Fredagen den 26 november 1999

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:11

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat. Innan vi släpper in finansministern och hans medarbetare vill jag passa på att hälsa Bijan Fahimi från Folkpartiet välkommen hit. Han ersätter Karin Pilsäter under hennes tjänstledighet.

Du är välkommen till EU-nämnden.

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (Ekofin) den 8 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (Ekofin) den 29 november 1999 (finansminister Bosse Ringholm)

Anf.  2  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit till samrådet med EU-nämnden. Det är ju många ärenden som ska tas upp på det s.k. jumbosammanträdet nästa vecka. Men vi börjar med de rena Ekofinfrågorna där finansministern ska ge en muntlig återrapport från det förra Ekofinmötet. Sedan ska vi ha samråd inför kommande Ekofinmöte. Jag lämnar över ordet till finansministern.

Anf.  3  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska börja med att kortfattat säga något om mötet den 8 november. Ni har ju fått anteckningar från det, och därför ska jag bara ta upp ett par viktiga ärenden.

Jag ska börja med det positiva. Vi fick till stånd en politisk uppgörelse om fördelningen av Europeiska investeringsbankens lån till tredje land. Ett land, Spanien, har dock en reservation rörande Sydafrika. Därför kan ett formellt beslut bara fattas när denna reservation har lyfts. Ärendet har därför satts upp på måndagens möte. Och vi tog även ett steg framåt när det gäller finansieringen av EU:s bidrag till skuldlättnadsinitiativet HIPC för de fattigaste länderna på 1 miljard euro.

Vi hade en lång och öppenhjärtig debatt om skattepaketet. Storbritannien utsattes för hård övertalning att mjuka upp sin inställning till att undanta internationella obligationer från sparandedirektivet. Även Luxemburg uttryckte betänkligheter mot en snabb överenskommelse. Det hela slutade med att ordföranden meddelade att han tänkte besöka sin brittiske kollega i London. Och det har skett under de senaste dagarna. Eventuellt skulle han inkalla till ett speciellt möte med Ekofinministrarna nu på söndag om det skulle finnas förutsättningar. Men efter hans besök i London visar det sig att det inte finns några sådana förutsättningar, så det blir inte något särskilt möte på söndag.

Anf.  4  MATS ODELL (kd):

Detta är ju en favorit i repris. Finansministern talar om internationella obligationer. Men när vi tittar på den kommenterade dagordningen för mötet den 29 november dyker plötsligt avkastning från internationella obligationer samt värdepappersfonder upp. Blockeras även de i detta avseende? Är det nytt, eller fanns det med redan den 8 november?

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Huvudhindret är naturligtvis britternas invändningar. Det är Luxemburg som har väckt den här andra frågan.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då gå in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju i vanlig ordning fått en kommenterad dagordning, och det är den som gäller, även om det har skett en del mindre omstuvningar.

Som en s.k. falsk B-punkt tillkommer, som jag nämnde, EIB:s utlåningsmandat. Någon ny diskussion förväntas inte, utan det är främst en möjlighet för Spanien att lyfta sin reservation när det gäller Sydafrika.

Jag börjar med de ärenden som Ekofinrådet ska rapportera till Europeiska rådets möte i Helsingfors i december med undantag för sysselsättningspaketet som vi kommer till senare.

På skatteområdet är det skattepaketet som man koncentrerar sig på. Toppmötet i Köln i juni i år beslutade att Ekofinrådet skulle försöka få fram en överenskommelse till rådets möte i Helsingfors i december. Det innebär att det är sista chansen som vi har på vårt ordinarie möte på måndag att komma fram till ett förslag som kan föreläggas Europeiska rådet. Av skattepaketets tre delar – för det första direktiv om beskattning av sparande, för det andra uppförandekoden för företagsbeskattning och för det tredje direktiv om beskattning av ränte- och royaltybetalningar – är det alltså den första delen, beskattning av sparande, som är den mest problematiska. De två övriga har gått ganska hyggligt, och vi har kommit ganska långt med dem. Och det finns alltså på detta område stora meningsmotsättningar när det gäller direktiv om beskattning av sparande. Rapporten från förra mötet visar framför allt Storbritanniens totala obenägenhet att acceptera att dessa obligationer omfattas av direktivet. Än så länge har vi ingen framgång att rapportera på det området.

Det finns en del mindre tekniska frågor när det gäller de två övriga delarna av skattepaketet. Därför har skattepaketet i dagsläget tagits bort som en egen punkt på dagordningen. Det finns bara med som en rapport om förstärkt skattepolitiskt samarbete. Det är alltså osäkert vad som kommer att hända när det gäller skattefrågorna på mötet på måndag.

Vi har från svensk sida hela tiden markerat att vi tycker att det är viktigt att få till stånd ett beslut om hela skattepaketet. Därför har vi stött det finska ordförandeskapets försök att nå någon form av kompromiss. Men vi har samtidigt velat markera att det måste vara en väl avvägd kompromiss och att den måste ha rimlig balans, så att de ursprungliga krav som vi har ställt när det gäller skattepaketet också kan tillgodoses. Alla skatteöverenskommelser kräver ju enhällighet. Därför är det säkerligen en lång och mödosam väg som vi har att vandra i fortsättningen på skatteområdet.

Jag kan också markera att kommissionen i mars 1997 föreslog ett ramdirektiv om energibeskattning. Det har också varit uppe till diskussion ett antal gånger utan att vi har nått en enighet. Nu fokuserar ordförandeskapet på en av de utestående frågorna som måste lösas innan vi kan enighet. Det rör sig om konflikter mellan EU:s regler om statligt stöd och möjligheterna till skattenedsättning i ett energibeskattningsdirektiv. Denna fråga får då särskild aktualitet när det finns möjligheter i direktivförslaget för medlemsstaterna att tillämpa skattelättnader för energiintensiv industri. Kommissionen bör därför uppmanas att utarbeta klara riktlinjer för tolkning av statsstödsreglerna. Sverige delar övriga medlemsstaters oro över denna fråga och anser att det är viktigt att den kan lösas snart. Sverige stöder alltså också här ordförandeskapet och dess ansträngningar.

Kommissionens nuvarande riktlinjer för godkännande av statsstödsreglerna är krångliga och ställer till problem för medlemsstater, bl.a. för oss i Sverige som vill införa höga miljöskatter som kan behöva kompletteras med särregler just för energiintensiv industri.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara inledningsvis säga att det är ytterligt lite material som vi har fått översänt till nämnden. Det är ju verkligen sparsmakat, om jag ska använda det uttrycket. Det underlättar alltid vårt arbete om vi får in materialet i god tid, eftersom vi ska ta ställning till de ståndpunkter som regeringen föreslår.

Anf.  9  LARS TOBISSON (m):

Jag vill knyta an direkt till vad ordföranden sade. Även för att komma från Finansdepartementet är materialet osedvanligt torftigt den här gången. Jag vill ta några exempel som jag tycker är rent utmanande.

På den första punkten om ekonomisk-politisk samordning står det i andra stycket i föredragningspromemorian: ”Vid kommande möte ska ett utkast till rapport behandlas inför toppmötet i Helsingfors.”

Var finns den? Vad innehåller den? Det står någonting om att den inte kommer att presentera någonting. Den ska vi rimligen ha tillgång till om vi ska kunna ta ställning. Och om den av någon anledning har kommit in så sent att det inte har varit möjligt förutsätter jag att finansministern då åtminstone redovisar vad som står i den.

På samma sätt är det med kommande punkter. När det gäller sysselsättningspolitiken, som vi kanske återkommer till, har vi sett dessa dokument tidigare. Det sägs att man gör en avstämning och finaliserar sina ståndpunkter. Men det finns ingen notering om var avvikelser kan föreligga gentemot tidigare dokument som vi har sett. Det står beträffande punkten c, förstärkt skattepolitiskt samarbete, att det ska vara en lägesrapport, vilken förväntas bli presenterad för och godkänd av Ekofinrådet. Men vi har inte fått något annat än en föredragning om skattepaketet här.

Jag tycker att vi framför allt på den första punkten är i en situation där jag vill ifrågasätta om inte regeringen ska åläggas att begära parlamentariskt förbehåll med anledning av att man inte har kunnat förankra ärendet i riksdagen. Vi har alltså inte fått tillgång till någon del.

Detta var allmän kritik mot bristen på beslutsunderlag för vår del. Om vi ska ta de fortsatta punkterna så vill jag beträffande skattepaketet säga att det är frestande för mig att säga: Vad var det jag sade. Jag ska inte upprepa det. Men detta bekräftar bara vad jag har sagt vid ett flertal tillfällen. Jag skärpte det vid det senaste tillfället och sade att vad som pågår är ju något slags spel där länder som har intresse av att nuvarande ordning består gör ett slags försiktigt motstånd men i praktiken inte ändrar sig. Och länder som Sverige som har hård beskattning på dessa områden men vill undvika att ändra den säger att man avvaktar för att se om man inte ska komma fram beträffande t.ex. sparandedirektivet.

Nu är ju detta en livslögn, därför att även om man skulle nå fram, vilket inte förefaller kunna bli fallet när det gäller sparandedirektivet, så omfattar det ränteinkomster på banksparande, kontantsparande. De som vill flytta sitt kapital över gränserna sätter ju aldrig in pengarna på banken och får 2 % ränta eller liknande. Det är ju inte det som det handlar om. Därtill kommer alltså vissa obligationer och värdepappersfonder, men inte sådant som utgör de stora beloppen i sammanhanget, t.ex. reavinster på aktier, osv. Det är den ena begränsningen i detta paket.

Den andra är att det inte omfattar annat än som mest EU:s medlemsländer. Vi har territorierna i anknytning till EU:s medlemsländer men framför allt länderna utanför EU som pålitliga skatteparadis och som naturligtvis bara kommer att dra nytta av om man skulle införa ett sådant direktiv.

Min slutsats är återigen att vi nu med all sannolikhet kan konstatera att vi nu inte får någon uppgörelse om detta på ett bra tag. Det är inte bara fråga om att det inte kommer upp till avgörande i Helsingfors, utan med en sådan kraftigt markerad negativism från Storbritannien och i viss mån också från Luxemburgs sida så dröjer det innan detta kan pånyttfödas. Då måste rimligen i stället uppgiften vara för de regeringar som har talat för harmonisering att se till att göra detta på hemmaplan genom att anpassa sina skatteregler mot genomsnittet.

Det kan då också vara en tanke som jag vill föra fram beträffande energibeskattningen. Sverige har länge vurmat för en harmonisering av energiskatterna och gärna t.o.m. en enhetlig reglering via EU. Syftet är att åstadkomma en harmonisering. Men i samma veva som man talar för detta sätter man själv, som har de högsta skatterna i detta avseende, i gång och höjer redan höga skatter på diesel och på kärnkraftselektricitet. Då verkar man ju i rakt motsatt riktning mot den man eftersträvar när man säger att vi ska ha mer likformiga regler på detta område. Återigen är det så att om man ska leva som man lär när man talar för en harmonisering ska man ju uppträda på hemmaplan så att man anpassar sina egna skattesatser mot genomsnittet.

Anf.  10  CARL ERIK HEDLUND (m):

Som komplement till vad Lars Tobisson har anfört skulle jag vilja fråga litet mer precist vad Sverige har gjort för att försöka åstadkomma en kompromiss. Finansministern sade att Sverige hade försökt göra detta med de ursprungliga kraven. Hur har de framförts, och hur har de övriga reagerat på de här kompromissförslagen?

Den andra frågan är: Vad händer nu, om det på måndag inte blir någon uppgörelse? Kommer man att fortsätta med de här uppslitande diskussionerna, eller vad är finansministerns uppfattning om fortsättningen?

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Jag vill först understryka det som tidigare har sagts om de utomordentliga svårigheterna för nämndens ledamöter att bilda sig en uppfattning över huvud taget om dessa ärenden som vi ska diskutera i dag.

Jag har egentligen samma fråga som Carl Erik Hedlund. Men den här kompromissen som Sverige arbetar för gör vi tillsammans med ett antal andra länder. Jag avvaktar svar också på den frågan.

När det gäller energibeskattningen är det alldeles uppenbart att Sverige är i en mycket besvärlig situation. Såvitt jag förstår är det inför skattesamtalen ett beredningsarbete på gång i Finansdepartementet för att man ska få fram någon sorts underlag för ett eventuellt kommande svenskt nytt system för energibeskattning samtidigt som detta arbete pågår. Det finns väl en parallell med skattepaketet, att de olika länderna har så pass olika intressen? Det skulle vara intressant att höra vilken prognos som finansministern har. Kommer detta att kunna bli någonting, och kommer det att innebära några restriktioner för det arbete som vi gemensamt förhoppningsvis nu ska bedriva med att få fram ett svenskt nytt energiskattesystem?

Anf.  12  BIJAN FAHIMI (fp):

Jag delar också uppfattningen att det var lite svårt att förstå vad framför allt den ökade samordningen i den ekonomiska politiken innebär. Är det en upprepning av de gamla synpunkterna, eller är vi på väg mot en ökad samordning i den meningen att man ska föra någon sorts konjunkturpolitik de europeiska länderna emellan? Det talas också om makroekonomisk dialog på ett europeiskt plan. Tycker regeringen att det är önskvärt att ha en sådan ökad samordning i den meningen? I så fall ställer vi oss väldigt skeptiska till att man ska börja jobba för någon sorts konjunkturpolitik fast på europeiskt plan.

Jag har också en fråga angående energiskatterna: Vad innebär det för de skatterabatter som vi har för elintensiv industri? Hur kommer de att påverkas?

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in finansministern vill jag säga att den fråga som Bijan Fahimi först tog upp om samarbetet på området ekonomisk politik berörde inte finansministern i sin inledning. Jag tänkte att vi skulle komma till den senare.

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska först säga några ord om bristen på material. Vi från vår horisont känner likadant. Vi får oftast material väldigt sent som vi inte hinner analysera. Ibland får vi inte material förrän vid bordet. Vi delar därför uppfattningen att det naturligtvis vore önskvärt att vi fick materialet tidigare.

Dessutom är det så – det gäller inte skatteområdet utan på det ekonomisk-politiska området – att det som förbereds av den ekonomisk-politiska kommittén är ju ett arbetsmaterial som inte är publicerat och som hela tiden skrivs om och bearbetas. Det finns ur vår synpunkt också tyvärr för lite material att hantera. Därför blir naturligtvis vidareförmedlingen av material sämre. Men det finns skäl att väcka frågan och diskutera den utifrån både nämndens och våra krav på att få mer tillgång till material tidigare.

Jag ska något kommentera de frågor som Lars Tobisson, Carl Erik Hedlund och Mats Odell ställde. När det gäller skattepaketet ser jag inte skadeglädjen som något särskilt konstruktivt bidrag till den här diskussionen. Men den kanske har andra syften. 13 eller 14 länder hade hoppats på någon form av framgång. Och det finska ordförandeskapet har arbetat intensivt med det. Men Storbritannien har inte velat tillmötesgå dessa länders önskan. Det är inte bra. Vi har ju från svensk sida gjort vad vi har kunnat för att i första hand understödja det finska ordförandeskapet för att få till stånd dessa förändringar. Vi var bland dessa 13–14 länder också helt överens om att det i första hand var det finska ordförandeskapet som skulle ta på sig rollen att agera mot Storbritannien. Det var inte någon större poäng att varje land självt bedrev några egna förhandlingsdiskussioner med Storbritannien, utan det har skett via det finska ordförandeskapet, tyvärr utan framgång.

Jag vill inte ge mig in på några spekulationer om vad som händer i nästa skede, eftersom jag utgår från att vi kommer att få en intensiv diskussion på måndag där kraven på Storbritannien kommer att upprepas. Men alla måste också ålägga sig lite krav på att försöka vara konstruktiva och hitta någon ingång i detta utan att man därför är beredd till hur långtgående kompromisser som helst. Jag vill bara erinra om det som jag tidigare sade, nämligen att det krävs enhällighet om vi ska nå fram till någon form av skattepaket. Det kan ibland vara en ganska liten miniminivå som är första basen för den här typen av enhällighet.

Mats Odell tog upp frågan om energibeskattningen och om den kan innebära restriktioner för den diskussion som vi för här hemma. Min bedömning i dagsläget är att jag inte ser sådana konflikter, i alla fall inte som materialet nu ser ut.

Anf.  15  LARS TOBISSON (m):

Jag vill betona att det inte är fråga om skadeglädje här, utan vad som har skett i denna fråga är att jag på ett tidigt stadium har anfört tvivel på att detta är framkomligt. Dessa tvivel har alltmer förstärkts efter debatten såsom den har gått. Dessutom kan jag konstatera att även om man har nått fram har sparandedirektivet en så liten räckvidd att man inte löser många problem på detta område, utan det förutsätter att länderna själva genomför en harmonisering, dvs. en anpassning av skattesatserna så att man når ett slags genomsnitt.

Det som nu har utspelats under en rätt lång följd av månader har bara varit ett sätt att skaffa sig anstånd med det som ändå måste genomföras på nationell nivå.

Sedan återkommer jag till materialet för sammanträdet. Beträffande den ekonomisk-politiska samordningen står det att vid kommande möte – jag utgår från att det kommande mötet är det som äger rum på måndag den 29 november, och det är fredag i dag – ska ett utkast till rapport behandlas inför toppmötet i Helsingfors. Detta är rimligen en handling som vi ska ha haft tillfälle att diskutera här i nämnden. Men vi har inte fått någonting. Finansministerns motiv för detta är att det kommer så mycket papper, att det är arbetsunderlag, att det inte är färdigt och att det ändras hela tiden. Ja just det, det ändrar sig därför att vi är med och påverkar, och det är precis det som vi ska göra. Det är ju ingen mening med att det kommer handlingar hit efter det att toppmötet i Helsingfors har varit eller efter det att Ekofinrådet har haft sitt sammanträde på måndag och fastställt dokumentet. Det är ju just för att vi ska få tillfälle att lägga våra synpunkter innan det är färdigt som vi begär att få se på det. Det kan fungera på alla andra ministerrådsområden att vi får oss tillsänt arbetsunderlag och är med och diskuterar detta såsom det växer fram. Varför det ska vara omöjligt på Finansdepartementets område begriper jag inte. Jag upprepar mitt krav att regeringen vid sammanträdet med Ekofin i Helsingfors, eller var det hålls, på måndag anmäler parlamentariskt förbehåll, eftersom man inte har haft tillfälle att rådgöra med parlamentet i denna fråga.

Anf.  16  BIJAN FAHIMI (fp):

Ekonomisk-politisk samordning nämns på många ställen i dokumentet. Jag delar därför inte ordförandens uppfattning att den frågan inte är relevant. Jag tycker att det vore bra att veta vilken uppfattning finansministern har i den frågan.

Sedan har jag inte fått svar på min fråga angående de skatterabatter som vi ger till elintensiv industri.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag förstår inte hur jag kom in i sammanhanget när det gäller den ekonomiska politiken. Jag sade bara att finansministern inte hade tagit upp den i sin inledande föredragning. Men vi kommer in på den frågan nu.

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp):

Frågan om den parlamentariska förankringen av EU-besluten är ju väldigt viktig. Vi har ju i EU-nämnden till olika departement ibland påpekat bristerna. Det har ju varit lite till och från. Men jag är benägen att hålla med Lars Tobisson om ett parlamentariskt förbehåll i den här frågan, därför att om vi inte på det tydliga sättet i EU-sammanhang markerar att vi måste få material i tid kommer det heller aldrig att bli bättre.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in finansministern vill jag när det gäller frågan om material säga att jag själv tog upp den frågan just med anledning av att det var väldigt tunt med material den här gången. Den återrapport som representationens finanssektion i Bryssel har gett från ministerrådsmötet den 8 november är ju väldigt förnämlig och mycket bra och detaljerad. Där framgår det också att det förekommer en hel del utkast till rapporter. Det är nämndens uppfattning att den typen av material ska tillställas oss. Det gör de andra departementen. Om det skulle vara så att det förekommer innehåll av känslig natur har vi möjlighet att hantera det genom att hemligstämpla sådant material. Jag tycker därför att frågan om materialet borde vara avklarad vid det här laget. Jag tror att finansministern har fått klara och tydliga signaler att ta med sig, så att vi inte behöver diskutera den frågan mer.

Då lämnar jag över ordet till finansministern så att han kan kommentera de andra frågor som har ställts.

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag avstod alltså från att besvara frågorna om den ekonomisk-politiska samordningen, eftersom jag skulle ta upp dem under nästa avsnitt. Men jag kan gå över till dem nu, eftersom flera frågor har handlat om den. Jag höll mig till skattefrågorna tidigare. Jag hoppade därför medvetet över dessa frågor.

