Fredagen den 26 november 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:11

1 §  Transport, telekommunikation och energi (energi)

Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 och 11 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 november 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Mona Sahlin med medarbetare välkomna. Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 10 och 11 juni.

Anf.  2  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Av förståeliga skäl var jag inte själv närvarande vid det mötet.

Det var framför allt en politisk överenskommelse om det så kallade ekodesigndirektivet som avhandlades. Det handlar ju om miljö-, energi- och effektiviseringskrav för energiförbrukande produkter. Det är mycket bra. Det kommer att underlätta handeln och det är bra för hushållen.

Den andra frågan var politisk överenskommelse om villkoren för tillträde till gasnäten. Där var det framför allt ikraftträdandedatumet som var kvar. Det blev den 1 juli 2006, vilket vi var nöjda med.

Den tredje beslutspunkten handlade om de transeuropeiska energinätverken. Det var framför allt riktlinjerna för att integrera de nya medlemsländerna som behandlades.

Det var de tre punkterna som var uppe.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  4  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Jag tänker kommentera punkterna 3, 4 och 5.

Punkt 3 är en allmän riktlinje om att trygga elförsörjningen och infrastrukturinvesteringarna. Förslaget har kommit till som en reaktion på de stora elavbrott som var i EU förra sommaren och hösten. Från svensk sida var man ganska kritisk till kommissionens ursprungliga förslag. Det är nämligen stor skillnad beroende på om man har avreglerat sina marknader eller inte.

Ordförandeskapet har nu tagit fram ett kompromissförslag. Det tycker vi ligger väl i linje med den syn som Sverige har haft. Det har vi också diskuterat här med nämnden. Det är de berörda aktörerna på marknaden som måste ta huvudansvaret.

Vi är positiva till hur förhandlingarna har utvecklats. Vi har i stort fått gehör för de synpunkter vi har haft, och är nöjda med kompromissförslaget som det ligger.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Jag har inga som helst problem att ställa mig bakom den svenska ståndpunkten.

Det som står i texten är dock något paradoxalt. Man kan läsa: Det är de berörda aktörerna på den liberaliserade marknaden som ska ta ansvaret för att säkerställa att kundernas efterfrågan på el kan mötas och så vidare. Sedan står det: Statliga ingrepp på marknaden kan störa och så vidare.

När man då vet att regeringen är i full färd med att göra ett sådant ingrepp genom att tvångsmässigt försöka stänga ned elproduktionsanläggningar i Sverige.

Som vanligt har vi väldigt sällan problem att ställa oss bakom de riktlinjer som EU kommer med. Problemen är oftast på hemmaplan.

Anf.  6  PER BILL (m):

Jag tänkte också säga att det var ett väldigt bra förslag, och att det var vackra ord som stämmer till eftertanke även på hemmaplan.

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill fråga om den svenska ståndpunkten som det står om på s. 6. Det gäller överföringsförbindelse mellan olika länder.

Det står att de ska baseras på en generell skyldighet att utveckla nätet i enlighet med marknadens behov. Staten bör inte ta ansvar för frågor som marknaden rimligen själv kan hantera.

Det är lite oklart vem som egentligen har ansvaret, eller skyldigheten att utveckla nätet i enlighet med marknadens behov.

Det återkommer på s. 7. Där står det att det ska vara en lämplig nivå på överföringsförbindelserna. Det är lite oklart för mig. Vad är Sveriges ståndpunkt? Vem är det som har det yttersta ansvaret för att överföringskapaciteten kommer till stånd och utvecklas i enlighet med marknadens behov? Är det marknaden eller staten?

Anf.  8  BÖRJE VESTLUND (s):

Från vår sida instämmer vi i regeringens ståndpunkt och menar att det är så här vi har försökt arbeta med energipolitiken. Den diskussion som handlar om den nationella energipolitiken får vi ta på hemmaplan. Den har inte i EU-nämndens rum att göra.

Anf.  9  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Mats Odell och Per Bill gjorde sig lustiga över att vi pratar om ett direktiv som handlar om en avreglerad marknad och hur aktörerna ska röra sig på den.

Snart kommer vi in på en annan punkt på dagordningen som handlar om EU:s tankar om hur man ska gå mot mer förnybara energikällor. Det är också en stor och viktig fråga för den europeiska gemenskapen. Däri ligger Sveriges politik. Tre partier har, som bekant, också en gemensam politik för att ställa om mot ännu mer förnybart också i Sverige.

Jag ser inte alls att det här står i motsats till varandra.

Jag lyssnar och försöker nu lära mig det här området.

När det gäller Carl B Hamiltons fråga vill jag säga att det är nätägarna som är ansvariga. För högspänningsledningarna är det Svenska kraftnät. Så ser ansvarsfördelningen ut. Det är nätägarna som ansvarar för det som Carl B Hamilton frågade om.

Anf.  10  MATS ODELL (kd):

Jag har ingen annan uppfattning än Mona Sahlin när det gäller att förnybar produktion är eftersträvansvärd. Det är tyvärr inte så mycket som talar för det i nedstängningarnas kölvatten. Men det är, som sagt, en annan debatt.

I en annan punkt i rådspromemorian står det om vikten av att ta bort administrativa hinder för investeringar i infrastruktur och elproduktion. Jag undrar hur den svenska tankeförbudslagen att ens tänka på vissa investeringar stämmer överens med detta.

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp):

Jag återgår till min fråga. Ska man tolka det som att den svenska regeringens position är att nätägarna tar ansvaret men att staten alltid bör försöka bejaka och underlätta för nätägarna när de vill investera i överföringar mellan olika länder? Är det så man ska uppfatta det?

Anf.  12  Departementsrådet BO DICZFALUSY:

När det gäller överföringsförbindelse och tillkommande högspänningsförbindelse mellan olika länder innebär gällande regler att de ska ägas eller förvaltas av det allmänna. Sådana förbindelser tillkommer i samarbete mellan kraftbolagen och de med, vad vi kallar, systemansvar. För svensk del är det Svenska kraftnät. Det är det statliga affärsverk som äger högspänningsnätet. I andra länder är det dess motsvarighet.

Jag vet inte om det är svar på frågan.

Staten i egenskap av systemansvarig och den som på samhällsekonomiska grunder bygger ut högspänningsnäten personifierar staten. Det allmänna har naturligtvis ett stort inflytande över vilka förbindelser som byggs ut.

Jag hoppas att det var början till ett svar på frågan.

Anf.  13  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Jag vill kommentera det som Mats Odell sade.

Jag tycker inte att det är rätt att kalla detta för ett tankeförbud. Det är inte förbjudet för Mats Odell eller andra partier att tänka och agera för ny kärnkraft, om det är det man vill. Det man kallar förbudslagen handlar om att det är förbjudet att planera, investera eller bygga nya kärnkraftverk i Sverige.

Den lagen tycker jag är väldigt viktig. Den är en del i helheten som jag ser energipolitiken.

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att den här frågan är viktig.

Jag frågade egentligen inte hur det går till i Sverige. Sverige har ju en position som vi driver i Europeiska unionen för att vi vill att den politik vi står för ska genomföras i unionen. Tycker Sverige att grundregeln ska vara att marknaden sköter det hela och att staten ska underlätta och bejaka överföringar inom Europeiska unionen?

Det är en mer generell fråga än hur vi fixar det i Sverige.

Vi behöver inte gräva ned oss i denna fråga nu, men det vore bra om vi fick ett principiellt svar på hur Sverige vill att det ska vara organiserat i Europeiska unionen. Det är det som är ministerrådsmötets fokus.

