Fredagen den 3 november 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:5

1 §  Utbildning
Statssekreterare Agneta Bladh
Rapport från ministerrådsmöte den 8 juni 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte
den 9 november 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är tio, och jag förklarar vårt sammanträde öppnat.

Jag hälsar statssekreterare Agneta Bladh och medarbetare välkomna hit för samråd inför utbildningsrådet nästa vecka. Men först ska du få ge en muntlig återrapport från ministerrådsmötet som var den 8 juni. Det är ju ett tag sedan. Varsågod!

Anf.  2  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Tack så mycket! Mötet den 8 juni handlade framför allt om debatten om uppföljningen på utbildningsområdet av slutsatserna för Europeiska rådets extra möte i Lissabon, som var den 23–24 mars. Man uppnådde enighet om utformningen av den rapport som utbildningsministerrådet ska lämna till Europeiska rådet nästa vår – våren 2001 – och om det fortsatta arbetet med övriga mål och uppgifter som fastställdes i Lissabon.

Enighet uppnåddes också om principerna för utbildningsministerrådets bidrag till de gemensamma sysselsättningsriktlinjerna. Det är den här debatten som följs upp vid rådsmötet nästa vecka.

Därutöver fick rådet olika informationspunkter, som jag kan nämna om ni vill.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi brukar göra så att vi lämnar ordet fritt, så att den som har frågor med anledning av återrapporten kan ställa dem. Men det verkar inte vara någon som har några frågor kring det ministerråd som ägde rum i juni månad, så då lämnar vi det och går in på själva dagordningen för dagens sammanträde. Varsågod!

Anf.  4  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Tack så mycket! Jag vill först markera att under godkännande av A-punktsförteckningen så kommer Thomas Östros att göra en markering som senare under nämndens sammanträde kommer att redovisas av statsrådet Klingvall. Detta rör inte utbildningsområdet, och jag går därför inte närmare in på det.

Under punkten om rörlighet så finns det två förslag. Det är dels kommissionens förslag, dels handlingsplanen som kommer från ordförandeskapet. I jämförelse med de handlingar som nämnden har fått har detta behandlats i Coreper den 31 oktober. Kompromisslösningar har nu gjort det möjligt för Sverige att stödja förslagen. Det finns sådana referenser när det gäller beskattning och social- och arbetslöshetsförsäkringar att det nu är möjligt för Sverige att ställa sig bakom detta.

Thomas Östros kommer naturligtvis att under denna punkt ta upp det svenska studiestödssystemet, som är Sveriges viktigaste redskap i det här sammanhanget. Samarbetet mellan lärosäten och skolor på frivillig grund är förstås också en väsentlig komponent i detta.

När det gäller rörlighet så har vi precis fått klart för oss att ordförandeskapet också kommer att lämna fram ett papper som inte har behandlats tidigare, och som rör integrering av jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommissionen har ju tidigare gjort en undersökning om läget i Erasmus, och funnit att det inte är särskilt väl ställt med jämställdheten i det utbytesprogrammet. I detta papper vill ordförandeskapet att rådet diskuterar huruvida den handlingsplan som ordförandeskapet har lagt fram kan bidra till en ökad jämställdhet. Man för också fram att det är viktigt att det förs statistik i de här programmen könsvis. Det är någonting som Sverige när det gäller den egna statistiken naturligtvis också tycker är angeläget. Det som rör denna punkt har alltså precis kommit till vår kännedom.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Är du klar när det gäller punkt 3 – rörlighet? Jag kan bara säga att det finns en del material och en del kommentarer som vårt kansli har gjort. För dem som inte har hunnit plocka ut detta via sina datorer så finns det överexemplar liggande här bakom.

Det är lite märkligt att Coreper så sent fattar beslut i frågor. Vi vet att det i Helsingfors fattades ett beslut i Europeiska rådet om att det skulle gå tio dagar mellan Coreper och ministerrådet. När vi var på vårt eget COSAC-möte så fick vi igenom att det skulle gå 14 dagar mellan Coreper och ministerrådsmötena, så att de nationella parlamenten har möjlighet att behandla frågorna. Men det är tydligt att rådet självt inte har genomfört det beslut som man fattade i Helsingfors än. Vi får stöta på där i olika sammanhang.

Jag glömde att säga – men det framgår ju senare på dagordningen – att det pågår ett informellt ministermöte i Frankrike i dag. Det är där som Thomas Östros medverkar.

Anf.  6  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Ja, det kommer senare. Jag tog bara en punkt.

Anf.  7  PER BILL (m):

Herr ordförande! En ökad rörlighet är kanske det viktigaste när det gäller vad EU ska göra i utbildningspolitiken. Annars har vi sagt – och det har väl varit en enhetlig svensk politik – att utbildningspolitiken ska skötas nationellt. Men när det gäller ökad rörlighet och annat – det finns ju en hel lista på s. 8 i föredragningspromemorian – t.ex. att göra betyg mer jämförbara och att öppna våra utbildningssystem för varandra så är ju allt detta positivt.

När jag läste igenom promemorian satte jag frågetecken för just det som stod överst på s. 5 när det gäller t.ex. lärarnas skatter, arbetslöshet och socialförsäkringar. Statssekreteraren sade bara att detta nu hade blivit löst på ett tillfredsställande sätt för svenskt vidkommande. Jag skulle gärna vilja ha ett lite mer uttömmande svar. Vad är det som har skett?

Anf.  8  KARIN PILSÄTER (fp):

Det var precis det som jag också undrade. Var lösningen att man strök att man skulle underlätta genom enhetlig beskattning? Om det är detta som menas skulle det ju i och för sig ligga i linje med regeringens högskattepolitik.

Jag undrar också hur man ser på punkt b, om att underlätta tjänstgöring i ett annat medlemsland. Har man några planer på att underlätta i Sverige för tjänstgöring för utländska lärare? Med tanke på den lärarbrist vi själva har och kommer att få så vore det kanske ett sätt att underlätta den svenska situationen.

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp):

Under den punkt som handlar om ökad rörlighet tas även upp att man ska vidta lämpliga åtgärder för att de som åker utomlands för studier inte diskrimineras. Då tar man upp ett antal olika områden. Här i Sverige diskrimineras utländska studenter bl.a. av privata näringsidkare, t.ex. Telia och andra. Det är också en aspekt som jag tycker bör tas upp – att man inte ska diskrimineras på något plan över huvud taget. Hur ser ni på detta?

Anf.  10  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Jag kommer att be Karin Henriksson komplettera diskussionen som har förts i Coreper, så att ni får en fullödig redovisning av den.

När det gäller de här frågorna rör de främst sådana aspekter som normalt inte ligger under Utbildningsdepartementets domäner, utan under andra departement. Skrivningarna är naturligtvis sådana att de överensstämmer med nuvarande svenska regler, helt enkelt. Det ligger naturligtvis i svenskt intresse att se till att det inte förekommer någon diskriminering. Ett led i det är väl också att jämställdhetsfrågorna, så som jag föredrog, kommer att tas upp av ordförandeskapet under detta möte.

Innan jag fortsätter kanske det vore bra om Karin Henriksson gav mer detaljerad information om hur övervägandena har gått till i Coreper.

Anf.  11  Kanslirådet KARIN HENRIKSSON:

Det var just på de punkter som rörde socialförsäkring, arbetslöshets-ersättning och skatter som reservationerna har varit som envisast från medlemsländernas sida. Också Sverige har haft reservationer på dessa punkter. Delar av innehållsbeskrivningen i min promemoria ser kanske lite konstiga ut. Det beror på att jag var tvungen att beskriva läget så som det såg ut i måndags. Coreper behandlade ju sedan detta i en vända till. Då hände det att man på punkterna 3 c–e och även 4 c–e i förslaget fann en kompromisslösning som innebär att man hänvisar till gällande nationell lagstiftning och gällande EG-lagstiftning. Man säger att man inom den ramen ska sträva efter att inte missgynna någon som åker utomlands för studier jämfört med dem som stannar hemma. Det har varit viktigt för alla länder att man klart skulle markera att rekommendationen inte innebär att man åtar sig att ändra den nationella lagstiftningen eller EG-lagstiftningen.

Det finns fortfarande några granskningsreservationer från ett par länder på de här punkterna, men det förefaller som om de kommer att lyftas bort före rådsmötet.

Sedan har vi frågan om skatter. Det gäller särskilt punkten om enhetlig behandling av lärare. Detta är också en punkt där Sverige, och väldigt många andra länder också, har haft reservationer. Nu har man helt tagit bort hänvisningen till skatter och även till socialförsäkringen, som har funnits med där länge. Man säger i den senaste textversionen att man ska försöka se till att undanröja de hinder som rent allmänt kan uppstå för lärare som är ute på utbytestjänstgöring på grund av att de kanske omfattas av både hemlandets och värdlandets system på en gång. Man har alltså inte längre kvar denna koppling till skatterna. Därmed har reservationerna lyfts på den punkten också.

Anf.  12  PER BILL (m):

Herr ordförande! Ska vi tolka det så att stycke 5 a på s. 4 helt ska strykas i Karin Henrikssons promemoria?

Anf.  13  Kanslirådet KARIN HENRIKSSON:

Nej, den ska inte strykas, utan omformuleras så som jag beskrev den.

Anf.  14  PER BILL (m):

Okej.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Tack för den genomgången. Då kanske vi är mogna för att sammanfatta detta. Jag konstaterar att på punkten om rörlighet – för jag tar det i ett sammanhang – så föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till nästa ärende på dagordningen.

Anf.  16  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det gäller framtida mål för utbildningssystemen. Sverige har begärt att detta ska föredras under mötet, men det kommer eventuellt att bli under lunchen. Det kommer sedan senare att tas upp under Sveriges ordförandeskap. Det är alltså ingen beslutspunkt, utan en information och en första diskussion.

Anf.  17  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har bara en inledande frågeställning. Hur ser regeringen på att EU ska ha mål på utbildningsområdet i förhållande till de nationella målen?

Anf.  18  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Utbildning är ju en nationell verksamhet. Det är naturligtvis de enskilda länderna som har hand om utbildningen och fastställer mål för den. I viss utsträckning sker samarbete inom utbildningsområdet när det gäller utbytesprogrammen. Sedan har vi det som fastställdes vid Europeiska rådet, nämligen att man ska försöka sätta upp gemensamma mål som man strävar mot. Det gäller alltså det öppna samordningssätt som man fastställde under Portugals ordförandeskap. I vanlig ordning får vi naturligtvis successivt ta ställning till om det innebär någonting som förändrar de svenska målen.

Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara anmäla en stark skepsis från vår sida till att sätta i gång ett sådant arbete. Det riskerar att bli en ny pappersexercis som ändå inte leder till någonting, men som tar fokus från de frågor som faktiskt är gemensamma – frågor av den typ som vi just har hanterat.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Detta är som sagt var inget beslutsärende i dag, utan det är en orientering om vad som komma ska. Vi lämnar därför detta för dagen, och går vidare på dagordningen.

Anf.  21  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Nästa punkt gäller uppföljning av Leidenseminariet om öppen samordning och användning av indikatorer på utbildningsområdet. Även där blir det information både från ordförandeskapet och kommissionen. Det blir en diskussion under mötet – sannolikt under lunchen – om detta.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 6, som däremot är ett beslutsärende.

Anf.  23  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det gäller ett yttrande över sysselsättningsriktlinjer, som Sverige välkomnar. Regeringen förordar att Sverige stöder ordförandeskapets och kommissionens förslag. Det är meningen att detta sedan kommer att följas upp under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  24  PER BILL (m):

Herr ordförande! Under den här punkten och under nästa punkt börjar det skönjas en ny politik, tycker jag. Det känns för mig lite förvånande att man får en ny politik som är så klart federalistisk och centralistisk när det gäller utbildning. En majoritet, där väl även Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska ingå, börjar helt plötsligt säga: Vi måste nog lägga under oss utbildningspolitiken också, eftersom vi nu har sysselsättnings- och socialpolitiken högt upp på vår agenda.

Sakta men säkert flyttar man politikområde efter politikområde in i EU-arbetet och till Bryssel. Här tycker jag att man ser en gradvis förändring. Varje gång som vi har sammanträde blir det viktigare av ett eller annat, eller tredje, skäl att flytta nationella angelägenheter till EU. Någon gång måste man ju, om man verkligen menar det, ha modet att säga: Vi vill flytta utbildningspolitiken och fokus för den från det nationella området till EU-området.

Här skulle jag väldigt gärna vilja ha svar – både på den här punkten och på nästa. Var går gränserna för det nationella arbetet och EU-arbetet när det gäller de här frågorna?

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara framföra att det är Miljöpartiets ståndpunkt att man inte ska jobba med de här frågorna på EU-nivå på det här viset. Det är alltid väldigt svårt att säga att man inte ska diskutera utbildningsfrågor, sysselsättningsfrågor eller socialpolitik på EU-nivå. En diskussion är det ju svårt att vara kritisk mot. Men detta är ändå ett problem – och det är, som många har nämnt här innan, att det tar fokus från det som EU borde syssla med. Det kanske är dags för EU att skaffa sig en kompetenskatalog så att man vet vad EU:s kompetens är.

Vi har samma kritiska inställning som den som Moderaterna och Folkpartiet har tydliggjort. Vi ser med oro på att regeringen har svårt att bromsa den utveckling som leder till att EU ska diskutera allt mellan himmel och jord. Det är väldigt synd.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Eftersom Per Bill lever i den felaktiga föreställningen att regeringen och Vänsterpartiet har någon gemensam uppfattning i EU-frågor så vill jag bara dementera det.

Anf.  27  KARIN PILSÄTER (fp):

Just på den här punkten vill jag säga att jag för ovanlighetens skull kan instämma i det som Yvonne Ruwaida tidigare sade.

Anf.  28  MARTIN NILSSON (s):

Herr ordförande! Jag vet inte i vad mån vi ska ta någon slags större principiell diskussion om detta. Jag tycker bara att det är viktigt att ha med sig att det inte alltid är så oerhört enkelt att avgränsa olika frågor till olika områden. Har man en uppfattning om att EU bör arbeta med sysselsättningsfrågor, sätta upp gemensamma sysselsättningsmål, då är utbildningsområdet förstås oerhört centralt i den delen. Anställningsbarheten hänger ju mycket på just den punkten. Därmed är frågan så klart inte oväsentlig i sammanhanget.

Anf.  29  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill bara säga att jag ställer mig bakom de frågeställningar som Per Bill lyfter fram. De behöver kanske i förlängningen också diskuteras på ett djupare plan, utifrån riksdagen i dess helhet och dess syn på den förskjutning som sker gradvis och som ibland också är rent ut sagt oidentifierbar i förhållande till de samråd som EU-nämnden har. Vi får sällan en helhetssyn på när förskjutningarna sker och hur de sker.

Anf.  30  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det som Martin Nilsson tar upp är precis kärnan i det hela. Med resonemanget att EU nu ska börja ägna sig åt sysselsättningspolitik och bygga upp en socialstat på lite sikt så kan vi flytta in precis vartenda område, utom möjligen kungahuset och någonting mera, i EU-politiken. Jag är tveksam till om det finns någon majoritet runt det här bordet för att ens säga ja till den beslutspunkt som finns nu.

Vi har suttit här på sammanträde efter sammanträde och sakta, sakta flyttat in saker. Vem kan vara emot livslångt lärande? Samtidigt kan man ju fråga sig: Om EU nu inte skriver någonting vackert och pratar vackert på något ministerrådsmöte – kommer det då att innebära att allt livslångt lärande avstannar i nästa minut? Nej, troligtvis inte.

Någon gång måste Sveriges riksdag sätta ned sin fot och säga: Det här är en nationell angelägenhet. Vi måste ha en ordentlig debatt, och en offentlig debatt i kammaren, innan Sveriges ståndpunkt att utbildningspolitiken är en nationell angelägenhet förändras.

Anf.  31  INGER STRÖMBOM (kd):

Jag vill säga att även vi har haft en del funderingar när man börjar komma in på det här som kallas för det livslånga lärandet. Det är ju viktigt, och om vi ska klara oss i framtiden så måste vi satsa mer på det livslånga lärandet. Men frågan är hur det ska gå till och var det ska skötas. Det är ju betydligt svårare än att man har det som vi redan i dag har – ett EU-samarbete så att vi kan studera på universitet och högskolor var i Europa vi vill. Det livslånga lärandet handlar nämligen – så ser jag det i alla fall – mycket mer om korta specialdesignade utbildningar, oftast i nära samverkan med näringslivet. Jag tycker att man kommer in på väldigt komplicerade frågor om man ska hantera detta på EU-nivå.

Samtidigt säger man här någonstans – jag tror att det står under punkt 9, som just handlar om det livslånga lärandet – att Sverige kommer att föra fram på mötet att frågan ska ges hög prioritet under det svenska ordförandeskapet. Jag hade när vi kommer till punkt 9 tänkt få höra om regeringen redan nu, ungefär en och en halv månad innan ordförandeskapet, har någon vision om hur man har tänkt att agera. Jag tycker att frågorna sammanfaller, så jag ställer frågan redan nu.

Anf.  32  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Utbildning är en central fråga när det gäller sysselsättningsstrategin. För mig är inte det livslånga lärandet några kurser tillsammans med näringslivet. För mig är det livslånga lärandet ett förhållningssätt från den enskilde individen. Man ska på olika sätt ge den enskilde möjlighet att under sin livstid på olika vis förkovra sig, både via det offentliga utbildningssystemet och på annat sätt.

Om jag ska börja med den sista frågan, om det livslånga lärandet, kan jag säga att det ska komma ett förslag från kommissionen. Med utgångspunkt i det kommer det livslånga lärandet senare att diskuteras.

Jag har blivit tillfrågad om gränsen mellan nationell politik och EU-politik när det gäller utbildningsområdet. Utbildningsområdet hör till den nationella agendan. Men att undvika att diskutera utbildningsfrågor i ett sådant här sammanhang är ju att sätta en bindel för ögonen, eftersom utbildning är en väsentlig del i detta för många människor. Vi har precis diskuterat rörlighet. Det visar hur människor i vårt land, precis som i andra länder, har behov av att röra sig över olika typer av gränser när det gäller utbildning. Det visar också att vi på olika sätt måste underlätta den rörligheten. Det är vi väl till synes eniga om. Att i ett vidare sammanhang diskutera hur utbildningen påverkar även andra områden är oundvikligt, som jag ser det, när vi har ett sådant föränderligt samhälle som vi har just nu.

Anf.  33  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tycker att det är väldigt intressant att man från regeringens och socialdemokraternas sida anser att man måste svepa in mer och mer hela tiden. Om man diskuterar sysselsättning så måste man diskutera utbildning, och om man diskuterar utbildning så måste man diskutera lärarna osv. Till slut har man inga gränser kvar över huvud taget.

Som vi har påpekat så många gånger leder detta just till att man inte har kraft att ta tag i det som verkligen behöver lösas i det gemensamma arbetet. Det är klart att man inte kan diskutera sysselsättning utan att diskutera utbildning. Men frågan är vad detta ska leda till. Vad regeringen här tänker göra är att man på både 6:an och 7:an tänker välkomna att man sätter i gång ett sådant här stort, fluffigt arbete som ska handla om allt mellan himmel och jord.

Man pratar om kvantitativa indikatorer och kvalitativa sådana. En synpunkt som jag direkt har då är att man inte får se utbildningen bara som någon sorts sysselsättningsskapande åtgärd. Det gör man inte heller helt och hållet, men vi vet ju hur olika uppfattningar vi har på nationell nivå om olika utbildningsprogram i förhållande till arbetslöshetsstatistik osv. och kvaliteten där. Man kan i stället satsa på kvalitet i själva undervisningen. Vi har jätteproblem i skolorna och vi har jätteproblem med lärarförsörjningen.

