Fredagen den 27 maj 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:31

1 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 26 april samt från informellt ministermöte den 8-10 maj 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 maj 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna! Vi börjar med en återrapport, om det finns något särskilt att lyfta fram. Varsågod!

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har flera rapporter som jag ska lämna, och jag vill då börja med jordbruks- och fiskerådet den 26 april. Det var det första rådsmöte som Bulgarien och Rumänien deltog i, så de hälsades särskilt välkomna till mötet.

En fråga gällde åtgärder mot illegal import av Bt10. Här uttryckte då alla en uppskattning över kommissionens effektiva och snabba agerande. Det fanns så att säga en stor uppslutning när det gäller kommissionens agerande. Under den här punkten kom också kommissionären in på, kopplat till import av fjäderfä från USA, detta med kemisk behandling av fjäderfä i syfte att döda bakterier. Det var ju en fråga som flera medlemsländer hade invändningar emot. Sverige och Danmark hade invändningar mot detta.

När jag har gått igenom återrapporteringen tänkte jag återkomma till Bt10 utifrån de frågor som EU-nämnden ställde när jag hade den punkten uppe tidigare. Jag går alltså igenom återrapporteringen, och sedan återkommer jag till den punkten.

Huvudpunkten på dagordningen var ju riktlinjedebatten om landsbygdsutveckling. Debatten koncentrerades då till mindre gynnade områden, till LFA. Det var många synpunkter från medlemsländerna. Det var en bordsrunda, och alla gjorde sina kommentarer. Vi lyfte fram det som vi då menar är väldigt starka argument för att vi också måste ha ett bra utfall när det gäller mindre gynnade områden. Våra så att säga naturgivna sämre förutsättningar på grund av klimat och geografi lyfte vi fram.

Ytterligare en punkt som togs upp – det var under övriga frågor – på initiativ av Danmark var avskaffande av exportbidrag för levande djur. Där uttrycktes stöd från ett antal medlemsländer, men det var också de som menade att det inte gick att avskaffa exportbidrag för levande djur.

Under övriga frågor var också marknadsläget för ägg och spannmål i Centraleuropa uppe.

Ungern tog särskilt upp frågan om åtgärder för den europeiska biodlingen och fick då ett brett stöd för att vidta ytterligare åtgärder för den europeiska biodlingen.

Också WTO-förhandlingarna var uppe till diskussion under punkten övriga frågor, och det gällde förhandlingarna. Vid den tidpunkten hade man inte tagit ställning, tror jag. Jag tror inte att man hade resultatet av detta med AVE inom ramen för WTO. Det var då en öppen fråga.

Låt mig då gå tillbaka till GMO-frågan och den illegala importen av Bt10. Frågan som ställdes här var om det fanns ett utrymme för rättsliga åtgärder och om kommissionen planerade rättsliga åtgärder. Där kan man då säga att kommissionen ju har haft fullt upp med att snabbt och effektivt vidta åtgärder för att inte få in Bt10 på den europeiska marknaden. Man har också arbetat med att få fram en analysmetod som ska göra det möjligt för behöriga myndigheter att effektivt spåra Bt10.

Det har inte rests krav från något medlemsland när det gäller rättsliga åtgärder. Men man kan sedan titta på möjligheter till rättsliga åtgärder. Om man tittar på de svenska förhållandena – det uttryckte jag också till EU-nämnden – har den här GMO:n inte förekommit på den svenska marknaden. Det finns heller inga fältförsök, och vi har inga sådana behov. Men kommissionen som en juridisk person skulle kunna ha möjligheter att driva processer. Det är också så att europeiska aktörer som har lidit skada själva kan stämma berört företag.

Jag fick också frågan om Bt10-incidenten påverkar den process som vi har inom WTO när det gäller GMO-producerande länder. Där gör vi bedömningen att det här inte kommer att ha någon större påverkan.

Det var mina kommentarer till den rapporten, men jag har en rapport till, som jag kanske då ska ta i det här sammanhanget. Det är en rapport från det informella jordbruksministermötet i Echternach den 8–10 maj. Där hade ordförandeskapet lagt upp ett program som innebar besök på olika lantgårdar. Temat var unga lantbrukare inom EU, och de unga lantbrukarna var med med sin egen organisation, Ceja. Sedan hade vi seminarier där vi diskuterade olika infallsvinklar på unga jordbrukare i Europa. En grupp diskuterade möjligheten att etablera sig för unga jordbrukare, den andra gruppen bilden av lantbruken i EU i dag, den tredje gruppen utbildning och kompetensutveckling och den fjärde gruppen Cap och unga lantbrukare.

Jag hade förmånen att få leda grupp nr 2 som diskuterade bilden av lantbruket i dag inom EU. Det var en mycket trevlig och engagerad diskussion. Vi kom väl fram till att de unga jordbrukarna själva har ett stort ansvar och att de måste vara öppna för en dialog med olika intressen, bland annat med miljöintresset, men att det finns mycket att göra när det gäller att lyfta fram mervärdena i den europeiska produktionen och att ju ursprungsmärkning är en möjlighet. Det är också viktigt att vi lyfter fram att jordbruket inte bara producerar mat utan också producerar bland annat viktiga natur- och kulturmiljövärden så att vi kan bevara den biologiska mångfalden och det öppna landskapet. Frågan om hållbar konsumtion lyftes också fram.

Det var ett antal spännande synpunkter som lades på bilden av jordbruket i dag. Slutsatsen blev väl att det är väldigt viktigt att man inte bara förmedlar en bild av ett jordbruk i kris och ett jordbruk beroende av bidrag. Man bör vända på det här och lyfta fram det positiva som finns i jordbruksproduktionen och också lyfta fram jordbruket som en näringsgren där man också har många duktiga entreprenörer.

Anf.  3  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har två frågor om rådet från den 26 april. Den första gäller Bt10. Jag vet att vi fick information i nämnden om att analysmetoden för att spåra Bt10 inte riktigt var klar och att det kanske skulle ta några veckor innan analysmetoden fanns klar att använda. Min fråga är därför: Är den klar nu, så att man kan spåra Bt10?

Min andra fråga rör landsbygdsutvecklingsdebatten, den riktlinjedebatt som vi hade som ju är väldigt viktig för vår del också. Där står det i återrapporten att ordföranden kommer att presentera ett kompromissförslag inom kort. Min enkla fråga är om det finns något kompromissförslag i dag.

Anf.  4  ORDFÖRANDEN:

Jag kan fylla på med en fråga där: Den kommer alltså upp som en extra punkt på kommande ministerrådsmöte? Landsbygdsutvecklingsprogrammet finns inte med på vår dagordning. Vi bör ha möjlighet att samråda om det.

Anf.  5  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den kommer som sista punkt under övriga punkter.

Anf.  6  ULF HOLM (mp):

Jag hade också en fråga om det här kompromissförslaget. Jag vill också tacka för rapporten om seminariet med unga. Jag har bara en följdfråga med anledning av det. Den gäller om ni diskuterade miljöpolitiken för jordbrukare, där vi driver en hårdare miljölagstiftning, och jag undrar också om djurhållning diskuterades bland unga jordbrukare och det fanns en annan syn på det.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Landsbygdsutvecklingsprogrammet tar vi på den kommande dagordningen, så att säga, så att vi får ett formellt samråd kring det.

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vad gäller analysmetoden är de uppgifter vi har att arbetet har gått bra och att den ska finnas.

När det gäller seminariet, samtalen och diskussionerna med unga jordbrukare var jordbrukets roll när det gäller öppna landskap, levande landsbygd och även den biologiska mångfalden med i diskussionerna och fanns med också som ett mervärde i jordbruksproduktionen som man måste lyfta fram. Från svensk sida pekade vi också på att man måste tala om hållbar utveckling och också hållbar konsumtion. I den grupp som jag ledde fanns det ett stöd för detta, tycker jag. Det fanns alltså med. En slutsats var ju också att jordbruket måste hitta vägar för att föra dialogen med miljöintressena. Det fanns med i det här.

Nu blir det ju inga skarpa slutsatser efter en sådan här diskussion. Det här är ju ett sätt att börja fundera inför framtiden och också skapa kontakter. Jag tycker att det här var ett ambitiöst initiativ av ordförandeskapet, och jag tyckte också att det blev lyckat. Jag tyckte att det föreföll som om det fungerade att diskutera i grupper. Man kommer lite närmare varandra. Det var ju inte tolkning i alla de här grupperna, utan man hade ett huvudspråk och sedan var det några som hade tolkning. Det blir lite lättare att samtala då.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporten.

Då går vi in på kommande ministerrådsmöte om jordbruk och fiske. Först tar vi A-punktslistan. Eller vill jordbruksministern säga någonting inledningsvis?

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej. Jag har ingen A-punktslista med mig.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Ska vi ta LBU direkt, eller ska vi ta det på slutet? Vi tar det på slutet. Då tar vi finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Anf.  12  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är ju då dags för en politisk överenskommelse. Vi stöder förslaget om att upprätta en rättslig ram för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och inrättandet av två fonder. Vi tycker att det är bra att man eftersträvar förenklingar.

Vi har haft ett specifikt problem som har varit uppe till redovisning här tidigare i EU-nämnden, och det gäller frågor om valutarisk och budgettak. Vi såg att det fanns en risk för att vi skulle överskrida de nationella takbeloppen i euro. Nu har vi lyckats få en ordning så att den här risken är eliminerad. Vi är nöjda med det här förslaget och kan ställa oss bakom den här överenskommelsen.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi nästa punkt, risk- och krishantering inom jordbruket.

Anf.  14  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är också en fråga som har varit uppe i EU-nämnden för inte så länge sedan. Här har ordförandeskapet aviserat muntliga slutsatser. Vi tycker från svensk sida att ett sådant här riskhanteringsinstrument utgör en viktig del i diskussionerna om hur den framtida jordbrukspolitiken ska utformas. Vi tycker dock att det är väldigt angeläget att man klargör syftena med det här. Vi menar då att man måste se till att man är väldigt tydlig på den här punkten.

Här finns det en del idéer om hur man då skulle kunna gå vidare, men kommissionens meddelande har diskuterats i SJK och i en rådsarbetsgrupp utan att man har nått någon enighet, och flera medlemsstater tycker då att det är fel tidpunkt att ha den här diskussionen nu. En del tycker att åtgärderna är otillräckliga. Frankrike har presenterat en alternativ beräkningsmodell för stödets storlek när man talar om hur man ska hantera de här riskerna, och vi kan för svensk del då tycka att det här kan vara intressant, även om vi inte ser så stora skillnader i resultat när man använder olika beräkningsmodeller.

Men det här är alltså muntliga slutsatser från ordförandeskapet, och vi har inte sett dem – de finns alltså inte på papper, så jag har inget konkret att kommentera. Det kommer en redovisning från ordförandeskapet vid mötet.

Anf.  15  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag vill framför allt trycka på finansieringsdelen och förslaget om att det ska tas från landsbygdsprogrammet. Det är viktigt att vi verkligen trycker på att det är det sämsta alternativet. Det skriver ju regeringen själv: ”Sverige anser inte att något av dessa alternativ är bra.”

Frågan är om vi har något eget förslag till finansiering. Har ni funderat i de banorna? Landsbygdsprogrammet är det absolut sämsta att ta av, det kan vi nog vara överens om.

Anf.  16  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag hade en liknande kommentar. Man bör inte ta från landsbygdsutvecklingsprogrammet, men inte heller nationell medfinansiering. Frågan är så att säga hur man ska göra. Därför vill jag också höra lite mer uttömmande hur man har tänkt i de här banorna.

När man inrättar nya saker är frågan ibland var pengarna ska tas. Regeringen har även sagt: ”Det är dock angeläget att klargöra vilka syften som skall uppnås med instrumenten.” Tydligen är man inte riktigt klar över detta än på EU-nivå heller, så jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Anf.  17  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Från svensk sida har vi markerat att vi inte tycker att man ska vidta några åtgärder nu. Vi tycker inte att man ska införa ett sådant här instrument för att hantera riskerna. Bakgrunden är precis den: Vi tycker inte att det är tillräckligt tydligt vad man ska uppnå med det här. Vi vill inte ha så att säga parallella system, och vi vill inte ta pengarna från miljö- och landsbygdsprogrammet. Vi tycker att det här är för tidigt. Det känns inte som om det finns någon majoritet för att vi ska gå i någon viss riktning. Jag tror inte att det blir så mycket av det här just nu.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt gäller genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi.

Anf.  19  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det har blivit en A-punkt. Vi menar att vi har fått rådsslutsatser som vi kan ställa oss bakom. Vi har fått den rågång som vi vill ha: Det här inte är ett område där vi har en gemenskapspolitik utan det här ligger inom ramen för miljö- och landsbygdsåtgärder. Vi har markerat väldigt tydligt att det här inte är en politik som har stöd i fördraget, och på det här området ska subsidiaritetsprincipen tillämpas fullt ut.

Det är alltså en A-punkt, och Sveriges position är att acceptera, men för att förtydliga vår hållning har vi för avsikt att lägga fram en deklaration, och den deklarationen har EU-nämnden tillgång till. Det är alltså den svenska hållningen.

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m):

Nu är det ju svårt att ha kommentarer till rådsslutsatserna eftersom de låg på EU-nämndens bord här och vi har haft ungefär fem minuter på oss att analysera innehållet. Därför är det svårt att säga om det finns några fällor, så att säga, i detta.

När jag sedan läser den vidhäftade svenska deklarationen kan jag instämma ordagrant i det som står där, och det är bra att man också gör en sådan här deklaration. Det man möjligen kan fundera kring är ju att om man känner att man har behov av att lägga fram en deklaration i samband med detta innebär det också att den svenska regeringen har en viss rädsla för vad det här beslutet kan innebära. Det är klart: Man hade ju kunnat utnyttja möjligheten att rösta emot detta, och därmed hade det här förslaget fallit eftersom det krävs enhällighet.

Jag tänker inte i detta sammanhang kräva något sådant men vill ändå att vi fortsatt beaktar den beredningsprocess som följer med det här programmet framöver och hela tiden bevakar så att inte den svenska grundståndpunkten gås emot. Jag tänker inte kräva något annat nu, men jag måste säga att jag känner viss olust inför detta beslut trots allt.

Anf.  21  JAN ANDERSSON (c):

Kommandes direkt från en skogsdebatt i kammaren kan jag säga att även om det inte var detta debatten berörde var just den här frågan uppe. Jag kan bara instämma i Lars Lindblads inställning i det här. Vi vet ju vilken väg det här riskerar att utvecklas, det vill säga att man tar åt sig mer och mer och naggar det i kanten. Det är ju ett känt sätt att ta åt sig mer, nämligen att ta en liten bit i taget. Jag är inte särskilt nöjd med den här utvecklingen.

Anf.  22  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag instämmer i både det Lars Lindblad och Jan Andersson har sagt om att det inte är en rolig utveckling vi ser här. Det är vi som står ensamma, med Finland. Jag skulle därför vilja understryka för ministern att vi verkligen ska göra gemensam sak med Finland, vi som är skogsländer. Det är viktigt att vi håller ihop. Om vi tänker agera i någon form är det viktigt att vi hela tiden koordinerar oss och visar en gemensam ståndpunkt.

Anf.  23  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma med de tidigare talarna. Men jag skulle naturligtvis vilja gå steget längre än Lars Lindblad gör. Vad händer om Sverige röstar nej? Blir det då ingen handlingsplan för skog och skogsbruk? Vad skulle det innebära i så fall?

Jag fick samma känsla av att detta nog är första gången jag har sett att Sverige lämnar en deklaration med anledning av subsidiaritetsprincipen. Det måste betyda något. Vad är det andra länder driver? Är detta så avgörande finns det ju en baktanke. Det finns en risk att den här skogspolitiska strategin kommer att innehålla saker som inte är bra för Sverige. Ur den aspekten kanske det är bättre att rösta nej redan nu för att stoppa hela den processen. Vad skulle det innebära, i så fall?

Anf.  24  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill också instämma, bland annat i Ulf Holms inlägg. Jag tror också att vi egentligen bör markera väldigt skarpt här. Frågan är då om vi inte ska rösta mot. Men det kanske är en analys som ni kan göra vid bordet.

Jag är lite orolig för hur vi ska tolka signalerna här. Vi vet att Finland vacklar. Det är egentligen bara Sverige som land som står emot och markerar tydligt, och vi måste markera väldigt tydligt. Det är väl så, som bland annat Jan Andersson säger, att man flyttar fram positionerna. Det har vi sett i många andra frågor. Vad händer om några år?

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vi diskuterade ju det här i utskottet i går, och det var ingen som var emot den svenska ståndpunkten. Däremot är det viktigt att vi lämnar in den här deklarationen. Det här ärendet kommer ju sedan tillbaka när man har lagt fram skogsstrategin. Då får vi väl diskutera ännu mer om vi behöver göra någonting ytterligare. Men här har ändå Sverige på ett starkt sätt deklarerat att vi inte vill ha någon gemensam skogspolitik. Det tycker vi från Socialdemokraterna är viktigt.

Anf.  26  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Jag vill gärna instämma i det synsätt som Lars Lindblad har uttryckt.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar det som att det är hit men inte längre som det synsättet står för. Jag vill bara klargöra så att vi vet var vi står.

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är alldeles överens om vad vi tycker om skogspolitiken inom EU. Det är inte det som är problemet.

Vi är i en situation där vi är isolerade. Det är inte så att Finland jobbar parallellt med Sverige i den här frågan. Finland har inte den hållningen längre. Även om vi har haft stöd i vissa enskilda frågor driver inte Sverige och Finland de här frågorna. Vi är isolerade i frågan. Men vi har genom ett idogt arbete lyckats påverka ett antal formuleringar i de gemensamma rådsslutsatserna. Vi har ändå haft nytta av att vi har varit pratbara när det gäller skogsstrategin.

Man kan känna den oro som redovisas av ledamöterna kring bordet, och det är ett av skälen till att vi också vill markera med den här deklarationen. Men jag vill påminna om att det vi nu står inför är gemensamma rådsslutsatser. Det är klart att om vi röstar nej blir det inga rådsslutsatser. Men det innebär inte att kommissionen lägger ned det här projektet. Kommissionen kommer i alla fall att ha möjligheter att lägga fram en strategi. Och då har vi ju inte lyckats påverka den. Jag menar att det är en fördel att vi ställer oss bakom förslaget, kombinerat med att vi lägger fram den här deklarationen.

Det har varit bakgrunden till regeringens agerande.

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m):

Man kan väl ändå inte annat än tolka det som att EU förs in på ett nytt spår och ett nytt politikområde. Då krävs ju enhällighet. Det är klart att kommissionen inte lever i en isolerad miljö, utan rådets slutsatser och de signaler som kommer från rådet är ju också någonting som kommissionen måste leva efter. Det är klart att ett stopp för rådsslutsatserna nu skulle vara en väldigt tydlig markering mot kommissionen, att det inte är lönt att ni nu arbetar vidare. Så måste det väl ändå vara.

Man kan fundera över vad som föranleder den svenska deklarationen, vad det finns för problem som vi får ta del för del framöver och om det då inte hade varit lättare, som Ulf Holm säger, att rösta emot redan nu.

Samtidigt är jag ju medveten om att ingen här inne vill sänka det svenska anseendet gentemot EU-länderna. Vi är ju medvetna om förhandlingsspelet och påverkan på alla andra frågor. Det skulle ändå vara intressant att höra jordbruksministern säga vad priset skulle vara långsiktigt för att Sverige röstar nej till den här deklarationen. Vad är priset som vi får betala om vi gör det? Är det att vi stort tappar förtroende hos de andra länderna, givet att vi faktiskt har materiella invändningar mot att man arbetar vidare med detta?

Anf.  30  ULF HOLM (mp):

Jag blir inte heller särskilt övertygad av argumentationen om effekterna av att vi skulle stoppa det redan på detta stadium.

Anf.  31  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi stoppar det inte.

Anf.  32  ULF HOLM (mp):

Nej, vi stoppar det inte. Då är argumentet ännu sämre. Det betyder att det inte spelar någon roll om vi gör så här. På vilket sätt kan vi markera att vi inte tycker om den här utvecklingen?

Nu fick vi ju papperen om rådsslutsatserna på bordet. Jag kan tycka att några av punkterna där ändå leder till att man tycker att det är bra att EU utvecklar en skogspolitisk strategi, även om man lägger till att ansvaret ligger på medlemsstaterna. Bara det att EU börjar lägga sig i frågan och utarbetar planer leder ju i förlängningen till att man anger riktningen att EU har som ambition att framöver göra detta till en gemenskapsfråga. Det är den känslan man får.

Nej, jordbruksministern, jag tror inte att du inte blir pratbar om du skulle säga nej till det här. Det skulle bara tydligt markera exakt det som står i deklarationen som ska lämnas in, att vi inte accepterar den utvecklingen.

Anf.  33  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill erinra lite grann om bakgrunden. Rådet antog ju 1998 en icke-bindande skogsstrategi, och den strategin skulle utvärderas och revideras efter fem år. Vi har ju den utgångspunkten. Den går inte att bortse från. Sedan har kommissionen i en rapport presenterat en utvärdering, och för det fortsatta arbetet föreslår man att en handlingsplan ska läggas fram under 2006 samt att skogsstrategin ska uppdateras.

Det handlar ju inte nu om att så att säga gå bortom det vi har i traktaten, det som vi har i vår grundlag. Där finns ingen gemensam skogspolitik. Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att fullfölja ett arbete som vi påbörjade 1998. Jag vill vidhålla att om vi röstar nej till den här gemensamma ståndpunkten kommer vi inte att kunna ha en lika stark ställning för att påverka kommissionen när kommissionen arbetar vidare med den här strategin.

Den här slutsatsen blir då inte antagen, men kommissionen kommer ju att arbeta vidare med strategin. Vi är ensamma. Vi måste komma ihåg att vi är ensamma. Därför har vi gjort bedömningen att den här deklarationen är den väg vi bör gå.

Anf.  34  JAN ANDERSSON (c):

Vi är för all del ensamma, samtidigt vet vi alla var tyngdpunkten när det gäller skogstillgången i EU ligger någonstans. Sverige har väl, om jag inte missminner mig, ungefär en fjärdedel av unionens skogstillgångar. Vi ska väl inte göra oss mindre än vi är, snarare blåsa upp oss lite.

Anf.  35  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag har inte en fråga till jordbruksministern utan snarare till de fyra borgerliga partierna. Är ni övertygade, eller tycker ni att vi faktiskt ska agera i dag?

Anf.  36  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker inte att svaret är riktigt betryggande, det vill säga att det inte spelar någon roll vad vi röstar när det gäller de här slutsatserna, kommissionen kommer ändå att arbeta vidare. Då har vi ju ett stort problem att hantera.

Om EU-nämnden skulle landa i att det inte finns något stöd för detta har ju ministern alltid möjligheten att skylla på den svenska riksdagen. Det har gjorts förr. Det gäller till exempel the Swedish non-paper om vald ordförande i rådet. Man kan alltid komma till kollegerna i de andra medlemsländerna och säga: Nej, tyvärr, jag fick inte stöd i riksdagen, men vi är redo att fortsätta dialogen med kommissionen, eller något liknande. Den möjligheten finns alltid.

Jag känner en mycket stor skepsis och börjar luta lite grann åt att inte stödja de här rådsslutsatserna.

Anf.  37  LENNART FREMLING (fp):

Jordbruksministern sade i svaret att det handlar inte nu om att gå vidare. Jag fäste mig lite vid ordet ”nu”. Det oroar lite grann, för det markerar att det kanske ändå så småningom kommer att handla om att gå vidare till ett steg som vi inte vill ha. Kommer vi att ha en vetomöjlighet i ett senare skede om det då handlar om att gå vidare? Hur ser det ut?

I övrigt vill jag instämma i Lars Lindblads överväganden. Jag känner också en stor tveksamhet till hur man ska agera nu, särskilt som det sägs att det har blivit en A-punkt. Vi är ju inte vana vid att man börjar ta ställning och motsätta sig när det redan är en A-punkt.

Anf.  38  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vad jag kan förstå är den här utvärderingen av strategin någonting som vi har gått med på redan när strategin kom till 1998. Den är ju gjord. Det är där man har kommit fram till att man ska lägga fram den här handlingsplanen.

Sedan måste vi ta ställning till vad handlingsplanen kommer att innehålla. Jag har väl lite grann samma fråga som Lennart Fremling i det läget, när vi ser vad det faktiskt är som kommissionen kommer att föreslå. Det är väl då vi ska använda vårt veto. Det är för tidigt att göra det i det här läget. Om vi nu ska använda det instrumentet måste man väl vara försiktig och tala om när vi ska ta till det. Vi har ändå lagt in en early warning, eller vad man pratar om på EU-språk, genom att vi har gjort den här deklarationen. Jag tycker i nuläget att det räcker.

Sedan kan man också diskutera vad det får för konsekvenser om vi i nuläget säger nej till det här. Kan det få konsekvenser för att vi har ansökt om stöd på grund av stormen? Kan det bli sådana konsekvenser? undrar jag.

