Fredagen den 26 september 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:3

1 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapporter från ministerrådsmöte den 22 och 23 juli 2003 samt från informellt ministermöte den 22 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 september 2003

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN:

Då hälsar jag jordbruksministern och medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi börjar med återrapporterna. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket. Vad avser min första återrapportering från jordbruks- och fiskerådet den 22 juli i somras fattades beslut i några rättsakter. Det handlade om rättsakt 3 i hygienpaketet, där rådet med enhällighet kunde besluta om en politisk överenskommelse om regler för offentlig kontroll av livsmedel av animaliskt ursprung. Det handlade också om rättsakt 5 i hygienpaketet som är ett direktiv om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav vid tillverkning, där rådet med enhällighet kunde ansluta sig till en politisk överenskommelse.

Sverige lämnade två deklarationer i anslutning till besluten. En deklaration avser begränsning av arbetsuppgifter för företagsanställda assistenter. Vi vill betona behoven i regelverket. Vi gjorde en markering just när det gäller arbetsuppgifterna för företagsanställda assistenter. Vi lämnade en deklaration avseende vikten av att en officiell veterinär övervakar kontrollen av djurskyddet.

Rådet fattade också beslut om de båda rättsakterna om GMO, rättsakter om spårbarhet och märkning och rättsakter om GMO i livsmedel och i foder.

Fisket var en återkommande fråga. Här underströk kommissionen frågans stora vikt och betydelsen av att komma till ett beslut. Man kom inte till ett beslut vid det här mötet, utan man hoppades att man skulle komma till ett beslut i september. Jag återkommer till den frågan sedan. Det ägde inte rum någon substansdiskussion vid det här mötet.

Vi diskuterade ett förslag från kommissionen till återhämtningsplaner för torsk och kummel. Det blev en ingående diskussion, och många medlemsstater menade att det här var ett komplicerat förslag och att det krävdes mer tid för tekniska diskussioner. Sverige gav ett starkt stöd åt kommissionens förslag och uttryckte sin oro över rådets oförmåga att komma till beslut i frågan.

Ordförandeskapet hade inför WTO-förhandlingarna i Cancún tagit fram tre frågor som vi diskuterade som en förberedelse inför Cancúnmötet. Det föredrogs också rådsslutsatser om sysselsättningen på landsbygden. En övrig punkt handlade om den svåra torkan i vissa regioner i Europa, där bland annat Österrike, Frankrike, Tyskland och Italien informerade om situationen i sina respektive länder. Kommissionen redovisade olika åtgärder som kunde övervägas; utförsäljning av spannmål från interventionslager, förskott på djurbidrag och arealersättningar. Kommissionen lovade att analysera möjliga lösningar för att avhjälpa de svåra problemen. Det var det som togs upp på mötet den 22 juli.

Jag har också haft ett informellt jordbruksmöte, som jag tar i ett sammanhang här.

Det italienska ordförandeskapet hade framför allt fokuserat på förhållandet mellan EU och utvecklingsländernas jordbruk. Förutom ett då planerat möte där också Malaysias jordbruksminister, en företrädare för Brasiliens jordbruksdepartement och FAO:s vice generaldirektör. Förlåt, jag ska korrigera mig. Det var Indonesiens jordbruksminister, en företrädare för Brasiliens jordbruksdepartement och en vice direktör från FAO som var inbjudna. Dagen innan hölls ett internt möte i EU-kretsen för att diskutera händelserna i Cancún. Kommissionens slutsatser var att sammanbrottet inte berodde på jordbruksfrågorna. Det underlag som fanns gav möjligheter till att komma till resultat. En slutsats var också att man bedömde att EU inte i tillräcklig grad hade lyckats förmedla vad den jordbruksreform vi beslutade om i juni innebär. Den hade inte riktigt fått den betydelse under förhandlingarna som man hade hoppats.

När det gäller fortsättningen menade kommissionen att vi nu måste utnyttja tiden för eftertanke och reflexion. Vi har inte råd med ett nytt misslyckande. Det var några medlemsländer, däribland Sverige, som underströk att vi nu inte får dra oss tillbaka. Vi måste hitta en väg framåt när det gäller de multilaterala förhandlingarna. Alla var ense om att det finns en risk för att vi får bilaterala förhandlingar och bilaterala avtal. Det är inte bra för någon. Det är inte bra för ett litet land som Sverige. Det är inte bra för utvecklingsländerna.

Sedan drogs ungefär samma slutsatser vid det större mötet, där Indonesien, Brasilien och FAO deltog. Slutsatsen var att det är viktigt att arbeta för den multilaterala processen.

Anf.  3  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack för det, herr ordförande! Det gäller ministerrådet den 22 juli. Jordbruksministern pratade om GMO. Det är en komplicerad fråga. Eftersom du nämnde märkningssystemet tänkte jag ställa frågor om det. Det är svaga punkter i märkningssystemet. Jag vet inte riktigt hur beslutet blir nu på ministerrådet. I likhet med en del remissorgan säger jag att det inte räcker med en standardtext som säger att produkten är genmodifierad eller framställd av genmodifierat material. Innehållsförteckningen ska kompletteras med mycket annat, till exempel specifika ID-nummer. Frågan är hur långt ni nådde på mötet. När det gäller skyldighet att arkivera spårbarhetsinformation har jag för mig att i det förslag som fanns skulle den begränsas till fem år. Många har framfört att det är för kort tid. Hur blev beslutet, och hur har diskussionerna varit?

Anf.  4  ULF HOLM (mp):

Tack så mycket, herr ordförande! Tack ministern för återrapporteringen.

Jag har tre frågor. Den ena sammanfaller med Sven-Eriks. Jag har inte uppfattat att märkningen blev så tydlig som vi kanske hade hoppats från svensk sida. Jag undrar på vilka punkter ministern fick ge sig. Jag har uppfattat att det blev otydligt hur märkningen ska se ut.

Den andra frågan handlar om återhämtningsplanen för torsk och kummel. Några medlemsstater skyller uppenbarligen på tekniskt komplicerade frågor. Det kan man i och för sig hålla med om. Trots allt har de hjälp med frågorna. Kan jag tolka ministerns svar som att det är fråga om en politisk ovilja från vissa länder genom att man försöker dra detta i långbänk för att man politiskt inte vill ha en återhämtningsplan? Du får gärna ge någon indikation på den saken.

Den tredje saken gäller torkan i Europa. Det är väl alldeles utmärkt att kommissionen analyserar åtgärdsplaner och så vidare. Frågan är om det bara är utifrån jordbrukssidan eller om ett större grepp ska tas om frågan. Det handlar om klimatpolitiken och vilka åtgärder som vidtas där. Därför är det farligt om frågan hamnar bara i jordbruksministerrådet. Även miljöministrarna borde vara involverade så att det blir en ordentlig helhetsbild på frågorna.

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack så mycket, ordförande! Min fråga gäller jordbruksavreglering med anledning av Cancúnmötet. Jordbrukspolitiken är starkt involverad i misslyckandet i Cancún. Vi har en allmän diskussion om att vi behöver ytterligare avreglering av jordbrukspolitiken, och det är ofta i ganska generella termer. Jag vet inte hur diskussionen går i överläggningarna i Cancún. Jag vill fråga om exportbidragen. De är en nyckel för u-länderna. Om vi kunde åstadkomma en avveckling av dem skulle vi få förutsättningar dels för att inte sprida överskottsprodukter alltför billigt i u-länderna, dels skulle de få möjlighet att själva få en lönsamhet i egen livsmedelsproduktion.

Vi har närmast en politisk enighet i Sverige att det är viktigt att få bort exportbidragen. Hur är den diskussionen inom EU-länderna? Finns det gehör för exportbidragens avveckling inom de andra medlemsländerna? Hur ser det ut? Är det en andel, hälften? Hur ser debatten ut om exportbidrag? De är en nyckel – hellre än att diskutera en allmän avreglering som ligger ganska långt bort i tiden, trots det steg som har tagits nu.

Anf.  6  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vad gäller GMO fattade rådet beslut om de båda rättsakterna som jag nämnde. Jag uppfattar inte att det var några stora eftergifter. Det här är en fråga som vi har diskuterat här vid flera tillfällen. Det mandat jag hade räckte för Sveriges del.

När det gäller märkningen – det som ska ge konsumenten information så att man kan avstå eller välja en GMO-produkt – var det fråga om 0,9 %. Vi talar om godkända GMO, de som har gått igenom hela bedömningen, systemet vi har för att kunna arbeta enligt försiktighetsprincipen.

När det gäller spårbarhet var det fråga om 0,5 % för vetenskapligt granskade GMO.

Jag uppfattar inte att det var fråga om något dramatiskt vid det här mötet. Det var något som vi har arbetat på. Det handlar om system och gränsvärden som är realistiska och som gör att vi kan särskilja GMO-produkter från andra produkter. Hade man fått för låga gränsvärden hade i stort sett allt varit tvunget att märkas. Det är ingen ytterligare information för konsumenterna.

Sedan var det frågan om torsk och kummel. Här gjorde vi från svensk sida en stark markering. Vi tycker att det är angeläget med återhämtningsplanerna. Det finns en spänning. Den spänningen hade vi redan i slutet av förra året i december när vi förhandlade den stora reformen av de gemensamma reglerna på fiskets område. Det är svåra avvägningar för vissa länder i fråga om det ekologiska, det sociala och det ekonomiska. Det kan finnas sådana överväganden när man pratar om tekniska svårigheter.

Den diskussion vi hade i jordbruksrådet om torkan handlade om den ekonomiska situationen för bönderna på grund av den katastrofala situationen och vad vi kunde göra inom ramen för vårt etablerade system för att hjälpa bönderna. Det jag nämnde här var utförsäljning av spannmål från interventionslager, förskott på djurbidrag och arealersättningar, det vill säga använda de bidragssystem som finns för att hantera situationen.

När det gäller Doharundan och Cancúnförhandlingarna stupade förhandlingarna inte på jordbruksfrågorna utan på de så kallade Singaporefrågorna; handel och investeringar, handel och konkurrens och handel och offentlig upphandling. Om vi hade kommit vidare på jordbruksområdet hade vi börjat närma oss exportbidragen. Det är något som finns med i utgångspunkterna i EU-kretsen. Vi var tvungna att hantera våra egna internstöd, och det gjorde vi i beslutet i juni när vi gick mot frikopplingsmodellen. Vi vet att vi också måste hantera tullar och exportbidrag. Men vi kom aldrig så långt i förhandlingarna så att den frågan blev skarp.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har en kompletterande fråga. Min fråga gällde egentligen hur gehöret är inom medlemsländerna. Finns det en majoritet för att avveckla exportstöden rent principiellt inom EU – inte explicit i förhandlingar i Cancún? Finns det en majoritet inom medlemsländerna som vill avveckla exportstöden?

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Man måste vara medveten om att den reform som vi beslutade i juni uppfattas som mycket radikal i vissa medlemsländer. Det var ett stort steg i medlemsländerna. Jag bedömer att det på sikt finns en grund för att tro att vi kan avveckla exportbidragen. Det är inte i det korta perspektivet. Vi är på väg åt rätt håll.

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Då går vi över till den blå dagordningen och punkten 3. Får jag påminna om att dessa frågor har föredragits i miljö- och jordbruksutskottet så sent som i går. Jag tycker att vi alla ska fokusera på själva positionsfrågorna. Det är det som är det primära i EU-nämnden. Då går vi till Förvaltningen av fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen.

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

De båda fiskefrågorna, punkten 3 och punkten 4, har strukits från dagordningen.

Anf.  11  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi raskt över till punkten 5.

Anf.  12  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då är vi tillbaks till GMO-frågorna. Här handlar det om samexistens mellan genetiskt modifierade grödor och konventionellt och ekologiskt jordbruk.

Den 23 juli presenterade kommissionen ett meddelande. Det är det meddelandet som ska diskuteras. Den här frågan har tidigare varit uppe i EU-nämnden, och den svenska positionen har varit att vi ska jobba efter en tvåstegsraket. Vi ska börja med nationella regelverk för samexistens och sedan överväga om vi behöver ha en reglering också på gemenskapsnivå. I kommissionens meddelande läggs ett sådant förslag fram.

Vi har inför mötet på måndag fått fyra mer preciserade frågor. De fyra frågorna vet jag inte om EU-nämnden har fått.

Anf.  13  Departementssekreterare KARIN FÜHR:

De finns inte i något papper utan de diskuterades i Coreper.

Anf.  14  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ni har inte fått dem överskickade. Jag kan kort nämna vilka frågorna är och vilket förhållningssätt vi har. Det är ingen ändring i den gamla positionen. Här är preciseringar.

I den första frågan behandlas GMO-fria zoner, om det är lämpligt att medlemsstaternas val av omfattning av åtgärder för att reglera samexistens får inkludera särskilt geografiska områden. Från svensk sida har vi egentligen inga invändningar. Vi skulle gärna se att man genom överenskommelser mellan olika jordbrukare kunde ha frivilliga GMO-fria zoner. Det har under sommaren prövats ett aktuellt fall i Österrike. Det var uppenbarligen problem i förhållande till gemenskapslagstiftningen att säga att ett helt land ska vara en GMO-fri zon. Den frågan kommer upp till en diskussion.

Ytterligare en fråga handlar om utsäde, om frågan om tröskelvärdet för oavsiktlig inblandning av GMO i utsäde även ska finnas med i debatten om samexistens. Från svensk sida betonar vi möjligheten för både konsumenter och producenter att ha en valfrihet samtidigt som vi också stryker under att vi måste hitta system som är praktiskt möjliga att genomföra. Vi vill ju luta oss mot vetenskapliga studier.

För närvarande diskuteras GMO och utsäde i Ständiga utsädeskommittén. Vi menar att det är lämpligt att avvakta resultatet av den vetenskapliga diskussionen i kommittén innan vi tar ställning. På den frågan passar vi för närvarande.

Vi har en tredje fråga om huruvida det ska finnas en tolerans för oavsiktlig inblandning av GMO i ekologiska produkter och ekologisk odling och om specifika tröskelvärden ska sättas. Det är en intressant fråga. Det handlar om att ha system som fungerar i praktiken. Vi menar också att man bör ha tröskelvärden som inte försämrar de ekologiska jordbrukarnas konkurrensmöjligheter och försvårar handeln med ekologiska produkter inom gemenskapen.

Den fjärde frågan handlar om de ekonomiska aspekterna på samexistens, hur man ska reglera skadeståndsansvar om det blir en GMO-inblandning i exempelvis ekologiska grödor. Det är en central fråga, och den är inte helt enkel. Vi arbetar för närvarande med en analys av de juridiska frågorna. Det är de fyra frågor som kommer upp till diskussion.

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN:

Föredrogs detta i jordbruksutskottet? Det hade varit bra om vi hade fått dessa frågor skriftligt tillsammans med de svenska positionerna i EU-nämnden.

Anf.  16  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag beklagar att det inte har skett. De har föredragits grundligt i miljö- och jordbruksutskottet.

Anf.  17  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag kan inleda med att säga att jag var på miljö- och jordbruksutskottet i går. De fyra frågorna föredrogs på ett bra sätt i utskottet. Jag hoppas att fler kan hålla med mig om det.

Det är tillämpningen vi kommer att diskutera. Ordföranden sade att vi ska fokusera på den biten. Jag hade tänkt ut många andra frågor, men det är samexistensen vi ska diskutera.

Jag hoppas att ministern anser det vara viktigt att inte behöva godkänna nya GMO-produkter innan det nya regelverket är på plats. Jag hoppas verkligen att regeringen stöder den synen. Vi måste kunna lita på att det finns en bra nationell lagstiftning och kanske också ett gemensamhetsdirektiv som skyddar och gör det möjligt för konsumenterna att vara tydliga i valet ifall man vill ha GMO-fria produkter eller inte.

I samband med det måste man också resa frågan i hur många generationer märkningskravet ska gälla. Det gäller också den etiska diskussionen kring detta. Vi vet att korsning kan förekomma, alltså att olyckor kan ske, och det är väldigt svårt att skydda sig mot GMO-produkter. Därför krävs det verkligen en bra planering.

Det är bra att ni i den svenska ståndpunkten klargör att också miljöaspekterna, vid sidan av de jordbruksekonomiska aspekterna, ska inkluderas. Vi ser att förslaget från kommissionen mer handlar om de jordbruksekonomiska aspekterna.

När det sedan gäller ekologisk odling är det oerhört viktigt att inte konkurrensvillkoren, som jordbruksministern nämnde, försämras. De måste verkligen skyddas. I dag har vi ju målsättningen 20 % ekologisk odling, och jag hoppas att det blir mer. Därför är det viktigt att också skapa skydd för detta.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag ska gå rakt på sak och säga att jag tycker att det är viktigt att Sverige fortsätter att driva frågan om ett moratorium för nya GMO:er enligt vad som sades före sommaren. Det bör gälla även nu. Där har vi stöd av ett antal andra länder. Det är väl bara att fortsätta den kampen och hoppas att kommissionen nu är lite mer positivt inställd till frågan.

Jag är lite förvånad över den svenska positionen. När det gäller GMO-fria zoner sade ministern att vi inte har några invändningar. Frågan är väl om vi vill driva frågan om att kunna ha GMO-fria zoner. Det borde vara ett aktivt svenskt deltagande att driva den positionen med tanke på tidigare debatter, bland annat i EU-nämnden men också ute bland konsumenterna. Att inte ha några invändningar låter väldigt defensivt. Jag tycker att Sverige i stället borde vara offensivt och driva detta tillsammans med till exempel Österrike.

I fråga om toleransen av GMO i ekologisk odling var det första argumentet att det måste fungera i praktiken. Ja, det är självklart att politiska beslut ska fungera i praktiken, men det får inte vara ett argument för att sänka ambitionsnivån i dessa frågor. Det är viktigt att betona.

När det gäller skadestånd står det i förslaget till svensk ståndpunkt att miljöaspekter kan inkluderas vid sidan av de jordbruksekonomiska aspekterna. Det är en något luddig formulering. Den svenska positionen måste vara mycket mera offensiv, nämligen att miljöaspekter ska inkluderas. Den svenska linjen måste vara klar och tydlig, och jag tror att en majoritet av svenska folket vill vara offensiv i den här frågan och inte tillåta GMO:er. Jag hoppas att jag får ett positivt besked av ministern i de här frågorna.

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Eftersom riskforskningen i det här sammanhanget ligger långt efter i förhållande till det ekonomiska trycket att genomföra GMO tycker vi från Kristdemokraterna att försiktighetsprincipen naturligtvis ska råda i sammanhanget.

Ett klargörande som vi behöver gäller tidsaspekten i det ekonomiska tryck som finns i frågan. Om jag förstått det hela rätt stod man och vägde mellan om vi ska ha en gemenskapslagstiftning, alltså en reglering på gemenskapsnivå, eller inte. Anledningen till att man tvekat är att det skulle ta ganska lång tid att få en sådan reglering till stånd. Jag har hört uppgiften fyra år nämnas. I stället väljer man nu att ha en nationell reglering eller lagstiftning, men med en uppföljning.

Det är möjligt att det är en hygglig modell, men en viktig fråga är: Kan man retirera om denna nationella modell inte är en bra modell? Om vi skulle få en oönskad situation undrar jag: Kan man då så att säga backa tillbaka och ta igen det man förlorat? Det är ganska väsentligt eftersom uppföljning annars inte är särskilt meningsfull.

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m):

Det känns lite konstigt att inför EU-nämndens ledamöter behöva påminna om att GMO är en ny teknik för växtförädling, inte ett gift som ska spridas ut på åkrarna. Därmed tycker jag också att detta lite grann hänger ihop med skadeståndsfrågan. Den borde alltså rimligen kunna inrymmas i den ordinarie process som redan finns i dag när det gäller den här typen av frågor.