Det är självklart att vi måste ta tag i allt det här. Men frågan är: Är det genom att sätta i gång ett programarbete på Europanivå, eller är det genom att säga att vi ska försöka hålla oss till de frågor som verkligen är gränsöverskridande och gemensamma och viktiga exempelvis för rörligheten? Vi måste få lite kraft och energi åt skolpolitik och utbildningspolitik här på hemmaplan i stället.

Jag tycker att den fråga som restes av Per Bill är mycket intressant. Den gäller till att börja med 6:an och 7:an, och säkert även 9:an. Har regeringen något stöd för sin ståndpunkt?

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag ska låta Martin Nilsson få komma in här, och därefter ska jag säga några ord.

Anf.  35  MARTIN NILSSON (s):

Jag tror att jag och Per Bill har ungefär samma uppfattning när det gäller kungahusets politiska värde, men det kanske inte riktigt är den fråga som ska diskuteras.

För mig är det ett närmast fullkomligt obegripligt synsätt att man kan diskutera arbetsmarknadspolitik, sysselsättningspolitiska aspekter, en enda arbetsmarknad och säga att man vill ha en rörlighet på arbetsmarknaden men att man inte diskuterar utbildning och utesluter detta område. Det är en position som för mig framstår som väldigt mystisk.

Jag tycker att det är ett välbalanserat förslag och välbalanserade diskussioner. Detta har flera varit inne på. Alla talar om kompetensutveckling, livslångt lärande och utbildning, men det har inte gjorts tillräckligt. Det är ungefär den slutsatsen som också låg till grund för att man skulle göra gemensamma insatser på sysselsättningsområdet.

Man såg ett gemensamt behov och ett behov av att lära och ta del av varandras erfarenheter. Det är vad detta handlar om. Då är frågan om man ska sätta stopp för det. Jag tycker att det är problem om man skulle göra det. Det sänder ut väldigt konstiga signaler om Sverige, som har tagit initiativ och varit aktivt i sysselsättningssamarbetet, skulle säga att vi nu ska bromsa på en väldigt viktig punkt. Det tror jag vore väldigt olyckligt.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Det är möjligt att en del inte har fått det material som man ska ta ställning till. Det finns nu på svenska utkast till de yttranden som ska antas på ärendena 6 och 7. Läser man det är det ganska självklara uttalanden. Jag blev lite förvånad av diskussionen kring bordet.

Vad det handlar om är uppföljningen av toppmötet i Lissabon. Det är väl ingen som kan vara emot – jag tänker på en del av inläggen här – att som ett nytt strategiskt mål för nästa decennium ha att Europa, underförstått, ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.

Det är en uppföljning som nu sker med ett förslag till yttrande från rådet som är allmänt hållet. Jag är förvånad om det finns flera ledamöter runt bordet som inte kan ställa upp på det. Det är ju inget ärende som binder medlemsländerna mer än att det är allmänna rekommendationer och att man fokuserar just på de här frågorna. Det har mer karaktären av mellanstatligt samarbete än överstatligt.

Anf.  37  LARS OHLY (v):

Trots ordförandens vältaliga argumentation vill jag säga att Vänsterpartiet anser att det finns en risk när man för in fler frågor under EU:s kompetens som kan leda i en riktning som Vänsterpartiet definitivt motsätter sig. Därför har vi svårt att ställa upp på detta trots att vi i sak självklart anser att utbildningsfrågor är en viktig sysselsättningsingrediens och att det är viktigt att diskutera det i ett sammanhang. Här handlar det om den principiella frågan om vart det ska leda. Då ser vi en risk för att EU tar åt sig kompetens som vi anser helt och fullt ska ligga på nationell nivå.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag vill påpeka att det här inte handlar om att utöka EU:s kompetens. I så fall måste man göra en fördragsförändring. Det här är inom ramen för samarbetet. Det har mellanstatlig karaktär. Det är resolutioner som antas. Sedan är det upp vill varje medlemsland att själv bestämma hur man ska göra. Vi ska inte låta den här diskussionen gå ut alltför vitt.

Jag skulle vilja framföra ett förslag, eftersom det är en del som inte har läst handlingarna. De kom ut på vår e-post i går kväll. Jag föreslår att vi bordlägger den här delen så att alla får tillfälle att läsa de papper som det gäller innan vi går vidare i ärendet. Det gäller både punkten 6 och punkten 7, förstår jag, eftersom det är fler som har varit inne på dem.

Anf.  39  LARS OHLY (v):

Eftersom ordföranden kommenterade min inställning vill jag bara säga följande. Även om det handlar om rekommendationer, och tack och lov ännu inte är tal om några fördragsändringar om att föra in utbildningspolitiken i någon sorts överstatlig kvalificerad majoritetsröstning, är det trots allt steg i en riktning som vi har svårt att se meningen med om man inte syftar till att EU ska skaffa sig kompetens på ett område som det hittills inte har haft. Det är den riktningen som vi ifrågasätter.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att vi bordlägger punkterna, så att vi kan få läsa detta material i lugn och ro. Vi kopierar nu materialet, och det distribueras efterhand. Vi bordlägger punkterna 6 och 7. Sedan får vi se när vi hinner ta upp frågan igen. Det är mycket möjligt att vi får återkomma senare under förmiddagen.

Vi går vidare till punkten 8, som var nästa punkt. Varsågod.

Anf.  41  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det är en uppföljning av dagens möte i Paris, där utbildningsminister Thomas Östros deltar från svensk sida. Enligt den information vi har just nu är det sju, åtta EU-ministrar som deltar i dag och större delen av ministrarna från Latinamerika.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Detta var en information.

Anf.  43  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det handlar om promemorian om livslångt lärande från kommissionen, som jag nämnde tidigare. Den kommer att diskuteras under det svenska ordförandeskapet dels den 12 februari, dels den 28 maj.

Anf.  44  PER BILL (m):

Även under punkten 9 finns det glidningar. Om man tittar vad Sokrates och Leonardo innehåller och på vad vi normalt brukar kalla livslångt lärande är det någonting helt annat än vad statssekreteraren i dag presenterade. Det skulle jag närmast vilja kalla ett livslångt lärande från maxtaxa till Fonus.

Är det vad livslångt lärande handlar om är det definitivt inte någonting som EU ska ägna sig åt. Det borde vara bland det mest nationella vi har att se till att de individer som finns i vårt land får en så god och gedigen utbildning som möjligt. Sedan ska vi med hjälp av den rörlighet som vi vill skapa inom EU se till att utbildningen är användbar på andra ställen runtom i Europa. Det måste vara utgångspunkten.

Om vi ska börja samordna allting kring livslångt lärande inkluderar det i princip alla människors liv från vaggan till graven. Då börjar det bli verklig centralisering och federalisering. Det är någonting som jag inte tror att det finns någon majoritet för i Sveriges riksdag.

Anf.  45  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Jag förstår inte var Per Bill får det ifrån att det skulle vara frågan om en harmonisering och sammankittande av alla utbildningssystem. Det finns inget underlag i materialet för detta.

Anf.  46  PER BILL (m):

Herr ordförande! Om en vecka kommer vi att få EU:s forskningssamordningspapper om ett gemensamt europeiskt forskningsområde. Där står det ännu mer i klartext att EU ska ta på sig någon typ av ansvar för att samordna all europeisk forskning, osv. När jag först läser detta och hör diskussionen i utbildningsutskottet med en tydligt negativ majoritet för detta papper, och sedan får dessa papper som går i precis samma anda, är det, tycker jag, alldeles tydligt att det går i riktning mot att utbildningspolitiken och forskningspolitiken ska samordnas inom EU. Jag tror inte att det finns majoritet för det i Sveriges riksdag.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Nu handlar ärendet i dag om att kommissionen ska presentera sitt förslag. Det är en information. Vi behöver inte ta ställning till det här i dag. Vi går vidare.

Anf.  48  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det är en informationspunkt från både kommissionen och ordförandeskapet. Europeiska språkåret startar nästa år med en stor konferens i Lund. Det gäller också förnyelse av samarbetsavtal med Förenta staterna och Kanada, hur man ska fira tjugoårsjubileet för Eurydice, centrumet för utveckling av yrkesutbildningen och symposiet Att lära sig Europas historia.

Jag skulle också vilja lägga till att efter detta kommer ungdomspunkter, som jag inte redovisar för. Efter det kommer Thomas Östros att tacka det franska ordförandeskapet och informera om de svenska prioriteringarna, förberedelserna inför Stockholmsmötet och uppföljning av det. Vi kommer att hantera kommissionens promemoria om livslångt lärande, informationstekniken, e-learning och rörlighetsfrågor.

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp):

Nu sitter inte jag i utbildningsutskottet. Jag undrar om de svenska prioriteringarna har diskuterats här i riksdagen. Jag trodde ändå att det var en process som skulle ske innan ministrarna gick in på EU-nivå och sade vad som är de svenska prioriteringarna.

Anf.  50  Statssekreterare AGNETA BLADH:

I EU-arbetet och ordförandeskapet gäller det att ta över någonting som finns i processen. Vi kan inte göra någonting helt vid sidan om det som finns i pipeline. Alla de frågor jag nämnde finns i processen. Det gäller att ta över från det franska ordförandeskapet och sedan fortsätta den processen under det svenska ordförandeskapet. Det gäller inte att hitta på något helt nytt, eftersom förslagen ska komma från kommissionen.

Statsministern kommer att presentera det för riksdagen i december. Det finns naturligtvis inga preciserade ställningstaganden från Thomas Östros i dag. Det är med utgångspunkt från vad som ligger i pipeline som han måste kommentera det och tala om det.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Det var ett viktigt påpekande från statssekreteraren. Vi har behandlat Lissabonslutsatserna tidigare. Ordförandeprogrammet har diskuterats vid flera tillfällen. Vår beredningsgrupp i EU-nämnden kommer att efter EU-nämnden i dag diskutera ordförandeprogrammet. Som statssekreteraren betonar ska det slutligt diskuteras i riksdagen den 14 december. Det innebär att Yvonne Ruwaida får alla möjligheter att sätta sig in i dessa frågor.

Anf.  52  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tror ändå att statssekreterarens väldigt arga och irriterade ton inte är riktigt passande. Riksdagen är till för att förankra EU-frågor. Jag ställde ändå en fråga. Jag förstår mycket väl att man inte kan göra en total omjustering av de frågor som finns.

Nu sade statssekreteraren att Thomas Östros skulle ta upp de svenska prioriteringarna. Jag anser att det vore lämpligt att man har tagit upp de frågorna i utbildningsutskottet. Nu sitter inte jag där. Per Bill gör väl det. Han kanske kan berätta om de frågorna har tagits upp.

Jag tycker att man ska ha tagit upp det innan man för fram det på EU-nivå, även om det är ett första steg. Annars kommer vi bara att bli informerade i efterhand. Det är inte riksdagens roll. Jag tycker dessutom att statssekreteraren kan bli mindre irriterad när riksdagen gör sitt arbete.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Jag har ytterligare en synpunkt. Ordförandeprogrammet har diskuterats vid flera tillfällen i riksdagen och i EU-nämnden. Såvitt jag vet har det också diskuterats i partiledaröverläggningar. Det är ingenting nytt som kommer upp på bordet. Det är nu en pågående process fram t.o.m. slutet på december då det slutliga programmet kan antas och lämnas över.

Anf.  54  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Jag beklagar om jag lät irriterad. Det handlar om de svenska positionerna, som vi talar om nu. De svenska positionerna kommer också att finnas under ordförandeskapet. De kommer naturligtvis att hanteras i vanlig ordning. En annan fråga är ordförandeskapet.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Vill Yvonne Ruwaida fortsätta argumentationen? Varsågod.

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara påpeka att det som Sören Lekberg här tar upp är det stora ordförandeprogrammet. Det går inte in i detalj på de olika ministerrådens prioriteringar. Jag tycker att det hade varit lämpligt.

Vi i EU-nämnden ska kanske framföra till regeringen att man ska ta fram de olika ministerrådens prioriteringar från ministrarna och förankra dem i riksdagen. Det kanske kunde vara ett vettig budskap från vår sida.

Det är skillnad på de två delarna. Det tror jag att även Sören Lekberg är medveten om.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi kommer längre just nu på det här området. Vi har bordlagt punkterna 6 och 7. Vi måste ge nämndens ledamöter möjlighet att läsa in detta ordentligt.

Vi har kvar ungdomsfrågorna. Jag skulle nästan vilja föreslå att statssekreterare Hans-Eric Holmqvist, som ansvarar för ungdomsfrågorna, kommer in nu. Sedan får jag be statssekreterare Agneta Bladh att avvakta lite grann för att få besked om hur tidsplanen blir senare.

2 §  Ungdomsfrågor
Statssekreterare Hans-Eric Holmqvist
Rapport från ministerrådsmöte den 23 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 november 2000

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar jag statssekreterare Hans-Eric Holmqvist med medarbetare välkomna hit till EU-nämnden. Det gäller ungdomsfrågorna. Det var ganska länge sedan vi hade ungdomsfrågorna uppe. Det var nästan ett år sedan. Vi brukar börja med en muntlig återrapport. Det var ett sammanträde den 23 november 1999 om ungdomsfrågorna. Jag lämnar ordet till dig så att du får möjlighet att ge oss den muntliga återrapporten.

Anf.  59  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Tack. Jag vet inte om det är kutym att göra det, men jag vill ändå framföra att statsrådet Britta Lejon naturligtvis hade velat vara här första gången hennes frågor är uppe. Hon deltar i jubileet av Europarådskonventionen i Rom som hon har haft inbokat sedan länge. Hon beklagar mycket att hon inte kunde vara här. Hon hade väldigt gärna velat vara det. Jag hoppas att nämnden kan nöja sig med att det är jag som kommer. Först en kort rapport om vad som har hänt sedan ett år tillbaka.

Vid förra ministerrådet som ägde rum i november 1999 behandlades ett antal frågor. Först och främst var det ungdomsprogrammet, där ministrarna fick en lägesrapport om hur det hade utvecklat sig. Samtidigt pågick förlikning vad gällde själva programmet. Det formella förlikningsförfarandet fullföljdes inte under det ordförandeskapet utan först i våras. Ulrica Messing höll ett inlägg under den punkten.

En annan punkt handlade om en resolution om ungdoms- och idrottsverksamhet. Den antogs. Den handlade om att främja ungdomars integration genom utbildning och idrottsverksamhet.

Daphneprogrammet var också uppe på dagordningen. Det är egentligen en fråga för Socialdepartementet. Den ströks då. Det handlade om ett fyraårigt program för att motverka våld mot barn, ungdom och kvinnor. Det programmet antogs sedan i januari 2000 och har en budget på 20 miljoner euro.

Den fjärde punkten handlade om kampen mot barnsexturism. Det är också en fråga som egentligen handhas av Socialdepartementet. Där diskuterade man olika rådsslutsatser. Den antogs så småningom i slutet på december 1999. Där betonar man betydelsen av ett tvärsektoriellt arbete i kampen mot barnsexturism och koordinering av arbetsinsatserna. Ulrica Messing gjorde också på den punkten ett inlägg.

Om jag då får gå över till vad som ligger framför oss.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Efter den genomgång som du nu har gjort av det tidigare rådsmötet brukar jag lämna ordet fritt, ifall det finns några frågor. Det gör det inte. Då går vi in på det kommande rådsmötet.

Anf.  61  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Den viktigaste punkten på det kommande rådsmötet är en debattpunkt om ungdomarna och Europa. Här kommer diskussionen att föras mot bakgrund av det arbete som kommissionen bedriver inför en kommande vitbok om ungdomspolitiken i Europa.

Här är en lång sekvens av olika aktiviteter som löper via olika ordförandeskap. I våras var det ett seminarium för forskare. Det har varit nationella möten med ungdomsgrupper. Det var i oktober i Paris ett stort möte med 450 ungdomar från EU:s medlemsstater och från kandidatländerna. Det var en stor diskussion kring detta.

Diskussionen kommer nu att fortsätta på rådsmötet. Det kommer att äga rum en sorts brainstorming med generaldirektörer ansvariga för ungdomspolitik lite senare. Under svenska ordförandeskapet är det meningen att det ska knytas ihop vid ett möte i Umeå i mars nästa år.

Det blir avslutning på den förberedande fasen i vitboksarbetet. Vitboken ska sedan presenteras av kommissionen under det belgiska ordförandeskapet. Det är den viktigaste punkten. Den finns som dagordningspunkt 11.

Vi har ännu inte sett slutrapporten från Pariskonferensen. I den diskussionen gjordes inlägg i de mest skilda ämnen. Jag tror att det är svårt för deltagarna själva att redogöra exakt vad det slutade i. Vi ser fram emot att få den sammanfattning som ordförandeskapet gör. Britta Lejon kommer att göra ett inlägg under den här punkten och också berätta vad vi kommer att göra under det svenska ordförandeskapet.

Punkten 12 handlar om genomförande av programmet Ungdom. Det är en informationspunkt. Ordförandeskapet har signalerat att man vill att ett antal länder ska göra korta inlägg. Det gäller bl.a. Sverige. Man vill ta del av våra erfarenheter framför allt om hur man kan använda den lokala nivån i arbetet med den här typen av verksamhet. Britta Lejon kommer att göra ett inlägg.

Punkten 13 är en resolution om den sociala integrationen av ungdomar. Det är en beslutspunkt. Resolutionen har behandlats i Coreper. Det är enighet kring detta. Det handlar mycket kort om ett brett perspektiv på ungdomars situation som gäller utbildning, social utslagning, arbete och liknande samt diskriminering. Det landar i ett upprop till medlemsstaterna att inom sina olika områden prioritera förbättringar av ungdomars situation.

Punkten 14 …

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Vi stannar där. De två första punkterna, 11 och 12, var rena informationspunkter i dag. Däremot är 13 en beslutspunkt. Där har du nyss redovisat regeringens ståndpunkt. Ordet har begärts av Karin Pilsäter. Varsågod.

Anf.  63  KARIN PILSÄTER (fp):

Tack. Jag vill för protokollet markera vår skarpa skepsis mot att man antar sådana till intet förpliktigande uppmaningar om stöd till ungdomsorganisationer och allmänna uttalanden som inte kommer att leda till någonting i alla fall.

Anf.  64  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Jag noterar den kommentaren.

Dagordningspunkt 14 …

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Vänta nu här. Vi ska ta ställning till dessa ståndpunkter, om nämnden är för dem eller inte.

Jag vill bara påpeka, med tanke på Karin Pilsäters inlägg, att vi här har det mellanstatliga. Det står: Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet. Det är ett tecken på att det är mellanstatligt. Det är något som inte binder medlemsländerna.

Anf.  66  KARIN PILSÄTER (fp):

Tack för den föreläsningen. Det var precis just det jag sade: Till intet förpliktigande.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag kan då konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  68  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Tack. Dagordningspunkt 14 handlar om skyddet för unga idrottsutövare. Det är en informations- och debattpunkt. Det är en fråga som har väckts på franskt initiativ. Mötet kommer att få del av en lägesrapport som har att göra med ungdomars utbildning, hälsoskydd osv.

Det är en fråga som också kommer att behandlas på det informella idrottsministermötet den 6 november 2000. Det är inte en fråga som vi direkt ansvarar för. Britta Lejon kommer eventuellt att göra ett inlägg under den punkten. Hon är tillfrågad om det. Diskussionen föreställs inte bli särskilt omfattande.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Du kan gå vidare till nästa punkt på dagordningen, eftersom ingen har begärt ordet.

