Fredagen den 26 oktober 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:5

1 §  Forskning

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 26 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 oktober 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Först vill jag fråga EU-nämnden om nämnden medger att Sonja Dahl, som är kanslichef i utbildningsutskottet, får delta under den första delen av vårt samråd. Svaret är ja.

Vi går in på punkt 1 på vår föredragningslista, och den handlar om forskning, och jag hälsar utbildningsminister Thomas Östros och hans medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från det senaste ministerrådsmötet.

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Vi hade rådsmöte den 26 juni, precis i sista dagarna av vårt ordförandeskap. Det mötet dominerades naturligtvis av diskussionen om nästa stora ramprogram för forskning. Vi arbetade då fram ordförandeslutsatser som vi menar tog oss fram en bra bit på vägen i den diskussionen. De innehöll i huvudsak det som jag tog upp till diskussion med nämnden inför det mötet. Det handlar om vikten av att koncentrera insatserna till några utpekade områden; ett brett stöd bland medlemsländerna till att satsa på de områden som fanns föreslagna i kommissionens förslag, dock med tillägg från vår sida t.ex. kring skogen som ett viktigt forskningsområde; hävdandet av den långsiktiga forskningen som en viktig del av ramprogrammet; tydligare preciseringar från kommissionen i de områden som handlar om forskning till stöd för gemenskapens politik och inför oförutsedda behov. Det hade vi också uppe till diskussion i nämnden inför mötet.

Det fanns ett brett stöd för de nya arbetsmetoder som kommissionen föreslår i förslaget till ramprogram, de tre metoderna: integrerade projekt, nätverk av centers of excellence och samarbete mellan program i olika länder inom forskningsområdet. Men det fanns också en tydlig opinion på att det här är tre nya instrument. Vi bör introducera dem successivt och kunna ha kvar möjligheten att också ha kvar gamla arbetsmetoder under tiden. Som sista punkt poängterades i ordförandeskapsslutsatserna att i Euratomprogrammet måste frågan om kärnsäkerhet och strålskydd lyftas fram starkare.

De svenska ståndpunkterna tycker jag att vi har fått gott gehör för under vårt ordförandeskapsarbete. Vi lyckades ta ett rejält steg framåt när det gäller arbetet med ramprogrammet. Det var huvudpoängen från det mötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för den återrapporten. Då ingen begär ordet går vi vidare på nästkommande rådsmöte.

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Också det här mötet kommer att domineras av diskussionen om ramprogrammet. Det belgiska ordförandeskapet räknar med att vi kommer att kunna ta en gemensam ståndpunkt om ramprogrammet den 10 december. Vid detta möte handlar det om att återigen ventilera och diskutera inriktningen inför den gemensamma ståndpunkten. Min bedömning är egentligen att vi inte kommit så mycket längre sedan det senaste rådsmötet. De uppfattningar som jag då deklarerade inför nämnden och som vi diskuterade gäller i princip fortfarande.

Grundläggande svenska ståndpunkter handlar om grundforskningens ställning, humaniora och samhällsvetenskapens roll i ramprogrammet, mobilitetsfrågorna, alltså forskares rörlighet i Europa, och det internationella samarbetet också utanför EU-kretsen.

På nästa möte nu på tisdag kommer vi att diskutera några frågor som jag vill nämna kort. En är själva ramprogrammmets struktur, hur det ska struktureras. För oss är det viktigt att det är en struktur som ger möjlighet för medlemsländerna att ha ett inflytande över ramprogrammen och att det är en struktur som ger en tydlig signal om innehållet och prioriteringarna i ramprogrammet.

När det gäller de tematiska prioriteringarna har vi tidigare kommit fram till att de som har föreslagits och som vi har diskuterat här i nämnden i huvudsak är okej för medlemsländerna. Sverige kommer att fortsätta att hålla fast vid att skogen är viktig, skogsforskningen är viktig. Det har funnits med i tidigare forskningsprogram och bör kunna finnas med även i detta ramprogram. Humaniora och samhällsvetenskap är viktiga och bör få en tydlig roll även i det nya ramprogrammet. Vi stöder särskilt att biotekniken har en så stor roll i detta förslag till ramprogram där ju också Sverige är väldigt framgångsrikt.

De nya instrumenten blir det en ny diskussion om, de tre instrumenten, där vi under det svenska ordförandeskapet kände av en mycket stark opinion bland många av medlemsländerna att inte direkt gå över till det nya arbetssättet utan successivt göra detta. Nu finns det delade meningar. Stora länder som Storbritannien och Frankrike, tillsammans med kommissionen, vill gå över direkt till de nya instrumenten. Här föreställer jag mig att det blir en öppenhjärtig diskussion.

Vi kommer att diskutera budgeten, som naturligtvis är viktig. Förslaget från kommissionen är en budget på 17 ½ miljarder ecu under programperioden. Parlamentets utskott som hanterar de här frågorna har självt kommit fram till 17,6 miljarder, alltså väldigt nära. Det är väldigt sällsynt att vi har så nära relation mellan kommission, parlament och råd. Jag vill gärna tro att det har att göra med att Sverige arbetade mycket med parlamentet för att komma nära varandra, inte just i budgetfrågan men i själva strukturfrågan.

Från svensk sida tycker vi att det är för tidigt för rådet att ta ställning till budgetfrågan i detta skede. Först måste vi få en tydligare ram och inriktning på ramprogrammet innan vi går in på budgetfrågan. Så vi kommer att inta en avvaktande hållning från svensk sida.

Anf.  5  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det här ser ut att löpa på ganska bra och ganska exakt i de spår som vi delvis har trampat upp vid de här mötena. Jag tycker att det är viktigt att vi från svensk sida försöker hålla fast vid de sju prioriterade områdena, gärna gå in lite i detalj på dem och sätta fast vad som ska finnas och inte finnas med. I de uppteckningar som fanns från det förra mötet talas det om det åttonde området, den s.k. svarta lådan, där man ska kunna slänga in lite allt möjligt. Det brukar ofta vara ordförandelandet som gärna slänger in några av sina käraste frågor i detta. Så långt det är möjligt tycker jag att den svenska hållningen ska vara kärv och sträv på den punkten och se till att vi sätter fokus på de sju saker som vi har varit väldigt överens om och inte låter något åttonde område svälla ut och bli en svart låda.

De nya instrumenten är troligtvis bättre, men jag tycker att det är klokt – särskilt som vi inte har alla utvärderingar från tidigare ramprogram – att vi inte riskerar att slänga ut barnet med badvattnet utan att vi låter övergången ske lite mera successivt.

En enda liten oro tycker jag mig ändå se. Det är två ministerrådsmöten kvar på året. Det vore verkligen tråkigt om vi inte gick i mål före jul. Det är viktigt att vi lägger upp en strategi och verkligen ser till, som fäder till delar av detta program, att föra det i mål i tid.

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har några frågor. Den första är: Finns det någon forskning kring gruvavfall, deponi och annat? Jag tror att det skulle vara ett outvecklat område. Finns det inte med borde man plocka med det. Vi har en hel del kunskap om det i vårt land som skulle kunna användas.

Jag undrar hur det är med energiforskningen. Sverige hade ju med strålskydd och kärnsäkerhet. Det är bra att Sverige lyfter upp dessa. Men hur stor del av energiforskningen är kanaliserad just till kärnkraften? Finns det forskning kring ämnet?

Vad gäller samarbetet med länder utanför EU borde universiteten utanför EU också ha fått vara med i det här samarbetet. Det hade varit viktigt.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag kan konstatera att också vi tycker att det här går i den väg som vi från vårt håll tycker är viktigt. Vi har tidigare understrukit vikten av de humanistiska och samhällsvetenskapliga områdena i det här sammanhanget. Såvitt jag förstår finns de på framfront, och det gör att vi känner oss tillfreds med det innehåll som har föredragits här.

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Till Per Bill kort om det åttonde området, dvs. det som tidigare kallades för svarta lådan. Där har vi tillsammans med många andra länder uttryckt att det inte i så stor utsträckning får vara en svart låda. Det finns en poäng med att ha en outnyttjad resurs för att kunna sätta in resurser på frågor som växer i betydelse under ett långt program. Man kan tänka sig t.ex. hiv/aids-området eller galna ko-sjukan eller den typen av svåra händelser som sätter fokus på ett nytt område. Däremot får det inte vara så att det avsätts stora resurser som egentligen icke är under medlemsländernas inflytande. Där är vi många som håller en stram attityd.

Om vi hinner innan jul kan jag inte riktigt bedöma i det här läget. Jag var väldigt optimistisk innan sommaren. Det beror nu på vad som sker på tisdag. Fram till nu tycker jag inte att arbetet har kommit så pass långt att man kan känna sig lugn för att vi verkligen hinner innan jul. Men vi kommer verkligen att bidra till det så gott vi kan.

Willy Söderdahl frågade om det finns forskning inom ramprogrammet som gäller gruvavfall och deponi. Inte vad jag känner till. Däremot är miljöforskningen en viktig del av ramprogrammet. Men jag känner inte till något konkret sådant exempel. Men titta gärna närmare på den om du är intresserad och återkom på lämpligt sätt.

Ramprogrammet delas upp i två delar: dels ramprogrammet för forskning, dels Euratomprogrammet. Beträffande Euratomprogrammet lämnar jag över ordet till Gunnar Ahlén som kan beskriva budgetsiffrorna där. Det är en betydande del av forskningsmedlen som går dit. Det är både fusions- och fissionsforskning som finansieras via det.

Anf.  9  Sakkunnige GUNNAR AHLÉN:

Det var frågan om relationen mellan kärnkraftsforskning och den totala energiforskningen. Det är lite svårt att svara på annat än i rätt grova storleksordningar därför att det inte är preciserat i kommissionens förslag exakt vad som går till energiforskning totalt sett. Det här är en diskussionsfråga inte minst i parlamentet just nu. Totalt ligger förslaget på 1,7 miljarder euro för blocket hållbar utveckling, som inkluderar energi och där energi är en mycket tung bit men långt ifrån den enda. Det är i alla fall en tung bit inom ett block om 1,7 miljarder euro. Det kan ställas i relation till det konkreta förslaget när det gäller fissionsforskning som är på 200 miljoner euro, avsevärt mycket mindre än den totala satsningen på energi. Detta gäller fissionsforskningen.

Till detta ska läggas förslaget om den långsiktiga fusionskraftsforskningen, som ligger på 700 miljoner euro; sammanlagt 900 miljoner euro för de två blocken tillsammans.

Anf.  10  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Willy Söderdahl tog också upp frågan om samarbetet utanför EU. Det är en fråga som vi och flera andra länder lägger stor vikt vid. Det finns i förslaget beskrivet att det ska kunna gå resurser också till detta. Vi har velat ha det än tydligare, och det var de slutsatser som vi drog efter vårt ordförandeskap. Det blir viktigt att se nu på mötet på tisdag och på mötet därefter hur långt vi har kommit.

Holger Gustafsson framhåller humaniora och samhällsvetenskap, liksom vi gör. Jag vill vara tydlig där och säga att det gör inte alla, utan det är en fråga som Sverige och ett antal andra länder tycker är väldigt angelägen. Just nu finns ett förslag om att ha en särskild pott för humaniora och samhällsvetenskap, men vi menar att humaniora och samhällsvetenskap bör spela en roll i de tematiska områdena. Biotekniken är t.ex. en fråga som mycket berör både humanistiska och samhällsvetenskapliga frågor och bör kunna finnas med på bredden.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Eftersom den här punkten innehåller flera delpunkter kan vi ta detta i ett sammanhang. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare.

Anf.  12  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Därmed räknar jag med att nämnden har ställt sig bakom alla delområden. Jag går då vidare till fråga 4, det europeiska området för forskningsverksamhet och den regionala dimensionen. Här har jag ingenting att säga, för det är kommissionen som ska komma med information.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det är ju en ren informationspunkt, och då ingen begär ordet går vi vidare till punkt 5, som är en ”eventuell”-punkt.

Anf.  14  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det blir en reell punkt. Vi har i går fått ett förslag till rådsresolution, som jag hoppas finns på bordet. Tanken från belgarnas sida är att vi ska diskutera detta på tisdag, att Coreper sedan ska arbeta vidare med förslaget så att det senare ska kunna tas som en A-punkt på något rådsmöte. Det är ordförandelandets upplägg.

Vi stöder tanken på GMES som ett väldigt intressant arbetsområde. Det har tidigare varit uppe i nämnden till allmän diskussion. Det handlar alltså om att bättre och mera samordnat utnyttja rymdteknik för miljö- och klimatövervakning och för civil krishantering. Inte minst ur en miljöaspekt finns det starka förhoppningar om att detta väldigt mycket kan bidra till miljöövervakningen.

Nu handlar det om att sätta i gång ett arbete där vi först går in i en definitionsfas, dvs. att under den närmaste perioden gå in konkret i vad detta innebär i form av investeringar, vad som måste göras för att sedan kunna ta besluten om att sätta i gång med det här mycket stora projektet.

Från svensk sida ställer vi oss principiellt intresserade till projektet. Vi menar att definitionsfasen bör kunna komma i gång. Sedan finns det intressen att bevaka när den fasen kommer i gång i den styrgrupp som kommer att arbeta med detta.

Anf.  15  PER BILL (m):

Jag tror att det här är ett viktigt och bra program. Jag tror dock att det är bra att redan från början försöka, när man gör definitionen, också se till vilka andra spelare det finns i ekosystemet, hur vi ska se till att inte behöva uppfinna hjulet igen på de områden där det finns andra aktörer som kan delta. Ju mer öppet det här blir, så att det inte bara blir ESA och EU som ägnar sig åt detta, desto bättre tror jag att det kommer att fungera.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Det är rådslutsatser som ska antas. Vi har hört regeringens ståndpunkt här. Vi har fått förslaget från ordförandelandet på bordet, tyvärr bara på engelska. Regeringens ståndpunkt är att man ställer sig bakom dessa förslag till rådsslutsatser.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Den punkt som är kvar är en informationspunkt.

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Ja, det är en informationspunkt, och jag har inte någon möjlighet att närmare gå in på den själv.

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m):

Bara en detalj. På s. 4 på tredje och fjärde raden skriver man ”Ryssland och dess samväldesländer”. Jag skulle vilja rekommendera departementet att inte använda den formuleringen. Det skulle vålla våldsam uppståndelse om någon i Ukraina, Kaukasus eller Centralasien läste just detta.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Det är bra att vi har representanter för utrikesutskottet här.

Med det tackar vi utbildningsministern för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 8 och 9 oktober 2001 samt extra ministerrådsmöte den 17 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 oktober 2001

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Vi hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med återrapporter från ministerrådsmötet den 8 och 9 oktober samt det extra ministerrådsmötet den 17 oktober.

Varsågod.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Jag börjar med återrapporteringen. Jag säger ingenting nu om västra Balkan, Mellanöstern, Zimbabwe och området kring de stora sjöarna. De återkommer senare på dagordningen, likaså uppföljningen av terroristarbetet.

Jag kan börja med lunchen den 8 oktober. Utöver Mellanöstern – som jag återkommer till – diskuterade vi där Turkiet. Där konstaterades bara att positionerna var oförändrade både vad gäller ESDP, Cypern och mänskliga rättigheter. Det var egentligen en ganska pessimistisk bild som den belgiske utrikesministern gav efter diskussionerna med den turkiske utrikesministern och regeringen.

Vi diskuterade också vikten av att snabbt få en efterträdare på plats efter François Léotard i Makedonien, och vi diskuterade också hur vi ska kunna samarbeta med USA i FN:s MR-kommission. Som ni kanske minns åkte USA ur MR-kommissionen förra året, och nu har USA sagt att man gärna vill kandidera igen under förutsättning att man denna gång kan lita på att man faktiskt kommer in. Problemet är att när EU kandiderar, kandiderar gärna alla EU-länder på en gång, vilket gör att vi konkurrerar både med varandra och med andra regioner.

Sedan hade vi en framtidsdebatt. Den handlade om de frågor vi diskuterade i EU-nämnden förra gången. Framför allt var deltagande av kandidatländer en prioritet från svensk sida. Det var många som stödde det. Något land gick dock bestämt emot att kandidatländerna skulle få delta på samma villkor. Sammanfattningen från ordföranden blev så småningom att de i stort sett skulle få delta på lika villkor i framtidsdebatten i konventet, men de skulle formellt inte vara med när beslut skulle fattas om rekommendationer och optioner. Frågan fortsätter dock att diskuteras. Alltfler länder har anslutit sig till uppfattningen att kandidatländerna ska få delta på lika villkor i konventet.

Det fanns också en mycket stark enighet kring att konventet bara ska få lägga fram optioner och förslag och inte fatta beslut. Likaså råder det bred enighet om att det civila forumet kanske inte bör vara en stor församling utan snarare någon form av nätverk.