För det andra är detta vetenskapligt väldigt tekniskt svåra frågor, och därför är det viktigt att man också håller sig till en hög grad av vetenskaplighet när man rör sig bland dessa frågor. När det gäller både den geografiska hänsynen och – vilket också nämns i den svenska ståndpunkten – frågan om miljöaspekter är det därför viktigt att hålla sig nära det som kan betraktas som vetenskaplighet. Ibland tenderar man nämligen att använda sig av den här typen av argumentation när man egentligen inte vill ha GMO av någon annan orsak.

För att EU ska undvika att av USA och andra bli draget till WTO är det – för det tredje – viktigt att hålla tempot och så snabbt som möjligt få till stånd ett regelverk kring dessa frågor. Därför bör man avvisa tankarna på ett gemensamt regelverk på EU-nivå. Däremot bör man framhålla vikten av en god kontroll på EU-nivå så att man håller reglerna och att inte, som jag tidigare nämnde, trixande med vetenskapligheten uppstår. Det är viktigt att på EU-nivå ha god kontroll över hur de nationella regelverken ser ut.

Anf.  21  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Jag vill bara kommentera frågan om GMO-fria zoner. Om man mer eller mindre godtyckligt väljer ut ett geografiskt område får ju inte de producenter som finns i området valfrihet. I stället tvingar man producenterna inom området att hålla sig till det. För att man ska välja ut ett speciellt geografiskt område bör det i så fall finnas särskilda egenskaper i just det området som gör att man väljer ut det.

I huvudsak vill jag ansluta mig till synpunkten att man bör följa den vetenskapliga utvecklingen och vara ganska skeptisk till att inrätta särskilda geografiska zoner.

Anf.  22  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

För att börja med det nya regelverket och moratoriet vill jag säga att vi hela tiden jobbat på att det nya regelverket ska vara på plats innan ytterligare GMO blir godkända. Och jag vill försäkra att vi jobbar med spårbarhet och märkning i hela kedjan. Det gäller alltså från utsädet till försäljningen i butik. Vi har dokument som måste följa produkten, och vi har också unika koder enligt en modell från OECD som ska anges för levande GMO. Levande GMO är alltså tomater och utsäde. Vi arbetar verkligen efter försiktighetsprincipen.

När vi sedan kommer till frågan om samexistens har vi, tycker jag, haft hållningen att vi ska jobba enligt försiktighetsprincipen. Vi har i EU-nämnden fått stöd för denna tvåstegsraket. Då handlar det inte bara om att det kan vara svårt att få till stånd ett regelverk på gemenskapsnivå. Det är inte helt säkert att det är lämpligt heller eftersom det kan finnas skillnader i geografi, klimat och annat som gör att ett nationellt regelverk skulle komma att fungera mycket bättre.

Efter en utvärdering kan man senare välja att reglera vissa frågor på gemenskapsnivå, eller också kommer man fram till att det ska vara ett större regelverk. Från svensk sida tycker vi att det förhållningssättet känns bra, och det är också ett sådant förslag som finns i kommissionens meddelande.

När det gäller ett nationellt regelverk gör vi bedömningen att vi skulle kunna ha det på plats i Sverige någon gång tidigt nästa år. Vi jobbar intensivt med den frågan för närvarande, och jag kan försäkra att vi inte bara tittar på de ekonomiska aspekterna, utan miljöaspekterna finns också med i den diskussionen. På gemenskapsnivå regleras dessa frågor även i det så kallade utsättningsdirektivet.

När det gäller frågan om skadestånd försöker vi naturligtvis hitta en modell som inordnar detta i den ordning som vi har för skadestånd. Just nu gör vi den juridiska utredningen, och därför är det för tidigt för mig att säga var vi landar. Utgångspunkten är dock att vi inte ska uppfinna nya system om de system vi redan har kan användas.

Jag tror att jag har svarat på alla frågor.

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN:

Detta är ju en riktlinjedebatt, och jag kan inte finna annat än att regeringen har stöd för sitt upplägg.

Därmed går vi över till punkt 6, Den reformerade jordbrukspolitiken. Jag ger ordet till jordbruksministern och påminner om att vi avsatt en timme för jordbruksfrågorna. Vi har tjugo minuter kvar.

Anf.  24  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är fortsättningen på den reform som vi beslutade om i jordbruksrådet i juni. Här handlar det alltså om nya områden för reformering, de så kallade Medelhavsprodukterna olivolja, tobak och bomull. Dessa reformer ska rymmas inom befintlig budget. Kommissionen kommer troligen att presentera förslag också när det gäller socker.

Här används samma teknik som vi använt i den övergripande reformen, vilket betyder någon form av frikoppling. Min första bedömning av förslagen är att vi får en orientering, en anpassning, mot marknaden. Det finns också andra fördelar med förslagen, både från miljösynpunkt och när det gäller inkomster för jordbrukarna.

Vi vill dock göra en stark markering, och det gäller tobaken. Jag kan återkomma till det senare. Vår hållning är att stödet till tobaksodling snarast ska upphöra.

När det gäller bomullen föreslår kommissionen att 60 % av historiskt utbetalt direktstöd ska omvandlas till frikopplade inkomststöd, och resterande 40 % ska kunna användas för ett kopplat arealstöd. Man vill också att hälften av det kopplade arealstödet ska användas för åtgärder som förbättrar kvalitet och produktion. Ett villkor för att odlaren ska kunna ta del av det kopplade stödet är att odlaren är med i en producentorganisation.

När det gäller olivolja används i stort sett samma teknik. Av det nya stödet ska 60 % frikopplas, och för odlingar som är små – mindre än 0,3 hektar – ska stödet frikopplas helt. Resterande del av produktionsstödet, 40 %, ska vara produktionskopplat och kunna användas på olika sätt per hektar eller per träd. Systemet med privat lagring ska kvarstå.

Enligt förslaget avskaffar man dock exportbidragen. Här ingår alltså ett avskaffande av exportbidragen, och man avser att fortsätta arbetet med en kvalitetsstrategi.

När det sedan gäller tobaken föreslår kommissionen att nuvarande stöd fasas ut, men att man samtidigt inrättar ett frikopplat inkomststöd. Man har tänkt sig en utfasningsperiod på tre år. Startdatum har inte fastställts ännu. Tobaksfonden, som i dag har till syfte att ställa om produktionen, finansiera informationskampanjer mot rökning samt göra olika undersökningar, ska ersättas av ett finansiellt kuvert för omstrukturering. Man har alltså tänkt sig en tämligen snabb utfasning av stödet.

När det gäller socker vet vi att kommissionen kommer att presentera fyra olika förslag. Ett förslag handlar om status quo, ett om fasta importkvoter, ett om prissänkningar som innebär att man sänker tullar och ger kompensation till odlarna för prissänkningar, och ett om mer långtgående liberaliseringsförslag. Vi har inte de konkreta förslagen på bordet ännu, och det är därför svårt att göra analysen. Men från svensk sida är vi naturligtvis intresserade av att få en långtgående reform när det gäller sockerregimen.

Sammanfattningsvis lägger man fram förslag som vi tycker går i rätt riktning. Vi gör en markering när det gäller tobaken där vi säger att tobaksodling snarast möjligt ska upphöra.

Anf.  25  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Här läggs alltså förslag fram, men det är inte fråga om beslutstillfälle. Det är viktigt att notera.

Anf.  26  ULF HOLM (mp):

Det står i papperen att reformerna ska bygga på mål och strategi, det vill säga frikopplat stöd, men jag tyckte mig uppfatta att ministern inte lät riktigt övertygad eftersom hon sade att det ska vara ”någon” form av frikoppling. Ministern verkar lite tveksam till hela reformen, till hela målet så att säga. Nu hoppas jag att det inte är på det sättet utan att det verkligen blir frikopplat.

Jag vill också säga att Miljöpartiet naturligtvis stöder den svenska positionen att avskaffa tobaksstöd och exportbidrag och allt vad det heter. Det verkar alltså vara ett jättebra upplägg.

Anf.  27  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Vi stöder också förslaget att man ska fasa ut tobaken. Det är bra om ministern ordentligt markerar detta. Jag tror ministern sade att nuvarande stöd ska fasas ut under tre år. Innebär det att också exportbidragen fasas ut helt inom den tiden?

Vad jag har förstått är det 70 % som då frikopplas, och sedan blir det kanske någon typ av nationellt kuvert för tobaksodlarna, åtgärder för omställning och så vidare. Frågan är alltså: Kommer man att få i stort sett samma bidrag efter tre år som man har i dag, eller blir bidraget betydligt mindre för tobaksodlingen?

Anf.  28  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag delar också uppfattningen att tobak definitivt inte är en gröda som ska behöva stödjas i någon gemenskap.

Jag tänkte därför fråga om det finns en acceptans för detta bland de tobaksodlande länderna. Kan detta på något sätt stoppas eller kommer en reform på det här området att faktiskt gå igenom?

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m):

Det är mycket bra att ministern på ett tydligt sätt kommer att agera i tobaksfrågan. Jag undrar om man i det sammanhanget också skulle kunna agera i sockerfrågan och säga att förslag nr 1 om status quo inte är acceptabelt från svensk position, det vill säga att man inte låser sig kring de övriga tre förslagen utan i stället är öppen för diskussion.

Anf.  30  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag beklagar om jag var otydlig när det gällde frågan om någon form av frikoppling. Vad jag menar är att man har lite olika modeller för frikoppling, men det handlar om frikoppling i alla tre delar, det vill säga när det gäller bomull, olivolja och tobak. När det gäller bomull och olivolja frikopplas alltså 60 %, och sedan har man en annan modell för tobaken. Detta är alltså en bra modell tycker vi. Vi har ju också drivit frågan om frikoppling generellt under reformarbetet. Från svensk sida är vi alltså inte otydliga.

På frågan om det handlar om samma bidrag och frågan om exportbidragen för tobaken vill jag svara att ja, det är samma bidrag man använder. Man behöver dessa pengar för att omstrukturera och hjälpa de berörda odlarna. Tobaken odlas ju i fattiga områden, och odlarna måste hitta alternativ. De får detta som ett inkomststöd och ska hitta en alternativ produktion. Det är alltså samma pengar.

Sedan gällde det exportbidragen. När man lyckats med den här förändringen kommer produktionen att sjunka så mycket att det inte blir aktuellt med exportbidrag.

En fråga gällde ifall den här reformen kan stoppas, och om någon är emot reformen. Ja, det är klart att det är en svår reform för exempelvis Grekland eftersom många små odlare ser få alternativ till andra utkomstmöjligheter. Därför är det viktigt att det finns strukturpengar till att förändra produktionen för dessa producenter. Grekland kommer alltså med säkerhet att ha ett antal invändningar och synpunkter, men jag bedömer att det kommer att finnas en majoritet för förändringar i den här riktningen.

Anf.  31  LARS LINDBLAD (m):

Jag bedömde inte att jag fick svar på frågan om sockret.

Anf.  32  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det stämmer, jag ber om ursäkt. Det är klart att vi vill ha en förändring när det gäller sockerregimen. Det finns under punkten Övriga frågor – som jag återkommer till – ett förslag från Danmark som är radikalt. Vi rör oss naturligtvis i riktningen att vi vill ha förändringar. Men det är lite för tidigt att säga vilket av alternativen man ska välja när det gäller en reformering eftersom vi inte har ett tillräckligt bra underlag ännu.

Vi har också jobbat en hel del med de här frågorna på hemmaplan. Vi är mycket väl förberedda. Bland annat gjorde Konkurrensverket en studie åt Jordbruksdepartementet som levererades i början av året, eller om det rent av var i slutet av förra året. Det finns alltså ett bra underlag för att kunna göra reformer.

Anf.  33  LARS LINDBLAD (m):

Jag instämmer helt och hållet i ministerns syn på detta. Vad jag efterfrågade var att statsrådet också skulle markera detta vid en eventuell debatt och säga att status quo inte är acceptabelt.

Anf.  34  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Svaret är ja på den frågan.

Anf.  35  VICE ORDFÖRANDEN:

Det var ett utmärkt besked. Då är vi väl klara med den punkten. Detta är, som sagt, ingen beslutspunkt.

Då går vi över till punkt 7, Rullande nationellt stöd för nötter 2003.

Anf.  36  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om nötter och johannesbröd. Här har spanjorerna ett problem. De har fått ett glapp i stödet som beviljats sedan 1990 och ett stöd som kommer att gälla från 2004. De ber alltså om möjligheter till stöd även under mellanperioden.

Principiellt är vi inom gemenskapen emot den här typen av åtgärder, och vi har också tidigare diskuterat liknande frågor i EU-nämnden. Emellertid är väl detta mindre allvarligt än andra fall som vi tidigare haft uppe eftersom det är mycket temporärt. Det är fråga om stöd under en begränsad tid, och jag skulle därför önska att få ha en ganska flexibel förhandlingsordning och möjlighet att lägga ned min röst eller rent av säga ja till stödet om det skulle visa sig att endast Sverige avser att ha en återhållsam inställning. Vi bedömer inte att det här är särskilt allvarligt utan borde kunna få passera trots att det är principiellt felaktigt.

Anf.  37  VICE ORDFÖRANDEN:

Det var en mångtydig position som efterlystes. I texten står ”i princip negativ” och jordbruksministern efterfrågar en i praktiken ”möjligen positiv” hållning. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  38  ULF HOLM (mp):

Jag föredrar att ministern i detta ärende i så fall lägger ned rösten, men att hon inte röstar ja eftersom vi i princip är negativa till sådant. Då bör man i stället lägga ned rösten.

Anf.  39  VICE ORDFÖRANDEN:

Har jordbruksministern något att tillägga? Nej. Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går så över till punkt 8, Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi ser med igenkännandets glädje denna punkt och därför kan vi kanske vara relativt kortfattade även om det gäller en ganska lång text.

Anf.  40  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en A-punkt, och jag tänkte egentligen inte kommentera den ytterligare. Det handlar alltså om det formella beslutet nu, och vi har tidigare gått igenom den noggrant.

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag skulle bara vilja fråga ministern: När kan man vänta sig att det svenska regelverket i de här frågorna kommer till riksdagen? Det finns en del frågor om införande som Sveriges riksdag kan bestämma, exempelvis när det gäller tidpunkten för införande av de nationella kuverten mellan 2005 och 2007. Det gäller också graden av frikoppling för vissa branscher. Det är viktigt för näringen att få veta från när det gäller, och därför är det viktigt för oss att veta när ärendet kan hamna på riksdagens bord.

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har nästan samma fråga som Holger. Jag vill också veta lite mer om hur gången kommer att vara och hur riksdagen, och kanske även miljö- och jordbruksutskottet med flera, kommer att bli involverad. Detta är ju en stor fråga som vi väl allihopa känner starkt för.

Anf.  43  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det vi nu behöver är en genomförandeutredning. Det har tagits ett principiellt beslut om förutsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken, och det ska vi implementera i Sverige. Därför behöver vi göra ett antal olika utredningar.

Vi tog redan under sommaren kontakter med LRF för att också diskutera vilket utredningsarbete man gör inom näringen eftersom det är väsentligt för oss. Just nu arbetar vi inom Jordbruksdepartementet med själva upplägget av utredningsarbetet.

I bestämmelserna sägs att vi måste rapportera till kommissionen i augusti 2004 vilken modell vi väljer. Det är alltså inte så att vi nu kan ta tiden på oss fram mot 2006 och bestämma om vi vill ha en senare implementeringstidpunkt, utan i augusti 2004 måste vi vara klara med hur vi vill genomföra reformen. Det innebär att vi har mycket bråttom att få analyserna klara. Jag bedömer att vi måste ha dem klara i december detta år. Och det arbetet måste bedrivas på ett sådant sätt att olika intressenter, också riksdagen, får tillfälle att följa arbetet och ge synpunkter på det. Exakt hur det ska gå till arbetar vi med inom Jordbruksdepartementet.

Jordbruksverket måste tidigt under 2004 veta hur reformen kommer att se ut om vi väljer implementeringstidpunkten 2005, och vi menar att det rimliga då är att vi redovisar arbetet för riksdagen under våren 2004. Regeringen räknar alltså med att våren 2004 komma till riksdagen med sin analys av hur implementeringen bör göras.

Anf.  44  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Det finns ingen ytterligare på talarlistan. Jag sammanfattar därför med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan om reformeringen av jordbrukspolitiken.

Då går vi över till det danska memorandumet om sockeravreglering. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  45  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta är information. Danskarna har tagit fram ett dokument som de kommer att gå igenom. Det är ett intressant papper, tycker vi. Vi håller på och analyserar dokumentet, och det är sannolikt att vi kan ha ett gott samarbete med danskarna inför reformeringen av sockerreglerna framöver. Det blir en presentation från Danmarks sida.

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för detta.

Anf.  47  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har ytterligare två A-punkter. Den ena handlar om fiske utanför Guineas kust. Det är ett protokoll om fastställande av fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet. Det gäller alltså ett nytt avtal mellan EU och Guinea.

Det andra är någonting som kallas Rådets förordning om narkotikaprekursorer. Det är tydligen kemiska medel som var för sig är ofarliga men i kombination blir farliga. Det finns nu en förordning om detta.

Anf.  48  ULF HOLM (mp):

Vad går den förordningen ut på? Det vore intressant att höra.

Anf.  49  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en A-punkt, och den måste ha föredragits här tidigare. Om ni önskar mer information måste jag läsa högt.

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi har fått den föredragen tidigare, vi får anta att det är okej. Om Ulf Holm vill ha mer information kan han få det bilateralt så att säga.

Därmed ber jag att få tacka jordbruksministern för i dag.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Rapporter från ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003 samt från informellt ministermöte den 12 och 13 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 oktober 2003

Anf.  51  VICE ORDFÖRANDEN:

Om jag har förstått det rätt föredrar justitieministern dagordningspunkt 1, första strecksatsen, om gränskontroll samt sedan dagordningspunkterna 4–11.

Först kanske det är någon rapport.

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har en rapport från den 5–6 juni. Vid det senaste mötet i Bryssel fick ordförandeskapet mandat att underteckna avtalet om straffrättsligt samarbete och utlämning med USA som vi har talat om flera gånger tidigare. Vidare uppnåddes politisk överenskommelse om förordningen om föräldraansvar. Frågan återkommer på dagordningen för det kommande mötet, men nu för det formella beslutet om antagande av förordningen.

Dessutom diskuterades rambeslutet om verkställighet av förverkandebeslut. Även denna fråga finns med på dagordningen för det kommande mötet. Det är nu frågan om vägransgrunden som är aktuell.

Rådsslutsatserna om SIS-funktioner och strukturen för SIS II godkändes.

Jag har också en rapport från det informella RIF-rådsmötet den 12–13 september. Anslutningsstaterna och kandidatländerna, inklusive Turkiet, deltog vid mötet. Det var för vår del fyra frågor som diskuterades.

För det första fördes en allmän diskussion inriktad på EU:s integrerade kontroll av de yttre gränserna.

För det andra diskuterades bekämpande av terrorism och organiserad brottslighet, förstärkt polissamarbete och effektivisering av Europol.

För det tredje hade vi en diskussion som handlade om civilrättsliga processer och deras längd.

Den sista frågan rörde verkställighet av fängelsestraff.

Det var de frågor som diskuterades vid det mötet.

Anf.  53  VICE ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Vi kan därmed lägga rapporterna till handlingarna.

Jag ber att justitieministern går över till punkten 1, gränskontrollfrågor.

