1 § Information och samråd med regeringen inför Europeiska rådets möte den 10 och 11 december 1999 (statsminister Göran Persson och finansminister Bosse Ringholm)

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Klockan är nio och jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag ber att få hälsa statsministern välkommen till samrådet inför Europeiska rådets möte i Helsingfors nästa vecka. Statsministern biträds redan nu av utrikesministern och hennes medarbetare.

Vi kommer senare på dagordningen att gå igenom förberedelserna inför mötet med både utrikesministern och finansministern. Men vi tänkte nu låta statsministern få inleda med en föredragning om de allmänna utgångspunkterna inför detta toppmöte.

Jag lämnar ordet direkt till statsministern. Varsågod!

Anf. 2 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr ordförande! Jag ska fatta mig relativt kort, därför att de två riktigt stora substansfrågorna trots allt är det som utrikesministern och finansministern hanterar.

Jag ska ändå redovisa mina intryck, inte minst från samtalen med Paavo Lipponen och Javier Solana. Vi hade dem på besök i onsdags, och vår uppfattning om mötets centrala frågor är densamma som deras. Det är utvidgningsfrågorna, naturligtvis. Det finns ett ekonomiskt inslag, skattepaketet och allt detta. Vi har Turkietdiskussionen och en del annat som faller därunder. Men det råder ingen delad mening om vad vi tror blir det viktiga och centrala.

Lipponens bedömning var att mötet kommer att riskera att överskuggas av den låsning som nu råder om skattepaketet. Han var i onsdags pessimistisk om möjligheten att nå en lösning på det här området i Helsingfors. För att ändå försöka kommer ett extra Ekofinmöte att hållas före toppmötet, antingen på torsdagen eller fredagen.

Sakläget i skattefrågan känner ni. Det nya nu är att ingen lösning har nåtts och att det används mycket hårda ord i det låsta förhandlingsläget. Det gäller framför allt att undvika att hela skattepaketet begravs eller faller sönder i sina bitar på grund av de motsättningar som råder. Det är i första hand Storbritannien på ena sidan och de andra medlemsstaterna på den andra, med några särskilt starkt drivande: Frankrike, Tyskland och Italien.

Om krishanteringen, utvidgningsdiskussionen och Turkietdiskussionen löses ut på ett sätt som vi tror nu kanske kan vara ganska konfliktfritt, kan det här komma att vara det som överskuggar intresset, därför att här finns konflikten.

Jag gjorde reflexionen i onsdags och kan även göra den inför nämnden. Jag bedömer det som utomordentligt allvarligt om Helsingfors skulle resultera i en öppen konflikt, ett låst läge i en central ekonomisk fråga. Det är ingen hemlighet att det i euroländerna finns en viss oro över den utveckling vi har sett den senaste tiden. Den kraftiga räntehöjning som Centralbanken gjorde motsvarades inte av en förstärkt valuta, vilket man ska få om man går till läroboken. Utvecklingen blev den motsatta i stället.

Det kan vara tillfälligt. Det kan vara psykologiska faktorer. Men det kan också vara ett uttryck för de stora placerarnas bristande tilltro till den europeiska ekonomins växtkraft. Om det är så är det naturligtvis en rätt bekymmersam situation. Ska den sedan toppas med att de länder som finns i unionen på det här toppmötet får en öppen konflikt, där vi inte kan lösa ut en grundläggande diskussion om skatter, kan det vara en marknadssignal som inte är ägnad att stärka relationen euro–dollar, vilket är någonting som de flesta nu fokuserar på.

Jag gör bedömningen, vilket jag också sade till Lipponen, att det här är en större fråga än vad det vid första läget kan synas. Jag tror att det krävs utomordentligt stor varsamhet i Helsingfors för att undvika den här konflikten. Med tanke på tonläget finns det risk för att det kan bli svårt.

En lösning som kanske ligger i korten är att i Helsingfors lägga fast någon slags tidtabell för hur det här ska rulla vidare och hanteras framåt i tiden, så att man inte går in i väggen och får ett tvärstopp i processen. Vi kommer under alla omständigheter att försöka vara så konstruktiva som möjligt för att undvika ett läge där detta slutar med något slags öppet sammanbrott. Det är precis det vi nu inte behöver, oavsett om vi är medlemmar i EMU eller står utanför. Naturligtvis är det så att vi har allt intresse av att EMU blir en framgång för de länder som har gått in i verksamheten. Det påverkar också oss.

Utrikesministern tar de flesta frågorna på det utrikespolitiska avsnittet, låt mig bara säga att vad gäller utvidgningen ser det ut som om det blir ett mycket bra beslut i Helsingfors, det som vi från svensk sida har företrätt i många år. Det ansågs från början som näst intill naivt och beskrevs, inte bara här hemma i Sverige utan också i andra delar av Europa, som inte särskilt praktiskt.

Jag kommer ihåg hur det var så sent som för några år sedan, då det bara var tre länder som skulle få starta medlemskapsförhandlingar. Sedan blev det fem. Därefter kom resten in i något slags förstudie. Nu är det som vi ville från början, en förhandling öppen för alla, och det är individuella prestationer i varje land som avgör deras rätt att inträda som medlemmar.

Det där ger också möjlighet för dem som ligger lite efter att ta i fatt. Det är inte minst viktigt för ett sådant land som exempelvis Lettland, som har kommit starkt den senaste tiden. Det understryker också det vi sade från början när vi diskuterade utvidgningsfrågan, att det är fel, farligt och förblindande att tro att det läge som för tillfället råder avspeglar en saklig beskrivning av förutsättningarna i landet.

När vi tog det här beslutet en gång i tiden var det ingen som talade om några bekymmer i Tjeckien. Då var Tjeckien det land som ansågs ha svarat upp emot i stort sett allt som kunde krävas. Polen spåddes lysande utvecklingsmöjligheter liksom Ungern. Ingen trodde att Lettland över huvud taget skulle kunna hämta upp detta. Slovakien, med dåvarande Mečiar i spetsen, ansågs också vara helt utdömt.

Vi vet av erfarenhet att de här ländernas inbördes ordning vad gäller förmågan och förutsättningen att inträda i unionen kastas om hela tiden och det beror på att de är i ett sådant tidigt utvecklingsskede, har svaga ekonomier och även svaga politiska strukturer. Det som kan se lovande ut i ett land ett år, kan året därefter ha förbytts i sin motsats och tvärtom. Därför är det så viktigt, och det var vår utgångspunkt från början, att man inte stänger ute någon. Just utsikten till medlemskap och rätten att förhandla om det är en enormt stark drivkraft för att hålla uppe trycket i den inre politiska process som måste pågå i varje land. Därför är det utvidgningsbeslut som ligger framför oss i Helsingfors en framgång för vår linje och det är en framgång för unionen. Det har vi anledning att glädja oss åt allihop.

Detta om detta.

Vi ska också säga att vi i anslutning härtill har den andra utvidgningsfrågan, som också kommer upp i Helsingfors. Det är IGC, som ju är en utvidgningsfråga. Jag har sagt flera gånger den senaste tiden och kan säga det här också att jag tror att utvidgningsdiskussionen nu kommer att byta fokus, från att ha tittat på enskilda ansökarländer och hur de utvecklas till att mer studera hur unionen utvecklas för att kunna ta emot nya medlemmar.

Man säger att det är ett väldigt litet antal left-overs från Köln och Amsterdam, men det är inte vad skräp som helst som har lämnats till den här IGC-förhandlingen. Det handlar om maktfrågorna i unionen och hur de ska vägas av länderna emellan. Det kommer att bli utomordentligt tuffa förhandlingar, där vi får anledning att komma tillbaka flera gånger här i nämnden för att diskutera både svenska positioner och konstruktiva uppslag för att komma framåt.

Möjligen bestämmer vi oss nu i Helsingfors för att det här ska vara klart i så god tid att vi kanske kan ta emot den första medlemsstaten, om man är färdig för medlemskap, år 2002 eller 2003. Något sådant skulle jag tro.

Men det är ingen lätt sak. Man säger att det handlar om tre stycken saker: antalet kommissionärer, fler beslut med kvalificerad majoritet, röstviktning. Det är maktfrågorna. Även om de är få är de egentligen kärnan i hela beslutsprocessen.

Jag har ingen illusion om att detta blir lätt och konfliktfritt, tvärtom, det kommer att vara utomordentligt laddat. Här kommer vi de närmaste åren att framför oss ha många tillfällen att förutse att processen kommer att bryta samman. Men jag har, som alltid, den grundläggande inställningen att på något sätt kommer vi att trassla oss igenom det här också. Det blir så. Jag tror inte processen tillåts bryta ihop.

Men fokus kommer att flyttas från hur det går i Lettland, Tjeckien och Polen till hur unionen själv nu förmår hantera sin inre struktur för att ta emot nya medlemmar. Det är en ny debatt, kanske en debatt som vi också har större förutsättningar som tränade politiker att följa, driva på och förstå.

Det är möjligt att en del vill ta upp fler saker än de som är kvar sedan Amsterdam. Det finns, som ni vet, en lucka från Köln, så att relaterade frågor kan tas upp. Lipponen pekade på några tekniska saker, domstolsarbete och en del andra frågor. Men det är inget sådant som vi upplever som bekymmer. Stannar det bara vid det är det relaterade frågor.

Men skulle några andra vilja addera ytterligare redan nu i Helsingfors är det klart att IGC riskerar att växa. Då kan det i sig bli någonting som kan försvåra utvidgningsprocessen. Vi kommer att driva linjen med en begränsad dagordning. Strikt de saker som är kvar att lösa, möjligen relaterade frågor, men en mycket snäv definition på det området.

Färdigt år 2000, vilket vi väl får verkligen be till högre makter om att det är. Annars hamnar frågan i knät här på oss år 2001. Det är inte orealistiskt att tro att det mycket väl kan bli så. Vi får väl se. Eller också löser man det mesta år 2000, men lämnar kvar något till 2001. Något kanske då blir det allra svåraste. Det finns ju en sådan logik i den här processen. Men ambitionen är år 2000. Den har vi inte svårt att skriva under på. Det vore bra om det här var löst innan vi blir ordförandeland.

Försvars- och säkerhetspolitiken tycker jag diskussionsmässigt har utvecklats på ett mycket bra sätt. Finnarna har gjort ett mycket bra jobb. Det känns tryggt att ha ett ordförandeland nu som har samma säkerhetspolitiska utgångspunkter som vi har, ett alliansfritt land.

I slutändan, när det här ska vägas ihop, kommer vi att ha två dimensioner på relationerna till alliansen, alltså Nato. Det finns fyra länder i EU som står utanför Nato. Våra intressen måste respekteras. Dessutom finns det länder i Europa som är medlemmar i Nato men inte i EU. Våra vänner i Norge och Island. Deras intressen måste också respekteras i det här sammanhanget. Det är en inte oviktig faktor att komma ihåg.

Vi kommer att hävda vår ståndpunkt, som vi nu ser ganska väl reflekteras i skrivningarna. FN-stadgans principer måste framhållas. Vi kommer inte att kunna ha några bindande mål eller kriterier för vårt eget försvar. Det finns självklart behov av att ha system som gör att man kan samarbeta vid krishantering, men därifrån till att ha något slags uppfattningar om hur nationernas försvar ska utformas är någonting helt annat. Där har vi naturligtvis inget som helst utrymme.

Vi vill ha headline goals, konkreta mål, för den civila krishanteringen. Jag tror att det är klokt. Vi kommer att försöka koncentrera oss på att lyfta fram också den civila krishanteringen vid sidan av den militära.

Vikten av att det är konfliktförebyggande åtgärder kommer vi också att försöka fokusera på.

När jag gick igenom det här med Lipponen och Solana i onsdags hade de inga som helst svårigheter med detta. De påstod att det i praktiken var det som papperet redan reflekterade. Jag tror också att både Solana och Lipponen på presskonferensen efteråt var väldigt tydliga på en punkt, att man använder uttrycket krishantering och att det inte är ett common defence, vilket är ett missförstånd som cirklar runt och som kan förorsaka oss en del bekymmer, ska jag säga.

Det finns en del europeiska politiker som gillar att översätta detta med gemensamt försvar, vilket det faktiskt inte är eller kan vara. Därför är det viktigt att ordförandeskapet faktiskt stryker under vad som de facto står, att det är krishantering det handlar om, vilket Lipponen och Solana var tydliga med. Det tror jag också för Sveriges del, inrikespolitiskt, undanröjer risken för en felaktig och osaklig debatt.

Detta om detta. Anna Lindh kommer att gå in djupare på framför allt frågan om Turkiet.

Ett papper om ekonomisk-politisk samordning kommer att vara aktuellt. Det är inga svårigheter med det papperet. Om jag ska vara riktigt oförsiktig ska jag säga att det inte står särskilt mycket i det. Därför är det inte så stora svårigheter med det. Om ni läser det så ser ni att det är kända formuleringar. Det känns som om papperet inte är färdigt. Jag tror att det kommer att rulla vidare till portugiserna och att det successivt kommer att skärpas framför allt med avseende på bekämpandet av arbetslösheten, som är en av unionens viktigaste arbetsuppgifter.

Vi tog ju ett initiativ i Cardiff som handlade om att vi i unionens hela arbete skulle få in hänsyn till miljö och även kravet på att ekologisk uthållighet skulle vägas in i alla delprogram. Det antogs i Cardiff, och det är ett ohyggligt kraftfullt krav som vi på så sätt har fått unionen att ställa sig bakom. Jag är inte säker på att alla var klara över vad vi beslutade då egentligen, men det var lätt att få igenom det beslutet och jag fick det utan någon som helst diskussion vid bordet.

Nu ska det följas upp och drivas. Finnarna kommer att uppdra åt kommissionen att utarbeta en långsiktig strategi för miljöarbetet. Det stöder vi självklart. Men vi vill gå vidare och höja ambitionsnivån på miljöområdet. Vi har talat med ordförandeskapet om vad vi vill se som resultat.

Vi vill att ytterligare rådskonstellationer ska få ansvar för att föra in hållbar utveckling i sitt allmänna arbete. Fyra ytterligare råd bör pekas ut. Vi vill därutöver att man kommer tillbaka i närtid, i Göteborg eller mötet nästa halvår eller halvåret därefter, för att få en stor utvärdering av vad som har skett inom unionen. Det är klart att det vore bra om vi kunde göra det i Göteborg och på så sätt få en ordentlig miljöprofil på det toppmötet. Men det är inte säkert att det går, att kommissionen hinner, för det här är ett jättearbete. Men vi ska försöka att hålla uppe trycket. Går det inte i Göteborg får det bli något år senare. Sverige vill vara pådrivande här, och vi kommer att fortsätta att vara det.

Hälsofrågor. Vi har sagt att unionen måste komma närmare sina medborgare. Det tror jag att alla känner i Europa. Det är inte bara Sverige som har en distans mellan väljare och valda, mellan nation och Europanivå. Det finns en sådan växande alienation också ute i Europa. Därför ska unionen svara bättre mot vad medborgarna i sin vardag upplever som bekymmer och problem.

Ett sådant område är livsmedelssäkerhet och hälsofrågor. Här är en food safety agency på gång. Vi har ingenting emot om finnarna vill ha den. Tvärtom tycker vi att det vore lämpligt att den hamnade i ett nordiskt land. Det finns kanske några länder som inte ska göra anspråk på den. Det är inte så svårt att räkna ut vilka det är, men att finnarna skulle kunna ha den tycker vi skulle vara utmärkt. Men de skulle inte bara nöja sig med det utan också lyfta fram hälsofrågorna i ett vidare perspektiv.

Vi får se om detta kommer att resultera i några slutsatstexter i Helsingfors. Det är en fråga på sikt som vi vill driva för att föra unionen närmare sina medborgare. Vi upplever att det finska ordförandeskapet var helt inne på de tankegångarna. Sedan får vi se om det här i slutomgången i den jättelika kvarn som ska mala under lördagsnatten i Helsingfors är kvar i slutsatserna.

Hade ni frågat mig för några månader sedan vad jag trodde om Helsingforsmötet, skulle jag ha varit väldigt orolig för framför allt försvars- och säkerhetspolitiken. Det fanns tendenser då till att vilja gå väldigt långt. I dag känns det som om detta är under kontroll. Det kan vara resultatet av att vi har haft ett alliansfritt land som så att säga har skött själva skrivningarna.

Hade ni då frågat mig skulle jag också ha varit väldigt orolig för Turkiet. Det är jag fortfarande, men inte på samma sätt som då. Det kommer Anna Lindh att redogöra för.

Hade ni frågat mig då hade jag säkert trott att man i Helsingfors skulle göra någonting för att stärka förtroendet för den europeiska samordnade ekonomiska politiken. Det hade legat som hand i handske. Det kommer man troligen inte att göra.

Hade ni frågat mig då hade jag väl kanske också trott att vi skulle ha sett mer på miljöområdet än vad finnarna har lyckats prestera.

Det är plus och det är minus. Men i huvudsak tycker jag att toppmötet ser ut att gå vår väg. Det känns övergripande ganska bra.

Där kan jag stanna. Jag är beredd att svara på frågor, men om det är lämpligt kanske utrikesministern ska dra sina delar först. Men jag har ingenting emot att lämna nämnden med den exklusivitet som det innebär att själv förfoga över utrikesministern.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi i alla fall tar statsministerns del först, eftersom utrikesministern har en ganska omfattande dagordning med övriga frågor. Det kanske är lika bra att ta dem i ett sammanhang.

Anf. 4 GÖRAN LENNMARKER (m):

Den första punkten gällde det skattepolitiska samarbetet. Jag vill först erinra om att vi inför Amsterdam var eniga om att vi skulle ha enhällighetskrav på skattefrågor. Vi skulle inte ha majoritetsröstning, utan vi skulle ha enhällighetsomröstning. Jag säger det bara för att erinra om vår egen position i frågan.

När det gäller möjligheten att komma överens är det en punkt som britterna hela tiden fokuserar på. De hävdar att obligationsmarknaden skulle flytta utanför Europeiska unionen. Bekymret är att kommissionen, såvitt jag har sett, inte har svarat på denna fråga. Det är väl det som gör att den inte kommer framåt. Man måste ändå förstå att detta är en mycket central punkt för britterna, som har större delen av världens obligationsmarknad i London.

Jag har faktiskt inte sett något svar på denna brittiska invändning. Ska man kunna lösa problemet måste man ändå från kommissionens sida försöka att besvara frågan, som naturligtvis ur Storbritanniens synpunkt är alldeles väsentlig.

