Fredagen den 28 maj 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:34

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 11 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 juni 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar finansministern och hans medarbetare välkomna.

Finns det några frågor angående Ekofin? Det gör det inte. Kan vi då godkänna rapporten?

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning med en del skriftligt mötesunderlag.

Det har inte skett någon egentlig ändring i dagordningen annat än min begäran om en årlig redovisning av kommissionen om hur medlemsländerna uppfyller sina biståndspolitiska åtaganden. Vi kan återkomma till det.

Jag vill även informera om att det inte är jag utan Gunnar Lund som kommer att närvara vid Ekofinmötet på onsdag.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Det gick lite fort där. Vi ska också ta ett formellt beslut om att godkänna att föredragande Olof Åkerrén från skatteutskottet närvarar.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då tar vi de allmänna riktlinjerna. De kommer att genomgå en fullständig revidering i år. Riktlinjerna ligger fast för tre år i taget och uppdateras endast mot bakgrund av särskilda omständigheter. Det finns en väldigt tydlig sådan omständighet den här gången eftersom EU fått tio nya medlemmar. I år har man därför byggt ut riktlinjerna med landspecifika delar omfattande dessa tio länder.

De utmaningar som de nya medlemsländerna möter är i grunden desamma som för de gamla medlemsländerna, även om problemen i vissa fall är mer omfattande. I många fall handlar det om ett stort behov av att investera i både fysiskt kapital och humankapital. Samtidigt finns ofta ett betydande behov av att konsolidera de offentliga finanserna. Sex av de tio nya länderna har exempelvis ett underskott på över 3 % för tillfället. En nyckelfråga, även för övriga länder, är att få ordning på arbetsmarknaden då arbetskraftsdeltagandet ofta är lågt samtidigt som arbetslösheten är hög.

För Sverige har ingen uppdatering av de gällande riktlinjerna gjorts.

Vad jag vet finns det heller inte några större utestående frågor att diskutera vid mötet.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Jag vill ställa en fråga när det gäller de svenska riktlinjerna. Finns det någonting i det som ligger fast som regeringen inte tycker är så angeläget att man är beredd att arbeta in dem i kommande budgetproposition?

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det är inga nya rekommendationer. De är desamma som tidigare. Vi har inga nya synpunkter. Vi delar kommissionens uppfattning att vi ska jobba vidare när det gäller att öka konkurrensen både i den privata och offentliga sektorn och se till att vi via våra skattesystem och på annat sätt kan få ut fler människor i arbete. Vi tycker att tyngdpunkten i en del av kommissionens rekommendationer inte är riktigt densamma som vi har här hemma. Men det är inget nytt i förhållande till tidigare när det gäller våra slutsatser.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Man kan tänka sig att de andra finansministrarna som också får rekommendationer resonerar på samma sätt. Då händer det inte särskilt mycket.

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Alla har ju möjlighet att ge sina synpunkter på kommissionens rekommendationer. Det är rekommendationer; det är ingen lagstiftning. Vi har dessbättre inget federalt EU som bestämmer över oss när det gäller skatter. Det gör vi själva. Vi lyssnar på deras rekommendationer. Det viktiga är den process som föregår rekommendationerna. Vi delar kommissionens huvuduppfattning, nämligen att vi ska öka arbetskraftsutbudet på olika sätt och stärka konkurrensen i både privat och offentlig sektor. Det kanske är en något förhastad slutsats att säga att det inte har någon som helst betydelse. Det är klart att det har betydelse i den dialog som pågår.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Det här är en beslutspunkt. Regeringens ståndpunkt är känd sedan tidigare. Formellt sett har vi att konstatera att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Mot bakgrund av att det holländska budgetunderskottet under förra året uppgick till 3,2 % ska Ekofin ta ställning till om vi ska dra i gång processen vid alltför stora underskott och, i sådana fall, hur en rekommendation till Holland ska formuleras.

Underskottet innebär förvisso ett klart överskridande av 3-procentsgränsen i pakten. Men det finns utrymme i pakten för att i vissa fall göra undantag, bland annat om underskottet är en följd av en osedvanligt skarp och långvarig konjunkturnedgång. Man kan konstatera att just när det gäller Holland är det något av ett gränsfall. Där har ju den ekonomiska utvecklingen varit väldigt ogynnsam under senare år och betydligt svagare än i till exempel Tyskland och Frankrike.

Holland har också, i motsats till exempelvis Frankrike, vidtagit en rad långtgående åtgärder för att förhindra att 3-procentsgränsen bryts. Trots detta har man inte lyckats.

Man kan dessutom inte utesluta att en del av de åtgärder som genomförts har spelat en roll för att försämra det ekonomiska läget. Därför har den ekonomiska och finansiella kommittén, som ska ge sitt yttrande i frågan, inte funnit anledning att göra något sådant undantag och Holland har heller inte begärt något sådant undantag. Det är lite annorlunda mot tidigare behandlingar.

Det kommer sannolikt att sluta med att man utfärdar en rekommendation till Holland om att åtgärda situationen. Det tycks Holland vara tillfreds med.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Ni har hört regeringens ståndpunkt. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Nästa.

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi ska anta slutsats om en lägesrapport över hur medlemsländerna och kommissionen uppfyllt kraven om statistik för EU- och speciellt EMU-ändamål. I rapporten beskrivs hur medlemsländerna och kommissionen uppfyllt sina åtaganden enligt den handlingsplan som finns från hösten 2000.

Det konstateras att framsteg gjorts, men att det fortfarande återstår en del att göra för flera länder. Det gäller dock inte för Sverige eftersom vi väl uppfyller de villkor som ställs på statistiken.

Med ökade krav på viss prioriterad statistik är det viktigt att de legala kraven på annan mindre viktig statistik minskas i motsvarande mån.

Från svensk sida är vi beredda att stödja förslaget till slutsatser och förslaget om att Eurostat och ECB tar fram en rapport till i juni nästa år som handlar om negativa prioriteringar i statistiken för att frigöra resurser för de områden som har hög prioritet.

Anf.  13  MATS ODELL (kd):

Sveriges regering har ju en utestående fråga med Eurostat. Det handlar bland annat om redovisningen av vårt PPM-system och pensionsfrågornas relation till de offentliga finanserna. Det är uppenbarligen ingenting som berörs här. För svensk redovisning av vårt överskott eller underskott av de offentliga finanserna är det av avgörande betydelse.

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är riktigt att det är en fråga som inte berörs i det här sammanhanget. Det här är ju en generell rapport som handlar om EU- och EMU-statistiken. Det är en viktig fråga, men den hanteras i särskild ordning.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då går vi över till frågan om skatt på sparande.

Det handlar om att förutsättningarna för att sparandedirektivet kan börja tillämpas från den 1 januari är uppfyllda. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi kan gå i mål med det här.

Som ni vet är förutsättningarna för att direktivet ska kunna tillämpas från den 1 januari nästa år att det finns avtal med Schweiz, Liechtenstein, San Marino, Monaco och Andorra samt Kanalöarna, Isle of Man och de beroende och associerade territorierna i Västindien om att de tillämpar bestämmelser som är likvärdiga med respektive desamma som de som finns i direktivet.

Rådet ska senast före juni månads utgång kunna besluta att förutsättningarna för tillämplighet kommer att uppfyllas.

Ett flertal avtal är redan klara. Det återstår dock en del frågor i avtal med några territorier i Västindien. Inte heller avtalen med Liechtenstein, San Marino och Monaco är helt klara. Jag har dock stora förhoppningar om att återstående problem ska kunna lösas i tid. Det är också avgörande att Schweiz och Liechtenstein hinner genomföra sin lagstiftningsprocedur så att avtalen kan tillämpas från den 1 januari 2005.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Ska det betraktas som ett informationsärende?

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej. Man ska bedöma om man anser att de här förutsättningarna
föreligger.

Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp):

Vad är regeringens ståndpunkt som vi förväntas ansluta oss till? Det vore bra att veta.

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Regeringens ståndpunkt är att vi utgår ifrån att de förutsättningar jag har redovisat kommer att vara infriade och att vi kan godkänna de överenskommelser som finns. Vi har inte sett alla slutsatser ännu. Vissa diskussioner pågår in i det sista.

Anf.  21  KARIN PILSÄTER (fp):

Man ska väl besluta om man anser att de är uppfyllda? Ståndpunkten kan inte vara att man utgår från att de är uppfyllda. Regeringen måste väl ha en åsikt.

Anf.  22  PER ROSENGREN (v):

Jag undrar om de utestående problemen med Schweiz som fanns förra gången finansministern var här är lösta. Det var väl mycket det det hängde på.

Anf.  23  MATS ODELL (kd):

Det måste väl vara så att regeringens ståndpunkt är att förutsatt att de här problemen är lösta kan vi stödja detta. För egen del kan jag säga att det är rimligt att stödja en sådan ståndpunkt. Men man kan inte stödja ståndpunkten att vi utgår ifrån att de är lösta. Det här innebär ju oerhört stora vinster för den som hittar ett kryphål. Vi inser att det måste vara vattentätt.

Vi inser också, vilket vi har talat om i detta utskott ett stort antal gånger, att det här på ett sätt är en pyrrhusseger eftersom de stora belopp som hålls på utländska konton inte i huvudsak är banksparande utan det är värdepapper av olika slag som inte berörs av detta. Vi måste avskaffa den svenska förmögenhetsskatten om vi vill ha tillbaka de pengarna.

Anf.  24  KARIN PILSÄTER (fp):

Det har väl framförts från vår sida vid ett flertal tillfällen förut, men jag tycker att det är väldigt otillfredsställande att man inte av materialet kan utläsa vilken ståndpunkt regeringen har eller om den måste vara öppen på grund av brist på information när man skriver handlingarna. Vi sammanfattar ju ändå att vi ställer oss bakom ståndpunkt.

Av materialet framgår varken om det är information eller beslut och vad som i så fall beslutas. Jag tycker inte att det är okej.

Anf.  25  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Om jag har förstått det rätt anser Luxemburg att en del av de här avtalen inte uppfyller det som borde uppfyllas. Det är det intryck jag har fått av att läsa pressen.

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Regeringens åsikt är väldigt klar. Vi vill ha det här avtalet i hamn, och vi vill ha det från den 1 januari 2005. Vi har en mycket bestämd uppfattning och har haft det hela tiden. Det är vår mycket bestämda åsikt att det ska kunna fattas ett sådant beslut på onsdag.

Per Rosengren ställde en fråga om problem angående Schweiz som varit uppe vid ett tidigare tillfälle. De är uppklarade under resans gång. Jag nämnde då att det återstår en del mindre problem med Liechtenstein, San Marino och Monaco. Vi räknar med att de ska vara klara till onsdag så att vi kan fatta beslut enligt den åsikt som regeringen har.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då har vi klarat ut frågan om ståndpunkten att säga ja till sparandedirektivet förutsatt att förutsättningarna är uppfyllda. Jag har inte uppfattat att någon har en annan uppfattning utan att det finns stöd för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare med frågan om finansiell integration.

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den här punkten kan sägas var ett avstamp till det framtida samarbetet om finansmarknadsfrågor efter det nu framgångsrikt avslutade arbetet på EU-nivå med handlingsplanen för finansiella tjänster. Det handlar dels om hur de här drygt 40 direktiven ska genomföras i medlemsstaterna, dels om vad som behöver förbättras och vad som fortfarande saknas.

Först kommer vi att få en presentation av slutrapporten från rådets så kallade högnivåkommitté för finansiella tjänster om den finansiella integrationen. I rapporten görs en genomgång av hur integrationen har fortskridit inom unionen och det presenteras ett antal förslag för framtida prioriteringar. Den viktigaste slutsatsen i rapporten är att fokus konsekvent måste ligga på genomförande och framför allt på en enhetligt utförd tillsyn.

Rådet ska också enas om slutsatser kring de förslag som presenteras. Vi instämmer i de slutsatser som finns och ställer oss bakom dem.

Kommissionen ska presentera sex olika rapporter kring handlingsplanen för finansiella tjänster. Det är ren information. Man kan säga att det är ungefär samma slutsatser som i expertrapporterna från högnivåkommittén.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i första delen, och att vi godkänner informationen i andra delen.

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då går vi till punkten Finansiella tjänster.

Den här punkten har tre underrubriker.

Först kommer kommissionen att lämna en lägesrapport om processen med att godkänna internationella redovisningsstandarder. De ska enligt en förordning tillämpas i koncernredovisningen i europeiska börsnoterade företag från och med nästa år. Frågan har tidigare varit uppe som en informationspunkt på ett antal Ekofinrådsmöten.

Redovisningsstandarderna utarbetas av en privaträttslig internationell organisation, men de ska formellt godtas av kommissionen efter hörande med representanter från medlemsstaterna.

Det är en process som skulle ha varit klar redan 2002, men som av olika skäl blivit försenad.

Från svensk sida har vi hela tiden varit kritiska till att processen tagit så lång tid, eftersom det skapar stor osäkerhet hos de företag som berörs. Nu får företagen ont om tid att förbereda övergången till de nya reglerna. Därför är det viktigt att verka för att återstående standarder godkänns så snart som möjligt.

Nästa fråga som tas upp på agendan är en uppföljning av det inlägg om utvecklandet av den transatlantiska dimensionen som Sverige nyligen gjorde vid informella Ekofin. Kommissionär Bolkestein erbjöd sig som svar på den svenska idén att producera ett diskussionsunderlag inför ett av de kommande mötena. Det är detta underlag som vi ska ha till grund för diskussionen nu på onsdag. Vi har inte sett det underlaget ännu. Men det bör dyka upp inför onsdagens möte.

Den tredje och sista delfrågan handlar om hur vi ska informeras om en rapport som utarbetats av ett privat konsultbolag om hur små- och medelstora företag påverkas av de föreslagna ändringarna om bankers kapitaltäckningsregler; det som kallas Basel II.

Regeringscheferna beställde för två år sedan en analys av småföretagarnas oro inför de förväntade effekterna av de ändrade reglerna. Rapporten vill nu lugna denna oro. Kortfattat anser rapporten att oron berodde på dålig och bristfällig information.

Anf.  31  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga angående 8.3 Konsekvenserna av föreslagna regler för bankers kapitaltäckning.

Det finns en påtaglig oro från små och medelstora företag. Det kanske dessutom finns substans i den, inte så mycket för reglerna som sådana. Ordning och reda på kapitalmarknaden är viktigt, och det måste man verkligen ställa sig bakom. Men vi har frågan om riskkapital. Finns det någon diskussion på EU-nivå om hur man ska lösa de här problemen, eller är det en svensk historia? Man riskerar ju att inte kunna finansiera det som kanske inte i första läget är ett säkert projekt där man vet att man får pengarna tillbaka. Jag upplever att det finns problem där och att man är ganska orolig från småföretagen.

De nya medlemsstaterna har nya idéer som kan bli de där jättegrejerna som vi behöver i framtiden.

Anf.  32  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en fråga beträffande Basel II och konsultrapporten. Den berör tydligen i första hand de små och medelstora företagen och påverkan på dem. Det har förts en diskussion om i vilken utsträckning lånekostnaderna skulle komma att öka för dem. Min fråga är: Hur är läget beträffande kommuners upplåning och Basel II?

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Skälet till att frågan tas upp är att det har funnits en oro från småföretagen, som jag också nämnde. Regeringscheferna har beställt den här rapporten. Man går igenom de punkter som man har anmält från företagens sida. Man anser att det i huvudsak är bristande kommunikation och information. Jag har inte kunnat se av rapporten att det är några substansfrågor som det finns olika uppfattningar om. Man kan säga att det ligger i sakens natur att det i all form av långivning och risktagande inte finns några absoluta definitiva svar. Det är alltid glidande gränser.

Av rapporten kan man i alla fall inte utläsa någon sådan sakdiskussion. Det är mer ett kommunikations- och informationsbehov.

Anf.  34  LENNART HEDQUIST (m):

Vi hade en diskussion för ett par år sedan angående just hur de svenska kommunernas upplåning skulle betraktas i det sammanhanget. Jag tolkade det som att regeringens ståndpunkt då var att den skulle betraktas som helt riskfri. Man skulle ha undantag från kapitaltäckningsreglerna. I annat fall skulle det bli en viss ökad upplåningskostnad.

Nu har det förts en diskussion om det ändå inte vore bra för de svenska kommunerna att betraktas som risklån i viss mån, och därmed inkluderas i ett ratingsystem. Vad jag förstår av finansministerns svar är det inte berört, och regeringen har inte någon ny ytterligare ståndpunkt i den frågan.

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag förstår att man har svårt att utifrån detta ta ställning till nya diskussioner. Antalet nystartade små företag har minskat drastiskt i Sverige, och även i andra EU-länder har det problemet uppstått. Man kan väl utgå ifrån att åtminstone en del beror på oro och kommunikationsproblem. Kommer man i EU-kretsen att ta upp en diskussion om hur man ska komma till rätta med det och titta vidare på detta?

Från rapporten kan man kanske inte säga att det finns substantiella problem, men hur ska man gå vidare och ändå försöka få en förbättrad situation för de små och medelstora företagen?

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Man kan konstatera att under långa internationella lågkonjunkturen har allt företagande och alla företagsstarter och risktaganden naturligtvis minskat. Det är en rimlig konsekvens. Det är likhetstecken mellan det och lågkonjunktur.

Jag tror att det huvudsakligen är den bristande efterfrågan som har medfört de här konsekvenserna. Jag tror inte att det handlar om den här riskkapitaldiskussionen. Det finns resurser i de flesta länder i form av hyggliga kapitalförutsättningar. Det är inte det det handlar om. Det handlar om en sviktande marknad, helt enkelt. Om det inte finns någon efterfrågan är det naturligtvis ingen som vågar ta risk i betydande omfattning.

Det är riktigt som Lennart Hedquist säger att rapporten handlar om småföretagen. Kommunerna berörs över huvud taget inte av den här rapporten.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går över till nästa punkt.

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett initiativ som vi har tagit från svensk sida, nämligen att försöka granska hur medlemsstaterna lever upp till utfästelsen om biståndsnivåer. För två år sedan hade vi en konferens i Monterrey. Förra våren begärde vi en uppföljning av utvecklingsfinansieringen.

Unionens medlemsländer lovade att EU senast 2006 ska ha en total biståndsbudget på minst 0,39 % av BNI, och att varje medlemsstat ska bidra med minst 0,33 % av BNI. Det kan tyckas vara låga siffror från svensk horisont, men så är det

För ungefär ett år sedan genomförde Ekofin den första uppföljningen, och vi kunde då konstatera att unionen som helhet är på god väg att leva upp till sina åtaganden. Vi vill nu få en bekräftelse på att unionens länder håller kursen.

Kommissionen har sammanställt en ny rapport där ländernas nuvarande och framtida biståndsbudgetnivåer redovisas.

Det är glädjande att se att medlemsländerna som helhet håller kursen och står fast vid sina förpliktelser. Det verkar till och med som om vi kan nå ett bättre resultat än vad som utlovades i Monterrey beroende på att en del länder har höjt sitt bistånd ytterligare.

Det finns några länder, bland annat Holland och Österrike som sänker sina nivåer i år. Det är naturligtvis beklagligt att så sker. Därmed tappar vi lite fart. Dessbättre är det betydligt fler som höjer mer än förväntat så att vi klarar helheten. Det finns väl skäl att diskutera med Holland och Österrike om varför de minskar sina åtaganden.

Anf.  39  ULF HOLM (mp):

Det är ett bra initiativ att ni följer upp den här frågan. Det är en väldigt viktig fråga.

Jag vill ställa en kunskapsfråga: Hur ser situationen ut hos de tio nya medlemsstaterna? Hjälper de till att höja nivån eller sänker de den?

Hur går ni vidare med detta? Finns ambitionen att lyfta upp frågan att man ska höja nivån efter detta så att den blir högre än 0,39 %? Om den ambitionen finns stöder jag den fullt ut.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är en överenskommelse som gjordes i Monterrey mellan de 15 dåvarande EU-medlemmarna. Vi kan inte inkludera de tio nya i efterhand, utan det får hållas till de femton. Det ingår att nå FN-målet 2012 som ska vara 0,7 %.