Anf.  70  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Dagordningspunkt 15 om kampen mot rasism är en informationspunkt. Tyskland har här aviserat att man vill göra ett inlägg för att öka insatserna för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet bland unga. Det sker i samband med och inspireras av att dagen för ministerrådsmötet, den 9 november, är samma dag som Berlinmuren föll men också samma dag som Kristallnatten ägde rum 1938. Man vill därför göra ett inlägg. Det finns naturligtvis en stark inrikespolitisk bakgrund till detta. Tyskarna kommer också att vända sig till Sverige och be att få ta del av svenska erfarenheter kring arbetet mot rasism. Vi förbereder därför också ett inlägg för Britta Lejon på denna punkt.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Tack. Det noteras att det görs så. Du har inte något övrigt? Jag lämnar ordet fritt om det är någon av ledamöterna som har någon fråga. Det är icke fallet. Då tackar vi för din medverkan i dag.

3 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 17 oktober 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 november 2000
Presentation av det svenska konvergensprogrammet (uppdatering)

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm och hans medarbetare välkomna hit för samråd kring kommande Ekofinmöte.

Jag vill bara först säga att det har lagts ut ett papper med röd stämpel på bordet. Det är ett papper som tillhör dagordningspunkt 3 d om växelkursregimer för kandidatländerna. Det är ett papper som inkom i dag kl. 10 till nämnden.

Då ska vi gå in på dagordningen, men först ska du få ge en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 17 oktober.

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inget annat att tillägga till det jag sade på det förra mötet i mitten av oktober än det som jag har lämnat skriftlig. Jag har inga ytterligare kommentarer. Om det finns frågor svarar jag självfallet på dem.

Anf.  74  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vid mötet när vi förberedde denna sammankomst med finansministrarna diskuterade vi de här sysselsättningsriktlinjerna. Jag sade då att det som vanligt förefaller att bli så att Sverige kommer att stödja förslaget till rekommendationer i stor medvetenhet om att man inte kommer att följa dem när man sedan kommer hem.

Nu finns det faktiskt en antydan till att det skulle kunna ha skett en förändring här. På s. 4 i den här rapporten står det under mellanrubriken Om rekommendationerna: ”S förde fram att KOMs rekommendationer ligger väl i linje med regeringens politik, men att rekommendationen på skatteområdet på ett bättre sätt borde ta hänsyn till nationella förhållanden och att Sverige i relevanta fora kommer att verka för att rekommendationen justeras.”

Man undrar vad det betyder. Finansministern gav ingen ytterligare förklaring här. Det som är nationella förhållanden på skatteområdet i Sverige är ju att skattetrycket är ovanligt högt och hårt. Det skulle ju då ytterligare inskärpa betydelsen av att vidta de åtgärder som rekommenderas. Men här ska man då i ”relevanta fora” verka för att rekommendationen justeras. Vad är ”relevanta fora”, och i vilken riktning ska rekommendationen justeras?

Anf.  75  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag hade också satt ett stort frågetecken för vad detta ska betyda.

Men jag har en konkret fråga också som gäller detta med mervärdesskatten. Jag tittade i mina anteckningar från det förra mötet. Där har jag antecknat att jag inte riktigt förstod vilken Sveriges linje var när det gällde hur man ska mervärdesskatteregistrera sig. Nu står det här att flera uttryckte tvivel angående den föreslagna ordningen. Jag skulle vilja be finansministern att rekapitulera vilken Sveriges hållning var där.

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller den första frågan var det en hänsyftning på att det pågår ett fortsatt arbete bl.a. i rådsarbetsgrupper. Det var det jag syftade på.

När det gäller den andra frågan ska jag be någon av mina medarbetare upprepa det jag sade förra gången.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi kanske låta någon av medarbetarna göra det. Det är ingen som vill.

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har samma text som förra gången. Jag har inget nytt att tillföra till det jag sade förra gången till Karin Pilsäter.

Anf.  79  LARS TOBISSON (m):

Att det pågår arbete i rådsarbetsgrupper är väl en sak. Men i vilken riktning är det avsett att den här rekommendationen ska justeras? Vad är det för önskemål som finansministern har uttryckt på denna punkt som döljer sig bakom den här formuleringen?

Anf.  80  KARIN PILSÄTER (fp):

Betyder detta att Sverige inte har någon ståndpunkt? Det var nämligen så att det inte gick att anteckna någon ståndpunkt förra gången på grund av att det inte framgick vilken ståndpunkt som Sverige hade. Man kunde inta olika ståndpunkter.

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På den sista frågan kan jag svara att vi hade en mycket tydlig ståndpunkt. Diskussionen handlade om huruvida man ska låta alla länder ha samma system eller om man ska hitta någon annan modell. Vi uttryckte då ett tvivel mot det förslag som fanns och ville helt enkelt ha fram ett alternativ. Det var det vi uttryckte.

När det gäller den första frågan som Lars Tobisson ställde om i vilken riktning detta ska justeras tenderar det att bli en inrikespolitisk debatt om skatter, och det ska jag inte låta mig förledas till.

Vi ville väldigt tydligt markera att skattefrågor är varje enskilt lands egen domän. Men när det gäller den här diskussionen om skatter och den ekonomiska politiken vill vi markera att vi tycker att de skattesänkningar som vi har gjort innevarande år och de som vi föreslår nästkommande år i budgetpropositionen är ett fullgott svar på de rekommendationer som finns här.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi återrapporten och går in på ärendena inför kommande Ekofinmöte.

Anf.  83  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Mötet kommer i huvudsak att handla om en uppföljning av Europeiska rådet i Lissabon i våras samt en förberedelse för det nya Europeiska rådet nu i december i Nice.

Låt mig börja med finansieringen av företag. Det är en lägesrapport från kommissionen om genomförandet av handlingsplanen för riskkapital. Dessutom är det en analys av gemenskapens finansiella instrument i första hand riktade till små och medelstora företag.

När det gäller riskkapital har kommissionen skrivit en lägesrapport om genomförandet av de frågor inom ramen för handlingsplanen för riskkapital som beslutades i Lissabon och som ska vara genomförda 2003. Arbetet går nu på lite olika vägar. En väg är att fullfölja de direktiv som finns inom området finansiella tjänster. Detta sker inom den speciella grupp, Financial Services Policygroup, och den ram som de jobbar inom. Det gäller prospekt och redovisningsregler. Dessutom handlar det om en kommande rapport från de s.k. vise männen eller Lamfalussy-gruppen.

En annan väg handlar om de olika strukturella reformer som sker på det nationella planet. Här framhålls behovet av att minska förekomsten av kvantitativa begränsningar i placeringsreglerna för olika institutionella placerare. Detta ligger i linje med den svenska synen och de regelförändringar som sker och är under beredning i vår lagstiftning.

Under de strukturella reformerna behandlas också skatter. Här finns det ett ganska allmänt hållet resonemang. Kommissionen pekar ut vissa områden där medlemsstaterna bör ändra sina skattesystem för att uppmuntra investeringar. Från svensk sida har vi inga problem att dela kommissionens bedömning och gemensamt arbeta för att ta bort gränsöverskridande hinder vid beskattningen. Jag kan rent parentetisk nämna att regeringen nyligen, som ett inslag i det här arbetet, har lämnat en proposition till riksdagen med den här typen av förslag. Den propositionen handlar om anpassningar till EG-fördraget på företagsskatteområdet.

När det gäller kommissionens resonemang i övrigt anser jag att diskussionen bör renodlas inför den fortsatta processen. Det finns ett behov för små ekonomier med internationellt integrerade kapitalmarknader att göra en distinktion mellan å ena sidan skatter på sparande, som i huvudsak är den personliga kapitalinkomstbeskattningen, och å andra sidan skatter på investeringar, dvs. framför allt företagsbeskattningen. En fortsatt diskussion bör fokusera på de sistnämnda skatterna, dvs. företagsbeskattningen.

En tredje väg framåt är att på olika sätt stärka entreprenörskulturen. Det avser inte minst samarbetet mellan företag, forskare och entreprenörer. Ett antal rapporter om de här frågorna kommer att behandlas senare i höst av kommissionen.

När det gäller frågan om de finansiella instrumenten inom gemenskapen, anmodades rådet och kommissionen på toppmötet i Lissabon i mars i år att göra mer för att stödja framväxten av nya högteknologiska företag. Nu presenteras en rapport av kommissionen som ett svar på den här beställningen. Rapporten innehåller en översyn av gemenskapens instrument på området och ger rekommendationer om hur verksamheten ska kunna utvecklas vidare.

Konkret föreslås för det första att kommissionens särskilda instrument, tillväxt- och sysselsättningsinitiativet, utvidgas till att omfatta garantier och investeringar på nya områden.

För det andra föreslås att det sker en bättre samordning av riskkapitalfrågor inom EU.

För det tredje föreslås bättre synlighet och information.

Sverige är inte nu berett att ta ställning till förslaget i dess helhet. Vi vill först få information om vad det kostar, både totalt och när det gäller de olika delförslagen. Vi ser inte riskkapitalförsörjning till nya högteknologiska företag som ett allmänt problem som motiverar särskilda insatser från gemenskapens sida. I den mån problem uppstår bör de, med hänsyn till de skillnader som finns mellan medlemsländerna, i första hand hanteras nationellt.

Vi kommer också att diskutera en rapport från Kommittén för ekonomisk politik som behandlar strukturindikatorer. På toppmötet i Lissabon inbjöds kommissionen att i en årlig återkommande syntesrapport följa upp Lissabonstrategin på basis av överenskomna strukturindikatorer. Den rapport som vi nu har om strukturindikatorer beskriver vilka principer som ska gälla vid framtagandet av de här indikatorerna. Den lämnar förslag på indikatorer som ska ligga till grund för syntesrapporten liksom för utvärdering av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Rapporten väntas antas av Ekofinrådet för att sedan föreläggas stats- och regeringscheferna i Nice.

Arbetet med att utveckla indikatorer är ett viktigt element för genomförandet av Lissabonstrategin. Vi välkomnar därför rapporten från svensk sida. Det kvarstår en del problem eftersom de indikatorer som finns i rapporten inte helt överensstämmer med kommissionens förslag. Därför är det angeläget att rådet och kommissionen kommer fram till en samsyn om vilka indikatorer som ska ligga till grund för syntesrapporten. Därför kommer jag att rikta en uppmaning till ordförandeskapet att skyndsamt inleda ett arbete för att få fram en kompromiss mellan rådet och kommissionen.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det är lämpligt att vi tar en liten paus här och tar de här punkterna a och b för sig.

Anf.  85  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det är två frågor jag skulle vilja ställa. Först gäller det detta med beskattningen av nya snabbväxande företag. Vi har ju noterat att Telia lägger en del av försäljningen i Holland. Investor har lagt den på Kanalöarna. En stor del av de nya snabbväxande företagen är beskattade långt utanför Sveriges gränser på helt andra villkor. Min fråga till finansministern är därför: Vad avser man här göra för att få en bättre tingens ordning? Detta missgynnar starkt Sverigebaserade helt Sverigeinriktade företag och gynnar egentligen bara grupper och företag som har möjlighet att utnyttja mycket expertis för att på det sättet få en förmånligare beskattning. Detta är ju tveklöst ett problem för de här företagen.

Den andra frågan jag skulle vilja ställa rör också de nya snabbväxande företag med hög teknologi som man vill ha i Europa. Det berör kanske inte Sverige så mycket, utan handlar mer om det generella. Då tänker jag på de UMTS-aktioner som har varit och delvis pågår ute i Europa. Det innebär i praktiken att man dränerar marknaden för högteknologi och snabbväxande företag på ca 500–600 miljarder kronor. Det riskerar naturligtvis att bli en hämsko i Europa. Finns det någon fundering eller något initiativ för att recirkulera pengarna tillbaka till konsumenterna på det här området så att det inte blir en beskattning utan ett urvalsinstrument? Därmed skulle man också skapa en miljö för en stark utveckling på det här området.

Anf.  86  INGER STRÖMBOM (kd):

Det framgår här att regeringen är tveksam till förslaget om att utvidga Growth and Employment Initiative. Jag tycker att det låter väldigt bra att man inte direkt stöder detta. Vi är väl allmänt från svensk sida överens om att man alltid bör försöka vara lite restriktiv när det gäller budgethantering. Vi kristdemokrater menar att företagsstödet i Europa bör minska och inte öka. Detta är väl egentligen också en fråga om huruvida det är nödvändigt för EU att syssla med det här området. Det vill jag skicka med regeringen.

Anf.  87  LARS TOBISSON (m):

Det är lite lustigt att vi nu på Ekofinområdet kommer in på samma problem som vi ägnade en diskussion åt när det gällde utbildningsfrågorna. Det är Lissabonslutsatserna som skapar de här problemen. Man har slagit in på utvecklingen mot en soft law inom EU. Utan att så noga beakta kompetensförhållanden och om det föreligger rättslig grund har man satt upp rekommendationer som man nu ska arbeta för att uppfylla.

Här, till skillnad från utbildningsområdet, är det väl klart att man rör sig inom EU:s kompetensområde. Men likafullt finns det anledning att sätta frågetecken för om de program som man nu är på väg att utforma verkligen nödvändigtvis behöver hanteras på övernationell nivå.

Jag minns att vi, när vi diskuterade detta förra våren, var tveksamma just till behovet av att vidta åtgärder för att trygga riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag. Jag noterar att regeringen har kommit rätt i det här avseendet när man i den kommenterade dagordningen säger att Sverige inte ser riskkapitalförsörjning till nya högteknologiska företag som ett allmänt problem som motiverar ytterligare insatser från gemenskapens sida och att de här problemen i första hand ska hanteras nationellt. Det ställer jag mig helt bakom.

Men jag konstaterar att rent allmänt illustrerar detta en utveckling som vi har anledning att reagera mot. Man överger det strikta samarbete man har där man eftersträvar att arbeta på en klart definierad rättslig grund och med beslutsordningar som är föreskrivna och som bl.a. innefattar noggrann beredning.

Jag har ingen invändning mot slutsatsen, men jag vill göra den här kommentaren med anledning av det vi diskuterade tidigare. Det är egentligen samma frågeställning men med tillägg av att det där är mer bestämt utanför den kompetens som EU har.

Anf.  88  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ska inte förlänga den diskussionen så mycket. Men jag vill också säga att det som står under frågan om utvidgning när det gäller riskkapital är en skrivning som vi kanske borde få se lite oftare. Man säger där att man inte tycker att det finns någon anledning att hantera det på den här nivån för att man i stället ska ha tid, kraft och energi för att försöka hantera de frågor som verkligen är av betydelse över gränserna.

Jag tänkte ställa några frågor till finansministern. Det står så här: ”Redovisade bedömningar är av mer allmänt slag och har en räckvidd utöver vad som är av betydelse för riskkapitalmarknadernas funktionssätt.” Vad menas med det? Är det allmänna skattefrågor eller är det sådant som inte är gränsöverskridande?

Sedan skulle jag vilja höra lite om hur ni tänker hantera fortsättningen av det här. Och till sist skulle jag vilja veta lite om den syn som ni redovisar på skillnaden mellan eget kapital och lånat kapital, dvs. skillnaden mellan sparande och investeringar. Är det någonting som också återfinns i den här rapporten?

Anf.  89  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Karin Pilsäter ställde en allmän fråga om skatterna. Jag kan instämma i det som Karin Pilsäter säger. Det handlar alltså mer om de allmänna skatterna och inte om de gränsöverskridande skatterna. Det är ett svar på Karin Pilsäters första fråga.

Jag kan för en gångs skull – det är inte så ofta jag kan göra det – instämma i Lars Tobissons allmänna resonemang om nivån på den här diskussionen om riskkapitalförsörjningen. Det är precis som Lars Tobisson citerar, att vi tycker att det i första hand är en nationell fråga. Det är klart att bakgrunden till att de här frågorna hanteras i det här sammanhanget är att man vid Lissabonmötet gjorde ett väldigt brett anslag när det gäller sysselsättningsperspektivet över huvud taget, den förnyade teknologin och själva syftet att ta upp kampen framför allt med den snabbväxande amerikanska ekonomin och sådant. Då har man liksom skannat över hela det här området.

Per Westerberg tar upp frågor om hur svenska företag ska få chans att få samma skattemässiga villkor som andra företag i Europa. Jag kan säga att vi sedan ett år tillbaka har ett arbete i gång i Finansdepartementet. En särskild utredningsman kommer i början av nästa år att presentera förslag just kring de berörda skattefrågorna. Sverige har haft lite annorlunda lagstiftningar än andra länder, men Sverige har också haft någonting som inte andra länder har, nämligen en rätt att kvitta förluster. Och det är klart att man kan titta på både beskattningsdelen och förlustdelen, eftersom det ena hänger ihop med det andra. Det kommer alltså att komma ett sådant här förslag i början av nästa år, så att man kommer att kunna hantera de här frågorna.

Anf.  90  PER WESTERBERG (m):

Delfråga två var faktiskt seriöst menad. Vi har ju en situation där det har varit diskussion om det ska vara auktion när det gäller licenser för tredje generationens mobiltelefoni i Sverige. Jag tänker inte diskutera det; det är inte det som jag är ute efter. Men de licensauktioner som har varit i Europa har ju dragit in ett mycket stort antal hundra miljarder som i princip tas från branschen, dvs. den nya snabbväxande kunskapsbranschen, som Sverige är så extremt beroende av. Och detta riskerar att träffa hela gemenskapens abonnenter på telefonisidan, i och med att bolagen är paneuropeiska.

Jag vill faktiskt skicka med att det, om man dränerar den här branschen i Europa på 500–600 miljarder som går in i statskassorna, finns en betydande risk att vi lägger en väldigt stor hämsko på den här branschens utveckling, vilket kan komma att träffa Sverige allvarligt. Jag tycker att det finns skäl för oss att ta oss en funderare på, och även ta upp en diskussion, om inte pengar bör recirkuleras på något sätt. Den japanska branschen på samma område har exempelvis ingen sådan här avgift alls. Och det är liknande förhållande i USA. Därmed kan det bli en ojämn konkurrenssituation för den europeiska tele- och IT-industrin.

Anf.  91  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är naturligtvis så när det gäller den europeiska situationen att det är olika i olika länder, som Per Westerberg är starkt medveten om. Vi har gjort en annan bedömning från svensk sida än vad många andra länder har gjort i Europa. Men jag håller med så långt som att det är klart att det har sin betydelse att många länder tar ut de här höga avgifterna. I sista hand är det ju konsumenterna i den ena eller andra formen som kommer att belastas av det här. Vi har gjort en annan bedömning, eftersom vi tror att både vår egen industri och vår egen ekonomiska utveckling kan tjäna bättre på den teknik som vi har använt.

Anf.  92  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ställde en fråga angående kommissionens lägesrapport om den uppdelning som finansministern gjorde mellan sparande och investering, dvs. finansiering med eget eller lånat kapital. Finns den uppdelningen också i kommissionens rapport? Det var inte ett försök att föra någon debatt om skillnaden i beskattning, utan frågan var just om man har samma uppdelning.

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan vidarebefordra frågan till Anders Kristoffersson.

Anf.  94  Departementsrådet ANDERS KRISTOFFERSSON:

Nej, den uppdelningen finns inte, och det har uppfattats som problematiskt att man inte gör den här distinktionen. De här frågorna kräver en viss precision, och den saknas i dokumentet.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi kan vara mogna för en sammanfattning av punkterna a och b. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i dessa två ärenden.

Då går vi vidare.

Anf.  96  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På Ekofinmötet kommer två delfrågor som gäller de offentliga finanserna att behandlas. Den första handlar om de finansiella konsekvenserna av befolkningens åldrande. Den andra handlar om kvalitet och uthållighet i de offentliga finanserna.