Det är fortfarande olika uppfattningar när det gäller nationella parlamentarikers deltagande. Bl.a. Sverige har förespråkat att det bör vara fler representanter för de nationella parlamenten än vi hade förra gången vi utarbetade stadgan om grundläggande rättigheter. Här finns det fortfarande olika uppfattningar.

När det gällde konventets mandat och uppdrag finns det även där delvis olika uppfattningar om hur man eventuellt ska utveckla de fyra temana från Nice och om det ska ges utrymme för att diskutera andra sakfrågor.

Sedan hade vi ett extra allmänt råd den 17 oktober enbart i syfte att förbereda mötet i Gent. Vi diskuterade dels samordningen i det europeiska arbetet mot terrorismen, dels också utrikesrelationerna. Det som framför allt dominerade vid bordet var diskussionen om det långsiktiga arbetet med återuppbyggnaden av Afghanistan, att förbereda möjligheten för en bredare representativ regering i Afghanistan och vikten av att det är FN som utför samordningsarbetet, både det kortsiktigt humanitära arbetet och den långsiktiga återuppbyggnaden.

Det togs också upp diskussioner om den globala konventionen mot terrorism. Det blev ett allmänt stöd för att fortsätta att arbeta för en sådan.

Det var återrapporten.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det. Det finns några som vill ställa frågor med anledning av återrapporten.

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd):

Ordförande! Min fråga gäller sammansättningen av konventet. När statsministern var här ställde jag en fråga om med vilken handlingskraft regeringen hade drivit riksdagens krav på en bred representation. Jag blev något konfunderad över det svar som Lars Danielsson då lämnade om att regeringen bara hade tittat på tillkännagivandesatsen om att de nationella parlamenten skulle vara företrädda och inte på frågan om bred representation.

Nu säger utrikesministern att man har drivit kravet på en bredare representation än det tidigare konventet. Jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt.

I återrapporten står det om sekretariatsfunktionen. Riksdagen menade att den skulle få en i förhållande till institutionerna självständig ställning. Här framgår det att den ska kopplas till rådssekretariatet. Då vill jag veta hur Sverige har agerat i det sammanhanget.

Anf.  24  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag har samma fråga. Jag läser i den skriftliga rapporten att i övriga procedurfrågor konstaterades att antalet nationella parlamentariker borde vara detsamma som i konventet för utarbetande av stadgan om grundläggande rättigheter. Det finns ingen antydan där om den motsättning som skulle finnas eller att Sverige driver en annan uppfattning än detta.

När vi hade statsministern här, och då utrikesministern var närvarande, inför mötet med Europeiska rådet, gjorde han manövern att hävda att det hade skett en ökning av antalet nationella parlamentariker eftersom man till de 30 från medlemsländerna adderade 26 från kandidatländerna. Nu får vi höra beträffande deras ställning att de inte ska rösta utan bara delta i sammanträdena. Det är också en konstig uppläggning. För varje nationellt parlament för sig blir det ingen förstärkning.

Jag undrar hur man kommer att göra detta, dvs. om det verkligen är så avgjort som det framgår av den skriftliga redogörelsen eller om frågan fortfarande är öppen att drivas, som det framgick av den muntliga föredragningen som utrikesministern gav oss här. Hur diskuterades detta vid Europeiska rådets möte? Vi har egentligen inte haft något annat budskap därifrån än det som framkom vid en presskonferens med den belgiske premiärministern Verhofstadt. Han lade ut texten rätt mycket om hur detta skulle gå till med konventet, hur det skulle sammanträda och hur det skulle vara sammansatt. Var det baserat på något som hade förekommit vid Europeiska rådets möte, eller gick det tillbaka till den diskussion som hade förts bland utrikesministrarna vid det tillfälle vi nu diskuterar?

Anf.  25  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Situationen i Turkiet fanns med på dagordningen. Jag vill ta upp en fråga i anslutning till det. Det gäller vad som håller på att hända i rehabiliteringscentret för tortyroffer i Diyarbakır. Myndigheterna gör ingripanden, tar journaler och stör verksamheten. Hela verksamheten riskeras.

Jag vet att utrikesministern känner väl till dessa frågor. Jag menar att EU bör agera och vi genom EU agera. Hur ser utrikesministern på det?

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en annan fråga som gäller stabilitetspakten. Sverige har ju begärt att få option för paktens framtida inriktning. Har det kommit några sådana optioner? Får man se dem?

Anf.  27  LARS OHLY (v):

Jag har inte så mycket att tillägga utöver det som Ingvar Svensson och Lars Tobisson har sagt om konventets sammansättning. Jag vill påpeka att det var ett enhälligt sammansatt utskott och en enhällig riksdag som ställde sig bakom förslagen både om att konventet ska baseras på de nationella parlamenten och att det ska vara en bred representation från varje nationellt parlament. Jag finner det oerhört angeläget att regeringen verkligen driver den linje som riksdagen i enighet har beslutat om.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över ordet till utrikesministern ska jag klarlägga att utrikesministern inte var med när samrådet ägde rum med statsministern.

Beskedet från utrikesministern att regeringen drev linjen om en bred representation från de nationella parlamenten var glädjande. Jag vill få följande bekräftat i det sammanhanget: Lars Tobisson nämnde att Verhofstadt vid sin presskonferens efter Gentmötet talade vitt och brett om konventet. Det har sagts mig att han då även sade att de nordiska statsministrarna mycket hårt hade drivit frågan om att det skulle vara fler deltagare från de nationella parlamenten. Nu var väl inte utrikesministern med på presskonferensen, men hennes medarbetare vill kanske kommentera och bekräfta den uppgiften.

Varsågod.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag var som sagt inte med i Gent. Vi driver frågan vid sammanträdesbordet, och så småningom ska det fattas beslut. Än så länge tar vi upp frågan vid sammanträdesbordet. Jag drev den när utrikesministrarna träffades i Luxemburg, och jag sade att det borde vara fler och bredare än vid tidigare tillfällen. Jag sade också att det var ett starkt svenskt krav från svenska riksdagen.

Statsministern gjorde samma sak i Gent, och såvitt jag har förstått har det också rapporterats hem vid presskonferensen. På denna punkt tror jag att vi har fullföljt uppdraget från riksdagen.

Sedan var det Turkiet och Diyarbakır. Journalerna har återlämnats. Våra ambassadörer arbetar gemensamt med frågan. Det här är tyvärr bara ett av ganska många exempel på att det har varit ett agerande på lokal nivå i Turkiet som inte överensstämmer med de nya lagförslag och diskussioner som förs i parlamentet. Det är tyvärr fråga om regelbundna uppvaktningar när det gäller den formen av lokala övergrepp.

Stabilitetspakten finns med längre ned på dagordningen, och jag tänkte återkomma till den frågan där.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på nästkommande rådsmöte.

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tänker inte säga någonting om Europaparlamentet eller A-punkterna i allmänhet – om det inte finns frågor. Punkten 4 om ESDP är struken från dagordningen. Därmed går jag över till punkten 5 om västra Balkan.

Vi räknar med att diskussionerna kommer att röra sig om Makedonien, Kosovo och stabilitetspakten, och vi kommer att anta slutsatser.

Jag börjar med Makedonien. Vi har haft en fortsatt besvärlig situation i Makedonien. Det makedoniska parlamentet har hittills inte godtagit de ändringsförslag som man skulle göra enligt den tidigare överenskommelsen för att ge albanerna bättre villkor. Efter ett besök av Solana och Robertson den gångna veckan har det kommit nya löften. Jag har pratat med utrikesministern, och vi har försökt att tala med de olika parterna för att se till att den makedoniska regeringen ska inse allvaret i att genomföra avtalet och genomföra de lagändringar som har lovats albanerna. Nu har presidenten lovat att man ska lägga fram alla ändringsförslagen senast i dag. Den albanska sidan har lovat att återuppta sitt fulla arbete i parlamentet. Man har börjat försöka normalisera situationen och försöka komma tillbaka in i de byar som det har varit strider om.

Vi kommer att få en rapport på måndag från Solana, och vi kommer med all sannolikhet också att vara eniga om att frysa vår ratificering av SA-avtalet med Makedonien tills vi ser att man verkligen fullföljer fredsavtalet. Vi kommer också att formellt utse den franske biträdande polchefen Leroy till Léotards efterträdare, som vi diskuterade vid lunchen förra gången.

Sedan var det frågan om Kosovo. Vi hade i förra veckan besök av Rugova i Sverige. För ungefär en vecka sedan hölls det ett stort möte i Priština där alla grupper i Kosovo var närvarande, inklusive representanter för den serbiske regeringen. Vid alla dessa tillfällen har vi diskuterat hur man ska kunna få kosovoserberna att delta i valen och vikten av att alla försöker få serberna att delta i valen. Vi kommer säkert också att behöva börja diskussioner om vad som sker efter valen och vikten av att i första hand satsa på starka institutioner i Kosovo.

När det gäller stabilitetspakten har vi beställt ett papper där vi vill få olika förslag på hur stabilitetspakten ska arbeta i framtiden. Stabilitetspakten har varit bra för att få ett regionalt samarbete. Många av länderna i Balkanregionen vill annars gå direkt från sig själva över till EU utan att samarbeta regionalt. Egentligen är det regionala samarbetet viktigast. Där har stabilitetspakten varit viktig. Stabilitetspakten binder dessutom in fler aktörer - USA, Ryssland, Japan i arbetet - än EU.

Om vi ska titta på hur stabilitetspakten bör arbeta inför framtiden tror vi att man bör få en något starkare anknytning av stabilitetspakten till EU och knyta den mer till samarbets- och associationsavtalen och samtidigt behålla de andra länderna som medlemmar i stabilitetspakten men ändå få det mer naturligt, nämligen att det är Europa som har huvudansvaret att politiskt leda utvecklingen på Balkan.

Man kan tänka sig alla olika optioner: Antingen att pakten läggs ned och att de arbetsuppgifter pakten har överförs på andra organ. Det tror vi vore en olycklig lösning, då skulle man förlora momentet av ett regionalt samarbete i pakten. Eller man kan tänka sig den andra varianten, nämligen att pakten helt fortsätter som hittills. Det är inte heller någon bra lösning. Vi ser ett allt mindre engagemang i stabilitetspakten. Eller det går att tänka sig olika former av reformering av pakten för att få ett kanske ännu starkare EU-engagemang i stabilitetspakten.

Vi har lagt fram ett papper där vi har sagt att det måste arbetas fram olika alternativ. Vi förväntar oss att vi kommer att få förslag. Eventuellt får vi ett första papper med frågor redan under helgen, annars hoppas vi att vi får ett optionspapper med olika förslag inför nästa möte med allmänna rådet.

Anf.  32  LARS OHLY (v):

Ibrahim Rugova besökte också samtliga partier i riksdagen. Även jag hade förmånen att diskutera en del med honom. Det som slog mig då var med den självklarhet med vilken han förutspådde Kosovos självständighet. Det är inte en okontroversiell fråga. Den kan leda till ytterligare spänningar i regionen. Jag antar att även utrikesministern hade diskussioner i just den frågan med honom.

Hur ser ministern och EU-länderna på frågan om självständighet, framför allt i ett säkerhetspolitiskt perspektiv, för Balkan just nu? Det kanske snarare handlar om att säkra det ganska stora mått av självbestämmande som redan finns och att säkra demokratiska institutioner i valet den 17 november, men där ett snabbt resande av självständighetskravet, enligt min mening i varje fall, skulle kunna leda till att spänningarna ökar.

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det gäller stabilitetspakten. Jag delar den uppfattning som utrikesministern gav uttryck för. Jag har dock hört andra signaler. Jag har förstått att fransmännen tydligen var intresserade av att man skulle lägga ned stabilitetspakten eller ta bort samordnaren och låta Solana ta hand om det arbetet som en del i det allmänna uppdraget som utrikeskoordinator för EU.

Det är viktigt att bibehålla detta, precis av de skäl utrikesministern anförde, och att det blir en koordinator, ledare, som är mer på politisk nivå. Det måste bli en mer kraftfull ledning om det ska bli intresse i regionen. Det är viktigt att bestämma sig för att se till att detta blir en funktion som håller ihop länderna. Annars går de precis sin egen väg.

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först är det Kosovo. Vi fick naturligtvis alla samma budskap. Jag hoppas också att alla gav samma budskap tillbaka, nämligen att resolution 1244 gäller. Kosovo ska ha ett självbestämmande. Kosovo ska kunna fungera med autonomi innanför dagens gränser, men man ska i dag inte förändra gränserna.

Regeringen ser allvarligt på om det skulle bli en snabb egenutropad självständighet. Det innebär problem i relationen Serbien–Montenegro. Det innebär problem när det gäller Makedonien m.fl. Det får verkligen ringar-på-vattnet-effekten.

Efter att ha haft flera samtal med olika representanter både för Serbien och för Kosovo tror jag att det bästa sättet att argumentera med dem är att diskussionen får skjutas på framtiden hellre än att säga ett bestämt nej. Det finns annars risker att man i Jugoslavien vill lösa sina egna problem. Då kan det finnas ganska breda krafter som gärna ser att man tar rätt snabba beslut om Kosovos självständighet men där man inte tar tillräcklig hänsyn till vad som händer i regionen i övrigt. Jag delar Lars Ohlys syn, och jag tror att man framför allt ska inrikta sig på att säga att den diskussionen får man ta så småningom. Nu gäller det att uppfylla resolution 1244, att bygga upp starka institutioner, säkra självbestämmandet, säkra demokratin osv.

Det finns olika uppfattningar om stabilitetspakten, alltifrån att den i princip ska läggas ned till att ha något slags sunset clause där det framgår att när det och det har uppfyllts i framtiden bör pakten läggas ned. Vi har av de skälen sagt att det är viktigt att pakten finns kvar och att vi får en bra ledning för pakten.

I dag finns det en stark dansk kandidat till att efterträda Hombach, nämligen Søren Jessen-Petersen.

Anf.  35  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill ställa en fråga angående valet den 17 november i Kosovo. Hur ser det ut på valövervakningssidan för att valet ska gå korrekt till? Hur pass aktivt är EU där?

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Min bild är att det ser bra ut. EU är med, och UNMIK och andra garanterar de långsiktiga valföreberedelserna. Det ser bra ut. Det viktiga är verkligen att garantera kosovoserbernas säkerhet och trygghet hela vägen fram och att man verkligen får dem att ställa upp i valen. Där är det viktigt att Belgrad från serbisk sida säger att det är viktigt att de är med i valen.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag försöka sammanfatta detta.

Punkten om västra Balkan innehåller flera komponenter. Bl.a. är det rådsslutsatser som ska antas. Vi har fått dem delvis redovisade. Sedan är det tydligen undertecknande av ett stabiliserings- och associationsavtal med Kroatien.

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Just det.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det har vi behandlat tidigare. För ordningens skull uppfattar jag det som så att regeringens ståndpunkt som rör västra Balkan och rådsslutsatserna har föredragits. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Jag vill tillägga att utrikesministerns medarbetare kanske skulle kunna hjälpa till framöver och sortera upp detta på ett bättre sätt. Det kan vara lite svåröverblickbart emellanåt – slutsatser, avtal osv.

Då går vi vidare.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tar sedan punkten om Mellanöstern. Det kommer att bli en lunchdiskussion igen på måndag. Vi har fått ett brev från Kofi Annan, och han önskar ett aktivt agerande via FN, EU–USA. Det är självklart någonting som vi stöder.

Vi har också sett aktivt internationellt agerande den senaste veckan för att få Israel att dra sig tillbaka från de områden som man återockuperat. Även om alla fördömde mordet på den israeliske ministern är det ännu större fara om detta innebär att vi återigen får ett stopp för fredsförhandlingarna och att det blir uteblivna fredssamtal. Alla våra och andras ansträngningar är att de nu trots detta ska sätta sig ned till fredssamtal. På måndag kommer vi att diskutera detta utifrån både EU:s agerande och Kofi Annans brev. Det handlar om att få parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet igen.

Vi kommer också från svensk sida att föreslå att få något slags kontinuitet i besöken. Under hösten har det varit något slags tävlan där många har åkt till Mellanöstern. Problemet är att de från olika länder som har åkt dit har kommit i princip samtidigt, och sedan har det varit tomt i månader. Det har inneburit svårigheter att koordinera i EU, men det är också en nackdel i Israel och Palestina om delegationerna inte kommer regelbundet. Om vi samordnar delegationerna och genomför dem regelbundet kan de faktiskt spela en större politisk roll än om de kommer okoordinerat som har skett under hösten.

Anf.  41  LARS OHLY (v):

Jag vill säga att det har skett en positionsförskjutning i den svenska politiken som jag välkomnar. Man talar i dagsläget ett tydligare språk gentemot Israels ockupation än vad man gjorde för ett halvår eller ett år sedan. Det är bra.

Samtidigt är det oerhört oroande att olika länder använder terroristbekämpning som ett argument för militära insatser av allehanda slag. Jag såg ett TT-meddelande där Israel uttalade att Ryssland nu ger sitt stöd för Israels bekämpning av terrorister. Om det är sant är det i ett fullständigt egenintresse beroende på att Ryssland vill få fribrev för att kunna använda militära medel för kampen i Tjetjenien.