Vi får återkomma till den diskussionen 2006 när vi har nått etappmålet och se om det finns möjlighet att höja ambitionsnivån.

Det här var parat med den annan viktig ingrediens. Vi sporrade nämligen USA att vända sin biståndsutveckling. Eftersom amerikanarna under tio femton års hade tid minskat sitt bistånd lovade president Bush i Monterrey att öka biståndet. Det ska vi också noga följa upp.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och tackar finansministern med medarbetare.

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (socialförsäkringsfrågor)

Statsrådet Berit Andnor

Rapport från ministerrådsmöte den 4 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi statsrådet välkommen. Vi gör väl som vanligt och börjar med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  43  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Jag ska bara säga att jag sedan kommer att kommentera punkterna 3 och 4 för nämnden. Först gäller det återrapporteringen. Vi hade ett rådsmöte den 4 mars som dominerades av de förberedelser som var i gång inför stats- och regeringschefernas vårtoppmöte. Rådet antog i det sammanhanget ett så kallat nyckelbudskap, där man tog upp vilka viktiga frågor som hade behandlats under det gångna året och också på vilka områden som fortsatt arbete är särskilt viktigt.

På det sociala området vidarebefordrade rådet en rad rapporter som hade utarbetats, däribland den andra rapporten som avser kampen mot fattigdom och social utslagning och sedan också en lägesrapport om särskilda studier på pensionsområdet. I det fallet handlar det om en rapport utifrån aspekten att förlänga arbetslivet.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och går vidare.

Anf.  45  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Då går jag vidare till punkten 3. Det gäller den årliga förändringen av förordningen 1408. Kommissionen har nu lagt fram ett förslag till årliga förändringar av förordningen 1408 och tillämpningsförordningen 574. Ändringarna som föreslås har en bakgrund i att det har blivit en ändrad eller utvecklad rättspraxis men också i det faktum att vi har tio nya medlemsstater.

Artikel 1 i denna förordning berör frågan om sådana förmåner som är blandade förmåner av särskilt slag och som inte kan finansieras med avgifter. Sådana förmåner kan om de uppfyller kraven i artikel 4.2a antecknas i en bilaga som följer med förordningen. De blir då i förhållande till ytterligare en artikel, 10.a, förmåner som endast utges till personer som är bosatta i en medlemsstat.

Det förslag som vi nu har innebär att vi har beslutat att den text som antagits tidigare, och som nämnden ju känner till, det gäller den här moderniserade förordningen, ska införas. Artikeln är förenklad i förhållande till den nuvarande.

I arbetet med den bilaga som finns till 1408 har kommissionen bland annat föreslagit att de svenska förmånerna handikappersättning och vårdbidrag ska strykas från bilagan. Det skulle i så fall innebära att de också skulle vara exportabla. Det har vi motsatt oss från svensk sida, och det förslag som nu läggs fram inför rådet innebär att dessa två svenska förmåner finns kvar i bilagan. Det innebär att de kommer att förbli förmåner som endast kommer att ges till dem som är bosatta i Sverige.

Jag vill ändå passa på att säga att det finns fortsatta osäkerheter kring hur detta kommer att se ut i framtiden. Det handlar om hur rättspraxis utvecklas. Europaparlamentet har också sagt att de framöver kommer att se mycket restriktivt på möjligheten att undanta den här typen av förmåner från export. Men, som sagt var, inför det beslut som nu ligger på rådsmötet nästa vecka är de här två förmånerna förtecknade i bilagan och därmed inte exportabla.

Anf.  46  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en ren kunskapsfråga. Hur ser det ut i andra medlemsstater? Finns motsvarande eller något som liknar dessa förmåner?

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m):

I den här delen har vi inget att invända mot regeringens linje. Jag har en fråga gällande övriga delar av 1408, de bostadsrelaterade stöden. Vi har ju från moderat håll menat att de också i rimlighetens namn, parallellt med det resonemang som statsrådet just förde, borde vara förbehållna dem som bor i Sverige medan de arbetsrelaterade förmånerna just ska vara relaterade till arbetet, det vill säga var man har sin anställning eller sitt företag. Har regeringen agerat för att få in dessa förändringar i 1408?

Anf.  48  KARIN PILSÄTER (fp):

På detta sena stadium i hanteringen får man väl tillstyrka att regeringen ser till att de här bidragen ska stå på listan. Annars vill jag bara erinra om att vi under ganska lång tid har drivit på för att man skulle ha en annan hantering av det här direktivet.

Anf.  49  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Låt mig först svara på Margareta Anderssons fråga om övriga länder också har förmåner förtecknade i bilagan. Så är det. Det finns en del förmåner förtecknade för andra länder också. I den här omgången var det Storbritannien, Finland och Sverige som hade förmåner som ifrågasattes från kommissionens sida. Också Storbritannien och Finland har fått behålla förmåner i särskild bilaga. Så det finns.

Beträffande Göran Lennmarkers fråga vill jag erinra om att 1408 är en förordning som har varit i kraft i 30 års tid. Det är ingen ny förordning. Den reglerar hur vi ska kunna ta med oss våra förmåner när vi flyttar i unionen, och syftet är att underlätta rörligheten mellan våra länder. Alla beslut när det gäller denna förordning bygger på enhällighet. Det är alltså inte fråga om något ensidigt ställningstagande från något land.

I samband med att Sverige blev medlem i den europeiska unionen pågick det ett omfattande arbete just när det gäller de här frågorna. I samband med det har det också konstaterats att tidigare bosättningsbaserade förmåner inte längre kunde vara bosättningsbaserade i enlighet med den rättspraxis och den förordning som man då hade inom den europeiska unionen. De här samordningsreglerna är så upplagda att de utgår från att det är lagstiftningen i arbetslandet som gäller. Det har som sagt varit grunden och principen för hur förordningen har fungerat under de här 30 åren.

På Socialdepartementet har vi nu inlett en förstudie i syfte att kartlägga hur det svenska socialförsäkringssystemet fungerar i internationella förhållanden och också – om det föreligger behov, vilket förstudien får visa – vilka förslag till förändringar av de svenska reglerna som skulle kunna vidtas för att de svenska systemen ska kunna fungera på rätt sätt.

I analysen kommer vi också att titta på om EG-lagstiftningens samordningsregler fungerar tillfredsställande i förhållande till det syfte som fanns när de en gång etablerades. Det finns också ett uppdrag i denna förstudie att titta på om det finns ett behov av att komma med förslag till förändringar och att också ta initiativ på den europeiska nivån. Arbetet med denna förstudie ska vara slutfört den 30 november i år.

Enligt min och regeringens uppfattning kan det finnas anledningar och förutsättningar, jag vill betona just att det också måste finnas förutsättningar, för att ta upp denna diskussion på Europanivå. Vi överväger just nu, och prövar möjligheten, att ta den typen av initiativ tillsammans med de övriga nordiska länderna. Belgien har nu aktualiserat frågan när det gäller handikappförmåner. Det framgår av ett underlag som tillställdes EU-nämnden i går.

Vi tycker att det är ett bra initiativ. Jag tror att det är på det sättet som vi ska arbeta tillsammans med övriga medlemsländer när det gäller att titta på de olika förmånerna.

Sedan vill jag till Karin Pilsäter bara säga att det är en årlig översyn av 1408 som vi just nu diskuterar. Vi ska inte blanda ihop det med den här moderniseringen och förenklingen av 1408, som jag har redovisat inför EU-nämnden vid ett flertal tillfällen. Detta är en årlig översyn. Det är kommissionen som lägger fram förslag som förhandlas och diskuteras i de organ som förbereder ministerrådets beslut.

Anf.  50  GÖRAN LENNMARKER (m):

Tack för den redovisningen! Har jag alltså förstått det rätt, att regeringen är beredd att titta på de här frågorna? Har jag uppfattat statsrådet rätt ska ni till den 30 november, alltså om jag uppfattade rätt, ha sett på möjligheterna att undanta bosättningsreglerade förmåner från att följa med om man inte bor i Sverige. Är det korrekt att uppfatta det på det sättet?

Då kan man säga att det är ju bra. Det är möjligen lite sent. Det borde kanske ha gjorts till den 30 november förra året med tanke på det som skedde den 1 maj. Men i grunden är det bra om det kan ske.

Riksdagen avvisade hela idén om övergångsregler, och det var väl just för att säkerställa den fria rörligheten. Jag vill understryka att det egentligen är det centrala målet: att bevara den fria rörligheten mellan EU-länder.

Anf.  51  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Herr ordförande! Jag vill säga till Göran Lennmarker att förordning 1408 har varit i bruk i 30 års tid. Den har fungerat under de här åren. Principen om att vissa förmåner kan exporteras har funnits hela tiden, och de har också exporterats. Det vi gör i denna förstudie är att titta på hur den svenska socialförsäkringslagstiftningen fungerar i förhållande till andra länders. Jag vill också erinra om att detta gjordes inför EES-medlemskapet 1994. Det genomfördes en rad olika utredningar just i samma syfte. Vi ska lyfta upp den gamla utredningen och titta på vad som har hänt sedan dess. Vi ska också titta på hur socialförsäkringslagstiftningarna ser ut i de andra länderna, hur detta samverkar och om det kan finnas behov av att ta initiativ till att diskutera hur 1408 fungerar i förhållande till den svenska socialförsäkringslagstiftningen.

Det blir alltså en ganska bred genomgång, men jag vill betona att det är en förstudie. Den görs för att vi behöver skaffa ett bredare underlag för att ta ställning till hur vi ska gå vidare. Den kommer inte riktigt att kunna uppfylla de förväntningar som Göran Lennmarker just nu gav uttryck för.

Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi behöver inte ha någon allmänpolitisk diskussion, men det är klart att man ändå blir lite förvånad när statsrådet säger att 1408 har tillämpats på ett alldeles utmärkt sätt i alla år. Mot bakgrund av den proposition om övergångsregler som regeringen ju ändå lade fram bli man lite förvånad över det. Men det är ingen fråga.

Vad jag däremot faktiskt tänkte passa på att fråga om gäller det här som Göran Lennmarker tog upp om förstudien. Kommer den att innehålla den typ av information, som verkar ha varit lite svår att få fram, som handlar om hur det egentligen ser ut och hur mycket det här används? Finns det olika stöd som så att säga i teorin är exporterbara men som i praktiken inte är det för att man inte kan uppfylla villkoren? Förut var det till exempel så med bostadsbidrag. Det fanns ingen som fick bostadsbidrag skickat.

Anf.  53  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Herr ordförande! 1408 har funnits i 30 år. Den har utvecklats. Den har setts över varje år, jag vill betona det. Vi har också genomfört ett moderniseringsarbete vars syfte var att se över 1408 i förhållande till den utvidgning av unionen som nu har genomförts.

Skillnaden i förhållande till tidigare, vilket var bakgrunden till diskussionen om övergångsregler och regeringens förslag, i den delen var ju att skillnaderna i socialförsäkringslagstiftningarna är betydande mellan de tidigare länderna i den europeiska unionen och de tillkommande. Det var själva bakgrunden till det hela. Den här förstudien kommer som jag sade att ge en bred beskrivning av hur den svenska socialförsäkringslagstiftningen fungerar i förhållande till övriga länders. Vi kommer också att titta på hur 1408 har fungerat i praktiken.

Förra året, eller inför 2003 ska jag säga, fick Riksförsäkringsverket ett uppdrag från regeringen att göra en utredning för att följa upp användandet av den här typen av förmåner. Det arbetet följs upp under det här året med att Riksförsäkringsverket i ett särskilt uppdrag kommer att återredovisa hur olika typer av förmåner inom socialförsäkringsområdet har utnyttjats.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi lär få återkomma till de här frågorna, men jag finner sammanfattningsvis ändå att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärende som nu ska komma upp på ministerrådet.

Anf.  55  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Herr ordförande! Då skulle jag vilja kommentera dagordningspunkten nr 4. Det handlar om ny rättslig grund för kommittén för social trygghet. Det är egentligen inga konstigheter med det. Det handlar helt enkelt om att en kommitté som vi har inom det sociala området nu ska få en ny rättslig grund. Den kommer att ändras från artikel 202 i tidigare fördrag till artikel 144 i Nicefördraget. Ingenting i kommitténs sätt att arbeta eller i dess uppgift kommer att förändras.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Fanns det något mer? Fanns det några A-punkter?

Anf.  57  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Nej, och jag har inget ytterligare att kommentera om det inte är så att EU-nämndens ledamöter har någon ytterligare fråga till mig.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi har noteringar på övriga frågor, men det finns flera statsråd som anses vara inblandade. Det kommer då att föredras av andra. Jag tänker till exempel på 17 b, 17 n och 17 k . Men det kanske kommer att föredras av andra?

Anf.  59  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

17 b kommer att föredras av andra statsråd. När det gäller 17 n kanske jag ändå ska säga något om det finns ett önskemål om det. Det är också en fråga som har varit upp här i EU-nämnden vid några tillfällen. Det gäller det europeiska sjukförsäkringskortet. Det kommer nu i praktiskt bruk. Det kommer att införas från den 1 juni i år, alltså redan nästa vecka. Giltighetstiden för det här kortet kommer att vara tre år. Det kommer att vara gemensamt för hela EU/EES-området. Det ersätter den här blanketten som vi har haft tidigare, E 111.

Det här kortet ger rätt till medicinskt nödvändig vård i samtliga EU/EES-länder. Det innebär samtidigt att det är ett utvidgat vårdbegrepp som införs. Det kommer att vara en övergångsperiod under den här tiden. Fram till och med december 2005 kommer det här kortet att gälla samtidigt som den gamla blanketten också kommer att gälla. Det handlar helt enkelt om i vilken takt medlemsstaterna kommer att införa det här sjukförsäkringskortet.

Vi har kommit längst i förberedelserna för det här kortet. Riksförsäkringsverket uppger i kontakter som vi har haft med dem att de kommer att kunna börja leverera det här kortet någon gång under nästa vecka. Leveranstiden för den som önskar beställa kort kommer att vara tre till fem dagar. Vi tror som sagt att det här kommer att fungera alldeles utmärkt. Jag tycker att det känns väldigt bra. Det är ett klart, konkret och tydligt exempel på att det blir mycket lättare och enklare för oss att få den vård som vi eventuellt kan komma att behöva när vi rör på oss inom unionen.

Anf.  60  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja ställa en fråga. Vad jag har förstått kommer det här kortet att gälla för akutvård. Då undrar jag: Kommer man att fortsätta arbeta för att vi ska kunna ha ett kort som man också kan använda sig av om man skulle söka specialistvård eller någon form av planerad vård, till exempel om man behöver göra en operation utomlands?

Anf.  61  HILLEVI LARSSON (s):

Det är verkligen jättebra att detta kommer till stånd. Det jag tänkte fråga rör framtiden. Nu är det lite sent om det ska komma redan den 1 juni, men i framtiden kanske man även kan lägga in andra uppgifter på det här kortet, till exempel om personen det gäller är beredd att donera organ. Vi har ju organbrist – inte bara i Sverige utan även i andra länder. Det vore givetvis bra om de som vill donera aktivt kan få det inskrivet.

Det gäller också en del speciella sjukdomar som inte syns utanpå. Om man har diabetes eller blödarsjuka kan det vara rätt bra om personalen vet det. Ofta är det väldigt lite tid man har på sig om man körs i ambulans till sjukhuset.

Jag gissar att språkfrågan är löst på något sätt, alltså att informationen är på engelska eller att frågan är löst på något annat sätt. Det kan vara rätt bra just när det gäller de här sjukdomarna. Jag vet inte hur det är i dag med dem som har sådana där symboler runt halsen. Det är bra om man ändå på något sätt kan kommunicera. I vissa länder kanske folk inte heller kan engelska, så det är lite frågor.

Anf.  62  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Först vill jag säga till Karin Granbom att det här gäller ju akutvård och inte någon planerad vård. Däremot, och det är också svar till Hillevi Larsson, är detta ett första steg i ett gemensamt arbete. Den typen av diskussioner pågår ju inom den europeiska unionen. Det kan mycket väl bli aktuellt i framtiden att utvidga användningen av detta kort. Detta är en ganska lång process, skulle jag nog vilja säga. Jag har tidigare vid något tillfälle stött på den fråga som Hillevi Larsson tar upp, och jag tycker själv att det är en ganska sympatisk tanke. Men det här handlar som sagt om att vi alla ska bli överens. Vi är glada över att vi har kommit så långt som vi har gjort när det gäller detta kort. Vi ser det som sagt var som ett första steg. Vi kommer att ta vidare steg framöver. Jag tycker att det låter mycket intressant.

När det gäller språket konfererade vi lite grann och kunde konstatera att det kommer att stå på det egna landets språk men också på engelska. Vi är lite osäkra på hur många språk det här kommer att stå på, men det är naturligtvis en viktig fråga. Det är platsbrist på korten, säger Lena Malmberg som är med mig här framme. Det får vi se. Ni kommer snart att få detta i er hand. Jag tror till och med att vi har haft en liten visning för EU-nämnden vid något tillfälle av hur det här kortet ser ut. Det ligger lite långt tillbaka, men nu kommer ni att få det i handen allesammans om ni vill.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Punkten k, Rapport om ordförandeskapets arbete, konferensen i Bundoran, tillhör det något annat statsråds rådsmöte?

Anf.  64  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Det kommer bara att vara en information från ordförandeskapet på den punkten. Jag har tyvärr inte själv haft möjlighet att delta i den, så jag kan inte redogöra för hur konferensen var. Det brukar vara den typen av redogörelser som ordförandeskapet ger för alla initiativ man har tagit och alla konferenser man har hållit under tiden.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Alltså ett informationsärende. Då godkänner vi den informationen. Vi tackar statsrådet med medarbetare!

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor

(sysselsättningsfrågor)

Statsrådet Hans Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 4 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi statsrådet med medarbetare välkommen. Vi gör som vanligt. Vi börjar med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  67  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag ska inleda med en kort muntlig rapport från EPSCO-rådet den 4 mars. Då vill jag påminna om att vi har lämnat en skriftlig rapport om mötet till riksdagen.

EPSCO-rådet enades om ett bidrag till vårtoppmötet. Många påpekade vikten av att nu fokusera på genomförande av Lissabonstrategin och behovet av att utbyta erfarenheter mellan länderna. Vi hade också tillfälle att ha en första diskussion om översynen av arbetsdirektivet. Samtliga länder underströk behovet av en översyn. Jag för min del förde fram vikten av att hitta en lösning som balanserar produktionens krav på flexibilitet med arbetstagarnas behov av trygghet. Kommissionen har nyligen presenterat ett andra meddelande om frågan, och jag ser fram emot en fortsatt diskussion i rådet under hösten.

På nästa veckas rådsmöte har jag endast en fråga på dagordningen. Det är sysselsättningspaketet under punkt 5.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Har vi några frågor om rapporten? Vi godkänner den. Så går vi över till punkt 5.

Anf.  69  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Kommissionen presenterade i april förslag till riktlinjepaket för 2004. Avsikten är att EPSCO-rådet den 1 juni ska nå en politisk överenskommelse om sysselsättningspaketet. Riktlinjerna är numera långsiktiga, och några ändringar jämfört med förra året föreslås inte. Rekommendationerna har däremot uppdaterats, inte minst mot bakgrund av Wim Kok-rapporten. I stort sett alla länder får rekommendationer på de tre områdena: att öka anpassningsbarheten på arbetsmarknaden, att främja arbetskraftsdeltagandet samt att investera i humankapital.

Sverige får även i år ett gott betyg av kommissionen. Vi uppfyller redan de gemensamma EU-målen till 2010. Kommissionen rekommenderar att Sverige främst bör motverka brist på arbetskraft. Alla källor till arbetskraft bör tas till vara, invandrare, ungdomar och långtidssjukskrivna.

Sverige uppmanas även att förbättra drivkrafterna att arbeta, underlätta för företagande samt förbättra kopplingen mellan utbildningspolitiken och arbetsmarknaden.

Regeringen kan ställa sig bakom förslaget till beslut och kommer att ta rekommendationerna till Sverige på största allvar. För att EU ska nå målen till 2010 måste alla länder genomföra vad de här åtagit sig, och en starkare uppföljning är nödvändig.

