1 § Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 31 januari 2000

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och hälsar finansministern och hans medarbetare välkomna hit för samråd inför nästkommande veckas Ekofinmöte. Under den här punkten kommer vi senare att ha även socialministern här. Vi tänkte att vi skulle få en information om detta med införselfrågorna. Vi räknar med att socialministern kan komma hit redan kl. 10.30 för att kunna ge oss den informationen. Finansdepartementet bereder frågan tillsammans med Socialdepartementet.

Då börjar vi med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 29 november.

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kort skriftlig rapport från det förra mötet. Jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga från den diskussionen.

Det som finns kvar från det mötet är det som sedan inte heller kunde lösas upp på toppmötet, nämligen skattefrågorna. Den stafettpinnen har portugiserna fått ta över. De har vinnlagt sig om att försöka förbereda skattefrågorna på ett bättre sätt så att man förhoppningsvis kan klara ut skattediskussionen det här halvåret.

Anf. 3 KIA ANDREASSON (mp):

Portugal har ju över huvud tagit inte tagit upp miljöskatterna i sitt ramprogram. Jag tänker speciellt på koldioxidskatten. Är det någonting som Sverige nu kommer att jobba aktivt för att få in?

Anf. 4 ORDFÖRANDEN:

Egentligen ska vi kanske ta den punkten när vi ska gå igenom ordförandeskapets program.

Anf. 5 KIA ANDREASSON (mp):

Jag tyckte att det tillhörde skatteproblematiken.

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det hade kanske inte så mycket med novembermötet att göra. Miljöministern och jag har talat om detta, och han har vid olika tillfällen väckt den diskussionen också i miljöministersammanhang. Den diskussionen kommer säkert att fortsätta.

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på nästkommande möte med Ekofinrådet.

Anf. 8 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller det möte som hålls i Bryssel på måndag under det nya portugisiska ordförandeskapet. Ni har fått en kommenterad dagordning. Som ni ser är det en ganska kort dagordning.

Som traditionen bjuder hålls en offentlig debatt om ordförandeskapets arbetsprogram nu efter årsskiftet. Även kommissionens arbetsprogram för år 2000 kommer att tas upp då. Debatten i rådssalen är offentlig i den meningen att den sänds via intern-TV till presscentrumet i rådsbyggnaden. Det kan också hända att någon europeisk nyhetskanal direktsänder debatten.

Ni har fått det portugisiska ordförandeskapets program för Ekofinrådet, en promemoria med bakgrund samt departementets kommentarer. Det egentliga arbetsprogrammet har faktiskt inte nått oss ännu.

I mitt inlägg kommer jag, förutom att kommentera de viktigare portugisiska prioriteringarna, att ta upp två svenska hjärtefrågor inför vårens rådsarbete. Det gäller dels att få fram ett formellt beslut rörande egna medel enligt den uppgörelse som träffades vid toppmötet i Berlin förra året, dels det svenska undantaget om införselbestämmelser för alkohol och tobak. Som ordföranden sade tidigare återkommer jag om en liten stund till detta tillsammans med socialministern.

Portugal kommer också att hålla ett extra toppmöte om sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning för ett Europa med innovationer och kunskap den 23 och 24 mars. Det här toppmötet är inte uppsatt på dagordningen, men i portugisernas arbetsprogram finns det element som kan bidra till det här mötet.

Jag kommer att ta upp Ekofinrådets viktiga roll i det här förberedelsearbetet. Det hänger dels ihop med att sysselsättningspolitiken är en viktig del av den ekonomiska politiken, dels med att det krävs en bred ansats för att bekämpa arbetslösheten i Europa. Det handlar alltså om den makroekonomiska stabiliteten, ekonomiska reformer och ett antal aktiva arbetsmarknadsinsatser. Jag hoppas kunna återkomma till nämnden inför nästa Ekofinmöte då frågan är mer formellt uppsatt på dagordningen.

Anf. 9 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! När det gäller det portugisiska ordförandeprogrammet på det här området kan man väl säga att det inte innehåller några mer oväntade saker. Det är väl i stort sett vad som ska sägas här.

Vad beträffar sysselsättningsfrågorna och det extra toppmötet kan man väl konstatera att det som man kan göra inom EU:s ram framför allt är att förbättra den inre marknadens funktionssätt och däribland se till att euron får spridning och användning. Det är det som kan gynna sysselsättningen i EU-politiken.

Jag skulle här framför allt vilja ta upp några skattefrågor som berörs. Jag noterar med tillfredsställelse att vid ett kommande möte med Ekofin i mars hoppas man att kunna ta upp VAT: Treatment of e-commerce, dvs. hur momsen ska hanteras i samband med näthandel. Det ska komma ett kommissionsförslag då. Jag tror att det är väldigt viktigt att understryka att man behöver få fram detta. Sedan är det naturligtvis ganska svårt. Jag antar att det är därför som det antyds att det kanske inte är möjligt att få fram det.

Med anknytning till detta står det i tredje stycket under avsnittet om Taxpolicy: ”Also to be re-appraised are the VAT current transitional regime, as well as the need to shift from the taxation at destination scheme to a taxation at origin one.” Jag vill understryka betydelsen av att man från svensk sida intresserar sig för detta och medverkar till en förändring i den riktningen. Det är just ett sätt att stärka den inre marknadens funktionssätt.

Jag noterade att i Finansdepartementets kommentarer på det här området – det står under skattepolitiska frågor på s. 23 i vår numrering – nämns ingenting om den här saken. Däremot välkomnar man befintliga direktivförslag inom områdena för mervärdesskatt och indelningen framåt osv. Jag vill alltså lägga vikt vid att man arbetar för och medverkar till att få fram en slutlig momsregim som ersätter den nuvarande övergångslösningen.

Sedan har vi då detta med sparandedirektivet. Där säger Portugal pliktskyldigast att man ska gå vidare och undersöka möjligheterna till en kompromiss. Jag vill återigen understryka hur begränsad en sådan uppgörelse skulle bli. Den skulle bli begränsad i omfattningen till att endast gälla kontantsparande och obligationer, och det är trots allt inte det som är de stora flyktområdena. Där kommer framför allt aktiebeskattning och sådana saker in, och de skulle ligga utanför.

Den andra begränsningen är att det endast rör EU-länder, vilket betyder att det är lätt att undgå den här preliminära källskatten genom att röra sig ut till länder som ligger utanför EU:s område, t.ex. Schweiz eller kanalöarna. De två delarna med företagsbeskattning och detta med patent och royaltyer är vettiga, men när det gäller sparandedirektivet är ansträngningarna egentligen missriktade genom att detta har en så begränsad karaktär. Det tjänar bara det syfte som regeringen använder det till, nämligen att kunna säga att vi avvaktar förändringar i den svenska kapital- och kapitalinkomstbeskattningen med hänvisning till de pågående överläggningarna. Det stora problemet som rör den för Sveriges del mycket hårda beskattningen av aktiesparandet kommer inte att påverkas det minsta av en överenskommelse om ett sparandedirektiv.

Jag menar alltså att Sverige i stället bör inta ståndpunkten att försöka rädda hem det som har kommit ganska långt beträffande direktiv om företagsbeskattning, royaltyinkomster osv. och sedan konstatera att man inte kommer fram beträffande sparande. Vi får se till att harmonisera var och en på sin kant. Jag hörde för övrigt nyss att man i Holland har kommit fram med en helt annan lösning som förslag till parlamentet som inte alls stämmer med tanken att man ska beskatta en avkastning med 10 % eller något sådant.