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta är en informationspunkt som jag väntar mig kommer att följas av en diskussion om hur EU:s gränssamarbete kan göras mer operativt och effektivt. Regeringen anser att gränssamarbetet kan fördjupas ytterligare i syfte att förenkla gränspassage och samtidigt effektivisera kampen mot gränsöverskridande brottslighet.

Jag tycker att man nu bör koncentrera sig på genomförandet av handlingsplanen och de operativa aspekterna av det arbetet. Det operativa ledarskapet i dessa frågor ska enligt slutsatserna från toppmötet i Thessaloniki åligga den gemensamma enheten för gränskontrollchefer.

Samtidigt pågår även diskussioner om att inrätta en särskild agency eller byrå för samordning av gränssamarbetet. Jag anser inte att formen för ledningen av gränssamarbetet är avgörande, även om dagens struktur har vissa brister. I stället är det för svensk del väsentligt att framhålla betydelsen av att styrningen, organisationen och genomförandet av gränskontrollen är och förblir en nationell angelägenhet. Vidare är det viktigt att medlemsländernas inflytande i dessa frågor består.

Oavsett hur denna samordningsfunktion skulle utformas bör den ha till uppgift att leda och samordna unionens gränssamarbete och överlåta åt de nationella gränskontrollmyndigheterna att genomföra det operativa arbetet i praktiken.

Jan O Karlsson kommer efter lunch att informera om de delar som rör återvändande och människosmuggling.

Anf.  55  BEATRICE ASK (m):

Ordförande! Det finns två saker som jag tycker är viktiga att lyfta fram i detta sammanhang; vi är överens om att gränskontroll ska vara en nationell angelägenhet. Den ena är att man bör göra allt som står i ens makt för att det inte ska bli något slags byrå av det samarbete som finns vid den gemensamma enheten. Är det en nationell angelägenhet ska vi inte bygga upp en fast struktur för detta, för då tror jag att man bakvägen så att säga förändrar den utveckling som vi vill se. Därför är det viktigt att se till att samarbetet mellan gränskontrollcheferna fungerar. Det framgår här, men jag tycker att det är oerhört viktigt därför att jag tror att det är taktiskt väsentligt för att vi ska vinna i längden.

Det andra är möjligen en petitess, och de flesta kan väl inte heller läsa svenska. Det är bra. Det står: Däremot bör det inte nu inrättas en gemensam gränskontrollstyrka. Jag trodde att vi ansåg att vi inte skulle ha någon. Ordet nu väcker liksom frågor. Det kan väl försvinna.

Det är viktigt att vara noga här, för det känns som om det finns en tendens att på andra sätt driva fram det de flesta inte vill ha. Här är det viktigt att vi är tydliga.

Anf.  56  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! För att mötet inte ska bli alltför långt när det är många ärenden kan jag bara säga att jag instämmer i det som Beatrice Ask har sagt. Vi ser heller inte att man bör inrätta en byrå eller någonting sådant. Det trycks på från alla håll och kanter, när man inte lyckas på ena sätt försöker man gå bakvägen. Där ska vi hålla emot.

Ordet nu ska väck. Vi är helt överens om att det inte ska inrättas en gemensam gränsstyrka. Det ska vi vidhålla, och då ska det inte finnas några öppningar.

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Herr ordförande! Jag instämmer i de två tidigare anförandena. Vi har tidigare, som ministern vet, varit ganska kritiska till den glidning som vi uppfattar finns i den svenska politiken. Tidigare motsatte sig Sverige också, vilket vi uppskattade, de stödåtgärder som man nu har öppnat för och är mer positiv till. Vi är väl lite rädda för att den här glidningen fortsätter och vill markera att vi inte vill vara med om det. Det gäller ordet nu liksom öppnandet för en gemensam byrå som vi tycker oss kunna se i orden. Det är faktiskt någonting vi inte uppskattar.

Anf.  58  ANITA JÖNSSON (s):

Jag tycker att Sverige är klart och tydligt i sin position att vi inte vill ha någon förändring utan att det ska vara nationellt. Därför blev jag lite nyfiken när Beatrice Ask talade om hur vi ska vinna i längden. Den här frågan har ju diskuterats under en ganska lång tid. Hur ser egentligen positionerna ut, eftersom länderna har lite olika uppfattning? Stärker Sverige sin position, som handlar om att vi tycker att detta är en nationell angelägenhet, eller får den andra linjen framgång i det fortsatta arbetet?

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag vet inte exakt var alla länder står. Jag kommer att kunna redogöra mer för det senare. Jag vill bara lugna alla och säga att ordet ”nu” inte var något jag sade. Jag såg att det fanns en sådan anteckning tidigare. Som jag sade här är och förblir detta en nationell angelägenhet.

Jag får väl se lite mer vilka ståndpunkter andra länder har, men det är vår ståndpunkt.

Anf.  60  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns inga fler frågor eller synpunkter. Därmed går vi över på nästa punkt, punkten 4.

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om ett operationellt projekt om multinationella ad hoc-grupper för utbyte av information om terrorister. Det finns sedan 2002 ett beslut om att de medlemsstater som så önskar ska kunna bilda multinationella ad hoc-grupper för att insamla och utbyta information om terrorister i enlighet med nationell lagstiftning. I praktiken har beslutet inte resulterat i något konkret samarbete.

Nu vill det italienska ordförandeskapet väcka liv i idén och bygga vidare på detta samarbete. Jag anser förstås att det är mycket viktigt att bedriva kamp mot internationell terrorism. Samtidigt – jag vill understryka det nu så att det inte blir några missförstånd – är det viktigt att detta sker inom ramen för nationell lagstiftning. Det är ingen förändring av vår lagstiftning på något sätt. Vi kan välja själva. Vi bestämmer vår nationella lagstiftning.

Anf.  62  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkten 5, Samarbetsavtal mellan Europol och Ryssland.

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Under denna punkt ska rådet enhälligt godkänna förslaget om samarbetsavtal mellan Europol och Ryssland. Sverige har sedan 1995 ett polissamarbetsavtal med ryska federationen. Det är självklart bra att även Europol får till stånd ett samarbetsavtal.

Avtalet Europol–Ryssland avser samarbetet i frågor av strategisk och teknisk natur, exempelvis utbyte av metoder, upprättande av rapporter och hotbildsanalyser, gemensam utbildning samt utbyte av sambandsmän. Utbyte av personuppgifter omfattas dock inte.

Anf.  64  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den punkten och går vidare till nästa, punkten 6, Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och i mål om föräldraansvar.

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid mötet är det tänkt att rådet ska besluta om antagande av förslaget till förordning. I den promemoria som ni har fått lämnas en redogörelse för de initiativ som ligger bakom det nuvarande förordningsförslaget. Av promemorian framgår den svenska inställningen. Syftet med förordningen är, som ni vet, att skapa enhetliga regler för domstols behörighet samt om erkännande och verkställighet av domar i mål om föräldraansvar. Med föräldraansvar menas frågor om vårdnad av barn, umgänge med barn och barns boende.

Det som verkligen är nyskapande är ambitionen att avskaffa exekvaturförfarandet vid verkställighet av domar i mål om umgängesrätt. En umgängesdom ska alltså kunna verkställas direkt i andra medlemsstater utan att några särskilda formaliteter först behöver iakttas i verkställighetsstaten. Det innebär att vi här i Sverige ska behandla ett utländskt umgängesavgörande på samma sätt som ett svenskt avgörande.

I förhandlingsarbetet har det varit mycket viktigt för Sverige att vi skulle kunna fortsätta att skydda barnet i samband med att verkställighet aktualiseras. Vi måste i vissa fall kunna vägra att verkställa en utländsk dom om vårdnad eller umgänge på samma sätt som vi kan göra i dag när det gäller en svensk dom. Barnets bästa måste självklart göras lika starkt gällande i utländska domar som i svenska.

Även i denna del har våra intressen kunnat tillgodoses. Förordningsförslaget innebär nämligen att man vid verkställighet av domar från andra medlemsländer får använda sig av sina inhemska verkställighetsregler.

En annan viktig fråga har varit att förordningen inte får utesluta tillämpningen av 1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn. Skälet till detta är bland annat att den konventionen är väldigt effektiv och att den har tillträtts av ett stort antal stater. Därför har vi menat att gemenskapen inte bör införa ett eget system som avviker från bestämmelserna i denna mycket framgångsrika konvention. Vid rådsmötet den 29 november förra året nåddes en överenskommelse där denna synpunkt hörsammades. Konventionen kommer alltså även fortsättningsvis att kunna tillämpas mellan medlemsstaterna.

Anf.  66  HILLEVI LARSSON (s):

Det jag funderar lite på är att man kanske har olika syn på detta i olika medlemsländer. Jag tror att den vanligaste synen ute i Europa är att mamman har företräde. Vi håller ju på att komma bort från det här i Sverige, vilket jag tycker är principiellt positivt, även om det naturligtvis finns många gränsfall med kvinnomisshandel och så vidare. Då är frågan om inte detta i vissa fall skulle kunna leda till en tillbakagång i praktiken, det vill säga att det traditionella synsättet att mamman har företräde får genomslag.

Jag har en annan fråga också: Skulle det inte kunna bli en del gränsfall, alltså där det är en strid mellan föräldrarna? Nu är det väl så att frågan avgörs i det land där barnet vistas. Det borde kunna uppstå situationer där det inte är helt självklart i vilket land frågan ska avgöras. Kan inte detta ställa till problem?

Anf.  67  BEATRICE ASK (m):

De här frågorna är synnerligen svåra och känsliga. Jag tycker att man har hanterat dem förhållandevis väl, för jag tror inte att det finns exakta sanningar när det gäller vad som är rätt.

Vi har två synpunkter som vi gärna vill skicka med när vi nu har ministern här. Den ena är att det finns anledning att fundera över hur man får ut information i samhället kring vad som faktiskt gäller. De stora problemen uppstår ju när föräldrar hamnar i situationer som de inte hade en aning om kunde inträffa. Just föräldraansvar, vad som händer vid umgänge och allt sådant är ett område där det skulle behöva göras mer. Jag tror att det finns mycket okunnighet om vad som gäller. Då blir processer och verkställighet mycket svårare än det annars skulle vara.

Det andra är naturligtvis att detta behöver utvärderas och följas upp efter en tid så att man ser att det fungerar väl. Jag förstår att ministern kommer att säga att det är självklart, men vi vet att det inte alltid görs i så ordnade former. Det är oerhört känsliga situationer.

Jag tycker att det är bra att vi har möjligheten att utgå från barnets bästa, som ska vara ledstjärnan i Sverige. Men just därför tycker jag att det skulle vara väldigt bra om man tänkte till på departementet och bestämde sig för att efter en viss tid göra en analys av hur det här fungerar, har vi någon synpunkt på saken? Det skulle kännas tryggt med tanke på hur känsliga de här frågorna är.

Anf.  68  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi tycker alla att det här är mycket svåra frågor. Det är svårt även nationellt. Barnen kommer ofta i kläm. Därför är det glädjande att vi har fått igenom att det alltid är barnens bästa som gäller.

Det är säkert riktigt att synen i andra länder kanske mer är på det sätt som vi hade för tio tjugo år sedan. Men det här kan i så fall öppna för att det kanske går mer i den riktning som vi själva vill. Men i slutändan är det alltså barnets bästa som gäller. Är det till skada för barnet ska det inte lämnas ut. Det är förstås ändå ett erkännande av den dom som kommer, men vi har alltså enligt våra egna verkställighetsregler möjlighet att vägra om det är till skada för barnet.

Det är vistelsebegreppet som är grunden. Det är klart att det kan finnas svårigheter på det sätt som det kan vara i praktiken, det är klart att det är. Men gränsdragningproblematik är inget ovanligt i domstol. Så är det, det är klart att det kan bli sådana svåra situationer.

Jag tycker också att det är klokt med en analys, som Beatrice Ask säger. Vi måste följa upp detta och se att det fungerar. Varje enskilt fall bör noga följas så att man ser till att det blir på ett sätt som vi önskar och för barnets bästa.

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN:

Detta är en beslutspunkt. Jag finner att det finns stöd för regeringens hållning i denna fråga, liksom i den föregående frågan.

Vi går över till nästa fråga som rör Haagkonventionen.

Anf.  70  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid mötet ska rådet diskutera beslut som innebär att gemenskapen bemyndigar medlemsstaterna att ratificera 1996 års Haagkonvention. Europaparlamentet ska höras i frågan. Men enligt vad som har sagts senast kommer parlamentet inte att behandla förslaget i plenum förrän den 8 oktober. Texten kommer därför troligen inte att antas slutligt vid rådsmötet den 2–3 oktober.

Bland medlemsstaterna råder bred enighet om att det är angeläget att kommissionens bestämmelser kan börja tillämpas så snabbt som möjligt. Det föreslagna beslutet innebär därför en angiven tidsgräns, den 1 oktober 2005, inom vilken medlemsländerna bör ha avslutat den parlamentariska behandlingen av frågan om anslutning till konventionen.

Anf.  71  VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag bara kolla formfrågan. De facto fattas beslutet nu, men formellt fattas det senare. Är det så?

Anf.  72  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Parlamentet kommer alltså inte att vara riktigt klart nu.

Anf.  73  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 8, europeiska arresteringsordern.

Anf.  74  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den är struken, herr ordförande.

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN:

Den är struken. Då går vi vidare till punkt 9.

Anf.  76  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 9 gäller rambeslut om verkställighet av beslut om förverkande, som vi har diskuterat tidigare. Det går ut på att medlemsstaterna ska erkänna och verkställa varandras beslut om förverkande. Enligt det senaste beskedet ska två frågor diskuteras. Den första gäller ett förslag om en vägransgrund kopplad till grundläggande rättsliga principer. Det andra gäller ett förslag om ett frågeformulär som gäller tillämpningen av dessa principer i allmänhet.

Vi har inget emot förslaget till vägransgrund som gäller grundläggande rättsliga principer och att en utvärderingsmekanism kopplas till denna vägransgrund. Båda förslagen är hämtade ur bötesrambeslutet. Vi har accepterat dem där och bör kunna göra det även i detta rambeslut.

Däremot anser jag inte att tiden är mogen för att besvara ett frågeformulär. Principen om ömsesidigt erkännande har inte tillämpats ännu och behöver därför utkristalliseras i praxis innan vi kan se om det finns några problem som vi behöver rätta till. Det är i dag svårt att förutspå några problem längre fram. Jag kommer därför att verka för att den här frågan skjuts på framtiden.

Anf.  77  BEATRICE ASK (m):

När det gäller frågeformuläret delar jag regeringens ståndpunkt.

Av promemorian framgår det att det inte krävs ändringar i gällande svensk lagstiftning. Däremot sägs det att vi behöver ha nya lagregler för det är långtgående skyldigheter som gäller, mer än vad vi i dag har tagit intryck av genom internationella överenskommelser. Jag skulle vilja veta vad det kan innebära och när riksdagen på något sätt får information om vad det är för förändringar som departementet bedömer som nödvändiga.

Vi har från moderat sida en principiell ståndpunkt när det gäller rambesluten, men detta är ju väldigt intressant eftersom det framgår att det tydligen är en del som måste göras.

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag undrar hur vi ska uppfatta det ministern sade om att vi ska skjuta på den här frågan. Gällde det bara frågeformuläret, inte rambeslutet?

Anf.  79  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Om verkställigheten av förverkandereglerna kommer vi att ha diskussion i riksdagen för svensk del. Det är på det sättet enligt vår bedömning att rambeslutet i princip inte torde kräva ändringar i dessa lagar. Vi skulle egentligen inte behöva det. Det kan dock av flera skäl vara lämpligt att reglera verkställighet enligt rambeslutet i nya lagregler, bland annat mot bakgrund av att rambeslutet troligen kommer att innebära mer långtgående skyldigheter för medlemsstaterna att verkställa varandras beslut om förverkande än vad som nu följer av andra internationella åtaganden. Det är så det är.

Anf.  80  BEATRICE ASK (m):

Men just det faktum att vi blir skyldiga att verkställa på ett helt annat sätt än vi har gjort tidigare gör ju att man skulle vilja veta vad det innebär och på vilket sätt. Det är ju principiellt en ganska stor fråga när man utvidgar den rätten. Finns det några besked att ge om vad man mer konkret tänker sig från departementets sida?

Anf.  81  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag är egentligen lite ledsen att jag bryter in i den här ordväxlingen eftersom jag också är intresserad av att höra svaret på Beatrice Asks fråga.

Men jag har en annan fråga utifrån promemorian. Det gäller vägransgrunden, som det var en viss diskussion om utifrån artikel 6 i EU-fördraget som hänvisar tillbaka till Europakonventionen, om jag läser rätt. Såvitt jag ser godtar Sverige det kompromissförslag som ordföranden har lagt fram. Vilka förutsättningar ser ministern för att det kompromissförslaget kommer att gå igenom och att den här vägransgrunden därmed införs? Kommer ministern inte bara att godta utan kanske också driva att den här vägransgrunden faktiskt blir en del av reglerna om motsättningarna kvarstår?

Anf.  82  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska först svara Beatrice Ask. Jag kan nu inte i detalj säga detta utan vill bara informera om att det kan innebära att det blir förändringar. Jag vill dock understryka att det egentligen inte behövs. Vi är inte i den situationen att vi egentligen skulle behöva det, men vi kan inte i det här läget säga på vilket sätt det i så fall kommer att ändras. Jag kan bara säga att det egentligen inte behövs, men jag vill vara så öppen som möjligt och säga att det troligen ändå kommer att ske vissa förändringar för att göra det mer anpassat.

På Gustav Fridolins fråga vill jag säga att jag har ganska gott hopp om detta eftersom det är precis samma vägransgrund som användes i bötesdiskussionen. Det vore märkligt om någon plötsligt har en helt annan principiell inställning än när vi fick igenom det här, men osvuret är väl i och för sig ändå bäst.

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position i denna fråga.

Vi går vidare till nästa punkt, som gäller principen att man inte ska dömas två gånger.

Anf.  84  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är tråkigt att dömas två gånger, liksom man också kan säga att det är tråkigt att bli dömd redan en gång. Den första fråga som vi ska diskutera är artikel 3. Enligt den ska två medlemsstater samråda med varandra när båda lagför samma person för samma brottslighet. Några medlemsstater vill stryka den bestämmelsen, men jag vill att den behålls. Bestämmelsen har ett mervärde. Ett samarbete mellan myndigheter är bara till det bättre. Genom bestämmelsen skapas förutsättningar för att myndigheterna i samråd med varandra avgör i vilken stat lagföringen lämpligen bör ske.

Den andra frågan gäller artikel 4, det vill säga vilka undantag till ne bis in idem-principen som ska tas fram. De undantag som har diskuterats är 1. brott som riktas mot rikets säkerhet, 2. brott begångna av en stats tjänstemän och 3. brott begångna på den egna statens territorium. En del stater vill ta bort alla undantag medan andra vill behålla samtliga.

Ordförandeskapet har nu kommit med ett kompromissförslag: alla undantag ska finnas kvar, men bestämmelsen upphör att gälla efter fem år. Till detta ska kopplas en utvärderingsmekanism som ska överväga om bestämmelsen ändå ska finnas kvar helt eller delvis.

Jag stöder tanken om en utvärderingsmekanism men är tveksam till att alla undantag ska tas bort om vi inte kommer överens. Min inställning kommer att vara att brott mot rikets säkerhet måste kunna lagföras på nytt. De andra undantagen kan jag däremot tänka mig att ta bort. Utvärderingen får emellertid utvisa om det är rimligt att stryka alla undantag i artikel 4 eller endast något av dem.