Anf.  15  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i dag. Det finns anledning att återkomma till den frågan.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går då över till punkt 4, Andelen förnybar energi i EU.

Anf.  17  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Som jag nämnde tidigare står den här frågan högt på den politiska dagordningen, inte bara i Sverige utan också i andra länder inom EU.

De rådsslutsatser som är aktuella på mötet nästa vecka grundar sig på ett meddelande från kommissionen i maj i år om andelen förnybar energi inom EU. Det innehåller både beskrivningar av de uppställda målen som finns för detta och vilka åtgärder som har vidtagits för att nå dem.

Jag tycker att de föreslagna slutsatserna är bra. Dels innehåller de en beskrivning av vikten av förnybar energi, dels vilka områden som behöver förnyade insatser för att man ska nå de mål som unionen ställer upp.

Som ni vet är användningen av förnybar energi hög i Sverige. Det är ungefär 30 % av den tillförda energin. Det ligger högt över EU:s övergripande mål som är på 12 %. I Sverige kommer 50 % av elen från förnybara energikällor. Det övergripande EU-målet fram till 2010 är 21 %. I Sverige har vi satt upp ett eget ambitiöst mål – det har diskuterats här och också i riksdagen – att öka användningen av den förnybara elen med 10 terawatt fram till 2010.

Sverige ligger väl till, för att utrycka det milt, när det gäller de europeiska målen.

Jag tycker att det är intressant att de områden man nu diskuterar och som är viktiga för framtiden är biomassa och havsbaserad vindkraft. Det är två konkreta områden som Sverige har stort intresse i, och där vi också ligger väl framme.

Det här är bra och viktigt.

Anf.  18  PER BILL (m):

Vi vill ju alla komma bort från smutsig energi och till förnybar energi. Om det är vågor och vind är det naturligtvis utmärkt bra.

Verkligheten är ju sådan att det behövs ungefär 25 öre i ren subvention för att man ska komma upp i någon typ av konkurrenskraft via certifikat eller något annat. Man tar fortfarande på sig väldigt stora utgifter för att nå målen.

Energipolitiken i Sverige har ju ett problem i att det finns så väldigt många mål och styrmedel att de ibland nästan krockar med varandra. Jag tror att om man i stället tittar på handeln med utsläppsrätter och utgår från den finns det en risk att den typ av mål man sätter upp snarare krånglar till för investerarna än bidrar till att det blir bra.

Det finns en risk med att vi har en krånglig energimarknad på nationell nivå. Nu ska EU lägga sig i detta. Jag tycker att det är utmärkt att de gör det när det gäller utsläppsrätter, men är detta verkligen ett bra sätt att sätta upp mål?

I själva förslaget finns det mycket som är bra. Om man ska vara elak kan man också säga att det är ganska harmlöst. Det handlar om att påpeka hur viktigt det är med olika typer av konferenser och att satsa på forskning och så vidare. Det finns egentligen inget riktigt skarpt som man kan säga något emot.

Jag vill ändå höja ett varnande finger för att om man har för många olika styrmedel kanske vi hamnar i en situation som ingen av oss vill, nämligen att styrinstrumenten krockar med varandra och att det tar längre tid med större osäkerhet på marknaden än vad som faktiskt är fallet.

Anf.  19  KARIN THORBORG (v):

Att försöka öka andelen förnybar energi verkar vara ett stort problem för många länder, men det är icke desto mindre viktigt för framtiden.

Man konstaterar nu att det är svårt att nå de mål man har ställt upp: 21 % till 2010. Man ska ju vidta strategier på lång sikt. Kan det tänkas bli en förändring på så sätt att man drar ned på målet i framtiden eftersom man inte når det just nu?

I strategierna finns också åtgärdsplaner för två energislag. Man väljer alltså ut biomassa och havsbaserad vindkraft.

Varför har man valt just de två energislagen? Det finns ju så många andra att satsa på.

Om man ska skicka biomassa mellan länder till exempel kräver det ju mycket transporter.

På tal om skarpa förslag kan man läsa under punkten Gemenskapens finansieringsinstrument. Där finns en mening som slutar ”att förnybar energi för del av gemensamma medel inom EU tas upp”. Jag undrar om det är ett skarpt förslag, eller om det är jag som har missuppfattat det.

Menar man med det att land kan nobbas vissa pengar om man inte har nått målet med tillräckligt hög procent förnybar energi? Det tycker jag vore ett skarpt förslag, att man inte får pengar om man inte har nått målet. Har jag missuppfattat det?

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ogillar frågan om kvantitativa mål. Skälet är delvis det som Per Bill var inne på. Man kan utveckla det lite mer.

Om man sätter upp kvantitativa mål, och de är lika för alla länder – länderna har ju olika förutsättningar att uppnå dem – är det väldigt fyrkantigt. På något sätt försvinner i de här texterna de målkonflikter som finns. I vissa fall är det väldigt dyrt, i andra fall är det billigare. Det beror på.

Folkpartiet tycker att man ska fokusera på miljömål under restriktionen att det samtidigt ska vara hög säkerhet, och inte lägga på ett kvantitativt mål vad beträffar andelen förnybar energi.

Energi och energitillförsel är trots allt ett medel för att nå högre mål. De högre målen är en god miljö. Det ska också vara en hög säkerhet.

Anf.  21  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Till Per Bill som började med att resonera kring stora utgifter vill jag säga att kostnaderna inte minskar ju längre man dröjer med det som jag tror att de flesta av oss vet är nödvändigt, nämligen att ställa om mot mer förnybart och få ned utsläppen. Ju tidigare, ju mer planerat och ju mer strategiskt man gör detta är det också mer samhällsekonomiskt. Det är jag övertygad om också blir det mest rimliga för nationen och de företag och näringar som berörs.

Det handlar inte om några nya styrmedel. Det ska man vara klar över. Det här är nationella åtgärder som måste till. Vi har ju nu via Kyoto och via det som EU har gjort ett styrmedel som vi alla har bundit oss till och som i längden blir helt avgörande.

Som jag ser det samverkar de mål man sätter upp mycket väl med det övergripande arbete som finns både i Kyotoprocessen och EU:s arbete med utsläppsrätterna. Det handlar mer om att sätta upp gemensamma mål, att stötta forskning och peka ut de områden som man ser som mest intressanta för unionen som helhet.

Karin Thorborg var inne på frågan om varför man pekar ut vissa områden. Det är väl de områden där man har oerhört stor kapacitet och har kommit långt när det gäller den tekniska utvecklingen och inte minst kommersialiseringen av de förnybara energikällorna. Unionen pekar på intresset för just biomassa och havsbaserad vindkraft.

Vad händer om vi inte når målen? Målen är inte bindande på det sättet. De är bindande på så sätt att om vi inte når målen klarar vi i längden inte de åtaganden som finns i Kyotoprotokollet. Det är det vi alla nu har förbundit oss att göra allt vi kan för att klara.

Som Carl B Hamilton sade finns det olika förutsättningar i länderna. Det är en oerhörd skillnad både vad gäller naturtillgångar, energipolitik, hur gammal eller ny näringslivets infrastruktur är och hur de olika ekonomiska förutsättningarna ser ut. Förutsättningarna är väldigt olika.

EU säger nu att det på hela det här området finns gemensamma intressen som man definierar på så många sätt. Om vi inte klarar att minska utsläppen drabbar det inte bara det land som inte klarar det, utan det berör oss alla. Därför jobbar man vidare inom alltfler områden inom EU med att sätta upp gemensamma mål. Varje nation bygger sedan upp förutsättningarna med sin egen nationella politik. EU kan på många områden gå in och understödja utvecklingen.