Anf. 10 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Mitt inlägg kommer kanske att bli en förlängning av Lars Tobissons. Det handlar också om sparandedirektivet. En delegation från skatteutskottet var i London för drygt en vecka sedan. Då tog vi naturligtvis upp de här frågorna och försökte höra oss för lite grann hur pass framkomligt eller icke framkomligt det är för EU att komma överens på det här området. Vi kan bekräfta att det verkar vara väldigt svårt att komma fram och få engelsmännen med på den här linjen. Det är ingen nyhet.

Framför allt är de bekymrade för och rädda om den här eurobondmarknaden, dvs. att affärerna ska flytta utanför EU. Det är knappast av intresse för något EU-land att finansaffärerna ska flytta ut. Det är detta jag skulle vilja ställa en fråga till finansministern om: Hur ser vi från svensk sida på detta? Jag är medveten om att det är två mål som ska nås samtidigt. Det kan väl ändå inte vara så att vi blundar för problemet att dessa obligationsaffärer riskerar att flyttas utanför EU? Det gäller även andra sparandeformer. Då har vi ju inte nått särskilt mycket med det.

Anf. 11 KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! För att inte trötta ut finansministern eller er andra med långa haranger vill jag bara säga att jag tycker att det vore mycket angeläget om man kunde komma närmare en lösning när det gäller mervärdesskatten och den gränsöverskridande handeln. De här sparandefrågorna förefaller vara väldigt lika en hal tvål i badkaret. Vi borde kanske försöka lösa problemen på hemmaplan i stället.

Anf. 12 PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag kopplar på Lars Tobissons fråga med anknytning till vad som händer i Holland. Vi besökte Holland och kunde notera att koalitionsregeringen mellan socialdemokrater och högerliberaler avskaffar alla andra kapitalbeskattningar och inför en schablonintäkt på 4 % i stället. Huvudsyftet med detta är att man dels ska förhindra flykten, dels befordra rörligheten mellan olika investeringar. Man ska kunna förflytta sig till högteknologi och kunskapsindustrier och därmed slippa en del snedvridningar. Tanken är inte alldeles ointressant. Jag skulle gärna vilja höra finansministerns reaktion på detta. Jag förmodar att det också kommer upp till diskussion i större eller mindre omfattning.

Anf. 13 KIA ANDREASSON (mp):

Jag är ledsen att jag var så ivrig att jag föregick placeringen av frågan, men jag återkommer nu under rätt moment.

För oss i Miljöpartiet är det oerhört viktigt att miljöskatterna kommer in i det här skattepaketet. Vad vi kan se finns de över huvud taget inte med. Då är min fråga till finansministern: Vad kommer finansministern att göra för att få in diskussionen om miljöskatter och miniminivåer på koldioxid? Detta är ju inte enbart en fråga för miljöministern. Det är i högsta grad en fråga för finansministern när man gör ett sådant här skattepaket.

Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag var så angelägen om att inte vara långrandig att jag glömde bort det viktigaste. Det som verkligen måste lösas på Europanivå är ju koldioxidskatten. Jag hoppas verkligen att man kommer att föra fram den frågan.

Anf. 15 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det känns tryggt att det i ett nytt århundrade och ett nytt årtusende ändå är samma frågor som vi hade förra årtusendet.

Det här skattepaketet omfattar tre olika delar. Det har hittills inte funnits någon annan uppfattning än att de ska hanteras som ett paket, dvs. man kan inte riva loss detta med royaltyer och snedvridning av företagskonkurrensen och bara ta det. Det har inte funnits något som helst gehör för detta. Men det är klart att man i sista hand får överväga detta om det visar sig att det inte alls går att komma fram när det gäller frågan om sparandedirektivet.

Jag har inte så mycket nytt att tillägga eftersom det är samma frågor som vi har diskuterat vid olika tillfällen under hösten. Jag kan konstatera att det har varit en paketlösning och det görs nu ett nytt försök att se om man kan hitta något sätt att lösa detta.

Det som Holger Gustafsson tar upp är en realitet. Engelsmännen har hela tiden fört fram att det finns risker med att eurobonds kan försvinna ut ur EU och ut ur Europa. Lars Tobisson var också inne på detta. Det är alltid så att man måste börja det här arbetet någonstans. Det kommer inte att kunna bli heltäckande i den bemärkelsen att man har kunnat förebygga alla de problem som kan dyka upp. Men om man inte börjar någonstans riskerar ju problemet att förstoras efterhand. Det är ett svårt avvägningsproblem som man har framför sig. Någonstans måste man starta väl medveten om att det inte löser alla problem. Man måste sedan fortsätta på olika områden.

Till Kia Andreasson kan jag säga att det finns två tillfällen när diskussionen om miljöskatter och miljöbeskattning tas upp. Vi har haft en diskussion om energibeskattningen i Ekofin, och den återkommer också. Hittills har det varit så att Spanien som enda land har blockerat den reform av energibeskattningen som alla övriga 14 länder varit överens om. Det är också en uppgift att se om det går att rulla i gång den diskussionen på nytt.

Sedan har den här diskussionen kring miljöbeskattningen också tagits upp i miljöministersammanhang. Vi kan alltså jobba på båda dessa fronter i fortsättningen.

Anf. 16 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Den här grundsatsen att man måste börja någonstans är väl bra. Den fungerar nog på de flesta håll, men just när det gäller den här typen av ärenden är den faktiskt ett slags Döbelnsmedicin. Det fick tyskarna lära sig när de på egen hand införde en definitiv källskatt på kapitalinkomster. Då försvann sparandet till Luxemburg, Schweiz och andra länder. Man var tvungen att återkalla detta.

Den svenska regeringen inledde en aktion för att beskatta avkastningen på obligationer i form av den s.k. valpskatten. Det drev också bort sparandet och ledde till att man fick återkalla skatten.

Ingen skulle bli gladare om man införde den här beskattningen på banksparande och obligationssparande än de länder som ligger utanför EU och som inte skulle omfattas av den. De skulle tjäna stora pengar på att få ta emot sparande från andra länder och bygga upp sina finansiella marknader och sin finansiella industri ytterligare. Just talesättet att man måste börja någonstans är ett sätt att snabbt närma sig slutet för EU-området som en intressant finansiell marknad.

Sedan har finansministern inte kommenterat det jag påpekade, nämligen att det trots allt berör ett snävt område. Det berör inte aktiebeskattningen. Kan finansministern ändå inte medge att det inte går att skylla dröjsmål med förändringar av aktiebeskattningen på att man väntar på sparandedirektivet, eftersom sparandedirektivet inte omfattar aktieutdelningar eller reavinster på aktier?

Jag fick inte heller någon kommentar till mitt förord för att man från svensk sida ska driva på för att få fram en övergång från den övergångsregim som vi har nu vad gäller momsen så att man kommer fram till ursprungsprincipen.

