet, så riksdagen har inte på något sätt varit luftlandsatt i denna fråga just nu.

Jag har tre synpunkter. Först handlar det om det självklara att parlamentarismen till sin natur är sådan att regeringen i sista hand tar sitt uppdrag från riksdagen – därmed punkt i det avseendet.

Jag tycker att det är väldigt viktigt – och hoppas verkligen att alla tycker det – att vi får en livlig och öppen offentlig debatt om de här frågorna, som är svåra avvägningsfrågor. Det finns en europeisk debatt. Det finns en svensk debatt, en nordisk debatt, en brittisk debatt som är helt annorlunda än den på kontinenten och så vidare. Det är väldigt viktigt att vi i de här sammanhangen inte fastnar i en diskussion om huruvida regeringen kör över eller inte kör över riksdagen, att vi inte på något sätt fastnar i den frågeställningen, som medierna naturligtvis älskar.

Vi måste på något sätt bryta oss ur den svåra fråga–svar-duell som medierna har med oss och vidga diskussionen till stora och små länders inflytande visavi varandra. Det finns olika sätt där – antalet kommissionärer, nya medlemsländer och så vidare. Ta in den europeiska debatten i vår debatt och om att förhålla sig till den. Vi ska inte låta oss tryckas tillbaka och fördömas av den konflikt som har funnits och som delvis fortfarande finns mellan regeringen och riksdagen.

Jag vill påminna om att vi sista gången Anna Lindh var här hade en diskussion om detta med helheten. Göran Lennmarker från Moderaterna och jag tog upp den frågan gentemot Anna Lindh. Hon var där mer luftlandsatt än vi. Hon diskuterade inte den frågan särskilt mycket, men vi efterlyste ett helhetsperspektiv från hennes håll.

Vi är alltså medvetna om att här finns olika aspekter och olika infallsvinklar. Det är, som sagt, viktigt att vi får en bra debatt i Sverige om detta, för vårt utgångsläge är dåligt. Svenska folket är oinformerat om den här frågan. Det finns ingen tradition i Sverige att särskilt intensivt diskutera konstitutionella frågor, snarare tvärtom. Det är klart att konstitutionella frågor på europeisk nivå är ännu mer avlägsna, så vi har en väldigt stor upplysningsuppgift framför oss i det sammanhanget. Den får inte, tycker jag, reduceras till en diskussion om presidenten och till en konflikt mellan regering och riksdag. Frågan är större än så.

Anf.  64  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Fru ordförande! Carl B Hamilton gjorde en sammanfattning som var mycket elegantare än vad jag själv någonsin skulle kunna åstadkomma. Jag kan inte mer än varmt instämma i det han sade. Jag ska bara kommentera några punkter.

Yvonne Ruwaida är fortsatt irriterad över hanteringen av det här papperet. Men anledningen till att vi nu sitter här är att vi samråder exakt om det som ska diskuteras på lördag och som är just dessa frågor – en diskussion som italienarna förberedde genom att skicka ut ett frågeformulär. Jag har tyvärr inte hört någon saksynpunkt från Yvonne Ruwaida beträffande de här förslagen. Det beklagar jag mycket, för det hade varit en styrka för regeringen att få höra Miljöpartiets saksynpunkter. Det är ju exakt därför som vi sitter här. Det är också därför som vi, med stor glädje, kommer att sitta här varje vecka.

Vi kommer att ha den här metodiken. Man förbereder alltså med skriftliga kommentarer. Regeringen anmäler att det är preliminära kommentarer. När sedan själva diskussionen följer har regeringen samrått med EU-nämnden. Jag hoppas att det ska vara tillfyllest också för Yvonne Ruwaida att vi på detta sätt samråder även om alla de olika delarna i det här viktiga komplexet.

Yvonne Ruwaida pekade också på att jag på något sätt gav uttryck för att man inte får röra kompromissen. Men jag sade inledningsvis att en viktig utgångspunkt – som också statsministern kommer att anföra när han i morgon inleder på regeringskonferensen – är att det givetvis måste vara principiellt möjligt i regeringskonferensen att resa varje fråga. Men när man väl sagt det bör man också vara medveten om den delikata helhet som finns och vilka konsekvenser det får om man ändrar på olika frågor.