Anf.  39  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det är inte så lätt när man sitter här och ska sätta sig in i ett område som man egentligen inte arbetar med. Jag fick av dem som sitter här bakom reda på att Finland redan hade lämnat det här. Det visste jag alltså inte om när jag kom till mötet. Jag hade inte fått den informationen.

När detta sagts kan jag påpeka att jag känner mig lite oroad över att vi nu står ensamma, i och med att vi äger så mycket skog som vi gör. Från 1998 har vi haft en icke-bindande skogsstrategi, men min erfarenhet av EU är att det går steg för steg. Då är det lika bra att i början, ju tidigare desto bättre, markera att man har en avvikande åsikt. Har vi nu hållit på ända sedan 1998 och ser vartåt det barkar hän tycker jag att det är lite oroande att vi inte markerar mer än med den här deklarationen.

Jag lutar också åt att vi bör säga nej nu.

Sedan är jag inte oroad när det gäller att få hjälp vid katastrofer. Oberoende om det är skogen som drabbas eller vad som händer har vi väl rätt att få hjälp vid katastrofer. Det kunde ha varit något annat som inträffat, för oss var det just en stormkatastrof.

För oss kristdemokrater är också subsidiaritetsprincipen viktig. Om vi inte i ett sådant här viktigt ärende kan hävda vår rätt till subsidiaritet, eftersom vi är ensamma i det här ärendet och även har en stor del av skogen i Europa, undrar jag när vi då ska använda den.

Anf.  40  JAN ANDERSSON (c):

Vi hör ju själva på vår egen diskussion att vissa delar av det här har beslutats tidigare. Nu är det en utvärdering och den kan vi inte göra något åt.

Jag kan känna på mig hur diskussionen kommer att låta framöver. Vi hade chansen att säga nej för ett eller två år sedan, men vi gjorde det inte då utan vi sade att vi fortfarande ville vara med som en diskussionspartner.

Vi var tidigare inne på vad priset för att säga nej är i dagsläget, och vi fick väl inget bra svar på den, tycker jag. Som alltid när man är med på något som man kanske inte känner i ryggmärgen är riktigt rätt säger mig min erfarenhet, oavsett vilken fråga det är, att det är lättare att säga nej tidigt i processen. Priset är lägre då och obehagligheten, eller vad priset nu är för att göra det sent i en process. Därför lutar jag också åt att vi i dagsläget skulle säga nej, för att vara tidiga och inte komma sent in med det här och kanske få betala ett ännu högre pris i det läget.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

I och för sig kan man säga att det är sent nu.

Anf.  42  ULF HOLM (mp):

Det är möjligt att det är sent nu, men det är inte för sent om man vill markera. Det är en klar åsikt.

Om det bara hade varit en utvärdering, Christina Axelsson, kanske jag skulle ha varit nöjd. Men när det i slutsatserna faktiskt står att man välkomnar en ny skogspolitisk strategi att lägga fram till halvårsskiftet 2006 är det inte bara en utvärdering utan det är också en klar övergång till att vi vill att arbetet fortsätter. Ska vi någon gång säga nej, vi ställer upp på den här skogspolitiska strategin men vi vill inte ha någon ny därför att vi är rädda för att det kan leda till någonting som vi från svensk sida inte vill ställa upp på, måste vi tala om det. Då är kanske chansen nu. Därför tycker jag fortfarande att vi bör säga nej till dessa rådsslutsatser nu.

Anf.  43  CHRISTINA AXELSSON (s):

Till Ulf Holm vill jag bara säga att det står här att vi tidigare också har haft en skogsstrategi men att den var icke-bindande. Nu är inte jag så duktig på engelska att jag kan sitta vid bordet och bara läsa igenom en flersidig skrift på engelska. Det är därför jag flera gånger har bett att vi ska få översättningar. Oaktat det kan det här också ses som en icke-bindande strategi. Vi har ju haft en strategi tidigare.

Anf.  44  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag har förstått är det många här runt bordet som lutar åt ett nej. Jag har också varit inne på det och vi har diskuterat att man borde markera med ett nej.

Sedan lyssnade jag på jordbruksministern, och jag litar nog på det omdöme som ministern har att om vi röstar nej kommer inte Sverige att ha en lika stark ställning när kommissionen utarbetar strategin. Det är kanske lite så att vi måste vara med där. Det här är rätt svårt, speciellt för min del kan jag säga, lite känsligt kanske, men när väl handlingsplanen kommer har vi möjlighet att säga nej.

Jag har inte haft möjlighet att gå igenom och analysera rådsslutsatserna men vid en snabb läsning lutar det åt att det inte leder till att samarbetet kring skogspolitiken utvecklas nu. Det kommer i så fall när väl handlingsprogrammet presenteras. I det läget bör man kunna säga nej. Jag tror att man måste ge ministern och tjänstemännen lite möjlighet att kunna agera i frågan.

Anf.  45  LARS LINDBLAD (m):

Jag tror till skillnad från tidigare talare att risken nog inte är så stor, trots allt. När det finns innehållsmässiga argument till att man inte tycker en sak i EU kan man inte säga att man förlorar förhandlingsmöjlighet. Det tror inte jag. Efter att ha påbörjat en viss inläsning av de här slutsatserna ser man att det trots allt finns en del i detta som är väldigt knepigt.

Punkten 6 säger till exempel att man ska uppdatera skogsstrategin med en action plan för att skapa ett proaktivt förhållningssätt för att stärka konkurrensen för skogssektorn. Det är samma ord som man använder för jordbrukssektorn. Det finns ju stora möjligheter att gå in på just en bidragspolitik som vi här runt bordet inte vill ha. Mina varningsklockor ringer ordentligt.

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är många argument i luften, och jag har inledningsvis strukit under att vi har en gemensam grundsyn och att vi har ett gemensamt mål. Frågan är hur vi ska uppnå det målet.

Vi har en icke-bindande strategi som flera också har påpekat, och vi accepterade den process som vi nu är inne i för att se över den strategin. Vi har varit extremt tydliga i den här processen. Vi har haft sällskap av Finland när det gäller argumentationen. Finland är i dag inte lika tydligt i den här argumentationen. Det är ett av de problem som vi har.

Däremot har vi fått gehör för ett antal synpunkter i processen. Jag är övertygad om att om vi nu skulle rösta nej får vi ett minskat inflytandet i den fortsatta processen. Vi blir än mer isolerade. Jag menar också att det kraftigt skulle skada Sveriges anseende om vi nu skulle rösta nej.

Jag vill avslutningsvis understryka att möjligheten att lägga in det här vetot har vi kvar när vi ser konkret vad som finns i kommissionens handlingsplan. Vi har kvar den möjligheten. Jag menar att den rätta vägen att gå nu är att lägga fram den här deklarationen, fortsätta att aktivt jobba i processen och ha en möjlighet till inflytande.

Anf.  47  LARS LINDBLAD (m):

Vad finns det för möjlighet att skjuta upp beslutet? Rådsslutsatserna låg på EU-nämndens bord, och vi känner en stor osäkerhet inför konsekvenserna. Vad finns det för möjlighet för ministern att be sina kolleger att skjuta upp det här beslutet så att vi nationellt hinner analysera ordentligt vad förslaget innebär?

Anf.  48  LENNART FREMLING (fp):

Jag vill bara säga att jag har stort förtroende för jordbruksministerns insikter i hur förhandlingar bör skötas. Vi sitter här och får bara vissa fragment till underlag för vårt beslutsfattande. Därför är jag benägen att gå på jordbruksministerns förslag. Vi har ju samma syfte när det gäller den långa inriktningen. Då tycker jag att den som har varit så pass inblandad i det här och vet hur turerna går mycket mer än var och en av oss runt bordet vet, bör kunna avgöra detta. Säger nu jordbruksministern att vi inte bör rösta nej tycker jag att jag vill ställa mig bakom den inställningen.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag noterar samtidigt en stor skepsis mot den utveckling som pågår och att det är ”hit men inte längre” som nämnden har gett uttryck för.

Anf.  50  ULF HOLM (mp):

Skulle vi inte kunna få ett svar på frågan om man kan skjuta upp ärendet?

Anf.  51  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ser inga möjligheter till det. Det är en A-punkt. Jag ser inga möjligheter. Den har gått igenom hela processen och finns som en A-punkt på mötet.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Det går alltid formellt att göra det, men i praktiken kanske det är svårt. Frågan återkommer som sagt var senare, och inför den diskussionen är nämndens synpunkter väl kända.

Vi fortsätter med nästa punkt som handlar om kvotsystemet avseende produktionen av potatisstärkelse.

Anf.  53  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en falsk B-punkt. Den handlar om att gällande kvoter ska förlängas med två år. Det här är någonting som vi inte motsätter oss från svensk sida.

Anf.  54  LENNART FREMLING (fp):

Jag har bara en liten kort fråga. Vi är väl egentligen emot kvotsystemet. Passar vi inte på att påpeka att det här inte bör förlängas i det oändliga? Även om vi inte motsätter oss det den här gången kanske man kan fråga sig hur framtiden ser ut för kvotsystemet.

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Just de synpunkterna har vi framfört under ärendets beredning. Blir det en diskussion vid mötet tar jag givetvis tillfället i akt och upprepar den svenska positionen.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Kan vi ta Övriga frågor?

Anf.  57  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan ta Övriga frågor lite snabbt.

Då återkommer jag till en fråga vid rådet som jag har tagit upp tidigare och som jag har begärt att få som en övrig punkt. Jag har fått stöd av den danska och den tyska delegationen. Det är gemenskapsåtgärder för att komma åt den vidriga hanteringen av framför allt hundar och katter, där man tar skinnen till pälsar och pälsdetaljer på kläder.

Det här är en fråga som har engagerat flera medlemsländer. Den har varit uppe ett antal gånger på rådet, och vi har erfarit att kommissionen och kommissionären Markos Kyprianou nu har tittat ytterligare på de legala möjligheterna. Jag ställer då åter frågan hur arbetsläget är för att få till stånd gemenskapsåtgärder för att stoppa den här importen.

Anf.  58  ULF HOLM (mp):

Jag stöder givetvis att jordbruksministern tar upp den här frågan igen. Det är bra att du kommer ihåg att frågan är aktuell, lyfter fram den och påminner de andra.

Frågan är varför inte regeringen har infört några nationella regler, eftersom det uppenbarligen går att göra i flera andra länder. I detta fall tycker jag att det är dumt att skylla på EU för att man inte infört en nationell bestämmelse själv, om man nu tycker att frågan är så avgörande, vilket jag tycker att den är. Jag tycker att det är avskyvärt att man behandlar djur på det sättet.

Anf.  59  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag tänkte precis samma sak. Jag har skrivit upp frågan varför inte vi har infört en nationell lagstiftning när andra har infört det. Vi kanske har större trovärdighet om vi själva går före innan vi driver sådana här frågor som vi gör. Jag har inget emot att vi driver frågorna, men jag menar att det också hade varit bra om vi haft en nationell lagstiftning. Det hade gett större trovärdighet.

Anf.  60  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är inte så att vi inte har arbetat med frågan om en nationell lagstiftning. Vi har gjort utredningar. Vi är inte ännu framme med de tekniska lösningarna. Förra veckan fattade regeringen ett beslut om att lägga ett särskilt uppdrag till Jordbruksverket för att få fram ett märkningssystem för den här typen av skinn och skinndetaljer.

Men jag hoppas att vi är överens om att det allra bästa är att få harmoniserade regler som gäller för den gemensamma marknaden så att vi också kan känna oss trygga när vi handlar på den gemensamma marknaden. Det ena utesluter inte det andra. Och jag har känt att det nu är en lämplig tidpunkt att återigen ta upp frågan inom unionen eftersom också kommissionen har arbetat med de rättsliga förutsättningarna.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Sedan har vi Uppläggningen av det kommande arbetet.

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har ytterligare två övriga frågor.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte på B-punkten, Uppläggningen av det kommande arbetet. Finns det något att säga om den? Jag vet att vi har GMO och bioenergi också.

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, jag har ingenting att säga om den. Det är en stående punkt.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi upp GMO.

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har den italienska delegationen aviserat att man vill ta upp en GMO-fråga. Det handlar om underlaget när man fattar besluten om GMO. I dag har Efsa en central roll, och Italien har funderingar om att EU:s kemikaliebyrå skulle få ett tydligare uppdrag att titta närmare på framför allt de kemiska aspekterna när det gäller växtskyddsfrågor.

Från svensk sida menar vi att Efsa är ett opartiskt organ och att det inte finns fog för kritik mot Efsa. Samtidigt motsätter vi oss inte att denna kemikaliebyrå ska ha en roll för att ta fram ett underlag. Vi ska ha ett gediget underlag. Parallellt med detta har ju också de nationella myndigheterna möjlighet att ta fram ett bra underlag för att bedöma GMO utifrån det regelverk vi har kommit överens om inom EU.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Bioenergi?

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en informationspunkt där Frankrike och Tyskland har bett att få ta upp de här frågorna. Det handlar om att accelerera takten och få en ökad produktion och en ökad användning av bioenergi och biodrivmedel. Detta är någonting som Sverige välkomnar. Det är en prioriterad fråga också här hemma.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Sedan har vi LBU, landsbygdsutvecklingsprogrammet.

Anf.  70  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Här ska vi ha en så kallad trilateral på mötet, alltså ett möte mellan ordförandeskap, kommission och medlemsländer. Vi kommer att få en stund också för svensk del för att lägga fram våra synpunkter.

Vi kommer särskilt att betona vad som ska gälla för återflödeskriterierna. Vad som nu är aktuellt är att hitta metoder för fördelning av pengar mellan medlemsländer. Från svensk sida har vi betonat att detta med tidigare resultat är väldigt viktigt. Vi har ju lyckats bra när det gäller LBU-programmet, och vi menar att tidigare resultat ska lyftas fram. Det handlar också om att beakta klimatförhållanden och naturliga handikapp. Vi kan inte acceptera att vårt så kallade kuvert reduceras.

Det är sådana frågor jag kommer att lyfta fram vid den här trilateralen. Jag vet ju inte vilka frågor jag kommer att få från ordförandeskapet och kommissionen, men jag kommer att lyfta fram det som har varit den svenska positionen. Också här har vi möjlighet att ta upp skogsfrågorna och markera den svenska hållningen när det gäller skogen. Skogen finns ju i dag med i LBU-programmet, och det har vi nytta av. Vi ska markera att det är så vi ska hantera de här frågorna.

Jag fick tidigare en fråga från Sven-Erik Sjöstrand om de minst gynnade områdena och om de kommer upp vid den här diskussionen. Vi bedömer inte att det kommer att vara en fråga som lyfts fram. Det finns ju länder som vill skjuta just LFA-delen till en senare tidpunkt, och där vet vi ännu inte riktigt hur ordförandeskapet förhåller sig. Ordförandeskapet har hittills sagt att man avser att lägga fram ett förslag i juni även kring LFA-kriterierna.

Här hade jag tillfälle att väldigt tydligt lyfta fram den svenska hållningen vid förra rådsmötet. Jag hade också förmånen att få ha kommissionären Mariann Fischer Boel på plats i LFA-områden för inte så länge sedan. Där känner jag alltså att vi på ett bra sätt har fått föra fram våra synpunkter.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 12-13)

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Sedan har vi sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, som också berör jordbruksministern. Först har vi en återrapport. Finns det något att säga där?

Anf.  73  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi letar febrilt efter återrapporten från det förra Epscorådet. Det förefaller inte som om någon har den. Kan jag ta den när mina medarbetare hittat den?

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi kan återkomma om det finns något särskilt att återrapportera.

Anf.  75  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det var några korta punkter, vet jag, men papperen har kommit bort.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över på ministerrådsmötet. Först är det dagordningspunkt 12, Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel.

Anf.  77  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Här handlar det om en förordning om närings- och hälsopåståenden som har diskuterats under en längre tid. Det handlar om att få harmoniserade regler, någonting som Sverige välkomnar. Vi menar att det är väldigt angeläget att få en väl fungerande inre marknad med ett högt konsumentskydd. Det är bra för konsumenterna, och det är bra för livsmedelsindustrin.

Det vi vill lyfta fram och tycker är väldigt viktigt i förordningen är att vi ska ha vetenskaplig bedömning av de produktspecifika hälsopåståendena. Det ska alltså bli tryggare för konsumenten i och med att man ska kunna veta att man kan lita på dessa hälsopåståenden.

Det har varit ett bra arbete i de förberedande organen. Vi tycker också att vi har fått gehör för våra synpunkter.

Vi har en fråga som ännu inte är utlöst och där vi har reservation, och det handlar om marknadsföring riktad till barn. Vi menar att man ska vara ytterst restriktiv när det gäller att utnyttja barns bristande erfarenhet och bristande möjligheter att skilja på reklambudskap och annan information. Vi menar därför att man borde ha en särskild regel som säger att denna typ av reklam som rör hälsopåståenden inte får riktas till barn.

Samtidigt har rådet varit tillmötesgående och utarbetat en deklaration, som också kommissionen står bakom, där man tydligt markerar hur man ser på reklam riktad till barn. Det förefaller som om flera medlemsländer som går på samma linje som Sverige när det gäller barnreklam tycker att detta är en rimlig väg att gå.

Inför det här rådet skulle jag alltså vilja ha en möjlighet att göra markeringar och ytterst faktiskt gå emot det här förslaget om vi inte får skrivningar som är tillfredsställande när det gäller barnreklamen. Samtidigt vill jag säga att jag inte är säker på att det är nödvändigt att gå så långt eftersom vi känner att man är tillmötesgående när det gäller de svenska kraven.

Det som komplicerar den här processen är att parlamentet i går röstade emot detta med närings- och hälsopåståenden. Vi har alltså fått en komplicerad situation inför den medbeslutandeprocedur som ska dra i gång.

I princip är vi dock nöjda med det här arbetet. Vi har kommit långt när det gäller att få ett bra konsumentskydd.

Anf.  78  LARS LINDBLAD (m):

Jag har ingenting att invända när det gäller den svenska ståndpunkten eller det förslag som ligger på rådets bord. Nu blev det ju något mer komplicerat med Europaparlamentets hantering, som jag förstås inte hunnit reflektera över tidigare.

Det är bra att vi får en inremarknadsordning för detta med functional food, både ur ett hälsoperspektiv, att det faktiskt har positiva sådana effekter också, och även ur ett mervärdesperspektiv för jordbruksprodukter, det vill säga att man har möjlighet att höja värdet på de produkter man odlar eller motsvarande. Problemet med den här frågan ligger mer i detaljerna, den nivå som inte finns med i den svenska ståndpunkten. Här känner jag en viss oro över att skrivningarna är så allmänt hållna.

När det gäller näringsspecifika påståenden har man en mer detaljerad nivå. Såvitt jag förstått finns en positiv lista över vilka påståenden man får lov att använda när det gäller näringsämnen. När det gäller just det som Europaparlamentet uppenbarligen har reagerat emot, nämligen det som har med minskad sjukdomsrisk att göra, blir jag dock ännu mer oroad när diskussionen nu kommer i gång. Detta ligger ju närmast läkemedel och är därmed också mer kontroversiellt, så man vet inte riktigt var det kan landa.

Diskussionen med den svenska livsmedelsindustrin har kommit ganska långt – Sverige, Holland och Storbritannien är ju de länder i EU som kommit allra längst. Då hade man kunnat önska att EU-systemet hade varit utformat ganska likt våra system, men det är väl fortfarande lite osäkert hur det blir.

Framför allt handlar det om tvåstegspåståenden. Det kan låta väldigt komplicerat, men det kan till exempel vara: Kalcium är bra mot benskörhet, och denna produkt innehåller kalcium. Detta borde egentligen inte vara särskilt kontroversiellt. Den andra frågan är mer direkt produktspecifika påståenden. I dessa två saker hade jag önskat en tydligare precisering av var man ska landa, liksom med näringsspecifika påståenden.

Jag skulle till exempel kunna tänka mig att jordbruksministern hävdade detta i diskussionen med kollegerna för att på det sättet tydligt markera hur den svenska regeringen skulle vilja se systemet utformas framöver.

Den andra fråga som också saknas i detaljerna och som är väldigt viktig handlar om att de produkter som är godkända i respektive länder som redan har detta system borde vara ”säkra” och inte behöva gå igenom hela den här processen igen. Man borde kunna godkänna den dokumentation som finns i de olika länderna. Givetvis ska det finnas ett godkännande i EU, men man ska inte behöva påbörja hela undersökningsprocessen igen bara för att vi har valt en annan modell.

Som exempel skulle man kunna ta Skånemejeriers Proviva. Det tog ett och ett halvt år att få de hälsopåståendena dokumenterade. Det kan rimligen inte vara meningen att de ska behöva börja om från början med detta.

Det här är alltså ingen konfrontation med regeringens ståndpunkt, men jag skulle önska att man kunde framföra eller på annat sätt markera att detta är saker som det inte är bra om vi förlorar.

Anf.  79  ULF HOLM (mp):

Jag är lite tveksam till detta. Jag gillar inte de harmoniserade reglerna som rent principiell ståndpunkt. Å andra sidan kan jag när det gäller innehållet i sak förstå att det finns vissa fördelar. Har vi nu en inre marknad kan det vara vettigt med bra konsumentupplysning.

Det finns ju i Sverige inte ett regelverk men en förteckning. Det jag skulle vilja veta är om detta är minimiregler så att länder kan ställa ännu högre nationella krav eller om det är så att en märkning gäller för alla och det måste vi acceptera. Ni skriver i ert underlag att kommissionens förslag stämmer väl överens med dessa regler, det vill säga de svenska reglerna, men vad skulle det innebära om de inte gjorde det? Finns det då möjlighet att vi på något sätt kan ha strängare regler här?

Sedan instämmer jag i den mycket utförliga och detaljerade redovisningen från Lars Lindblad om sakinnehållet. Jag tycker också att det är bra att jordbruksministern för fram att vi inte vill ha reklam riktad till barn.

Anf.  80  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är bra att man på något sätt framhåller det som är nyttigt. Om man nu inte ska peka ut det som är onyttigt kan man kanske i alla fall peka ut det som är nyttigt. Däremot kanske det ibland kan vara på sin plats att informera konsumenterna om att allt som är nyttigt inte är nyttigt i kopiösa mängder. A- och D-vitaminer är exempel där det kan bli för mycket av det goda, det vill säga där för stora mängder kan få negativa konsekvenser och till och med leda till exempelvis benskörhet. Det tror jag är viktigt att framhålla så att man har total koll över sitt intag, så att säga, från olika håll.

På den kommande punkten 15 om fetma, näringsmedel och fysisk verksamhet står det att man särskilt vill fokusera på barn och skapa förutsättningar för goda kostvanor – det är kommissionen som föreslår det, tror jag – exempelvis genom att bekämpa missledande reklam, information och marknadsföring. Frågan är om man inte kan koppla ihop de här punkterna. Här känns det ju som om man från EU-håll erkänner att detta med barn är viktigt och att det är viktigt att reklam riktad till barn är rätt utformad, om den över huvud taget ska förekomma. Kanske kan man på något sätt koppla ihop detta. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi lyfter fram just detta med barnreklam.

Anf.  81  CHRISTINA AXELSSON (s):

Visst är det viktigt med barn och reklam, vad man visar barn för bilder på hur man ska se ut och annat – självklart. Jag tycker också att det är viktigt att konsumenterna vet vad det är de köper. Därför ser jag det som angeläget att det faktiskt finns gemenskapsregler för olika hälsopåståenden så att man inte kan köpa någonting från något annat land som påstås vara väldigt nyttigt. Sedan är det väl alltid så att för mycket kan skämma.

Jag tror att det är angeläget att detta genomförs på sikt, att vi får de här reglerna så att konsumenterna faktiskt vet vad de köper. Om det sägs att man blir friskare av att äta fil, yoghurt eller vad det kan vara måste det stämma och vara vetenskapligt belagt att det verkligen är på det sättet.

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller hälsobudskap och näringspåståenden är ju konsumenten utsatt och skör. Vi vill gärna vara hälso- och kostmedvetna och kunna påverka våra liv så att vi mår bättre. Det tycker jag att man särskilt måste beakta när man ska utforma den här typen av regler.

Från svensk sida menar vi att det är värdefullt med harmoniserade regler på en hög konsumentskyddsnivå. Vi tycker också att vi har fått en hög skyddsnivå i den här förordningen.

När det sedan gäller vad detta innebär för de svenska företagen har vi funderat en hel del på det. Det är inte så där helt enkelt att i dagsläget säga vad det kommer att betyda för de svenska företagen. Samtidigt bedömer vi att de har ett bra utgångsläge. Vi har dokumentation, och vi har haft en bra utveckling när det gäller innovation och förädling. Givetvis ska vi också verka för att det blir smidiga och enkla processer för de svenska företagen.

