Fredagen den 29 maj 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:36

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Beatrice Ask

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 april 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 och 5 juni 2009

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag ska först anmäla att det skriftliga samrådet om A-punktslistan avslutades den 22 maj kl. 14.00 och det fanns inga avvikande meningar.

Då hälsar vi justitieministern med medarbetare välkomna. Vi ska börja med återrapporten från ministerrådsmötet den 6 och 7 april, den är utskickad.

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag vill inleda med att säga att vi hoppas att vi har en slutlig dagordning för RIF-rådet nästa vecka. Flera av punkterna behandlades i Coreper i onsdags, och det borde betyda att det är den sista informationen som vi har fått. Men jag vill i alla fall göra en liten reservation att det kan komma en förändring, och jag ber i så fall att få återkomma.

Innan jag går över till återrapporten vill jag säga att på det stundande mötet kommer statssekreterare Magnus Graner att ersätta mig i Luxemburg. Skälen är två. Det ena är att det inte är så många viktiga beslutspunkter. Det andra är att vi har ett val till EU-parlamentet, och jag tycker att det är viktigare att informera om det europeiska samarbetet än att sitta på ett möte som inte är så viktigt. Det tror jag att kanske fler gör.

Ni har fått den skriftliga återrapporten. Det jag vill komplettera med är att i RIF-rådet den 6 april uppnådde vi en politisk överenskommelse om hela förslaget till rambeslut om jurisdiktionskonflikter. Sverige var som ni vet en medförslagsställare, så det var ett välkommet beslut. Det innebär att vi lättare kommer att kunna undvika att en person döms för samma gärning i flera stater.

Vi enades också om en ny direktör för Europol. Det blev britten Robert Wainwright, vilket är ett val som vi är mycket nöjda med.

En annan fråga som var uppe handlade om samarbetsavtal mellan Europol och Ryssland. Eftersom flera medlemsstater var tveksamma till att inleda förhandlingar med Ryssland bestämde ordförandeskapet att bordlägga frågan tills vidare.

Det var även ett flertal informationspunkter vid detta rådsmöte. Bland annat fick vi en presentation av och hade en första diskussion om rambeslutet mot människohandel och om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Jag återkommer till det och till frågan om SIS II senare i dagens redovisning.

Anf.  3  MARYAM YAZDANFAR (s):

Jag är nyfiken på tveksamheterna kring samarbetsavtalet. Vill justitieministern utveckla det lite mer ingående? Vilka medlemsstater var det?

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det som framför allt har diskuterats och som många är bekymrade över och där det finns skäl att diskutera mer är dataskyddsbestämmelserna. Man vill vara mycket noggrann innan man träffar en överenskommelse med Ryssland. Det är de frågorna, och jag tycker att det är riktigt att det är så.

I det bilaterala möte som vi hade med Ryssland och som jag har informerat om skriftligen var de här frågorna uppe. Vi var väldigt tydliga, för att inte säga övertydliga, med att inom EU-arbetet är vi noga med den här typen av regler. Det är bara att få dem på plats. Det är där som problematiken har varit, och det var därför som tjeckerna tyckte att det var rimligt att inte inleda ett arbete på det sätt som var tänkt från början.

Anf.  5  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och lämnar återrapporten och går över till den blå agendan. Där är dagordningspunkterna 8 och 14 strukna. Justitieministerns första punkt är nr 9, Lägesrapport om genomförandet av strategin och handlingsplanen för kampen mot terrorism.

Anf.  6  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! EU har sedan 2005 en övergripande strategi mot terrorism. Det har även antagits en mer detaljerad handlingsplan till denna strategi.

EU:s antiterroristsamordnare ger återkommande en presentation av hur EU och EU:s medlemsstater följer upp strategin. Han kommer att presentera en rapport för det senaste halvåret. Han för även fram ett antal förslag och synpunkter på hur arbetet med EU:s handlingsplan mot terrorism kan fortsätta.

Regeringen stöder samarbetet inom EU i den övergripande kampen mot terrorism och välkomnar uppdateringen och rapporteringen av vad som sker på området.

Anf.  7  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går till punkt 10 som egentligen gäller samma fråga.

Anf.  8  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det är det nästan i alla fall. Efter terroristattackerna i Madrid antog Europeiska rådet i mars 2004 en deklaration om bekämpning av terrorism med 15 förslag till åtgärder. I deklarationen anges dessutom att ministerrådet ska rapportera till Europeiska rådet om uppföljningen av deklarationen.

EU:s terroristsamordnare ska ge en presentation av hur det går med genomförandet av strategin och implementeringen av internationella instrument. I deklarationen listas internationella instrument från EU, FN och Europarådet. Sverige har implementerat samtliga EU- och FN-instrument och skrivit under alla de tre listade Europarådskonventionerna. Regeringen välkomnar den här återkommande uppdateringen, där vi får veta om och när EU:s medlemsländer ratificerar viktiga internationella dokument.

Anf.  9  MEHMET KAPLAN (mp):

Jag vill fråga statsrådet om terrorlistorna kommer att komma upp när det gäller strategin för att bekämpa terrorism och på vilket sätt Sverige förhåller sig i de frågorna. Är vi överens med de andra EU-länderna?

Anf.  10  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det kommer ofta dokument från EU om hur man bekämpar terrorism. Hur går diskussionerna om hur man förebygger terrorism? Det tycker jag är en viktig fråga för framtiden.

Anf.  11  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! I det här sammanhanget finns det ingen diskussion om listningsförfarandet. Däremot är det en diskussion som vi för inom ramen för det fortsatta flerårsprogrammet med Rule of Law, om jag får uttrycka mig så. Där känner vi att det finns ett stort behov. Många medlemsstater är med i den diskussionen och vill få på plats mer grundläggande rättigheter i en del av dessa instrument. Det är inte helt lätt att justera dem, men det är oerhört viktigt. Men i det här sammanhanget har inte den diskussionen förts.

De förebyggande insatserna finns med i diskussionerna. Det finns en diskussion om radikalisering i olika miljöer. Det har tagits fram rapporter, och man ser naturligtvis problematiken. Däremot vill jag inte påstå att man har kommit till några konkreta slutsatser i vidare mening. Det beror givetvis på att det är ett komplext fenomen. Men kunskapsuppbyggnaden om vad som kan leda till radikalisering är naturligtvis värdefull.

Anf.  12  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON:

Jag har inte så mycket att komplettera med, för jag tycker att justitieministern gav ett mycket bra svar.

Bekämpande av terrorism pratar vi ofta om, men jag skulle vilja säga att 80–90 procent av de åtgärder som man diskuterar på EU–nivå för tillfället är förebyggande åtgärder. Man har nått så långt man har velat och kunnat när det gäller de hårda åtgärderna. Man är mer inne på förebyggande, radikalisering och rekrytering, att se hur man kan lära av varandra avseende åtgärder just för att förebygga. Det gäller polisens förebyggande arbete, och man tittar på integrationsfrågor, men bostadsfrågor och arbetsmarknadsfrågor kan också komma in i denna diskussion. Man har ett väldigt brett perspektiv.

EU:s antiterroristsamordnare är ledande i det arbetet. Han har satt i gång vad han kallar för sex olika workstreams där olika länder har fått ta ledningen i olika frågor. Sverige har tagit ansvar för hur närpoliser skulle kunna arbeta mer mot terrorism. Där har vi fått hjälp av Belgien. Tyskland tittar på hur man kan förebygga och bekämpa terrorism på Internet. Spanien tittar på hur man kan förbättra imamutbildningar.

Listningsfrågan är framför allt en fråga som diskuteras av utrikesministrarna i den så kallade andra pelaren. Det pågår ett arbete där för att se hur man kan göra om systemen så att de bättre motsvarar de rättssäkerhetskrav som bland annat har kommit fram genom domar i EU-domstolen och i första instansrätten.

Det stöder vi i allra högsta grad. Sverige är det land som är mest aktivt när det gäller rättssäkerhetsaspekterna.

Anf.  13  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

En följdfråga angående att man arbetar brett i kampen mot terrorism: Tittar man också på sambandet med människohandel? Finns det med i strategin?

Anf.  14  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Inte vad jag har noterat. Det finns ett samband, men det är inte så tydligt. Den stora frågan är, som vi har försökt säga, en bredare diskussion om miljöer som utgör grund för rekrytering av unga människor till extrema rörelser och där det finns problem. Det är en social samhällsproblematik, och det behöver göras mer. Men just den kopplingen finns inte där. Det är viktigt att ha människohandelsfrågorna med. De är högt prioriterade inom EU, och vi kommer att jobba mycket med dem till hösten.

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går till punkt 11, RIF Yttre förbindelser, punkt a, Ministertrojkan EU–USA.

Anf.  16  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag hänvisar till det utdelade materialet.

Anf.  17  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Det är kanske tidigt att ställa frågan, men jag är trots allt, även om det är att föregripa händelserna, lite nyfiken på om det börjar finnas en diskussion om en konkret handlingsplan. Finns det en diskussion om vad en sådan eventuellt skulle ha för fokus och skulle kunna tänkas innehålla?

Anf.  18  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det finns en första enkel diskussion, och framför allt arbetar vi med att planera hur arbetet ska läggas upp. En sådan fråga är naturligtvis dataskyddsfrågor. Har man ett samarbete med tredjeland är det viktigt att det är på plats.

Det är för tidigt att säga någonting om förberedelsearbetet. Vi behöver lite mer tid på oss.

Anf.  19  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går till punkt b, RIF Ständiga partnerskapsrådet EU–Ryska federationen.

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag hänvisar även där till det utdelade materialet.

Anf.  21  MARYAM YAZDANFAR (s):

Vi är många som är oroade över de senaste årens politiska utveckling i Ryssland som även har gett avtryck i frågor som handlar om rättssäkerhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

På listan med punkter som togs upp på mötet lyser de frågorna med sin frånvaro. Jag tror att EU kan ha en viktig roll att spela i relationerna med Ryssland. Hur ser justitieministern på det? Hur kommer de kommande samtalen med Ryssland att fortlöpa?

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! De frågorna, när det gäller rättssäkerhet och grundläggande rättigheter, finns med i alla dessa frågor och är ständigt närvarande. Jag tror att en av de viktigaste poängerna med de samtal som vi har med Ryska federationen är just den ibland ganska raka diskussionen. Det är viktigt att den fortgår. Det kommer fram hela tiden. Man vill från Ryska federationen ha ett bättre samarbete med Europol till exempel, vilket det finns många goda skäl för att åstadkomma, och man är irriterad över att det tar tid. Det är då viktigt att ta diskussionen om att man inte kan ha ett polissamarbete med mindre än att man är noga med grundläggande dataskydd och en del riktlinjer.