Gunilla Carlsson har valt att lämna salen, och det får jag väl acceptera. Men jag vill konstatera att det inte är så att den här regeringsskrivelsen kommer så att säga från det blå, utan i stort sett är den identisk med den departementspromemoria som lades fram i mitten av juli – jag kommer inte ihåg datumet. Det som lagts till från departementspromemorian är remissinstansernas synpunkter och vilka slutsatser regeringen drar av det, plus en del modifieringar. I stort sett är det alltså identiskt, så jag tycker nog att det är lite orättvist i det avseendet – jag tar gärna emot ytterligare öknamn om Gunilla Carlsson vill fortsätta med det; det får jag väl leva med. Men det här är faktiskt inte en process som startade i går i och med regeringens skrivelse, utan det finns en lång förhistoria.

Inte heller kan jag, även om det kanske är av mindre betydelse, riktigt instämma i Gunilla Carlssons historieskrivning vad gäller regeringens syn på konventet. Vi har nog alltid tyckt att det varit en på olika sätt mycket väsentlig process. Jag vill kanske inte heller dela Gunilla Carlssons beskrivning att regeringen nu drar tillbaka det ena och det andra förslaget. Vad regeringen nu beskriver är utgångspunkterna för regeringens fortsatta förhandlingsarbete. Det är det som finns här, och det har vi ventilerat på olika sätt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att regeringen ser fram emot ett fortsatt nära samråd inför de olika etapperna i förhandlingarna med EU-nämnden. Vi ser fram emot och står givetvis till förfogande för det sammansatta utskottet för utfrågningar och annat här så småningom. Jag är alldeles övertygad om att resultatet av den här processen blir ett fördrag som av de flesta medborgare kommer att uppfattas som att det gör det möjligt för EU att bli öppnare, mer demokratiskt och bättre skickat att hantera de europeiska utmaningar som vi står inför.

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp):

I mitt första inlägg här i dag kommenterade jag faktiskt förslaget. Jag bad då alla ta fram det engelska förslaget och kritiserade att det var på engelska, inte på svenska. Jag bad alla titta på punkt 6 om Team Presidency. Jag beskrev vår synpunkt i den frågan. Jag har kommenterat förslaget, som därmed finns att tillgå i protokollet. Där kan man tydligt läsa exakt vad jag sade. Det Lars Danielsson sade om att jag inte kommenterat sakinnehållet är alltså fel. Jag skulle önska att Lars Danielsson till protokollet kunde säga att han hade fel i denna fråga och att han tar tillbaka det han sade om att jag inte har kommenterat det politiska innehållet, för det har jag gjort.

Det är olyckligt med den typ av påhopp som blev kanske bara därför att Lars Danielsson satt och talade med sin kollega eller någon annan och inte hörde mig. Jag sade att helheten i sig är bra men att vi under punkt 6 beträffande synpunkterna vill ha detta som en fast synpunkt och inte bara som ”an attempt to be helpful rather than a set position”. Vi skulle önska att det var ”a set position”.

Vidare har jag kommenterat att vi anser att Sverige inte ska driva frågan om en vald ordförande. Uppriktigt sagt upplever jag att jag ännu inte riktigt vet den svenska regeringens position nu på lördag. Hade jag haft den mera tydlig skriftligen skulle jag ha kunnat vara mer säker på vad det var. Ska jag tolka det så att den mening som finns med i regeringens skrivelse är det som regeringen kommer att framföra när denna punkt diskuteras? Jag är nämligen övertygad om att den här punkten kommer att diskuteras på mötet. Vi är också emot regeringens förslag när det gäller utrikesministern.

Anf.  66  MATS ODELL (kd):

Fru ordförande! Jag ska fatta mig helt kort. Som Lars Danielsson påpekade förtjänar det att partierna kommenterar det dokument som är föremål för dagens samråd. I huvudsak och med samma preliminära status som regeringen har tycker vi att de ståndpunkter som här framförs är rimliga på detta stadium. Dock vill jag säga att vi ännu inte slutligt har tagit ställning till hur vi ser på frågan om utrikesministern. Mycket tyder på att det är den hållning som regeringen här intar som är den rimliga.