Vi vet inte riktigt ännu vilken väg vi ska gå. Vi har ju Efsa, som ska ha rollen att godkänna och se till att företagen har den rätta dokumentationen och inte träder över gränserna. Vi har också kontakt med bland annat livsmedelsföretagens branschorganisation för att höra hur de tycker att vi ska agera. Det här är ju också ett område där vi har komparativa fördelar som land om man ser till näringspolitiken. Vi har varit duktiga på att utveckla den här typen av produkter, och det vore väldigt olyckligt om detta på något sätt skulle hindra oss i den fortsatta utvecklingen.

Detta är alltså en fråga som vi har med oss. Dock är det lite för tidigt att säga exakt vilken väg vi ska gå.

Det här med vitaminer och mineralämnen kommer i nästa regelverk, i nästa förordning. Där tar man hand om den fråga som Hillevi Larsson tog upp.

Anf.  83  LARS LINDBLAD (m):

Det är klart att vi måste ha ett gemensamt regelverk som fungerar i samtliga länder. Det är också klart att den här processen är viktig och att det är viktigt att man arbetar vidare med detta. Det är jag väldigt införstådd med.

Men man skulle ju kunna hitta någon form av allians för att säkra hem våra intressen. Det här kan faktiskt vara en blivande god exportprodukt när systemet faller på plats. Vi, framför allt de tre länder jag nämnde, borde säkra hem att vi inte behöver backa och starta om från början. Hur ställer sig ministern till att under diskussionen på den här punkten lyfta upp de aspekter jag pekar på och som borde vara rimliga svenska intressen? Vi borde kunna hävda dem och säga att detta är viktiga grejer som vi vill ha med i den fortsatta processen för att på det sättet tydligt markera att det finns en svensk linje i detta.

Anf.  84  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska väl förtydliga mig och säga att vi på departementet är övertygade om att de svenska företagen kommer att få sina produkter godkända. Vad jag ville uttrycka här var att det också ska ske på ett sådant sätt att det inte blir för tungt och för arbetsamt för de svenska företagen. Det är de processerna som vi nu vill arbeta med.

Sedan har vi lyft fram de här argumenten tidigare i processen. Jag är också beredd att ta upp dem på rådsmötet vid en lämplig tidpunkt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 13 om vitaminer med mera.

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har vi inga invändningar. Vi har blivit tillgodosedda på de punkter där vi har haft synpunkter och menar att detta är någonting vi välkomnar och kan ställa oss bakom.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi en övrig fråga, punkt e om livsmedelstillsatser.

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport. Den svenska ståndpunkten är att vi i princip tycker att detta är bra, men vi har några markeringar. En markering är att vi inte ska godkänna användning av sådana produkter som ger problem för allergiker. En sådan produkt är sojabönshemicellulosa. Vi har också en annan synpunkt, nämligen att när det gäller att informera om att vissa sötningsmedel har laxativ effekt vill vi fortfarande ha kvar erytritol. Det är bland annat viktigt för diabetiker, som kan äta stora mängder livsmedel med detta sötningsmedel.

Det är de synpunkter vi har i det här tidiga skedet.

Anf.  89  ULF HOLM (mp):

Detta är väl inte sista versionen, höll jag på att säga – som diabetiker reagerar jag genast på det här – utan Sverige kan väl få igenom sina ståndpunkter? De är ganska viktiga, tycker jag.

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är långt kvar. Detta är en lägesrapport. Vi vet inte om det blir utrymme för diskussion, men i så fall framför vi de här synpunkterna. Givetvis tycker jag som Ulf Holm att detta är viktiga synpunkter.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Hade vi något från återrapporten?

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja. Nu har jag fått fram återrapporten. Det var längesedan – Epscorådet var den 6 december 2004, och därför var det svårt att komma ihåg. Då var frågan om närings- och hälsopåståenden uppe till diskussion, och vi framförde då våra synpunkter. Det var alltså inte mer än så att rapportera.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten.

Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare och ber justitieministern komma in.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 april 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi justitieministern med medarbetare välkomna. Vi beklagar dröjsmålet. Vi räknar med att jobba i kapp det. Vi börjar med en återrapport. Varsågod!

Anf.  95  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, herr ordförande! Vid RIF-rådet den 14 april kom vi överens om att placera sätet för den europeiska gränskontrollbyrån i Warszawa. Det var ju flera länder som kandiderade, bland annat Malta, Estland, Ungern och Slovenien. Byrån inrättades den 1 maj i år, och vi kommer att få mer information om detta vid nästa RIF-råd. Jag återkommer därför till frågan om byrån om en liten stund.

Vi enades också om politiska riktlinjer för det fortsatta arbetet med förordningen om införandet av ett europeiskt betalningsföreläggande. Bland annat framkom att det finns en majoritet för att förordningen ska gälla endast för gränsöverskridande tvister.

När det gäller den riktlinjedebatt som hölls beträffande ett datoriserat system för utbyte av uppgifter ur kriminalregistret kan jag på en gång säga att frågan inte reddes ut. Vårt huvudbudskap i debatten var också att det krävdes mer förarbete för att få bättre beslutsunderlag, och det var också det vi var överens om här.

Som ni minns förelåg inför mötet två motstående förslag – dels kommissionens förslag som bygger på ett indexsystem med en träff–icke-träff-funktion där man går vidare när man får träff, dels ett förslag från Tyskland, Frankrike, Spanien och Belgien som bygger på ett pilotprojekt med kommunikation mellan nationella databaser. När vi träffades senast fick jag frågan hur pilotprojektet fungerar. Förenklat kan man säga att det innebär att varje lands register blir ett slags kontor som sänder information elektroniskt och som andra kontor kan vända sig till direkt med frågor på elektronisk väg.

En avgörande skillnad mellan förslagen är att det enligt indexsystemet är den dömande staten som svarar för registreringen medan det enligt pilotprojektet är staten i vilken den dömde är medborgare.

En stor fördel med indexsystemet är att det omfattar alla som döms, även medborgare i tredjeland. En nackdel är att det initialt kräver mycket arbete att bygga upp ett sådant system. En fördel med pilotprojektet är att det bygger på de existerande nationella systemen. Samtidigt är nackdelen att medborgarna i tredjeland faller utanför och att det krävs att medborgarskapslandet verkligen registrerar alla domar, även utländska. I båda fallen krävs ett gemensamt format för hur utdragen ur registren ska se ut och en gemensam terminologi.

Mot denna bakgrund hade ordföranden inför mötet föreslagit en mellanväg som innebär att pilotprojektet ska utvecklas inom EU och kompletteras med ett indexsystem för medborgare i tredjeland. Även om det rådde delade meningar i flera frågor fann ordföranden stöd för sitt förslag. Samtidigt fick kommissionen i uppdrag att närmare granska frågor om filtrering, lagringstider, gallring med mera och återkomma i dessa delar.

Min bedömning är att mycket arbete återstår innan vi får se ett skarpt förslag. Jag är inte heller helt övertygad om att ordförandens kompromiss är helt lyckad ur teknisk och kostnadsmässig synvinkel, framför allt därför att två olika system riskerar att komplicera och därmed fördyra arbetet utan att vi uppnår målsättningen om ett effektivt informationsutbyte. Jag tror därför att vi får anledning att återkomma i denna fråga flera gånger.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi återrapporten.

Sedan går vi in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  97  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 3 är ett utkast till rambeslut om bevarande av uppgifter som har behandlats och lagrats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller uppgifter i allmänna kommunikationsnät för förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott och straffbara gärningar inklusive terrorism. Som ni känner till är detta ett förslag som Sverige lagt fram tillsammans med Frankrike, Irland och Storbritannien. Syftet med rambeslutet är att förbättra det internationella samarbetet mot internationell brottslighet genom att se till att trafikuppgifter lagras av Internet- och teleoperatörer.

Låt mig ge en kort bakgrund. Senaste gången instrumentet förhandlades var vid rådsmötet i december förra året. Vid det mötet avgjordes en principfråga som innebar att de trafikdata som genereras ska kunna bli föremål för lagring. Förhandlingen har fortsatt det här året med målsättningen att en överenskommelse om rambeslutet ska kunna nås under sommaren 2005. Vid rådsmötet är tanken att vi ska ta ställning till utformningen av ett antal centrala bestämmelser som behandlar vad som ska lagras, hur lång tid lagringen ska ske och tillgången till uppgifterna.

För oss är det viktigt att det här instrumentet blir effektivt och anpassas till den tekniska utvecklingen. Det är viktigt att vi inte får en definition av lagringskravet som snabbt blir överspelad av den tekniska utvecklingen. Jag har goda förhoppningar om att vi ska kunna nå en bra lösning på de här frågorna.

Enligt det förslag som nu finns ska trafikuppgifterna som huvudregel lagras i tolv månader, men det finns möjlighet att göra undantag ned till sex månader. Vi har en flexibel inställning till tidsfristen och kan acceptera det förslag som nu finns och som uttrycker majoritetens önskemål. Samtidigt är vi angelägna om att rambeslutet verkligen skapar ett mervärde och kan därför inte tänka oss någon ytterligare sänkning av lagringstiderna.

När det gäller tillgången till de lagrade trafikuppgifterna är min inställning att detta ska styras av nationell rätt, vilket stämmer väl överens med hur frågan regleras i nuvarande förslag.

En principiell fråga som har väckts av kommissionen är om det finns någon rättslig grund för detta rambeslut i tredje pelaren. Kommissionen anser att det inte finns rättslig grund i tredje pelaren och har för avsikt att komma med ett förslag till direktiv som behandlar frågorna i rambeslutet.

Det finns olika uppfattningar inom EU:s institutioner i den här frågan. Vad som hittills framkommit har inte fått oss att ändra uppfattning i frågan. Vi avvaktar nu kommissionens förslag till direktiv. Det har inte meddelats när det ska presenteras. Vi får anledning att återkomma i frågan.

Anf.  98  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Justitieutskottet är informerat om de här frågeställningarna. Det kanske inte hade varit fel om man hade tagit någon kontakt också med konstitutionsutskottet, eftersom integritetsfrågorna ligger som huvudfråga i KU.

Jag har en del funderingar och frågor om artikel 2.2 och listan. Om jag läser rätt är regeringen beredd att acceptera listuppdelningen. Är det rätt uppfattat? Jag skulle egentligen bara vilja ha en mer generell skrivning i artikel 2.2 a i stället för listan med de tre olika punkterna.

Om man får anse sig kunna acceptera artiklarna 2, 2 a och 3, skulle jag vilja veta vad som ligger i det. Jag kan tänka mig att det är ganska meningslöst att lagra uppgifter om jag hemifrån går in på riksdagens hemsida. Man kan knappast ställa krav på att sådana uppgifter ska lagras. Vad man tänker sig är att det ska fungera mer tekniskt.

Jag har också en fråga om artikel 4.2. Varför ska ett rambeslut lägga sig i vad medlemsstaterna får göra utöver minimireglerna? Det fattar jag inte. Finns det något skäl till det?

Anf.  99  BEATRICE ASK (m):

Vi har diskuterat det här ärendet många gånger. Det har delats ut papper på bordet till sammanträdet i dag, ett arbetsmaterial från Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter. Jag skulle gärna vilja ha lite kommentarer till det och få veta var i processen i parlamentet ärendet ligger. Sådana här argument hade inte ens jag kommit på som tycker att det är mycket som är principiellt tveksamt med förslaget.

Vi har från moderat sida konstaterat, som också ministern gjorde, att det finns frågetecken kring den rättsliga grunden. Det är naturligtvis invändningar som man måste reda ut inom unionen för att det hela ska hanteras rätt, och det är väl ingen stor fråga.

Sedan har vi hela integritetsaspekten som har varit med oss hela vägen. Men nu kommer här fler och fler argument som handlar om åtgärdens proportionalitet, alltså om det är rimligt att leda fram den här typen av krav. I papperen läser jag att det bland annat handlar om uppgifternas tillgänglighet. Jag vet inte om detta är korrekt. Det står så här: ”Såvida samtliga trafikdata som omfattas av beslutet verkligen måste lagras – även Internetuppgifter – skulle datamängden i en stor Internetleverantörs nät redan med dagens trafik uppgå till mellan 20 000 och 40 000 terabyte. Denna datavolym motsvarar ungefär 4 miljoner kilometer med fulla pärmar – och detta i sin tur motsvarar tio berg med pärmar, som vart och ett skulle räcka från jorden till månen.”

Det här underlaget från Europaparlamentet säger någonting om storleken. Vi hade i justitieutskottet i går en lång diskussion om det här, för vad departementet inte har plockat fram, trots att det här är ett svenskt förslag, är några som helst bedömningar av kostnaderna. Frågan är vem som ska betala det men också hur mycket det kostar. Oavsett vem som betalar måste det vägas emot hur mycket pengar vi har för brottsbekämpning generellt. Vi fick i utskottet i går ett löfte från statssekreteraren att man i departementet nu skulle se om man åtminstone kunde göra någon rimlig kostnadsbedömning av förslaget, vilket väl är en förutsättning för att man över huvud taget ska kunna besluta det hela.

Det finns en rad rekommendationer från Europaparlamentet där man pekar på varför man är tveksam till förslaget. Innan några av de här frågorna är klarlagda och utredda är det väldigt svårt att gå vidare i ärendet. Det är alldeles uppenbart att förslaget inte är tillräckligt genomlyst och färdigt för att ta beslut om.

Flera länder har redan, precis som Sverige, regler för registrering. Frågan är om inte det enklaste ändå är att länderna nationellt ser till att man har möjlighet till utbyte när man behöver uppgifter. Här verkar det lite grann som att vi har tagit oss vatten över huvudet.

Om vi inte har väldigt goda och genomarbetade argument i stället för den typ av argument som framförs här gör vi oss ganska fåniga i Europasammanhang, därför att det är ju en förödande argumentation. Nu har jag inte haft möjlighet att belysa förslaget, för vi fick det ju på bordet i dag. Men jag antar att parlamentet kommer att kommentera det här och landa i någonting.

Här är ett stort utropstecken, måste jag säga. Vi moderater är mycket tveksamma till att gå vidare med ärendet som det ser ut just nu. Vi ser fram emot den ekonomiska redovisning som vi har vissa förhoppningar om att departementet ska komma med.

Anf.  100  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även vi i Vänsterpartiet är tveksamma till det här. Inte minst ser vi farhågor när det gäller integritetsaspekterna.

Att lagra informationen ett helt år medför en gigantisk apparat, som Beatrice Ask har beskrivit så föredömligt, och jag kan absolut inte göra det bättre. Det kommer att bli en omfattande insamling av information.

När det gäller kostnadsaspekterna undrar jag om det är vi telekunder eller vem det är som ska betala det här. Naturligtvis måste kostnadsaspekterna utvärderas.

Jag har också noterat att vår datainspektion är väldigt kritisk till det här. Det finns något som heter 29-gruppen där EU:s datachefer är med. De är tveksamma. De skriver i ett yttrande bland annat att det inte bara strider mot reglerna som säger att uppgifter inte får användas i strid mot ändamålet. Man anser också att hela förslaget strider mot artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det betyder alltså att alla har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. När en myndighet som Datainspektionen är kritisk tycker jag att man bör ställa sig frågan om det här är en sak som vi bör gå vidare med.

Anf.  101  KARIN GRANBOM (fp):

Jag kan också instämma. Jag känner mig fortfarande tveksam till förslaget, eftersom underlaget fortfarande är alltför magert för att man ska kunna säga ja till förslaget.

Om kostnaderna verkligen kommer att vara rimliga i förhållande till vad vi får ut är en fråga man ställer sig. Vi har inte riktigt fått någon redovisning av behovet och om de organiserade brottslingarna med tekniska lösningar kan komma runt allt det här som vi försöker lagstifta om. Kommer det att bli sådana enorma mängder att det blir svårt att söka i uppgifterna, att det inte går att hantera dem?

Vad är det som ska sparas egentligen? Är det saker som ska sparas som inte sparas i dag? Om det handlar om att man bara ska vissgöra sig om att vissa uppgifter som sparas redan i dag sparas i sex månader, i så fall är det en viktig uppgift. Men är det nya saker som ska sparas? Ska varje hemsida som man har besökt på Internet sparas?

Jag skulle vilja få lite mer information innan jag säger vare sig ja eller nej till förslaget.

Anf.  102  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det är en fördel att få ordet sist, för då har många argument förts fram. Jag ber att få instämma i Beatrice Asks och Sven-Erik Sjöstrands invändningar, och jag vill inte upprepa dem.

Men när jag läste Alexander Nuno Alvaros arbetsdokument log jag lite grann när det hela beskrevs som tio berg som går upp till månen. Jag tyckte att det var lite gulligt. Jag undrar hur det hade gått om man hade skrivit alltihop på stentavlor. Då hade man kunnat bygga ganska stora slott. Men här handlar det naturligtvis om elektronisk lagring, och då kan jag inte riktigt jämföra det med pappersberg till månen. Likafullt handlar det om en stor mängd.

Men jag vill tillägga någonting, och det gäller den tekniska utvecklingen. Jag undrar om inte det här egentligen kan bli ett litet slag i luften. Den tekniska utveckling som vi ser framför oss kan ju ge oss andra möjligheter. Det finns också tekniska möjligheter att kringgå det hela. Det gör mig lite oroad över att vi kanske satsar pengar på fel häst.

Jag skulle vilja föreslå, om jag får leka lite science fiction, att vi sätter in ett chip i huvudet på varje person som både kan ange positionsdata och avlyssna allt som sägs och görs. Vår gamla nobelpristagare Hannes Alfvén skriver i sin bok Sagan om den stora datamaskinen om just detta, och det är ju lite spännande.

Men, allvarligt talat, är det inte så att om tre till fem år är detta passé?

Anf.  103  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska börja med att säga så här: Jag tycker inte heller att det här är färdigt att fatta beslut om. Det är fortfarande frågor som inte är tillräckligt konkretiserade för att ta ställning till. Det här ska vara klart senast vid årsskiftet. Det ska förhandlas fram under sommaren, men det är väl rimligt att tro att det inte kommer att bli klart förrän framåt årsskiftet. Det är sällan som någonting blir klart före den tid som har sagts. Jag kan bara hålla med om att det inte är färdigt i alla delar. Men det är en viktig sak för att bekämpa brottsligheten. Jag återkommer gärna till fler av frågorna, men först vill jag bara lämna över ordet till Ulf om de juridisk-tekniska frågorna från Ingvar Svensson först och främst. Jag återkommer strax.

Anf.  104  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM:

När det gäller artikel 2.2 som nämndes här är det så att diskussionerna hela tiden har rört sig om ifall man ska ha en allmän lista över vad som ska lagras eller om den ska vara mer tekniskt specificerad. Det som finns i arbetsdokumentet är ett förslag från ordförandeskapet om att man ska försöka specificera vilka tekniska trafikuppgifter som ska lagras. Som framgår av den promemoria som vi har skickat över vill vi helst undvika att ha en sådan teknisk lista, dels därför att utvecklingen springer ifrån den, dels därför att vi vill ha en mer allmän lista och exempelvis en bilaga med mer teknisk exemplifiering av vad som ska kunna lagras.

När det gäller tidsgränserna har medlemsstaterna, vissa med viss emfas, hävdat att vi måste ha en maximigräns för hur länge uppgifterna ska lagras. Utifrån visst dataskyddsperspektiv har en del medlemsstater tyckt att det är bra att vi faktiskt sätter en gräns. Anledningen till att vi har hamnat på 48 månader är att några medlemsstater redan i dag lagrar trafikdata i tre till fyra år, enligt deras nationella lagstiftning. De har exempelvis upp till fyra års lagringstid. Det är därför som den här gränsen finns där.

Anf.  105  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska försöka svara på de andra frågorna. Först vill jag säga att vår principiella inställning är att vi inte ska utvidga något område över huvud taget. Vi vill däremot reglera den tid som faktiskt är oreglerad i dag. Det finns inga gränser, utan uppgifterna kan sparas flera år. Jag tycker att det ska finnas både ett minimimum och ett maximum. Jag tycker att sex månader till ett år är lagom. Tydligt reglerat höjer det rättssäkerheten. Vi vet ju att de här uppgifterna sparas redan i dag.

Det är klart att teleoperatörerna ligger långt framme. Jag har träffat dem i informella möten. De är oerhört aktiva med lobbying i Bryssel. Det är inget tvivel om att teleoperatörerna säger lite olika saker, då de kanske vill försena det här lite, när de på olika sätt utför lobbying och när de pratar mer konkret. De vet att det här med största sannolikhet kommer att införas. Det är inte tal om några lagringar fram och tillbaka på stora avstånd. De säger faktiskt rent ut, eller i alla fall mellan raderna, att det här klarar de utan problem redan i dag. Det handlar alltså inte om att spara en massa information om vad folk har sagt. Som de själva säger sparas nollor och ettor för att man efteråt ska kunna säga vilka som har kontaktat varandra.

När man pratar med teleoperatörerna mer informellt låter det alltså helt annorlunda. Då är det inga problem. Och de vill gärna vara med i processen. De vet att det här antagligen kommer att utvecklas även i Sverige.

Jag tror att man ska ha viss förståelse för att det är företag som i första hand inte har något emot att det här försenas lite grann. De har ett ansvar gentemot sina aktieägare och är rädda för kostnaderna och så vidare. Men man ska också vara lite kritisk mot de uppgifter som förs fram. De rapporter som vi får nere i Bryssel är i vissa fall ganska häpnadsväckande. Men det är inget tvivel om att det har skett en viss framgång i Bryssel när man hör vissa uppgifter som kommer från parlamentarikerna där.

Det är viktigt att vi driver det här vidare för att hitta en bra lösning men som alltså inte är till för att utvidga det rättsliga området. Vi fick ett förslag i Sverige i tisdags om hur det här ska kunna regleras i framtiden. Men, som sagt, det som är viktigt att komma ihåg är att vi inte inför någonting nytt utan reglerar någonting som redan finns.

Som jag sade inledningsvis är det flera olika frågor som måste lösas innan man kan ta slutlig ställning.

Proportionaliteten får man ofta frågor om. Det sägs: Jaha, då kan man inte skicka några meddelanden i kväll, för då kommer polisen att kunna se det. Så är det förstås inte, utan det är bara vid misstanke om brott som ger minimum två års fängelse. Min inställning är att det självklart ska vara på det sättet i framtiden också. Det är förbehållet dem som är misstänkta för grova brott. Deras integritet kommer att kränkas, men det är faktiskt för att kunna lösa de mest allvarliga brotten. Det ska inte kränka några oskyldiga människors integritet.

När det gäller kostnaderna har vi kostnader nu för det här. 12 miljoner är budgeterat per år. Det är under 1 ‰ av polisens budget, trots att det är ett så viktigt instrument.

Jag tycker att det är viktigt att kostnaderna regleras av varje land nationellt. Kostnaderna kommer vi att få ta ställning till framöver, oavsett om vi når en överenskommelse eller inte. Det system som vi har där kostnaderna är oreglerade är inte bra. Vi kan se hur kostnaderna har minskat drastiskt bara under de här åren, naturligtvis beroende på den tekniska utvecklingen.

Jag tycker också att det är självklart att vi ska ha mer precisa kostnadsunderlag än vad vi har i dag när vi fattar ett slutligt beslut. Det är ända ganska bra att ha som en fingervisning att vi alltså har 12 miljoner per år så här långt i Sverige. Det är också viktigt att det här sker nationellt.

Det har tidigare varit diskussioner om teleoperatörerna ska ta hela kostnaden. Principiellt tycker jag att det är viktigt att polisen betalar en del för det här, därför att det behövs ett visst kostnadsmotstånd för att polisen inte ska använda det här i större utsträckning än vad som verkligen behövs.

Slutligen säger Leif Björnlod att den här tekniska utvecklingen är passé om fem år. Just av det skälet, Leif Björnlod, är det viktigt att man gör det här mer tekniskt neutralt. Jag tror också att vi sitter med helt andra möjligheter om fem år. Men brottslingarna kommer inte att tveka att använda de nya tekniska möjligheterna. Då måste vi ha en lagstiftning som gör att vi kan anpassa oss till dessa, men självklart med respekt för integritet och rättssäkerhet.

Anf.  106  BEATRICE ASK (m):

Det är bra att även ministern inser att det här inte är ett färdigt förslag. Det är intressant också att tiden förlängts med ytterligare ett halvår för när det ska vara klart, eftersom statssekreteraren som var i utskottet i går sade att det skulle slutföras i sommar. Jag tror nog att det är troligare att det blir vid årsskiftet. Det är väl bra om ministern har den linjen, för det här tar naturligtvis tid.

Vad gäller de tekniska detaljerna är vi moderater helt klara över hur det ser ut och inte. Men när man registrerar webbkontakter kommer man automatiskt in på sidor som innehåller värderingar, uppfattningar och synpunkter, och det kan tolkas. Det är något helt annat än teletrafikskontrollen. I och med att webben är med i detta blir det en problematik.