Den andra punkten gällde utvidgningen. Jag blev faktiskt lite häpen under statsministerns föredragning. Nyligen har statsministern i kammaren betonat att Luxemburgbeslutet var en stor svensk framgång. När jag hörde statsministerns redogörelse nu framstod det som om det inte var det, utan nu skulle det bli en stor svensk framgång i Helsingfors, två år senare.

Jag vill bara erinra om detta, eftersom vi hade en debatt just om hur vi skulle hantera utvidgningsfrågorna i samband med Luxemburg.

Man kan väl säga att det beslut som då togs var klokt. Det innebar en press på ansökarländerna att skärpa sig, att påskynda sin utveckling för att därmed få möjligheten att starta förhandlingar. Den möjligheten borde Lettland och möjligtvis även Litauen ha fått för ett år sedan i Wien. Men det blev inte så, därför att toppmötet inte förmådde ta det beslutet. Det var faktiskt första gången någonsin som en politisk nivå var snävare än kommissionen i bedömningen av förhandlingar.

Nu kommer vi till en situation där jag tror att det är rätt att släppa Luxemburgbeslutet, därför att det har gjort sitt jobb. Av de tio–tolv länderna, om vi räknar med Malta och Cypern, har alla utom ett egentligen tagit väsentliga steg framåt. Det är nog till stor del beroende just på Luxemburgbeslutet, som har inneburit att man har fått en press på att påskynda sin egen utveckling.

Det är egentligen bara i Rumänien vi inte kan notera de framsteg som vi borde ha sett under den här tiden. Men jag tror att det är klokt att säga att Luxemburgbeslutet har gjort sin nytta. Nu kan man gå vidare. Det innebär möjligtvis att Bulgarien får påbörja förhandlingar ett år tidigare än de eljest skulle ha gjort. Men det kan vara lika bra det.

Jag delar också bedömningen att det nu hänger mycket på medlemsländerna själva. Det för oss centrala är väl att se till att det ska bli möjligt för de första ansökarländerna att avsluta sina förhandlingar under det svenska ordförandeskapet. Då finns det en realistisk möjlighet att komma med den 1 januari 2003. Det blir väl för det svenska ordförandeskapet den kanske absolut prioriterade uppgiften.

När det gäller regeringsförhandlingarna, IGC, har vi en gemensam position från Sverige. Jag tror att det är viktigt att i diskussionerna poängtera att skulle man utvidga utanför det som är kvar efter Amsterdam skulle det komma att innebära ett bekymmer i så måtto att nya mandat måste komma från riksdagen. Det innebär en väsentlig försening av förhandlingsarbetet.

Vi kan bara erinra oss hur vi själva hanterade situationen inför Amsterdam. Vi hade en skrivelse som behandlades i riksdagen. Skulle man ta med nya väsentliga delar måste den proceduren upprepas. Vi vet att det i somliga parlament tar ett år. Skulle man gå utanför de frågor som är kvar efter Amsterdam skulle det innebära en väsentlig försening av processen. Möjligheten att man, som kommissionen och Prodi säger, ändå skulle kunna avsluta detta år 2000 tror jag är helt orimlig.

Till försvars- och säkerhetspolitiken kommer vi ju tillbaka. Får jag bara fråga statsministern: Innebär detta att Sverige godkänner det finska ordförandskapets rapport? Ska jag uppfatta det som att Sverige godtar denna? Vi kan gå in på detaljer senare, men jag uppfattade föredragningen på det sättet.

Jag skulle också vilja ta upp miljöfrågan. Men statsministern, bekymren är ju att Sverige driver på, men i fel riktning. Nedläggningen av Barsebäck är den största enskilda ökningen av koldioxidutsläpp i hela Europeiska unionen.

Det finns inte ens en miljökonsekvensbeskrivning gjord, vilket är alldeles upprörande. Här tar man det enskilt största felaktiga steget på miljöområdet och det finns inte ens en bedömning. Man kan inte ens svara på frågan hur många miljoner ton koldioxid extra som följer av Barsebäcknedläggningen, för det vill man inte veta. Alltså kan man över huvud taget inte diskutera den frågan.

Det är vårt stora bekymmer, att vi går i fel riktning. Vi höjer vårt utsläppstak för koldioxid, och sedan talar vi om för andra länder att vi ska driva miljöpolitik i en annan riktning än vi själva gör. Det tror jag inte är en särskilt bra politik.

Slutligen är det hälsofrågorna. Det vore ett bra steg om man fick ett gemensamt europeiskt livsmedelsverk, gärna i nära samarbete med det amerikanska. Det skulle bli ett stort steg framåt för livsmedelssäkerhet i Europa och kanske även i världen.

Anf. 5 ORDFÖRANDEN:

När det gäller obligationsfrågorna som Göran Lennmarker tog upp är det meningen att finansministern ska komma till detta möte.

Anf. 6 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja lämna en synpunkt angående skattefrågan och säkerhetspolitiken.

Först var det skattefrågan. Det är naturligtvis oerhört viktigt att de tre stora länderna Tyskland, Frankrike och England håller ihop om ekonomin i Europa ska fungera väl. England står ju utanför EMU. Det finns en viss risk att England säras ut med anledning av sin ståndpunkt i skattefrågan. Det är väl rimligen ganska allvarligt eftersom landet står inför att bli medlem i EMU så småningom. Om Sverige också blir medlem i den gemensamma valutan, betyder Englands inträde ganska mycket för oss. Därför är det ett stort svenskt intresse att England inte står i skamvrån i fråga om skatterna och på det sättet säras ut i de ekonomiska frågorna. Jag vill gärna ha statsministerns syn på detta.

När det gäller säkerhetspolitiken upplever jag personligen att vi neutrala länder talar om konfliktlösning när det övriga Europa talar om en gemensam försvarsdimension. Frågan är om vi går i jämn takt med Europa eller om vi har en debatt och Europa har en annan. Jag ser en viss fara i detta. Vi har alla ett ansvar att föra den debatten på rätt sätt. Jag ser en viss risk om vi talar om denna utveckling på ett sätt och att det så småningom uppstår en överraskning. Jag vill gärna höra statsministerns syn på detta.

Anf. 7 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

När det gäller skattefrågan kommer vi tillbaka till den har det sagts här. Men jag vill ändå höra hur statsministern ser på Englands position i fråga om vad de själva bjuder till. Var finns det en smärtgräns för Storbritannien? Var finns punkten när England dras in i arbetet konstruktivt så att det inte blir den låsning statsministern talar om? Vi talar om den 20-procentiga skatten. Har England något annat förslag när det gäller t.ex. en procentsats?

När det gäller utvidgningen är jordbrukspolitiken en av de stora svåra frågorna framöver. Vad jag förstår förekommer det en diskussion om en konstruktion med två olika kompensationsnivåer, dels för de nya medlemsländerna, dels för de gamla. Det skulle vara ett parallellt system med två nivåer. Har statsministern någon kommentar till detta? Det skulle i så fall vara en svårframkomlig väg.

Sedan tog statsministern upp frågan om medborgarnas roll. Det gäller att komma nära medborgarna. Det är helt riktigt. Då gäller det att ha tydliga regler mellan EU och medlemsländerna, att man sorterar upp så att det inte blir en gråzon. Det arbetet måste drivas på. Finns det ytterligare kommentarer kring frågan om att få fram tydliga regler mellan EU:s regelverk och de enskilda ländernas regelverk?

Sedan var det frågan om säkerhetspolitiken. Vi talar om olika begrepp, nämligen krishantering, fredsskapande, peace making, fredsframtvingande, peace enforcement osv. I någon aspekt blir det en gråzon här där man glider in i olika utvecklingsscenarier. Vi går nu in i olika samordningar med trupp, vapenslag osv. Jag välkomnar denna typ av samordning. Det blir helt nödvändigt att i framtiden samordna på olika sätt. Jag menar att Sverige ska välkomna den utvecklingen. Såvitt jag har kunnat se framkommer detta i de papper som finns. Är det ett avstamp för utvecklingen tycker jag att det är en bra plattform att arbeta utifrån.

Jag har ytterligare en punkt. Den gäller kommissionärernas roll. Hur ser statsministern på möjligheten att pricka en kommissionär utan att hela kommissionen som sådan måste ta ställning? Det ska gå att pricka en kommissionär och på det sättet ge en signal om lämpligheten att avgå.

Anf. 8 SIV HOLMA (v):

Jag skulle också vilja beröra europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Statsministern var inne på att detta har gått Sveriges väg. Jag delar inte K-G Biörsmarks bejakande av de tendenser som finns i EU. Där ligger jag lite närmare Holger Gustafssons farhågor att det finns två sorters diskussioner. Det finns en mer positiv inställning i unionsländerna till ett gemensamt försvar. Vi som är alliansfria ska så förbli. Vi lyfter fram krishanteringsfrågorna.

I det sammanhanget vill jag höra ett förtydligande när det gäller de frågorna. Jag har förstått att det finns önskemål att lyfta fram frågorna på dagordningen i IGC, i förändringen av fördragen. Den svenska strategin har då varit att man inte ska behöva ta in frågorna i fördragsdiskussionerna. Det som önskas göras kan göras inom nuvarande fördrag. Kommer denna strategi att hålla så att frågan inte kommer upp på dagordningen?

Anf. 9 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle också vilja fortsätta med säkerhets- och försvarspolitiken.

Jag uppskattar att statsministern sätter ned foten och förtydligar vissa av de tolkningsdiskussioner som vi också runt detta bord vid återkommande tillfällen har haft med utrikesministern. Om jag förstod ministern rätt innebär den diskussion som statsministern har haft med det finska ordförandeskapet att FN-stadgans principer och vokabulär kommer att förtydligas. Betoningen ska vara på samarbete, dvs. det ska inte handla om ett gemensamt försvar. Den diskussionen återkommer runt detta bord med tolkningar av andra länders tolkningar av det vi hanterar. Betoningen på att det är krishantering och att vi i förlängningen också stärker den civila krishanteringen. Jag vill återigen få en bekräftelse från statsministern att det även blir ett förtydligande från ordförandeskapet. Frågeställningen har lyfts av flera. Vi i Centerpartiet har ställt oss bakom det arbete som utrikesministern har redovisat här.

Vi diskuterar utvidgningsfrågorna ofta från ett optimistiskt perspektiv, dvs. tron på att hålla tidsplaner osv. Finns det verkligen inte några problem under vägen? Finns det en beredskap för att det kan bli problem med utvidgningsfrågorna? Jag ställer mig bakom Sveriges position. Är den optimism som officiellt förs fram densamma som nuvarande EU-medlemmarnas åsikt om agendan?

Anf. 10 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr ordförande! Jag börjar med Åsa Torstensson. Det är naturligtvis som hon säger, och det är delvis svar på Biörsmarks fråga. Det finns mycket problem och konflikter i den utvidgningsfas som ligger framför oss. Biörsmark tangerade ett av de områden som kommer att vara svårt, nämligen jordbrukspolitiken. Visst är det så.

Här finns väldigt militanta uppfattningar, både i ansökarländerna och i medlemsländerna – kanske inte i ledande politikerkretsar men i de väljarskikt som avgör regeringars förutsättningar att överleva eller inte. När man lyssnar på de polska böndernas företrädare får man en bild av vad de förväntar sig av ett EU-medlemskap.

Vi är, har varit och kommer att vara motståndare mot att man skiktar på något sätt. Men samtidigt är vi praktiska. Jag har svårt att se hur detta ska lösas på ett enkelt sätt som är ekonomiskt rimligt. Det här kan ta tid. Det är möjligt att det blir så. Men vi har ingen anledning att utifrån vår principiella startpunkt släppa trycket i processen. Både Torstensson och Biörsmark har rätt. Här finns stora svårigheter som mycket väl kan komma att fördröja det hela. De ser vi. Vi behöver inte lyfta fram dem. Tvärtom ska vi hålla trycket uppe på både medlemsländer och kandidatländer.

Det finns en tendens att diskutera långa övergångstider. Vi kan t.ex. ta miljöfrågorna. Kanske den enskilt största fördelen med utvidgningen är att vi faktiskt får miljökrav som kommer att driva fram en radikal förändring i ansökarländerna. Om det ska ske genom att man samtidigt ger övergångsregler som sträcker sig fram till år 2017 blir det lite uddlöst. Detta är en illustration till vad vi säkert har att se fram emot i förhandlingarna.

Jag hade nyligen möjlighet att samtala med de polska ledarna. De är inte övertygade om hur deras EU-opinion ser ut i dag. Den är på många sätt splittrad. Det finns opinionsmätningar i Polen som pekar på en folkmajoritet mot ett medlemskap, vilket vi kanske inte riktigt har tagit till oss. Det visar att detta är komplicerat. I slutändan tror jag att man kommer att lösa detta. Fråga mig inte hur. Vi vet i regel inte exakt hur kompromissen ser ut. Det blir en kompromiss. Den trycks fram. Det finns en kraftig process. Vi har ingen anledning att säga att det är bara de som säger att det inte går. Vi ska snarare försöka vara positiva och konstruktiva. Men både Biörsmark och Torstensson pekar definitivt på ett sakligt bekymmer. Det finns där.

Holma ställde en fråga. Nej, vi tror inte att det behövs någon förändring i IGC för de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna. EU:s chefsjurist gör samma bedömning. Det är vår uppfattning. Om denna fråga tas med i IGC-förhandlingarna har vi en mycket lång process framför oss. Vi vill inte att detta ska tas upp i det sammanhanget. Vi anser inte att det behövs. Andra kanske gör det, men det är vår uppfattning.

Biörsmark tog upp frågan om att pricka en kommissionär. Egentligen har Prodi löst ut det på sitt sätt. Det är inte formellt reglerat. Han har gjort upp med alla kommissionärerna att om en sådan situation uppstår går man. Därmed finns det de facto på plats. Det skulle ta en väldig tid att göra en förändring i regelverket. Detta är någonting som EU-nämnden så småningom får diskutera. Vi ser nu ett annat mönster växa fram. Det är parlamentets makt över kommissionen och dess sammansättning i relation till medlemsländernas inflytande. Det är konstitutionellt en mellanform när parlamentet i praktiken fäller en kommission men inte tillsätter den utan medlemsländerna har det initiativet. Det är möjligen någonting som kommer att diskuteras och som visar unionens konstitutionella dubbelhet. Det finns inslag av parlamentarism, och det finns inslag som tydligt visar att det är fråga om ett mellanstatligt samarbete. Konflikten federalism och mellanstatligt samarbete finns ju just i diskussionen om hur kommissionärernas ansvar hanteras.

Jag har berört jordbrukspolitiken. Biörsmark och Holger Gustafsson och andra gick in på försvars- och säkerhetspolitiken. Precis som jag sade förut tycker jag att finnarna så här långt har hanterat den bra. Vi vet att det sista veckan blir en kubbning om skrivningarna. Det kan fungera så att konflikten skärps om de ekonomiska frågorna inte hanteras. Att skjuta fokus från skattefrågorna till försvarsfrågorna kan vara i ett stort medlemslands intresse. Sker något sådant de sista dagarna blir det naturligtvis andra skrivningar än de vi hittills har sett. Hittills är vi tillfreds – som svar till Lennmarker – med finnarnas arbete, men vi vet inte förrän vi kommer fram till dagen innan Helsingforsmötet.

Holger Gustafsson har en berättigad reflexion omkring skattefrågan och den brittiska inrikespolitiska opinionen. EMU och vårt förhållande till unionen är en fråga som vi upplever som laddad i Sverige. Den har ingen folklig kraft i Sverige. Frågar vi de svenska väljarna om de tycker att EMU är en viktig fråga visar opinionsmätningarna att 2 % av svenskarna tycker att det är en viktig fråga. I Storbritannien är detta frågan. Det är den verkligt känsliga frågan som påverkar parlamentsval, fyllnadsval, kommunalval och Europaval. Den brittiska regeringens möjligheter att röra sig i skattefrågorna påverkas självklart av den bedömningen. Skulle de hamna i ett läge där resten av Europa med majoritetsbeslut bestämmer för britternas räkning skulle det bli en krasch. Linjen med enhällighet är den enda framkomliga. Det är också min uppfattning om skattefrågor i övrigt.

Holger Gustafsson spårar på helt rätt sak. Där kan vi bara vara konstruktiva och försöka ge vårt bidrag. Jag är rädd för att andra krafter bryter detta, och man vet inte alls hur det politiska spelet kommer att se ut. Det är en delikat fråga. Skrivningar var på väg i Ekofin med uppmaningar till Storbritannien, request, eller hur formuleringen var. I ett sådant läge skulle det här gå i baklås.

Det kan mycket väl vara som Lennmarker säger att det finns en del frågeställningar som i sak inte är ordentligt besvarade. Jag är numera inte expert på obligationsmarknaden och dess funktionssätt. Det var jag för tre fyra år sedan. Numera heter experten Bo Ringholm, och han kommer snart att inträda i rummet och kasta ljus över frågan.

Britterna håller en hög profil i försvars- och säkerhetspolitiken. Vi får se var detta hamnar och hur det kopplas. Det kommer att bli ett delikat politiskt spel de sista dagarna.

Våra uppfattningar är rena och klara. Vi ska driva dem så kraftfullt vi kan.

Jag vill inte söka sak med Lennmarker, för han är i grunden en hygglig person. Vi har haft väldiga diskussioner om utvidgningsbesluten. Jag vet inte varför Lennmarker envisas med att återkomma till dem. Utvidgningsprocessen är väl egentligen lite bortaplan för Moderaterna. Först var det tre, och allt annat var orealistiskt. Sedan lyckades vi få fem, och sedan fick vi in inklusiviteten i Luxemburgbeslutet så att man inte ”droppade” de andra, tappade lite till på Luxemburgbeslutet och nu kom vi ända fram. Ingen som har följt debatten – och det är ganska många i det här rummet – kan direkt påstå att Moderaterna har legat rätt i frågan. Men à la bonne heure, det finns protokoll och texter! Jag behöver inte överbevisa. Gå till källorna. Läs och njut!