Vad anser regeringen om tiden för cirkulationen när det gäller fråga 5? De 18 månader som regeringen här tar upp är det nu inte möjligt att kommentera. I övrigt tycker vi att det är acceptabelt att regeringen, med den preliminära status som dokumentet nu ändå har, i morgon framför de här synpunkterna.

Anf.  67  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Fru ordförande! Jag noterar Yvonne Ruwaidas synpunkter i sak men det finns något litet missförstånd här. Det frågeformulär som ni fått rör över huvud taget inte frågan om vald ordförande i Europeiska rådet. Det berörs inte i de frågorna, och den diskussionen kommer inte att äga rum nu. I stället är det tre andra saker som man diskuterar och som jag inledningsvis nämnde: lagstiftningsrådet, rotationen i rådet – exklusive Europeiska rådet – och utrikesministerns ställning. Det kommer således inte att bli någon diskussion.

Mats Odell hänvisade till punkt 5. Är det rätt uppfattat?

Anf.  68  MATS ODELL (kd):

Ja. Det gäller den rotation som föreslås. Till skillnad från konventets förslag anser man att utrikesministerfunktionen inte ska ha den föreslagna formen, utan det ska vara roterande ordförandeskap också i rådet för externa relationer. Min fråga var hur långa perioder regeringen anser att det ska vara.

Anf.  69  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack, då förstår jag. Det är fråga om samma rotation, samma tid, som beträffande övriga ordförandeskap. I det här förslaget talar vi om 18 månader. Det skulle alltså vara förslaget. Men här finns idéer om två år och om ett år. Vi tror preliminärt att ska ett gruppordförandeskap fungera bör det inte vara alltför många länder. Landar man på tre finns det en del som talar för att 18 månader skulle kunna vara en rimlig rotationsperiod.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för informationen. Jag tror att det är bra att vi nu har klarat ut processen, hur det fortsatta arbetet ska gå till. Vi avser att återkomma vad gäller datum för när vi ska träffas i den arbetsgrupp som vi fortsättningsvis ska jobba med. Nu har vi fått en ny utrikesminister. Utrikesministern är ju den som kommer att leda Sveriges förhandlingar. Naturligtvis är det tråkigt att vi inte kunde komma i gång tidigare, men de olyckliga omständigheterna i och med mordet på Anna Lindh gjorde att ingen har mått särskilt bra under den här tiden.

Vi i EU-nämnden kommer, som sagt, att träffas ofta, ofta, och alla kommer att ha möjlighet att framföra sina åsikter.

Slutligen vill jag tacka statssekreterare Lars Danielsson med medarbetare för att ni kom hit.

3 §  Transport, telekommunikation och energi (endast transport)

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam

Rapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003 samt från informellt ministermöte den 4 och 5 juli 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 oktober 2003

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam med medarbetare hälsas välkomna till EU-nämnden. Vi beklagar att vi är lite försenade men regeringskonferensen var av stort intresse.

Göran Nyström, kanslichef i trafikutskottet, hälsas välkommen till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt. Vi börjar med en rapport för att sedan gå över till informationen och samrådet. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  72  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Tack, fru ordförande! Ärade ledamöter! Jag hade nöjet att få representera Sverige på förra transportrådet för transport- och telefrågor den 5 och 6 juni och tänker börja med att återrapportera från det rådet.

Till skillnad från det rådsmöte som vi alldeles strax ska samråda om togs också telefrågor upp. Två frågor av betydelse diskuterades. Dels kunde rådet anta en allmän inriktning av förordningen om inrättandet av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, och dessutom antogs utan diskussion rådsslutsatser angående världstoppmötet om informationssamhället.