Det som är intressant och allvarligt är att operatörerna, som ministern säger, argumenterar annorlunda öga mot öga. De är affärsmän som naturligtvis inte vill ha besvär. Då är min fråga: Anser man från regeringens sida att till exempel föredraganden i Europaparlamentet nu är förd bakom ljuset av falska lobbyister och inte klarar av att kritiskt granska de uppvaktningar som görs, i så fall på vilka punkter? Vilka argument är det då som är de korrekta i stället för dem som uppenbarligen diskuteras i Europaparlamentet? Det är väldigt viktigt att få ett svar på det.

Jag tror att de flesta Europaparlamentariker och de som arbetar i EU-parlamentet är åtminstone lika kloka som vi i Sveriges riksdag. De är vana vid att möta lobbyister och förstår att ett företag driver en linje och så vidare. Jag tror inte att de omedelbart faller i farstun för alla argument. Det är möjligt att just den här föredraganden har gjort det. Men då är det ju oerhört viktigt att vi i den fortsatta processen från Sveriges sida på punkt efter punkt kan visa var felen ligger och vad som är den korrekta uppgiften.

Vi har fått materialet i dag, så jag har inte haft någon möjlighet att gå igenom det. Men detta med proportionaliteten är allvarligt. Man kan säga att den registrering som vi har i Sverige inte kostar så mycket. Nej, men det är inte den vi pratar om. Vi pratar om ett betydligt mer omfattande system som kommer att få en delvis annorlunda utformning, och då måste man fundera över vad det kostar. Jag efterlyser ett svar från departementet när det gäller arbetsdokumentet eller en förklaring om var det här kommer in i processen och hur det har hanterats och tillrättalagts. Jag kan inte tänka mig att vi kan leva med en situation där företag säger en sak till ministern och sedan säger en annan sak offentligt, utan vi måste reda ut vad som är rätt och riktigt.

Sedan delar jag den praktiska uppfattningen att man ska vara teknikneutral, men det är en mer teknisk fråga. Fortfarande är grundfrågorna: Är detta möjligt? Är det rätt proportioner och får det den effekt som är avsedd? Där är i alla fall inte vi moderater med än, för vi tycker inte att det är övertygande i och med de invändningar som faktiskt har framförts.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag vill kommentera frågan om arbetsdokumentet. Vi fick det i det andra utskicket, så jag har i alla fall fått det tidigare än i dag.

Det här är ju ett arbetsdokument. Jag har själv suttit i Europaparlamentet. Det här är ett arbetsdokument som just den här personen i Europaparlamentet står för. Jag betvivlar inte att det finns omdömesgilla Europaparlamentariker, men ibland kan en och annan utsättas för yttre påverkan. Det är ju en ganska öppen process. Men det är inget officiellt dokument som behandlas i utskottet så länge det är ett arbetsdokument. Det kan vara bra att veta. Därför har jag faktiskt tagit det med en liten nypa salt.

Anf.  108  BEATRICE ASK (m):

Men förklara då för en som inte har suttit i Europaparlamentet vad som händer med dokumentet. Det har föredragits i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag antar att man där kommer att hantera det på något sätt och komma med synpunkter. Då måste vi få veta vad man slår ned på eller tillrättalägger, hur processen ser ut och vad det är för tidsplan? Det är intressant för oss att få veta eftersom frågan är komplicerad.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Så länge som det är ett arbetsdokument tar inte utskottet ställning till det. Utskottet kommer att ta ställning till det och göra det till ett eget betänkande så småningom. Sedan kommer hela Europaparlamentet i sin tur att ta ställning till det. Den 28 maj ska de rösta, i dag alltså.

Anf.  110  LEIF BJÖRNLOD (mp):

En sakupplysning: I går kl. 15 inledde utskottet sitt möte. Jag har inte hört vad de har fattat för beslut. Men ärendet behandlades i går. Det står fel datum. Det ska vara den 27 maj.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Den första veckan i juni ska det tas i plenum. Jag vet inte om den här delen faller under tredje pelaren – i så fall är inte parlamentet medbeslutande – eller om den faller under den första pelaren. Då är parlamentet medbeslutande. Det kanske justitieministern vill reda ut.

Mitt lilla medskick är att jag har tagit det här med en liten nypa salt.

Anf.  112  INGVAR SVENSSON (kd):

Min bedömning är att det ligger under tredje pelaren, och då är det inget medbeslutande. Det har tydligen varit diskussioner om den rättsliga grunden, men det kanske vi inte ska fördjupa oss i just nu.

Jag kan definitivt se poängen med ett sådant här rambeslut. Samtidigt är jag väldigt angelägen om att det ska vara mycket strikt, så att det inte kan uppfattas som integritetskränkande. Det är föremål för väldigt mycket debatt i samhället. Medierna har redan varit på mig om detta.

När det först gäller den fjärde artikeln fattar jag inte varför det ska finnas ett rambeslut om en maximigräns. En sak är att folk önskar det, men vad det finns för skäl bakom det förstår jag inte. Har EU att göra med om andra länder vill ha längre perioder? Det är det som jag inte förstår. Förklara det gärna för mig, för jag tycker att det här är i strid med subsidiaritetsprincipen.

Jag vill återvända till förklaringen. Eftersom de här artiklarna nu ska förhandlas måste vi ju veta vad vi ska ställa oss bakom eller inte. Vad är innebörden av artikel 2.2 som Sverige vill ha? Är det bara den första a-punkten som man vill ha med som grund, eller vad är det man vill ha? Vad innebär det om man är tvungen att acceptera artiklarna 2.2.a och 3? Det har jag inte fått klart för mig.

Anf.  113  JOE FRANS (s):

Det här är en viktig diskussion, och det är riktigt att vi diskuterar ordentligt även om det här ligger inom tredje pelaren. Men för ordningens och tydlighetens skull vill jag fråga om det inte är så att företagen redan i dag sparar uppgifter av faktureringsskäl och att man inte sparar innehållet i meddelandena utan bara att kontakt har skett. Nu har vi fått lite information om ekonomin och om att det gäller vid misstanke om allvarlig brottslighet. Det är en viktig information. Men är det här någonting som våra brottsbekämpande myndigheter har efterfrågat?

Anf.  114  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Ministern talar om att det här är uppgifter som lagras redan i dag. Det gör mig lite förvånad. Jag visste inte att man lagrade positionsdata eller lokaliseringsdata redan i dag. Jag trodde att det var något som skulle tillkomma. Men det gör man tydligen redan.

När det gäller hanteringen av registren vid grova brott med viss påföljdsnivå är det faktiskt så att de här uppgifterna kommer att finnas i ett register, och så fort de finns i ett register finns det möjligheter att de kan missbrukas. Om detta kommer till stånd måste det nog kompletteras med hanteringsregler som skyddar människor från möjligheten att andra, icke brottsuppgifter kan läcka ut eller komma ut på annat sätt. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns många civila intressen som skulle vara intresserade av att få kännedom om människors kontakter.

Anf.  115  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag kanske inte var tydlig i min frågeställning i förra replikväxlingen. Därför vill jag ta upp den igen. EU:s dataskyddschefer och Sveriges datainspektion är mycket kritiska till det här förslaget. De anser att förslaget strider mot Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Då måste jag fråga ministern: Har de fel eller strider det här förslaget mot konventionen?

Anf.  116  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag vill ge några IT-politiska perspektiv på det här. Redan i dag lagras väldigt mycket trafik, men det finns egentligen inga regler för det. IT-företagen säger att de sparar så länge de behöver det för sin fakturering. Men sedan är frågan hur man bedömer det från företag till företag. En del har uppgifterna kvar ganska länge just av den anledningen att de kan förvänta sig en tvist med kunden. Därför vill de ha kvar uppgifterna som ett bevismaterial. Andra gör det tills de fått sända ut fakturan och fått fakturan betald. Det finns alltså ett godtycke hos företagen. Det finns alla skäl i världen att ha en bra reglering av just ett IT-politiskt skäl.

Sedan vill jag bara ge ett svar till Beatrice Ask. Man skulle egentligen kunna strunta i det här med webben, men det stora problemet är att en stor del av e-mail-kommunikationen sker just över webben, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att inte ha med webben i det här sammanhanget.

Man kan till exempel se på dem som håller på med alla dessa spam. Jag är helt övertygad om att det mest är fråga om just sådana som går över webben. Det är oftast där man har den typen av kommunikation. Helst skulle det tas bort, men just i det här sammanhanget är det nog tvunget att vara kvar.

Anf.  117  BEATRICE ASK (m):

Det är riktigt att företagen i dag ofta gör den registreringen av krediteringsskäl, men nu börjar man gå ifrån det eftersom man i stället tar ut abonnemangsavgift. Då har man inte längre behov av detta, utan det blir enbart en fråga om att vi vill tvinga dem – helt enligt reglerna – att lagra sådant som inte lagras.

Även integritetsaspekten blir lite mindre beroende på att man lagrar upp till sex månader. Jag tror dock inte att det är den tyngsta frågan, utan det är att man drar in webbtrafiken och tvingar fram en kostsam registrering som inte nödvändigtvis kommer att finnas om kanske tre fyra år om marknaden får råda. Frågan är alltså om man ska tvinga fram det. Där tycker jag att man måste fundera över kostnaderna och komplexiteten.

Anf.  118  HILLEVI LARSSON (s):

När det gäller integriteten kan man naturligtvis diskutera den rent principiellt. Jag tycker dock att det kunde vara intressant att höra om något konkret fall där detta skulle kunna bli negativt för den enskilde. Det handlar ju om folk som är misstänkta för grova brott, till exempel terrorism, och det är i just de fallen man ska kunna använda detta för att stödja bevisningen. Man kan alltså inte fällas enbart utifrån registreringen.

Därför undrar jag hur detta egentligen skulle kunna drabba någon oskyldig. Jag tycker att de konkreta fallen är de viktigaste. Det handlar, som sagt, inte om innehållet i meddelandena – om det som sägs – utan om vem som kontaktats och av vem.

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ulf Wallentheim kan säkert svara på de rent tekniska frågorna. Jag ska försöka svara på övriga frågor i rätt ordning.

Beträffande det som Beatrice Ask tog upp tror jag inte att det är fråga om falska lobbyister, men man bygger upp en bild av att det kommer att bli en enorm förändring och börjar tala om fram och tillbaka till månen fyra gånger. Därför vill jag säga att det inte bara sagts i Europaparlamentet utan faktiskt också här av just Beatrice Ask.

Anf.  120  BEATRICE ASK (m):

Nej, inte alls!

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar inte om att man är klokare där än här, utan det handlar om att man naturligtvis lyfter fram andra saker från företagens sida jämfört med om man har mer informella kontakter.

Det som Börje Vestlund tar upp är mycket intressant. Jag undrar nämligen hur operatörerna skulle reagera om vi gick ut och sade att vi nu ska ha en absolut maximigräns på ett år. Då skulle det bli väldig fart på dem, för precis som Börje Vestlund säger sparar de redan i dag under mycket längre tid än så. Det säger de också när man talar med dem lite mer informellt. Det kommer alltså inte att bli någon form av lagring. Däremot blir det en tydlig reglering.

Sedan kan jag hålla med Ingvar Svensson om att man kan fråga sig varför det ska finnas en maximigräns. Det håller jag med om. Det är inte så det brukar regleras, vilket flera medlemsstater också lyft fram. Jag har inget problem med det, men jag kan hålla med om att det inte är det vanliga sättet att reglera sådana här saker. Utvecklingen är emellertid snabb, och många länder för liknande diskussioner och tycker att det är bra med en maximigräns. Det skulle jag tro är förklaringen till den.

Sven-Erik Sjöstrand ställde en direkt fråga ifall de har rätt eller fel. Vi är inte färdiga med förslaget. De har uttryckt det på det här sättet, och i så fall har de uttryckt det som gäller i Sverige, där vi alltså inte har de gränserna. Och om man nu tycker att det är så förfärligt bör man väl ta någon form av initiativ till att vi i Sverige ska ändra den lagstiftningen via riksdagen eller i varje fall föra fram de åsikterna. Men jag har inte hört från vare sig Datainspektionen eller från något annat håll att de skulle sagt att vi omedelbart måste ändra vår svenska lag, där detta inte alls är reglerat.

Ja, det finns konkreta fall på brottsbekämpning. Det är inte bara så att det efterfrågas utan vi har redan haft flera brottsutredningar där människor faktiskt kunnat gripas på grundval av det här. Naturligtvis har också annan bevisning legat till grund för gripandena. Det är klart att det blir integritetskränkande för den människa som grips och döms till tolv års fängelse, men det är ju hela tanken bakom det här.

Jag ska också erinra om att detta inte bara är till för att kunna användas i brottsbekämpningen, utan det kan bland annat användas för terroristdåd, för att utlösa bomber och så vidare. Då måste brottsbekämpningen kunna bevaka det på ett bättre sätt och inte lämna det öppet för framtida terroristattacker.

Nu vill jag att Ulf Wallentheim svarar på de frågor han fick av Ingvar Svensson om 2.2.

Anf.  122  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM:

Jag ska vara väldigt kort. Ordförandeskapet vill försöka tekniskt specificera detta så att det ska gälla den IP-adress som är aktuell för utgångskällan för kommunikationen ute på nätet och användaren av den IP-adressen. Det är alltså abonnemangsuppgifter man ska lagra, och dessa ska brottsbekämpande myndigheter kunna ha tillgång till.

Artikel 2.2 beskriver ytterligare hur själva kommunikationen går till samt slutdestinationen för den kommunikationen. Det är så vi har uppfattat det. Förslaget har lagts fram av ordförandeskapet. Vi försöker diskutera det och har, som jag sagt tidigare, olika synpunkter på själva innehållet.

Anf.  123  BEATRICE ASK (m):

Jag vill protestera mot beskyllningen att jag skulle använda argument om berg till månen och annat. Det jag gjorde var att läsa direkt ur ett arbetsdokument från Europaparlamentets utskott, och jag undrade över departementets sakliga kommentarer och bedömningar av de argument som finns där.

Den här frågan är stor och seriös, och vi moderater arbetar mycket noggrant med den. Det finns överdrifter i alla politiska diskussioner, men jag vill inte bli beskylld för att komma med argument som jag faktiskt inte kommit med. Jag frågade om det fanns ett sakligt underlag där man kunde bemöta detta, och vilken grund det har i diskussionerna i parlamentet. Det är viktigt att detta blir sagt eftersom det handlar om stora mängder.

Jag konstaterade också att detta är tekniskt svårt. Det skulle inte falla mig in att försöka räkna ut hur omfattande den information är som vi samlar på. Här har vi ett arbetsdokument utifrån vilket man nu arbetar. Det ska bli intressant att höra vad man säger i Bryssel. Min rekommendation till departementet och ministern är – om man vill driva frågan framåt – att också komma med konkreta, faktabaserade invändningar, kommentarer och tillrättalägganden till det som sägs i Bryssel. I annat fall är det helt omöjligt.

Anf.  124  INGVAR SVENSSON (kd):

Mitt grannparti brukar tala om ett smalare men vassare EU, och jag tycker att man ska fundera på det när man tittar på 4.2. Man ska inte lägga in regler som inte behöver läggas in.

Vår syn på artikel 2.2 är avgörande för hur vi ställer oss till det totala paketet. Det är viktigt att det blir mycket tydligt. Lås inte fast positionerna här utan att komma tillbaka till nämnden. Annars riskerar ni att råka ut för ett bakslag.

Anf.  125  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja att ni gjorde en bättre analys av att brottslingar kan kringgå uppgifterna när det gäller hemsidor och sådant. Om alla som surfar runt och går in på en hemsida på något vis blir registrerade, till exempel genom att man via abonnemangsnumret kan se vem som äger datorn, kan de personerna ju i stället lätt gå till ett Internetcafé i en annan stad. Det är klart att det i och för sig kan vara intressant att veta att någon suttit i just den staden och surfat där, men det finns ibland saker – säkert mycket enklare än vad jag kan komma på just nu – som gör att man kan komma runt detta, medan vanliga hederliga människor ska bli registrerade. Dessutom ska enorma mängder uppgifter sparas, vilket kostar jättemycket. Vi skulle gärna vilja ha en redovisning av det för att se att man faktiskt tänkt igenom saken.

Anf.  126  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag vill anknyta till det som jag tidigare frågade om, nämligen den tekniska utvecklingen.

Som terroristbekämpande åtgärd vet jag inte riktigt vad det kan ha för värde annat än att det ger vissa upplysningar. Jag menar att om någon utlöser en bomb via en mobiltelefon brukar man kunna återfinna mobiltelefonen, men man vet inte vem som höll i den. Det finns många vägar att kapa. IP-adresser är en annan fråga som är ganska spännande.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga: Registreras positionsdata i dag hos operatörerna? Kan det framgå av mina räkningar ifall jag ringer från Östersund eller från Malmö?

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det var mer en synpunkt från Ingvar Svensson, som vi ska ta med oss. Och som Beatrice Ask säger tror också jag att detta är en stor och seriös fråga för oss alla. Annars skulle vi ju inte ha den här diskussionen.

Sedan var det frågan om terrorism. En av de saker man kan se är just varifrån någon har ringt med mobiltelefon för att utlösa en bomb. Sprängdådet i Madrid utlöstes av mobiltelefoner. Det kan göras på olika sätt, via alarm och så vidare, men detta är alltså ett av sätten. Dessutom vill jag säga: Ja, vi positionsbestämmer. Man kan ta fram de uppgifterna. Flera allvarliga brott har i Sverige lösts genom positionsbestämning. Som exempel kan jag nämna den psykolog som brutalt mördades av två personer från ett av våra baltiska grannländer. Där kunde man spåra telefonen till det baltiska landet. Det är ett exempel bland många.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar också att vi har 50 minuter på oss att klara av RIF-rådet, om vi inte tar någon lunch. Vi går över till nästa fråga.

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller utkast till rambeslut om europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar eller uppgifter som ska företes i brottmål.

Det här förslaget presenterades 2003. Tanken med förslaget är att förbättra möjligheterna att i ett brottmålsförfarande få tag i bevis som finns i en annan medlemsstat. Vid RIF-rådet finns två frågor att ta upp. Jag tycker att frågorna är för tidigt väckta eftersom flera grundläggande frågor återstår.

Den ena frågan gäller en avslagsgrund som ger möjlighet att avslå om brottet helt eller delvis begåtts på den verkställande statens territorium. På rådet i februari bestämdes att det ska finnas en sådan avslagsgrund. Diskussionen nu handlar om ifall avslagsgrunden ska vara generell eller om den ska inskränka sig till brott som inte är straffbara i den verkställande staten.

Den andra frågan gäller en bestämmelse om teknisk hjälp i den verkställande staten att inhämta data i tredjeland. Den regeln handlar om ett helt annat samarbetssätt än det som övriga rambeslut bygger på. Vi välkomnar därför att bestämmelsen utgår. I annat fall finns det en klar risk för att det dröjer ytterligare innan rambeslutet är färdigförhandlat.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Bekämpande av rasism och främlingsfientlighet.

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har pratat om det här tidigare. Det finns ett utestående problem för oss som fortfarande inte är löst, nämligen att det för vår del är viktigt att frågan om rättslig hjälp utgår med hänsyn till vår tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlagen, eftersom grundlagarna uttömmande anger vilka ingripanden som är tillåtna på området. Det här är förstås en väldigt viktig fråga, och den är alltså fortfarande utestående. Det är det som återstår här.

Anf.  132  BEATRICE ASK (m):

Ordförande! Vi diskuterade den här frågan i justitieutskottet i går. När man börjar tränga in i frågorna blir man bekymrad. Det är nog riktigt att mycket av det som finns med i underlaget täcks av våra lagar om hets mot folkgrupp. Däremot kan man börja undra över det som sägs i artikel 1 om offentligt urskuldande, förnekande och så vidare samt den gränsdragningsproblematik som kan dyka upp när fall ska prövas. Vi fick svaret att hela artikel 1 nog fått en ganska olycklig utformning, vilket gör att huvuddelen av medlemsstaterna kommer att dra nytta av undantagsreglerna i 8 §.

Nu skulle jag vilja veta lite mer om vilka undantag vi från svensk sida kan komma att behöva använda oss av, eftersom det ser ut att finnas en del gränsdragningsproblem. Man kan fundera över vad det är för ärenden som dyker upp. Vi är alla besjälade av att markera mot rasism och främlingsfientlighet, men det får inte bli konstiga processer i onödan, utan man måste veta hur det ser ut. Man blir självklart lite fundersam över om det hela egentligen är så bra ifall alla medlemsländer känner att de måste använda undantagen för att kunna tillämpa ett regelverk. Om vi kunde få en lite mer utvecklad förklaring till detta vore det bra.

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som exempel kan nämnas just förnekelsepåståendet, som alltså kan regleras här. Vår bedömning är dock den att vi inte kommer att behöva göra några lagändringar. Det här sättet att med den första och åttonde artikeln reglera detta, med de undantag för utdömande som finns, innebär att vi inte kommer att behöva lagstifta.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

En europeisk arresteringsorder.

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Också här kan jag korta ned lite grann och bara konstatera det viktigaste, nämligen att man nu särskilt ska diskutera den vägransgrund som finns i programtexten. Det är det specifika.

Jag kan naturligtvis gärna lämna en bakgrund, men med tanke på vad ordföranden sade om tidsbristen tänkte jag inte ta allt.

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vad jag förstått kommer det inte att bli någon utvärdering av arresteringsordern, men det sägs i handlingen att Sverige bör förorda att ytterligare utvärdering och analyser bör avvaktas med ett antal år. Går det att närmare precisera ”ett antal år”? Är det två eller fem eller tio år? Det kan trots allt vara viktigt med utvärderingen.

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tre fyra år skulle vi uppskatta det till, om vi ska göra ett försök till precisering.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Haagprogrammet.

Anf.  139  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Vi har haft diskussioner om det här vid flera tillfällen. Det som nu tillkommit är att kommissionen presenterat en handlingsplan som förklarar hur Haagprogrammet ska genomföras. Handlingsplanen förväntas antas vid rådsmötet och därefter skickas vidare till Europeiska rådet den 16–17 juni för att ingå i slutsatserna därifrån.

Handlingsplanen är kommissionens förteckning över de initiativ man avser att ta under den kommande femårsperioden. Sverige välkomnar detta. Det är en tydlig färdplan med tidsangivelser för de uppgifter vi kommit överens om inom området frihet, säkerhet och rättvisa.

Under kommissionens arbete med att ta fram planen har vi bland annat verkat för att rättighetsperspektivet och förebyggande åtgärder ska ges en framskjuten plats för att balansera de repressiva åtgärder som vidtagits. Det är därför glädjande att se att kommissionen tagit intryck av det.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Terrorism.

Anf.  141  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Exakt vad som kommer upp under denna punkt stod inte klart förrän i går. Det är alltså därför vi inte kunnat skicka över någon utförligare information tidigare.

Man kan säga att punkten består av två delar. I den första delen görs en genomgång av uppföljningen av handlingsplanen mot terrorism. Ordförandeskapet har i sin återrapportering för arbete under våren 2005 utgått från de prioriteringar som satts upp av Europeiska rådet i december 2004. RIF-frågorna får som vanligt störst utrymme, och informationsutbytet står i centrum. Andra områden där åtgärder varit prioriterade under våren är finansiering av terrorism, radikalisering och rekrytering samt externa relationer.

I en första bilaga finns en uppdaterad version av hur genomförandet av beslutande instrument fortgår i medlemsstaterna. I den andra bilagan finns en uppdaterad version över handlingsplanen. Därutöver finns två dokument i vilka Europol respektive Eurojust gör en genomgång av egna organisationer och arbetet i kontraterroristfrågor.

Sverige kan välkomna avrapporteringen och godkänna innehållet i den. En överskådlig genomgång listar vad som gjorts och vad som närmast bör göras för att på bästa sätt kunna uppfylla de krav och mål som handlingsplanen ställer upp.

Den andra delen som är aktuell under denna punkt gäller rekrytering och radikalisering. Europeiska rådet uttalade vid toppmötet i december 2004 att om kampen mot terrorism ska bli effektiv på lång sikt måste man ta itu med terrorismens orsaker. Radikalisering och rekrytering till terrorism kan hänga nära samman. Europeiska rådet uppmanar därför rådet att senast 2005 upprätta en långsiktig strategi och handlingsplan i dessa båda frågor. Utifrån detta har ordförandeskapet tagit fram rekommendationer, eller snarare utgångspunkter, för det fortsatta arbetet. De handlar om integrationspolitiska insatser och utrikespolitiska dialoger, men naturligtvis också om brottsbekämpande åtgärder.

Kommissionen har även aviserat att man under sommaren kommer att lägga fram ett meddelande med förslag till åtgärder mot radikalisering och rekrytering. Avsikten är att meddelandet ska utgöra ytterligare en del av grunden för EU-strategin. Den färdiga strategin kommer att innehålla åtgärder som berör alla tre pelare.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Polisakademin.

Anf.  143  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Europeiska polisakademin har utvecklats under de senaste åren och fungerar bra. Under förra året enades EU om att ge akademin status som juridisk person med fast säte och utökat sekretariat i Storbritannien, vilket Sverige välkomnade.

