Fredagen den 26 mars 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:27

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från dels ministerrådsmöte den 19 februari 2004, dels från extra ministerrådsmöte den 19 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 mars 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då är kl. 10.00 och jag förklarar EU-nämndens sammanträde den 26 mars 2004 öppnat.

Innan vi ber justitieministern att komma in ska vi godkänna att Tommy Waidelich kommer att vara närvarande under sammanträdet. Per Rosengren är här som ny ledamot i EU-nämnden för Vänsterpartiet. Eftersom ingen begär ordet kan vi besluta att Tommy får vara närvarande samtidigt som vi hälsar Per välkommen.

Då går vi in på föredragningslistan. Jag hälsar justitieministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vi alltid gör, att vi startar med rapporten dels från ministerrådsmötet den 19 februari, dels från extra ministerrådsmöte den 19 mars. Efter det går vi över till informationer på samrådet.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid det första mötet den 19 februari diskuterade vi rambeslutet om förverkande. Vi nådde en överenskommelse i delen om vägransgrund kopplad till grundläggande rättsprinciper och om vägransgrund kopplad till så kallade utvidgade förverkandebeslut enligt det materiella förverkanderambeslutet. Rambeslutet kommer att diskuteras vid nästa möte. Jag återkommer till det.

Sedan fortsatte vi att diskutera åtgärder mot organiserad brottslighet i västra Balkan. Så godkände vi mandat för en expertgrupp med uppgift att göra en översyn över hur sådana åtgärder ska kunna effektiviseras och samordnas med andra motsvarande åtgärder.

Vi noterade Europeiska polisakademins treårsrapport. Vi antog slutsatser om akademins status som juridisk person, om dess säte och sekretariat. Akademin kommer att ha sitt säte i Bramshill utanför London.

Vid mötet antogs även en rekommendation om en handbok om samarbete medlemsstater emellan för att undvika terroristhandlingar vid OS och andra jämförbara idrottsevenemang.

Kommissionen presenterade också sitt förslag om säkerhetsdetaljer och biometri i EU-medborgares pass.

Det var det mötet. Då går jag över till det möte som hölls för en vecka sedan. Sedan har det varit utrikesministermöte, och Europeiska rådet hade ju möte i går. Vi samlades för att förbereda toppmötet. Jag tänker nu säga vad vi gick igenom.

Det första var solidaritetsklausulen. Det handlar om ett politiskt åtagande att agera i andan av solidaritetsklausulen, i utkastet till nytt EU-fördrag.

Sedan handlade det om stöd till brottsoffer. Det kommer jag också att ta upp senare här. Det finns en uppmaning att anta det här direktivet före den 1 maj i år.

Därefter handlade det om att utveckla det existerande samarbetet i stället för att inrätta en massa nya organ, och det var någonting som vi tryckte på.Det fanns en uppmaning om att påskynda lagstiftningsarbetet. Operativt samarbete infördes i texten liksom en snävare deadline för genomförande. Det framfördes stränga uppmaningar till medlemsstaterna om att införa arresteringsordern och frysningsrambeslutet.

Efter den 11 september hade ju vi från Sverige den uppfattningen att detta skulle ta en viss tid och att vi nog inte skulle bli klara förrän den 1 januari 2004. Då fick vi en hel del kritik från andra länder, men det visade sig att hälften av länderna inte klarade den tidpunkt som vi tyckte skulle sättas lite längre fram. Det är viktigt att vi från svensk sida fortsätter att ha denna inställning, tycker jag, det vill säga att det ska finnas en balans.

Sedan uppmanades medlemsländerna att slutförhandla rambeslutet om erkännande av beslut om förverkande samt att intensifiera arbetet med frågorna om bevisupptagning.

Arbetet ska sedan gå vidare med bland annat frågorna om vittnesskydd och med två andra idéer som är svenska. Den ena handlar om lagring av så kallade trafikdata, uppgifter om mobilsamtal – alltså inte avlyssning, utan bara att man ska kunna se varifrån samtalet har ringts – och dessutom ett förenklat informationsutbyte mellan polismyndigheter.

Det finns ett behov av att samarbetet mellan Eurojust och Europol förbättras samt att man ska se över hur den operativa kapaciteten i gruppen med polischefer kan förbättras.

När det gäller effektivisering av informationssystem måste nya generationens Schengens informationssystem göras operationellt så snart som möjligt. Kommissionen ska också lägga fram ett förslag om utbyte av information om till exempel fingeravtryck.

Angående gränskontroll riktas en sträng uppmaning om att komma i gång med gränskontrollbyrån, att till årsskiftet arbeta färdigt med frågan om biometri i pass och att få till stånd ett bättre informationsutbyte om stulna pass. Kommissionen kommer dessutom att lägga fram förslag om utbyte av passagerardata inom flyget.

Ett förbättrat underrättelseutbyte är viktigt. Vi ska fokusera arbetet på att förbättra de instrument och strukturer som vi har redan i dag.

En uppmaning riktas till rådets generalsekreterare Solana om att lägga fram förslag om en heltäckande underrättelsekapacitet inom rådssekretariatet.

Sedan talades det om finansiering av terrorism. Vi pratade om att förbättra mekanismerna när det gäller frysning av tillgångar och om att man ska respektera rättssäkerheten. Det finns dessutom ett stort behov av att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter och privata finansinstitut.

Kommissionen avser också att presentera ett meddelande om hur vi ska få ett bättre inflöde av information från medlemsstaterna till Europol och om finansiell transparens, till exempel registrering av innehavare av bankkonton.

Sedan talades det om att en antiterroristsamordnare i rådsstrukturen ska utses. Samordnarens uppgift ska vara att ha en överblick inom området, att samordna förhandlingar och instrument till unionens förfogande och vara ansvarig för avrapportering till rådet.

Jag vill också informera om att ordförandeskapet har meddelat att man avser att avrapportera från toppmötet vid RIF-rådet den 30 mars.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna dessa två rapporter. Vi går vidare till informationen och samrådet inför ministerrådsmötet.

Såvitt vi har förstått har det kommit upp en ny punkt om uppföljning av det europeiska rådets deklaration om terrorism. Då föreslår jag att vi tar den punkten först. Deklarationen har utdelats till alla ledamöter.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är en ren informationspunkt, och vi kommer att få höra närmare vad som har sagts vid toppmötet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den informationen.

Vi går över till dagordningen. Jag föreslår att vi börjar med punkt 3 om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande. Den frågan var senast uppe i EU-nämnden i februari.

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den har också varit uppe tidigare, som ni väl känner till. Nu vill ordförandeskapet att vi ska slutföra förhandlingarna om rambeslutet. Fler dokument ska komma under veckan. Nu senast kom det ett i går kväll. Jag hoppas att ni har fått det.

Dokumenten visar att det återstår fyra frågor att behandla på mötet. Tre av frågorna är av teknisk natur och har fått sina lösningar genom ordförandeskapets förslag i det nya dokumentet. Jag säger därför inte mer om dem nu.

Den fjärde frågan, och den kommer att diskuteras på mötet, gäller vägransgrunden om territorialitet. Den innebär att den verkställande staten kan vägra att verkställa ett förverkandebeslut om brottet helt eller delvis har begåtts på den verkställande statens territorium.

Jag stöder nuvarande text. Vägransgrunden ska ses som ett slags säkerhetsventil som kan tillämpas i exceptionella fall när det blir stötande att verkställa förverkandebeslut – detta bland annat mot bakgrund av att man i rambeslutet tar bort kravet på dubbel straffbarhet för vissa brott enligt en lista.

Men en del stater tror att vägransgrunder kommer att tillämpas ofta och till och med misstolkas och missbrukas. Flera förslag har därför lämnats som i vårt tycke urholkar vägransgrunden alltför mycket. Sverige har därför tillsammans med en annan stat föreslagit en kompromiss som innebär att det till vägransgrunden kopplas en utvärderingsmekanism och en obligatorisk samrådsskyldighet om ett avslag skulle bli aktuellt. Vårt förslag har också fått stöd av en del andra länder.

Men ordförandeskapet kommer eventuellt att lägga fram ett eget kompromissförslag där vägransgrunden begränsas så att den verkställande staten endast kan vägra att verkställa ett förverkandebeslut om det inte vore möjligt att fatta motsvarande beslut om förverkande av egendomen enligt nationell rätt.

Ordförandeskapets förslag, om det läggs fram, är också acceptabelt för oss eftersom det täcker de fall som vi är ute efter.

Avslutningsvis vill jag säga att Sverige har lagt en parlamentarisk granskningsreservation till rambeslutet.

Anf.  7  BEATRICE ASK (m):

Vi har diskuterat det här flera gånger. Den första frågan är: Tror ministern att man kommer att bli klar med det här ärendet vid det kommande mötet?

Det framgår att även om Sverige har en positiv hållning till detta är det inte helt okomplicerat när det gäller den svenska lagstiftningen. Det kanske ligger i linje med vad som redan har sagts, men jag tycker att det finns anledning att göra som det sades tidigare, att försöka att få en tidpunkt för när det ska vara genomfört. Det skulle ge oss möjlighet att noga gå igenom detta i förhållande till förverkansutredning och annat, så att det inte blir ytterligare ett viktigt beslut på den här nivån som många länder har svårt att implementera och genomföra. Det tror jag är viktigt.

Detta är tämligen komplicerat. Sverige har redan ganska långtgående politik på det här området. Därför är det kanske inte så svårt för oss. Men blir det här verkligen klart, och kan man påverka när det ska vara genomfört, så att vi får rimlig tid på oss att analysera konsekvenserna?

Det står i promemorian att vi förmodligen kommer att behöva skriva en ny lag och att det inte räcker med justeringar. Då är det lite jobb som ska göras, men det har ni kanske redan gjort på departementet.