Sedan var det Barsebäcksdiskussionen. Ja, där är vi av delad uppfattning. Koldioxidfrågan är viktig, men vi har också andra miljöfrågor i anslutning till kärnkraften som jag tycker att vi har ett moraliskt ansvar att hantera. Det gäller t.ex. avfallsfrågan. Den faller helt bort i den svenska debatten. Detta att vi producerar el på ett sätt som gör att vi får ett avfall som är så höggradigt giftigt att det först ska läggas i vattenbassänger i 50–60 år för att kylas ned, därefter inneslutas i jättelika behållare av järn, därefter omslutas av kopparcylindrar, därefter omslutas av ett keramiskt hölje, därefter sänkas ned 1 000 meter i bergdjupet, ett berg som har varit stabilt i hundratusentals år, säger någonting om att vi har en energiproduktion som inte är riktigt hållbar – för att uttrycka sig försiktigt. Lägg därtill till att man i andra medlemsländer i unionen för samma diskussion som vi, t.ex. när det gäller att transportera avfallet för att ta vara på restprodukterna av den energiproduktion som Lennmarker och hans parti hyllar och 35 000–40 000 poliser måste kallas in. Då förstår vi kanske att vi har lite olika uppfattningar. Punkt!

Anf. 11 SIV HOLMA (v):

Jag skulle i alla fall vilja fortsätta med denna fråga. Vi i Vänsterpartiet är oroliga om de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna ska komma upp på agendan. Jag skulle vilja få ett förtydligande. Är man beredd att ta upp frågan på agendan?

Jag gör bedömningen att då ökas risken för en kompromiss. Det innebär att alliansfriheten naggas i kanten. Jag vet precis vad statsministern sade om Sveriges ståndpunkt, det finns andra länder i EU som har en annan ståndpunkt. Kommer frågan att över huvud taget att komma upp på dagordningen eller är den för evigt förpassad från den?

Anf. 12 GÖRAN LENNMARKER (m):

Det var lite roande att höra om Luxemburg. Vi ska inte köra om våra debatter, de står som sagt i protokollen. Det är viktigt att notera det värde som Luxemburgprocessen har haft. Vi ska vara noga med att konstatera det. Det har kört på hela utvidgningsfrågan på ett väldigt konstruktivt sätt, möjligtvis med ett undantag – men jag ska inte föra det vidare.

Sedan var det energifrågorna. Där förstod jag inte riktigt statsministern. Skulle det innebära en plaidoyer för att överge koldioxidmålen, dvs. vi ska strunta i det vi har kommit överens om på global nivå.

Om vi ska vara lite noggranna här, statsministern, så måste Europa följa de globala överenskommelserna. Det hävdar vi på många olika områden. Det kan gälla WTO, det kan gälla andra saker. Vi har anledning att göra det på miljöområdet. Det innebär att Sverige måste fullfölja de intentioner man tar på sig, i stället för att öka utsläppen och gå i rakt motsatt riktning mot vad vi har kommit överens om på global nivå och som tyvärr i europeisk nivå innebär att Sverige går före fast i fel riktning.

Vi har inte heller någon miljökonsekvensbeskrivning på hela Barsebäcksfrågan. Vi borde ha haft det. Det finns för det nu största miljöpåverkande beslutet inom Europeiska unionen inte någon miljökonsekvensbeskrivning. Detta är ju faktiskt en skamfläck. Man har inte brytt sig om att ta reda på konsekvenserna av olika synpunkter på detta beslut. Bortsett från själva sakfrågan sätter vi ett dåligt exempel.

Anf. 13 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag var tidigare inne på säkerhetspolitiken. Jag känner att jag riskerar att hamna i samma situation som Vänsterpartiet. Det är inte min avsikt. Vi stöder regeringens politik fullt ut i det avseendet. Jag vill bara understryka det. Jag ville bara lyfta fram att jag ser en viss risk i den svenska debatten att vi talar om samma sak men med olika definitioner. Det är viktigt att ha en stor öppenhet så att vi går jämna steg med Europa. Vi stöder helt det samarbete som sker på det säkerhetspolitiska området, men vi vill uppmana till en sund debatt så att vi inte vaknar upp en dag inför någonting som vi är med på men som vi har kallat för någonting annat.

Anf. 14 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Bara en kort kommentar till det som har sagts här.

Jag blev fascinerad av att lyssna på statsministern och hans utlägg om hur vi ska ta hand om kärnavfallet. Det vore kanske bra om vi kunde göra samma sak med koldioxidutsläppen. Problemet är att vi inte har någon teknik att fånga upp koldioxiden och förvara den på ett ofarligt sätt.

Anf. 15 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr ordförande! Jag delar inte uppfattningen om det sista som sades. Vi vet att koldioxid kan vi cirkulera i ett ekosystem. Det går att köra igenom i processen igen. Grönt binder. Det är därför som vi är så oroliga för att stora gröna reserver försvinner från jordytan, bl.a. skövlingen av regnskog. Koldioxidfrågan är uppdelad i två delar, dels hur den binds, dels hur utsläppen ska minskas. Den kan angripas på två sätt. Men det är inte lätt.

Det finns ingen lösning för kärnavfallet annat än att gömma det för evigt. Det är kanske någon briljant figur som så småningom hittar en lösning som strider mot naturlagarna. I så fall ska vi vara tacksamma för det. Vi har en energiproduktion som vi faktiskt har ett problem förknippat med som vi i dag inte diskuterar och rycker på axlarna åt. Vi lever gott just nu i denna generation med relativt billig elproduktion, som resulterar i ett avfall som kommande generationer under all överblickbar framtid ska hantera. Det är ett djupt moraliskt bekymmer som vi faktiskt måste ta till oss. Frågan ska ses i det perspektivet.

Lennmarker är lite oförsiktig. Om vi t.ex. konsumerar dansk kraft som kommer från kolkraftverk är ju Danmark, precis som vi, bundet av Kyoto. Danmark ska också minska sina koldioxidutsläpp. Här handlar det ytterst om att Sverige är en stor nettoexportör av kraft. Nu kommer Sverige att bli en mindre nettoexportör.

Jag tycker nog att det känns som att man lägger ett ansvar enbart på vårt land, ett ansvar som faktiskt borde delas av många andra. Vi är en del av en integrerad kraftbalans. Sverige, Tyskland, Österrike, Italien och Belgien har stängt eller diskuterar att stänga kärnkraftverk. Inte gör vi det för att vi vill förvärra koldioxidsituationen, utan vi gör det för att vi inser att detta inte är en hållbar energiproduktion.

Ha respekt för koldioxidfrågan, men gör inte kärnkraftsavvecklingen till koldioxidfrågans fiende! I så fall hamnar man i ett läge då man tvingas att acceptera en annan risk som är betydligt större och svårare att hantera, nämligen avfallsfrågan.

I svensk debatt finns det nu partier kring det här bordet som vill bygga ut kärnkraften. Jag tycker att ni ska gå ut och ta en offentlig debatt och stå för denna uppfattning så att vi får en ordentlig diskussion. Då får vi se var vi hamnar någonstans. Det är ju inte direkt i linje med europeisk utveckling, om jag uttrycker mig försiktigt.

Till Siv Holma: Vi vill inte ha upp frågan i IGC om försvaret och krishanteringen. Vi anser att detta ryms inom nuvarande fördrag, det är vår uppfattning. Om andra vid bordet driver den frågan vet jag inte, men i så fall riskerar – precis som någon tidigare sade – IGC-processen att dra ut väldigt på tiden. Det är nog en spärr för de andra att ta upp denna fråga. Jag tror att det blir de tre frågorna som är kvar sedan Amsterdam, ingenting annat. Vi vill inte föra till försvarsfrågorna. Vi tycker att det räcker med fördraget.

Det finns mycket annat som har sagts som jag kanske borde kommentera, men eftersom både Anna Lindh och Bosse Ringholm är här finns ju sakkunskapen representerad. Det jag nu avstår från att säga någonting om låter jag glida vidare till dem som kan det bättre än jag.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Det som statsministern sade om att inta en konstruktiv roll när det gällde hanteringen av skattepaketet under Europeiska rådets möte är någonting som jag uppfattar att nämnden helt står bakom, så att den frågan inte på något sätt skulle spoliera andra frågor.

Vi vet också att statsministern kommer tillbaka, inte hit till nämnden men till kammaren den 15 december kl. 15.00. Då får vi en återrapport från Helsingforsmötet.

Med detta tackar vi statsministern för samrådet i dag.

Anf. 17 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är alltid en risk när man blir föregången av statsministern att man inte har någon dagordning kvar.

Jag ska mycket kort lämna en rapport från ministerrådsmötet i måndags i Bryssel. Det handlade i huvudsak om skattesamtalen och om sparandedirektivet. Ni har också fått en skriftlig rapport.

Det handlar ju mycket om Storbritanniens inställning till Eurobonds. Många länder hävdar att Storbritannien överskattar effekterna och att man inte helt kan undanta internationella obligationer från det direktiv som man vill tillämpa i fortsättningen.

Som sammanfattning kan jag säga – och det har också framgått av medierna – gjordes det inga framsteg i sak i frågan. Det rör sig om ett paket som innehåller två andra delar, som jag tidigare redogjorde för, där vi har kommit ganska långt.

Det mest positiva resultatet av måndagens överläggning var att vi enades om att fortsätta på ett extra möte som ska hållas på torsdag kväll nästa vecka. Det blir ett informellt Ekofinmöte där man inte kan fatta några formella beslut. Men förhoppningsvis kan man hitta ett sätt att jobba vidare med den här frågan.

Nämnden efterlyste material sist. Nu finns det ett antal punkter i en rapport som Ekofin antog i måndags om förstärkt skattepolitiskt samarbete. Den har tillställts nämndens kansli.

På mötet i måndags lämnades det också en redogörelse från den brittiska ordföranden i uppförandekodgruppen, fru Primarolo, om det arbete som gruppen har gjort och om de slutsatser som då anses vara skadliga ur skattekonkurrenssynpunkt vid olika skatteinsatser. Även arbetet med uppförandekoden, som ju är en del av skattepaketet, finns med i rapporten, som också har tillställts nämnden.

Sedan fick vi en kort presentation av ett omarbetat utkast till rapport om ekonomisk-politisk samordning. Den antogs utan diskussion, och ni har också fått en kopia av den version som godkändes av Ekofinrådet i måndags.

Ni har också fått ett utkast till den svenska versionen av den här rapporten. Jag vill poängtera att när det gäller allt material som ni nu har fått – i motsats till förra veckan när det inte fanns så mycket material tillgängligt – så är det inte språkgranskat och därför inte officiellt ännu. Merparten av materialet är dessutom hemligstämplat, vilket också framgår.

Jag kan stanna här. Det finns inte så mycket i sak att tillägga. Det blir ett informellt möte på torsdag kväll där man ska försöka att förbereda hur den fortsatta processen kring skattefrågorna ska vara. Vi lär säkert få skäl att återkomma till sakfrågorna när man har kommit ett steg längre.

Anf. 18 GÖRAN LENNMARKER (m):

Nu upprepar jag mig. Jag vet inte om finansministern var här när jag sade det förra gången, men jag tror att hanteringen i den här frågan från kommissionens sida inte är den bästa.

Låt oss anta att vi själva skulle få ett skatteförslag som skulle innebära att en tung bransch i Sverige skulle drabbas mycket hårt. Då skulle vi naturligtvis begära konsekvensanalyser om hur det skulle fungera för denna bransch. Så är ju situationen i Storbritannien där man hävdar att obligationsmarknaden flyttar ut ur EU om det här förslaget genomförs.

Det konstiga är att man inte har tagit upp detta argument och analyserat det. Man kommer naturligtvis ingen vart om man inte tar medlemsländers berättigade eller oberättigade oro på allvar. Man måste i alla fall behandla frågan seriöst.

Anf. 19 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill också upprepa det som sades tidigare till statsministern. Det är viktigt att Sverige agerar konstruktivt i den här frågan så att inte England blir så att säga stående i skamvrån med den skattepolitiska frågan, eftersom vi vet att den också har implikationer på EMU-frågan i mycket hög grad i England. I förlängningen kan detta också komma att ha ett intresse för Sverige, om det blir aktuellt med medlemskap.

Det är viktigt att man är konstruktiv här och ser till att inte ett av de stora länderna hamnar vid sidan om i den viktiga ekonomiska politiken.

Anf. 20 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Till Göran Lennmarker kan jag säga att kommissionen har gjort en rejäl analys av Eurobonds och deras effekter. Däremot är britterna och kommissionen inte överens om analysen, utan det pågår fortsatta samtal.

Jag delar uppfattningen att man ska känna respekt för de invändningar som britterna har. Den dialogen får då fortsätta, även om man hittills inte har kommit fram till en gemensam slutsats.

Sedan delar jag Holger Gustafssons uppfattning om att det inte finns något intresse från svensk sida att köra in britterna i ett hörn och sedan tro att det här löser sig av sig självt. Därför fanns det ett förslag på mötet i måndags från Italien, Tyskland och Frankrike om att rådet skulle anta ett särskilt uttalande som i praktiken hade ställt britterna åt sidan. Bl.a. medverkade vi från Sverige till att det inte blev ett sådant uttalande. I stället blev det en gemensam deklaration om att britterna var beredda att fortsätta med arbetet. Det såg jag som det mest hoppingivande resultatet från mötet i måndags.

Det är alldeles riktigt att vi måste vara konstruktiva. Det tjänar ingenting till att 14 länder försöker banka på det 15:e landet, när vi vet att det förutsätter att alla 15 är överens. Därför händer det ingenting på området. Uppgiften blir nu att fortsätta att analysera för att se om vi kan hitta några gemensamma tag med britterna.

Vi från svensk sida har på nytt lyft fram den upplysningsskyldighet som vi tycker är viktig och som britterna själva också har markerat. Det skulle kanske kunna vara en ingång som kan lösa upp en del av de knutar som finns.

Anf. 21 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag noterar finansministerns svar, och jag tycker att det verkar vara en konstruktiv inställning.

Anf. 22 ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få tacka finansministern för samrådet i dag. Jag hoppas att det blir konstruktiva överläggningar inför Europeiska rådet just på skatteområdet. Det är av svenskt intresse att det blir på det sättet.

2 § Rapport från ministerrådsmöte (allmänna frågor) den 15 och 16 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (allmänna frågor) den 6 och 7 december 1999 (utrikesminister Anna Lindh och statssekreterare Mikael Sjöberg)

Anf. 23 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med att säga några ord om allmänna rådets möte den 15 november. Då hade vi en diskussion – eller rättare sagt två inlägg per land – mellan utrikes- och försvarsministrar angående frågan om krishantering. Jag tänkte också beröra den frågan under dagordningen.

I mitt inlägg betonade jag flera av de frågor som har varit uppe här i dag, att vi anser att det inte behövs någon fördragsförändring för EU:s krishantering, att det är bra med gemensamma mål och gemensamma strukturer för att fatta beslut, men att vi inte kan acceptera nationellt bindande mål och att det är viktigt att framhålla de civila aspekterna när det gäller mål, beslutsstrukturer och annat.

Björn von Sydow gick igenom på försvarssidan lite mer om vad vi kan se behövs vid olika typer av krishanteringsinsatser.

Vi gick också igenom förberedelserna inför toppmötet i Helsingfors, som Göran Persson har föredragit. Vi talade om utvidgningen där vi från svensk sida strök under vikten av att alla länder får gå framåt i sin egen takt, vikten av att EU har ett eget måldatum för när man kan ta emot nya medlemmar och vi påtalade också en viss oro när det gäller kommissionens skrivningar om övergångsregler. De kan tolkas av några av kandidatländerna som att de inte behöver uppfylla EU:s miljöregler. De kan alltså tolkas som att kandidatländerna får långa övergångsperioder, och det är lite felaktiga signaler när det gäller miljö och energi, vilket vi också påpekade.

Vi tog upp Rysslandsstrategin under gemensamma strategier och vikten av att vi fortsätter att ordentligt bevaka vad som sker i Ryssland och att vi också följer upp Rysslandsstrategin.

Ja, det var i stort sett vad vi gjorde på senaste GAC.

Anf. 24 GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är en detalj som jag skulle vilja klara ut när det gäller långa övergångstider på miljöområdet. Om jag förstått rätt handlar det om Estland och Polen och vattenreningen. Det tar ju lång tid att bygga upp en vattenrening om man inte har haft någon sådan alls. De har ungefär samma situation som vi hade på 40-talet. Då tar det kanske något decennium innan man har byggt ut vattenreningen. Det kan väl ändå vara rimligt att man kan göra det under tiden som man är medlem. Det kan inte vara något hinder, om man har en hög ambition. För oss tog det väl flera decennier att bygga ut vattenreningen. Vi måste ju hålla ordning på våra argument.

Anf. 25 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är riktigt att det tar lång tid. Samtidigt är det väldigt farligt om kommissionen ger intrycket av att man inte nu vill se investeringar för att åstadkomma vattenrening.

Här finns ju t.ex. Phareprogrammet som ett sätt att se till att de nödvändiga investeringarna verkligen görs. Sänder man då fel signaler kan Phareprogrammets möjligheter och resurser i stället användas för helt andra investeringar.

Det är viktigt att man faktiskt ser till att kandidatländerna själva gör en ordentlig prioritering av miljöinvesteringar och att de utnyttjar Phareprogrammet och använder det till miljöinvesteringar.

Även under min tidigare kapacitet kunde jag tyvärr alltför ofta se att man valde det som man såg som kortsiktigt mer lönsamma investeringar i stället för långsiktiga miljöinvesteringar. Det är den risken som finns med kommissionens skrivningar.

Då går jag över på det kommande mötet.

Jag har inga kommentarer när det gäller A-punkter. Jag har inte heller några kommentarer när det gäller Europaparlamentets resolutioner. Då går jag vidare med några av punkterna inför det europeiska rådets möte.

Frågan om gemensamma strategier kommer upp. Vi räknar med att den gemensamma strategin om Ukraina ska antas i Helsingfors medan strategin om Medelhavet och västra Balkan skjuts upp till ett senare rådsmöte.

Från svensk sida har vi framhållit att vi gärna ser att man efter strategierna om Ukraina, Medelhavet och västra Balkan har en mer tematisk strategi nästa gång, och vi har framfört bl.a. konfliktförebyggande som ett lämpligt ämne.

När det gäller strategin om Ukraina tycker vi från svensk sida att det är viktigt att man utökar samarbetet mellan EU och Ukraina. Det handlar om hur man genomför partnerskapsavtal, hur man får en gradvis övergång till marknadsekonomi. Miljöfrågorna, kärnsäkerheten och det civila samhället är viktiga delar i den här strategin.

Det är på en punkt som vi har haft invändningar, och det gäller hänvisningen till att man ska färdigställa två kärnkraftverk i Ukraina. Men det ligger än så länge under beslut i EBRD. Vi menar att man inte bör föregripa bankens ställningstagande och säga att det är just ersättning i kärnkraft som bör göras. Där har fler länder gått in och haft samma uppfattning, så detta kommer nu nog upp på rådsmötet.