I ett sent skede har det irländska ordförandeskapet föreslagit att man vid rådsmötet ska utbyta erfarenheter kring hur Europeiska socialfonden stöder genomförandet av sysselsättningsstrategin och rekommendationerna inom ramen för denna.

Regeringen avser att om tillfälle ges vid rådsmötet nu framföra att Europeiska socialfondens mål 3-program i Sverige framöver också ska användas för att motverka långtidssjukskrivningarna. Det ligger väl i linje med rådets rekommendation till Sverige att minska antalet långtidssjukskrivna personer.

Anf.  70  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr ordförande! Jag har nu varit med i EU-nämnden i två år och även suttit i arbetsmarknadsutskottet i två år. Det här är en fråga som ständigt kommer upp. Varje gång säger också regeringen att man tar rekommendationerna på största allvar. Jag undrar vad det innebär att man tar dem på största allvar. Innebär det att man lyssnar på dem och sedan säger att vi har i alla fall uppfyllt detta med sysselsättningen till 2010, och sedan är man nöjd med det.

I en av de här rekommendationerna står ju att man ska arbeta vidare med reformerna av skatte- och bidragssystemen i syfte att öka incitamentet att arbeta. Då undrar jag: Vad gör regeringen åt detta?

Vi ska också undersöka det samspel mellan skatter och bidrag som har en negativ effekt på utbudet av arbetskraft. Jag undrar också där: Vad gör regeringen? Det handlar inte bara om att man tar det på största allvar.

Sedan har jag en fråga till. Den gäller de här tio specifika riktlinjerna som regeringen också har tagit upp i sin sysselsättningsplan. Det står bland annat att man ska omvandla odeklarerat arbete till reguljär sysselsättning. Där är också min fråga: Vad gör regeringen utifrån det faktum att svartarbetet faktiskt ökar i Sverige i dag?

Anf.  71  KARIN PILSÄTER (fp):

Det här en långkörare, som Annelie sade. Vi för vår del tycker att de här riktlinjerna i stort sett är bra. Jag vill ändå säga att till skillnad från statsrådet Ringholm, som var här lite tidigare, är det roligt att höra att ministern både skriver och säger att man tänker ta rekommendationerna på allvar. För en stund sedan fick vi höra att man inte behöver bry sig om de här rekommendationerna även om de är bra. Om man vill ha den här arbetsformen med riktlinjer är det bra att man uttrycker att man också tänker ta dem på allvar.

När det gäller de övriga sakfrågorna vet vi ju att vi har olika uppfattning om hur de ska tillämpas på en hel del områden, men det finns ju andra forum än just EU-nämnden där vi kan resonera om det.

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det är inga problem med riktlinjerna, men det gäller att se till att de också genomförs. Vi har hållit på sedan 1997 med sysselsättningsunionen. Vi kan konstatera att den faktiska arbetslösheten har ökat och inte minskat. Det beror ju inte på något fel hos kommissionen eller EU-systemet utan på att medlemsländerna, inklusive Sverige, inte tillämpar och gör det man ska.

Jag noterade det som Rehabiliteringsutredningens ordförande och sekreterare sade om att vi nu har en utslagning med 64 000 personer som får förtidspensionering varje år. Sverige slår ideligen historiska rekord i utslagning. Vi har också blivit värst i ohälsa bland länder med jämförbar statistik. Vi har 1,4 miljoner människor i arbetsför ålder i de här systemen. Vi har de facto en mycket hög långtidsarbetslöshet som inte återspeglas i statistiken. Den ligger på sidan av statistiken. Då får vi den här falska bilden av att det är bra. Det är nästan meningslöst med ett system som inte fångar in verkligheten. Envar av oss som sitter i riksdagen och som reser runt i landet möter ständigt detta att det är så många ungdomar och andra som inte finns på den reguljära arbetsmarknaden. Då kan vi inte ha den här typen av nästan låtsasbild att det ser bra ut. Jag tror att det står här i föredragningspromemorian att det är 5 %. Vi vet alla att det inte återspeglar verkligheten.

Om vi har den här typen av dubbelmoral, vi har ett system som vi låtsats tillämpa men som inte fungerar i praktiken, undergräver det tilltron till detta. Vi måste ha ett system som fångar in verkligheten och visar hur den faktiskt ser ut.

Min fråga till statsrådet är: Hur ska vi göra detta? Vi i Sverige missar ju gravt de här målen.

Sedan har vi den här beskrivningen där det verkar som om vi skulle uppfylla detta. Vi kan inte ha den ordningen för det undergräver, som sagt, förtroendet för hela systemet.

Anf.  73  ULF HOLM (mp):

Jag skulle vilja framföra beröm. Det är inget nytt i detta. Vi känner till frågorna. Jag tycker att vi jobbar sakta men säkert med de här frågorna i Sverige, och det är bra.

Jag noterar dock att kommissionen i punkt 4 bara skriver att vi noga ska följa upp resultaten av insatserna. Det står faktiskt inte att vi ska göra någonting mer, vilket förvånar mig. Men regeringen, Vänstern och Miljöpartiet jobbar dock, tack och lov, med att vi ska göra nya insatser. Där uppfyller vi med råge det som kommissionen har sagt om att man bara vill följa upp tidigare insatser. Jag tror att vi måste göra mer för att få in invandrare på arbetsmarknaden. Det måste vi jobba vidare med.

Jag har två frågor. Jag har för mig att ett av målen också är att få äldre människor att jobba och motverka åldersdiskriminering. Det är ganska utbrett i andra EU-länder. Det förekommer kanske inte lika mycket här, men vi har trots allt problemet även här i Sverige. Frågan är om regeringen tänker göra någonting på det området.

Sedan skulle jag vilja fråga om det finns någon sorts jämställdhetsanalys av den rapporten.

Anf.  74  MARGARETA ANDERSSON (c):

Herr ordförande! I det här papperet står det att vi har fått rekommendationer på tre av de fyra områden som Kokrapporten pekat ut som de mest angelägna. Att öka anpassningsbarheten hos både anställda och företagen ser jag som en av de allra viktigaste punkterna här för att man ska kunna mötas så att folk kan göra en arbetsinsats. Finns det några speciella insatser? Finns det några insatser på gemenskapsnivå där och kanske även på de andra områden här, till exempel lagstiftning eller något annat? Hur ser ministern på just den frågan?

Anf.  75  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Vi ska se om vi kan ge en del svar. Jag ska lämna över till mina medarbetare på några områden.

Inledningsvis måste jag säga en sak. Jag har varit i EU-nämnden ett antal gånger nu. Den här diskussionen kommer varje gång i anslutning till rapporten och rekommendationerna. Jag har varje gång upplevt att det blir låg kvalitet på svaren när man i sju–åtta inlägg snabbt ska försöka få tag i frågan och sedan dessutom redovisa svar på vad regeringen gör inom ett väldigt stort område. Det är ju halva regeringspolitiken som ligger i detta. Jag tycker att det finns ett formproblem i detta. Jag känner att jag inte mäktar med att ge hygglig kvalitet på svaren på alla de synnerligen relevanta frågor som ställs.

När jag nu har chansen skulle jag vilja hemställa om att vi använder alla de forum vi har för att mötas i diskussioner om hur vi följer upp detta. Där skulle regeringen också få möjlighet att ge lite mer uttömmande svar på alla de frågor som kommer och som måste diskuteras.

Jag kommer att vara ganska summarisk här. Den här gången har vi inte fått någon rekommendation om skattefrågorna. Den diskussionen har vi också haft många gånger. Där har regeringen framhärdat och sagt att det stora problem som vi vill försöka göra någonting åt är marginaleffekterna och inte det totala skattetrycket. Nu är min känsla att kommissionen har tagit till sig detta synsätt och övergett det kravet på Sverige. Vi kan också redovisa hyggliga resultat när det gäller att minska marginaleffekterna.

Någon av mina medarbetare kan kanske säga något om den här statistikfrågan när det gäller ungdomsarbetslösheten eller redovisningsmodellen för det.

Anf.  76  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Jag måste be att få frågan lite mer preciserad.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vilken av frågorna?

Anf.  78  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Den om ungdomsarbetslösheten och statistiken kring det.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Vem var det som ställde den?

Innan jag släpper in er andra vill jag bara säga att det här är viktiga frågor. Precis som statsrådet säger är det här kanske inte rätt forum att gå igenom alla politikområden. Det finns andra forum, till exempel interpellationsinstitutet och fackutskottet, där man kan diskutera hur det här tillämpas. Men frågorna är ställda, och det var en fråga om ungdomsarbetslösheten. Vem var det som ställde den?

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vet inte om jag ställde en fråga om ungdomsarbetslösheten, men däremot frågade jag hur man i statistiken fångar in den stora utslagning som inte ligger i den synliga delen, förtidspensioneringen, sjukskrivningarna och allt det andra, de 1,4 miljonerna. Hur fångar man in det för att få en rättvisande bild av hur läget ser ut i Sverige? Jag antar att det även finns varianter på detta i andra länder, att en stor del av den faktiska arbetslösheten inte syns därför att den ligger i andra former. Därför ser läget statistiskt sett bättre ut än vad det i verkligheten är.

Anf.  81  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag måste återigen säga att jag har suttit här två år. Vi har diskuterat EU:s arbete och hur man ska gå vidare med det. Jag tror att alla vi som sitter i arbetsmarknadsutskottet skulle uppskatta mycket om arbetsmarknadsministern kan komma till arbetsmarknadsutskottet och även vara med i kammaren när vi debatterar de här frågorna. Det är ett sådant forum. Då behöver vi inte diskutera det här. Jag tror att vi skulle uppskatta mycket om arbetsmarknadsministern är med på dem.

Anf.  82  KARIN PILSÄTER (fp):

Det var en grej som jag borde ha frågat i början, men jag får väl besvära om att få komma tillbaka. Det gällde detta om rekommendationer om skatter. För en stund sedan när Ringholm var här sade han i princip, jag kommer inte ihåg det exakt ordagrant, att de här rekommendationerna gör vi som vi vill med här hemma sedan. Det finns ju en rekommendation om marginalskatter för låg- och medelinkomsttagare och för att förbättra incitamenten till arbete och så vidare. Där finns det en specifik rekommendation. Här i sysselsättningsstrategin finns det inte någon rekommendation som rör skatterna.

Men om jag förstår det här rätt kommer båda de här dokumenten att behandlas på samma gång och beslutas om på Europeiska rådet. Då är det sagt att det är regeringens ståndpunkt för de ekonomiska riktlinjerna, att man inte tar dem på allvar, medan regeringens ståndpunkt när det gäller sysselsättningsriktlinjerna är att man tar dem på allvar. Då undrar jag vad som händer sedan när båda dessa har blivit antagna av samma forum och samma regering ska åka hem och kollektivt tillämpa riktlinjerna. Kommer det att bli så att det som gäller den sysselsättningsdel som har bäring på marginalskatter kommer att vara lägre prioriterad än sådana riktlinjer som handlar om regelbördan för de små och medelstora företagen? Hur ska man tolka hur det här sedan kommer att flöda ut i systemet?

Anf.  83  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag delar Hans Karlssons uppfattning om att detta inte är rätt forum att ha långa diskussioner i. Det borde ske i fackutskotten. Men vi vet mycket väl att fackutskotten slarvar väldigt mycket med detta trots att det står i riksdagsordningen eller vad det heter. Jag vill ändå försvara arbetsmarknadsutskottet där jag själv sitter. Vi hade faktiskt en väldigt intressant hearing i går om tjänstedirektivet. Vi kunde inte ha ett möte samtidigt. I detta fallet tycker jag att arbetsmarknadsutskottet gjorde rätt som hade en hearing om tjänstedirektivet i stället för denna information.

Anf.  84  ANDERS KARLSSON (s):

Som ordförande i arbetsmarknadsutskottet måste jag nog gå i svaromål på det som är sagt. Vid varje sammanträde i arbetsmarknadsutskottet finns det en punkt som heter EU-information. Mig veterligen har inte Annelie Enochson eller någon annan från de borgerliga partierna sagt att det är någon speciell fråga vi ska ta upp. Man har varit nöjd med informationen. Det vill jag ha sagt först och främst.

Om vi nu ska ha en inrikespolitisk diskussion, vilket jag inte tycker att vi ska ha här i EU-nämnden, vill jag säga att man inte ska blanda ihop sjukskrivningarna och arbetslösheten. Här redovisas åtgärder för att komma till rätta med den. Det finns ett antal ungdomar som går i skolan och utbildar sig vidare. Detta redovisas på ett annat ställe. Vi ska dock säga att Sverige har uppfyllt sysselsättningsmålet som de andra länderna i EU är långt ifrån. Man blir lite förvirrad av den diskussion som förs. Det verkar som om vi skulle var sämst i klassen. Vi är faktiskt bäst. Sedan innebär det inte att man inte kan göra det ännu bättre.

Frågorna är relevanta utifrån de punkter som sysselsättningsdirektivet tar upp, men blanda inte in den inrikespolitiska arbetsmarknadsdebatten. Den kan vi ta i kammaren och arbetsmarknadsutskottet. EU-nämnden är inte till för detta.

Anf.  85  JOE FRANS (s):

Herr ordförande! Nu har Anders Karlsson sagt det som jag tänkte säga. Det viktiga är jämförbarheten i statistiken. Utgångspunkten för statistikinsamlingen är väl densamma. Den speglar ungefär samma förhållanden i alla länder. Om jämförbarheten inte är densamma är det ett annat problem. Jag tror att man måste diskutera detta mera. Om det är samma statistik som ligger till grund för jämförelsen är det korrekt att vi har uppfyllt detta. Det är viktigt att komma ihåg det.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det är också viktigt att komma ihåg att det vi nu har att ta ställning till är just riktlinjer och rekommendationer som kommer upp på kommande ministerråd.

Anf.  87  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det är alldeles riktigt. Men om det kommer saker som inte är riktiga måste man poängtera det. Man mäter inte likadant i Europa. Jag vill tala om det. Det står bland annat att en av rekommendationerna rör detta med långtidssjukskrivna personer, och en person som är långtidssjukskriven här räknas som sysselsatt. Om den personen sedan får en ersättare räknas den också som sysselsatt. Det är alltså bingo att ha personer som är sjukskrivna. Då kan vi inte säga att vi räknar på samma sätt. Vi gör inte det, och det är ett av problemen.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag har uppfattat att det finns åtminstone en återstående fråga om riktlinjerna från Karin Pilsäter. Därför ger jag ordet till statsrådet med medarbetare.

Anf.  89  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Då måste jag dessvärre säga att det var den enda fråga jag inte förstod eller inte tog till mig. Jag ber Karin Pilsäter att kort upprepa fråga.

Anf.  90  KARIN PILSÄTER (fp):

På Europeiska rådet antar man både de ekonomiska riktlinjerna med statistik och rekommendationer och de här sysselsättningsriktlinjerna. Regeringen måste ju på något sätt gå hem och lägga alla de här riktlinjerna i en liten hög och sortera upp dem till olika departement. Då finns det en ekonomisk riktlinje som gäller jobben, nämligen marginalskatterna. Jag undrar hur ni kommer att förhålla er till den. Ringholm sade att riktlinjerna inte var så viktiga, och du har uttryckt att ni tycker att de är viktiga.

Anf.  91  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Jag kan ge ett principiellt svar när det gäller riktlinjerna och förhållandet mellan de allmänna riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna. Förra året och året dessförinnan pågick det ett stort arbete för att synkronisera dem bättre. Det är naturligtvis viktigt att de här båda processerna, som är viktiga delar av Lissabonstrategin, ger samma budskap.

Jag ska inte göra mig till talesman för vad Bosse Ringholm menar. Det kan jag naturligtvis inte göra. Men det är viktigt att komma ihåg att det här är processer som handlar om nationell politik där EU inte har kompetensen, men man har valt att samarbeta här genom utökat samarbete, det som har kommit att kallas den öppna samordningsmetoden. Kärt barn har många namn, men det är väl det den framför allt kommer att kallas för. Där väljer medlemsstaterna att samarbeta på olika områden. Instrumentet där handlar mer om politiskt tryck, att visa upp vad man presterar på hemmaplan och jämföra länderna emellan för att se till att det händer saker och att man jobbar och strävar mot samma mål. Regeringen har vid flera tillfällen skrivit under att man anser att det är väldigt viktiga instrument för att komma vidare.

Ur den aspekten tar regeringen såväl riktlinjerna och rekommendationerna för den ekonomiska politiken som dem inom ramen för sysselsättningsstrategin på största allvar. Men detta är inte lagstiftning på EU–nivå, utan det handlar om samarbete mellan medlemsstaterna inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

Jag ber om ursäkt för att jag inte uppfattade statistikfrågan från början. En viktig anledning till att man mer och mer fokuserar just på sysselsättning och inte på arbetslöshet är ju just att det viktiga är att få upp antalet personer som arbetar oavsett om anledningen till att de inte arbetar är att de står utanför arbetskraften eller är arbetslösa. Det finns naturligtvis stora statistikproblem. Man jobbar väldigt mycket med att göra statistiken mer jämförbar inom EU. Det är ett stort och svårt arbete. Man har olika traditioner, och man har byggt upp statistiken på olika sätt. Men man gör stora framsteg, och statistiken blir mer och mer jämförbar.

Nationellt finns det oerhört mycket statistik som visar sysselsättning, arbetslöshet och även andra viktiga indikatorer som just antalet långtidssjukskrivna. All den här statistiken används naturligtvis i analysen av hur situationen ser ut såväl hemma i Sverige som i de andra medlemsstaterna.

Anf.  92  SONIA KARLSSON (s):

Herr ordförande! Vi har ju fått ett bra svar, men jag blir lite upprörd över Karin Pilsäters sätt att lägga ord i Bosse Ringholms mun och sedan påstå saker här. Han sade inte att han inte brydde sig om detta, utan det han underströk var för det första att när det gällde allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken var det ingen förändring mot förra årets riktlinjer. För det andra sade han också mycket tydligt att det är självklart att regeringen lyssnar på detta, men det är rekommendationer och inget som man följer exakt. Jag har synpunkter på Karin Pilsäters sätt.

Anf.  93  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har inte noterat precis vad Bosse Ringholm sade. Jag klargjorde också tydligt att jag inte exakt kommer ihåg vad han sade. Men det avslutade du själv med, och det kommer ju att finnas i protokollet.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi har en återstående fråga.

Anf.  95  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Nej, det är två återstående frågor. Den ena är Ulf Holms om jämställdhetsperspektivet, och den andra är Margareta Anderssons om småföretagen och eventuella gemenskapsinitiativ. Jag ber Anna Odhner att provsvara så får vi se om det går.

Anf.  96  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Låt mig börja baklänges med initiativ på EU-nivån när det gäller småföretag. Det förekommer väldigt mycket arbete även på det området inom EU. Även här är det i stor utsträckning fråga om den öppna samordningsmetoden, det vill säga att man jobbar gemensamt. Det handlar om att ta fram olika sätt att mäta hur företagsklimatet och situationen för små och medelstora företag ser ut i de olika EU-länderna.

Det pågår också ett stort arbete som gäller regelförenkling och konsekvensanalyser av EU-lagstiftning ur ett företagsperspektiv men även ur andra perspektiv. Det är ett arbete som Sverige har varit väldigt aktivt i. Vi ser det som väldigt viktigt för att skapa ett bra företagsklimat i EU.

Det finns en rad olika initiativ som handlar om sådant här EU-samarbete. Man har stadgan för småföretag och olika benchmark och scoreboard, som det kallas för, för företagsklimat som man mäter. Det pågår ett väldigt stort arbete här framför allt inom ramen för konkurrenskraftsrådets verksamhetsområden.

Sedan har vi jämställdhetsperspektivet. Jämställdhet har alltid varit en väldigt viktig och stor fråga inom ramen för sysselsättningsstrategin. Det finns särskilda riktlinjer som handlar om jämställdhet. Länderna har fått ett tydligt uppdrag att återrapportera jämställdhetsperspektivet inte bara när det gäller de enskilda riktlinjerna, utan det ska finnas ett mainstreaming-perspektiv på hela återrapporteringen av vad man gör på sysselsättningsområdet. Det är någonting som även gavs tydligt uttryck för i Wim Kok-rapporten och också i kommissionens dokument om hur man ska jobba med sysselsättningsfrågorna ur ett jämställdhetsperspektiv framöver.