Jag tycker att tanken om utsläppsrättigheten är alldeles lysande och ett spännande exempel på det.

När det gäller det skarpa förslaget som Karin Thorborg talade om har jag inget svar.

Anf.  22  Departementssekreterare MAGNUS BLÜMER:

Kan jag få frågan upprepad?

Anf.  23  KARIN THORBORG (v):

Under punkten Gemenskapens finansieringsinstrument står det mycket kortfattat mitt på sidan 3 i rådspromemorian: ”Betydelsen av kunskapsutbyte och att förnybar energi för del av gemensamma medel inom EU tas upp.”

Kan det innebära att man inte får medel från EU om man inte har uppnått målet?

Anf.  24  Departementssekreterare MAGNUS BLÜMER:

Någon sådan koppling finns inte. Den här punkten i slutsatserna betonar ju vikten av att de finansiella medel som finns till förfogande, både på nationell nivå och på gemenskapsnivå, samordnas och att den förnybara energin får del av de finansiella medel som finns på gemenskapsnivå.

Det är en tydlig markering att förnybar energi ska prioriteras på ett adekvat sätt framöver.

Anf.  25  PER BILL (m):

Då har vi rett ut det. Om ett för blir ett får så blir det mer läsbart.

Inom ett av mina andra områden, utbildning, ser vi hur man sakta men säkert sätter upp så många mål inom den frivilliga samordningen att man sedan kan peka på ganska obetydliga mål som man har nått upp till, medan man inte har nått upp till de stora grundläggande.

Jag är rädd att vi nu kommer att sätta upp en massa mål på det här området och att vi sedan glömmer bort de två viktigaste, nämligen miljömålen och säkerhetsmålen som är, som Carl B Hamilton säger, de viktiga. Alla de andra är ju möjligen undermål för att vi ska nå de två viktiga målen.

Jag är rädd att EU – via frivillig samordning, utgår jag ifrån – riskerar att klanta till det mer än man faktiskt bidrar till att uppnå de två riktigt viktiga målen. Det är en farhåga.

Anf.  26  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Visst ska man vara varsam när det gäller målsättandet. Det håller jag med om. Jag tycker ändå att de mål som Per Bill nämnde samverkar så oerhört väl. Om man misslyckas med det ena får det konsekvenser för det andra, precis som Per Bill sade.

Just på det här området tycker jag att det är mer behövligt än på många andra eftersom det är mål som är så sammanbundna mellan länderna. Om ett land misslyckas får det konsekvenser för ett annat land. Ett land som har kommit långt med förnybar energi, som Sverige, kan ju inte gå i samma takt nedåt som länder som ligger på en helt annan nivå. För hela Europa spelar det roll om vi gemensamt når de uppsatta målen.

Vi ska vara varsamma, men detta är väldigt behövligt på just det här området.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till punkt 5, Effektiv slutanvändning av energi och energitjänster.

Anf.  28  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Jag tror att nämnden har mött även den här frågan flera gånger. Det har varit en viktig fråga för regeringen som Sverige har drivit ganska länge.

Det finns stora möjligheter att effektivisera energianvändningen. Det vet vi. Det gäller också för vårt land, även om vi har kommit förhållandevis långt jämfört med andra.

Vi är positiva till ett ambitiöst direktiv baserat på kostnadseffektivitet. Vi ska ha en riktlinjedebatt om detta.

Det är viktigt att medlemsstaterna själva, återigen utifrån ett gemensamt mål, ges frihet att välja ambitionsnivå, metoder, fördelning och så vidare för att nå upp till det.

Den andra kommentaren handlar om energitjänster. Där har vi från svensk sida haft problem med det förslag som handlar om att kräva att energiföretag ska tillhandahålla en viss produktmix. Det är helt enkelt för att vi vill se att även små elhandelsföretag ska kunna konkurrera på marknaden, men också för att oberoende företag som jobbar enbart med energirådgivning inte ska bli utkonkurrerade om man ställer krav på att de riktigt stora elföretagen tvingas in på marknaden. Den farhågan har vi, och den vill vi föra fram.

När det gäller frågan om hur man ska analysera och rapportera om man har nått energieffektiviseringen eller inte har vi envetet fört fram att vi för Sveriges del vill kunna räkna med den samlade effekten av våra miljö- och energiskatter ända från skatteomläggningen 1991. Det har varit viktigt för oss att få fram. Det är en del i en strategi där man inte kan börja mäta mitt i perioden, utan måste se helheten.

Det är de tre punkter vi tänker kommentera vid debatten på måndag.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar Mona Sahlin och medarbetare.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Återrapport från ministerrådsmöte den 19 november 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 december 2004

Anf.  30  ORDFÖRANDEN

Vi hälsar Thomas Bodström och hans medarbetare välkomna.

Vi börjar med en återrapport.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Frågan om en ny narkotikastrategi för EU stod på dagordningen vid förra RIF-rådet, och jag återkommer strax till den.

En annan viktig fråga var rambeslutet om fartygsföroreningar. En lång diskussion hölls återigen, och resultatet var detsamma: 22 mot 3. Vi diskuterade de tre ländernas ändringsförslag, men inga nya ståndpunkter presenterades.

Det handlar i grund och botten om att man ska använda de möjligheter som den internationella rätten erbjuder för att försöka beivra fartygsföroreningar. Ordförandeskapet såg ingen lösning heller vid detta RIF-råd. Frågan finns med på dagordningen för RIF-rådet nästa vecka. Nämnden har vid flera tillfällen fått muntlig och skriftlig information. Förhandlingsläget var oförändrat. Det var inte en särskilt konstruktiv diskussion, kan jag meddela.

Vi godkände också gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandring inom Europeiska unionen. Dessa är inte juridiskt bindande, som vi talade om förra gången, men det är en början till att utveckla dialogen om integrationspolitik inom EU.

Det var ett kort möte. Det pågick bara ett par timmar på vårt område. En stor del av tiden ägnades åt frågan om fartygsföroreningar och en mindre del åt narkotikastrategin, vilken jag återkommer till och där det däremot var väldigt positivt.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner därmed rapporten.

Därefter är det frågan om narkotikastrategin.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Innan jag går in på dagordningen för mötet som den ser ut just nu skulle jag vilja ta upp frågan om EU:s narkotikastrategi för åren 2005–2012.

Det är bara att beklaga att det på det sätt som har skett byts dagordningar. Jag vill säga redan nu att det inte är något som vi tycker är bra att det blir möten med två veckors mellanrum och att det plötsligt kastas fram och tillbaka. Jag tycker inte att det har skötts särskilt bra. Man skulle naturligtvis ha kunnat slå samman mötena till ett möte i stället för att vi ska åka ned dit igen. Men nu är det som det är. Jag vill bara säga att jag förstår irritationen och att vi känner samma sak inför dessa byten av dagordningar.

Ärendet föredrogs i alla fall för det sammansatta justitie- och socialutskottet den 9 november. Vid rådsmötet gjorde vi en principiell överenskommelse om texten. Jag sade då att överenskommelsen var med förbehåll för att narkotikastrategin i dess helhet fortfarande inte hade varit föremål för parlamentarisk beredning.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att nu föredra ärendet för nämnden för att avgöra om den svenska parlamentsreservationen kan lyftas så att narkotikastrategin kan antas. Jag kan tillägga att ärendet också berör folkhälso- och socialtjänstministern, men vi har kommit överens om att jag ska göra den samlade presentationen.

Låt mig börja med att säga att strategin är ett bra dokument som ligger i linje med vår narkotikapolitik. Det gick överraskande bra i de diskussioner som vi hade, med tanke på hur lång tid det tog att komma överens om konventionen som trädde i kraft förra året. Å andra sidan hade vi stor draghjälp av den. Det var ju bara att hänvisa tillbaka till den.