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, jag tror att det blir klart den här gången. Men det har jag i och för sig trott tidigare också. Jag tror också att AIK ska vinna guld varje år.

Jo, vi kommer att säga att vi behöver minst två år. Arbetet pågår, som Beatrice Ask väl känner till, och det är ett komplicerat arbete, det är inget tvivel om det.

Vi kommer att säga att det är viktigt att vi får tid på oss.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om ersättningen till brottsoffer.

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid mötet ska rådet behandla ett förslag till direktiv om ersättning till brottsoffer. Det finns en rätt till statlig ersättning i majoriteten av medlemsstaterna, men inte i alla.

Den svenska brottsskadelagen ger ju rätt till ersättning till såväl svenskar som utlänningar som skadas här. Den svensk som skadas utomlands har också rätt till svensk brottsskadeersättning. Det bestäms hos oss efter samma principer som gäller skadestånd.

Det man nu vill göra inom EU är att slå fast att alla medlemsstater ska ha ett system för statlig ersättning till brottsoffer, alltså även för rent nationella fall. Vissa minimiregler ska gälla i detta system, och det ska bli lättare att få ersättning i gränsöverskridande fall.

Enligt förslaget är det landet där skadan har inträffat som ska vara ansvarigt för att betala ersättningen. Har skadan inträffat i ett annat land än där den skadelidande är bosatt ska man alltid kunna lämna in en ansökan om ersättning till de ansvariga myndigheterna i bosättningslandet som sedan förmedlar den vidare.

Avsikten har varit att rådet skulle anta ett direktiv vid rådsmötet. Det finns dock vissa kvarstående frågor att lösa. Vad som främst kommer att tas upp är frågan om rättslig grund för direktivet och direktivets huvudsakliga utformning.

Några medlemsstater är alltså tveksamma till om det finns rättslig grund för att införa minimiregler för ersättning till brottsoffer. Det gäller framför allt möjligheten att reglera fall som inte har gränsöverskridande inslag.

Vi har, liksom kommissionen och majoriteten av medlemsstaterna, valt att acceptera förslaget. En reglering av de nationella fallen kan också sägas vara en förutsättning för en gemenskapsordning som täcker de gränsöverskridande fallen.

Det är angeläget att vi med gemensamma krafter försöker att förbättra situationen för de brottsoffer som inte har möjlighet att få ersättning från något annat håll. Vi har därför aktivt ställt oss bakom de ansträngningar som nu görs inom EU.

Det är möjligt att vi tvingas att kompromissa för att kunna nå enighet, vilket krävs för att direktivet ska kunna antas. Resultatet skulle då kunna bli ett mindre ambitiöst direktiv, men det skulle åtminstone underlätta för brottsoffer att få ersättning när de drabbas av brott i en annan medlemsstat än sin egen.

Vid mötet kan det också bli aktuellt att diskutera några av de detaljfrågor som man fortfarande inte har nått enighet om. Det handlar bland annat om storleken på det takbelopp för ersättning som medlemsstaterna ska föreskriva, i vilken omfattning ideell skada – det vill säga icke ekonomisk skada – ska få undantas från ersättning och om en nära anhörig till ett brottsoffer som avlider ska omfattas av rätten till ersättning.

Beträffande samtliga dessa frågor bör man kunna nå en överenskommelse. Eftersom den ersättning som utgår enligt brottsskadelagen vid en internationell jämförelse är mycket generös är vår bedömning att det förslag som förhoppningsvis kommer inom kort inte kommer att innebära att vi måste ändra svensk ersättningsrätt. Det är dessutom fråga om en minimiharmonisering. Vi kan alltså behålla alla de regler som är förmånligare för den skadelidande.

Däremot behöver vi förstås införa regler för att genomföra de administrativa bestämmelserna i direktivet om hantering av gränsöverskridande fall. Det handlar bland annat om var en ansökan ska lämnas in för sådana fall och kontakterna mellan ansvariga myndigheter i de inblandade länderna.

Anf.  11  BEATRICE ASK (m):

Det är riktigt att Sverige ligger långt framme när det gäller brottsoffrens ställning i rättsprocessen och att vi också har drivit på i dessa frågor. För svenskt vidkommande är väl detta inte så kontroversiellt eftersom vi redan gör det mesta som ska göras.

Dock har jag en viss respekt för frågorna om den rättsliga grunden. Om jag har förstått det hela rätt hänger man upp sig på artikel 308. Det fordras nog att man funderar lite grann. Även om vi från svensk sida i den här frågan inte har bekymmer med sakproblemet har vi anledning att se till att man inte i onödan lägger sig i sådant som ska skötas av nationerna själva. Det kan finnas anledning att lyssna noga på dessa synpunkter.

Det viktiga är att man får en grund för attityden, reglerna om stödet och intresset för brottsoffren, inte att man reglerar i detalj på ett sätt som går medlemsstaternas integritet förnär.

Jag tycker att det vore bra om ministern kunde visa viss förståelse, eller i vart fall noga se på dessa frågor utifrån att vi i andra sammanhang själva kan behöva peka på att det saknas rättslig grund för en ståndpunkt som vi har. Det är ju viktigt att man av den anledningen inte tvingar på länder problem.

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har bara en fundering om ifall detta syftar på tidsperioden. Den svenska lagstiftningen om skadestånd är subsidiär. Man kan bli tilldömt ett skadestånd, och det kan vara väldigt omfattande, men man kanske aldrig får se ett rött öre av ersättningen. Såvitt jag förstår förskotterar man inte i Sverige. Men det berörs inte av det här förslaget, eller?

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag instämmer i det som Beatrice Ask tog upp. Det är klart att man måste ha förståelse för de länder som säger att det inte finns en rättslig grund med tanke på att det är fråga om nationell rätt.

Nu kommer det in nya länder, och de sade också på det förra mötet att de inte hade några ekonomiska förutsättningar för detta. Sådan var också diskussionen vid toppmötet. Det vore brist på inlevelseförmåga och kunskap att bara säga att de nya länderna får acceptera detta. Jag är helt inne på den linjen, och jag skulle tro att det hela också hamnar där. Det var det jag menade när jag sade att vi beredda att kompromissa.

Vi driver ju på frågorna om brottsoffer. Lyckas man nå en överenskommelse där länderna tar på sig att betala ut ersättning till de egna brottsoffren tycker vi att det är positivt. Men vi har en förståelse för de nya länderna.

Det som Ingvar Svensson tog upp berörs inte på något sätt, utan det är nationell rätt som vi har i Sverige.

Anf.  14  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag ville passa på tillfället att säga någonting positivt.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi vill gärna höra positiva saker här.

Anf.  16  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag tycker att det känns väldigt bra att man har tagit på sig att arbeta för att skydda brottsoffren och att man jobbar för att finna en lösning.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Vill justitieministern ta åt sig det positiva, eller?

Anf.  18  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tycker att alla ska ta åt sig det.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9 på dagordningen som gäller utnämning av Europols direktör.

Anf.  20  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Europol ska ledas av en direktör som utses för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Den nuvarande direktörens, Jürgen Storbecks, förordnande löper ut den 30 juni 2004. Rådet ska, efter yttrande från Europols styrelse, enhälligt besluta om tillsättningen. Det är 53 personer som har sökt tjänsten. Av dessa har 3 förordats av styrelsen.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till den gemensamma kommittén, punkt 3 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna.

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är också en fråga som vi har diskuterat flera gånger, som bekant. Jag säger det som jag har sagt tidigare, att vi naturligtvis stöder åtgärder som bidrar till att effektivisera gränskontrollen och bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten såsom till exempel människohandel och människosmuggling.

Vi har också hela tiden poängterat vikten av det nationella självbestämmandet beträffande genomförandet av vår gränskontroll. Vi har lyckats få gehör för våra synpunkter, och förordningen inleds numera med en förklaring om att ansvaret för gränskontroll och gränsövervakning ligger hos medlemsstaterna.

Dessutom framgår att utländska tjänstemäns eventuella myndighetsutövning på svensk mark ska ske enligt svensk lagstiftning.

Det återstår några förbehåll från andra medlemsstater, men det är ingenting som rör svenska hjärtefrågor. Jag vill därför godkänna förordningen.

Anf.  23  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Nu är jag inte lika positiv. Med anledning av Madridhändelserna, kan man se att det finns medlemsländer som vill flytta fram positionerna för att få en gemensam operativ verksamhet?

Anf.  24  BEATRICE ASK (m):

Jag vill bara passa på att markera det som jag har tyckt hela tiden, nämligen att man inte ska skapa nya institutioner. Det finns risker med det, men som ministern säger grundas det här förslaget på det nationella ansvaret för gränskontrollen, och det är positivt i den delen. Jag har ingen annan ståndpunkt än regeringen när det gäller hur man ska förhålla sig till detta.

Jag noterar dock att det finns starka krafter som vill gå i en annan riktning. Det framgår inte minst av Europaparlamentets ställningstagande. Man vill fortsätta att studera behovet av och möjligheterna för att inrätta europeiska gränsbevakningsstyrkor och vad det nu kan vara. Man driver alltså på här, men det finns anledning att hålla igen. Jag tror att om gränskontrollarbetet ska fungera effektivt är det viktigt med ett nationellt basansvar. Det handlar om samordning och om att hitta gemensamma lösningar. Jag tror att man får ut större effekt av det.

Det är viktigt att Sverige med kraft markerar att det är där vi är och att det är där vi ska vara. Det ligger också i linje med det som sades i konventetsarbetet som nu har gått i stå. Det finns en uppslutning kring detta. Men jag tycker att man ska vara vaksam på de krafter som vill någonting helt annat.

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag håller helt med. Än så länge tycker jag att det här ser bra ut, och vi har fått det åt det håll som vi vill. Men jag tror också att den här diskussionen kommer upp senare. Jag skulle bli förvånad om inte de krafter som finns för ett mera federalistiskt EU gör sina försök i framtiden. Men det gäller inte bara på det här området, utan det gäller på flera andra områden. Den diskussionen känner vi igen.