När det gäller frågan om finansiella konsekvenser av befolkningens åldrande finns det en lägesrapport från Kommittén för ekonomisk politik. Den rapporten är gjord av en arbetsgrupp som kommittén har tillsatt. Den innehåller en beskrivning av medlemsländernas pensionssystem och beräkningar av pensionskostnader för de kommande 50 åren. Jag anser att det arbete som görs i gruppen är av stor betydelse. Det är viktigt att jämförbara beräkningar görs för att tydliggöra kommande demografiska problem i EU.

De slutsatser som dras i rapporten stämmer bra överens med svensk politik. Rekommendationerna om förändringar i pensionssystemen ligger också väl i linje med det svenska reformerade pensionssystemet. Även de slutsatser som dras om att man ytterligare ska förstärka de offentliga finanserna under de närmaste åren, medan demografin fortfarande är gynnsam, ligger i linje med de svenska budgetmålen.

När det gäller den andra punkten om kvalitet och uthållighet i de offentliga finanserna gavs rådet och kommissionen i Lissabonslutsatserna i uppdrag att ta fram en gemensam rapport till vårtoppmötet i Stockholm. Rapporten ska belysa i vilken utsträckning som offentliga finanser bidrar till ökad tillväxt och sysselsättning. Det finns ett första utkast i form av en interimsrapport som ska diskuteras på tisdag. Det finns tre sakområden som jag tycker bör utvecklas mer i rapporten.

För det första vill jag att ytterligare betoning läggs på vikten av sunda offentliga finanser, inte minst på längre sikt. Det är viktigt inte minst i ljuset av att vi kommer att ha alltfler äldre i befolkningen under de närmaste årtiondena.

För det andra bör rapporten tydligare framhålla betydelsen av kvalitet i de offentliga finanserna. För att man ska kunna säkerställa denna kvalitet krävs transparenta metoder och adekvata kontroll- och uppföljningssystem.

För det tredje kan välfärdspolitiken ha en produktiv roll i den ekonomiska utvecklingen. Rätt utformade kan socialförsäkringssystemen underlätta en förändring och en strukturomvandling. Och det är en dimension som måste ges en mer framskjuten plats i rapporten.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här är ju mer en lägesrapport. Det är egentligen ingen beslutspunkt i dag.

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle bara vilja ställa en fråga när det gäller det som finansministern ska framföra: Vad innebär begreppet ”betydelsen av kvalitet” i det här sammanhanget?

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar naturligtvis mycket om hur utgiftsstrukturen ser ut i ländernas budgetar och om hur mycket av utgiftsstrukturen som stöder en långsiktig utveckling när det gäller att göra strukturförändringar exempelvis. Utbildningsområdet kan ju vara ett sådant bra område som är långsiktigt stödjande för en bra strukturutveckling.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar alltså det här som en informationspunkt i dag. Vi går vidare till punkten d.

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller då växelkursstrategin i kandidatländerna. Vi vet att det finns ett intresse från kandidatländerna av att få ta del av EU:s synpunkter i den här frågan.

På kommande möte väntas vi godkänna dels rådsslutsatser, dels en rapport från Ekofin till toppmötet i Nice. Syftet är att belysa olika ekonomiska och institutionella aspekter på utformningen av ländernas växel-kurspolitik som är relevanta före och efter ett EU-inträde.

En slutsats, som vi från svensk sida stöder, väntas bli att ERM2-bestämmelserna ska tolkas flexibelt. Det ska i princip vara möjligt att kombinera sedelfondsarrangemang, som finns exempelvis i Estland och Litauen, med ett deltagande i ERM2. Detta måste dock i ett senare skede naturligtvis bedömas från fall till fall.

Anf.  102  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vi har ju också fått det här utkastet till bestämmelser eller rapport. Jag har bara hunnit ögna igenom det under rasten, men jag får intryck av att tendensen snarast är den att man vill försöka försena kandidatländerna när det gäller deras möjligheter att komma in i eurosamarbetet.

När man i föredragningspromemorian talar om att ERM2-bestämmelserna ska tolkas flexibelt handlar det väl snarast om att man vill komma fram till att sedelfondsarrangemang, som ju är mera förpliktande och långtgående än ERM2, inte nödvändigtvis ska tillgodoräknas som ett bevis för att länderna har kunnat hålla konvergens till eurokursen.

Jag har inte hunnit läsa det här så jag kan inte ta ställning till detta, men min fråga gäller närmast det som sägs i föredragningspromemorian, att ERM2-bestämmelserna ska tolkas flexibelt. Kan de tolkas så flexibelt att man inte behöver delta alls som blivande medlemsland eller när man har blivit medlemsland? Finns det någonting som säger att man inte ska iaktta den föreskrift som finns i de ursprungliga bestämmelserna om att länderna ska tillbringa två år i ERM2 innan de kan tas in i eurosamarbetet? Jag har inte kunnat se någon sådan flexibilitet i det här papperet. Jag undrar om det finns bakom den här formuleringen om att det ska tolkas flexibelt.

Anf.  103  LARS OHLY (v):

Den här diskussionen på Ekofin utgår från artikel 124 i fördraget som säger att varje lands valutapolitik är en fråga av gemensamt intresse. Det upprepas också när det gäller kandidatländerna. Från detta har ju Danmark och Storbritannien undantag, medan Sverige har skaffat sig ett politiskt handlingsutrymme utan att ha ett fördragsfäst undantag. Det är väl rimligt att Sverige anser att ett sådant politiskt handlingsutrymme även ska komma kandidatländerna till del, dvs. att det inte ska finnas någon automatik i att medlemskap i den europeiska unionen måste leda till ett deltagande fullt ut i EMU:s tredje steg. Därför är det rimligt att Sverige inte accepterar de skrivningar som finns i det här utkastet. Här är nämligen automatiken påtaglig. Här pekar allting mot att medlemsländerna, med varierande tidsaspekter, ska ansluta sig till de olika delarna av valutapolitiken för att målet ska vara, som det står i slutet, att de nya medlemsstaterna ska ansluta sig till euron fullt ut.

Det är inte rimligt att vi ställer andra krav på blivande medlemsstater än dem som vi anser ska ställas på Sverige självt. Jag tycker att det är oerhört angeläget att Sverige har en uppfattning som överensstämmer med det politiska handlingsutrymme som vi själva har skaffat oss och att vi inte anser att EU ska bestämma i förväg att EU-medlemskap automatiskt ska leda till EMU-medlemskap för kandidatländerna.

Anf.  104  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Lars Tobisson har bara ägnat lite tid under rasten till att läsa det här. Jag skulle vilja rekommendera läsning även under nästa rast. Det är nämligen alldeles tydligt att vi inte har någon som helst önskan att försena eller fördröja eller att försvåra för kandidatländerna att inträda i detta växelkurssamarbete – Lars Tobisson måste ha läst på ett alldeles snett sätt.

Som ett svar också till Lars Ohly kan jag säga att de alla är inställda på att, och vill, vara med i växelkurssamarbetet. Så det behövs inga särskilda arrangemang i det läget. Jag vill ännu en gång betona, Lars Tobisson, att vi gärna vill underlätta för både Estland och Litauen och andra. Det här ska inte läsas på något annat sätt än att vi är positiva och vill stödja exempelvis de berörda baltiska staterna i deras inträde. I det sammanhanget tror jag inte att det behöver finnas några delade meningar oss emellan.

Anf.  105  LARS OHLY (v):

Om ett kandidatland uppnår status som medlemsland och vill vara med i EMU:s tredje steg är det självklart landets egen befolkning som ska avgöra om man vill vara med i EMU fullt ut. I det fallet finns det naturligtvis inga problem. Problemen uppstår ju när en majoritet av befolkningen och kanske också av det politiska etablissemanget inte anser att ett deltagande fullt ut i EMU:s tredje steg är det bästa för ett blivande medlemsland. Finansministern kan knappast några år i förväg veta någonting om hur opinioner i olika medlemsländer eller nuvarande kandidatländer kommer att vara.

Jag säger inte att vi ska skriva något kandidatland på näsan, utan vi ska tvärtom ge dem samma politiska handlingsfrihet som Sverige har skaffat sig, och det ges inte i detta papper. Här är automatiken påtaglig. Medlemskap i den europeiska unionen leder med automatik till medlemskap i EMU:s tredje steg. Eftersom detta inte gäller för Sverige ska vi heller inte bestämma att det ska gälla för Polen, Tjeckien, Slovenien eller andra kandidatländer.

Anf.  106  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Att jag säger att jag anar en tendens att man vill ta det försiktigt med anslutningen av blivande medlemsländer till euron beror ju på de resonemang som finns på lite spridda ställen i det här dokumentet där man nedvärderar den betydelse som sedelfondsarrangemanget kan ha.

Så här står det längst ned på s. 2: ”The existence of some successful experiences with Currency Board arrangements thus far, however, does not imply that such arrangements should be generally seen as a panacea.”

Mycket av deras framtida framgång beror på hur de anpassar sig i övrigt i konvergensprocessen. Man vill egentligen helt enkelt förhindra att länder ensidigt antar euron som sin valuta, vilket ju är fullt möjligt och som t.ex. Estland har diskuterat. Det står i början av punkt 9.

I punkt 10 säger man, och det kan ju vara en upplysning också till Lars Ohly, att när kandidatländerna inträder i EU som medlemsstater så gör de det med ett undantag. Man måste ha klart för sig vad det är för undantag som det rör sig om. Storbritannien och Danmark har ett avtalat undantag som inte är tidsbegränsat. Sverige är ett land som utan att ha ett avtalat undantag har ett undantag, detta beroende på att vi inte uppfyller konvergenskriterierna. Det är ju filosofin bakom den här skrivningen också. När de här länderna inträder har man ännu inte testat huruvida de uppfyller konvergenskriterierna, och det kommer väl en del av dem att ha svårt med. De kommer att ha svårt med inflationskravet t.ex. Ett land som Estland har väl en inflation på 6–8 % nu. Det klarar detta med ett bestående sedelfondsarrangemang på grund av den snabba produktivitetsutveckling som man har i landet. Därför kan man diskutera huruvida ett inflationsvillkor som har ställts upp för väl utvecklade ekonomier har samma giltighet för ett land som befinner sig i ett mycket snabbt utvecklingsskede, som Estland.

Man säger i punkt 14 att man, när ett land med sedelfondsarrangemang vill komma in i ERM2, ska se huruvida detta arrangemang är förenligt med deltagande i ERM2 beroende på helt andra faktorer. För mig är det ganska uppenbart att ett sedelfondsarrangemang måste vara ett tecken på att länderna t.o.m. klarar mera än vad som ligger i detta att man i ERM2 klarar en variationsbredd på kursutvecklingen i förhållande till euron på ±15 procentenheter, vilket ju är det formella kravet i konvergenskriteriet.

Att jag anade det här sammanhängde med de skrivningar som jag i alla fall snabbt hämtade in när jag läste det här.

Men min fråga till finansministern var ju om det finns någonting, och det har jag inte sett i den här texten, som tyder på att man kan ställa sig utanför kravet på att man ska delta i ERM2, och att man, som ett nyblivet medlemsland, har att rätta sig efter att det ska vara två års prövotid då man visar att man kan följa eurons utveckling med den egna valutan.

Anf.  107  LARS OHLY (v):

Jag vill bara påpeka att den svenska politiska handlingsfriheten formellt sett hängs upp på att vi inte uppfyller kraven, men det beror på att vi står utanför det europeiska växelkurssamarbetet. Om vi vill att andra ska kunna skaffa sig samma politiska handlingsfrihet måste också kandidatländerna kunna välja att stå utanför ERM. Det kan de inte enligt detta papper. Det finns en automatik inskriven här. På slutet säger man t.o.m. att de kommer att anamma eller ansluta sig till euron, vilket följer av EU-medlemskapet. Detta är en hållning gentemot kandidatländerna som gör att vi sätter dem i en annan klass än vad vi sätter oss själva när vi har skapat oss ett politiskt handlingsutrymme som gör att vi faktiskt inte med automatik ingår i EMU:s tredje steg.

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Av frågorna tycker jag att det snarast skapas nya problem, dvs. problem som inte finns. Kandidatländerna har ju ansökt om medlemskap i både EU och EMU. Lars Ohly ställde hypotetiska frågor. De är naturligtvis hypotetiska, men vi har inga aktuella sådana diskussioner. Det finns liksom ingen relevans att föra frågan vidare, utan vad vi har velat markera från svensk sida i det här läget – och det är ett svar till Lars Tobisson – är att vi vill underlätta kandidatländernas inträde på olika sätt och vis. Det är en självklarhet – det är därför som jag inte ens bryr mig om att svara på Lars Tobissons första fråga – att man har utgått från att alla länderna ansluter sig till EMU samtidigt som de söker medlemskap. Om det sedan tar två år, eller vilken tid det tar, får väl bli ett resultat av den förhandlingsomgång som nu pågår. Det viktigaste är ju att det från svensk sida inte finns några som helst anledningar att resa några nya krav. Det reses inte heller i de här handlingarna några nya krav på kandidatländerna, utan vi försöker snarast att vara flexibla och smidiga, och vi försöker bistå de länder, typ Estland och Litauen, som kan tänkas vilja ha särskilda arrangemang för att underlätta sitt inträde både i EU och i EMU.

Anf.  109  LARS OHLY (v):

Vi kommer sannolikt inte längre i sakdiskussionen. Men jag vill med viss skärpa hävda att regeringen inte har Vänsterpartiets stöd för att utesluta en befolkningsmajoritet i kandidatländerna när det gäller att de med automatik ansluts till EMU:s tredje steg när de går med i EU.

Anf.  110  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag behöver inte kommentera det närmare. Vi kan heller inte påtvinga någon majoritet i något land någon uppfattning. Det här får ju varje land själv avgöra, och varje land har ju själv avgjort att de med de betingelser som jag har nämnt vill söka medlemskap i såväl EU som EMU. Jag inser att Lars Ohly tycker att de gör fel i många av de här länderna som har ansökt om medlemskap. Men det kan varken Lars Ohly eller jag göra någonting åt just nu.

Anf.  111  LARS OHLY (v):

När det gäller frågan om vem som gör rätt eller fel i medlemsstaterna vill jag säga att det är upp till medlemsstaternas egen befolkning att avgöra det. Jag hävdar att de ska ha en valfrihet. Finansministern hävdar att den handlingsfriheten gäller Sverige men inte kandidatländerna. Det är skillnaden.

Anf.  112  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju så att länderna har haft den valfriheten. De har valt att begära medlemskap i EU och EMU. Den valfriheten, som de har utnyttjat, tycker jag att vi ska respektera.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är det här en fråga som återkommer senare. Men för dagen uppfattar jag det som att det runt bordet finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  114  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den sista dagordningspunkten rör EU-budgetfrågor. Kommissionären Schreyer kommer att presentera kommissionens förslag till en ny budgetförordning. Det förutses ingen speciell debatt, men i budgetförordningen finns regler för budgetering, redovisning, uppföljning, kontroll och revision av EU-medlen.

Det franska ordförandeskapet kommer att ägna ett par möten i rådets budgetkommitté åt presentation av förslaget. Frågan kommer därefter att fortsätta att beredas under det svenska ordförandeskapet och är en prioriterad fråga för Sverige inom budgetområdet. Något avslut kommer inte att uppnås under det svenska ordförandeskapet. Man utgår från att beredningen i rådet kommer att ta ett till två år.

En formell svensk position saknas, eftersom vi ännu inte har bearbetat och berett förslaget tillräckligt. Vi kan konstatera att den nya förordningen på det stora hela är en väsentlig förbättring jämfört med den gällande förordningen. Om det finns frågor kring detta svarar jag självfallet på dem.

Anf.  115  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Mitt påpekande sträcker sig egentligen utöver vad själva reformen av budgetförordningen innebär.

Vi har ju vid flera tillfällen när vi har sysslat med budgeten för EU, inte minst när vi arbetade med de finansiella perspektiven inför år 2000, konstaterat att själva budgetprocessen är väldigt svårgenomskådlig med beslut om utgifter på ett håll och inkomster på ett annat håll. Och det är svårigheter när det gäller att komma fram till en avvägd balans däremellan. Vi har ju talat om här att det finns anledning att se över hela budgetprocessen i samband med ett kommande arbete i IGC.

Nu ska ju frågorna som rör EU:s framtid, vad som ska hända efter den IGC som förhoppningsvis avslutas i Nice, planeras och hanteras av det svenska ordförandeskapet. Jag är angelägen om att man inte glömmer bort att vi tidigare i EU-nämnden flera gånger har sagt att just budgetprocessen är någonting som bör finnas med i det utvecklingsarbetet.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Finansministern har inga kommentarer.

Det här är ju bara ett presentationsärende i dag. Vi räknar väl med att vi också ska få en fyllig faktapromemoria från Finansdepartementet så småningom i detta ärende.

Då är vi vad jag förstår klara med den delen av dagordningen. Vi har konvergensprogrammet kvar. Jag lämnar över ordet till finansministern. Varsågod!

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Medlemsstater som deltar i valutaunionen ska utarbeta ett stabilitetsprogram och länder som är utanför ett konvergensprogram. Programmen är ett led i den gemensamma övervakningen av de offentliga finanserna. I programmen ska medelfristiga budgetmål anges. Länderna har åtagit sig att eftersträva ett mål nära balans eller i överskott, men varje medlemsstat bestämmer själv över det exakta budgetmålet.

Det första av programmen lades fram 1998. Programmen ska uppdateras årligen och lämnas in före årsskiftet. De granskas av den ekonomiska finansiella kommittén på grundval av en bedömning av kommissionen. De går sedan till Ekofinrådet som avger ett yttrande som blir offentligt.

Rådet noterar i yttrandet om konvergensprogrammet 1998 att det ökade förtroendet för den ekonomiska politiken inte har kommit till uttryck i växelkursstabilitet. I yttrandet för det uppdaterade konvergensprogrammet 1999 noteras att växelkursvariationerna visserligen har minskat under den senare delen av 1990-talet men att det inte har etablerats stabilitet gentemot euron. Vi menar att Sveriges erfarenheter av den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med rörlig växelkurs är goda. En trovärdig uthållig politik med denna inriktning skapar förutsättningar för en långsiktigt stabil valuta.

Under 1999 och första kvartalet 2000 stärktes kronan gentemot euron och försvagades gentemot dollarn. Därefter har en viss försvagning skett gentemot båda valutorna. Gentemot ett handelsvägt genomsnitt av valutor, TCW, har kronan sedan i början av 1999 varit relativt stabil.

En uppdatering av konvergensprogrammet har delats ut till er inför mötet, och som ni kan se samstämmer innehållet helt med den politik som regeringen har föreslagit i budgetpropositionen.

I föreliggande uppdatering har den prognostiserade ökningen av BNP för år 2000 reviderats upp med 1,3 procentenheter i förhållande till 1998 års konvergensprogram och med 0,9 procentenheter i förhållande till det uppdaterade programmet 1999.

Det är främst den inhemska efterfrågan och sysselsättningen som upprevideras. Det stärker de offentliga finanserna, och det finansiella sparandet i offentlig sektor väntas bli klart högre än vad som prognostiserades i programmen 1998 och 1999.

I konvergensprogrammet redogörs också för åtgärder inom strukturpolitiken. Pensionsreformen, skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken, reformer för att förbättra konkurrensen och insatser på IT-området lyfts också fram. Den långsiktiga effekten av de demografiska förändringarna på de offentliga finanserna belyses också, och det är frågor som säkerligen kommer att få stor betydelse framöver i den ekonomiska politiken i EU.