Anf.  85  VICE ORDFÖRANDEN:

Det faktum att Norge och Island ska vara med får väl tolkas så att de tänker genomföra de beslut som man kommer fram till.

Anf.  86  HILLEVI LARSSON (s):

Kan man inte tänka sig att det i framtiden, till exempel om eller när Turkiet kommer med, kan bli lite problem bland annat när hedersmord bedöms på ett helt annat sätt? Även om lagen säger en sak kan det ute på landet i de domstolar som följer gamla system i praktiken leda till en Pela- eller Fadimesituation. Det ligger långt in i framtiden, men det är kanske något som man ändock ska fundera på. Man ska inte hamna i en situation där någon kanske på grund av förmildrande omständigheter helt går fri men inte kan dömas på nytt i ett annat land.

Anf.  87  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är naturligtvis så att om och när Turkiet någon gång i framtiden kommer att lämna in en ansökan kommer detta och en rad andra problem att uppstå. Lyckligtvis tror jag att inte någon av oss i varje fall politiskt kommer att uppleva detta, för det ligger väldigt långt bort. Det är alltså inte aktuellt nu, men det är naturligtvis helt riktigt. Det finns också många flera sådana saker.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi får väl hoppas att det inte ligger alltför långt bort. De kan ju reformera sig.

Anf.  89  BEATRICE ASK (m):

Jag måste ändå säga att en av de viktiga fördelarna med det här beslutet och en del andra är att de faktiskt kan pressa fram positionerna för förändringar både hos medlemsstater och kandidatländer som vill bli medlemmar. Det kan faktiskt innebära ett verktyg för oss att åstadkomma sådana förändringar. Jag tycker att det ska sägas, så att man inte tappar orken i det politiska arbetet.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att både justitieministern och jag instämmer i det.

Jag föreslår att vi går över till punkten 11, Afghanistan och narkotika.

Anf.  91  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har muntligen fått information om att kommissionen under denna dagordningspunkt kommer att inbjudas att informera om sitt arbete med en handlingsplan för Afghanistan. Det är också troligt att den brittiska delegationen kommer att informera om narkotikasituationen i Afghanistan.

Mer än så vet jag faktiskt inte nu. Bakgrunden är förmodligen den roll Storbritannien spelat i återuppbyggnadsprocessen i Afghanistan och det faktum att 80 % eller mer av det heroin som når Storbritannien och Sverige kommer just därifrån.

Anf.  92  BEATRICE ASK (m):

Vi hade en diskussion i justitieutskottet om ifall det kan vara korrekt att 80 % skulle komma från Afghanistan. Det anfördes i diskussionen där att detta kanske gäller viss typ av narkotika. Det är väldigt intressant att se vilka initiativ som man kan ta eftersom narkotika från Afghanistan är ett växande problem. Samtidigt känner man att det inte får bli så att tyngden och fokus i EU:s arbete mot narkotikahanteringen ligger på länder utanför gemenskapen. Åtminstone drabbas dock vi i Sverige i hög grad av droger som tillverkas och säljs inom gemenskapen. Det är viktigt att man inte tappar perspektivet.

Anf.  93  HILLEVI LARSSON (s):

Det stod ju att det har kommit väldigt knapphändig information om det här, men det låter mycket märkligt att Storbritannien ger massor av pengar som enskilt land samtidigt som vi enligt dessa uppgifter får lika mycket droger till Sverige. Frågan är väl då vad kommissionen gör. Det finns ju en rapport från kommissionen. Ger också kommissionen pengar, eller vad görs?

Jag tycker också att det är intressant att Storbritannien bidrar till den nationella strategin i Afghanistan. Det borde till detta kopplas krav på kontroll. Det är ju fortfarande kaos i Afghanistan, så risken för korruption är stor.

Det här handlar vidare väldigt mycket om gränserna, om att stoppa införsel över EU:s gränser.

Anf.  94  LENNART HEDQUIST (m):

Den negativa faktor som också fanns i samband med förändringen i Afghanistan var att det blev en stor risk för en ökning av produktionen. Därför är det här initiativet väldigt bra.

Min fråga är närmast i vilken utsträckning det är så att man inom EU, bland annat genom Sverige, skulle kunna ge utökat bidrag utöver det som Storbritannien har angett för att påskynda nedtrappningen av den här produktionen.

Anf.  95  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är när det gäller en informationspunkt svårt att exakt säga detta. Man säger att man ska komma dit och informera. Jag får därför återkomma. Vi gör inte något annat än lyssnar i det sammanhanget. Möjligtvis lägger vi också till att det är viktigt att bekämpa narkotika och allt sådant som vi är så överens om.

Jag vill i det sammanhanget också säga att det svenska bidraget till narkotikabekämpningen på global nivå i stor utsträckning kanaliseras genom UNDCP, där Sverige tillsammans med Italien och Japan är de största bidragsgivarna. Det kan förstås vara värt att nämna.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration)

Utrikesminister Jan O Karlsson

Rapporter från ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003 samt från informellt ministermöte den 12 och 13 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 oktober 2003

Anf.  96  VICE ORDFÖRANDEN:

Då hälsar jag utrikesministern välkommen. Du kommer mer eller mindre direkt från New York om jag har förstått saken rätt.

Först tar vi rapporterna. Varsågod, utrikesministern!

Anf.  97  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Tack så mycket! Jag skulle vilja börja med att kort återrapportera vad som har hänt vid de två senaste råden.

Vid mötet den 5 och 6 juni kunde rådet, genom ett kompromissförslag från det dåvarande grekiska ordförandeskapet, komma till en politisk överenskommelse om direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättigheter.

Den följande punkten på dagordningen som vi då hade rapporterat in till nämnden var det så kallade skyddsgrundsdirektivet, men ordföranden valde att då inte ta upp frågan till diskussion eftersom man inte hade kunnat nå enighet om vissa skrivningar som utgick ifrån den nationella lagstiftningen. Sedan dess ligger ärendet nere. Vi får avvakta att det italienska ordförandeskapet nu tar upp det, men det finns inte upptaget på dagordningen för det nu kommande mötet.

I stället fortsatte man diskussionen om asylprocedurdirektivet. När det gäller direktivets första del, alltså artiklarna 1–22, gjordes framsteg. Där återstår bara ett fåtal reservationer. Jag återkommer till det i redogörelsen för sammanträdet.

Inför toppmötet i Thessaloniki presenterade kommissionen ett paket av fyra meddelanden, och två av dem gällde just RIF-rådets migrationsdel. I rapporten om arbetet om olaglig invandring, återvändande, gränskontroll och bördefördelning meddelade man att fasen med lagstiftningsarbetet börjat ge resultat och att flera nya förslag nu förbereds. Här har det emellertid visat sig att medlen inte står i proportion till problemens vidd. Därför har man tillsatt en arbetsgrupp med representanter för de olika delarna av kommissionen för att möjliggöra att det avsätts mer pengar inom ramen för gällande budget för RIF-området.

Det andra meddelandet rörde den internationella skyddsordningen och uppföljning av de tidigare framkastade brittiska tankarna om skyddszoner. Sverige uttryckte ett starkt motstånd mot det meddelandet. Vi motsatte oss uttryckligen de tankegångar om inrättande av skyddszoner som fanns. Det var ett meddelande, det var inte ett förslag, men vi tog klart avstånd från det, som nämnden är medveten om. Vi passade också på tillfället att beklaga att UNHCR hade valt att delta i förberedelserna för det här meddelandet.

Vi varnade för att skapa en global norm där det skulle anses acceptabelt att skicka i väg icke önskvärda asylsökande till andra länder. I stället borde medlemsstaterna se till att effektivisera verkställigheten av fattade avvisningsbeslut.

En fråga som är mycket viktig i det här sammanhanget, och som kom upp för första gången vid det här mötet, gällde vilket rättssystem och vilken administration som skulle tillämpas på de här reglerna och vilka lagar som skulle gälla. Vi menade också att förslaget inte skulle innebära någon lösning på de problem som många medlemsstater ser som, vad de kallar, olaglig invandring. Det skulle snarare leda till en ökad grupp av rättslösa som kommer i armarna på människosmugglare.

Vi gjorde ett mycket, mycket uttryckligt avståndstagande. Eftersom vi har haft det här upp till mycket diskussion också här hemma vill jag understryka att det var flera länder som var mycket positiva till detta. Sedermera i Thessaloniki begravdes ju detta i politisk mening, och det återkommer jag till. Då stod Tyskland upp för motståndet, men det motståndet fanns inte i RIF-rådet. Där fick vi inget stöd av Tyskland.

Detta var alltså mötet den 5 och 6 juni.

Låt mig övergå till det informella RIF-rådet i Rom som inledde det italienska ordförandeskapet. Där lade det italienska ordförandeskapet fram ett förslag om att genomföra en studie om kvotsystem för arbetskraftsinvandring. Det är tänkt som en metod att bekämpa den olagliga invandring som italienarna talar om. Att jag säger så beror på att vi aldrig har använt uttrycket olaglig i det här sammanhanget.

Tanken bakom den här studien skulle vara att erbjuda kvoter för arbetskraftsinvandring till specifika ursprungsländer så att man alltså ska hänvisa människor till lagliga i stället olagliga kanaler. Dessutom skulle det kunna tänkas användas som ett led i förhandlingar om återtagandeavtal.

I den allmänna diskussionen har vi klargjort att vi tycker att det är bra att vi tar upp arbetskraftsinvandringen i RIF-rådet. Men den ska vara behovsbaserad, flexibel och ge nationellt utrymme. Däremot tog vi avstånd ifrån att använda arbetskraftsinvandringen som ett påtryckningsmedel eller belöningssystem för länder som inte tar emot egna medborgare. Vi anser ju att man ska använda helt andra metoder för att få ett ökat återtagande. Vi tycker att båda sakerna måste vara aktuella, men vi motsatte oss själva kopplingen mellan dem.

Det här var en allmän diskussion. Om nämnden är av en distinkt annan uppfattning finns naturligtvis alltid möjligheten att gå till Canossa.

Vi underströk alltså att det här måste involvera själva ursprungsländerna. Däremot motsätter vi oss inte att man gör en studie på området så att man får ett begrepp om båda föremålen. Vi gjorde alltså klart att vi inte kan tänka oss någon koppling mellan dem.

Jag kanske ska stanna där. Sedan kommer jag ju över till Europeiska rådet i Thessaloniki.

Anf.  98  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tackar för informationen om de tidigare ministerrådsmötena. Jag hade tänkt att ta upp detta med asylprocedurdirektivet. Det kommer också upp här i dag i artikel 30.

Om man jämför kommissionens förslag med det som har kommit fram här har det skett väldigt stora försvagningar av det här direktivet. Jag undrar om vi får möjlighet att ta upp hela direktivförslaget ur ett samlat perspektiv vid ett annat tillfälle här i EU-nämnden eller om ni har behandlat de första 20 artiklarna färdigt i ministerrådet. Det är rätt viktigt att pressa på för ytterligare förbättringar av det här direktivet, eftersom det är väldigt dåligt.

Sedan har jag en fråga om skyddszoner. Det är väl som ministern säger att länder som Österrike, Holland, Danmark och britterna har drivit detta. Tyskland och Frankrike har varit klart emot. Det är bra att Sverige har markerat väldigt kraftfullt här, men jag är rädd för att man kanske börjar med någon typ kompromisslösning. Hur agerar Sverige i så fall? Eller är det helt utagerat? Är skyddszonsdiskussionerna helt avförda från dagordningen? Det vore ju det bästa.

Anf.  99  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

När det gäller den första punkten får saken nog principiellt anses som avgjord. I formell mening är det inte på det sättet. Då kan man naturligtvis återkomma till det, men det är alltid besvärligt att göra det när vi har arbetat oss igenom materian. Något principiellt legalt hinder mot att ta upp det finns inte, men arbetsmässigt tror jag att det kan stöta på vissa problem.

När det gäller den andra frågan ska jag kanske tillägga en sak som ligger lite utanför, men frågan har stor allmänpolitisk betydelse. Sverige har ju en mycket stark ställning som den proportionerligt största givaren och är dessutom ett land som samarbetar väldigt intensivt med UNHCR. Efter RIF-rådet i juni har jag också på eget initiativ tagit upp hela den här frågan med UNHCR och gjort alldeles tydligt och klart att vi ser med synnerligen oblida ögon på UNHCR:s deltagande i detta. Den mångordighet i förklaringen som tävlar med undertecknads förmåga även en bra dag tror jag visar att meddelandet är mottaget. Jag tror att det är oerhört viktigt att UNHCR har förstått att på den här punkten blir det ingen resa av.

EU som union kan inte ta upp det här förslaget igen. Ja, det kan naturligtvis ske, men då sker det rakt emot ett beslut av Europeiska rådet, och det blir utomordentligt svårt. Det skulle vara om något medlemsland skulle försöka göra det. Jag bedömer det som utomordentligt svårt att till exempel England skulle sätta i gång med något sådant på bilaterala grunder om man inte har stöd av en multilateral organisation som UNHCR. Det har då och då kommit fram pressuppgifter om det. Osvuret är bäst, men jag betraktar det som uteslutet som unionsinitiativ eller unionsförslag. Med de beslutsprocedurer som vi har är det då bara att konstatera redan som en ordningsfråga att vi inte kommer att ta upp det.

Anf.  100  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det. Nu lämnar vi rapporterna och går vidare till punkt 1, Uppföljning av Thessaloniki, på den blå dagordningen och de frågor som gäller Jan O Karlsson där. Det är människosmuggling, människohandel och återsändande.

Anf.  101  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Bekämpningen av människosmuggling är ju ett kompletterande inslag i en politik mot det som kallas olaglig invandring eftersom detta inte är möjligt utan att människosmugglare är inblandade.

Rådet har antagit ett direktiv om hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och ett rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

Riksdagen godkände redan i november 2001 utkastet till rambeslut. I juni i år lämnade regeringen en remiss till Lagrådet med förslag till ändringar i utlänningslagens straffbestämmelser för att uppfylla kraven på de straffskärpningar som föranleds av direktivet och rambeslutet.

Vi har nu fått yttrandet från Lagrådet. Avsikten är att regeringen överlämnar en proposition med förslag till ändringar i utlänningslagen till riksdagen i november. Därmed har vi alltså uppfyllt den delen från Thessaloniki.

Återvändandet är en mycket viktig del. Detta har ju inte minst varit en mycket stark svensk fråga. Vi har ju också en politik på det här området som fungerar avsevärt bättre än de flesta andra länders i unionen. Det är viktigt att det här arbetet fungerar i hela unionen, inte bara därför att det skapar trovärdighet för systemet utan också för att det ger signaler som kan bidra till att minska inströmningen av sådana personer som inte har skyddsskäl.

Vi har därför sett det som mycket angeläget för medlemsstaterna att göra allt för att effektivisera arbetet med verkställigheter av avvisnings- och utvisningsbeslut. Det har vi understrukit vid varje möte i RIF-rådet.

Det här handlar också om en signalering till den pågående människosmugglingen. Där vill jag också understryka Sveriges syn som vi alltid anmäler, nämligen att vi måste ha en samarbetslinje. Ni kanske kommer ihåg förra mötet med Europeiska rådet med de dåvarande förslagen om att börja hota ursprungs- och transitländer med indraget bistånd och sådant. Det har vi alltid motsatt oss. I stället har vi sett detta som en samarbetsfråga med ursprungs- och transitländerna.

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Min fråga gäller organisationsformerna för den här gränskontrollen. Om jag minns rätt har regeringen varit och är fortfarande positiv till att ge stöd till detta, men det skulle organiseras och ledas på nationell nivå. Nu tycker jag att man här kan se att det talas om att en gemensam enighet för gränskontrollchefer ska förverkligas.

Då är min fråga: Kommer det att vara en EU-organisation som håller ihop cheferna och ledningarna för de här gränskontrollerna? Kommer att det att vara en EU-myndighet som gör detta, eller kommer det att vara en nationell myndighet som svarar för det?

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN:

I huvudsak är väl det här en fråga som skulle ha ställts till justitieministern. Jag vet inte om Jan O Karlsson kan säga någonting.

Anf.  104  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Mitt svar blir principiellt. Vi har inte ändrat vår inställning i gränskontrollfrågan. Vi vill ju ha gemensamma insatser, utbildning, förberedelser och så vidare. Men när det gäller detaljerna i förberedelserna för RIF-rådet måste jag faktiskt hänvisa till Justitiedepartementet. Där är jag inte förberedd i detalj. Jag skulle kunna lämna någon felaktig eller oförsiktig upplysning.

Anf.  105  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga om människosmuggling. Detta är ett viktigt arbete, och det har varit uppe här i EU-nämnden vid många tillfällen. Ibland har det kanske dragits i långbänk. Vad jag vet kommer det väl en proposition som presenteras för riksdagen i november. Under den här resans gång har vi försökt att lyfta upp att det finns risker för att de som ideellt försöker hjälpa flyktingar blir kriminaliserade. Det tycker jag att man måste uppmärksamma, och det har man inte tydliggjort riktigt i EU-sammanhang.

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag begärde ordet mest för att frågan om gränskontrollstyrkorna kom upp. I konventet är förslaget att det fortfarande ska vara ett nationellt ansvar för gränskontrollen. Den är så, och ska så förbli. Därför är det lite lustigt att det står i denna PM att däremot bör det inte nu inrättas en gemensam gränskontrollstyrka.

Anf.  107  VICE ORDFÖRANDEN:

Det har vi redan klarat av. Vi har strukit nu:et också.

Anf.  108  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Den principfråga som Sven-Erik Sjöstrand tog upp får vi återkomma till när vi behandlar propositionen. Vi kan i och för sig ha åsikter om hur man ska handskas med en sådan här sak i EU-sammanhanget, där man alltid kompromissar, och hur vi själva sedan hanterar överföringen till svensk lag av den samordning som har skett. Den exakta utformningen av detta, som är en mycket intressant och spännande principfråga, får vi återkomma till. Jag understryker att vi måste angripa frågan mycket omsorgsfullt. Man kan inte bara tala om en ideell insats i samröret med organiserad människosmuggling, utan någonstans måste man dra något slags gräns. Den exakta utformningen kommer att ske i förberedelserna och utformningen av propositionen nu när vi har fått Lagrådets remissvar. Sedan får vi möjlighet att återkomma till detta.

Däremot tror jag inte att det är aktuellt att nu ta upp frågan i EU-sammanhanget. Det är i vår egen nationella uppföljning som den här frågan får lösas.

Anf.  109  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en fråga som just är en fråga och ingen åsikt. Den rör den svenska positionen om återvändandet och den fond som har varit uppe till diskussion då och då. Jag har försökt att läsa igenom den information som vi har fått, men jag känner att den är ganska knapphändig. Jag skulle gärna vilja ställa ett par frågor om hur Sverige, när vi nu säger att vi inte ställer oss avvisande till tanken på inrättandet av sådan här fond, har tänkt att den ska administreras mer konkret. Vem är det som ska få del av resurserna i den här fonden? Från vilken del av budgeten tänker man sig att pengarna ska hittas för att skapa den här fonden? Man skriver ju att det ska ske inom ramen för den befintliga EU-budgeten.

Anf.  110  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vår uppfattning är det får ske genom en omallokering av de medel som står till förfogande för RIF-rådets verksamhet. Någon annan källa har vi över huvud taget inte förutsatt. Det tror jag inte att någon annan har gjort heller.

Anf.  111  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det gällde den sista av tre frågor. Hur har vi rent konkret tänkt oss att den här fonden ska administreras och vem som ska få del av medlen?