Den här strategin baseras på FN:s tre narkotikakonventioner samt UNGASS 1998, alltså mötet inom FN som lade fast grunderna för den narkotikapolitik som vi nu för internationellt. Strategin framhåller också vikten av det balanserade synsättet, alltså att de olika aspekterna på narkotikaproblematiken ömsesidigt förstärker varandra, i synnerhet åtgärderna för att minska efterfrågan och utbud.

Tanken är att strategin ska konkretiseras genom ett handlingsprogram. Texterna är därför inte särskilt precisa och kan inte heller sägas avvika i sak från den nuvarande strategin. Ett förslag till handlingsprogram kommer från kommissionen tidigt nästa år. Jag vill då komma tillbaka för en mer detaljerad diskussion.

Diskussionen under hösten har, som vanligt i internationella sammanhang, belyst både skillnader och likheter i uppfattningen på det narkotikapolitiska området. Det har funnits skillnader bland annat i synen på skadebegränsande åtgärder, till exempel sprututbyte. Den svenska uppfattningen, att skadebegränsande åtgärder endast kan komplettera förebyggande av själva missbruket, har dock vunnit gehör. De förebyggande åtgärderna sätts därför i första rummet. Detta görs inom ramen för en bred och övergripande beskrivning av åtgärder för att minska efterfrågan. Denna innefattar bland annat åtgärder för att tidigt bemöta nya risker och ge vård och behandling.

När det gäller avsnittet om minskad tillgång, som är mitt ansvarsområde, bör det först sägas att det måste ses i ljuset av det så kallade Haagprogrammet för att stärka området frihet, säkerhet och rättvisa.

Under avsnittet om narkotika sägs i Haagprogrammet att narkotikastrategin ska utgöra en integrerad del av programmet. Vi har alltså två parallella program, ett horisontellt Haagprogram och ett specifikt narkotikaprogram, även om det klart är så att Haagprogrammet är mer specifikt när det gäller polisiärt och rättsligt samarbete.

När det gäller minskning av tillgången anger strategin en allmän målsättning som går ut på att EU ska få till stånd en mätbar förbättring när det gäller sättet att bemöta produktion och illegal handel med narkotika, avledning av prekursorer med mera. Detta tycker vi är bra eftersom det är konkret.

I texten om detta har Sverige också framgångsrikt verkat för att stryka begreppet large scale, eller storskalighet. Vi menar att narkotikan ska bekämpas i alla led, från gatunivå till den grova, gränsöverskridande hanteringen. Som jag brukar nämna kommer även de mindre mängderna ofta från större mängder, så det går inte att dela på de frågorna.

Härutöver anges fem prioriteringar för minskning av tillgången som uttrycks i allmänna ordalag. Jag vill särskilt peka på en av dessa. Det gäller punkten 27.3, som handlar om den gemensamt överenskomna straffrätten på området. Den ska läggas till grund för strategin.

Vi har här tillsammans med ett par andra medlemsstater drivit frågan om att texten måste vara tydlig och täcka den kriminalisering av narkotikahantering som anges i rambeslutet om minimibestämmelser för brottsrekvisit, påföljder för olaglig narkotikahandel och i Schengenakin.

Vi har nu kommit överens om en text. Den går ut på att det görs referenser till dels den utvärdering som ska göras av rambeslutet för att se hur detta tillämpas i praktiken i medlemsstaterna när det gäller att lagföra narkotikabrott, dels att ansträngningar ska göras för att tillnärma de nationella reglerna för när åtal ska väckas. Nämnden har fått den ändrade texten.

Jag är mycket nöjd med dessa justeringar som vi från svensk sida har arbetat hårt för att få till stånd. Det innebär inte minst en tydlig markering mot den politik med coffee shops som bedrivs på sina håll.

När det slutligen gäller avsnitten om samordning, internationellt samarbete i vidare mening samt information, forskning och utvärdering har det förelegat större enighet än vad gäller åtgärder för att minska efterfrågan och tillgången. Jag har till exempel inga svårigheter att acceptera att EU stärker sitt agerande på den internationella arenan, bland annat när det gäller biståndsarbetet. Men återigen är detta mycket övergripande beskrivet. Det kommande handlingsprogrammet får närmare utvisa vilka åtgärder som konkret kommer att vidtas.

Sammanfattningsvis har narkotikastrategin fått en för svenskt vidkommande mycket bra utformning. Den välkomnas därför från regeringens sida.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till dagordningen för det kommande ministerrådsmötet.

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Med anledning av det som jag sade nyss har vi nu fått höra att det blir ett endagsmöte nästa vecka, och det blir den 2 december.

Punkt 3 är utkast till rambeslut om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut: rapport om förhandlingsläget. Kommissionen presenterade i november 2003 ett förslag till rambeslut om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut. Förslaget förhandlas i rådsarbetsgruppen för straffrättsligt samarbete. Ordförandeskapet har nu presenterat en rapport som redogör för läget i förhandlingarna. Det är alltså en ren informationspunkt.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går över på nästa punkt om utbyte av information från kriminalregister.

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag är positiv till förslaget till rådsbeslut. Det kommer att förbättra informationsutbytet mellan staterna, bland annat genom att de åläggs att lämna över information inom kortare tidsfrister än vad som gäller i dag. Det återstår vissa mindre, tekniska problem, men dessa tror jag att vi kommer att kunna lösa inför mötet. Vi kommer att stödja ambitionen att nå en politisk överenskommelse vid mötet.

Anf.  38  BEATRICE ASK (m):

Jag har ingen erinring, men det skulle vara intressant att höra om ministern har något intryck av i vilken utsträckning vi kommer att klara den hastighetsförbättring som ska ske och vad det kan tänkas kosta för Sverige.

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad det är frågan om är att informationsutbytet ska bli snabbare och effektivare. Därmed ska det inte behöva vara en fråga om kostnader, utan det handlar om att man ska ha ett enklare förfarande. Det borde ju tvärtom vara något som minskar kostnaderna, i alla fall på sikt. Framför allt handlar det om att andra länder har ett betydligt mer byråkratiskt system, och det tar i vissa fall ganska lång tid för oss att få information.

Anf.  40  BEATRICE ASK (m):

Jag godtar väl det svaret. Om jag har förstått det hela rätt klarar vi det här någorlunda bra men det krävs förändringar. Det är klart om vi ska leva upp till det här fullt ut kommer det naturligtvis att kosta en del, åtminstone under en viss period. Men då har vi ingen aning om vad det innebär. Jag har ingen erinring mot att man ska göra detta, för jag tycker att det är bra och tror att vi har mindre problem än andra. Men med tanke på det ansträngda budgetläget är det ju väldigt bra att veta om det kan bli stora kostnader. Men då utgår jag från att det är marginella problem för de svenska myndigheterna.

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar alltså om att lämna information som lämnas redan i dag. Jag tror att även vi kommer att tjäna på de ändrade rutiner och de speciella formulär som ska gälla i olika länder, i alla fall på sikt. Det är möjligt att det blir en mindre kostnad till en början, men det skulle jag inte tro. Som sagt tror jag att vi framför allt på sikt kan spara pengar. Men den stora vinsten är att vi kommer att få information snabbare från andra länder.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till punkt 5 om bevarande av uppgifter.

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är alltså det som vi talade om senast men som plötsligt ströks. Nu ska vi förhoppningsvis diskutera rambeslutet på politisk nivå. Syftet är att underlätta det internationella samarbetet genom att se till att trafikuppgifter lagras av Internet- och teleoperatörer så att de kan användas i brottsbekämpande syften. Det har saknats enhetliga regler om detta inom unionen.