Jag vill först konstatera när det gäller material på området att man i den ekonomiska och finansiella kommittén, EFK, har jobbat på ett sådant sätt att man inte har haft färdiga rapporter som har kunnat offentliggöras, utan det har varit ett arbetsmaterial, och det har varit konfidentiella handlingar. Det är ju konfidentiella överläggningar i denna kommitté. Av den anledningen har kommittén inte heller kunnat tillställa oss ett material som vi har kunnat vidarebefordra. Men vi är beredda att ta upp den frågan för fortsatt diskussion för att se vad som i fortsättningen kan lämnas i större omfattning.

Jag kan i varje fall berätta något om huvudinnehållet i den diskussion som har skett i kommittén. Det är fyra huvudavsnitt som har ingått i den här diskussionen om hur rapporten ska se ut. Det gäller principer för den ekonomisk-politiska samordningen, det gäller erfarenheterna av hur samordningen har fungerat hittills, det gäller konkreta åtgärder för att förbättra nuvarande ramverk, och det gäller behovet av ökad transparens och legitimitet.

Rapporten kommer att fokusera på hur vi ska effektivisera den ekonomisk-politiska samordningen med de instrument och processer som redan finns. Den innehåller alltså inga nya förslag på processer eller institutioner. Man kan säga att samordningen består av följande processer. För det första är det de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som är det övergripande instrumentet. För det andra har vi Luxemburgprocessen för sysselsättningssamarbetet. För det tredje har vi Cardiffprocessen för ekonomiska reformer. Och för det fjärde har vi Kölnprocessen som är det nya elementet med en makroekonomisk dialog där parterna också deltar och som börjar tillämpas under hösten.

Ett av huvudbudskapen i denna rapport är att vi måste förenkla och effektivisera de olika processerna för samordning. Det har inte minst det finska ordförandeskapet understrukit. Vi är överens om att de allmänna riktlinjerna ska stå i centrum för samordningen. Övriga processer ska tidsmässigt och i sak inordnas i ett mönster för att på ett konstruktivt sätt bidra till utarbetandet av de allmänna riktlinjerna.

Ett annat huvudbudskap gäller att den politik som medlemsstaterna bedriver ska ligga i linje med det som vi gemensamt kommit överens om. Därför ska övervakningen och uppföljningen förstärkas. Ett viktigt budskap är också behovet av transparens och politisk legitimitet för den ekonomiska politiken. Det finns en samsyn i rådet att en väg att uppnå detta är just dialogen med Europaparlamentet och naturligtvis även att förbättra detta på det sätt som vi har diskuterat här, dialogen med de nationella parlamenten.

Sedan framhålls också vikten av öppenhet och att göra innehållet i de allmänna riktlinjerna lättillgängligt. Det är viktigt att vi når ut med budskapet om vad vi vill åstadkomma till såväl de ekonomisk-politiska aktörerna som en bredare allmänhet.

Man kan som en sammanfattning säga att huvudbudskapen i rapporten stämmer väl överens med de svenska ståndpunkter och de frågor som vi har drivit. Och det är alltså en lägesrapport som ju ständigt utvecklas.

Jag stannar där när det gäller ekonomisk-politisk samordning.

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det här har kanske också bäring på de diskussioner som var tidigare, men jag tycker att det är relevant. Har Sverige svårare att få fram information eftersom vi inte tillhör de elva som ingår i EMU? Kan det innebära att man från Bryssels sida i ett sent skede håller inne med information också till vårt finansdepartement?

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan vara mycket tydlig på den punkten. Svaret är nej. Vi har inga som helst andra förutsättningar eller villkor än övriga medlemsstater.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jag såg i återrapporten från den 8 november, i det utkast som då cirkulerade, att just de nationella parlamentens roll var uppe och diskuterades. Jag vill poängtera att det, när just vår roll diskuteras, är väldigt intressant om vi kan få ett papper på bordet. Det ligger mycket i att finansministern under mötet på ministerrådet bör iaktta en viss försiktighet och icke ställa upp på beslut utan att vi har haft en möjlighet att ta del av det.

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill gärna markera att det inte finns några nya procedurer, instrument eller förpliktelser för Sverige i det förslag som finns. Det handlar egentligen om hur rådet organiserar sitt eget inre arbete.

Med tanke på diskussionen om behov av mer material – det tycker vi också är önskvärt – vill jag påminna nämnden om förutsättningarna. Det finns ingen ovilja från Finansdepartementets sida när det gäller att åstadkomma material. För att vi inte ska vara oense på den här punkten vill jag tala om exakt vad som står i de stadgar som finns för den ekonomiska och finansiella kommittén, artikel 11, som rådet har beslutat om: Kommitténs förhandlingar ska vara konfidentiella. Samma regel ska gälla för suppleanternas, underkommittéernas eller arbetsgruppernas förhandlingar.

Det är en restriktion som det europeiska rådet har lagt in i EFK:s arbete. Det bidrar naturligtvis till att det inte är en så fullödig information som man skulle önska sig. Man kan naturligtvis från svensk sida diskutera och ta upp den frågan om att ändra förutsättningarna för det här arbetet. Men det här är en restriktion som inte finns när det gäller en del andra EU-organ, men den är väldigt tydlig i EFK:s arbete.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi ska gå vidare med det här. Vi har ju också en annan bestämmelse, nämligen riksdagsordningen, som talar om att vi ska ha material. Jag kan också påpeka att vi har hanterat Petersbergsuppgifterna. Utrikesdepartementet har givit oss mycket sekret information.

Men, som sagt, jag vill bara framföra till finansministern att han, när man nu diskuterar frågor som rör de nationella parlamentens roll, bör gå försiktigt fram och eventuellt luta sig mot en parlamentarisk reservation. Vi har ju inte haft möjlighet att ta del av handlingarna eller det här utkastet till rapport.

Därmed tycker jag att vi kan gå ifrån den punkten.

När det gäller skattepaketet har vi förut gett en tydlig och klar position till regeringen när det gäller ståndpunkten.

Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först är det bara några informationspunkter som gäller finansiell kontroll och revision. Jag kan gå in på det om någon har konkreta frågor om det.

Det finns också ett ärende om underskottsförfarandet som kanske är intressant. En medlemsstat, Grekland, finns på den s.k. svarta listan, dvs. en lista över länder som har för stora underskott i de offentliga finanserna. Nu föreslår kommissionen att Grekland ska strykas från den här svarta listan. Vi stöder det från svensk sida och räknar med att det kan bli ett beslut i enhällighet.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Vi stannar till här. Det handlar ju om ett beslut. Jag ser att ingen har begärt ordet. Det finns alltså en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För tydlighetens skull kanske jag ska lägga till att det, om man tar bort Grekland från den svarta listan, inte automatiskt betyder att Grekland kan anta den gemensamma valutan. Det här är alltså ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor. Det finns ytterligare steg i den här processen.

Till sist handlar det om systemet för EU:s egna medel. Ekofinrådet avses anta ett nytt rådsbeslut om systemet för egna medel. Det nya beslutet implementerar de förändringar av systemet för egna medel som Europeiska rådet kom överens om i Berlin inom ramen för Agenda 2000. Den svenska ståndpunkten när det gäller det arbetet har varit föremål för fortlöpande avstämning tidigare med nämnden. Resultatet av Europeiska rådets överenskommelse har också presenterats tidigare för nämnden.

Jag kan i korthet rekapitulera vad förändringarna innebär.

För det första innebär de att den nationella andelen av tulluppbörden ökar från 10 % till 25 % från 2001, till skillnad från övriga förändringar som får effekt från 2002.

För det andra minskar uttaget från momsbasen, dvs. att det blir en minskad momsavgift i två steg från 1 % till 0,5 %.

För det tredje bibehålls en rabatt för Storbritannien, men den justeras med tanke på de gynnsamma effekterna av övriga förändringar i systemet för egna medel samt när det gäller medlemskapsstöd när kandidatländer bli medlemsländer. Detta ska alltså säkerställa att utgifter som inte är rabattgrundande i dag inte heller blir det efter utvidgningen.

För det fjärde och sista minskar finansieringsansvaret för Storbritanniens rabatt med 25 % av den normala andelen för Österrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige. Det här är det viktigaste ur vår synpunkt, eftersom det innebär att vår avgift minskar med drygt 1 miljard kronor jämfört med tidigare förhållanden.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Kan jag få bekräftat att det här ska upp till beslut och sedan antas nationellt? Det kommer alltså att skrivas en proposition när det gäller den här frågan, om jag har förstått det rätt.

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det är korrekt.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju bara en uppföljning av beslutet i Berlin.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det sker också en övergång av det nya nationalräkenskapssystemet ENS 79 till ENS 95. Det är också en konsekvens av tidigare rådsbeslut som föreskriver att en ny definition ska användas när ett nytt beslut om egna medel träder i kraft.

En viktig fråga vid den här övergången är att taket för egna medel, som i dag är 1,27 % av bruttonationalinkomsten, anpassas i det nya systemet, så att övergången inte leder till ökade resurser för EU-budgeten. Det är det som ska säkerställas genom det här förslaget till beslut.

Rådsbeslutet innebär också att överenskommelsen från Berlin måste tolkas och omvandlas till tekniska och ganska komplicerade beräkningsmetoder. Vi är naturligtvis oerhört angelägna om att det inte får innebära några avsteg från den här Berlinöverenskommelsen. Det har betingat mycket arbete i form av analyser och diskussioner.

Det är också ordförandeskapets förhoppning att de sista av de tekniska frågetecknen ska kunna rätas ut på Corepernivå, dvs. av ambassadörerna. Vi har ännu inte fått något definitivt besked om detta, men om det inte skulle bli så kommer det att vara som en öppen punkt för diskussion på Ekofinmötet. Annars är det bara det formella godkännandet som återstår.

Då var det dags för sysselsättningsfrågorna.

Anf.  33  BIJAN FAHIMI (fp):

Jag har en fråga. Jag vet inte om den passar i samband med egna medel eller om det är ett sidospår. Men det är bra att veta finansministerns synpunkt.

Vad har varit er synpunkt när det gäller de Kosovopengar som parlamentet har beslutat om? Vad jag har förstått har ni skickat brev till ledamöterna och sagt att man med det beslutet överskrider budgeten för EU-parlamentet. EU-parlamentet anser tydligen att de pengarna ska tas från jordbruksbudgeten. Har du någon kommentar i det avseendet?

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara komma med ett påpekande. Det här är en fråga som Finansdepartementet och finansministern naturligtvis är inblandade i. Men vi hade den uppe på det förra nämndsammanträdet och diskuterade den ordentligt. Det handlar ju om budgeten för nästkommande år. Det är alltså statssekreterare Peter Lagerblad som har samrått med oss här. Då ställde vi oss bakom regeringens linje inför de fortsatta förhandlingarna. Vi stödde regeringen till en viss del mot parlamentet, men det handlar om att man ska försöka förhandla och komma fram till en överenskommelse.

Jag vet inte vad det har lett fram till. Det är möjligt att finansministern har lite mer information om detta.

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara kort kommentera det genom att säga att det är överläggningar i dag i budgetrådet. Statssekreterare Peter Lagerblad som var hos nämnden för en vecka sedan och redovisade det här ärendet är just nu i Bryssel och försöker hämta hem det som man kom överens om i förra veckan.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Då kan alltså inget besked ges. Du får tåla dig tills rådsmötet är klart. Då går vi vidare.

2 §  Information och samråd inför ministerrådsmöte (Ekofin/arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 29 november 1999 (finansminister Bosse Ringholm och statssekreterare Anna Ekström)

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då är det frågan om sysselsättningssamarbetet och förberedelserna inför Europeiska rådets möte i Helsingfors. Det här kommer att förberedas separat av Ekofinministrarna respektive arbetsmarknadsministrarna. Sedan ska det vara ett gemensamt s.k. jumbomöte där näringsministern och jag deltar. Därför tänker vi nu koncentrera oss på själva jumbomötet.

Jag ska säga någonting väldigt kort. Sedan överlåter jag ordet till Anna Ekström.

Först vill jag erinra om tidigare diskussioner som vi har haft i nämnden när det gäller den här punkten. Den har ju varit uppe vid flera olika tillfällen.

Vid det gemensamma mötet kommer man att behandla ett sysselsättningspaket som består av sysselsättningsriktlinjerna, den gemensamma rapporten och rekommendationerna till medlemsstaterna. De två sistnämnda dokumenten ska antas av mötet. Sedan sker en slutgiltig avstämning av riktlinjerna i Europeiska rådet i Helsingfors.

Från svensk sida välkomnar vi kommissionens sysselsättningspaket. Vi har i rådet verkat för att inga större förändringar ska drivas igenom med andra medlemsstater, och i och med att Amsterdamfördraget har trätt i kraft har processen stärkts ytterligare. Jag tänker närmast på att kommissionen nu för första gången har använt sig av möjligheten att rikta specifika rekommendationer till samtliga medlemsstater. Vi tycker att det är viktigt att dessa rekommendationer omsätts i praktisk handling.

Jag stannar här och lämnar över ordet till Anna Ekström när det gäller innehållet i den här diskussionen.

Anf.  38  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket! Jag tänkte berätta om hur vi ser på de dokument som kommer att ligga på bordet vid jumbomötet.

Först och främst vill jag säga att det som nu ligger framför oss visar på den politiska beslutsamhet som finns i EU när det gäller att man ska lära sig av andra länder och acceptera rekommendationer som ett stöd och en uppmuntran för det fortsatta arbetet mellan länderna.

Riktlinjerna, som har varit uppe till diskussion här tidigare, har i stort inte förändrats. Jag anser att det är utmärkt, inte minst mot bakgrund av att detta är en flerårig process som det gäller att fördjupa och fortsätta med, så att man inte så att säga halkar in på nya spår.

Fokuseringen på långsiktiga och begripliga mål sätter press på länderna att prestera resultat och att jämföra sig med varandra. Riktlinjernas betoning på kompetensutveckling, jämställdhet, företagaranda, eller entreprenörskap, och IT-satsningar ligger helt i linje med regeringens syn på hur sysselsättningspolitiken bör utformas.

Den analys som görs i den gemensamma rapporten, som också kommer att gås igenom, visar att man har kommit en bra bit på väg men att man inte får slå sig till ro. Tvärtom är det viktigt att man klarar av framtida utmaningar som bl.a. består i att säkra ett högt arbetskraftsdeltagande, och det handlar också i stor utsträckning om vår förmåga till omställning på arbetsmarknaden.

Det faktum att rekommendationer avges för första gången i år är av mycket stor politisk betydelse. Det här har varit en känslig fråga för en del medlemsstater, men flera länder, bl.a. Sverige, har kraftfullt försvarat processens integritet. Det är värt att notera att de länder som till en början var ganska högljudda i sin kritik nu avsevärt har tonat ned den här kritiken.

Från svensk sida har vi varit noga med att rekommendationerna inte får bli för urvattnade. Det har de inte heller blivit. Det är vi väldigt nöjda över. Vi kommer vid det här rådsmötet att verka för att rekommendationerna antas.

Jag vill avsluta med att framföra en hälsning från Björn Rosengren som gärna hade varit här i dag men som tyvärr befinner sig på utrikes resa. Han kommer att närvara på måndag, men ni får nöja er med mig i dag. Tack!

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Tack för det!

Anf.  40  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Hälsa gärna tillbaka till Björn Rosengren!

Jag sätter ett litet frågetecken när det gäller en av de saker som statssekreteraren sade, nämligen att sysselsättningspaketet är ägnat att sätta press på länderna att vidta angelägna förändringar. Vi har – och det har dokumenterats i nämnden många gånger – den uppfattningen att den svenska regeringen från toppmötet i Essen och fram till denna dag har manifesterat en förmåga att läsa selektivt i de papper som har kommit ut ur den här processen. Vi har ingen anledning att upprepa alla dessa – tror jag – väl kända ståndpunkter. Jag skulle egentligen bara vilja precisera en fråga. Finns det i de dokument som nu föreligger inför de stundande rådsmötena några substantiella förändringar i förhållande till de dokument som vi tidigare har tagit del av i EU-nämnden? Är det egentligen några förändringar gjorda?

Jag hade tänkt ta upp den kritik som vid ett tidigare tillfälle riktades mot rekommendationerna från några av länderna. Men jag har redan fått svar på den frågan, nämligen att den kritiken uppenbarligen har avtagit.

Men finns det egentligen några substantiella förändringar i förhållande till de dokument som vi tidigare har fått i nämnden?

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vi kristdemokrater tycker att det här arbetet är viktigt och angeläget. Man ska naturligtvis utbyta erfarenheter på arbetsmarknadsområdet för att öka sysselsättningen där så är möjligt. Vi har ju också haft synpunkter på att Sverige borde lära sig lite mer för egen räkning. Det är ju väl känt.

Den fråga som jag vill ställa är av lite annan karaktär. Vi har haft ett avhopp av Allan Larsson i Bryssel. Hur ska man uppfatta den signalen i det här sammanhanget? Har det implikationer på det här arbetet framöver? Allan Larsson har ju varit väldigt entusiastisk över det här arbetet. Kommer det att innebära att det får effekter?

Anf.  42  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga som kanske knyter an något till Mikael Odenbergs fast från ett annat håll. Finns det någonting i dessa riktlinjer som kommer att tvinga Sverige att göra någonting som vi annars inte hade gjort? Eller är det vi som har varit mall och vår politik som nu ska tvingas på de andra? Finns det någonting som innebär att vi måste göra någonting som departementet annars inte hade föreslagit riksdagen?

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan kort kommentera det sista, så kan Anna Ekström kommentera de övriga frågorna.

Det här är hela tiden en process. Vi har varit ett av de länder som har fått relativt få rekommendationer. Många andra har fått många rekommendationer. Det kan bero på att vi ligger långt framme när det gäller vår sysselsättningspolitik. Men jag kan ta ett exempel för att besvara Mats Odells fråga. Den rekommendation som finns är att vi ska utreda på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer i olika yrkeskategorier kan minskas. Det tycker vi är ett viktigt påpekande från kommissionens sida som vi gärna tar till oss. Det är ett bra exempel på hur dialogen fungerar mellan kommissionen och Sverige, och det gör att vi kan jobba med jämställdhetsfrågorna. Detta ligger alltså i linje med vad vi själva önskar, men det här kan väl vara ett sätt att påskynda processen.

Anf.  44  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Jag ska börja med Mikael Odenbergs fråga: Har det skett några substantiella förändringar jämfört med utkastet till rekommendationer? Jag vill peka på att dessa rekommendationer har diskuterats mycket noggrant i de två arbetsgrupper som finns under rådet, nämligen ELC och EPC. Man har enats om ett antal mer eller mindre objektiva kriterier för hur förändringar av rekommendationerna får ske. Det är ett väldigt stort framsteg. Det har inte varit så att det största landet har kunnat påverka mest. Man har gått på objektiva kriterier. De finns beskrivna i den ståndpunktspromemoria som nämnden har fått sig tillsänd. Jag kan bara nämna dem väldigt kort.

För det första – och det är det viktigaste – ska man i minsta möjliga mån ändra kommissionens rekommendation så länge denna grundar sig på en vederhäftig analys.

För det andra bör ändringar av rekommendationerna avse förtydliganden av politikens genomförande och förbättrade eller uppdaterade statistiska upplysningar. De rekommendationer som redan har avgivits inom ramen för det ekonomiska samarbetet bör i största möjliga mån behållas. Utformningen av rekommendationerna bör vara sådana att de politiska utmaningar som de enskilda staterna står inför klart och kritiskt erkänns.

För det sista bör rekommendationerna till enskilda medlemsstater överensstämma sinsemellan där av analysen framgår att det finns politiska utmaningar som är gemensamma för ett antal medlemsstater.

Mot bakgrund av det här är det ett fåtal förändringar som har genomförts. Om ni vill veta mer i detalj får jag lämna över ordet till Fredrik Sjögren som kan de detaljerna mycket bättre, men det har varit på den nivån att man ändrar tidsplaner. Något land som hade ett krav på en utvärdering fick det ändrat till att man skulle vänta med utvärderingen några år till den här reformen var genomförd. Det var den typen av förändringar.

När det gäller Holger Gustafssons fråga vill jag börja med att säga att Allan Larsson har gjort ett fantastiskt arbete i kommissionen och fortsätter också att göra det. Såvitt jag har förstått har han kommit överens med sina uppdragsgivare om att han ska sluta som generaldirektör för DG Employment – det heter inte längre GD V – när fem år har gått. Det är tydligen ett normalt sätt att arbeta inom EU. Det är viktigt att betona att vi inte ser några tecken på att den mycket fasta process som inte minst Allan Larsson har stått för kommer att upphöra. Det beror på att det finns ett sådant starkt stöd i de olika medlemsstaterna för det här sättet att arbeta och för den inriktning som finns inom sysselsättningssamarbetet. Det är ju medlemsstaterna som i stor utsträckning bestämmer det här.

Samtidigt har Allan Larsson som person drivit den här processen på ett väldigt kraftfullt och klokt sätt. Det finns all anledning för oss från svensk sida att bevaka att processen drivs lika kraftfullt även i fortsättningen.