Samtidigt finns det i den kommenterade dagordningen en mening som är otillbörligt svag. Det är följande: ”Det finns ingen direkt parallellitet mellan USA:s kamp mot terrorism och Israels agerande mot palestinierna.” Det står på UD:s egen kommenterade dagordning under punkten 6 längst ned på s. 3.

Så kan man bara inte beskriva det. Det finns ingen parallellitet mellan USA:s kamp mot terrorism och Israels agerande mot palestinierna. Det måste stå fullständigt klart att man inte ens trampar in på området att faktiskt acceptera Israels ockupation och militära insatser som en terroristbekämpning. Då kommer vi att få oerhörda problem inte bara i Israel utan också i Ryssland, i Kina och i en mängd andra länder.

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON  (kd):

Tack, ordförande! Jag ville lyfta fram samma fråga, nämligen risken att andra konflikthärdar tar terroristbekämpningen som motiv och medel för att använda militära medel och gå på i konflikterna på ett tuffare sätt.

Vad gör man för att förvissa sig om att länderna och andra konflikthärdar inte själva definierar vad som är terrorism och vad som är andra konflikter? Man kan kanske på något sätt via FN markera hur detta ska definieras och godkännas. FN får en starkare roll så att man inte själv kan göra definitionen. Pågår det ett arbete att förebygga risken att var och en själv bestämmer vad som är terrorism?

Anf.  43  AGNE HANSSON (c):

Jag vill uttrycka mitt stöd till den linje som utrikesministern här deklarerade.

Jag vill ta upp det Lars Ohly tog upp. Jag vill peka på en annan mening på s. 3 i den kommenterade dagordningen som jag tycker är alldeles för svag. Den gäller att USA:s kampanj mot talibanerna tas som intäkt för att Israel anklagar palestinierna för terrorism. ”EU och Sverige bör vara uppmärksammade på detta, och inte sanktionera ett sådan förhållningssätt.”

Vi ska kraftigt aktivt agera mot detta och inte bara titta på med uppmärksamhet.

Anf.  44  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Jag har en likartad fråga utifrån det här avsnittet. Det känns faktiskt ganska oroväckande när man läser detta och försöker tolka vad som egentligen ligger bakom. Har man inte tydligt tagit upp den här frågan när man diskuterade USA och terrorbekämpningen? Man visste ju att det här var lite av en följd av det som kunde hända. Gjorde man ingen tydlig markering då? Det här känns lite glidande.

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Skälet till att detta står här är helt enkelt att det är vi från svensk sida som har tagit upp det här problemet. Jag kan krasst säga att jag inte har uttryckt mig lika diplomatiskt vid sammanträdesbordet som det står uttryckt här. Men det är alltså vi från svensk sida som har tagit upp risken med att länder gör så här och att det inte är acceptabelt. Vi gjorde det både vid extrarådet den 17 oktober och vid den stora europeiska konferensen den 20 oktober, då flera av de aktuella länderna satt med runt bordet. När vi började göra det kom sedan andra länder in och instämde. Det här var sådant som det från början var lite tabu att tala om. Jag tror dock att det var bra att vi lyfte upp det här problemet på bordet och började tala om det.

De exempel som vi har anfört har varit just Ryssland–tjetjenerna, Israel–palestinierna, Turkiet–kurderna och Makedonien–albanerna. Det senare var aktuellt just på den europeiska konferensen. Även om det är lite vagt uttryckt här kan jag garantera att det inte var lika vagt uttryckt när vi tog upp det på mötena. Jag kan fullständigt instämma med de inlägg som nämndledamöterna har gjort.

Sedan var det frågan om vad som är terrorism. Det här är en svår fråga som man fortfarande inte är överens om. Här måste FN försöka få fram en gemensam definition kring terrorismen. Det som däremot finns i FN-resolutionerna är att det handlar om internationell terrorism. Därmed kan länder inte använda det internationella arbete som nu pågår med hänvisning till sitt eget arbete mot sin egen opposition. Det står internationell terrorism i FN-resolutionerna. Med sedan måste man få fram den här gemensamma definitionen; det är helt riktigt.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det framgår inte riktigt av de här handlingarna om det ska antas några rådsresolutioner eller inte.

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tror inte att det ska det. Men problemet är att vi inte vet själva. Vi får ju inga förslag. Förra gången fick vi förslag när vi satt vid sammanträdesbordet. Utan att vara alltför sur som avgående ordförande har vi ändå vissa synpunkter på den nuvarande ordförandens beredskap att i förväg tala om vad man tänker göra på mötena.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag betraktar ändå den redovisning som utrikesministern har gjort som att det är en svensk ståndpunkt som har redovisats. Jag finner också att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten.

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Zimbabwe hoppades vi under en period tidigare i höst att vi skulle se att Zimbabwe började en dialog med EU. I det avtal som träffades i Abuja tog man på sig ett antal åtaganden när det gällde att ha lagenlig jordreform, att sluta använda våld som politisk metod osv. Tyvärr har man brutit mot detta helt och hållet från zimbabwisk sida. När det förra veckan var ett möte mellan den zimbabwiske utrikesministern och EU-ordföranden Louis Michel och frågan om observatörer inför valen kom upp blev det bara tvärnej från zimbabwisk sida. Det här är väldigt allvarligt. Det är bara genom att så snart som möjligt skicka ned observatörer inför valen som vi kan se att det blir ett demokratiskt presidentval, och det är bara genom att få ett demokratiskt val som vi kan få en förbättring av situationen i Zimbabwe.

Det här innebär att vi nu hoppas att alla länder kommer att stå bakom det förslag till rådsslutsatser som vi hoppas kommer att finnas här, nämligen att EU inleder artikel 96-konsultationer med den zimbabwiska regeringen som alltså gör det möjligt att helt upphöra med bistånd och inleda eventuella sanktioner. Det har funnits frågetecken kring några länder i fråga om huruvida de stöder detta eller inte. Från svensk sida tycker vi att det är helt riktigt.

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill bara säga att jag välkomnar den svenska ståndpunkten. Min fråga gäller det som utrikesministern sade om att det finns olika meningar mellan länderna om agerandet. Hur ser det ut? Kan vi ändå förutsätta att man får någon form av enighet kring att ta upp dessa artikel 96-konsultationer? Men det kanske bara går att gissa i dagsläget.

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det blir nog att gissa. Hittills har framför allt Frankrike haft reservationer mot att man inleder artikel 96-konsultationer. Efter det misslyckade mötet i veckan med Belgiens utrikesminister, där man blankt avvisade alla diskussioner och krav på observatörer och liknande från EU, är det möjligt att Frankrike har ändrat sig. Det gäller förresten bara Frankrike.

Anf.  52  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Man diskuterar alltså att inleda någon form av sanktioner. Finns det en enighet inom EU om att inleda sådana? Ska man göra det måste väl alla vara överens.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Detta är en uppföljning som kan komma av diskussionerna nu. Det man i så fall ska se framför sig är inte, tror jag, breda ekonomiska sanktioner utan reseförbud och liknande riktat mot den främsta ledande gruppen.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt, dvs. att man omedelbart bör inleda ett artikel 96-förfarande. Jag konstaterar att det finns ett stöd för detta i nämnden.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer en dagordningspunkt om de stora sjöarna. Här ska vi anta rådsslutsatser. Detta har varit en prioriterad fråga både för Sverige som ordförande och nu för Belgien. Vi deltar också med observatörer och poliser från svensk sida. Här kommer rådsslutsatserna att innehålla oro över de uteblivna framstegen hittills när det gäller den nationella dialogen. Man uppmanar både parterna och medlaren – det är Masire, tidigare president i Botswana – att fördjupa dialogen och hålla processen vid liv. Det heter att man ska försöka avväpna de väpnade grupperna. Man upprepar att vi ska ha beredskap att stödja en skyddsstyrka i Burundi och uppmanar parterna att precisera mandatet och uppdraget för en sådan skyddsstyrka.

Från svensk sida har vi sagt att vi ser positivt på en sådan skyddsstyrka i Burundi, och det gör EU också.

Sedan tror jag att det kommer en ny fråga som nämnden inte har fått information om i slutsatserna, och det är Eritrea. Vi har ju sett en allvarlig utveckling i Eritrea, och därför kommer Eritrea förmodligen också upp i rådsslutsatserna kring Afrika. Där kommer man att konstatera att alla EU-ambassadörer är hemkallade på grund av den försämrade situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. EU:s ambassadörer har begärt företräde hos Eritreas president för att få diskutera situationen med honom, och sedan kommer man att komma tillbaka till frågan om Eritrea den 19 november.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Det här är också en beslutspunkt med slutsatser. Vi har fått en redovisning av de troliga slutsatserna och därmed hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för denna.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan är punkterna 9 och 10 strukna. Punkt 11 ser jag ingen anledning att ta upp här. Ni får ju rapport om detta av ministrarna i EU-nämnden.

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag hade en fråga om punkt 9. Innebär det att ambitionen att avsluta förhandlingarna före årets slut kvarstår, eller är också förhandlingarna uppskjutna?

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, man kan räkna med att förhandlingarna ska vara avslutade före årets slut.

Jag fortsätter med punkt 12. Här kommer man att diskutera de fortsatta europeiska insatserna. Vi kommer nog att fortsätta där vi slutade förra gången och framför allt diskutera situationen i Afghanistan, hur man kan stödja länderna som ligger runtomkring i att ta emot flyktingar så att gränserna inte stängs för flyktingarna från Afghanistan. Vi kommer att tala om att förbereda återuppbyggnaden och institutionsuppbyggnaden i Afghanistan och vikten, återigen, av att vi, även om det är FN som ska leda arbetet, bistår med allt vi kan från EU:s sida – dels när det gäller det kortsiktiga humanitära arbetet och hjälpen till flyktingar och civila, dels när det gäller den långsiktiga återuppbyggnaden.

Anf.  60  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill lämna lite synpunkter på de pågående bombningarna i Afghanistan. Vi har inget underlag för att säga att de bör avbrytas nu; det krävs mycket insikt och kunskaper för att säga det. Men den mycket starka allians som USA nu har för att bekämpa den internationella terrorismen är ju oerhört värdefull och bör komma till användning långsiktigt. Därför är det viktigt att det inte blir några sprickor i en sådan allians. Min och vår uppfattning är att om man bedriver bombningarna för länge så ökar man risken att det uppstår sprickor i detta. Vi kan ju se på den svenska debatten i dag, och den finns säkert internationellt också.

Särskilt skulle jag i det sammanhanget vilja peka på att den 15:e eller 16:e börjar ramadan i de muslimska länderna, dvs. fasteperioden. Då vill den delen av världen fokusera på helt andra saker än bombningar. Jag hoppas att detta beaktas i diskussionerna inom EU och tillsammans med USA, att man förstår den världens behov av att kunna fokusera på andra saker än bombningar i ett sådant här läge och att man är försiktig med att dra ut detta med bombningarna så långt att sammanhållningen äventyras inför framtiden.

Anf.  61  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har inget att erinra mot de slutsatser som drogs den 17 oktober. De var mycket långtgående, och det var en bred enighet i detta. En sak som jag tror är viktig är däremot föreställningen att det är tre länder som spelar en särskild roll. Inför toppmötet i Gent hade ju Storbritannien, Frankrike och Tyskland någon form av särskilt möte. Jag tror inte att det gav så mycket, men likväl är det viktigt att EU agerar helt och fullt som alla 15. Det är angeläget att fräsa ifrån om att det inte finns något slags inre direktorat som sköter EU:s utrikespolitik.

Vi hade ju detta i Balkan en gång i tiden, då vi hade kontaktgruppen som sköttes av de lite ”finare” medlemmarna i EU. Vi ska inte återfalla i detta. Därför är det viktigt att stå emot. Jag tyckte inte att statsministern fräste ifrån i den här frågan.

Anf.  62  LARS OHLY (v):

Jag ska ta upp några olika frågor. Den första är flyktingsituationen.

Att gränserna är stängda är ju följden av en direkt uppmaning från USA. Pakistan stängde gränsen innan USA gick in med militära insatser. Iran har stängt gränsen till Afghanistan. Det finns i dag väldigt få möjligheter för afghanska flyktingar till något annat alternativ än internflykt, och även internflykten är begränsad. Det innebär att kanske uppemot 5 miljoner människor nu befinner sig i en flyktsituation där de aldrig kan finna säkerhet. Det är faktiskt så läget ser ut just nu.

Då kan man fråga sig: Vad har den s.k. alliansen mot terrorism för ansvar för detta? Ja, det rimliga borde naturligtvis vara att man själv tar ett ansvar för åtminstone en del av de flyktingar som är allra värst utsatta. Det här är en flyktingsituation som är värre än den vi såg på Balkan. Visserligen är det inte lika nära EU:s gränser, men det är åtminstone genom EU:s aktiva ställningstagande ett gemensamt europeiskt ansvar att faktiskt ta ställning till hur man ska kunna skydda flyktingar.

Det här, menar jag, är någonting som måste komma upp och som man måste diskutera. Tar man inte det ansvaret får man inte heller någon trovärdighet när man diskuterar humanitära insatser i Afghanistan. Flyktingproblemet är det största problemet just nu.

Rädda Barnen, Röda korset, Mary Robinson och andra säger att bombningarna innebär att man inte kommer fram med humanitärt bistånd, vilket har lett dem till slutsatsen att kräva åtminstone ett tillfälligt bombstopp av humanitära skäl. Jag tycker att det är lite uppseendeväckande att man bara avfärdar detta och den kunskap som finns hos biståndsorganisationerna och hos FN:s högsta ansvariga för människorättsfrågor. Jag tycker att det borde vara en rimlig minimiståndpunkt att åtminstone diskutera om fortsatta bombningar verkligen kommer att kunna leda till att man avslutar dem i en sådan tid att den humanitära situationen inte blir katastrofal. Den är redan väldigt nära att bli det.

Enligt uppgifter har det använts klusterbomber. Det har använts bomber som minerar. Det är sådana vapen som Sverige sedan länge har ansett bör förbjudas. Statsministern sade i går att det ännu inte finns någon folkrättslig grund för att hävda att man inte får använda sådana vapen. Det är en oerhört svag inställning. Det är en oerhört svag inställning till människofientliga vapen som är bland de värsta som finns och som används i ett land som redan är så utsatt som Afghanistan. Att Sverige inte kan tala klarspråk om att sådana bomber åtminstone inte ska användas i det s.k. kriget mot terrorismen tycker jag är närmast en skandal.

Jag ska sluta med att säga att det även finns andra åtgärder som nu tas till i efterdyningarna av den 11 september. Dit hör att man samordnar kampen internationellt mot terrorismen, och det är i grunden bra. Det är i grunden viktigt att man internationellt arbetar mot alla former av internationell terrorism, i likhet med den som ledde till de fasansfulla dåden i New York och Washington. Men samtidigt får detta inte leda till att vi i panik genomför åtgärder som snarare sluter det öppna samhället och går i icke-demokratisk riktning.

Amnesty har kritiserat EU-lagar mot terrorismen på flera grunder – bl.a. för att definitionen av terroristbrott är så bred att detta kommer att kunna användas i felaktiga syften, men också för att man inte tillräckligt tydligt tar avstånd från sådana yttringar av kampen mot terrorismen som kan användas godtyckligt av regeringar. Det gäller t.ex. den gemensamma europeiska arresteringsordern. Det gäller t.ex. borttagandet av kravet på dubbel straffbarhet vid utlämningar. Det här är inte saker som ska beslutas i panik. Detta ska beslutas efter en ingående diskussion i respektive samhälle, där man också värnar det öppna samhället och demokratin. Om man värnar denna genom att inskränka den riskerar man att faktiskt låta terroristerna uppnå det de ville, nämligen att demokratin inskränks i stället för utökas.

Jag menar att detta är sådant som regeringen borde fästa mycket större uppmärksamhet på, detta alldeles oavsett den grundläggande oenighet som finns mellan regeringen och Vänsterpartiet om själva bombningarna. Den tycker jag att man i det här läget kan lägga åt sidan. Här handlar det ändå om att regeringen måste ta ställning i de konkreta frågor som hanteras just nu i kampen mot terrorismen. Där finns det väldigt många frågetecken, och jag är inte alls nöjd hittills med det klarspråk som regeringen har talat. Snarare har man, tycker jag, i tysthet accepterat alldeles för mycket och alldeles för långtgående slutsatser av den här kampen.

Anf.  63  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

När jag hör utrikesministern föredra det här ärendet låter det som om man är väldigt mån om att kunna gå in och hjälpa flyktingarna. Samtidigt känns det som en väldigt stor kluvenhet, eftersom man också från EU:s håll har accepterat att gränserna stängs och bombningarna fortsätter. Jag skulle gärna vilja veta om man från EU:s håll verkligen själv tror på det man säger om hjälpen, dvs. att den ska kunna komma fram. UNHCR har ju uttryckt ett mycket tydligt bekymmer över att man inte får fram hjälpen, och även hjälporganisationerna har sagt att man inte klarar detta och att människor riskerar att dö därför att de inte får hjälpen i tid.