Under sjöfartsfrågorna diskuterade också rådet förordningen om förbättrat sjöfartsskydd. Bland annat ställde sig i den diskussionen flera medlemsstater, däribland vårt land, frågande till att inkludera nationell sjöfart i förordningen. Det rådde delade meningar om detta och också om hur granskningsförfarandet och kontroller bör gå till. Jag återkommer senare till hur förslaget numera ser ut inför de ställningstaganden om en allmän inriktning som vi förväntar oss ska ske nästa vecka.

Junirådet kunde också anta slutsatserna om att förbättra allmänhetens uppfattning om sjötransporter. Dessutom antogs slutsatser om att integrera det så kallade EGNOS-projektet i Galileo.

På luftfartens område kunde då ett smått historiskt beslut fattas om relationerna med tredjeland. Rådet gav kommissionen mandat att förhandla om gemenskapsavtal med tredjeland. Man kunde också enas om en allmän inriktning om hur bilaterala luftfartsförhandlingar mellan medlemsstater och tredjeland ska gå till.

Vidare antog rådet en förordning angående fördelningen av ankomst- och avgångstider vid flygplatser i gemenskapen.

Vad gäller landtransporter antog man slutsatser om kommissionens meddelande angående vägtrafiksäkerheten.

På det råd som nu stundar är dagordningen något tunnare.

Anf.  73  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja få ett förtydligande om vad som hänt med IT-byrån. Jag ser att rapporten här skickades ut i somras. Eftersom det föredrogs muntligt nu hann jag inte med fullt ut. Jag ber därför om en repetition på den punkten.

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Rådet antog en allmän inriktning, och nu pågår diskussioner med parlamentet.

Anf.  75  KARIN GRANBOM (fp):

Det finns alltså inget beslut om lokaliseringen, utan den diskussionen kommer att föras i höst fram till årsskiftet.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Ja, hur är det? Får vi IT-byrån lokaliserad till Sverige?

Anf.  77  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

I den förordning där frågan om IT-byrån behandlas behandlades över huvud taget inte frågan om sätet. Därför är det en fråga som varken diskuterats i samband med junirådet eller kommer att diskuteras i de förhandlingar som nu sker om förordningen.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den rapporten och går så över till dagordningen. Vi börjar med punkt 3 om förbättrat sjöfartsskydd. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  79  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Som jag nyss sade var frågan om sjöfartsskydd uppe på förra rådet, liksom här i nämnden i våras. EU-kommissionen har som bekant lagt fram ett förslag om att direkt in i EG-lagstiftningen införa stora delar av de nya internationella reglerna om sjöfartsskydd. I vissa fall går detta också längre än IMO:s regelverk.

Det finns några utestående politiska frågor inför det rådsmöte som förestår. Regeringens ståndpunkter framgår av den promemoria som har skickats till nämnden. Särskilt vill jag dock nämna att regeringen fortfarande anser att den nuvarande hotbilden för sjöfarten inte motiverar att vi inför särskilda krav för den nationella sjöfarten. Inte heller anser regeringen att det ska bli obligatoriskt att i förväg kräva att anlöpande fartyg tillhandahåller skyddsinformation.

Anf.  80  ULF HOLM (mp):

Jag kan väl ställa mig bakom den svenska ståndpunkten men jag är mer intresserad av den knappa majoriteten. Jobbar Sverige på att knyta an förhandlingar före rådsmötet, så att vi kan få en majoritet för de svenska ståndpunkterna? Det verkar ju vara fifty-fifty i själva rådskonstellationen. Vi har kommissionen mot oss – det är ganska uppenbart. Men de har ingen rösträtt, så det intressanta är de andra ländernas ministrar.

Anf.  81  KARIN THORBORG (v):

Jag vill också verkligen stödja den svenska ståndpunkten att den nationella sjöfarten inte bör inkluderas. Det gäller exempelvis färjetrafiken där hotbilden är väldigt ”liten”. Det är beträffande de stora så kallade fiffelfartygen som åker omkring på internationellt vatten som de stora riskerna finns. Jag tycker inte att man ska lägga kostnaderna på den nationella sjöfarten. Därför är det väldigt viktigt att vi kräver att den nationella sjöfarten ska bli undantagen. Hos SEKO sjöfolk är man väldigt rädd för att det här kan leda till att de i stort sett låses in. Ju mindre vi blir påtvingade, desto bättre. Jag ville bara tala om att jag verkligen stöder detta.