Som det ser ut nu tycker vi inte att det är några problem med Medelhavet, men det är viktigt att det blir någonting substantiellt i Medelhavsstrategin när den kommer att behandlas senare.

Anf. 26 ORDFÖRANDEN:

När det gäller den gemensamma strategin för Ukraina är detta en ny form av beslut. Man fattade ju beslut om Ryssland för ett tag sedan. Detta ska alltså beslutas på Europeiska rådets möte, och då är detta rent formellt ett beslutsärende för oss. Utrikesministern har ju nyss redovisat regeringens position.

Anf. 27 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker inte att man ska utesluta möjligheten att man bygger säker kärnkraft som ersättning för osäker kärnkraft. Ukraina behöver faktiskt elektricitet, och det behöver även Litauen.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 29 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då kommer vi till säkerhets- och utrikespolitiken. Där har vi regelbundet rapporterat till nämnden, och Göran Person har också tagit upp dessa frågor här i dag, så jag går inte in på bakgrunden utan jag tar bara upp de aktuella frågorna.

Som det nu ser ut kommer man att försöka att ha en kappa – ett dokument där det dels finns en kappa, dels ett dokument om militär krishantering, dels ett dokument om civil krishantering. Fokus i debatten har handlat framför allt om vilken kapacitet man ska ha. Utgångspunkten har varit Kosovo.

Det arbete som har skett efter Kosovokriget har tagit för lång tid. Man har haft för små resurser och man har haft för dålig samverkan mellan olika insatser i Kosovo med t.ex. de säkerhetsproblem som vi kan se för serber och romer som följd. Detta har också gjort att ambitionsnivån i dag är betydligt högre än den var när diskussionen började i våras.

Den modell som man har för den militära sidan är att man ska ha gemensamma mål, kvalitativa prestationskriterier och man ska regelbundet se över ifall man når upp till målen. Detta kan vi ställa oss bakom, men vi har sagt att vi inte vill ha nationellt bindande krav, alltså konvergenskriterier av EMU-typ. Vi vill sedan se samma sak också på den civila sidan.

De aktuella förhandlingarna är väldigt intensiva. Det möte som hölls för att man skulle diskutera det finska papperet hann i förrgår natt bara igenom halva papperet. Sedan ska man fortsätta att diskutera på söndag. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Det som diskuteras är ambitionsnivån och hur långt man ska gå, hur detta ska gälla de enskilda länderna, vilka beslutsstrukturer man ska ha – om man ska ha s.k. interimistiska strukturer som börjar gälla redan efter nyår eller inte. Vissa länder, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<, driver fördragsändring och säger att det behövs för den kommitté som ska bildas.

Det som också diskuteras är förhållandet mellan EU och Nato. Alla är överens om att det behövs en samverkan, men hur ska den se ut när det gäller de länder som är med i Nato men inte i EU? Hur ska relationen vara när det gäller försvarsplanering i Nato respektive i EU? Hur ska samarbetet konkret se ut när det gäller att gå på varandras möten o.d.?

Detta kommer till väldigt stor del också att fortsätta, förmodar vi, när det gäller att verkligen reda ut förhållandet EU–Nato. Det kommer säkert också att fortsätta att diskuteras även efter Helsingforsmötet. Vi skulle vilja se ordentliga tydliga regler för hur denna samverkan ska se ut.

Anf. 30 GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi tycker inte att det är några problem med det papper som ligger – jag tror att det är tredje versionen nu. Det här är ett betydande steg framåt. Det bör vi konstatera, därför att det grundläggande problemet är ju att vi inte har haft denna möjlighet tidigare att kunna agera. Därför är det önskvärt och nödvändigt att man nu kommer en bit på väg. Då är det också klokt med interimistiska åtgärder.

Ett av bekymren under 90-talet har alltid legat på den politiska sidan. Vi har inte förmått att ta de beslut som vi borde ha gjort. Jag erinrar om situationen i Kosovo efter Dayton fram till stridigheterna förra våren. Det fanns en stor passivitet på den politiska sidan, och det var det som var huvudproblemet. Detta bör man hålla i minnet. Institutionerna finns ju, men det gäller att utnyttja dem.

Samtidigt fortsätter arbetet. Detta är ju en interimistisk rapport. Portugal ska sedan komma med nästa, och sedan ska detta slutföras om ett år vid toppmötet i Frankrike. Då får vi se hur detta kommer att se ut i sin fulländning.

En detalj gäller om kommittén ska föras in i fördragen. Det kan man väl ändå smyga in i IGC om man så vill. Det ska väl inte vara någon stor sak om man vill nämna det eller inte nämna det. Det kan väl inte spela någon större roll om en kommitté som redan finns omnämns i fördragen. Det kan väl inte vara någon stor fråga vare sig att ta upp i direktiven eller att genomföra.

Anf. 31 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Som jag tidigare sagt stöder vi den här utvecklingen. Det är viktigt att det byggs upp en resurs för att hantera konflikter i Europa i framtiden. Men jag har en fråga.

Vi fick information genom ett fax den 26 november 1999 där man från Finland beskriver vilka resurser som förväntas från den finska sidan i det här sammanhanget. Man talar väldigt konkret om att för Finlands del skulle det gälla ca 750 man som man på något sätt ska hålla i beredskap.

Vilka resurser från den svenska sidan räknar man med att åtagandet innebär? Kan det beskrivas på ett konkret sätt så att man får en uppfattning om det? I så fall tycker jag att det skulle vara intressant att höra.

Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har ingen annan uppfattning. Jag tycker också att det är bra att man försöker att uppsätta tydliga gemensamma mål för den här hanteringen. Det har ju saknats tidigare. Det är en rätt utveckling som är på gång. Att man formulerar mål och kriterier för kapacitet att agera inom Petersbergsuppgifterna – detta med 60 dagar för att sätta in trupp, två års uthållighet osv. – är mycket bra.

Det är också bra att man resonerar om dubbleringen med Nato och att man borde undvika liksom två spår här och i stället försöka att samordna detta.

Jag välkomnar den här utvecklingen.

Anf. 33 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har bara en fråga som handlar om det som utrikesministern snabbt berörde när det gällde konvergenskriterier, bindande kontra att det är upp till varje lands ansvar.

Den ståndpunkt som Sverige har ställer vi oss naturligtvis bakom. Men hur står Sveriges ståndpunkt i förhållande till övriga medlemsländers agerande i den här frågan? Kan det bli kompromisser där?

Anf. 34 SIV HOLMA (v):

Den fråga som Åsa Torstensson var inne på är viktig att få klarlagd.

Göran Lennmarker ansåg att det inte var något problem att ta upp rådets beskaffenhet i fördragsförhandlingarna. Vi är väldigt oroliga för vad detta kommer att innebära för andra konsekvenser, om det blir en annan glidning som jag var inne på när statsministern var här.

Jag skulle också vilja ha ett förtydligande. Svensk ståndpunkt är ju att lyfta upp den civila krishanteringen. Men om jag har förstått det rätt lägger man mer fokus på den militära krishanteringen i och med att man ska ha de olika organen. Det tycker jag går i fel riktning. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till detta.

Anf. 35 ORDFÖRANDEN:

Jag hade förmånen att för riksdagens räkning delta som observatör på Västeuropeiska unionens parlamentarikerförsamlingsmöte i veckan. Där uppträdde Solana – det var dagen innan han kom till Sverige. Det som han sade och de frågor som han besvarade var från svensk synpunkt mycket tillfredsställande. Han betonade krishanteringen, Petersbergsuppgifterna och sade bestämt och tydligt ifrån att det inte handlade om något kollektivt försvar. Så jag tror att detta verifierar det som har sagts av statsministern och även av utrikesministern, att de papper som vi numera ser går i vår riktning.

Det är bra att klara ut detta. Någon nämnde tidigare att man rör sig med så olika begrepp om man lyssnar på vad som sägs i andra medlemsländer. Samtidigt ska man veta att i den församling där jag var finns de som har talat sig mycket varma för ett europeiskt försvar, och de är mycket besvikna över det som har hänt. De lever ju kvar i sin gamla retorik och upprepar detta med kollektivt försvar som ett slags mantra. Men när företrädare för EU kommer dit får vi ju klara besked.

Anf. 36 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tänker börja med det civila. Det som är viktigt att komma ihåg är ju att det här var från början ett svenskt initiativ. Flera länder såg bara till att de hade haft problem med att få framför allt den fredsbevarande styrkan på plats i Kosovo efter kriget.

Vi från svensk sida var faktiskt först där med poliserna. Vi såg också väldigt tydliga brister när det gällde den civila krishanteringen. Därför var det naturligt att vi tillsammans med några andra länder lade fram underlaget för det som nu är det finska förslaget om mål och om vad man ska uppnå på det civila området.

Vi har kanske kommit längre än många andra länder. Därför är det viktigt att fortsätta att driva detta, och den finska ordföranden har varit väldigt bra i det här arbetet.

Den struktur som man diskuterar är att man i GAC, under alla de andra formerna, ska ha en kommitté som ska bestå av diplomater i Bryssel som är permanent stationerade där. Om det händer någonting ska de kunna rycka ut varje dag eller dygnet runt om det skulle behövas. Därför skulle det vara en kommitté som sitter förankrad i Bryssel. Dit hör också diskussionerna om fördragsändringar. Om man ska kunna delegera beslut från ministerrådet och säga att de får hantera det akut löpande i den permanenta kommittén, hävdar en del att det måste till en fördragsändring.

Det låter i och för sig inte så dramatiskt, men vi tror ändå att det går att lösa detta inom det nuvarande fördragets ram. Vi vill heller inte ta in det på dagordningen för IGC, för riskerna är då att någon vill göra andra fördragsändringar. Just det här kanske inte låter så dramatiskt. Av så att säga renhållningsskäl tycker vi att det är bra om man kan hålla allt sådant här utanför.

Sedan är tanken att under kommittén ska man ha – det har varit våra förslag – både en del som jobbar där de militära experterna jobbar och en del där de civila experterna jobbar, så att man på det sätter jämställer det civila och det militära och får dem att kunna samarbeta i händelse av en konflikt. En av de lärdomar vi har dragit av Kosovo är att det har varit väldigt svårt att få polissidan och militärsidan att samarbeta tillräckligt bra och tillräckligt tidigt för att effektivt kunna hantera säkerheten i Kosovo.

Vad handlar det om för storlek? Vad skulle gälla för svensk del? Ja, vi vill inte ha bindande nationella krav. Det här är sådant där länderna måste fatta sina beslut själva. Men den diskussion som har varit är att man skulle ha möjlighet att kalla samman en styrka motsvarande ungefär den som finns i Kosovo. Det skulle vara 50 000 man. Vi har ett ordentligt svenskt bidrag i Kosovo. Skulle man fördela det mer formellt mellan de olika länderna skulle det svenska bidraget förmodligen ligga något lägre än vad vi i realiteten deltar med. Vi tillhör de länder som är väldigt aktiva och deltar med väldigt många internationella insatser.

Diskussionen är om det finns risk för att man ska försöka gå över och ställa bindande nationella krav. Vi ska inte sticka under stol med att det är en del av det brittiska förslaget. Där trycker man, som vi uppfattar det, för hårt på vad som ska bli gällande för de enskilda länderna. Vi menar att detta ändå måste vara upp till de enskilda länderna att till syvende och sist fatta beslut om. Men det här är en diskussion som kommer att fortsätta den närmaste veckan. Vi upplever ändå att den stora majoriteten har samma inställning som vi, nämligen att de inte vill att EU ska börja agera när det gäller deras försvarsbudgetar. För deras del är det mycket känsligare än för vår del därför att vi ändå, efter vår försvarsuppställning, hyfsat tillgodosett detta att kunna delta i en internationell krishantering. Det har vi bättre tillgodosett än många andra länder. Så det här motståndet finns i många länder.

För vår del är det inte därför att vi tror att de skulle ställa krav som vi inte skulle kunna leva upp till, utan just därför att vi tycker att detta är en svensk fråga. Det här är en fråga där EU inte ska fatta besluten. Här kan EU ställa upp målen.

Anf. 37 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara säga – och vi har sagt det förr – att för vår del har vi ingenting emot om man sätter upp även bindande krav. Vi menar att det kan vara rimligt om man gör detta för att lösa de uppgifter som vi faktiskt måste lösa gemensamt.

Sedan en randanmärkning. Jag tror inte att vi ska ha bilden av att Sverige är särskilt aktivt när det gäller fredsbevarande insatser. Vi har snarare fallit i den skalan jämfört med hur det var tidigare.

Anf. 38 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan bara konstatera att trots att vi kanske inte har lika många ute som vi haft tidigare tillhör vi fortfarande de länder som kan ha ett mycket gott självförtroende i Europa och som i förhållande till folkmängd anses delta mycket aktivt.

Anf. 39 ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns stöd i nämnden för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 40 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag går inte in på utvidgningen, eftersom statsministern tog upp den.

När det gäller Turkiet tänkte jag börja med att kort redogöra för mina möten med turkiska respektive grekiska utrikesministern. Båda har varit i Stockholm nyligen.

Jag börjar med de samtal som jag hade med den turkiske utrikesministern. Jag tyckte att de var mycket bra. Vi hade vårt första enskilda möte för några månader sedan i början på hösten. Jag minns att jag då reagerade över att herr Cem fortfarande inte ens ville tala om kurder. Den här gången talade han om problemen i sydöstra Turkiet. Den här gången överlämnade han mot slutet av vår diskussion, som i huvudsak handlade om mänskliga rättigheter och kurder, en trave med kurdisk litteratur och kurdiska ordspråksböcker. Diskussionen handlade bl.a. om hur vi kan se till att kurdiska kan talas inte bara i praktiken utan också lagligt i undervisning och TV- och radiosändningar. Jag tyckte att det ändå var ett positivt möte.

Sedan träffade jag Georgios Papandreou i måndags, och vi talade om de turkisk-grekiska relationerna och Cypernproblemet.

Det är en rätt komplicerad bild inför det allmänna rådet. Det är tre saker som diskuteras, bl.a. mänskliga rättigheter i allmänhet vad gäller Turkiet. Där kan vi se att det skett en väldig utveckling under hösten och att vi faktiskt bl.a. tack vare den diskussion som Sverige var med och drog i gång, att vi inte automatiskt accepterade Turkiets kandidatlandsstatus i juni, fick en diskussion där nästan alla EU-länder började ta upp frågorna om mänskliga rättigheter i Turkiet och gentemot Turkiet. Kommissionen, ordföranden, drev de här frågorna aktivt. Och vi fick framför allt en diskussion i Turkiet, en öppen diskussion i turkisk press om den kritik som fanns i ett antal länder i Europa och vad som behöver göras för att möta den kritiken i Turkiet.

Sedan var det också diskussioner om de bilaterala frågorna mellan Grekland och Turkiet och som framför allt handlar om att låta den internationella domstolen i Haag lösa gränstvisterna. Även här ser det relativt ljust ut i diskussionen mellan Grekland och Turkiet.

Men sedan har vi den som jag tror kommer att bli den riktigt svåra frågan i Helsingfors, och det är Cypern. Vi vill naturligtvis alla att vi kan få en politisk lösning av Cypernfrågan, så att vi inför framtiden slipper ha ett delat Cypern. Det är samtidigt så att om man är tvungen att få en politisk lösning och ett upphörande av att Cypern är delat, kan Turkiet i realiteten blockera att Cypern kommer in som EU-medlem. Det är också naturligtvis Greklands problem. Därför diskuterar man nu för att försöka hitta en lösning, där man uppmuntrar en politisk lösning om ett enat Cypern men där man inte utesluter att Cypern ändå skulle kunna tas in som medlem i EU.

Här förs en diskussion inför Helsingfors. Där tycker jag att det är viktigt att vi från svensk sida har en öppen och konstruktiv attityd. Det finns ingen anledning för oss att låsa fast oss för någon lösning.

När det sedan gäller diskussionen om mänskliga rättigheter inför Helsingfors kan vi se att Turkiet nu försökt ge några signaler om att man, inte bara i praktiken utan också genom lagändringar, ska förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheter. Därför antog deras parlament i går en ny lag som underlättar åtal av statstjänstemän när det gäller tortyr. Det krävs från EU-länderna att man tar ett partnerskap. Ett partnerskap innebär ju att EU ställer upp sina kortsiktiga, medellånga- och långsiktiga krav på Turkiet. Turkiet ska i gengäld lägga fram sin nationella plan, där de garanterar och talar om vad de tänker göra och att det här ska koncentreras på mänskliga rättigheter och de politiska kriterierna. Det skulle kunna antas direkt efter Helsingfors. Det här utvärderas varje år, och därmed kan man varje år gå igenom vilka framsteg som har gjorts och förhoppningsvis se att det görs tillräckliga framsteg för att processen ska kunna fortsätta.

Det är också klart från medlemsländerna att man inte vill se att Turkiet i realiteten börjar förhandla om medlemskap innan man uppfyllt de politiska kriterierna.

Detta är föremål för förhandlingar inför Helsingfors. Möjligen känner jag mig lite mer positiv till att man ska klara signalerna och de tydliga överenskommelserna om en partnerskapsplan och en nationell plan som beskriver den fortsatta vägen vad gäller mänskliga rättigheter. Möjligen känner jag lite större oro när det gäller Cyperndiskussionen.

Anf. 41 GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi noterar med tillfredsställelse omsvängningen i attityd till en mer konstruktiv hållning från den svenska regeringen. Vi tror att det är väldigt bra ur Europasynpunkt, det är bra för Cypern och bra för Turkiet. Självfallet är det bra för utvidgningsfrågan i största allmänhet.

Vi bör erinras att processen för medlemskap är oerhört detaljerad och noggrann, där kommissionens rapport kryper in i minsta vrå också vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, konstitution och allting sådant. Det här blir nog för den turkiska demokratin det viktigaste tillskottet i den processen.

Vi noterar som sagt omsvängningen.

Anf. 42 SIV HOLMA (v):

Jag tycker att det svenska förhållningssättet vad gäller Turkiet har varit bra till skillnad från vad Göran Lennmarker vill framställa det som. Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande av utrikesministern. Hon sade att det är klart att Turkiet inte får börja förhandla om medlemskap innan de klarat av kraven om mänskliga rättigheter. Innebär det att Turkiet kan bli upptaget som kandidatland? Att vara kandidatland, är det samma sak som att börja förhandla om medlemskap? Jag skulle vilja ha ett förtydligande där.

Anf. 43 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag välkomnar det här att Turkiet nu dras in i en process där man med viss försiktig optimism ändå kan se tiden an.