Det tjeckiska ordförandeskapet har uttryckt ett missnöje med bristande samarbete och att det har varit svårt att få kontakt vad gäller Litvinenko och en del andra. Det är både ett givande och tagande. Det finns dock ett stort intresse från Ryska federationen att ha nära kontakter, och det ska användas för att föra dessa diskussioner. Jag tror att det är sättet att påverka, att kunna ha väldigt raka samtal.

De finns med i alla punkterna.

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt c, Ministertrojkan EU–Ukraina.

Anf.  24  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det mötet kommer att vara först nästa vecka.

Anf.  25  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 12, SIS II, Rådets slutsatser.

Anf.  26  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Jag har tidigare informerat om att det tjeckiska ordförandeskapet har lagt fram en strategi för att om möjligt rädda SIS II-projektet. Strategin innebär i korthet att man har gjort en grundlig analys av SIS II för att avgöra om felen i systemet är så allvarliga att man måste ändra inriktning. Parallellt med arbetet har man tagit fram en modell för en alternativ teknisk lösning, och alternativet grundar sig på en vidareutveckling av det nuvarande SIS 1-systemet. Tanken i strategin var att man efter avslutad analys skulle jämföra de tänkbara scenarierna och därifrån ta beslut om den framtida inriktningen för detta projekt. Nu har den jämförelsen gjorts.

Jag ska inte belasta er med tekniska detaljer, men sammanfattningsvis ser prognosen likartad ut för bägge systemen när det gäller kostnader och tekniska förutsättningar.

När det gäller den alternativa lösningen är det dock fortfarande oklarheter i fråga om rättslig grund och finansieringsmodell.

I förslaget till rådsslutsatser förordas att SIS II ska fortsätta men att man ska göra ett antal försäkringar för att minska risken att man åter hamnar i kris. Dels gäller det en förstärkt projektstyrning, ett område där vi från svensk sida arbetat hårt och länge för att få till förbättringar. Dels handlar det om att sätta upp tidiga tekniska kontrollstationer som systemet måste passera inom ett halvår respektive ett år.

I synnerhet två medlemsstater, Tyskland och Österrike, har hittills motsatt sig slutsatserna, och jag vill gärna informera er om det. De menar att man ska överge SIS II-projektet nu och i stället utveckla systemet på mellanstatlig grund. Deras argument är att kommissionen förbrukat sina chanser och misskött projektet för mycket.

Vi håller i sak med om att kommissionen inte har skött det här på ett acceptabelt sätt. Samtidigt är den alternativa lösningen fortfarande förenad med många osäkra moment, och det finns en risk att vi ersätter något dåligt med någonting som är lika dåligt. I nuläget ser vi därför inget bättre alternativ än det som föreslås i slutsatserna. SIS II fortsätter, men dels tar man ett rejält omtag när det gäller projektstyrningen, dels sätts tidiga kontrollstationer upp.

Om den förstärkta styrningen inte får önskad effekt kommer man inte att klara kontrollstationerna, och då kommer övergången till den alternativa lösningen att genomföras. Ytterligare en fördel är att det då finns tid att förbereda den alternativa lösningen bättre när det gäller legala och finansiella frågor.

Vår målsättning förblir att systemet ska kunna färdigställas så snabbt som möjligt och med så hög kostnadseffektivitet som det går. Det är med den inriktningen som vi går in i ordförandeskapsarbetet när det gäller SIS II.

Jag vill också påminna om att jag tidigare i detta sammanhang har sagt att när vi väl har kommit fram till en lösning anser jag att det är helt nödvändigt med en ordentlig utvärdering av hur arbetet har gått till, kostnader och annat. Det bör man ha med sig så att man inte gör om misstagen en gång till.

Ett skäl för att ta den lösning som nu föreslås är att man redan har investerat mycket pengar i projektet, och att bara lägga det åt sidan skulle vara fel. Jag hoppas verkligen att det här är någonting som kommer att fungera. De medarbetare som har varit involverade i detta tycker att det verkar som att man nu har förstått nödvändigheten av en bättre projektledning och annat, vilket jag tror är helt avgörande.

Anf.  27  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då kommer vi till punkt 13, Rådets slutsatser om en samordnad EU-strategi för mottagande av tidigare fångar efter beslutet om stängning av fånglägret i Guantánamo Bay. Här kan jag meddela att det har varit överläggningar i socialförsäkringsutskottet som handlade just om Guantánamo Bay-fångarna, men det var en annan fråga. Nu är det justitieministerns tur att ta tag i det här.

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Regeringen har välkomnat beslutet att stänga Guantánamolägret. Likaså välkomnas USA:s nya politiska inriktning med en allmän översyn som rör kvarhållande, överföring, lagföring och förhör i kampen mot terrorism.

Ett flertal frågor har väckts i anledning av stängningen av lägret. En fråga är omhändertagandet av de före detta fångar som ska släppas fria och som av tvingande skäl, som risk för tortyr, inte kan återvända till sina hemländer. Det primära ansvaret för de personer som ska släppas fria åvilar USA.

Det tjeckiska ordförandeskapet har föreslagit att vi ska anta rådsslutsatser om EU:s hållning och en enkel förklaring om hur vi ska hålla varandra informerade.

Rådsslutsatserna innehåller en förklaring där stängningen av lägret och ändringen av USA:s politik på området välkomnas.

Vidare noteras USA:s begäran om hjälp med stängningen, att stängningen av lägret i första hand är USA:s ansvar, att det är upp till varje medlemsstat själv att besluta om eventuellt mottagande av före detta fångar och att Schengenregelverket innebär att de anslutna medlemsstaterna har ett ansvar gentemot varandra att upprätthålla säkerheten inom EU. Den här informationsmekanismen innebär i korthet att information och eventuella erfarenheter delas genom redan existerande kanaler och utan att några helt nya skapas.

En viktig del i rådsslutsatserna är att vi bör byta eventuella erfarenheter med varandra för att se till att före detta fångar som kan komma att bosätta sig i EU på bästa sätt åter kan integreras i samhället.

Anf.  29  VICE ORDFÖRANDEN:

Här är det tydligen lite problem, för vi har inte fått de här slutsatserna. Hur förhåller det sig?

Anf.  30  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Hur kommer det sig?

Anf.  31  Internationelle chefsförhandlaren LARS WERKSTRÖM:

De finns ännu endast i utkastform som fortfarande är under diskussion. Vi förväntar oss dem när som helst och kommer då att skicka över dem.

Anf.  32  MARYAM YAZDANFAR (s):

Jag vill bara påpeka vikten av att det här sköts på ett korrekt sätt. Det är verkligen ett delikat ärende. De här människorna har redan utsatts för rättsövergrepp, som det ser ut, och det är oerhört viktigt när samarbetet mellan USA och EU nu påbörjas kring de här frågorna att det sker på ett korrekt sätt och att dessa människor får en korrekt hantering av sina ärenden.

Anf.  33  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ja, absolut är det på det viset. Men det är i första hand ett ansvar som ligger på USA att se till att man får en rättssäker och bra hantering av detta. I ett första skede hade man kontakter med olika länder och diskuterade om andra skulle ta över ansvaret. Så kan vi inte ha det, utan man måste ta ansvar för sitt eget arbete i första hand.

Vi har uttryckt från EU:s sida att vi tycker att det är bra med den här utvecklingen, och vi kommer naturligtvis att fortsätta i de forum där det är lämpligt att stå fast vid den slutsatsen.

Jag tror att det är bra att vi också har informationsfrågan klar mellan medlemsstaterna så att vi vet vad som händer och inte händer på detta område. Det är oerhört viktigt. Det är därför som vi tycker att det är bra att man har något slags hållning till hur man hanterar det här. Det är klart att det är en fråga som diskuteras ganska mycket.

Anf.  34  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Jag kan ha missat något i underlagstexten, men jag hittar ingenting om antalet personer som berörs av EU, som är från EU-området. Är tanken att vi ska ta in personer från andra länder utanför, från tredjeland, till EU? Finns det några som helst siffror, eller är de inte officiella i så fall?

Anf.  35  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Nej, det finns ingen sådan redovisning. Det saknas uppgifter om det.

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN:

Då gör vi helt enkelt så att så fort slutsatserna kommer skickas de över hit, och ni får vara beredda på mejl och sms om det och vi sätter en timme eller två för skriftligt samråd.

Anf.  37  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill instämma i att det är för väl att detta läger nu stängs. En fråga som jag har är: Kommer de personer som nu finns där att ställas inför rätta? En kritik mot lägret har ju varit att man har internerat utan rättegång. Vad kan det få för konsekvenser i så fall? Hinner man göra detta med den korta tidsrymd som man har innan man ska stänga lägret?

Ytterligare en fråga är: Kommer de personer som det handlar om att själva ha något inflytande över vilket land de kommer att placeras i?

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Någon detaljerad information i den frågan har jag inte. Man vill naturligtvis ha en rättssäker hantering och hantera detta på bästa sätt. Men det har framgått av medierna att det är just detta som man brottas med i den amerikanska administrationen i dag, att det inte är fullt så enkelt som man kanske trodde.

Eric Holder och presidenten i USA har också sagt i olika sammanhang, som jag har noterat, att löftet om hur fort det ska gå kanske inte är så enkelt att uppfylla. Jag tror dock att man ska utgå från att de vill hantera det någorlunda skyndsamt och på ett bra sätt. Det återstår att se var de landar. Men den informationen har vi inte.

Anf.  39  VICE ORDFÖRANDEN:

Då blir det inget beslut här och nu, utan vi väntar på slutsatserna. Vi lämnar punkt 13.

Punkt 14 är struken men finns med som punkt 11 på A-punktslistan om någon har några frågor när vi kommer till A-punkterna.

Vi kommer till punkt 15, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett förfarande för förhandling och ingående av bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer om områdesspecifika frågor avseende tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser. Det är en ny fråga för EU-nämnden.

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Inom vissa rättsområden är det bara EU som är behörig att ingå ett avtal med tredjeland. Kommissionen har föreslagit ett särskilt förfarande för att även en medlemsstat ska kunna ges tillstånd att ingå eller ändra ett sådant avtal.