Anf. 17 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara konstatera att om det här paketet, som innehåller tre viktiga delar, dessutom skulle komma att utvidgas skulle det knappast underlätta hanteringen. Risken för utflyttning av eurobonds från London och England i första hand har ju varit en allvarlig invändning som engelsmännen har haft. Vi har gemensamt försökt hitta vägar för att komma runt detta via olika kontakter med de länder som det kan tänkas beröra. Detta får alltid vägas mot det andra alternativet att man inte gör någonting alls i det här läget. Jag behöver inte upprepa de argument som Lars Tobisson och jag har vänt ut och in ett antal gånger förut.

Jag konstaterar att på mötet på måndag kommer det, vad jag förstår, inte att föras någon diskussion i sak. Det som var slutsatsen på toppmötet i december i Helsingfors var trots allt att man inte skulle ge upp. Man skulle göra ett försök till och se om man kunde hitta en utväg på de tre olika områdena. Det får väl finnas med i bilden att om det blir ytterligare svårigheter under åren framöver när det gäller sparandedirektivet får man hitta ett annat sätt att lägga upp den här skattediskussionen. Om alla är överens om de förändringar som föreslås när det gäller att förhindra en snedvriden företagsbeskattning och detta med royaltyer och patent, kan man inte undvika att hantera det hur länge som helst.

Anf. 18 LARS TOBISSON (m):

Vi kan släppa detta med sparandedirektivet. Jag begärde ett besked om huruvida regeringen är beredd att driva på för att få en förändring vad gäller momsregimen så att man kommer fram till den tänkta lösningen med ursprungsprincipen.

Anf. 19 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har ingen ytterligare kommentar just nu eftersom den frågan inte är aktuell att tas upp på måndag.

Anf. 20 ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi anse att den första punkten är avklarad. Det är ju en diskussionspunkt om ordförandeskapets och kommissionens arbetsprogram.

Nu kommer vi in på punkt 4, Genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf. 21 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju fått ett ganska omfattande underlag som täcker programmen för Finland, Nederländerna, Irland, Sverige och Grekland. Jag tänkte i första hand begränsa mig till Sveriges och Greklands uppdateringar. Ni tog del av Sveriges program i slutet av förra året. Det mottogs mycket väl och bedömdes som oproblematiskt när det behandlades på den ekonomiska och finansiella kommitténs decembermöte.

Sveriges medelfristiga mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % över en konjunkturcykel har bedömts uppfylla stabilitets- och tillväxtpaktens krav mer än väl. Den säger ju att de offentliga finanserna ska befinna sig i nära balans eller visa överskott. Saneringen av de offentliga finanserna rent allmänt och vår förmåga att ytterligare stärka finanserna får inte oväntat beröm. Det finns, som alltid, även några kritiska kommentarer. Kommissionens redan tidigare kända ståndpunkter om behovet av ökad valutastabilitet och att få ned skattetrycket återkommer även denna gång. Men i huvudsak anses programmet vara oproblematiskt. Det är osannolikt att det kommer att substansbehandlas i rådet.

Jag tänkte också nämna något om Grekland eftersom landet aspirerar på att gå med i valutaunionen om ett knappt år. Jag vill dock understryka att behandlingen av det grekiska programmet nu på måndag inte är en del av prövningen om Grekland uppfyller kraven för medlemskap i valutaunionen. Den behandlingen kan ske först senare under våren.

I höstas behandlade Ekofinrådet frågan om Grekland hade ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna. Det beslutades då att så inte längre var fallet. Även den behandlingen är frikopplad från prövningen om medlemskap i valutaunionen även om beslutet var en nödvändig förutsättning för ett senare medlemskap.

Som ni också kunnat notera begärde Grekland nyligen en ändrad centralkurs inom växelkursmekanismen ERM 2. Beslutet innebar en revalvering av centralkursen för den grekiska drakman med 3 ½ %. I kommunikén från beslutet uppmanas Grekland att hålla fast vid konsolideringspolitiken, fortsätta inflationsbekämpningen och vidta erforderliga strukturella reformer.

Den egentligen substansbehandlingen av det grekiska programmet ägde rum i den ekonomiska och finansiella kommittén vid mötet den 15 januari när ERM-frågan behandlades. Eftersom inga ministrar deltog i det mötet kan det därför inte uteslutas att det kan bli en viss diskussion om det grekiska programmet. Men för svensk del kan vi godta programmet.

Anf. 22 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Finansministern gick igenom de omdömen som fälls om det svenska konvergensprogrammet. Som vanligt är det så att vi uppfyller fyra av de fem konvergenskraven. Vi fick här höra det som vi redan vet, nämligen att vi inte har några problem med budgetunderskott, inflation och sådant. Men det finns alltså ett kriterium som vi inte uppfyller, och det berörde inte finansministern med ett ord.

I kommissionens utlåtande står det att Sverige rekommenderas att fortsätta att föra en makroekonomisk politik inriktad på stabilitet i syfte att få till stånd en stabilare växelkurs. Man har alltså invändningar mot att växelkursen inte är tillräckligt stabil. För att uppnå detta förväntas Sverige vid lämplig tidpunkt fatta beslut om att delta i ERM 2.

I det som vi har fått på bordet i dag, som väl ska vara rådets kommande ställningstagande, står det på s. 2 att beträffande växelkursen har visserligen kronan visat något mindre volatilitet på senare år, men rådet upprepar att Sverige måste demonstrera sin förmåga att hålla en lämplig kurs mellan kronan och euron över en tillräckligt lång tidsperiod utan svåra spänningar. Man väntar sig därför att vi ska gå med i ERM.

Detta kommenterar inte finansministern, och jag har sedan tidigare intagit den ståndpunkten att vi ska göra detta så snart som möjligt för att tillgodose även detta konvergenskriterium. Det är ett sätt att bevara den handlingsfrihet som regeringen har begärt. Det är också ett sätt att ta det steg som vi har förordat, nämligen att man ska gå från det andra till det tredje steget i EMU. Det var en fråga.

Den andra frågan handlar om det som finansministern tog upp om Grekland. Jag skulle först vilja höra hur Sverige ställde sig. Sverige har väl på något sätt varit representerat när frågan om en revalvering av drakman var uppe. Det var kanske inte något ministermöte, men det var väl åtminstone ett möte i den monetära kommittén. Jag vill gärna höra hur man har ställt sig vid det tillfället.

Sedan vill jag mer allmänt fråga en sak. Finansministern gick in på att recensera den grekiska utvecklingen och möjligheterna för att de skulle kunna kvalificera sig för att få införa euron. Skulle Sverige, när den här prövningen kommer upp om några månader, kunna tänka sig att rösta emot att Grekland skulle kunna få införa euron i sitt land? Eller anser vi att vi, genom att vi själva har ställt oss utanför, inte ska delta i den typen av ställningstaganden?

Anf. 23 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Mitt inlägg gäller rekommendationen att Sverige vid ett lämpligt tillfälle bör gå med i ERM 2. Vi bedömer att tidpunkten är lämplig först när Sverige har beslutat sig för ett medlemskap i tredje steget. Går man med nu tar man på sig att styra penningpolitiken mot två mål, vilket kan vara ganska vanskligt. Vi tror att det är viktigast att man med kraft styr mot den låga inflationen. Jag vill gärna fråga finansministern hur regeringen ser på detta. Delar ni den uppfattningen?