Men vi är helt överens. Jag tycker att vi har haft ett starkt gehör i alla fall för det här förslaget. Vi får vara vaksamma i framtiden. Vi kommer säkert att få upp den här diskussionen senare, det tror jag också.

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m):

När regeringskonferensen förhoppningsvis återupptas och ska avslutas gäller det att bevaka just den delen. Där fanns, som sagt, ett förslag som konventet sedan avvisade. Men det var lite otydligt formulerat, så det gäller att ha ögonen på just detta i regeringskonferensen.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på listan. Såvitt jag har förstått är punkt 4 om utveckling av SIS II struken. Det stämmer. Har vi någon A-punktslista? Det har vi. Är det någonting som är kontroversiellt?

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Om det kommer upp informerar vi nämnden omedelbart.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag tacka justitieministern med medarbetare för att ni kom hit och önska er en trevlig helg.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor)

Statsrådet Barbro Holmberg

Rapport från ministerrådsmöte den 19 februari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 mars 2004

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Barbro Holmberg med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar med rapport från ministerrådsmöte den 19 februari och går sedan vidare till information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 mars.

Vi börjar med rapporteringen.

Anf.  31  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vid det förra mötet diskuterades asylprocedursdirektivet. Det var en diskussion om överklagande. Till grund för den diskussionen fanns det ett kompromissförslag från ordförandeskapet, vilket också EU-nämnden fick information om förra gången. Rådet kunde enas om det första förslaget från ordförandeskapet, nämligen att inga undantag ska göras från rätten att överklaga när man tillämpar regeln om säkert tredjeland, och inte heller vid beslut om att inte vidare pröva en efterföljande ansökan.

Förslaget gällande ansökan att få stanna i en medlemsstat under tiden för ett överklagande sändes däremot tillbaka till Coreper för fortsatt behandling. Det är också något som finns med på dagordningen för det här rådet. Jag återkommer till det.

Nästa punkt på dagordningen var skyddsgrundsdirektivet som egentligen inte diskuterades i sak. Som nämnden vet är det en medlemsstat som under ganska lång tid har blockerat direktivet. Vid förra mötet fick den medlemsstaten i stort sett redogöra för sina kvarstående reservationer och ge en lägesrapport om hur man hanterar det nationellt. Men det blev, som sagt, ingen direkt diskussion i sak. Detta är också något som jag återkommer till.

När det gäller den gemensamma kommittén nåddes en politisk överenskommelse om slutsatserna för inrättande av VIS, alltså Visa Information System. Nästa steg är att kommissionen utifrån dessa slutsatser ska ta fram förslag till rättsakt. Sedan inleds förhandlingarna om de tekniska detaljerna kring VIS.

Det var vad som hände vid förra mötet.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av rapporteringen. Ingen begär ordet, så vi kan godkänna den.

Vi går då över till punkt 5. Den handlar om miniminormerna för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning.

Anf.  33  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här är det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Vi kan förvänta oss att hela direktivförslaget kommer att föras upp till behandling. Tanken är att det ska leda till en politisk överenskommelse vid rådsmötet.

Direktivet består av två delar, som jag har redogjort för tidigare. Den ena delen handlar om hur man ska definiera flyktingbegreppet. Den andra delen handlar om vilka rättigheter flyktingar ska ha i ett land.

Som jag nämnde inledningsvis har det här direktivet legat på is under ganska lång tid. Det är främst en medlemsstat som i ett års tid har blockerat direktivet. Nu har det börjat röra på sig igen. Förhoppningsvis ska vi kunna nå en enighet vid det här mötet.

Enligt min uppfattning är det här det mest grundläggande direktivet på asylområdet eftersom det ger garantier för dem som söker asyl i unionen. Många framsteg har gjorts. Eftersom direktivet nu står inför att eventuellt antas vill jag gå igenom något av vad vi har uppnått med detta direktiv.

Först och främst har vi alltså enats om en gemensam tolkning av Genèvekonventionen och i denna tolkning ingår även icke-statlig förföljelse. Det är alltså inte bara förföljelse från myndigheter och staten som grundar ett flyktingskap utan det kan också vara från andra grupper inom landet. Det ska också grunda för flyktingskap. Det är en oerhörd framgång.

Ett annat viktigt steg som har tagits är att direktivet också definierar gruppen skyddsbehövande i övrigt, alltså inte bara flyktingar utan också människor som behöver skydd av andra skäl, till exempel att man riskerar dödsstraff, tortyr eller omänsklig behandling. Det är alltså sådant som egentligen inte är en del av själva flyktingbegreppet.

Detta har varit en oerhört viktig fråga för svensk del. Det är en av de viktigaste framgångarna i direktivet. Det är flera medlemsstater som inte i sin lagstiftning har begreppet övriga skyddsbehövande. Med det här direktivet uppnår vi ett effektivt gemensamt asylsystem som lägger en bra grund för det fortsatta samarbetet. Dessutom har vi i direktivet, som nämnden kanske kommer ihåg, fått in att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ska kunna grunda flyktingskap.

Det har alltså gjorts en rad framsteg på det här området.

I stort sett har medlemsstaterna nått enighet om den första delen. Där är det bara en reservation kvar. Den reservationen rör frågan om uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt ska kunna beviljas i de fall då förföljelsen utgår från en icke-statlig aktör.

När det gäller den andra delen finns det en rad reservationer. De rör, som jag sade tidigare, vilka rättigheter som de skyddsbehövande ska få när man har beviljats skydd i en medlemsstat.

Vår utgångspunkt har hela tiden varit att både flyktingar och skyddsbehövande i övrigt ska ha samma rättigheter som de egna medborgarna när det gäller till exempel socialt bistånd, hälso- och sjukvård och tillträde till arbetsmarknaden. Här har vissa länder haft stora svårigheter. Det gäller framför allt de länder som har höga nivåer och väldigt förmånliga villkor när det gäller socialt bistånd och sjukvård. De har tydligt deklarerat att de inte är beredda att gå så långt som att skyddsbehövande i övrigt ska jämställas med de egna medborgarna.

Här är det ju viktigt att vi uppnår en acceptabel nivå. Det kan vara så att vi måste tillmötesgå en del av medlemsländernas krav.

Det finns starka önskemål från ett par medlemsstater att begränsa rätten till arbete. Det gäller särskilt för de alternativt skyddsbehövande.

För svenskt vidkommande är det här den viktigaste frågan. Både flyktingar och skyddsbehövande i övrigt, som har fått skyddsstatus i ett land, ska också ha möjlighet och rätt att försörja sig och slippa leva på understöd av olika slag. Det handlar naturligtvis också om rätten till integration och så vidare. Arbete ser vi ju som nyckeln till att komma in i samhället.

Sammanfattningsvis kommer vi att driva frågan om sociala förmåner och så vidare så att de hålls på en så hög nivå som möjligt. Men i förhandlingarna kommer vi att lägga mycket krut på frågan om arbete. Man ska kunna få försörja sig. För oss är det självklart, men det är viktigt att få upp detta även på den europeiska nivån.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Ofta plussar vi bara på. Det var därför bra att vi fick en genomgång.

Anf.  35  BEATRICE ASK (m):

Jag delar uppfattningen att det var väldigt bra att få en dragning.

Jag vill understryka att jag tycker att det är oerhört väsentligt att Sverige driver på när det gäller rätten att kunna arbeta och försörja sig. Få saker är så viktiga för integration och möjligheten att leva ett anständigt liv som att man faktiskt får arbeta. Vi har en viktig uppgift i att se till att det inte tappas bort i det här sammanhanget. Jag vill alltså bara understödja den hållningen.

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Vår kritik i grunden att det här blir tak snarare än golv är känd. Det behöver vi inte orda mer om. Det har varit uppe i EU-nämnden tidigare.

Jag har en fråga kring den reservation som statsrådet redovisade kring den icke-statliga förföljelsen. Sverige har ju tidigare menat att en av våra segrar är att vi har fått in begreppet förföljelse från icke-statlig organisation. Finns det risk att det faller på grund av reservationen eller kommer man att kunna nå enighet?

Anf.  37  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag är av samma uppfattning som Beatrice Ask. Vi kan hellre backa när det gäller socialt bistånd och finna oss i att vi kanske inte får det på den nivå som vi skulle önska. Vi måste lägga krutet på frågan om arbete. Det handlar om en värdighet för människor som faktiskt får skyddsstatus i våra länder. De ska kunna försörja sig och slippa leva på understöd och få möjlighet att integreras i det samhälle de lever i.

Vissa länder har inte permanenta uppehållstillstånd. Man ska se detta mot bakgrund av det. Man har tillfälliga uppehållstillstånd även för skyddsbehövande. Det är där meningsskiljaktigheterna finns.

Skyddsbehövande i övrigt handlar om människor som faktiskt riskerar dödsstraff, omänsklig behandling, tortyr och så vidare. Det är helt klart så att många av dem kommer att leva i medlemsstaten under avsevärd tid. Därför är just den delen av direktivet viktig.

På Gustav Fridolins fråga om det finns risk att begreppet icke-statlig förföljelse faller vill jag svara att jag bedömer risken som minimal. Alla medlemsstater är överens om att icke-statlig förföljelse ska bilda grund för flyktingskap. Det som reservationen handlar om är om icke-statlig förföljelse också ska bilda grund för övriga skyddsbehövande.

Det är enbart en medlemsstat som står kvar. Vi är väldigt optimistiska om att vi ändå ska hitta en lösning på detta.

Anf.  38  PER ROSENGREN (v):

Jag undrar om den kritik som FN:s flyktingkommissariat har haft under resans gång är undanröjd genom det nya arbetet.