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Låt mig avslutningsvis upprepa min lilla hemställan i koncentrat. Jag skulle verkligen se fram emot att vi hittar en ordning för att få en mer kvalitativ redovisning av uppföljningen av de här rekommendationerna. Jag skulle se fram emot att under ordnade former kunna redovisa mer precist vad vi gör på olika områden. Då skulle man också ha en chans att förbereda sig någorlunda på respektive sakområde. Det är en hemställan som jag nu äntligen gärna vill framföra.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag kan instämma i det senaste. Det vi diskuterar här är egentligen riktlinjer och rekommendationer och inte hur de tillämpas. Det är kanske framför allt en fråga för fackutskottet att diskutera, men vi finns ju också till hands om det är så att ledamöterna vill ha djupare information om vissa frågor. Jag tycker inte att vi ska gå förbi fackutskottet till att börja med, men vill EU-nämnden dessutom ha information är jag öppen för att diskutera det framöver. För ordningens skull i framtiden tror jag att det är bra att vi håller debatten kring det som det så kallade samrådet handlar om. Sedan kan vi alltid fördjupa oss i frågor när det gäller tillämpning och sådant vid andra tillfällen. Vi tar med oss det.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter i de här två frågorna.

Det finns några övriga ärenden. Jag vet inte om det finns någonting att säga om dem. Tillhör 17 b också statsrådets ministerråd? Vi har 17 b, 17 c, 17 d, 17 e och 17 f. Finns det något speciellt att säga om dem?

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag har ingenting att säga om dem.

Anf.  100  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag har en fråga som gäller 17 b om utvecklingar i fråga om tjänster. Rör det dessa tjänster på den inre marknaden? Vi hade en mycket intressant diskussion i går vid en hearing om tjänstedirektivet. Handlar den här punkten om detta? Det är alltså inte samma sak?

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Det är dessutom flera statsråd som berörs av det här. Jag vet inte om det är statsrådets punkt. Den här frågan har ju diskuterats både här i nämnden och i arbetsmarknadsutskottet. Jag vet inte vad detta är för punkt.

Anf.  102  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Det är inte min punkt. Men informationen som kommer att lämnas på rådet handlar om det pågående arbetet med tjänstedirektivet.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså en lägesrapport.

Anf.  104  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ja.

Anf.  105  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag vill bara göra ett litet klarläggande. Vi ska inte alls gå in i den diskussionen, men det skulle vara intressant att på nästa möte få en rapport av vad som sades av de andra länderna. Jag menar alltså en mer fördjupad information.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Det får vi skicka med till berört statsråd som kommer och rapporterar. Det låter som ett bra förslag.

Då kan vi godkänna de här informationsärendena också.

Vi tackar statsrådet med medarbetare och konstaterar att det var tur att vi hade lite marginal här. Om två minuter kommer Mona Sahlin enligt planen.

4 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvårdsfrågor samt konsumentfrågor (jämställdhetsfrågor)

Statsrådet Mona Sahlin

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Vi kör på. Vi har en diger dagordning. Vi hälsar statsrådet och medarbetare välkomna. Här finns ingen rapport från tidigare möte, vad? Nej, det var så länge sedan. Då går vi direkt in på samrådet om det kommande. Varsågod!

Anf.  108  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det är punkterna 6 och 7 på dagordningen som jag skulle vilja redogöra för.

Den första, punkt 6, handlar om etableringen av ett europeiskt jämställdhetsinstitut, EGI. Jag tror att nämnden är medveten om att Sverige sedan slutet av 90-talet har lanserat tanken på att ha ett jämställdhetsinstitut. Sverige ombads också skriva direktiv till en förstudie om det här, vilket genomfördes under 2001 och presenterades 2002. Resultatet har tagits väldigt väl emot.

Från svensk sida tror vi att ett europeiskt jämställdhetsinstitut skulle kunna fungera och behövas som en samlingspunkt för expertis och kunskap om jämställdhet. De viktigaste uppgifterna skulle vara att samordna och sprida information kring jämställdhetsområdet samt att öka synligheten för jämställdhetsfrågor.

Regeringen stöder alltså det irländska ordförandeskapets förslag, som vi ska diskutera på tisdag, om att skynda på utvecklingen mot att inrätta ett europeiskt institut. Vi tror att det vore värdefullt.

Anf.  109  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är en väldigt viktig fråga. Jag är glad att Sverige har tagit initiativ till det här institutet.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om det finns någon mer utarbetad tidsplan för institutet. Det känns som om det går lite trögt.

Jag ser i kommentarerna till utvärderingen att av 59 tillfrågade var endast 2 negativa. Trots det finns det skrivningar om att man tror att institutet inte skulle få tillräckliga finansiella resurser, att det skulle arbeta splittrat på grund av alltför stor arbetsbörda samt att det finns risk för dubblering och ökad byråkratisering. Det känns som att det finns lite bromsar för det här institutet, men jag kan ha fel.

Jag har märkt att det i andra EU-sammanhang ibland tar ett halvt eller ett år att få institut att fungera, som Eurojust eller Europol, men när det gäller de här väldigt viktiga genderfrågorna verkar det ta för lång tid. Jag vet inte om min bedömning är fel, men jag skulle gärna vilja höra statsrådets synpunkter.

Anf.  110  ULF HOLM (mp):

Jag blev mest bekymrad över det som står på s. 24 om att flertalet medlemsstater tillstyrker förslaget. Det är ju bra, men jag trodde att alla skulle göra det. Det är mest det jag förvånas över. Vilka medlemsstater är emot det här förslaget? Det skulle man gärna vilja veta. Och finns det en risk att det faller? Jag vet inte vilken beslutsprocess det är, om det ska antas enhälligt eller något sådant. Då är det bekymmersamt om det är några medlemsstater som inte gillar förslaget alls.

Men från Miljöpartiets sida hejar vi på detta.

Anf.  111  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en mer generell fråga. Vi inrättar väldigt många nya myndigheter och organisationer på EU-nivå. Nu vill jag inte ifrågasätta precis detta, men vilka diskussioner förs i regeringen, och även på EU-nivå, om nyttan av det ena och det andra så att man har det som är nyttigt och bra men ändå så mycket som möjligt hindrar en utveckling mot en jättebyråkrati? Det är ju en av de svagheter som i diskussionen om EU:s totala verksamhet är en av de ständigt återkommande frågorna.

Anf.  112  GÖRAN LENNMARKER (m):

EU har ju haft och har mycket stor betydelse för jämställdheten. Det vittnas det om framför allt de från länder som kanske ligger efter i arbetet. Det man då undrar är om detta är rätt sätt. Jag har fått lära mig att man ska ha mainstreaming, det vill säga att det ska ingå i alla aspekter. Om man nu gör ett särskilt institut av det här slaget, innebär det inte att man går ifrån hela idén om mainstreaming, att det ska finnas med i det normala arbetet i alla dess olika aspekter? Det kan ju snarare tyckas vara det angreppssätt man borde ha på problematiken.

Vad gäller den specifika uppgiften att sammanställa och så vidare finns det ju redan i kommissionens normala arbete att sammanställa indikatorer och allting sådant.

Vad sedan gäller forskningen är det väl tveksamt om vi ska ha forskningen på detta område myndighetsanknuten. Det är ju en principfråga hur vi bygger upp forskningsdelen av detta, att koordinera pågående och befintlig jämställdhetsforskning. Ska det verkligen ligga som en myndighetsuppgift att göra det? Det ska väl göras av fria och självständiga forskningsinstitut.

Men min huvudfråga är alltså om det verkligen är en klok åtgärd att göra ett särskilt institut eller om man i stället skulle ”mainstreama” detta och låta det vara en del i kommissionens arbete på alla olika sektorer.

Jag noterar för övrigt att de båda partier som är emot EU är för att bygga ut EU:s byråkrati – en intressant ståndpunkt.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Överraskningarnas tid är inte förbi.

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp):

Precis! Man kan ju skynda sig att bygga ut den innan man sedan lämnar unionen, så att det är utbyggt och klart åt de andra. Det är verkligen en oegennyttig insats.

Det här är säkert lite grann ett exempel på att det ens eget hjärta klappar för vill man ha mer av, men allt annat ska det vara lite mindre av. Om det ska handla om att skapa allmänna nätverk och samordna saker och ting kommer det naturligtvis att bli lite grann av ett självgående maskineri. Risken är uppenbar att nästa steg då blir att man också måste börja driva frågor in i processerna, och sedan blir det så att sådant som vi kanske inte tycker ska ligga inom det formella Europasamarbetet ändå hamnar där, såsom har hänt. De diskussioner vi fört tidigare på ett antal punkter har ju rört den så kallade öppna samordningsmodellen och sådant.

Jag vill inte alls för vår del säga att vi är emot detta, men det finns en sak jag tycker är viktig. Detta kan ju ha den viktiga rollen att underlätta och utveckla exempelvis indikatorerna och hur arbetet ska utformas inom de andra politikområdena, och då är det ju väldigt viktigt att ett sådant här institut är allsidigt. Det tror jag också är Mona Sahlins ambition, men jag vill bara skicka med att jag tror att det är väldigt viktigt att ni är tydliga på den punkten.

De här frågorna är ju inte bara vetenskap utan i många fall en kombination av vetenskap och ideologi. Exempelvis får man olika resultat beroende på vilka indikatorer man väljer, och det kan göras både utifrån vetenskaplig grund och utifrån ideologisk grund. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att man trycker på om att det måste vara allsidigt. Också när man bygger ut nätverk måste man vara allsidig så att inte bara en viss typ av nätverksdeltagare kommer in.

Jag vill inte på något sätt dra någon parallell, men det var ju några så kallade feminister som gjorde ett utspel inför EU-valet om att välja en feministisk kandidat. Feministisk var man om man ville avbryta arbetet med konstitutionen, tillämpa kvotering vid alla val och så vidare. Detta kanske inte är min definition av feminism. Jag vill alltså trycka på det.

Anf.  115  ULF HOLM (mp):

Det är första gången vi diskuterar jämställdhet i EU-nämnden, så man måste passa på.

Jag ville bara säga att så länge vi nu ska vara kvar i det här underbara EU måste vi förbättra jämställdheten. Jag tror att det är 75 eller 80 % av alla tjänstemän på chefsnivå i EU-administrationen som är män. I EU-konventet var det 82 % män. I EU-parlamentet finns det ungefär 70 % män och efter utvidgningen 75 %. Det finns väldigt mycket att göra för att öka jämställdheten i EU så länge vi är kvar.

Anf.  116  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

För en gångs skull var det riktigt upplyftande att komma till EU-nämnden.

Jag måste säga att med den definition på feminism som Karin Pilsäter redogjorde för är vi inte många feminister. Jag hoppas verkligen att vi håller oss till den definition som finns.

Några av frågeställningarna är lätta att svara på, andra inte.

Sven-Erik Sjöstrand frågade om tidpunkten. Den beror ju väldigt mycket på reaktionerna på mötet nu på tisdag. Vad som är snabbt och sakta i EU-tid kan man ju resonera om. Sverige började driva detta för fem år sedan, och vi är i dag ganska nära att få till stånd institutet. Det är ganska snabbt. Jag redogjorde en gång här för europabolagen och direktivet om dem. Det tog 30 år från det att man börjat prata om det till att man antog det. Jag hyser ändå goda förhoppningar om att läget nu är sådant att vi kan komma ett bra steg närmare, men jag vågar inte i dag säga exakt när det blir. Jag hoppas att jag kan redogöra för det efter mötet på tisdag.

Ulf Holm frågade vilka som var emot. Det är väl Storbritannien, som i och för sig inte är emot själva idén om ett jämställdhetsinstitut men som har många frågeställningar om framför allt finansieringen. Det är inte heller så ovanligt när det gäller Storbritannien.

Margareta Andersson frågade om man har en bild av den samlade utvecklingen av de olika institutionerna och myndigheterna inom EU. Jag kan nog inte säga att jag har hela den bilden nu, men det är viktigt att man hela tiden utvärderar om syftet med de olika instituten också blir verklighet. Det tror jag är oerhört viktigt att hålla i minnet. Tanken med det här institutet är ju att det ska vara en lättfotad organisation, inte en tungrodd myndighet, och att det verkligen ska vara en hjälp och ett stöd, och ibland en eld i baken, i jämställdhetsfrågorna.

Göran Lennmarkers diskussion är viktig, men jag har inte sett på detta riktigt så. Mainstreaming behöver också verktyg. För att jobba med mainstreaming behöver man metoder. Man behöver bygga upp nätverk så att detta verkligen får genomslag i hela unionen. Det är det som är syftet – inte att överta den roll som alla EU:s råd och organisationer måste ta på sig, precis som alla delar i regering och riksdag måste göra det, nämligen att ta mainstreaming och jämställdhetsintegrering som sitt eget ansvar. Här är tanken att bygga upp en organisation som ska kunna bistå med de verktygen och metoderna.

Däremot är det väldigt tydligt sagt att institutet inte ska bedriva forskning. Det tycker jag är en väldigt viktig princip.

Karin Pilsäters diskussion håller jag också väldigt mycket med om. EU är ju inte bara myndigheter och organisationer utan också en plattform för samarbete, och det är väl precis den rollen som detta institut ska ha när det gäller jämställdhet. Det är viktigt att det får en allsidig belysning, precis som Karin Pilsäter sade. Man kan väl utan att låta alltför ironisk säga att de 25 medlemsländernas olika syn på vad jämställdhet egentligen är nog borgar för att detta också kommer att bli väldigt allsidigt behandlat i institutet.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Frågan har ju varit uppe tidigare i EU-nämnden, senast i mars, och regeringen fick då också stöd för sitt upplägg inför förhandlingarna. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det också nu finns en majoritet för regeringens ståndpunkt inför det kommande beslutet.

Då går vi vidare till nästa punkt.

Anf.  118  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Nästa punkt är punkt 7 på dagordningen, som handlar om artikel 13. Detta tycker jag är en väldigt spännande frågeställning.

Nämnden är väl medveten om att kommissionen i slutet av förra året lade fram ett förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen under våren.

Som ni vet är den bärande principen i förslaget att förbjuda diskriminering på grund av kön när man tillhandahåller varor och tjänster. Ett sådant diskrimineringsförbud finns ju för övriga diskrimineringsgrunder enligt svensk rätt – etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder. Regeringen har hela tiden tyckt att det är oerhört viktigt att också kön finns med bland de övriga diskrimineringsgrunderna.

Detta förslag innehåller en artikel som slår fast att det i framtiden ska vara förbjudet att använda kön som beräkningsfaktor när bolag bestämmer nivån på försäkringspremier och också när det gäller ersättningar. Det diskussionsunderlag som ordförandeskapet nu fått fram inför mötet på tisdag är inriktat just på försäkringstjänsterna eftersom detta har varit det som rönt den största diskussionen. Underlaget sammanfattar som ni har sett de diskussioner som har förekommit hittills. Sedan är det fyra frågor till medlemsstaterna.

Regeringen har under hela arbetet stött kommissionens förslag, också när det har handlat om försäkringstjänsterna. Den bärande grunden är, som jag sade tidigare, att skyddet mot diskriminering ska vara lika för alla olika diskrimineringsgrunder och att det är diskriminering, tycker regeringen, att bara ha kön som grund när det gäller prissättning.

I korthet har vi som avsikt att besvara ordförandeskapets frågor med att vi välkomnar direktivet och att vi anser att skillnader i prisnivå, premier och ersättningar som inte har någon annan grund än kön är diskriminerande. Självklart måste vi också tänka oss en eller flera av de kompromisslösningar som ordförandeskapet har med i sitt underlag för att få fram ett direktiv. Sverige har ju hört till de länder som försökt hålla fast vid att inte urgröpa detta direktiv för mycket, för att verkligen ha ett användbart redskap. Vi anser också att bolagen i fortsättningen inte ska få använda kön som beräkningsfaktor på ett sådant sätt att någons kön får betydelse för nivån på hans eller hennes premier och ersättningar.

Det är det upplägg som regeringen vill lämna till rådet på tisdag.

Anf.  119  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har jobbat på det här sättet. Jag välkomnar det här förslaget och hoppas att det kan gå igenom.

Jag har en liten fråga: Vad är det egentligen för områden man diskuterar? Och hur stort är motståndet? Vilka medlemsstater är det som motsätter sig det här likabehandlingsdirektivet?

Anf.  120  KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns ett svenskt tillägg om att man ska få ta hänsyn till könssammansättningen i kollektivet när man beräknar premien men inte när man debiterar enskilda. Jag bara undrar om regeringen har tänkt lite mer på detta än vad vi har gjort. Vad vi undrar är nämligen: Kommer det att betyda att när Kommunal ska teckna avtalsförsäkring kommer de att få en högre premie än Transport men att det inte kommer att vara skillnad om man är en kvinnlig eller en manlig undersköterska?

Blir inte risken med den här modellen att konsekvensen blir att enskilda män kommer att söka sin försäkring i Norge medan de kommer att ha sin livförsäkring i Sverige? Hur kommer det här att slå? Det här är en typ av tjänster som kommer att vara ganska enkla att handla i närliggande länder. Att detta över huvud taget ligger på EU-nivå är väl för att underlätta den inre marknaden, men kommer det att bli så att Transport kommer att teckna sina försäkringar utomlands?

Anf.  121  HILLEVI LARSSON (s):

Innefattar detta även förslaget att det ska vara samma pris när man går till frisören? Där är det ju oftast dyrare för kvinnor – även korthåriga kvinnor. Vi har även detta med olika åldersgränser på krogen för män och kvinnor eller tjejer och killar.

En fråga som också uppkommer är den om likvärdiga produkter. Exakt likadana eller likvärdiga varor som hygienartiklar, smink, hudkrämer och sådant har ofta ett lägre pris för män därför att man vet att män är beredda att betala mindre för sådana saker – även kläder. Är det någonting som detta kan komma att innefatta?

Anf.  122  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det första är väl att det är rimligt att det är EU som gör en reglering på det här området om vi nu får en gemensam försäkringsmarknad. I promemorian resonerar man mycket föredömligt lite fram och tillbaka om olika effekter detta kan få och olika erfarenheter som finns. Dessa varierar ju. Av medlemsstaterna är det tydligen en del som i dag har detta, till skillnad från Sverige som inte har det, och det står att erfarenheterna är blandade. Det kanske vore viktigt när man nu tar ett sådant här steg att man verkligen tar till sig vad det finns för erfarenheter kring det här.

Just när det gäller försäkringsindustrin pekas det på att man kan anse, om man har ett marknadstänkande, att detta med risk och premie ska återspeglas. I försäkringstänkandet ingår att få fram ett önskvärt beteende, till exempel att de som kör försiktigt får en lägre premie än de som kör mer oroligt. Det är väl unga kvinnor som därmed skulle drabbas.

Det här borde man gå igenom lite noggrannare. Det står att det finns blandade erfarenheter, men det står inte så mycket mer än dessa två rader.

För Sveriges del innebär det att vi skulle gå ifrån den svenska traditionen att inte ha detta och ansluta oss till en tradition som finns i andra medlemsländer. Jag vill betona att det är viktigt att vi gör detta om vi ska ha en gemensam finansiell marknad med gemensamma spelregler. Det är ju rätt sunt. Men jag tycker att man borde ha en noggrannare genomgång av de erfarenheter som finns. Det finns skäl som talar i båda riktningarna.

Anf.  123  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Margareta Andersson började med att fråga vilka länder som är emot. Som det hittills har förhållit sig är det till exempel Italien, Storbritannien, Portugal och Finland som har varit tydligt emot. Sverige, Danmark och troligen också Belgien och Frankrike är exempel på länder som varit tydligt för. Sedan finns det en väldigt stor grupp länder som jag tror väldigt mycket avvaktar just diskussionen nu på tisdag.

Till Karin Pilsäter vill jag säga att det här direktivet handlar bara om individuella och frivilliga försäkringar. Det berör alltså inte alls avtalsområdet.