Under våren har rådet, parlamentet och kommissionen enats om hur förfarandet ska se ut. Det är två snarlika förordningar men med skilda tillämpningsområden. Den ena avser frågor om behörig domstol, tillämplig lag, erkännande och verkställighet inom familjerätten. Den andra gäller frågor om tillämplig lag för privaträttsliga förpliktelser. Förordningarna innebär inte någon ändring i fördelningen av behörighet mellan medlemsstaterna och gemenskapen.

Som huvudregel omfattas inte avtal som ingås mellan fler än två stater. Vissa regionala avtal ska dock omfattas. På familjerättens område omfattas den nordiska äktenskapskonventionen och den nordiska konventionen om underhållsbidrag. När det gäller privaträttsliga förpliktelser omfattas regionala avtal mellan ett begränsat antal stater som tar sikte på lokala situationer.

Regeringen stöder överenskommelsen. Förordningarna ger ett enkelt förfarande och rättslig klarhet. Möjligheten till nordiskt lagstiftningssamarbete är beaktad.

Europaparlamentet har röstat ja till överenskommelsen, och det ser nu inte ut att finnas något hinder mot att överenskommelsen bekräftas av rådet.

Anf.  41  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag ska tillägga att civilutskottet har haft överläggning i den här frågan, den 21 april. Då anmälde Vänsterpartiet avvikande mening i både ärende 15 och 16. Det kanske Vänsterpartiet vill göra i dag också?

Anf.  42  MARIANNE BERG (v):

Ja.

Anf.  43  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner då sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i båda dessa ärenden, med avvikande mening från Vänsterpartiet.

Vi kommer till punkt 17, Rådets slutsatser om inrättande av en gemensam referensram för europeisk avtalsrätt.

Anf.  44  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Referensramen för europeisk avtalsrätt är ett projekt som har pågått ett antal år. Projektet går ut på att förbättra den avtalsrättsliga lagstiftningen inom EU genom att försöka göra användningen av grundläggande begrepp mer enhetlig. Som ett underlag för det arbetet har kommissionen beställt ett forskningsarbete, och forskarna har nyligen presenterat ett andra utkast till sin rapport. Kommissionens nästa steg är att ta fram ett remissunderlag. Vi vet i nuläget inte om det blir i en vitbok eller i någon annan form, och vi vet inte heller när det kommer.

Ordförandeskapet vill att rådet på nytt ska uttala sig om vilken inriktning projektet ska ha. Det är förhållandevis allmänna slutsatser. Den position som föreslås är något som stämmer väl med vad vi har sagt ja till tidigare. Jag kan därför godta rådsslutsatserna.

Anf.  45  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi har kommit till punkt 18, E-juridik.

Anf.  46  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! E-juridiken är ett frivilligt projekt inom EU. Det handlar om att använda modern teknik inom juridiken, bland annat genom att skapa en portal på nätet. Rådet har antagit en handlingsplan för e-juridik. Planen räknar upp olika delprojekt och fördelar ansvaret för det kommande arbetet. Ett viktigt delprojekt är användandet av videokonferens i gränsöverskridande processer.

Den ansvariga arbetsgruppen har lämnat en lägesrapport som beskriver det pågående arbetet. Gruppen presenterar även dokument som rör användningen av videokonferens, bland annat en broschyr och en handbok. Dokumenten är bra, och vi välkomnar dem. Rådet ska nu få en lägesrapport om det.

Under det svenska ordförandeskapet ska vi arbeta med att förverkliga de mål som har satts upp i handlingsplanen. Det är särskilt viktigt att juridikportalen kan öppna som planerat i december 2009. Vi vill också prioritera arbetet med att främja användandet av videokonferens i gränsöverskridande processer.

Anf.  47  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Det finns stora fördelar med att åstadkomma detta. Den viktiga utgångspunkten är att det blir något som är praktiskt användbart, är till nytta och inte drivs därför att det är ett projekt.

Hur ser det ut med styrning och ledning av de tekniska arrangemangen, inte minst med tanke på det något större systemet SIS II? Har medlemsstaterna slagit klorna i kommissionen?

Anf.  48  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Lars Werkström får reda ut detta.

Anf.  49  Internationelle chefsförhandlaren LARS WERKSTRÖM:

Jag förutsåg frågan; den växer onekligen i huvudet. Ska det gå på samma sätt som med SIS II?

Vi ser inga sådana tendenser. Detta är ett medlemsstatsstyrt projekt. Medlemsstaterna är tydligen än så länge bättre på att hantera sådant än kommissionen.

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 19, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser. Det är en trafikutskottsfråga.

Anf.  51  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Både skyddet av miljön, inte minst den marina, och sjösäkerheten är högt prioriterade frågor för Sverige. Det är därför viktigt att vidta effektiva åtgärder för att bekämpa fartygsföroreningar som ofta får gränsöverskridande miljökonsekvenser. För att på bästa sätt uppnå detta krävs gemensamma åtgärder på EU-nivå.

Kommissionen presenterade i mars 2008 ett förslag till direktiv om ändring av ett direktiv från 2005 om föroreningar orsakade av fartyg och införande av sanktioner för överträdelser. Bakgrunden till förslaget är den så kallade fartygsföroreningsdomen från oktober 2007 genom vilken EG-domstolen ogiltigförklarade rambeslutet om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar förorsakade av fartyg som kompletterade direktiven från 2005.

Syftet med direktivförslaget är att överföra de straffrättsliga reglerna från det ogiltigförklarade rambeslutet till direktivet. Den 5 maj röstade Europaparlamentet för förslaget. Det som nu återstår är juristlingvistgranskning och antagande i rådet, vilket torde komma att ske under det svenska ordförandeskapet. Det är angeläget att vi får beslut och kraftfulla åtgärder för att skydda den marina miljön. Därför välkomnar jag överenskommelsen med Europaparlamentet, som vi får redovisat den här gången.

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det här är viktigt inte minst med tanke på reningen av Östersjön. Då är det viktigt att alla hamnar tar emot avfallet. Jag tänker på gråvatten och svartvatten från till exempel stora kryssningsfartyg som kommer in till Stockholm.

Vilken möjlighet har man att kontrollera? Ibland vill hamnarna bara ta emot det avfall som har skapats från hamn 1 till hamn 2, medan fartyget inte har lämnat avfall på det första stället utan har för avsikt att lämna allt avfall på nästa ställe. Vilken möjlighet finns att kontrollera att det är gratis att lämna avfall, så att fartygen inte måste ligga tre dagar innan en tankbil kommer och hämtar avfallet?

Anf.  53  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Det här är en fråga om tillämpningen av och möjligheten att leva upp till direktiven. Jag vet att vi för några år sedan hade inriktningen att ha ett samarbetsavtal mellan länder. Alla länder har inte möjlighet att akut bekämpa exempelvis oljespill. Är det Justitiedepartementets uppfattning att det här fungerar rent praktiskt? Finns det problem i tillämpningen? Det är oerhört viktigt att oavsett vem som har resurserna ändå ställa dem till förfogande och se till att åtgärda problemen.

Anf.  54  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det är spännande frågor, men de är inte Justitiedepartementets. Jag ska avstå från att försöka sia om detta.

Det är klart att det är viktigt att vi åtminstone får regelverk på plats så att vi inte bara har ett ogiltigförklarat regelverk att hantera på området. Det är riktigt att det sedan praktiskt ska genomföras. Där finns mycket mer att göra inom Östersjösamarbetet. Det råder inget tvivel om det. Det gäller de europeiska staterna och Ryska federationen, som är viktig i sammanhanget. Det pågår ett arbete om miljöfrågorna och Östersjön som är viktigt. Det är bra om vi kan reda ut vilka regler som ska gälla i just det här ärendet.

Precis som med andra typer av beslut ska man följa upp om de genomförs, om man lever upp till dem och vad som är skälet om det inte sker. Annars kommer det inte att fungera så som är avsikten.

Det är framför allt trafikutskottet som ska ta de praktiska frågorna.

Anf.  55  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går till punkt 20, Slutrapport om fjärde omgången av ömsesidiga utvärderingar av den praktiska tillämpningen av den europeiska arresteringsordern.

Anf.  56  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Ordförandeskapet har nyligen presenterat en slutrapport om hur medlemsstaterna tillämpar den europeiska arresteringsordern som började användas mellan staterna den 1 januari 2004. Den ska nu godkännas av rådet.

Jag är positiv till slutrapporten. Arresteringsordern är ett väl fungerande instrument mellan EU:s medlemsstater som underlättar samarbetet i fråga om gränsöverskridande brottslighet utan att göra avkall på rättssäkerheten. Den har också på ett markant sätt förkortat den enskildes tid som frihetsberövad i väntan på att frågan om överlämnande till en annan stat ska avgöras. Samtidigt finns det naturligtvis saker som kan bli bättre. Varje medlemsstat har infört arresteringsordern i sitt nationella rättssystem. Det för naturligtvis med sig att medlemsstater hanterar vissa moment på olika sätt.

Slutrapporten är viktig. Den identifierar en rad viktiga problemområden där förbättringar kan ske. Den understryker till exempel vikten av direktkontakter mellan de rättsliga myndigheterna i olika medlemsstater och ber medlemsstaterna att se över sina rutiner. Direktkontakter mellan handläggande myndigheter är just ett av de stora mervärden arresteringsordern fört med sig i förhållande till det traditionella utlämningsförfarandet. Därför är det särskilt angeläget att medlemsstaterna inte tummar på den principen.

Det är också bra att rapporten betonar behovet av utbildning hos tillämparna, om själva förfarandet med arresteringsordern och språkutbildning. Det senare är en förutsättning för att direktkontakter ska kunna ske på ett smidigt sätt. Jag tycker att det är positivt att rapporten tar upp problemen med att vissa medlemsstater har infört grunder för att vägra som inte har något stöd i rambeslutet.

En fråga av stor vikt som rapporten tar upp är behovet av att se över medlemsstaternas varierande praxis när det gäller proportionalitetskontroll inför utfärdande av arresteringsorder. Det är i dagsläget otillfredsställande att vissa medlemsstater belastar systemet genom att utfärda arresteringsorder för gärningar som är av ringa natur. Det kan dessutom vara orimligt för den enskilde att inleda ett sådant förfarande i en del fall.