Jag hade också tillfälle att lyssna till Turkiets utrikesminister. Man får ett litet intryck av att man lägger orden väldigt väl och anpassar sig för att säga de rätta sakerna för att inte störa bilden utan ge ett gott intryck. Vi får se när man kommer hem och gör sin hemläxa vad som kommer ut av detta.

Jag tror som sagt att det är bra att man drar i de här trådarna och ger stöd för de krafter som ändå vill ha en ändrad situation i Turkiet. Vi får naturligtvis inte underskatta de enorma svårigheter som de brottas med att det ska tränga ned i systemet sedan och att man ska se konkreta resultat på plats.

Jag välkomnar som sagt att man har den öppna attityden och att man ingår i processen på det sättet.

Anf. 44 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle vilja säga utifrån det resonemang som förs runt bordet att jag tycker att utrikesministern har varit tydlig. Centerpartiet ställer sig bakom den tydlighet som utrikesministern haft i Turkietfrågan och den process som drivits. Den uppskattar vi.

Anf. 45 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi stödjer också linjen att Turkiet får status att börja gå den här vägen. Men det är naturligtvis oerhört viktigt att Sverige ligger i fronten i arbetet att bevaka att det verkligen sker framsteg från Turkiets sida och att man får helt klart för sig att ska det finnas något tempo i tidtabellen för Turkiet i fortsättningen, så måste det ske steg mot en bättre MR-politik i Turkiet.

Anf. 46 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag skulle gärna vilja säga att det varit väldigt värdefullt under den här processen att ha ett så brett stöd från nämnden. Vi kan säga att alla utom moderaterna har stött regeringens politik när det gäller Turkiet under hösten. Det har varit väldigt viktigt. Jag vill tacka nämnden för det, för det har spelat en väldigt viktig roll.

Det är inte, som Göran Lennmarker mycket väl vet själv, så att regeringen har gjort en total omsvängning när det gäller Turkiet, men det vi har sett är faktiskt att Turkiet har ändrat sin politik under det halvår som gått efter Köln. Hade Sverige, och alla andra länder, sagt ja till medlemskap i Köln och hade vi så sent som i Saariselkä i början av september sagt att det var fritt fram för Turkiet att bli kandidatland, då hade vi inte fått se den här diskussionen, öppna politiska diskussionen i turkiska medier under hösten och de praktiska förändringar som skett i Turkiet.

Nu ska vi vara medvetna om att den praktiska förändring som skett i Turkiet än så länge inte omfattas av att man också ändrat lagstiftningen. Och det finns, precis som Karl-Göran Biörsmark stryker under, oerhört många problem kvar i Turkiet. Det vi gör genom att vi öppnar för – om det blir så, det vet vi fortfarande inte – kandidatlandsstatusen är att man då öppnar för processen, EU ställer sina krav på kort, medellång och lång sikt. Turkiet måste svara med att tala om vad man också tänker göra på kort och medellång sikt. Detta ska sedan gås igenom varje år. Turkiet får inte börja själva medlemskapsförhandlingen innan man kan visa att man uppfyllt alla de politiska kriterierna, demokrati och mänskliga rättigheter, som vi har lagt fast i Köpenhamn.

Det som är viktigt att se är att det här mötts av väldigt stor glädje bland kurdiska organisationer och bland turkiska människorättsorganisationer, som tycker att agerandet från Sveriges sida har varit väldigt bra. Det har hjälpt dem till precis det som de vill uppnå i Turkiet.

Det är för tidigt att säga än vad som kommer att ske i Helsingfors, men vi kan ändå se att den Turkietpolitik som vi i bred enighet vid sidan av moderaterna har fört har fått ett väldigt brett stöd.

Anf. 47 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag noterar snarare att regeringen har anslutit sig till den moderata linjen. Det bisarra är att nu ägnar sig utrikesministern åt att tala om hur mycket som skett i Turkiet under hösten 1999. Jag är inte säker på att det är den korrekta bilden, men det har vi ingen anledning att sitta och nagelfara här. Poängen är att Turkiet ska behandlas som varje annat europeiskt land. Det är mycket strikta krav på demokrati och mänskliga rättigheter. T.o.m. den turkiska konstitutionen måste ändras om det ska kunna bli medlem. Men det är inget nytt, det har funnits här hela tiden. Men vi gläder oss åt att regeringen ansluter sig till oppositionen.

Anf. 48 SIV HOLMA (v):

Svaret, såsom jag tolkar utrikesministern, är att Turkiet har fått någon form av kandidatlandsstatus. Är det så? Vi är inte positiva till att Turkiet får denna status innan de har gjort väldigt stora förändringar.

Anf. 49 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, Turkiet har inte fått kandidatlandsstatus, men vi kommer att i Helsingfors diskutera kandidatlandsstatus. Det är fortfarande inte klart, det är fortfarande en diskussion som förs. Turkiet har gjort en del under hösten, men det är långt ifrån tillräckligt. För den fortsatta processen har man sagt att om man får Turkiet att tydligt klargöra och om EU får en tydlig mekanism för att kunna följa upp att Turkiet fortsätter att göra förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter, då kan Turkiet få kandidatlandsstatusen. Men då måste man vara beredd att ta på sig att göra en exakt nationell plan för hur man ska uppfylla de politiska och demokratiska kriterierna. Sedan ska EU också ha något slags kontrollmekanism för att hela tiden kunna se att det här arbetet fortsätter.

Man kan säga att den roadmap som vi efterlyste tidigare får man efter Helsingfors i stället men med en tydlig kontroll och uppföljning av att Turkiet verkligen fullföljer detta. Det här är diskussioner som vi haft med både kurdiska organisationer och de turkiska människorättsorganisationerna. Dessa tror att det här är den bästa vägen att se att Turkiet verkligen fortsätter arbetet för mänskliga rättigheter. Därför har vi försökt att gemensamt med dem balansera för vad vi tror är den bästa vägen för att få den här processen att fortsätta. Men det är fortfarande inte klart.

Jag får hälsa Göran Lennmarker och moderaterna välkomna in i den breda gemenskap för mänskliga rättigheter som vi haft i EU-nämnden.

Anf. 50 ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 51 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

IGC lämnar jag. Trumpf–Piris-rapporten vet jag inte om vi behöver säga så mycket om. Den kommer upp i Helsingfors. Det handlar om att effektivisera arbetet.

Anf. 52 ORDFÖRANDEN:

IGC har vi fortgående samrått om, så jag tycker inte att vi behöver ta upp det till något särskilt beslut i dag.

När det gäller Trumpf–Piris-rapporten påpekar regeringen förhoppningsvis att man måste göra det möjligt för de nationella parlamenten att komma in i beslutskedjan, så att det inte är alltför snabba svängar mellan Corepermöten och rådsmöten. Det är en känd svensk ståndpunkt, men den tål att upprepas.

Anf. 53 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, definitivt.

Anf. 54 ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi lämna de frågorna och gå vidare på dagordningen.

Anf. 55 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nästa fråga är en informationspunkt, och det är EP-statuten. Där är vi tillbaka när det gäller stadgan för Europaparlamentets ledamöter. Vi tycker att det är bra att ordföranden tar upp frågan igen och att man försöker få till stånd nya förhandlingar. Men vi menar fortfarande att det är viktigt att vi står fast vid det vi sade i april, att man betalar sin skatt, man har möjlighet att ta ut skatten nationellt och att utbetalning för resor och annat sker efter faktiska utlägg.

Anf. 56 ORDFÖRANDEN:

Vi kan upprepa det. Vi hade ett klart ställningstagande i nämnden om det i våras. Jag tror också att det var en enhällig nämnd som uttalade sig om detta. Det gäller fortfarande.

Anf. 57 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är bra.

Sedan är vi vid valrättsakten. De frågor som vi ska diskutera på måndag handlar om tre punkter, ett förbud mot att vara vald till både EU-parlamentet och ett nationellt parlament. Det har vi inga problem med att man förbjuder det.

Det handlar om valdatum för valen år 2004. Det kommer att tidigareläggas till den 6-10 maj 2004. Det är också bra för svensk del, så vi slipper att få det mitt i skolavslutningar och sommarsemestrar.

Vidare handlar det om Gibraltars status. Där har vi valt att hålla en mycket låg profil.

Anf. 58 ORDFÖRANDEN:

Det var en ståndpunkt där. Är det någon som har några kommentarer?

Anf. 59 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

En detaljfråga, men det skulle vara intressant att höra utrikesministern. Det finns förslag om att man inte ska få komma ut med ett valresultat förrän hela valet är klart. En del länder har andra sådana här förhållningssätt, t.ex. att man heller inte får ha opinionsundersökningar inför ett val, tre veckor eller en månad. Är det någonting som också varit uppe i sammanhanget, för det har med saken att göra?

Anf. 60 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Opinionsundersökningarna tror jag inte har varit uppe. Däremot har man också som ett förslag att man inte får meddela valresultatet officiellt förrän röstningen är klar i alla länder. Det är också väldigt viktigt.

Anf. 61 ORDFÖRANDEN:

Den frågan var uppe vid senaste valet, vilket gjorde att vi fick senarelägga sammanräkningen.

Såvitt jag har förstått måste man i fråga om valförfarandet skriva en särskild proposition som ska lämnas till riksdagen. Ska man ändra det där med opinionsundersökningar, då måste vi skriva om vår grundlag. Jag tror inte att det blir aktuellt.

Anf. 62 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det kan hända att andra länder måste göra det också i så fall, för de har lagar som förbjuder detta.

Anf. 63 ORDFÖRANDEN:

Vad jag kan konstatera finns det majoritet bakom regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Anf. 64 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller den europeiska utvecklingsfonden föreslår ordföranden en kompromiss, att man gör en ökning med 5 % men att man samtidigt vidtar åtgärder för att effektivisera och förbättra hanteringen av biståndet.

Anf. 65 Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det är ett stort biståndsbeslut som EU ska fatta på måndag. Vi är angelägna om att man kommer till ett beslut på denna punkt så att man har det inför den ministerkonferens som ska vara nästa vecka om Lomékonventionen. Den nuvarande Lomékonventionen går ut i februari. Det här är en viktig byggsten för att nå en kompromiss med AVS-länderna.

Vi har tillhört dem som vill skynda långsamt med volymen. Därför välkomnar vi att man går fram med ett lite lägre förslag som faktiskt innebär en viss real minskning. Skälet till det är att EU inte än på långa vägar har utnyttjat de möjligheter det haft inom de gamla avtalen. Den här ökningen ger ett stort utrymme att öka EU-biståndet till de fattigaste länderna. Det vill vi att EU ska göra. För att man ska kunna göra det behövs de reformer som nu föreslås. Det är en positiv utveckling på den här punkten.

Vi hoppas att man kan nå en uppgörelse mellan 5 % och nominellt oförändrat. Det är ett par länder som tillsammans med oss delar kritiken av EU:s institutioner. De har inte riktigt visat att de är beredda att öka med 5 % utan vill gärna ligga kvar oförändrat.

Anf. 66 GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi stöder den positionen. Jag vill erinra om att det här är en fråga som vi faktiskt noggrant har berett under många år. Det vore dessutom bra om vi under vårt ordförandehalvår kunde föra fram biståndsfrågorna till ett klokt slut. Tiden är nog rätt att göra det om ett och halvt år.

Anf. 67 ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har varit uppe flera gånger förut i nämnden, senast den 12 november.

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 68 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tjetjenien: Där har våra krav på Ryssland varit att den militära aktionen måste upphöra, att de i stället ska ha en politisk dialog med ledningen i Tjetjenien och att de måste se till att underlätta situationen för flyktingarna. Det sista är inte minst akut nu inför vintern.

I nuläget måste EU försöka driva igenom det man kom överens om i OSSE i Istanbul, att OSSE ska ges möjlighet att upprätta en mission i grannrepubliken Ingusjien och därefter spela en roll i Tjetjenien. Vi skulle gärna vilja se att OSSE:s ordförande Knut Vollebæk fick resa till Tjetjenien och att han så småningom även kunde få ta en medlarroll när det gäller Tjetjenien.

Vi måste fortsätta att sätta ett väldigt stort tryck på Ryssland att underlätta de humanitära organisationernas arbete när det gäller flyktingarnas situation. Men tyvärr verkar den ryska inställningen nu vara oerhört besvärlig. Det här är en väldigt allvarlig situation.

Frågan om transatlantiska förbindelser utgår. Vi kommer att diskutera västra Balkan. Vi hade en stor del av oppositionen från Serbien i Stockholm i fredags. De strök under att de gärna vill att man häver flygsanktionerna och oljeembargot. De menar att om vi gör det i samarbete med oppositionen skulle det vara ett sätt att klart stödja oppositionen. Det här drabbar bara civilbefolkningen, inte Milošević.

Det här kommer vi att diskutera inom EU. Det är många länder som nu anser att det är dags att man häver olje- och flygsanktioner men i stället skärper visarestriktionerna, som innebär att både den politiska och den ekonomiska eliten i Serbien inte ges möjlighet att göra affärer och ha politiska kontakter med utlandet.

Vi skulle också vilja se att vi samverkade – EU, USA och oppositionen – i Serbien i en arbetsgrupp och att vi kunde fortsätta att försöka underlätta den humanitära situationen i Serbien.

När det gäller Kosovo ser vi allvarligt på säkerhetsläget där och försöker att i olika sammanhang ta upp vikten av att man både från KFOR och UNMIK gör vad man kan för att förbättra säkerheten för serber och romer och att UNMIK som har polisen har tillräckliga resurser för att kunna klara sina uppgifter.

Här har också tagits initiativ från brittisk sida att man ska bekämpa den organiserade brottsligheten i Kosovo. Det tycker vi är bra.

Anf. 69 ORDFÖRANDEN:

Det är inte några frågor på den punkten. Vi kan gå vidare.

Anf. 70 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då ska vi se om jag hade någonting kvar. Jag har en väldigt viktig fråga. Under övriga frågor har vi vårt eget initiativ om öppenhet. Här har Sverige och Danmark anmält att vi vill ta initiativ dels för att öppna rådets arbete mer, dels när det gäller handlingars offentlighet. Handlingars offentlighet ska gälla alla dokument. Vi vill också att vi ska få register för handlingars offentlighet. Rådets arbete bör också öppnas så att man publicerar öppna rådsdebatter på Internet, att man snabbt gör beslut tillgängliga och att man snabbt via Internet sprider information om vad rådet har beslutat.

Anf. 71 ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är ett initiativ som jag tror att nämnden ställer sig bakom. Det är ju ett led i vår strävan här.

Anf. 72 PER BILL (m):

Herr ordförande! Det finns ett gränsland där man undrar vad som är offentligt. I riksdagen sitter vi nu med problemet, och det gör man även i Regeringskansliet, om journalister har rätt att gå in och titta i cache-minnet till datorn. Har de rätt att titta på cookie-filer i datorerna? Här någonstans börjar det bli ganska knöligt och problematiskt, hur mycket vi än är för att ha en öppenhet. Cache-filen tömmer ju sig själv hela tiden. Om man skulle tvingas att ha varje sådan del av minnet kvar och lagra det skulle det bli förskräckligt dyrt. Någonstans bör man sätta ned foten och säga att gränsen går här. Har ni funderat någonting kring detta?

Anf. 73 ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om vi ska belasta utrikesministern med de här funderingarna. Det är väl snarare ett annat departement som får fundera på detta.

Anf. 74 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror att nämnden får diskutera detta med justitieministern. Om jag vill få igenom våra öppenhetsinitiativ bland mina kolleger i EU tror jag att jag gör bättre i att utesluta cookie-filsdiskussionen.

Anf. 75 ORDFÖRANDEN:

Därmed tror jag att vi är klara med genomgången med utrikesministern. Vi har en liten fråga som har hängt här på tampen. Jag tänkte att vi ska ta upp den innan vi gör en kort paus. Det gäller narkotikastrategin. Den ska ju behandlas på Europeiska rådet. Vi har bl.a. statssekreteraren Mikael Sjöberg från Socialdepartementet här. Nu tror jag inte att det är några svårigheter med frågan. Vi har följt den länge.

Detta är en typisk EU-fråga som har dykt upp i ett råd och det har sagts att ett beslut ska fattas i ett annat råd. Den har farit fram ungefär som en kula i ett flipperspel. Nu ska vi se om vi kan fånga den här kulan och se var den landar.

Utrikesministern är fri att lämna oss. Vi tackar för samrådet den här gången.

Anf. 76 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Även jag vill önska nämnden en trevlig helg och en trevlig advent.

Anf. 77 Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Den här dagordningspunkten gäller som sagt EU:s narkotikastrategi för de kommande fem åren. På grund av olika omständigheter som inte vi har rått över och som jag kan förstå har lett till en del irritation även i nämnden, precis som de har gjort internt i Regeringskansliet, har vi inte haft möjlighet att ta upp den här frågan i EU-nämnden tidigare. Det gäller framför allt det som avser Socialdepartementets ansvarsområden. Det är därför jag är här i dag tillsammans med Tomas Karlsson från Socialdepartementet och Viveca Lång från Justitiedepartementet för att redogöra för detta och svara på eventuella frågor.

Låt mig börja med att säga att regeringen står bakom den här narkotikastrategin såsom den i dag är utformad. Kommissionens förslag har bearbetats av det finska ordförandeskapet. Synpunkter har förstås tagits in från de olika medlemsstaterna. Sverige har fått gehör för de absolut flesta och viktigaste synpunkterna som har lämnats in.

I den nya strategin talar man om ett balanserat synsätt mellan åtgärder för att å ena sidan dämpa efterfrågan och å andra sidan minska utbudet av narkotika. Regeringen uppskattar framför allt strategins fokus på förebyggande insatser och kopplingar till andra droger, främst alkohol och tobak men även dopningsmedel, samt det viktiga sambandet mellan missbruk, fattigdom, arbetslöshet och social utslagning. Vi är nu angelägna om att kunna anta den här nya narkotikastrategin som bygger på deklarationer som togs fram vid FN:s speciella session om narkotika i generalförsamlingen 1998.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det är ett litet steg för Sverige men ett stort steg för EU att ha kommit hit.

Jag tänkte lämna över ordet till Tomas Karlsson för en utförligare redogörelse kring detta. Sedan står vi givetvis till förfogande för att svara på frågor.

Anf. 78 ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att ni behöver lämna någon utförligare redovisning. Orsaken till att vi har velat ta upp frågan var att vi förra gången fick reda på att det fanns olika synpunkter på detta. Därför ville vi ha reda på var frågan låg. Jag har för egen del hört från de som sysslar med de här frågorna i mitt parti att de var nöjda med de skrivningar som nu föreligger. Jag tror inte det finns några sådana saker med i bilden längre. Men det är viktigt att vi vet var frågan ligger just nu inför rådsmötet.