Anf.  45  BIJAN FAHIMI (fp):

Mats Odell nämnde kommissionens rekommendationer. En av dem handlade om sänkta skatter på arbete, framför allt för låginkomsttagare. Jag är medveten om att regeringen har lanserat en del sådana skattesänkningar. Men min fråga till finansministern är: Anser finansministern att det, inte minst med tanke på det gynnsamma budgetläge vi har, är tillräckligt?

Anf.  46  MATS ODELL (kd):

Det är närmast pikant att finansministern valde att lyfta fram just jämställdhetsfrågorna i rekommendationerna. Det ska bli intressant att få en kommentar om det. För en tid sedan såg vi ju en rapport om att exempelvis löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Regeringskansliet har ökat. Det handlar om antalet kvinnliga verkschefer osv. Har finansministern någon kommentar till det?

Anf.  47  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Nu är vi i samma läge igen. Vi har ju inte fått del av det skriftliga materialet.

Man blir lite fundersam när finansministern svarar att den enda rekommendation som Sverige har fått är att man ska öka jämställdheten. Sedan har vi också hört att vi ska sänka skattebördan.

Jag har i de dokument som vi tidigare har fått oss till del noterat att det sägs beträffande Sverige: Further efforts and needing specific areas. There are competition problems, high prices and high concentration ratios in the retail and whole sale distribution and construction sectors. Measures should be taken to improve the situation. In particular the Swedish Competition Authority should be given the power to enforce articles 85, cartels, and 86, abuse of dominant positions of the EC treaty.

Det sägs också, när man har påtalat problemen, att man ska göra någonting åt regulations limiting the establishment of grocery stores that reduce competition and retail distribution.

Det finns en rad rekommendationer. Men de kanske har fallit bort, eftersom de inte nämndes här. Finns de inte kvar i dokumentet?

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller att skilja mellan rekommendationer och att ta upp dem i rätt sammanhang.

I det här sammanhanget har Sverige fått två rekommendationer. De har nämnts båda två.

Den ena rör sig naturligtvis om skatter. Jag tog det som så självklart att jag inte särskilt upplyste om det. Nämnden är väl medveten om det förslag som har legat i Sveriges riksdag och hanterats i budgetpropositionen i höst om sänkta skatter. I det fallet har vi mer än väl tillgodogjort oss de rekommendationer som finns. Sedan handlar det om en diskussion inför framtiden. Regeringens besked har varit att vi gärna ser fortsatta skattesänkningar som just kompensation för egenavgifter, men vi lämnar inga löften förrän vi har sett vad det finns för realekonomiskt utrymme, och den avstämningen görs i budgetpropositionen varje höst. Vi har varit mycket tydliga på den punkten.

Den andra rekommendationen handlar just om den jämställdhetsdiskussion som jag tog upp förut. Mats Odell talade om hur situationen ser ut i Regeringskansliet. Detta får väl inbegripas i det uppdrag som vi har, nämligen att man ska titta på hur könsuppdelningen ser ut i olika sektorer och yrkeskategorier. Det får bli en helhet. Arbetsmarknaden i Sverige är ju något större än Regeringskansliet, så det finns kanske mera omfattande skillnader som man kan attackera på både den privata och den offentliga sektorn.

Om nämnden är intresserad kan jag naturligtvis gärna gå igenom de rekommendationer som finns. Man kan ju gruppera de olika länderna på lite olika sätt. Sverige tillhör den grupp av länder som inte har haft några synpunkter på sina rekommendationer. Vi tycker att de rekommendationer som vi har fått är bra. Vi vill leva efter dem. Det finns andra länder som har fått mycket mer omfattande rekommendationer och som har mycket större problem med att genomföra sina rekommendationer. Men jag kan gärna återkomma till detaljer om nämnden vill veta mer om hur de 15 länderna har hanterat sina rekommendationer.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det är en tystnad kring bordet. Jag konstaterar då att vi kanske är mogna för att fatta beslut. Vi tar det här som ett ärende, även om det är uppdelat i olika delpunkter. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då är vi klara med det här jumbomötet. Då tackar vi finansministern och hans medarbetare för deras medverkan i dag. Vi ser fram emot återkommande möten i nämnden.

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 12 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 29 november 1999 (statssekreterare Anna Ekström)

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare med det som återstår på ministerrådet för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor. Det är statssekreterare Anna Ekström som ska svara för samrådet, på grund av de bägge ministrarnas resor. Jag lämnar direkt ordet till dig, så att du kan gå igenom den här dagordningen. Varsågod!

Anf.  51  Statssekreteraren ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket! Jag skulle vilja be om att få lämna en återrapport från ministerrådsmötet den 12 november, om det passar nämnden.

Jag vill börja med att be er om ursäkt för att ni inte har fått en skriftlig rapport från rådsmötet. Detta beror på en mycket tung arbetsbelastning vid vår representation i Bryssel.

Själva rådsmötet handlade, som ni säkert minns, i stort sett uteslutande om sysselsättningspaketet. Det har vi gått igenom än en gång nu på förmiddagen. De diskussioner som fördes visade att rådet är på mycket god väg att nå enighet i frågorna, som kommer upp nu på måndag. Det gällde särskilt rekommendationerna till enskilda medlemsstater.

Precis som vi har varit inne på var det ett fåtal medlemsstater som redovisade problem. Men ändå är förutsättningarna goda för att man ska kunna fatta ett beslut som inte är alltför urvattnat.

Sveriges delegation leddes av Björn Rosengren. Han framförde särskilt att man från svensk sida accepterade sina rekommendationer och att man var noga med att processens integritet skulle upprätthållas samt att rekommendationerna inte fick bli alltför urvattnade.

När det gällde diskussionerna om riktlinjerna för år 2000 var samtliga medlemsstater överens om att dessa ska konsolideras, som vi brukar säga i EU, och att de därmed ska innehålla få ändringar jämfört med föregående års riktlinjer.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det är ingen som har några frågor när det gäller den där återrapporten. Då går vi in på nästkommande möte. Varsågod!

Anf.  53  Statssekreteraren ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket! Jag tänkte börja med dagordningspunkt 4. Den handlar om inrättandet av sysselsättningskommittén. Jag ska försöka vara kortfattad.

Först vill jag hänvisa till tidigare möten med nämnden när det gäller den här punkten. Den har då varit uppe som en informationspunkt.

Syftet vid mötet den 29 november, på måndag, är att man ska lösa utestående frågor och nå en politisk överenskommelse. Rådet kommer alltså inte att fatta beslut i frågan.

Den nya fördragsfästa sysselsättningskommittén kommer att ersätta en kommitté för sysselsättning och arbetsmarknad, ELC, som hade inrättats genom ett rådsbeslut. Nu får vi alltså en kommitté som är inrättad genom fördraget. Liksom den gamla kommittén kommer sysselsättningskommittén att ha en rådgivande funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. Rådet väntas först och främst diskutera den utestående frågan om kommitténs roll. Det finns länder som vill att kommittén ska vara rådgivande till rådet, medan andra vill att kommittén även ska kunna ge råd till kommissionen.

Sverige kommer vid mötet att verka för att kommittén även ska kunna ge råd till kommissionen, i enlighet med fördragets lydelse.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Du sa att det här inte var föremål för beslut. Formellt är det ju inte det. Men en politisk överenskommelse innebär ju att man binder upp sig. Sedan är det i princip formalia kvar tills det blir en A-punkt. Ingen har begärt ordet, och det tolkar jag som att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  55  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket. Dagordningspunkten 5 avser rådets och medlemsstaternas resolution om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimension. Det finns ett förslag till en resolution. I det förslaget uppmanas medlemsländerna att maximera sysselsättningspotentialen i informationssamhället såvitt gäller lärande och forskning, arbete och offentliga tjänster samt hållbar utveckling.

Vidare uppmanas medlemsstaterna att bekräfta och ytterligare stärka social sammanhållning i informationssamhället – det gäller bl.a. långtidsarbetslösa, äldre och andra särskilt utsatta grupper – för att stärka jämställdheten och ekonomin särskilt för små och medelstora företag.

Resolutionsförslaget innehåller dessutom en uppmaning till kommissionen att dels gynna den sociala och arbetsmarknadspolitiska dimensionen av IT-samhället, dels öka transparensen, eller genomskinligheten, i diverse IT-relaterade tjänster, dels stödja nyskapande och förnyelse inom det femte ramprogrammet för forskning, dels i samarbete med högnivågruppen och parterna på europeisk nivå ta fram en rapport om strategier för att skapa sysselsättning i informationssamhället inför Europeiska rådets möte i Lissabon.

Från svensk sida är vi givetvis positiva till en resolution i denna fråga. Vi tycker att det är bra att IT:s betydelse för sysselsättning och arbetsvillkor lyfts fram.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag tolkar det som att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  57  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack, herr ordförande. Nästa punkt jag vill fästa nämndens uppmärksamhet på är dagordningspunkten 6 som handlar om våra kära Europabolag. Jag utgår från att nämnden inte vill ha en detaljerad redogörelse för vad förslaget innehåller. Frågan har varit uppe flera gånger och är minst sagt komplicerad.

Vid ministerrådsmötet på måndag kommer det finska ordförandeskapet att lämna information om den senaste utvecklingen i ärendet. Vi förutser inte att det kommer att fattas några beslut.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det där är en gammal bekant. Då går vi vidare.

Anf.  59  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket. Jag kommer då in på ett avsnitt där Sverige kommer att företrädas av socialförsäkringsminister Ingela Thalén. Även här har jag en hälsning att framföra. Ingela Thalén befinner sig också utomlands och kunde inte vara med vid nämnden i dag. Men hon kommer att vara med på måndag i Bryssel.

Den första punkt jag vill berätta om är egentligen två punkter, nämligen punkten 7 och punkten 8. Punkten 7 handlar om förordningen 1408 och dess utvidgning, och punkten 8 om samordning av de sociala trygghetssystemen, också i anslutning till förordning 1408.

Om inte jag är felunderrättad har nämnden flera gånger diskuterat dessa saker tidigare. Punkterna 7 och 8 kommer att behandlas gemensamt på rådsmötet i form av en lägesrapport och en debatt. Vad gäller förslaget om samordning av de sociala trygghetssystemen har man under det finska ordförandeskapet diskuterat de 13 inledande artiklarna. Det har ni fått information om tidigare.

Sverige är positivt inställt till förslaget och välkomnar en förenkling och modernisering av samordningsreglerna. I den debatt som kommer att äga rum om förordning 1408 kommer Sverige att uttrycka sitt stöd för en utvidgning av förordningen till att även omfatta tredjelandsmedborgare och icke-förvärvsverksamma. Vi kommer också att stödja att det förenklade regelverket omfattar nya förmåner och försäkringsgrenar. Men då måste det klart och tydligt framgå av förordningen vad det är som avses.

Behandlingen av frågan om utvidgning av 1408 till att även omfatta tredjelandsmedborgare har varit problematisk. Det beror som ni kanske minns på att det inte råder enighet om den rättsliga grunden för det utvidgade förslaget. Från svensk sida tror vi att förhandlingarna just nu inte verkar komma särskilt mycket längre. Därför kommer vi att förorda att frågan förs tillbaka till rådsarbetsgruppen för vidare behandling.

Det finns också ett mål i EG-domstolen som kan ge ledning om den rättsliga grunden. Därför hyser vi vissa förhoppningar om att vi ska kunna komma lite längre när domen kommer i det målet.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta innebär att det är en pågående förhandling om detta. Där har statssekreteraren redogjort för ståndpunkten. Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga. Då kan vi gå vidare.

Anf.  61  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

När det gäller punkten 9 är jag ledsen att behöva komma med en ny upplysning till nämnden som jag själv fick reda på alldeles innan jag gick in hit. Man har sent i går kväll inom ramen för Coreper bestämt att punkten 9, som handlar om modernisering av social trygghet, kommer upp på rådsmötet i form av en politisk överenskommelse. Jag vill att nämnden ska vara helt medveten om detta.

En kort bakgrund. Kommissionen presenterade i juli i år ett meddelande om en gemensam strategi för att modernisera social trygghet. Det meddelandet debatterades vid social- och arbetsmarknadsministerrådet den 22 oktober där hela rådet ställde sig bakom kommissionens förslag men där också alla medlemsstater underströk att detta är en nationell angelägenhet. Jag är medveten om att nämnden hade en diskussion om denna fråga innan mötet ägde rum.

Ordförandeskapet har med utgångspunkt i kommissionens meddelande och den debatt som fördes vid ministerrådet utarbetat förslag till rådsslutsatser. Men Corepermötet i går ledde till att man enades om en politisk kompromiss angående rådsslutsatserna. Enligt den information vi har just nu kommer detta att resultera i en politisk överenskommelse vid ministerrådsmötet på måndag.

Rådsslutsatserna syftar till att förstärka det redan existerande samarbetet mellan medlemsstaterna genom att skapa ett mer strukturerat och regelbundet utbyte av information och erfarenheter. Man avser också att tillsätta en s.k. högnivågrupp under rådet. Samtidigt framgår det tydligt att organisering och finansiering av social trygghet är en nationell angelägenhet. I konsekvens med detta har också inriktningen ändrats från att tidigare ha varit en gemensam strategi till att nu avse ett förstärkt samarbete.

Detta är något som Sverige har för avsikt att välkomna. Våra nationella sociala trygghetssystem står förstås inför en rad stora utmaningar. De utmaningarna är ganska lika över hela EU-området. Ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte kring dessa frågor är därför mycket värdefullt.

Det finns fortfarande en rad utestående frågor bl.a. om hur arbetet exakt ska bedrivas. Sverige stöder inriktningen på det förslag som presenterats. Men vi har i arbetet hela tiden betonat vikten av att undvika onödig byråkrati i förhållande till de diskussioner på sysselsättningsområdet och ekonomisk-politiska-området som redan finns och som i stor utsträckning är fördragsfästa.

Vi har också framfört synpunkter om införandet av ett ytterligare mål om jämställdhet och om s.k. mainstreaming av grupper med särskilda behov. Det var vad jag tänkte säga på denna punkt.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Det innebär att från ett formellt antagande är det frågan om en politisk överenskommelse. Vi har hört regeringens förslag till svensk ståndpunkt. Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare.

Anf.  63  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Tack så mycket. På min dagordning har jag nu punkten 10, fysikaliska agenser. Det är en fråga som har redovisats för nämnden tidigare. Det som kommer att hända vid ministerrådsmötet är att ordföranden kommer att lämna information i detta ärende.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då verkar det som att dagordningen är genomgången.

Anf.  65  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Får jag bara säga några korta ord om en sak som kom in väldigt sent och alldeles nyligen, ifall nämnden vill. Jag vill tala om att kommissionen i går presenterade ett diskrimineringspaket. Jag har ett par korta ord att säga om detta diskrimineringspaket, som kommer att bli föremål för information under ministerrådsmötet, ifall nämnden så önskar.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Det är lika bra att ta det nu.

Anf.  67  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Det här diskrimineringspaketet är ett förslag som kommissionen har tagit fram på grundval av artikel 13 i EG-fördraget. Syftet är att motarbeta all sorts diskriminering inom EU. Sedan 1976 finns det regler som förbjuder könsdiskriminering, och kommissionen vill nu införa heltäckande regler.

Förslaget från kommissionen innehåller två separata direktivförslag och en handlingsplan som ska hjälpa medlemsstaterna att införa och tillämpa reglerna på ett effektivt sätt. Det ena förslaget gäller förbud mot diskriminering i arbetslivet. Det handlar om diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Det andra förslaget gäller enbart förbud mot diskriminering på grund av ras eller etnisk tillhörighet i ett vidare perspektiv. Det gäller arbetslivet, utbildningsväsendet, tillgång till varor och tjänster och frågor rörande socialförsäkringsområdet. Det handlar alltså om två förslag, ett som avser arbetslivet, där man täcker ett stort område av diskrimineringsgrunder, och ett som gäller samhället i stort. Där koncentrerar man sig på diskriminering på grund av ras eller etnisk tillhörighet.

Den svenska regeringen välkomnar förslagen och stöder allt arbete som kan leda till nödvändiga och effektiva åtgärder på europeisk nivå mot diskriminering. Den här punkten kommer inte att vara föremål för beslut utan för information.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Det har också delats ut ett papper om det på engelska. Tack för det. Är det någon som har någon fråga i övrigt på dagordningen? Det är inte fallet. Då får vi tacka Anna Ekström och hennes medarbetare för informationen och samrådet denna gång.

4 §  Rapport från ministerrådsmöte (energi) den 11 maj 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (energifrågor) den 2 december 1999 (statssekreterare Lars Rekke)

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra förhandlingar. Jag hälsar statssekreterare Lars Rekke med medarbetare välkomna hit för samråd inför ministerrådet om energifrågor. Du ska börja med att ge en återrapport från det tidigare ministerrådsmöte som ägde rum den 11 maj. Det är några månader sedan.

Anf.  70  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag ska börja med att upprepa den ursäkt från Björn Rosengren som kanske redan tidigare har framförts här, att han tyvärr inte kan vara med.

Jag ska också presentera de medarbetare jag har med mig. Det är Irene Kolare. Det är Charlotte Zackari, som är vår kvinna i Bryssel. Hon är industriråd och har nyligen tillträtt sin tjänst. Sedan är det Pernilla Axelsson och Håkan Karlström.

Jag tänkte börja helt kort med de frågor som var uppe den 11 maj. Jag tänkte koncentrera mig på tre frågor som nämndes särskilt i näringsministerns inledning och som var föremål för viss diskussion.

Den första gäller frågan om tillträde, som det heter, för förnybar elproduktion till den inre marknaden för el. Det är en fråga som diskuteras mycket livligt i energirådet. Utgångspunkten förra gången var att det fanns ett förslag om att uppmana kommissionen att komma med ett direktiv så fort som möjligt. Det blev också den hållning som ministerrådet intog. Man meddelade följaktligen till kommissionen att man så fort som möjligt skulle ta itu med frågan och återkomma med ett direktiv. Vid det möte som kommer att vara i nästa vecka kommer vi att få en rapport om detta arbete från kommissionen. Det kommer dock inte att framläggas något förslag.

Vidare var frågan om energieffektivisering uppe för beslut. Det gällde en som det kan förefalla lite mindre fråga, men som rör energiförluster hos hemelektronikprodukter i viloläge. Rådet fattade vid den tidpunkten beslut om att vidta de åtgärder som var aktuella, som fanns på förslag och som redovisades här i EU-nämnden förra gången.

Den tredje frågan jag ville rapportera om gäller millennieskiftesproblemen, som också var uppe till diskussion här i nämnden förra gången. Jag återkommer till den frågan, eftersom den återkommer som en rapport på dagordningen.

Dessutom vill jag nämna en särskild sak som kan vara av intresse att känna till. Elmarknadsdirektivet är ju mycket kontroversiellt i flera länder och var uppe till diskussion förra gången när vi fick en rapport från kommissionen om implementering av detta direktiv. Det var en mycket stor och massiv facklig demonstration i anslutning till energirådets möte. Från framför allt belgiska och franska fackföreningar är man mycket orolig för sina arbetstillfällen till följd av direktivet. Det var föremål för en särskild diskussion i rådet. Man kan väl säga att slutsatsen av det blev att man självfallet måste beakta den sociala dimensionen i detta arbete. Jag ville bara ta detta som ett exempel på att det här är en mycket kontroversiell fråga i några länder.

Det var det jag tänkte säga om rådets möte den 11 maj. Jag är självfallet öppen för frågor i anslutning till det.

Anf.  71  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag anmälde mig och strök mig, och så anmälde jag mig igen. Jag hade en fråga om det som även är en punkt på det nya ministerrådsmötet, nämligen en elmarknadsreform. Eftersom statssekreteraren själv tog upp det i rapporten kan jag lika gärna klara av min fråga nu.

Det gäller frågan om elmarknadsdirektivets implementering. Det är ju tre år sedan det antogs av kommissionen, och det skulle ha implementerats i början av året. Hur är läget? Det har havererat i Frankrike, så vitt jag har förstått.

Anf.  72  Statssekreterare LARS REKKE:

Den i direktivet föreskrivna marknadsöppningen är ju 26 % av marknaden. EU:s genomsnitt ligger nu på 30 %, vilket är ett steg i rätt riktning. Det betyder också att några länder har kommit mycket långt, och andra länder har inte kommit särskilt långt. Jag kan nämna att tre länder har öppnat sin marknad till 100 %. Det är Storbritannien, Sverige och Finland.

Sedan finns det ett antal länder – Nederländerna, Spanien, Österrike, Italien och Danmark – som har öppnat sin marknad mer än vad direktivets föreskrifter innebär, dvs. 26 %. Danmark ligger främst bland dessa länder och har öppnat sin marknad till 90 %, medan Nederländerna och Spanien ligger på drygt 30 %. Österrike ligger något över den föreskrivna nivån. Sedan har vi ett land som ligger exakt som direktivet, och det är Portugal.