Anf.  82  MIKAEL ODENBERG (m):

När den här frågan var föremål för samråd med nämnden i juni meddelade regeringen att man bestämt motsatte sig att man tillskapade en ny kommitté för det här regelverket. Delar skulle i stället föras in i Sjösäkerhetskommittén. Nu framgår det av den kommenterade dagordningen att regeringen i någon mån har ändrat uppfattning och numera ställer sig flexibel i denna fråga. Jag undrar vad som har föranlett den förändringen ifrån juni?

Anf.  83  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi stödjer regeringens ståndpunkt i den här frågan, särskilt när det gäller den nationella sjöfarten och att den inte låses in. Det är annars risken, precis som Karin Thorborg sade här innan. Vi stöder helt och hållet regeringens ståndpunkt.

Anf.  84  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Först tar jag frågan från Ulf Holm. Det är självklart att vi försöker bygga allianser på sedvanligt sätt. Det finns ett antal länder med likartad geografisk struktur, med långa kuster och en stor och rik övärld, som naturligtvis är lika angelägna som Sverige att internationell sjöfart ska omfattas. Vi kommer att fortsätta att arbeta i den riktningen.

Beträffande Sjösäkerhetskommittén vill jag be Jaak Meri att svara.

Anf.  85  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det är sant att Sverige har drivit linjen att COSS behöver hantera sjöfartsskydd. Däremot har vi kommit i diskussion i de andra knäckfrågorna. Man får välja sina slag. Vi kan även acceptera den linje som stöds av en klar majoritet av övriga medlemsstater, det vill säga att skapa en särskild kommitté för detta. Kommissionens förslag vore kanske det bästa. Det kan även gå bra från svensk sida att stödja det förslag som ändå kommer att få majoritetens stöd, det om en särskild kommitté.

Anf.  86  ULF HOLM (mp):

Tack för svaret. Jag trodde att det var fler på talarlistan eller att statssekreteraren skulle säga mer.

Det är intressant det här. Sveriges position innebär i så fall att Sverige kommer att ha mycket att göra på rådsmötet. I slutändan kommer Sverige att gå med på det. Beslut ska fattas med kvalificerad majoritet. Det finns en knapp majoritet, står det i handlingarna, som stöder den svenska positionen. Om det blir så att Sverige kommer att backa kommer man då i slutändan att förkasta förslaget eller kommer Sveriges regering att vika sig och därmed gå med på de saker som vi absolut inte tycker och där regeringen uppenbarligen har en klar majoritet i EU-nämnden bakom sig? Det är den intressanta frågan.

Anf.  87  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Enligt uppgift finns det nu ett italienskt kompromissförslag som kan tillgodose de svenska kraven. Om så är fallet behöver vi inte vika oss på detta sätt. Jag tror att utgångspunkten även fortsättningsvis kan vara att vi klarar den här frågan. Men vi kan inte känna oss övertygade om det förrän vi har gått in i diskussionerna på själva rådsmötet.

Anf.  88  ULF HOLM (mp):

Nu kommer det plötsligt fram att det fanns ett kompromissförslag från italienarna. Det var synd att vi inte har sett det. Jag har inte sett det i alla fall.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Statssekreteraren, finns det ett sådant förslag?

Anf.  90  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag får be Jaak Meri att kommentera detta.

Anf.  91  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det är korrekt att det tidigare var en knapp majoritet för det svenska förslaget för nationell sjöfart. Under den senaste tiden har ett italienskt förslag lagts fram som ligger nära och som är någon form av kompromiss mellan kommissionens och det svenska. Alltfler medlemsstater har gått över till att stödja det italienska ordförandeskapets förslag, men det finns en mindre grupp som stödjer det svenska förslaget. Det finns en nyansskillnad. Det italienska förslaget går ut på att medlemsstaterna efter en bedömning av riskerna själva ska besluta i vilken omfattning man ska omfatta nationell sjöfart. Även det förslaget lämnar över till själva medlemsstaten att besluta om man ska utvidga till det nationella och ger flexibilitet. Det har, som sagt var, kommit in i ett sent skede. Under de senaste veckorna har alltfler medlemsstater gått med på det italienska förslaget.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen ändring i sak som påverkar Sveriges position?