Jag gör i stället så att jag lämnar ordet fritt för frågor från ledamöterna.

Anf. 79 GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi är kanske inte den moderata besättning som är mest lämpad att diskutera detta. Jag skulle därför vilja ställa en fråga. Finns det något väsentligt som är ändrat i förhållande till tidigare? Finns det någonting som du vill fokusera på så att vi uppmärksammar det? Annars har vi väl ingen anledning att göra något annat än vidhålla eventuella synpunkter vi har lagt tidigare.

Anf. 80 ORDFÖRANDEN:

Jag vill också skicka med en fråga. Kommer den här strategin att behandlas på allmänna rådet eller går den direkt till Europeiska rådet?

Anf. 81 Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Låt mig börja med den sista frågan som är en ganska viktig fråga. Vi håller just nu på med att försöka utröna det hela. Den bedömning som görs nu är att det kommer upp som en A-punkt på allmänna rådet för beslut på toppmötet. Det är möjligt att det sker förändringar, men det är vad som gällde precis när vi lämnade Regeringskansliet.

Det har inte skett några påtagliga eller betydelsefulla förändringar sedan vi drog detta i socialutskottet. Det dokument som gäller har bearbetats av ordförandeskapet. Man har tagit hänsyn till de svenska ståndpunkterna, och regeringen tycker att det är fullt acceptabelt.

Anf. 82 ORDFÖRANDEN:

Då ska vi inte göra processen längre. Vi är tacksamma för att ni har kommit hit och gett oss den här viktiga informationen.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

3 § Rapport från ministerrådsmöte (transportfrågor) den 6 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (transportfrågor) den 9 och 10 december 1999 (näringsminister Björn Rosengren)

Anf. 83 ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få hälsa näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit. Du ska dels ge en återrapport från tidigare rådsmöte med transportministrarna, dels lämna information och samråda med oss inför det kommande ministerrådsmötet på transportområdet. Jag lämnar över ordet direkt till dig för återrapporten.

Anf. 84 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Låt mig inleda med att kort kommentera vad som hände vid det senaste transportrådet i oktober. Mötet dominerades av förhandlingarna om järnvägspaketet. Det har jag tidigare redogjort för här i nämnden, och nämnden har diskuterat det.

Jag kan konstatera att det fortfarande finns ett mycket starkt motstånd mot en marknadsöppning hos vissa medlemsländer eller, för att uttrycka mig lite mer klart, ett medlemsland, nämligen Frankrike. Det som trots allt talar för att vi borde kunna komma vidare i den här frågan är att motståndarna till en marknadsöppning mötte ett mycket starkt tryck från de flesta medlemsländerna, och inte minst från den nya kommissionären de Palacio. Ordförandeskapet lyckades finna en kompromiss för det fortsatta arbetet med paketet. Nu återstår att se hur den kompromissen ska tolkas.

En fråga som vann gehör på mötet var förslaget att använda sig av marginalkostnadsprissättning som bas för infrastrukturavgifter.

Ett annat resultat från mötet är att man nu också ska gå igenom vad som kan göras för att förbättra interoperabiliteten och åtgärda flaskhalsar i järnvägstrafiken. Det handlar alltså om att försöka klara ut skillnader i teknik. Det handlar om spårvidd, signalsystem etc. Där finns det väldigt stora skillnader och hinder.

Som nämnden vet finns det en mycket segsliten historia. Den har ju varit uppe till behandling här i EU-nämnden många gånger. Det är frågan om arbetstidens förläggning för arbetstagare och egenföretagare som utför vägtransporter. Ordförandeskapet tog upp frågan under lunchen och konstaterade att enighet icke gick att åstadkomma och sköt den här frågan framför sig. Frågan står på dagordningen för mötet nästa vecka. Men det är knappast troligt att frågan får någon grundlig behandling.

En stor framgång vid mötet i oktober var att transportrådet enades om en strategi för integrering av miljöhänsyn i transportpolitiken. En första uppföljning av arbetet kommer att ske under det svenska ordförandeskapet år 2001.

Frågan om trafikbegränsningar, frågan om helgförbud för tunga lastfordon, behandlades också vid mötet i oktober. Merparten av medlemsländerna var positiva till initiativet, men det finns fortfarande många problem att lösa.

Om jag sedan går över till mötet nästa vecka kommer det att domineras av dagordningspunkt 6, dvs. järnvägsfrågorna. Jag tänkte att jag därför skulle redovisa den punkten särskilt och också kort ta upp dagordningspunkterna 3, 4, 8 och 9.

Anf. 85 ORDFÖRANDEN:

Tack för den återrapporten från det tidigare mötet.

Anf. 86 BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill bara ge en kommentar till Björn Rosengren. Detta med Frankrike är intressant om man tänker på vem som ska driva tunnelbanan i Stockholm. Det är ju faktiskt ett franskt bolag som ska göra det. Det är intressant att de kan köra järnvägstrafik i Sverige, men vi kan inte köra järnvägstrafik där. Det är en rolig vinkling.

Anf. 87 ORDFÖRANDEN:

Finns det några kommentarer till detta? Ska vi fråga den politiska ledningen i landstinget som har upplåtit åt fransmännen att köra tunnelbanan?

Anf. 88 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har använt denna mycket bestickande händelse och sagt att vi inte förstår Frankrike eftersom vi har avreglerat i Sverige. Det är t.o.m. så att franska företag svarar för järnvägstrafiken i Sverige och har ansvar för Stockholmstrafiken. Det tycker vi är bra. Denne man ser ut som Jean Gabin. Han är en gammal kommunist – det är inget fel i det – och facklig ordförande, som jag. Han är en mycket charmant man och viftade bort detta som om det inte hade någon betydelse.

Jag ska be att få återkomma till detta senare. Det finns ändå hopp i denna fråga.

Anf. 89 ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen för nästkommande möte.

Anf. 90 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då handlar det om kommissionens meddelande om närsjöfart. I stort handlar det om färjetrafik. Där handlar det om rådets slutsatser eller resolution. Resolutionens text går ut på att det är väsentligt att hitta praktiska lösningar på hur man bäst kan dra nytta av detta förhållandevis miljövänliga transportslag. Det handlar om flaskhalsar i form av bl.a. administrativa procedurer med omständlig dokumenthantering som ska elimineras. Vi menar att Sverige bör verka för att texten antas av rådet, och då gärna i form av en resolution som publiceras. Det är vad jag har att säga under punkt 3.

Anf. 91 ORDFÖRANDEN:

Tack. Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går då vidare.

Anf. 92 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då kan jag ta dagordningspunkt 4, som handlar om kommissionens meddelande om intermodala transporter. Där gäller det också rådets slutsatser. Det handlar om att kunna flytta gods mellan olika transportslag. Kommissionen har lämnat en lägesrapport om arbetet med intermodala transporter, och ordförandeskapet vill anta rådsslutsatser eller en resolution som understryker behovet av utveckling av effektiva, intermodala transportlösningar som alternativ till ren vägtrafik. Arbetet ska inriktas mot att identifiera hinder för utveckling av intermodala transportlösningar i Europa.

För oss i Sverige, där internationell godstrafik fram till Öresundsförbindelsen i stort sett alltid varit detsamma som intermodala transporter, dvs. man har gått från lastbil till färjetrafik, är behovet av att minimera kostnader och tidsåtgång vid terminaler och omlastningar i sådana transportkedjor väl kända. Jag anser att utvecklingen av effektiva intermodala transporter genom att man lyfter gods från vägtrafik till andra transportslag kan bidra till att uppfylla det transportpolitiska målet om ett långsiktigt hållbart godstransportsystem. Jag menar att Sverige därför bör ge sitt stöd till ordförandeskapets förslag.

Anf. 93 BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag delar ministerns ståndpunkt i den här frågan. Däremot är jag bekymrad över utvecklingen. Andelen transporter med bil ökar ju dramatiskt ute i Europa. Det beror väl delvis på att avgifterna på tåg i Tyskland är så höga. Därmed gynnar man lastbilstrafik. Det är alltså en annan fråga för ministern att ta upp på mötet. Det här kan vi inte lyckas med om avgifterna fortfarande är så höga i Tyskland.

Dessutom vill jag gärna också peka på det som inte är löst. Det är Öresundsbron och de avgifter som Tyskland har, deras banavgifter för Sverige. Den frågan är inte heller löst vad jag förstår. Jag tycker att det är intressant att EU vill lägga fram ett sådant här förslag samtidigt som man inte är ett dugg intresserad av att följa det. Utvecklingen är ju rätt dramatisk, tycker jag, när det gäller detta att godstrafiken minskar oavbrutet trots att transportmängden ökar ute i Europa. Här tycker jag att det finns möjligheter att vara rätt allvarlig.

Anf. 94 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Om jag kort får kommentera detta kan jag säga att förutsättningen för att öka mängden gods via järnvägstrafik faktiskt är en avreglering av järnvägstrafiken i Europa. Problemet är ju att vi med tågen inte kommer längre än till Köpenhamns rangerbangård. Sedan är det stopp. Då är det klart att det är lättare i fråga om de tunga transporterna att från början ta en tung lastbil och åka dit man ska.

När det gäller banavgifterna vill jag bara säga att det som skiljer är att det i Frankrike handlar om separation, dvs. att i första hand separera banan, som vi har gjort, med tågtrafiken. I Tyskland handlar det väldigt mycket om banavgiften. Banavgifterna ligger ju i det s.k. järnvägspaketet. Det får vi alltså återkomma till.

Anf. 95 ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf. 96 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då handlar det om ny utveckling för de europeiska järnvägarna. Då är vi inne på det här järnvägspaketet. Jag ska försöka ta den här lite komplicerade frågan ganska kort. Vi kan börja med ordförandens förslag till slutlig kompromiss om de tre direktiv som ingick i det ursprungliga järnvägspaketet. Det följer de riktlinjer som ministrarna ställde sig bakom i oktober.

För det första gäller det tillträde till spåren, att det utökas till att gälla för godstransporter på det definierade godstransportnätet, alltså det man har beskrivit.

För det andra gäller det att det ges tydliga regler för den ekonomiska uppdelningen mellan operatör och infrastrukturförhållande – alltså på det sätt som vi har gjort i Sverige. Dessutom föreslås krav på obligatoriskt särskiljande av vissa funktioner för att garantera likvärdig och icke-diskriminerande tillgång till infrastrukturen.

För det tredje gäller det att de få definierade avsteg från marginalkostnadsprissättning som kommer att få göras är kopplade till att kraven på insyn, icke-diskriminering och effektivitet måste upprätthållas.

Om man sedan tittar på övervakning av direktivens tillämpning så kommer detta att ske genom kommittéförfaranden och genom att man inrättar ett observatorium för den europeiska järnvägsmarknaden, European Rail Observation System – redan, får jag säga, skämtsamt benämnt EROS. Jag vet inte hur man ska ta det.

Jag är därför ganska nöjd med den uppgörelse som ordföranden föreslår. Det återstår ett antal mindre frågor för svensk del, bl.a. frågan om andra än järnvägsföretag kan få ansöka om tåglägen. Det gäller t.ex. skogsföretag: SCA, Assi Domän och liknande.

Det framstår trots allt som om Frankrike står mer och mer ensamt i det här läget. Man kan nog säga att Frankrike står ensamt. Det är egentligen ingen annan som driver frågan så hårt som de. Det gäller då avregleringen i stort, kanske inte bara det som jag var inne på om separation mellan banhållaren och den som sköter trafiken. Jag vill också säga att vi har fått intrycket att de nästan vill bli överkörda. De har hamnat i det läget. Det handlar om inrikespolitik och utrikespolitik.

Avslutningsvis vill jag bara konstatera att vi för svensk del bör ställa oss bakom den här kompromissen.

Anf. 97 WILLY SÖDERDAHL (v):

Tack, herr ordförande. Vid det förra sammanträdet då vi hade det här uppe utvecklade Lars Ohly vår syn på den här frågan. Jag ska inte upprepa den, men jag vill på nytt ta upp en fråga som vi tog upp då också. Ser ministern någon risk i att ett kapitalstarkt företag nu tar russinen ur kakan och köper ut en liten bit? Kvar för samhället att driva blir då de olönsamma delarna.

Anf. 98 INGER STRÖMBOM (kd):

Herr ordförande! Sverige har ju varit ett föregångsland när det gäller avreglering av järnvägstrafiken. Det har känts väldigt hotfullt tidigare, det här att Sverige skulle hamna i en olycklig konkurrenssituation. Men jag blir ändå inte riktigt klok på vad ministern säger här. Kommer det rent konkret fortfarande att innebära en konkurrensnackdel för de svenska järnvägsoperatörerna eller är det borta?

Anf. 99 ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare antecknad just nu. Varsågod, näringsministern!

Anf. 100 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Om jag får börja med frågan att någon stor, stark operatör köper upp så har vi den regleringen i Sverige att SJ i princip fortfarande har monopol. De går i första hand och säger om de vill ha trafik eller om de inte vill ha trafik för att det inte är lönsamt. När de markerar att de inte vill ha trafik för att det inte är lönsamt uppstår en upphandling. Den kommer numera att skötas av Rikstrafiken, den nya myndighet som reglerar detta. Det finns alltså ingen risk att man får in något stort företagsmonopol.

Vi kan ta två upphandlingar som har gjorts i Sverige. Den ena är trafiken till Norrbotten och den andra är Västkustbanan. Där kan jag bara konstatera att det för statens del handlar om en vinst på 130 miljoner kronor.

Det är styrt av en förordning, det här. Det är möjligt att vi kommer att titta på detta så att vi ytterligare ökar konkurrensen. SJ har en väldigt starkt ställning. Jag tror att de i dag har 60–65 % av tågtrafiken?

Anf. 101 Departementsrådet BOSSE WALLIN:

Det beror på hur man räknar. På persontrafiksidan är det ungefär hälften.

Anf. 102 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det är alltså ungefär 50–50. Så vi har en väldigt stark förändring på detta område, ska jag säga. Men hittills har det varit oerhört positivt. Jag ska inte gå in på någon ideologisk fråga, men hittills har det fungerat väldigt bra. Jag känner mig inte orolig.

När det sedan gäller den andra frågan är det ju klart att det här inte bara drabbar svensk tågtrafik. Det drabbar alla, en tysk eller dansk som ska igenom Frankrike exempelvis. Det drabbar alla. En finsk person som ska igenom Tyskland kommer att drabbas av samma höga banavgifter som tyskarna vill driva.

Anf. 103 BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Om man följer upp Inger Strömboms inlägg här har vi ju frågan om de olika påslagen. Vad ska man lägga på? Vem ska bestämma vad man kan få lägga på? Det kanske blir den här trevliga EROS-kommittén som ska granska de olika påslagen. Det är där det är viktigt att det inte blir en rad olika påslag i olika länder och att Sverige inte kommer till korta. Vi blir ju kanske inte direkt passerade av tåg från Frankrike så mycket.

Anf. 104 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det är sant. Jag vill bara än en gång säga att liberaliseringen och avregleringen av järnvägen är förutsättningen för att vi ska uppnå de miljökrav vi har och för att få alltmer gods, för det handlar ju om godstransporter, att gå på tåg. Det är en förutsättning. Och det är ju så att godstransporterna på tåg har minskat kraftigt relativt sett och att lastbilstransporterna har gått upp kraftigt. Ska vi klara av miljökraven så handlar det faktiskt väldigt mycket om detta.

Anf. 105 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har en kunskapsfråga som jag vill ha hjälp med. När vi får den nya bron till Köpenhamn klar, är det då inte möjligt att i någon omfattning köra vidare med tågen? Är det stopp i Köpenhamn och hur länge är det i så fall det? Hur ser det tekniska läget ut för att komma ned till Europa? Det är min fråga.

Anf. 106 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

När det gäller godståg får man byta lok. Sedan är man utsatt för att det kanske inte är lönsamt just för att banavgifterna är så höga osv. Man kan säga att den här frågan är än viktigare för oss i dag än tidigare.

Jag kan ju ta upp det här med avreglering, om jag får säga något för avreglerarna väldigt positivt om Sverige. Det gäller taxi. Där är det ju så att vi har fri taxi i Sverige, och vi vill köra så mycket taxi som möjligt över bron. Men en dansk får inte ens köra taxi från en kommun till en annan kommun. Det innebär att det enda vi kan uppnå är att svensk taxi får köra till Kastrup och att dansk taxi får köra till Sturup. Sedan är det stopp. Och det beror alltså på att Danmark är så hårt reglerat inom den här verksamheten. Sverige är i detta avseende ett drömland.

Anf. 107 ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Man kan ju också fundera över tyskarna, som tillåter tillkorkade autobahn och samtidigt tar ut höga avgifter på sina järnvägar. Man kan fundera över vad det är för filosofi som ligger bakom det. Det jag har hört en gång är att åkeribranschen är väldigt politiskt effektiv i Tyskland och att det är anledningen till det hela.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller det här järnvägspaketet. Då tror jag att vi går vidare.

Anf. 108 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då kan jag ta dagordningspunkt 5. Den handlar om bullerproblem i luftfarten på kort och lång sikt, information och förslag till direktivändring eller debatt. Där kommer kommissionen och ministerrådet att diskutera hur EU ska gå vidare med förordningen som förbjuder att äldre flygplansmodeller förses med ljuddämpare. Kommissionen kommer med all sannolikhet att föreslå att EU skjuter fram det datum då förordningen ska träda i kraft. Nytt datum blir troligen någon gång under 2001. Detta förutsätter då att USA står fast vid sitt förslag att samarbeta med EU inom ICAO för att skärpa bullernormen.

Jag menar att Sverige bör stödja ett förslag om att man skjuter fram förordningen till någon gång under 2001. Vi förutsätter i så fall att USA verkligen samarbetar med EU för att skärpa ICAO:s bullerföreskrifter. Det här handlar ju om de gamla amerikanska flygplan som har de där ljuddämparna, hush-kits. Jag kan säga att om vi inte antar detta och får denna ordning kommer vi att utsättas för handelshinder à la banankriget. Jag tror att det vore väldigt onödigt.

Anf. 109 ORDFÖRANDEN:

Tack. Ingen begär ordet. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingar som det troligtvis blir i detta ärende. Då kan vi gå vidare.