I slutrapporten rekommenderas medlemsstaterna att även se över om man kan begränsa involverandet av andra myndigheter än rättsliga myndigheter i förfarandet. Sverige har i den nationella utvärderingen av sitt system för arresteringsorder bland annat rekommenderats att se över hur vi involverar polisen, som man då inte anser uppfyller kraven på en rättslig myndighet, vid utfärdandet av arresteringsorder som avser dömda personer. Det handlar om ytterst få personer per år.

Vi har generellt från svensk sida när det handlar om krav på rättsliga myndigheter vid rättsligt samarbete inom EU verkat för ett mer pragmatiskt än ett dogmatiskt system. Det ser lite olika ut. Definitionerna är ibland lite märkliga. Rekommendationen i slutrapporten är främst inriktad mot de medlemsstater som blandar in justitiedepartement och politiska nivåer i förfarandet, vilket är en kvarleva från det traditionella utlämningsförfarandet. Det har vi inte något problem med från svensk sida. Vi kan godta den nuvarande formuleringen av rekommendationen.

Sammanfattningsvis tycker jag att slutrapporten är en bra utgångspunkt för hur man kan förbättra samarbetet om överlämnande av misstänkta och dömda. Jag avser därför att stödja att det godkänns i rådet.

Anf.  57  JOHAN LINANDER (c):

Det är bra att det sker en utvärdering. Har vi någon egen svensk utvärdering? Hur ofta har vi använt arresteringsordern för att få misstänkta personer till Sverige och hur ofta har vi gjort ett utlämnande? Är det en gång, tio gånger eller hundra gånger per år? Ibland får man se något enstaka mål i medierna, men det behöver inte betyda att det är heltäckande för hur det ser ut.

Anf.  58  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Nej, det finns ingen genomarbetad utvärdering och redovisning av detta. Jag har dessvärre inte uppgifterna, men de är naturligtvis intressanta att se på. Det finns väl anledning när man tar del av detta inom myndigheterna att också titta på hur det har fungerat för svenskt vidkommande. Det finns ingen samlad rapport.

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till punkt 21, Förslag till rådets rambeslut om bekämpning av sexuella övergrepp mot barn, sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF.

Anf.  60  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Det här är två informationspunkter. Det är tänkt att ministrarna ska få information om hur förhandlingsarbetet i rådsarbetsgruppen fortskrider med de båda rambesluten . Det är alltså inga frågor som är uppe till förhandling.

Förhandlingarna är fortfarande i ett tidigt skede. Medlemsstaterna har i rådsarbetsgrupperna haft tillfälle att lämna inledande synpunkter vid en första läsning av rambeslutet om sexuellt utnyttjande av barn. När det gäller rambeslutet om människohandel strävar man efter att hinna färdigt med en första läsning till det sista arbetsgruppsmötet under Tjeckiens ordförandeskap. Det har inte genomförts än. Sverige kommer därefter att ta över förhandlingarna. Vår avsikt är att aktivt leda dem och driva arbetet framåt. Det är för tidigt att i dag säga något närmare om var vi hamnar i sak. I övrigt ber jag att få hänvisa till de faktapromemorior som nyligen har lämnats till riksdagen.

Anf.  61  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Fru ordförande! I den kommenterade dagordningen, som bygger på faktapromemoriorna, står det att Sverige tycker att man ska analysera de olika förslagen när det gäller frågan om sexuella övergrepp mot barn. Det känns som att man är tveksam i fråga om blockering av webbsidor med barnpornografiskt material.

Jag har uppfattat det som att vi ser allvarligt på barnpornografiskt material och att yttrandefriheten har fått stå tillbaka i fråga om just barnpornografiskt material. Hur avser ministern att fortsätta diskussionen inom EU-kretsen, och hur ser övriga EU-länder på barnpornografiskt material och blockering av webbsidor?

Anf.  62  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Skälet till att det står som det gör är att båda frågorna är synnerligen komplicerade rent juridiskt-praktiskt-tekniskt.

Blockering av webbsidor handlar om yttrandefrihet, integritet och mycket annat. Det är komplicerat.

Det finns en stor uppslutning bakom att vi måste arbeta aktivt och bestämt mot barnpornografi. Det sker också ett bra arbete inom Europol och på andra områden, och det kommer vi att driva framåt. Det är alldeles tvärsäkert så att blockering är något oerhört komplicerat både utifrån åsiktsmässiga skäl och utifrån tekniska skäl.

När det gäller analysen av övergrepp på barn finns det många definitionsfrågor där länderna kan ha lite olika syn. Man måste naturligtvis analysera vad de står för och vad olika länder menar innan man kommer fram. Det är oerhört centrala frågor, men de är inte enkla, och det är väl det som vi har velat uttrycka.

Låt mig återgå till detta med webbsidorna. Vi har också på frivillig basis ett bra fungerande samarbete med olika aktörer.

Det är alltså detta som är skälen till att det står som det gör. Det handlar inte om att det finns någon avsikt att försvåra eller om att vi inte är engagerade i att åstadkomma resultat.

Anf.  63  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag fäster mig vid det som står om människohandelsoffer och att man inte ska åtala eller straffa människohandelsoffer ”i vissa fall”. Är inte Sveriges inställning att vi över huvud taget inte ska straffa människohandelsoffer?

Anf.  64  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Människohandelsoffer är något som kan definieras på mer än ett sätt. I normalfallet är det väl självklart att brottsoffer sällan ska straffas för något. Men människohandel är i dag ett väldigt vitt begrepp. Trots att man är offer för människohandel kan man ha begått ganska allvarliga brott, och det är väl inte tvärsäkert att vi i varje situation ska säga att man inte kan straffas för det.

Jag vet inte om det finns något mer att säga om skälen till skrivningen här. Återigen: I grundfrågan vill vi naturligtvis snarast ha ett brottsofferperspektiv där man stöttar, tar hand om och försöker få brottsoffret att hitta en väg tillbaka till ett bättre liv.

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har bara en kort reflexion. Jag förstår att människohandelsoffer kan ha begått andra brott, och i den kapaciteten ska de straffas. Men precis som justitieministern säger är det viktigt att man skyddar dem i deras egenskap av brottsoffer.

Anf.  66  VICE ORDFÖRANDEN:

Den här punkten innebär både information och ställningstagande. Jag tycker att justitieministern har sagt så mycket att jag nu sammanfattningsvis kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 22, Utbildning av domare, åklagare och övrig personal inom domstolsväsendet.

Anf.  67  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Under den här dagordningspunkten kommer ordförandeskapet att informera om hur implementeringen av rådsresolutionen fortskrider. Man har också tänkt informera om tillskapandet av ett europeisk-arabiskt nätverk för utbildning.

Som en bakgrund till dagordningspunkten kan nämnas att Sverige i egenskap av medsponsor ställde sig bakom rådsresolutionen som antogs den 24 oktober 2008. Resolutionen syftar till att förbättra utbildningen för domare och åklagare i EU-rätt och komparativ rätt samt till att öka språkkunskaperna och erfarenhetsutbytet. Innehållet i rådsresolutionen är väl avvägt. Medlemsstaternas nationella utbildningsorgan har även i fortsättningen det primära ansvaret för att domare och åklagare får den utbildning på EU-rättsliga områden som är relevant utifrån verksamheterna och de enskilda yrkesutövarnas behov. Samtidigt skapas genom resolutionen bättre möjligheter till gemensamma utbildningsinsatser inom EU.

I Sverige pågår nu ett arbete med att öka utbildningsinsatserna för domare och åklagare i EU–rätt och komparativ rätt. Domstolsverket har fått i uppdrag att också redovisa vilka åtgärder som vidtas för att integrera utbildning i EU-rätt i utbildningsinsatser för domare och åklagare. Man överväger vilka åtgärder som behöver vidtas för att rådsresolutionen ska genomföras inom åklagarväsendet.

Anf.  68  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag har en kort fråga. Detta med utbildning kopplat till jämställdhet – har man med också det i det här perspektivet?

Anf.  69  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

I den meningen att det finns EG-rätt som berör det finns det naturligtvis med i arbetet. Men det grundläggande problemet är att det finns mycket som utvecklas mycket snabbt på det rättsliga området, och det berör ofta ärenden. I de flesta medlemsstater finns det professionella som inte riktigt har kunnat få del av utbildning om hur detta ser ut. Men det är klart att jämställdhetsfrågan finns med i den del den berör.

Det bedrivs ett arbete för att uppdatera personer inom rättsväsendet också i de här frågorna. Det är oerhört viktigt.

Anf.  70  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Jag funderar på detta med ett europeisk-arabiskt nätverk. Vilka länder är det vi talar om då? Är det några i vårt närområde?

Anf.  71  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Svaret är: Vi har absolut ingen aning! Vi är mycket nyfikna. Men jag tyckte att det var så intressant att detta fanns med att jag ville nämna det och se till att ni fick information om saken. Vid nästa möte kanske jag har mer information i frågan.

Anf.  72  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Nog måste också vi i nämnden kunna trycka på hur viktigt det är med utbildningen av domarna i rättsväsendet? Har man tagit del av kommissionens rapport om Bulgariens utveckling inom rättsväsendet ser man att det finns ett behov. Det kan naturligtvis komma att påverka våra egna medborgare också. Ju fortare detta införs desto bättre. Det behövs kanske till och med ännu fler insatser.

Anf.  73  VICE ORDFÖRANDEN:

Fast vad jag förstår handlar detta om EU-rätt och inte om annan rättslig utbildning. Den behövs säkert.

Anf.  74  KRISTER HAMMARBERGH (m):

De ska tillämpa också den.

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN:

Självklart. Men just här handlar det om att de ska lära sig EU-rätt, inte sant?

Anf.  76  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det stämmer.

Anf.  77  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen och går vidare till punkt 23, Övriga frågor. Där har vi justitieministerfrågor på b, c, d och e.

Anf.  78  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

På samtliga punkter hänvisar jag till det skriftliga materialet.

Anf.  79  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen. Det ska också vara ett möte i den gemensamma kommittén. När det gäller SIS II har vi redan fattat beslut i sak. Det finns väl knappast något som justitieministern vill tillägga när det gäller gemensamma kommittén? Nej.

Vi har också ett utkast till rådets slutsatser om Guantánamo Bay. Även där har vi redan fattat beslut.

Det finns en lista över A-punkter. Det är justitieministerns A-punkter, så det finns tillfälle att ställa frågor här. Vill justitieministern säga någonting?

Anf.  80  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag hänvisar till det som är utdelat om troliga A-punkter.