Det finns också vissa länder som har undantag enligt direktivets föreskrifter att gå fram i lite långsammare takt. Det är Belgien, Grekland och Irland. De är på gång men har av naturliga skäl med stöd av sitt undantag inte kommit ända fram ännu.

Som frågeställaren mycket riktigt påpekade finns det några länder som har mycket stora problem av framför allt politisk karaktär. Det är i första hand Frankrike, som inte har genomfört någon lagstiftning med avseende på elmarknadsdirektivet. Det finns dock ett förslag från den franska regeringen. Det är en proposition som har lagts fram av den franska regeringen men som ännu inte har godtagits av det franska parlamentet, beroende på de svåra politiska problem man har i Frankrike. Det har föranlett en mycket intensiv diskussion i den här kretsen. Kanske framför allt Nederländerna och Storbritannien, men även i viss mån Sverige, har reagerat negativt på den franska underlåtenheten att alls göra någonting ännu när det gäller direktivet.

Tyskland har visserligen öppnat till stor del, men har vissa kontrollåtgärder eller viss lagstiftning kvar. Det gör att man kan säga att Tyskland befinner sig i något slags mellanläge. Formellt sett har tyskarna öppnat till 100 %, precis som Storbritannien, Sverige och Finland. Men de har en viss kontroll som gör att även Tyskland får anses vara ett särfall.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi kan gå in på kommande veckas dagordning.

Anf.  74  Statssekreterare LARS REKKE:

Den här gången är det inte någon särskilt tung eller omfattande dagordning. Det har skilda orsaker. De flesta ärenden avser en möjlighet för kommissionen att lämna information och rapporter om pågående arbete. Det finns dock några beslutspunkter.

De flesta ärendena är, som sagt var, rena informationsärenden. Det gäller den förnybara elproduktionens tillträde till den inre marknaden. I det ärendet kommer vi att få en rapport. Vi har ännu inte sett någon skriftlig rapport. Vidare kommer en rapport att lämnas när det gäller gasmarknadsdirektivet. Man kommer att lämna en redogörelse för arbetet när det gäller harmoniseringskrav och gemensamma regler för gasmarknaden. Man kommer också att lämna en rapport om försörjningstrygghet när det gäller gas i EU. Likaså kommer det att lämnas en rapport om energistadgefördraget, som ju är en omfattande förhandlingsprocedur.

Här kommer också 2000-problemen in i bilden som en rapport. Eftersom den frågan var uppe förra gången vill jag särskilt nämna den. Kommissionen bedömer att man har en mycket god överblick över vidtagna åtgärder, risker osv. i EU-länderna. Läget verkar vara under i stort sett full kontroll inför millennieskiftet. Man bedömer alltså att det egentligen inte finns några risker för att det ska hända någonting allvarligt i samband med millennieskiftet. Däremot är det i viss utsträckning oklart hur det ser ut i näraliggande länder, framför allt i östra delen av Europa och Ryssland.

Det finns även andra organisationer som också har ägnat sig åt den frågan och som har studerat vad som händer där, t.ex. IEA och NEA. I vissa länder, bl.a. Litauen, har man en egen uppföljning av problemet. Men hittills har det inte framkommit några mycket allvarliga signaler, inte heller från dessa länder.

Slutligen kommer det att bli en rapport om det fortsatta arbetet när det gäller effektiv energianvändning. Det är alltså informationsärenden.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då går vi tillbaka på dagordningen och tar beslutspunkterna en och en. Den första är punkt tre.

Anf.  76  Statssekreterare LARS REKKE:

Det gäller energiministrarnas rapport till Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10–11 december. Ett underlag har skickats ut till nämnden. Jag vill särskilt nämna att Sverige kommer att ställa sig bakom förslaget till rapport. Jag vill också framhålla några frågor som vi känner som angelägna att föra fram från svensk sida.

Vi tycker att det är viktigt att arbetet fortsätter med full kraft när det gäller att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling. Det är det naturligtvis inte minst med hänsyn till det energipolitiska beslut som fattades 1997 här i Sverige.

För energisektorn kommer det här att innebära en hel del ytterligare åtgärder när det gäller gemenskapsnivån. Jag vill t.ex. peka på det kommande direktivet rörande förnybara energikällor. Jag vill också nämna ett planerat direktiv som rör energiskatterna och som kommer att få stor betydelse i det här sammanhanget.

I det förslag som punkt tre avser inbjuds kommissionen att bl.a. så fort som möjligt analysera de praktiska konsekvenserna av en eventuell handel med utsläppsrättigheter inom ramen för den inre marknaden för energi och även presentera ytterligare aktiviteter när det gäller energieffektivisering inklusive kraftvärme.

Vi tycker avslutningsvis att det är viktigt att den av EU fastställda strategin och valet av indikatorer som man använder för att mäta framgångarna blir föremål för en ordentlig utvärdering. Vi tycker att det är viktigt att det sker regelmässigt, vartannat år. Det har vi framhållit under förberedelsearbetet som en mycket viktig punkt.

Anf.  77  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gäller strategin för miljöintegrering i energipolitiken och det tredje avsnittet i rapporten. Nu har inte jag fått läsa rapporten eftersom den inte har tillsänts EU-nämnden. Jag vore väldigt tacksam om man kunde göra det, även om jag tycker att den sammanfattning som man har gjort är väldigt bra. Men det är ibland kanske lättare att göra en bedömning om man själv kan läsa en sådan här rapport.

I det tredje avsnittet i rapporten finns det listat vilka de prioriterade områdena är. Det ser kanske ganska bra ut, men det är enligt vårt sätt att se inte speciellt radikalt. Det jag tycker saknas i prioriteringarna är bl.a. vad man ska göra med subventionerna till fossilbaserad energi i vissa medlemsstater. Fossilgasens påverkan och bidrag till växthuseffekten finns inte med. Sedan står det att man ska internalisera de externa kostnaderna och miljöfördelarna. Jag tycker att det är viktigt att fråga hur, för det går man inte in på.

I avsnitt fyra presenteras de olika energieffektiviseringsprogram som finns inom EU. Jag vet att det för tillfället finns en strid mellan EU-parlamentet och rådet. Man har olika synsätt när det gäller hur mycket pengar de olika programmen ska ha. Som jag har förstått det är rådets förslag faktiskt en neddragning. Man skär alltså ned anslagen. Jag tycker i och för sig att det är anmärkningsvärt att man drar ned på den delen om man ska satsa på energieffektivisering.

Kärnkraften tas inte upp i rapporten. Jag tycker ändå att kärnkraften är ett miljöproblem och att den borde tas upp i en sådan här rapport.

Anf.  78  PER WESTERBERG (m):

Tre kommentarer, respektive frågor. Den första rör det tredje avsnittet om internaliseringen av externa kostnader och miljöfördelar. Jag delar uppfattningen att det borde göras, inte minst vid energiprissättningen. Men jag skulle vilja ställa frågan: Vad gör man från svensk sida för att komma till rätta med exporten av dansk orenad kolkondens som slår ut svensk spetskraft? I praktiken får vi in smuts, samtidigt som vi egentligen låter danskarna tjäna pengar på vad jag skulle vilja kalla näst intill svensk flathet. Jag undrar vad vi gör för att driva på i den frågan, för det är enligt min uppfattning helt oacceptabelt.

I det andra avsnittet finns det lite grann om säkra energikällor med låga eller inga koldioxidutsläpp. Där är jag naturligtvis inne på kärnkraften i sig. Man kan naturligtvis säga att det väl går in där. Men jag måste då ställa frågan: Hur bedömer man i regeringen själv sitt agerande när det gäller kärnkraften exempelvis som säker energikälla med låga eller inga koldioxidutsläpp? Det helägda Vattenfall köper ju stora mängder kärnkraft i Hamburgområdet motsvarande gott och väl hela Barsebäcksverken. Är verken säkra när de är utanför Sveriges gränser men osäkra innanför Sveriges gränser? Vilken är logiken, och hur agerar Sverige i de delarna?

Den tredje punkten gäller handel med utsläppsrätter. Där finns det åtagande när det gäller koldioxidutsläppen. Jag skulle bara vilja fråga: Finns det någon svensk idé om att ha handel med de mål man har i fråga om minskningar av koldioxidutsläpp, inte minst när det gäller energiområdet, där det till vissa delar finns en gemensam energipolitik åtminstone i energiförsörjningen?

Anf.  79  INGER STRÖMBOM (kd):

Det är ju nu ungefär sju år sedan den stora klimatöverenskommelsen i Rio, och det är ungefär två år sedan Kyoto. Det är ju väl att man i EU nu försöker komma överens om en strategi och om åtgärder för de här problemen.

Precis som Yvonne Ruwaida saknar jag kanske lite mer konkret kring frågan om koldioxiden och om hur man ska minska utsläppen. Jag saknar också i sammanfattningen en närmare koppling till t.ex. energiskatter. Nu nämnde Lars Rekke direktivet om energiskatter, men jag ser inte direkt att kopplingen finns. Finns den i det stora dokumentet, eller kan Sverige fortsätta att jobba för att det ska in?

Anf.  80  Statssekreterare LARS REKKE:

Låt mig börja med Yvonne Ruwaidas frågor som delvis kan vara svar på de andra frågorna eller åtminstone några av dem. Strategin är ju ett pågående arbete. Det är inte en färdig produkt utan ska under arbetets gång byggas ut. I det tredje avsnittet pekar man ut de prioriterade områden som finns eller som man bedömer finns i det här sammanhanget. När det gäller de svenska synpunkterna på t.ex. internalisering är det naturligtvis något som kommer in i samband med diskussionen kring energiskattefrågorna. Sverige har uppfattningen att man bör ha en gemensam utgångspunkt för skattesänkningen.

Energieffektiviseringsfrågorna, som Yvonne Ruwaida också var inne på, är ett arbete som pågår. Precis som har visat sig här genom de olika frågor som har kommit upp är det ett stegvis arbete, ett praktiskt arbete, ett handfast arbete i mycket stor utsträckning. Vi har i energirådet diskuterat sådana frågor som kanske enskilt inte verkar så imponerande men som sammantaget blir det, t.ex. de hemelektroniska produkterna i viloläge. På det kommande mötet kommer vi att diskutera gemensamma krav vad gäller effektivisering av lysrör. När det gäller effektivisering är det fråga om det slags åtgärder som detta representerar. Vi kommer från svensk sida, det vill jag försäkra, att driva på i de här frågorna, både när det gäller våra synpunkter på skatter och på energieffektivisering.

Jag går sedan över till Per Westerbergs frågor. Energifrågorna tillhör ju det område inom EU-samarbetet som inte är föremål för överstatlighet annat än när det gäller frågor som rör t.ex. den inre marknaden och varuhantering, alltså varuförsäljning över gränserna och liknande. Men i övrigt är det åtgärder som det är upp till vart och ett av medlemsländerna att själva besluta om.

Vad gäller relationerna till Danmark och för övrigt till en del andra länder både inom och utom EU anser Sverige att det är en felaktig princip att kunna använda sig av miljödumpning i syfte att exportera t.ex. billig men på så sätt producerad el som innebär t.ex. stora utsläpp. Vi för ständigt en dialog med danskarna i de här frågorna, och vi tycker nog inte att den dialogen utmärks av någon flathet från vår sida. Däremot ska man ju vara medveten om att det naturligtvis finns vissa gränser för vad vi kan göra. De medel som står till buds är en linje som innebär att vi försöker påverka danskarna och även andra länder i den riktning vi vill. Men vi har så att säga inga direkta formella befogenheter att vidta några speciella åtgärder.

Så till frågan om kärnkraften och säkra energikällor. Jag vill bara göra den kommentaren att som Per Westerberg mycket väl vet är kärnkraften en utomordentligt kontroversiell fråga i EU. Det finns skilda uppfattningar. Man kan säga att länder som Irland, Danmark, Holland och några till har en utomordentligt negativ inställning till kärnkraft.

När det gäller vår egen hållning, som Per Westerberg också berörde, tänkte jag inte gå in på djupet på den. De beslut som har fattats i Sverige på det här området är ju tillkomna mot bakgrund av den folkomröstning som var för ett antal år sedan. Det är den som i huvudsak och i väsentlig utsträckning har varit styrande för de mått och steg som en riksdagsmajoritet har tagit vid skilda tillfällen i riksdagen, senast 1997.

Jag vill också nämna en fråga som vi utifrån regeringens synpunkt tycker att man borde peka på i det här sammanhanget, nämligen att den tidigare gällande av riksdagen beslutade sluttidpunkten för kärnkraftens avveckling i Sverige numera inte är på plats. Man har i stället åstadkommit en ordning där avvecklingstakten kommer att bestämmas av tillgången på el och omsorgen om välfärd och fortsatt ekonomisk tillväxt. I övrigt har jag inga mer kommentarer på den punkten.

Utsläppsrättigheter och liknande instrument är en fråga som den svenska regeringen fäster stort avseende vid. Vi diskuterar den frågan i alldeles särskild utsträckning när det gäller Östersjöområdet. Vi har från svensk sida bl.a. framfört att Östersjösamarbetet borde vara en bra testgrund, som det heter, för att laborera med en sådan här handel. Det är ju en handel som avses försiggå mellan stater. Det är alltså inte någon börshandel mellan privatpersoner som vi syftar till. Vi har inlett ett ingående samarbete inom ramen för vår energipolitik med bl.a. de baltiska staterna. Vi ser det som väsentligt att man kan minska koldioxidutsläppen totalt i det här området genom att Sverige bidrar till en effektivisering av exempelvis Litauens fjärrvärmesystem. Det är ju ett exempel där Sverige har bidragit.

På det sättet kan man åstadkomma väsentligt minskade utsläpp av växthuspåverkande gaser till en kostnad som är rimlig och med totalt för regionen, och naturligtvis också globalt, stora möjligheter till framgångar; också där till en kostnad som inte äventyrar andra väsentliga värden. Vi tycker att det är viktigt, och driver linjen i EU-sammanhang, liksom i Östersjösamarbetet, att det är nödvändigt att hitta bra mekanismer och ett bra regelsystem som gör att detta kan fungera. Hos andra länder finns det en misstänksamhet mot åtgärder av det här slaget men vi hoppas ändå på att nå framgång.

Sedan till nästa fråga. Många av de här prioriterade områdena är direkt hänförliga till både Rioöverenskommelsen och Kyotoprotokollet. Jag skulle nog vilja hävda att ministerrådet fäster mycket stort avseende vid de här frågorna.

En av de stora utmaningarna under de närmaste åren inom EU – det gäller då inte bara på energiområdet utan också på många andra områden, kanske speciellt transportområdet vid sidan av energiområdet – kommer att vara detta med växthusgaserna. Där uppträder EU som en enhet, kan man säga. Man har en gemensam hållning gentemot de andra parterna i protokollsöverenskommelsen. Man har också en gemensam hållning när det gäller nivån på utsläppen och en tentativ överenskommelse inbördes om hur det totala EU-åtagandet ska fördelas mellan de olika medlemsstaterna.

Anf.  81  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller prioriteringarna i det tredje avsnittet undrar jag om regeringen kan driva att just subventionerna i vissa medlemsstater till fossilbaserad energi ska upphöra och också om man kan driva upp frågan om fossilgasens påverkan och bidragande till växthuseffekten. Jag fick inget svar på frågan om budgeten för programmen för energieffektivisering. Stöder regeringen den linje som kommissionen föreslår – att man ska skära ned på de här programmen?

Sedan till frågan om handeln med utsläppsrättigheter, som kommissionen ska titta närmare på. Det är oerhört viktigt att påpeka att miljöorganisationer deltar i det arbetet och att deras synpunkter kommer in. Det rör ju en komplex och svår fråga. Det gäller att se till att det inte bara handlar om industriperspektivet utan att man också får in ett miljöperspektiv.

Jag vill också ta upp en sak som har beröring med informationspunkten tidigare och millennieskiftet. När det gäller kärnkraftsfrågan och millennieskiftet undrar jag om det finns en bra koordinering. Finns det samlat vad som har hänt vid de olika kärnkraftverken vad gäller förberedelser, eller är det så att olika aktörer jobbar på sitt plan och det inte finns en bra samordning i världen? Jag skulle vilja veta hur det ser ut när det gäller den samordningen.

Anf.  82  PER WESTERBERG (m):

Handeln med utsläppsrätter är naturligtvis intressant i områden där det kan fungera. Det är bra att detta drivs på. Koldioxidutsläppen kan mycket väl vara ett sådant område. Men det danska agerandet är väl exempel på där man inte vill räkna med koldioxidutsläppen för exporterad kolkondens till Sverige. Jag tycker, ursäkta uttrycket, att det är en viss svensk flathet att vi inte kan sätta stopp för detta. Det vore väl naturligt att de belades med miljöavgifter vid gräns. Nu kör man med ren konsumtionsbeskattning i Danmark och därmed uppmuntrar man till att bättre, mindre nedsmutsande, kapacitet slås ut i Sverige.

Jag kan förstå kärnkraftsresonemanget, även om jag tycker att det finns en dubbelmoral där. Vi köper ju massivt med kärnkraftskapacitet från statliga bolag utomlands men vill lägga ned hemma. Jag tycker att det är dubbelmoral från regeringens sida så länge det är fråga om ett helstatligt bolag.

Anf.  83  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Kärnkraftsfrågan och egentligen alla energifrågor är kontroversiella på EU-nivå, givet den väldigt olika produktionsprofil som länderna har. Det gör att arbetet med att etablera en fungerande gemensam marknad och hyggligt harmoniserade miljö- och skatteregler går oerhört långsamt. Det som är mest relevant för Sverige är ju att få till stånd en harmonisering när det gäller det som i realiteten är vår gemensamma marknad, alltså Norden. Då kommer jag in på det som Per Westerberg tar upp, nämligen de anomalier som finns. Jag avser då den miljödumpning som danskarna i realiteten ägnar sig åt när de lyfter av alla former av styrande miljöavgifter vid gränsen och kan exportera billigt till oss och därmed konkurrera ut svensk oljekondens t.ex.

Den reflexion som man gör i det sammanhanget är att det, när Sverige nu efterkommer ett mycket starkt danskt önskemål, nämligen att stänga Barsebäck, är på gränsen till brottsligt klumpigt att inte utnyttja den situationen för att pressa danskarna och få ett slut på denna miljödumpning. Nu ligger väl detta något vid sidan av det omedelbara som ska behandlas på ministerrådsmötet så jag ska be att få avsluta med frågan: Hur påverkas de svenska möjligheterna att påverka EU:s klimatpolitik av omständigheten att vi själva som en följd av vår nationella energipolitik ökar våra utsläpp av koldioxid?

Anf.  84  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag ber om ursäkt för att jag tidigare inte besvarade frågan om programmen. Dessutom gäller det den diskussion som nu pågår mellan rådet och parlamentet. Det är inte riktigt att rådet står för en sänkning av budgeten – det är inte sant. En oförändrad budget är rådets uppfattning. Däremot har parlamentet ett önskemål om att öka budgeten vad gäller de här två programmen. Jag vill gärna förklara Sveriges hållning här.

Vår hållning rent allmänt när det gäller EU har varit att många av de åtgärder som vidtas inom ramen för EU-samarbetet är komplement till nationella åtgärder. Det går alltså inte att öka budgeten för olika ändamål både här hemma och inom EU. Vi tror att risken finns att det blir ett dubbelarbete. En av de svenska viktiga punkterna när det gäller EU:s budget har sitt skäl i att Sverige är nettobetalare till EU. Vi tycker därför att det är ett viktigt svenskt krav att vi inte drar på oss för mycket åtaganden i de här budgetfrågorna i EU. Skälet till detta är att vi för att bli framgångsrika, bl.a. i miljöfrågor, själva måste ha en budget i balans och en god statsfinansiell utveckling. Det allra bästa sättet att uppnå miljökrav är att man har råd att genomföra dem. Jag tycker alltså att vår hållning är logisk. Vi stöder en oförändrad budget men vi stöder inte en ökad budget, av just nämnda skäl.

Per Westerberg, det är riktigt att man kan ha negativa eller ifrågasättande synpunkter på den danska linjen här och det danska sättet att mäta. Jag tycker att det är rimligt, det har en del erfarenheter lärt mig, att ibland vara återhållsam med kommentarer om grannländerna men jag vill understryka och försäkra att vi för en mycket intensiv diskussion under hand med danskarna om frågor som rör kolkraft och kostnader.

Mikael Odenberg, det är regeringens bestämda uppfattning att våra åtgärder när det gäller kärnkraften och de beslut som har fattats i Sverige inte negativt påverkar våra möjligheter att driva miljöfrågor i samband med energipolitiken i EU. Det finns inga sådana tecken. Jag upprepar vad jag inledningsvis sade, nämligen att vi tvärtom har haft framgångar i många av våra hjärtefrågor och förnekar att vi skulle ha ett bristande förtroende hos andra länder.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan jag sammanfatta den långa diskussionen och konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går sedan vidare med nästa beslutsärende.