Anf.  118  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Ett konvergensprogram har ju till uppgift att visa hur ett land ska kunna uppnå konvergensvillkoren. Mot den bakgrunden är ju uppläggningen av den här uppdateringen, det reviderade konvergensprogrammet, väldigt konstig. Man ägnar väldigt mycket utrymme åt att skriva om de områden där vi inte har några problem. Vi är redan godkända vad beträffar budgetsaldo, statsskuldskvot och inflationstakt. Vi förutser inte att vi skulle behöva bli underkända på de punkterna. Men här argumenteras det väldigt kring vad vi har åstadkommit och vad vi tänker göra.

Den punkt där vi är underkända gäller växelkursstabiliteten. Man tar väldigt lätt på detta i skrivningen. Det förekommer uppgifter om att kronan har stärkts mot euron och sedan åter försvagats. Man jämför med TCW-index och sådant. Det är ju fullkomligt ointressant. Det här med att ha stabilitet är ju inte detsamma som att det ska vara en stark valuta, utan stabiliteten handlar om att det ska vara följsamhet, konvergens, gentemot eurokursens utveckling, och det anvisade instrumentet som finns för att man ska uppnå detta är att man ingår i ERM2.

Nu säger man i programmet mycket kallt och kyligt att någon knytning av kronan till ERM2 för närvarande inte är aktuell. För att göra det här ytterligare utmanande säger man att detta beror på att vi är så nöjda med den nuvarande regimen, med inflationsmål och rörlig växelkurs.

Har man funderat över hur detta uppfattas på andra sidan? Det här är ju precis vad euron är. Den är en utifrån ett inflationsmål styrd rörlig växelkurs. Vi säger att vi tycker att det är så bra att vi inte ska vara med i ERM2 som skulle låta oss få delta i det här arbetet. Det blir ju alldeles obegripligt för mottagaren av det här dokumentet. Man författar det här programmet och skickar ned det. Då ställer man ju sig frågan: Tror regeringen att programmet kommer att bli godkänt på den här punkten beträffande valutastabilitet? Är det ens regeringens strävan att programmet ska bli godkänt?

Är det i stället så att regeringen har en avsikt att provocera ett underkännande för att slippa aktualisera ett införande av euron? Och hur länge kan man i så fall hålla på med den här verksamheten?

Anf.  119  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kan vara mycket mer kortfattad. Eftersom konvergensprogrammet är en sorts sammanfattning av regeringens budget är det självklart att vi inte stöder konvergensprogrammet lika lite som vi stöder budgeten. Vad jag tänkte fråga var mer konkret om det är så att regeringen den här gången räknar med att programmet ska bli underkänt just på växelkurspunkten eller om man räknar med att behöva hantera de här formella frågorna på något annat sätt än man har gjort tidigare. Tidigare har man kunnat klara sig med det här formella underkännandet – apropå det som vi talade om tidigare, det här handlingsfrihetsutrymmet.

Jag håller ju helt med om, och det vet ni sedan tidigare, att vi ska fatta ett aktivt beslut. Vi tycker att man borde göra det också, men vi vet ju att regeringen inte har tyckt att man bör fatta något sådant beslut. Så min fråga är om man räknar med att bli underkänd när det gäller växelkursstabiliteten och om det är därför som skrivningarna är som de är eller om man har något annat i sikte.

Jag har också en annan fråga. Den här frågan skiljer sig lite grann från de övriga vi har uppe här eftersom den läggs fram på ett annat sätt. Det finns inte heller någon beslutspunkt om att vi ska ange ett stöd. Så jag tänkte i stället fråga finansministern: Med vilket stöd tänker han informera kommissionen om att det här konvergensprogrammet lämnas in?

Anf.  120  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Får jag först säga en sak till Karin Pilsäter. Jag tror att jag har använt nästan samma formulering tidigare i något annat sammanhang i EU-nämnden, men den fråga Karin Pilsäter ställer skulle jag kunna besvara med den fräcka motfrågan: Har du slutat slå dina barn? Jag tycker att frågan är av sådan karaktär att den inte ens behöver besvaras.

Jag är rädd för att, kanske inte så mycket Karin Pilsäter som framför allt Lars Tobisson, vill starta en stor diskussion om hela budgetpropositionen. Han talar förbi vad som är konvergensprogrammets egentliga uppgift. Jag ska överlåta till min medarbetare K-A Hall att berätta varför vi har ett konvergensprogram och vad som är stadgat kring konvergensprogrammet. Jag tycker att vi pratar förbi varandra, och Lars Tobisson gör en tolkning som är alldeles uppåt väggarna när det gäller konvergensprogrammets uppgifter och roll. Så jag överlåter till K-A Hall att lämna en liten lektion omkring detta ämne.

Anf.  121  Departementsrådet KURT-ARNE HALL:

Som jag uppfattar frågorna från både Lars Tobisson och Karin Pilsäter finns det en grundläggande missuppfattning om vad konvergensprogrammet är. Det är möjligen själva namnet på programmet som leder tanken fel. Konvergensprogrammet är, som finansministern sade här, det instrument för de länder som inte är med i valutaunionen att årligen redovisa de medelfristiga budgetplanerna. Stabilitetsprogrammen är motsvarigheten för de medlemsstater som är med i valutan.

Det är alltså ett instrument för budgetövervakning. Det är inte ett instrument för att granska hur outs-länderna ligger till i fråga om konvergensen. Det här styrs av en av de förordningar som finns i stabilitets- och tillväxtpakten, nr 1466/97. Jag rekommenderar starkt till läsning av den förordningen.

Det finns, när det gäller stabilitetsprogram och konvergensprogram, bara en skillnad i fråga om granskningen av de länder som är med i euron och de som är utanför. Det gäller den andra paragrafen i artikel 10 i förordningen, där granskningen för outs-länder också ska omfatta huruvida politiken drivs eller är inriktad mot stabilitet och därmed kan undvika, nu har jag bara den engelska texten, real exchange rate misalignments or excessive nominal exchange rate fluctuations.

Det är alltså budgetpolitiken som står i centrum. När det gäller konvergensutvecklingen och övervakningen av den i medlemsstaterna, de som inte är med i euron, är det så att kommissionen har i uppgift att minst en gång vartannat år genomföra en sådan granskning. Det gjordes i våras för första gången efter 1998, när alla var föremål för en sådan granskning. Det görs minst en gång vartannat år på initiativ av kommissionen eller om medlemslandet som är utanför begär en sådan granskning.

Anf.  122  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! Jag vet inte om Bosse Ringholm brukar förbereda sig genom att käka lite taggtråd innan han kommer hit eller hur det går till riktigt. Till att börja med ställde jag två frågor, och som svar på de två frågorna fick jag veta att min fråga var som att undra om han hade slutat slå sin fru. Jag ställde två ganska konkreta frågor. Jag vet inte vilken av dem det var jag fick svar på. Det var väl ungefär som den fråga jag inledde med här, nämligen att ni hade ett klart besked – ni vill ha ett nytt förslag.

Jag ställde tidigare samma fråga när det gäller stödet för det här programmet till statssekreterare Hegelund i finansutskottet. Då fick jag svaret att det visste man inte utan det skulle man undersöka. Då undrade jag om det möjligen var så att den undersökningen var genomförd och att man kunde få en information om vilka partier som stöder det här. Men jag vet inte; det kanske var som att fråga om finansministern har börjat slå sin fru att fråga vilket stöd han har för sin politik.

Anf.  123  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är väl ingen tvekan om att det ska ske en redovisning av vad som gäller i de här budgetpolitiska avseendena. Jag har inte bestritt det. Jag bara säger att uppläggningen är konstig, att man lägger ned så mycket arbete på att bevisa någonting som redan är godkänt och där vi inte förutser någon utveckling som kommer att leda till att det blir underkänt.

Däremot behandlar man den punkt där vi har blivit underkända påfallande kortfattat och på något sätt överlägset och liksom mästrande; vi har minsann hittat en egen väg att gå här. När kommissionen, och för den delen också ECB, yttrade sig över våra möjligheter att uppfylla konvergensvillkoren i våras så gjorde man det på basis av bl.a. inlämnat konvergensprogram. Det är självklart att man där måste uppehålla sig vid de här frågorna.

Jag ställde frågan till finansministern om huruvida regeringen bedömer att man på grundval av detta konvergensprogram kan bli godkänd vad gäller växelkurskriteriet och om det t.o.m. kan vara så att man formulerar det på ett sådant sätt att man undviker att bli godkänd. Det är inte fråga om att redogöra för vad som står i förordningar och annat. Det är en politisk fråga som jag vill att finansministern besvarar.

Det finns ju utöver de fyra konvergenskriterierna av ekonomisk karaktär också ett femte, brukar man säga. Det är det legala konvergenskriteriet, som föreskriver att man i den nationella lagstiftningen ska ta in bestämmelser som klargör ECB-systemets roll i sammanhanget. Här kan man diskutera hur man ska gå till väga, om man ska göra det här i förväg, vilket krävdes av kommissionen när man yttrade sig över det svenska konvergensarbetet i våras, eller om man kallt ska konstatera att EG-rätten tar över svensk lagstiftning, t.o.m. vad som står i grundlagen, och att man därför kan göra det här i efterhand.

Det här är mer en fråga till regeringen om man har någon avsikt att, med ledning av de påpekanden som har gjorts av kommissionen, rätta till den svenska lagstiftningen. Eller kommer man att vänta med detta till dess att inträde sker och reglera det i efterhand? I synnerhet grundlagsförändringar är ju en i tiden utdragen process. Det gör att den nationella lagstiftningen i många år kan bli hängande bakefter och inte ge uttryck för det reella förhållandet när det väl har inträtt.

Anf.  124  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan svara på Karin Pilsäters fråga. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet stöder budgeten, men i vanlig ordning är det Miljöpartiet som stöder konvergensprogrammet men inte Vänsterpartiet.

Anf.  125  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag gjorde faktiskt ett seriöst försök att via min medarbetare K-A Hall redovisa vad det är för regler som gäller för konvergensprogrammet. Efter K-A Halls lektion måste jag nog konstatera att eleven Tobisson får underkänt. Han har faktiskt inte förstått vad det handlar om. Det handlar inte om att godkänna Sveriges förutsättningar för ett medlemskap i växelkurssamarbetet. Det handlar ju om en redovisning av vår budgetpolitik. Därför är de frågor som Lars Tobisson ställer inte relevanta. Lars Tobisson har ställt dessa frågor vid ett flertal tillfällen tidigare också. Vi får köra en repetitionskurs, men jag är inte säker på att det kommer att ge något bättre resultat tyvärr.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då så. Vi har ju haft konvergensprogrammen uppe förut, och det är ett önskemål från oss att få dem redovisade här. Vi konstaterar att vi har fått information om det utkast till konvergensprogram som nu föreligger och som ska behandlas av regeringen nästa vecka för att sedan skickas vidare till rådet och kommissionen. Vi konstaterar också att vi har fått möjlighet att framföra synpunkter. Med det tackar jag finansministern för medverkan i dag. Vi gör nu en mycket kort paus innan vi övergår till nästa ärende.

4 §  Miljö
Miljöminister Kjell Larsson
Rapport från ministerrådsmöte den 10 oktober 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 november 2000

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar miljöminister Kjell Larsson med medarbetare välkomna hit för genomgång inför nästkommande ministerrådsmöte. Men först ska vi ha en muntlig återrapport från mötet den 10 oktober. Varsågod!

Anf.  128  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Tackar. Vi antog en gemensam ståndpunkt under det miljörådsmöte som ägde rum i Luxemburg den 10 oktober när det gäller direktivet om ozon i luften. Det är det tredje av de direktiv som tillsammans utgör det som kallas försurningsstrategin. Det här direktivet kommer inte att få någon direkt inverkan för det svenska miljötillståndet eftersom vi ligger väldigt väl till när det gäller just ozon. Den ozon som finns har ofta utländskt ursprung, och på det sättet kommer det här att få en indirekt verkan.

Vi höll en riktlinjedebatt om det förslag till direktiv som finns när det gäller bedömning och hantering av omgivningsbuller. Det var ganska stor uppslutning bland kollegerna omkring att buller är en viktig miljöfråga och om att den kommer att bli än viktigare i framtiden. Det här är ett väldigt tekniskt direktiv som kommer att kunna ligga till grund för en process som så småningom leder fram till riktvärden för bullerpåverkan.

Vi antog rådsslutsatser om gemenskapens politik för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Det gäller vad vi kan göra inom EU för att minska vår egen påverkan i fråga om klimatförändringarna. Dessa åtgärder finns inom ramen för energi, transporter och andra områden. De här riktlinjerna är inte särskilt konkreta och kommer inte att binda upp svenskt agerande i framtiden i den form som de fick på det här mötet.

Vi diskuterade den allt viktigare frågan om globala institutioner för miljöfrågor. Där har Sverige haft en ganska hög profil i att dra i gång en diskussion som utgår från den väldigt fragmenterade situation vi har nu. Vi har ett svagt UNEP, United Nations Environmental Program, som dessutom för sin existens är beroende av bidrag. Jag tror att 70 % av bidragen kommer från fem länder, bland dem Sverige. Å andra sidan har vi ett stort antal globala miljökonventioner, som inte heller är särskilt samordnade. Det här är ett ganska stort och viktigt reformarbete för framtiden. Det kommer att spela en viss roll, tror jag, vid det möte som äger rum 2002 som en tioårsuppföljning av Riomötet 1992.

Jag kan särskilt nämna att vi fick en information om arbetet med det sjätte miljöhandlingsprogrammet för EU. Det är ett program som vi hoppas ska kunna föreligga så att vi kan arbeta aktivt fram till ett beslut under vårt ordförandeskap.

Anf.  129  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga när det gäller arbetet med miljöinstitutioner internationellt och en förstärkning av de miljökonventioner som finns. Det här är en väldigt viktig diskussion. Det finns många viktiga frågeställningar här. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man har en diskussion både mellan partierna och bland frivilligorganisationer i Sverige om vilken väg Sverige ska välja. Vilken linje ska Sverige driva? Vad avser miljöministern att göra där?

Anf.  130  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag har ju regelbundna kontakter med miljöorganisationerna. Jag träffar representanter för de unga miljöorganisationerna regelbundet så där var tredje månad. Jag träffar också regelbundet de mer vuxna miljöorganisationerna. Det här är en fråga som vi diskuterar till och från under dessa möten. Jag höll ett anförande förra veckan om hela den globala miljöpolitiken, där även den här aspekten var med. Där fanns det också representanter för miljörörelsen.

Det har inte varit någon direkt kontakt med andra partier i den här frågan, men jag har naturligtvis ingenting emot att ha den typen av kontakter. Jag är intresserad av att veta om det finns ett sådant intresse.

Sverige har något av ledningen i diskussionen om den här frågan. Vi har det globalt, inte minst genom det mycket framgångsrika globala miljömöte vi hade i Malmö för ett år sedan. Vi har det också inom EU, där Sverige är ett av fyra länder som har fått i uppdrag att bilda en arbetsgrupp för att utveckla EU:s position på det här området.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då lämnar vi återrapporten och går in på dagens ärende. Varsågod!

Anf.  132  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det miljöråd som äger rum på tisdag i nästa vecka är ett extra formellt miljöråd. Det är föranlett av det faktum att nästa möte under klimatkonventionen äger rum i Haag. Det börjar i mitten av november med ett avslutande ministersegment under veckan därefter. Det är ett möte som naturligtvis kommer att spela en väldigt stor roll eftersom det finns ett antal stora och svåra frågor som måste lösas under mötet för att det ska vara möjligt att ratificera Kyotoprotokollet före det stora globala mötet 2002. Det är en ambition från såväl kommissionen som samtliga medlemsländer att det ska vara möjligt.

Det som kommer att ske på tisdag är dels att vi ska diskutera förhandlingsstrategin inför Haagmötet, dels att vi ska anta rådsslutsatser som egentligen är en markering gentemot de andra parterna i det möte som äger rum i Haag. Tyngdpunkten ligger på den vikt med vilken EU-länderna ser på behovet av att nu få ett starkt resultat från Haagmötet, ett resultat som ser till att den, som det brukar heta, miljöpolitiska integriteten i Kyotoprotokollet bibehålls och som också gör det möjligt för så många länder som nödvändigt att ratificera protokollet så snabbt som möjligt.

Det är framför allt fyra områden där det finns stora klyftor mellan olika länder. Det första rör hur mycket man ska kunna utnyttja de s.k. flexibla mekanismerna, där utsläppshandel är en viktig del. EU:s ståndpunkt har sedan tidigare varit att ungefär 50 % av utsläppsreduktionerna ska genomföras genom det som kallas supplementära åtgärder, alltså inte genom att använda de här mekanismerna.

Det finns länder i de här förhandlingarna som har en helt annan syn. Det finns länder, stora länder, som vill att man ska kunna klara hela problemet via utsläppshandel. Det är alltså en ganska stor klyfta mellan EU:s ståndpunkt i den frågan och den ståndpunkt som finns i dessa länder.

En annan fråga är synen på det som kallas för sänkor, alltså i vad mån man ska räkna med det faktum att t.ex. växande skog och mark kan ta upp kol från atmosfären och på det sättet minska halten av koldioxid. Där är EU:s ståndpunkt att det finns stora vetenskapliga problem med att redan i den här åtagandeperioden tillåta att man räknar med sänkor när man beräknar utfallet för de olika länderna i relation till åtagandena. Också här finns det väldigt stora skillnader mellan olika länder och olika landgrupper inför Haagmötet.

En tredje fråga är hur vi ska se på det som kallas för compliance, alltså vilken internationell regim som ska finnas och som ska kunna slå till mot länder som inte lever upp till de åtaganden man har enligt Kyotoprotokollet. Där är EU:s ståndpunkt att vi ska ha en starkt legalt bindande regim av compliance med kännbara åtgärder gentemot länder som inte lever upp till sina åtaganden. Också här finns det en stor klyfta mellan länderna när det gäller hur man ser på detta. Det finns ett antal länder som egentligen inte vill ha någon sådan här compliance-regim alls.

Ett fjärde område som kommer att bli viktigt är synen på hur utvecklingsländerna på olika sätt ska förstärkas för att kunna delta i det globala klimatarbetet och hur man ska kunna se till att de får möjligheter att utveckla och ta i bruk bra teknik som vi har utvecklat i de rika länderna. Det finns en gruppering av u-länderna som kallas G77 som har varit mycket aktiv under de förberedande diskussionerna. Här finns det också en klyfta mellan de anspråk som de här länderna gör och den vilja som finns hos många av de utvecklade länderna att leva upp till kraven.

Det finns alltså stora och viktiga frågor som måste lösas, och det finns fortfarande, trots vissa framgångar i de förberedande diskussionerna, stora klyftor mellan länderna. Dessa måste klaras ut under loppet av två veckor. Risken är naturligtvis att hela det globala klimatarbetet, som ter sig som viktigare och viktigare efterhand som vi får nya vetenskapliga bedömningar av den globala uppvärmningen och dess koppling till mänskliga aktiviteter, kommer att få ett kraftigt avbräck om man inte lyckas nå fram till de konkreta resultat som krävs.

Det är alltså de här utestående frågorna som kommer att prägla den strategidiskussion som vi kommer att ha. Dessutom kommer vi att anta rådsslutsatser som egentligen är signaler till andra länder, andra grupperingar av länder, om EU:s beslutsamhet att värna den ekologiska, miljömässiga integriteten i Kyotoprotokollet. Det är mer att se som ett fastställande av EU:s tidigare ståndpunkter i de här frågorna och en markering av den beslutsamhet som vi alla inom miljörådet känner inför de kommande Haagförhandlingarna.

Anf.  133  YVONNE RUWAIDA (mp):

Såvitt jag förstår kommer EU att tala med gemensam röst i Haagförhandlingarna. Vem är det som då för EU:s talan? Det kunde vara intressant att veta det.