Anf.  112  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Om det över huvud taget blir av är det kommissionen som ska administrera den. Då måste det självfallet också skapas rättsliga grunder för att arbeta med det. Jag lämnar ordet till utrikesrådet Per Sjögren för att ytterligare förtydliga svaret.

Anf.  113  Utrikesrådet PER SJÖGREN:

Det är i punkt 18 i Thessalonikislutsatserna som fonden beskrivs. Där ges kommissionen i uppdrag av Europeiska rådet att utreda alla aspekter som har med etablerandet av ett instrument för att finansiera återvändande. Kommissionen ska rapportera om ett sådant instrument i slutet av 2003. Det ska ges en allsidig belysning av hur en sådan finansiering ska ske. Den studien har alltså inletts av kommissionen men ännu inte presenterats för rådet.

Anf.  114  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag ska göra ett principiellt tillägg till detta. Detta kan också bli en jättefråga. På nationell nivå handlar det om vilken typ av sammankopplingar vi kan göra mellan till exempel bistånd och migration. Här har det alltid funnits en motsättning mellan två delar av statsverksamheten. De som sysslar med bistånd är oroliga för att deras prioriteringar ska underkastas helt andra grunder än de rent biståndspolitiska. De som vill ha ett effektivt återvändande har kastat intresserade blickar på möjligheten att åstadkomma någonting biståndsvägen.

Vi har betydande pragmatiska erfarenheter i Sverige från västra Balkan när det gäller just att koppla samman de här på ett mycket verkningsfullt sätt, framför allt i Bosnien. Men det innehåller principiella svårigheter som vi också presenterar i utvecklingspropositionen.

När det gäller kommissionens befattning med detta vill jag inte dölja för nämnden att man kan ha en del funderingar på om kommissionen klarar av att slita de mycket starka motsättningar som finns mellan migrationssidan och biståndssidan, mellan Poul Nielson och Vitorino, i den här frågan. Därför tror jag inte att man ska fästa för stora förhoppningar vid en snabb framfart i den här frågan.

Jag tror att vi har kommit betydligt längre i att handskas med detta på nationell nivå även om Migrationsverket och Sida ofta ger uttryck åt helt olika syn på de här frågorna.

Det finns alltså en sådan principiell aspekt på detta.

Anf.  115  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns inga fler anmälda på talarlistan. Det här är ju en diskussions- och informationspunkt. Jag kan sammanfatta det så att det finns stöd för upplägget inför de här diskussionerna och informationen på mötet.

Då går vi vidare till punkt 2, Miniminormer. Jag ger ordet till utrikesministern.

Anf.  116  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Här gäller det uteslutande en diskussion om så kallade säkra ursprungsländer och en gemensam lista över sådana länder. Principen om säkert ursprungsland innebär att medlemsstaterna, om de konstaterar att personen kommer från ett ursprungsland som anses vara säkert för den personen, har möjlighet att tillämpa ett snabbare förfarande än det vanliga.

I direktiven slår man fast att ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland om det på grund av den allmänna rättssituationen och politiska omständigheter står klart att personen generellt inte riskerar förföljelse eller allvarlig skada genom att vara kvar i landet. Dessutom ska landet ha rättssäkra och demokratiska strukturer och skydda Europakonventionens fri- och rättigheter.

Här finns det alltså ett förslag om att rådet skulle anta en lista över de länder som bedöms som säkra ursprungsländer som ett led i tillämpningen av den här principen. Ett förslag till en sådan lista har arbetas fram av kommissionen på grundval av information som man har fått från UNHCR, Europarådet och andra internationella organisationer.

Det har varit ganska många informella diskussioner kring detta vid ministerluncherna. En majoritet av medlemsländerna har länge förklarat sig positiva till att inrätta en sådan här gemensam lista. Det land som har varit mest entusiastiskt för den är Österrike.

Sverige har hela tiden visat en mycket skeptisk uppsyn till detta och hävdat betydelsen av att sökanden får tillgång till individuell prövning även om man kommer från det man kallar ett säkert ursprungsland. I det här direktivförslaget finns det en sådan garanti. Mot den bakgrunden har vi kommit fram till att Sverige inte kan hindra att det upprättas en sådan här gemensam lista över säkra ursprungsländer.

Jag vill understryka att det inte är någonting som vi har drivit. Den individuella prövningen är för oss naturligtvis helig. Den ruckar vi inte på. Om inte den hade kommit med hade vi inte ens kunnat gå med på att andra vill ha den här listan.

Anf.  117  VICE ORDFÖRANDEN:

Som jag uppfattar det är det här en lista som man gör upp gemensamt och som enskilda medlemsländer kan ta eller inte ta. Men det innebär väl också att de också kan lägga till eller dra ifrån länder på nationell nivå?

Anf.  118  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Nej. Om det här ska ha någon betydelse måste listan vara gemensam för unionen. Om något land sedan har någon egen fundering kring säkerhet och osäkerhet beträffande det här har det ingenting att göra med vad RIF-rådet har att befatta sig med.

Listan måste vara gemensam, och vi måste alltså gemensamt komma överens om den.

Anf.  119  VICE ORDFÖRANDEN:

Men vi behöver inte på svensk nivå tillämpa den?

Anf.  120  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Nej, det behöver vi inte. Jag vill tillägga att vi har ett system i vår lagstiftning, vilket har bidragit till vår skepsis, som gör att vi inte över huvud taget behöver den här typen av generaliseringar för att kunna använda ett snabbförfarande. Vi har ju i stället lagrummet att om det uppenbart saknas skyddsskäl kan vi tillämpa ett snabbare förfarande. Den möjligheten har vi redan. Vi har alltså ingen användning för det här.

Jag har i de informella diskussioner vi tidigare har haft alltid påpekat hur utomordentligt politiskt känsligt det blir att peka ut så kallade säkra länder.

Anf.  121  VICE ORDFÖRANDEN:

Hur ofta tänker sig kommissionen att uppdatera den här listan?

Anf.  122  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag har ofta ställt den frågan, och jag lovar att vidarebefordra den en gång till. Ministerrådet får bestämma hur vi vill ha det.

Anf.  123  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tänkte bara fråga vad det här innebär i praktiken. Låt säga att det kommer till exempel en liten flicka som hotas av könsstympning i sitt hemland och kanske tar sig in via något annat EU-land. Kan hon då stoppas från att sedan söka sig vidare till Sverige, som ett exempel?

Anledningen till att jag tar upp just exemplet med könsstympning är att det kan vara ett sådant kriterium som inte räknas in i bedömningen av säkert land, speciellt om det är så att det i den nationella lagstiftningen i landet är förbjudet med könsstympning, men att det är en kulturell sedvänja som den tillämpas och att man i praktiken ser rätt mycket mellan fingrarna med att det också händer.

Det finns säkert många andra exempel. Det här var bara ett konkret exempel på vad det innebär i praktiken.

Anf.  124  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som Hillevi har jag också sett exempel, till exempel från USA, på personer som verkligen behöver ha skydd. Det finns många kvinnor och homosexuella som har råkat ut för trakasserier och som behöver skydd men som kommer från säkra länder.

Enligt min uppfattning är det här direktivförslaget ett uselt direktivförslag som har alldeles för svaga rättssäkerhetsgarantier. Det har blivit urvattnat. Det kanske är lite som vi har diskuterat också i samband med informationer från tidigare ministerrådsmöten att artiklar har blivit dåliga.

När jag tittar på speciellt 30 b ser jag inget förpliktande. Man är inte förpliktigad att söka information från en rad säkra informationskällor, till exempel UNHCR eller andra medlemsstater. Det borde ju vara ett krav. Hur ska man kunna harmonisera en asylprocess när det är upp till varje medlemsland att göra sin lista över säkra ursprungsländer? Jag tycker att det finns mycket konstigheter, speciellt punkt 30 b. Man bör nästan stryka hela denna punkt, tycker jag.

Anf.  125  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag ska försöka att inte förlänga den här frågestunden, men jag instämmer i det Sven-Erik sade. Man kan inte nog understryka att ett land kan bedömas som säkert samtidigt som det är väldigt osäkert, kanske i vissa regioner eller för vissa minoriteter, etniska eller sexuella. Vi hade definitivt önskat att Sverige skulle ha behållit den skepsis som man har haft också i så måtto att man stoppar förslaget att den union vi är medlemmar i upprättar en sådan här lista.

Anf.  126  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Till att börja med, Hillevi Larsson, gäller det här inte tredje asylland, utan det här gäller bara hemland. Just den speciella svårigheten uppstår alltså inte.

Jag vill till Sven-Erik Sjöstrand och Gustav Fridolin säga att jag har fört fram precis den här typen av synpunkter och kämpat emot, tidigare tillsammans med Holland – nu har ju där skett en utveckling i en annan riktning – så länge jag har varit ansvarig för detta område i ministerrådet.

Den svårighet som Gustav Fridolin tar upp – jag delar den åsikten – klarar vi genom att vi har ett klart förbehåll om individuell prövning. Den österrikiska ursprungstanken var just att man skulle få undan det, men jag vill säga – vi har diskuterat det tidigare här – att vi ju faktiskt har kvar det förbehållet även när det gäller unionens egna medlemsländer till sist. Det kan synas vara ett slags hårklyveri, men det har vi faktiskt. Den individuella prövningen i svensk utlänningsrätt ligger fast, och därför kan vi inte gå med på någonting annat här – den saken är klar.

Vi har problemet med punkt 30 b, det vill säga att varje land kan upprätta sina listor men det binder inte de andra länderna. Om vi nu inte möjliggör den här ordningen, där vi alltså har ett inflytande över åtminstone hur den här listan ser ut, kommer vi alltså att släppa lös hela floran från olika länder. Då menar vi att det här, med de förbehåll som vi har fått igenom med en garanterad individuell prövning, är möjligt att så att säga uthärda. Att helt stryka ett streck över den här övningen skulle enligt vår bedömning skapa ett ännu sämre förhållande än det här ger upphov till. Det är det som är grunden för vår bedömning.

Anf.  127  VICE ORDFÖRANDEN:

Tänker sig utrikesministern att Sverige är med och diskuterar vilka länder som ska vara med och inte ska vara med på den här listan, eller ska vi så att säga passa i den diskussionen?

Anf.  128  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Absolut inte. Självfallet ska vi delta.

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN:

Då sammanfattar jag att det finns stöd, som jag uppfattar det, i nämnden för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till punkten 3, nätverk av sambandspersoner för invandring.

Anf.  130  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

I Thessaloniki betonade man behovet av att anta ett rättsinstrument för att inrätta ett nätverk av sambandspersoner för invandring. Här avses alltså företrädare för någon av medlemsstaterna som stationeras i tredjeland för att hålla kontakt med myndigheterna i värdlandet, förebygga och bekämpa irreguljär invandring och underlätta återvändande. Sambandspersonal av den här typen är naturligtvis framför allt betydelsefull för att ha en ordnad migration mellan länderna.

När det gäller den här typen av funktioner har det från svensk sida just varit att ha ordnade förhållanden som har varit det viktiga. Vi har också den här typen av personal utstationerad i olika länder, och vi har för avsikt att fortsätta, på ett nationellt plan, att ha fler och fler migrationstjänstemän ute.

Nu har vi ett förordningsförslag där man föreslår skyldighet att upprätta samarbetsformer mellan medlemsländernas sambandspersonal och ange ändamål, uppgifter, kvalifikationer samt skyldigheter mot värdlandet och den utsändande staten. Förordningen syftar till att formalisera det sätt på vilket sambandsinstitutionerna informeras om verksamheten. Det här betyder alltså konkret att vi i betydligt större utsträckning också kan få till stånd samarbete mellan olika medlemsländer i tredjeländer. Det sista är inte minst betydelsefullt, tror jag.

Anf.  131  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tror i och för sig att det kan vara bra att man formaliserar det här, för det här med samarbetsmän kan vara väldigt känsligt. Det är nog positivt.

Samtidigt tror jag att det skulle vara bra att samarbetsmännen har kunskap för att kunna bedöma om en person är en flykting eller någon som behöver skydd. Det är ju väldigt viktigt. Då är min fråga: Har sambandsmännen det? Hur stor andel av sambandsmännen kan anses som experter på asylrätt? Finns det någon uppfattning om det? Jag har en känsla av att många av dem har mer en polisiär utbildning. Jag vet inte om jag har fel, men jag tror att det är så.

Anf.  132  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det är en mycket viktig fråga, och det är en av våra profilfrågor. I vårt arbete har det varit en klar principfråga att lyfta bort huvuddelen av den här typen av ärenden från det polisiära till det specifikt migrationskompetenta. Vi kommer naturligtvis att i det här arbetet driva frågan att det är migrationstjänstemän det handlar om.

När det sedan gäller bedömningen av asylskydd och så vidare innebär detta ytterligare en möjlighet att utnyttja de kunskaper som i de olika sambandsländerna erbjuds framför allt från UNHCR och IOM samt non-governmental organizations, i första hand naturligtvis Röda Kors-kommittén, men också andra organisationer. Med den här typen av sambandspersonal kan man ju alltså på platsen betydligt mera effektivt fånga upp den faktakunskap som finns representerad i FN-organ och andra organisationer.

För oss är det självklart att driva linjen att det här är en migrationsuppgift och inte polissamarbete.

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tror att jag och ministern är överens om att det bör vara migrationstjänstemän, men hur ser verkligheten ut i dag? Är det inte så att de man har rekryterat som sambandsmän har en polisiär utbildning i dag? Har man inte mer betonat den delen? Finns det någon uppfattning om det?

Anf.  134  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det finns nog en väldig spridning mellan medlemsländerna. Jag lovar att ta upp den här frågan och också ställa mina kolleger inför den. För vår del har vi migrationspersonal. Vi har särskild utbildning inom Migrationsverket för den här typen av arbete. Det här används ju nu i personalpolitiken som en stimulans, därför att det anses som en alldeles särskilt intressant arbetsuppgift för personalen vid Migrationsverket, något som jag själv har fäst mycket stort avseende vid.

Jag lovar att ta upp frågan och också att fråga de andra. Men när det gäller det som vi ska driva som kvalifikationer här är det alldeles klart: Vi är helt överens om att vi ska driva att det ska vara migrationspersonal. Det är ett migrationssamband som vi är ute efter. Interpol har vi så att säga redan på plats.

Anf.  135  VICE ORDFÖRANDEN:

Då sammanfattar jag med att det finns stöd i nämnden för regeringens position.

Då går vi över till den andra avdelningen, om allmänna frågor och yttre förbindelser.

Anf.  136  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Då ska jag be att få byta tjänstemän.

4 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Jan O Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte (Gymnich) den 5 och 6 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 september 2003

Anf.  137  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vet att utrikesministern inte var med på det senaste ministerrådsmötet, men det kanske finns någonting att rapportera ändå.

Anf.  138  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det har, som vice ordföranden säger, skett en skriftlig återrapportering. Jag skulle vilja föreslå att vi återkommer till de frågorna när vi kommenterar de olika punkterna på måndagens rådsmöte – snarare det, eftersom jag som sagt inte var närvarande. Det var Anna Lindhs sista utrikesministermöte.

Anf.  139  VICE ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så. Vi börjar med punkt 3, Resolutioner och beslut antagna av Europaparlamentet.

Anf.  140  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Herr ordförande! Det här är en stående punkt, och den avser vid det här mötet sammanträdena i Strasbourg veckan 1–4 september. Vi väntar ingen diskussion på den här punkten.

De beslut som parlamentet fattade gällde bland annat situationen för mänskliga rättigheter i unionen, inrättandet av en andra fas av gemenskapens insatsprogram för att förebygga våld mot barn, ungdom och kvinnor, det så kallade Daphne II-programmet, och en resolution som gäller sommarens värmebölja i Europa.

Anf.  141  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till nästa punkt, som också är en informationspunkt, punkten 4.

Anf.  142  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det här är ju också en stående punkt sedan det belgiska ordförandeskapet, och det har mestadels varit en informationspunkt. Vi väntar oss ingen större diskussion vid det här mötet alls.

Anf.  143  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tycker jag att vi går vidare till punkten 5, som kanske är lite mera intressant.

Anf.  144  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Här väntar vi oss däremot att det ska vara en beslutspunkt på grund av artikel 48 i det nuvarande fördraget. Enligt ordförandeskapets avsikter inleder man nu, den 4 oktober, regeringskonferensen i samband med ett möte mellan stats- och regeringscheferna. Formellt beslut om att sammankalla en sådan här fördragsändrande regeringskonferens fattas av ministerrådet på förslag av en medlemsstat eller kommissionen och efter yttrande av parlamentet och, när så bedöms lämpligt, kommissionen. Man ska också höra Europeiska centralbanken när det är fråga om institutionella monetära förändringar.

Ordförandelandet har föreslagit att konferensen sammankallas för att behandla konventets utkast, och rådet har bestämt sig för att inhämta yttranden från parlamentet, kommissionen och ECB. Kommissionen har avgett sitt yttrande den 17 september, och vi väntar på de båda andra institutionerna inom kort.

En viss diskussion kan väntas om tidtabellen. Enligt vad vi nu tror oss veta tänker det italienska ordförandeskapet genomföra förhandlingen enbart i ministerkretsen och mellan stats- och regeringscheferna. Dock kan ett förberedande tjänstemannaarbete utnyttjas vid behov, och en teknisk-juridisk genomgång sker på tjänstemannanivå. De möten som är planerade gäller 4, 14 och 27–28 oktober, 18 och 28–29 november och 9 december. Stats- och regeringscheferna har alltså öppningsceremonin nu den 4 oktober i Rom och sedan möten 16–17 oktober, alltså omedelbart efter allmänna rådet, och 12–13 december. Eventuellt kan man tänka sig extra möten.

Vi har ingen anledning att fatta formellt beslut om inkallandet, förutsatt att yttrandena är klara naturligtvis. Det här förutsätter alltså att parlamentet och Centralbanken har sina yttranden klara till den 4 oktober, men det räknar vi med att de har. Däremot innebär det inget ställningstagande i sak till vad de tre institutionerna yttrar, utan det är bara det formella.

Anf.  145  VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag fråga vad utrikesministern kommer att säga i tidtabellsfrågan?

Anf.  146  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vad som är viktigt att göra klart – det har vi ju redan gjort: jag har haft en hel del överläggningar under mitt avslutade besök i New York, där jag har träffat mina kolleger i flera olika sammanhang – är att vi naturligtvis inte motsätter oss att man sätter i gång det här nu. Men från svensk sida kommer vi att kunna delta i detta med det mycket bestämda förbehållet att riksdagen inte kommer att ta ställning förrän vid ett senare skede. De resonemang som vi kan föra här gäller ju med det förbehållet. Vår principiella inställning är liksom tidigare dels att vi behöver en ordentlig reflexionsperiod, dels att vi, för att använda Jack Straws formulering, i valet mellan ett dåligt förslag och en längre tid väljer en längre tid för arbetet.

Anf.  147  VICE ORDFÖRANDEN:

Så utrikesministern avser att säga att Sverige egentligen inte kan delta effektivt i förhandlingarna förrän riksdagen har fattat sitt beslut? Är det så jag ska uppfatta det?

Anf.  148  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag tror att vi kan ge mycket konstruktiva bidrag till detta, men vi måste ju göra ett mycket tydligt och klart förbehåll på den här punkten. Jag vill understryka att det ju är någonting som man inom unionen av olika skäl är van vid.

Anf.  149  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vet.

Anf.  150  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag har ju inte varit här i den här frågan förut, så jag visste ju inte vad du känner till.

Anf.  151  VICE ORDFÖRANDEN:

Nej, men konstitutionella förbehåll känner jag till. Var det inte det du menade?