Anf.  93  Departementssekreterare JAAK MERI:

Nej, det är det inte. I det svenska förslaget står det att medlemsstaten kan göra en riskbedömning och därefter utvidga till det nationella. Det italienska förslaget går ut på att man ska göra en bedömning. Därefter har man möjlighet att vara flexibel. Vi bedömer att det inte är någon skillnad i sak.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 4, som handlar om föroreningar orsakade av fartyg och införande av påföljder.

Anf.  95  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Efter olyckan med Prestiges förlisning förra hösten uppmanade transportrådet kommissionen att ta fram ett förslag om att i EG-lagstiftningen införliva de internationella normerna för föroreningar orsakade av fartyg och att också införa sanktioner för den som inte efterlever dessa normer. Det skulle då vara normer som följer av Internationella sjöfartsorganisationens miljöskyddskonvention MARPOL.

Bestämmelser som behandlar straffrättsligt samarbete har lyfts över från direktiven till ett särskilt rambeslut. Rådsarbetsgruppen för transportfrågor diskuterade under september ordförandeskapets direktivförslag. Inför transportrådet hade man från ordförandeskapets sida bett ministrarna om vägledning i några utestående frågor. De finns i det underlag ni har fått.

Från svensk sida har vi intagit en positiv hållning till förslagen. Fartygsförorening är självklart en viktig fråga för oss. Det är också ett gränsöverskridande problem. Vi tycker att direktivet fyller viktiga luckor, eftersom utsläpp från fartyg i dag inte regleras i lagstiftningen. Sanktioner mot otillåtna utsläpp måste vara effektiva och avskräckande.

Den första frågan är om EU bör gå längre än MARPOL-konventionen. Regeringen anser att EU fullt ut bör utnyttja de möjligheter som finns inom denna konvention i samspel med de regler som uppställs i havsrättskonventionen UNCLOS.

Ordförandeskapet ställer också frågan om direktivet bör omfatta fartyg som är registrerat i tredjeland. Regeringen menar att tredjelandsfartyg bör omfattas på det sätt som är möjligt enligt folkrätten. Marpol och havsrättskonventionen bör utnyttjas fullt ut.

Däremot menar vi att det skulle strida mot folkrätten om fartyg registrerade utanför EU och som följer FN:s regelverk tvingas att leva upp till regionala regler som åsidosätter havsrättskonventionen och Marpol.

Transportministrarna uttalade sig redan i våras om den straffrättsliga fråga som ställs. Vi kan konstatera att kommissionen fortfarande motsätter sig att straffrättsliga frågor lyfts ut till ett särskilt rambeslut. Medlemsstaterna är dock eniga om att man inte kan reglera straffrätt genom ett EG-direktiv.

Den sista frågan som ställs handlar om huruvida det är lämpligt att förbjuda böter som täcks av försäkringen. Regeringen anser att det är naturligt att Sverige verkar för att inte tillåta försäkringar mot böter, eftersom det skulle motverka sanktionens funktion.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 5 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet.

Anf.  97  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

På rådet ska kommissionen officiellt presentera sitt förslag till revision av riktlinjerna för de europeiska transportnäten, TEN-T. Detta är en presentationspunkt där vi ber att få återkomma med samrådsfrågorna senare under hösten.

Anf.  98  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag skulle i det här sammanhanget vilja passa på att påpeka den ganska olustiga stämning som har rått just kring de här projekten. Det har handlat om en osedvanligt stor ryktesspridning. Rykten har spridits av diverse intresseorganisationer men också av riksdagens partier. Ryktena har inte alls varit sanna. Ärendet har hanterats inom kommissionen utan att vara offentligt, så man har inte haft insyn. Det är väldigt tråkigt att det blir så här när man arbetar för en god sak. Den nordiska triangeln påstods ha plockats ur det här, men det har alltså inte varit sant någon gång.