Hillevi Larsson frågade om det som medierna – tyvärr, tycker jag – verkar göra till den jättestora frågan för alla: vad det ska kosta och inte om man ska klippa håret. Det som ska diskuteras på tisdag är bara försäkringsfrågan eftersom den har varit och är en sådan knäckprincipfråga. Annars tycker jag inte att det är speciellt konstigt om man i stället för att prata om herr- och dampriser tar betalt utifrån vilken arbetsinsats och vilken tid en klippning kräver.

Vad jag kan bedöma är väl olika åldersgränser för män och kvinnor på krogen sådant som troligtvis skulle räknas som diskriminering om man ska tolka det här fullt ut.

Hudkrämer har jag inte hunnit sätta mig in i.

Göran Lennmarkers resonemang är viktigt. Man kan säga att det finns skäl som talar i olika riktningar. Det finns erfarenheter som talar i olika riktningar. Det är därför som det här i grunden ändå kommer att handla om en princip och om man vill försöka fullfölja den också i detta direktiv om lika behandling.

Det gäller framför allt den här metoden för hur man räknar. Man talar om unisextariffer eller genomsnittsmetoden. Göran Lennmarker sade, vilket var väldigt intressant, att risk och premie på något vis ska motsvara eller ha betydelse för varandra och att detta också ska leda till ett bättre beteende. Det finns ju många riskfaktorer som man slår ut på hela kollektivet som man kan påverka, till exempel om man röker eller inte eller om man är överviktig eller inte. Livsstilsfaktorer kan alltså påverkas av beteende, men kön är inte – annat än i undantagsfall – någonting vi påverkar utan någonting vi har, man eller kvinna.

Det är det som har varit den intressanta principen bakom detta: att just den delen inte har fördelats på ett kollektiv utan belastar ett kön. Det är också den strukturella diskussionen bakom det som jag har tyckt blir mer och mer intressant. Kvinnor, som ofta tecknar privata försäkringar för att man är orolig för att få en lägre pension därför att man haft lägre lön, ska alltså belastas med att betala en högre premie. Det är den typen av principer som ändå gör att detta är, som vi har bedömt det, en viktig likabehandlingsfråga.

Men vi har en lång väg kvar och många diskussioner, är jag övertygad om, i rådet. Försäkringsfrågan får avgöra på tisdag hur framkomligt detta är. Det tidigaste möjliga när det gäller att komma längre är i oktober i år, men jag har ganska svårt att tro att vi skulle vara klara så tidigt. Annars får ordförandeskapet nästa vår ta vid, det vill säga Luxemburg.

Anf.  124  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag uppfattade inte att avtalsförsäkringar var exkluderade, men då kan vi ju släppa den frågeställningen. Det skulle dock vara väldigt intressant att veta – det kanske finns i erfarenheterna från de länder som redan haft detta – om man då hittar på andra parametrar som är väldigt lika kön men inte exakt lika: Kryssa i om du är officerare så får du lägre premie, till exempel. Det skulle vara intressant om det hade kommit fram några sådana erfarenheter hos andra som prövat.

Jag ställde en fråga om det här i går, och då var det genast någon som kom på att man kan pensionsförsäkra sig i Sverige och ha livförsäkringen utomlands men om man gjorde tvärtom så sänkte man premierna.

Anf.  125  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Vi kan väl titta igenom vilket underlag som finns, inte minst från Danmark. Det är vi två som slagits tydligast för detta, men de har haft en annan metod. Låt oss alltså titta på vilket material vi kan hjälpas åt med.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Finns det något att säga om övriga frågor – 17 g, h, i och j? De är visst informationsärenden, vad jag förstår. Kan vi godkänna dem? Svaret är ja.

Då så, då är vi klara. Tack så mycket! Vi ajournerar mötet en timme.

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sociala frågor och hälso- och sjukvårdsfrågor)

Socialminister Lars Engqvist

Rapport från dels ministerrådsmöte den 4 mars 2004, dels informellt ministermöte den 12 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar mötesförhandlingarna. Till att börja med frågar jag för ordningens skull om vi kan godkänna att kanslichefen Monica Dohnhammar från socialutskottet närvarar. Svaret är ja.

Vi hälsar socialministern och medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med rapport från tidigare rådsmöte.

Anf.  128  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Tack, herr ordförande! Det är tre möten – ett formellt, ett mycket informellt och ett mindre informellt.

Det första mötet som jag vill redovisa ägde rum den 1 och 2 december 2003. Där deltog statsrådet Morgan Johansson som representant för Sverige. I huvudsak handlade diskussionen då om vilket mandat det centrum för kontroll av förebyggande och kontroll av sjukdom, det vill säga det som vi kallar för det nya smittskyddsinstitutet, skulle ha.

Rådet enades om att avgränsa uppdraget till smittsamma sjukdomar, det vill säga till det som vi känner som ett smittskyddsinstitut. Det påpekades naturligtvis att man i framtiden genom medbeslutandeförfarande skulle kunna utöka mandatet även till hälsoutmaningar som ligger utanför det som kallas för smittsamma sjukdomar. Men nu handlar det om att centrumet ska syssla med smittskyddet.

Den andra frågan som diskuterades var den om hälsosamma livsstilar. Det blev en diskussion också om alkoholfrågan, som nästan alltid när man diskuterar folkhälsofrågor. Från svensk sida påpekade vi att när man diskuterar en fråga om hälsosamma livsstilar är det viktigt att man uppmärksammar alkoholen som en hälsorisk.

Frankrike tog upp frågan om tobaksskatterna. Vi hakade på och påpekade att om vi ska ha ett utökat samarbete på skattesidan när det gäller tobak är det rimligt att man också har det när det gäller alkoholen, det vill säga diskussionen om att få upp miniminivåerna när det gäller alkoholskatten.

Ytterligare en fråga diskuterades. Den handlade om EU:s roll i WHO-arbetet när det gäller internationella hälsoreglementen. Kommissionen fick mandat att företräda EU i de diskussioner som pågår nu om att upprätta ett nytt hälsoreglemente.

Jag tar alla tre möten på en gång här. Vid det mycket informella möte som jag talade om kallade den irländske hälsoministern till ett middagsmöte den 12 februari efter fågelinfluensaepidemin. Även där deltog Morgan Johansson som svensk representant. Det var ett mycket informellt möte som hölls helt enkelt för att utbyta information om hur respektive medlemsstat hade mött denna nya epidemi. Man kom överens om att fortsätta att utöka informationen mellan medlemsstaterna. Man kom också överens om att varje medlemsstat för sig skulle närma sig läkemedelsindustrin för att försäkra sig om tillgång till vaccin. Det gällde inte bara för denna epidemi, utan allmänt för den här typen av epidemiska utbrott. Det är en fråga som vi i Sverige har hanterat, och vi har försäkrat oss om att det finns tillgång till vaccin på de här områdena.

Vi kunde också berätta att arbetet med det europeiska smittskyddsorganet var i full gång och att vi räknar med att ha en verksamhet på gång successivt i början på nästa år och i full gång i maj nästa år.

Det tredje mötet var mer informellt. Det var ett informellt, konsultativt hälsoministermöte i Cork den 11–12 maj. Vid det mötet deltog både jag och Morgan Johansson som representanter eftersom det handlade dels om folkhälsofrågor, dels om frågan om patienters rörlighet. Vid det mötet diskuterades de frågor som kommer upp på rådsmötet nu i början på nästa vecka. Det handlade om att vi diskuterade frågorna och redovisade våra synpunkter på de områden där vi hade några synpunkter eller ställningstaganden. Det var ett informationsutbyte mellan rådets ledamöter å den ena sidan och mellan rådet och kommissionen å den andra. Jag tänker återkomma till de punkterna när jag går igenom dagordningen.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av rapporterna. Om ingen begär ordet så godkänner vi dem och går över på samrådsdelen.

Anf.  130  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag har kommentarer till några punkter på dagordningen. Även om det är flera som är beslutspunkter anser jag inte att det behövs särskild information. Jag kanske ska ta punkt för punkt, så redovisar jag hur vi kommer att agera.

Under dagordningspunkt 8, Förebyggande av hjärt-kärlsjukdomar, ligger ett förslag till slutsatser från rådet som vi kommer att stödja. Det är för vår del ganska odramatiskt, och vi kommer att stödja det förslag som föreligger. Jag kanske ska stanna där?

Anf.  131  ULF HOLM (mp):

Det är frågan om huruvida det här ligger på EU-nivå. Men eftersom man nu tar upp det har jag läst det med stort intresse, och jag konstaterar att jag inte tycker att man kan stödja det som det ser ut nu. Man tar inte ett helhetsgrepp när det gäller vilka saker som påverkar.

Ta jordbrukspolitiken i EU, där man subventionerar mjölk med mycket fett medan man har lägre subventioner för låg fetthalt i mjölken! Det är ju direkta motsatsen till vad man sedan säger i folkhälsoperspektivet. Där säger man att man ska försöka förhindra fetma bland hela EU:s befolkning och framför allt bland barn och ungdomar.

Det syns ingenting i det här som visar att man ser sambanden mellan de olika politikområdena i EU och hur de påverkar folkhälsoproblematiken.

Under den nationella folkhälsokonferensen i oktober, tror jag att det var, presenterades just en rapport om hur hela EU:s jordbrukspolitik på ett negativt sätt påverkar folkhälsan. Det nämns knappt någonstans i detta dokument, och det tycker jag att man bör lyfta upp. Sverige borde gå i bräschen för det i så fall.

Anf.  132  KARIN GRANBOM (fp):

Det är svårt att se den gränsöverskridande dimensionen i förslaget. Jag satt just och funderade på vilken rättslig grund det finns för det här. Det är väl meningen att man ska påverka varandra och tävla, som vi har hört under förmiddagen. Men i så fall skulle jag vilja fråga: Hur kommer ett sådant här förslag att påverka den svenska politiken? Kommer det alls att göra det?

Anf.  133  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Jag anknyter till de tidigare inläggen. Det kan ju ändå inte vara rimligt att vi på politisk nivå ska fastställa den här typen av grejer. Mångt är nog mycket bra och väl genomtänkt, och det finns väl annat som är mer omdebatterat och diskuterat. Men det kan inte vara en rimlig ordning att vi ska säga att det här gäller nu beträffande förebyggande av hjärt-kärlsjukdomar.

Jag tycker att man måste hitta en annan ordning för det här. Det behövs kontakter, erfarenhetsutbyte och allt detta – det är nog alla överens om. Men man kan inte på politisk nivå slå fast att så här ska det vara. Risken är ju också att det blir omodernt om ett eller tre år när det kommer nya vetenskapliga rön.

Detta går igen på många olika punkter. Men jag tror att man har anledning att fundera inom just hälsorådet – om vi nu ska använda det uttrycket – på hur man ska hantera den här typen av erfarenhetsutbyte.

Anf.  134  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag ställer samma fråga till jämställdhetsministern: Är det här rätt sätt att hantera frågorna?

Anf.  135  HILLEVI LARSSON (s):

Man kan ju alltid diskutera det. Men samtidigt tror jag att det är positivt för oss här i Sverige om man lyckas få bra slutsatser som även når de andra medlemsländerna, inte minst när det gäller tobak och alkohol. Det kan ju ändå vara så att man sätter mål för politiken som gynnar oss och hela Europa. Det finns många andra områden där det finns mål men inte sanktioner om man inte uppnår målen. Det kan ändå bidra till att medlemsländerna får fokus på de viktiga frågorna. Vi har helt olika syn i olika länder, inte minst när det gäller alkohol. Jag tror alltså att det finns poänger med det.

Anf.  136  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Såvitt jag förstår är det egentligen två frågor som har ställts. Den ena frågan gäller ifall den här typen av rådsslutsatser har någon mening eller någon betydelse för EU eller för de enskilda medlemsstaterna. Den andra frågan gäller ifall det är ett bra innehåll.

Jag skulle vilja svara följande: Jag tycker att den här typen av rådsslutsatser spelar en stor roll. De är inte bindande. För att de ska kunna beslutas krävs enhällighet. Men man utbyter information inom rådet och inom olika konstellationer, exempelvis när hälsoministrarna utbyter erfarenhet och kunskap om det arbete som bedrivs i olika länder och att man enas om en sorts rekommendation för dem som är engagerade i folkhälsoarbetet i det här fallet. Man gör det med utgångspunkt ifrån de olika medlemsstaternas erfarenheter. Detta tycker jag är bra. Som Hillevi säger är det på alkoholområdet alldeles uppenbart att vi därmed har flyttat fram positionerna och fått andra medlemsstater att uppmärksamma problemet på ett annat sätt än man hade gjort om vi inte hade haft den här typen av process.

Men tolka således inte rådsslutsatser såsom direktiv eller såsom slutsatser som omedelbart ska implementeras i respektive medlemsstats lagsystem eller så! Det är helt enkelt en politisk manifestation som görs. Ofta tar varje ordförandeland initiativ på något eller några områden för att markera frågor som de har diskuterat och där de vill lyfta fram frågeställningen hos de andra ministrarna.

Jag tycker att det är värdefullt att man gör detta om man bara är medveten om att det för det första krävs enhällighet för att man ska ta det. Det kan alltså aldrig ske att man gör ett uttalande i strid med våra intressen, för då blir det inget utlåtanden.

Det andra är att man vet om att det har karaktären av en politisk manifestation kring ett viktigt område.

Sedan är det frågan om innehållet. Sanningen är att man har ett mycket brett perspektiv, men man diskuterar med utgångspunkt i det som kallas för hälsodeterminanter. Man beskriver ett antal hälsoproblem. Fetma tas exempelvis upp. Sedan återstår för oss, både inom EU och för respektive medlemsland, att diskutera varför människor är överviktiga eller varför vi har ett så stort fetmaproblem. Vi har en rad frågeställningar att diskutera och som vi har anledning att uppmärksamma.

Uttalandet tar ett mycket brett grepp. För vår del kan vi säga att det är ett stöd för det sätt att arbeta som den svenska riksdagen har ställt sig bakom. Vi har antagit ett antal folkhälsopolitiska mål som riksdagen har beslutat om och som ska vara vägledande för statliga myndigheter men också för kommuner och landsting som arbetar med folkhälsan.

Egentligen kan man uttrycka det enkelt och säga att den hållning som återspeglas i rådsslutsatserna stämmer överens med det arbete som vi redan utför i Sverige.

Anf.  137  ULF HOLM (mp):

Jag tycker fortfarande inte att jag fick något bra svar på mina frågor. Det gäller punkt 13 i slutsatserna, där det står: ”inser” att det finns sociala … och så vidare. Det borde stå ”anser”. Det är inte bara det att detta ska implementeras på medlemsstatsnivå, utan poängen i mitt inlägg är att det ska implementeras i EU:s egen verksamhet. Där är jordbrukspolitiken ett sådant område som direkt skadar folkhälsoarbetet i de olika medlemsstaterna. Det är ju på EU-nivå man fastställer till exempel subventionerna för mjölkprodukter, där man gynnar hög fetthalt. Det borde stå i direkt motsats till det mål man sätter upp med dokumentet.

Sedan kan man också rent allmänt diskutera till exempel tobaksfrågorna och så vidare. Där är det också EU:s politik som påverkar medlemsstaterna. Det viktiga är inte att implementera detta i medlemsstaterna, utan det viktiga är att EU drar slutsatser där man inser att ens egen politik motverkar en god folkhälsa på EU-nivå. Det borde man skriva in i det här.

Anf.  138  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi skulle kunna diskutera det mycket, men nu är det inte hälsorådets uppgift att fatta beslut om vilken jordbrukspolitik och vilka jordbrukssubventioner vi ska ha. Den frågan är inte föremål för diskussion på det här mötet.

Anf.  139  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Ursäkta att jag kommer lite sent, men jag har en fråga på just den här punkten. Det gäller dokumentet där det står att man uppmanar medlemsstaterna att de ska göra vissa saker. Jag vet inte om frågan redan är ställd. I så fall tar jag tillbaka den.

Det står att man ska vidareutveckla och införa bedömningen av hälsokonsekvenser och att mäta hälsokonsekvenserna av all nationell offentlig politik.

Jag undrar bara: En sådan grej som till exempel höjd fastighetsskatt får ju folk hjärnsnörp av. Nej, jag skojar!

Anf.  140  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

För att inte tala om arvsskatten – den kan man dö av!

Anf.  141  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Min fråga gäller just det här med all offentlig politik. Det är väl lite ambitiöst. Hur har regeringen tänkt göra med detta?

Anf.  142  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi kommer att sänka fastighetsskatten – det är det som det handlar om. Skämt åsido tolkar vi detta som en bekräftelse på ett synsätt som vi har diskuterat i den svenska riksdagen och som ligger bakom de folkhälsopolitiska målen, nämligen att folkhälsa är sektorsövergripande och att man i all samhällelig verksamhet och alla politiska beslut har en skyldighet att anlägga folkhälsoperspektiv. Det är klart att för de frågor där det inte är möjligt, eller i varje fall mycket skruvat, att anlägga ett sådant så kan man väl avstå. Men tanken är att man på alla områden åtminstone bör pröva ifall det finns ett folkhälsoperspektiv. Vi uppmanar medlemsstaterna att göra det.

Det är detta som ligger bakom de folkhälsopolitiska målen, som vi antog för den svenska folkhälsan – elva mål eller något sådant. De är övergripande, även om jag inte är säker på att just fastighetsskatten är med.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för de inläggen, även om det spretade lite ibland. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Nästa punkt är nr 9.

Anf.  144  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Herr ordförande! Även där handlar det om rådsslutsatser. Vi avser att stödja det förslag till slutsatser som ordförandeskapet har lämnat.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet så finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nu kommer punkt nr 10.

Anf.  146  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

På punkt 10 gäller samma sak, men det är en uppföljning av det mycket informella möte som hölls i februari. Det handlar om influensapandemier. Skillnaden mellan epidemi och pandemi är att en pandemi sträcker sig över hela kontinenter. Detta är en uppföljning av de diskussioner som fördes med en rekommendation om nära samarbete både inom EU-systemet med de befintliga studier som finns och mellan medlemsstaterna. Vi stöder förslaget.

Anf.  147  KARIN GRANBOM (fp):

Detta är ju ett genuint gränsöverskridande arbete, så det här stöder vi.

Men jag skulle också vilja höra lite grann om den smittskyddsmyndighet som ska komma till Sverige. Den får väl bland annat i uppdrag att arbeta med sådana här frågor. När börjar arbetet? Finns det någon möjlighet att få lite information om hur det går, hur planerna ser ut och så vidare?

Anf.  148  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Arbetet är redan i gång. Jag vet inte om min medarbetare här är bättre än jag på att informera exakt om hur arbetet bedrivs eller om jag ska försöka redovisa den kunskap som jag har. Jag har till och med en lapp för det!

Det är rätt viktigt att veta att för förberedelsearbetet för organisationen svarar EU och kommissionen. Det handlar alltså om en EU-myndighet. Vi fattade beslut den 26 februari här i Sverige om lokalisering av myndigheten till Stockholm. Myndigheten ska vara i full operation senast i slutet av maj nästa år. Om ett år ska alltså verksamheten vara i gång. Man räknar med att det kommer att arbeta ungefär 70 personer där, dock inte omedelbart vid 2005. Men något år senare kommer 70 personer att tjänstgöra vid myndigheten.

Man räknar med att det de följande åren sker ytterligare en viss utbyggnad. Det blir upp till 100 anställda som kommer att vara engagerade. Kommissionen har tillsatt en särskild grupp som ansvarar för förberedelsearbetet. Ett första styrelsemöte för myndigheten är planerat till september 2004 här i Stockholm. Förberedelsearbetet är alltså i gång, en styrelse ska tillsättas och ett första styrelsemöte ske redan i september i år.

Vid det mötet ska man gå igenom budgetförutsättningar, bestämma sig mer definitivt om lokalalternativ och fatta beslut om rekrytering av tjänstemän inklusive beslut om direktör för centrumet. Processen är alltså i gång, och allting ska vara på plats och fungera i maj nästa år.

Jag ska bara kolla med mina medarbetare om det här var korrekt, och det var det tydligen.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nu har vi punkt 11.

Anf.  150  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag förväntar mig att just punkt 11 är den fråga som kommer att ägnas en mycket stor och omfattande diskussion på rådet. Det var också den frågan som man ägnade mycket diskussion på det informella mötet på Irland.