I fråga om den gemensamma strategi som nu finns för EU:s del undrar jag kring den svenska kritiken mot den. Jag skulle vilja veta vad som är det svenska förhållningssättet. Tycker man att strategin är tillräcklig? Eller vad tycker man är dess brister? Jag kan i och för sig förstå poängen med att ett par länder går ihop och driver en fråga.

Beträffande det som står i underlaget om gällande svenska regler som rör klimatfrågor nämns ett antal olika områden inom svensk politik – åtgärder som ska minska växthuseffekten. Där nämns dock inte den senaste gröna skatteväxlingen. Varför? Jag ser den nämligen som en del i arbetet med att minska växthuseffekten.

Det har sagts att Sverige inom EU har jobbat för att definitionerna av sänkor ska passa in i svenskt skogsbruk. Jag undrar om de uppgifterna stämmer. Jag tycker nämligen att det är väldigt olyckligt om Sverige har drivit klimatförhandlingar på ett sådant sätt att nationella särintressen prioriteras framför global miljönytta.

Sedan undrar jag hur det ser ut när det gäller mekanismen för ren utveckling. Accepteras nu kärnkraftsprojekt eller inte? Jag vet att den svenska positionen där har varit ganska otydlig och att det har framförts lite olika ståndpunkter inom EU. Enligt vår uppfattning bör mekanismen för ren utveckling hållas ren så att säga från alla miljöförstörande energiproduktionsmekanismer.

Anf.  134  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det sägs i presentationen att syftet med de rådsslutsatser som ska antas är att ge en tillräcklig politisk signal till de övriga som deltar i förhandlingarna. På mig ger det ett lite skenheligt intryck. Är det inte ett rätt stort avstånd mellan morska ord och den faktiska verkligheten inom EU? I bilagda faktapromemoria sägs det att Sverige anser att de negativa utsläppstrenderna i EU är oroande.

Om detta är riktigt tyder det på att vi inte precis har städat rent framför egen dörr. Sverige bidrar ju självt till den här processen genom att avveckla kärnkraften. Har miljöministern någon uppfattning om hur det ser ut om läget inom EU jämförs med utgångspunkten vid 1990, var det väl, om det är en ökning eller om avsedd paritet uppnåtts?

Man kan diskutera vad som nu pågår. Om energiskatter är ett sätt att nedbringa förekomsten av växthusgaser är tendensen nu snarast den att europeiska regeringar drar ned på sådana skatter – exempelvis, efter de demonstrationer som varit – bensin- och dieselskatter. För Sveriges del blir det allt svårare att hantera en situation där vi ligger så högt. När man talar om harmonisering kan ju krav resas på att vi anpassar kostnadsnivån för näringslivet, transportindustrin och andra som är berörda.

Jag skulle vilja ha en kommentar till det här som jag uppfattar som motsägelsefullt. Vi tar ju på oss att mästra andra om att det nu är viktigt att komma fram till ett ratificerbart resultat. Men själva, enligt vad regeringen själv säger när man talar om negativa utsläppstrender, inte bidrar till att skapa de här förutsättningarna.

Anf.  135  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det rör EU-politiken och klimatfrågan. I promemorian står det att det krävs en förstärkning och komplettering av befintliga styrmedel inom EU på gemenskapsnivå. Det tycker jag är helt rätt. Vad man jobbat med på EU-nivå är dock miniminivåer på energiskatt. Det är, tyvärr, fel väg. Det viktiga på internationell nivå är miniminivå på koldioxidskatt. Energiproduktion kan ju se ut på väldigt olika sätt och har inte direkt en miljöstyrande effekt. Däremot kan den ha en energieffektiviseringseffekt, men då är det inte alls lika effektivt.

Nu pågår ju en regeringskonferens, IGC. Där vill några länder öppna för en miniminivå på koldioxidskatt – ett beslut som tas med kvalificerad majoritet. Tyvärr har regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Moderaterna valt att inte driva frågan under regeringskonferensen. Instämmer miljöministern i övriga regeringens ståndpunkt i frågan eller finns det en avvikande mening där?

Anf.  136  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga om handeln med utsläppsrätter. Kyotoprotokollet skapade ju möjligheten att handla med utsläppsrätter. Hur går diskussionen på den punkten?

Jag kan anknyta till Yvonne Ruwaidas fråga om miljöskatter och detta med majoritetsbeslut, något som vi också står bakom, och fråga hur den diskussionen går.

Anf.  137  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Formellt är EU inte en part i fråga om klimatkonventionen. Däremot har EU bildat en grupp av länder, på samma sätt som det finns andra grupper av länder. EU:s talan förs naturligtvis av EU:s ordförande men självfallet deltar också kommissionen i den samordning som finns inom EU.

Jag vet inte varför den senaste gröna skatteväxlingen inte nämns i materialet. Den kompletteringen bör naturligtvis göras.

När det gäller skogsbruket och sänkorna samt Sveriges agerande har det – det här blir väldigt tekniskt – funnits risker för Sverige, trots att den svenska skogen binder kol motsvarande en tredjedel av hela det svenska koldioxidutsläppet. Vi släpper ut 6 ton kol per person, att jämföras med EU i övrigt som ligger på 9–10 % och med USA som ligger på 25 %. Våra skogar växer så mycket att bara det absorberar ungefär en tredjedel, dvs. 2 ton kol per person. Trots det har vi inte krävt att hela den s.k. sänkan ska finnas med men vi har uppmärksammat risken med en snäv tillämpning av sänkorna. I stället för att betrakta skogen som en sänka skulle vi betrakta den som en källa för koldioxidutsläpp. Detta hänger ihop med rent tekniska definitioner av hur man bedömer de här sänkorna.

Min grundinställning är att vi under den här åtagandeperioden inte ska ha någon fördel av sänkan men vi ska heller naturligtvis inte få en nackdel av sänkan. Det är detta som ligger bakom vad Sverige har gjort i de förhandlingarna. Jag tycker att det även från miljöpolitisk synpunkt är fullständigt legitimt att vi har velat värja oss mot att riskera att skogen betraktas som en källa. Det skulle inte vara fråga om stora kvantiteter men det skulle vara fullständigt omöjligt att förklara för människor – det är ju viktigt att kunna förklara för folk vad vi håller på med i denna stora ödesfråga – hur vi kan få en källa i stället för en sänka från den svenska skogen.

Den svenska ståndpunkten när det gäller mekanismen för ren utveckling är att kärnkraft inte ska räknas in och det är också EU:s ståndpunkt. Yvonne Ruwaida insinuerar en vacklan här men det är inte på det sättet. Jag sade redan i Bonn att den svenska ståndpunkten är att kärnkraft inte ska räknas in eftersom det är svårt att se kärnkraft som en uthållig energikälla. Sedan dess har det varit den svenska linjen – även om det har funnits en liten osäkerhet under två dagar, vilket dock inte har rubbat den svenska grundinställningen.

Det är klart, Lars Tobisson, att EU:s signal till de andra länderna skulle ha varit ännu starkare om EU hade haft en utveckling där vi kunde peka på att vi ligger i fas med vad vi tidigare utfäst oss. Genomsnittligt ligger vi nog nu lite över de utsläppsnivåer som vi tidigare sagt är våra mål. Det gäller tyvärr även Sverige som, när vi så småningom räknar in 2000-siffrorna, sannolikt ligger något över vad vi trodde att vi skulle kunna åstadkomma. Jag tar Lars Tobissons fråga som en uppmaning till oss att försöka skärpa oss ytterligare, vilket jag är beredd att med Lars Tobissons hjälp verkligen försöka åstadkomma.

Yvonne Ruwaida återkommer med sin fråga. Jag håller med om att koldioxidskatten i det här avseendet är effektivare än energiskatten.

Sverige har inte gått på linjen att vi kräver kvalificerad majoritet för den här typen av skatter. Detta hänger ihop med vår syn på överstatlighet när det gäller skatteområdet generellt sett. I och för sig gläder det mig att Yvonne Ruwaida, med tanke på hennes partis syn på överstatligheten och EU, tycker att det på miljöområdet är bra att EU finns. Det tycker jag också.

K-G Biörsmark, utsläppsrätterna finns naturligtvis med som ett mycket viktigt instrument i möjligheterna att på ett bra och kostnadseffektivt sätt klara de stora problem som vi står inför. EU vill emellertid inte göra det möjligt för länderna att klara sina problem bara med hjälp av att köpa utsläppsrättigheter från andra länder och på det sättet undvika att vidta egna åtgärder. Detta hanterar vi genom vad som kallas för supplementaritetsprincipen. En del av åtgärderna bör alltså vidtas i de egna länderna.

Det här hänger egentligen inte så mycket ihop med åtagandena under den första åtagandeperioden, fram till 2008–2012, utan det är mer en fråga om att vi efter den perioden ser ett behov av att genomföra mycket drastiska utsläppsreduktioner för tiden fram till år 2050; detta för att undvika riskerna för en omfattande global klimatkatastrof. Då är det ganska ologiskt att börja med att köpa utsläppsrättigheter och inte göra något i de egna länderna.

Jag tror att jag genom mitt svar till Yvonne Ruwaida också har svarat på K-G Biörsmark fråga om miljöskatter.

Anf.  138  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Ett sätt för Kjell Larsson och mig att samverka när det gäller åtgärder för att reducera utsläppen är naturligtvis att inte avveckla kärnkraften. Jag är tacksam för Kjell Larssons inbjudan här – detta är ju ett sätt att undvika fossilbaserad elproduktion.

Jag hade faktiskt också frågor rörande beskattningen där utvecklingen ute i Europa, som det förefaller mig, går åt ett håll. Hur länge anser Sverige att vi på det här området kan hålla fast vid en högskattelinje som försätter vår industri, vårt transportväsen osv. i en situation med klara konkurrensnackdelar?

Anf.  139  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tror att Lars Tobisson är väl medveten om att tillverkningsindustrin i Sverige har undantag från energibeskattningen och bara betalar halv koldioxidskatt liksom att den energiintensiva tillverkningsindustrin har andra undantagsregler.

När det gäller detta med en miniminivå för koldioxidskatt har vi ju i dag en unik situation i EU. Här skulle EU kunna göra någonting bra för miljön som också många miljöpartister i Sverige skulle tycka om. Tyvärr gör man inte det och där är den svenska regeringen i dag en broms.

Situationen är unik. Vi har ju en regeringskonferens där man tar upp frågan om att ta bort vetorätten på vissa områden. Det finns många röd-gröna samarbeten och regeringar på EU-nivå som gärna skulle vilja ha en förändring på just miljöskatteområdet. Jag vill inte ta bort vetorätten på skatteområdet generellt, så där håller jag med regeringen. Men med nuvarande politiska situation i EU skulle vi kanske kunna lyckas driva ett förslag där man begränsar sig till att ta upp bara miljöskatteområdet eller bara koldioxidskatteområdet. Jag tror att ett sådant förslag skulle kunna vinna gehör. Det är hög tid att driva den frågan nu. Vi har ju utvidgningen framför oss. Jag tror att det i framtiden blir ännu svårare att driva frågan.

Det finns en farhåga, såvitt jag förstår, från Göran Persson och finansministern att vi, om vetorätten ska tas bort bara på det här området, kanske måste kompromissa senare och göra samma sak på andra skatteområden. Det förhållningssättet kan jag inte förstå. I stället har vi nog i nuläget en unik situation. Därför tycker jag att det är otroligt sorgligt om Sverige inte kan ändra sin position på det här området och faktiskt försöka driva en annan linje medan vi fortfarande har chansen.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Den frågan har vi tidigare diskuterat med statsministern och finansministern. Det är ju närmast de ministrarna som sköter den.

Anf.  141  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Miljöfrågorna är gränsöverskridande men i Sverige finns det ju två partier som har motsatt uppfattning om vi ska vara med i EU eller inte. I den här frågan är vi dock överens. Vi tycker att just i miljöfrågorna, som verkligen är gränsöverskridande, är överstatligheten ett mycket bra instrument. Där vill vi understryka just detta med majoritetsbeslut på miljöskatter.

Anf.  142  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det faktum, Lars Tobisson, att vi har lagt ned Barsebäck 1 har inte påverkat de svenska koldioxidutsläppen ett enda dugg. Alltså skulle vi kunna lägga ned hela den svenska kärnkraften utan att det påverkade den svenska koldioxidskatten – detta sagt som en förlängning av Lars Tobissons synpunkter här.

Lars Tobisson tar också upp det som hänt i samband med den begränsade skatterevolt som ägde rum i Europa för några månader sedan. Jag hoppas, och tror, att de undantag och de små eftergifter som gjordes i några länder är ganska begränsade och inte kommer att påverka utvecklingen i stort.

Vid det tillfället läste jag närmast med bestörtning en del uttalanden från olika moderata företrädare. I stort sett ville man ställa sig i spetsen för den här revolten mot sunda och förnuftiga beskattningar av t.ex. koldioxidutsläpp. Jag är lycklig över att de moderata initiativen inte fick någon framgång i Sverige och även glad över att den svenska regeringen lyckades hålla emot det propagandatryck som vi drabbades av under den här perioden.

Yvonne Ruwaida tog upp frågan om kvalificerad majoritet. Det enda jag behöver tillägga efter vad jag tidigare sagt är väl att Sverige egentligen inte är någon broms eftersom ganska många EU-länder är negativa till den här åtgärden. Oavsett vad Sverige gör, åtminstone på kort sikt, kommer det egentligen inte att påverka möjligheterna att införa kvalificerad majoritet för den här typen av miljöskatter.

Yvonne Ruwaida markerade i sin förra fråga att hon var intresserad av att veta min personliga uppfattning. Den kan vi kanske diskutera över en kopp kaffe vid något tillfälle. K-G Biörsmark får också gärna dricka kaffe med mig.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  144  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det finns också ett antal A-punkter att diskutera. En av dem gäller en miljöfråga som är ganska viktig. Det handlar om rådsslutsatser i fråga om de pågående och snart kulminerande globala förhandlingarna om en s.k. POP-konvention, en konvention för att utmönstra persistent organic pollutants. Det handlar om kemikalier som DDT, PCB, dioxiner, furaner och en del andra kemikalier som utmärkt sig genom att sprida sig över hela jordklotet. Man kan se skadeeffekter på djur och människor många hundra mil bort från utsläppspunkterna.

Konventionen är oerhört viktig. Förhandlingarna är, som sagt, i slutskedet. Vi kommer att ta rådsslutsatser med innebörden att det är viktigt att försiktighetsprincipen finns med, att konventionen syftar till en eliminering av utsläpp av den här typen av kemikalier och att det ska vara möjligt att utvidga konventionen till ytterligare kemikalier under hand som vi får nya rön om dessa och andra kemikaliers farlighet.

Det är tänkt att konventionen ska undertecknas i Stockholm nästa halvår, vilket jag tycker är en liten fjäder i hatten för det svenska miljöarbetet. Detta har inte diskuterats tidigare i rådet, utan nu föreligger det här i form av en A-punkt efter behandlingen i Coreper. Det har varit vissa tidsgränser med tanke på att de här förhandlingarna ganska snart kulminerar i Johannesburg.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Det är rätt så självklara ståndpunkter där så det behöver vi inte gå vidare in på nu.

Med detta tackar vi miljöministern för hans medverkan här i dag.

5 §  Utvecklingsfrågor
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Rapport från ministerrådsmöte den 18 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 november 2000

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall och hennes medarbetare välkomna hit till EU-nämnden för samråd och information.

Dagordningen i dag är tajt, så vi går direkt över till att du, Maj-Inger, får ge oss en muntlig återrapportering från ministerrådsmötet den 18 maj i år. Varsågod!

Anf.  147  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Med tanke på tidsutdräkten ska jag fatta mig väldigt kort.

En A-punkt handlade dels om tropiska skogar, dels om miljö. Vi hade också uppe procedurslutsatser på kommissionens meddelande om gemenskapens utvecklingspolitik. Vi kunde konstatera att den punkt där aktionsplaner skulle behandlas inte ledde fram till något eftersom underlag saknades. Vidare togs en slutsats om operationell samordning. Vi förde också diskussioner om Stora sjöarna och om andra viktiga områden för biståndssamarbete.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Ingen tycks begära ordet med anledning av den muntliga återrapporteringen. Därmed lämnar vi den saken och går in på dagens dagordning. Varsågod!

Anf.  149  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Den 10 november har vi utvecklingsråd. Vi är glada över att flera för både Sverige och EU viktiga frågor kommer att tas upp den här gången. Framför allt gäller det deklarationen om EG:s utvecklingspolitik men också landstrategidokumentet.

Dagordningen har reviderats en aning. Under rubriken Övriga frågor har man lagt till en presentation av kommissionens meddelande om fiske och utveckling. Vidare handlar det om Liberia och Sudan men också om teko – såvitt jag förstår har ni fått material utsänt.

Under lunchen avser man att diskutera de problem som u-länderna har när det gäller tillgången till informationsteknik.

Jag börjar med punkten 1 på dagordningen som handlar om deklarationen om EG:s utvecklingspolitik. Detta dokument är mycket viktigt. Sverige har arbetat aktivt med texten. I ett tidigt skede skickade vi förslag på text till det franska ordförandeskapet. Vidare har vi inhämtat synpunkter från flera enskilda organisationer. Försöken att påverka texten i svensk riktning har fortsatt under höstens arbete.

Vi kan nu konstatera att ett flertal områden har påverkats och reviderats så att de i högre grad stämmer överens med svenskt synsätt. Framför allt vill jag peka på området fattigdomsbekämpning som grundläggande princip för utvecklingssamarbetet, men det gäller också en bredare definition av vad fattigdom är. Partnerskapstanken kommer att spela en väldigt viktig roll i utvecklingssamarbetet. Vi har också ansträngt oss för att få texten mer koherent med internationellt språkbruk.

Fortfarande finns det dock, tycker vi, områden där vi inte är helt nöjda. T.ex. önskar vi en bättre belysning av horisontella frågor som rör barn och funktionshindrade. Senast i Coreper – det var i tisdags – verkade det som att vi nu är på väg att få in bättre skrivningar just när det gäller det horisontella området men vi har ännu inte sett ett slutgiltigt reviderat underlag. Beredningen är med andra ord ännu inte avslutad, utan den kommer att pågå fram till utvecklingsrådet nästa fredag.

Anf.  150  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr ordförande! När det gäller den här deklarationen saknar jag ett kraftigare understrykande av detta med demokrati och mänskliga rättigheter i programmet. Jag har nog inte hittat ordet demokrati någonstans här. Däremot nämns begreppet mänskliga rättigheter.

Grunden för utveckling är trots allt, menar jag, att det blir en demokratisk utveckling. Detta saknar jag, som sagt. Det här borde alltså lyftas fram, liksom konditionaliteten som jag också saknar uttryck för i programmet. Vad har ministern att säga om att man helt enkelt har glömt bort demokratiutvecklingen?

Anf.  151  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Demokrati och mänskliga rättigheter är väldigt viktiga frågor för Sverige som finns med som mycket viktiga inslag i vår nationella biståndspolitik men också, vill jag hävda, som ett viktigt inslag i EU:s biståndspolitik. I den delen ska vi naturligtvis vara fortsatt uppmärksamma, så jag har ingen avvikande mening, Karl-Göran Biörsmark, i det avseendet.

Som jag beskrivit har vi tryckt på några för oss väldigt viktiga områden. Fattigdomsbekämpningen har självfallet varit ett sådant viktigt område. Demokrati och mänskliga rättigheter är också en viktig del i bekämpandet av fattigdomen.

Anf.  152  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Om nu detta från svensk sida drivs här hemma i vår biståndspolitik tycker jag att det skulle hävdas också i dessa sammanhang. Jag har gått igenom avdelningarna 1.1, 1.2, 1.3 och 1.4 men jag har inte kunnat finna ordet demokrati någonstans under de fyra avdelningarna. Detta måste Sverige alltså med kraft föra fram och få in i dokumentet.