Vi är fortfarande på ett tidigt stadium i förhandlingarna. Vi ska diskutera en principiell fråga, nämligen den om vad operatörerna ska lagra. Ska det vara de uppgifter som operatörerna för eget behov lagrar redan i dag, eller ska det vara gemensamma minimiregler för vad som ska lagras? Min bestämda uppfattning är att vi bör ha gemensamma regler. Det ska inte vara operatörerna som avgör vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga i brottsbekämpande syfte. Den nya tekniken med bredbandslösningar gör också att operatörerna har behov av att lagra allt mindre trafikdata.

Min uppfattning delas av en majoritet av medlemsstaterna. Men de lösningar som vi kommer fram till måste självklart vara rimliga och inte ålägga operatörerna krav som är oproportionerliga.

Anf.  44  BEATRICE ASK (m):

Det finns mycket att säga om det här ärendet. Det är ju ett svenskt initiativ, och vi är alla överens om att det är betydelsefullt om man kan få bättre informationsuppgifter än vad man kan få i dag eftersom vi i Sverige använder en hel del. Men nu handlar det om lagstiftning och då är det lite mer komplicerat än frågan om huruvida det kostar något för operatörerna eller inte.

Vi hade i jusitieutskottet i går en ganska ingående diskussion om detta med departementet och kom fram till att vi behöver ha en gemensam fördjupning i de här frågorna. Vad det handlar om är vilka uppgifter som ska sparas. Det kan tangera yttrandefrihet och annat i och med att Internet kommer in i det hela, vilket ju inte är fallet i de svenska telesystemen i dag. Man sparar uppgifter om vem som har ringt, till vem man har ringt och när man har ringt under en viss tid. Det är inga konstigheter. Men vad som nu kommer med tekniken är att man på det här sättet också lagrar vad folk har läst, tittat på och eventuellt kommunicerat, och det är inte lika självklart. Det är de här invändningarna som kan komma.

När jag läser handlingarna är jag lite missnöjd med att vi inte har haft någon bredare kunskapsinhämtning i Sverige eftersom det är vårt förslag, för jag tror att vi måste kunna ta den här diskussionen i Europa. Det är väl bra om en sådan kommer till stånd, och jag utgår från att det kommer att ske.

Det står att det har kommit ställningstaganden från några grupper. Men i utskottet fick vi klart för oss att det inte ens finns en sammanställning av vilka som har hört av sig och haft synpunkter. Det är lite oroväckande, för det vore intressant att veta både vilka som har hört av sig och framför allt vad de eventuellt tycker om den här problematiken. Eftersom det här bara är ett preliminärt ställningstagande förväntar jag mig att synpunkterna kommer in under hand och att vi får ta del av dem.

Jag vill ta upp ytterligare en fråga som jag tycker är central. Det handlar om det första och det andra alternativet. Vi kan väl vara överens om att man ska fastställa en miniminivå, men frågan är vilken skillnad statsrådet ser mellan alternativ ett och alternativ två. Det står att uppgifter som i dag inte lagras – nu tänker jag med svenskt perspektiv – kan komma att lagras. Inför ett beslut måste vi från svensk sida ha bestämt oss för var gränsen går för vad som kan komma i fråga för lagring.

Operatörer i Sverige har i dag ganska begränsade uppgifter, och vi har sett att de fyller väl sin funktion ur brottsbekämpningssynpunkt. Jag är mycket tveksam till och kan inte tänka mig att Moderaterna kommer att acceptera att man lagrar ytterligare uppgifter. Jag tror inte heller att EU:s medlemsstater tänker göra det. Här vill jag att det ska sättas en klar gräns och att detta utreds.

Det vore intressant att veta vad som är skillnaden. Om skillnaden bara är att vi trots allt formellt måste bestämma vad det är som ska vara miniminivåer kan jag kanske köpa det. Men det finns ju en klar gräns för vad det får vara för uppgifter. Innan man kan sätta ned foten måste man veta vilka uppgifter det handlar om, därför att det tangerar ju så många andra frågekomplex.

Det finns alltså en hel del som vi på hemmaplan måste reda ut, tror jag, för att kunna hantera det här initiativet i EU och framför allt för att det ska bli rätt.

Jag vill gärna säga att det här är en utveckling som utifrån integritetsaspekter bekymrar oss moderater men också ur brottsbekämpningssynpunkt. Om man vidgar för mycket blir det så stora ärendemängder och en sådan hantering att risken är stor att det kostar mer än det smakar. Det finns anledning att begränsa uppgiftslämnandet för att hålla det på någorlunda rimlig nivå. Man kanske säger att det får operatörerna får betala. Men det kommer kunden att få göra i alla fall. Vi ska inte lägga för mycket resurser på fel saker. Här måste det göras en avvägning.

Jag tror att det behövs en bättre beredning i grunden för att kunna slå ned i sakståndpunkten. Däremot tycker jag att det är bra om man tar de här första diskussionerna i EU för att känna av de andra ländernas synpunkter, för det ju finns kompetens i medlemsstaterna som vi kan ta till vara.

Vi har ett väldigt öppet förhållande till frågan, men jag vill ändå markera att det finns tydliga gränser för vad vi kan tänka oss att acceptera. Det är viktigt att justitieutskottet tillsammans med departementet så snart som möjligt gör en fördjupning i detta så att vi inte drar på oss problem som inte var avsikten med ärendet.

Anf.  45  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag skulle egentligen kunna nöja mig med att instämma i det som Beatrice Ask har lyft fram. Det här är ett ganska komplicerat ärende, och det är väldigt svårt att få en ordentlig uppfattning om vilka effekter det här kan få.

Jag ska bara peka på en sak. När man beskriver vilka gemensamma miniminivåer som ska lagras säger man att de ska vara nödvändiga, lämpliga och proportionella. Frågan är vem det är som avgör om de är nödvändiga, lämpliga och proportionella. Man behöver ha en ganska bred kunskap för att kunna avgöra det. Tänker man då på att också prata om att det ska vara proportionellt, och tänker man då på Artikel 29-kommittén som faktiskt är inrättad i EU för att ge råd i frågor om skyddet av den personliga integriteten och elektronisk kommunikation? Där sitter folk från de olika datainspektionerna för att bevaka den personliga integriteten. Nu har de inte kommenterat det här för det är ju någonting som förändras och pågår hela tiden, men tidigare har de kommit till slutsatsen att systematiskt bevarande av varje typ av uppgifter för en tid om ett år eller mer skulle vara oproportionerligt och oacceptabelt. Det är egentligen det enda underlag som vi har.

Det skulle vara bra om ministern kunde kommentera att den kommitté som han själv har varit med och tillsatt för att bevaka den personliga integriteten säger att det här egentligen skulle vara oproportionerligt och oacceptabelt.

Anf.  46  KARIN GRANBOM (fp):

Många frågor har tagits upp här, men jag har någonting mer att säga därför att den här frågan skapar ju många frågor för oss. Det här är ett väldigt stort område med väldigt många perspektiv som måste belysas. Det är grundlagsperspektiv, integritetsperspektiv, kostnadsperspektiv, teknikperspektiv, och så vidare.

Det här är en beslutspunkt i dag. Bland annat ska vi ta ställning till vilka uppgifter det är som ska lagras. Det handlar om att vi ska lagra uppgifter från telekommunikation och Internettrafik. De flesta vet väl vad telekommunikation är, vad ett telefonsamtal är. Men vad är Internettrafik egentligen? Är det bara e-mail? Nuförtiden kan man till exempel ringa via Internet, och tekniken utvecklas hela tiden.