Anf.  86  Statssekreterare LARS REKKE:

Nu till en fråga som jag inledningsvis också berörde, nämligen frågan om harmoniseringskrav när det gäller den inre marknaden för el.

Som framgått, inte minst av min redovisning av hur arbetet fortskrider i Sverige och i andra länder i fråga om att implementera direktivet, är den här punkten uppe för att vi ska kunna ge kommissionen stöd i dess arbete med att fortsätta sina ansträngningar för att få bort framför allt hinder mot gränsöverskridande handel med el, t.ex. olika typer av avgifter, standarder och flaskhalsar.

Sverige har tillsammans med några andra medlemsstater drivit frågan om att kommissionen inför nästa möte bör ta fram förslag till konkreta åtgärder som kan undanröja olika hinder för elmarknadsreformen. Vi har särskilt pekat på att många av de problem som finns egentligen inte är problem som kräver så väldigt mycket av t.ex. lagstiftningsåtgärder. Framför allt mellan Sverige och Norge har vi visat att många sådana här frågor på ett alldeles utmärkt sätt kan lösas utan lagstiftning bara man ger omgivningen, aktörerna, på marknaden tydliga politiska signaler. Vi tycker således att det förslag som nu ligger på rådets bord är väl avvägt och att det bör kunna vara ett värdefullt stöd för kommissionen i det fortsatta arbetet.

Anf.  87  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill bara skicka med en markering. Naturligtvis vill vi ha en väl fungerande inre marknad. Detta är utomordentligt angeläget av många skäl. Men det gäller att få den här marknaden att inte snedvrida konkurrensen och det gäller då inte bara om energimarknaden utan även industriellt; det kan ju ske exempelvis via beskattning. Inom konsumtions- och produktionsledet kan det bli snedvridande effekter både när det gäller produktionen av el och när det gäller prissättningen av insatsvarorna till industrin. Jag tror att det är mycket angeläget från svensk industriell synvinkel att vi klargör detta.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  89  Statssekreterare LARS REKKE:

Nu gäller det dagordningspunkten 6 som rör frågan om den s.k. nordliga dimensionen. Det är ett uttryck och ett förhållningssätt som har myntats på finländskt initiativ. Man får väl säga att detta numera är ett mer eller mindre etablerat faktum inom EU. Det har blivit ett slags horisontellt koncept med bäring på nästan alla EU:s politikområden. Betydelsen av ett sådant här förhållningssätt är framför allt att det öppnas en möjlighet för länderna i norra Europa – de nordiska länderna och några länder till – att gemensamt diskutera och även tillsammans med andra länder utanför EU, men i den nordliga sfären, inom ramen för ett EU-samarbete överväga viktiga regionala frågor utan att för den skull dessförinnan behöva fatta beslut därom på EU-nivå. Det finns många exempel på detta. Det är framför allt där som den nordliga dimensionen har betydelse.

Samarbetet är naturligtvis också viktigt för EU som sådant. Det regionala samarbetet i norra Europa förbättrar, enligt vår uppfattning, säkerheten och stabiliteten i EU som helhet. Det förbättrar också konkurrenskraften och förutsättningarna för en hållbar utveckling.

Vid utrikesministerkonferensen i Helsingfors den 11–12 november i år drog man upp allmänna riktlinjer för det fortsatta arbetet med den nordliga dimensionen. Energifrågorna är ett mycket betydelsefullt element i den nordliga dimensionen. En fungerande och miljöriktig energiförsörjning är av mycket stor betydelse, ja, rentav av avgörande betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen här uppe, speciellt i Östersjöregionen.

De föreslagna slutsatserna i underlaget om energin och den nordliga dimensionen utgör enligt vår uppfattning en bra grund för det fortsatta regionala samarbetet i vår region. El- och gasnäten är av stor strategisk betydelse. En förbättrad infrastruktur på energiområdet är naturligtvis något som är väldigt viktigt, inte minst för att öka försörjningstryggheten i Norden och i de baltiska länderna och därmed även i övriga Europa. Ett regionalt sammankopplat elnät t.ex. är mycket positivt, som vi ser det, både för miljön och för klimatet eftersom det innebär – för detta finns det empiriska bevis – att de samlade produktionsresurserna utnyttjas jämnare än som eljest är fallet med stängda marknader.

I förslaget till slutsatser pekar man ut ett antal aspekter som särskilt bör beaktas vid den fortsatta utvecklingen av energipolitikens nordliga dimension. Jag vill särskilt peka på frågor som rör komplettering av infrastrukturen, liberalisering/öppnande av olika marknader, sammankopplingsfrågor, omstrukturering av marknaderna, utveckling och förstärkning av miljödimensionen samt en hållbar utveckling inom energiområdet.

Vi tycker att förslaget till slutsatser är bra; det är bra för det fortsatta regionala samarbetet. Sverige stöder helt förslaget till rådsslutsatser.

Avslutningsvis: Denna fråga liksom några av de andra frågorna som varit uppe här tidigare i dag kommer av allt att döma att bli mycket framträdande våren 2001 då Sverige ska vara ordförande i EU.

Anf.  90  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det är välkommet med den här nordliga dimensionen. Precis som statssekreteraren säger är frågan åter på vårt bord år 2001.

När det gäller rådets förslag om att anta slutsatser, som anges här, är det inte minst mot bakgrund av den tidigare diskussionen här intressant att se vilka slutsatser som dras. Återigen gäller det kärnsäkerheten. På en av punkterna framhålls det mycket klart att vi står inför miljömässiga utmaningar, särskilt avseende kärnsäkerheten. Vidare talas det om stängning av mindre säkra kärnkraftverk och om en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten.

Lite märkligt är det självfallet när man nu, fyra dagar innan ettan i Barsebäck stängs – som jag förstår av pressen – sätter i gång ett av de återstående verken i Tjernobyl. Det blir ju en konstig signal när man nu talar om kärnsäkerhet i vår del av världen. Man startar alltså i Tjernobyl, samtidigt som säkra kärnkraftverk här hemma stängs. Jag vill gärna understryka att det är en något märklig politik. Kommer detta upp i diskussionerna och överläggningarna om kärnsäkerheten enligt den nordliga dimensionen?

Anf.  91  INGER STRÖMBOM (kd):

I går presenterades det här dokumentet i vårt utskott. Då betonades det ganska starkt att Sverige är pådrivande när det gäller bl.a. samverkan för ledningsbunden energi och utvecklingen på det området. Sett till majoritetsuppfattningen i riksdagen finns det ju en väldigt avståndstagande majoritet vad gäller t.ex. en utbyggnad av gasnät i Sverige. Därför känns det inte riktigt rätt att regeringen i ett mer internationellt sammanhang så att säga är starkt pådrivande i frågan. Man skulle nog önska att regeringen var lite mera lyhörd vad gäller majoritetens inställning i frågan.

Vi har ju fått bekräftat att det till stor del handlar om gas när det gäller begreppet ledningsbunden energi. Anledningen till att så många partier är skeptiska till en gasutbyggnad i vårt land är väl att vi på alla möjliga sätt försöker värna bioenergin, som vi redan har tillgång till i vårt land och som vi vill utveckla. Jag skulle alltså vilja veta lite mer om hur regeringen har kommit fram till att man med kraft ska driva frågan.

Anf.  92  PER WESTERBERG (m):

Jag instämmer med Inger Strömbom och undrar om det finns ett ändrat svenskt ståndpunktstagande när det gäller ledningsbunden energi. Jag tänker då framför allt på naturgasen. Jag har tidigare försökt uttrycka att den ska vara motiverad av strikt kommersiella skäl, inte via statssubventioner. Finns det någon förändring i positionen där?

Sedan gäller det stängningen av mindre säkra kärnkraftverk. Det är lätt att finna sådana på andra sidan Östersjön, nära S:t Petersburg. För några år sedan gjorde vi ju själva en delegationsresa till Ryssland och vi har konstaterat att enligt femårsplanerna där byggde man inte ut vattenkraften, utan man satsade i huvudsak på kolkondens- och gaskondensverk. Således infinner sig den fråga som vi hade uppe för en stund sedan här om att man inte får ha en snedvridande beskattning om man vill ha en väl fungerande handel med energi över gränserna, med gemensamma ledningsnät. Jag ska dock inte upprepa retoriken kring kärnkraften, för den är väl känd.

Anf.  93  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag är lite tveksam till vad den nordliga dimensionen egentligen innebär. I medierna har den beskrivits som en flopp. Åtminstone har det i Finland väldigt mycket varit så. Här är det väldigt positivt. Men vad innebär den nordliga dimensionen mer än att man kanske bättre kan utnyttja existerande EU-program – alltså få medel till projekt inom Norden?

När det gäller kärnkraften tror jag att ställningarna är väl kända, dvs. vad de olika partierna tycker.

Anf.  94  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag börjar med Karl-Göran Biörsmarks fråga. Det är riktigt, som det står i handlingarna, att en av frågorna i dokumentet gäller en aspekt som man bör ägna sig åt, nämligen stängningen av mindre säkra kärnkraftverk. Det är en hållning som Sverige stöder.

När det gäller den svenska kärnkraften och den avveckling av en av reaktorerna i Barsebäck som har bestämts så är detta inte tillkommet på initiativ av EU utan från det svenska folket. Jag ville bara nämna detta eftersom de här sakerna inte har med varandra att göra.

I fråga om Sveriges hållning i gasfrågan vill jag gärna förklara och utveckla resonemanget lite grann. Det hela kan lätt upplevas som en form av oklarhet när det gäller Sveriges egen interna hållning visavi omvärlden.

Ett mycket stort problem i det kontinentala Europa – Östersjöområdet, Polen, de baltiska staterna, Ryssland och flera andra länder – är den mycket omfattande koleldningen. Vidare finns där en utomordentligt omfattande oljeeldning som innebär mycket stora utsläpp av växthusgaser. Gasen har faktiskt fördelen att den ger mycket mindre utsläpp av koldioxid vid eldning. Dessutom förekommer nästan inga andra utsläpp i övrigt. I jämförelse med kol och olja är alltså gasen en utomordentligt gynnsam energikälla, vilket också understryks i riksdagsbeslutet från 1997.

Med tanke på den omfattande fossilbaserade eldning med kol och olja som förekommer i nyss nämnda länder är det naturligtvis angeläget – inte minst från växthussynpunkt men också från försörjningssynpunkt – att det blir en bra nedtrappning av kol- och oljeeldningen. Då är gasen faktiskt alternativet i dag i de här länderna. Gasen är det närmast till hands liggande alternativet och det billigaste och effektivaste alternativet. Men framför allt är gasen ett alternativ som, bortsett från att vi behöver bygga ut infrastrukturen, finns på plats för att användas.

Den svenska regeringen delar naturligtvis den uppfattning som kommit till uttryck i riksdagens beslut, senast i år, där man säger att det inte är aktuellt i Sverige att bygga ut ytterligare en stor infrastruktur när det gäller gas. Vi har ju ett sydsvenskt gasnät som naturligtvis ska användas effektivt för att ersätta olja och kol. I övrigt är detta inte aktuellt för svenskt vidkommande men vi har anledning att se till, och även att hjälpa till där, att övriga länder som har en utomordentligt mycket större användning av kol och olja än vi kan få en renare energiproduktion. Jag tycker inte att detta är föremål för ett slags dubbel hållning eller liknande.

Jag delar Per Westerbergs uppfattning att det är viktigt med fungerande marknader vad gäller gas, el och andra energisystem. Det är ju ändå en fungerande marknad som bäst tillgodoser både miljöns och konsumenternas behov, givetvis förutsatt att man har t.ex. fungerande miljörestriktioner och andra liknande generella föreskrifter.

Jag vill sedan klarlägga ett missförstånd. Det talas om ledningsbunden energi men det är då inte bara gas som åsyftas utan även el.

Yvonne Ruwaida frågade vad den nordliga dimensionen egentligen betyder. Många av EU:s länder koncentrerar många av sina ansträngningar till närområdet. När EU:s länder tar ställning för t.ex. en sydlig eller en nordlig dimension är det – som jag inledningsvis sade – ett uttryck för att man erkänner att det bör, och kan, förekomma ett regionalt samarbete inom olika områden, t.ex. som nu är fallet med den nordliga dimensionen, mellan de nordliga EU-länderna och omgivningen i Östersjöområdet, Ryssland osv., utan att detta behöver föregås av beslut i EU.

Jag skulle tro att det, om man inte hade lyckats få gehör för begreppet ”nordlig dimension”, hade varit utomordentligt svårt för de skandinaviska länderna att ha ett utvecklat Östersjösamarbete inom ramen för EU. Visst har det, som Yvonne Ruwaida var inne på, betydelse att EU:s fonder kan användas för detta. Det är klart att det har en positiv effekt. Jag skulle alltså vilja hävda att det har substans.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu fått de här frågorna ordentligt belysta – inte bara EU-frågorna utan kanske framför allt inhemsk energipolitik – men ledamöterna ska naturligtvis ha svar på sina frågor.

Jag kan sammanfatta diskussionen på punkten 6 om den nordliga dimensionen – alltså inte om den nordiska dimensionen, som det står i vårt sammanträdespapper – så att det föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar statssekreterare Lars Rekke och hans medarbetare.

5 §  Rapport från ministerrådsmöte (telekommunikationsfrågor) den 22 april 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (telekommunikationsfrågor) den 30 november 1999 (statsrådet Mona Sahlin)

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Mona Sahlin välkommen hit. Jag beklagar att du har fått vänta något, men vi har många ärenden på föredragningslistan i dag. Du ska dels ge en återrapport från det förra ministerrådsmötet i telekommunikationsfrågor, dels informera och samråda med oss inför nästkommande möte.

Anf.  97  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag kan göra i varje fall mitt anförande väldigt kort. Först återrapporteringen från telerådet den 22 april, då jag inte själv utan Birgitta Heijer var närvarande. Det fördes framför allt en debatt om läget på telekommunikationsmarknaden, som jag helt kort vill återrapportera. De flesta frågor återkommer på mötet nästa vecka.

Det var två frågor som diskuterades: dels hur medlemsstaterna såg på utvecklingen på telekommunikationsmarknaden, dels om det fanns några hinder för en helt fri inre marknad. Flertalet medlemsländer informerade precis som vi om att man har avreglerat telekommunikationsmarknaden, att det gett positiva resultat, att det har blivit fler aktörer och sjunkande priser men att det fortfarande finns hinder för en helt fri inre marknad och att det delvis föreligger svårigheter för nya operatörer att etablera sig.

Den här diskussionen utgör underlag för den punkt som jag vill rapportera om också inför tisdagen, nämligen arbetet med att utarbeta nya teleregler under nästa år.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen av ledamöterna har någon fråga om det förra ministerrådsmötet, går vi in på dagens föredragningslista.

Anf.  99  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag vill kort kommentera dagordningens punkter 4 a och 4 b om regelverket för telekommunikation. Kommissionen återkommer under nästa år till samtliga de frågor som tas upp på telerådsmötet nästa vecka – utom förhoppningsvis till rapporteringen om 2000-problemen. Jag utgår ifrån att den frågan inte återkommer nästa år.

Tanken är att man under sommaren nästa år ska kunna presentera nya förslag till direktiv på teleområdet, som ska kunna vara i kraft i medlemsstaterna åren 2002 och 2003. Jag behöver inte säga så mycket om anledningen till översynen. Regelverket är nu utformat för att öppna gamla monopolmarknader för konkurrens. Eftersom teknikutvecklingen hela tiden går så fort finns det behov av en annan form av regelverk. Detta är väldigt viktigt för Sverige.

Under den här dagordningspunkten behandlas två ärenden, dels den s.k. implementeringsrapporten om hur arbetet hittills har gått, dels ett meddelande om det framtida regelverket.

När det gäller den första punkten konstaterar kommissionen att regelverket i stort sett är på plats men att det finns kvar vissa begränsningar. Det är glädjande att konstatera att Sverige hör till de tre medlemsstater som har genomfört samtliga direktiv. Sverige, Tyskland och Spanien är de enda länder som är helt färdiga. Vi har nu inte någon annan utgångspunkt än att uttala vårt stöd för ett fortsatt liberaliseringsarbete på telemarknaden.

Vad gäller det framtida regelverket förväntas vi anta rådsslutsatser om några principer om det framtida regelverket. Också det har vi diskuterat här tidigare, och de förslag som finns ligger mycket väl i linje med den inställning som Sverige har. Jag tycker att vi bör fortsätta att uttala stöd för detta.

Jag tycker att de viktigaste utgångspunkterna är att man är noga med att regelverket fortsätter att bidra till en dynamisk utveckling, som kan ta hänsyn till hur teknikutvecklingen kommer att se ut, och att konsumenterna kommer att dra nytta av liberaliseringen, alltså att regelverket också måste möjliggöra konkurrens och därmed lägre priser. Man bör vidare fortsätta att hitta former för att göra regelverket så teknikneutralt som möjligt. Också den diskussionen har vi fört här tidigare. Det svåra är att skära lagstiftningen med ett annat snitt nu när det inte längre går att reglera radio och tele på helt olika sätt, eftersom tekniken möjliggör att man kan sända en signal och plocka ut den i den form som man önskar.

Vi ställer oss alltså bakom de här slutsatserna och återkommer under nästa år, när förslagen till regelverk från kommissionen har kommit.

Anf.  100  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Först instämmer jag i att det är centralt och viktigt att vi klarar konkurrens- och konsumenteffekterna i den här typen av system. Det är egentligen konsumenternas intressen som är huvudskälet till den omreglering som nu sker för att skärpa konkurrensen.

Jag har två frågor i sak. Det förekommer för det första i dag en del tidningsuppgifter om förseningar i licensieringen av UMTS-systemet i Sverige. Det är en sak. Men frågan är: Avser regeringen att driva konkurrensen inom TV-systemen även för s.k. service providers, bolag som inte äger egen infrastruktur, för att därmed få ned prisnivån? Det gäller ren telefoni men även de s.k. motorvägarna, där man talar om svartfiber.

Det finns ett begrepp som i fackpressen brukar kallas national roaming. Det går ut på att man måste hitta ett system som gör att det i fall där motorväg finns bara i form av svartfiber, t.ex. till Jokkmokk, inte får bli en monopolprissättning som leder till att glesbygdens möjligheter att attrahera företag och arbetstillfällen förstörs och att den här typen av orter kan ruineras.

Avser regeringen att driva någon linje i det sammanhanget? Detta berör kanske framför allt Sverige och Finland som glesbefolkade länder, men säkert berörs också ett antal andra. Det gäller motorvägar men kanske även statsnäten och det som går därutöver. Alla i den här branschen verkar vilja bygga monopol.

Anf.  101  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Det som Per Westerberg tar upp berör två frågeställningar som är väldigt lika. Det gäller i båda fallen att hitta samma principiella form. Den ena frågan ska tas upp i IT-propositionen och gäller öppna linjer eller inte och förutsättningarna för konkurrens för tjänsteföretagen.

Den andra frågan är ”bredband i luften”. PTS har, som alla här känner till, lagt fram ett förslag om tjänsteföretagens möjligheter att få tillgång till de mobila näten. Detta bereds nu av regeringen, och min utgångspunkt är att kunna lämna förslag i december, alltså om bara några veckor. Vi har tyckt att det är viktigt att i god tid ha alla förutsättningar klara för dem som ska söka licenserna för UMTS.

Det är min bedömning att Sverige inte kommer att vara försenat när det gäller att genomföra dessa licenser. Däremot har det varit viktigt för mig att se till att aktörerna på marknaden ska känna till förutsättningarna innan de ansöker om licenserna. Det är alltså en delvis annan hållning än den som Finland har valt. Det kommer således ett förslag på det här området inom några veckor.

Anf.  102  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Avser Sverige att driva den tesen även på europeisk nivå? Även om det här berör Sverige extra mycket som ett glesbefolkat land, berörs i praktiken hela EU av möjligheterna att få ett konkurrenstryck, få ned priserna och få ett någorlunda transparent system att arbeta med utåt. Det börjar ju gå ganska snabbt mot mera transnationella bolag på teleområdet liksom inom den elektroniska handeln.

Anf.  103  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Självklart är utgångspunkten den att regeringens förslag till riksdagen ska bygga på principer som vi avser att driva också europeiskt. Förutsättningarna måste i alla EU:s medlemsländer vara så lika som möjligt, om konkurrensen och den fria inre marknaden ska fungera. Svaret är alltså självfallet ja.

Anf.  104  PER WESTERBERG (m):

Jag vill då bara markera vårt ståndpunktstagande inför detta ministerrådsmöte, och det är att vi vill ha en skärpt konkurrens ur konsumentsynvinkel. Vi tror på någon form av national roaming-system, dvs. att även tredje part om det bara finns en lina ska kunna komma ut till rimliga priser, och vi menar att det inte ska bli en monopolprissättning. Vi ser det som viktigt ur konsumentsynvinkel att detta drivs.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag kan när det gäller ärende 4 konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt beträffande rådets slutsatser.