Anf.  153  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag tittar nu i de dokument som vi har att arbeta med, och i inledningen från det franska ordförandeskapet understryker man just den demokratiska utvecklingen och stödet till en demokratisk process.

Jag kan också referera från vårt förslag till rådsslutsatser som vi har skickat in. Där har vi ett helt avsnitt om demokrati, god samhällsstyrning och också att vi ska vara med och bygga god kapacitet och goda demokratiska institutioner.

Det här är, som jag sade inledningsvis, ett väldigt viktigt område för Sverige, och jag tror inte att vi har några skilda meningar i det avseendet. Vi kommer att fortsätta att arbeta med detta.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Det kanske bör påpekas att vi har fått in material här, men en del ledamöter har inte hunnit läsa det. Vi har fått Sveriges bidrag till debatten, och där framgår det klart och tydligt att det finns ett avsnitt om democratic governance, bl.a. det som Karl-Göran Biörsmark efterlyser.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till punkten Action Plan.

Anf.  155  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

I min korta rapport från förra utvecklingsrådet meddelade jag att det inte fanns något underlag till en diskussion. Dessvärre har vi inte heller till sammanträdet nästa vecka fått något underlag presenterat från kommissionen. Vi har ju väntat på det länge, åtminstone sedan början av detta år. Det innebär att den här frågan fortfarande bara är uppe för diskussion. Det är vad jag kan rapportera.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi frågan för dagen och väntar på att få ett mer substantiellt underlag så småningom.

Anf.  157  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt är Uppföljningen av rådsslutsatserna från maj 1999. I Coreper den 18 oktober framförde Sverige att utvecklingsrådet borde ta upp ärendet om uppföljningen av rådsslutsatserna från maj 1999 om just utvärdering av EG:s utvecklingsinstrument och program. Vad vi eftersträvar från svensk sida är att utvecklingsrådet ska redovisa en lista på vad som uträttats inom reformarbetet, vad som återstår att göra och att den sedan ska användas som underlag för den orienteringsdebatt som ska hållas under det svenska ordförandeskapet någon gång i januari–februari 2001. Det handlar helt enkelt om hur man ska förbättra effektiviteten och samstämmigheten i EG:s utvecklings- och utrikespolitik.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  159  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt är Landstrategier. Även här har vi varit väldigt aktiva från svensk sida för att få ett bra resultat.

Tillsammans med deklarationen om EG:s utvecklingspolitik, som vi tidigare har behandlat, kommer det här dokumentet att vara ett av de viktigaste för det fortsatta utvecklingssamarbetet. Framför allt från svensk sida har vi drivit frågorna att landstrategi alltid ska användas i samarbetet mellan EG och utvecklingsländerna och att just fattigdomsbekämpningen ska vara vägledande i detta arbete. I den sistnämnda frågan har vi efter rätt mycket arbete och möda fått in en direkt referens till deklarationen om EG:s utvecklingspolitik.

Denna landstrategi har godkänts av samtliga medlemsstater i allmänna biståndsgruppen. Den kommer därmed att gå igenom som en A-punkt, alltså utan diskussion, i utvecklingsrådet.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Även om det är en A-punkt är den ju viktig. Då ingen har begärt ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  161  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

När det gäller punkten Smittsamma sjukdomar och fattigdomsbekämpning känner vi oss lite bekymrade. Vi ska alltså behandla de tre sjukdomarna hiv–aids, malaria och tuberkulos på samma sätt. Att vi är bekymrade är för att vi anser att hiv–aids är mer än en sjukdom och att den måste behandlas på ett multisektoriellt sätt. Vi menar därför att rådsslutsatserna innebär en alltför kraftig inriktning just på hälsosektorn.

Vi kommer alltså från svensk sida att försöka bredda möjligheterna att inkludera referenser till andra sektorer, framför allt kopplingen hiv–aids och ett brett angreppssätt när det gäller den sjukdomen.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  163  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt är Antipersonella minor. För närvarande råder det ingen större oenighet innehållsmässigt om förslaget mellan medlemsstaterna och kommissionen. De problem som man kan läsa om i annoteringen är mer av juridisk art och rör frågan om förordningens geografiska täckning. Vår avsikt är att vi ska försöka få en så bred geografisk täckning som möjligt, därför att vi vill ha en bra samstämmighet mellan insatserna i utvecklingsländerna och också i andra länder. Här pågår fortfarande förhandlingar i allmänna bistånds-gruppen.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som fortsätter att förhandlas. Vi har ju fått läsa om upplägget inför förhandlingarna. Jag konstaterar att det finns stöd för det upplägg som regeringen har redovisat inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt behandlar kopplingen mellan katastrofinsatser, rehabilitering och utveckling. Fransmännen har väldigt tidigt under sitt ordförandeskap presenterat detta som ett område som man vill engagera sig i.

Det handlar egentligen om hur man ska kunna få till stånd en smidig och effektiv övergång mellan humanitärt bistånd och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Men här har inget underlag presenterats och ingen diskussion har förts i rådsarbetsgruppen. Ordförandeskapet tänker sig dock att man tillsammans med kommissionen ska presentera ett kort diskussionsunderlag, men det har vi ännu inte sett till.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår då att vi lämnar frågan för dagen. Det kanske också gäller nästa punkt.

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Den handlar om Co-développement. Med detta begrepp menas ett nära samarbete och ett partnerskap mellan givarlandet och utvecklingsländerna, där människor som flyttar mellan länder mer ska ses som broar som kan sammanföra ländernas intressen. Detta är en utlöpare av vad som hände under Tammerforsmötet 1999, där flera medlemsstater önskade gemensamma grundprinciper med partnerländerna för en europeisk asyl- och migrationspolitik.

Den här diskussionen tycker jag mycket väl kan föras utifrån att vi har denna högnivågrupp som gör en koppling mellan bistånd och migration. Men som läget är för dagen vet vi inte riktigt vad ordförandeskapet vill åstadkomma under denna rubrik. Man har också sagt sig vilja följa upp Cotonouavtalet. Men här blir det en diskussion och vi får naturligtvis lyssna till vad ordförandeskapet vill arbeta med under den här punkten.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

I och med det är det en informationspunkt i dag. Vi går nu vidare till en gammal bekant.

Anf.  169  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja, just det. Nästa punkt handlar om strategier för klimatförändringar. Det förväntas att rådsslutsatser antas inför det sjätte mötet med Conference of the parties i Haag i november. Önskan är att man i EG:s utvecklingssamarbete i större utsträckning ska använda sig av strategier som motverkar klimatförändringar men också uppmärksamma och ta i beaktande att de fattigaste länderna drabbas hårdast av klimatförändringar. Här kommer ordförandeskapet att presentera ett beslutsunderlag inom kort.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Vi har nyligen haft den här frågan uppe också med miljöministern. Då fick regeringen majoritet för sin ståndpunkt, och jag utgår från att det är på samma sätt nu.

Anf.  171  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Punkt 7 under mötet nästa vecka, nämligen om arbetet med konferensen om MUL (minst utvecklade länder) som äger rum i maj nästa år, är en ren informationspunkt.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den och går över till tekorestriktionerna.

Anf.  173  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Frågan tas upp under Övriga frågor. Här blir det en diskussion som ska avse infasningen av EU:s tekobegränsningar. Beslutet rör vilka tekoprodukter som EU ska fasa in i GATT:s och WTO:s regelsystem från den 1 januari 2002, vilket får till följd att det här blir varor som inte längre begränsas i förhållande till WTO-länderna. Här vill jag gärna ge en lite fylligare information.

Beslutet om avvecklingen av tekobegränsningarna mellan WTO-länderna ska fattas av utbildnings- och ungdomsrådet den 9 november – detta trots att Danmark, Nederländerna och Sverige starkt motsatt sig att beslutet ska fattas vid det här tillfället. Frågan är anmäld som en övrig punkt på utvecklingsrådet den 10 november därför att vi vid ett någorlunda relevant forum ska kunna framföra våra synpunkter. Enligt vår uppfattning skulle detta ärende ha diskuterats och beslutats vid allmänna rådets möte.

När det gäller avvecklingen av tekobegränsningen är det Uruguayrundan som säger att den ska ske i fyra steg – det här beslutet är det tredje av dessa steg – och att samtliga restriktioner ska vara borta den 1 januari 2005. Nu ska EU alltså fatta beslut om hur steg tre ska se ut.

Förslaget som kommissionen har lagt fram får vi nog beteckna som väldigt magert. Man föreslår att det ska vara bilaterala förhandlingar när det gäller teko mellan EU och enskilda begränsade WTO-länder. Detta skulle gå ut på att EU lättar på sina restriktioner mot att tredje länder sänker och/eller binder sina tullar och sedan tar bort icke-tariffära handelshinder.

Från svensk sida har vi framfört att kommissionens förslag till steg tre borde innehålla varor som är av intresse för både konsumenter och u-länder, t.ex. blusar, tröjor, byxor och alla barnkläder. Annars riskerar vi att tilltron till den frihandelspolitik som EU hävdar att man bedriver undermineras.

Om det blir ett sådant här magert steg i avvecklingen kommer det heller inte att bidra till att få i gång processen med en ny multilateral runda i WTO. Vi anser ju att den bilaterala linjen är det näst bästa alternativet.

Förutom Sverige är det Danmark och Nederländerna som anser att förslaget i steg tre inte är tillräckligt långtgående. Vi tre länder avser därför att rösta emot förslaget på utvecklingsrådet och att vid beslutstillfället lämna in en skriftlig deklaration till protokollet.

Finland, Storbritannien och Tyskland har också framfört en del invändningar, men de är inte tillräckligt starka för att ta ställning emot förslaget, enligt vad vi har erfarit. De och övriga medlemsländer accepterar förslaget. Därmed skulle det finnas en kvalificerad majoritet.

Vi ska också anta ett generellt mandat för de bilaterala förhandlingarna. Där har vi kommit fram till att kommissionens förslag ska kunna godtas.

Anf.  174  LARS TOBISSON (m):

När det gäller den förhandlingsståndpunkt som EU ska inta stöder vi helt regeringens linje. Vi tycker att det är bra att ni har drivit den så långt och ser gärna att ni fortsätter att driva den på det sätt som är sagt. Men min fråga är närmast: Vad leder det till? Jag invänder inte mot att ni gör det, men slutsatsen blir väl ändå att det mandat som man har tänkt sig kommer att ligga fast. Jag tänker då på indelningen i perioder och på vad som ska ingå i den tredje utfasningen.

Anf.  175  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vi ser en risk med att det är så lite substans i steg tre. Vad kommer då att hända i det fjärde steget? Finns det då en beredskap för att ta resten, som, såvitt jag erfarit, är ungefär 50 % av helheten? Eller kommer vi då att få en diskussion om att det här är omöjligt att genomföra i ett sista, fjärde steg och att vi måste skjuta upp hanteringen? Det här är en mycket allvarlig risk som vi kan se framför oss om detta tredje steg blir så litet som det nu ser ut att bli.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi är klara för en sammanfattning. Det är två beslut som ska fattas, dels ett beslut om avveckling, dels ett beslut om förhandlingsmandat. Men jag behandlar dem i ett sammanhang och konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter i detta ärende.

Anf.  177  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vidare är det några övriga punkter som kommer att avhandlas under middagen. Det handlar om Zimbabwe, där den danske ministern vill redogöra för sina erfarenheter från sin senaste resa. Vidare gäller det Somalia och en information angående arbetet inför konferensen i Djibouti. Slutligen gäller det Liberia. Vi har inte någon närmare information om vad som ska avhandlas under denna punkt. Det gäller även Sudan.

På lunchen ska vi diskutera vad det kommer att betyda för gapet mellan i- och u-länder att så många utvecklingsländer helt är i avsaknad av informationsteknik.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det inte är någon som har någon fråga till biståndsministern tackar vi för samrådet i dag.

Vi ska strax gå vidare i våra överläggningar.

6 §  Utbildning (forts. från § 1)
Statssekreterare Agneta Bladh

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar.

Vi bordlade utbildningsärendena, alltså ärendena 6 och 7, för att ge ledamöterna möjlighet att ordentligt läsa utkasten till yttranden från utbildningsrådet, som lämnas vidare till övriga råd som har att hantera sysselsättningsfrågorna.

Innan vi fördjupar oss i detta vill jag be vår kanslichef att gå igenom det material som vi har fått. Det är ju på franska och på svenska. Det finns vissa skillnader mellan dem, och det finns hänvisningar till fördragen. Det kan vara bra att få detta belyst.

Anf.  180  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har alltså två utkast till yttranden från utbildningsrådet. Det ena gäller riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för år 2001. Det andra gäller den nya socialpolitiska dagordningen.

I går skickade vi ut den svenska texten per e-mail. Vi har nu fått reda på från departementet att det finns en senare fransk text. Den är i stort sett likalydande med den text som ni har fått här under dagen. Det finns ett litet tillägg i inledningen på första sidan i de bägge dokumenten. Det är det andra stycket som börjar: ”med beaktande av att utbildningen utgör en mycket viktig faktor för att detta nya strategiska mål som grundar sig på kunskap ska uppnås.” Den franska texten har ett tillägg som på svenska lyder: ”därför att det utgör den grund som tillåter människor att utveckla, genom livslångt lärande, den utbildning och den kompetens som de har behov av för att komma in i och stanna kvar på arbetsmarknaden och även främja den sociala integrationen.”

Jag vill också nämna att på några ställen i dessa dokument står det om entydiga anpassningskriterier respektive tydliga anpassningskriterier. I den franska texten står det ”klara anpassningskriterier”. Det franska ordet clair kan man naturligtvis översätta på olika sätt. Det kan översättas både med ”entydiga” och med ”tydliga” men kanske också med ”klara”. När det gäller anpassningskriterier står det alltså critère adaptation som är samma som adaptations på engelska.

Vad man också kan konstatera är att i dessa dokument finns det hänvisningar till artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget. Av dessa artiklar framgår det – det gäller både utbildning och yrkesutbildning – att gemenskapen ska stödja och komplettera medlemsländernas insatser och respektera medlemsstaternas ansvar. Det framgår också att gemenskapen inte får besluta om åtgärder som innebär någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått en genomgång av det rättsliga på det här området. Jag vill åter betona att det här inte är fråga om någon harmonisering. Man binder inte medlemsstaterna. Det framgår också klart och tydligt av den hänvisning som görs till de två punkterna i fördraget.

Anf.  182  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har lusläst utkasten till yttranden och inte kunnat finna att de står i strid med artiklarna 149 och 150.

Vad som skulle kunna uppfattas som en utvidgning av kompetens i förslaget till beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik är det som står längst ned på s. 2. Där står det att rådet vill understryka kvaliteten i förslaget till rådets beslut osv. Men såvitt jag har kontrollerat fanns det stöd för just detta förslag till rådsbeslut om riktlinjer den 13 oktober här i EU-nämnden. Därför vore det konstigt om vi här i dag skulle ifrågasätta den delen och säga nej till det som står där. I så fall blir det två motstridiga beslut fattade av samma nämnd. Jag satt inte vid bordet när frågan behandlades tidigare, så jag vet inte huruvida vi reserverade oss på den här punkten, men jag tror inte att vi gjorde det.

Anf.  183  LARS TOBISSON (m):

Jag vill rent allmänt säga, med anknytning till vad jag sade förut, att jag har inte förstått att någon här har gjort gällande att de uttalanden som planeras skulle överskrida kompetensen. Men vad vi märkte tidigare var en bred reaktion mot en tendens som blev tydlig i Lissabonslutsatserna, att man försöker att arbeta efter ett program som går långt utöver vad som är avsett att vara EU:s kompetensområde och styra detta med mellanstatliga arrangemang, typ rekommendationer, benchmarks osv.

Det är något helt annat som nu håller på att växa fram än det som vi lärde oss beträffande EU-samarbetet, nämligen att det ska vara ett samarbete på rättslig grund där förslagen till riktlinjer, direktiv och vad det kan vara kommer fram efter noggrant beredningsarbete och att man överför själva verkställandet till arbetsgrupper inom kommissionens ram. Jag tycker att regeringen bör ta varning av detta och inte bara glida med och tycka att man kan ställa sig bakom allmänt vällovliga uttalanden, för då tenderar det så småningom att inte bli en skarp gräns mellan vad som tillhör det nationella beslutsområdet och vad som tillhör EU:s kompetens.

Jag tycker att detta är en slutsats som man kan dra av den diskussion som har varit här. I övrigt bör man iaktta återhållsamhet med att ge sig ut på områden som inte kan anses tillhöra de områden som EU ska hantera.

Anf.  184  PER BILL (m):

Jag kan bara lägga till, och det kanske också är svar på kristdemokraternas fråga, att det här är en gradvis process.

De yviga programmen börjar nästan alltid med att kommissionen tar fram något högt svävande mål om att vi ska bli bättre än USA på att ha världens bästa av ”ditten och datten”, som sedan föreläggs vid något råd för stats- och regeringschefer. Det är ju svårt att vara emot att vi ska bli världsbäst på någonting. Sedan åker detta uppifrån och ned genom organisationen. Då blir det till slut en väldigt stor kontrast mellan de här fluffiga programmen och vad som står i Romfördraget, för om man läser t.ex. Romfördragets artikel 149 ser man att utgångspunkterna är de precis motsatta.

Det handlar ju här om att utveckla, främja och ta vid på de få ställen där det nationella möjligen kan behöva samordning. Det är så tydligt att där är det ett nedifrån-och-upp-perspektiv. Man börjar med att lita på de nationella systemen och de institutioner som finns där, medan man i de fluffiga luftpastejer som kommer från EU börjar i precis den motsatta änden, nämligen att det förenade Europa ska bli världens bästa ekonomi när det gäller kunskap, forskning osv.

Vi har ju tidigare varit, tycker jag, väldigt överens om att utbildning i Sverige är en kommunal och nationell angelägenhet. När rådet nu vill ge utbildning och yrkesutbildning en central roll inom den europeiska sysselsättningsstrategin tycker jag att det sker en ytterligare stegvis glidning mot överstatlighet. Den här överstatligheten har vi sett i sysselsättningen, och vi ser den inom socialpolitiken. Nu ska vi gradvis också se mer och mer av den inom utbildningspolitiken. Det tycker jag är helt fel väg.

Men jag tycker också att det är naturligt att man då inte hittar en punkt vid ett sammanträde där man säger: Nu har vi gått för långt. Nu krockar luftpastejerna för mycket med grundidéerna i EU-fördragen.

Det här blir ju precis den typen av avvägningar där det någon gång väger över för mycket, och jag tycker att vi har passerat den gränsen för flera månader sedan.

Anf.  185  LARS OHLY (v):

Det är inte vid det här tillfället som överstatligheten eller mellanstatligheten avgörs vad gäller utbildningsfrågorna, så vi ska inte fästa så stor vikt vid det att vi tror att vi härmed fastställer någon sorts svensk position som redan finns. Den svenska positionen i regeringsförhandlingarna är ju klar, som jag har uppfattat det, och där finns det ingen tvekan om att regeringen har en stark majoritet i den svenska riksdagen för att detta samarbete ej ska omfattas av någon överstatlig karaktär.

Men just när det gäller de yttranden som ministerrådet ska anta tycker jag att det är ett sluttande plan. Det är viktigt att Sverige markerar detta långt innan det kommer upp på regeringskonferensens bord och att man faktiskt visar på att det är viktigt att Sverige inte bara följer med i någon sorts allmän trend och tendens som vi vet är oerhört stark i Europa, framför allt inom vissa EU-länder där man gladeligen ser att alltfler politik-områden omfattas av EU:s kompetens men också av majoritetsbeslut. Det är en väg som jag menar är ganska allvarlig på sikt och en väg som vi på alla sätt bör varna för. Därför tycker jag att det är viktigt att Sverige markerar det. Det borde man ha gjort redan i Coreper och bör nu göra i ministerrådet.