Anf. 110 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte avslutningsvis ta upp dagordningspunkt 9. Det gäller inrättande av den europeiska luftfartsmyndigheten för säkerhet, EASA. Det här kommer det också att vara en debatt om. Kommissionen kommer sannolikt att presentera ett av följande två förslag: Det ena är att EASA ska vara en internationell organisation som inte bara omfattar EU utan även andra – ECAC, det är mycket förkortningar här – länder i Europa. Detta är troligtvis det finska ordförandeskapets förslag. Det andra förslaget är att EASA ska vara en EG-myndighet och bara utforma EU-ländernas regleringar. Det är ett alternativ som kommissionen har antytt under hösten.

Jag menar att vi bör avvakta med att ta ställning tills vi vet vad kommissionens förslag närmare innebär, men vi bör stödja inrättandet av en gemensam myndighet för luftfartssäkerhet. Det här handlar om säkerhet och trygghet, och det tycker jag är något som vi bör driva.

Anf. 111 BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Vi tycker inte att man behöver avvakta, utan vi tycker att den större myndigheten är bättre än den mindre. Ju flera som är med i det här säkerhetssamarbetet desto bättre. Det vill vi gärna skicka med.

Anf. 112 ORDFÖRANDEN:

Jaha, jag vet inte om näringsministern behöver kommentera det. Det var ett klart besked från en av ledamöterna. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta det här arbetet enligt den inriktning som regeringen har redovisat.

Du hade inget mer? Då har jag bara en kort fråga. Det gäller den här gamla bekantingen vi har på listan om arbetstidens förläggning. Den har varit föremål för samråd, och där har ju nämnden tagit ställning i sina rekommendationer till regeringen tidigare. Hur ligger det till med det här? Kommer det att bli beslut nu på rådet?

Anf. 113 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Som jag sade, herr ordförande, tror jag inte det. Den frågan kommer nog att ligga kvar. Här finns det väldigt bestämda olika uppfattningar, det vill jag säga. Det är möjligt att man kan hitta en kompromiss mellan den reglering som finns hos själva individen när det gäller arbetsmiljön, att man inte får köra si och så många timmar, och den andra regleringen, att man som egenföretagare, ren eller oren, ska kunna köra. Jag ska be att få återkomma till nämnden med detta. Jag känner ju till nämndens uppfattning, och troligtvis kommer frågan i alla fall inte upp till slutligt beslut.

Anf. 114 ORDFÖRANDEN:

Då vet vi var frågan ligger för dagen.

Anf. 115 BIRGITTA WISTRAND (m):

Det gäller fråga 13 e, som ju handlar om den här s.k. Chicagokonferensen. I våra underlag står det att bl.a. generaldirektörer och transportministrar är inbjudna. Man ska diskutera open skies-avtalen. Här är det så att Sverige har en bättre överenskommelse än vad EU har. Därför blev jag lite orolig när jag fick höra på föredragningen att varken generaldirektör eller transportminister kommer att resa till Chicago. Jag hoppas bara att Sverige är väl förberett, så att vi inte kommer i ett läge där vi förlorar de förmåner som vi har förhandlat oss till.

Anf. 116 ORDFÖRANDEN:

Vill näringsministern kommentera det?

Anf. 117 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade planerat att åka, men av vissa skäl och på grund av andra uppgifter har jag gjort en bedömning att vi, även om denna fråga är viktig, tror att vi hanterar den lika väl som om jag inte åker – om det nu inte missförstås. Vi kommer att ha en stark delegation. Den kommer att ledas av Bosse Wallin.

Anf. 118 ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara, efter vad jag förstår, med dagordningen inför transportrådet. Vi tackar näringsministern för hans medverkan i dag. Trevlig helg och på återseende så småningom!

4 § Rapport från ministerrådsmöte (inre marknaden) den 28 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inre marknaden) den 7 december 1999 (statssekreterare Yvonne Gustafsson)

Anf. 119 ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra förhandlingar. Jag hälsar statssekreterare Yvonne Gustafsson med medarbetare välkomna hit. Vi vet ju att både handelsministern och två ledamöter från nämnden befinner sig på Seattles gator just nu. Vi ska nu ha en genomgång inför inremarknadsrådet. Först och främst är det en återrapport från det förra inremarknadsrådet. Jag lämnar över ordet med en gång till dig, Yvonne Gustafsson. Varsågod!

Anf. 120 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Tack så mycket. Jag tänkte inleda med att redovisa inremarknadsrådets möte den 28 oktober. Vid det mötet diskuterades för första gången den nya strategin för den inre marknaden. Mottagandet av den strategin var i stort sett positivt från alla de olika medlemsländerna. Efter den diskussion som ska bli nu på tisdag är det tänkt att den här strategin ska lämnas över till Europeiska rådet i Helsingfors.

Vid inremarknadsrådet antogs också två resolutioner. Det var en om principen om ömsesidigt erkännande och en om europeisk standardisering. Däremot lyckades vi inte uppnå någon gemensam ståndpunkt när det gällde förslaget om direktiv rörande den s.k. följerätten, och inte heller när det gällde förslaget till direktiv om införande av budplikt avseende offentligt uppköpserbjudande. Det här senare direktivet hindrades än en gång av att man inte lyckades nå en överenskommelse när det gällde Gibraltarfrågan.

Detta om inremarknadsmötet den 28:e.

Anf. 121 ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av detta. Det verkar inte som om någon har en fråga med anledning av återrapporten. Då går vi in på dagordningen för nästkommande råd. Varsågod!

Anf. 122 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Tack så mycket. Då skulle jag vilja informera om följande dagordningspunkter: dagordningspunkt 3, strategi för den inre marknaden, dagordningspunkt 4, gemensamt program för de tre ordförandeskapen, dagordningspunkt 5, resultattavlan, dagordningspunkt 7, erkännande av yrkeskvalifikationer, dagordningspunkt 9, elektronisk handel, dagordningspunkt 10, följerätten, dagordningspunkt 12, tullkodex, dagordningspunkt 13, distansförsäljning av finansiella tjänster, dagordningspunkt 14, parallellimport, och dagordningspunkt 18, direktiv inom livsmedelssektorn.

Jag börjar med att redovisa dagordningspunkterna 3, 4 och 5 tillsammans. Det gäller alltså strategin för den inre marknaden, de tre ordförandeskapens arbetsprogram och resultattavlan för den inre marknaden.

Kommissionen har lagt fram den slutliga strategin för den inre marknaden. Där har man redovisat fyra långsiktiga strategiska mål. De är att förbättra medborgarnas livskvalitet, att effektivisera produkt- och kapitalmarknaderna, att förbättra villkoren för näringslivet och att tillvarata fördelarna med den inre marknaden sett utifrån en internationell dimension.

Vi ställer oss bakom de allmänna riktlinjerna och den struktur som finns i dokumentet. Här finns nu också tidsramar angivna för när de olika åtgärderna ska vara genomförda. Det är något som Sverige tidigare har påpekat. För övrigt tycker vi att det här är ett välbalanserat dokument där flera av de för oss viktiga faktorerna finns med.

Det finns dock några områden som vi tycker skulle ha kunnat vara lite bättre. Kommissionen har lyft fram behovet av konsument-, miljö- och hälsoskydd för medborgarna. Det är viktigt, och det är bra att det finns med naturligtvis. Men samtidigt har de positiva ekonomiska fördelarna med en väl fungerande inre marknad sett ur ett konsumentperspektiv, dvs. sådant som lägre priser, större urval och bättre kvalitet, tonats ned i den här strategin. Vi tycker nog att de ekonomiska aspekterna för konsumenterna borde ha lyfts fram på ett lika tydligt sätt som de övriga aspekterna eftersom det är just ur ekonomisk synpunkt som Europas konsumenter särskilt kan dra fördel av inremarknadssamarbetet.

När det gäller den internationella eller externa dimensionen, dvs. EU:s relationer till tredje land, tycker vi att även viktigare länder och regioner, nya typer av avtal och kontakter med tredje land, borde ha framhävts på ett tydligare sätt än vad som har skett i strategin.

I det gemensamma arbetsprogrammet, alltså det program som Finland, Portugal och Frankrike nu lägger fram med de generella och övergripande prioriteringar som ska gälla för de tre ordförandeskapen, tar man i huvudsak upp tre olika frågor, tre olika processer som man vill driva. Det handlar för det första om den här nya strategin för den inre marknaden. För det andra är det Cardiffprocessen, med ekonomiska reformer. För det tredje är det integrering av miljöaspekter och hållbar utveckling när det gäller inremarknadspolitiken. Alla de här tre prioriteringarna ligger mycket väl i linje med regeringens prioriteringar.

Både strategi- och arbetsprogrammen kommer att återspeglas i resultattavlan för den inre marknaden, och resultattavlan är det främsta instrumentet för att redovisa hur den inre marknaden utvecklas och effektiviseras.

På inremarknadsrådet nu kommer den nya versionen att presenteras av kommissionen. Vi är mycket nöjda med utformningen. Vi tycker att den ger en bra bild av hur de olika områdena på den inre marknaden utvecklas och var vi behöver sätta in ytterligare åtgärder.

När det gäller genomförda direktiv har Sverige ett mycket bra resultat. Vi hamnar på tredje plats med bara 2,1 % icke genomförda. Resultatet för EU totalt sett har också förbättrats kraftigt om man ser det på ett par års sikt. Även de andra statistikdelarna visar att den inre marknaden utvecklas i rätt riktning.

Nästan all statistikredovisning delas nu in i sektorer. Det underlättar identifieringen av var åtgärder bör sättas in. Man redovisar alltså i sektorer, t.ex. veterinärområdet, transportområdet osv. Det gör att vi kan se var EU-länderna är särskilt svaga och var vi behöver sätta in särskilda åtgärder. Det har också gjorts en undersökning bland stora, små och medelstora företag som visar att företagen upplever mindre problem på den inre marknaden i dag än vad man har gjort tidigare.

Vid inremarknadsrådet i somras, i juni, framförde Sverige ett förslag om att kommissionen återkommande borde presentera prisjämförelser. Det förslaget har kommissionen tagit till sig. Man har nu inkluderat också det i resultattavlan. De priser som man har redovisat här är inklusive skatt. För att vi ska få ett så bra jämförelsematerial som möjligt skulle vi också vilja se prisjämförelser redovisade utan skatt. Det är en sak som vi kommer att verka för att få med i nästa redovisning av resultattavlan.

Anf. 123 PER BILL (m):

Herr ordförande! Även vi tycker att det här är balanserade och bra förslag. Jag vill bara ta upp två små saker.

Den ena är att när man ska försöka uppnå de här målen är det naturligtvis så att detta ska gälla på samtliga områden, men det kan ju vara bra att så att säga sätta extra fokus på några områden, t.ex. elektronisk handel och transporter. Transporter har vi ju diskuterat här alldeles nyligen, och vi ser att det finns stora problem. Min fråga är om regeringen har några sådana fokusområden som man verkligen skulle vilja sätta fokus på.

Den andra är resultattavlan. Den är naturligtvis mycket intressant, och det är ju väldigt positivt att se att Sverige står sig väl, åtminstone i de delar som handlar om att snabbt och effektivt genomföra de beslut som tas.

Vad gäller huruvida det ska vara skatt eller inte på de prisjämförelser som görs är det väl bra om det finns både och, så att man tydligt ser vad skatten faktiskt innebär för konsumenterna.

Men min fråga där gäller att vi i Sverige ju bör ha en strategi för hur vi ska kunna hålla oss kvar i toppen på de områden där vi är bra och hur vi ska kunna förbättra oss på de områden där vi i dag inte ännu är så bra. Det är alltså nästa fråga: Har vi någon sådan strategi?

Anf. 124 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

När det gäller den första frågan om vilka områden vi tycker är särskilt viktiga skulle jag vilja säga att eftersom vi har satt fokus så starkt på konsumentfrågor är alla områden som vetter tydligt mot konsumentperspektiv och konsumentaspekter viktiga. T.ex. elektronisk handel, som nämndes, är ett område som vi ser som väldigt viktigt utifrån det perspektivet. Ett annat område som är viktigt i strategin är hela Cardiffprocessen om de ekonomiska reformerna, och där kommer också frågor om transportområdet, som ju t.ex. är ett sådant område där direktiven inte är så väl genomförda.

När det gäller frågan om den svenska situationen och om hur vi vill fortsätta genomföra våra direktiv ligger vi då alltså på tredje plats. Vi har bara Danmark och Finland före oss. Vi har ju genomfört en väldigt stor del av direktiven. Vi har en process för detta som är väl integrerad i hela regeringsarbetet, skulle jag vilja säga, en process som drivs till väldigt stor del från UD och från den inremarknadsenhet som har övergripande ansvar för inremarknadsfrågorna. Så vi har en strategi och en process för att så att säga inordna och harmonisera alla direktiv.

Anf. 125 ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis tänkte jag bara ta upp frågan om strategin här, för det är ju det som är själva beslutsärendet i dag. De andra är ju så att säga diskussioner. Där konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf. 126 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då är jag framme vid dagordningspunkt 7 som avser ömsesidigt erkännande av examensbevis. Här vill jag då säga att regeringen stöder förändringarna i det direktiv som nu ligger på bordet om ömsesidigt erkännande av utbildnings- och kompetensbevis. Det här kommer att underlätta för svenska medborgare som vill arbeta i andra länder och också öka rättssäkerheten för de sökande. Det här direktivet innehåller också en del administrativa förenklingar som vi tycker är bra och som vi välkomnar.

En viktig ändring som genomförs nu är att begreppet reglerad utbildning införs också i direktivet 89/48/EEG, som reglerar den generella ordningen för erkännande av examensbevis. Det innebär då att svenska medborgare nu snabbare kan utnyttja möjligheten att arbeta i ett annat medlemsland utan att först behöva skaffa sig yrkeslivserfarenhet.

En annan viktig förändring för oss är att även behörighetsbevis från länder utanför EES ska beaktas. Här har då domstolen visat vägen för de ändringar som nu genomförts. De är alltså helt i enlighet med domstolens rättspraxis.

Det här är en angelägen fråga för alla de medborgare som har invandrat till ett av medlemsländerna och som fått sin yrkesutbildning i sitt hemland. Det är naturligtvis också viktigt i en tid med större internationell rörlighet, också för den högre utbildningen.

En fråga som ännu inte har lösts, dock, gäller de sjuksköterskor med specialinriktning som inte omfattas av det särskilda sjuksköterskedirektivet, och här ser vi fram emot ett förslag från kommissionen i den frågan.

Anf. 127 PER BILL (m):

Ordförande! Det sistnämnda om de utländska examensbevisen tycker jag är extra viktigt. Tyvärr var det ju så att en OECD-studie i somras visade att Sverige var ett av de länder som var sämst på att tillvarata invandrares kompetens, och att vi tyvärr låg i toppen när det gällde återutvandring ur Sverige av människor med fil. kand. eller högre, så att säga. Här är det väl oerhört viktigt att vi nu snabbt går fram för att bli bättre på detta område.

Anf. 128 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag kan bara hålla med om det. Det är naturligtvis oerhört viktigt att utnyttja den kompetens som invandrarna har med sig till Sverige.

Anf. 129 ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 130 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då gäller det dagordningspunkt 9, elektronisk handel. Det här förslaget syftar till att skapa gemensamma regler inom EU för elektroniska tjänster utan att de ska hindras av särskilda restriktioner i något medlems-land. Samtidigt är det viktigt att skapa förtroende hos konsumenterna för de här tjänsterna. I direktivet finns därför också vissa regler om informationsplikt när det gäller tjänster, och det finns också tvistlösningsmodeller som ska öka tilliten till de här tjänsterna.

Sverige är positivt till det här förslaget som helhet. Vi tycker att det är av stor vikt att den elektroniska handeln får så goda möjligheter som möjligt att utvecklas på den inre marknaden. Det är också viktigt för Sverige som IT-nation att det här direktivet kommer till stånd.

Det finns dock fortfarande någon utestående fråga, så den här frågan bereds fortfarande i Regeringskansliet. Det handlar om mellanhändernas ansvar. Å ena sidan finns det en önskan att teleoperatörer eller mellanhänder inte ska påföras ett orimligt ansvar för den enorma mängd information som förmedlas via deras nät. Å andra sidan ska det vara möjligt att förhindra spridande av barnpornografi och annan brottslig information på Internet. Här gäller det då att hitta en balans mellan dessa intressen i att dels ge Internetoperatörerna goda möjligheter att tillhandahålla sina tjänster på den inre marknaden, dels att kunna fortsätta bedriva ett effektivt brottsbekämpningsarbete.

Så regeringen arbetar för närvarande med den här frågan och det här problemet. Därför skulle jag vilja ha ett mandat av nämnden här i dag att fortsätta arbeta med den här frågan. Det övergripande målet är att Sverige ska kunna godta direktivet.

Anf. 131 PER BILL (m):

Ordförande! Även vi tycker att det är mycket viktigt att ett sådant här direktiv kommer till stånd. Vi är däremot inte lika oroade över en del av de saker som regeringen tycks oroa sig för. Bl.a. har vi ju varit motståndare till BBS-lagstiftningen. Det är väl artikel 15 den kommer in under, som handlar om elektroniska anslagstavlor och det ansvar som den som har en sådan ska stå för. Min fråga är då: Är det verkligen så att den här lagen har haft någon effekt, annat än att den har stängt ett antal chat-sajter och att den har gjort att många av de providers som har funnits i Sverige faktiskt har avslutat sin service, därför att de tycker att det inte finns någon chans i världen att klara den här lagen?

Min bestämda åsikt i det här fallet är att en sådan här elektronisk anslagstavla mer är att likna vid ett kafé än vid en tryckt bok eller en tidning. Upptäcker man att någon sitter på ett kafé och propagerar för rasism eller att någon använder det för barnpornografiska ändamål slängs denne naturligtvis ut. Det är så att säga bra för kaféet också att sådant inte finns. Däremot är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att veta huruvida någonting som passerar genom ens ledningar eller ens dator faktiskt är olagligt. Om man inte har en chans att se detta, hur ska man då kunna påföras ett straff för någonting som man aldrig någonsin har vetat om? Därför tycker jag att man borde gå på direktivets originalidé och inte göra de invändningar som regeringen tycks vara intresserad av att göra för tillfället.

En väldigt specifik fråga skulle vara: Har den här BBS-lagstiftningen faktiskt fällt någon än? Har den så att säga haft den effekt som man har velat? Min gissning är att den inte har haft det.

Anf. 132 WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi hade ju den här frågan uppe förra eller förrförra gången, och vi från vår sida tycker alltså inte att mellanhänderna ska undantas från sitt ansvar. Det är ju inte så att man slängs ut. I dag tror jag att Björn Fries får Olof Palmes pris. Han har ju varit uppe på en hemsida, och den plockades ju inte ut. Man kan inte komma åt de här mellanhänderna på det viset, så det är inte så att man absolut slängs ut. Därför tycker jag att det är bra att man kräver ett ansvar av dessa också.