Jag ska säga något kort om bakgrunden: I juni 2002, alltså för snart två år sedan, beslutade ministerrådet att uppmana kommissionen att starta en särskild så kallad högnivåprocess för att diskutera vilka utmaningar vi ställs inför med tanke på patienternas rörlighet inom unionen. Det fanns redan då ett antal domar som klargjorde att europeiska medborgare har rätt att söka vård i annat land och även i vissa fall rätt till ersättning från hemlandet för den vård man söker. När domarna kom var det många medlemsländer som var mycket oroade för att detta skulle göra det svårt att planera de egna sjukvårdssystemen, att det skulle urgröpa de nationella systemens ekonomi och så vidare.

Vi deltog mycket aktivt i arbetet, och ministerrådet bestämde sig för att förekomma den typen av diskussion genom att helt enkelt gå igenom vad det är för problem som vi står inför. Jag deltog själv i arbetet tillsammans med olika grupper. Det var en minister från varje land. Vi utarbetade rekommendationer till EU och naturligtvis därmed till medlemsstaterna om hur man bör möta detta – med ett klargörande av medborgarnas och patienternas rättsliga ställning inom EU-systemet.

Grupperna lämnade en rapport i december förra året med sammantaget 19 olika rekommendationer inom olika områden. Vi engagerade oss mycket i möjligheterna att etablera ett mer avancerat samarbete när det gäller den högspecialiserade vården inom Europa. Vi menar att här finns möjligheter att erbjuda de europeiska medborgarna och patienterna en bättre vård ifall vi samordnar våra resurser när det gäller den högspecialiserade vården. Det handlar om små patientgrupper eller mycket ovanliga sjukdomar, där varje medlemsstat för sig – i alla fall de små länderna – har små förutsättningar att erbjuda den absolut bästa vården.

19 förslag lämnades över till kommissionen. Kommissionen presenterade i april i år ett meddelande med utgångspunkt i de rekommendationer som gavs. Det betyder att ordförandeskapet nu har följt upp EU:s meddelande med ett förslag till rådsslutsatser där man tar upp hela frågan om patienternas rörlighet.

Det finns några punkter där som är otroligt viktiga och som kanske inte alla gånger blir tydliga i den svenska och inhemska debatten. Utgångspunkten för de åtgärder som diskuteras är att varje medlemsstat själv bestämmer över sina hälso- och sjukvårdssystem. Det finns ingenting i EU:s regelverk i dag som skulle omöjliggöra för medlemsstaterna att själva fatta beslut. För att tydliggöra vad den nationella kompetensen innebär fanns det i såväl förslaget med de 19 punkterna från högnivågruppen som i kommissionens meddelande och i ordförandeskapets förslag till rådsslutsatser en precisering av vad nationellt självbestämmande handlar om.

Det finns på s. 7 i utkastet till rådets slutsatser ett antal strecksatser som är viktiga att påpeka.

Det gäller hur hälso- och sjukvården och sjukvårdssystemen ska finansieras. Skatter, socialförsäkringar och så vidare bestämmer varje medlemsstat för sig. Det gäller hur man organiserar systemet övergripande inklusive hur priser ska fastställas. Överordnade målsättningar och rätten att fastställa vad offentligfinansierad vård ska omfatta bestämmer varje medlemsstat för sig. Det gäller också intern resursallokering, fastställande av enskildas förtur till vård om den betalas av det nationella systemet med hänsyn till kliniska behov, som det står, beslut inom vårdens inriktning, frågor som rör vårdens kvalitet, verkan, effektivitet och så vidare.

Detta är frågor som är grunden för det nationella självbestämmandet. Man påpekar att det är utgångspunkten. Till detta kommer behovet av att kunna reda ut på vilka områden man bör samverka och vad patienterna har för rättigheter.

I kommissionens meddelande klargörs att kommissionen för sin del tolkar de domar som har varit såsom att Europas medborgare har rätt att söka vad man kallar för non-hospital care och som vi tolkar som i allt väsentligt en motsvarighet till vår primärvård. Det har man rätt att söka när man vistas i ett annat land, och hemlandet har skyldighet att svara för kostaderna. Man behöver inte heller något förhandsbesked.

När det gäller hospital care påpekar kommissionen att domarna ska tolkas så att man ska kunna kräva förhandsbesked, det vill säga ett besked av den som finansierar behandlingen hemma. I de länder som har försäkringsfinansiering är det försäkringssystemet som ska ge besked. Hos oss ska det vara dem som i övrigt finansierar sjukvården, det vill säga sjukvårdshuvudmännen i allt väsentligt. Om vi väljer att ha en försäkringsfinansiering också för vår del, det vill säga att försäkringskassan finansierar det, så ska man också ha någon form av förhandsbesked.

Dock säger kommissionen – och det är viktigt – att man ska ge ett positivt sådant förhandsbesked om man inte kan erbjuda vård i hemlandet inom medicinskt rimlig tid. Man definierar inte vad som är medicinskt rimlig tid, för det kan ju bero på diagnos och på patientens kondition, hälsa eller situation.

Sådant är rättsläget inom EU. Det finns inga ambitioner någonstans att ändra detta, utan det är så här det ser ut. Däremot kan det finnas skäl att precisera vad non-hospital care och hospital care är för något. Det är ju flytande. Behandlingar som tidigare skedde på sjukhus sker i dag utanför sjukhus över en dag och så vidare. Nu försöker kommissionen definiera detta som att – för att uttrycka det enkelt – behandlingar som normalt kräver sjukhusresurser ska betraktas som hospital care även ifall det inte betyder att man övernattar på sjukhuset. Kommissionen kommer att arbeta med en precisering.

Med det här som grund föreslår nu rådet att vi ska ta ett antal steg framåt för att öka samarbetet mellan medlemsstaterna. Det sker alltså såsom ett samarbetet mellan självständiga medlemsstater – varje stat bestämmer själv. Inriktningen som jag vill peka på är att man nu tar sikte på att få i gång ett samarbete när det gäller den högspecialiserade vården genom att det upprättas ett antal centers of references, som det heter. Det är alltså ett antal högspecialiserade sjukhus eller kliniker som fungerar som referenscenter för den europeiska sjukvården till stöd för forskning och utbildning och för att hitta de rätta behandlingarna för komplicerade sjukdomar.

Vi har anledning att räkna med att Sverige och svensk högspecialiserad sjukvård kan spela en mycket aktiv roll i detta. Man efterfrågar den kunskap och de erfarenheter vi har i Sverige.

För att det här ska komma i gång har kommissionen redan beslutat att tillsätta en egen högnivågrupp för att arbeta med förslag på det området. Vad vi diskuterar i rådet är i vilken mån vi ska komplettera detta initiativ från kommissionen med att också i ministerrådet ha en motsvarande grupp som kommunicerar med kommissionen om kommissionens grupp och som naturligtvis kan ta egna initiativ.

Vi tycker att det är bra att kommissionen har kommit i gång, och vi tycker att det är bra om också rådet för sin del tillsätter motsvarande grupp. Därmed kommer det i gång en process som kommer att leda till förutsättningar för bättre samarbete mellan EU:s medlemsländer utan att man ruckar på grundprincipen att varje medlemsstat själv bestämmer.

Anf.  151  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tycker att det var en intressant och spännande utveckling, som jag tror kommer att gagna många av Europas medborgare på olika sätt. Sedan finns en sak som handlar om tjänstedirektivet. Där vet jag att just sjukvårdstjänster är en fråga som diskuteras väldigt intensivt. Hur mycket hänger de här två frågorna ihop? Kan det bli konflikter mellan tjänstedirektivet och rådsslutsatserna?

Anf.  152  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det här har en bakgrund i just den dom som EG-domstolen har fällt och som vi från moderat håll tycker har varit väldigt bra, nämligen rätten att söka vård. Det är av stor betydelse för dem som lider i sjukvårdsköer.

Det som bekymrar oss är varför ministerrådet nu skulle ha en arbetsgrupp när det finns en inom kommissionen. Det understryks av två saker. Slutsatserna startar inte alls i patientens rätt till sjukvård. Hela det resonemanget saknas, utan man har snarast ett producentperspektiv på sjukvården, inte ett patientperspektiv. Det gör att misstanken uppstår att det är ett sätt att försöka undergräva den dom som var. Den svenska regeringen intervenerade, om jag minns rätt, i det målet mot den dom som kom, det vill säga att man inte skulle ha den rätten.

Det gör att vi från moderat håll menar att det vore bättre att bara ha kommissionsarbetsgruppen och se till att det fylls med ordentligt innehåll. Rätten för patienten att söka vård oavsett nationsgränserna – det är centralt. Vi ska komma ihåg att den allra svagaste person vi har, om vi nu ska tala om socialt skydd, är den som inte får vård men som behöver vård. Därmed har man åtminstone en säkerhetsventil genom detta.

Det gör att vi i 11 a) inte delar regeringens uppfattning. I 11 b) delar vi däremot regeringens uppfattning, att man ska vara försiktig med den öppna samordningsmetoden.

Anf.  153  ULF HOLM (mp):

Jag läser med intresse här. Det låter bra det Lars Engqvist säger. Men när man läser kommissionens dokument är det inte längre lika klart. På s. 2 i andra stycket står det faktiskt att EU-strategin är att slå vakt om medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter att söka vård i annan medlemsstat om de vill. Just orden ”om de vill” är inte riktigt samma sak som vi skulle vilja ha enligt till exempel hälso- och sjukvårdslagen, vård efter behov. Det är nämligen en helt annan sak.

Man är inte riktigt konsekvent i kommissionsdokumentet, vilket gör att man naturligtvis får lite konspiratoriska tankar om vart detta är på väg. Det är ganska avgörande. Jämför man med tjänstedirektivet och EU-parlamentets arbetsdokument om detta slår man där fast att detta betyder att nationella regler och program inom hälsovården inte längre gäller för gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Här har man ett väldigt brett perspektiv på vad tjänster är, vilket vi historiskt sett inte gör i Sverige. EU-parlamentets föredragande slår fast och fruktar att dessa principer i tjänstedirektivet kan leda till en kraftig nedgång i våra hälsovårdssystem.

Man måste slå ihop hela utvecklingen med vad som är på gång. Då är jag inte lika övertygad som Lars Engqvist om att det är lugnt med det här, att det inte kommer att ske någonting. Jag är lite mer skeptiskt inställd till detta och tror att det kan få väldigt stor betydelse för kommuner och landsting om patienten helt får välja själv utan att det ska vara någon sorts förhandsbesked från svensk sjukvård.

Då är frågan: Har det här gått på remiss till kommuner och landsting? Har de tittat på detta och gett några synpunkter?

Sedan är det en allmän fråga: Vem står för kostnaderna när man åker till ett annat land för att få sjukvård? Är det också landstingen, eller ska man betala resan själv? Framför allt är det intressant om det blir som kommissionen vill, att man ska få söka utan förhandsbesked.

Anf.  154  TOBIAS KRANTZ (fp):

Det här är ett spännande och viktigt område. Det som jag vill sätta i fråga är strukturen och tanken hur det här arbetet ska gå vidare. Där är det väl så att om man vill se resultat ska det vara så obyråkratiska arbetsmetoder som möjligt. Det är inte säkert att om man tillsätter ytterligare en eller två arbetsgrupper leder det arbetet framåt. Snarare kan det vara så att det räcker med de arbetsgrupper som finns. Jag vill sätta i fråga det som står i dokumenten om mekanismer och att det ska tillsättas fler arbetsgrupper. Jag tror inte att det för saken framåt.

Det är viktigt i det här arbetet att vi hela tiden har fokus på vad som är centralt, och det är patienternas rättigheter och patienternas möjligheter att få vård. Det måste vi hela tiden ha fokus på i diskussionen.

Jag skulle gärna se att vi hade ett system där svenskar hade möjlighet, när det har konstaterats att de har ett vårdbehov och hemlandstinget inte kan erbjuda vård, att söka den vården i ett annat EU-land. Det är där någonstans som jag tycker att vi borde försöka landa. Det borde vara i fokus också i det arbete som ska bedrivas framöver.

Vad gäller punkt 11 b är det bra att det finns en kritisk ansats från den svenska regeringen när det gäller den öppna samordningsmetoden. Jag skulle då från mina utgångspunkter önska att den här kritiska ansatsen fanns på flera områden därför att den öppna samordningsmetoden inte är vägen till all framgång, utan oftast är det precis tvärtom.

Anf.  155  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det var mycket, och allt handlar egentligen inte om den fråga som vi ska diskutera på rådet. Men jag ska ta upp några frågor.

Det ena, som är grundläggande för regeringens hållning och faktiskt, såvitt jag förstår, för samtliga regeringars hållning så som de har redovisats på hälsorådet, är att för att sjukvården långsiktigt ska fungera måste någon ta ansvar för den långsiktiga planeringen. Det vill säga att för att vi ska ha resurser för att möta kroniska sjukdomar i framtiden och möta framtidens utmaningar krävs att någon tar ansvar. Det är detta som är problemet ifall man skulle välja en sjukvårdsorganisation där man säger till varje patient: Sök vad du vill för den åkomma du själv är bekymrad över och behöver en läkare som kan behandla det. Det finns ingen som tar ansvar för den långsiktiga utvecklingen av sjukvården.

Samtliga medlemsländer betonar att man måste söka förhandsbesked. Om ni tror att det är en diskussion som förs i Sverige beroende på att vi har extremt långa köer ska jag säga att vi inte har extremt långa köer i förhållande till Storbritannien, Irland och andra länder. För det andra är det faktiskt en gemensam insikt, oavsett politisk sammansättning på regeringarna, om att man måste arbeta med förhandsbesked. Förhandsbesked handlar om sådant som hospital care. Det definieras lite fattigt, kan man säga, i kommissionens dokument. Hospital care är sjukhusvård. Men här finns en ansats om att försöka definiera det på ett annat sätt. Förklaringen är helt enkelt att oavsett vem som betalar är det viktigt att man har möjligheter att bedöma hur utvecklingen är och har möjlighet att planera för sjukvården.

I meddelandet från kommissionen efter högnivågruppens ställningstagande tolkar kommissionen domstolsavgörandena. Det ska också sägas att vi uppmärksammar den dom som gäller för en svensk patient, men det som har styrt utvecklingen är alla de domar som har handlat om holländska patienter som har sökt vård i Tyskland och belgiska patienter och så vidare. Det har börjat som en problemställning i Centraleuropa i själva verket. Men där säger man följande när man tolkar domarna: All icke-sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland utan förhandstillstånd och med bibehållen rätt till en ersättningsnivå som gäller enligt hemlandets system. Och vidare: All sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland, men först efter det att man har erhållit förhandstillstånd i hemlandet. Sådant tillstånd måste ges om hemlandet inte kan erbjuda vård inom en tid som med hänsyn till patientens sjukdom är medicinskt godtagbar.

Det är så det är formulerat.

Jag tycker att det här är ganska rimligt. Jag tycker att det är bra att man när man rör sig ute i Europa kan söka primärvård och hjälp och veta att hemlandssystemet svarar för det. Jag tycker att det är rimligt att ha ett system med förhandsbesked när det gäller avancerad vård av olika slag.

Jag tycker att det är viktigt att EU säger att man ska ge ett positivt förhandsbesked ifall inte hemlandets system kan erbjuda behandling inom rimlig tid. Sedan är det upp till oss att definiera vad som är rimlig tid. Vi har ambitioner att försöka begränsa tiden till några månader, till tre månader. Andra länder diskuterar kanske något längre tid, eller det varierar.

För min del är jag inte orolig över det här problemet så länge det handlar om insikten om att det är få – i alla fall är inte svenska regeringen för det, och det finns inte stöd för den tanken hos andra regeringar oavsett hur de ser ut i övrigt – som är för tanken att man inte ska ha ett förhandstillstånd. Här finns en gemensam vakthållning kring de nationella systemen.

När det gäller tjänstedirektivet finns det ett stort antal länder som vill att man ska exkludera hälso- och sjukvård från direktivet. Det är egentligen av samma skäl som jag nu hänvisade till, möjligheterna att planera sjukvårdssystemen. Man menar att hälso- och sjukvård inte kan jämföras med kommersiella tjänster. Det allra bästa är att exkludera hälso- och sjukvården och ha särskilda regelverk för samverkan för hälso- och sjukvård.

Vi har från svenska regeringen inte tagit ställning till detta. Men vi har förklarat att vi förstår problemställningen, och vi kommer när vi utvärderat de förslag som har presenterats från kommissionen att ta ställning för svensk del. Vi återkommer till den frågan. Det var, såvitt jag vet, en majoritet av länderna på det informella mötet som pläderade för att man skulle exkludera den.

Det finns delvis en annan problemställning än den som har diskuterats i Sverige och som jag omedelbart inte berörs av, alltså kollektivavtalsfrågorna. Man vill helt enkelt ta bort hälso- och sjukvård eftersom det inte är jämförbart med kommersiella tjänster.

Ja, vi har talat med landstingen. Landstingsförbundet står bakom vårt ställningstagande och tycker inte att det strider mot deras intressen.

Vem betalar? Varje landsting avgör det, om vi nu talar om den europeiska vården. I de fall man inte själv kan erbjuda vård och det handlar om avancerad sjukvård ingår det i de beslut som landstingen fattar. Då är det vård i annat land som ligger inom systemet. Om man erbjuder vård inom en viss tid men patienten är inte nöjd med detta och inte kan acceptera det som rimlig tid, då är det ingenting i EU:s regelverk som säger att landstinget ska betala resan. Så det är upp till den diskussion som vi ska föra i Sverige hur vi ska förhålla oss till det.

Uttrycket ”om man vill” är helt enkelt ett sätt att observera att debatten i somliga länder faktiskt handlar om att man är rädd för att patienter kontinuerligt ska hänvisas till andra länder för att pressa ned det egna landets kostnader. När du till exempel är i ett land där sjukvården är avancerad och kostar mycket blir du hänvisad att bli opererad i Polen därför att det kostnaderna där är lägre. Ingen ska tvingas till vård i annat land. Det är det som jag har uppfattat att man vill markera. Men det är en annan problemställning och gäller förhoppningsvis inte oss.

Anf.  156  ULF HOLM (mp):

Först reagerade jag när ministern sade att den långsiktiga planeringen bör EU ansvara för.

Anf.  157  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Nej, det var precis tvärtom – medlemsstaterna. Vi klarar inte den långsiktiga planeringen om vi inte har möjlighet att arbeta med förhandsbesked. Det var det som var logiken.

Anf.  158  ULF HOLM (mp):

Jag fick för mig att det var den långsiktiga planeringen för unionens samlade hälso- och sjukvårdspolitik, och då började jag bli lite orolig. Men det behöver jag inte vara i det här fallet, och det är bra.

Angående tjänstehandelsdirektivet undrar jag vilka förslag ni väntar på från kommissionen. Det är inte så många fler som kommer därifrån, utan det är tyckanden från olika instanser som nu kommer. Om flera medlemsstater redan har gett besked om att man kommer att utnyttja subsidiaritetsprincipen enligt fördraget och hävda att detta inte ska ligga i tjänstehandelsdirektivet, borde väl Sveriges regering också göra det. Det är lite olika besked från ministrarna om just tjänstehandelsdirektivet, där Göran Persson ibland är för och ibland emot. Pagrotsky är för principerna och tycker att det är bra, medan andra tycker att det är dåligt. Det skulle vara intressant att höra ur din aspekt när det gäller hälso- och sjukvårdsbiten. Jag hoppas att du svarar att det ska exkluderas från tjänstehandelsdirektivet, så kan vi lägga i alla fall den debatten åt sidan.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Den debatten kan vi nog inte lägga åt sidan så enkelt, tror jag. Debatten lär fortsätta.

Anf.  160  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har redan markerat vår ståndpunkt, men jag har en fråga efter statsrådets andra inlägg. Är det så att regeringen har ändrat position? Om jag minns rätt gjorde regeringen intervention i samband med det svenska fallet, som gick tvärs emot vad statsrådet just sade. Om jag förstår statsrådet rätt välkomnar man nu möjligheten till den friare rörligheten med de villkor som statsrådet just nämnde och som jag tycker är riktiga och rätta. Men det vore intressant att höra om det har skett en omsvängning från regeringens sida.