Anf.  39  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

FN:s flyktingskommissarie har inte haft någon kritik mot det här direktivet. Jag tror att Per Rosengren tänker på asylprocedursdirektivet som FN:s flyktingkommissarie däremot har haft synpunkter på. När det gäller direktivet angående skyddsgrunder har tvärtom flyktingkommissarien varit oerhört angelägen att det ska komma till stånd och att man får en gemensam standard inom EU-området.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har ju också diskuterats i utskottet.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen: Miniminormerna för medlemsstaternas förfarande för att bevilja och återkalla flyktingstatus.

Anf.  41  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här är det så kallade asylprocedursdirektivet. Det är nog det mest komplicerade och mest tekniska direktiv som har förhandlats inom det här området. Länderna har väldigt olika rättssystem. Länderna har olika rättstraditioner, och det kommer i dagen vid de här förhandlingarna. Eftersom länderna har väldigt olika system har det varit oerhört svårt att hitta fram i förhandlingarna.

Även på det här området har det gjorts en rad framsteg, men det är fortfarande många frågor som är olösta. Nästan alla medlemsstater har något eller några återstående problem i direktivet.

Tanken var att det skulle ha antagits före utgången av förra året, vilket inte var möjligt. Nu är ordförandeskapets ambition att vi ska försöka nå enighet den 1 maj 2004 så att vi ändå får någon sorts minimistandard för asylprocedurerna före utvidgningen.

Ursprungligen hade ordförandeskapet också ambitionen att nå en överenskommelse vid det här rådsmötet, men som förhandlingsläget ser ut i dag är det inte troligt att det kommer att bli så.

Ordförandeskapet pressar på. Man kommer förmodligen att försöka lägga hela direktivet på bordet. Det finns en rad reservationer kvar. Sannolikt lägger man fram hela direktivet och försöker hitta paketlösningar. Det är också möjligt att man helt enkelt lyfter ut delar ur direktivet där det är svårigheter att nå en överenskommelse. Men det är svårt att veta vad som kommer att hända på mötet.

Vår inställning är att vi naturligtvis ska försöka nå så långt som möjligt när det gäller harmonisering. Alternativet att lyfta ut delar tycker vi inte är särskilt tilltalande. Det är bra om vi når så långt som möjligt eftersom det är angeläget att vi får en minimistandardnivå före utvidgningen den 1 maj.

Jag ska gå igenom de frågor som är olösta. Jag vet att EU-nämnden har hört detta tidigare, men jag vill ge en överblick över vad som är kvar och kommer att läggas på bordet.

Det handlar om reglerna för överklagande. Det är artikel 38 och 39.

Reglerna om överklagande gäller dels rätten att överklaga ett avslagsbeslut och, inte minst, rätten att stanna kvar i medlemsstaten under överklagandetiden.

Vid det senaste RIF-rådet var medlemsstaterna eniga om att det inte ska finnas några undantag från rätten att överklaga ett beslut om avvisning. Rätten att stanna under den tid som ett överklagande handläggs är också fastlagd som en huvudregel.

Det finns undantag från rätten att stanna kvar i landet under den tid som överklagandet processas. Det finns också här i Sverige. I sådana fall garanterar direktivet nu också en möjlighet att begära inhibition, det vill säga att man skjuter upp verkställigheten. Vi har inga utestående reservationer just när det gäller frågorna om överklagande.

Den andra gruppen av artiklar som inte heller är klara gäller regeln om säkert tredjeland. Det är artiklarna 28, 28a och 28b.

Artiklarna om säkert tredjeland tar sikte på en princip inom asylrätten, nämligen att den som flyr från förföljelse i sitt hemland ska söka skydd i det första säkra land där det finns möjlighet att göra det.

Direktivet lägger fast regler för under vilka förutsättningar medlemsstaterna kan avvisa en person till ett sådant säkert tredjeland.

Sedan tidigare anges i texten att ett säkert tredjeland ska respektera de mänskliga rättigheterna och ha en fungerande asylprocess som ger en möjlighet att bli erkänd som flykting. Ett säkert tredjeland ska också respektera Genèvekonventionens förbud att sända tillbaka någon där man inte är säker.

Utöver de kriterierna har vi fått ett tillägg. Direktivet säger nu uttryckligen att den asylsökande ska ha anknytning till det tredje landet för att kunna skickas tillbaka till det.

Artikeln definierar också vad som kan anses vara en sådan anknytning, till exempel att den asylsökande har vistats i landet eller har en familjeanknytning där. Detta är något som Sverige har drivit. Man ska inte kunna skicka en människa till ett tredjeland utan att personen över huvud taget har någon anknytning till det landet. Vi är glada över att ha fått in det.

En anknytning till det tredje landet är inte det enda kravet. En asylsökande ska också ha möjlighet att få skydd i landet, och den asylsökande ska inte ha framfört allvarliga skäl mot att det tredje landet skulle vara säkert i just hans eller hennes situation.

Vissa länder har system där säkra tredjeländer fastställs väldigt formellt, genom ett parlamentsbeslut. Förslag har väckts om att en medlemsstat i sådana fastställelsesituationer inte behöver pröva skäl som den asylsökande åberopar mot det tredje landet för egen del, eftersom det skulle innebära att den asylsökande i så fall också bestrider parlamentets beslut.

Utöver bestämmelserna om vanliga tredjeländer finns det en specialregel som innebär att medlemsstaterna får tillämpa ett förenklat asylförfarande om den asylsökande har rest in från ett särskilt säkert tredjeland. Det har varit en diskussion kring just de artiklarna.

Enligt direktivförslaget ska ett sådant land ha en fullständig tillämpning av flyktingkonventionen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Landet måste också finnas på en gemensam lista som fastställs av rådet efter det att man har hört Europaparlamentet. Det innebär att systemet bara skulle kunna vara tillämpligt gentemot några enstaka stater i EU:s närhet. Det skulle handla om Liechtenstein, Schweiz och så vidare. Enskilda medlemsstater får inte lägga till egna länder.

Sverige har haft stora problem med den här artikeln. Vi har varit väldigt kritiska mot den. Som det ser ut nu är det så begränsat att det bara gäller vissa länder och då anser vi att det finns många både hängslen och livremmar och att det finns så många garantier att den skulle kunna vara acceptabel.

Vi ska komma ihåg att hela artikeln är frivillig. Den är alltså fakultativ. Sverige kan välja att tillämpa systemet eller inte.

Frågan om säkra ursprungsländer har också kommit upp på ett ganska sent stadium, alltså efter det att Regeringskansliet har skickat in handlingarna till nämnden. Det gäller artiklarna 30, 30a och 30b. Det handlar om kriterier som gäller för säkra ursprungsländer. I stort sett alla länder har accepterat frågan om säkra ursprungsländer, men nu har en medlemsstat meddelat att man har så stora problem med säkra ursprungsländer att man säger att man kanske hoppar av hela direktivet. Den medlemsstaten vill kunna fortsätta att ha en lista över säkra ursprungsländer som man själv har bestämt. Man vill också att en del av ett land ska kunna anses vara säkert eller att ett land ska kunna anses vara säkert för en grupp. Så ser deras regler ut och det är viktigt för dem att kunna behålla det. Därför har de stora problem. Detta kommer också upp på bordet.

Det här var de utestående frågor som nu ligger på bordet. Som jag sade tidigare kommer ordförandeskapet att försöka hitta olika paketlösningar. Den svenska hållningen kommer att vara att vi måste försöka få en harmonisering på så hög nivå som möjligt. Det ska vara en harmonisering som omfattar alla länder. Det här med att någon hoppar av är så att säga inte särskilt attraktivt, och inte heller att man lyfter ut delar som man inte kan komma överens om, utan man bör försöka hålla harmoniseringsnivån så hög som möjligt.

Men hamnar vi i en situation där vi riskerar att man frångår grundläggande principer är det naturligtvis bättre att i ett sådant läge lyfta ut delar av direktivet – det är ju helt klart. Då får vi en lägre grad av harmoniseringsnivå, och samtidigt får vi miniminormer på ett antal områden innan utvidgningen.

Anf.  42  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Som Per var inne på tidigare har bland annat UNHCR varit kritiskt till delar av det här, och kritiken har inte varit speciellt ljum heller, utan man har ifrågasatt vissa artiklars förenlighet med internationella regler och internationell standard. Det har alltså inte varit något allmänt gnällande utan formell kritik, och ganska hård sådan.

Till viss del har kritiken inriktats på det som ministern också var inne på, det som kallas för summariska gränsförfaranden. Jag skulle gärna vilja fråga hur de ändringar som har kommit till stånd står i korrespondens till den kritik som UNHCR har fört fram och vilken kritik som kan tänkas komma vidare.

Jag vill ta upp en sak kring statsrådets föredragning. Jag kände verkligen inte till att vissa länder slår fast säkra tredjeländer i parlamenten. Jag får erkänna min okunskap här. Men den ordning som de här länderna vill ha, att de även i fortsättningen ska ha möjlighet att fastslå detta i parlamentet och att man inte ska kunna bestrida det som flykting, är, vilket jag tror att alla förstår, en ganska farlig ordning. Även parlament kan göra fel, även om vi för det mesta har alldeles rätt. Frågan är om statsrådet gör bedömningen att de kommer att ha någon framgång i den processen, eller om man kanske kommer att kunna få med dem på båten.

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det var en utmärkt föredragning. Vi har en ganska skeptisk inställning till begreppet säkra länder, och det är ju mycket problematiskt, som vi hörde redan i föredragningen.

Som avslutning beskrev statsrådet den svenska positionen. Det blir, som jag uppfattade det, på ett ganska allmänt plan. Man ska ha harmonisering på hög nivå, och grundläggande principer får inte ifrågasättas. Det är lite det som står i texten också om den svenska positionen: Sverige ska verka för att rättssäkerheten inte kan ifrågasättas.