I höstas presenterade kommissionen ett förslag till rådsbeslut som syftar till att göra Polisakademin till ett gemenskapsfinansierat EU-organ. Vid RIF-rådet i februari beslutades att EU:s tjänsteföreskrifter ska gälla för Polisakademin och att den ska finansieras med gemenskapsmedel. Övriga delar av förslaget ska behandlas först efter en planerad utvärdering av akademin i slutet av år 2005.

Vid RIF-rådet nästa vecka ska vi försöka nå en politisk överenskommelse om att inrätta Europeiska polisakademin som EU-organ. Vi välkomnar att Polisakademin får möjlighet att utveckla sin verksamhet. Vi har dock ifrågasatt att EU:s regler om privilegier och immunitet samt tjänsteföreskrifter i alla delar per automatik ska gälla för nya EU-organ. Sverige, Tyskland, Storbritannien och Frankrike kommer därför att till protokollet foga ett uttalande om att denna fråga måste diskuteras vidare inom EU.

Anf.  144  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag har inte varit med här så förfärligt många år, men jag vill minnas att när vi vid ett tidigare tillfälle diskuterade Polisakademin sade vi att det är väl bra att det finns ett samarbete mellan poliserna på den här nivån, men det är viktigt att det inte blir ett eget organ. Nu blir det ett eget organ.

Jag ser i detta en process som känns lite störande. Jag förstår att man av ekonomiska skäl vill lägga över det här och göra ett eget organ av det så att det blir gemensamhetsfinansierat i stället för att varje enskilt land ska finansiera det. Men jag har fortfarande uppfattningen att det här är ett samarbete som kan ske på bilateral nivå utan att vi ökar på kostnaderna för EU och därmed våra avgifter.

Anf.  145  BEATRICE ASK (m):

Herr ordförande! Jag har i det här ärendet egentligen en motsatt uppfattning i förhållande till Leif Björnlod. Om jag förstått det hela rätt är en av anledningarna till att akademin görs till myndighet att man därigenom förenklar en del av de administrativa rutinerna. Det är dessutom en fördel att kostnaderna nu lyfts in i EU-budgeten direkt. Om regeringen dessutom ser till att hålla nere medlemsavgiften innebär det att man får lite koll på det hela. I annat fall får vi en mängd verksamheter som är sidofinansierade, och då växer kostnaderna för EU-samarbetet utanför avgiften. Det vore olyckligt. Jag tror därför att detta är rätt sätt.

Jag vill dock markera att vi anser att den här verksamheten ska vara begränsad. Vi vill inte ha en europeisk polishögskola – det har vi diskuterat tidigare – och det här handlar heller inte om det. Det kan dock vara på sin plats med en liten uppstramning.

Däremot tror jag att det vore en fördel att lite grann hålla koll på antalet myndigheter inom Europeiska unionen eftersom de tycks växa ganska fritt – dessbättre dock inte på det här området.

Anf.  146  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inte så mycket att tillägga. Det var två olika synpunkter. Vi har ju vår linje här. Jag kan bara säga att jag delar Beatrice Asks synpunkter; det här ska inte växa och bli någon enhet, utan vi är nöjda med det sätt som det har gjorts på.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Polischefsgruppen.

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den tillkom som ett resultat av Tammerforsslutsatserna och består av medlemsländernas rikspolischefer eller motsvarande. De möts numera inom rådsstrukturen. De träffades den 12 maj, och då diskuterades det operativa arbetet kring de sex projekt där medlemsstaterna försöker utveckla en gemensam arbetsmetod. Det enda projekt som fått riktig fart och hittills kunnat genomföras är det som Sverige lett om barnpornografi på Internet.

Vid RIF-rådet kommer ordförandeskapet eventuellt att lämna en kortfattad rapport om utvecklingen av de sex projekten.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Punkt 11 föredras av Barbro Holmberg och vi går därför vidare till punkt 12, Övriga frågor.

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den gäller Europeiska gränsförvaltningsbyrån. Det kommer att lämnas en lägesrapport om gränsbyrån, och eftersom den precis ska påbörja verksamheten finns det väl inte så mycket att säga om den nu. Vi kom alltså överens om Warszawa. Den 25 maj hade gränsbyråns styrelse sitt första möte som framför allt gällde val av den verkställande direktören. Kommissionen presenterade en så kallad short list med tre kandidater – en finländare, en spanjor och en italienare. Finländaren Ilkka Laitinen valdes.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Har vi fler övriga frågor?

Anf.  152  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, förbindelserna med västra Balkan. Här kommer vi bara att få information.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Något att föredra från Gemensamma kommittén?

Anf.  154  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, först gäller det upphandling av Schengen informationssystem II, som avslutades under hösten 2004. Detta har försinkats av upphandlingsproceduren, men nu ska företaget som tar fram den tekniska lösningen för SIS II presentera ett utförligt dokument i juni. Kommissionen kommer samtidigt att presentera två rättsliga dokument – rådsbeslut respektive rådsförordning om SIS II.

SIS II beräknas vara klart i mars 2007. De tio nya medlemsstaterna beräknas kunna anslutas under hösten samma år. Tidtabellen har ifrågasatts av vissa medlemsstater, och även från vår sida känner vi viss oro för att den inte kommer att kunna hållas. Vid rådsmötet kommer kommissionen att presentera sina förslag till rättsakter och möjligtvis också lämna en lägesrapport om utvecklingen.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi information.

A-punkter?

Anf.  156  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Endast EU:s narkotikahandlingsplan. Ni kanske har någon fråga om den?

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Finns det några frågor från ledamöterna? Nej. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det några frågor i övrigt, till exempel om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret? Det framgår av kanslikommentarerna vilka de är. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punkterna i övrigt.

Vi tackar justitieministern och medarbetare och önskar dem en trevlig helg.

4 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor)

Statsrådet Barbro Holmberg (dp. 7 och 11)

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 april 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet och medarbetare välkomna. Vi beklagar överdraget och hoppas vara klara inom sex minuter så att statsrådet hinner till Nykvarn i tid. Vi börjar som vanligt med en återrapport.

Anf.  159  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag ska ge en kort återrapportering från RIF-rådet den 14 april. Kommissionär Franco Frattini informerade mycket kortfattat om ramprogrammet för solidaritet och förvaltning av migrationsströmmar, som alltså ingår i nästa finansiella perspektiv. Det ska förhandlas under 2005 och 2006, och vi kommer att lämna en faktapromemoria om det.

I diskussionerna var rådet överens om att dessa RIF-frågor måste få ett ökat utrymme i EU:s nästa långtidsbudget. I dag har vi en rad olika, små budgetlinjer. Det som nu diskuteras är fyra större fonder – en för integration, en för återvändande, en för gränsförvaltning samt den europeiska flyktingfonden, som stöder medlemsstaterna i arbetet med att ta emot asylsökande.

Därefter informerade kommissionen om den rapport om Libyen som utarbetats av den delegation som sändes till Libyen för att undersöka hur man där hanterar migrationsströmmar som kommer in i landet. I rapporten läggs också fram en del förslag till samarbete och dialog vad gäller migration.

Från svensk sida betonade vi att vi måste använda och utnyttja oss av Libyens intresse av att samarbeta med EU i dessa frågor så att vi får Libyen att respektera principen om non-refoulement och ge UNHCR en närvaro i landet. Det skulle i bästa fall kunna leda till att Libyen så småningom, på sikt, blir ett land som självt tar emot asylsökande. Vi återkommer till Libyen lite senare.

Det fanns också en annan punkt på dagordningen. Den handlade om att inrätta ett system för ömsesidig information mellan dem som ansvarar för asyl- och migrationsfrågor mellan länderna. Jag har tidigare informerat om Spaniens amnesti, och man diskuterade just ett informationsutbyte. Den punkten ströks från dagordningen.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten.

Sedan har vi punkt 7 på kommande ministerrådsmöte, Genomförande av Haagprogrammet.

Anf.  161  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det gäller handlingsplanen för genomförandet av Haagprogrammet, som jag antar att också justitieminister Thomas Bodström informerat om. Det är ett omfattande program med 280 punkter varav ungefär 60 punkter rör migrationsfrågor.

Jag kanske inte ska gå in på alla dessa punkter, men sammanfattningsvis kan jag säga att många av de svenska prioriteringarna tas fram i punkterna. Dels gäller det implementeringen, att vi ska fokusera på den, dels viseringsfrågor. Men det handlar även om att EU nu kommer att göra mer för att stärka skyddet och skapa varaktiga lösningar för flyktingar i ursprungsländer. Man kommer att arbeta fram regionala handlingsprogram för hur vi ska stödja andra länder.

I de frågorna kommer också kvotdiskussionerna upp, alltså vidarebosättning. Sverige kommer att fortsatta driva vidarebosättningsfrågor, för vi vill så småningom, på sikt, få en gemensam EU-kvot så att vi kan arbeta mer strategiskt i ursprungsländer.

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga. Det är, som statsrådet säger, ett omfattande program med 280 punkter. Som jag ser det kommer det att kosta en hel del. Vi försöker ju från det svenska perspektivet driva en restriktiv linje i budgetfrågor. Det finns en bred enighet om detta i Sverige. Går det ihop med alla de intentioner som finns i Haagprogrammet? Kan vi fortsättningsvis driva en restriktiv budgetlinje och samtidigt klara av alla dessa åtgärder?

Anf.  163  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, det är min bedömning om Sven-Erik Sjöstrand menar de här 60 punkterna, åtgärderna. Det är väldigt många punkter som handlar om utökat samarbete mellan myndigheter och så vidare. Min bedömning är att vi ska klara det.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 11 är kampen mot olaglig invandring i Medelhavsområdet.

Anf.  165  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, som jag nämnde inledningsvis i återrapporteringen har en delegation, alltså en expertmission, sänts till Libyen för att undersöka migrationsströmmar. Man kan väl konstatera att Libyen har väldigt stora problem. De har en befolkning på ungefär 5 miljoner invånare, och de har migrationsströmmar i storleksordningen 100 000 människor som kommer dit varje år. Det här är människor som samlas upp i läger. En del av dem deporteras. Andra riskerar, som vi väldigt väl vet, sina liv för att komma in i EU. Det här är naturligtvis ett problem, ett gemensamt problem. Det var också bakgrunden till att den här expertmissionen sändes dit. Den skulle se på problemen och hur vi kan hantera dem.

De slutsatser som drogs av missionen var att Libyen är öppet för att ta emot hjälp. Tanken med det här dokumentet är att vi ska enas om rådsslutsatser om hur den här dialogen och samarbetet med Libyen ska kunna utformas. Detta förslag har också EU-nämnden fått.

Jag vill säga att för svensk del är det framför allt två aspekter som är väldigt viktiga. Den ena är att vi vill att UNHCR i den process som vi nu inleder kan utöva sitt mandat i Libyen. Det skulle dessutom leda till att den libyska administrationen eller de libyska myndigheterna via UNHCR skulle kunna få den hjälp som de behöver för att dels pröva människor med skyddsbehov, dels också bygga upp en struktur i landet för att kunna hantera de här problemen. För oss är det också viktigt att vi använder och utnyttjar det gemensamma intresse som nu uppenbarligen finns till att förmå Libyen att inte skicka tillbaka människor som har behov av skydd, så att man upprätthåller den grundläggande principen.

Sedan ska vi vara klara med att det i de förhandlingar som har pågått är – inte direkt olika uppfattningar, men länderna har ju gått in i de här diskussionerna med något olika perspektiv, kan man säga. Vi har länder längs Medelhavet som väldigt fokuserat ser på att vi ska samarbeta om gränskontroll. Sedan har vi till exempel Sverige, men också andra länder, som står för att det här måste vara balanserade åtgärder. Vi måste också se till att Libyen respekterar mänskliga rättigheter.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då har vi klarat av alla punkter. Vi tackar statsrådet med medarbetare. Trevlig helg! Och vi tar lunch. Vi samlas här kl. 13 igen.

5 §  Sysselsättning, socialpolitik. hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 3–8)

Statsrådet Hans Karlsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 3 mars samt från informellt ministermöte den 7–9 april 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet Hans Karlsson och medarbetare välkomna.

Vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöten. Varsågod.

Anf.  168  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Vid Epscorådets möte den 3 mars diskuterades huvudbudskapen från Epscorådet till Europeiska rådets vårtoppmöte. Från svensk sida var vi nöjda med den text som förhandlats fram i Sysselsättningskommittén. Viktigast för min del var att upprätthålla en bra balans mellan Lissabonsprocessens tre ben samt att jämställdhetsaspekter gavs utrymme. Vidare kunde rådet anta en partiell allmän riktlinje gällande gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet: Progress.

Temat för det informella Epscorådet i Luxemburg den 7–9 april var omstruktureringar. Utgångspunkten för diskussionen var kommissionens grönbok om omstruktureringar som släpptes en kort tid före mötet. Diskussionen fördes på ett tämligen allmänt plan. Man kunde dock märka en samsyn bland många medlemsstater att omstruktureringar måste bemötas med en anpassningsbar arbetsmarknad snarare än med inlåsning och protektionism.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Första punkten är nr 3, Integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning.

Anf.  170  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Kommissionen har i enlighet med det beslut som togs på vårtoppmötet lagt fram ett förslag om att upprätta integrerade riktlinjer för unionen som omfattar både sysselsättningsriktlinjerna och de allmänna riktlinjerna. Sysselsättningsriktlinjerna har behandlats i Sysselsättningskommittén, rådsarbetsgruppen och Coreper. Syftet är att nå politisk överenskommelse på rådsmötet den 2 juni.

Jag välkomnar förslaget till nya sysselsättningsriktlinjer. Den del i riktlinjepaketet som rör den allmänna ekonomiska politiken kommer att diskuteras på Ekofinrådet, och min kollega Pär Nuder kommer att föredra detta ärende här i EU-nämnden.

Sysselsättningsriktlinjerna är indelade under tre huvudrubriker i linje med Kockrapporten från november 2003. De huvudrubrikerna är:

Få in och behålla fler personer på arbetsmarknaden samt modernisera socialförsäkringssystemen.

Främja anpassbarheten bland arbetstagare och företag samt arbetsmarknadens flexibilitet.

Investera mer i humankapital genom bättre utbildning och kunskap.

Riktlinjerna är något färre till antalet men är fortsatt breda och täcker in de områden som Sverige verkat för.

Sysselsättningskommittén har tillsammans med Kommittén för social trygghet enats om några mindre förändringar för att alla ska vara överens. I kompromissförslaget gläder det mig särskilt att Sverige har kunnat få gehör för ett jämställdhetsperspektiv som ska finnas med i alla åtgärder som tas, att de kvantitativa målen och rekommendationerna kvarstår och även i fortsättningen ska följas upp, att vikten av ett arbetskraftsutbud i alla grupper lyfts fram samt att vi i alla fall delvis kunde förbättra skrivningarna om lönebildningen och tydligare framhålla parternas roll.

Kompromissen ser i stort sett mycket bra ut, och regeringen bör därför kunna stödja den.

Anf.  171  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr ordförande! När det gäller Lissabonstrategin och Wim Kock har vi insett att det inte är lätt att försöka nå de mål som var satta till 2010. Nu står i det underlag som vi har fått från regeringen: På grundval av riktlinjerna ska medlemsländerna dra upp treåriga nationella reformprogram. De ska redovisas den 15 oktober 2005.

Jag har ett antal frågor när det gäller riktlinjerna. Vi försöker inom riksdagen se till att de olika utskotten blir mer aktiva. Då skulle jag som sitter i AU önska att vi kommer in i det här arbetet och att vi får ha en dialog med ministern själv. Jag tror att det är väldigt värdefullt. Det är ganska kort tid till den 15 oktober, så jag undrar hur man har tänkt när det gäller arbetet.

För några år sedan hade vi tre stycken riktlinjer som Sverige tog fram och tio stycken underriktlinjer, eller vad man ska kalla det för. Det var tre stycken huvudmål. Jag undrar vad som har hänt med dem. Jag har en känsla av att vi ibland förändrar utan att vi verkligen har lyckats göra någonting. Wim Kock-rapporten har, som ministern sade, tagit fram tre fokusområden, bland annat att modernisera socialförsäkringen. Det hade vi i en av riktlinjerna från 2003 där det står att vi ska förenkla regelverken. Då undrar jag lite grann vad som har hänt sedan dess så att vi inte gör nya saker utan att följa upp dem vi en gång har tänkt.

Jag tycker också att vi får väldigt mycket rapporter och tjusiga saker från regeringen. Det är väldigt bra rapporter om hur duktiga vi är. Jag undrar över mätverktygen som man har. Det talas till exempel ofta om att vi är så duktiga i Sverige inom sysselsättningen, vi uppnår målen och så vidare. Men det står inte någon gång om att när en person är sjuk och man tar in en vikarie blir det bingo i vår sysselsättningsstatistik eftersom vi då helt plötsligt har två som är sysselsatta. Jag tycker att det här i ärlighetens namn ska redovisas i alla de här broschyrerna. Jag undrar om man kan jämföra olika länder så här med varandra eftersom det tydligen är helt olika grundvalar som vi mäter utifrån.

Anf.  172  CARL B HAMILTON (fp):

I det nya fördraget som kanske inte godkänns på söndag i Frankrike finns det med att de nationella parlamenten ska vara mera involverade, som Annelie Enochson var inne på. Den delen kan genomföras med eller utan själva fördragstexten. Om man ska få utskotten här i riksdagen att fungera bättre är det nog angeläget att ministern kommer inte bara till arbetsmarknadsutskottet utan till andra utskott. Ingen skugga på något sätt över de personer som har representerat Regeringskansliet, men det blir inte någon riktigt meningsfull diskussion annars. Jag tycker att det vore bra om vi från och med hösten kunde få se statsrådet i arbetsmarknadsutskottet.

Det andra jag skulle vilja säga gäller tidtabellen i det här arbetet. Det ska ju läggas fram en nationell rapport. Kommer det att göras?

Om man backar ett halvt steg kan man säga att Lissabonprocessen blev ett fiasko för att länderna inte tog genomförandet på allvar, bland annat för att man fokuserade på det som man redan var bra på men inte på det som man var dålig på. Egentligen skulle man lära sig av dem som var bättre än en själv, men det gjorde inte länderna. Det gäller också Sverige. Det är inte så meningsfullt om man ser till de arbetslösa och situationen på arbetsmarknaden om man bara tar fram de delar där Sverige är bättre än genomsnittet och till exempel säger att det är viktigt att vi ska ha jämställdhet. Ja, det är det, men där vet vi ju redan att vi är bland de bästa i klassen. Det vore mera intressant om vi i de här rapporterna, om vi nu vill förbättra vår egen situation, fokuserade på vad de andra länderna gör bättre på de områdena. Jag skulle gärna vilja att ministern vände på prioriteringen och faktiskt prioriterade områden där vi kan lära någonting av andra länder och inte bara fokuserade på områden där vi kan glänsa jämfört med andra länder.

Anf.  173  ULF HOLM (mp):

När det gäller formfrågan har vi tagit upp i arbetsmarknadsutskottet om bättre diskussion. Jag ska inte belasta EU-nämnden med den diskussionen, men jag instämmer i kravet.

Däremot när det gäller förslaget vill jag fråga vad Sverige tänker gå med på. Det handlar framför allt om de kluriga formuleringarna på punkterna 19, 20 och 21. Enligt min erfarenhet skulle man kunna tolka de meningarna ganska annorlunda, till exempel: främja flexibilitet. Min erfarenhet av hur vissa länder ser på flexibilitet när det gäller arbetsmarknadsfrågor är att facket ska ha noll inflytande och att arbetsgivarna ska bestämma. Jag antar att det inte är så Sveriges regering ser på den meningen, men i så fall ska man klargöra det ordentligt och inte gå med på någon allmän fin skrivning.

Att sörja för en sysselsättningsfrämjande utveckling av lönekostnader och andra arbetskostnader, är det en signal om att regeringen vill lägga fram ett förslag om sänkta arbetsgivaravgifter? I så fall välkomnar jag det som del av en skatteväxling, men jag skulle vilja fråga om det egentligen är det som Sveriges regering menar med den här meningen.

Om ministern inte anser att min tolkning är den rätta kanske Sverige också ska driva att man förtydligar de kraven ytterligare så att inte missförstånd kan ske när det gäller andra länders sätt att se på de här formuleringarna.

Anf.  174  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Först vill jag bara allmänt instämma i de synpunkter som alla har framfört om utskottets medverkan.

När det gäller målen är det i och för sig tre lovvärda mål. Jag kan också instämma i resonemanget att det är viktigt att man inte skiftar mål ständigt och jämt. Man ska i alla fall inte skifta dem innan man fyller upp de gamla målen. Sedan kan man behöva revidera målen ibland. De mål som finns här är tre lovvärda mål. Man kan konstatera, givetvis med beaktande av vem som gör vad på vilken nivå enligt subsidiaritetsprincipen, att det här delvis är en ganska gedigen hemläxa som varje land har att göra. När det gäller målen att främja anpassbarheten bland arbetstagare och företag samt arbetsmarknadens flexibilitet samt investera mer i humankapital kan vi fundera lite grann över vilken hemläxa regeringen har. För att ta ett exempel utan att vara polemisk kan man konstatera att frågan om det livslånga lärandet, individuellt kompetenssparande och kompetenskonto är något som regeringen inte har levt upp till.

Man kan säga generellt att det är mer av en hemläxa för regeringen att redovisa men också viktigt att följa upp det som man sätter upp som mål.

Anf.  175  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag börjar lite bakifrån. När det gäller var vi står i frågan om flexibilitet och lönekostnader som Ulf Holm tog upp är det väl känt i nämnden och känt för de flesta att den syn som vi har och hela tiden för fram i EU-sammanhang, och som vi också förde fram i Wim Kocks arbeten, är nödvändigheten av att kunna förena flexibilitet i verksamhet med trygghet för människor. Att detta sitter ihop, att det inte bara är det ena av detta utan att det faktiskt är både–och, att sociala trygghetsanordningar för människor är produktivt och hjälper till att förbättra produktivitet och tillväxt, att det inte är ett hinder utan en tillgång är den syn som Sverige förfäktar hela tiden.

När det gäller lönekostnaderna förstod jag kanske inte riktigt. När man ska formulera ett gemensamt dokument inom EU krockar omedelbart de olika kulturerna och sätten att hantera det. Lönebildningsfrågorna är ju vi annorlunda på i Norden som alla vet. Det gör att när skrivningar tas fram i Mellan- och Sydeuropa tenderar det att bli nationella lagstiftningsfrågor och politiska frågor medan vi har vårt partssystem. Vi har försökt påverka texterna på ett sådant sätt att det täcker in båda delarna, att det också är en partsdimension när det handlar om löner och lönekostnader och balans i detta. Vi kan inte göra några nationella åtaganden. Vi kan bara genom politiken skapa förutsättningar för parterna att nå goda resultat. Några andra åtaganden kan vi inte göra.

Ni tar flera stycken upp frågan om processen kring detta. Först och främst är det naturligtvis meningen att processen innan vi tar fram ett slutdokument, som väl i fortsättningen kommer att heta Nationella reformprogrammet och vara integrerat med både sysselsättningen och den ekonomiska delen, så kommer det att göras med löpande information till riksdagen som tidigare. Jag noterar önskemålen om hur vi ska vara representerade i träffarna med utskotten. Jag tar till mig det.

Sedan är det meningen att regeringen ska gå med en skrivelse till riksdagen om Sveriges nationella reformprogram så att detta verkligen kommer till parlamentet. Det är det som är det nya i den interna processen. Det blir ett samlat dokument, ett paket som hänger ihop, och det ska underställas riksdagen. Då får vi en bättre och mera förankrad process omkring detta.

Ni tar också upp frågan om att lära av varandra. Det är det som hela den här processen syftar till. Det är inget annat än att vi ska ställa krav på varandra och lära av varandras misslyckanden och framgångar. Det är de åtaganden vi gör. Så formulerar vi på vilka områden och med ungefär vilka mått vi ska jämföra oss. Man kan förmoda att eftersom oppositionen ständigt tenderar att underskatta Sveriges styrkor finns det skäl för regeringen att belysa Sveriges styrkor. Det är väl en del av den politiska debatten kan jag föreställa mig. Men jag tror inte att någon, vare sig Carl B Hamilton eller Anders G Högmark, kommer att missa tillfället att peka på behovet av förbättringar på de områden där sådant föreligger. Om vi får en bättre process, en mer nära process mellan regering och riksdag, ökar väl möjligheterna.

Innan jag slutar ska jag säga att mina medarbetare får hjälpa mig att svara angående de ändringar som Annelie Enochson tog upp. Det kan ni förbereda er på.

När det gäller att vi jämför oss och mäter tar du upp hur vi mäter sysselsättning, om det blir dubbelräknat och om vi har någon fördel av att vi har många sjukskrivna. Den debatten kanske vi inte klarar ut här. Men när vi mäter sysselsättning är frånvaro definierat på samma sätt inom EU. Där har vi gemensam statistik, gemensamma kriterier. Om man är frånvarande på grund av föräldraledighet, semester eller sjukdom är man lika fullt redovisad som sysselsatt i den statistik som vi använder för att jämföra våra sysselsättningsmått. Man kan naturligtvis tycka vad man vill om det, men det är inte så att det haltar i jämförelser.