Anf.  81  VICE ORDFÖRANDEN:

Då har vi kommit till slutet av mötet med justitieministern. Vi önskar lycka till på mötet i Bryssel. Trevlig pingst!

Anf.  82  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag ber att få önska nämnden en trevlig pingst också. Som jag sade tidigare kommer jag inte att åka till mötet, utan jag ska skicka statssekreteraren.

Jag vill passa på att säga att jag hoppas att EU-nämndens ledamöter är aktiva i kampanjen. Jag tror och tycker att det är oerhört viktigt att vi får människor intresserade och informerade om det europeiska arbetet. Där kan vi alla göra en bra insats. Tack för ett trevligt möte!

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Tobias Billström

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 april 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 och 5 juni 2009

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet Billström välkommen till dagens EU-nämnd. Vi har en dagordning som börjar med återrapporten från mötet i RIF-rådet den 6 och 7 april 2009. Finns det något som statsrådet vill säga om det mötet?

Anf.  84  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det är trevligt att vara här. Dagordningen för mötet i april var som ni minns ganska tunn för vår del. Vi diskuterade framför allt det så kallade ramdirektivet, som handlar om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat.

Vi lyckades inte nå en politisk överenskommelse i rådet, utan majoriteten av medlemsstaterna förespråkade fortsatta förhandlingar, mer tid och ytterligare möjligheter att hitta en mer balanserad kompromiss. Frågan finns således med på dagordningen även på detta råd. Jag återkommer till den.

I anslutning till informationen från den resa till Washington som vice ordföranden i kommissionen Jacques Barrot och Tjeckiens dåvarande inrikesminister Ivan Langer genomförde den 16 och 17 mars diskuterades frågor om stängningen av Guantánamolägret. Medlemsstaterna vidhöll att beslut om ett eventuellt mottagande av före detta fångar från lägret alltjämt är en nationell angelägenhet. Ni har säkert redan fått information om att det på dagordningen för junimötet finns en punkt om antagande om rådsslutsatser om Guantánamo, som handlar om informationsutbyte och som därför justitieminister Beatrice Ask har ansvar för från svensk sida.

Anf.  85  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi till punkt 3, Första asylpaketet. Den punkten är uppdelad i a, b och c. De är ju ganska olika, så vi tar punkterna var för sig. Här vill jag berätta för nämnden att det har varit överläggningar så sent som den 2 april i år med socialförsäkringsutskottet. På punkterna a och c fanns avvikande meningar från s, v och mp.

Anf.  86  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Vid mötet den 4 och 5 juni kommer ordförandeskapet att lämna en lägesrapport från förhandlingarna. När det gäller förslaget till omarbetad Dublinförordning presenterade kommissionen sitt förslag till omarbetning i december förra året. Rådsarbetsgruppen har gjort en första genomläsning av förslaget. Under förhandlingarna har det stått klart att förslaget innehåller delar som ur medlemsstaternas synvinkel är kontroversiella, bland annat förslaget om att överföringar till en medlemsstat under vissa omständigheter tillfälligt ska kunna stoppas.

För svensk del kommer detta att innebära att vi som ordförandeland kommer att få fortsätta förhandlingsarbetet och försöka hitta lämpliga kompromisser som medlemsstaterna och Europaparlamentet kan enas om.

Genom Dublinförordningen har en mekanism införts som gör det möjligt att bestämma vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan. Syftet är å ena sidan att tillförsäkra den sökande tillgång till asylprocesssen och å andra sidan att förhindra att en person ansöker om asyl i flera medlemsstater samtidigt.

Sammanfattningsvis har kommissionen angett att förslaget om att omarbeta förordningen syftar till att effektivisera tillämpningen av förordningen och att bättre ta till vara den sökandes rättssäkerhet.

Sverige eftersträvar ett fördjupat samarbete inom asylområdet och ser ett väl fungerande Dublinsystem som en viktig beståndsdel i ett gemensamt europeiskt asylsystem. Vi välkomnar därför förslaget om att förordningens tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta personer som söker subsidiärt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet och att förordningens terminologi anpassas till övriga rättsakter på asylområdet.

Vi är också positiva till förslag som bidrar till att tillämpningen av Dublinförordningen fungerar effektivt, bland annat förslagen gällande de tidsfrister som gäller för förfrågningar mellan medlemsstaterna samt i fråga om att göra reglerna tydligare för när en medlemsstats ansvar att pröva en ansökan om asyl upphör. Vi anser från svensk sida att det är viktigt att Dublinprocessen präglas av rättssäkerhet för den enskilde. Vi välkomnar därför att det i förordningen införs en skyldighet att ha muntlig utredning och att i utökad omfattning informera den enskilde om processen samt att en rätt till offentligt biträde för förvarstagna införs.

Det är även viktigt att snabbt och effektivt kunna bestämma vilket land som ska ansvara för prövningen av en asylansökan, det vill säga att förordningen utgör en forumregel som ska garantera en faktisk tillgång till en asylprövning. Förordningen bör därför vara begränsad i sin omfattning och inte innehålla regler som bättre hör hemma i andra rättsakter. Vi befarar dock att vissa av förslagen riskerar att motverka syftet med förordningen och i stället leda till att handläggningstiderna och kostnaderna för medlemsstaterna ökar. Vi ställer oss också tveksamma till det förslag som innebär att en medlemsstat ska kunna begära att överföring enligt Dublinförordningen tillfälligt ska kunna avbrytas vid situationer av ovanligt stort tryck och att brister i en medlemsstats mottagandekapacitet och asylprövningssystem ska kunna leda till att överföringar tillfälligt stoppas.

Europaparlamentet, som är medbeslutande, antog den 7 maj en lagstiftningsresolution avseende Dublinförordningen. Parlamentet föreslår vissa ändringar men godtar i huvudsak kommissionens förslag.

Anf.  87  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! På den här punkten är det en lägesrapport från kommissionen om hur det ser ut med förhandlingarna. Vi har en avvikande mening sedan tidigare. Den handlar om att vi är mer positiva till kommissionens förslag än den svenska regeringen är. Vi håller med om delar av det som migrationsministern tog upp. I andra delar är vi mer positiva till de förändringar och omarbetningar som kommissionen har gjort. Därför följer vi upp vår avvikande mening under den här punkten. Vi vet ju inte vad som kommer fram på mötet.

Anf.  88  MARIANNE BERG (v):

Vi har också en avvikande mening som vi naturligtvis följer upp här.

Anf.  89  MEHMET KAPLAN (mp):

Vi har samma avvikande mening.

Anf.  90  VICE ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna med avvikande meningar från s, v och mp.

Då går vi över till punkt 3 b, Eurodacförordningen.

Anf.  91  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Även förslaget till en omarbetad Eurodacförordning presenterade kommissionen i december förra året. Förhandlingarna har påbörjats på tjänstemannanivå. Genom Eurodacförordningen inrättades den EU-gemensamma databasen Eurodac, där fingeravtryck av asylsökande och utlänningar som påträffats när de olagligen reser över en yttre gräns lagras under en begränsad tid i syfte att underlätta tillämpningen av Dublinförordningen.

Kommissionen föreslår en omarbetning av den nu gällande Eurodacförordningen i syfte att både göra tillämpningen av den mer effektiv och underlätta tillämpningen av Dublinförordningen, men också i syfte att förbättra skyddet för personuppgifter. Kommissionen föreslår även att tillämpningsområdet för Eurodac ska utvidgas till att omfatta personer som ansöker om alternativt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet.

Från svensk sida välkomnar vi förslaget. Vi ser positivt på förslaget om att utvidga Eurodacförordningen till att omfatta även alternativt skyddsbehövande enligt skyddsgrundsdirektivet. Vi välkomnar också de förslag som bidrar till en mer effektiv tillämpning av Dublinsystemet och de förslag som bidrar till ett bättre skydd för personuppgifter.

Den utestående fråga som lämnas över olöst till det svenska ordförandeskapet gäller hur reglerna om tidsfristerna för att ta och sända fingeravtryck ska utformas. Det tjeckiska ordförandeskapet har presenterat ett kompromissförslag som förhandlas i arbetsgruppen.

Europaparlamentet, som är medbeslutande, antog också för Eurodacförordningen en lagstiftningsresolution den 7 maj. Parlamentet föreslår vissa ändringar men godtar i huvudsak kommissionens förslag. Ett slutligt antagande av förslaget är sannolikt beroende av hur det går i förhandlingarna för de övriga rättsakterna i det så kallade första asylpaketet.

Anf.  92  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i frågan.

Nu går vi över till punkt 3 c, som handlar om mottagandedirektivet.

Anf.  93  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

I det första asylpaketet finns också kommissionens förslag till omarbetat mottagandedirektiv. Kommissionens förslag syftar till att skapa förbättrade och mer likvärdiga mottagandevillkor för asylsökande inom Europeiska unionen. En viktig målsättning är att omarbetningen ska bidra till att minska problemen med sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna, det vill säga när en asylsökande förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att där på nytt ansöka om asyl.

Kommissionen har utvärderat tillämpningen av det nuvarande direktivet och konstaterat att det överlag har införlivats på ett tillfredsställande sätt i medlemsstaterna, men det finns brister som enligt kommissionen kan hänföras till att direktivet i dess nuvarande form ger ett för stort handlingsutrymme till medlemsstaterna i vad gäller utformningen av de nationella mottagandevillkoren. Detta har medfört att harmoniseringseffekten har blivit svagare och att direktivet därför inte har fått avsedd effekt på sekundära förflyttningar. Dessutom har framtagandet av andra, nya rättsakter på asylområdet inneburit att mottagandedirektivets bestämmelser måste anpassas till dessa.

Vid förhandlingar i arbetsgruppen har det framkommit att förslaget innehåller delar som ur medlemsstaternas perspektiv är problematiska. Det gäller främst kommissionens förslag till nya förvarsbestämmelser samt förslaget om att asylsökande lättare ska få tillträde till arbetsmarknaden.

Vi har eftersträvat fördjupat samarbete på asylområdet, och mottagandedirektivet är en viktig beståndsdel i ett gemensamt europeiskt asylsystem. Mottagandevillkoren får inte vara avgörande för var en person väljer att ansöka om internationellt skydd. För svensk del är vi positiva till ett förslag som syftar till att de generella mottagandevillkoren förbättras och blir mer likvärdiga. På detta sätt kan problem med sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna undvikas och minskas, åtminstone i den omfattning dessa är föranledda av brister i och ojämlikheter mellan de nationella mottagandevillkoren.