Det är klart att det blir närmast trivialt om man uttrycker det på det sättet, samtidigt som jag kan förstå att det kan vara svårt att vara mer konkret. Men jag tycker att det är väldigt svårt att här i nämnden ta ställning till den svenska positionen i och med att den inte är mera konkret än vad statsrådet har presenterat. Om det är möjligt att mera precist tala om var knäckfrågorna kommer att ligga och var de svenska gränserna går tror jag att det är väldigt viktigt så att vi kommer över från den mera allmänna beskrivningen att vi är för det goda och mot det onda så att vi försöker få en större konkretion i den svenska positionen. Jag förstår att det kan vara lite problematiskt i det här fallet, men jag tror att det är ganska viktigt att vi får det till protokollet så småningom.

Anf.  44  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

UNHCR:s kritik har riktats i hög grad mot summariska gränsförfaranden, och det har också vi från Sverige varit väldigt kritiska emot, nämligen att man kan komma till gränsen och sedan i stort sett ska kunna skickas ut utan någon individuell prövning. Här har vi försökt driva att man visserligen kan ha ett summariskt förfarande – det har vi i Sverige också – om det är fråga om uppenbart ogrundade ansökningar eller om man uppenbarligen kommer från ett säkert land, det vill säga ett grannland. Då kan man ha väldigt summariska förfaranden, men det måste vara individuella bedömningar. Det har vi inte riktigt fått in i artikeln som det ser ut. Men däremot, som jag sade tidigare, finns det både hängslen och livremmar, eftersom kriterierna för när man ska kunna använda dessa summariska gränsförfaranden är så konkreta. Som jag sade tidigare är det inte bara Genèvekonventionen som man ska följa utan också Europakonventionen. Man har alltså snävat in det här till att i stort sett gälla Schweiz, Liechtenstein och ytterligare några länder när man vet att någon kommer från det landet och att personen också får skydd där. UNHCR har tittat noga på det här. Jag hade ett samtal med UNHCR strax före jul, och de följer noga processen. I vårt samtal sade FN:s flyktingkommissarie att han verkligen noga skulle titta på hur den processen ser ut.

Nu har jag inte hört någon kritik på senare tid. Det har hänt väldigt mycket i processen under resans gång.

Vissa länder fastställer listor över säkra länder i parlamentet och vill också fortsätta göra det. Man har alltså så att säga kriterier för att fastställa säkra länder, och man fastställer det också i parlamentet. Det här är ett exempel på hur svårt det är med det här direktivet. Vi har ju ett helt annat koncept. Vi accepterar naturligtvis den allmänt erkända internationella flyktingrättsprincipen, att använda säkra tredjeländer – helt klart är det så – men vi menar att man ändå måste göra en individuell bedömning, och ett tredjeland kan vara säkert för en person medan det kan vara väldigt osäkert för en annan person. Det är vår grundläggande hållning.

Vi har också ett snabbförfarande i asylprocessen, det vill säga att om det kommer någon med uppenbart ogrundad ansökan ska man kunna fatta beslut kanske inom bara några timmar, och vederbörande får överklaga men får överklaga från hemlandet. Många länder har inte det förfarandet, och då har man i stället den här varianter med listor över säkra tredjeländer.

Jag tycker att det här är ett exempel som visar hur komplicerat det här är i och med att det är olika rättssystem som ställs mot varandra.

Jag förstår verkligen synpunkten att vi är för det goda och mot det onda – självklart.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tur att vi är överens på den punkten – det underlättar!

Anf.  46  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, jag förstår verkligen den kritiken – man bör vara lite mer konkret!

Men om jag tar den gränsprocedursfråga som Gustav Fridolin tog upp har det varit en fråga där Sverige ligger med en reservation. Det är någonting som vi också definitivt kommer att bevaka. Det här kommer att läggas på bordet, och det är inte helt säkert att vi hamnar där det verkar. Nu ser det ju ut som om den artikeln faktiskt skulle kunna gå att acceptera därför att vi har hängslen och livremmar när det gäller återsändande till tredjeland – vi har inte fått in individuell prövning – men när det läggs på bordet kanske de hängslena och de livremmarna inte längre finns kvar, och då kommer vi helt självklart att vara kvar med vår reservation.

Det finns en rad sådana frågor. För vår del handlar det mycket om att bevaka. Om man också tar reglerna för överklagande så ser de helt okej ut för närvarande. Rätten finns att överklaga och att vara kvar i landet för att överklaga. Det finns vissa undantag från denna princip. Men här är det ju länder som vill föra in någonting helt annat och få ännu fler undantag och liksom luckra upp det hela. Därför är det svårt att vara väldigt konkret. Som det ser ut nu tycker vi att till exempel artiklarna om både säkra ursprungsländer och också överklagande och likaså de andra artiklarna ser bra ut, men vad som händer på mötet är väldigt svårt att förutsäga. Men vi kommer att komma tillbaka till EU-nämnden med det här vid nästa tillfälle. Här kommer förmodligen paketlösningar att läggas på bordet, och det är något som vi inte kommer att fatta beslut om utan att återvända till våra respektive parlament.

Jag hoppas att jag vid nästa tillfälle kommer att kunna vara mera konkret.

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är mer en idé om hanteringsordningen för det här. Statsrådet och alla inlägg har haft utgångspunkten att kan man göra det här och blir det tillräckligt hög kvalitet så är det bra, men är kvaliteten inte tillräckligt hög är det dåligt – det är ju en variant på Carl B Hamiltons formulering. Men skulle man inte kunna göra så att man startar i att man arbetar fram de här listorna, men att det fortfarande är nationella beslut som hanterar detta? Känner man att det är tillräckligt bra kvalitet på det arbetet skulle man i nästa steg kunna säga att man kan gå in på en ordning där man harmoniserar mellan länderna – alltså att ta det i två steg? Man skulle alltså inte ta steg två förrän man känner att steg ett är av tillräckligt god kvalitet för att man ska kunna ta steg två. Då kan man nämligen separera de här två frågorna och tydliggöra att man vill se i praktiken kvaliteten på arbetet med den gemensamma bedömningen och listorna.

De här listorna kan kanske vara mycket bra. Jag har sett listorna från State Department, USA:s utrikesdepartement. Där gör man en jättetjock bok som i stort sett beskriver varje län i varje land. Den är på sitt sätt en standardsättare för det här. Ett sådant underlag är ju svårt att överträffa. Men kanske EU kan ta fram ett sådant som har den kvaliteten och dessutom görs varje år, vilket ju är ett ohyggligt jobb. Det skulle ju aldrig Sverige klara av. Vi klarar ju inte på nationell basis att göra den kvalitetsbedömningen av jordens alla länder – vi ska ju vara medvetna om det – och därför är det här ett område som lämpar sig just för en gemensam insats.

När det sedan är gjort kan man i nästa steg undersöka om kvaliteten är tillräckligt god för att vi i Sverige ska kunna ha förtroende för att även i nästa steg kunna harmonisera. Då slapp vi ha den här debatten, och dessutom kunde man sätta spaden i jorden med det första steget snarast möjligt.

Anf.  48  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag vill göra en mycket kort kommentar eftersom Göran Lennmarker gjorde sig till uttolkare för alla inläggs grundläggande ståndpunkt.

Vi har framfört vår kritik vid tidigare sammanträden, och vi tycker inte att det är bra med asylprocedursdirektiv över huvud taget, eftersom det som snarare är miniminormer riskerar att bli tak.

Anf.  49  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

När det gäller gemensamma listor kommer ordförandeskapet förmodligen att lägga fram precis den typen av förslag, det vill säga att man tänker sig övergångsregler, att ta det etappvis eller sådant. Vi har i underhandskontakter med ordförandeskapet fått en rad sådana propåer: Skulle man kunna tänka sig olika alternativ här? Det här är alltså något som vi får ta upp nästa gång också och diskutera.

När det gäller att Gustav Fridolin är kritisk mot hela asylprocedursdirektivet och när det gäller Göran Lennmarkers tanke om att det som är bra är bra och så vidare måste vi komma ihåg att vi även på det här området har nått väldigt stora framsteg. Om det här direktivet inte går igenom är det alltså väldigt mycket som vi förlorar. Det får vi inte glömma. Det finns stora delar i direktivet som vi har kommit fram till som slår fast rätten till överklagande, rätten till biträde, rätten till tolk etcetera. Det kan för oss tyckas vara ganska trivialt, men det är oerhört viktigt att få den typen av minimiregler. Därför vill jag verkligen betona att om man lyfter bort delar eller om vi inte hinner det här före den 1 maj är det en hel del som vi faktiskt förlorar. Därför är det oerhört viktigt att vi får en förhandlingslösning till stånd.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 på dagordningen som handlar om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete.

Anf.  51  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Tanken med det här direktivet är att det ska antas vid det här rådsmötet. Det är ett direktiv som syftar till att vi ska få gemensamma bestämmelser om vad som ska gälla då en person från ett tredjeland vill studera i en av våra medlemsstater.

Det här tycker vi är väldigt bra, därför att det naturligtvis kommer att underlätta för studenter som då väldigt snabbt får reda på vad som gäller inom hela EU-området. Det handlar om till exempel procedurregler, till exempel var man ska lämna in ansökan, vad man ska ha för försäkringar, försörjningskrav och så vidare. Det handlar också om vad som gäller då en student vill flytta inom unionen under studietiden och byta studieort och studieland och om rätt att arbeta under studietiden. Det här direktivet innehåller också rättssäkerhetsgarantier och, vilket är väldigt viktigt i det här sammanhanget, olika regler för snabbutredningar så att man inte lämnar in en ansökan och den sedan inte är behandlad när själva studierna redan har påbörjats. Det ska alltså finnas garantier för detta.