Anf.  176  Departementssekreterare CECILIA PALM:

Tanken var att riktlinjerna skulle ligga fast till 2006, men när stats- och regeringscheferna möttes i år och gjorde en halvtidsöversyn efter fem år av Lissabon och konstaterade att resultaten var blandade beslutade man sig för att ha en nystart av Lissabon med tydligare fokus på tillväxt och sysselsättning, därav även nya riktlinjer som integrerar både sysselsättningsdelen och den allmänna ekonomiska politiken. De förändringar som har skett är att det är något färre riktlinjer. Det är åtta riktlinjer nu, och de är indelade i tre olika områden, som ministern räknade upp här tidigare. Men riktlinjerna är fortsatt breda, så de delar som fanns med i de forna riktlinjerna finns såsom vi bedömer fortfarande kvar.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tar nästa punkt som handlar om mobila arbetstagare.

Anf.  178  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! På dagordningen för rådsmötet finns också förslaget till direktiv om avtalet som slutits mellan Europeiska järnvägsgemenskapen och Europeiska transportarbetarfederationen. Förslaget grundar sig på ett kollektivavtal som slutits mellan de båda parterna på EU-nivå. Avtalet innehåller arbetsvillkor för mobil järnvägspersonal i gränsöverskridande driftkompatibel trafik. Avtalet påverkar inte Sverige i någon större utsträckning då vår gränsöverskridande järnvägstrafik inte är så omfattande. Det är bara en liten del av vår tågtrafik som kör över gränserna.

Medlemsstaterna har ingen möjlighet att ändra i det avtal som har slutits mellan parterna, utan rådet förväntas antingen komma fram till en politisk överenskommelse om att avtalet ska gälla som EG-rätt eller förkasta förslaget i dess helhet. Som förespråkare för parternas fria förhandlingsrätt tycker jag att det är positivt att parterna engagerar sig på EU-nivå. Jag ser även positivt på de fördelar för mobila järnvägsarbetares hälsa och säkerhet som avtalets minimikrav innebär.

Anf.  179  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det är första gången som vi pratar om den här punkten. Jag skulle vilja ha haft lite mer information. Detta blir mer makt på EU-nivå. Hur stämmer det med våra kollektivavtal och den nordiska modellen som vi alla är positiva till? Är det här början till någonting som återigen sker steg för steg? Det är det jag undrar över.

Det står att det rör sig om en begränsad krets järnvägsarbetare – 25 000. En begränsad krets? Jag skulle vilja ha lite mer information utifrån att jag känner en osäkerhet inför vad nästa steg kommer att bli i det här.

Anf.  180  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! I sak har jag kanske inte så mycket att invända, men däremot blev jag lite förvånad över en mening, och det handlar om formen: Rådet förväntas uppnå en politisk överenskommelse om att det arbetsrättsliga avtalet ska gälla som EG-rätt. Det förstår jag inte riktigt. Arbetsrättsliga saker ska ju inte behandlas på EU-nivå, brukar det framföras. Det är det som blir lite komplicerat här, tycker jag. Skulle man kunna be regeringen eller kansliet att ta fram lite underlag kring hur det har med kollektivavtal att göra och så vidare? Jag hänger inte riktigt med på hur det kan bli så nämligen, att arbetsrättsliga avtal kan bli EG-rätt plötsligt.

Anf.  181  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Det finns två sätt. Ni har ingen EU-rättsexpert framför er, vill jag verkligen betona. Men antingen tar kommissionen i den politiska processen inom EU fram ett underlag för direktiv som blir EU-rätt eller så kan parterna träffa ett avtal som blir EU-rätt. Innehållet i avtalet reglerar frågor om arbetstid på motsvarande sätt som arbetstidsdirektivet gör. Man kan säga att det är en avvikelse från arbetstidsdirektivet som berör specifika branschområden. Jag tycker att om parterna kan, orkar och förmår att träffa en överenskommelse är det bra sett ur ett mer demokratiskt perspektiv i hela EU-komplexet.

Det här är inte riktigt min hemmaplan. Jag tror att Nataša Popović, som är från transportdelen på departementet, kan komplettera mig. Vill du vara bussig och göra det?

Anf.  182  Departementssekreterare NATAŠA POPOVIĆ:

Jag ska försöka. Enligt artikel 139 punkt 2 i fördraget har arbetsmarknadens parter rätt att sluta avtal av det här slaget och sedan lämna dem till kommissionen, som sedan kan välja att antingen lägga fram ett förslag eller inte. Så har man gjort i det här fallet.

Anf.  183  BÖRJE VESTLUND (s):

Upplysningsvis kan man nämna att det finns två betänkanden som ska behandlas av kammaren nu som gäller just arbetstid på väg och för flygpersonal.

Jag har en fråga med anledning av det och som förmodligen Nataša Popović får svara på. Varför ser reglerna så olika ut rent tekniskt? I normala fall, när vi i Sverige har haft sådan här speciallagstiftning, har vi försökt att få dem något så när lika. I praktiken har man vilotider enligt reglerna om arbetstid på väg. Här säger man ungefär samma sak, fast man kallar det för rast och det ska läggas mellan tredje och sjätte timmen. Det innebär ju ungefär samma sak. Varför gör man i det här sammanhanget skillnad mellan reglerna för dem som kör på väg och för dem som kör på spår?

Jag frågar mest av nyfikenhet. Jag förstår inte varför man har konstruktioner som är olika.

Anf.  184  ORDFÖRANDEN:

Anna Nitzelius från vårt kansli har en liten komplettering.

Anf.  185  Föredraganden ANNA NITZELIUS:

Den här möjligheten finns enligt artikel 139.2 i fördraget. När kommissionen väljer att lägga fram detta som ett direktiv, alltså i rådsstrukturen, prövar man också att det stämmer överens med de rättsliga grunder som finns i fördraget. Arbetsrättsligt får det inte gå längre än vad det finns stöd för i fördraget om man ska kunna anta ett direktiv på den grunden, i vanlig ordning. Man gör alltså en prövning. Vilket avtal som helst kan inte bli ett direktiv, utan man måste göra en prövning så att det ligger inom ramen för fördraget.

Anf.  186  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Här har parterna bestämt definitionerna och träffat det här avtalet. De reglerar det ungefär som ett kollektivavtal i Sverige. Parterna gör en gemensam produkt som vi sedan får ta ställning till. Det är klart att den kan avvika när det gäller ordalydelse och annat. Det får vi nog leva med. Jag har inget annat svar.

Jag vill inte hoppa över Annelie Enochsons fråga, men jag minns inte riktigt vad det var hon frågade om. Snälla, ta den en gång till!

Anf.  187  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Min fråga gällde det som Nataša Popović svarade på. Jag ville ha mer information om varför man har gjort detta och om det stämmer med kollektivavtal och så vidare. Det svarade ju du på, Nataša.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om den europeiska arbetsmiljöbyrån.

Anf.  189  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Kommissionen antog den 23 april 2004 ett meddelande i vilket man presenterade utvärderingen av byråns verksamhet och förslag till ändringar i förordningen om inrättande av byrån. I förslagen har beaktats konsekvenser av utvidgningen med nya medlemsländer samt den antagna arbetsmiljöstrategin för åren 2002–2006.

I flera avseenden har strävandena varit att åstadkomma liknande regler för samtliga partssammansatta EU-organ. När det gäller den organisatoriska strukturen har även den nyligen genomförda reformeringen av rådsbeslutet om den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor beaktats. En allmän riktlinje antogs av rådet den 4 oktober 2004, och parlamentet har den 28 april 2005 antagit ett betänkande med förslag till ändringar av förslaget till förordning.

Sverige välkomnar en politisk överenskommelse vid Epscorådet nu i juni i enlighet med resultatet av arbetet i rådsarbetsgruppen. Inga utestående frågor kvarstår.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.

Anf.  191  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Denna fråga är likadan som den föregående. Man skulle kunna säga att det är samma slutsatser.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller arbetstidsdirektivet.

Anf.  193  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för sociala frågor under de holländska och luxemburgska ordförandeskapen. Ingen förändring av förhandlingsläget i rådet har skett sedan den senaste samrådsrundan med EU-nämnden.

Europaparlamentet har dock antagit en resolution som bland annat innehåller ett avskaffande av möjligheten till så kallad opt out. Regeringen kvarstår vid de ståndpunkter som i detalj har redovisats vid tidigare samråd med EU-nämnden, senast den 25 februari i år. Det kan konstateras att det förslag som kommissionen har lämnat delvis löser de problem med arbetsdirektivet som finns och att det rör sig om en paketlösning i enlighet med behovet av att finna en god balans mellan flexibilitet för verksamheter och arbetstagares skydd för hälsa och säkerhet.

Den svenska regeringen anser att opt out-möjligheten bör avskaffas eftersom den utgör ett hot mot arbetstagarnas arbetsmiljöskydd och riskerar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna. Regeringen menar vidare att det inte finns några skäl att behålla opt out-möjligheten om det nya direktivet gör det möjligt att vad avser arbetstidsdefinitionen återgå till ett rättsläge som i allt väsentligt motsvarar vad som gällde före domarna Simap och Jaeger.

Det finns dock stora åsiktsskillnader mellan medlemsländerna vad avser opt out. Regeringen har förståelse för att de medlemsstater som i dag använder opt out kan ha behov av en övergångsperiod. Europaparlamentets resolution innebär en utfasning av opt out-möjligheten under en treårsperiod. Det är viktigt att hålla i minnet att det slutliga resultatet av dessa förhandlingar är beroende av att Europaparlamentet och rådet kan komma fram till en för båda parter acceptabel lösning.

Regeringen avser att i det fall det presenteras ett reviderat förslag från kommissionen eller ordförandeskapet förhålla sig på samma sätt som tidigare, för att säkerställa att en lösning uppnås som på ett fullgott sätt beaktar Sveriges intressen. Låt mig förtydliga: ”På samma sätt som tidigare” innebär att vi vill avskaffa opt out-regeln eller kompromissvis få till stånd en övergångsregel för att fasa ut den.

Anf.  194  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Vi ställer oss bakom kommissionens förslag sådant det nu ser ut.

Jag vill ta upp en sak i kommissionens förslag. Man preciserar vilotid som inaktiv tid och inaktiv jourtid. Man säger att inaktiv jourtid inte kan räknas in i arbetstiden om 48 timmar. Det har vi tyckt är bra. Vi tycker att det stämmer bra med hänsyn till de problem man annars skulle få i Sverige med bland annat läkarkåren och som skulle innebära en merkostnad för både landsting och kommuner.

Jag har en fråga om detta till ministern. Ni ger ju oss i riksdagen propositioner också. I september fick vi en proposition om bland annat EG-direktivet. Vi behandlade den i februari, och lagen kommer att träda i kraft den 1 juli 2005. Vi i borgerligheten reagerade över att man gick så långt i förslagen i propositionen och betänkandet, för vi visste ju att dessa förslag skulle komma. Kommissionen hade aviserat att man skulle se över definitionen av vilotid och dela upp den.

Nu säger man från regeringen att den svenska ståndpunkten är att kommissionens förslag stämmer bra med den helhetssyn som man ska ha. Samtidigt har vi i riksdagen tagit ett beslut utifrån en ståndpunkt som innebär att det inte finns något utrymme för att redan nu använda den av kommissionen föreslagna definitionen ”inaktiv del av jourtid”. Det här betyder alltså att vi snart kommer att få en ny proposition och får göra om alltihop igen.

Jag kan väl inte påstå att vi har för mycket att göra i arbetsmarknadsutskottet, men det skulle kännas meningsfullare om vi fick göra saker som känns relevanta och slapp rusa på så mycket. Vi vet ju att det händer saker i EU som får följdverkningar för svensk lagstiftning. Jag känner mig lite undrande till det sätt man har behandlat detta med jourtider på.

Anf.  195  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag inskränker mig till en repetition av kända ståndpunkter. Vi ansluter oss i huvudsak till kommissionens förslag om 12 månaders beräkningsunderlag för veckoarbetstiden och uppdelning av jourtid och vilotid. Vi säger ja till opt out enligt kollektivavtalsmodellen, men vi är tveksamma till utfasning på 36 månader.

Anf.  196  LARS LILJA (s):

Jag funderar på begreppen ”jourtid” och ”inaktiv jourtid”. Det finns ju i någon mening två förslag. Kommissionen säger att inaktiv jourtid inte ska beräknas som arbetstid. Tar man den meningen för sig är det ju oerhört upprörande: Man ska stå till arbetsgivarens förfogande, men det ska inte räknas som arbetstid. Men så finns det ett tillägg, där det står: ”Om inte annat sägs i nationell lagstiftning eller kollektivavtal”. Då beror det alltså på om det finns sådan nationell lagstiftning eller inte. Det vet vi ju inte. Ett förslag som innebär att aktiv jourtid i vissa fall inte alls ska betraktas som arbetstid är helt oförsvarbart.

Europaparlamentet har däremot ett bra förslag så vitt jag kan se. De menar att jourtid, inklusive den inaktiva delen, ska betraktas som arbetstid, men man öppnar för en skrivning där man säger att inaktiv del av jourtid beräknas på särskilt sätt. Det är ungefär så vi brukar ha det i Sverige. Det hela beror på var man har jour någonstans. Har man jour på hemmaplan har man kanske kvartstid eller någon liknande lösning.

Frågan är vart denna diskussion så småningom kan leda. Det är viktigt att vi hamnar rätt. Sedan tycker jag naturligtvis att utfasningen av opt out absolut inte får ta mer än 36 månader. Det finns flera nackdelar med det systemet.

Anf.  197  KARIN GRANBOM (fp):

Frågan är gammal och ståndpunkterna är kända, men eftersom Carl B Hamilton inte längre är här ska jag också säga att vi stödjer kommissionens förslag. Vi tycker att opt out ska kunna användas och att det är medlemsstaternas egen rätt att bestämma över längden på arbetstiden.

Anf.  198  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Först vill jag ta upp frågan om den lagstiftning som träder i kraft nu den 1 juli. Jag antar att ni känner till att Sverige blev fällt i EG-domstolen därför att vi inte har genomfört arbetstidsdirektivet från 1993. Det meddelades i går. Jag har flera gånger tidigare redovisat detta här i nämnden. Regeringens linje har varit att vi inte har skäl att obstruera, utan vi får lydigt finna oss i att genomföra de direktiv vi blir ålagda. Vi har lyckats dra ut på tiden med detta ganska länge. Därför fanns det så att säga ingen återvändo.

Det stämmer inte som Annelie Enochson säger att vi vet att det händer saker i EU. Tvärtom. Det är precis det vi inte gör. Vi vet inte om det över huvud taget blir någon förändring i det här direktivet. Det vore olyckligt, och jag vill inte medverka till en sådan olycka.

Vi ska försöka få fram en ändring, men det förutsätter att vi kan nå en uppgörelse. Annars sitter vi och de andra länderna med den lagstiftning vi har och det rättsläge som de båda domarna har försatt oss i. Men jag är angelägen om att detta kan förändras och att vi då, som Annelie Enochson säger, kan tvingas lägga fram en ny proposition. Det är den bistra verkligheten. Om vi nu kommer fram till en bra uppgörelse får vi väl leva med det.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt gäller en grönbok om ekonomisk migration.

Anf.  200  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! En första diskussion om frågeställningarna i grönboken kommer att äga rum nu den 2 juni. Den svenska regeringen har även inkommit till kommissionen med kommentarer till grönbokens frågeställningar. I kommentarerna hänvisas till den pågående parlamentariska utredningen och att ett svenskt ställningstagande är starkt beroende av resultatet av detta kommittéarbete.

Jag utgår från att ni har tagit del av svaret till kommissionen. Jag fördjupar mig därför inte i detta.

Sammanfattningsvis vill jag ändå påpeka några grundläggande utgångspunkter. Beslut gällande ekonomisk migration är fortsatt främst en nationell angelägenhet inom unionen, vilket innebär att en framtida europeisk reglering måste göras flexibel och lämna utrymme åt de enskilda medlemsstaterna att besluta.

Viktiga svenska utgångspunkter för diskussionen om arbetskraftsinvandring på europeisk nivå vill jag redovisa enligt följande:

• Den demografiska utvecklingen kommer att förändra arbetskraftsutbudet i regionen.

• En ordnad migration är i sig något positivt som bidrar till samhällets utveckling och som kan bidra till att vitalisera arbetsmarknaden och ekonomin. Det är ett skäl till att man har en diskussion om gemensamma riktlinjer i Europa.

• Tredjelandsmedborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter vid anställning inom EU och EES-området på de nationella arbetsmarknaderna. Principen om alla människors lika värde är av grundläggande betydelse.

• Det är viktigt att hålla isär de frågor som rör asylrätt och de frågor som rör arbetskraftsinvandring.

Som minister ansvarig för arbetsmarknadsfrågor vill jag också peka på att invandring inte kan ersätta andra typer av åtgärder som syftar till att möta effekterna av de demografiska utmaningarna. Att öka rörligheten på den inhemska arbetsmarknaden är en viktig uppgift i detta sammanhang, liksom att öka sysselsättningsgraden för de invandrare som redan finns i unionen.

Vid rådsmötet kommer ett utbyte av synpunkter mellan medlemsstaterna att ske. Detta ligger också väl i linje med vad som är önskvärt för Sveriges del, med tanke på pågående arbete i vår parlamentariska kommitté.

Anf.  201  LARS LINDBLAD (m):

Det är ännu ett tidigt skede. Det är egentligen alldeles för tidigt att sätta ned foten.

Jag vill börja med att instämma i statsrådets syn att detta främst är en nationell angelägenhet. Det vill jag helt instämma i.

Men jag vill i dag ställa två frågor om det som regeringen för fram. Regeringen vill att arbetsmarknadens parter ska involveras i frågorna på ett lämpligt sätt. Menar man då att de ska involveras i beredningen av förslaget, eller är det något som rör den praktiska tillämpningen? Hur har statsrådet tänkt att parterna ska vara inblandade?

Regeringen skriver: ”Arbetskraftsinvandring bör inte förvärra en redan ojämn könsfördelning på arbetsmarknaden.” Hur ska man lösa det? Ska man sätta spärrar för män att invandra till Europa?

Vad menar regeringen i praktiken med dessa två hållningar?

Anf.  202  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! Jag var indisponerad. Vi viskade här, och jag uppfattade inte vad som sades. Kan du, Lars Lindblad, vara snäll och ställa den andra frågan en gång till?

Anf.  203  LARS LINDBLAD (m):

Regeringen har skrivit att arbetskraftsinvandringen inte får leda till att man får en ojämn könsfördelning på arbetsmarknaden. Vän av ordning undrar hur man har tänkt lösa det. Ska man till exempel hindra män från att invandra när det gäller vissa yrken? Går det att göra något konkret för att åstadkomma detta? Vad har ni tänkt er, egentligen?

Anf.  204  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag har konfererat med en kollega i arbetsmarknadsutskottet. Det står här att vi har fått kommentarerna. Det står att de svenska kommentarerna till grönbokens frågeställningar skickades till kommissionen i början av maj, och att vi i AU ska ha fått dem. Såvitt jag och min kollega vet har vi i AU aldrig fått dem. Har jag fel? Kanske kan någon annan från AU hjälpa mig. Jag har inget minne av att jag har sett något av detta.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Det finns i alla fall med som en bilaga i vårt utskick.

Anf.  206  ULF HOLM (mp):

Vi kan hur som helst vara överens om att vi inte har haft någon ordentlig diskussion om detta i arbetsmarknadsutskottet. Jag har nämligen inte heller något minne av att vi skulle ha fått någon uttömmande kommentar när det gäller grönboken. Men det är förstås inte omöjligt att jag kan ha missat något mejl.

Jag vill ta upp en annan fråga. Man måste bestämma sig: Antingen har man en nationell lagstiftning eller en övernationell lagstiftning. Jag gillar inte uttrycket att den främst ska vara nationell. Man måste bestämma sig för vad som ska gälla. Jag vill gärna ha ett klargörande om detta.

Anf.  207  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det jag sade handlade inte om vad som har ingått i EU-nämndens utskick.

Det står att kommentarerna har skickats till arbetsmarknadsutskottet. Det innebär att vi skulle ha haft en diskussion där. Så vitt jag har kunnat följa med i utskick, mejl och annat har vi i utskottet inte fått någon kommentar om detta. Vi i arbetsmarknadsutskottet har alltså missat detta.

Anf.  208  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag tror att Anna Santesson ska bereda sig på att svara på detta om kommentarerna till utskottet.

Sedan till frågan om uttrycket ”främst nationell”. Min tolkning av den formuleringen är att om frågan vore bara nationell skulle vi över huvud taget inte diskutera behov av något gemensamt på EU-nivå. Vi säger att det finns skäl att ha gemensamma utgångspunkter och åtminstone diskutera förutsättningarna för att ha det. Det är något vi gör utanför den nationella nivån. Jag menar att det är sådant som avses med uttrycket ”främst nationell”. Något annat är det inte.

Frågan om detta med ojämn könsfördelning har jag min själ inget svar på. Jag får höra om Anna Santesson kan orientera mig i texterna.

Att parterna ska involveras är något vi förfäktar på både nationell och europeisk nivå. Det ska vara en ordentlig partsprocess i sådant som rör regler och lagstiftning på det här området. Arbetskraftsinvandring har ju i högsta grad med arbetsmarknaden att göra. Men Anna Santesson kanske kan ge ett bättre svar på detta.

Anf.  209  Kanslirådet ANNA SANTESSON:

I de svenska kommentarerna har vi skrivit att vi i grönboken saknade något om hur parterna skulle kunna involveras i den framtida processen. Vi har också skickat ut själva grönboken till ett 50-tal myndigheter, organisationer och parter på arbetsmarknaden och gett dem tillfälle att lämna synpunkter. Från parternas sida har det påpekats att det är märkligt att man inte skriver något om att de ska vara med.

När vi i Regeringskansliet har satt ihop kommentarerna har vi självklart också försökt ta med de synpunkter som har kommit från dem som har getts tillfälle att yttra sig. Men dessutom är det förstås, som ministern också säger, att i de nuvarande systemen är det centralt med partsmedverkan i frågor som rör arbetskraftsinvandring. Någon diskussion om att det inte skulle vara så framöver har inte ägt rum. Kommittén ska bland annat titta på hur en framtida samverkan med parterna ska se ut i just den här frågan.

Formuleringen om könsfördelningen får man väl se som ett litet memento om att man inte får glömma det perspektivet. Man måste hela tiden ha en hög grad av medvetande när det gäller de här frågorna och försöka få med dem i alla olika sammanhang. Vi vet ju att det är mycket på arbetsmarknaden som är ojämlikt ur ett genusperspektiv. Mer än så tror jag inte att man har menat med den formuleringen.

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då tackar vi statsrådet med medarbetare. Trevlig helg!

6 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 11, 14–17

Statsrådet Morgan Johansson

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  211  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet och medarbetare välkomna. Vi börjar som vanligt med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  212  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Det är återrapport från mötet som vi hade den 6 december 2004. Jag vet att Ann-Christin Nykvist redan har rapporterat om närings- och hälsoaspekter på livsmedel. Det kan jag lämna. Vi hade också en diskussion om det på mötet.

En stor del av mötet ägnades åt att diskutera hiv/aids-frågor. Medlemsstaterna gavs möjlighet att indikera hur de önskar fortsätta jobbet med den frågan både nationellt och på gemenskapsnivå. Flertalet medlemsstater välkomnade det arbetsdokument som kommissionen hade presenterat i september 2004.

Vi framhöll från Sveriges sida forskningsfrågorna mycket och framför allt frågan om framställning av vaccin. Om man lyckas skapa ett vaccin mot hiv är det en fantastisk gåva till mänskligheten som man i så fall skulle kunna ge. Vi lyfte fram det.

Vi lyfte självklart också fram förebyggande insatser. Det är de gamla svenska positionerna framför allt gällande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Fokus ska vara på särskilda riskgrupper, till exempel sprutnarkomaner, barn och kvinnor. Jag återkommer till det. Det finns en speciell punkt om slutsatser från det mötet.

Vi lyfte också från svensk sida fram diskrimineringsfrågorna och stigmatiseringen av hivsmittade.

Utöver det antog vi på mötet slutsatser om så kallade zoonoser, det vill säga smitta som kan överföras mellan människor och djur. Fågelinfluensan är en av de smittorna. Vi enades bland annat om att ta fram en handlingsplan för att möta zoonoser brett. Vi underströk också behovet av att ha en integrerad inriktning med både veterinära och humana aspekter i de slutsatserna.

I övrigt betonade Sverige på mötet behovet av att ta fram en gemensam alkoholstrategi. Från svensk sida drev vi på för det på ett tidigare möte redan år 2003. Äntligen börjar nu det arbetet ta fart. Den frågan var också uppe.