Det är viktigt att en person som ansöker om internationellt skydd får sin ansökan om internationellt skydd handlagd på ett rättssäkert och effektivt sätt. Ett gemensamt europeiskt asylsystem måste ha så korta handläggningstider som möjligt. Mottagandevillkoren måste därför utformas så att både rättssäkerheten för den enskilde och effektiviteten i handläggningen garanteras. Mottagandevillkoren får inte vara utformade på ett sätt som gör att deras tillämpning resulterar i längre handläggningstider eller försvårar verkställigheten av avlägsnandebeslut. För svensk del anser vi att det är en självklar utgångspunkt att samtliga beståndsdelar av det gemensamma asylsystemet ska korrespondera med varandra och bilda en väl fungerande enhet.

Sammanfattningsvis är vi positiva till kommissionens förslag, som vi bedömer i huvudsak uppfyller dessa kriterier. Det är positivt att direktivets tillämpningsområde utvidgas och klargörs samt att asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden förenklas. Vi anser dock, även om vi fullt ut stöder andemeningen i förslaget i denna del, att exempelvis de föreslagna bestämmelserna rörande personer med särskilda behov behöver omarbetas ytterligare för att få en mer ändamålsenlig och effektiv utformning. Dessutom anser vi att förvarsreglerna i mottagandedirektivet i möjligaste mån ska ha samma utformning som i återvändandedirektivet. Detta är för närvarande inte fallet.

Europaparlamentet, som är medbeslutande, antog den 7 maj en lagstiftningsresolution också för mottagandedirektivet. Parlamentet har i huvudsak godtagit kommissionens förslag, även om man föreslår vissa ändringar. Som ordförande kommer vår uppgift även för detta direktivförslag alltså att vara att ta fram lämpliga kompromisser som medlemsstaterna och Europaparlamentet kan enas om.

Anf.  94  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Precis som i föregående fråga är vi socialdemokrater mer positiva till kommissionens förslag när det gäller mottagandedirektivet. Det är just förvarsbestämmelserna som vi tycker är mycket bättre i kommissionens nya förslag än i det återvändandedirektiv som det tidigare beslutats om och också det som gäller personer med särskilda behov. Även här har vi alltså en avvikande mening när det gäller regeringens upplägg.

Anf.  95  MARIANNE BERG (v):

Vi har också en avvikande mening här som vi följer upp.

Anf.  96  MEHMET KAPLAN (mp):

Fru ordförande! Vi har också en avvikande mening här.

Anf.  97  VICE ORDFÖRANDEN:

Då har vi inställningen klar.

Anf.  98  MIKAEL CEDERBRATT (m):

Fru ordförande! Det är ju bra att EU ändå för ett resonemang om en bortre tidsfrist för förvar, för det är ju inte speciellt framträdande i svensk lag. Rimligtvis borde det inte vara speciellt svårt att hitta en harmonisering av tidsfristerna för de två direktiven. Ska man harmonisera hela lagstiftningen borde man väl ändå ganska lätt komma fram på det här området?

Anf.  99  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Allting är ju avhängigt av hur förhandlingsarbetet löper på. Vi går för närvarande igenom de inställningar som medlemsstaterna har och samlar ihop de synpunkter som finns. Det är klart att vi har en grundläggande positiv inställning till att komma överens i de här frågorna, men jag vill gärna vänta med att uttala mig bestämt tills vi har sett hur det faktiskt ser ut i samtliga frågor – inte minst eftersom det här är fråga om ett asylpaket. Parlamentet, den medbeslutande parten, ser allting som en integrerad del för närvarande. Samtliga rättsakter behandlas alltså som om de ligger i en korg. Det har en viss inverkan på förhandlingsarbetet.

Anf.  100  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi går till beslut. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna med avvikande meningar från s, v och mp.

Då har vi kommit till punkt 4, Europeisk byrå för samarbete i asylfrågor. Här vill jag först säga att det har varit överläggning i socialförsäkringsutskottet den 2 april. Då fanns det en avvikande mening. Det har också inkommit en faktapromemoria som ligger på bordet.

Anf.  101  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Kommissionen antog i februari i år ett förslag om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor samt om ändringar i beslutet om inrättande av Flyktingfonden för perioden 2008–2013. Ordförandeskapet kommer vid RIF-rådet att avge en lägesrapport om förhandlingsarbetet sådant det ser ut just nu. Europaparlamentet, som är medbeslutande, röstade den 7 maj för kommissionens förslag, om än med vissa ändringar. Förhandlingsarbetet kommer att fortsätta i rådet under vårt ordförandeskap. Som ordförande blir det Sveriges uppgift att försöka nå en politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet under hösten, vilket det finns förhoppningar om att vi kan göra.

Stödkontoret kommer inte att ha några beslutsbefogenheter utan ska stödja det praktiska samarbetet i asylfrågorna. Kontoret kommer således inte att ha direkt eller indirekt befogenhet avseende de beslut som myndigheterna i medlemsstaterna fattar om individuella ansökningar om internationellt skydd.

Stödkontorets tre huvuduppgifter föreslås vara att stödja det praktiska samarbetet i asylfrågor, att stödja medlemsstater som är utsatta för särskilt starkt tryck och att bidra till att genomföra det gemensamma europeiska asylsystemet.

För att stödja det praktiska samarbetet i asylfrågor föreslår kommissionen att stödkontoret får i uppgift att bland annat möjliggöra utbyte av information och bästa praxis. Stödkontoret ska även samordna information om ursprungsländer och utveckla utbildning för personal inom nationella asylmyndigheter och domstolar. Stödkontoret ska bland annat ta över och vidareutveckla det utbildningsprogram som Migrationsverket har varit med och utvecklat, alltså European Asylum Curriculum, EAC.

För att stödja medlemsstater som är utsatta för ett särskilt starkt migrationstryck föreslår kommissionen att stödkontoret ska samordna och stödja gemensamma åtgärder som vidtas av och för dessa medlemsstater. Stödkontoret ska även samordna utplacering av asylexpertgrupper för viss tid i en medlemsstat som är utsatt för särskilt starkt migrationstryck och som efterfrågar sådant stöd. Asylexperterna ska främst bidra med sin sakkunskap om tolktjänster, information om ursprungsländer samt hantering av asylärenden.

För att bidra till att genomföra det gemensamma europeiska asylsystemet ska stödkontoret anordna, samordna och främja informationsutbyte mellan de nationella asylmyndigheterna och mellan kommissionen och de nationella asylmyndigheterna avseende genomförandet av EU:s regelverk på asylområdet.

Stödkontoret ska vara en oberoende EU-institution med status som juridisk person. Kontoret ska enligt förslaget ledas av en verkställande direktör som tillsätts av kontorets styrelse, där alla medlemsstaterna kommer att ha en representant. UNHCR ska enligt förslaget också ha en representant utan beslutanderätt i styrelsen.

Förslaget om ändringar i beslutet om inrättande av Flyktingfonden för perioden 2008–2009 hör ihop med beslutet om inrättandet av stödkontoret eftersom vissa av de föreslagna uppgifterna för stödkontoret omfattar åtgärder som hittills finansierats via Flyktingfonden. Ändringsförslaget innebär att de åtgärder som överlappar tas bort och att medel överförs från fonden till stödkontorets budgetanslag.

Vi välkomnar i huvudsak förslaget om att inrätta ett stödkontor. En kvalitetsmässigt bra, gemensam utbildning för tjänstemän är en nyckelfråga för ett rättvisare och stabilare asylsystem. Det är därför mycket positivt att stödkontoret ska ta över och vidareutveckla European Asylum Curriculum, som Migrationsverket har varit med och utvecklat.

Ett ökat informationsutbyte mellan medlemsstater och utbyte av erfarenheter är också välkommet. Ett stödkontor kan positivt stödja harmoniseringsarbetet i EU och underlätta för de nationella myndigheterna. Genom att stödkontoret får en del av de anslag som för närvarande går till Flyktingfondens gemenskapsåtgärder kan man undvika att olika rättsliga instrument parallellt föreskriver finansiering av liknande verksamheter på asylområdet.

Anf.  102  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Vi socialdemokrater är i grunden positiva till att inrätta en gemensam europeisk byrå för samarbete i asylfrågor, men det finns några frågor där vi är mer skeptiska. Exempelvis är vi oroade av konsekvenserna av att man inför en gemensam rättspraxis i de här frågorna. Det riskerar att leda i mer restriktiv riktning. Vi skulle också vilja se att man arbetade för att placeringen av stödkontoret ska bli i Sverige, därav vår avvikande mening på punkt a. På punkt b har vi däremot ingen avvikande mening.

Anf.  103  MARIANNE BERG (v):

Vänsterpartiet har avvikande mening här också. Vi motsätter oss bildandet av ett europeiskt stödkontor eftersom vi anser att det är oklart vad stödkontoret faktiskt ska göra. Det riskerar att leda både till dubbelarbete och till ökade kostnader för byråkrati. Jag vill följa upp vår avvikande mening sedan tidigare.

Anf.  104  MEHMET KAPLAN (mp):

Vi vidhåller vår avvikande mening.

Anf.  105  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Jag tror att det är viktigt att vi klargör en del punkter apropå Magdalena Streijfferts kommentar.

Först och främst ska stödkontoret inte ha någon praxisbildande uppgift. Eftersom man från Socialdemokraternas sida tydligen har den uppfattningen är det viktigt att vi klargör vad som faktiskt är riktigt och rätt.

I stället kommer stödkontoret att ha till uppgift att samla in praxis från medlemsstater och främja ett utbyte av så kallad bästa praxis. Det innebär att kontoret ska lyfta fram goda exempel och samla in information om ursprungsländer och se till att den informationen blir tillgänglig för alla som arbetar med asylansökningar i samtliga de 27 medlemsstaterna. Det är alltså inte fråga om att bilda någon praxis. Om det är grunden för reservationen torde det alltså kunna bortfalla.

När det gäller sätet för stödkontoret och dess placering är det viktigt att peka på vad som har bestämts av Europeiska rådet. Europeiska rådet har så sent som i juni förra året hänvisat till ett tidigare uttalande från 2003 av medlemsstaternas stats- och regeringschefer – samtliga inklusive Sveriges vid den tidpunkten – om att man vid fördelningen av sätena för gemenskapens myndigheter eller byråer ska ge prioritet åt medlemsstater som nyligen har anslutit sig. Sätena för framtida myndigheter och byråer bör i första hand inrättas i de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 eller senare. Medlemsstater som inte redan är värdländer för en EU-myndighet eller byrå bör prioriteras på lämpligt sätt.