Jag kan ju själv säga att jag inte är någon expert på Internettrafik, och jag tycker att det är svårt att veta vad som kommer att lagras.

Det står också i våra papper att det är uppgifter som i princip svarar på frågorna vem, när, var och hur. Vad betyder ”i princip”?

Jag skulle slutligen också vilja fråga om justitieministern kan ge något konkret svar på om departementet sedan i går har hunnit tänka till om hur vi ska kunna genomföra en bättre beredning av det här ärendet.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

I går hade vi det här uppe i justitieutskottet och beslöt oss för att titta vidare på det här och göra en fördjupning. Den frågan finns alltså med i den fortsatta hanteringen.

Anf.  48  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Vi stöder inriktningen av regeringens arbete på det här området. Också vi har betonat att det är viktigt med tydligheten. Jag tror också att man i det kommande beredningsarbetet inte ska involvera bara justitieutskottet utan även konstitutionsutskottet eftersom integritetsfrågorna och tangeringen av yttranderättsfrågorna ligger inom detta område.

Det har redan förekommit argumentering i den allmänna debatten omkring detta, där man tydligen har missuppfattat på så sätt att det handlar om att det skulle vara möjligt att spåra kommunikationsinnehållet genom det här förslaget. Det är ju inte avsikten, men det är väldigt noga med att man är tydlig så att ingen ska kunna missuppfatta detta i framtiden.

Anf.  49  BJÖRN HAMILTON (m):

Också jag vill instämma lite grann i kören här. Jag är personligen bekymrad över det samhälle som vi håller på att gå in i utan att faktiskt ha riktig kontroll över det. Där är den personlig integriteten och sådana frågor oerhört viktiga. Vill man tillåta sådant här måste man också veta hur man ska skydda den personliga integriteten. Det här måste löpa parallellt. Det måste så att säga finnas förslag i bägge ändarna, så att man inte först öppnar upp och sedan börjar tänka på hur man skyddar den enskilda individen. Jag upplever inte att det riktigt är så nu. Jag har inte någon lösning här, men jag vill ändå påpeka vikten av att man tar hänsyn till sådana här saker i diskussionen – framför allt för diskussioner i EU, där perspektivet på något sätt blir så mycket större och där vi naturligtvis inte längre har samma befälsrätt över frågan som vi har här hemma.

Anf.  50  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Mycket är redan sagt, och jag instämmer i det som de flesta tidigare har anfört. Miljöpartiets ståndpunkter i den här frågan är ganska väl kända i den här frågan. Vi har ju efterlyst att det är viktigt att man i stället för minimiregler kanske formulerar maximiregler precis om vad som kan få innehållas. Dagens teknik gör det numera möjligt – det sker redan i dag – att samtal med innehållet sparas och bevaras av företag. De lämnar ofta ett meddelande i förväg. Det känns lite olyckligt, men man kan ju välja att sluta prata eller inte.

I det här fallet finns det också en annan aspekt som jag skulle vilja ta upp, och det är återigen tidsaspekten på hur länge de här uppgifterna ska bevaras. Vi har ju också sagt att vi ska kunna dela med oss av material till andra polisverksamheter. Det som jag ser kan dyka upp är att uppgifter om svenskar som har lagrats ut ur de svenska registren kan finnas kvar i andra länders register därför att de har en annan lagringstid och en annan lagringspolicy. Jag tycker att man bör titta närmare också på detta. Även det bör tas upp som en aspekt, för det motverkar ju avsikten med våra lagringsbestämmelser om materialet finns på annat håll och kan återhämtas därifrån.

Anf.  51  BEATRICE ASK (m):

Jag har bara en sakkommentar. Det är ju inte så här, Ingvar Svensson. Vi är helt överens om att avsikten med det här initiativet var att inte lagra annat än så att säga hårdfakta om varifrån man har ringt och vart, inte innehållet. Problemet är den tekniska utvecklingen, som gör att datorerna inte känner skillnad på allmänt surfande och telefoni, och då blir det i alla fall så att gränsen börjar flyta och tangerar det. Det är det som gör att det här blir mer komplicerat än vad man tror.

Anf.  52  INGVAR SVENSSON (kd):

Vi ska väl inte polemisera här, men det var just av den anledningen som jag efterlyste tydlighet i regelverket.

Anf.  53  LENNART HEDQUIST (m):

Det finns ju en tendens att brottsutredningar när det föreligger dåligt underlag eller dålig bevisning kan komma att kosta väldigt mycket. Jag förmodar att den bakomliggande orsaken till att man tar fram sådana här förslag är att effektivisera brottsbekämpningen och att göra den mer kostnadsbesparande. Jag tycker från den synpunkten att det vore intressant att höra lite tydligare hur justitieministern ser på det sambandet. Det är ju här en avvägning mellan hur man säkerställer integriteten samtidigt som man åstadkommer en så effektiv brottsbekämpning som möjligt.

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är kanske lite konstigt att jag ska ansluta mig till kören, men det gör jag faktiskt. Jag håller med om att det finns en osäkerhet som i grunden bygger på att teknikens utveckling går så fort att det är svårt att förutse exakt vad som gäller om till exempel tre år. Inte minst just därför är det viktigt att vi är mycket noga innan vi bara rusar in och når en överenskommelse och reglerar den här frågan i EU eller för svenskt vidkommande.

Min principiella inställning är att det som vi nu kommer att ha är en principdiskussion om vad som ska lagras. Jag tycker att vi ska ha minimiregler för att det över huvud taget ska kunna lagras någonting. Sedan pågår det här arbetet också nu för svenskt vidkommande på departementet, och där är det förstås väldigt viktigt att man reglerar det här ordentligt. Annars blir det ett slags telefonavlyssning bakvägen. Telefonavlyssning har vi just nu reglerat, och nya regler har trätt i kraft, och det här får då inte vara en telefonavlyssning på annat sätt.

Det som jag har efterlyst när det gäller de här sakerna är framför allt att man ska kunna spåra varifrån personer har ringt. Sedan kan jag inte nu vare sig för min egen eller för regeringens räkning binda om det här ska vara tillräckligt, men det är i alla fall det som har varit avsikten.

Om det sedan kan finnas mervärde och riksdagens majoritet anser att vi ska göra på annat sätt, får vi återkomma till det. Men även om vi försöker arbeta så snabbt och effektivt som möjligt kan jag inte nu efterkomma den tanke som kom i går i samtalet med justitieutskottet, men den kommer alltså så fort som möjligt. Jag har inga synpunkter på att det behandlas också i andra utskott i riksdagen. Det tycker jag är utmärkt. Jag tror faktiskt att vi har en relativt stor samsyn om att det här är ett effektivt medel för brottsbekämpning, men det är också en integritetsfråga. Vi får inte bara hävda principen att ändamålen helgar medlen. Så enkelt är det inte. Det gäller att bekämpa grova brott, och det ska vara tydligt reglerat.

Men som sagt: Det här är ett första steg, en första principdiskussion, och det gäller då att hitta någon form av minimiregler för att vi sedan ska kunna fortsätta att utveckla det i Sverige.

Jag fick också en konkret fråga om kommittén. Den granskar för närvarande liggande utkast till rambeslut och förväntas producera ett yttrande inom kort.

Anf.  55  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Jag tycker att det är bra att regeringen och ministern har den inställningen att det här är svårt, att man kommer att behöva titta djupare på detta.