Anf.  99  KARIN THORBORG (v):

Listan över projekten kom väldigt sent. Jag har inte hunnit titta på dem över huvud taget eller analysera dem. Det är ju fråga om väldigt stora frågor. Jag vet inte om ni inom regeringen heller har hunnit analysera dem. Jag vill i alla fall fråga hur alla de här nya projekten står i förhållande till intentionerna i EU:s vitbok om det framtida transeuropeiska transportnätet. Där har man en intention att gå över från väg till järnväg för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Har ni hunnit titta något på det ännu?

Jag har också en annan fråga. Det står att projekten är ett led i att anpassa det transeuropeiska transportnätet till ett utvidgat EU. Jag undrar hur stor del av de här projekten som går till ansökarländerna. Vid en snabb genomläsning tyckte jag att det var väldigt lite som fanns där. Men jag kanske har missuppfattat det. Jag kanske inte har läst tillräckligt.

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

I den beredning som har föregått kommissionens förslag har Sverige bevakat ett antal synpunkter som vi har tyckt vara viktiga i den beredningen. Det har för det första handlat om den övergripande synpunkt vi har i ett antal EU-frågor, nämligen budgetrestriktivitet. Men vi har också sagt att när vi börjar prata om konkreta projekt är gränsövergångar och naturliga barriärer sådana som vi från svensk sida vill framhålla. Vi har också menat att ett nationellt åtagande självklart måste följa ett prioriterat projekt. Det har funnits ett antal sådana synpunkter på tjänstemannanivå i diskussionerna, men någon ståndpunkt till det förslag som kom departementet till handa i morse, efter det att kommissionen tog ställning i onsdags, finns inte.

Beträffande frågan om kandidatländerna har samtliga kandidatländer dels levererat förslag i tjänstemannaarbetet, dels suttit med i den utredningsgrupp som har letts av den förre kommissionären Karel van Miert. De har funnits med vid bordet.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Det finns ingen mer på talarlistan. Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till området luftfart och punkt 6. Den här frågan var uppe så sent som i juni i EU-nämnden. Då fanns det ett stöd för regeringens ståndpunkt. Jag undrar om det har tillkommit något. Ska jag lämna ordet fritt eller har statssekreteraren något att tillägga?

Anf.  102  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Det finns en enighet. Europaparlamentet har gjort vissa förändringar som vi står bakom.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till b-frågan, som är förhandlingarna inför EU och USA och en informationspunkt. Har statssekreteraren något att tillägga?

Jag lämnar ordet fritt. Kan vi godkänna den skriftliga information vi har fått? Det gör vi.

Vi går då vidare till punkt 7 om skydd mot subventioner och illojal prissättning.

Anf.  104  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Den här frågan har också behandlats i EU-nämnden vid flera tillfällen tidigare. En diskussion avhölls också i frågan på transportrådet i juni tidigare i år.

Vi har från svensk sida varit skeptiska mot förslaget tidigare. Vi har visserligen tyckt att syftet varit vällovligt men att utformningen av förslaget till en början var minst sagt ostrukturerat och otydligt. Vi har varit engagerade i arbetet för att få ett antal ändringar till stånd. Vi tycker att vi har fått gott gehör för det. Det finns nu till exempel tydliga skrivningar som reglerar förordningens relation till bilaterala luftfartsavtal.

Det viktiga har förstås varit att förordningen ska vara underordnad de bilaterala luftfartsavtal som finns. Den förordning som nu finns ska alltså ses som en absolut sista utväg att ta till om gemenskapens flygbolag skadas av otillbörlig konkurrens från tredjeland. Vi bedömer således att Sverige kan acceptera förslaget som det nu är utformat.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 9. Det är en fråga som också var uppe i EU-nämnden i juni. Är det någon som begär ordet? Har statssekreteraren något att tillägga?

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 10 som är en ny fråga om avgifter.

Anf.  106  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag vill fästa nämndens uppmärksamhet på detta förslag, där kommissionen för första gången officiellt presenterar förslaget om ändring av direktivet om avgifter på tunga godsfordon som går under namnet Eurovinjettdirektivet. Det är en presentationspunkt. Jag räknar med att vi återkommer till den under hösten.