Du gick förbi ärende 3. Vi har visserligen haft det uppe tidigare och då förklarat oss stå bakom regeringens förslag, men detta ärende återkommer. Det blev inte något beslut i ärendet förra gången, men förhoppningsvis blir det ett beslut nu. I så fall ska vi kanske formellt upprepa vårt ställningstagande, om det inte har framkommit något nytt. Är det exakt samma läge som tidigare?

Anf.  106  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Ja, vårt förslag är att vi ställer oss bakom det här, och det gäller samma principer som har diskuterats här tidigare. Det har inte skett några förändringar i ståndpunkten.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår då att vi upprepar det som vi tidigare har sagt och konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Har du något ytterligare att tillägga?

Anf.  108  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Nej, alla de övriga punkterna kommer tillbaka under året.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

De är informationspunkter. Ingen av ledamöterna har någon ytterligare fråga. Vi tackar för samrådet i dag och säger på återseende.

6 §  Rapport från ministerrådsmöte (inrikes frågor) den 29 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inrikes frågor) den 2 och 3 december 1999 (statssekreterare Gun-Britt Andersson)

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Vi fortsätter på vår dagordning och hälsar statssekreterare Gun-Britt Andersson med medarbetare välkommen. Du tjänstgör i stället för statsrådet Maj-Inger Klingvall, som är på utrikes resa. Du ska föredra rättsliga och inrikes frågor på dagordningen. Du får inleda med en kort återrapport från det tidigare ministerrådsmötet, och sedan går vi in på dagordningsfrågorna.

Anf.  111  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag tror att statsrådet Maj-Inger Klingvall i dag är i Uganda, men hon ska delta på rådsmötet, och jag är här i hennes ställe. Det förra rådsmötet hölls den 29 oktober 1999. Det kom direkt efter mötet i Tammerfors och hade en ganska kort dagordning. Det blev ett tjänstemannamöte, eftersom flera delegationer inklusive den svenska på grund av dimma inte kunde komma till Luxemburg. Jag och Laila Freivalds satt på Natoflygplatsen i Bryssel hela den dagen och fick sedan vända tillbaka till Stockholm. Det är alltså lite svårt att redogöra för vad som hände.

Man hade i alla fall en öppen debatt om uppföljningen av Tammerforsmötet och lade fram det dokument som kommer upp också den här gången, en sorts schema för hur man ska följa upp de olika frågorna från Tammerfors. Det är en förberedelse för den score-board som kommissionen ska utarbeta och som blir en fastare dagordning för hur man ska genomföra Amsterdamfördraget på de här punkterna och även för hur man ska följa upp toppmötet i Tammerfors.

Eurodac diskuterades liksom frågan om förhandlingar med Norge och Island om anslutning till Dublinkonventionen. Det är i princip samma frågor som är uppe den här gången. Det blev alltså inga beslut.

När det gäller Eurodac är medlemsstaterna nu efter det senaste mötet i Coreper överens om en text. Vi var överens om det materiella innehållet medan ärendet fortfarande låg under den tredje pelaren. Nu har det omvandlats till en text till ett direktiv.

Medlemsstaterna har dock på en punkt gått emot kommissionen, och det rör vilka kommittéer som har ansvaret för att följa upp vissa frågor. Ett par medlemsländer har bestämt motsatt sig att det skulle vara kommittéer på tjänstemannanivå och vill ha folk på rådsnivå. Det gäller t.ex. det som rör hur man ska arbeta med de nationella systemen för att ta fingeravtryck. Detta blev medlemsländerna nu överens om, och det betyder att ärendet måste gå tillbaka. Kommissionen hade en egen uppfattning, och ärendet måste då, som det verkar, också gå tillbaka till parlamentet för ett nytt yttrande. Detta innebär att beslutet inte kan tas under det finska ordförandeskapet. Det kommer ju förr eller senare att tas, men jag antar att det är omöjligt att hinna med det under det finska ordförandeskapet.

Något som också utestår är den territoriella täckningen i Gibraltarfrågan. Det är en fråga mellan Spanien och Storbritannien. Man tror väl att de ska kunna lösa den, men det finns inte något bestämt ställningstagande nu.

Anf.  112  KIA ANDREASSON (mp):

Det är intressant att ärendet nu kommer att gå tillbaka. Jag undrar om det kan bli några ändringsförslag i och med att så sker. Såvitt jag förstår har kommissionen ett förslag och parlamentet ändringsförslag i frågan om åldersgränsen för att ta fingeravtryck. Parlamentet har hävdat en gräns vid 18 års ålder och kommissionen vid 14 års ålder. Kan detta innebära att det kan bli en förändring innan man skriver på?

Anf.  113  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Jag vill mera för formens skull säga att vi, som vi tidigare har sagt här, i grunden är motståndare till Eurodac och även till detaljerna inom systemet. Jag har också lagt märke till att det verkar som om Europaparlamentet den här gången har en hållning som verkar vara till det bättre för flyktingarna.

Anf.  114  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

På en del punkter har rådet nu inte följt parlamentets ändringsförslag. Det gäller t.ex. beträffande åldersgränsen vid 14 år. De punkterna kan nu i och för sig komma tillbaka från parlamentet.

Skälet till att vi i vår lagstiftning har åldersgränsen 14 år är att man inte kan se om en person är 18 år eller inte. De som utesluts när man tar fingeravtryck blir de som ser ut som barn. En tonåring som ser ut som en 14–15-åring kan ju mycket väl vara 18 eller t.o.m. 20 år.

Väldigt ofta har flyktingarna inga handlingar när de söker asyl. Vi ser vår åldersgräns vid 14 år som en praktisk anpassning till barnkonventionen. Vi vill kunna fånga in ungdomar upp till 18-års ålder men inga andra.

De frågor där rådet inte har instämt i parlamentets inställning kan alltså komma tillbaka från parlamentet.

Anf.  115  BERIT ANDNOR (s):

Vi fick i går i socialförsäkringsutskottet information från Gun-Britt Andersson i de här frågorna. Efter det att Gun-Britt Andersson hade lämnat oss fick vi den uppgiften att Europaparlamentet nu har behandlat frågan om åldersgränsen och stannat för 14 år. Det lagförslag som lagts fram gick alltså inte igenom, utan man följer de tidigare lämnade rekommendationerna.

Anf.  116  KIA ANDREASSON (mp):

För Miljöpartiets del stöder vi 18-årsgränsen. Om uppgiften om att denna inte gått igenom är riktig, är det kanske inte något att göra åt saken i det här läget, men jag vill i alla fall framföra vår synpunkt. Barnkonventionen föreskriver en gräns vid 18 år. Varför skulle man då ha en 14-årsgräns?

Anf.  117  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

När man tar fingeravtrycken vet man ofta faktiskt inte hur gamla ungdomarna är. Många – jag tror att det är 60 % – av dem som söker asyl kommer utan handlingar. 14-årsgränsen utesluter alla som uppenbart är barn. Ni som har sett Systembolagets reklamfilmer känner till att man där ibland inte kan veta om kunden är 15 eller 23 år gammal. Det är den typen av osäkerhet som det här handlar om.

De som söker asyl har väldigt ofta inte några handlingar. Syftet är att man ska utesluta dem som uppenbart är barn. Vi har vidare asylregler och en hantering i processen som sätter gränsen vid 18 år. 14-årsgränsen är en praktisk gräns för dem som ska handlägga det här.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Statssekreteraren har alltså redovisat ett förslag till ståndpunkt från regeringens sida, och jag finner att det finns en majoritet bakom den.

Nu går vi vidare.

Anf.  119  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Också nästa punkt, avtal med Norge och Island om Dublinkonventionen, är en del av rapporten. Det är fråga om att kommissionen ska få ett uppdrag att förhandla med Norge och Island om anslutning till Dublinkonventionen.

Detta är ingen självklarhet, eftersom det är en konvention som ännu inte ingår i gemenskapsrätten men som ska komma dit när vi så småningom har gjort ett gemenskapsinstrument av det här. För att man ska ha en chans att hinna med Norges och Islands anslutning före vår praktiska Schengenanslutning, som nu beräknas ske i mars 2001, behöver kommissionen komma i gång med det här. Alternativet hade varit att ha blandade förhandlingar med medlemsländer och kommissionen. Då hade det tagit längre tid och skulle ha kunnat bli tal om ratificering i medlemsländer osv. Det är en omöjlig process.

Här har länderna alltså valt ett praktiskt mandat för kommissionen, samtidigt som vi och andra har sagt att det inte innebär att vi anser att kommissionen generellt har ett ensamt mandat. Men det finns alltså en stark önskan att det här ska fungera för alla länder och att alla de nordiska länderna praktiskt ska kunna vara med i allt det som Schengensamarbetet innebär.

Det finns här en komplikation till, nämligen Danmark, som har sitt undantag när det gäller fler gemenskapsinstrument. Men också Danmark vill vara med på det här. Danskarna vill alltså ha en förhandling mellan EG och Danmark om ett anslutningsavtal. De vill ha förhandlingar med en organisation där Danmark är medlem, för att ha ett anslutningsavtal för Dublinkonventionen som Danmark, när den nu ligger utanför EG-rätten är med i.

Det här är juridiska knäckfrågor. Materiellt vill vi väldigt gärna ha med dem, men detta illustrerar att det sista inte är så lätt, och kommissionen och rättstjänsten tycker inte om det. Det återstår alltså att se hur lösningen blir.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Det handlar här om att anta ett förhandlingsmandat, och jag finner att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  121  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Kommissionen har aviserat ett förslag till direktiv om familjeåterförening. Man har brutit ut det avsnittet ur ett förslag som den gamla kommissionen lade fram om Admission of Third Country Nationals. Det var Anita Gradin som på sin tid lade fram förslag om en rad olika regler som rör annan invandring än asylinvandring. Det gäller här just familjeåterförening. Vi trodde att det skulle ha funnits på bordet nu, men det gör det inte. Det lär vara så att det ska komma dagen före mötet. Kommissionen ska presentera det här förslaget som en informationspunkt.

Sedan blir det en gemensam kommitté om Schengensamarbetet. Det är den ministerkommitté som vi nu har tillsammans med Island och Norge om Schengensamarbetet. Man kommer där dels att fatta ett beslut om de generella paragrafer som finns om skyldighet att återta tredjelandsmedborgare i unionens olika avtal, och det är en ren anpassning till att det här är en gemenskapsrättsfråga i och med att Schengen nu är en del av gemenskapsrätten. Det kan alltså sägas vara en teknisk punkt.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Vi ska vara tydliga, eftersom det här är lite svåröverskådligt. Den blandade kommittén behandlas under dagordningspunkt 9.

Anf.  123  Statssekreterare GUN–BRITT ANDERSSON:

Just det – den gemensamma kommittén. Om den gemensamma kommittén blir det också en information, som i det här fallet kommer att rikta sig till Norge och Island, om de andra punkter som vi har haft på dagordningen när det gäller förhandlingsmandatet.

Dessutom har det finska ordförandeskapet tagit initiativ till att lägga fram ett förslag om motsvarigheten till Dublinkonventionen, alltså ett multilateralt återtagandeavtal för dem som inte är asylsökande mellan medlemsländerna inom EU. Också det är en informationspunkt från det finska ordförandeskapet. Den texten ligger med här. Det är egentligen inte några substansfrågor utan informationspunkter.

Anf.  124  INGRID NÄSLUND (kd):

Jag vill fråga en sak. Under den informationspunkt som handlar om familjeåterförening står det att förslagets effekt gällande svenska regler kommer att kräva en del ändringar i utlänningslagen. Jag undrar om det kommer att betyda att denna blir mer generös eller mindre generös än den är i dag.

Anf.  125  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Vi får vänta till vi får se texten.

Anf.  126  INGRID NÄSLUND (kd):

Men det gäller den här promemorian.

Anf.  127  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag skulle tro att det på den punkten är ett både–och, men det handlar t.ex. om de regler som vi har för uppskjuten invandringsprövning. Vi har både i Anknytningsutredningen och i NIPU arbetat med frågor om seriositetsprövning o.d. före ingående av äktenskap innan man godkänner en anknytning.

Det här är ett förslag från kommissionen. Det ska behandlas i arbetsgrupper, och det kan ta ganska lång tid innan man kommer fram.

Man tar också upp en fråga i anslutning till Simone Veil-rapporten, där Anna Hedborg var med från svensk sida. Det handlade om en förbättring av EU-invånarnas medborgarstatus. Man noterade här att om en finsk medborgare bor i Sverige, har han omedelbar rätt till anknytning inom EU-rätten, medan en svensk medborgare inte har det. Så är det i många EU-länder. Det handlar alltså om ett aktuellt lagstiftningsärende, där vi just nu planerar en lagrådsremiss på grundval av de enhälliga förslag som vi har från Anknytningsutredningen och NIPU.

Anf.  128  WILLY SÖDERDAHL (v):

Eftersom det togs upp under den här punkten vill jag markera att enligt vad jag kan läsa av det som finns här är det fråga om en tydlig uppstramning som minskar möjligheterna att få stanna och komma in. Principiellt vill jag säga att vi inte tycker att EU ytterligare ska inskränka möjligheter för flyktingar att få komma och stanna.

Anf.  129  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag tror att en sådan mening där är svår att läsa in. Egentligen går de emot seriositetsprövning – det som vi har. Jag vill dock betona att detta bara är sådant som vi har hört – vi har inte sett förslaget än. Kommissionen skulle ha tagit detta den här veckan, men det är uppskjutet en vecka.

Vad jag tror att vad vi kommer in på här är skillnaden i familjesyn mellan sydeuropeiska länder och våra nordliga länder. Det gäller kanske äktenskapet som sakrament.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Vi utgår då från att vi får se kommissionsförslaget så småningom när det kommer. Därmed är vi klara med samrådet med dig i dag, och vi tackar för det.

Vi går vidare, och bordlägger resterande delar av de rättsliga och inrikes frågorna.

Nu går vi över till forskningsministerrådsmötet.

7 §  Rapport från ministerrådsmöte (forskning) den 20 maj 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (forskningsfrågor) den 2 december 1999 (statssekreterare Agneta Bladh)

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få hälsa statssekreterare Agneta Bladh välkommen. Du ersätter Thomas Östros som just nu befinner sig på ett ministerrådsmöte i Luxemburg eller i Bryssel – jag vet inte var det är. Jag har en känsla av att det är första gången du är med här. Stämmer det?

Anf.  132  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Ja, det gör det.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Då är du hjärtligt välkommen. Ordningen är sådan att vi först brukar lämna ordet till den föredragande för att ge kort muntlig återrapport från tidigare rådsmöte, och därefter går vi in på dagens ärenden. Varsågod!

Anf.  134  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Tack så mycket. Jag kanske också ska tala om att jag åtföljs här av departementsrådet Kerstin Eliasson och sakkunnige Gunnar Ahlén från Utbildningsdepartementet.

Thomas Östros beklagar naturligtvis att han inte kunde vara här, men just nu pågår utbildningsministermötet i Bryssel.

När det gäller återrapporten från tidigare möte var den kanske mest intressanta frågan som behandlades där rapporten Women in Science. Den frågan kommer upp igen, och vi hoppas att det blir ungefär vid tidpunkten för Sveriges ordförandeskap.

På den dagordning som finns inför mötet den 2 december kanske jag ska inskränka mig till att kommentera ett par saker, men jag är öppen för frågor på samtliga punkter.

Det första jag vill kommentera är genomförandet av fjärde och framför allt femte ramprogrammen. Det kommer att bli en redovisning av kommissionen. De preliminära resultat som vi har fått från den första ansökningsomgången visar att Sverige överlag ligger bra till i snitt. Vi har inte haft möjlighet att göra några närmare analyser, och detta gäller än så länge bara deltagandet – ingenting om resurser. Men just nu ligger Sverige bättre till än t.ex. Österrike, Danmark, Belgien och Finland. Sverige har fyra gånger färre accepterade deltagare än Tyskland, som har den högsta siffran deltagare. Men det är ju också ett mycket större land.

De två områden som vi har kommit väldigt väl ut på är dels det biomedicinska området, quality of life, dels produktionsteknik och hållbar utveckling.

Trots att man i punkten 4, förberedelser för framtida ramprogram för forskning, bara är i början på det femte ramprogrammet börjar man redan att diskutera formerna för det sjätte ramprogrammet. Det kommer att tas fram en tidsplan, vilket vi från vår sida tycker är bra. Det är bra om man i ett tidigare skede kan komma överens mellan kommissionen, parlamentet och rådet. Parlamentet kommer denna gång på grund av det senare fördraget att ha möjlighet att komma in tidigt i processen, vilket vi hoppas ska underlätta det hela. Ett beslut bör föreligga ungefär 2002. Det betyder att det formella förslaget från kommissionen kommer att finnas antingen före eller under Sveriges ordförandeskap, och då bli en viktig fråga för det svenska ordförandeskapet.

Jag inskränker mig till detta så länge.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi kanske ska stanna till där när det gäller ärende 4 på vår dagordning. Vi kan notera att det är olika numrering i det som vi har skickat ut som dagordning och det som departementet har skickat ut. Det beror på att vi följer rådssekretariatets dagordning. Vi får väl försöka hitta någon form av konvergens här som gör att vi inte missförstår varandra.

Vad jag har förstått är det ingen som har begärt ordet på vårt ärende 4. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till rymdstrategin. Varsågod!

Anf.  136  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Tack. Det gäller förslag på ett samarbete mellan EU:s rymdsamarbete och ESA, European Space Agency. Förslaget går ut på att detta samarbete ska utvecklas, vilket vi tycker är bra.

Jag tror att t.ex. Rymdstyrelsen i vårt land kanske är lite misstänksam mot kommissionen och unionen i den här frågan. Man är nog rädd för att frågan ska flyttas över. Men vi tycker att det är viktigt att ha en samverkan mellan de båda organisationerna. Ingen ändring av ansvarsområden föreslås från vår sida.

Anf.  137  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Samverkan mellan EU och ESA har ju funnits i olika hög grad under en lång följd av år. Det är väl positivt och bra i sig.

Det enda medskick jag vill göra i grunden är att man inte får ta bort ESA:s delvisa självständighet. Man bör kunna ha ett samarbete som går utöver den europeiska unionen. Det har ju varit det som har varit en av finesserna med ESA, och jag tror att det vore väldigt olyckligt om man tog bort den möjligheten. Därför får inte samarbetet innebära att man kväver denna möjlighet att gå utanför EU.

Anf.  138  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det ska senare komma ett förslag till europeisk rymdpolicy gemensamt från ESA och kommissionen. Vad vi känner till finns det nu inga sådana tankar på att kväva ESA på något sätt.

Anf.  139  PER WESTERBERG (m):

Vad vi säger är att även om man gör en europeisk rymdpolicy måste det finnas en bredd på det hela. Det får inte bara bli ett EU-dokument, utan det ska kunna möjliggöra ett rymdsamarbete långt utöver EU:s nuvarande medlemsstater. Det finns ju betydande kompetens även på andra områden, t.ex. i Ryssland, som kan verka i samarbete med ESA. Därmed är det ett bra organ som sådant.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är det just detta som regeringens företrädare har framfört i Coreper.

Jag finner att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  141  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Då tar vi punkten om nedmontering av kärntekniska anläggningar vid det gemensamma forskningscentret. Detta program för nedmontering av anläggningar som inte använts har påbörjats. I första hand gäller det en forskningsreaktor i Ispra i Italien, som har stått stilla i 20 år. Detta ska ske i nära kontakt med medlemsstaterna. Det är viktigt att detta också rapporteras fortlöpande till rådet. Vi har särskilt tryckt på vikten av denna kontakt och även på vikten av öppenhet i processen.

Anf.  142  INGRID NÄSLUND (kd):

Jag har bara en fråga, herr ordförande, i anslutning till detta. Det är naturligtvis väldigt bra att man inleder ett sådant här program. Jag undrar om man för stora diskussioner om avfallshantering också inom EU. Detta med förvaring osv. har ju varit ett problem som har varit svårt att lösa här i Sverige. Hur går tankarna inom EU?

Anf.  143  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det är inte vår fråga.

Anf.  144  INGRID NÄSLUND (kd):

Okej, då får jag vänta med den.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet när det gäller punkt 6.

Anf.  146  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Då kommer vi till det kompletterande forskningsprogrammet vid det gemensamma forskningscentrets högflödesreaktor i Petten i Nederländerna. Detta är ett tilläggsprogram som bekostas av Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Vi ser ingen anledning att motsätta oss programmet.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Då har vi hört förslaget. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi tackar för detta, och går vidare på dagordningen. Vi ber då justitieministern att komma in.

8 §  Rapport från ministerrådsmöte (rättsliga frågor) den 29 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (rättsliga frågor) den 2 och 3 december 1999 (justitieminister Laila Freivalds)

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi justitieministern välkommen för samråd inför nästkommande möte och för en återrapport från det tidigare mötet.