Anf. 24 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag anser också att vi snarast bör efterkomma den här synpunkten om ERM 2, men att det bör ske efter det att ett positivt beslut om tredje steget är fattat. Vi har uppenbarligen lite mer bråttom än vad regeringen har i den frågan. Men man upphör aldrig att önska att man kan påskynda den processen. Jag vill ge mitt bidrag till det här genom att säga att vi tidigare har gått ut och förordat att vi redan i höst ska hålla en folkomröstning så att vi kan efterkomma förslaget om att gå in i ERM 2.

Anf. 25 KIA ANDREASSON (mp):

Miljöpartiet tycker att det är underligt med bedömningen beträffande rekommendationen att Sverige ska gå med i ERM 2 för att få en stabilare växelkurs. Enligt vår bedömning har Sverige en stabil valuta som dessutom stärkts väsentligt mot euron sedan dess introduktion.

Den valuta som är stabil är alltså egentligen den svenska kronan. Att ansluta sig till ERM 2 innan vi har beslutat om deltagande i EMU tycker vi är helt fel. Det skulle vara intressant att höra finansministerns bedömning i detta sammanhang.

Anf. 26 WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Jag instämmer i vad några tidigare har sagt här, nämligen att ERM 2 väl inte kan vara aktuellt före en folkomröstning utan att det i så fall måste ske efter en folkomröstning.

Anf. 27 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill bara fylla på vad som sagts här i de senaste inläggen. Också jag skulle vilja ha en kommentar från finansministern eftersom finansministern inte berörde regeringens diskussion kopplat till ERM 2 och till efterföljande medlemskap i EMU.

Centerpartiet har ju också tagit ställning för just en folkomröstning. Vi ser ERM 2 kopplat till en folkomröstning där vi tagit beslut om vi ska ha ett inträde i EMU eller inte.

Anf. 28 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det var naturligtvis avsiktligt som jag inte nämnde ERM-frågan. Den har ju ältats ett antal gånger också här. Det finns ingen ny ståndpunkt från regeringen i den frågan. Flertalet av de senare talarna har uttryckt samma uppfattning.

Jag kan instämma i det som Holger Gustafsson sade och som i stort sett var en sammanfattning av vad som tidigare framförts också från regeringens sida, nämligen att detta med en ERM-anslutning självfallet inte är aktuellt förrän vi har passerat ett beslut via folkomröstning eller via parlamentet om Sveriges medverkan i så fall i valutasamarbetet. Den frågan får alltså anstå.

Lars Tobisson hade en fråga om Grekland. Som jag sagt förut är vi för vår del beredda att acceptera det program som gäller Grekland.

Den diskussion som varit i ekonomiska och finansiella kommittén skulle statssekreterare Sven Hegelund kunna kommentera.

Anf. 29 Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Det var en ganska intensiv diskussion kring justeringen av växelkursen som innebar en appreciering av centralkursen i ERM med ungefär hälften av skillnaden mot marknadskursen. Slutet på den diskussionen var att det fanns en enighet om att acceptera detta.

Det framfördes ett antal uppmaningar till Grekland om att hålla i den strama ekonomiska politik som förts. De har ju genomfört en imponerande sanering av statsfinanserna och fått ned inflationen. Det är angeläget att de håller i detta. Vi ställer upp på den här inriktningen från svensk sida.

Anf. 30 ORDFÖRANDEN:

Rådet ska ju anta yttranden över konvergensprogrammen. Regeringens ståndpunkt där är redovisad.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed kan vi gå vidare på dagordningen.

Punkten 5 har vi redan till stora delar varit inne på. Det gäller alltså den högnivågrupp för skattefrågor som ska tillsättas. Jag vet inte om det finns någon information om detaljerna där; det har vi ju inte varit inne på.

Anf. 31 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, vi har ingen information, vare sig skriftligt eller muntligt, om hur portugiserna tänkt sig att lägga upp hanteringen av frågan i fortsättningen. Jag utgår därför från att portugiserna vid bordet kommer att redovisa sin strategi för hur man ska hantera frågan under det här halvåret. Jag har alltså ingen som helst information att lämna vidare där.

Anf. 32 KIA ANDREASSON (mp):

Jag upprepar vad jag tidigare frågat om: Kommer finansministern att från svensk sida försöka införa miljöskatter i programmet? Jag tycker inte att jag fick ett tydligt svar, utan det var lite undvikande. Hur kommer finansministern alltså att från svensk sida agera för att få in miljöskatter?

Anf. 33 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag får väl förtydliga mig för tredje gången. I det här sammanhanget handlar det om tre olika delar i ett skattepaket och där är energibeskattningen och miljöbeskattningen inte med, utan det är i andra sammanhang som energibeskattningen och miljöbeskattningen kommer upp – dels gäller det i samband med det energibeskattningsdirektiv som tagits fram i den här kretsen, dels har det funnits med i en diskussion i miljöministerkretsen. Men i det här speciella fallet – för att förtydliga det en gång till – kommer inte energibeskattningen upp.

Anf. 34 ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för samrådet i dag i de här frågorna. För egen del har jag med tillfredsställelse noterat att vi fått ett fylligt och bra material från Finansdepartementet. Det underlättar vårt arbete.

Finansministern kanske vill stanna kvar här när socialministern kommer och vi tar nästa punkt.

2 § Införsel av alkohol och tobak
Socialminister Lars Engqvist
Finansminister Bosse Ringholm
Information och samråd avseende Sveriges undantag vad gäller införselrestriktioner för alkohol och tobak

Anf. 35 ORDFÖRANDEN:

Denna punkt är alltså en informationspunkt om införsel av alkohol och tobak.

Jag vill fråga nämnden om vi kan låta kanslichefen Monica Dohnhammar från socialutskottet och kanslichefen David Ask från skatteutskottet närvara under den här punkten. Svaret är ja.

Socialministern med medarbetare hälsas välkomna till EU-nämnden. Vi kommer in på den informationspunkt som vi begärt eftersom frågan om införselbestämmelser för alkohol och tobak blivit aktuell. Vi har ju tidigare i nämnden följt frågan, så det är intressant för oss att i detta skede få information om hur frågan kommer att hanteras. Var och en av oss har väl förstått att det här kommer att bli den stora följetongen under våren.

Med detta lämnar jag ordet till socialminister Lars Engqvist. Varsågod!

Anf. 36 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag tror att det bästa vore om finansministern kunde inleda.

Anf. 37 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan helt kort ge en bakgrund och information om vad som hittills hänt i frågan.

Sverige, liksom Finland, fick ju vid anslutningen till EU möjlighet att tillämpa vissa begränsningar i fråga om privatpersoners införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror – alltså de införselregler som vi talar om.

Det svenska undantaget innebär att en privatperson kan föra in 1 liter sprit eller 3 liter s.k. starkvin eller mousserande vin, 5 liter vin, 15 liter öl samt 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak utan att betala svensk punktskatt. Om det är en större införsel ska särskild skatt betalas.

Vad diskussionen handlat om är den bedömning och tolkning som gjordes från Sveriges sida när införselreglerna beslutades för några år sedan, om det skulle vara aktuellt att göra en omförhandling i samband med att de här reglerna upphör att gälla den sista juni år 2000.

Från svensk sida har vi tolkat det så att reglerna gäller även efter den 1 juli innevarande år, medan man från kommissionens sida har hävdat att den rapport som kommissionen är skyldig att lämna inte innebär att de införselregler som vi har i dag gäller i fortsättningen, utan det är den inre marknadens regler som gäller – dvs. samma regler som gäller för övriga EU-länder.