Anf.  152  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag menade också erfarenhetsmässigt. När man till exempel förhandlar med ett land som Tyskland har det ju alltid förbehållet för delstaterna – det har jag andra erfarenheter av – men vi kan ändå resonera med detta land, och kan komma fram till förslag så att säga under förutsättning att. Det bör man ju kunna göra i det här fallet också. Dessutom vill jag understryka möjligheten att under hela resans gång rådgöra med EU-nämnden om varje steg i detta. Redan innan riksdagen har tagit ställning kan ju denna församling och beredningsgruppen hållas underkunniga om vad som händer på varje punkt, vilket borde underlätta en konstruktiv insats.

Anf.  153  VICE ORDFÖRANDEN:

Ja, i och för sig, men jag tror att det blir väldigt knepigt i relation till det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet om man skulle göra så. Det får verkligen understrykas att deras betänkandearbete kommer att bli oerhört viktigt i det här sammanhanget. Det krävs närmast en force majeure för att man ska kunna avstå från att vänta på det betänkandet.

Nästa fråga är: Var utrikesministern med på mötet i New York mellan små och medelstora länder i den här kretsen där man diskuterade konventsfrågorna, och i så fall: Vad sades?

Anf.  154  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag var inte med personligen, utan Sverige företräddes där av kabinettssekreterare Hans Dahlgren, men jag förde flera samtal med några, framför allt med finnarna, men också med några av de andra länderna.

Resultatet av mötet var alldeles klart. Det förekom från finsk sida tanken att man skulle skicka ut något slags förklaring eller pressmeddelande samtidigt som man så att säga hävdade att det inte var fråga om ganging up från de små ländernas sida. Flera länder, inte minst Holland, underströk att det var synnerligen olämpligt att skapa intryck av att ganging up skulle äga rum. Från svensk sida framhölls att vi inte hade någonting emot att sammanträffa med till exempel de länder som var närvarande för att helt enkelt utbyta synpunkter, men däremot att det från vår sida inte var fråga om någon samordning av ståndpunkter, och det blev också slutsatsen av mötet.

Anf.  155  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill också påpeka knepigheten i att börja förhandla samtidigt som riksdagen egentligen håller på att behandla det här. Att EU-nämnden skulle gå in och kunna konsulteras samtidigt som det sammansatta utskottet arbetar med frågan skulle vara mycket märkligt.

Det kommer ju att vara så att regeringen inte kan ta ställning på något sätt för Sveriges räkning förrän man har behandlat regeringens skrivelse, som kommer ungefär den 19 november. Då beräknas den behandlas. Det är alltså en väldig skillnad i tidsaspekten om man öppnar nu den 4 oktober.

Jag vill poängtera, och regeringen har också tidigare haft den uppfattningen, att man inte ska snabba på processen och att den inte kan slutföras i december. Tänker vi då utifrån att skrivelsen kommer att behandlas omkring den 19 november här i Sveriges riksdag, anser vi att det är väldigt viktigt att regeringen fortsätter driva frågan att man inte ska snabba på processen. Vi måste få tid att behandla det här.

Anf.  156  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill också instämma i den här diskussionen om vikten av att Sverige nu får den tid vi behöver för att genomföra den här diskussionen i Sveriges riksdag och att vi inte skyndar på den utan att vi också har möjligheter och tid att föra ut den här diskussionen i det svenska samhället. Efter den folkomröstning som genomfördes för ett par veckor sedan kan vi också uttolka att vi behöver ha en verklig folkbildningskampanj för att få människor att förstå och acceptera och känna sig som européer. Då kan vi inte skynda på en sådan här process, för då kan vi få en annan inställning som inte är önskvärd alls. Det är därför oerhört viktigt att vi tillåter den här lite utdragna processen och att vi tillåter oss att ha en genomgripande politisk och demokratisk diskussion om de här frågorna för att göra Europasamarbetet ännu tyngre och ännu viktigare i vårt eget land. Det är alltså demokratiskt oerhört viktigt för det svenska samhället samtidigt som det också är viktigt i den europeiska gemenskapen.

Anf.  157  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag håller helt med om de synpunkter som har kommit fram i både det som Alice Åström sade och det som Margareta Andersson sade. Det här är också vad vi hela tiden har sagt.

Vad beträffar det rent förhandlingstekniska är ingenting klart förrän allting är klart. Så har det varit i alla tidigare regeringskonferenser, och så kommer det att vara här. Jag har ingen anledning att nu rucka på Anna Lindhs bedömning, som ni känner till, nämligen att det här inte går att få klart under det italienska ordförandeskapet.

Den irländske premiärministern, som känner till de italienska känslorna i sammanhanget, har då sagt att även om man inte blir klar i höst har han inget emot att det nya fördraget undertecknas i Rom. Om detta kan lösa upp något problem vill jag låta vara osagt, men jag har i övrigt ingenting att tillägga, i all synnerhet inte till Margareta Anderssons slutsatser beträffande behovet av att djupare förankra vårt Europasamarbete. Jag delar helt den uppfattningen, och det är precis det som vi hela tiden har sagt när vi har begärt en längre reflexionsperiod.

Anf.  158  VICE ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens uppfattning, samtidigt som riksdagen har sin process.

Ska vi då gå över till punkten 6, Förberedelser för Europeiska rådet?

Anf.  159  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Även det nästkommande rådsmötet kommer att ta upp frågor som är relevanta för Europeiska rådets möte den 16–17 oktober. Det är vid nästa rådsmöte som den preliminära kommenterade dagordningen kommer att fastställas.

Vi har sett ett första utkast av det italienska ordförandeskapet.

Här konstaterar vi att det är tre dagordningspunkter. Det är tillväxt och konkurrenskraft, rättsfrågor och frågor om migration och yttre förbindelser som avses tas upp.

Vad gäller den första dagordningspunkten lägger ordförandeskapet stor tonvikt vid ökade investeringar i infrastruktur, särskilt på transportområdet. Flera medlemsstater har sagt att man inte borde upprepa hela den traditionella dagordningen från vårtoppmötet nu på hösten. Det instämde också Sverige i, men givet det ekonomiska läget ville vi ändå välkomna att man uppmärksammar tillväxtfrågorna. Som nettobetalare betonade vi naturligtvis att all gemenskapsfinansiering måste ske inom ramen för befintliga resurser.

Anf.  160  VICE ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till nästa punkt, som är tjänsteföreskrifterna, punkten 7. Varsågod!

Anf.  161  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Den har befordrats till A-punkt.

Anf.  162  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då går vi vidare till yttre förbindelser. Den första punkten där är västra Balkan. Varsågod, utrikesministern!

Anf.  163  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Där kommer rådet att anta slutsatser om västra Balkan som förväntas gälla Kosovo, Serbien och Montenegro samt Albanien, samarbetet mellan domstolen i Haag och före detta Jugoslavien, regionalt samarbete och regionens samarbete med EU. Vad gäller Serbien och Montenegro samt Kosovo är det framför allt dialogen mellan Belgrad och Priština och de praktiska frågorna av gemensamt intresse som hör till det allra viktigaste. Sverige ska enligt regeringens uppfattning stödja att rådet i slutsatserna utövar EU:s fulla stöd för det här.

Hur det ska se ut är i dagens läge inte alldeles klart, men det handlar om både tekniskt och politiskt stöd. Sedan kommer rådet dessutom att betona vikten av att snabbt genomföra den handlingsplan för handel och inre marknad som Serbien och Montenegro antog i slutet av augusti. Rådet kommer också att understryka betydelsen av att genomföra andra åtgärder för närmandet mellan Serbien och Montenegro till EU som kommissionen har identifierat. Tempot i detta måste naturligtvis avgöras av landets egen vilja och möjligheten att genomföra reformer.

När det gäller Albanien har lokalvalen skett i oktober i en osäker inrikespolitisk nivå. Flera statsråd har lämnat regeringen utan att efterträdare har utsetts. Det är nödvändigt att politisk stabilitet uppnås för att man ska kunna genomföra nödvändiga reformer. Dessa är i sin tur är nödvändiga inte minst för att ansluta till stabiliserings- och associeringsprocessen. Det här innebär att rådet kommer att påpeka betydelsen av fria och väl genomförda lokalval även sett med hänsyn till Albaniens strävanden när det gäller ett närmande till unionen.

Samarbete med krigsförbrytartribunalen i Haag är en förutsättning för fortsatta framsteg för Balkanländerna i närmandet till EU. Det här gäller inte minst Kroatien. När kommissionen lämnar sitt yttrande om Kroatiens ansökan om medlemskap kommer samarbetet med domstolen att vara viktigt. Ett förbättrat samarbete är också en avgörande förutsättning för att några av länderna, Storbritannien och Nederländerna,ska ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet med Kroatien.

När det gäller det regionala samarbetet vill jag understryka betydelsen av det möte som ägde rum mellan presidenterna för Kroatien och Serbien och Montenegro i Belgrad den 11 september, där man i sina landsmäns namn bad om ursäkt för begångna oförrätter mellan medborgarna i respektive länder. Det ses naturligtvis som ett viktigt steg i försoningen mellan länderna och bör utgöra ett gott exempel för hur den övriga regionen ska utvecklas.

En bilateral politisk dialog har tidigare upprättats mellan EU å ena sidan och övriga länder på västra Balkan å den andra inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Det gäller alltså Albanien, Kroatien och Makedonien. Nu vill man att den ska utvidgas till att också omfatta Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro. Åtagandena om en sådan politisk dialog är ett viktigt sätt att förstärka den stabiliserings- och associeringsprocess som vi arbetade för inför Thessalonikimötet och som vi alltså stöder fullt ut.

Jag vill avslutningsvis understryka att Kosovo, utöver det jag nämnde om dialogen mellan Priština och Belgrad, inte finns med som en egen diskussionspunkt på dagordningen. Ordförandeskapet har dock aviserat en sådan diskussion för att stämma av EU:s Kosovopolitik och visa att man inte har glömt bort den här delen. Sverige föredrar att Kosovo diskuteras under själva GAERC-mötet och inte i en sådan här sluten krets under lunchen, vilket har föreslagits av medarbetare till Solana. Vi vill inte ha en diskussion om Kosovo bakom lyckta dörrar. Det skickar en felaktig signal till regionen. Vår inställning är att göra allt för att avdramatisera den här frågan.

Anf.  164  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag undrar bara när det är möjligt att få ett sådant här PECA-avtal med Serbien och Montenegro. Finns det någon tidsplan för detta?

Anf.  165  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Kommissionen ska genomföra en studie. Vi får avvakta den. Jag kan inte ge något distinkt svar på Lennmarkers fråga i dag.

Anf.  166  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns stöd för regeringens position beträffande västra Balkan. Då går vi över till Irak. Jag ger ordet till utrikesministern.

Anf.  167  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Här förväntas vi anta rådsslutsatser. Nu förs i New York, under generalförsamlingen, mycket intensiva förhandlingar om en ny säkerhetsrådsresolution. Hela inledningen av generalförsamlingens debatt handlade ju om hur ett FN-mandat i Irak ska utvidgas och förstärkas. Jag tror också att det är klart att en sådan utvidgning av FN:s roll är nödvändig för att den politiska övergång till suveränitet som alla är överens om ska bli så snabb som möjligt.

Här finns det i och för sig väldigt skilda meningar. Delvis kommer dessa säkert också till uttryck vid bordet i Bryssel på måndag. Det gäller i vilken takt Irak åter ska kunna bli en suverän stat. Jag får i det här sammanhanget passa på att nämna det möte som vi hade i New York i tisdags morse. Det berörde inte minst säkerhetssituationen. Jag förutser att Chris Patten kommer att rapportera mer omsorgsfullt om sina iakttagelser från sitt nu avslutade besök i Irak, som inte minst gällde säkerhetssituationen. Den är utomordentligt allvarlig.

Detta hänger i väldigt hög grad ihop. FN:s möjligheter att agera och Bretton Woods-institutionernas möjligheter att agera är ju direkt beroende av att säkerhetssituationen kan förbättras. Säkerhetssituationen är i sin tur naturligtvis i hög grad beroende av den politiska utvecklingen.

Det gäller också i hur hög grad FN verkligen får ett inflytande över den politiska processen. Vad vi ser är ju framför allt att få till stånd ett samordnat EU-engagemang till stöd för FN. Jag får tillägga att så fort säkerhetsläget tillåter det avser vi att på nytt bemanna vår beskickning i Bagdad.

När det gäller givarkonferensen om Irak, som alltså planeras i Madrid den 23–24 oktober, kommer vi att delta. Det pågår fortfarande en diskussion om vilka behov av sådana här insatser som skall göras. Jag hade ett möte med chefen för UNDP i går, Mark Malloch Brown. Utan att några siffror nämndes i samtalet yppade han en viss oro för att det kan bli för stora belopp. Världssamfundet har många andra uppgifter när det gäller återuppbyggnad. Det är viktigt att det här anpassas till det faktum att Irak ju i grunden är ett medelinkomstland och att det snarare gäller att få igång en ekonomisk process än att lyfta ett u-land till utveckling, för Irak är inget u-land.

Vi måste därför enligt vår mening betrakta de lösningar som diskuteras på Madridkonferensen som övergångslösningar till dess att Irak självt kan ta kontroll och ansvar för sin utveckling. Jag får tillägga att det här naturligtvis också är intimt sammankopplat med krigsskadestånds- och skuldfrågornas lösning, som diskuterades i Världsbanken i våras men som ju nu har skjutits upp, bland annat på grund av att det multilaterala systemet tills vidare hållits utanför Iraks återuppbyggnad.

Anf.  168  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Herr ordförande! Jag har två kommentarer kring den text som finns i den utsända kommenterade dagordningen. Det känns lite symptomatiskt, när man räknar upp vad olika bedömare menar behövs för att öka säkerheten, att man börjar med en markant ökning av antalet soldater. Jag tror inte att det finns någon som motsäger att det skulle behövas i Irakområdet just nu, men frågan är under vilken flagg och vilka möjlighet fler amerikanska soldater egentligen har att skapa mer säkerhet och så vidare jämfört med vad de soldater som finns där nu har lyckats med.

Först efter soldatfrågan räknas övriga, kanske lite mer långsiktigt hållbara, lösningar på säkerhetsproblemet upp. Det gäller till exempel patrullering av irakiska polisiära styrkor. Det behövs i för sig fortfarande mer utbildning. Det nämns inte i papperen. Det gäller också åtgärder som förbättrar livssituationen och så vidare.

I andra stycket pratar man om de diskussioner som pågår i säkerhetsrådet. Där blir det lite oklart om man bara refererar diskussionen eller om man också lägger fram någon form av egen åsikt i det när man säger att det ska vara en något större FN-roll än hittills. Det finns ju de, tack och lov, i säkerhetsrådet som vill ha en mycket större FN-roll än hittills och inte bara en något större än FN-roll än hittills.

Jag har tre konkreta frågor kring det här. Det står att Sverige anser att en ledande FN-roll i den politiska övergången är synnerligen önskvärd. Den åsikten delar vi. Innebär den skrivningen att Sverige står på samma linje som Tyskland och Frankrike eller är vi något mjukare, har vi en något mjukare attityd? Det skulle vara intressant att veta.

Vad innebär skrivningen i den fråga som Jan O Karlsson själv lyfte fram kring synen på när Irak kan bli en suverän stat och när ockupationen kan hävas? Vad gör Sverige för analys av när i tiden det kan ligga?

Slutligen: Kommer vi att lyfta fram den här skuldfrågan? Det är uppenbart att ett land som har fått den oerhörda statsskuld påskrivet sig som Irak har fått efter de olika krigen inte kan lyfta sig ur fattigdomen utan att detta problem löses. Det känns också väldigt märkligt att det irakiska folket ska betala för vad tidigare diktatorer, som man inte har haft någon möjlighet att påverka, har sysslat med.

Anf.  169  GÖRAN LENNMARKER (m):

För det första undrar jag om tidtabellen. Den tidtabell som gäller är väl konstitutionell församling, folkomröstning om konstitution och fria val i augusti nästa år? Det är den tidtabell som har utmålats. Finns det någon annan synpunkt? Det är väl det som är den gällande tidtabellen? Den anses ju snäv, men det är nödvändigt att ha en tydlig punkt när ockupationen upphör och när det irakiska folket självt tar över och får sitt egenbestämmande. Augusti 2004 är en tidtabell som är snäv, men å andra sidan är det ju önskvärt att ha en kort tidtabell och inte en för lång.

Samtidigt måste man hinna med att få en konstitution. Det måste ju finnas en konstitution för landet. Man måste dessutom avgöra om det ska vara en federation, och hur lös eller tät den ska vara. Det är oerhört stora frågor med tanke på till exempel kurderna, om de över huvud taget kan tänka sig att ingå i Irak annat än om det blir en mycket lös federation. Det finns mängder av väldigt centrala frågor för Iraks styrelse som ligger i det här.

Det andra är frågan om FN:s roll. Med tanke på FN:s sanktioner är inte FN särskilt uppskattat i Irak. FN har setts som en organisation som har svält ut landet. Är det så att det pågår en systematisk kampanj mot FN i Irak? Man kan ju nästan få det intrycket efter mordet på de Mello och även andra angrepp på FN-institutioner. Det vore intressant att veta. Har FN därmed också en möjlighet att verka i landet eller riskerar de som är i FN-tjänst att bli särskilt utsatta för angrepp?

Det tredje gäller det styrande rådets roll. I takt med att det styrande rådet får en roll måste väl dess åsikter nu vägas in? Det kan väl ändå inte vara så, rimligtvis, att världssamfundet sitter och diskuterar över huvudet på det styrande rådet? Man måste involvera irakierna själva i det här. Då är min fråga: Hur involveras det styrande rådet i synpunkterna på Iraks framtid?

Anf.  170  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Jag vill också lyfta upp det här med FN:s ledande roll och att den är synnerligen önskvärd, som det skrivs här. Vi anser att Sverige måste ligga på och trycka på för att det är FN som måste få ta över huvuddelen av ansvaret för demokratiseringen och återuppbyggnaden av Irak. Det är samma sak som att vi också måste lyfta upp att ockupationsmakterna faktiskt har ett ansvar. Det är oerhört viktigt att det inte glöms bort i den här processen.

Det finns en sak som jag tycker är oerhört viktig så länge FN inte släpps in på ett tydligt sätt och får ta över ansvaret på ett tydligt sätt när det gäller demokratiseringen. Då anser vi att det är oerhört viktigt, också när det handlar om de ekonomiska bidragen till återuppbyggnaden, att lägga över ansvaret på ockupationsmakterna. Man måste också använda det här för att få en tydlig förändring så att FN får spela den roll som FN skulle ha spelat från början.

Då är min fråga: Är det så att Sverige driver den här frågan så hårt som vi gör? Lyfter man också upp ockupationsmakternas ansvar när man diskuterar återuppbyggnaden och de ekonomiska bidrag som det nu talas om?

Anf.  171  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill understryka vikten av att Sverige spelar en aktiv roll i det här sammanhanget, inte minst när det gäller att få ett samordnat EU-engagemang i frågan. Trots vår roll i ett tidigare skede tror jag att vi kan spela en viktig roll just nu för att få en sådan samordning.

Det är inte lätt att veta hur världssamfundet ska organisera sig, men med tanke på att FN har det tufft i det här området tror jag att man får se lite bredare på det hela och kanske hitta en annan kompletterande organisationsform eller ansvarsfördelning. Jag tror inte att man bara kan hänvisa till det som vi traditionellt sett tycker är det naturliga, alltså att FN bara ska ta det här till hundra procent. Är det inte framkomligt får vi hitta andra vägar.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi är konstruktiva här så att man får ett momentum i frågan. Den motverksamhet som finns i Irak i dag i form av terrorverksamhet och annat lär ju inte minska, utan den ökar med tiden. Därför är det angeläget att vi får momentum i frågan. Jag hoppas att Sverige är mycket konstruktivt och drivande i den här frågan.