Anf.  186  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi har ju problem med hela soft law-utvecklingen. När regeringen godtar det här uttalandet blir det svårt att backa från det i nästa skede. Sedan vill andra medlemsstater gå mycket längre än Sverige när det gäller överstatlighet. Det här är en dragkamp. Vi ska inte tro att de andra medlemsstaterna har samma grundinställning till EU:s kompetens som Sverige har. Oftast viftas det här bort av ministrar och andra som harmlösa papper, bara lite uttalanden och totalt ointressant. Men det är det inte.

Jag tycker att det är oerhört olyckligt att båda uttalandena går alldeles för långt. Det är inte att införa en överstatlighet i dag, men det är att forma en grund för att göra det. Man strömlinjeformar mål och politikens innehåll för att sedan kunna skrida till verket och ha en mer gemensam politik. Denna utveckling måste man se.

Jag har svårt att förstå hur den svenska regeringen i nästa skede, om man nu accepterar detta, ska kunna säga att det är bra att vi tar fram gemensamma mål, och att det är bra att vi samarbetar olika länder emellan på departementsnivå när det gäller att ta fram klara anpassningskriterier. Jag förstår inte hur man sedan ska kunna säga att det här är en nationell fråga. Det är alltså en gradvis förskjutning, tycker jag.

Jag hade tyckt att det hade varit bra om EU-nämnden hade vågat markera här. Men jag hör på några röster nu att man kommer in i den här fegheten som ibland även finns hos den svenska regeringen. Det går stegvis. Det är så svårt att säga nej när man tidigare sagt ja innan den här lilla nya förändringen kom. Sedan kommer det en liten ny förändring nästa gång också. Då kommer man säga här i EU-nämnden att egentligen är man emot, men man sade faktiskt ja på förra mötet.

Jag tycker att det är en mycket viktig principiell fråga. Oavsett hur vi röstar i dag i EU-nämnden tycker jag att vi ska ha en hearing om hela soft law-problematiken. Det är någonting som jag vill uppmana EU-nämnden att ta till sig. Jag tycker att de här frågorna är väldigt viktiga.

Anf.  187  ÅSA TORSTENSSON (c):

Herr ordförande! Jag uppfattade inte heller att diskussionen uppkom utifrån att förslaget skulle gå emot fördraget i grunden. Per Bill markerade tydligt att det egentligen är vi i EU-nämnden som ser den samlade bilden av hur frågorna glider i väg. De här frågorna som handlar om sysselsättning och socialpolitik råkade ligga på bordet i dag. Jag tycker att den diskussion som nu har uppkommit är så viktig att ordföranden borde ta det som Yvonne Ruwaida lyfter fram här som ett underlag för ett initiativ. Det är ju EU-nämnden som ser den samlade förskjutningen. Det skulle vara bra med en rejäl kammardebatt om detta eller en hearing. Jag tror att det skulle vara väldigt avgörande.

Jag måste fortfarande säga att jag är skeptisk till det underlag som vi har att ta ställning till just på grund av att det här har skett en gradvis förskjutning.

Anf.  188  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Det är viktigt att man diskuterar EU:s kompetens. Jag brukar säga att subsidiaritetsprincipen inte ska stå i bokhyllan utan att den ska användas hela tiden i kompetensbedömningarna. Jag delar den uppfattning som Lars Tobisson framförde här om att man måste vara väldigt observant så att man inte springer i väg. När det gäller t.ex. stadgan om mänskliga rättigheter har vi sett att man skapat en sådan här situation, och sedan får den en inneboende logik som leder fram till ett visst resultat.

Det var bra att vi fick den här diskussionen. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter diskussionen om vilken kompetens som tillhör vem. Per Bill tog upp detta med att utbildningen ska ha en central roll. Jag skulle gärna vilja fråga om man redan den 13 oktober sade ifrån på den här punkten eller om man satt tyst i det sammanhanget.

Anf.  189  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill bara markera att jag ställer mig bakom dem som har gett uttryck för skepsis när det gäller det här dokumentet och innehållet i det. Det är ganska långgående saker som sägs ganska kraftfullt om den nya roll som utbildningen ska ha. Det åligger ministrarna osv. Det är inga dåliga kraftuttryck som används. Jag menar att det är tunga ord. Jag är alltså tveksam till att vi ska gå fram på det sättet.

Anf.  190  MARTIN NILSSON (s):

Det var bra att Karl-Göran Biörsmark diskuterade innehållet i dessa papper. Det har inte gjorts speciellt mycket tidigare. Såvitt jag kan se har det funnits väldigt få sakliga invändningar mot vad som står i dokumentet. Det handlar mer om en oro för vad som eventuellt kan komma. Det är möjligt att det är något slags ny policy i riksdagen att försöka diskutera vad som kan komma när man ska fatta beslut om vad som faktiskt finns. Då kan man ju göra det. Jag tycker nog att det är rimligt att fatta beslut och ta ställning till det som ligger på bordet. Om man har invändningar mot det som står i det dokumentet kan man diskutera och debattera det. Det kan jag tänka mig att göra. Jag tycker inte att begreppet ny roll är en vansinnigt stark formulering, men det kan man diskutera.

Jag tycker att detta är en logisk följd av den diskussion som finns. Det är en del av ett yttrande när det gäller sysselsättningspolitiken. Såvitt jag har förstått finns det en majoritet i den här församlingen för att man ska driva sysselsättningsfrågor. Det finns säkert de som inte tycker att man ska göra det och de som har synpunkter på vissa av de sakfrågor som finns på det här området. Men de som tycker att även begreppet anställningsbarhet och det som följer av det är en viktig fråga borde tycka att det här dokumentet är rätt bra.

Efter att ha läst artiklarna 149 och 150 tycker jag att detta ligger väl inom ramen för vad fördraget säger. För dem som ser vikten av att både ta ett socialt ansvar och ha en väl fungerande arbetsmarknad borde detta vara ett bra dokument och en bra diskussion för det fortsatta arbetet. Jag har svårt att se några sakliga invändningar. Jag tycker att det har varit väldigt få sådana i diskussionen. Jag tycker att detta är ett bra dokument.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi ska låta statssekreterare Agneta Bladh komma in här och ge lite ytterligare kött på benen när det gäller utbildningsrådets roll som yttrandeinstans till de övriga råden på detta område.

Anf.  192  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det har varit en intressant diskussion om detta med överstatlighet. När det gäller utbildningsområdet står detta i strid med fördraget och också i strid med den svenska regeringens och, vad jag förstår, hela den svenska riksdagens inställning.

EU-nämnden har ju tidigare stött ambitionerna att utbildningsministerrådet ska kunna ha ett ord med i laget när det gäller andra politikområden som beslutar om riktlinjer som har betydelse för utbildningsområdet. Det är precis det som nu händer. Man yttrar sig till ett annat råd över sysselsättningsriktlinjerna.

Avsikten med det här engagemanget från utbildningsministerrådet är faktiskt också att undvika att frågor om överstatlighet förs in så att säga bakvägen, vilket kan vara en risk om man inte kommer in på det via dem som normalt arbetar med de här frågorna.

Det har inte varit regeringens avsikt att, i de här skrivningarna om den svenska ståndpunkten, lägga fram förslag som går utöver vad som tidigare har varit Sveriges linje och som har accepterats i nämnden.

Vi har uppfattat att den här skrivningen ligger i linje med fördraget. Det kanske skulle ha kunnat uttryckas tydligare för att det inte ska bli något som helst missförstånd. Det kan jag faktiskt medge. Det är ingen skillnad på ståndpunkten. Jag kan försäkra er om att såväl Thomas Östros som Ingegerd Wärnersson betonar detta vid ministerrådets sammanträde.

Anf.  193  ORDFÖRANDEN:

Vi måste komma till ett slut i det här ärendet nu. Vi har fått en genomgång nu, och vi har haft möjlighet att läsa det ordentlig. Nu börjar vi närma oss sakinnehållet i det. Detta är ett förslag till uttalande som ordförandeskapet har lagt fram. Det är möjligt att en svensk ordförande hade formulerat detta på ett mer klart och tydligt sätt.

Mitt förslag är att nämnden, med särskilt beaktande av och betoning på artiklarna 149 och 150, kan stödja regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då har man klart markerat att detta är ett område som det inte råder någon harmonisering på. Det är ett uttalande som vilket annat som görs på sådana här områden. Det har inte att göra med att man på något sätt förändrar EU:s befogenheter. Det är ju frågor som behandlas i IGC-förhandlingarna.

Med det tycker jag nog att man skulle kunna komma fram till att man kan ställa sig bakom regeringens ståndpunkt.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av förslaget att EU-nämnden särskilt ska betona de här två artiklarna.

Anf.  194  LARS TOBISSON (m):

Jag är inte säker på att det räcker med att hänvisa till de två artiklarna. Vi har inte varit inne på att de skulle vara överträdda. Det refereras ju till dem i uttalandet. Vad vi har varnat för här, och det tycker jag kanske att man skulle kunna få in i ställningstagandet, är konsekvenserna av den utveckling mot soft laws som vi ser, där man i stället för att arbeta utifrån fördraget och med angivande av rättslig grund ställer upp rekommendationer som gradvis kan få alltmer av överstatlig karaktär. Det är en varning som inte bara gäller utbildningsområdet och de här dokumenten. Det är över huvud taget en tendens som vi har sett under den senaste tiden som vi har anledning att påtala.

Anf.  195  INGVAR SVENSSON (kd):

Lars Tobissons förslag är ju bra, men det är ett generellt beslut och påverkar inte de här beslutspunkterna i sig.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Detta med soft laws är väl något vi kan ta upp i samband med IGC-hanteringen. Det har ju redan kommit upp där. Det som påpekas är ju en generell synpunkt.

Nu har vi att ta ställning till det aktuella ministerrådet. Där är mitt förslag att om nämnden i sitt uttalande särskilt betonar detta med subsidiariteten och de här artiklarna kan man, mot bakgrund av det, ställa sig bakom det här ganska vaga uttalandet.

Anf.  197  PER BILL (m):

Herr ordförande! Vi tycker att sysselsättningen och socialpolitiken och det som de här uttalandena är till för redan nu har gått för mycket åt fel håll. Om vi, som Martin Nilsson efterlyste, ska gå in på detaljer i själva skrivelserna, återkommer jag till det som Folkpartiet var inne på. Här ska utbildningsministrarna yttra sig om att de hädanefter ska åläggas att avge yttranden osv. till sina kolleger som ansvarar för socialpolitiken.

Jag tycker att det går på tvärs mot det vi har varit inne på tidigare. Jag står nog kvar vid att de här två punkterna inte är förenliga med hur vi ser på detta.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Kan vi få ett förtydligande av det statssekreteraren tog upp sist? Jag har en känsla av att den punkten har kommit till just för att uppmärksamma utbildningsministrarna på att de ska kunna ta del av debatten kring sysselsättningsfrågorna och att de också ska kunna diskutera detta på sina råd och bidra med synpunkter, så att det inte bara är finansministrarna som diskuterar frågorna. Jag frågar Agneta Bladh om jag har uppfattat det hela rätt.

Anf.  199  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Ja, det är definitivt rätt uppfattat, och jag antydde ju det i mitt tidigare inlägg.

Anf.  200  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill markera att jag står fast vid mitt tidigare yttrande. Jag tycker inte att vi ska gå fram med detta.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Då kommer vi fram till ett ställningstagande här. Det föreligger alltså ett förslag från ordförandelandet om att man ska anta de här två yttrandena. Den svenska regeringens inställning är att man ska kunna biträda det. I mitt förslag har jag sagt att nämnden särskilt ska understryka artiklarna 149 och 150 samt detta med den gällande ordningen om subsidiaritet, och därmed skulle man kunna biträda regeringens ståndpunkt.

Jag har uppfattat att det finns ett stöd för detta.

Anf.  202  PER BILL (m):

Det skulle jag vilja kontrollera genom en votering.

Anf.  203  ORDFÖRANDEN:

Vi kan göra det enkelt genom att ha en försöksvotering genom handuppräckning.

Jag vill föreslå en ganska enkel propositionsordning. Den som biträder mitt förslag röstar ja och den som biträder det motsatta förslaget röstar nej. Jag får be dem som röstar ja att räcka upp sin händer, och så ber jag kanslichefen att räkna.

Anf.  204  Kanslichef Ingrid Larén Marklund:

Det är åtta röster för Sören Lekbergs förslag och nio för motförslaget.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Det är 17 röster totalt. Det innebär ett klart ställningstagande. Nämnden har beslutat med rösterna 9 mot 8 att regeringen inte ska ställa sig bakom de två yttrandena.

Anf.  206  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Får jag bara fråga vad beslutet innebär. Innebär det att EU-nämnden anser att Sverige ska fälla förslaget i nästa ministerråd?

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Det är naturligtvis i förslagets nuvarande skick. Det finns möjlighet att komma tillbaka om det kommer ett nytt förslag på bordet. Det vet vi inte.

Anf.  208  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det kommer inga nya förslag från ordförandeskapet.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Det föreliggande förslaget har diskuterats här. Det har visat sig att det är en majoritet i nämnden som är emot att Sverige ställer upp på det förslaget.

Då har vi slutbehandlat de två punkterna och går vidare på vår dagordning.

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning Statssekreterare Agneta Bladh Rapport från ministerrådsmöte den 8 juni 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 november 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare AGNETA BLADH 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Statssekreterare AGNETA BLADH 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statssekreterare AGNETA BLADH 2

Anf.  7  PER BILL (m) 2

Anf.  8  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  10  Statssekreterare AGNETA BLADH 3

Anf.  11  Kanslirådet KARIN HENRIKSSON 3

Anf.  12  PER BILL (m) 4

Anf.  13  Kanslirådet KARIN HENRIKSSON 4

Anf.  14  PER BILL (m) 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Statssekreterare AGNETA BLADH 4

Anf.  17  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  18  Statssekreterare AGNETA BLADH 5

Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  21  Statssekreterare AGNETA BLADH 5

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  23  Statssekreterare AGNETA BLADH 5

Anf.  24  PER BILL (m) 5

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  26  LARS OHLY (v) 6

Anf.  27  KARIN PILSÄTER (fp) 6

Anf.  28  MARTIN NILSSON (s) 6

Anf.  29  ÅSA TORSTENSSON (c) 6

Anf.  30  PER BILL (m) 7

Anf.  31  INGER STRÖMBOM (kd) 7

Anf.  32  Statssekreterare AGNETA BLADH 7

Anf.  33  KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  35  MARTIN NILSSON (s) 8

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  37  LARS OHLY (v) 9

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  39  LARS OHLY (v) 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  41  Statssekreterare AGNETA BLADH 10

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  43  Statssekreterare AGNETA BLADH 10

Anf.  44  PER BILL (m) 10

Anf.  45  Statssekreterare AGNETA BLADH 11

Anf.  46  PER BILL (m) 11

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  48  Statssekreterare AGNETA BLADH 11

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp) 11

Anf.  50  Statssekreterare AGNETA BLADH 11

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  52  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  54  Statssekreterare AGNETA BLADH 12

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Ungdomsfrågor Statssekreterare Hans-Eric Holmqvist Rapport från ministerrådsmöte den 23 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 november 2000 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  59  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 14

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  61  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  63  KARIN PILSÄTER (fp) 15

Anf.  64  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 16

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  66  KARIN PILSÄTER (fp) 16

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  68  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 16

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  70  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 16

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 17

3 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 17 oktober 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 november 2000 Presentation av det svenska konvergensprogrammet (uppdatering) 18

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  74  LARS TOBISSON (m) 18

Anf.  75  KARIN PILSÄTER (fp) 18

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf.  79  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  80  KARIN PILSÄTER (fp) 19

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  83  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 20

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  85  PER WESTERBERG (m) 21

Anf.  86  INGER STRÖMBOM (kd) 22

Anf.  87  LARS TOBISSON (m) 22

Anf.  88  KARIN PILSÄTER (fp) 23

Anf.  89  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 23

Anf.  90  PER WESTERBERG (m) 23

Anf.  91  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  92  KARIN PILSÄTER (fp) 24

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  94  Departementsrådet ANDERS KRISTOFFERSSON 24

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  96  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  98  KARIN PILSÄTER (fp) 25

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 25

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 26

Anf.  102  LARS TOBISSON (m) 26

Anf.  103  LARS OHLY (v) 26

Anf.  104  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 27

Anf.  105  LARS OHLY (v) 27

Anf.  106  LARS TOBISSON (m) 27

Anf.  107  LARS OHLY (v) 28

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 29

Anf.  109  LARS OHLY (v) 29

Anf.  110  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 29

Anf.  111  LARS OHLY (v) 29

Anf.  112  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 29

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  114  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 30

Anf.  115  LARS TOBISSON (m) 30

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 31

Anf.  118  LARS TOBISSON (m) 31

Anf.  119  KARIN PILSÄTER (fp) 32

Anf.  120  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 33

Anf.  121  Departementsrådet KURT-ARNE HALL 33

Anf.  122  KARIN PILSÄTER (fp) 33

Anf.  123  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  124  YVONNE RUWAIDA (mp) 35

Anf.  125  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 35

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 35

4 §  Miljö Miljöminister Kjell Larsson Rapport från ministerrådsmöte den 10 oktober 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 november 2000 36

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  128  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 36

Anf.  129  YVONNE RUWAIDA (mp) 36

Anf.  130  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 37

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  132  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 37

Anf.  133  YVONNE RUWAIDA (mp) 39

Anf.  134  LARS TOBISSON (m) 39

Anf.  135  YVONNE RUWAIDA (mp) 40

Anf.  136  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 40

Anf.  137  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 40

Anf.  138  LARS TOBISSON (m) 41

Anf.  139  YVONNE RUWAIDA (mp) 42

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  141  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 42

Anf.  142  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 43

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  144  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 43

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 44

5 §  Utvecklingsfrågor Statsrådet Maj-Inger Klingvall Rapport från ministerrådsmöte den 18 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 november 2000 45

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  147  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 45

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  149  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 45

Anf.  150  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 46

Anf.  151  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  152  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 46

Anf.  153  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  155  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 47

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  157  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 47

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  159  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 47

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  161  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  163  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  169  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  171  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  173  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  174  LARS TOBISSON (m) 50

Anf.  175  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 51

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  177  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 51

Anf.  178  ORDFÖRANDEN 51

6 §  Utbildning (forts. från § 1) Statssekreterare Agneta Bladh 52

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  180  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 52

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  182  INGVAR SVENSSON (kd) 53

Anf.  183  LARS TOBISSON (m) 53

Anf.  184  PER BILL (m) 53

Anf.  185  LARS OHLY (v) 54

Anf.  186  YVONNE RUWAIDA (mp) 54

Anf.  187  ÅSA TORSTENSSON (c) 55

Anf.  188  INGVAR SVENSSON (kd) 55

Anf.  189  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 55

Anf.  190  MARTIN NILSSON (s) 56

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  192  Statssekreterare AGNETA BLADH 56

Anf.  193  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  194  LARS TOBISSON (m) 57

Anf.  195  INGVAR SVENSSON (kd) 57

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  197  PER BILL (m) 58

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  199  Statssekreterare AGNETA BLADH 58

Anf.  200  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 58

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  202  PER BILL (m) 58

Anf.  203  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  204  Kanslichef Ingrid Larén Marklund 59

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  206  Statssekreterare AGNETA BLADH 59

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  208  Statssekreterare AGNETA BLADH 59

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 59