Innan du börjar med det har jag en snabb fråga till dig: Vad hände med det papper vi lämnade över till justitieministern? Försvann det också i dimman på flygplatsen, eller har det sedan överlämnats?

Vi får höra det nu. Varsågod!

Anf.  149  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Dessbättre försvann det inte. Som tur var var inte det papperet med i samma flygplan, utan det åkte med ett tidigare flygplan som kom fram.

Det var alltså så att det blev ett snöpligt slut på min och mina medarbetares medverkan vid det rådsmötet. Vi cirklade över Luxemburg i ett par timmar till dess att bensinen tog slut. Då åkte vi för att tanka med hopp om att dimman skulle ha lättat. Men vid det laget hade de stängt flygplatsen i Luxemburg, så det återstod inget annat än att åka hem igen.

Sverige fanns dock på plats, företrätt av ambassadör Gunnar Lund. Jag ska ge en kort rapportering, trots att jag inte var närvarande. I huvudsak hänvisar jag därför till den skriftliga rapport som ni har fått.

En punkt som vi hade anmält till mötet handlade om frågan om samordning av arbetet i första och tredje pelaren. Punkten ströks från dagordningen eftersom jag hade behövt vara närvarande själv för den. Vi skickade heller aldrig i väg några dokument vare sig till er eller till rådet. Men punkten kommer upp nu. Den finns på dagordningen för nästa möte. Jag återkommer alltså till den frågan när vi går igenom den kommande dagordningen.

När det gäller frågan om information till de nationella parlamenten meddelade ordförandeskapet att rådssekretariatet skulle återkomma med en rapport i anledning av det holländska dokumentet. Frågan kommer upp igen i rådet vid ett senare tillfälle. Holländarna var nöjda med detta. Den svenska delegationen framförde den svenska riksdagens intresse i denna frågeställning. Jag vet i och för sig inte om riksdagens skrivelse då fanns tillgänglig, men den är överlämnad. Jag tycker att det var väldigt bra att på det viset understödja den svenska delegationens ståndpunkt i frågan. Det gav ett bra stöd till det holländska parlamentets agerande. Jag har fått veta, och noterat, att inget annat land yttrade sig i frågan vid den tidpunkten.

Sedan följde en öppen debatt om området för frihet, säkerhet och rättvisa. Alla delegationerna välkomnade utfallet av mötet i Tammerfors. För Sveriges del framhöll vi betydelsen av principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut samt det brottsförebyggande arbetet som nya viktiga arbetsmetoder för unionen.

I den slutliga behandlingen av uppföljningen av Tammerforsmötet presenterades ett utkast till arbetsdokument med förslag till vilka åtgärder som bör vidtas efter Tammerforsmötet. Kommissionen aviserade att man skulle återkomma till rådsmötet med förslag till arbetsplan som grundar sig på Tammerforsmötet och på Wienhandlingsplanen. Den kommer nu upp som första punkt vid nästa rådsmöte.

Övriga frågor som fanns på dagordningen återfördes till Coreper för fortsatt behandling.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då går vi in på dagens lista, eftersom ingen har begärt ordet.

Anf.  151  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi fick en reviderad dagordning i går igen. Av den framgår att andra strecksatsen under dagordningspunkt 3 är struken. Likaså är dagordningspunkt 13 b struken.

Som jag brukar göra tänker jag här ta upp de frågor som jag bedömer som särskilt viktiga att informera riksdagen om. På A-punktslistan gäller det narkotikastrategin. Den har jag någonting att säga om. Det gäller också frågorna om ömsesidig rättslig hjälp, det straffrättsliga skyddet av euron och straffrättsliga aspekter på förslaget om direktiv om elektronisk handel. Jag ska också bara peka på att Grekland nu går in som operativ medlem i Schengen.

Jag hoppas att den uppläggningen passar nämnden.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Vi har en fråga som jag fick anmäld här när det gäller A-punkterna. Den handlar om narkotikan, som vi kanske särskilt skulle ta upp.

Anf.  153  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, jag tänkte ta upp frågan om narkotikan.

Vi har som vanligt en preliminär A-punktslista. Det sannolika är att det kommer till nya frågor och faller ifrån andra.

När det gäller narkotikastrategin anmäler vi för regeringens del att vi inte är klara med beredningen. Vi på Justitiedepartementet är klara med vår del. Vi har tagit ställning och vi har inga problem med det. Men på Socialdepartementet är de inte helt klara ännu. Med hänsyn till att frågan då inte heller är möjlig för riksdagen att ta ställning till i dess helhet kommer vi att anmäla att det icke är möjligt att ha detta som en A-punkt på detta rådsmöte.

Anf.  154  HANS KARLSSON (s):

Jag hade begärt ordet, men eftersom frågan lyfts bort är den ju inte aktuell i nuläget.

Anf.  155  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, vi måste fortsätta att bereda den på det sätt som ska ske innan frågan beslutas om i ett råd.

Anf.  156  GUN HELLSVIK (m):

Får jag ändå ställa en fråga här?

Jag uppfattar att det denna vecka har förts en hel del diskussioner. Jag har också fått uppfattningen att synpunkter som har framförts i EU-nämnden vid tidigare behandling av frågan har beaktats. Vi har tydligen framgång för våra synpunkter. Är det korrekt?

Anf.  157  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det är så jag har uppfattat det.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den punkten och gå vidare. Varsågod!

Anf.  159  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Då gäller det punkt 4 – ömsesidig rättslig hjälp. Avsikten är här att rådet ska uppnå en överenskommelse om de artiklar som fortfarande är utestående. Det handlar om teleavlyssning och gemensamma utredningsgrupper. Det ska ske i avvaktan på att Europaparlamentet yttrar sig. Vi räknar med att Europaparlamentets yttrande kommer i mitten av februari. Det är alltså inte frågan om att ta ställning till konventionen vid rådsmötet.

Det är fortfarande samma frågor som är utestående när det gäller teleavlyssning. Jag tänkte inte ta upp dem igen. Detta är ett problem som främst berör andra länder. Vi bevakar naturligtvis hur problemet så småningom ska lösas.

Anf.  160  GUN HELLSVIK (m):

Vi har fått en promemoria som behandlar de problem som diskuteras. Det är inte helt enkelt att av promemorian få klart för sig hur inställningen från Sveriges sida är. Det som har diskuterats tidigare är – jag uppfattar att det förhåller sig så – att utgångspunkten är att det land där avlyssningen ska ske också har beslutsrätten. Det är huvudregeln. Sedan talas det om möjlighet för annan stat att fatta beslut och underrätta det berörda landet.

I promemorian finns en formulering som jag inte riktigt förstår. Det talas om att undantag kan göras från underrättelseskyldigheten. Det sägs att det bör finnas en viss inbyggd flexibilitet när personen som avlyssnas rör sig över en gräns. Därefter sägs det att i övrigt måste undantagen begränsas så mycket som möjligt.

Jag måste säga att när jag läser orden ”viss inbyggd flexibilitet” säger det mig att det rör sig om ytterst begränsade möjligheter.

Vad menar man då med att man i övriga fall ska begränsa detta så mycket som möjligt? Vilka är de här övriga fallen? Är det inte så att den inbyggda begränsade flexibiliteten är giltig i de fall då personer rör sig över gränsen, och att man i övrigt inte ska ha någon rätt att underlåta underrättelse?

Anf.  161  KIA ANDREASSON (mp):

Vad jag förstår så innefattar denna punkt också inrättande av gemensamma utredningsgrupper ...

Anf.  162  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det återkommer vi till. Jag har inte dragit det ännu.

Detta rör den problematik som finns nere på kontinenten, där människor ju kan röra sig över nationsgränser under en dag flera gånger.

Jag ska be Lena Moore att försöka precisera vad det är för situationer och hur man vill reglera dem i detta avseende.

Anf.  163  Departementsrådet LENA MOORE:

Flexibiliteten har just att göra med behovet av att en underrättelseskyldighet inte ska slå till i exakt det ögonblick när en person befinner sig på ett lands territorium. Det är nämligen praktiskt ogörligt. Man vet inte alltid om en person befinner sig i ett land eller ett annat. Man kan befinna sig på gränsen mellan två länder, och det kan ta tid innan man får klart för sig när personen har kommit dit. Han kan också lämna landet innan underrättelseskyldigheten har slagit till. Det är alltså den flexibiliten som vi syftar på i promemorian.

Anf.  164  GUN HELLSVIK (m):

Man talar om just de här personerna som rör sig över gränser – det förstår jag fullt ut. Men därefter sägs det att i övrigt måste undantagen begränsas så mycket som möjligt. Vilka är de övriga fallen? Eller är det en mening som bara står där av misstag?

Anf.  165  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att den formuleringen lever kvar. Det handlar ju hela tiden om dokument på dokument, och jag tror att formuleringen lever kvar från början. Då hade man ännu inte tagit ställning till vilka undantag vi behöver. Det var nämligen vår inställning att vi inte ville ha fler undantag än just dem som har preciserats som en nödvändighet på grund av de geografiska förhållandena.

Jag ställer frågan för tydlighetens skull till Lena Moore: Finns det över huvud taget några övriga undantag som har diskuterats, eller som nu ligger på bordet?

Svaret från Lena Moore var: Nej.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Detta är alltså en fråga som ska fortsätta att manglas framöver.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade uppläggning inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  167  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Sedan kommer vi till de gemensamma utredningsgrupperna. Rådet ska diskutera en ny bestämmelse som handlar om sådana gemensamma utredningsgrupper. De kan vara ett viktigt instrument för att vi ska kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Detta har varit en prioriterad fråga länge inom det straffrättsliga samarbetet. Grunden för att skapa en sådan här möjlighet finns i Amsterdamfördraget. Det omnämns också i Wienhandlingsplanen, och nu senast faktiskt också vid Tammerforsmötet.

Det handlar alltså om utredningsgrupper som agerar i enlighet med en nations alla lagar. Man arbetar under den nationens ledning. Om vi t.ex. har behov av att samarbeta med andra länder vid brott som är gränsöverskridande och som utreds här i Sverige är det svensk förundersökning som gäller. Den lagstiftning som gäller för förundersökning i Sverige gäller då, liksom all vår nationella rätt. Det är en svensk åklagare som leder det hela. Men utländska tjänstemän kan delta i en grupp i Sverige för att på det viset samordna arbetet med motsvarande utredning som pågår i andra länder. Dessa utländska tjänstemän kan inte utöva någon som helst myndighetsutövning i Sverige.

Man reglerar rättsligt ett samarbete som formlöst redan i dag ibland sker av naturliga skäl. Vi samarbetar ju redan i dag så mycket som möjligt. Det finns flera fördelar med att säkerställa att samarbetet också får en rättslig reglering. Det blir mycket tydligare och klarare för de personer som är involverade vad det är som gäller.

Vi hoppas också att regleringen leder till att det blir betydligt enklare och snabbare att åstadkomma ett samarbete när så behövs. Man behöver inte gå längre kringväg än att begära rättslig hjälp från det andra landet. Man behöver inte blanda in andra myndigheter, utan svensk polis och dansk polis t.ex. kan samarbeta med varandra med detta regelverk i botten.

Jag tror att detta är ett bra sätt att effektivisera samarbetet över gränserna på när det handlar om brottslighet som går över gränserna.

En annan fråga som regleras är informationsutbytet. Genom att vi får särskilda regler för det blir det klart för tjänstemännen i vilken utsträckning man kan dela med sig information för att kunna driva en utredning framåt.

Anf.  168  KIA ANDREASSON (mp):

På den senaste tiden har många nya grupper inrättats. Senaste gången jag var här pratade man om Eurojust, som hade kommit till ganska snabbt. Nu pratades det om nya grupper och samarbete för att ta itu med den gränsöverskridande brottsligheten. Vi har ju många organisationer: Europol, Schengen och Eurojust. Det pratas också om en gemensam polisskola. Det är ett väldigt tempo på dessa grupper.

Jag har många gånger framhållit hur detta kommer att påverka den svenska organisationen och dess resurser. Jag vill understryka Miljöpartiets syn i denna fråga.

Anf.  169  GUN HELLSVIK (m):

Jag vill inleda med att säga att för oss som arbetade för ett medlemskap i EU är detta just en av de saker som vi hoppades skulle komma till stånd och som skulle kunna ge oss högre kvalitet i brottsbekämpningen.

Jag har bara en liten synpunkt. Justitieministern nämnde att detta också är en fråga om en diskussion om reglerna för hur man ska dela med sig av information.

Jag vill då utnyttja detta tillfälle att peka på något som vi i många sammanhang har pratat om, nämligen de behov som finns i Sverige av att titta på personrätten och skyddet för integriteten. Detta är ytterligare ett exempel på att vi har ett sådant behov.

Anf.  170  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är viktigt att understryka att de grupper vi här talar om, till skillnad från t.ex. Eurojust, inte är några formella grupper. Detta leder inte till några organisatoriska förändringar, åtminstone inte i Sverige. Detta är ett sätt att försöka skapa ett tydligt regelverk kring ett samarbete som i stor utsträckning försiggår redan i dag. Det är inte ovanligt att vi har tillresande polismän från andra länder i Sverige i samband med att man utreder brottslighet som har gränsöverskridande effekter eller samband. Detta finns redan i dag. Det sker ett samarbete.

Det värdefulla med detta är att vi också skapar ett regelverk som klargör hur samarbetet ska gå till. Klargörandet går ut på att säkerställa att de nationella myndigheterna är på det klara med vilka regler som gäller enligt den nationella lagstiftningen. Det handlar bl.a. om informationsgivningen, Gun Hellsvik. Det är inga nya regler för informationsgivningen. Detta ska säkerställa att de som samarbetar på det här viset har klart för sig att det är de regler vi har i Sverige för t.ex. informationsutbyte som gäller. Detta är ett sätt att understryka hur regelverket ser ut så att ingen, i det brottsbekämpningsarbete som vi vill intensifiera, på något vis tror att man kan laborera utanför den lagstiftning vi har.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Jag var lite snabb förut i min beslutssammanfattning och tog bara med telefonavlyssningsdelen. Kan vi också inkludera detta med gemensamma utredningsgrupper och informationsgivning? Svaret är ja.

Anf.  172  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Ett ögonblick, herr ordförande! Mina duktiga medarbetare, som fått chansen att tänka till, har kommit på vad den här meningen i förra punkten om övriga undantag möjligtvis skulle kunna innehålla.

Anf.  173  Ambassadör DAN ELIASSON:

Om man får några minuter på sig kommer man på vad man ska säga. Det här handlar, har vi kommit på nu efteråt, om ett medlemsland som har en särskild situation med terrorismen i ett grannland. Då finns det enligt detta land önskemål om att ibland kunna underlåta att underrätta, om det rör sig om grundläggande nationella säkerhetsintressen och om någon t.ex. i statsledningen i det landet skulle vara involverad i någonting som skulle kunna ha betydelse för det egna landet. Den här diskussionen har förts och lever fortfarande kvar lite grann. Ska man också i sådana fall verkligen behöva underrätta? Det är väl svaret på formuleringen. Ursäkta att det dröjde så länge, herr ordförande.

Anf.  174  GUN HELLSVIK (m):

Jag har uppfattat att vi, när vi tidigare har diskuterat den här frågan, har varit överens om att ha en mycket stor restriktivitet, egentligen en restriktivitet kopplad till de fall vi var inne på tidigare. Jag har uppfattat att det är denna linje Sverige driver. Det kan ju annars bli fråga om att personer skulle kunna avlyssnas på svensk mark utan att Sverige blir underrättat, vilket enligt min uppfattning är principiellt fel.

Anf.  175  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Då går vi till punkt 5, det straffrättsliga skyddet av euron. Som ni kanske erinrar er var denna fråga uppe redan i våras. Då gällde det frågan om huruvida Sverige kunde godta ett förslag till en resolution som innehöll huvudlinjerna i ett framtida rättsligt bindande instrument. Den resolutionen antogs också vid justitieministermötet i maj. Som jag förklarade vid vårt sammanträffande i våras utgör resolutionen ett första steg mot en bindande rättsakt som ska se till att medlemsstaternas straffrättsliga regler om penningförfalskning inte innehåller brister.

I juli i år presenterade därför Tyskland ett utkast till ett rambeslut. Det förslag till rambeslut som ni nu har fått del av, och som alldeles i dagarna också skickades till Europaparlamentet, är som ni ser daterat i oktober. Det betyder att det därefter har förts ytterligare diskussioner, både i rådsarbetsgrupper och i Coreper, och det har då bl.a. kommit fram förslag till nya bestämmelser. Det handlar om nya bestämmelser om ansvar och påföljder för juridiska personer samt också om en tillnärmning av straffsatserna genom att man säkerställer en lägsta nivå för maximistraffen.

Detta är förslag som helt och hållet bygger på de motsvarande bestämmelser som redan finns i det som kallas andra protokollet till EU:s bedrägerikonvention som antogs av rådet sommaren 1997. Detta andra protokoll innehåller bl.a. regler som innebär att juridiska personer ska kunna ställas till ansvar för bedrägeri, för korruption och för penningtvätt när någon i ledande ställning inom den juridiska personen har agerat till förmån för någon annan person. Medlemsstaterna åtar sig i detta protokoll bl.a. att se till att juridiska personer kan bli föremål för bötesstraff eller för administrativa avgifter.

Då det andra protokollet antogs gjorde man den bedömningen att instrumentet i de delar som omfattar den svenska regleringen i brottsbalken gäller och att det som där finns skrivet om företagsbot innebär att för brott som har begåtts i näringsverksamhet kan näringsidkaren åläggas att betala böter. Under förutsättning att det nu aktuella förslaget utformas i enlighet med bestämmelserna i andra protokollet har vi ingen anledning till annat än att ställa oss positiva till förslaget.

Det har även presenterats ett förslag som innebär att man i rambeslut ska föra in en bestämmelse som anger att penningförfalskning ska bestraffas med fängelse. Det ska också finnas ett maximistraff som inte får underskrida ett visst antal år. Det här förslaget har kommit sent, och det ska nog ses mot bakgrund av de slutsatser som man kom fram till i Tammerfors. Där sades det att man skulle försöka enas om gemensamma påföljder när det gällde området för ekonomisk brottslighet, och i det inbegrips ju förfalskning av euron.

Från svensk sida har vi framhållit att harmonisering av straffsatser är en viktig principfråga som man måste diskutera mera generellt och mera djupgående. Vi har därför från svensk sida varit tveksamma till att i detta rambeslut införa bestämmelser om maximistraff där man anger ett minsta antal år.

Det finns fler länder än vi som har sett det principiellt viktiga i det här och tycker att man måste föra en mera djupgående diskussion om det. Men det finns också många stater som tycker att det är oerhört viktigt att vi för in ett minsta gemensamt straffmaximum.

Hur ser det då ut för vår del i det här sammanhanget? Det varierar väldigt mycket vilket maxstraff man har i olika länder för den här typen av brott. Hos oss är maximistraffet för penningförfalskning åtta års fängelse, och det är det lägsta i Europa. Sedan varierar det; det finns de som har nio och tio år men även de som har betydligt högre straffmaximum.

Nu förefaller det som om diskussionen kommer att leda fram till att det blir åtta år, om man nu ska ha ett angivet antal år. Min bedömning är – och jag är intresserad av att höra er – att om diskussionen skulle stanna för tio år är detta också acceptabelt sett från våra utgångspunkter. Det skulle inte, så att säga, förrycka systematiken i brottsbalken när det gäller den här typen av brott. Men det förefaller som om åtta år skulle vara det man i så fall stannar för.

Anf.  176  GUN HELLSVIK (m):

Precis som justitieministern säger är detta en viktig principfråga. Frågan har ju varit uppe även i andra sammanhang. Det är inte så länge sedan det från något EU-land fördes fram krav på gemensamma straff när det gällde narkotikabrott, om jag minns rätt. Man pläderade för att det skulle slås fast att livstidsstraff skulle kunna komma i fråga.

Om man i den här frågan börjar acceptera viss gemensam straffsats har man på något sätt öppnat dörrarna. Dessutom kan det i praktiken ändå bli väldiga variationer, bl.a. beroende på reglerna om villkorlig frigivning – vi diskuterade ju detta i går i justitieutskottet.

Ska man över huvud taget gå med på att ha en gemensam lägsta maxstraffsats måste det också tydligt framgå att det hänger samman med att detta är vad man skulle kunna kalla brott mot gemenskapen. Det är ju inte som andra brott, utan det riktar sig mot något som är direkt kopplat till gemenskapen. Men utgångspunkten måste ändå vara att motarbeta gemensamma straffsatser, för annars öppnar vi dörrarna och får väldigt svårt att hålla tillbaka detta när det på nytt dyker upp.