Det tror jag är en av de mest positiva delarna av direktivet: Vi får alltså en harmonisering på det här området. Vi får regler som stadgar att man har rätt att arbeta och flytta men också regler som kräver av medlemsstaterna att det ska finnas snabbförfaranden vid de här ansökningarna.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 8, som gäller förslag till direktiv om tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning.

Det här är en informationspunkt, eller hur?

Anf.  53  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja. Det är ett direktiv som motsvarar det jag tidigare nämnde om studenter. Det här kommer att gälla forskare. Det är en informationspunkt. Kommissionen kommer att presentera sitt förslag.

Anf.  54  BEATRICE ASK (m):

Jag hittade inga handlingar om detta, men det var alltså bara en information.

Får jag bara fråga: Den preliminära inställningen är att Sverige är positivt, står det i våra papper. Man ska väl inte tolka ordet ”preliminär” som en invändning eller tveksamhet, utan snarare att vi inte har sett det som finns i skrift? Annars vore det ju lite märkligt.

Anf.  55  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, självklart är det så. Det finns tydligen någonting som har skickats ut och gått över till riksdagen, men vi har inte hunnit att gå in i det och analysera det.

Hållningen är naturligtvis väldigt positiv, liksom beträffande den tidigare punkten om studenter.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den här informationen.

Vi går vidare till nästa punkt, punkt 10, om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare.

Anf.  57  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här är, kan man säga, vår del av den handlingsplan mot terrorism som nu diskuteras på toppmötet, och det här är ett spanskt förslag. Det är ett förslag som innebär att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga flygbolag att på begäran av de myndigheter som ansvarar för personkontrollen vid de yttre gränserna senast vid slutet av incheckningen översända information om de passagerare som åker med flygplanet till någon av medlemsstaterna.

Det är viktigt att säga att det här är någonting som vi redan har i dag. Enligt polislagen är flygbolag skyldiga att överföra uppgifter om passagerarnas namn, resrutt, bagage, medpassagerare och även hur man har betalat och hur man har bokat. De här uppgifterna får polisen begära om de kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksamheten.

Vad som är skillnaden här är att enligt det här direktivet åläggs flygbolagen att på begäran av polisen också överföra ytterligare uppgifter, och det gäller nationalitet och födelsedatum, och att också flygbolag som inte gör det här kan åläggas en avgift.

Vi ser positivt på det här förslaget, därför att det syftar till att förbättra gränskontrollen och att vi också kan bekämpa allvarlig brottslighet som terrorism men också grov människosmuggling. Det här är, som jag sade tidigare, ett led i det arbete som nu pågår och ett led i arbetet med deklarationen mot terrorism.

Anf.  58  AGNE HANSSON (c):

Jag är tveksam till den här utökningen. Det här är en balansgång mellan integritetsfrågor och rättstrygghet å ena sidan och å andra sidan kampen mot terrorism, som i och för sig är viktig. Men att beskriva nationalitet är väldigt nära många andra klassificeringar av olika typer av grupper av individer. Jag är tveksam till att Sverige ska gå vidare i kampen på det sättet.

På vilket sätt tänker regeringen skydda integriteten i dessa frågor?

Anf.  59  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag är givetvis helt ointresserad av att polemisera runt formaliteterna i det här ärendet. Jag är väl medveten om att det här har förts in i den deklaration som man arbetar med mot terrorism efter det fruktansvärda attentatet i Madrid, men det är ju en felaktig historieskrivning att säga att det inte skulle dyka upp på EU-nämndens bord i alla fall. Det skulle möjligen vara på det här mötet. Det här är ju något som varit förberett under en längre tid, det vill säga delen om transportörsansvaret. Jag tycker nog man ska se det som en utvidgning av transportörsansvaret så som det kommer att behandlas den 12 maj. Den 12 maj behandlar vi i kammaren frågan om det direktiv som redan har tagits för ett par år sedan. Det här är på något sätt en fortsättning av det. Det direktiv som vi då ser till att få in i svensk lagstiftning, om det vinner majoritet, vilket det väl verkar göra, handlar ju om att man ska kunna ålägga transportörer att betala böter, det vill säga att man ytterligare ska kunna kontrollera transportörer. Framför allt transportörerna själva har, delvis av logiska skäl men också av rättssäkerhetsskäl och andra skäl, varit väldigt kritiska och menat att man här går ett steg längre.

Ibland blir man fundersam över den svenska linjen därför att vi helt enkelt tycker olika, men i det här fallet är jag fundersam på en annan grund. Vad jag har förstått har alla svenska partier, även de som den 12 maj kommer att rösta för transportörsansvaret, sagt att man i grunden inte tycker att det är en bra grej. Man tycker att det utmanar de rättsprinciper vi gemensamt har, och man tycker att man borde göra det här på andra sätt, men nu har vi ett direktiv och då vår vi rätta oss efter det. Men att vi då går med på att utvidga det är för mig lite underligt. Om man tycker att rättssäkerheten slutar där och man kommer att den 12 maj höra människor i kammaren säga ”Hit men inte längre!” blir det väl märkligt om vi redan nu går längre eller godkänner att vi går längre.

Anf.  60  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag instämmer inte i den analysen. Jag tror inte att man ska koppla ihop de två frågorna egentligen. Detta handlar om ett informationsutbyte, och det stöder vi.

Anf.  61  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara för tydlighets skull fråga en sak. Det är de nio uppgifter som finns i artikel 3 som det gäller – är det så? Jag frågar så att vi är klara på vilken typ av uppgifter som det faktiskt handlar om. Det står på s. 222. Är det korrekt? Det är den listan som gäller. Den listan är väl kanske inte så upphetsande, kan man ju tycka när man ser den, och att ha de uppgifterna i ett informationssystem.

”Nationalitet” där betyder väl det land man är medborgare i, antar jag; det handlar inte om att man ska beskriva sig som till exempel serb i Bosnien, utan det handlar om vad man har för medborgarskap. Det vore väl bättre om det hette medborgarskap i så fall i stället för nationalitet, så man undanröjde den invändningen.

Annars får man säga att det inte är särskilt upphetsande personuppgifter, det här. Det trodde jag möjligtvis att men redan i dag hade, men det har man tydligen inte.

Anf.  62  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vi ska komma ihåg att det här är en del av handlingsplanen mot terrorism och att det i första hand handlar om brottsbekämpning, och som jag påpekade tidigare och som många i inläggen här också har betonat är det här någonting som vi faktiskt redan har. Det är ytterligare några uppgifter som man ska kunna lämna ut, men det är ju bara uppgifter som finns i vederbörandes pass. Det går ju inte djupare. Som svar på Agne Hanssons fråga kan jag säga att det inte går in i den personliga integriteten såtillvida att det handlar om uppgifter som är sekretessbelagda eller något sådant, utan det är uppgifter som finns i passen. Det här har också naturligtvis gåtts igenom i förhållande till dataskyddsdirektivet och grundlagstestats och så vidare. Det här är något som helt överensstämmer med de regler vi har.

Gustav Fridolin motsätter sig att man ska kolla transportörer, men det är ju inte transportörerna man ska kolla utan det är ju så att säga dem som reser. Det ska finnas en möjlighet att gå in och få uppgifter om dem som reser. Däremot kan inte polisen i Sverige stoppa ett flygplan om man ser att en viss person finns med – inte alls. Men man kan alltså öka gatekontrollen om det finns uppgifter om vederbörande som skulle kunna bidra till en brottsutredning.

Göran Lennmarker, ja, det är precis de uppgifter som står i artikel 3 som det gäller.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har också diskuterats i utskottet inför det här mötet. Utskottet har fått informationen.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare på det som gäller den gemensamma kommittén. Punkt två är egentligen samma punkt som den som vi just diskuterat. Då upprepar jag samma sak igen: Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Vi går vidare med övriga frågor.

Anf.  64  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill fråga om ett ärende som eventuellt skulle kunna komma upp med tanke på att det är EU:s migrationsministrar som träffas.

Det gäller en dom från den 23 mars som rör rörlighet inom Europeiska unionen. Det är Brian Francis Collins mot den brittiska regeringen. Ärendet har beskrivits av seriösa journalister i Dagens Industri i går och det var uppe i Svenska Dagbladet i dag.

Författarna menar att i stort sett hela den stora diskussion som finns i Sverige och i många EU-länder om övergångsregler på något sätt skulle sopas bort av den här domen. Då vill jag gärna höra statsrådets och Regeringskansliets syn på domen och på dess implikationer för den här diskussionen.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Det här var en övrig fråga, därför vill jag fråga om statsrådet är beredd att svara på den.

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag tror att jag överlämnar frågan till Ola Henrikson, som är utrikesråd på Utrikesdepartementet och som har hunnit gå igenom den som hastigast. På så sätt kan Carl B Hamilton få svar på sin fråga.

Anf.  67  Utrikesrådet OLA HENRIKSON:

Jag får bara ge några kort synpunkter på den här domen. Den kom så sent som den 23 mars, och den behandlar som sagt en person som heter Collins och som är både irländsk och amerikansk medborgare.

Han har aldrig bott i Irland. Han har däremot arbetat i Storbritannien under en kortare period i början av 80-talet och därefter lämnat Storbritannien för att vara bosatt i USA och i Afrika. Sedan har han återvänt till Storbritannien i slutet av 90-talet och sökt arbete. Han har alltså inte arbetat i Storbritannien. I Storbritannien har han sökt – jag kan inte exakt översätta detta till svenska – någon form av a-kassa. Detta har han inte givits, och han har överklagat beslutet till den instans som sedermera har hänskjutit frågan till EG-domstolen i Luxemburg.