Den andra delen i detta, där jag också skulle vilja ha ett förtydligande, är ömsesidigheten när det gäller försvarsdelen, som ju finns med inom EU. Om fler länder kommer att delta i det s.k. försvaret mot terrorismen, vad får det på sikt för följd för EU?

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tänker inte fortsätta den mer allmänpolitiska debatt som Lars Ohly tar upp om vår i grunden olika syn på den här frågan. När det gäller några av de sakfrågor Lars Ohly tar upp och vill ha en ordentlig diskussion och genomgång om, finns chansen att ha det vid flera tillfällen med justitieministern, dvs. just de olika frågorna om terrorismen som Lars Ohly tar upp.

Jag ska så gå in på de direkta sakfrågorna. Diskussionen började med Holger Gustafsson och vikten av att man behåller den globala enigheten. Det kan jag fullständigt instämma i. Jag tror att alla också inser och diskuterar t.ex. betydelsen av ramadan och vikten av att tänka på detta.

Det är naturligtvis inte bra om det är de stora som styr utrikespolitiken. Det är inte bara inte bra; det är inte acceptabelt. Nu kan det här i och för sig ha varit ett möte där man reglerade och diskuterade de militära insatserna. Där är det inte bara så att inte Sverige är med, utan där är inte EU med. Det har också länderna själva varit väldigt noga med att betona. Storbritannien är med som enskilt land, och går andra länder in så går de in som Natomedlemmar i detta fall. Det diskuteras alltså ingenting om att dra in EU:s militära krishanteringsstyrkor i ett sådant här läge.

Det man i framtiden skulle kunna se är att EU kan ställa upp om FN-styrkor efteråt ska bevara och garantera freden. I sådana lägen ska EU kunna ställa upp. Men det är i så fall inte klart förrän 2003, så det verkar också lite osannolikt att vi skulle kunna ställa upp i en eventuell fredsbevarande styrka från EU efter de här insatserna i Afghanistan. Men som princip håller jag med om att man inte ska acceptera att de stora länderna styr utrikespolitiken.

Däremot är det väl lite svårt att offentligt gå ut med alltför hårda ord kring det, eftersom t.ex. vi själva har börjat med en betydligt bättre nordisk samordning och ofta har nordiska förmöten. Även om de kanske inte har samma betydelse som när de tre stora träffas blir det ändå lite principiellt svårt att bara skälla på de tre stora och inte på alla andra som har förmöten. Vi får väl dels försöka se till, genom att få de andra att vara aktiva, att de stora inte kan styra utrikespolitiken, dels samtidigt ha en bättre koordinering mellan de länder som vi har det närmaste samarbetet med.

Ett exempel på att de stora faktiskt inte kan styra var konferensen i Durban, där några av de stora i princip hade bestämt att de skulle lämna konferensen. Vi lyckades då samla ihop alla andra länder så att de stora fick stå tillbaka och sedan se hur konferensen i Durban slutfördes. Det var definitivt också det mest lyckosamma resultatet.

När det sedan gäller flyktingsituationen har EU inte accepterat att man ska stänga gränserna. Tvärtom har vi och andra EU-länder gemensamt sagt att gränserna måste vara öppna och flyktingarna måste få hjälp. Man måste se till att kunna bistå flyktingarna i det här läget. I dag finns humanitära hjälpsändningar om ungefär tusen ton mat om dagen. Samtidigt finns lite olika syn på hur de bäst kommer fram till de nödställda. Det är sant att några av de stora organisationerna har sagt att det bästa vore ett bombstopp så att de kan få ut den humanitära hjälpen. Samtidigt har vi exempel på att talibanerna faktiskt har stulit den hjälp som kommer in, och under ett bombstopp är det ännu större risk att de lägger beslag på stora delar av den humanitära hjälp som kommer in till Afghanistan.

Ett skäl till att vi inte har stött kraven på bombstopp, vilket faktiskt inte heller något land i FN:s säkerhetsråd har gjort, är dessutom att vi gärna vill ha ett slut på hela den här militära insatsen så snart som möjligt. Det finns en allmän oro för att ett tillfälligt bombstopp bara innebär att man kan gruppera om, stärka sig och hitta nya gömställen från talibanernas sida och när det gäller den högsta ledningen för det här terroristnätverket. I så fall förlänger detta bara kriget. Det är bättre att inrikta sig på att själva kriget kan ta slut så snart som möjligt än att inrikta sig på tillfälliga bombstopp. Sedan måste vi självfallet göra allt vi kan för att minska det humanitära lidandet under den här tiden.

Anf.  65  LARS OHLY (v):

Kravet på att öppna gränserna ska inte i första hand ställas på Iran och Pakistan. Det var faktiskt USA som krävde att Pakistan skulle stänga gränserna innan man började bombningarna. Det är faktiskt så att Pakistan fullgör sin plikt som en medlem av alliansen mot terrorismen genom att stänga gränsen till Afghanistan. Det ingår i den överenskommelse som har träffats. Det är USA som har legat på Pakistan om att inte släppa in afghanska flyktingar. Ska man tala klarspråk borde alltså Sverige och EU vara oerhört kritiska mot USA och säga: Detta leder till omänskliga problem för flyktingarna i Afghanistan. Öppna gränserna! Men Pakistan kommer inte att öppna någon gräns om inte USA ger sitt godkännande.

Sedan finns det onekligen delar av den s.k. demokratiska alliansen som kanske inte är några föredömen. Musharaf hör ju dit. I rapporten från förra ministerrådsmötet såg jag att Sverige åtminstone har försökt förhindra att man nu snabbar på processen med att skriva avtal med Pakistan. Jag antar att det är just av de skälen, dvs. att vi har en regim i Pakistan som är så långt från demokrati som man kan komma. Det krävs oerhört mycket förändringar innan man ens kan nämna ordet demokrati i samband med den pakistanska regimen. Detta är naturligtvis bra, men problemet är att det finns flera sådana länder där kvinnoförtryck och människoförtryck är oerhört utbrett.

I den svenska debatten i dag börjar man ifrågasätta dem som är emot bombningarna och påstå att de på något sätt står för människofientliga regimer som talibanregimen, vilken är en av de värsta. Vänsterpartiet är för övrigt det enda parti som under den senaste mandatperioden motionerat om kvinnoförtrycket i Afghanistan. Men är det verkligen därför man bombar, dvs. för att det är en förhatlig regim? I så fall kan jag ge exempel på fler länder dit man borde skicka bomber. Det är väl ändå så att det argumentet inte finns. Det är väl inte så att de som är emot bombningarna ska beskyllas för att vara för en regim bara för att de anser att man inte ska bomba bort förhatliga regimer. I så fall bör Iran, Saudiarabien och Pakistan passa sig väldigt noga.

Vidare sade inte ministern någonting om de vapen som används – som Sverige i andra sammanhang arbetar för att förbjuda, som Sverige anser är omänskliga, som leder till oerhört stort mänskligt lidande och som i dag enligt uppgifter används i Afghanistan. Det tycker jag är en svaghet.

Slutligen har jag två små kommentarer. Anledningen till att jag tar upp Amnestys kritik mot bl.a. den europeiska arresteringsordern och terroristdefinitionen är att jag antar att detta finns med i färdplanen. Den är väl ett samlat grepp över åtgärder mot terrorismen, och den ska diskuteras enligt er dagordning. Jag har inte justitieministern här i dag. Jag har tagit upp frågorna när han har varit här också. Men det är väl rimligt att utrikesministern faktiskt svarar på en fråga från mig om en fråga som kommer upp på dagordningen på allmänna rådet. Jag är väl inte helt fel ute om jag tycker att min roll som EU-nämndsledamot innebär att jag faktiskt kan ställa frågor på punkter som ska upp på utrikesministerns dagordning.

Jag hörde också en lördagsintervju med överbefälhavaren i den europeiska unionen. Han var kanske den mest tydliga förespråkaren för ”öga för öga” som jag hört hittills. Han gav sig t.o.m. in i en sifferexercis om hur många afghaner som kan dö innan det börjar bli orimligt. Han sade att det rimliga var väl att man åtminstone först kom upp i samma antal döda som de som dödades i New York. Är det rimligt att utrikesministern accepterar att man har en högsta militärt ansvarig inom den europeiska unionen som ger sig in på den sortens resonemang? Det borde väl vara rimligt att man avsätter en sådan företrädare.

Anf.  66  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är ändå viktigt, fru utrikesminister, att se till att det inte blir ett inre direktorat när det gäller utrikespolitiken. Det är vi överens om. Men då gäller det också att tydligt markera detta. Vi har ju erfarenheterna från kontaktgruppen i Balkan, och detta bör inte återuppstå. Sedan behöver man kanske inte alltid säga det framför TV-kamerorna, men det viktiga är ändå att man är enig på den punkten.

Sedan har ju länder rätt att träffas. Det har Tyskland och Frankrike alltid gjort, eller i alla fall under hela EU:s historia, och det är väl tur det. Men det är en annan sak när man gör anspråk på att vara en grupp som tar ledningen över det hela. Det var ju det som var det olyckliga i Gent.

Sedan kan jag inte undvika att göra en kommentar vad det gäller hungersituationen i Afghanistan. Det är väl minst fem sex miljoner som man beräknar riskerar att svälta, en del kanske svälta ihjäl. Men det beror i allt väsentligt på den politik som har förts i Afghanistan – ett gravt vanstyre av landet. Huvuddelen av dessa människor är heller inte flyktingar, utan de är kvar där de bor. Man ska alltså inte ge intrycket att det är flyktingkatastrofen som är huvuddelen av svältkatastrofen. Den har nog helt andra orsaker.

En del menar för övrigt att det bästa sättet att undvika en massiv svältkatastrof i Afghanistan är att talibanregimen fortast möjligt försvinner. Detta är inte motivet till att aktionen pågår, men många menar att så är det nog.

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Det finns en fråga där Lars Ohly och jag är överens, och det gäller att Gustav Hägglunds uttalande självklart står i strid med internationell rätt och med andra principer. Det har ingenting med proportionalitetsprincipen att göra. Det är en missuppfattning som jag ibland kan acceptera när den kommer från barn som tror att proportionalitetsprincipen innebär att lika många civila får dö. Det är definitivt ingenting som Gustav Hägglund får missuppfatta i den befattning som han har. Även om han inte är ÖB får han inte missuppfatta en sådan sak.

Återigen, Lars Ohly, vill jag säga att jag inte tycker att det är någon idé att vi diskuterar detta. Vi har haft denna diskussion många gånger. Vi kommer att ha den många gånger, och jag tycker inte att det är någon idé att vi tar upp EU-nämndens tid med att diskutera de allmänna principerna, där det är några som mäler sig ut från en annars väldigt bred enighet.

Jag skulle bara önska att vi någon gång, i alla de diskussioner som försiggår, får svar på frågan vad alternativet till att få ett stopp för skyddet av al-Qaidas ledning i Afghanistan är. Vad är alternativet till att få stopp för träningslägren för terrorister i Afghanistan? Någon gång av alla de gånger jag hör hetlevrade inlägg från Lars Ohly och hans partikamrater kunde det vara intressant att få veta hur vi ska komma åt al-Qaidas ledning och hur vi ska få stopp för träningslägren i Afghanistan.

När det gäller de frågor på dagordningen som berör justitieministrar och andra ministrar kan jag säga att det i och för sig är sant att de kommer upp på vår dagordning, precis som vi får rapporter från alla olika råd. I sak diskuteras dock frågorna av respektive ministrar, och därför är det också rimligast att EU-nämnden förbereder det genom diskussion med respektive ministrar.

När det gäller vilka vapen som använts reagerade Sverige omedelbart genom att kontrollera uppgifterna om personminor. Vi har fått det dementerat från USA. Vi tycker att det är olyckligt med klusterbomber, och det är därför vi i dag i FN begär en internationell reglering även av klusterbomber. Det menar vi att vi fortsatt också ska arbeta för.

Anf.  68  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Jag anser inte att EU-nämnden är ett organ där ministrarna ska ställa frågor till partiernas representanter, och därför tänker jag inte svara på den frågan, vilket jag har gjort i artiklar och kan göra närsomhelst. Jag kan utmana Anna Lindh på en debatt närsomhelst. Däremot tycker jag att det är rimligt att de frågor som ställs som har relevans för den dagordning som finns för ministerrådsmötet ska besvaras av ministern.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Nu är det inte så enkelt, Lars Ohly, för jag såg ett KU-betänkande en gång där man just nämnde att regeringen också har rätt att kräva besked från nämnden. Men vi ska inte fördjupa oss i det, utan jag tror att det är dags att sammanfatta detta. Det kommer med all sannolikhet att antas slutsatser på denna punkt. Vi har fått en redovisning av utrikesministern om den svenska ståndpunkten. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  70  LARS OHLY (v):

Om nämnden vill kan jag redogöra för Vänsterpartiets alternativ. Det tar ett tag. Jag vill bara påpeka att det inte är jag som inte vill föra upp den diskussionen. Om ordföranden tycker att jag ska göra det kan jag gott göra det.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare.

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ärende 13 är struket. Ärende 14 är struket. Ärende 15 föredras av handelsministern.

Ärende 16 handlar om skattefrågan när det gäller Europaparlamentarikernas löner. Vi kan se att det svenska förslaget inte tidigare har vunnit gehör, men det som nu i praktiken föreslås från det belgiska ordförandeskapet är att man utöver att betala skatt till EG också ska kunna föreläggas att betala skatt i hemlandet upp till den nivå som finns för nationell beskattning. Det tycker vi är en bra lösning på denna fråga.

Anf.  73  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Detta har vi hållit på med i några år nu, och det är inte slut ännu. Vad det handlar om är ett besked om hur rådet ser på skattefrågan innan Europaparlamentet i sin tur formulerar sitt fullständiga förslag. Jag skulle ändå vilja höra vad som gäller.

I den promemoria vi har fått – ministerrådspromemorian – säger man att förslaget innebär att parlamentarikernas löner betalas ur EG-budgeten och att skatt erläggs till EG. Den tredje strecksatsen lyder: ”Därutöver får varje medlemsstat som så önskar rätt att ytterligare beskatta så att nivån är i paritet med de nationella parlamentarikernas skattevillkor.”

Det är ett väldigt konstigt sätt att uttrycka det. Av allt att döma blir ersättningsnivåerna väldigt olika för nationella parlamentariker och EU-parlamentariker. Då kan man inte sätta skattevillkoren i paritet. Vad som ska stå där är väl egentligen att de ska beskattas i enlighet med nationella regler.

I den note som vi har fått säger man: ”The Member States would in addition retain their power to make the allowance subject to national tax provisions whilst avoiding double taxation.” Det är rimligen med avräkning för den skatt som har betalats till EG.

Hela den tredje strecksatsen i vår promemoria bedömer jag vara felaktig. Jag utgår från den engelska texten.

Då kommer man till frågan som har diskuterats tidigare: Vart tar de pengar vägen som då skulle tas ut av vissa länder utöver EG-skatten? Från början var det meningen att de skulle inlevereras till EG. Detta motsatte sig Sverige och sade att de ska behållas av de länder som väljer att ta ut skatten. I något läge gjordes det frivilligt att betala in till EG.

Nu står det ingenting om detta i promemorian. Betyder det att hela detta krav har bortfallit och att de länder som så önskar enligt internationella regler egentligen kan beskatta hur mycket som helst – man kan då tillämpa nationella regler – med avräkning för den skatt som erlagts till EG?

Anf.  74  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag är lite nyfiken på den vägningsmekanism som står omnämnd på s. 3 i promemorian. Jag förmodar att det kan vara så att det svenska parlamentarikerarvodet multipliceras med 22, och så läggs det i potten. Man gör likadant i alla andra länder. Så dividerar man summan med antalet ledamöter. Jag vill gärna ha ett besked om det är någon annan mekanism som avses.

Det intressanta är att man bygger på 15 medlemsstater. Jag funderar lite på hur man tänker inför utvidgningen. Ska dessa 15 sätta nivån för framtiden också? Man kan tänka sig att anslutande länder har en genomsnittlig lägre nivå, och då innebär det en lönesänkning för EU-parlamentarikerna.

Det vore klart intressant att veta om man ska fortsätta med genomsnittstänkandet eller om man sätter en nivå när detta fastställs och att man sedan ökar med index. Det är en intressant frågeställning.

Jag skulle också vilja veta var ungefär den preliminära nivån ligger med denna modell. Är det någon som har räknat på det?