Det är mot den bakgrunden som jag i juni förra året tog kontakt med kommissionen och den aktuelle kommissionären. Jag bad att få ett samtal om hur frågan skulle kunna hanteras i fortsättningen. Vi har ju – och detta kommer Lars Engqvist strax in på – starka sociala, socialpolitiska och alkoholpolitiska skäl för att få behålla de undantag som vi har. Jag har framfört till kommissionären Bolkestein att vi från svensk sida önskar att under åren framöver få ha samma införselregler som vi i dagsläget har. Jag hade en sådan första kontakt under november månad och hoppas, om det finns en möjlighet, att i anslutning till mötet i Bryssel på måndag kunna ha ytterligare kontakt i den frågan.

Med detta ger jag socialministern ordet.

Anf. 38 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är viktigt att vi såväl på hemmaplan som i våra relationer till kommissionen betonar att frågan för vår del är en folkhälsofråga. Det är alltså inte primärt en fråga om inre marknaden eller om punktskatter, utan för oss är det här en folkhälsofråga. Det är ju så argumentationen om undantaget redan från början lades upp och det är detta som vi har hävdat.

Det är naturligtvis också viktigt att förstå att det från EU:s synpunkt faktiskt är en fråga om inre marknaden och om beskattning. Här möts två olika synsätt och två olika traditioner.

Jag anser att vi sedan Amsterdamfördraget – som i den nya formuleringen i artikel 152 slår fast att i gemenskapens alla beslut ska folkhälsoperspektivet föras in – har stärkt vår position i samtalen med kommissionen. Ansvarig inför förhandlingarna från svensk sida är självfallet finansministern, som ju har ansvar för skattefrågor. Min uppgift som socialminister blir att i ännu högre grad öppna för folkhälsoperspektivet, med hänvisning till formuleringarna om att folkhälsoperspektivet ska föras in i gemenskapens alla beslut.

Av det skälet har jag skrivit till kommissionär Byrne och informerat honom om vårt ställningstagande när det gäller de här frågorna och bett honom att engagera sig i detta, med utgångspunkt i just hans ansvar för folkhälsoperspektivet.

Regeringen har för drygt ett år sedan gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att göra en bedömning av effekterna för folkhälsan ifall vi följde EU:s införselregler. För två veckor sedan överlämnade Folkhälsoinstitutet sin bedömning.

Bland forskare finns det något olika bedömningar vad gäller effekterna. Men ingen alkoholforskare eller socialforskare hävdar att det inte skulle påverka folkhälsan i negativ riktning. Ingen säger att vi, om vi följde EU:s införselregler, inte skulle få sociala problem eller hälsoproblem.

Folkhälsoinstitutet gör vid en sammanställning av det material som kommit in bedömningen att vi skulle få en påtaglig ökning av alkoholkonsumtionen. Med den gamla kunskapen om att en totalt ökad alkoholkonsumtion också får effekter vad gäller alkoholrelaterade sjukdomar och ökad alkoholrelaterad dödlighet blir deras slutsats att om vi följde de införselregler som gäller i övriga Europa skulle det få mycket allvarliga effekter på folkhälsan.

Hur stora effekterna blir kan diskuteras; det görs olika bedömningar – från 200 fler dödsfall i alkoholrelaterade sjukdomar upp till 800 eller

1 000. Jag tycker att det egentligen är ganska ointressant. 200 är allvarligt nog från folkhälsosynpunkt.

Vi har alltså redovisat vår ställning för kommissionär Byrne och arbetar nu på att jag får träffa honom, dock inte bara för att diskutera den här frågan. Vi behöver också träffas för att diskutera ordförandefrågor och annat som vi har gemensamt. En sådan träff kommer att äga rum relativt snart. Jag hoppas naturligtvis att vi då får möjlighet att diskutera införselreglerna på alkoholområdet från nämnda utgångspunkt.

Vad som kan hända är alltså att Byrne, med tanke på det ansvar som han har, för en dialog med sin kollega Bolkestein och just anför det perspektiv som vi har på frågan. Vi har också meddelat vår utgångspunkt när det gäller förhandlingarna. Det första är att vi på allvar får i gång förhandlingar. Det andra är att vår utgångspunkt är att vi helt enkelt får ett förlängt undantag i säg fem år framåt. Det är vårt besked när vi påbörjar samtalen.

Anf. 39 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Som jag förstår rättsläget har Sverige ett undantag fram t.o.m. den 30 juni i år. Danmark och Finland, som har gått med på att avveckla sina särregler, har fått en tid för att göra det fram till den 1 januari år 2004. Sverige har en lite annan uppfattning än kommissionen om vad som händer ifall man inte kommer fram till en överenskommen förlängning. Efter vad jag förstår är det ganska solklart att skulle man inte få en uppgörelse om en förlängning faller det svenska undantaget vid halvårsskiftet och införselreglerna gäller som i EU i övrigt, bortsett från de kvarvarande undantag som gäller Danmark och Finland.

Jag tycker inte att vi ska försätta oss i den situationen. Som vi sade redan när vi förhandlade om medlemskap i EU bör vi se till att kontrollen över alkoholpolitiken ligger kvar i Sverige. Därför kan vi inte, som jag ser saken, fortsätta att tjura och hävda att det här förfogar vi över själva och att vi har ett evigt undantag. Rättsligt sett kommer det inte att hålla. Därför tycker jag att man bör ge signalen att vi är inställda på att avveckla våra särregler men att vi begär att vi får göra det under kontrollerade former. Det är naturligt att anknyta till den tidsfrist som Danmark och Finland har fått.

Anledningen till att man behöver ha en tid på sig är att det krävs rätt betydande omställningar. Skulle man i sommar hamna i situationen att de svenska undantagsreglerna faller blir det genast en ganska kraftig privatimport med hänsyn till de höga svenska skatterna. Vi får ett avbräck, inte minst för den svenska bryggeriindustrin som väl blir katastrofalt. Därför menar jag att en ansvarig hållning är att förebygga den typen av påfrestningar och se till att det här görs i någotsånär ordnade former.

Nu skjuter regeringen fram folkhälsosynpunkter och det kan man naturligtvis göra. Men jag tror att det är ett farligt grepp som man har tagit – inte minst när det gäller det som socialministern nu har gett sig in på genom att skriva till en annan kommissionär än den för ärendet ansvarige och hävda att han ska ta sitt ansvar utifrån andra utgångspunkter än det som egentligen är det som styr införselpolitiken här.

Jag tror att det mycket väl kan leda till en låsning hos kommissionär Bolkestein, som ju tycker att det är konstigt att man går till andra och försöker gå runt hans mandat, vilket ju är att hantera den inre marknaden.

Även när man försöker fundera över vad argumentet om folkhälsan skulle betyda måste det vara väldigt svårt för kommissionär Byrne att medge Sverige särbehandling, grundat på att det är äventyrligt för folkhälsan. Då skulle han ju samtidigt medge att han äventyrar folkhälsan i alla andra medlemsländer som inte omfattas av dessa restriktiva regler. Han kan heller inte gärna hävda att svenskar är särskilt ömtåliga och därför är i behov av det här undantaget.