Anf.  177  INGRID NÄSLUND (kd):

Jag tycker att det är intressant att den här frågan kommer upp. Jag tycker att det ligger mycket i det som Gun Hellsvik säger, nämligen att här rör det sig om brott mot gemenskapen. Men frågan är principiellt intressant också när det gäller gränsöverskridande brottslighet, där man kanske, om vi har stora skillnader, förflyttar sin brottslighet till ett land med lägre straffsatser eller mindre allvarlig syn på vissa brott. Jag tycker nog att det är bra att den här diskussionen kommer i gång, men sedan är jag helt säker på att det är som både justitieministern och Gun Hellsvik framhåller: Detta måste man diskutera riktigt ordentligt principiellt. Här ser jag dock inte några större svårigheter.

När det gäller åtta eller tio år är det naturligtvis viktigt att vi i första hand håller på den straffsats som vi har. Men om det inte påverkar systemet som helhet kan jag inte se annat än att vi skulle kunna sträcka oss till tio år också.

Anf.  178  KIA ANDREASSON (mp):

Jag och Miljöpartiet vill inte ha en gemensam strafflagstiftning, även om man skulle kunna motivera den med att det gäller brott mot gemenskapen. Det är ett väldigt vitt begrepp, och det kan innefatta flera brottstyper. Man kan också se en tendens: I diskussionen om gemensam strafflagstiftning handlar det alltid om hårdare strafflagstiftning, med fler år i straffskalan än vad vi har i Sverige. Det är den allmänna tendensen: Det blir en helt annan politik inom detta område. Vi tycker inte att man ska gå den vägen, utan vi ska ha våra egna omdömen och vår egen tradition kvar. Jag motsätter mig alltså att man sträcker sig så långt, även om det bara gäller några år mer.

Anf.  179  WILLY SÖDERDAHL (v):

Om det ska vara åtta eller tio år kan jag inte bedöma. Jag kan inte så mycket om detta. Men principiellt håller jag med om det som har sagts här tidigare: Det är viktigt att vi hävdar att det är den svenska riksdagen som fastställer de svenska straffsatserna.

Anf.  180  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag förstår att det finns en stor enighet kring att detta är en viktig principfråga. Det är dock inte fråga om något generellt närmande av straffsatser, även om det gäller brott som i och för sig är av den karaktären att de begås över gränserna och det därför finns ett intresse av att närma straffsystem till varandra. I den här frågan handlar det dock om ett brott mot gemenskapen, eftersom det är förfalskning av euro det handlar om.

Mot den bakgrunden var min inställning att vi kan acceptera, för att inte blockera arbetet med att bekämpa brott mot euron, att man i det här fallet anger en maximigräns. Vi ska dock fortfarande mycket starkt hävda behovet av en fördjupad diskussion, så att det inte ska upplevas som att vi nu har gått över något slags tröskel och att det nu är fritt fram att i olika sammanhang ta upp en tillnärmelsediskussion utan att denna i så fall föregås av sådana principiella överväganden. Jag uppfattar också ett stöd för detta, utom kanske från Miljöpartiet som inte ens i det här specifika fallet vill se ett tillnärmande.

När det sedan gäller straffets höjd är min uppfattning att vi naturligtvis ska hävda de straffskalor som vi har i Sverige. Här vill jag skjuta in till Willy Söderdahl att det inte under några förhållanden handlar om att någon annan än Sveriges riksdag ska bestämma vilka straffsatser det ska vara. Det är ju därför vi förbereder frågorna innan man fattar gemensamma beslut inom ramen för gemenskapen. Men det yttersta beslutet fattas sedan av den svenska riksdagen vad gäller den svenska brottsbalkens innehåll.

Jag ville också markera en öppenhet och hoppades kunna få stöd för den: Om inte åttaårsgränsen håller kan vi tänka oss att sträcka oss till tio år, eftersom det inte har några större effekter på systematiken i vår lagstiftning. Men jag kommer givetvis att kämpa för att det är åtta år som ska gälla, om det över huvud taget ska vara en gräns.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Kommer det enligt er bedömning att bli beslut om detta vid det här mötet, eller kommer man att fortsätta att diskutera den här frågan? Våra beslutssammanfattningar är lite grann avhängiga detta. Jag har förstått det som att detta är en pågående förhandlingsfråga, och då brukar vi om det föreligger majoritet konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg inför de kommande förhandlingarna. Är det ett rent beslutsärende med slutsatser osv. brukar vi gå på ståndpunkten och säga att det finns majoritet för den.

Anf.  182  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Vid det här mötet kan resultatet i bästa fall bli att man kommer fram till en politisk överenskommelse, dvs. sätter ned fötterna i fråga om vad man vill åstadkomma. Sedan kan det fortfarande finnas ett arbete att göra för att i detalj utarbeta detta. Men det är just de principfrågor som jag tar upp nu – hur man ska göra, om man kan fatta beslut över huvud taget, miniminivåerna för maxstraffet osv. – som det är meningen att ministrarna ska ta ställning till, och även frågan om var den här gränsen ska läggas.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Då uppfattar jag det som att det finns ett stöd i nämnden för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  184  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Då är vi framme vid den punkt som aldrig kom upp vid det förra rådsmötet. Ni har fått ett skriftligt underlag till den frågan. Det handlar alltså om ett direktiv om elektronisk handel och vissa straffrättsliga aspekter i anslutning till det. Ni har fått underlaget, och jag tänkte ge några ytterligare kommentarer.

Kommissionen har alltså presenterat ett förslag till direktiv om vissa rättsliga aspekter som rör informationssamhällets tjänster på den inre marknaden. Det här direktivet kallas för direktiv om elektronisk handel, e-handelsdirektivet, och spänner över ett mycket vitt område. Det reglerar bl.a. civilrättsliga och marknadsrättsliga frågor, men det berör också straffrätten. Avsikten med direktivet är att på den inre marknaden underlätta den elektroniska handeln och utvecklingen av den tjänstesektor som tillhör den elektroniska handeln.

Direktivet innehåller, det vill jag understryka, många bra förslag med avsikten att uppnå syftet med direktivet. Men det finns två saker i direktivet som jag tycker reser kriminalpolitiska frågor och som jag som justitieminister har anledning att få en diskussion om i RIF-rådet. Det gäller dels direktivets regler om ansvarsfrihet för vissa typer av operatörer, dels direktivets regler om att medlemsstaterna inte får ålägga vissa operatörer en generell övervakningsskyldighet vad gäller information som de lagrar eller vidarebefordrar.

Vi är tveksamma till regler om straffrättslig ansvarsfrihet. Det här direktivet kommer att binda medlemsländerna för lång tid framöver, och detta innebär att våra möjligheter att ålägga operatörer ett ansvar att t.ex. granska och ta bort information från nätet minskar. Detta är ju möjligheter som hela tiden utvecklar sig i och med att tekniken utvecklar sig.

Jag vill också ta upp frågan om huruvida man över huvud taget ska reglera straffrättsligt relaterade frågor inom ramen för första pelaren. Man kan ju fråga sig om de straffrättsliga frågorna över huvud taget hör hemma i första pelaren eller i ett direktiv som tas fram där.

Vidare är vi tveksamma till förbudet mot generell övervakningsskyldighet för vissa typer av operatörer. Det är också alldeles uppenbart varför vi har anledning att vara tveksamma till det, då det i viss mån står i strid mot den lagstiftning vi har i Sverige, och som vi har antagit ganska nyligen, när det gäller ansvaret för de elektroniska anslagstavlorna. Den lagen kom ju till för att säkerställa att de som har ett inflytande över innehållet i anslagstavlor kontrollerar och tar bort t.ex. förekomst av barnpornografi eller rasistisk propaganda på Internet.

Sverige agerar naturligtvis inte bara i RIF-rådet i den här frågan. Sverige agerar också i marknadsrådet för att där säkerställa att man tar bort de negativa effekterna av de föreslagna reglerna men att man naturligtvis positivt arbetar vidare för att få fram ett direktiv som stöder utvecklingen av IT-handel och den här tjänstesektorn.

Anf.  185  KIA ANDREASSON (mp):

Det är ju utomordentligt viktiga frågor som justitieministern tar upp, och det är glädjande att det ändå finns en viss tveksamhet – eller t.o.m. en stor tveksamhet om jag uppfattar det rätt – om just de punkter som justitieministern tog upp.

Jag tycker för Miljöpartiets del att vi inte ska acceptera straffrättslig ansvarsfrihet i en sådan här fråga och i ett första-pelar-direktiv. Inte heller ska vi ge avkall på vår nyss stiftade lag, som syftade till att skydda allmänheten mot att lätt få tillgång till barnporr, rasistiska budskap osv. Det är väldigt viktigt att vi har den kvar.

Jag undrar dock vad som nu händer rent praktiskt. Det här är ju ett första-pelar-direktiv. Om vi inte går med på de här två punkterna, vad blir följderna då?

Anf.  186  GUN HELLSVIK (m):

Först vill jag påminna om att vi moderater inte stod bakom den lagstiftning som i dag gäller i fråga om de elektroniska anslagstavlorna. Vi hade annorlunda förslag. Det innebär, som alla säkert förstår, att vi också är tveksamma till vad som egentligen kan betraktas som ett strikt ansvar, om man ska ha en generell granskningsskyldighet för vad jag har uppfattat som rena mellanled som egentligen inte hanterar och normalt kontrollerar vad som går igenom tekniken.

Det är lite svårt att utläsa vad det egentligen står – här finns också lite konstigheter i språket – i det här förslaget till direktiv. Vi fick dock en redovisning i utskottet i går, så jag tror nog att jag ändå har förstått detta. Men om man nu ska ha en generell granskningsmyndighet måste ju det rimligen innebära att man vidgar den svenska lagstiftningen. Vad detta egentligen är fråga om är ju en teknisk omvandling av vad vi länge har haft i praktiken rent fysiskt synbart, nämligen torghandel och marknadsplatser. Om man menar att det ska finnas en generell granskningsskyldighet för att kontrollera att ingenting olagligt förekommer borde man som konsekvens också föreslå att kommunerna – för det är oftast de som upplåter torg- och marknadsplatser – skulle ha en generell granskningsskyldighet och ett ansvar för det som säljs och den handel som bedrivs på ett torg.

Anf.  187  INGRID NÄSLUND (kd):

Jag gör inte anspråk på att förstå alla teknikaliteter i det vi talar om här. Men när det gäller de tveksamheter som justitieministern har uttryckt tror jag mig förstå att vi delar uppfattning om just dessa tveksamheter till förslaget. Jag tycker att det är viktigt att detta tas upp och drivs vidare i rådet. Sedan är jag liksom Kia Andreasson intresserad av att höra vad som händer om vi nu helt motsätter oss den här utvecklingen.

Anf.  188  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det som gör att jag är tveksam är att med de generella skrivningar som nu finns i direktivet stänger man alltför mycket möjligheten att ingripa mot brottslig verksamhet. Jag är inte ute efter att åstadkomma motsatsen, dvs. en generell skyldighet att granska, bevaka och ta bort vad som finns ute på nätet. Det finns ingen möjlighet till det. I dag finns det över huvud taget inga tekniska möjligheter att ha den uppfattningen. De tekniska möjligheterna kan utvecklas, och då får man ta ställning till i vilken utsträckning man i olika sammanhang är beredd att ålägga någon skyldighet. Men någon generell sådan kan över huvud taget inte vara aktuell i dag, och antagligen inte i framtiden heller. Man måste se på varje situation och varje möjlighet till ansvarstagande som en aktör kan tänkas ha.

Det jag inte vill ha är en situation där våra händer blir bundna för framtiden när det gäller att bekämpa brottslighet som sker med hjälp av Internet. Det är därför jag tror att det är viktigt att justitieministrarna diskuterar det direktiv som har tagits fram av inremarknadsrådet, eftersom man där naturligtvis har haft utgångspunkten att främja användandet av ny teknik och handel. Det är ett mycket gott syfte, och det ska stödjas. Men det får inte innebära att vi försvårar vad gäller bekämpandet av brottslighet på Internet.

Det är därför jag uttrycker mig försiktigt och säger att jag är tveksam till det här. Det måste diskuteras närmare vilka formuleringar som är acceptabla och som innebär att vi inte stänger alla möjligheter att bekämpa brottslighet. Därför återstår mycket av diskussion kring det här.

Jag vill understryka att det inte är meningen att nämnden nu behöver ta ställning till detta. Det här är en information om vad jag tänker ta upp för frågor i RIF-rådet. Den här frågan kommer tillbaka som en beredning av själva direktivet. Men jag tror att det är värdefullt för er att vara informerade om den typ av aspekter som jag lägger i det här sammanhanget.

Vad händer i inremarknadsrådet när det här direktivet så småningom är framme vid beslut? Ja, det är majoritetsbeslut som gäller.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Jag tycker ändå, även om det är en information just nu, att man kan sammanfatta diskussionen med att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de kommande förhandlingarna i denna fråga.

Då har vi gått igenom de punkter som du särskilt angav att du ville föredra.

Anf.  190  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ville bara nämna en sak till och se om det fanns några frågor kring det: Nu är Grekland moget att bli operativ medlem i Schengensamarbetet.

Det har ju pågått ett långvarigt arbete för att säkerställa att man från Greklands sida, som ju har en mycket besvärlig situation när det gäller den yttre gränskontrollen, nu bedömer att man klarar att fylla sin funktion och kan bli operativ medlem.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Sverige stöder alltså att Grekland ska bli medlem i Schengen.

Jag konstaterar också att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i frågan.

Anf.  192  GUN HELLSVIK (m):

Jag har en fråga som gäller punkten 16, Åtgärder för att motverka barnsexturism. Detta har vi ju diskuterat tidigare, och i promemorian beskrivs de svenska reglerna. Men när det gäller den svenska ståndpunkten sägs det enbart att Sverige välkomnar och stöder förslagen. Vad jag har förstått finns det i diskussionen bl.a. krav på att man inte ska kräva dubbel straffbarhet, men Sveriges inställning har varit att man ska ha krav på dubbel straffbarhet. Eftersom det inte nämns under svensk ståndpunkt, vill jag bara få klarlagt att kravet på dubbel straffbarhet är ett krav som Sverige vidhåller.

Anf.  193  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Den frågan ligger i en utredning. Sexualbrottsutredningen har ett uppdrag att utreda den frågan.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Jag vill ta upp en kort fråga av formaliakaraktär.

Vår uppgift är naturligtvis att samråda inför alla beslut i ministerrådet. Ärendena nr 6 och 7 är mycket okontroversiella ärenden som vi har haft uppe tidigare men som det nu ska fattas formella beslut om i ministerrådet. Jag kan då konstatera – och jag tror inte att det är någon som har något att anföra emot det – att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkter i dessa två ärenden.

Om det inte är någon ytterligare som har några frågor att ställa så tackar vi justitieminister Laila Freivalds med medarbetare för dagens samråd. På återseende så småningom.

Innehållsförteckning

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (Ekofin) den 8 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (Ekofin) den 29 november 1999 (finansminister Bosse Ringholm) 1

Anf.  2  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  3  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  4  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  10  CARL ERIK HEDLUND (m) 4

Anf.  11  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  12  BIJAN FAHIMI (fp) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  15  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  16  BIJAN FAHIMI (fp) 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 9

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  24  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  28  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  30  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  33  BIJAN FAHIMI (fp) 12

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Information och samråd inför ministerrådsmöte (Ekofin/arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 29 november 1999 (finansminister Bosse Ringholm och statssekreterare Anna Ekström) 13

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  38  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  40  MIKAEL ODENBERG (m) 14

Anf.  41  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 14

Anf.  42  MATS ODELL (kd) 15

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  44  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 15

Anf.  45  BIJAN FAHIMI (fp) 16

Anf.  46  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  47  LARS TOBISSON (m) 16

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 17

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 12 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) den 29 november 1999 (statssekreterare Anna Ekström) 18

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  51  Statssekreteraren ANNA EKSTRÖM 18

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  53  Statssekreteraren ANNA EKSTRÖM 18

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  55  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 19

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  57  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 20

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  59  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 20

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  61  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 21

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  63  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 22

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  65  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  67  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 22

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 23

4 §  Rapport från ministerrådsmöte (energi) den 11 maj 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (energifrågor) den 2 december 1999 (statssekreterare Lars Rekke) 24

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  70  Statssekreterare LARS REKKE 24

Anf.  71  MIKAEL ODENBERG (m) 25

Anf.  72  Statssekreterare LARS REKKE 25

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  74  Statssekreterare LARS REKKE 26

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  76  Statssekreterare LARS REKKE 26

Anf.  77  YVONNE RUWAIDA (mp) 27

Anf.  78  PER WESTERBERG (m) 27

Anf.  79  INGER STRÖMBOM (kd) 28

Anf.  80  Statssekreterare LARS REKKE 28

Anf.  81  YVONNE RUWAIDA (mp) 30

Anf.  82  PER WESTERBERG (m) 30

Anf.  83  MIKAEL ODENBERG (m) 31

Anf.  84  Statssekreterare LARS REKKE 31

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  86  Statssekreterare LARS REKKE 32

Anf.  87  PER WESTERBERG (m) 32

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  89  Statssekreterare LARS REKKE 33

Anf.  90  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 34

Anf.  91  INGER STRÖMBOM (kd) 34

Anf.  92  PER WESTERBERG (m) 34

Anf.  93  YVONNE RUWAIDA (mp) 35

Anf.  94  Statssekreterare LARS REKKE 35

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 36

5 §  Rapport från ministerrådsmöte (telekommunikationsfrågor) den 22 april 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (telekommunikationsfrågor) den 30 november 1999 (statsrådet Mona Sahlin) 37

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  97  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 37

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  99  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 37

Anf.  100  PER WESTERBERG (m) 38

Anf.  101  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 39

Anf.  102  PER WESTERBERG (m) 39

Anf.  103  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 39

Anf.  104  PER WESTERBERG (m) 39

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  106  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 40

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  108  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 40

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 40

6 §  Rapport från ministerrådsmöte (inrikes frågor) den 29 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inrikes frågor) den 2 och 3 december 1999 (statssekreterare Gun-Britt Andersson) 41

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  111  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 41

Anf.  112  KIA ANDREASSON (mp) 42

Anf.  113  WILLY SÖDERDAHL (v) 42

Anf.  114  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 42

Anf.  115  BERIT ANDNOR (s) 42

Anf.  116  KIA ANDREASSON (mp) 42

Anf.  117  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 43

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  119  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 43

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  121  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 44

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  123  Statssekreterare GUN–BRITT ANDERSSON 44

Anf.  124  INGRID NÄSLUND (kd) 44

Anf.  125  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 44

Anf.  126  INGRID NÄSLUND (kd) 45

Anf.  127  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 45

Anf.  128  WILLY SÖDERDAHL (v) 45

Anf.  129  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 45

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 45

7 §  Rapport från ministerrådsmöte (forskning) den 20 maj 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (forskningsfrågor) den 2 december 1999 (statssekreterare Agneta Bladh) 46

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  132  Statssekreterare AGNETA BLADH 46

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  134  Statssekreterare AGNETA BLADH 46

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  136  Statssekreterare AGNETA BLADH 47

Anf.  137  PER WESTERBERG (m) 47

Anf.  138  Statssekreterare AGNETA BLADH 47

Anf.  139  PER WESTERBERG (m) 47

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  141  Statssekreterare AGNETA BLADH 48

Anf.  142  INGRID NÄSLUND (kd) 48

Anf.  143  Statssekreterare AGNETA BLADH 48

Anf.  144  INGRID NÄSLUND (kd) 48

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  146  Statssekreterare AGNETA BLADH 48

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 48

8 §  Rapport från ministerrådsmöte (rättsliga frågor) den 29 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (rättsliga frågor) den 2 och 3 december 1999 (justitieminister Laila Freivalds) 49

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  149  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 49

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  151  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 50

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  153  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 50

Anf.  154  HANS KARLSSON (s) 50

Anf.  155  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 50

Anf.  156  GUN HELLSVIK (m) 50

Anf.  157  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 51

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  159  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 51

Anf.  160  GUN HELLSVIK (m) 51

Anf.  161  KIA ANDREASSON (mp) 51

Anf.  162  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 51

Anf.  163  Departementsrådet LENA MOORE 52

Anf.  164  GUN HELLSVIK (m) 52

Anf.  165  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 52

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  167  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 52

Anf.  168  KIA ANDREASSON (mp) 53

Anf.  169  GUN HELLSVIK (m) 53

Anf.  170  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 54

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  172  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 54

Anf.  173  Ambassadör DAN ELIASSON 54

Anf.  174  GUN HELLSVIK (m) 54

Anf.  175  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 55

Anf.  176  GUN HELLSVIK (m) 56

Anf.  177  INGRID NÄSLUND (kd) 56

Anf.  178  KIA ANDREASSON (mp) 57

Anf.  179  WILLY SÖDERDAHL (v) 57

Anf.  180  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 57

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  182  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 58

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  184  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 58

Anf.  185  KIA ANDREASSON (mp) 59

Anf.  186  GUN HELLSVIK (m) 59

Anf.  187  INGRID NÄSLUND (kd) 60

Anf.  188  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 60

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  190  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 61

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  192  GUN HELLSVIK (m) 61

Anf.  193  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 61

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 61