EG-domstolen har då konstaterat att Collins inte är att betrakta som en arbetstagare, utan han är arbetssökande. Man har också tagit ställning till om han har rätt att uppehålla sig i Storbritannien på grundval av ett annat direktiv som ger rätt för arbetstagare att uppehålla sig på territoriet. Det har han alltså inte. Vad man pekar på i domen är att han inte har kommit från en medlemsstat till en annan. Han har inte den kopplingen till arbetsmarknaden i Storbritannien beroende på den långa bortovaro som det är fråga om, från 1981 till om det var 1996 eller 1997. Jag kommer inte ihåg exakt årtal, men det rör sig om mer än 15 år.

Man tittar också i den här domen på om detta har någon koppling till rådets förordning 1408/71. Men där säger man att den inte är tillämplig eftersom Collins inte hade varit bosatt i en annan medlemsstat innan han sökte arbete i Storbritannien.

En mycket hastig och preliminär bedömning av den här domen är att den tar sin utgångspunkt i väldigt speciella förhållanden. Egentligen är det fråga om en amerikan som råkar vara irländsk medborgare, som inte har vistats i EU under någon längre period och som inte är arbetstagare. Därför är den kanske inte så väldigt relevant i frågan om särskilda regler under en övergångsperiod.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det där var mycket intressant. Vi är väldigt förtjusta i förordning 1408 här vid bordet, så vi vill gärna ha goda exempel.

Var Carl B Hamilton nöjd med svaret?

Anf.  69  CARL B HAMILTON (fp):

Jag är nöjd med svaret. Jag bara undrar om statsrådet har någon politisk kommentar.

Anf.  70  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Den politiska kommentaren överensstämmer lite grann med det Ola Henrikson sade avslutningsvis. Det här är ju ingenting som på något sätt påverkar de problem som vi ser framför oss när det gäller utvidgningen av EU, hela diskussionen om 1408 och hur den är tillämplig.

Det här är, som Ola Henrikson sade, ett väldigt speciellt fall. Det är en person som inte är att betrakta som arbetstagare utan arbetssökande. De problem vi ser framför oss vid utvidgningen kvarstår. Det är dem vi måste lösa med särskilda regler under en övergångsperiod, enligt regeringens uppfattning.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för att vi kunde få svar på den frågan.

Nu undrar jag bara om det finns något på A-punktslistan som vi borde känna till.

Anf.  72  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, det gör det inte.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag tacka statsrådet med medarbetare för att ni kom hit.

3 §  Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Rapport från ministerrådsmöte den 9 mars 2004

Information och samråd inför informellt ministermöte den 2–4 april 2004

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa statsrådet Gunnar Lund välkommen till EU-nämnden. Vi är väldigt glada över att du kunde komma tidigare. Det har nästan inte hänt i EU-nämndens historia att vi är så tidiga, men vi har tidigare här fått en förklaring till det.

Anf.  75  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

I dessa dagar är jag inte van vid att min närvaro uppskattas.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Men vi är ju annorlunda. Vi är som sagt väldigt tacksamma att både du och dina medarbetare kunde komma lite tidigare.

Vi gör väl som vanligt och börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 9 mars, och därefter går vi in på information och samråd inför det informella ministermötet den 2–4 april. Varsågod, statsrådet!

Anf.  77  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Tack för det! Jag vill gärna lämna sedvanlig redovisning, men jag är i behov av lite ledning när det gäller vad vi talar om för tidsramar. Jag kan naturligtvis anpassa föredragningen något. Man brukar klaga på att jag är långrandig, och jag vill undvika det.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vad bra att du tog en liten paus där. Jag vill naturligtvis hälsa också riksbankschefen Lars Heikensten välkommen.

Anf.  79  Riksbankschefen LARS HEIKENSTEN:

Jag var lite orolig att jag blev betraktad som en medarbetare. Tack och lov för att du uppmärksammade mig!

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jo, jag såg att det var flera här, framför allt på oppositionssidan, som höjde på ögonbrynen. Då tänkte jag att det här måste man snabbt rätta till.

Jag tror att vi vill ha en ordentlig information, men sedan kan vi också låta ledamöterna ställa frågor. Vi vill alltså ha en bra rapport.

Anf.  81  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

All right! Vi börjar med en kort tillbakablick på rådets möte den 9 mars. Jag utgår från att nämnden har fått sedvanlig rapportering från detta, så vi behöver inte gå närmare in på det med mindre än att det finns frågor kring det.

Här hade jag egentligen tänkt ta tillfället i akt att presentera riksbankschefen Lars Heikensten här till höger, men det är ju redan avverkat.

Vi kommer alltså att gemensamt ge oss i väg till det informella Ekofinmöte som äger rum på Irland inte nu instundande helg utan nästa helg. Eftersom det är ett informellt möte kommer inga beslut att fattas. Några A-punkter är därför inte heller aktuella, utan jag går in på den dagordning som har…

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Ska vi låta ledamöterna ställa frågor, om de eventuellt har några, om det senaste mötet först? Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  83  MATS ODELL (kd):

Jag har tre frågor på tre dagordningspunkter, punkterna 6, 7 och 8.

När det gäller sparandedirektivet är det glädjande att det går framåt och att Kanalöarna nu har piskats in i detta samarbete. Dock skulle det vara intressant att höra någonting om Schweiz som ju tycks vilja göra ett stort paket av detta, vilket rådet motsätter sig. Det skulle vara intressant att höra någonting om hur utsikterna är där.

Den andra punkten, dagordningspunkt 7, handlar om en mycket aktuell fråga här på hemmaplan. Vi har haft tillfälle att diskutera den med såväl finansminister Bosse Ringholm som biträdande finansminister Gunnar Lund tidigare. Nu noterar jag till min häpnad att när denna fråga, som har skapat så mycket debatt i Sverige, är uppe sitter Sveriges representant Bosse Ringholm tyst. Finns det alltså ingenting att reda ut i denna fråga? Man har ju nyligen haft en lagrådsremiss som har kastats i papperskorgen. Det skulle vara intressant att få någon kommentar omkring detta.

Under ”Övriga frågor” kommer en annan mycket känslig fråga upp, nämligen det svenska offentliga pensionssparandet, som ju delvis innehåller inslag av privaträttsligt sparande – jag tänker då på premiepensionsdelen. Uppenbarligen var det väldigt bistra besked som kom här, nämligen att Eurostats tillämpning av de nya principerna kommer att gälla. Det skulle vara intressant att höra hur regeringen ser på detta.

Det finns egentligen ytterligare en sak under frukostmötets sista punkt, men den sparar vi med tanke på att vi har passerat frukostdags.

Anf.  84  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Fråga 2 uppfattade jag inte helt vad den rörde.

Anf.  85  MATS ODELL (kd):

Fråga 2 handlade om lägre momssatser, en fråga som ju har varit och fortfarande är högaktuell i Sverige. Jag ställde den mot bakgrund av att det har varit en hel del diskussioner – jag har haft en interpellationsdebatt med finansministern – men att Sverige inte tog tillfället i akt att lyfta fram frågan.

Anf.  86  LENNART HEDQUIST (m):

Det var delvis samma frågor jag ville lyfta fram.

Frågan om momsen avser väl främst lägre moms på restaurangtjänster. Det är egentligen den frågan som Frankrike har väckt. Samtidigt har dock frågan om de ideella föreningarnas eventuella moms här i Sverige varit föremål för diskussion rätt ofta, bland annat här i EU-nämnden. Att Sverige nu inte säger någonting på den här punkten, ska det tolkas som att det sjätte momsdirektivet nu inte anses vara något hinder för att fortsätta att ha denna ordning beträffande de ideella föreningarna? Det är den ena frågan.

Den andra frågan, som är synnerligen intressant, gäller det besked som nu har kommit från Eurostat beträffande behandlingen av PPM-medel. Vi var väl många när Sverige ursprungligen ställde frågan hur det här skulle behandlas som tyckte att det kanske var ett något egendomligt beslut som Eurostat då kom med. PPM-medlen avskiljs ju så uppenbart från pensionssystemet i den meningen att det är de enskilda individerna som fattar beslut angående dispositionen av dessa medel, och de kan därför svårligen räknas in i det offentliga sparandet och saldomålet. Nu var det på sitt sätt bra för Sverige under de förhållanden som då rådde att få detta besked från Eurostat, men nu har det kommit ett, vad man kan förstå, slutgiltigt besked från Eurostat.

Det är någonting i den här promemorian som är lite konstigt. Under punkten ”Övriga frågor” står det: ”Vid införandet rådfrågade Sverige Eurostat om den statistiska klassificeringen och fick ett klart besked om att hela systemet var att betrakta som en del av den offentliga sektorn.” Men sedan fortsätter det: ”Förra veckan hade Eurostat presenterat ett nytt synsätt som innebar att fullt fonderade pensionssystem istället skulle klassificeras som privata.”

Det svenska systemet är onekligen inte fullt fonderat, så detta måste väl vara ett skrivfel. Av Eurostats beslut framgår ju redan att den del av ett sådant pensionssystem som är fonderad, som det svenska PPM-systemet är, inte ska betraktas som offentlig utan som privat. Det här handlar om ungefär 20 miljarder kronor om året för Sveriges del. Redan i dag är det drygt 100 miljarder ackumulerat i PPM-systemet.

Min fråga till Gunnar Lund är närmast, utifrån de besked som lämnades på det här mötet, hur regeringen nu avser att agera. Man kan ju tänka sig att ha ett annat saldomål för länder som är berörda av det här, som har fonderade system. Eller också får man…

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Du får ställa din fråga. Det är inget resonerande, utan nu är det frågor med anledning av rapporteringen.

Anf.  88  LENNART HEDQUIST (m):

Jag ställer frågan hur regeringen avser att förfara beträffande saldomålet och målet för den offentliga sektorns skuldsättning. Det är ju de två sakerna som i praktiken berörs av det nya beskedet från Eurostat.