Anf.  75  LARS OHLY (v):

Jag kan instämma i Ingvar Svenssons frågor. Det är intressant att veta hur stor löneökningen blir för de svenska parlamentarikerna, därför att det kommer att bli en löneökning. Jag kan inte tänka mig något annat. Vi ligger relativt lågt, även om vi inte ligger bland de lägsta. Löneökningen kommer att bli störst för portugiserna, om jag har förstått det rätt. Var ungefär kommer ett genomsnitt att ligga?

Denna kompromiss innebär att man faktiskt tar första steget till en icke-nationell lösning. Det måste vi erkänna. Här utbetalas lönerna ur EU:s budget, och skatten går i första hand till EU. Sedan får länderna möjlighet att toppa den med lite egen nationell beskattning. Men detta är första steget mot fullständigt lika villkor. Det innebär att förslaget går i fel riktning. Jag tycker att det är fel utgångspunkt.

Det viktiga nu borde vara att se till att reseförmånerna stramas upp, att kontorsersättningen stramas upp och att det som sticker i ögonen på många, nämligen att man kan få ersättning för sådant man inte haft utlägg för, tas bort. Detta förslag är inte tillräckligt långtgående.

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Reseersättningar, löner och liknande kommer upp senare, men Mårten Grunditz kan svara på de olika frågorna när det gäller lönenivåer. Jag kan bara bekräfta att syftet självklart är att man ska betala skatt upp till svensk nivå med avdrag för det man har betalat i EU och att den skatt vi toppar med stannar i svenska statskassan med detta förslag.

Jag tror att Mårten Grunditz får svara på övriga lönefrågor.

Anf.  77  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Det som nu ska lösas i rådet är frågan om rådets position i skattefrågan. Sedan kommer Europaparlamentet att avge sitt betänkande. Sist i förhandlingen med Europaparlamentet återkommer man till frågan om lönenivåer. Det är rådets önskan att den frågan ska behandlas sist för att rådet ska få en bra förhandlingsposition.

Det som sägs på s. 3 i ministerrådspromemorian beskriver bara ordförandeskapets förslag. Det utgör inte rådets position.

Jag är inte helt säker på vilken nivå det skulle innebära om man gick på ordförandeskapets förslag. Jag tror att det rör sig om omkring 8 000 euro per månad.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack! Vi är färdiga, och då kan jag sammanfatta med att konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till ärende 17. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack! Detta har varit en väldigt omdiskuterad fråga. Det är ingen helt igenom lyckad lösning vi ser framför oss nu heller, men vi menar att det är en förbättring jämfört med dagens system, även om det förslag till stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier som nu diskuteras inte helt står i överensstämmelse med vad vi skulle vilja se och principer som vi har i Sverige. Det är en tillfällig lösning som avses gälla fram till dess att Nicefördraget träder i kraft.

Det här innebär att vi skulle acceptera ordförandens förslag om donationer och att tre medlemsstater ska ingå för att man ska kunna kvalificera sig för partistöd.

Vi tycker egentligen fortfarande att förslaget om granskning av partier som villkor för partistöd är främmande från vårt perspektiv. Däremot är de tidigare skrivningarna, som satte upp olika krav, borta. T.ex. kunde EU-kritik och annat läsas in. Därmed menar vi att detta är bättre än de tidigare förslagen. Det är bättre än systemet som det fungerar i dag. Det finns en rättsgrund. Det är ett tillfälligt stöd. Därmed menar vi att vi inte bör gå emot detta förslag.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  80  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Här ska jag vara väldigt kort, för argumentationen har vi fört många gånger. Regeringen har inte stöd för en sådan kompromiss hos Vänsterpartiet. Vi anser att hela förslaget bör avvisas. Dessutom anser vi att det är fel rättslig grund, och det innebär att detta förslag kommer att föras upp till EG-domstolen genom vår eller andras försorg. Denna grund kan inte användas. Artikel 191 kan användas när Nicefördraget är godkänt och har trätt i kraft, men det finns ingen möjlighet att klara en domstolsprövning om domstolen följer sina uppgifter.

Argumentationen mot förslaget går i huvudsak ut på att det är främmande för svensk syn på partibildning. Det är en främmande fågel som inte har någonting med demokrati att göra utan som är ett uppifrån byggt system för att skapa en europeisk politisk identitet.

Anf.  81  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Regeringen har här en kluven inställning. Man anför en del invändningar både av principiell och praktisk karaktär mot förslaget men faller tillbaka på att det är bättre än vad som har visats tidigare och att det är bättre än det som för närvarande pågår. Samtidigt säger man i texten i sin presentation att det som nu beslutas kommer att bli vägledande för den slutliga lösningen när väl Nicefördraget träder i kraft. Då tror jag att det är viktigt att man lägger ned en viss möda på att analysera vad dessa förslag innebär.

Jag kan ha synpunkter i sak. Jag förvånas lite grann av de nivåer som anges vad gäller donationers storlek, när de ska offentliggöras osv. Men jag lägger det åt sidan tills vidare, för innan man tar ställning i sak har man en viktig fråga att klara ut. Lars Ohly var också inne på det. Utrikesministern gled över det och sade att det finns rättslig grund. Jag måste säga att jag har väldigt svårt att se var den rättsliga grunden finns. Det tycker jag att man bör vara noggrann med att klarlägga.

Som också framskymtade i Lars Ohlys inlägg – vi har hört det även från andra håll – kan vi vara alldeles säkra på att denna frågeställning kommer att testas. Det blir grupper eller enstaka individer i Europaparlamentet som blir utan partistöd och som kommer att finna det orättvist och vilja gå till domstolen. Då ska man inte med vett och vilja införa en ordning som man kan ha ganska starkt på känn eller vara nästan övertygad om kommer att undanröjas av domstolen därför att den rättsliga grunden saknas.

Vi var i den situationen när det gällde direktivet om indirekt tobaksreklam. Vi sade från vårt håll att det inte kommer att hålla, och det visade sig bli på det viset. I detta fall tycker jag faktiskt att det är ännu tydligare.

När väl Nicefördraget träder i kraft är det en helt annan situation. Då går det vägen för dem som vill genomföra detta. Men att nu åberopa artikel 308 – den kända gummiparagrafen – innebär att man på något sätt gör gällande att systemet är nödvändigt för att man inom den gemensamma marknadens ram ska kunna förverkliga något av gemenskapens mål. Att man med detta stödsystem skulle hitta på någonting som främjar den gemensamma marknadens mål har jag väldigt svårt att se, men det får man väl analysera.

Därför tycker jag att man innan man går vidare i denna sak från regeringens sida ändå skulle kräva inte bara att rådssekretariatet eller rättstjänsten rent allmänt säger att det nog finns rättslig grund utan att man får en ordentlig utredning av detta förhållande. Finns det någon skriftlig genomgång av frågan om det verkligen finns en rättslig grund för att ta detta beslut?

Anf.  82  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Vi har accepterat ställningstagandet i Nicefördraget på denna punkt, och då är principinställningen klar även när det gäller ett interimistiskt förslag. Men jag kan hålla med Lars Ohly och Lars Tobisson om att det inte är en solklar rättslig grund. Den är något svag, om man får uttrycka sig väldigt försiktigt.

När det gäller kontrollen av partierna tycker jag att det är lite allvarligt att det förslag som föreligger innebär att man ska göra en politisk bedömning av misshagliga partier. Jag förstår att man måste hitta något slags kompromiss så småningom, men man borde kanske fundera på om det inte borde göras en juridisk bedömning i ett sådant läge i stället för en politisk. Annars kan det i en krissituation utnyttjas på ett felaktigt sätt, och det vore inte så bra.

Anf.  83  AGNE HANSSON (c):

Centerpartiets tveksamhet inför detta förslag kvarstår, även om vissa förbättringar har gjorts. Jag vill bara uttala den. Här står att den svenska ståndpunkten ska vara att man inte ensam emotsätter sig detta, men jag tycker att det är klokt att söka allianser för att fälla detta.

Anf.  84  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Jag tycker också att det är en väldigt tveksam modell. Jag skulle gärna vilja veta om vi verkligen har tittat på hur det stämmer med internationella konventioner om rätten att få tycka vad man vill, tänka som man vill osv. Vi ska inte styra politiska åsikter utifrån majoritetsåsikter eller större gruppers åsikter redan från början.

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ingvar Svensson sade att det inte är någon solklar rättslig grund. Med samma starka känsla kan jag säga att det är ett av flera skäl till att vår entusiasm kanske inte är så fullständigt obehärskat överväldigande inför alla delar i detta förslag. Vi anser som sagt ändå att detta är bättre än dagens läge. Det är en tillfällig lösning, och det är bättre än dagens läge.

Agne Hansson sade att vi borde söka allianser. Normalt vill vi gärna söka allianser, men eftersom andra länder nu accepterar detta >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Därför menar jag att vi bör acceptera förslaget.

När det gäller den rättsliga grunden finns det, precis som flera har varit inne på, olika tolkningar. Kommissionen och parlamentet menar att man kan använda artikel 308. Rättstjänsten är tveksam. Det hela kommer säkert att gå vidare till domstol och avgöras. Man kommer att få ett ställningstagande från domstolen.

Men jag tycker att det bästa vi kan göra i detta läge, som jag har sagt, ändå är att stödja förslaget eftersom det är bättre än dagsläget.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis har vi konstaterat att det finns en stor tveksamhet runt bordet till detta, och det tror jag gäller även de partier som inte har yttrat sig ordentligt. Vi betraktar det som en provisorisk åtgärd. Utrikesministern har ventilerat de svagheter som finns i förslaget men samtidigt också de politiska implikationer som finns här. Med det, och efter att ha lyssnat på vad olika ledamöter har sagt, konstaterar jag att det finns en majoritet runt bordet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  87  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är ganska tveksamt, om vi lyssnar här. Det är möjligt att det finns en sådan majoritet i kammaren snarare än här vid bordet, men jag återkommer till att jag inte är tillfredsställd med att man säger att det säkert kommer att gå till domstolen. Det är osäkert vad som händer där, men vi tar detta därför att det är ett sådant tryck på oss att göra någonting.

Jag tycker att man ska reda ut ordentligt i förväg hur det står till med den rättsliga grunden. Ingen kan kanske bevisa någonting med säkerhet.

Jag frågade om det finns någon dokumentation på denna punkt. Det framkom nu att rådets rättstjänst tvekar i denna fråga. Vad är regeringens ståndpunkt? Har regeringen uppfattningen att det finns en rättslig grund eller inte?

Anf.  88  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi menar att det går att använda artikel 308. Vi kan förstå tvekan, men vi menar att det ändå finns en rättslig grund. Det går att använda den rättsliga grund som uppgivits.

Vi har ännu inte fått den genomgång som Lars Tobisson efterlyser. Vi kommer att få den innan rådet tar beslut. Om vi kommer att få den muntligt eller skriftligt vet jag inte, men vi kommer att få den innan rådet ska gå till beslut. Det är då man slutgiltigt också ska fastställa vilken rättslig grund man använder. Därför kommer det inte att finnas någon möjlighet att vid sammanträdet säga att vi inte har fått ta del av argumentationen kring den rättsliga grunden.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Det bör kanske upplysas om att det är en kombination av den s.k. gummiparagrafen, som det har talats om, och artikel 191, som talar just om europeiska politiska partier.

Jag tror att vi har gått igenom detta. Vi vet hur ställningen är. Det är mycket möjligt att det inte blir något beslut på rådsmötet heller och att man skjuter på frågan. Vi har hört de olika betänkligheterna. Vi som säger oss representera en majoritet har också uttalat saker som vi hoppas att utrikesministern tar med sig till rådsmötet.

Med det finner jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare.

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Sedan kommer ett antal A-punkter som jag inte går in på, men jag vill ta en övrig fråga, och det är islamdialogen. Det finns ett svenskt initiativ där vi har föreslagit Spanien att vi gemensamt inför det spanska ordförandeskapet påbörjar ett brett projekt för utbyte kring ungdomar, utbildning och medier.

I det som kallas Barcelonaprocessen – samarbetet mellan EU och länderna kring Medelhavet – har man tidigare sagt att man ska ha dialog mellan kulturer, civilisationer och religioner. Detta låter väldigt bra, men det har tyvärr väldigt ofta stannat vid ett forskningssamarbete.

I dagens spända läge och med den okunskap som finns på ömse sidor om varandras religioner och kulturer tycker vi att det är mer angeläget än någonsin att samarbetet blir bredare och folkligare och får en betydligt större omfattning. Därför vill vi få till stånd ett samarbete och utbyte mellan skolor och även stipendier, så att det kan ske ett utbyte mellan universitet. Vi vill också ha ett utbyte via medierna.

Detta har Spanien reagerat väldigt positivt på. Vi räknar med att kunna ta upp det på måndag. Vi hoppas att nämnden, eftersom det ligger helt i linje med vad vi har gjort tidigare från svensk sida, tycker att detta är bra. Då kan det bli ett ordentligt förslag att diskutera med de nordafrikanska och muslimska länderna på det möte som ska hållas den 5–6 november mellan EU och länderna som ingår i Barcelonaprocessen.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt i detta ärende. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens position.

Vi går vidare. Nu är det bara A-punkterna kvar, och dem har vi fått en lista på. Det är ett antal beslutspunkter där. Jag tänkte ta dem i klump. Vi har kunnat ta del av regeringens ståndpunkt när det gäller A-punkterna. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då är vi klara. Tack!

3 §  Miljö

Miljöminister Kjell Larsson

Rapport från ministerrådsmöte den 7 och 8 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 oktober 2001

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar miljöminister Kjell Larsson med medarbetare välkomna hit för information och samråd.

Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 7 och 8 juni. Varsågod!

Anf.  93  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Tack så mycket! Ministerrådsmötet i juni var det sista under ordförandeskapet. Vi hade en mycket omfattande dagordning med inte mindre än fem gemensamma ståndpunkter, varav två kunde gå till direktbeslut vid första läsningen. Vi hade dessutom fem rådsslutsatser.

Viktigast är förmodligen det nya miljöhandlingsprogram som vi antog, och som kommer att påverka miljöpolitiken och miljöutvecklingen under tio år fram i tiden. De förslag som miljöministrarna ställde sig bakom innebär betydande skärpningar jämfört med kommissionens förslag.

Vi kunde också anta rådsslutsatser om EU:s framtida kemikaliestrategi. Det kanske är det som har betraktats som det största framsteget på miljösidan under ordförandeskapet. Man kan säga att vi här genomför en radikal förändring av kemikaliepolitiken på EU-nivå och att vi har lyckats förmå EU att anpassa sig väldigt mycket till den svenska inställningen på det här viktiga området.

I samband med detta ska jag nämna att vi också tog rådsslutsatser om det som kallas för integrerad produktpolitik och som ju har en viss anknytning till kemikaliefrågorna.

Vi nådde en gemensam ståndpunkt om allmänhetens tillgång till miljöinformation och även om två direktiv om elektroniska och elektriska produkter. Det ena gällde producentansvaret för system för insamling och återanvändning, och det andra gällde det kemiska innehållet i elektroniska produkter. Där uppmärksammades särskilt de bromerade flamskyddsmedlen.

Vi fattade i första läsningen beslut om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område och ett beslut om direktiv om kallstartskrav för lätta lastbilar och bussar. Utöver de rådsslutsatser som jag har nämnt beslutade vi om rådsslutsatser även när det gäller världstoppmötet om hållbar utveckling år 2002 i Johannesburg och inför de stundande klimatförändringarna. Vi stod ju då en månad från klimatmötet i Bonn.

Vi antog också rådsslutsatser om gemenskapens aktiviteter angående kvicksilver i miljön.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av återrapporten.

Då går vi in på nästkommande ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  95  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Herr ordförande! Eftersom tiden är knapp och jag antar att vi alla har intresse av att göra detta så snabbt och så effektivt som möjligt ska jag försöka hålla korta föredragningar.

Punkterna 1 och 2 är ingenting att säga om.

Punkt 3 innebär en gemensam ståndpunkt angående rådets rekommendation om införande av integrerad förvaltning av kustområden i gemenskapen. Det är inte något bindande beslut – det innehåller uppmaningar till länderna att genomföra de nödvändiga undersökningarna av hur situationen är i kustområdena. Det gäller inte bara ekologiskt, utan även socialt. Mot bakgrund av de undersökningarna ska man också fastställa strategier, och när det behövs också samarbeta med andra länder. En utvärdering eller redovisning av vad länderna har gjort ska göras om fem år som stöd för fortsatt arbete.

Från svensk sida tycker vi att detta är ett bra initiativ. Vi vill inte ha några bindande regler från EU för detta, utan vi tycker att vi är ganska duktiga på området själva.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Tack! Ordet är fritt. Detta är en politisk överenskommelse som ska träffas. Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den.

Vi går vidare.

Anf.  97  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 4 på dagordningen handlar om utsläpp från förbränningsmotorer i olika arbetsmaskiner. De här maskinerna svarar för så mycket som 10–15 % av alla kolväteutsläpp. De är alltså en ganska stor utsläppskälla. I ett första steg minskar vi kolväteutsläppen med 30 % och i ett andra steg med 60 %. Det är alltså radikala minskningar av kolväteutsläppen.