Hela uppläggningen förefaller mig alldeles felaktig. Förhandlingen bör snarast möjligt föras över dit där den hör hemma, nämligen i en kontakt mellan finansministern och kommissionär Bolkestein.

En annan sak som gör att vi har svårt att uppträda med sådana här argument är att man inom EU naturligtvis minns att vi haft en statsminister som hävdat att han ville ha kvar den skattefria spriten därför att det var ett trevligt inslag i resandet. Hur man då kan hävda detta och samtidigt säga att det är farligt att importera beskattad sprit därför att det går ut över folkhälsan – om än i större mängder i och för sig, jag håller med om det – men själva argumentationen är ju inte så alldeles logisk.

Jag tror alltså att vi för att undvika ett tvärstopp ska utfästa oss att i likhet med Finland och Danmark anpassa oss till EU:s regler fram till år 2004. Under tiden kan vi stegvis tillåta större införselmängder, samtidigt som skatterna anpassas. Man kan också välja att göra som Danmark som väl har börjat med att ta bort undantaget helt för vin och öl. Det är väl där som svårigheterna egentligen är som störst.

Från moderat håll intar vi inte den här ståndpunkten därför att vi så att säga vill sänka alla skatter. Det här är inte den skattesänkning som vi prioriterar, men vi tror att det är nödvändigt att se verkligheten i vitögat och att anpassa sig till de förhållanden som råder, för annars riskerar man ett tvärstopp, som sagt, i sommar och då blir det än värre konsekvenser. Det får de som står för den politiken ta ansvaret för.

Anf. 40 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Till skillnad från föregående talare ser vi att det i många europeiska länder faktiskt finns ett sökande när det gäller hur man ska komma till rätta med hälsofrågorna i just det här avseendet. Att Sverige då skulle abdikera från sin politik – som inte är utan problem men som ändå har starka fördelar – tycker vi skulle vara väldigt fel.

Vi instämmer i den mål- och konsekvensbeskrivning som socialministern gjort sig till tolk för här och ställer oss helt bakom den. Jag tycker att det är värdefullt att socialministern har dokumenterat sitt engagemang i frågan så som skett i de här handlingarna.

Eftersom finansministern är ansvarig för detta skulle jag vilja lyssna på honom; detta för att få försäkra mig om att finansministern har samma engagemang i frågan som socialministern.

Anf. 41 KARIN PILSÄTER (fp):

För protokollet vill jag deklarera att vi naturligtvis fortfarande står bakom regeringens linje och ambitioner i frågan. Men det är klart att det inte får hanteras så att man riskerar att hamna i en situation där ingenting gäller, utan det måste vara otroligt viktigt att komma i gång med förhandlingarna så snabbt som möjligt.

Såvitt jag förstår sade kommissionär Bolkestein, som ju har hand om detta, i tisdags i Europaparlamentet att han inte har för avsikt att gå med på en förlängning om han inte får höra ytterligare argument från Sveriges sida. Detta uttalades efter det att alla argument och fakta lämnats över. Det gör att man känner sig lite orolig för kommunikationen inom kommissionen – det är ju på den sociala sidan som folkhälsoargumenten lyfts fram och används och som fakta lämnas över. Man är alltså orolig för att det inte går vidare till den avdelning som har hand om frågan och att frågan därmed inte beaktas. Jag undrar alltså om ni har någon handlingsplan för hur just de här argumenten via finansministern ska gå fram till Bolkestein.

Anf. 42 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag ansluter mig till vad Karin Pilsäter nyss sade. Centerpartiet står bakom socialministerns inriktning vad gäller förhandlingarna. Därmed kan jag inte säga om det är utifrån rätt förhandlingsmetod när det gäller den frågeställning som Lars Tobisson här angav men inriktningen vad gäller en förlängning av undantaget ställer vi oss helt bakom.

Om förhandlingarna inte lyckas i nämnda riktning, faller då undantaget vid halvårsskiftet?

Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp):

Miljöpartiet stöder socialministern till hundra procent vad gäller den här hanteringen. Dock vill vi peka på tidpunkten år 2005. Det gäller att inte släppa där och säga att efter det datumet ska vi ha samma regler. Tvärtom ska vi vara noga med att säga att ytterligare en översyn måste ske efter år 2005. Detta med att ha kvar stränga regler är oerhört viktigt från den aspekt som socialministern nyss redovisat.

Anf. 44 WILLY SÖDERDAHL (v):

Också vi i Vänsterpartiet ställer oss bakom socialministerns agerande. Vi tror att det är bra om man kan agera på flera fronter. Man kan väl använda varandras argument när man möter olika kommissionärer. Kanske når man framgång.

Anf. 45 PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! När det gäller själva vinimporten finns det väldigt mycket som talar för att vi i Sverige i dag har mycket konkurrenskraftigare priser på viner när det gäller de kvaliteter som finns jämfört med priserna ute i Europa. Vi har redan fått en harmoniserad prissättning; detta till följd av en mycket hård konkurrens i Sverige. Därför har jag svårt att se varför man ska kvarstå vid restriktionerna. Vid en harmonisering av prisnivån borde det vara ett utomordentligt gott tillfälle att kunna häva restriktionerna på det området och därmed avdramatisera och således också kunna visa god vilja.

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Huvudskälet till Sveriges agerande i samband med medlemskapsförhandlingarna, att begära ett undantag när det gäller införselreglerna, hänger naturligtvis ihop med folkhälsoargumentet och med att Sverige jämfört med övriga EU-länder har en väldigt god position i fråga om att hantera alkohol. Vi har, jämfört med andra EU-länder, en god position när det gäller alkoholskador, och vi vill självfallet inte försvåra och försämra den situationen.

Det argument som bl.a. Lars Tobisson här använt, att det är viktigt att vi själva får bestämma i frågan, har varit helt avgörande.

Sedan till nästa fråga: På vilket sätt kan vi agera för att få möjlighet att hantera frågan på egen hand i fortsättningen och hur kan vi säkerställa att det efter den 1 juli inte uppträder någon form av osäkerhet om vilka regler som gäller? Frågan är väckt i tid just för att få till stånd ett sådant klarläggande att vi, EU-kommissionen, parlamentet och andra som berörs av detta kan komma till en samstämmig uppfattning om på vilket sätt Sverige i fortsättningen kan leva med de här reglerna. Det är huvudbakgrunden. Jag är hoppfull om att vi kan få till stånd sådana samtal för att nå det avsedda resultatet så att vi själva kan hantera och påverka frågan i fortsättningen.

Anf. 47 Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Först en kommentar med anledning av Lars Tobissons påstående att det är solklart vad som händer om det inte finns någon överenskommelse. Jag skulle kunna hålla med om att läget är oklart. De jurister som vi har lyssnat på påpekar att det i och för sig är en fullt rimlig hållning att hävda att de svenska reglerna ska gälla, med hänvisning till den formulering som finns i direktivet om att det ska ske en översyn liknande den som gällt i fråga om mervärdesskatterna, och om det inte sker förlängs reglerna.

Däremot är det ingen jurist som vågar säga att vi alldeles självklart skulle vinna om detta prövades i Europadomstolen. Det är alltså ett oklart läge. Det är dock inte solklart att EU:s tolkning skulle gälla, dvs. att EU:s regler gäller under förutsättning att det inte finns en uppgörelse. Det rimliga är att vi satsar på att få en uppgörelse, en ny överenskommelse om vad som ska gälla efter den 1 juli.