Anf.  161  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det nämnda fallet är komplicerat med tanke på frågan om förhandsbesked. Det fanns inget förhandsbesked grundat på en komplikation, nämligen att det heller inte var en behandling som betraktades såsom gängse i det svenska sjukvårdssystemet. Då blev det problematiskt. Det var inte bara att det saknades ett förhandsbesked, utan det saknades också ett erkännande av behandlingsmetoden i det svenska sjukvårdssystemet. Det är fortfarande omdiskuterat i vissa delar av svensk sjukvård.

Med det som utgångspunkt hävdade Sverige att det inte fanns någon ersättningsskyldighet. Det var en ganska rimlig ståndpunkt. Men domstolen påpekade att eftersom den behandlingsmetoden numera är erkänd och godkänd borde det ha getts ett förhandsbesked. Det är lite udda i förhållande till andra rättsfall. Men i den grundläggande principen, nämligen att om en specialist har sagt att du ska ha en viss behandling och man inte kan erbjuda den behandlingen inom en rimlig tid och det finns medicinska skäl för det, då bör man se till att du blir behandlad där du kan få den behandlingen. Den principen har åtminstone jag för min del hävdat hela tiden.

Får jag svara på den andra frågan också. För att undvika bilden av att statsråden talar olika ska jag säga att vi inte fattat beslut om hur vi ska ställa oss till frågan hur direktivet ska se ut. Jag tycker för min del att det inte är möjligt att se hälso- och sjukvård som vilken kommersiell servicetjänst som helst. Det är komplicerat att ha med den i direktivet. Men vi har inte tagit ställning till hur vi ska förhålla oss förrän vi har sett hur förslaget ser ut och vi har analyserat det. Vi har över huvud taget inte tagit ställning till direktivet ska se ut de facto. Det kommer vi att göra.

Anf.  162  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag har en rak fråga. När man möter medicinskt handikappade, inte minst neurologiskt handikappade, visar det sig ofta att de inte fått sitt vårdbehov tillgodosett därför att det helt enkelt inte finns kompetens i vårt land. Det kanske finns någon enskild specialist i Europa eller i världen. De här människorna är väldigt missnöjda med just den vård de har fått genom den svenska sjukvården och upplever att de inte får den behandling man skulle kunna få. Väldigt ofta är dessa människor i konflikt med sjukvården just därför att de inte får det som de anser sig ha rätt till.

Kommer det här att öppna möjligheterna för dem? Kommer det i så fall att innebära att man får fler av ständiga strider med sjukvården, som de själva uttrycker det? Kommer det här att öka de här striderna, eller kommer det möjligen att tillfredsställa de behov som finns av att få den specialistvård någonstans i Europa?

Anf.  163  ANNE MARIE BRODÉN (m):

Det är positivt med patientens fria rörlighet, och flera har pekat på det. Vi hade en diskussion i socialutskottet och fick en bra genomgång. Vi hade kanske några funderingar. Det är: Vad ställer det för krav på det egna landet? Sverige kanske måste fundera lite på vad man måste göra. Vad är rimlig tid, och hur förhåller det sig till en nationell vårdgaranti för att det här ska fungera riktigt väl?

Det andra är: När ska man ha förhandsbesked? Om vi har en positiv utveckling, där vi ser närvården som ett bra begrepp, är det viktigt att det inte blir en återgång eller en inlåsningseffekt när det gäller det traditionella primärvårdsbegreppet.

Vad får det för konsekvenser för den svenska sjukvårdspolitiken? Jag förstår att ministern ändå bejakar det som ökar patientens rättigheter, som jag uppfattar det.

Anf.  164  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag ska svara på den sista frågan först. Jag tror att det första vi kommer att möta är ett ökat tryck på den svenska sjukvården från patienter från andra länder. På väldigt många områden har vi en vård som är i topp i Europa – cancervården, hjärt-kärlsjukdomar, en del ortopedi, handortopedi, och så vidare. Det trycket kommer alltså att öka, och det innebär att vi måste fundera på hur vi hittar ett system som innebär att vi kontinuerligt kommer att arbeta med viss överkapacitet för att kunna erbjuda vård till människor i andra länder. Det är inte riktigt den diskussion som förs i Sverige, men jag är övertygad om att det kommer att vara en av våra stora utmaningar. Det handlar om mycket högspecialicerad vård där Sverige har ett gott renommé och där svenska läkare och svenska specialister ligger i frontlinjen.

Det andra är att vi tydligare måste precisera vilka krav vi har i det svenska systemet. Formellt har vi i dag krav eller möjligheter genom överenskommelser mellan landstingen och beslut i enskilda landsting att söka vård i annat landsting ifall hemlandstinget inte kan erbjuda vård. Det sägs ingenting om tid. Finns det ett beslut om att du ska bli behandlad kan du välja i vilket sjukhus du ska bli behandlad.

I grunden har vi ett nationellt fritt vårdval. Det behöver kompletteras med en precisering av när landstinget anses ha skyldighet att hjälpa mig att få vård i ett annat landsting. Det är det vårdgarantin handlar om. Jag tycker att utvecklingen i Europa sätter en press på de svenska sjukvårdspolitikerna och på oss själva att tydligt ange vilka rättigheter man har som svensk patient i det svenska sjukvårdssystemet.

Jag tror inte att det handlar om att vi kommer att i jättestora mängder söka vård i annat land ifall man kan få vård inom rimlig tid i den svenska sjukvården. Den svenska sjukvården har en så pass god kvalitet om man väl får tid.

Men det är bra att vi i Sverige diskuterar hur vi ska kunna ställa ut tydliga garantier för när man ska bli behandlad.

Sedan ska jag svara på frågan om patienter som inte får vård i Sverige. Då handlar det om relativt små grupper medicinskt handikappade. Det är detta som föresvävar oss när vi diskuterar samarbete inom den högspecialiserade vården. Det kan handla om patienter som sammantaget i Sverige inte är fler än ett hundratal. Ska vi kunna erbjuda dem den bästa vård som är tillgänglig måste vi samarbeta inom Europa. Det innebär att det öppnas helt nya möjligheter. I dag har vi i huvudsak varit instängda i varje enskilt lands sjukvårdssystem. Kan man inte erbjudas vård här ska man vara mångmiljonär för att få möjlighet till vård i ett annat land. Kan vi länka ihop de svenska högspecialiserade sjukhusen och klinikerna i ett nätverk av sjukhus ute i Europa, är det lättare att kunna erbjuda specialistbehandling på högsta nivå. Det tycker jag är jättespännande. Vi kommer att ta emot patienter utifrån, och många patienter kommer att åka utomlands. Men det blir då ett led i den offentliga sjukvårdens åtaganden. Man ska kunna göra anspråk på att få hjälp på en sådan specialistklinik. Det är den stora positiva utmaningen med det som sker inom EU just nu.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt. Den har varit uppe till debatt, och flera har uttryckt sitt stöd för den.

Anf.  166  ULF HOLM (mp):

Långtidsvård i stället för folkhälsa – jag förstår inte sambandet, men det är en annan diskussion.

Här skriver man att Sveriges inställning ska vara att man ska tillämpa detta med stor försiktighet. Däremot kan jag inte utläsa någon stor försiktighet när det väl kommer till underlaget. Hur tolkas det här att det ska användas med stor försiktighet? Gäller det hur man genomför det?

Anf.  167  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Ja, det ska tolkas så att vi i grunden är positiva till att en sådan här process startas. Men det bygger på insikten om att här kan inte något beslut fattas över huvudet på en enskild medlemsstat. Men försiktighet innebär att man ska vara försiktig när det gäller att fastställa gemensamma mål eller definiera gemensamma åtaganden som på något sätt rycker undan varje medlemsstats självbestämmanderätt. Det är det man vill markera. Egentligen kan man inte ange det nu, för processen har redan kommit i gång, och där kommer vi att bejaka sådant där vi vet att vi behåller vår beslutskapacitet och vi kommer att vända oss mot sådana initiativ där man genom en process försöker påverka de enskilda medlemsländerna bort ifrån en självständighet. Ungefär så.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  169  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag har ingenting mer att säga där annat än att vi vill se att EU aktivt engagerar sig. Det finns däremot en upplysning som är ganska viktig, och det är att det hälsoreglemente som WHO arbetar med begränsas i dag till gula febern, kolera och pest, det vill säga tre stora smittsamma sjukdomar. Det ska finnas en möjlighet att lägga in också andra allvarliga hot mot hälsa, och det är vi för, så att man inte begränsar det till det här. Men det är WHO:s arbete det handlar om, och i EU har man nu att arbeta med det.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  171  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Alkoholfrågan diskuterades ganska noggrant i Cork. Vi kom överens om att uppmana ordförandeskapet att komma med ett förslag till rådsslutsatser när det gäller alkoholen. Vi tycker att de är väldigt bra därför att de anger att vi ska starta ett arbete med en övergripande alkoholstrategi i Europa. Kommissionen får det arbetet. Vi tar inte här ställning till de delar som vi kommer att driva vad gäller den alkoholpolitiska strategin. Den inriktas i huvudsak på ungdomar, men här finns möjlighet att också diskutera andra frågor.

Vi har länge efterlyst en europeisk alkoholpolitisk strategi, och vi tycker att det är bra att man arbetar med frågan. De frågor som naturligtvis kommer upp när vi sedan ska utarbeta strategin är skattefrågan. Det handlar inte bara om alkohol och trafik och så vidare, utan också skattefrågan, möjligheten av att få högre miniminivåer. Men det handlar faktiskt också om att ta upp frågan om införselreglerna. Vi definierar i dag de privata införselkvoterna med utgångspunkt i alldeles obegripliga mängder. Man sätter gränser för privat och kommersiell införsel på sådana nivåer att inte någon av oss som sitter här skulle kunna dricka upp det inhandlade i brådrasket.

Det finns möjlighet att diskutera detta när strategin utarbetas, men vi tar inte nu ställning till annat än att det på europeisk nivå ska utarbetas en strategi, och det är faktiskt en framgång för många års arbete från svensk sida.

Anf.  172  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr ordförande! I går hade vi en intressant diskussion i huset om EU:s alkoholpolitik. Olika partier var representerade. Där var bland annat en man med som berättade hur framgångsrikt vi här i Norden driver alkoholpolitiken och att man äntligen ”där nere” börjar få upp detta på agendan. Vi tycker att det är oerhört positivt att regeringen driver denna fråga så starkt.

Konsumtionen ökar otroligt bland ungdomar. Vi dricker mer än någonsin på över 100 år. Då måste det göras vad som går för att minska tillgängligheten. Jag stöder verkligen ministern i vad han säger om att titta på införselkvoterna. De är alldeles för höga. Det är absurt som det är nu. Straffen för langare måste höjas. Jag tror att det går att höja EU-medvetandet ännu mer så att frågan kommer upp på agendan som en folkhälsofråga. Övriga EU måste begripa detta. Det är viktigt att poängtera att skatterna inte ska sänkas.

Ofta talas i termer om att se hur ser det ser ut i Skåne. Jag bor under större delen av sommaren i Strömstad, och där finns inte det problemet. Det beror lite grann på var i Sverige man bor. Man måste titta på detta utifrån Sveriges och EU:s nivå. Jag stöder regeringen på den punkten, och jag vill att regeringen ska vara ännu mer progressiv.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Det blir väl nästa steg om jag har förstått socialministern rätt.

Anf.  174  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag är glad att få höra socialministern säga att han kan fundera på att diskutera införselkvoterna. Det verkar ha varit en sak som man inte får diskutera i Sverige. I går vid alkoholdebatten var Socialdemokraternas representant emot att ens diskutera frågan. Jag är glad att ansvarig minister kan tänka sig att diskutera frågan och ta upp detta i denna diskussion. Här får vi se effekterna av att man får ta med sig mycket sprit och öl.

Jag kommer från Lund. Det är inga direkta problem för yngre personer att få tag på alkohol tack vare att äldre kompisar tar med sig billaster med hur mycket som helst och delar glatt ut lite extra. Det är inga problem. Då måste detta tas på allvar. Jag och Miljöpartiet välkomnar att vi kan diskutera att sänka införselkvoterna ordentligt, även om det skulle innebära att Sverige blir anmält till EG-domstolen. Jag tycker att det är värt att pröva argumentet folkhälsofrågan.

Anf.  175  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det finns förmodligen en skillnad i debatten i går och det jag avser. Det har förts fram tankar om att Sverige ensidigt ska återgå till tidigare regler, och så vidare. Det tror jag inte är möjligt. Däremot tror jag att det är möjligt att diskutera inom EU vad vi ska betrakta som privat införsel och vad som ska betraktas som kommersiell införsel. I dag har gränserna satts, förmodligen med utgångspunkt i en mellan- eller sydeuropeisk tradition där man inte tycker att det har varit problem. Vi i norra Europa vet att det är problem. Det finns anledning att diskutera att ta upp frågan om att utarbeta en strategi för att begränsa volymerna, för att helt enkelt förhindra om inte illegal försäljning så i alla fall distribution i långa led som väl vetter åt det illegala. Jag menar att det är möjligt för oss att ta upp det när vi utarbetar en gemensam strategi.

Anf.  176  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det ministern säger är positivt. Jag vill bara ännu mer uppmuntra. Nu kommer de tio nya medlemsländerna in i diskussionerna. De har en annan alkoholpolitik. I går kunde vi till vår glädje läsa att Estland funderar på att höja sina skatter med 20 % från noll. Det är positivt att vi från Sverige sätter agendan – inte Danmark.

Anf.  177  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Finland.

Anf.  178  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Fast de har i och för sig sänkt men är på väg att höja igen, tror jag.

Det är vi som sätter agendan. Vi ska inte låta de nya länderna göra detta. Vi har en stor chans att få med de baltiska länderna på vår linje.

Precis som Ulf tycker jag att det är värt att pröva att vi för in egna införselkvoter även om frågan kommer upp i EG-domstolen. Det är just för att visa allvaret i situationen.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Det var mer ett medskick inför framtiden än en fråga inför samrådet.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt.

Nästa, Astma hos barn.

Anf.  180  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi stöder slutsatserna.

Anf.  181  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag har en åsikt. Jag skulle vilja höra vad ministern säger. Vi vet att astman i Sverige ökar. Jag tror att det har mycket att göra med att vi bygger täta hus. Det är frågan om sjuka hus och byggmaterial. Tas de frågorna också upp? Här i Norden vistas vi upp till 90 % av vår totala tid inomhus. Det gör att vi är beroende av att ha friska hus. Det är ett stort problem som för några år sedan var på agendan, men jag tycker att den debatten har slocknat. Kommer frågorna om att bygga sunda hus, inte sjuka hus, upp?

Anf.  182  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi driver frågan om sunda hus. Jag vet inte vilka möjligheter det finns att lägga in detta i fråga om astma hos barn. Vi kan naturligtvis överväga att plädera för att ta in den aspekten.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Problemet är väl att bostadspolitiken inte tillhör EU:s samarbetsområde. Det finns ett önskemål som har skickats med.

Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa.

Anf.  184  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Nästa punkt är bara en lägesrapport. Inget beslut.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Nästa.

Anf.  186  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är samma när det gäller punkt 16. Det är också en lägesrapport.

Anf.  187  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den.

Finns det något att lyfta fram bland övriga frågor?

Anf.  188  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det har vi de facto redan behandlat. Frågan om den öppna samordningsmetoden återkommer. Den har vi redan diskuterat.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi dem. Inga A-punkter? Tack för i dag och trevlig helg.

6 §  Transport, telekommunikation och energi (energifrågor)

Statssekreterare Claes Ånstrand

Rapport från ministerrådsmöte den 8 och 9 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 och 11 juni 2004

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Kan vi godkänna att Axel Eklund från EU-upplysningen deltar på den kommande punkten? Ja.

Då hälsar vi statssekreterare Claes Ånstrand och medarbetare välkomna. Vi beklagar förseningen. Det var en hel del alkoholpolitik, sjukvård och annat. Vi går direkt in på nästa ministerråd, om det inte finns något speciellt att lyfta fram när det gäller rapporterna. Vi har fått dem skriftligen. Varsågod.

Anf.  191  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Tack. Jag blev inte riktigt klar på om ni vill ha en avrapportering från förra ministerrådet. Har ni brådis kan vi gå in på det kommande direkt. Det andra finns skriftligt.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns något speciellt som du vill lyfta fram.

Anf.  193  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Nej. Några av frågorna kommer tillbaka på den dagordning vi ska behandla nästa gång. Jag föreslår att vi går direkt in på den dagordningen.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Ingen av ledamöterna har några frågor. Då godkänner vi rapporterna och går direkt in på dagordningen. Varsågod.

Anf.  195  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Den viktigaste frågan som ska behandlas på nästkommande ministerråd är förslaget till direktiv om ekodesign för energiförbrukande produkter. Det verkar låta lite konstigt. Det handlar om ett direktiv för att harmonisera de krav man ställer på energiprodukter utifrån energieffektivitet och när det gäller miljökrav. Utgångspunkten är att man genom det sättet att förfara ska trycka bort de sämsta produkterna ur energi- och miljösynpunkt från marknaden. Det är syftet med direktivet.

Det här har behandlats i några vändor. I några förhandlingar under våren har förslaget förts, som vi tycker, i rätt riktning. Sverige har drivit och fått igenom en del förtydliganden som avser förutsättningarna för industrin och de miljöhänsyn som ska tas. Vi tycker väl att det också är bra att man har underlättat för en fungerande marknadskontroll. Under förhandlingarnas gång har de befogenheter man avser att ge till kommissionen förtydligats, bland annat genom krav på konsultation och utvärdering av de kommande åtgärderna som vidtas vid genomförandet av direktivet.

Det som är viktigt att betona är att det här kommer att vara ett ramdirektiv och alltså inte alltför detaljerat och i och med det inte så styrande i detaljerna. Tanken är att ramdirektivet ska följas upp i ett kommittéförfarande där kommissionen ihop med industrin, konsumentföreträdare och miljöorganisationer drar upp de närmare riktlinjerna för genomförandeåtgärderna.

Vi är nöjda med förslaget så som det ser ut nu och framför allt med att man behåller idén om ett integrerat synsätt över hela produktlivscykeln. Harmonisering av kraven på ekodesign har varit viktigt för svenskt vidkommande.

Det som är viktigt att tala om för er i det här sammanhanget är att det under den senaste tiden har uppstått en diskussion om just de befogenheter som man genom ramdirektivet lämnar till kommissionen, på vilka produkter det ska tillämpas och vilka krav som ska gälla. Där har rådets rättstjänst sagt att det här går längre än tidigare lagstiftning, och man ifrågasätter om det överensstämmer med EG-fördraget. Kommissionens rättstjänst är av motsatt uppfattning. Det här har naturligtvis diskuterats mellan medlemsstaterna. Det finns en stark politisk vilja att gå vidare med direktivet och nå en överenskommelse vid nästa tillfälle på rådsmötet.

Det kommer att bli en diskussion på rådsmötet om frågorna. Jag tror att de flesta medlemsstaterna är inställda på att göra smärre justeringar i direktivet för att reda ut förhållandena. Men det finns en betydande majoritet för en fullständighet. På den punkten finns stora fördelar att driva just de processerna på det sättet med ett politiskt behandlat ramdirektiv och ett kommittéförfarande när man mer ska reglera detaljerna på området. Det ger möjligheter för både industri och andra företrädare att vara med i den processen. Det undviker att man på den politiska nivån behöver behandla så detaljerade förslag som man eljes ska behöva göra på området. Det finns en stark önskan att gå den vägen fram.

Herr ordförande! Jag tror att det i stora drag är det som ingår i det direktivet.

Anf.  196  MARGARETA ANDERSSON (c):

Tack. Det var en intressant och bra redogörelse. Jag stöder synpunkterna.

Jag har en fråga om varför detta inte omfattar transportmedel. Finns det någon parallell diskussion på det området. Det är ett område som förorsakar mycket utsläpp.

Anf.  197  PER BILL (m):

Herr ordförande! Om det ska göras sådana här saker är EU rätt nivå för det så att det inte blir ett antal handelshinder.