Lunchen den 6 december ägnade vi åt pandemiberedskap. Det var också mot bakgrund av frågan om fågelinfluesan.

Det var rapporten från mötet.

Anf.  213  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag vill fråga lite grann om gemensamma alkoholstrategier. Kan du utveckla det något mer?

Anf.  214  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

På ett ministerrådsmöte i Milano – jag tror att det var hösten 2003 – väckte jag igen frågan om alkoholpolitiken. Det gjorde jag bland annat mot bakgrund av de förändrade införselreglerna för Sverige och också vår ökade konsumtion.

Jag ställde en fråga om den handlingsplan som ministerrådet på svenskt initiativ år 2001 hade beställt av kommissionen och undrade var den hade blivit av någonstans. I den diskussion som då kom, där vi fick stort stöd från en rad medlemsländer, återstartade kommissionen den processen.

Vi hjälpte till från svensk sida bland annat genom att skicka ned en person för att hjälpa till att skriva utkastet till strategin. Det var Maria Renström som hjälpte kommissionen att skriva detta utkast. Den är nu färdig och processas genom kommissionen, och vi får se vad som kommer ut av det.

I dag är för övrigt en stor dag. Vi har nu i dag på förmiddagen invigt den europeiska smittskyddsmyndigheten här i Stockholm. I samband med det var kommissionären Markos Kyprianou här. Jag träffade Markos Kyprianou nu på morgonen och lyfte då återigen fram alkoholfrågorna.

Det gällde bland annat självklart införselkvoterna, även om de ligger på ett annat ministerråd. Det är finansministrarna som har den frågan. Det är också viktigt att lyfta fram de alkoholfria områdena i basen för en europeisk plan. Det gäller att trafik, graviditet, uppväxten och arbetsplatserna ska vara fria från alkohol.

Vi jobbar väldigt aktivt på den sidan. Vi tar vartenda tillfälle vi kan för att lyfta fram alkoholfrågorna.

Anf.  215  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten.

Vi går in på kommande ministerrådsmöte. Den första punkten är nr 11 om pediatriska läkemedel.

Anf.  216  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Det har varit förhandlingar om förslag till en förordning som syftar till att skynda på utvecklingen vad gäller nya läkemedel för behandling av barn. Det förslag som nu kommer syftar till att säkerställa att de läkemedlen håller hög kvalitet, är föremål för etisk forskning och att de också på ett lämpligt sätt har godkänts för att kunna användas på barn.

Rådet kommer att ha en riktlinjedebatt om två av de största frågorna som nu är utestående. En av de frågorna är skyddsperioden för data som lämnas in i samband med ansökningar om marknadsgodkännande. Den andra frågan är öppenheten för resultaten av sådana kliniska prövningar. Hur länge ska man få lov att hålla de data som man lämnar in hemliga innan resultatet av dem kan användas av andra producenter till exempel för att producera generika? Den andra delen gäller öppenheten för dessa data. Vem ska få lov att ta del av dem?

Här finns intressen som står mot varandra. Å ena sidan finns generikaproducenterna som vill komma över materialet så fort som möjligt. Å andra sidan finns de som tar fram det ursprungliga forskningsmaterialet som naturligtvis vill hålla på detta så mycket som möjligt.

Här har kommissionen föreslagit att man ska ha en bestämd förlängd skyddsperiod med sex månader för produkter som uppfyllt de krav på effekt, kvalitet och säkerhet som fastslagits genom det pediatriska prövningsprogrammet. Det finns en majoritet av medlemsstaterna som stöder det förslaget. Det finns också en mindre grupp som säger att de vill ha en kortare tid för att på det sättet gynna generikaindustrin.

Ordförandeskapets kompromiss innebär också att systemet ska utvärderas efter tio år. Man ska rapportera erfarenheterna till Europaparlamentet och rådet.

Från regeringens sida anser vi att Sverige bör ge sitt stöd till kommissionens förslag, som framstår som ganska väl avvägt mellan de två intressena, men att vi också ska stödja ordförandeskapets förslag om en utvärdering av effekterna av en förlängd skyddsperiod.

Förslaget innebär också att information om kliniska prövningar som genomförs ska samlas i en databas. Under förhandlingens gång har frågan väckts om vem som ska få tillgång till resultatet av de kliniska prövningarna. Enligt kommissionens förslag och den gällande rätt som nu finns skulle bara kommissionen, den europeiska läkemedelsmyndigheten och medlemsstaternas nationella myndigheter ha tillgång till informationen.

Under förhandlingarnas gång har ett antal medlemsstater argumenterat för att informationen ska göras tillgänglig också för en bredare allmänhet. Regeringens bild är nog den att vi anser att det förslaget är positivt. Det kan leda till att onödiga ytterligare tester på barn undviks genom att man inte behöver göra detta dubbelt.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till nästa punkt. Det gäller handlingsprogram på området för folkhälsa och konsumentskydd. Varsågod.

Anf.  218  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Till grund för detta ligger ett kommissionsbeslut av den 6 april där kommissionen lämnar förslag till program för gemenskapsåtgärder rörande hälsa och konsumentskydd för åren 2007–2013. I och med det nya programmet som föreslås träda i kraft år 2007 upphör och avslutas i så fall det nuvarande folkhälsoprogrammet två år tidigare än beräknat. Det nya programmet ska ta över det gamla.

Bakgrunden är tanken att slå samman de två tidigare separerade politikområdena hälsa å ena sidan och konsumentskydd å andra sidan i ett gemensamt program. Kommissionen menar att de frågorna har likartade mål, och i flera fall jobbar man på liknande sätt. Kommissionen ser också ett antal områden där man kan uppnå synergieffekter. Det gäller bland annat kommunikation med medborgarna.

Man föreslår en budget för programmet på 1 203 miljoner euro, drygt 1,2 miljarder, som ska finansieras inom ramen för nästa finansiella perspektiv för EU. Det är där en del av knäckfrågan ligger. Det handlar om hur stort detta finansiella perspektiv i så fall ska vara, det vill säga den totala ramen.

I förhandlingarna om det företräder Sverige en restriktiv hållning. Vi driver tillsammans med fem andra nettobetalande länder linjen att åtagandenivåer i nästa finansiella perspektiv inte ska uppgå till mer än 1 % av bruttonationalinkomsten och att den svenska nettopositionen inte heller ska försämras med mer än vad som föranleds av utvidgningen. Det innebär att innan man egentligen kan låsa sig för någon budget för detta folkhälsoprogram måste också det finansiella perspektivet vara utklarat. Vi får vänta på det.

I övrigt kan man säga i sak om det förslag som lämnats att det består av en hälsodel och av en konsumentdel. Hälsoområdet föreslås fokusera på fem målsättningar. Det är att skydda medborgarna mot hälsohot, att främja en policy som leder till en hälsosammare livsstil, att bidra till att reducera risken för de största sjukdomsbördorna, att bidra till att utveckla mer effektiva hälso- och sjukvårdssystem och att bidra till de redan nämnda målen genom att också tillhandahålla hälsoinformation och analyser.

I ministerrådet nästa vecka kommer diskussionen att fokusera på om de fem föreslagna målsättningarna motsvarar våra förväntningar. Vi skulle från regeringens sida vilja välkomna att kommissionen får presentera ett förslag till programmet. Vi ser ett europeiskt mervärde av samarbete på hälsoområdet.

Från svensk sida framhåller vi att vi särskilt bör förorda främjandet av livsstilsfrågorna. Då får vi bland annat in alkoholpolitiken men också tobaksfrågorna och överviktsfrågorna. Det handlar också om det preventiva arbetet med fokus på faktorer som påverkar hälsan.

Det är alltså inte i huvudsak det som inriktas på enskilda sjukdomar utan det som man kallar för hälsodeterminanter. Det är bland annat livsstilsfrågor men också stress och annat som helt enkelt påverkar hälsan på olika sätt. Det är ett modernt sätt att jobba med förebyggande hälsofrågor.

Vi kommer också att välkomna målet som syftar till att främja samverkan på hälso- och sjukvårdens område.

Anf.  219  ULF HOLM (mp):

Mycket av det som skrivs och som ministern talar om låter hur fint som helst. Det måste man säga. Men samtidigt känns det som att det är något på gång här. Jag börjar ana oråd. I den konsumentpolitiska strategin som antogs av riksdagen för några år sedan slogs väldigt tydligt fast att detta absolut inte får bli någon EU-fråga. Vi vänder oss mot det. Mot det stod något eller flera borgerliga partier.

Med detta känns det som att man tar steget att vi nu ändå ska börja att ta dessa frågor på EU-nivå. Det är ord som ”skydda”, ”öka medborgarnas förmåga att finna bättre beslut”, och så vidare. Det låter fint. Men jag ställer mig tveksam till bevekelsegrunderna för de fina orden. Ni förstår nog alla vad jag menar.

Programmet tilldelas en budget på 1 203 miljoner euro. Det måste bli sammanlagt 10 miljarder. Det är ofantligt mycket pengar för att skydda medborgarna, höll jag på att säga. Det låter väldigt mycket för ett policydokument där egentligen inte EU har någon beslutandemakt.

Anf.  220  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Det är den sammanlagda budgeten för det som har varit två program tidigare. Det är också konsumentdelen som är med och som man slår ihop. Men det är klart att det förslag som ligger innebär en väldigt kraftig ökning avseende hälsodelen av detta.

Finns det något skäl att ha några farhågor inför det? Anser vi att detta bara är en fråga för medlemsstaterna? Jag kan ge ett exempel där det sannerligen inte har varit så. Det gäller tobaksfrågorna. De har man jobbat oerhört effektivt med på EU-nivå. Det har man gjort till den grad att man har antagit särskilda direktiv bland annat när det gäller att inskränka marknadsföringsmöjligheterna. I just den frågan har det varit oerhört viktigt att ha Europa så pass aktivt.

Här finns också alkoholfrågorna. Ska vi kunna få ned talen och vända utvecklingen krävs det nog att vi skapar oss en starkare gemensam grund för hur vi ska jobba med alkoholfrågorna generellt sett. Jag är inte ute efter att medverka till att flytta över något slags kompetens i de här frågorna, och det är inte alls vad detta egentligen handlar om. Det handlar helt enkelt om att vidta hälsofrämjande åtgärder tillsammans. Är det någonting som jag tror behövs för att balansera detta inremarknadsinriktade Europa är det faktiskt hälsoinsatser.

När det gäller pengarna och totalramen vet vi att positionen är att vi har en väldigt restriktiv hållning när det gäller totalramen eller budgeten. Samtidigt tycker väl jag som hälsominister att inom den ramen ska hälsofrågorna ha en så god prioritet som möjligt. Det är egentligen den avvägningen som vi har i dag.

Anf.  221  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag känner en viss nyfikenhet. Det är intressant att höra den föredragning som ministern gör om folkhälsofrågan.

Jag har en fråga som gäller vinproduktionen. Hur ser man på detta? Hör det till jordbruket eller till folkhälsofrågan? Hur ser man på våra idéer som en del av oss har här uppe i Norden och den synen vi har?

Anf.  222  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tänkte också ta chansen och fråga vad som gäller för tobaksstödet. Statsrådet talade om att det är ett viktigt område att arbeta på. Vi vill att man ska fasa ut det. Sverige ska jobba för att man lägger fram en plan för hur det är möjligt att göra det.

Förslaget är fortfarande mycket i sin linda. Det är svårt att säga någonting om det. Att EU ska bedriva något slags upplysningskampanj för att informera medborgarna kan vi absolut inte ställa oss bakom. Det måste vara en tydlig fördelning. Subsidiaritetsprincipen måste finnas med när man tänker igenom förslaget.

Anf.  223  ULF HOLM (mp):

På ett sätt kan man säga att eftersom vi har den fria marknaden för alkohol måste vi nog också ha någonting som hindrar den. I stället för att satsa på att ta fram ett nytt hälsopolitiskt strategidokument utan formell grund ska man jobba med de frågor där EU tyvärr har makten. Det handlar om att begränsa införselkvoterna. Det är där man ska lägga det verkliga krutet.

Jag är tveksam. Men visst är det bra argument. Har man en inre marknad måste konsumenternas ställning stärkas. Frågan är på vilket sätt. Jag är inte övertygad om att detta är ett bättre sätt. Vi får väl anledning att komma tillbaka till diskussionen längre fram, eller i varje fall till utskottet.

Anf.  224  ANNE MARIE BRODÉN (m):

När man läser detta kommer några frågor. Det fanns också en punkt om hur man ska förbättra hälsosystemets effektivitet. Det finns säkert klokskap i att föra ihop de två frågorna och jobba med dem mer sammanhållet. Det kan man se. Men även jag känner en viss oro för att budgeten verkar bli större. Det är inte bara två budgetar som förs ihop, utan det är också en större satsning än vad som finns i dag.

Det andra gäller hur mycket vi ska skyddas. Hälsofrämjande arbete handlar egentligen mer om att stärka individens möjligheter att leva lite annorlunda och tänka lite annorlunda. Det blir väldigt viktigt hur man fortsätter att jobba med detta. Vi har emellanåt fört fram en del kritik mot att opinionsbildning lätt landar fel. Det är viktigt att detta inte landar på samma sätt.

Anf.  225  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Även om man skulle anta denna stora budget utgör hälsodelen av den bara en halv promille av den totala budget som EU har. Det ska man kanske komma ihåg. Vi har en restriktiv hållning när det gäller budgetfrågor över huvud taget.

Samtidigt är detta frågor som engagerar Europas medborgare alltmer. Vi vet att vi måste gå från en politik där vi hela tiden bara fokuserar på att bota sjukdomar till att också fokusera på att kunna förebygga att sjukdomar över huvud taget uppkommer.

Vi är rätt duktiga på det i Sverige. Det är delvis därför vi har så pass hög medellivslängd som vi har och delvis också därför vi har så låg spädbarnsdödlighet och annat.

Jag ser detta som en god sak i och med att jag ser det som ett uppvaknande för övriga Europa att ha fokus på just på frågorna om förebyggande hälsovård.

När det gäller vinproduktionen, Annelie Enochson, finns här en spänning mellan att betrakta alkohol som enbart en jordbruksprodukt och jordbrukspolitik eller att betrakta den som folkhälsopolitik.

Vi ska komma ihåg att i den nya konstitution som man nu ska ha folkomröstning om i Frankrike i helgen pekas för första gången någonsin alkohol ut som en folkhälsofråga. Med det som grund skulle man bättre kunna driva dessa frågor vidare.

Sedan kan man alltid tycka att man i fråga om införselregler och minimiskatter borde ta till sig de svenska argumenten. Där driver vi tillsammans med de övriga nordiska länderna en väldigt tydlig linje. Det gör vi också i mitt ministerråd. Men det är inte vi som egentligen har grundfrågorna, utan det hör till skattesidan.

Det handlar om att vi vill ta ned de indikativa nivåerna och halvera dem i ett första steg. Sedan vill vi kraftigt höja minimiskatterna. Vi vill också införa en minimiskatt på vin som i dag inte finns.

I den del som gäller minimiskatterna på alkohol kommer vi att få se en uppjustering av dem. Med hur mycket är lite svårt att säga än så länge. Även om vi kommer att få se en uppjustering kommer det att vara första gången sedan år 1993 som man höjer minimiskatterna på sprit och öl. Det har däremot varit svårare att kunna driva det för vin. Vi har drivit det. Men en skattefråga kräver konsensus.

De indikativa nivåerna är föremål för en annan process när man diskuterar cirkulationsdirektivet. Det är också finansministrarnas bord. Där driver nu Sverige frågan tillsammans med de övriga nordiska länderna. Vi försöker också samla stöd från andra länder för att försöka sänka dem och därmed minska den press på våra skattenivåer som vi har.

Karin Granbom frågade om tobaksstödet. Här finns i botten ett beslut om att fasa ut tobaksstödet år 2010. Där har vi drivit på väldigt mycket. Vi är inte nöjda med att det sker år 2010. Vi skulle vilja ha det mycket fortare. Det är svårt att ha en position där man på ena sidan försöker verka för att informera medborgarna om att de ska sluta röka eller i vart fall inte börja och sedan i nästa andetag ger pengar till tobaksproduktion. Det fungerar inte. Nu har vi i varje fall ett sådant beslut på plats. Tobaksstödet ska dras ned och fasas ut år 2010.

Anne Marie Brodén kommenterade frågan om hur långt man ska gå när det gäller hälsoinformation och så fall vilken inriktning den bör ha. Det blir nog en senare fråga i så fall där man måste lära sig mer av varandra. Det vi anser nu på alkoholområdet – det vill säga att fokusera på de fyra alkoholfria områdena arbetsplatsen, graviditeten, trafiken och uppväxten – samlar vi egentligen konsensus för i hela Europa.

Kan vi bara göra det har vi gjort mycket. Ta bara detta med både graviditet och trafik. Det skulle vara en stor vinst om man lyckades få genomslag totalt sett för det. Vi vet att vi där har lite olika uppfattningar om det över kontinenten.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt gäller fetma, näringsmedel och fysisk verksamhet.

Anf.  227  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Det här berör också det som vi har talat om tidigare. Frågan om övervikt har i och med den nya kommissionen kommit upp bland de prioriterade områdena. Man har aviserat att man vill presentera en grönbok om kost, fysisk aktivitet och hälsa senare i år som ett led i förberedelserna inför ett meddelandet på det temat år 2006.

Man har också lanserat en plattform för samråd med olika aktörer och intressenter. Förslaget om slutsatser om fetma, kost och fysik aktivitet blir i det här sammanhanget ett tillfälle för oss att sända en signal om vad medlemsstaterna anser krävs för att vända den negativa trenden.

Jag ska också säga att den här frågan togs upp i morse när jag träffade Markos Kyprianou. Vad han framför allt ville ha stöd för var just frågan om fysisk aktivitet. Jag berättade lite om de satsningar som vi i Sverige gör på idrotten och också på att barnen ska röra sig mer i skolan.

Slutsatserna tar som vi ser det sikte på sambandet mellan fetma, kost och fysisk aktivitet. Man lyfter fram behovet av att ta större hänsyn till konsekvenserna för hälsan när man utformar politik på alla områden. Man understryker på flera ställen vikten av att vi fokuserar särskilt på barn och skapar förutsättningar för goda kostvanor. Det gör man till exempel genom att bekämpa missledande reklam, information och marknadsföring. Men här finns också frågan om motion.

Vi ligger från Sveriges sida väl framme. Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet har lagt fram 79 förslag på vad vi ska göra här i Sverige för att tackla överviktsproblemet. Vi står från svensk sida ganska väl rustade för att delta i en dialog om de här frågorna.

Vi bör välkomna slutsatserna. Vi har i förhandlingarna drivit på att kommissionens roll som central aktör och motor ska framhållas. Kommissionens inflytande när det gäller till exempel EU:s jordbrukspolitik har stor betydelse när det gäller livsmedelsfrågorna och konsumentfrågorna och måste användas för att påverka politiken på de områdena för att ta större hänsyn till olika förslags konsekvenser för hälsan.

I det sammanhanget vill jag också lyfta fram kommissionens båda förslag till förordningar om näringspåståenden och hälsopåståenden. Tillsättning av vitaminer och mineraler i livsmedel har vi också diskuterat tidigare.

Anf.  228  ANNE MARIE BRODÉN (m):

Det är en fråga som man naturligtvis är kluven inför. Man behöver jobba mycket nationellt med detta. Det finns också ett ökat bekymmer och en diskussion om inte minst frågan om barn och fetma. Jag har en fråga. Den handlar egentligen om sockerdiskussionen. Var har den landat någonstans i allt detta?

Anf.  229  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Det har jag faktiskt inget bra svar på. Vi vet att vi äter mindre fett därför att vi dricker lättmjölk, äter mer eller mindre fettsnålt smör och allt sådant. Det har vi valt att vara uppmärksamma på. Men konsumtionen av socker har ökat väldigt kraftigt. Det är beroende på lösgodis men också på att vi dricker mycket mer läsk nu än vad vi gjorde för 20 år sedan.

I diskussionen tar man fasta på marknadsföring, jordbrukspolitiken och vilket stöd man ska ha. Då väcker man hela tiden de här frågorna. För Sverige som land finns det all anledning att uppmärksamma sockerfrågorna.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till frågan om hiv och aids.

Anf.  231  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Jag nämnde det lite grann inledningsvis. Också under Luxemburgs ordförandeskap har hiv och aids varit en prioriterad fråga. Det finns nu en grundläggande insikt om att det är en så bred fråga om ekonomisk och social utveckling att man måste fortsätta att ta den på absolut största allvar.

Det gäller inte minst i Europa. Europa är nu ett av de ställen på jorden där spridningen av hiv och aids går snabbast. Om man ser på siffrorna totalt sett har vi 40 miljoner smittade i världen, och 30 miljoner av dem finns i Afrika. Men den snabbaste spridningen sker i Centralasien och i Östeuropa som andel av befolkningen.

För några år sedan var Estland det land i världen där hiv spreds snabbast som andel av befolkningen. Man kan jämföra. Jag kan ta några siffror. När man gjorde de jämförande studierna hade vi 30 nyupptäckta fall per miljon invånare och år. I Estland hade man 1 000. I S:t Petersburg hade man 2 200.

När jag var i S:t Petersburg för några månader sedan berättade de att de nu är uppe i 30 000 hivsmittade i S:t Petersburg. Då ska man sätta det i relation till 4 ½ miljoner i befolkning. I Sverige har vi 3 500 smittade i relation till vår befolkning. Den ryska hälsoministern kommer hit den 9 juni. Då ska vi tala speciellt om hivfrågorna. Men vi måste förstå att det nu är en väldigt snabb utveckling också på vår kontinent.

Nästa vecka ska vi anta rådsslutssatser om hiv och aids. De slutsatser som nu ligger för handen understryker vikten av att vi implementerar de deklarationer som gjordes i Dublin och Vilnius vid två andra konferenser. Där drog man upp riktlinjerna för hur den grundläggande deklarationen som heter Ungass, det vill säga FN-deklarationen om detta, ska förverkligas.

Slutsatserna fokuserar på vikten av att stödja människor som lever med hiv och motverka diskriminering. Vi lyfter också in det speciellt. Det handlar om att förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna men också med internationella organisationer. Det nya europeiska smittskyddscentrum som vi öppnade i dag är särskilt viktigt när det gäller det.

Slutsatserna bjuder också in kommissionen till att främja investeringar i forskning om hivvaccin. Det är för att flytta fram positionen när det gäller forskningsfrågorna över huvud taget. Det ska antas ett nytt sjunde ramprogram om forskning. Det är då hiv som man vill lyfta fram speciellt.

Vi har drivit på för att stärka hänvisningarna till Dublin- och Vilniusdeklarationerna. Vi har också särskilt hänvisat till att man ska främja samarbetet kring forskning om hivvaccin.

Vi har drivit detta så pass hårt därför att vi vet att det i dessa deklarationer finns ett väldigt starkt fokus på förebyggande frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i samband med det. Det är inte alldeles lätt i alla sammanhang att fortsätta att driva på. Vi har kämpat med det väldigt mycket, och har fått en förhållandevis bred konsensus, även om det på sina håll finns en del tecken på en mer nyreaktionär hållning. Det kan på sina håll vara känsligt bara att propagera för kondomanvändning.

Från svensk sida står vi fast vid den linje som vi har haft väldigt länge.

Jag ska säga något om vaccinfrågan. Om man skulle knäcka denna gåta skulle vi kunna göra fantastiska insatser för mänskligheten. Därför tycker vi att det är viktigt att främja forskning om vaccin. Sverige ligger ganska långt fram i fråga om det. För att bara nämna en sak öppnade vi det nya Astrid Fagraeus-laboratoriet ute på Smittskyddsinstitutet på KI för bara ett år sedan. Detta är också en av våra profilfrågor i detta sammanhang.

Anf.  232  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag ska först säga att jag ärligt talat inte vet vad som står i Vilnius- och Dublindeklarationerna. Jag får erkänna det. Det fanns inte heller något annat underlag än just det som står här. Min fråga må av den anledningen vara lite dum.

Men jag blir väldigt oroad när det inte står ett ord om förebyggande åtgärder i det material som redovisas i nämnden.

Det är just tack vare att vi har haft ett mycket framgångsrikt preventivt arbete och varit duktiga på det arbetet som vi har bara 3 500 smittade i Sverige. Det kanske till och med är så att man måste återkomma med ytterligare åtgärder och fler kampanjer med tanke på vad som händer i Östeuropa.

Jag tycker att det är tråkigt att detta inte fanns med i denna text. Det är möjligt att det ska vara det.

Dessutom kan jag understryka att jag tycker att vi ska vara oroliga över de nyreaktionära rörelser som finns i Europa i dag när det gäller bland annat kondomanvändning.

Anf.  233  SIW WITTGREN-AHL (s):

Min fråga tangerar det som Börje Vestlund tog upp. Jag vill bara höra hur man jobbar för att informera människor i Europa om detta. Det är ju så att säga i närområdet. Och de flesta människor har ingen aning om det.