Ska vi inleda förhandlingar tycker jag att det vore en egendomlig förhandlingsstrategi att börja med att tala om att vi ger oss. Vad vi måste börja med är väl i stället att tala om vilka ambitioner vi har och driva frågorna så långt det är möjligt. Vi har goda skäl för det.

Men kommer förhandlingarna väl i gång vet vi ju vad de i så fall har för synpunkter och vilka krav de ställer, och vi kan värdera dem och se om vi eventuellt tvingas till några anpassningar. Men det vet vi inte förrän förhandlingarna är i gång, och vår utgångspunkt måste vara att vi driver det vi tror på.

Sedan till diskussionen om att skriva till någon annan kommissionär. Jag har förstått av några kommentarer att man tycker att det är egendomligt. Bakgrunden är delvis en formulering enligt Amsterdamfördraget som gör att folkhälsokommissionären och folkhälsorådet, när de ministrar som är ansvariga för folkhälsan möts, har ett särskilt ansvar. Det har diskuterats vid två tillfällen vad det här faktiskt betyder och på vilket sätt man ska implementera folkhälsoperspektivet när det gäller EU:s beslut. Senast togs det upp när rådet sammanträdde i Helsingfors. Här finns det naturligtvis en osäkerhet. Det är lätt att allmänt säga att man ska föra in folkhälsoperspektivet, men det är svårt att veta hur det ska gå till. Frågan har varit uppe till diskussion. Frågan om alkoholpolitiken har vid två tillfällen när jag har deltagit varit uppe till diskussion. Jag har där framfört önskemål om ett större mått av samordning och även om att man lägger tydliga folkhälsoperspektiv på alkoholfrågan. Det finns alltså en acceptans för att vi för in det här perspektivet.

När nu förhandlingarna börjar är det faktiskt ganska rimligt att jag som ansvarig socialminister i Sverige skriver till folkhälsokommissionären och upplyser honom om vårt perspektiv, eftersom frågan har diskuterats och eftersom vi just har diskuterat hur folkhälsokommissionären ska hantera folkhälsofrågorna. Jag tror inte att han blir överraskad av den här framställningen, och han är heller inte överraskad av att jag har begärt att få träffa honom för att diskutera den här frågan. Däremot har möjligtvis de som är intresserade av protokoll tyckt att det är lite egendomligt. Men med tanke på vad som faktiskt har skett i EU och på hur folkhälsofrågan har diskuterats är det inte överraskande och knappast heller annat än väntat att vi för fram detta och att vi för fram det till den kommissionär som är ansvarig för just folkhälsofrågorna. Det hade däremot varit egendomligt om jag hade skrivit till Bolkestein och gått förbi finansministern. Det är ju finansministern som förhandlar.

Anf. 48 LARS TOBISSON (m):

Rättsläget först. Det är naturligtvis inte solklart, det brukar det inte vara någon gång. Bara detta att socialministern säger att det är oklart – det ligger för övrigt ganska nära solklart – tycker jag vittnar om att man måste iaktta försiktighet. Är det så, som jag ändå får höra av de allra flesta som har bedömt det här, att Sverige inte kommer att få rätt i sin ståndpunkt att vi har ett evigt undantag, måste man ju faktiskt i sitt eget intresse, för att se till att en anpassning sker i kontrollerade former, medverka till en lösning som gör att man har kontroll över vad som händer. Om man inte gör detta, utan kör i väggen i sommar som jag säger, då står man där, och då får man påfrestningar inte bara på folkhälsan utan, som sagt, även på statskassan och på bryggeriindustrin och andra som är intressenter på området.

När vi nu är i en situation där vi ska ta upp en förhandling tycker jag att vi inte bara kan säga: Allt ska förbli vid det gamla. Det kan vi inte mot bakgrund av att vi inte är säkra på att kunna hävda att allt kan bli vid det gamla därför att vi har något slags vetorätt i den här frågan. Jag har sett uppgifter – och jag kan fråga finansministern hur det stämmer – om att man i Tullverket anser att det står klart att om det inte blir en uppgörelse om förlängning så är det EU:s införselregler, de allmänna reglerna, som gäller. Och då kommer man efter den 1 juli inte att beivra införsel av större mängder än de nuvarande gränserna skulle ange. Tullverket lär ha tagit denna ståndpunkt. Det skulle vara intressant att höra hur finansministern ser på det sättet att reagera från en underställd myndighet.

Jag menar alltså att vi bör förhandla om en ny uppgörelse och den kan inte bara bli oförändrade regler. Den positionen gav Finland upp för oss förra gången. Vi fick visserligen en kort förlängning till år 2000, men därmed var det också sagt att vi inte kunde räkna med detta längre. Hela inriktningen var att vi fram till nu skulle ta vårt förnuft till fånga och försöka att komma in i samma avvecklingsprocess som den som råder för Finland fram till år 2004. Och det menar jag är det realistiska att inrikta sig på.

Jag hävdar inte att det är fel att driva folkhälsoargument i det här sammanhanget. Jag bara påpekade det formella, att det inte är kutym att vända sig till en annan kommissionär än den för ärendet ansvariga. Men dessutom är det man begär av denna kommissionär inte att han rent allmänt ska driva folkhälsoaspekten via alkoholkonsumtion i samtliga EU:s medlemsländer, utan att han ska intervenera hos en annan kommissionär för att med hänsyn till folkhälsan just i Sverige motivera ett undantag. Jag menar att den ståndpunkten kan han ju inte ta. Han måste ju beflita sig om folkhälsan i hela EU:s område, inte bara i Sverige.

Slutligen en fråga som inte direkt har med det här att göra, men som ändå ligger inom samma område. Jag tror att det har kommit ett domstolsutslag, eller möjligen är det på väg ett sådant, som visar att Irland har tagit ut för låg skatt på öl eller för hög skatt på vin, hur man nu vill uttrycka det hela. Man har då blivit tillhållen att rätta till det, förmodligen genom att sänka skatten på vin.

Man har också konstaterat att i Sverige är den här differensen ännu större. Man väntar bara på att man ska vända sig mot detta förhållande och ålägga Sverige att förändra relationen mellan skatten på vin och öl. Är det något som är aktuellt? Det är en småsak i det stora perspektivet. Men jag vill ändå höra om detta är något som har diskuterats i departementet.

Anf. 49 WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag skulle vilja ha upplysning i sakfrågan om det som Lars Tobisson tar upp. Om man nu inte kommer till en uppgörelse före den 1 juli, vem är det då som avgör frågan? Skulle frågan komma till domstolen är det väl status quo som gäller så länge den ligger hos domstolen. Och då är frågan vilket status quo. Vem har tolkningsföreträde? Är det status quo från Sveriges sida? Handläggningstiderna är väl knappast en vecka, utan det är mer fråga om år, och i så fall blir det ju ändå inte den 1 juli.

Anf. 50 PER WESTERBERG (m):

Jag anser mig inte ha fått svar på frågan om vinpriser och deras konkurrenskraft i Sverige i dag kontra kontinenten och om det kanske vore en bra möjlighet att kunna erbjuda att häva restriktionerna inom det området när det är jämförbara priser.