Det finns en fråga som är olöst inför miljörådet, nämligen ordförandelandets vilja att föra in en bestämmelse som begränsar rätten att använda styrmedel på de här maskinerna. Jag tror inte att det är något direkt problem i detta direktiv, men vi kommer att motsätta oss det eftersom det kan ha spridningseffekt på andra direktiv.

Utsläppsrevisionerna gäller främst kolväten och inte partiklar, där kommissionen ska komma tillbaka med ett förslag. Vi har också sett till att kommissionen nu får en uppmaning från miljörådet att den ska titta på snöskotrar och diesellok, vilket ju är viktigt för svensk del – särskilt det första.

Anf.  98  HARALD NORDLUND (fp):

Miljöministern säger att det finns en fråga som inte är löst, nämligen den om inskränkning av ekonomiska incitament. Jag uppfattade av texten att också frågan om att undanta vissa maskiner är en olöst fråga. Min fråga är: Är den olöst?

I övrigt vill jag ställa mig bakom inriktningen att vi motsätter oss inskränkningen när det gäller styrmedlen och även ställa mig bakom inställningen att man inte ska undanta vissa maskiner.

Anf.  99  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Den fråga som den alltid uppmärksamme Harald Nordlund ställde kan jag inte riktigt besvara. Vår bedömning är att den andra utestående frågan kommer att lösas innan vi träffas i rådet på måndag.

Det handlar om att vi har velat ha en regel som innebär att när det gäller de arbetsmaskiner där det är svårt att åstadkomma de förbättringar som vi är ute efter ska företagen få genomföra de förbättringarna genom andra delar av sitt sortiment. Vi har inte kunnat få tillräckligt med stöd för detta, och det faller förmodligen. Men det ersätts då av ett uppdrag till kommissionen att komma tillbaka med förslag som rör de här arbetsmaskinerna.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Tack! Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den i detta ärende.

Vi går då vidare.

Anf.  101  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 5 på dagordningen rör programmet för att åstadkomma ren luft i Europa – det s.k. CAFE-programmet. Den innehåller väldigt lite substans, utan den är mer ett allmänt stöd för kommissionens fortsatta arbete och för utvärderingen av det som har gjorts hittills inom CAFE-programmets ram. Jag tror inte att jag behöver säga mer än så.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet så kan vi sammanfatta detta med att säga att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i ärendet.

Anf.  103  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 6 på dagordningen gäller rådsslutsatser om biologisk mångfald, dvs. om kommissionens eget arbete med biologisk mångfald. Det gäller delar av det arbetet. Jag tror att EU-nämnden tidigare har stött på andra delar av det när det gäller jordbruk och fiske inom de respektive sektorerna.

Detta innehåller en stark hänvisning till klimatförändringarnas påverkan på den biologiska mångfalden. Det innebär en översyn av de finansiella instrument som används i sammanhanget och en bedömning av kostnaderna för Natura 2000.

Dessutom pekar man på behovet av att utveckla indikatorer för den biologiska mångfalden.

Det som kanske är viktigast är att rådsslutsatserna tydligt pekar på att det krävs både att man arbetar med skyddade områden och att man generellt integrerar naturhänsyn och miljöhänsyn i t.ex. de areella näringarna. Det är ju en viktig svensk ståndpunkt, och det var också ett viktigt tema för det informella miljörådet i Kiruna i våras.

Anf.  104  LARS TOBISSON (m):

Det framgick här av föredragningspromemorian att Sverige har fått lägga ned viss ansträngning på att hålla skogspolitiken borta. Jag vill bara understryka vikten av att man inte gör skogspolitiken till en EU-fråga, utan att den förblir en nationell angelägenhet. Jag behöver inte säga mer än så.

Anf.  105  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag har inga problem med den ståndpunkten eftersom vi ligger så oerhört långt framme när det gäller att integrera natur- och miljöhänsyn i den svenska skogspolitiken. Vi har i det perspektivet egentligen ingenting att vinna på att EU lägger sig i hur vi sköter våra skogar. Samtidigt har vi naturligtvis ett starkt intresse av att kunna påverka andra areella näringar, där vi gärna vill att EU ska sköta sig lite bättre i framtiden. Där kan det alltså bli lite grann av en balansgång.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  107  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Den sjunde punkten på dagordningen är rådsslutsatser inför mötet med COP 7 – Conference of Parties nr 7 i klimatkonventionen, som äger rum i Marrakech om ungefär en månad. I slutsatserna hänvisar vi till den tredje utvärderingsrapporten från den internationella klimatpanelen som kom i våras. Den visar att man får justera upp skadebedömningen av klimatförändringarna ytterligare.

Vi välkomnar resultatet från Bonnmötet i juli, och vi gör en stark markering om att vi inte kan tillåta att delar av Bonnmötets politiska överenskommelser rivs upp, vilket det finns vissa länder som är intresserade av att göra.

Vi pekar också på vikten av att EU aktivt driver frågan om att inkludera flyg och sjöfart, dvs. de internationella transporterna, i klimatarbetet.

Anf.  108  ULF BJÖRKLUND (kd):

Herr ordförande! Jag funderar på en sak när jag läser bilagan till detta, där det pratas om budgetära konsekvenser. Utan tvekan är det så att detta, beroende på ambitionsnivå, kan få budgetära konsekvenser. Jag tänker då på hur vi har det själva. Detta kommer naturligtvis i klimatpropositionen framöver, så då får vi väl se lite mer av det.

Vi har ju det som vi brukar kalla för flexibla mekanismer, och framför allt kanske den kolsänkediskussion som har förts och där man har lite olika åsikter ute i Europa. Hur är situationen, och vilken är regeringens linje när det gäller oss här på hemmaplan?

En annan sak är situationen för USA. USA har ju inte varit speciellt framgångsrikt tillsammans med Europa i den här frågan. Med tanke på den situation som råder i USA kan man ställa sig frågan: Ägnar man nu framöver all tid åt terrorfrågorna och begraver klimatfrågorna helt? Eller börjar man nu tvärtom inse att de internationella överenskommelserna kanske är ännu viktigare? Kan detta möjligen sätta spår även i klimatfrågorna? Finns det någon tendens åt något håll?

Anf.  109  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Det gäller det sista som miljöministern tog upp om sjöfart och flyg.

Om man läser här så kan man se att det finns lite tuffare tag mot flyget, och det är bra. Däremot är det väldigt hovsamt vad gäller sjöfarten. Där säger man att man gärna skulle välkomna en tidsplan. Det finns alltså egentligen inte någon substans. Är det omöjligt att komma fram när det gäller sjöfarten på samma sätt som man nu har lyckats med flyget? Det hade varit önskvärt.

Anf.  110  AGNE HANSSON (c):

Jag vill bara uttala en viljeinriktning. Det är viktigt att arbetet går vidare så att Sverige ligger på så att vi i den tidsram som är utsatt kan ratificera Kyotoprotokollet.

Jag vill också ge mitt stöd till att man har tagit in flyget och sjöfarten i detta arbete.

Anf.  111  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Om jag börjar bakifrån kan jag säga att vi i Sverige och i EU har en mycket stark målsättning om att kunna ratificera Kyotoprotokollet före Johannesburgmötet. Bl.a. finns det symboliska värdet i att klimatkonventionen är ett barn av Riomötet. Både vårt arbete med den svenska klimatpropositionen och vårt arbete inom EU är starkt fokuserat på detta.

I anslutning till denna punkt på dagordningen kommer Margot Wallström att lämna en redogörelse också för arbetet med EU:s eget klimatprogram inklusive frågan om ratificering.

Jag är inte helt säker på orsaken till att sjöfarten beskrivs på ett mjukare sätt än flyget, men jag tror att det helt enkelt beror på att man har kommit längre i de internationella diskussionerna på flygets område än på sjöfartens område. Det kan nog i sin tur hänga ihop med att det finns så oändligt många fler aktörer på det marina området. Därför kan det nog visa sig att det kommer att ta lite längre tid att komma fram där. Men jag håller fullständigt med Willy Söderdahl om att detta naturligtvis är viktigt. Sjöfarten står för stora koldioxidutsläpp. Detta måste in i den globala klimatpolitiken.

Till Ulf Björklund kan jag säga att jag tror att det för närvarande är väldigt lite fokus på klimatfrågan i USA – delvis av förklarliga skäl, kan man säga. Jag höll ett föredrag på Chatham House i London för ett tag sedan och träffade där en gammal bekant från den amerikanska Environment Protection Agency. Han beskrev det som att han från den 11 september och fram till dess att han steg ombord på flygplanet för att åka till London inte hade ägnat klimatfrågan en tanke.

Desto viktigare är det därför naturligtvis att säga precis det som Ulf Björklund var inne på, dvs. att det finns flera globala frågor som innebär hot mot mänskligheten på olika sätt. Det är inte bara när det gäller terroristbekämpningen som man kan peka på hur viktigt det är att åstadkomma en rejäl, kraftfull och global allians. Den förhoppning vi alla har är väl att detta kommer att göra det möjligt att öka intresset i USA för att ansluta sig till det internationella klimatarbetet.

När det gäller budgetära konsekvenser så har naturligtvis det möte som vi nu ska ha i Marrakech inga direkta sådana för Sverige. Det är ett möte som i hög grad kommer att arbeta med att klara ut de frågor som blev mer eller mindre olösta i Bonn. Som man nu ser det kommer inte mötet att vara särskilt framåtblickande.

Vad gäller konsekvenserna för Sverige får jag hänvisa till den klimatproposition som vi håller på att arbeta fram.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går till ärende 8.

Anf.  113  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 8 på dagordningen är ingen beslutspunkt, utan en diskussion med anledning av kommissionens förslag om märkning och spårbarhet inom GMO. Vi kommer att välkomna förslaget därför att vi ser märkning och spårbarhet som mycket viktiga delar av en bra GMO-politik. Men vi kommer också att peka på att det finns brister i detta och att man inte går tillräckligt långt. Ett exempel är att detta bara omfattar GMO som används till livsmedel eller foder och inga andra GMO-produkter.

En fråga som finns med i diskussionen är frågan om inblandning av GMO. Där måste möjligheterna till detektion av GMO vara vägledande för vilka nivåer som man hamnar på. Kommissionen talar om en generell nivå på 1 %, och vi tycker nog att det ligger väldigt högt.

En annan viktig fråga som dessutom finns med i diskussionen är att man ska etablera unika koder för olika GMO:er. Vi stöder det arbetet, och menar att det inte bara är till för att underlätta kontroll utan det bör också vara en del i det informationssystem som ska göra det möjligt för alla i kedjan att veta att det är GMO som de hanterar. De ska också kunna välja mellan GMO och andra produkter som inte är GMO. Jag nöjer mig med det så länge.

Anf.  114  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det är ju bra att ärendet ligger på den nivå som det gör. Jag tycker precis som ministern att 1 % är högt, om man ska prata om noll GMO-grejer.

Jag undrar: Finns det någon tidsplan för när det här ska sjösättas så att det verkligen blir en märkning och spårbarhet? Spårbarheten är ju det viktiga här.

Sedan finns det ett förslag om att man ska spara dokumenten i fem år. För mig låter det som en ganska kort tid, om man ska se på konsekvenserna och på vad som kan hända. Man kan jämföra med läkemedelsforskning. När man forskade om neurosedyn och vilka skador som det orsakade behövde man ha dokumentation från mer än fem år tillbaka. Jag tycker alltså att fem år är väldigt kort tid.

Om man inte märker GMO-produkter på lagenligt sätt, vad får man för straff? Finns det några förslag om vilket straff som ska utmätas för den som inte följer reglerna om att konsumenterna ska se vad de äter?

Anf.  115  PER BILL (m):

Det finns mycket att säga i den här frågan. Det är viktigt att de som inte vill äta GMO-grödor inte ska behöva göra det. Men jag undrar om man inte går fel väg. Man skulle kunna göra på samma sätt som med kravmärkta produkter, dvs. tvärtom så att produkter som inte innehöll GMO kunde mäla ut sig.

Jag är rädd för att vi i vår iver att vara negativa mot GMO är på väg att införa handelshinder. Jag oroar mig också för att det här kan bli ett enormt handelshinder för u-länderna, som vi gärna vill ha med på livsmedelsproduktionssidan.

När man läser det lilla budgetstycket på s. 47 i den kommenterade dagordningen blir jag ju minst sagt förvånad. Det sägs att detta nog kan komma att få ekonomiska effekter. Det kommer att kosta miljarder att märka allting på det sätt som man säger sig vilja göra. Det finns en
uppenbar risk att om man går för långt med denna märkning så stänger man ute u-länder från livsmedelsproduktion.

Dessutom kommer man inte åt det som vissa av oss vill komma åt. Hur har ni tänkt att skilja t.ex. socker när det gäller en GMO-gröda eller en icke-GMO-gröda? Jag har ändå doktorerat på det här området, men jag kan inte påminna mig om att det finns något sätt att göra detta.

Hur ska vi kunna spåra en ko i Afrika som äter gräs som är en GMO-produkt? Om mjölken säljs till EU och det görs ost av den och av osten görs det en paj som sedan äts av en gravid kvinna som har mycket bröstmjölk och säljer det vidare, ska det då märkas som GMO-bröstmjölk? Jag nämner detta bara för att ni ska förstå vad det är som ni försöker att göra. Det måste finnas sunt förnuft och man måste avgöra hur långt man kan gå.

Inom forskningens sjätte ramprogram i EU har man sagt att det ska forskas på det som tillhör EU:s inre angelägenheter. Det vore utmärkt om man kom i gång med ett projekt inom biotekniken där man tittar just på märkning av GMO utifrån olika aspekter. Vad går att mäta respektive vad går inte att mäta? Är den här typen av märkning ett handelshinder? Vilka effekter får det? I vår iver att märka upp allting får det inte sluta med att vi stänger ute Afrika från att exportera livsmedel till Europa och att vi sätter i gång med nya handelskrig om några år.

Anf.  116  AGNE HANSSON (c):

Det här är ju en komplicerad fråga. Jag har naturligtvis ingen doktorshatt som stöd för att ge mig i den här debatten. Inte minst det som Per Bill säger tycker jag talar för att det är oerhört viktigt med märkning av dessa produkter så att man kan få rätt konsumentperspektiv på detta. På det sättet kan konsumenterna tala emot en sådan här inblandning.

Jag vill också ge mitt stöd till drivandet av linjen att sänka procentsatsen för inblandning. Det är oerhört viktigt att det sker en sådan sänkning för att ge möjligheter till en utsortering av genmodifierade inblandningar. Då är märkningen det viktiga.

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Modet stiger på oss vanliga dödliga när Per Bill vågar ställa dessa frågor som man har funderat mycket på. Man har trott att man inte förstår det hela.

Men jag skulle vilja lägga till ytterligare en fråga som också ligger på den här okunnighetsnivån: Finns det farliga och ofarliga GMO? Handlar det om att märka också det, eller gäller det bara existensen av dem?

Anf.  118  ULF BJÖRKLUND (kd):

Vi är naturligtvis tveksamma till en-procentssatsen. Det finns en teknisk gräns någonstans. Frågan är om procentsatsen ligger för högt. Nollvisionen är ju önskvärd.

När det gäller spårbarheten är informationsflödet i alla led rakt igenom hela kedjan komplicerat, precis som Per Bill säger. Det är intressant att kartlägga detta och se om det är möjligt att hitta en modell utan alltför kostnadskrävande konsekvenser.

För övrigt ställer vi upp på det som står här.

Anf.  119  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte bara sälla mig till dem som ställer frågor rörande spårbarheten. Vad har vi för möjligheter att hitta GMO-förändrade produkter? Vad har vi för möjligheter att hitta spår av GMO-förändrade produkter i denna ost som vi gör paj av? Man kan göra stickprovskontroller, men det ställer höga krav på myndigheterna att utöka kontrollen och hitta nya metoder för att se till att märkningen är korrekt. Detta är ett grannlaga arbete. Det står ett litet stycke om det i promemorian. Men hur har vi det med det? Har vi möjligheter redan i dag att hitta GMO i osten eller i pajen?

Anf.  120  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Sådana möjligheter finns. Dock är det svårare eller lättare beroende på halt och vad det är för sorts GMO. Det är kanske därför som den halt på 1 % som godkänns kan vara lite varierad.

Det här var en väldigt intressant diskussion, tycker jag. Det tyder på att detta är ett viktigt område där man kan se spännande, lockande och skrämmande framtidsperspektiv.

Det ska inte fattas något beslut i Bryssel på måndag. Vi kommer inte att lösa alla dessa frågor då, det kan jag lugna er med, utan detta är mer en riktlinjedebatt. Det pågår ett arbete sedan lång tid tillbaka för att hitta svaret på de frågor som har ställts runt bordet, och det kommer att fortsätta länge till.

Gunilla Wahlén frågade när detta med märkning och spårbarhet kan sjösättas. Min gissning är ungefär 2003.