Anf.  172  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag tar frågorna i tur och ordning. Till Gustav Fridolin vill jag säga att ja, vi har samma principiella hållning som Tyskland och Frankrike.

När det gäller skuldfrågan så är den redan lyft. Jag vill understryka att den också kommer in på det sättet att några av EU:s medlemsländer är fordringsägare. Den principiella hållning som Sverige hela tiden har intagit är att det finns ett fungerande multilateralt system för att lösa den här typen av frågor. Ju starkare roll det multilaterala systemet, FN och Bretton Woods-organisationerna, får, desto snabbare kommer vi till en lösning på skuldfrågan. Det har hela tiden varit vår linje. Det kan ses, åtminstone partiellt, i anslutning till Alice Åströms resonemang. Det visar hur nära sammankopplat det här är.

Sedan glömde jag mittenfrågan, om tidpunkt. Får jag be att Gustav Fridolin upprepar den?

Anf.  173  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Som ministern underströk i sitt inledande anförande kring punkten finns det fortfarande en ganska tydlig diskussion kring när man tror att Irak kan bli en suverän stat. Vad gör Sverige för analys?

Anf.  174  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det anknyter till den fråga som Göran Lennmarker ställde om tidtabellen. Det finns ingen annan tidtabell än den som tidigare angivits. För att ta de åsiktsyttringar som jag avlyssnade under generalförsamlingens debatt sade Powell 2004, som han har sagt tidigare, medan Chirac i sitt i övrigt mycket kraftfulla tal var mer svävande när det gäller detta. Det där har att göra med säkerhetsläget. Det helt avgörande för att över huvud taget komma framåt är att man löser säkerhetsläget.

Om FN:s roll och den systematiska kampanjen vill jag säga att ja, det har yppats farhågor om det här. Jag tror att man också ska se generalsekreterarens mycket kraftfulla markering av FN:s avsikt att kvarstanna trots de hemska offer som har krävts av organisationens medarbetare som ett tecken på att man tänker stå emot en sådan kampanj och se till att en sådan kampanj inte är framgångsrik. Väldigt många av medlemsländernas sade i sina tal att vi inte får ge efter för våldet.

Man kan inte utesluta att det kan finnas krafter i detta oerhört komplicerade, mångfacetterade och splittrade land, där splittringen har hållits nere av en benhård diktatur men nu kommer upp till ytan, att det finns krafter som är anhängare av oordning som sådan. FN, som trots allt representerar en ordning, kan vara en motståndare för den typen av terrorister.

Sedan vill jag understryka att det opinionsmässigt finns problem som denna typ av krafter kan utnyttja eftersom FN förknippas med bojkotten. Det är alldeles klart att det går att göra en sådan demagogisk koppling, eller opinionsmässig koppling, som kan utnyttjas för att försvaga ordningen och därmed skjuta upp den nödvändiga övergången till en laglig ordning med folkomröstning, författning, val och regering.

Vad beträffar det styrande rådet hade trojkan ett möte med deltagande av flera andra länder. Vi var dock förhindrade eftersom jag då skulle leda ett nordiskt utrikesministermöte. Trojkan hade ett möte med det styrande rådet. Det var alldeles uppenbart att signalen från det styrande rådet var precis densamma, alltså att säkerhetsläget är utomordentligt allvarligt och helt avgörande. Det anser man även från det styrande rådets sida. Där gör vi alltså alla samma bedömning. Kontakten är som sagt upprättad mellan EU och det styrande rådet.

Till Alice Åström vill jag säga att regeringen helt delar uppfattningen att FN ska spela en ledande roll. Sverige har hela tiden utan reservationer drivit den linjen. Jag vill understryka att när man sätter detta bredvid den andra principen, som vi lika kraftfullt driver, om ockupationsmakternas ansvar, innebär det i praktiken en utomordentligt känslig balansgång så att inte övertagandet av den ledande rollen innebär att man också övertar ockupationsmakternas ansvar. Denna ledande roll innebär en möjlighet att också dra gränsen tydligt och klart för vad ockupationsmakterna ska göra. Jag tror att detta är en av de viktigaste principfrågorna att hamra ut i det arbete på en säkerhetsrådsresolution som för närvarande pågår.

Till slut gäller det Holger Gustafssons fråga. I Holger Gustafssons resonemang ligger samma anslag som det som generalsekreteraren underströk i sitt inledningsanförande. Då sade han att FN också står vid en skiljeväg i dag. Ska organisationen vara stark nog att åta sig de uppgifter som den har ålagt sig själv? Krisen gäller inte bara krisen i Irak, utan den gäller också FN som instrument och om medlemsländerna ska ge sitt gemensamma instrument den styrka som gör att man kan vända utvecklingen. Det var det som var det oerhört kraftfulla anslaget i Kofi Annans tal. Jag vill säga att Kofi Annan med det talet tog ledningen i processen på ett sätt som nästan var lite oväntat. Där ligger den bredare ansats som Holger Gustafsson talade om.

Anf.  175  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det sista är väldigt viktigt. Om FN ska ta en ledande roll i processen måste också FN kunna göra det. FN ledde ju Irak i tolv år med, ska vi säga, inte särskilt gott resultat för att uttrycka det försiktigt. Vi får säga att Irakpolitiken från 1991 till 1993 var mycket olycklig. Det var stora bekymmer för Iraks folk. FN förmådde inte heller fatta ett beslut om skydd för kurderna mot folkmord. Det gör att kurderna inte litar på FN, naturligt nog. Det fick ju USA och Storbritannien lösa vid sidan av FN:s beslut. Vi ska alltså komma ihåg FN:s track record när det gäller Irak.

Ska FN spela en roll måste också FN förmå leverera så att vi inte går tillbaka till den, tycker jag, ganska bedrövliga politik som FN hade gentemot Irak fram till och med år 2003. Det går inte bara säga att FN ska göra det om inte sedan FN:s förmår ha en politik som är sammanhållen och har ett tydligt mål. Målet måste vara att få ett demokratiskt Irak, ett sammanhållet, demokratiskt Irak och att få detta, tycker jag, inom en bestämd tidsperiod. Augusti 2004 tror jag är det längsta man kan vänta. Det är där man ska fokusera det hela. Vi får inte glorifiera FN:s roll. Vi måste se de tillkortakommanden som har varit i Irakpolitiken.

Anf.  176  VICE ORDFÖRANDEN:

Har utrikesministern något att tillägga?

Anf.  177  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Ja, en sak. Det är att det som Lennmarker nu sade var precis samma anslag som det som Kofi Annan hade både i sin rapport till generalförsamlingen och i sitt tal, nämligen take a hard look, att självkritiskt granska organisationen hittillsvarande tillkortakommanden för att på så vis stärka den. Hela Kofi Annans ansats, och det var det som var styrkan i det och som gjorde att också de nordiska länderna helhjärtat förklarade sig stödja hans reformansträngningar, var ju mycket starkt självkritisk. Det handlade om just det som Lennmarker nu sade. Det är naturligtvis bara med utgångspunkt från den kärva realismen som vi kan få det starka FN som vi fram tills nu inte har haft.

Anf.  178  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Då sammanfattar jag det som att det finns stöd för regeringens position beträffande Irak. Då går över österut till Iran. Jag ger ordet till utrikesministern.

Anf.  179  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vi kan nog vänta oss att få oss förelagt rådsslutsatser om Iran. Det kommer att bli en diskussion om parallelliteten mellan de pågående handels- och samarbetsförhandlingarna med andra viktiga frågor. Framför allt IAEA:s inspektioner, icke-spridning och mänskliga rättigheter kommer att diskuteras. Det här med parallellitet är något som regeringen anser att vi ska hålla fast vid. Framför allt ska vi inte bara understryka behovet av parallellitet mellan kärnvapenfrågan och handeln och samarbetet. Det gäller också, och inte minst, mänskliga rättigheter.

Anf.  180  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har inget emot det som sägs i den här punkten, det som utrikesministern just sade. Det finns dock en fråga som jag tycker att man bör förbereda sig på i unionen. Det är att om det nu går åt helskotta, det vill säga om Iran faktiskt skaffar sig kärnvapen, vad gör EU då? Jag begär inget svar nu, men jag tror att man har att fundera på denna fråga, EU tillsammans med USA och andra. Vad gör man?

Anf.  181  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Med tanke på hur länge som jag har varit tillförordnad utrikesminister tror jag att en klädsam tystnad vore att föredra. Men jag är svarslös i fråga om detta därför att vi måste göra vårt yttersta för att förhindra en sådan fortsatt spridning i detta område. Iran spelar en oerhört viktig roll för säkerhetssituationen. Vi får inte glömma bort att det gäller också utvecklingen i Afghanistan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om Iran började uppträda som kärnvapenmakt. Men jag har inget svar på vad vi då ska göra. Det får jag, eller någon mer permanent upprätthållare av denna befattning, återkomma till.

Anf.  182  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag kan påminna om att det också i Iran finns en kurdisk minoritet, vilket är en extra problematisk fråga i sammanhanget.

Sammanfattningsvis finns det stöd för regeringens hållning beträffande Iran.

Vi går över till Mellanöstern.

Anf.  183  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Om en stund kommer kvartetten att ha ett möte i New York. Det mötet är naturligtvis väldigt betydelsefullt för vilka slutsatser som ska antas. Men vår inställning är att läget är utomordentligt oroande. Det handlar om att parterna måste förmås att bryta dödläget i den politiska processen. På den palestinska sidan måste verkliga kraftinsatser göras för att kontrollera dessa grupper som nu begår terrordåd. Israel måste å sin sida upphöra med utomrättsliga avrättningar. Vi instämmer naturligtvis med all kraft i den internationella proteststormen mot avsikten att deportera president Arafat.

Det finns inget alternativ till färdplanen. Ska man komma någonstans är det med färdplanen. Nu kommer en serie möten att hållas under de närmaste dagarna då man får göra klart huruvida man ska komma tillbaka till den. Här finns en särskild sak som vi tar upp, nämligen det så kallade säkerhetsstängslet. Vi har från början sagt att vi har full förståelse för att Israel vill skydda sig mot självmordsattacker. Men utformningen av detta byggande har fått en sådan form att man till att börja med allvarligt kan ifrågasätta om det kan utgöra ett sådant skydd och framför allt att de bosättningar som omgärdas förutsätts bli övergivna i händelse av ett genomförande av färdplanen. Därför utgör detta ett mycket starkt orosmoment.

Detta var också de synpunkter som kom fram vid det informella ministermöte som ägde rum i New York. Jag vill inte dölja att stämningen inför den här kvartetten inte präglas av någon optimism utan att man tvärtom över hela linjen är djupt oroad över utvecklingen.

Anf.  184  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är en bra uppläggning. Jag tror att det som man framför allt måste säga nej till är just en deportering av Arafat eller ännu värre en avrättning. Det har ju till och med diskuterats att Israel upplever sig ha en rättighet att avrätta honom om man inte deporterar honom. Han har ju ett oerhört stort symboliskt värde för det palestinska folket, och hans symbolvärde stiger ju mer hans frihet begränsas. En fredsförhandling kan inte pågå jämsides med att Arafat utvisas eller ännu värre mördas. Detta tror jag att man absolut måste koncentrera sig på att bekämpa.

Jag har en fråga när det gäller den hemliga promemorian. Jag tror inte att det är just den mening som jag ska läsa upp som är hemlig. Jag vill att man förklarar vad den innebär. Det står att israelerna uppmanas att vidta lättnader på marken för den palestinska befolkningen. Jag undrar vad det innebär i praktiken. Innebär det en större rörelsefrihet och att människorna ska få behålla sina bostäder och att man inte ska riva bostäder, eller vad innebär det i praktiken?

Anf.  185  GÖRAN LENNMARKER (m):

Utan att nu ta upp en stor debatt om Mellanösternfrågan – det finns väl anledning att komma tillbaka till den efter detta möte – vill jag bara säga en sak. Färdplanen innehåller basförutsättningarna, grundförutsättningarna, för detta. Likväl tror jag att man måste dra slutsatsen att den ordningsföljd som man lade upp 1991–2000 inte lyckades. Det gav alla motståndare till fredsplanen ett slags vetorätt. Jag tror att man måste vända på kuttingen. Men jag ska inte här och nu utveckla detta. Men jag tror att man ska vara lite försiktig. Färdplanen innehåller ju grundförutsättningarna i allt det som handlar om tvåstatslösningen. Men när det gäller själva ordningen tror jag att man ändå måste dra en lärdom av de nio åren som för precis tre år sedan slutade i en katastrof. Det är ohyggligt mörkt.

Anf.  186  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Eftersom jag inte har formulerat detta själv kan jag säga att formuleringen ”lättnader på marken” kanske inte är den syntaktiskt mest lyckade. Det gäller alltså inte i motsats till i luften eller något sådant, utan det gäller helt enkelt palestiniernas rörelsefrihet. Som sådant är kravet självklart.

När det gäller deporteringen har vi i två på varandra följande uttalanden mycket kraftfullt protesterat mot detta och naturligtvis i ännu högre grad tanken att skjuta Arafat eller något liknande. Det är fullkomligt förfärligt att tänka sig.

Här har vi också ett oerhört stort opinionstryck med lite olika förtecken. Men världen är överens om att detta är orimligt. Hela detta resonemang bidrar till att isolera Israel. Samtidigt finns det alldeles uppenbart en oerhörd fixering vid det hos de ledande personerna i regeringen.

Jag har ingen invändning mot Lennmarkers principiella synpunkter på behovet av att dra historiska lärdomar av hittillsvarande misslyckanden. Tvärtom är det just det som har legat till grund för färdplanen.

Men diskussionerna, både de informella och de mer reguljära, handlade om att man nu har hamrat fram en kompromiss mellan alla berörda, och det har varit oerhört mödosamt. Om man överger den och börjar röra på det igen då har man först och främst låtit Hamas avgöra på sitt sätt. Men framför allt är man då inte vid ruta ett utan man är så att säga vid ruta minus tio. Då omintetgör man hela detta enorma arbete. Det gäller att bita sig fast vid den gemensamma linje som man har kommit fram till. Här är det oerhört betydelsefullt att EU kan hålla ihop en gemensam linje och förstärka den.

Mycket av detta handlar också om övervakning. Solana är i väldigt hög grad intresserad av att hitta en möjlig formel för övervakning, monitoring, som skulle kunna vara nästa steg i att så att säga få energi i färdplanen igen. Det fordrar en samstämmighet också på den punkten.

Jag ska göra ett tillägg till detta. Det var ett möte mellan EU och Ryssland där man också diskuterade detta. Det kunde ses som en förberedelse till kvartetten eftersom mer specifika diskussioner med ryssarna kommer att föras. Ivanov återkom till den tidigare ryska tanken att säkerhetsrådet skulle anta färdplanen som sin. Där kan vi bara konstatera att både USA och Israel motsätter sig det. Därför fanns det från EU:s sida ingen mening om att det skulle kunna vara en framkomlig väg. Men det var den synpunkt som ryssarna hade och som de startar från när kvartetten samlas om en liten stund.

Anf.  187  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar att det finns stöd för regeringens position.

Det två följande punkterna som gäller Kanada och Ukraina har såvitt jag har förstått blivit A-punkter.

Anf.  188  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Punkten om Ukraina är ingen A-punkt. Det är en informationspunkt.

Det är ett krav från oss att vi tar upp en diskussion om det här. Vi är mycket angelägna om att få det till stånd. Men det är en informationspunkt. Det är riktigt. Det blir inga beslut.

Anf.  189  VICE ORDFÖRANDEN:

Vad vill utrikesministern då säga på den punkten?

Anf.  190  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vi har ett partnerskaps- och samarbetsavtal som trädde i kraft 1998. Det äger rum ett sjätte toppmöte mellan EU och Ukraina den 7 oktober där man fokuserar på utvecklingen i Ukraina och i EU, det nuvarande samarbetet och hur relationerna kan utvecklas. Det blir också en diskussion om internationella frågor.

Det här handlar också om att följa upp EU-initiativet wider Europe som syftar till att över huvud taget utveckla en strategi för att närma EU:s grannländer till unionen.

Från vår sida är det också viktigt att sätta press på kommissionen att fullfölja arbetet med en strategi, inte bara med Ukraina utan att också diskutera det närmare ekonomiska samarbetet med Ryssland, Vitryssland och Kazakstan, men alltså inte minst att få till stånd ett arbete i kommissionen för en strategi för vårt samarbete med i första hand Ukraina. Det är också väldigt viktigt för oss att vi får en gemensam ambitiös EU-linje när det gäller relationen till gränsstaterna.

Anf.  191  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är bra att ta upp den här punkten, herr utrikesminister. Det finns dock en sak som man sist och slutligt ta ställning till, nämligen att wider Europe naturligtvis har fått en mycket negativ reaktion i Ukraina. Visserligen är det tänkt att närma sig landet. Men det har skickat signalen att landet aldrig kommer in, att man inte är välkommen som medlem utan kommer att vara granne. Och är man granne är man inte med i familjen, utan man är just granne.

Jag kommer då till den fråga som jag återigen tycker att den svenska regeringen ska fundera över, nämligen om man ska ge Ukraina, tillsammans med även Vitryssland och Moldavien, ett medlemskapsperspektiv. Det gjorde vi på västra Balkan för att säga att även om det är bedrövligt just nu är ni en vacker dag, även om den ligger långt bort, välkomna in i familjen. Jag tror att om det är någonting som Ukraina behöver så är det att veta att man är välkommen när man uppfyller kraven. Om det sedan tar fem, tio eller femton år vet vi inte. Men det handlar om den principiella frågan. Möjligtvis ska man ta upp frågan först efter den 1 maj nästa år när vi har de tio med så att vi inte överlastar agendan.

Anf.  192  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vill också ställa en fråga. Har Sverige ett medlemskapsperspektiv i relationen till Ukraina, eller har vi det inte? Det vore intressant att veta. Är det detta som döljer sig bakom den något svårtydda texten längst ned på s. 6 där det står att Sverige stöder arbetet inom ramen för avtalet mellan EU och Ukraina? Det står mycket i avtalet, och jag undrar vad som är den egentliga innebörden i detta lite mer konkret.

Sedan något beträffande formfrågan. På listan över A-punkter står det som punkt 25 EU–Ukraina. Är det en A-punkt eller är den avförd som en A-punkt? Hur ska jag uppfatta det?

Jag ger först utrikesministern ordet för att svara på Göran Lennmarkers och min fråga om det handlar om att vara granne eller medlem.

Anf.  193  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

När det gäller formfrågan vill jag ge vice ordföranden helt rätt i att det kommer att bli en A-punkt.

När det gäller det perspektiv som vi ska sätta upp för att fördjupa samarbetet med Ukraina, som har väldigt många aspekter, har jag som migrationsminister mycket stora intressen i detta. Det gäller också stora och viktiga frågor som trafficking, narkotika och annat samarbete när det gäller legala frågor. Det gäller också hela miljöproblematiken, kärnkraftsutveckling och annan energipolitik, och det gäller ekonomin i stort.