Anf. 51 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kanske inte är tillräckligt insatt i det proceduriella och protokollära, men jag förstod inte vad regeringen har för strategi för att Bolkestein ska börja beakta folkhälsoargumentet. Eftersom folkhälsoargumentet är vårt argument för att få ha ett undantag måste ju Bolkestein ta till sig de faktaargumenten. Jag tyckte inte att jag uppfattade riktigt hur regeringen tänker hantera den frågan. Jag är övertygad om att det krävs en betydligt större kraft i arbetet med den kommissionären.

Anf. 52 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Så som diskussionen har gått här är det alldeles tydligt att vår ambition – och det tycks alla vara överens om – är att vi kan få till stånd en överenskommelse för att senast den sista juni ha rett ut alla frågetecknen, så att det inte behöver uppstå någon dispyt om vad som ska gälla efter den 1 juli. Grunden för det agerandet är att vi tycker att vi själva ska få hantera den här frågan. Jag är glad att det är så många som har slutit upp bakom det synsättet också. Det finns starka folkhälsoargument och annat bakom.

Sedan är det naturligtvis så, för att ta den sista frågan, att de olika kommissionärerna har olika ansvarsområden. Den kommissionär, Bolkestein, som jag har vänt mig till, som har huvudansvaret, har ju ansvar för den inre marknaden. Det är hans ingång i den här frågan. Sedan finns det naturligtvis ett argument som hänger ihop med folkhälsoaspekten, som socialministern har fört fram till ”sin” kommissionär. Det är därför vi har velat se det här i ett sammanhang.

Regeringens mycket bestämda ambition är att få till stånd ett sådant samtal som förhandling med kommissionen att kommissionen under alla omständigheter ska kunna lämna en rapport till EU under våren där man får erfarenhet från det undantag som har funnits hittills, så att man också kan föreslå vad som ska gälla efter den 1 juli.

I övrigt gillar jag Lars Tobissons synsätt. Jag föreställer mig att när Lars Tobisson för den inre dialogen och ställer frågan: Skiner solen i dag? så svarar han: Nej, det är oklart.

Anf. 53 LARS TOBISSON (m):

Jag skulle bara vilja säga till finansministern att om han när det ställs konkreta frågor skriver ned en rad om det på ett papper så kan han också komma ihåg att besvara dem. Jag hade två sådana konkreta frågor. Den ena gäller hur han ser på Tullverkets inställning. Man anser att om det inte föreligger någon uppgörelse i sommar kommer man att betrakta EU:s allmänna införselregler som gällande. Den andra var frågan om en anpassning av vinbeskattningen så att det inte är för stor differens mot öl, något som man på Irland har blivit ålagd att göra.

Anf. 54 PER WESTERBERG (m):

Jag vill också bara påminna om min fråga som jag inte har fått besvarad.

Anf. 55 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För den som är lyhörd kan även ett uteblivet svar vara ett svar. Jag avstod medvetet från att svara både på Per Westerbergs och Lars Tobissons frågor av det skälet att vår ingång i förhandlingen och diskussionen är att det är de regler som gäller nu som vi vill förhandla om och diskutera. Om det sedan dyker upp olika positioner i ett senare skeende i förhandlingen får vi ta ställning till det. Men jag vill inte i det här stadiet ta ställning till ett antal ”om”-frågor.

Anf. 56 LARS TOBISSON (m):

Jag måste nog säga att de här sammanträdena är till för att vi ska kunna ha ett utbyte av synpunkter. Från EU-nämndens sida räknar vi faktiskt med att vi får svar på de frågor som ställs.

Jag kan möjligen i något enstaka undantagsfall förstå att man kan resonera som finansministern att det skulle äventyra förhandlingarna. Men det är faktiskt även så att vi här är beredda att diskutera förhandlingsståndpunkter. Det här är ju ett förtroligt sammanhang, och det är möjligt att undanhålla dessa frågor från protokollet just med hänsyn till pågående förhandling. Finansministern ska alltså inte vara rädd för att besvara frågor med hänsyn till att det kan störa förhandlingarna.

Nu var det så att ingen av de två frågor jag ställde hade ett dugg med förhandlingarna att göra. Jag bad om en kommentar till Tullverkets uttalande, och det rör alltså relationen mellan finansministern och en underställd myndighet. Jag bad också om en kommentar vad gäller beskattningen av vin kontra öl, vilket inte är föremål för förhandling.

Anf. 57 ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi kommer längre i dag. Vi begärde den här informationen, och vi tackar för den fylliga information vi har fått. Vi har nu också fått reda på att det här är en förhandling som ska inledas. Alla partier har ju gett sina synpunkter i dag, och även om det här kanske inte är ett formellt beslutsärende kan jag väl tolka det som att det finns en majoritet för regeringens upplägg inför de stundande förhandlingarna.

Därmed tackar vi finansministern och socialministern.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 31 januari 2000 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf. 3 KIA ANDREASSON (mp) 1

Anf. 4 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 5 KIA ANDREASSON (mp) 1

Anf. 6 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf. 7 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 8 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf. 9 LARS TOBISSON (m) 2

Anf. 10 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf. 11 KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf. 12 PER WESTERBERG (m) 4

Anf. 13 KIA ANDREASSON (mp) 4

Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf. 15 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf. 16 LARS TOBISSON (m) 5

Anf. 17 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf. 18 LARS TOBISSON (m) 6

Anf. 19 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf. 20 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 21 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf. 22 LARS TOBISSON (m) 7

Anf. 23 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf. 24 KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf. 25 KIA ANDREASSON (mp) 9

Anf. 26 WILLY SÖDERDAHL (v) 9

Anf. 27 ÅSA TORSTENSSON (c) 9

Anf. 28 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf. 29 Statssekreterare SVEN HEGELUND 9

Anf. 30 ORDFÖRANDEN 10

Anf. 31 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf. 32 KIA ANDREASSON (mp) 10

Anf. 33 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf. 34 ORDFÖRANDEN 10

2 § Införsel av alkohol och tobak Socialminister Lars Engqvist Finansminister Bosse Ringholm Information och samråd avseende Sveriges undantag vad gäller införselrestriktioner för alkohol och tobak 11

Anf. 35 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 36 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 11

Anf. 37 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf. 38 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 12

Anf. 39 LARS TOBISSON (m) 13

Anf. 40 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 14

Anf. 41 KARIN PILSÄTER (fp) 14

Anf. 42 ÅSA TORSTENSSON (c) 15

Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp) 15

Anf. 44 WILLY SÖDERDAHL (v) 15

Anf. 45 PER WESTERBERG (m) 15

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf. 47 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 16

Anf. 48 LARS TOBISSON (m) 17

Anf. 49 WILLY SÖDERDAHL (v) 18

Anf. 50 PER WESTERBERG (m) 18

Anf. 51 KARIN PILSÄTER (fp) 18

Anf. 52 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf. 53 LARS TOBISSON (m) 19

Anf. 54 PER WESTERBERG (m) 19

Anf. 55 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf. 56 LARS TOBISSON (m) 19

Anf. 57 ORDFÖRANDEN 20

Fredagen den 28 januari 2000

EU-nämndens uppteckningar

1 § Ekofin Finansminister Bosse RingholmRapport från ministerrådsmöte den 29 november 1999Information och samråd inför ministerrådsmöte den 31 januari 2000