Som ni alla i detta rum vet är vi medlemmar i EU sedan 1995, och vi har redan en europeisk myndighet, nämligen Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, ECDC. Mot bakgrund av det vore det inte särskilt fruktsamt att göra ett försök att få denna byrå till Sverige.

Anf.  106  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Vi har skilda åsikter när det gäller placeringen av stödkontoret. Däremot när det gäller en gemensam praxis är det EG-domstolen som kommer att kunna anta en sådan. Vi motsätter oss lite grann att man flyttar över mer makt till domstolen.

Stödkontoret ska, som migrationsministern säger, utarbeta bästa praxis. Frågan är vad som egentligen menas med bästa praxis och vad som blir konsekvenserna av det när man tar fram goda exempel. Det är lite oklart vad det blir för praxis som då tas fram och som också ska användas av andra medlemsländer. Det är vi lite oroade över. Den åsikten delar också Migrationsöverdomstolen, nämligen att det riskerar att leda till en mer restriktiv praxis som medlemsländerna då måste anpassa sig till.

Anf.  107  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tänkte uttala mitt stöd för förslaget.

Anf.  108  MIKAEL CEDERBRATT (m):

Jag kan börja med att instämma i det som föregående talare sade. Jag tycker att vi borde lägga den här diskussionen om att man ska förlägga detta till Sverige åt sidan. Ni får väl ha någon respekt för rådsbeslut. Jag tycker att detta bör tas bort från dagordningen.

Jag tror att detta är mycket bra och att det kan starta en positiv utveckling i alla medlemsländer. Jag tror att det är bra för de medlemsländer som kanske inte har så goda förhållanden att man på detta sätt lyfter upp och visar på detta. Det kan också ha en positiv effekt. Jag stöder därför förslaget helhjärtat.

Anf.  109  JOHAN LINANDER (c):

Jag brukar inte syssla med dessa frågor, och det kanske märks på min fråga.

Jag tänkte följa upp Marianne Bergs fråga om byråkratisering. När det gäller de pengar som tas från Flyktingfonden får det inte bli så att man tar pengar från det arbete som sker direkt när man möter flyktingarna och att pengarna i stället går till byråkrati. Jag är lite orolig för allt detta med uppbyggande av nya myndigheter inom EU och att man lägger en allt större del av budgeten på byråkrater i stället för på faktisk verksamhet som gäller EU:s medborgare eller i detta fall flyktingar som vänder sig till EU.

Om jag kan få ett lugnande besked på denna punkt är jag tacksam.

Anf.  110  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Jag tycker ändå att det finns anledning att uppehålla sig vid den socialdemokratiska invändningen eftersom den verkade något krystad. Först och främst har den här frågan inte alls någonting med EG-domstolen att göra. Har man invändningar mot EG-domstolens praxisbildande roll ser jag inte riktigt hur man kan koppla det till stödkontoret som ska vara enbart rådgivande och som inte ska fatta några bindande beslut utan som ska ägna sig åt erfarenhetsutbyte. Det tycker jag så att säga är ett tillräckligt svar på den frågan.

Johan Linanders synpunkt är mycket rimlig. Vi bör vara försiktiga när vi inrättar nya myndigheter. Den här myndigheten, detta stödkontor, ska ha en praktisk funktion. Tanken är att man ska vara ute på fältet och arbeta. Det ska alltså inte vara några byråkrater som bara sitter och skyfflar papper på ett ställe till ingen nytta.

Syftet är att man ska kunna hitta en bra finansiering för detta där pengarna kommer från Flyktingfonden, vilket är rimligt. Tanken är att man ska bygga detta på följande beräkningsgrund. Under det första året kommer budgeten att uppgå till 5,25 miljoner euro. Det är kostnader som täcks av överföringar från fonden. Under det andra året beräknas budgeten till 8 miljoner euro. Då täcker överföringar från Flyktingfonden närmare 6 miljoner euro, medan resterande del får tas av marginalen inom budgetanslaget för rättsliga och inrikes frågor. På det sättet tycker jag att man hittar en bra balans i dessa frågor. Inriktningen på stödkontoret är sådan att dess praktiska karaktär gör att det är rimligt att inrätta.

Anf.  111  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Jag ska vara kortfattad. Detta är inte någon krystad åsikt från bara Socialdemokraterna, utan detta är en oro som också delas av exempelvis Migrationsöverdomstolen. Även om detta asylkontor kommer att vara rådgivande är det klart att om vi har en gemensam asyl- och flyktingpolitik kommer medlemsländerna naturligtvis att titta på de beslut som fattas och de rekommendationer som kommer att ges av asylkontoret och kanske följa dem. Det kan i sin tur leda till en mer restriktiv tolkning.

Anf.  112  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det är klart att man alltid kan hävda att om det framförs rekommendationer kan de ha inverkan i medlemsstaterna. Men eftersom de inte är bindande är det alltid upp till den enskilda medlemsstaten att avgöra om det är bra rekommendationer eller inte.

Ska man ha det ingångsvärdet att man alltid är orolig för erfarenhetsutbyte eller rådgivning därför att man inte gillar det som kommer fram ser jag inte riktigt hur det europeiska samarbetet ska kunna föras framåt vid något tillfälle, med all respekt för talaren.

Anf.  113  MIKAEL CEDERBRATT (m):

Jag vill understryka att en sådan här process kan ge oerhört positiva effekter. Det kan bli mycket mindre restriktivt i andra länder också. Det är alltså en balansgång. Men jag tror ändå att det är en process som sätter i gång något mycket positivt.

Anf.  114  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag är övertygad om att vi kommer att komma tillbaka till frågan på det ena eller andra sättet.

Vi går till beslut. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna men avvikande meningar från s, v och mp när det gäller just denna byrå.

Vi går vidare till punkt 5 om förslag till rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande. Också om detta har det varit överläggning i socialförsäkringsutskottet. Här finns det avvikande mening från Socialdemokraterna.

Anf.  115  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Vi ska behandla den punkt som gäller förslag till direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i en medlemsstat, alltså det så kallade ramdirektivet som är ett enklare uttryck.

Som jag nämnde inledningsvis lyckades vi alltså inte nå en politisk överenskommelse om ramdirektivet vid RIF-rådet i april. Förhandlingsläget är fortfarande relativt låst, och vi gissar att ordförandeskapet vid mötet den 4 och 5 juni kommer att avge en lägesrapport och lämna över stafettpinnen till det svenska ordförandeskapet.

Den huvudsakliga utestående frågan är, liksom inför det förra mötet, vilket tillämpningsområde som direktivet ska ha. En bred majoritet av medlemsstaterna har i en kompromissanda accepterat ett snävare tillämpningsområde där direktivet ska omfatta endast de tredjelandsmedborgare som har beviljats ett enhetligt tillstånd, ett så kallat single permit.

Två medlemsstater kan i dagsläget inte gå med på detta utan menar att direktivet ska vara tillämpligt på samtliga tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd för arbete i Europeiska unionen. Enligt nuvarande ordalydelse kan de medlemsstater som vill utsträcka tillämpningsområdet till att omfatta samtliga tredjelandsmedborgare som har beviljats ett uppehållstillstånd för arbete i EU fortsätta att göra så i sin nationella rätt. Detta betyder alltså att Sverige fortsatt kan garantera samma rättigheter till arbetstagare från tredjeländer som vi enligt vårt nationella system gör redan i dag.

Från svensk sida skulle vi föredra om direktivförslaget reglerade ett brett tillämpningsområde och därmed omfattade samtliga tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd för arbete i EU. Men vi anser att antagandet av direktivet enligt kompromissförslaget är att föredra framför inget direktiv alls, varför vi ställer oss bakom kompromissen.

Ramdirektivet är ett viktigt första steg mot skapandet av ett gemensamt europeiskt system för arbetskraftsinvandring. Direktivet skapar ett enhetligt ansökningsförfarande och ett enhetligt tillstånd, vilket är något som många medlemsstater inte har i dag. Det garanterar också en viss nivå av rättigheter till de personer som har beviljats ett kombinerat tillstånd.

Anf.  116  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Den här frågan handlar om vilket tillämpningsområde som ska gälla. Där stöder vi regeringens ståndpunkt om att vi hellre hade sett en bredare tillämpning av detta direktiv. Vi önskar att man kanske hade tryckt på lite ytterligare även om det självklart är viktigt att det i alla fall kommer till i och med att det också handlar om rättigheter för tredjelandsmedborgare och migranter.

Däremot vill vi ändå trycka på när det gäller lika villkor för lika arbete. Jag vill inte starta en Lavaldiskussion här, men jag tror att nämnden är medveten om att när människor kommer till ett land och arbetar – vi är för fri rörlighet – är det viktigt att de villkor som gäller i det land som de arbetar i ska gälla också för dem. Det råder en osäkerhet i samband med exempelvis Lavaldomen och Rüffertdomen.

Även om det här inte är en fråga som kommer att behandlas på detta möte vill vi ändå trycka på och säga att det är viktigt att, när man tittar på den fria rörligheten kontra arbetstagarnas rättigheter, man ser till att de villkor och lagar som finns i det land där människor jobbar följs.

Anf.  117  MARIANNE BERG (v):

Jag behöver inte säga så mycket mer eftersom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har anmält en gemensam avvikande mening här.

Anf.  118  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna med avvikande mening från s och v.

Vi går vidare till punkt 6, Riktlinjer för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Anf.  119  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Detta gäller en lägesrapport från kommissionen och ingen beslutspunkt. Kommissionen presenterade i december 2008 en första utvärderingsrapport om tillämpningen av rörlighetsdirektivet för att följa upp hur väl medlemsstaterna följt upp sina skyldigheter enligt direktivet.

Införlivandet av direktivet var överlag ganska nedslående. Kommissionen ansåg dock att det i nuläget inte är nödvändigt att föreslå ändringar i direktivet och att tillämpningssvårigheter kunde lösas genom den tillsatta expertgruppen och genom att vidare riktlinjer utfärdades i samarbete med kommissionen.

Sverige deltar i expertgruppens arbete, och vi hoppas fortsatt på att tillämpningssvårigheterna kan lösas inom expertgruppen och genom riktlinjerna. Vi har, som ni vet, från svensk sida tidigare understrukit och vidhåller fortsatt att en omförhandling av direktivet inte är önskvärd.