Någonting som jag också tycker är viktigt att betona – tidigare pratade jag kanske mer om den personliga integriteten – är också en effektiv brottsbekämpning. Jag tycker att man tyvärr lite alltför ofta säger: Får vi bara tillgång till det här så blir det väldigt bra och effektivt. Det är sällan som man egentligen granskar och verkligen utvärderar vilka instrument som är effektiva och hur man uppnår högsta effektivitet.

Precis som Beatrice Ask tidigare sade tror jag att det är ganska viktigt att man från svensk sida också betonar att om det blir en alldeles för stor mängd och för bred registrering, kommer det här egentligen att bli helt ohanterbart även ur brottsbekämpningssynpunkt. Man måste även se på om det är effektivt vid brottsbekämpning, och då räcker det inte i varje fall för min del att polisen säger att det här är jätteeffektivt och att man vill ha det. Vi tycker i andra fall aldrig att enbart den ena aktören utan att det granskas kan få säga att man tycker att det här är jättebra.

Den andra fråga som jag skulle vilja lyfta fram och som jag hoppas att ministern kan ta med sig är följande som återfinns i remissinstansernas ståndpunkt: Någon formell remissbehandling av det föreslagna rambeslutet har inte skett nationellt.

Det vore kanske positivt om regeringen ändå försöker genomföra en remissomgång till olika instanser som i normala fall hade hanterat ett sådant här förslag, om det hade varit rent nationellt. Jag tror att det är viktigt att man får in de här breda synpunkterna. Det är en önskan från min sida att man faktiskt försöker göra det och inte bara säger att det inte riktigt behövs därför att det är ett rambeslut. Det skulle ge ett bättre underlag.

Anf.  56  BEATRICE ASK (m):

Jag tyckte inte att jag fick riktigt klart för mig vilka uppgifter som statsrådet kommer att driva att det är man ska lagra. Om det nu ska vara en principdiskussion vore det väl intressant att få veta det. Jag måste säga att jag inte är beredd att ge något annat mandat än en öppen principdiskussion, för det kan inte vara fråga om att man låser sig innan man har fått den beredningen.

Ett tips dock: Jag vet inte hur man gör, men jag tycker att ministrarna kunde vara så kloka att de direkt skickar över det här till Artikel 29-kommittén, om den sysslar med detta, och ber att den funderar lite grann kring de här frågorna, så att man får det på bordet tills det är dags att fatta beslut. Det kanske sker med automatik, men det vore ju väldigt bra om de liksom satt och betade i detta. Jag kan tänka mig att det inte bara är en hel del folk i EU-nämnden och i justitieutskottet som tycker att det här är komplicerat. Jag förstod på ministern också att man tangerar saker så att det blir svårt. Men som sagt: något annat än en allmän diskussion kring hur man ska förfara tycker jag inte att man kan ta.

Det är också klart att det ska vara minimiregler. Man vet ju vad som var intentionen med initiativet, och jag är med på det ur brottsbekämpningssynpunkt. Det måste vara en minimireglering, men vi behöver faktiskt skaffa bättre kompetens för att kunna ta ställning mer i detaljfrågor.

Anf.  57  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag vill bara säga så att det blir klart. Det är möjligt att jag uttryckte mig oklart. Det är bara om vi ska ha minimiregler. Det är den prinicipdiskussionen som vi ska ha. Jag ger mig inte in i några andra diskussioner. Om det skulle bli så att man i diskussionen ska uttrycka någon åsikt, kommer jag att säga att det ska vara restriktivt, men det är inte på något sätt det som diskussionen handlar om. Jag vill bara säga det som min personliga inställning, men det gäller bara om vi ska ha gemensamma minimiregler, och det anser jag att vi ska ha. Sedan får vi återkomma till vad det här ska innehålla.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Precis. Det är det som beslutet gäller nu, och där uppfattar jag att det finns ett stöd för regeringens förslag men att flera så att säga vill återkomma till detaljerna i nästa steg.

Anf.  59  KARIN GRANBOM (fp):

Vid det här mötet ska man alltså inte ta något beslut om vilka uppgifter som ska sparas och inte heller om under vilken tid de här uppgifterna ska sparas. Okej!

Anf.  60  CARL B HAMILTON (fp):

Jag noterar bara liksom vi alla här att justitieministern instämde i att det finns en väldigt stor oro för att texten som den nu är är alldeles för oprecis. Vi noterar alltså att det bara är det här principbeslutet som nu diskuteras.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Ja, det är noterat. Jag konstaterar då att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi in på punkt 6, Terrorism.

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag vill inledningsvis tala om att denna punkt har förändrats något sedan vi skickade underlaget till nämnden. 6 c utkast till rådsslutsatser om förhindrande av förberedelser mot och konsekvenshantering av terroristattacker har strukits från dagordningen. Samma gäller för 6 d halvårsvisa strategiska dokument om terrorism och 6 e gemensam hotbildsrapport om rekrytering. 6 a och 6 b kvarstår. Dessutom har underpunkten Uppdatering Handlingsplan om terrorism tillkommit.

Jag tänker nu informera om de dokument som kommer att tas upp i RIF-rådet. Vi har numera regelbundet terrorismfrågor på RIF-rådet som ett led i uppföljningen av Europeiska rådets deklaration om terrorism, som antogs efter terrordåden i Madrid i mars. Det är viktigt att vi på ministernivå kontinuerligt kan få information om att tempot i uppföljningsarbetet hålls uppe och att resultat verkligen nås. Det ger också indikationer om var ytterligare ansträngningar är nödvändiga. När detta är sagt måste vi bevaka att ministerrådsdagordningar inte i onödan tyngs av presentationer och återrapporteringar som ger litet mervärde och stjäl tid från viktiga beslut och diskussioner.

Eftersom dagordningspunkten denna gång endast handlar om informationspunkter tänker jag inte närmare gå in på dessa frågor. Jag kan bara konstatera att arbetet med att skapa effektivare åtgärder på EU-nivå löper på enligt planerna. Ambitionen från svensk sida är som tidigare att delta aktivt och konstruktivt.

Anf.  63  BEATRICE ASK (m):

Jag vill för det första bara understryka och ge stöd till det som statsrådet sade, nämligen att man ägnar sig åt en massa rapporteringsarbete som tar för mycket tid ifrån det som borde göras. Där kan statsrådet med gott samvete säga att han åtminstone har Moderaterna med sig. Jag tror att man tvingar fram väldigt mycket arbete i Sverige när vi skulle kunna ägna oss åt annat som är viktigare för terroristbekämpningen. Det var också den bild som vi fick i justitieutskottet.

För det andra har vi en del som vi inte heller har hunnit med på hemläxan och som fortfarande är kvar, om jag förstod det hela rätt. Det är väl bra att man följer upp, men det får inte ta sig byråkratiska former, vilket det lite grann har gjort.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går över till punkt 7, Informationsutbyte med mera.

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Europeiska rådets deklaration om terrorism som antogs i mars 2004 innehöll en del åtaganden och initiativ på en rad olika områden för att förbättra EU:s förmåga att effektivt förhindra och bekämpa terrorism. Från svensk sida har vi betonat vikten av effektivare åtgärder för att underlätta informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter. Det kan sägas vara grundbulten i ett effektivare brottsbekämpande arbete.

Som ni vet finns det också ett svenskt utkast till rambeslut om förenklat informationsutbyte. Även kommissionen lade tidigare under våren fram ett förslag till rådsbeslut på temat förbättrat informationsutbyte och samarbete mot terroristbrott. Det har under sommaren och hösten behandlats på arbetsgruppsnivå, och en överenskommelse har nu nåtts. Det nya beslutet bygger helt på ett tidigare beslut, vars räckvidd nu utsträcks. Eftersom informationsutbyte och förbättrat samarbete kan ses som förutsättningar för en effektivare terroristbekämpning har Sverige välkomnat förslaget. Det föranleder inga ändringar av svensk lagstiftning.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 8 om Interpol.