Anf.  107  KARIN THORBORG (v):

Jag tycker att det här är ett väldigt bra förslag. Det är roligt att regeringen ställer sig positiv till det. Jag vill bara kommentera den allra sista meningen och den svenska ståndpunkten. Jag vill verkligen heja på då regeringen motsätter sig ett förslag att öronmärka intäkterna. Det är jättebra. Fortsätt att kämpa för det!

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över till punkt 11, som är informationspunkter. Har statssekreteraren något att tillägga? Nej. Är det någon som begär ordet?

Anf.  109  HILLEVI LARSSON (s):

Varför kallas det Kina på ena stället och Folkrepubliken Kina på ett annat ställe?

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Det var en delikat fråga, statssekreteraren.

Anf.  111  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag är rädd att jag inte kan svara på den frågan.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Är det någon annan som önskar ordet med anledning av det? Det är det inte. Då kan vi tacka för informationen.

Jag undrar om det finns någon A-punktslista.

Anf.  113  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Inte som har kommit till vår kännedom.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Finns det någon övrig övrig fråga? Nej.

Då vill jag tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  8  PER BILL (m) 3

Anf.  9  AGNE HANSSON (c) 3

Anf.  10  KARIN THORBORG (v) 3

Anf.  11  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  13  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  14  PER BILL (m) 6

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf.  16  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  17  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  18  KARIN THORBORG (v) 7

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  24  KARIN THORBORG (v) 9

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  26  Hovrättsassessor ANNA NYSTEDT 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  29  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  30  LENNART HEDQUIST (m) 10

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp) 11

Anf.  33  AGNE HANSSON (c) 11

Anf.  34  KARIN THORBORG (v) 11

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  36  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  38  KARIN PILSÄTER (fp) 12

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Regeringskonferensen 15

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  45  Statssekreterare LARS DANIELSSON 15

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  47  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp) 19

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp) 20

Anf.  50  MATS ODELL (kd) 21

Anf.  51  KARIN THORBORG (v) 22

Anf.  52  AGNE HANSSON (c) 22

Anf.  53  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 23

Anf.  54  TOBIAS KRANTZ (fp) 24

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  56  MATS ODELL (kd) 25

Anf.  57  Statssekreterare LARS DANIELSSON 26

Anf.  58  MATS ODELL (kd) 29

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  60  YVONNE RUWAIDA (mp) 30

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  62  AGNE HANSSON (c) 32

Anf.  63  CARL B HAMILTON (fp) 32

Anf.  64  Statssekreterare LARS DANIELSSON 33

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp) 34

Anf.  66  MATS ODELL (kd) 34

Anf.  67  Statssekreterare LARS DANIELSSON 35

Anf.  68  MATS ODELL (kd) 35

Anf.  69  Statssekreterare LARS DANIELSSON 35

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 35

3 §  Transport, telekommunikation och energi (endast transport) 36

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  72  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 36

Anf.  73  KARIN GRANBOM (fp) 36

Anf.  74  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 37

Anf.  75  KARIN GRANBOM (fp) 37

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  77  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 37

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  79  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 37

Anf.  80  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  81  KARIN THORBORG (v) 37

Anf.  82  MIKAEL ODENBERG (m) 38

Anf.  83  BÖRJE VESTLUND (s) 38

Anf.  84  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 38

Anf.  85  Departementssekreterare JAAK MERI 38

Anf.  86  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  87  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 39

Anf.  88  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  90  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 38

Anf.  91  Departementssekreterare JAAK MERI 38

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  93  Departementssekreterare JAAK MERI 38

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  95  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 39

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  97  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 40

Anf.  98  BÖRJE VESTLUND (s) 40

Anf.  99  KARIN THORBORG (v) 40

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 40

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  102  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 41

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  104  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 41

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  106  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 41

Anf.  107  KARIN THORBORG (v) 42

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  109  HILLEVI LARSSON (s) 42

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  111  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 42

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  113  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 42

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 42