Anf.  120  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till punkt 7, Olaglig invandring i Medelhavsområdet. Här kan jag meddela att det var överläggning i socialförsäkringsutskottet i ett tidigare skede, i februari. Då anmäldes avvikande meningar från s, v och mp. I dag handlar det enbart om information.

Anf.  121  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Som ni vet gjorde Cypern, Grekland, Italien och Malta – den så kallade Quadrogruppen – ett gemensamt utspel i januari för att påkalla övriga EU:s uppmärksamhet och hjälp med anledning av det stora migrationstryck som de upplever på sina länder.

Kommissionen förväntas vid mötet den 4 och 5 juni informera om hur man tänker hantera frågan framöver med uppföljning till Quadrogruppens förslag.

Den förhandsinformation som vi har säger att kommissionen vill föra debatten på i huvudsak tre områden: asyl, gränskontroll och EU:s yttre förbindelser.

Anf.  122  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till punkt 11 d, Återrapportering från konferensen Att bygga migrationspartnerskap, som statsrådet har att ansvara för.

Anf.  123  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Detta gäller en återrapport från ministerkonferensen om att bygga migrationspartnerskap som avhölls i Prag den 27 och 28 april 2009.

Vid denna ministerkonferens som det tjeckiska ordförandeskapet arrangerade träffade jag och mina EU-kolleger ministrar med ansvar för migrationsfrågor från över 20 partnerländer från västra Balkan, Östeuropa, länderna i södra Kaukasien samt Ryssland, Turkiet och de centralasiatiska staterna.

Vid konferensen diskuterade vi vårt framtida samarbete på migrationsområdet och etablerade ett migrationspartnerskap för ökat samarbete. Principerna och målsättningarna för partnerskapet lades fast i en deklaration som spänner över fem områden: laglig invandring och arbetskraftsinvandring, olaglig invandring, återtagande, frivillig återvandring och integration samt migration och utveckling.

Konferensen var ett mycket viktigt initiativ av det tjeckiska ordförandeskapet för att stärka och operationalisera EU:s migrationspolitik i de yttre förbindelserna genom en mer aktiv dialog med våra partnerländer. Konferensen präglades av samsyn om vikten av gemensamma och integrerade ansatser för att förverkliga migrationens positiva möjligheter och möta utmaningarna.

Anf.  124  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 23, Övriga frågor. Här finns en fråga för statsrådet under punkt 23 a, Liberalisering av viseringsbestämmelserna på västra Balkan.

Anf.  125  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Här rör det viseringsfrihet för länderna på västra Balkan. Slovenien har till mötet den 4 och 5 juni begärt att få en uppdatering från kommissionen i fråga om viseringsfrihet för länderna på västra Balkan. De vill veta hur man tänker gå vidare med de utvärderingsrapporter som nyligen presenterats.

Kommissionen för sedan våren 2008 en dialog om viseringsfrihet med alla då erkända stater på västra Balkan: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien. För dessa länder finns så kallade vägkartor med tydliga kriterier för vad staterna måste uppnå för att komma i fråga för viseringsfrihet. Kriterierna innebär bland annat att kvaliteten på resehandlingar måste höjas, tull- och gränskontroll förbättras samt att lagstiftning om organiserad brottslighet och korruption harmoniseras med EU-lagstiftningen. När kriterierna är uppfyllda kommer viseringsfrihet vid inresa till EU- och Schengenområdet för medborgarna i de aktuella staterna att införas.

De senaste utvärderingsrapporterna visar på att flera stater kommit långt i genomförandet. Mycket tyder på att rådet redan under hösten 2009 kan fatta beslut om att införa viseringsfrihet för några av staterna på västra Balkan.

Anf.  126  MEHMET KAPLAN (mp):

Fru ordförande! Jag skulle vilja lyfta frågan om ett av länderna på västra Balkan. Jag vet inte om det innefattas, men eftersom Albanien gör det torde det vara så att även Kosovo gör det. Hur förfar EU på detta område, och vilka är migrationsministerns tankar?

Anf.  127  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Den här frågan är, som jag tror att alla härinne är medvetna om, komplicerad. Relationen mellan Serbien och Kosovo är komplicerad. Relationen mellan Serbien, Kosovo och EU är följaktligen också ganska komplicerad. Det här är en av de frågor som kommer att vara föremål för intensiva förhandlingar framöver för att den ska kunna lösas. Det handlar om Kosovos status. Det handlar om synen på viseringsfrågan i förhållande till Kosovo.

Anf.  128  MEHMET KAPLAN (mp):

Fru ordförande! Vore det inte då på sin plats att använda EU:s mjuka makt just när det gäller förhållandet Serbien visavi Kosovo? Ser vi från Sveriges håll en möjlighet här eller hur ser det ut i förhandlingarna?

Anf.  129  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Eftersom förhandlingarna pågår vore det inte särskilt genomtänkt att här och nu berätta ingående om vare sig upplägg eller utfall. Men det är klart att det är angeläget och betydelsefullt att försöka reda ut relationen mellan Serbien och Kosovo och hur man ska kunna hantera den ur viseringssynvinkel. Just nu har jag ingen mer information att lämna till EU-nämnden i den här frågan.

Anf.  130  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vill påminna statsrådet om att vi kan sekretessbelägga uppgifter som lämnas här. Det brukar inte vara något problem. Men om det inte finns någon information just nu är ju saken helt klar.

Anf.  131  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Nej, och det är det sistnämnda som gäller.

Anf.  132  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen.

Vi lämnar nu rådsagendan och går över till mötet i gemensamma kommittén. Där finns det en fråga för statsrådet. Den handlar om VIS och en lägesrapport.

Anf.  133  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Här handlar det alltså om en lägesrapport om VIS, det vill säga det gemensamma viseringsinformationssystemet. Liksom vid det förra RIF-rådet kommer vi att få en lägesrapport om arbetet med att få viseringsinformationssystemet VIS på plats enligt tidsplanen till den 21 december 2009.

Anf.  134  VICE ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med vår dagordning när det gäller statsrådet. Finns det någon mer information som vi behöver få?

Anf.  135  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Nej. Jag önskar ordföranden och ledamöterna en trevlig helg.

Anf.  136  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi önskar detsamma och ett bra möte i Bryssel. Tack för i dag!

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 1

Anf.  3  MARYAM YAZDANFAR (s) 2

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 2

Anf.  5  VICE ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 2

Anf.  7  VICE ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 2

Anf.  9  MEHMET KAPLAN (mp) 3

Anf.  10  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 3

Anf.  11  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 3

Anf.  12  Ämnesrådet ANNA-CARIN SVENSSON 3

Anf.  13  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 4

Anf.  14  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  17  KRISTER HAMMARBERGH (m) 4

Anf.  18  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  19  VICE ORDFÖRANDEN 5

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  21  MARYAM YAZDANFAR (s) 5

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN 5

Anf.  24  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  25  VICE ORDFÖRANDEN 5

Anf.  26  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  27  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  29  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  30  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  31  Internationelle chefsförhandlaren LARS WERKSTRÖM 7

Anf.  32  MARYAM YAZDANFAR (s) 8

Anf.  33  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 8

Anf.  34  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 8

Anf.  35  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 8

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf.  37  HELENA BARGHOLTZ (fp) 8

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 8

Anf.  39  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 9

Anf.  41  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  42  MARIANNE BERG (v) 10

Anf.  43  VICE ORDFÖRANDEN 10

Anf.  44  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 10

Anf.  45  VICE ORDFÖRANDEN 10

Anf.  46  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 10

Anf.  47  KRISTER HAMMARBERGH (m) 11

Anf.  48  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  49  Internationelle chefsförhandlaren LARS WERKSTRÖM 11

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf.  51  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf.  53  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 12

Anf.  54  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  55  VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf.  56  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  57  JOHAN LINANDER (c) 13

Anf.  58  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN 14

Anf.  60  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  61  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 14

Anf.  62  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  63  HELENA BARGHOLTZ (fp) 15

Anf.  64  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 15

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp) 15

Anf.  66  VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf.  67  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 15

Anf.  68  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 16

Anf.  69  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  70  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 16

Anf.  71  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  72  KRISTER HAMMARBERGH (m) 16

Anf.  73  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  74  KRISTER HAMMARBERGH (m) 17

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  76  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  77  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  78  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  79  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  80  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  81  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  82  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 18

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  84  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 18

Anf.  85  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  86  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 18

Anf.  87  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 19

Anf.  88  MARIANNE BERG (v) 20

Anf.  89  MEHMET KAPLAN (mp) 20

Anf.  90  VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf.  91  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 20

Anf.  92  VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf.  93  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 21

Anf.  94  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 22

Anf.  95  MARIANNE BERG (v) 22

Anf.  96  MEHMET KAPLAN (mp) 22

Anf.  97  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  98  MIKAEL CEDERBRATT (m) 22

Anf.  99  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 22

Anf.  100  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  101  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 23

Anf.  102  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 24

Anf.  103  MARIANNE BERG (v) 24

Anf.  104  MEHMET KAPLAN (mp) 24

Anf.  105  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 24

Anf.  106  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 25

Anf.  107  HELENA BARGHOLTZ (fp) 25

Anf.  108  MIKAEL CEDERBRATT (m) 25

Anf.  109  JOHAN LINANDER (c) 25

Anf.  110  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 26

Anf.  111  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 26

Anf.  112  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 26

Anf.  113  MIKAEL CEDERBRATT (m) 27

Anf.  114  VICE ORDFÖRANDEN 27

Anf.  115  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 27

Anf.  116  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 28

Anf.  117  MARIANNE BERG (v) 28

Anf.  118  VICE ORDFÖRANDEN 28

Anf.  119  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 28

Anf.  120  VICE ORDFÖRANDEN 29

Anf.  121  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 29

Anf.  122  VICE ORDFÖRANDEN 29

Anf.  123  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 29

Anf.  124  VICE ORDFÖRANDEN 30

Anf.  125  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 30

Anf.  126  MEHMET KAPLAN (mp) 30

Anf.  127  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 30

Anf.  128  MEHMET KAPLAN (mp) 30

Anf.  129  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 30

Anf.  130  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  131  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 31

Anf.  132  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  133  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 31

Anf.  134  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  135  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 31

Anf.  136  VICE ORDFÖRANDEN 31