Vårt perspektiv, som statsministern angav i ett tal i Warszawa för inte så länge sedan, är just ett medlemskapsperspektiv. Vi ska inte släppa det. Jag tror inte att det i praktiken i dag finns någon motsättning i fråga om detta. Men Helmut Kohl intog en gång i tiden av psykologiska skäl en stenhård linje i det här sammanhanget. Möjligen var det då en förhandlingsattityd gentemot Polen. Den är inte vår, utan statsministern har angett att ett medlemskapsperspektiv ingår i vår syn på Ukrainas plats i Europa.

Anf.  194  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för det.

Vi går vidare till punkt 8 om ESDP. Det är en beslutspunkt.

Anf.  195  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Rådet förväntas fatta beslut om att planera en polisinsats i Makedonien inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Detta är en nyckelfaktor för att uppnå en normalisering av förhållandena i Makedonien. EU kommer att påbörja planeringen av en sådan insats. Mandatet för styrkan blir rådgivande och inte exekutivt. De ungefär 200 poliserna ska vara obeväpnade. För svensk del kommer det att handla om upp till tio deltagare i detta. Det finns ett brett stöd inom EU-kretsen för principerna om en sådan insats.

Anf.  196  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar det som att det finns stöd för regeringens position i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 9 om icke-spridning av massförstörelsevapen. Det är en diskussionspunkt och eventuellt en beslutspunkt. Den första frågan är: Vilket gäller?

Anf.  197  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vad som kommer att hända är att vi räknar med att ordförandeskapet avger en muntlig rapport om hur arbetet med att genomföra handlingsplanen har avlöpt och att vi därefter kommer att ställas inför ett antal rådsslutsatser som innebär att man välkomnar detta arbete och uppmanar till en fortsättning av genomförandet av handlingsplanen. Det här är någonting som vi väldigt mycket betonar vikten av och hoppas att frågan ska få just detta förlopp.

Det betyder alltså att vi räknar med att ordförandeskapet vill föra detta till ett beslut och att det får formen av rådsslutsatser. Detta är en svensk profilfråga av första rang. För vår del får detta därför ses som en framgång att ordförandeskapet vill göra det.

Anf.  198  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag kanske somnade till, men vad är rådsslutsatsen som vi ska ta ställning till?

Anf.  199  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det är att man förväntas välkomna det arbete för att genomföra handlingsplanen som har genomförts och att man kraftfullt fortsätter att genomföra den handlingsplan som tidigare har antagits.

Magnus Robach får göra ett tillägg.

Anf.  200  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Jag ska bara lägga till att den fråga som har diskuterats i detta sammanhang är i vilken grad paragrafer om massförstörelsevapen ska föras in i tredjelandsavtal. Sannolikt kommer rådsslutsatsen att innehålla en allmän formulering till förmån för detta.

Anf.  201  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är mycket bra. Men jag ska säga det som jag alltid säger i sammanhanget. Om Sverige ska driva detta måste Sverige också fullt ut uppfylla sina egna förpliktelser. Det gör vi inte i fråga om NPT. Vi är nämligen skyldiga att dela med oss av fredlig kärnkraft och teknologi till övriga länder. Detta uppfyller inte vi i Sverige. Det ingår i NPT-avtalet. Men riksdagen har stiftat en lag som förbjuder det. Om Sverige ska driva detta ska vi också själva uppfylla våra förpliktelser. Det är någonting för UD att studera.

Anf.  202  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag har en kort fråga. Det står i handlingarna att Frankrike har framfört ett önskemål om att man skulle revidera strategin. Nu väljer man inte den vägen. Men jag har ändå lite funderingar. På vilket sätt och i vilken riktning ville Frankrike förändra strategin?

Den andra frågan är: När kommer man att ta nästa steg och börja genomföra den egentliga nedrustningen? Det är ganska viktigt att man har det steget framför sig och att man hela tiden lyfter fram den frågan.

Anf.  203  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Den första frågan ber jag Magnus Robach att besvara.

Anf.  204  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Vi vet inte vad fransmännen är ute efter i det här fallet. Vi har sagt att det här är ett levande dokument. Det gäller inte för alltid. Men vad Frankrike specifikt har haft i kikaren vid det här tillfället vet vi faktiskt inte.

Anf.  205  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Att få till stånd en mer omfattande faktisk kärnvapennedrustning var faktiskt ett av huvudämnena för det svenska inlägget vid generalförsamlingens debatt då det sades att det inte räcker med att få till stånd ett icke-spridningsavtal och att det åtlyds utan att det också gäller att få till stånd en kärnvapennedrustning. Och det gäller att sätta stopp för utvecklingen av sådana så kallade lättare taktiska kärnvapen som skulle riskera att sänka kärnvapentröskeln. Sverige pekade dessutom ut de länder som vi särskilt ansåg vara värda att nämnas i sammanhanget. Vi var mycket tydliga på den punkten. Från svensk sida har vi i alla tänkbara forum försökt påskynda inledandet av en sådan nedrustning.

Anf.  206  HILLEVI LARSSON (s):

Jag vill bara instämma i det sista som utrikesministern sade, att det är väldigt viktigt eftersom det blir väldigt farligt om man har en diskussion om vilka länder som inte får så mycket stöd av stormakterna och därmed anses vara skurkarna, medan stormakterna själva kan vara de som har mest kärnvapen, till exempel USA. Detsamma gäller Israel som får stöd av USA. Jag tror därför att det är väldigt viktigt med allmän nedrustning för alla länder som har kärnvapen.

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN:

I denna sammanfattning av innehållet till de rådsslutsatser som vi har fått finns inte det som gäller rådsslutsatser om icke-spridning. Jag ber er notera det.

Jag finner att det finns stöd för regeringens position i den här frågan.

Vi går över till WTO-mötet i Cancún.

Anf.  208  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Vid detta mötet kommer kommissionen att redovisa sin syn på det som hände, eller rättare sagt inte hände, i Cancún och de slutsatser som man drar för det fortsatta arbetet.

Näringsministern gav i förra veckan Sveriges syn på denna fråga. Utöver den redogörelse som Leif Pagrotsky gav i kammaren och de synpunkter som kom fram i diskussionen då, där även flera av nämndens ledamöter deltog, har vi ingenting nytt att redovisa. De utgångspunkter som angavs av näringsministern är tänkta som våra utgångspunkter också i diskussionen här.

Jag kunde själv av kända skäl inte följa den diskussionen. Men när jag har läst igenom detta konstaterar jag att det här finns en betydande samstämmighet om vilka slutsatser som ska dras av detta och hur arbetet ska föras vidare. Processen får absolut inte stanna av trots denna mycket allvarliga motgång.

Anf.  209  GÖRAN LENNMARKER (m):

Just i den anda som utrikesministern slutade har jag en idé. Jag tycker att det nu är väldigt viktigt att EU rent politiskt gör någonting för att markera att detta inte får vara stopp och slut på processen. Frågan är om inte utrikesministrarna till skillnad från handelsministrarna kanske vore de rätta att göra detta, nämligen att EU på något sätt måste ta ett unilateralt initiativ och genomföra unilaterala tullsänkningar på något sätt. Jag ska nu inte trassla in mig i teknik eftersom det då kommer hundra invändningar på en gång. Men man borde på något sätt säga att det faktiskt är EU:s skyldighet. USA har normalt drivit detta genom decennier och varit så att säga motorn i dessa processer. Men jag tror att det nu är dags för EU att försöka ta detta initiativ. Man måste på något sätt på en gång göra någonting för att få ut den här politiska signalen i världen, inte minst till u-länderna, att detta inte innebär ett stopp utan att det måste komma något annat. Då tror jag att det är nästan bättre att utrikesministrarna gör detta som sedan inte behöver tala teknik hela tiden. Den centrala politiska signalen behövs faktiskt, och den behövs ganska raskt. Det vore väl något för partiledar- och utrikesministerkarriären?

Anf.  210  VICE ORDFÖRANDEN:

Det vore väl något för en gammal frihandlare? Jag tycker att det som Göran Lennmarker säger verkligen är värt att lägga märke till. En av de frågor som vi ställde i kammaren till Leif Pagrotsky var just vilka initiativ som han avsåg att ta. Jag tyckte att han inte riktigt hade tänkt igenom vad han skulle göra i nästa steg. Men jag tror att det är väldigt angeläget, precis som Göran Lennmarker säger, att EU tar initiativet. Med tanke på att det snart är amerikanskt presidentval och annat är det inte sannolikt att amerikanerna kommer att vara så aktiva.

Anf.  211  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Om det är ett sätt att på ett värdigt sätt avsluta en utrikesministerkarriär vill jag från rent personliga utgångspunkter låta vara osagt. Men jag tycker att idén är utmärkt. I själva verket tror jag att näringsministern i högsta grad åsyftar det. Den analys som görs och som gjordes i Leif Pagrotskys redogörelse visar just att ett av de allvarligare misstag som begicks i Cancún handlar om våra misstag, att för sent visa att vi var beredda att gå fram efter en kompromiss i ett läge där utvecklingsländerna i hela uppbyggnaden från Doha har ställt högre förväntningar än man i inledningsskedet var beredd att ställa upp på från inte minst EU:s sida.

Även om alla har ansvaret när ett sammanbrott har skett delar jag helt de synpunkter som vice ordföranden och Göran Lennmarker tar upp om att EU har ett särskilt ansvar här.

Gemensam beredning är helig i Axel Oxenstiernas Sverige. Men detta är det första tillfälle då man har möjlighet att från unionens sidan få detta i rörelse igen. Vi har gjort så här förr. Metodiken att unionen vidtar en ensidig åtgärd är inte okänd. Jag kan som biståndsminister säga att möjligheten att skapa rörelse demonstrerades väldigt tydligt i Barcelona 2002 när vi intog en helt annan inställning än USA i frågan om utvecklingen av biståndet och fick till stånd en snabb svängning från amerikansk sida efter att ha uppträtt beslutsamt.

Jag lovar att verka för att driva fram ett sådant ensidigt initiativ från unionens sida och att ta upp frågan vid mötet.

Anf.  212  VICE ORDFÖRANDEN:

Det var utmärkt, vare sig det är avslutning eller inledning på karriären.

Jag vill lägga till att jag tror att synen att det var oskickliga förhandlare och förhandlingsteknik som var det avgörande är fel. Parterna stod väldigt långt ifrån varandra. Det krävs mer än ökad förhandlingsskicklighet. Men det kanske vi får ta upp en annan gång.

Anf.  213  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det tror jag är alldeles riktigt. Men jag menar att det bidrog till att dunsen blev tung att kommissionen inte kom ut på planen tidigare.

Anf.  214  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens diskussionsupplägg i denna fråga.

Nu går vi vidare till punkten 11, Finansiering av specialdomstol för Sierra Leone. Det är en diskussionspunkt, och jag ger ordet till utrikesministern.

Anf.  215  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Här är Sverige djupt engagerat genom framför allt kabinettsekreterarens uppdrag som ordförandeskapets särskilde representant i Liberia, Guinea och Sierra Leone och i freds- och försoningsarbetet i Sierra Leone. Den här domstolen är en viktig del av det arbetet. Vi anser att det är viktigt att stödet fortsätter. Vi bidrog med 3 ½ miljon under det förra verksamhetsåret och höjde, som svar på en appell från FN:s generalsekreterare, bidraget till 4 miljoner.

Vi har alltså en mycket positiv utgångspunkt i det här initiativet.

Anf.  216  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi noterar att nämnden stöder det så kallade diskussionsupplägget.

Vi kommer så till punkten 12, Övriga frågor. Den första övriga frågan gäller Etiopien och Eritrea och är en diskussionspunkt.

Anf.  217  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Jag vet att EU-nämnden flera gånger tidigare har diskuterat denna fråga, så jag går nu inte in på alla enskildheter, gränskommissioner och så vidare. Jag konstaterar bara att situationen är allvarlig. Ett fastlåst läge har uppstått, och det är därför som ordförandeskapet tar upp den. Vi kommer naturligtvis att delta efter de kända linjer som vi tidigare har följt i denna fråga om risken för en konflikt mellan Etiopien och Eritrea, men några beslut kommer alltså inte att fattas.

Anf.  218  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi går då vidare till Guatemala.

Anf.  219  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s):

Det här är en diskussionspunkt som utgår från att författningsdomstolen i Guatemala har fattat beslut om att tillåta den tidigare diktatorn Ríos Montt att ställa upp i presidentvalet i november och december. Fransmännen har tagit upp det här och är mycket oroade. Det finns all anledning till den oron för den som har följt utvecklingen i Guatemala.

Vår hållning är den att om vi ska ha ett gemensamt agerande gäller det att avväga ett sådant ingripande så att det inte får en kontraproduktiv effekt. Det är en hållning som vi föreslår att man ska inta.

Anf.  220  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi lägger detta till handlingarna.

Vi övergår till eventuella A-punkter. Frågan är om vi inte kan behandla dem i klump. Det gäller krishanteringsövning, Azerbajdzjan, Armenien och Georgien och de som finns på den omfattande lista som har delats ut vid bordet. Jag lämnar inte ordet till utrikesministern utan jag frågar nämnden om någon vill ta upp någon av dessa frågor. Så är inte fallet. Jag finner då att det finns stöd för regeringens position i de här A-punkterna.

Därmed är vi färdiga. Jag ber att få tacka utrikesministern för att han och hans medarbetare kommit hit, och jag ber att få tacka nämnden för ett stort mått av tålamod under ett långt sammanträde.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske 1

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 1

Anf.  3  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 2

Anf.  4  ULF HOLM (mp): 3

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  6  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 3

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 4

Anf.  8  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 4

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  10  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  11  VICE ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  12  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  13  Departementssekreterare KARIN FÜHR: 5

Anf.  14  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 5

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  16  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 6

Anf.  17  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 6

Anf.  18  ULF HOLM (mp): 7

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 7

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m): 8

Anf.  21  LENNART FREMLING (fp): 8

Anf.  22  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 8

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  24  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 9

Anf.  25  VICE ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  26  ULF HOLM (mp): 10

Anf.  27  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 10

Anf.  28  CHRISTINA AXELSSON (s): 11

Anf.  29  LARS LINDBLAD (m): 11

Anf.  30  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 11

Anf.  31  LARS LINDBLAD (m): 11

Anf.  32  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 11

Anf.  33  LARS LINDBLAD (m): 12

Anf.  34  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 12

Anf.  35  VICE ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  36  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 12

Anf.  37  VICE ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  38  ULF HOLM (mp): 12

Anf.  39  VICE ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  40  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 13

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 13

Anf.  42  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 13

Anf.  43  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 13

Anf.  44  VICE ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  45  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 14

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  47  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 14

Anf.  48  ULF HOLM (mp): 14

Anf.  49  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 14

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN: 14

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 15

Anf.  51  VICE ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 15

Anf.  53  VICE ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 15

Anf.  55  BEATRICE ASK (m): 16

Anf.  56  ALICE ÅSTRÖM (v): 16

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 16

Anf.  58  ANITA JÖNSSON (s): 17

Anf.  59  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  60  VICE ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  62  VICE ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  64  VICE ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 18

Anf.  66  HILLEVI LARSSON (s): 18

Anf.  67  BEATRICE ASK (m): 19

Anf.  68  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 19

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  70  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  71  VICE ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  72  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  73  VICE ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  74  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  76  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  77  BEATRICE ASK (m): 21

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd): 21

Anf.  79  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 21

Anf.  80  BEATRICE ASK (m): 21

Anf.  81  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 21

Anf.  82  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 22

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  84  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 22

Anf.  85  VICE ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  86  HILLEVI LARSSON (s): 23

Anf.  87  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 23

Anf.  88  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  89  BEATRICE ASK (m): 23

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  91  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 23

Anf.  92  BEATRICE ASK (m): 24

Anf.  93  HILLEVI LARSSON (s): 24

Anf.  94  LENNART HEDQUIST (m): 24

Anf.  95  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 24

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration) 25

Anf.  96  VICE ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  97  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 25

Anf.  98  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 26

Anf.  99  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 27

Anf.  100  VICE ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  101  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 27

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 28

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  104  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 28

Anf.  105  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 29

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m): 29

Anf.  107  VICE ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  108  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 29

Anf.  109  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 29

Anf.  110  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 30

Anf.  111  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 30

Anf.  112  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 30

Anf.  113  Utrikesrådet PER SJÖGREN: 30

Anf.  114  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 30

Anf.  115  VICE ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  116  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  117  VICE ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  118  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  119  VICE ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  120  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 32

Anf.  121  VICE ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  122  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 32

Anf.  123  HILLEVI LARSSON (s): 32

Anf.  124  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 32

Anf.  125  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 33

Anf.  126  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 33

Anf.  127  VICE ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  128  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 33

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  130  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 34

Anf.  131  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 34

Anf.  132  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 34

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 35

Anf.  134  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 35

Anf.  135  VICE ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  136  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 35

4 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 36

Anf.  137  VICE ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  138  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 36

Anf.  139  VICE ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  140  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 36

Anf.  141  VICE ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  142  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 36

Anf.  143  VICE ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  144  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 36

Anf.  145  VICE ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  146  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 37

Anf.  147  VICE ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  148  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 38

Anf.  149  VICE ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  150  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 38

Anf.  151  VICE ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  152  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 38

Anf.  153  VICE ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  154  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 38

Anf.  155  ALICE ÅSTRÖM (v): 39

Anf.  156  MARGARETA ANDERSSON (c): 39

Anf.  157  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 39

Anf.  158  VICE ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  159  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 40

Anf.  160  VICE ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  161  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 40

Anf.  162  VICE ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  163  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 40

Anf.  164  GÖRAN LENNMARKER (m): 41

Anf.  165  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 42

Anf.  166  VICE ORDFÖRANDEN: 42

Anf.  167  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 42

Anf.  168  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 43

Anf.  169  GÖRAN LENNMARKER (m): 43

Anf.  170  ALICE ÅSTRÖM (v): 44

Anf.  171  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 44

Anf.  172  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 45

Anf.  173  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 45

Anf.  174  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 45

Anf.  175  GÖRAN LENNMARKER (m): 46

Anf.  176  VICE ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  177  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 46

Anf.  178  VICE ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  179  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 47

Anf.  180  GÖRAN LENNMARKER (m): 47

Anf.  181  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 47

Anf.  182  VICE ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  183  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 48

Anf.  184  HILLEVI LARSSON (s): 48

Anf.  185  GÖRAN LENNMARKER (m): 48

Anf.  186  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 49

Anf.  187  VICE ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  188  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 50

Anf.  189  VICE ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  190  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 50

Anf.  191  GÖRAN LENNMARKER (m): 50

Anf.  192  VICE ORDFÖRANDEN: 50

Anf.  193  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 51

Anf.  194  VICE ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  195  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 51

Anf.  196  VICE ORDFÖRANDEN: 51

Anf.  197  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 51

Anf.  198  VICE ORDFÖRANDEN: 52

Anf.  199  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 52

Anf.  200  Departementsrådet MAGNUS ROBACH: 52

Anf.  201  GÖRAN LENNMARKER (m): 52

Anf.  202  ALICE ÅSTRÖM (v): 52

Anf.  203  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 52

Anf.  204  Departementsrådet MAGNUS ROBACH: 53

Anf.  205  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 53

Anf.  206  HILLEVI LARSSON (s): 53

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN: 53

Anf.  208  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 53

Anf.  209  GÖRAN LENNMARKER (m): 54

Anf.  210  VICE ORDFÖRANDEN: 54

Anf.  211  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 54

Anf.  212  VICE ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  213  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 55

Anf.  214  VICE ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  215  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 55

Anf.  216  VICE ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  217  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 55

Anf.  218  VICE ORDFÖRANDEN: 55

Anf.  219  Utrikesminister JAN O KARLSSON (s): 56

Anf.  220  VICE ORDFÖRANDEN: 56