Vilken är den rättsliga grunden som det här beslutet ska vila på? Det brukar stå någonstans, men jag hittar det inte!

Anf.  198  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

När det gäller transportområdet kan jag inte svara. Där får jag be min medarbetare svara. Jag vet bara att det har varit preciserat under resans gång.

När det gäller den rättsliga grunden är det artikel 95, vilket blir logiskt med tanke på att syftet är att få den inre marknaden att fungera.

Anf.  199  Departementssekreterare PÄR LINDAHL:

Jag kan fylla i frågan om transportmedel. Det regleras i annan reglering. Man har därför inte behövt ta upp det här. Det finns andra lagstiftningar inom det området.

Anf.  200  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  201  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND.:

Nästa punkt känner ni igen sedan tidigare. Det är förslag till nya riktlinjer för transeuropeiska energinät. Det som kallas för TEN-E.

Den främsta anledningen till att man tar fram nya riktlinjer på det området är ju att EU har utökats med nya länder. Syftet är naturligtvis att integrera de nya medlemsstaterna fullt ut i den inre energimarknaden. Det kommer att kräva både uppgradering av existerande el- och gasnät och konstruktion av nya nät och förbindelser. Därför syftar revideringen till att de länderna också görs stödberättigade inom systemet, precis som de gamla medlemsstaterna.

Utanpå detta kommer också ett behov av nya ledningsdragningar till EU:s nya grannländer och producentländer. Det är naturligtvis ett sätt att trygga energiförsörjningen i hela Europa. De tidigare riktlinjerna antogs så sent som 2003, och det har varit en ganska oproblematisk bearbetning vid det här tillfället. Det har varit fokus på att tillföra de nya medlemsländerna.

Kommissionen hade förslag om en kategori för högprioriterade projekt av europeiskt intresse och något slags funktion om europeisk samordnare. Men det är ett förslag som har fallit under behandlingens gång.

Vi ser naturligtvis att det är positivt att de nya medlemsstaterna integreras i den inre energimarknaden. Inte minst har vi anledning att vara intresserade av det i vår del. Det behöver integreras i den norra delen av Europa också. Det är ju viktiga frågor ur försörjningssynpunkt. Sverige kan stödja förslaget fullt ut.

Anf.  202  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara några frågor. Jag har kanske tidigare fått information, men jag har inte hittat i alla papperen.

Det är frågan om tidsplanen för investeringarna. Har du en någotsånär grov uppskattning av hur stor investeringskostnaden kommer att vara? Hur mycket kommer de tio nya medlemsländerna att få betala av investeringarna? Vi kan se på pris.

Vi har alltför mycket kolkraft i ett land som Polen. Men gas och el är dyrt i de länderna. Kommer de genom att gå in i det nya nätverket och infranätverket få billigare el och gas?

Anf.  203  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag uppfattar att statssekreteraren gav en signal om att vi ska börja bygga ut gasnätet även i Sverige. Jag vet inte om jag har läst orden rätt. I så fall kommer man väl att diskutera vilket slags gas som kommer att köras i ledningsnäten. Det kommer förmodligen att vara nätägarna som bestämmer om det ska vara biogas eller fossil gas i detta. Jag ser att det kan vara möjlighet att Sverige tvingas bygga ut sina gasnät.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Är du inne på 9 fortfarande, eller på 10? Nej.

Anf.  205  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Generellt sett när det gäller näten som diskuteras i programmet är inte utgångspunkten att de finansieras via EU-medel eller via några gemensamma insatser. De flesta av investeringarna finansieras kommersiellt på marknaden och betalas via vanliga nätavgifter, precis som vi gör i Sverige.

Däremot finns det möjligheter till stöd för den typen av investeringar. Budgeten är totalt sett perioden 2000–2006 155 miljoner euro. Det är Ekofin som håller budgeten på det området. Det ligger inte i energirådet.

Jag har ingen närmare information så att jag kan redogöra för hur programmet ser ut. Jag kan nämna att på svenska sidan ingår ett femtontal projekt. I den här revideringen har det kommit till något nytt projekt i norra Sverige, någon elledningsförbindelse mellan Sverige och Finland, och kanske ytterligare någonting. Det är viktigt att betona att det inte är med hjälp av gemensam finansiering som detta genomförs utan huvudsakligen på marknadsmässiga grunder. Men här finns en viss möjlighet till stöd.

Sedan var det frågan om gas och svenska förhållanden. Gasnät i Sverige byggs inte ut genom samhällsåtgärder. De byggs ut genom att det finns kommersiella förutsättningar för det. Sedan sker en miljöprövning av varje utbyggnadsetapp. Då prövas, antar jag, både innehållet i ledningar och lämpligheten att bygga ut dem där de byggs ut. Det påverkas inte av förslaget. Det lever sitt eget liv.

Däremot kan man möjligtvis se att det kan innebära att det skulle bli möjligt att få stöd till förstudier för tänkbara gasledningar eller något sådant utifrån svenska förutsättningar.

Anf.  206  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi nästa, 10.

Anf.  207  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag ska fortsätta med gas en stund. Nu handlar det om etablering av inre marknad för el och gas. Där har kommissionen lagt fram ett förslag till förordning. Syftet är att parallellbehandla el- och gasmarknaderna så att de håller jämna steg när det gäller liberaliseringen. Då är gasförordningen ett nödvändigt komplement. Det kan inom parentes nämnas att på elsidan antogs motsvarande förordning redan i samband med inremarknadspaketet våren 2003.

Eftersom elförordningen är så pass ny har den varit förebild för också gasförordningen. Dock ger det väl lite skillnad på el och gas såtillvida att gas transporteras betydligt längre sträckor. Det är mer regel än undantag att de passerar ländergränser. Just det förhållandet måste man ta särskild hänsyn till. Det är viktigt att förordningen understöder en så smidig transport som möjligt när det gäller långa avstånd eftersom det ofta är långa avstånd för gastransporter.

Det finns en annan sak som fokuseras också i förordningen, nämligen att mycket av den bokade kapacitet av gas som finns i systemet nyttjas inte. Förordningen kommer att öppna för möjligheten till en andrahandsmarknad när det gäller gas. Man kan undra vad det har för betydelse. Det har naturligtvis främst sin betydelse genom att om bokade kontrakt som inte nyttjas kan säljas i en andrahandsmarknad utnyttjas gasnätet mer effektivt. Det går då att undvika onödiga investeringar i nätet. Det blir ett effektivare nät, och i slutändan blir det billigare för kunderna.

När det gäller gas är det centralt att det ska råda full insyn i fråga om de villkor som operatörerna tillämpar. De ska publiceras offentligt. Dessutom ska det finnas uppgift om kapacitetsutnyttjande i centrala gränspunkter. Det ska också publiceras.

Man har samarbetat om dessa frågor under lång tid. Det är den så kallade Madridprocessen. Där har man lyckats enas om en uppförandekod som ska gälla för systemoperatörerna. Men efterlevnaden till uppförandekoden har inte varit särskilt god. Därför tycker vi att det är bra att etablera gemensamma spelregler i Europa och kanske till och med nödvändigt för att det ska fungera på ett bra sätt. Sedan är inte Sverige en stor gasnation. Sverige är inte en betydande del i diskussionen i Europa. Men vi har inte särskilt svårt för förslaget. För oss kommer det tidsmässigt lägligt eftersom vi just nu har en utredning som arbetar med frågorna om implementering av el- och gasmarknadsdirektivet i Sverige. Då kan vi ta hänsyn till förordningen i det arbetet, vilket underlättar vårt arbete.

Anf.  208  PER BILL (m):

Ibland måste man få säga: Utmärkt. Det är en bra svensk ståndpunkt. Ibland skulle det vara lite positiva reportage om vad EU faktiskt gör av vad EU ska ägna sig åt.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till 11. Ska vi ta dem var och en för sig eller i klump?

Anf.  210  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag tar dem var för sig. Det är lite olika saker.

Det första är elförsörjningsdirektivet och direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. Det är en lägesrapport. Det är ingen beslutspunkt. Det är förslag om direktiv om försörjningstrygghet för el och investeringar i infrastruktur. Det är förslag till direktiv om energitjänster och energieffektivisering. Förslagen har behandlats bara i en första genomgång i rådsarbetsgruppen.

När det gäller attityden till förslagen är medlemsstaterna kraftigt ifrågasättande när det gäller åtgärderna i det första direktivet, det vill säga försörjningstrygghet för el och investeringar i infrastruktur. Man undrar om de förslag som har kommit fram verkligen främjar målet om att trygga elförsörjningen i Europa. Jag kan utveckla det närmare om ni är intresserade.

Medlemsstaterna ställer sig i huvudsak bakom energitjänstedirektivet. Det gäller att främja en kostnadseffektiv och rationell användning av industrin. Dock finns det en majoritet som ifrågasätter behovet av bindande mål på medlemsstatsnivå för årlig energieffektivisering och en del även de medel som föreslås för att nå målet.

Europaparlamentet kommer att behandla de båda förslagen i slutet av 2004. Vi från svensk sida har inget att erinra mot den rapport som nu lämnas.

Anf.  211  MARGARETA ANDERSSON (c):

Herr ordförande! Finns det någon form av sanktioner eller hur ska det här hanteras på en avreglerad energimarknad om elförsörjningen inte fungerar på ett bra sätt?

Anf.  212  PER BILL (m):

Det var delvis min fråga.

Moderaterna är också tveksamma till bindande mål på medlemsstatsnivå för en fungerande marknad. Är det verkligen riktigt väl genomtänkt?

Anf.  213  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det är väldigt viktigt när det gäller försörjningstrygghetsfrågorna att säga: I en avreglerad marknad blir det aktörerna på den marknaden som ska se till att det finns en energiförsörjning i tillräcklig grad, och den regleringsmekanism som finns är ju prismekanismen. Det är den som styr hur stark tillgången är i relation till efterfrågan. Sedan kanske man ändå ska vara försiktig i ett sådant här läge och säga att hela marknaden ännu inte är avreglerad, och detta har inte fungerat under särskilt lång tid. Man har alltså inte haft särskilt lång tid på sig att titta på hur det fungerar. Det är klart att i någon mening måste samhället titta på hur systemet fungerar, och om det inte fungerar ligger det ju på samhället att agera på ett eller annat sätt. Men på en punkt har vi en väldigt bestämd åsikt. Att nu införa reglerande åtgärder innan systemet ens har satts i sjön tycker vi är ett felaktigt sätt att agera. Jag tror att det ändå är ett rimligt svar på frågan.

När det gäller mål kan man väl säga att det har satts upp ett mål på europeisk nivå om en procents effektivisering när det gäller energiintensitet. Vi tycker väl att det vore lämpligt att följa upp med nationella mål som på något sätt har koppling till det mål som man har satt upp för unionen. Men det är väldigt viktigt att de målen måste vara kopplade såväl till de ambitioner som man har för hela unionen som till den situation som finns i det enskilda medlemslandet. Det är väldigt lätt att göra trubbiga system på det här området, men lite smartare än så måste man nog vara när man sätter upp de här nationella målen. Vi har väl kanske inte problem med det, givet att man gör det på ett korrekt sätt.

Anf.  214  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag skulle kanske utvidga frågan lite grann på del ett om trygg elförsörjning.

Stora aktörer klarar sig på en avreglerad marknad, men sedan finns det en mängd små aktörer, alltifrån hushåll till små företag, som inte kan påverka prisbilden. De kan inte förhandla om någonting, och de kan bli väldigt utsatta. Finns det någon tillsyn här? Ingår detta i energimyndighetens arbete, eller hur kommer det att se ut i framtiden?

Anf.  215  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Det är klart att man i hägnet av en avreglerad marknad måste se till att den här marknaden fungerar i olika avseenden. Det finns då flera myndigheter, bland annat Energimyndigheten, som ska se till det.

Det är kanske lite viktigt att stryka under att det är väldigt lätt att säga att vi avreglerar någonting. Sedan visar det sig att det är ett ganska mödosamt arbete att skapa det ramregelverk som behöver finnas för att den här marknaden ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Regeringskansliet kommer att sysselsättas åtskilliga år framöver med att få det här att fungera väl. Men det är kanske också bra och viktigt att det tar sin lilla tid, med tanke på vad jag alldeles nyss sade. Man måste ju ge den här marknaden en chans att visa hur den fungerar och se hur det går. Man kanske inte ska ha så bråttom runt hörnen. Över tiden kommer man att kunna täcka det här med ett bra ramregelverk, men det är väldigt viktigt att de här ramarna finns omkring marknaden. Annars kommer det säkert att haverera.

Anf.  216  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen, och så går vi vidare till punkt 17, Övriga frågor. Finns det något särskilt där?

Anf.  217  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND:

Jag kan bara kort nämna att vi kommer att få två rapporter.

En rapport handlar om den konferens i Bonn som ska hållas den 1–4 juni om förnybar energi. Den är väl att se som en uppföljning till Johannesburgsmötet 2002, och det är tyska staten som bjuder in till den. Det kommer att vara en mycket stor konferens med ungefär 1 000 personer som deltar. Tanken är att det därifrån ska komma ut en politisk deklaration, en internationell handlingsplan och rekommendationer för ramvillkor för förnybar energi. Det är då det globala perspektivet som gäller i det här sammanhanget.

Carin Jämtin, jag själv och statssekreteraren Krister Nilsson i Miljödepartementet kommer att vara närvarande och naturligtvis också tjänstemän från Regeringskansliet. På den här konferensen kommer vi också att presentera det svenska elcertifikatssystemet, och det kommer vi att göra ihop med Norge i ett särskilt seminarium. Det kan ju vara av intresse att veta om.

Vi kommer också att få en rapport om International Energy Forum som ägde rum den 22–24 maj i Amsterdam. Där diskuterades

• marknadsstrukturerna för olja och gas och den förväntade tillväxten på gasmarknaden,

• investeringsbehov för framtida utvinning av olja och gas samt vad som driver respektive hindrar de här investeringarna,

• energin och dess betydelse för länders utveckling samt den roll som IEF kan spela.

Det här har varit fokuserat på åtgärder när det gäller försörjningstryggheten inom oljeområdet och när det gäller att motverka konkreta bristsituationer och störningar i marknaden. Vi tycker väl att det är viktigt att det äger rum. Vi vill bara stryka under från svensk sida att vi inte vill att staterna försöker manipulera oljepriset.

Anf.  218  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Finns det fler övriga frågor? Finns det inga A-punkter?

Anf.  219  Departementssekreterare KRISTINA SUNDHOLM:

Vi har inte fått någon A-punktslista ännu.

Anf.  220  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statssekreteraren och medarbetare och önskar er alla en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  7  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  13  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  21  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  22  PER ROSENGREN (v) 5

Anf.  23  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  24  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  25  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  31  MARGARETA ANDERSSON (c) 7

Anf.  32  LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  34  LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c) 8

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  38  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  39  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (socialförsäkringsfrågor) 10

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  43  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 10

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  45  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 10

Anf.  46  MARGARETA ANDERSSON (c) 11

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  48  KARIN PILSÄTER (fp) 11

Anf.  49  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 11

Anf.  50  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  51  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 12

Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp) 13

Anf.  53  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 13

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  55  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 14

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  57  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  59  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 14

Anf.  60  KARIN GRANBOM (fp) 15

Anf.  61  HILLEVI LARSSON (s) 15

Anf.  62  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 15

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  64  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 16

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 16

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor 17

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  67  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 17

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  69  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 17

Anf.  70  ANNELIE ENOCHSON (kd) 18

Anf.  71  KARIN PILSÄTER (fp) 18

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  73  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  74  MARGARETA ANDERSSON (c) 19

Anf.  75  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 20

Anf.  76  Departementsrådet ANNA ODHNER 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  Departementsrådet ANNA ODHNER 20

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  81  ANNELIE ENOCHSON (kd) 21

Anf.  82  KARIN PILSÄTER (fp) 21

Anf.  83  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  84  ANDERS KARLSSON (s) 22

Anf.  85  JOE FRANS (s) 22

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  87  ANNELIE ENOCHSON (kd) 22

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  89  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 23

Anf.  90  KARIN PILSÄTER (fp) 23

Anf.  91  Departementsrådet ANNA ODHNER 23

Anf.  92  SONIA KARLSSON (s) 24

Anf.  93  KARIN PILSÄTER (fp) 24

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  95  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 24

Anf.  96  Departementsrådet ANNA ODHNER 24

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 25

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 25

Anf.  100  ANNELIE ENOCHSON (kd) 25

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  102  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 26

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  104  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 26

Anf.  105  ANNELIE ENOCHSON (kd) 26

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 26

4 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvårdsfrågor samt konsumentfrågor (jämställdhetsfrågor) 27

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  108  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 27

Anf.  109  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 27

Anf.  110  ULF HOLM (mp) 27

Anf.  111  MARGARETA ANDERSSON (c) 28

Anf.  112  GÖRAN LENNMARKER (m) 28

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp) 28

Anf.  115  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  116  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 29

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  118  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 30

Anf.  119  MARGARETA ANDERSSON (c) 31

Anf.  120  KARIN PILSÄTER (fp) 31

Anf.  121  HILLEVI LARSSON (s) 32

Anf.  122  GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf.  123  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 32

Anf.  124  KARIN PILSÄTER (fp) 33

Anf.  125  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 34

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 34

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sociala frågor och hälso- och sjukvårdsfrågor) 35

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  128  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 35

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  130  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 36

Anf.  131  ULF HOLM (mp) 36

Anf.  132  KARIN GRANBOM (fp) 37

Anf.  133  GÖRAN LENNMARKER (m) 37

Anf.  134  MARGARETA ANDERSSON (c) 37

Anf.  135  HILLEVI LARSSON (s) 37

Anf.  136  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 37

Anf.  137  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  138  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 39

Anf.  139  ANNELIE ENOCHSON (kd) 39

Anf.  140  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 39

Anf.  141  ANNELIE ENOCHSON (kd) 39

Anf.  142  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 39

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  144  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 39

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  146  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 40

Anf.  147  KARIN GRANBOM (fp) 40

Anf.  148  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 40

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  150  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 41

Anf.  151  MARGARETA ANDERSSON (c) 43

Anf.  152  GÖRAN LENNMARKER (m) 43

Anf.  153  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  154  TOBIAS KRANTZ (fp) 44

Anf.  155  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 45

Anf.  156  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  157  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 46

Anf.  158  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  160  GÖRAN LENNMARKER (m) 47

Anf.  161  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 47

Anf.  162  BÖRJE VESTLUND (s) 48

Anf.  163  ANNE MARIE BRODÉN (m) 48

Anf.  164  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 48

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  166  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  167  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 50

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  169  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 50

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  171  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 50

Anf.  172  ANNELIE ENOCHSON (kd) 51

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  174  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  175  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 51

Anf.  176  ANNELIE ENOCHSON (kd) 52

Anf.  177  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 52

Anf.  178  ANNELIE ENOCHSON (kd) 52

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  180  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 52

Anf.  181  ANNELIE ENOCHSON (kd) 52

Anf.  182  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 52

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  184  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 53

Anf.  185  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  186  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 53

Anf.  187  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  188  Socialminister LARS ENGQVIST (s) 53

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 53

6 §  Transport, telekommunikation och energi (energifrågor) 54

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  191  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 54

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  193  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 54

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  195  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 54

Anf.  196  MARGARETA ANDERSSON (c) 55

Anf.  197  PER BILL (m) 55

Anf.  198  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 55

Anf.  199  Departementssekreterare PÄR LINDAHL 56

Anf.  200  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  201  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND. 56

Anf.  202  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 56

Anf.  203  LEIF BJÖRNLOD (mp) 56

Anf.  204  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  205  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 57

Anf.  206  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  207  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 57

Anf.  208  PER BILL (m) 58

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  210  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 58

Anf.  211  MARGARETA ANDERSSON (c) 59

Anf.  212  PER BILL (m) 59

Anf.  213  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 59

Anf.  214  MARGARETA ANDERSSON (c) 59

Anf.  215  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 60

Anf.  216  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  217  Statssekreterare CLAES ÅNSTRAND 60

Anf.  218  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  219  Departementssekreterare KRISTINA SUNDHOLM 61

Anf.  220  ORDFÖRANDEN 61