Anf.  67  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I deklarationen från den 25 mars 2004 för att bekämpa terrorism uppdrog Europeiska rådet instruktioner till rådet att skapa ett system för utbyte av information om stulna pass mellan Schengens informationssystem och Interpols databas. Då Schengenkonventionen inte tillåter en direktöverföring från Schengens informationssystem till Interpol har medlemsstaterna enats om att i ett första steg bilateralt förse Interpol med uppgifter. I ett andra steg när Schengenkonventionen har ändrats kommer en direktöverföring av uppgifter från Schengens informationssystem till Interpol att vara möjlig. Den gemensamma ståndpunkten är en första respons på denna begäran, som kompletteras med fortsatt utvecklande av Schengens informationssystem till det så kallade SIS II, som ska ha en teknisk kapacitet att direkt överföra information till Interpol.

Jag är positiv till förslaget att bilateralt förse Interpol med uppgifter om försvunna pass och stöder därför den gemensamma ståndpunkten.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt nr 9 västra Balkan.

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ett möte med västra Balkan kommer att äga rum i anslutning till RIF-rådet den 2 december, inte den 3 december, som det står på dagordningen. Det är angeläget att stödja västra Balkan-länderna i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är också angeläget att EU agerar snabbt och kraftfullt för att bättre samordna och effektivisera sina egna och medlemsstaternas insatser i kampen mot den organiserade brottsligheten med ursprung i västra Balkan. Jag välkomnar därför mötet med västra Balkan och kan också godkänna förslaget till gemensamt uttalande från detta möte.

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har läst det här förslaget till hemligstämplandet, för att göra det enkelt så att ni förstår vad jag talar om, som kommit ut. På den första sidan står det att man välkomnar ”the significant progress that has been made”. Det räknas sedan upp olika institutionella förbättringar som har skett, men min fråga till justitieministern är: Har situationen på Balkan förbättrats? Är det mera rättssäkra samhällen? Har kriminaliteten i västra Balkan som en källa för brottslighet i det övriga Europa minskat?

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska inte bli alltför detaljerad på den punkten. Min uppfattning är att det går åt rätt håll, men det är inget tvivel om att det finns en grov organiserad brottslighet i Sarajevo. Jag har där fått information om västra Balkan över huvud taget, och det är inget tvivel om att det finns sviter från kriget som är en grogrund för en grov organiserad brottslighet. Konflikter kvarstår fortfarande mellan etniska grupper, men min bedömning är att det går åt rätt håll. Jag kan dock inte detaljerat säga exakt vilka framsteg som har gjorts.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det något att säga om de två konferenserna under Övriga frågor?

Anf.  73  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det har tillkommit en informationspunkt om ordförandeskapets slutsatser från integrationsministerkonferensen ”Turning Principles into Actions”. Integrationsfrågor har i allt högre grad kommit att behandlas inom EU. Ett exempel på det är integrationsministerkonferensen i Groningen den 10–11 november. I slutsatserna från konferensen pekas det bland annat på hur arbetet med integrationsfrågor bör bedrivas i fortsättningen. Det rör sig bland annat om ett strukturerat erfarenhetsutbyte på lokal, regional och nationell nivå men också på unionsnivå. Ett annat exempel är att det ska upprättas en webbsida med goda exempel på praktiskt arbete för integration.

Anf.  74  KARIN GRANBOM (fp):

Min fråga gäller inte den här punkten. I går fick vi reda på att frågan om företagsföroreningar ska komma upp på ministermötet. Stämmer detta?

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Låt oss först godkänna den lämnade informationen. Sedan får justitieministern svara på den senaste frågan.

Anf.  76  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det tog jag upp inledningsvis.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Det skedde när rapporten var uppe. Inget är aktuellt i det här sammanhanget.

Anf.  78  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det föreligger nu en A-punktslista som ni har fått. Vi har information om troliga A-punkter. Jag tänker lämna information om tre punkter. I övrigt hänvisar jag till det skriftliga materialet.

Vid RIF-rådet den 25-26 oktober nåddes en politisk överenskommelse om standarder för säkerhetsdetaljer, biometri, pass och resehandlingar. Ministrarna kom överens om att införa två obligatoriska biometriska kännetecken: digital ansiktsbild inom 18 månader och fingeravtryck inom 36 månader. Vid det kommande rådsmötet ska ministrarna fatta det formella beslutet om standarder.

RIF-rådet vill också godkänna att Förenade kungariket nu ansluts till vissa delar av Schengenregelverket, bland annat till rättsligt samarbete och narkotikasamarbete. Förberedelserna för Schengens informationssystem och för dataskydd fortsätter dock.

Vid det senaste samrådet redogjorde statssekreterare Charlotte Svensson för att Europeiska rådet vid det formella antagandet av Haagprogrammet uppmanade RIF-rådet att fatta beslut om införande av beslutsfattande med kvalificerad majoritet för asyl, migration och gränskontroll senast den 1 april 2005.

Som redovisats motsatte sig ett antal medlemsstater en övergång på migrationsområdet, främst av oro för att det skulle påverka det nationella självbestämmandet gällande tillträde till arbetsmarknaden. Därför gjordes ett undantag för laglig migration.

Vid RIF-rådet den 19 november presenterades ett utkast till rådsbeslut, som skickades över till nämnden. Utkastet har sedan behandlats i Coreper, där enighet nåddes den 24 november. Diskussionen rörde uteslutande hur undantaget för laglig migration skulle formuleras. Den slutliga texten för rådsbeslutet går nu enligt uppgift som en A-punkt till RIF-rådet den 2 december för att därefter lämnas till Europaparlamentet för yttrande.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punkterna.

Vi tackar justitieministern och medarbetare för samrådet.

Innehållsförteckning

1 §  Transport, telekommunikation och energi (energi) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 1

Anf.  5  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  6  PER BILL (m) 2

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  8  BÖRJE VESTLUND (s) 2

Anf.  9  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 2

Anf.  10  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  12  Departementsrådet BO DICZFALUSY 3

Anf.  13  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 3

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  15  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 4

Anf.  18  PER BILL (m) 4

Anf.  19  KARIN THORBORG (v) 5

Anf.  20  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  21  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 6

Anf.  22  Departementssekreterare MAGNUS BLÜMER 7

Anf.  23  KARIN THORBORG (v) 7

Anf.  24  Departementssekreterare MAGNUS BLÜMER 7

Anf.  25  PER BILL (m) 7

Anf.  26  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  38  BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  40  BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 13

Anf.  44  BEATRICE ASK (m) 13

Anf.  45  ALICE ÅSTRÖM (v) 14

Anf.  46  KARIN GRANBOM (fp) 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  INGVAR SVENSSON (kd) 15

Anf.  49  BJÖRN HAMILTON (m) 16

Anf.  50  LEIF BJÖRNLOD (mp) 16

Anf.  51  BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  52  INGVAR SVENSSON (kd) 16

Anf.  53  LENNART HEDQUIST (m) 17

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 17

Anf.  55  ALICE ÅSTRÖM (v) 18

Anf.  56  BEATRICE ASK (m) 18

Anf.  57  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 19

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  59  KARIN GRANBOM (fp) 19

Anf.  60  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 19

Anf.  63  BEATRICE ASK (m) 20

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  67  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  70  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  73  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  74  KARIN GRANBOM (fp) 22

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  76  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  78  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 23