Du frågade också efter sanktionssystem. Det är de nationella systemen som kommer att gälla. Det finns svensk lagstiftning på området som kommer att ligga fast. Den anger vilka sanktioner som ska tillämpas.

Per Bill ställde från innanmätet av sin doktorshatt ett antal intressanta och genomtänkta frågor. Som jag sade tidigare är det inte meningen att man ska lösa alla dessa problem nu, utan detta är ett långsiktigt arbete som kräver forskning för att utveckla bra och lagliga modeller för detta.

Man kan göra dessa kedjor hur långa som helst, som Per Bill framgångsrikt visade. Det är klart att man här måste hitta en praktisk väg.

Per Bill och jag är överens om att det är viktigt att kunna ge konsumenterna möjlighet att avgöra om de köper GMO eller inte, oavsett om det är farligt eller inte. Det kräver konsumenterna i många länder redan i dag, och det måste vara utgångspunkten.

Kravmodellen skulle då innebära att all mat utan GMO skulle ha en speciell kravklass, och sedan skulle mat med GMO vara som vanlig mat. Man skulle alltså märka ut att det inte fanns GMO, inte att det fanns GMO. Jag tror att det skulle vara lite väl krångligt mitt uppe i de andra krångligheterna.

En del av de frågor som du ställde när det gällde internationella förhållanden ska jag inte gå in i detalj på. Men vi har ju ett framgångsrikt framförhandlat biosäkerhetsprotokoll som var väldigt mödosamt att komma fram till, men som vi i EU är väldigt nöjda med. Där är u-länderna med. I detta protokoll regleras många av de frågor som du tog upp.

Agne Hansson hade väl egentligen ingen fråga, utan det var mer ett uttalande om stöd för de tankar som jag har framfört.

Det finns både farliga och ofarliga GMO:er. Holger Gustafsson, vi vill att alla ska få veta att det är GMO. Sedan har vi den vanliga processen för att granska och godkänna eller förbjuda farliga GMO:er av olika slag.

Ulf Björklund pekade på problemet med en-procentsnivån, och det har jag berört tidigare flera gånger.

Jag har egentligen redan svarat på Christina Axelssons frågor. Man kan hitta GMO:er på olika sätt. Men det finns begränsningar när det gäller hur utspädd GMO som man kan hitta. Det är det som måste vara utgångspunkten när vi diskuterar vilken minsta nivå av GMO:er som man ska acceptera i mat som inte ska innehålla GMO.

Anf.  121  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag hör till dem som vill ha nollgräns. Men skälet till att man inte kan ha det är t.ex. att det är svårt att spåra socker. Vi har diskuterat i Gentekniknämnden var denna gräns ska ligga på.

Att lägga kostnaderna på dem som saluför den vanliga maten – dvs. den GMO-fria maten – tycker jag är felaktigt. Då blir signalen från samhället fel. De som har GMO behöver inte ta kostnaden medan alla andra får ta kostnaden för att märka sina GMO-fria produkter.

Det finns varor i handeln i Sverige redan i dag – framför allt chips och majsprodukter – som innehåller GMO och som inte är märkta. Vad händer lagenligt med dem? Jag är väldigt tacksam över att man upptäckte att majsvälling för små barn inte innehöll GMO, men det hade kunnat göra det. Som konsument känner jag mig inte säker på om det innehåller GMO eller inte.

Anf.  122  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN:

Beträffande livsmedel gäller de sanktionsavgifter som finns enligt livsmedelslagstiftningen. I det här fallet rör det sig om felaktig märkning, och då finns det straffpåföljder för det. Nu kan jag inte säga i detalj hur de ser ut. Men det är kommunerna som har ansvaret för att utöva tillsynen. Så är det i princip.

Anf.  123  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Kan du säga någonting om femårsfrågan som Gunilla Wahlén ställde?

Anf.  124  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN:

Ja, det gällde spårbarhetssystemet och hur länge informationen ska arkiveras. Man föreslår fem år. Man kan diskutera hur man har kommit fram till den siffran. Men generella arkiveringskrav när det gäller spårbarhet hos livsmedel och foder är två år. Här har man då tre år längre för just GMO-produkter. Men det kan säkert diskuteras vilken period man slutligen väljer. Det kan vara delvis godtyckligt på något sätt.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag försöka att sammanfatta det här. Det rör sig visserligen om en riktlinjedebatt, men det är nu ett led inför ett skarpt beslut så småningom. Men regeringen har ju redovisat ett upplägg här, och jag konstaterar att det finns stöd inför det inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  126  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 9 på dagordningen innehåller ett förslag till en gemensam ståndpunkt. Så kommer det inte att bli, eftersom parlamentet fattade sitt beslut för några dagar sedan. Då kommer vi att göra någonting som hittills har kallats för common approach. Men innehållet är detsamma. Jag behöver inte gå in i sak. Vi är i stort sett eniga kring det här, och det är inga banbrytande frågor som behandlas.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Det är väl det som på svenska kan kallas politisk överenskommelse?

Anf.  128  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är inte det heller, utan det är en helt ny innovation som man har börjat med.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Vi avhänder oss ärendet med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till ärende 10.

Anf.  130  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Ärende 10 gäller ökat stöd till miljöorganisationer, alltså till NGO:er – non-governmental organizations. Förslaget innebär en ökning av budgetramen för dessa, möjligheter att stödja organisationer i kandidatländerna och att stödet per organisation kan bli högre i framtiden. Vi från svensk sida stöder den nya inriktningen.

Det har också förts en del diskussioner om kvalifikationerna för att organisationerna ska få det här stödet. Vi tycker att kravet på att man ska ha verksamhet i tre olika länder har varit ganska rimligt. Nu blir det kanske två länder, och det kan vi naturligtvis acceptera.

Anf.  131  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det talas här om miljöorganisationer, men jag undrar om även djurrättsorganisationer finns med i detta.

Anf.  132  HARALD NORDLUND (fp):

Det här handlar om stödformer och på vilket sätt som man ekonomiskt ska stödja organisationer. I förlängningen ligger också formerna för samverkan med organisationer. Om jag förstår det hela rätt berörs inte detta, men rimligen förs det resonemang i anslutning kring dessa frågor även om formerna för samverkan, något som är lika viktigt som det ekonomiska stödet.

Anf.  133  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Den frågan berörs inte här direkt. Men det är lätt för mig – och kanske också för er som är aktiva på miljöområdet – att se att det sker en utveckling mot ett ökat samarbete. NGO:er får en större och större roll. Inte minst när vi diskuterar förberedelserna för Johannesburg kommer NGO:er att spela en viktig roll. Det gäller också allmänhetens möjligheter att ha inflytande över miljöbeslut. Också där kommer NGO:er att få en starkare ställning. Det här är någonting som vi från svensk sida bejakar. Vi försöker också att ta initiativ till att ytterligare öka denna samverkan och utbytet nationellt.

Djurrättsorganisationer ingår inte, såvitt jag vet. Här är det miljörättsorganisationer som inkluderas. Jag vet inte om det finns något motsvarande stöd inom jordbrukssektorn där djurrättsorganisationer skulle kunna hämta pengar.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta detta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till ärende 11.

Anf.  135  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är det beslut om gemensam ståndpunkt som kommer att betyda mest, inte minst för oss i Sverige, eftersom det berör utsläppen från fritidsbåtar. De regler som kommer att införas för nya båtar innebär en reduktion med 90 % av utsläppen. Det handlar framför allt om kolväten, och de har ju en speciell skadeverkan när det gäller fritidsbåtar. Det här gäller från 2005.

Utsläppsminskningarna för partiklar ligger på ca 30 %, och det är också väldigt bra.

Vi har också lyckats få in i bestämmelsen att när det gäller båtar som byggs från det året ska de kunna tömma toalettanken i hamn, vilket också är en värdefull förändring som är utformad så att den inte ska plåga nuvarande båtägare alltför mycket.

Det här löser en hel del av kolväteproblemen för båtar som är nya efter 2005. Jag hoppas att det också ska kunna lösa en del av problemen från existerande båtar genom att man sänker skatten på alkylatbensin, vilket har väldigt positiva effekter särskilt när det gäller utsläpp av kolväten.

Anf.  136  KIA ANDREASSON (mp):

Jag tycker att det här är ett utmärkt förslag, nästan för bra för att vara sant. Det står att det är fråga om ett förslag. Miljöministern sade att det skulle bli ett beslut, men det står ju uppsatt som en ny fråga. Då är jag klart intresserad av hur de andra länderna ställer sig, om de är positivt inställda så att ärendet inte försinkas och skjuts upp.

Det står att vattenskotrar ska inkluderas, det är en utvidgning av förslaget. Ska inte våra fjällskotrar också ingå? Det vore angeläget, tycker jag. De förorsakar både buller och utsläpp.

Anf.  137  CHRISTINA AXELSSON (s):

Ministern pratade om toalettankar på nya båtar. Han sade att det inte skulle plåga de båtägare som redan har båt alltför mycket. I de hamnar där fritidsbåtägare har sina båtar finns ju inte några som helst mottagningsmöjligheter för att båtägarna ska kunna tömma sina tankar. Det måste då ske en stor utbyggnad som kommer att kosta ganska mycket. Finns det något program för det?

Anf.  138  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är riktigt att det gäller vattenskotrar, och det är en sak som vi har varit lite oroliga för. Vi har ju ett generellt förbud mot vattenskotrar. Vi har varit oroliga för att det här skulle innebära att vi tvingas att öppna upp på ett annat sätt. Men enligt mina experter ska det inte behöva bli fallet.

Även om fjällskotrar går på fruset vatten är det svårt att inrangera dem bland båtarnas skara. Däremot används de ibland som arbetsredskap, och därför fanns de också med under den punkt som jag gick igenom tidigare. Det finns i dag inte gränsvärden för fjällskotrar. Vi kommer att uppdra åt kommissionen att ta fram sådana, och jag tror att vi har stora möjligheter att hämta ganska mycket i den frågan från USA och Kanada som redan har en reglering av utsläppen från skotrar.

Nej, det finns inget direkt program för utbyggnad av mottagningsanläggningar, annat än ett generellt program för att bygga ut dessa faciliteter i hamnarna. Det är ju några år fram till dess. Dessutom har det redan nu fattats beslut som gäller för existerande båtar. Jag kan inte på rak arm rekapitulera hur det såg ut. Denna lagstiftning ligger på Näringsdepartementets område.

Det är inte så att vi väntar till 2005 med att lösa dessa problem, utan vi arbetar aktivt med utsläpp av både fekalier och annat och med att försöka att begränsa utsläppen av olika typer av förorenande gaser.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta detta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi över på bekämpningsmedel.

Anf.  140  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag fick en fråga om beslutet under förra frågan. Vi ser inte något problem med att få uppslutning kring det här förslaget, utan det kommer att genomföras. Sedan blir det den vanliga gången med parlamentet och återföring osv. Jag tror att man kan vara ganska säker på att det här kommer att bli EU:s lagstiftning.

Hållbart nyttjande av bekämpningsmedel är en riktlinjedebatt på grundval av en utvärderingsrapport och av information från kommissionen om dess meddelande om att man vill arbeta på det här sättet.

I korthet är uppfattningen att hanteringen av bekämpningsmedel inte fungerar särskilt bra. I det framtida förändringsarbetet måste man se till att man samordnar bekämpningsmedelslagstiftningen med den nya kemikaliepolitiken, vilket inte har skett. I kommissionens meddelande tycker jag att man inte går tillräckligt långt för att se till att den samordningen kommer att ske.

För närvarande pågår det inom ramen för bekämpningsmedelspolitiken inom EU ett prövningsförfarande där man möjligen kommer att släppa fritt ett antal bekämpningsmedel som vi inte längre använder och som vi har kunnat fasa ut efter ett vetenskapligt arbete där de olika intressenterna har varit inblandade. Vi måste naturligtvis motsätta oss att vi tvingas att acceptera bekämpningsmedel som vi i Sverige redan har fasat ut. Dessutom är det en viktig ståndpunkt att bekämpningsmedel måste betraktas som andra kemikalier. De måste därför underordnas kemikaliepolitiken.

Ett av de problem som vi har i Sverige i dag är att vi hittar mer av bekämpningsmedel t.ex. i grundvatten. Jag utgår ifrån att problemen är ännu större i det tätbefolkade kontinentala Europa. Här kommer vi alltså att inta en ganska tuff attityd under diskussionen.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi betraktar det här i dag som en informationspunkt. Vi går vidare till ärende 13 som handlar om rådsslutsatser som ska antas, en typisk beslutspunkt.

Anf.  142  Miljöministern KJELL LARSSON (s):

Det blir inga rådsslutsatser. Det har visat sig att kommissionen kommer med sitt förslag två dagar efter miljörådets möte. Däremot kommer vi att föra en diskussion, men det kommer inte att fattas något beslut.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den punkten och går över på ärende 14 om den framtida kemikaliepolitiken.

Anf.  144  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Där handlar det också om en lägesrapport från kommissionen. Alla övriga punkter på denna späckade dagordning är informationspunkter.

Efter föredragningen från kommissionen om riktlinjer för den offentliga upphandlingen kommer man naturligtvis, om det finns tid, att upprepa de svenska ståndpunkterna som innebär att man bör vidga möjligheterna att ta miljöhänsyn vid offentlig upphandling.

Anf.  145  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en fråga om kemikaliepolitiken. Ofta blir det en konflikt mellan miljöhänsynen och industri och handel. Vem har sista ordet? Vem gäller över vem?

Anf.  146  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

När det gäller kemikaliepolitiken visar erfarenheterna från ordförandeskapet och vår hantering av den frågan under den tiden att miljön kan ha sista ordet och ibland ganska ofta, och kanske t.o.m. mer och mer ofta.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Är det någon övrig som har någon fråga här? Det är inte fallet. Jag tackar miljöministern och hans medarbetare för samrådet i dag. Vi ska strax gå vidare.

4 §  Allmänna frågor

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 8 och 9 oktober 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 oktober 2001

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Vi övergår då till handelspolitiska frågor. Jag hälsar handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 8 och 9 oktober. Varsågod.

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vid det förra mötet var jag inte närvarande, utan Sverige representerades av statssekreterare Lotta Fogde. Eftersom hon är här tänkte jag att hon skulle berätta vad som tilldrog sig.

Anf.  150  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Den 8 oktober fanns WTO på dagordningen. Men eftersom den frågan också finns på dagordningen för nästa möte tror jag att handelsministern kan ta det i ett sammanhang.

På förra mötet behandlades också kommissionens meddelande om handel och arbetsrätt. Kommissionen gjorde en kort redogörelse för innehållet. Det föranledde inte någon diskussion. Ordföranden gav Coreper i uppdrag att organisera arbetet vidare.

Den tredje frågan som rörde handel gällde varvssubventioner till Sydkorea. Det är en gammal bekant fråga. Där upprepade kommissionen sitt förslag om motåtgärder för varvssubventioner i Sydkorea och hävdade att en anmälan till WTO:s tvistlösningsmekanism borde kombineras med att vi i EU inför ett temporärt varvsstöd.

Vi hade en kort diskussion om det. Ordföranden skickade även det ärendet vidare till Coreper och uppmanade dem att fortsätta att diskutera frågan. Det fanns inga tydliga majoriteter vare sig för eller emot kommissionens förslag.

Anf.  152 ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Vi går då in på dagordningen för nästkommande råd. Varsågod, handelsministern.

Anf.  153 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag knyter an till detta, eftersom vi nu ska diskutera förberedelsearbetet inför Doha. Frågan var uppe också på förra mötet. Kommissionen redovisade sin bedömning av läget. Enighet råder om bedömningen att det har gjorts framsteg. Men det återstår fortfarande mycket för att nå ett positivt utfall vid konferensen.

Det första utkastet till ministerdeklaration hade just kommit fram den 8 oktober. Det ansågs att det hade tagits emot väl, vilket ska läsas som att alla parter var ungefär lika missnöjda. Det var då någon sorts balans i detta. Därmed är det en bra bas för de fortsatta diskussionerna.

Från svensk sida har vi åsikten att en del texter behöver förstärkas t.ex. vad gäller miljön och arbetsvillkoren. Men det var enighet vid bordet om att det inte fanns något behov av att revidera EU:s gällande rådsslutsatser som antogs inför Seattlemötet år 1999.

Nu på måndag är avsikten att vi ska anta nya rådsslutsatser. Förra gången var man överens om att de inte behövde förändras. Nu på måndag ska man anta nya rådsslutsatser som ska tjäna som vägledning inför kommissionen i slutspurten inför Doha.

Det är dock inte en sådan motsägelse som det ser ut. De innebär ingen förändrad syn och ingen förändring i strategin. Det är en bekräftelse av de tidigare rådsslutsatserna. De betonar vikten av ett fortsatt konstruktivt agerande från EU:s sida.