När jag har varit på studiebesök i andra europeiska länder har jag fått veta att en del länder inte har råd att testa sina medborgare.

Hur sprids information om att det faktiskt är ganska vanligt i vissa europeiska stater i dag att man har hiv och aids? Det är ingenting som vi vanliga människor går omkring och grunnar på särskilt mycket. Men det är viktigt, som Börje Vestlund säger, att ha folkhälsoupplysning om detta i samtliga europeiska stater.

Jag skulle bara vilja höra lite grann om hur man jobbar med det.

Anf.  234  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag hade tidigare inte hört den höga siffra som ministern nämnde här angående S:t Petersburg och den ökning som sker i Europa. Jag undrar om denna stora ökning gäller generellt för till exempel länder i det forna Östeuropa och inte bara Baltikum som nämndes.

Jag kommer då osökt in på trafficking. Den kommer därifrån. Och vi måste arbeta vidare med detta, förutom det vi gör.

Jag skulle vilja fråga hur man i arbetet med hiv och aids även har fått in detta med trafficking.

Anf.  235  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Jag menar att man i slutsatserna trycker väldigt hårt på förebyggande insatser. Under till exempel punkt 9 skriver man:

”TAKES NOTE of the on-going exchange of best practices on prevention through information campaigns, access to antiretroviral treatment with special focus on injecting drug users and migrant populations, and the prevention of mother to child transmission, during the Extended HIV/AIDS Think Tank meeting.”

Det finns även många andra ställen där man lyfter fram just det förebyggande arbetet.

I den process som nu vidtar när kommissionen ska fortsätta att jobba med hivfrågan kommer vi från svensk sida att fortsätta med de förebyggande insatserna när det gäller hiv. Det här är på något sätt vårt flaggskepp i fråga om detta.

Det är inte bara att vi har ett litet antal smittade – 3 500 – utan vi har också en ganska liten intern smittspridning. Det rör sig om ett hundratal nya fall per år då människor smittas av hiv i Sverige. Och vi är övertygade om att det hänger ihop med det förebyggande arbete som görs, men kanske framför allt med den öppenhet kring sexualfrågor som vi har haft i Sverige sedan 60-talet där man inte ryggar för att diskutera detta.

Siw Wittgren-Ahl talade om Östeuropa och länder som inte har råd att testa sina invånare. Denna process syftar just till att öka beredskapen och att sätta fokus på hivfrågan i hela Europa.

På Dublinkonferensen för drygt ett år sedan samlade EU-kommissionen över 50 länder i Europa som deltog. Det var även alla länder som står utanför EU. Slutsatsen där var att Centralasien och Östeuropa befinner sig i samma situation som Afrika befann sig i för tio år sedan, och att om vi inte gör någonting nu riskerar vi att få en liknande utveckling.

Hela syftet med detta är alltså att öka beredskapen i fråga om detta.

Mitt svar till Annelie Enochson när det gäller situationen i de övriga östeuropeiska länderna är att det där ser väldigt annorlunda ut. När det gäller de tre baltiska länderna är spridningen snabbast i Estland och i Lettland, medan Litauen har klarat sig relativt bra hittills. Men det hänger faktiskt ihop med att spridningen i både Estland och Lettland har skett framför allt genom sprutnarkomaner. Det har gått väldigt snabbt. Det är framför allt bland en stor grupp av ryssar som lever i marginalen och som är narkomaner som det sprids väldigt snabbt. Därför har både Estland och Lettland blivit drabbade av det. Men det är inte så många bland esterna och letterna själva som har drabbats. Så har det varit. Men det är bara en tidsfråga innan det kommer en andra våg av spridning.

Samma sak gäller hiv i S:t Petersburg. Man har 30 000 hiv-smittade och ungefär lika sprutnarkomaner – 30 000 heroinister. Men alla dessa sprutnarkomaner har inte hiv, men man förstår att detta hänger ihop med något annat.

Av tidigare erfarenheter vet vi att om det sprids till den gruppen kan spridningen från människa till människa gå blixtsnabbt.

Att vi har så pass bra siffror här uppe beror på att vi har ett så bra samarbete i Östersjöområdet.

Jag ska kortfattat ta upp trafficking-frågan. Ni vet att vi har antagit speciella rambeslut om vilka lagstiftningar som vi ska ha. Och vi har sedan några år tillbaka en särskild lagstiftning som innebär att man kriminaliserar så att säga hela linjen i Sverige. Och man kan säga att vi också när det gäller brottsbekämpningen har flyttat fram positionerna.

Jag är faktiskt glad för sexköpslagen därför att den innebär att de organiserade kriminella gängen undviker Sverige därför att det helt enkelt finns en för liten marknad här. Det säger i alla fall polisen. När man rekryterar flickor och lurar kvinnor och barn in i prostitution och hämtar folk från Ryssland eller från Moldavien, som nu är stora bekymmer i det avseendet, då är Sverige ingen intressant marknad längre. Det ska vi vara stolta över.

Anf.  236  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi gör över till frågan om psykisk hälsa.

Anf.  237  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Där hade jag inte tänkt säga någonting annat än att vi kommer att stödja det förslaget.

Anf.  238  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det någonting att säga om de övriga frågorna?

Anf.  239  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s):

Jag ska bara kortfattat säga något när det gäller den internationella hälsostadgan som världshälsoförsamlingen antog den 23 maj och som innebär att vi utvidgar International Health Regulations. Tidigare gällde den bara gula febern, kolera och pest. Om man upptäckte några fall av gula febern, kolera eller pest någonstans skulle man slå larm över hela världen, och sedan fanns det en speciell ordning för detta. Nu utvidgas detta till att också gälla andra sjukdomar av denna karaktär, till exempel sars och fågelinfluensa. Det var alltså något ganska viktigt som skedde på WHO.

Anf.  240  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Vi har klarat av alla punkter och tackar statsrådet och hans medarbetare.

7 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 9–10)

Statssekreterare Lise Bergh

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2005

Anf.  241  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Lise Bergh med medarbetare välkomna.

Först har vi en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Vi har fått återrapporter från de andra. Finns det något att tillägga?

Anf.  242  Statssekreterare LISE BERGH:

Det handlar om rådsmötet den 7 december 2004. Det är ett tag sedan. Då kunde rådet ställa sig bakom en allmän riktlinje som gällde förslag till direktiv om genomförande av principer om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Det var en omarbetad version. Det är ett direktivförslag som handlar om en sammanslagning av sju direktiv på området som gäller likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Samtidigt införlivar man rättspraxis kring dessa direktiv.

Rådet kunde också anta slutsatser, rådsslutsatser, som gällde uppföljningen av Pekingplattformen. Dessa slutsatser innehöll förslag på tre indikatorer som gällde temat sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Anf.  243  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går därefter in på kommande ministerrådsmöte. Först handlar det om ett europeiskt jämställdhetsinstitut.

Anf.  244  Statssekreterare LISE BERGH:

Sverige välkomnar förslaget om inrättandet av ett europeiskt jämställdhetsinstitut. Vi ser det som ett viktigt led i att stärka EU:s jämställdhetsarbete.

Sverige tog redan tidigt en ganska aktiv roll i diskussionen om behovet av att inrätta ett särskilt jämställdhetsinstitut när dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg redan 1999 tog initiativet till att anordna ett seminarium i Stockholm med representanter för alla dåvarande medlemsländer. Där diskuterade man ett förslag om att inrätta ett sådant institut.

Nu, sex år senare, ser vi förverkligandet av detta initiativ. Förslaget till förordning stämmer väl överens med de prioriteringar som Sverige har när det gäller jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsinstitutets uppgift är att bistå EU:s institutioner och medlemsländerna med att samla information, bedriva utvecklingsarbete och skapa arenor för erfarenhetsutbyte, framför allt metoder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Man kan säga att på svenskt initiativ har målen för institutets verksamhet förtydligats så att det nu framgår väldigt klart att jämställdhetsintegrering ska främjas inom alla politikområden på EU-nivå och även på nationell nivå.

Sverige kommer att aktivt delta i styrelsearbetet när verksamheten väl kommer i gång. Man räknar med att den kommer i gång 2007. I styrelsen kommer alla medlemsländer, EU-kommissionen och parterna på arbetsmarknaden samt företrädare för jämställdhets- och kvinnoorganisationer att ingå.

Avslutningsvis ska jag säga att finansieringen av institutet sker genom en omfördelning inom det anslag som i dag täcker åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Anf.  245  KARIN GRANBOM (fp):

Det är verkligen viktigt att jämställdhetsfrågorna lyfts fram och diskuteras. Och det är ett väldigt gott syfte bakom detta institut. Men det väcker ändå en del funderingar.

Dessa EU-organ har en tendens att växa och bli många utan att vi riktigt har kontroll över hur många de är. De har också en tendens att växa sig stora och på något sätt bara så att säga tralla på och få nya uppgifter utan att vi riktigt reagerar.

Jämställdhetsarbetet är naturligtvis väldigt viktigt. Men hur vet vi egentligen hur vi ska begränsa oss? Vi hade alldeles nyss en diskussion om hälsa. Miljö är också ett värde som är viktigt att ta in i alla beslut. Vad är det som säger att vi inte får ett institut för hälsa och miljö snart om vi inrättar ett jämställdhetsinstitut?

Om ett sådant här institut inrättas är det oerhört viktigt att detta institut inte gör sådant som andra egentligen borde göra. När det gäller till exempel forskning tror jag fortfarande att universiteten sköter den uppgiften väldigt väl även när det gäller gränsöverskridande forskning. Vi har sagt att pengar ska ges till olika excellenscenter. Jag tror säkert att det finns universitet ute i Europa som skulle kunna bedriva forskning mycket bra och kunna delge olika EU-institutioner detta.

När det gäller påverkan är det också fråga om unionen verkligen ska inrätta ett organ som ska påverka EU:s beslutande eller initiativtagande institutioner.

Det är klart att det kanske inte vore så dumt att inrätta någon form av vakthund – någon som kontrollerar att man har funderat över att ett jämställdhetsperspektiv har tagits in och beaktats. Men frågan är om man ska inrätta ett institut som ska samla ihop experter som ska diskutera frågor. Det kan nog många andra organisationer göra.

Anf.  246  ULF HOLM (mp):

Man kan ha principiella invändningar mot detta. Men jag ska inte lyfta fram den debatten eftersom vi har haft den tidigare i nämnden.

Lise Bergh sade att alla medlemsländer ska sitta i styrelsen, och det är vad regeringen förespråkar. Men i utskicken som vi har fått talas det hela tiden om förslag om att det ska vara sex ledamöter och så vidare. Jag trodde att detta kanske hade ändrats. Men det är kommissionens förslag. Men rådet kommer alltså att ändra detta fullständigt under pågående möte med helt nytt lagförslag som något medlemsland i god tid har förberett. Det är ju ett innovativt och nytt sätt att arbeta. Men det är bra.

Detta institut är knappast gratis. Det står att det ska finansieras genom en omfördelning. Det kan man ju gilla. Men jag misstänker att jämställdhetsbudgeten på EU-nivå inte är så särskilt stor. Frågan är då vad som flyttas åt sidan. Hade det varit inom jordbrukspolitiken hade jag nog inte observerat det så mycket eftersom det där är så mycket som man skulle kunna omfördela. Men jag tror inte att jämställdhetsbudgeten är så stor på EU-nivå.

Anf.  247  LARS LINDBLAD (m):

Vi har också anmält en viss tveksamhet till detta vid tidigare tillfälle. Och jag kan instämma i mycket av det som Karin Granbom sade.

Jag kan bara konstatera att under dagens samråd med regeringen har vi talat om minst fyra nya myndigheter som är på gång. Det gör mig väldigt orolig i det stora perspektivet, då ett land som Sverige samtidigt driver en restriktiv budgetpolitik när det gäller EU-nivån. Vi kan inte tappa den kopplingen. Därför hänger detta ihop. Någonstans måste subsidiaritetsprincipen faktiskt appliceras eftersom vi så ofta efterfrågar den. Det är ett generellt problem.

Jag tycker att jämställdhetsfrågorna är viktiga. Och jag kan acceptera det om det handlar om någon typ av sektorsövergripande mål, att alla beslut ska så att säga ha någon typ av genusaspekt eller något liknande. Men att inrätta ett institut är mycket tveksamt.

Jag ville ändå få med tanken att politiken måste gå ihop när vi driver budgetpolitik kontra vad vi gör på sakområdena.

Anf.  248  Statssekreterare LISE BERGH:

Jag ska först svara på Karin Granboms fråga. Det är tänkt att detta ska vara ett litet institut, och uppgifterna är begränsade. Jag kan naturligtvis inte sitta här och säga vad som händer i framtiden, men det är utgångspunkten.

Frågan om överlappning har varit uppe till diskussion under hela behandlingen, och man har också tittat noga på detta när det gäller de olika förstudier som har gjorts. Detta har också diskuterats eftersom det har varit en fråga som har varit uppe. Men man har kommit fram till att det inte är någon större risk för överlappning. Man har också diskuterat rätt nogsamt hur man ska kunna samarbeta med de andra instituten, till exempel byrån för mänskliga rättigheter i Wien och Dublinfonden som kan ha anknytning till detta. Man är alltså medveten om att man inte ska dubbelarbeta.

Detta institut ska inte bedriva forskning. Det är alldeles klart. Man kan säkert göra några små undersökningar men ingen regelrätt forskning. Och det är man också väldigt klar över.

Det är inte heller fråga om att detta institut ska vara ett institut som påverkar. Tvärtom ska man samla information, statistik och så vidare som underlag för institutionernas arbete och även medlemsländernas arbete. Det är också ganska klart utsagt. Så det är inte fråga om att det ska ske någon lobbyverksamhet på det sättet.

Man kan konstatera att jämställdhetsarbetet inom EU inte är så jättemycket att hurra för för närvarande. Därför menar vi att detta är ett krav. Och alla medlemsländer har under dessa år varit bestämda när det gäller att det finns ett rejält behov av att samla statistik och ge underlag.

När det gäller Ulf Holms fråga är det riktigt att förslaget nu är att varje medlemsland ska ha en ledamot, EU-kommissionen ska ha tre ledamöter, arbetsgivare på EU-nivå ska ha en ledamot, arbetstagarrepresentanterna en ledamot, och sedan ska det finnas en NGO, alltså en frivilligorganisation på EU-nivå. De som representerar arbetsgivare, arbetstagare och NGO får vara med och delta i diskussionen men de har inte rösträtt. Så ser förslaget till styrelse ut.

När det gäller pengarna kan man alltid ställa frågor. Det är en prioriteringsfråga vart pengarna ska gå. Nu går väldigt mycket av de pengar som är avsatta för jämställdhet till projektstöd, och det kommer naturligtvis att minska. Men man ser ändå fördelarna med att få det arbete utfört som det är tänkt att institutet ska göra i relation till de projekt som man i dag stöder.

Lars Lindblad tog upp subsidiaritetsprincipen. Vi omfattar givetvis den. Men man har ändå under alla år sett ett starkt behov av att få den resurs som ett institut kan bidra till. Och Sverige har drivit jämställdhetsfrågorna väldigt länge, inte bara nationellt och inom EU utan också inom FN. Vi menar att jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande fråga både när det gäller tillväxtfrågor och alla andra frågor som EU driver. Därför menar vi att detta är ett institut som behövs för att just samla ihop material från EU-länderna men också inom unionen för att detta arbete ska bedrivas på ett bra och riktigt sätt, så att man kommer framåt i jämställdhetsfrågorna inom EU. Det är det svar som jag kan ge.

Anf.  249  KARIN GRANBOM (fp):

Det var lite svårt att utläsa från underlaget hur stor budgeten är. Även om det är fråga om en omfördelning vore det intressant att få veta hur mycket denna verksamhet kommer att kosta.

Anf.  250  Statssekreterare LISE BERGH:

I dag är budgeten inte fastställd. Jag kan därför inte ge ett besked om hur stor budgeten är. Men den budget som jämställdhetsprogrammet inom EU har under perioden 2001–2005, och det är förlängt till 2006, är 50 miljoner euro. Det är från den budgeten som man ska ta pengar. Vi får återkomma med ett besked.

Anf.  251  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan handlar det om en uppföljning av Beijingkonferensen.

Anf.  252  Statssekreterare LISE BERGH (s):

Sverige välkomnar förslaget till slutsatser som handlar om uppföljningen av Beijingplattformen. I år har det handlat om att göra en utvärdering av EU:s arbete när det gäller att följa upp Beijingplattformen eftersom det i år har varit Beijing + 10, som man brukar kalla det i dagligt tal, alltså tio år efter denna konferens. Slutsatserna innebär att medlemsländerna förstås åtar sig att genomföra åtgärderna i handlingsplanen och att fortsätta att utveckla metoder och verktyg för jämställdhetsintegrering och också fortsätta att följa upp de olika områden som är utpekade i handlingsplanen.

Man understryker i slutsatserna också vikten av att jämställdhetsperspektivet ska integreras i den översyn som i år ska genomföras av millenniemålen vid FN:s högnivåmöte i september i år. Det fastslog man också vid kvinnokommissionens möte i mars. Detta ligger väl i linje med de svenska prioriteringarna.

Anf.  253  ULF HOLM (mp):

Det har väl inte skickats ut några slutsatser?

Anf.  254  ORDFÖRANDEN:

Det finns en kommenterad dagordning.

Anf.  255  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Det finns ett tillägg till kommenterad dagordning.

Anf.  256  ULF HOLM (mp):

Men det står inte någonting om rådets slutsatser där.

Anf.  257  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Nej.

Anf.  258  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi klarat av alla frågor. Vi tackar statssekreteraren med medarbetare.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 1

Anf.  3  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 3

Anf.  4  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  5  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 3

Anf.  6  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  14  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 4

Anf.  15  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  16  ANNELIE ENOCHSON (kd) 5

Anf.  17  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 5

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m) 6

Anf.  21  JAN ANDERSSON (c) 6

Anf.  22  ANNELIE ENOCHSON (kd) 6

Anf.  23  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  24  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 7

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s) 7

Anf.  26  LENNART FREMLING (fp) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 7

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m) 8

Anf.  30  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  31  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 8

Anf.  32  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  33  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 9

Anf.  34  JAN ANDERSSON (c) 9

Anf.  35  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  36  LARS LINDBLAD (m) 9

Anf.  37  LENNART FREMLING (fp) 9

Anf.  38  CHRISTINA AXELSSON (s) 10

Anf.  39  ANNELIE ENOCHSON (kd) 10

Anf.  40  JAN ANDERSSON (c) 10

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  42  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  43  CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf.  44  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 11

Anf.  45  LARS LINDBLAD (m) 12

Anf.  46  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 12

Anf.  47  LARS LINDBLAD (m) 12

Anf.  48  LENNART FREMLING (fp) 12

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  50  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  51  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 13

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  53  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 13

Anf.  54  LENNART FREMLING (fp) 13

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 13

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  57  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 13

Anf.  58  ULF HOLM (mp) 14

Anf.  59  ANNELIE ENOCHSON (kd) 14

Anf.  60  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 14

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 14

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  64  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 15

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  66  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 15

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  68  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 15

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  70  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 15

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 16

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 12-13) 17

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  73  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  75  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  77  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  78  LARS LINDBLAD (m) 18

Anf.  79  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  80  HILLEVI LARSSON (s) 19

Anf.  81  CHRISTINA AXELSSON (s) 20

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 20

Anf.  83  LARS LINDBLAD (m) 20

Anf.  84  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 21

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 21

Anf.  89  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 22

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 22

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 22

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 23

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  95  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 23

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  97  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  98  INGVAR SVENSSON (kd) 25

Anf.  99  BEATRICE ASK (m) 25

Anf.  100  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  101  KARIN GRANBOM (fp) 27

Anf.  102  LEIF BJÖRNLOD (mp) 27

Anf.  103  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 27

Anf.  104  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM 28

Anf.  105  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 28

Anf.  106  BEATRICE ASK (m) 29

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  108  BEATRICE ASK (m) 31

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  110  LEIF BJÖRNLOD (mp) 31

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  112  INGVAR SVENSSON (kd) 31

Anf.  113  JOE FRANS (s) 32

Anf.  114  LEIF BJÖRNLOD (mp) 32

Anf.  115  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 32

Anf.  116  BÖRJE VESTLUND (s) 32

Anf.  117  BEATRICE ASK (m) 33

Anf.  118  HILLEVI LARSSON (s) 33

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  120  BEATRICE ASK (m) 33

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  122  Ämnesrådet ULF WALLENTHEIM 34

Anf.  123  BEATRICE ASK (m) 34

Anf.  124  INGVAR SVENSSON (kd) 35

Anf.  125  KARIN GRANBOM (fp) 35

Anf.  126  LEIF BJÖRNLOD (mp) 35

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  132  BEATRICE ASK (m) 37

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 37

Anf.  137  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  139  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  141  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  143  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 39

Anf.  144  LEIF BJÖRNLOD (mp) 39

Anf.  145  BEATRICE ASK (m) 40

Anf.  146  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  148  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  150  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  152  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 41

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  154  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 41

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  156  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 41

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 41

4 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor) 42

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  159  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  161  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 43

Anf.  163  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  165  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 43

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 44

5 §  Sysselsättning, socialpolitik. hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 3–8) 45

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  168  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 45

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  170  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 45

Anf.  171  ANNELIE ENOCHSON (kd) 46

Anf.  172  CARL B HAMILTON (fp) 46

Anf.  173  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  174  ANDERS G HÖGMARK (m) 48

Anf.  175  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 48

Anf.  176  Departementssekreterare CECILIA PALM 49

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  178  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 49

Anf.  179  ANNELIE ENOCHSON (kd) 50

Anf.  180  ULF HOLM (mp) 50

Anf.  181  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 50

Anf.  182  Departementssekreterare NATAŠA POPOVIĆ 51

Anf.  183  BÖRJE VESTLUND (s) 51

Anf.  184  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  185  Föredraganden ANNA NITZELIUS 51

Anf.  186  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 51

Anf.  187  ANNELIE ENOCHSON (kd) 51

Anf.  188  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  189  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 52

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  191  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 52

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  193  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 52

Anf.  194  ANNELIE ENOCHSON (kd) 53

Anf.  195  ANDERS G HÖGMARK (m) 53

Anf.  196  LARS LILJA (s) 54

Anf.  197  KARIN GRANBOM (fp) 54

Anf.  198  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 54

Anf.  199  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  200  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 55

Anf.  201  LARS LINDBLAD (m) 55

Anf.  202  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 56

Anf.  203  LARS LINDBLAD (m) 56

Anf.  204  ANNELIE ENOCHSON (kd) 56

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  206  ULF HOLM (mp) 56

Anf.  207  ANNELIE ENOCHSON (kd) 56

Anf.  208  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 57

Anf.  209  Kanslirådet ANNA SANTESSON 57

Anf.  210  ORDFÖRANDEN 57

6 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 11, 14–17 58

Anf.  211  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  212  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 58

Anf.  213  ANNELIE ENOCHSON (kd) 58

Anf.  214  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 59

Anf.  215  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  216  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 59

Anf.  217  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  218  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 60

Anf.  219  ULF HOLM (mp) 61

Anf.  220  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 62

Anf.  221  ANNELIE ENOCHSON (kd) 62

Anf.  222  KARIN GRANBOM (fp) 62

Anf.  223  ULF HOLM (mp) 62

Anf.  224  ANNE MARIE BRODÉN (m) 63

Anf.  225  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 63

Anf.  226  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  227  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 64

Anf.  228  ANNE MARIE BRODÉN (m) 65

Anf.  229  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 65

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  231  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 65

Anf.  232  BÖRJE VESTLUND (s) 67

Anf.  233  SIW WITTGREN-AHL (s) 67

Anf.  234  ANNELIE ENOCHSON (kd) 67

Anf.  235  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 67

Anf.  236  ORDFÖRANDEN 69

Anf.  237  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 69

Anf.  238  ORDFÖRANDEN 69

Anf.  239  Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) 69

Anf.  240  ORDFÖRANDEN 69

7 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (dp. 9–10) 70

Anf.  241  ORDFÖRANDEN 70

Anf.  242  Statssekreterare LISE BERGH 70

Anf.  243  ORDFÖRANDEN 70

Anf.  244  Statssekreterare LISE BERGH 70

Anf.  245  KARIN GRANBOM (fp) 71

Anf.  246  ULF HOLM (mp) 71

Anf.  247  LARS LINDBLAD (m) 72

Anf.  248  Statssekreterare LISE BERGH 72

Anf.  249  KARIN GRANBOM (fp) 73

Anf.  250  Statssekreterare LISE BERGH 73

Anf.  251  ORDFÖRANDEN 73

Anf.  252  Statssekreterare LISE BERGH (s) 73

Anf.  253  ULF HOLM (mp) 74

Anf.  254  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  255  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 74

Anf.  256  ULF HOLM (mp) 74

Anf.  257  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 74

Anf.  258  ORDFÖRANDEN 74