Anf. 133 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Den lagstiftning vi då antog på det här området var moderaterna emot. Jag har ingen egen erfarenhet av effekterna av den, men just den omständigheten att några har stängt ned har väl kanske också varit en av effekterna. Man vill alltså inte ta ansvar för de dåliga inslag som finns. Jag tycker alltså att det är angeläget att vi från nämndens sida kan stötta regeringens ståndpunkt här, att det ska finnas möjligheter att komma åt dem som missbrukar de här sajterna och den här tekniken.

Anf. 134 PER BILL (m):

För att vara på den säkra sidan när det gäller det Willy Söderdahl tog upp: Om någon vet om det och inte tar bort en hemsida, ett brev, en chat eller någonting sådant när det är något olagligt som sker på den är ju en helt annan sak än om man är omedveten om att det någonstans ligger ett meddelande som är olagligt. Jag tror att om det är det du vill komma åt så har du verkligen tagit i när du även vill göra det möjligt att fälla människor för sådant som de över huvud taget inte vet om.

Anf. 135 ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in statssekreterare Yvonne Gustafsson vill jag säga att jag fick information av justitieministern i går om angelägenheten av att den här frågan kan redas ut på det sättet att detta går att kombinera med en effektiv brottsbekämpning mot dem som vill sälja naziartiklar och som kanske vill bedriva barnpornografisk verksamhet via näthandeln.

Med det lämnar jag över till statssekreteraren att kommentera de frågor som har ställts här. Varsågod!

Anf. 136 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

När det gäller hur den svenska lagstiftningen har fungerat är väl kanske inte jag rätt person att kommentera det i detalj. Men vad som gäller är ju att om man blir uppmärksammad på att den här typen av information förekommer så är man skyldig att åtgärda det inom rimliga gränser. Den möjligheten ryms också i det direktivförslag som ligger här nu. Det som diskuteras är möjligheten att allt eftersom den tekniska utvecklingen framskrider skärpa den typen av krav, och det är bl.a. den frågan som fortfarande diskuteras i Regeringskansliet, dvs. hur långt vi kan gå och var denna balans mot att kunna ha ett effektivt brottsbekämpningsarbete finns, samtidigt som det här är ett viktigt direktiv, inte minst för Sverige, naturligtvis.

När det gäller de övriga kommentarerna ligger de ju i linje med regeringens uppfattning i den här frågan.

Anf. 137 ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende just med de aspekter som har berörts här om möjlighet till brottsbekämpning.

Anf. 138 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då kommer vi till dagordningspunkt 10, som handlar om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, alltså den s.k. följerätten. Det här förslaget var också på dagordningen vid inremarknadsrådet i oktober. Jag hade det uppe då här i nämnden, och också handelsministern har tidigare informerat om förslaget. Det är faktiskt fjärde gången som det här står på dagordningen nu.

Avsikten har hela tiden varit att nå en gemensam ståndpunkt, men beslutet har skjutits upp på initiativ av Storbritannien. Vid det senaste inremarknadsrådet förelåg inte heller någon kvalificerad majoritet för förslaget. Men nu finns det då vissa tecken på att något av de länder som tidigare inte har varit berett att rösta ja vid de senaste mötena nu har börjat svänga, och i så fall finns det en chans att nå en gemensam ståndpunkt vid inremarknadsrådet i december.

Den svenska ståndpunkten är oförändrad, dvs. vi är för direktivet. Olika kompromissförslag diskuteras fortfarande, och det är tänkbart att det också kommer kompromissförslag på ett sent stadium.

Vi tycker att det är viktigt att frågan får en lösning så snart som möjligt och att vi kan nå en gemensam ståndpunkt. Vi har sagt tidigare, och vi säger igen, att vi är beredda att kompromissa ytterligare om innehållet i direktivet, naturligtvis utan att vi för den skull äventyrar de svenska målen som handlar om ersättningsnivån, om att brukskonst ska inkluderas osv. Det är de mål som vi har uppnått under direktivförhandlingarna.

Anf. 139 BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill bara erinra om vår synpunkt, herr ordförande. Vi är emot det här direktivet. Vi står fast vid det vi sagt tidigare.

Anf. 140 ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 141 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då går vi till dagordningspunkt 12, som handlar om ändringar i tullkodex. Tullkodex är ju den samlade lagstiftningen för tullprocedurerna i handeln mellan EU och tredje land, och den trädde i kraft den 1 januari 1994. Syftet med de ändringar som är aktuella nu är dels att uppdatera, dels att förenkla reglerna. Vi har varit väldigt starkt pådrivande i arbetet med att förenkla tullbestämmelserna. Det är naturligtvis oerhört viktigt att de här bestämmelserna moderniseras och att de är i samklang med utvecklingen på det tekniska området, och därför välkomnar vi särskilt det förslag som klargör att tulldeklarationer ska kunna vara helt papperslösa. Det tror vi är ett väldigt viktigt förenklingsarbete som kommer att underlätta för många intressenter i det här sammanhanget.

Det är också viktigt att operatörerna kan skaffa sig en bra och tillförlitlig bild av de villkor som gäller för t.ex. import. Det är därför positivt att det här görs ett försök att klarare ange vad som gäller beträffande importörernas möjligheter att åberopa god tro till skydd mot efterdebitering i de fall då ursprungsintyg har visat sig vara inkorrekta. De diskussioner som har förts under flera år beträffande god tro visar att det är mycket svårt att enas om en skrivning här. Vi tycker att det förslag som nu föreligger är en godtagbar kompromiss.

Jag vill samtidigt säga att kommissionen inte är helt nöjd med det här förslaget, och därför finns det en risk att den här frågan kan lyftas bort från dagordningen.

Anf. 142 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Anf. 143 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då är det dagordningspunkt 13, som är distansförsäljning av finansiella tjänster. Det här direktivförslaget har diskuterats i konsumentministerrådet vid två tillfällen tidigare i år. Tanken var då att man skulle nå en gemensam ståndpunkt och att den skulle kunna antas vid det inremarknadsråd som är nästa vecka, men det har inte visat sig möjligt, utan nu siktar man i stället på att anta rådsslutsatser. De här rådsslutsatserna ska sedan ligga till grund för arbetet med direktivet.

Enligt de här rådsslutsatserna ska medlemsstaterna bl.a. bekräfta det förhandlingsresultat som vi har nått fram till i dag, och komma överens om att direktivet ska tillförsäkra konsumenterna ett högt konsumentskydd och därutöver främja den inre marknaden. Dessutom ska kommissionen så snart som möjligt presentera en inventering av de informationsbestämmelser för finansiella tjänster som nu finns i medlemsstaterna.

Regeringens avsikt är att ställa sig bakom de här rådsslutsatserna. Vi tycker att beskrivningen av förhandlingsläget är riktig, och vi anser att det är viktigt att direktivet främjar både ett högt konsumentskydd och den inre marknaden. När det gäller det fortsatta arbetet hoppas vi att ett direktiv om distansförsäljning kan antas så snart som möjligt. Vi har heller inga invändningar mot att kommissionen gör en inventering av bl.a. informationskraven i de olika länderna.

Jag skulle också vilja nämna något om regeringens inställning när det gäller harmoniseringsgraden av det här direktivet. Det är fyra medlemsstater som föredrar ett fullharmoniseringsdirektiv, medan elva medlemsstater, däribland Sverige, föredrar ett minimidirektiv. För att vi i den uppkomna situationen över huvud taget ska få till stånd ett direktiv har flera medlemsstater, bl.a. Sverige, förklarat sig ändå beredda att överväga en kompromisslösning när det gäller den frågan.

Anf. 144 CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Ur svensk synvinkel är det ju oerhört viktigt att det här direktivet kommer till stånd. Jag säger det med utgångspunkt från att vi är ett litet land och har en högt utvecklad finansiell industri i form av banker, finansbolag och inte minst försäkringsbolag. För att de då ska kunna få en lite större marknad måste de kunna sälja sina produkter i Europa utan att ha några inskränkningar. Därför tycker jag att regeringen i den fortsatta handläggningen ska kunna tänka sig att acceptera den fulla harmoniseringen. Om jag förstår statssekreteraren rätt så lutar nu regeringen mer åt det hållet, eftersom det övergripande kravet att åstadkomma den inre marknaden känns väsentligast. Är det riktigt uppfattat? I så fall stöder vi det.

Anf. 145 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Ja, det är rätt uppfattat. Vi skulle helst se ett minimidirektiv, men är alltså beredda att diskutera också ett fullharmoniseringsalternativ.

Anf. 146 WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill bara säga att vi stöder regeringen i detta med ett minimikrav.

Anf. 147 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 148 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då går vi över till dagordningspunkt 14 om parallellimport och konsumtion av varumärkesrättigheter. Vid inremarknadsministerrådsmötet den 21 juni i somras beskrev kommissionen det arbete som man då höll på med, med analys av både muntliga och skriftliga synpunkter som har kommit in till kommissionen i samband med och efter kommissionens hearing om parallellimport som man höll i april i år. Kommissionen avsåg då att man skulle analysera för- och nackdelar med den situation som nu råder med begränsad parallellimport, och också för- och nackdelar med en förändring som tillåter parallellimport från hela världen. Sverige och ett flertal andra länder också välkomnade en sådan fördjupad analys av frågan.

Vi har nu, starkt försenat, fått del av den här analysen, och den kommer, som vi ser det, att utgöra ett underlag för en fördjupad teknisk diskussion i en arbetsgrupp. Det är viktigt och positivt, eftersom det arbetet kommer att innebära att den här frågan tar ett ordentligt steg framåt. Men rapporten har kommit alldeles för sent för att vi ska kunna göra en ordentlig genomgång av rapporten och för att det ska kunna bli en fördjupad diskussion nu på rådsmötet, och det är en fråga som vi har för avsikt att kritisera. Vi räknar då med att den här frågan i stället kommer att komma upp på nästa inremarknadsrådsmöte efter årsskiftet.

Anf. 149 ORDFÖRANDEN:

Det här har ju varit uppe i nämnden förut, och det har funnits ett brett stöd för det här initiativet som regeringen har tagit.

Anf. 150 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Då är det dagordningspunkt 18 som handlar om de vertikala direktiven om livsmedelssektorn. Det här gäller då en förenkling genom tre nya direktiv. Det är ett som handlar om hållbarhetsbehandlad mjölk, ett som handlar om socker och ett som handlar om fruktjuice. De två direktivförslagen om socker och om mjölk välkomnas av Sverige och också av samtliga andra medlemsstater. Vi är överens om den slutliga utformningen av dem.

När det gäller förslaget till direktiv om fruktjuice är situationen lite mera komplicerad. Det direktivförslaget har behandlats på åtskilliga möten, och ännu återstår ett antal frågor där medlemsstaterna har olika åsikter. Det gäller i första hand definitionen av fruktjuice och om det ska finnas en eller två kategorier och i andra hand frågan om möjligheten att använda en behandling med inerta absorbenter, som tar bort bitterämnen i juicen.

När det gäller den svenska ståndpunkten vill vi i första hand ha en kategori juice, eftersom vi inte tycker att fler kategorier tillför konsumenterna någon ytterligare information. Vi kan i andra hand tänka oss två kategorier, men utan krav på att man ska ange t.ex. mängd eller t.ex. koncentrat i närheten av beteckningen. När det gäller frågan om inerta absorbenter är det viktigt att reglerna utformas så att inte bitterämnen kan tas bort som används som indikatorer vid kontrollen av t.ex. inblandningen av grapefruktjuice i juice som säljs som ren apelsinjuice.

De här frågorna kommer att behandlas vidare på ett antal möten. De behandlas i dag och kanske också på måndag för att vi ska se om vi kan lösa de här frågorna innan rådsmötet på tisdag.

Anf. 151 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det var lite annan numrering här. I vår numrering var det här punkt 19, men det är en punkt som är struken, så därför har det blivit 18 i stället.

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Därmed begriper jag att vi har gått igenom dagordningen, och jag lämnar ordet fritt om det är någon ledamot som har någon fråga på de andra punkterna som gäller den här dagordningen. Det är det icke. Därmed är samrådet avslutat för den här gången inför inremarknadsrådet. Vi tackar för det och ser fram emot kommande diskussioner när det gäller marknadsrådet.

Innehållsförteckning

1 § Information och samråd med regeringen inför Europeiska rådets möte den 10 och 11 december 1999 (statsminister Göran Persson och finansminister Bosse Ringholm) 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 4 GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf. 5 ORDFÖRANDEN 8

Anf. 6 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf. 7 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 8

Anf. 8 SIV HOLMA (v) 9

Anf. 9 ÅSA TORSTENSSON (c) 9

Anf. 10 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 10

Anf. 11 SIV HOLMA (v) 12

Anf. 12 GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf. 13 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf. 14 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 13

Anf. 15 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 13

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 14

Anf. 17 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf. 18 GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf. 19 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 16

Anf. 20 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf. 21 GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf. 22 ORDFÖRANDEN 16

2 § Rapport från ministerrådsmöte (allmänna frågor) den 15 och 16 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (allmänna frågor) den 6 och 7 december 1999 (utrikesminister Anna Lindh och statssekreterare Mikael Sjöberg) 17

Anf. 23 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf. 24 GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf. 25 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf. 26 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 27 GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf. 28 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 29 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf. 30 GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf. 31 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 20

Anf. 33 ÅSA TORSTENSSON (c) 20

Anf. 34 SIV HOLMA (v) 20

Anf. 35 ORDFÖRANDEN 21

Anf. 36 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf. 37 GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf. 38 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf. 39 ORDFÖRANDEN 23

Anf. 40 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf. 41 GÖRAN LENNMARKER (m) 24

Anf. 42 SIV HOLMA (v) 24

Anf. 43 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf. 44 ÅSA TORSTENSSON (c) 25

Anf. 45 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf. 46 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf. 47 GÖRAN LENNMARKER (m) 26

Anf. 48 SIV HOLMA (v) 26

Anf. 49 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf. 50 ORDFÖRANDEN 27

Anf. 51 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf. 52 ORDFÖRANDEN 27

Anf. 53 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf. 54 ORDFÖRANDEN 27

Anf. 55 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf. 56 ORDFÖRANDEN 27

Anf. 57 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf. 58 ORDFÖRANDEN 28

Anf. 59 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 28

Anf. 60 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf. 61 ORDFÖRANDEN 28

Anf. 62 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 28

Anf. 63 ORDFÖRANDEN 28

Anf. 64 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf. 65 Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 28

Anf. 66 GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf. 67 ORDFÖRANDEN 29

Anf. 68 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf. 69 ORDFÖRANDEN 30

Anf. 70 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf. 71 ORDFÖRANDEN 30

Anf. 72 PER BILL (m) 30

Anf. 73 ORDFÖRANDEN 30

Anf. 74 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf. 75 ORDFÖRANDEN 30

Anf. 76 Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf. 77 Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 31

Anf. 78 ORDFÖRANDEN 31

Anf. 79 GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf. 80 ORDFÖRANDEN 32

Anf. 81 Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 32

Anf. 82 ORDFÖRANDEN 32

3 § Rapport från ministerrådsmöte (transportfrågor) den 6 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (transportfrågor) den 9 och 10 december 1999 (näringsminister Björn Rosengren) 33

Anf. 83 ORDFÖRANDEN 33

Anf. 84 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf. 85 ORDFÖRANDEN 34

Anf. 86 BIRGITTA WISTRAND (m) 34

Anf. 87 ORDFÖRANDEN 34

Anf. 88 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf. 89 ORDFÖRANDEN 34

Anf. 90 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf. 91 ORDFÖRANDEN 34

Anf. 92 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf. 93 BIRGITTA WISTRAND (m) 35

Anf. 94 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 35

Anf. 95 ORDFÖRANDEN 35

Anf. 96 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 35

Anf. 97 WILLY SÖDERDAHL (v) 36

Anf. 98 INGER STRÖMBOM (kd) 36

Anf. 99 ORDFÖRANDEN 37

Anf. 100 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf. 101 Departementsrådet BOSSE WALLIN 37

Anf. 102 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf. 103 BIRGITTA WISTRAND (m) 37

Anf. 104 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf. 105 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 38

Anf. 106 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 38

Anf. 107 ORDFÖRANDEN 38

Anf. 108 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 38

Anf. 109 ORDFÖRANDEN 39

Anf. 110 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 39

Anf. 111 BIRGITTA WISTRAND (m) 39

Anf. 112 ORDFÖRANDEN 39

Anf. 113 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 39

Anf. 114 ORDFÖRANDEN 40

Anf. 115 BIRGITTA WISTRAND (m) 40

Anf. 116 ORDFÖRANDEN 40

Anf. 117 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 40

Anf. 118 ORDFÖRANDEN 40

4 § Rapport från ministerrådsmöte (inre marknaden) den 28 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inre marknaden) den 7 december 1999 (statssekreterare Yvonne Gustafsson) 41

Anf. 119 ORDFÖRANDEN 41

Anf. 120 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 41

Anf. 121 ORDFÖRANDEN 41

Anf. 122 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 41

Anf. 123 PER BILL (m) 43

Anf. 124 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 43

Anf. 125 ORDFÖRANDEN 44

Anf. 126 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 44

Anf. 127 PER BILL (m) 44

Anf. 128 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 45

Anf. 129 ORDFÖRANDEN 45

Anf. 130 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 45

Anf. 131 PER BILL (m) 45

Anf. 132 WILLY SÖDERDAHL (v) 46

Anf. 133 GÖRAN MAGNUSSON (s) 46

Anf. 134 PER BILL (m) 46

Anf. 135 ORDFÖRANDEN 46

Anf. 136 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 47

Anf. 137 ORDFÖRANDEN 47

Anf. 138 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 47

Anf. 139 BIRGITTA WISTRAND (m) 47

Anf. 140 ORDFÖRANDEN 48

Anf. 141 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 48

Anf. 142 ORDFÖRANDEN 48

Anf. 143 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 48

Anf. 144 CARL ERIK HEDLUND (m) 49

Anf. 145 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 49

Anf. 146 WILLY SÖDERDAHL (v) 49

Anf. 147 ORDFÖRANDEN 49

Anf. 148 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 49

Anf. 149 ORDFÖRANDEN 50

Anf. 150 Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 50

Anf. 151 ORDFÖRANDEN 50

Fredagen den 3 december 1999

EU-nämndens uppteckningar