Anf.  151  ULF BJÖRKLUND (kd):

Jag vet inte om det hör hemma här. Man kan undra hur pass stor reformviljan är bland övriga europeiska länder när det gäller jordbruksområdet och de bekymmer vi har med EU:s exportstöd. Jag vet att handelsministern själv har uttryckt viss svårighet i den frågan. Hur ser situationen ut?

Anf.  152  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vi har diskuterat detta många gånger. Ståndpunkterna är väl ganska klara. Är man angelägen om att en bred förhandlingsrunda ska komma till stånd bör man också vara beredd att ha en förhandlingsvillig inställning när det gäller frågor som miljö och arbetsvillkor och för den delen även jordbrukspolitiken.

Anf.  153  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga. Ministern säger att man driver förstärkningar av det avsnitt i texten som rör säkerhet när det gäller handel, miljö och arbetsvillkor. Om jag har förstått saken rätt används det också i den bemärkelsen att det kan bli ett hinder för att öppna marknader, därför att man ställer orimliga krav på inte minst utvecklingsländerna som har svårt att leva upp till det. Jag skulle vilja ha en kommentar kring det och om det är rätt bild.

Anf.  154  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det är bra att man kan ställa kraven på både miljö och det som finns i ILO. Jag tror att EU skulle kunna göra det genom att vara frikostigt och komma med någonting annat. Det gäller jordbrukspolitiken, precis som någon här var inne på.

Hur hårt kan ministerrådet binda kommissionen? Hur detaljerat kan det gå in och säga: Ni ska släppa jordbruket på det området? Det flyter, och det blir till syvende och sist kommissionen som gör bedömningen.

Anf.  155  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag får börja bakifrån. Hur hårt kan vi binda kommissionen? Vad gäller jordbruket gäller det minst två ministerråd, dvs. också jordbruksministrarnas. Därutöver har det budgetkonsekvenser. Därför måste även finansministrarna vara med.

Vi har lärt oss att det är en mycket komplicerad process att göra eftergifter på jordbruksområdet. Även om man till äventyrs skulle vara överens om att man vill göra det, vilket är långt ifrån fallet, är många inblandade. Det märktes i våras när vi höll på med den i jordbrukssammanhang lilla frågan om Everything But Arms, som bara gällde socker, ris och bananer.

Vad gäller viljan till flexibilitet på jordbrukssidan kan jag enkelt uttrycka det som att den viljan är svag. De krafter som står emot är starka, välorganiserade och högljudda. Det är ingen lätt uppgift. Min åsikt är att vi måste som pådrivande för att få en förhandling visa flexibilitet i förhandlandet. Men det finns två sorters flexibilitet, som vi har diskuterat här tidigare.

Den finns en flexibilitet som innebär att man är defensiv och sänker sina anspråk. Men det finns också en flexibilitet som innebär att man är beredd att erbjuda mer i syfte att åstadkomma mer. Det är en ambitiös flexibilitet. Det är den sortens flexibilitet som vi från svensk sida tycker att man ska visa.

Där kommer jordbruksfrågorna i centrum. Om vi visar flexibilitet som innebär att vi begränsar våra anspråk hamnar vi inte i en riktig runda utan i en smal sektorsförhandling med ett antal olika komponenter. Det tror jag inte är effektivt. Jag tror inte heller att det tjänar EU:s syften.

Vi kommer att driva linjen att EU ska fortsätta att vara ambitiöst och visa sådan flexibilitet som krävs för att andra på andra sidan förhandlingsbordet ska tycka att det är värt att förhandla. Jag tror att jag därmed har täckt in flera olika frågor.

Det ställdes en fråga om risken för sanktioner vad gäller arbetsvillkor och miljö. Vi tycker att det är väldigt angeläget att vad man än gör som gäller arbetsvillkor och miljö att det inte blir åtgärder som kan missbrukas av protektionister och andra för att sätta upp nya handelshinder utan blir åtgärder som har respekt och legitimitet.

Där talar vi också i ett egenintresse. Vi vill inte förse amerikanska senatorer med nya möjligheter att stänga ute svenska pepparkakor, stålprodukter eller någonting annat. Här är det fråga om klara och tydliga regler som man vet vad de gäller och som inte kan missbrukas.

Det är helt omöjligt att tänka sig att få igenom någonting om det kan missbrukas. Då blir svaret bara nej från hundra u-länder. Dessutom har vi ett starkt egenintresse av att systemet är bra och håller hög kvalitet i detta avseende.

Anf.  156  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill bara anknyta till det handelsministern sade sist. Det är nödvändigt att man också preciserar vad man menar. Om vi bara ser på promemoriorna står det mycket allmänt och fluffigt formulerat.

Själva grundfrågan handlar om: Ska man stänga ute handel från länder som t.ex. bryter mot core labour standards? Man måste besvara den frågan och redogöra för vilken åsikt man har om detta. Om man menar allvar med det skulle man stänga ute handeln från större delen av u-världen.

Det är oerhört viktigt att man preciserar vad man faktiskt menar och inte bara har lite slängar om att man ska göra si eller så. Vad är det som gäller? Vi ska ha en WTO-anslutning av Kina, som ju bryter mot core labour standards. Vi har tidigare många gånger talat om Kuba och försvarat handeln med Kuba.

Det får inte blir dubbelmoralen att vi talar lite vagt om det och sedan i praktiken menar något annat.

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller mötet på måndag kommer det inte att vara så detaljerat i detta. Det kanske speglas i materialet. I just den här frågan är EU:s position glasklar och har varit ända sedan rådsslutsatserna inför Seattlemötet. Vi vill inte införa nya protektionistiska instrument. Därom råder ingen debatt och inget tvivel. Det har varit andra som har varit ute på den planen.

Göran Lennmarker har olika åsikter om hur våra positioner bör utformas i detalj och hur de tekniskt bör se ut. Jag blir inte riktigt klok på det. Vill ni att vi ska driva det, eller vill ni att vi ska ta bort det? Ni har synpunkter i detalj på hur kraven vi driver ska se ut, samtidigt som vi får höra att vi inte bör ha med sådant.

Det vore bra att få ett klarläggande. Ska vi ta bort det, eller ska vi utforma det på ett visst sätt? Vill ni vara med att påverka den linje vi driver, eller är ni emot att vi över huvud taget har den? Jag har sett båda linjerna från moderaterna. Det vore bra att veta vad som är er uppfattning.

Jag skulle uppskatta en bred samsyn om detta. Det ökar vår förhandlingstyngd vid bordet. Jag är beredd att diskutera med alla intresserade hur våra krav ska se ut i syfte att få den enigheten. Men i den här frågan är jag faktiskt förvirrad.

Anf.  158  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det är mycket enkelt. Vi menar att vi i princip ska ha handel även med länder som inte uppfyller mänskliga rättigheter eller core labour standards. Det är den normala regeln vi har. Vi har vissa undantag med FN-sanktioner som införts mot vissa länder som har gått mycket långt, t.ex. angreppskrig eller liknande. Det är själva grundregeln.

Här har vi länder av typen Kina och Kuba. Vi kommer till Kinaärendet sedan. När det gäller Kuba har vi genom åren varit mycket tydliga och sagt att det är bättre att ha handel med Kuba, som bryter mot core labour standard. Det vet vi alla. Man får inte starta en fackförening på Kuba. Vi tycker att själva handelsprincipen är viktig för att öppna upp.

Vi har varit mycket kritiska mot den amerikanska kongressen, som har sanktioner mot väldigt många länder runt om i världen. Vi menar ändå att principen om handel i grunden hjälper till att få en bättre utveckling. Det är den oerhört centrala delen i det hela.

Det är viktigt att just poängtera detta. Man kan verka för att länder ska respektera mänskliga rättigheter och andra viktiga värden. Men man ska på den grunden inte avbryta handel annat än i mycket begränsade fall där man ska ha en bred enighet om det. Vi har sagt att i grunden ska FN-sanktioner vara skälet för en handelspolitisk isolering.

Anf.  159  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag förstår inte vem Göran Lennmarker argumenterar mot. Låt mig ställa frågan: Stöder moderaterna den linje EU har drivit och som finns i alla våra dokument, eller gör moderaterna det inte? När jag stöder EU:s linje, stöder jag den på basis av en enighet i Sveriges riksdag med alla partier, eller är det alla partier minus ett? Det vore intressant att veta.

Anf.  160  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vår tolkning av linjen är att det ska vara så. Men då får man inte sväva på målet och ge intrycket av att om man inte fullföljer detta kommer vi att upphöra med handeln. Det är det alldeles centrala i frågan.

Det är vad som leder till den förvirrade debatt som finns. Det ges intrycket av att man ska avbryta handeln, samtidigt som man inte står för den linjen, som vi uppfattar det hela. Man står faktiskt för den fria handelns princip som grundregel med preciserade och få undantag.

Anf.  161  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det var ett långt svar på en kort fråga. Jag förstår inte. Hur är svaret? Är det alla partier eller alla partier minus ett som stöder det förhandlingsupplägg som EU har och som vi har distribuerat om och om igen här i nämnden?

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Jag kanske måste gå in här. Enligt vårt regelverk behöver vi inte diskutera hur många partier det är. Det räcker med att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar efter den diskussion som har varit här kring bordet att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare.

Anf.  163  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Av de dokument som har delats ut framgår att vi skulle diskutera GSP-systemet. Jag kan berätta att den punkten är struken från dagordningen. Jag återkommer med den när den kommer upp på dagordningen nästa gång. Det gäller rådsförordningen om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner – som de professionella translatorernas benämning lyder. Jag hoppar över den om det inte finns några särskilda frågor och återkommer till den frågan när den blir konkret.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Vi gör så.

Anf.  165  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Sedan är det en A-punkt om Kinas och Taiwans WTO-anslutning. Vi välkomnar naturligtvis Kinas och Taiwans inträde i WTO. Vi har gett båda parter vårt helhjärtade stöd under hela den mycket långa process som har lett fram till inträdet.

WTO-inträdet är ett viktigt led i moderniseringen av den kinesiska ekonomin. Ökad handel och ökad konkurrens kommer att innebära fortsatt integration av Kina i det internationella samfundet i vid mening och inte bara i handelspolitisk mening.

Det faktum att Kina och Taiwan blir medlemmar i WTO samtidigt är av stor betydelse för ländernas inbördes relationer. Dessa två länder, eller vad man ska kalla dem, har redan betydande ekonomiskt samarbete. WTO-inträdet kommer att innebära att dialogen mellan dem främjas och att de måste diskutera handelsfrågor som jämbördiga parter.

Direkt handel kommer sannolikt att öppnas som följd av detta. Mellanhavanden och tvister måste lösas med opartiska regler och inte med maktspråk. Det är självklart att vi hälsar det med stor tillfredsställelse.

Anf.  166  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Vi stöder detta kraftfullt och stöder precis det handelsministern sade. Samtidigt ska vi vara medvetna om att Kina bryter mot core labour standards. Likväl drar man den slutsatsen som handelsministern gjorde. Det tycker vi är rätt tolkning av den linje som vi ska driva.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi kan sammanfatta det med att även om detta kommer att bli en A-punkt så finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  168  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det sista jag vill berätta om gäller det stabiliserings- och associeringsavtal med Kroatien som jag gissar att utrikesministern gick igenom i morse eller tidigare i dag, jag vet inte riktigt när det var.

Vi kommer att underteckna ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kroatien i anslutning till allmänna rådets möte. Det innehåller också en del handelsavsnitt och andra avsnitt relaterade till handel som t.ex. transport.

Avtalet kommer att innebära att större delen av Kroatiens export in i EU kommer att vara befriad från tullar och avgifter. För EU:s och Sveriges del kommer avtalet att innebära att Kroatiens marknad successivt öppnas för vår export.

Vi kommer att ha frihandel med Kroatien inom sex år efter ikraftträdandet av avtalet. Vi räknar med att det blir år 2007. Som jag ser det är det sista ledet i att Kroatiens marknad öppnas mycket förmånligt för svenskt näringsliv. Det är inget obetydligt land. Vi har en traditionell marknad där. Vi tycker att det är bra.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Vi behandlade just detta i ett paket när utrikesministern var här. Den handelspolitiska aspekten kom nog in i det svepet. Men vi kan ju upprepa det om det behövs.

Anf.  170  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det behövs inte för min del.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Det behövs inte. Är det någon som har en fråga om detta? Det är det inte.

Det fanns ett par frågor till som jag såg på dagordningen som väl berör handelsministern. Det gäller ärende 20 om handeldvapen. Har det utgått? Den frågan har vi haft uppe förut. Det är en A-punkt, men det är en beslutspunkt.

Anf.  172  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Frågan om handeldvapen handläggs i regeringen av utrikesministern. Jag har grövre doningar.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Det är de större vapnen som handelsministern har hand om. Vi har behandlat de A-punkter som berörde utrikesministern i en tidigare punkt.

Jag har en fråga för förtydligande. Har ärende 13 utgått från dagordningen? Det gäller ULT. Det måste vara en handelsfråga. Ströks den från dagordningen?

Anf.  174  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ja.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Då har vi uppfattat det rätt. Det finns tydligen ingen ytterligare fråga kvar, om inte någon ledamot har någon fråga till handelsministern. Så är inte fallet.

Vi tackar för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Forskning 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  5  PER BILL (m) 3

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v) 3

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  9  Sakkunnige GUNNAR AHLÉN 4

Anf.  10  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  12  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 5

Anf.  15  PER BILL (m) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 6

Anf.  18  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

2 §  Allmänna frågor 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd) 8

Anf.  24  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  25  AGNE HANSSON (c) 9

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf.  27  LARS OHLY (v) 9

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  32  LARS OHLY (v) 11

Anf.  33  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  35  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 12

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  41  LARS OHLY (v) 13

Anf.  42  HOLGER GUSTAFSSON  (kd) 14

Anf.  43  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  44  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 14

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  50  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 16

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  52  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 16

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  60  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  61  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  62  LARS OHLY (v) 18

Anf.  63  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 20

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  65  LARS OHLY (v) 21

Anf.  66  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  68  LARS OHLY (v) 23

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  70  LARS OHLY (v) 24

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 24

Anf.  73  LARS TOBISSON (m) 24

Anf.  74  INGVAR SVENSSON (kd) 25

Anf.  75  LARS OHLY (v) 25

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  77  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 26

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf.  80  LARS OHLY (v) 26

Anf.  81  LARS TOBISSON (m) 27

Anf.  82  INGVAR SVENSSON (kd) 27

Anf.  83  AGNE HANSSON (c) 28

Anf.  84  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 28

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  87  LARS TOBISSON (m) 29

Anf.  88  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 30

3 §  Miljö 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  93  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 31

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  95  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 32

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  97  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 32

Anf.  98  HARALD NORDLUND (fp) 32

Anf.  99  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 33

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  101  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 33

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  103  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 33

Anf.  104  LARS TOBISSON (m) 33

Anf.  105  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 34

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  107  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 34

Anf.  108  ULF BJÖRKLUND (kd) 34

Anf.  109  WILLY SÖDERDAHL (v) 35

Anf.  110  AGNE HANSSON (c) 35

Anf.  111  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 35

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  113  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 36

Anf.  114  GUNILLA WAHLÉN (v) 36

Anf.  115  PER BILL (m) 37

Anf.  116  AGNE HANSSON (c) 37

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 37

Anf.  118  ULF BJÖRKLUND (kd) 38

Anf.  119  CHRISTINA AXELSSON (s) 38

Anf.  120  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 38

Anf.  121  GUNILLA WAHLÉN (v) 39

Anf.  122  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN 39

Anf.  123  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 40

Anf.  124  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN 40

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  126  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 40

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  128  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 40

Anf.  129  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  130  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 40

Anf.  131  WILLY SÖDERDAHL (v) 41

Anf.  132  HARALD NORDLUND (fp) 41

Anf.  133  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 41

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  135  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 41

Anf.  136  KIA ANDREASSON (mp) 42

Anf.  137  CHRISTINA AXELSSON (s) 42

Anf.  138  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 42

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  140  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 42

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  142  Miljöministern KJELL LARSSON (s) 43

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  144  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 43

Anf.  145  WILLY SÖDERDAHL (v) 44

Anf.  146  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 44

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 44

4 §  Allmänna frågor 45

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  150  Statssekreterare LOTTA FOGDE 45

Anf.  152 ORDFÖRANDEN 45

Anf.  153 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  151  ULF BJÖRKLUND (kd) 46

Anf.  152  LARS TOBISSON (m) 46

Anf.  153  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 46

Anf.  154  WILLY SÖDERDAHL (v) 46

Anf.  155  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 46

Anf.  156  GÖRAN LENNMARKER (m) 47

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 48

Anf.  158  GÖRAN LENNMARKER (m) 48

Anf.  159  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 49

Anf.  160  GÖRAN LENNMARKER (m) 49

Anf.  161  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 49

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  163  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 49

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  165  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 49

Anf.  166  GÖRAN LENNMARKER (m) 50

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  168  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 50

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  170  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 50

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  172  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 51

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  174  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 51

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 51