Anf.  89  AGNE HANSSON (c):

Jag har tre frågor. Den första berör punkten 4 b, Lissabonstrategin och stabilitetspakten. Hur avser regeringen att agera för att komma till skott när det gäller Lissabonstrategin, som ju tydligen inte går som tänkt? Frågan om stabilitetspakten har vi tagit upp flera gånger tidigare: Får de här länderna fortsätta som om ingenting har hänt? Hur reagerar regeringen i den delen?

Fråga nr 2 berör den differentierade momsen. Vad är regeringens strategi när det gäller differentierad moms till de exempel som…

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Är det här riktigt frågor från det ministerrådsmöte som det här handlar om?

Anf.  91  AGNE HANSSON (c):

Ja, punkt 7 tar upp det direktivet.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vi får se. Statsrådet får reda ut det här sedan.

Anf.  93  AGNE HANSSON (c):

Den tredje frågan jag hade gäller revisionsrapporten, som har anmärkningar. Hur tar man upp det i fortsättningen?

Anf.  94  KARIN PILSÄTER (fp):

Eftersom det här mötet redan har varit tänkte jag inte fråga vad regeringen tänker göra åt saker och ting utan vad som faktiskt hände.

Det händer lite nu och då att man tycker att återrapporten kanske inte är helt korrekt formulerad. När man ställer frågor på den visar det sig att det inte var riktigt så som det är skrivet. Nu vet jag inte om någon av er var med, men jag skulle bara vilja fråga om det verkligen är sant att Bosse Ringholm har uttryckt det som att Sverige straffas. Om man inte får redovisa grundlagsskyddad privat egendom som offentlig egendom är det alltså ett straff. Det står så: att Sverige skulle straffas om man inte får redovisa PPM-pengarna som offentliga finanser. Jag skulle bara vilja skicka med frågan om det verkligen är korrekt att det är så man uttrycker sig kring att få lov att redovisa privata pengar som offentliga pengar.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då, statsrådet, har jag ingen mer på talarlistan. Det här var väl en bra mängd frågor. Varsågod, ordet är ditt!

Anf.  96  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag hoppas bara att vi så småningom ska kunna komma till det stundande mötet, men jag försöker fatta mig kort.

När det först gäller Mats Odells frågor är det riktigt att den schweiziska följetongen fortsätter. Schweiz framhärdar och kan av allt att döma inte rubbas i sin inställning. Efter en hel del diskussion vid mötet kom man fram till att vi på EU-sidan i gengäld måste hålla benhårt fast vid vår linje, det vill säga att vi inte kan acceptera att några som helst kopplingar görs till andra frågor. Det är där det står. Jag kan inte göra någon kvalificerad bedömning av i vad mån schweizarna är beredda att eller kommer att mjuka upp sin inställning framöver, men det är det som är det taktiska motivet bakom vår inställning.

Det var en del frågor om momsen. Som andra har påpekat var det inte jag själv som närvarade vid mötet, utan det var finansministern. Att han enligt protokollen inte tog till orda i den diskussionen tror jag inte ska föranleda någon förvåning. Vår position är utomordentligt väl känd av alla parter kring bordet, och dess bättre är det nu för tiden praxis i EU att om ens position är väldigt välkänd bryr man sig inte om to rub it in again, så att säga. Det är gängse praxis.

Den här diskussionen var egentligen föranledd, återigen, av att fransmännen aldrig tröttnar på att försöka få till stånd den här sänkta restaurangmomsen. Det var det främsta motivet till att detta hamnade på dagordningen.

När det gäller Eurostatprinciperna tror jag inte att man ska tolka detta – vi tar oss i varje fall rätten att göra den tolkningen – som ett kategoriskt och definitivt besked från Eurostat. Vi hoppas att de är beredda att ta intryck av den diskussion som ägde rum vid det här tillfället och fortsatt är öppna för att ta intryck av de argument som vi har drivit från svensk sida för att man inte ska räkna såsom de hittills har föreslagit. Det är dock mycket möjligt att de kommer att insistera, och vi överväger vad vi i ett sådant läge ska ha som fortsatt linje eller eventuellt motdrag. En möjlighet är att helt enkelt försöka utverka någon form av undantag från den huvudregel som de slår fast. Det skulle kunna vara ett alternativ. Än så länge måste vi dock avvakta och se vad Eurostat faktiskt definitivt drar för slutsatser när de har smält intrycken från den här senaste diskussionen.

Agne Hansson talade om Lissabonstrategin och stabilitetspakten. Lissabonstrategin ägnar vi all kraft just i dessa timmar eftersom ett toppmöte pågår i Bryssel. Vi tillhör ju dem som faktiskt driver på detta arbete allra mest. Vi är också allra bäst på att uppfylla de krav som stipuleras i Lissabonprocessen eller i den här dagordningen. Jag kan hålla med om att det går för långsamt och att det är bristfälligt med genomförandet på många håll. Det här är ett tillfälle att driva på.

Ett område som jag med glädje konstaterar ändå har redovisat förväntade resultat är just det finansiella området. Faktum är att handlingsplanen för finansiella tjänster, där tanken är att få till stånd en integrerad finansiell marknad, nu går i hamn på utsatt tid och kommer att vara förverkligad. Det uppmärksammas kanske väl lite. Det borde man uppmärksamma mer, för det är faktiskt det område som har krönts med de största framgångarna i Lissabonstrategin.

När det gäller stabilitetspakten väntar vi nu på att kommissionen ska komma, vilket är tänkt att man ska göra inom den närmaste framtiden, med en del tänkande om hur stabilitetspakten eller dess tillämpning i framtiden eventuellt ska kunna modifieras för att råda bot på en del svagheter som man har kunnat identifiera under den här första perioden. Det där blir något av Pedro Solbes testamente. Han ger sig ju nu tillbaka till Spanien och blir spansk finansminister, i varje fall enligt vad han själv sade till mig häromdagen. Han har väl nu också bekräftat det offentligt, tror jag. Detta tror jag säkert att han vill göra eftersom han har spelat en så viktig roll när det gällt att värna stabilitetspakten och dess regler.

Det är nästa steg, kan man säga, när det gäller stabilitetspakten. Därefter bör vi också avvakta, vilket är rätt väsentligt, det domstolsutlåtande som rimligen kommer frampå sensommaren eller tidiga hösten. Återigen är det Solbes och kommissionen som har dragit ministerrådet inför rätta med anledning av Tyskland och Frankrike.

Jag tycker att vi har anledning att själva tänka kring stabilitetspakten men avvakta både kommissionens tänkande och domslutet innan vi med de andra i EU sätter i gång en allvarligt syftande debatt om stabilitetspaktens framtid.

Jag tycker att det är bra att känslorna får kalmeras något efter allt bråk som vi har haft. Vad domstolen säger blir också väldigt viktigt för vidarebehandlingen.

När det gäller differentierad moms känner man i Bryssel väl till vår position. Jag hade hoppats att också EU-nämnden vid det här laget kände väl till vår position. Den är tämligen entydig, att vi vill stävja de tendenser som är tydliga och klara till ett alltmer fragmenterat och alltmer differentierat momssystem runtom i EU. Vi vill inte öppna slussarna för det. Det är ingen betjänt av. Vi är inte beredda att tillskynda sådana förslag, allra minst när de är resultatet av ren och skär populism.

Agne Hansson frågade om revisionsrapporten. Det är väl revisionsrättens rapport som Agne Hansson avser. Den har redovisats.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Den har vi fått redovisad här. Det tar vi i annan ordning.

Anf.  98  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Den fortsatta gången är att den går till parlamentet.

Karin Pilsäter frågade om ordet straffas. Jag får bli svaret skyldig. Jag får höra med Bosse Ringholm om det var det ordet han använde. Jag tror inte nödvändigtvis det. I så fall kanske det var ett ord inom citationstecken.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Vi kollar upp det där. Det brukar hända då och då att det blir konstiga översättningar.

Vi godkänner rapporten. Vi går in på information och samrådet inför informella mötet.

Anf.  100  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Den första punkten som vi kommer att ta upp, och det är en stående punkt, är att vi diskuterar det ekonomiska läget tillsammans med centralbankscheferna. Det gör vi väldigt ofta, men det är klart att det alltid blir extra spännande när centralbankscheferna är med och kan lämna sina bidrag.

Jag föreställer mig att det som kommer att stå i centrum är att försöka värdera om det vi nu ser är en sannskyldig global återhämtning i ekonomin. Vi ser hur tillväxten accelererar i USA och att den är hög redan och blir högre i Asien. Den har ännu inte riktigt kommit i gång i Europa på ett övertygande sätt. Det tror jag det här mötet kommer att försöka att värdera.

Jag är för min del i grunden rätt optimistisk på den punkten. Vi ser nu ökande tecken på att också den europeiska konjunkturen kommer i gång. Jag tror att om de prognoser som man har för USA och Asien och världsekonomin bekräftas och befästs under det här året kommer Europa att följa med i den utvecklingen och få en rimlig tillväxt till stånd.

Vad som också kommer att stå i förgrunden är de risker som finns i den situation som de flesta pekar på och som vi är överens om. Den amerikanska situationen är väldigt svårbedömd. De dubbla underskottens problematik i USA är en realitet och kan i värsta fall leda till en rätt så rejäl ytterligare försvagning av dollarn. Det ställer oss inför ett problem i Europa. Det tror jag att många kommer att vara upptagna av. Kommer det att ske? Där kan det finnas varierande svar. Vad gör vi i en sådan situation?

Svaret för min del är väl tvåfaldigt. Det ena är det vi var inne på för en stund sedan: Lissabonprocessen, Lissabonprocessen och Lissabonprocessen. Vi måste helt enkelt göra mer i Europa i form av strukturella reformer för att få den samlade europeiska ekonomin mer tillväxtbenägen än den är. Det andra är att om vi skulle få en ytterligare betydande försvagning av dollarn då är rimligen en motåtgärd att utnyttja det penningpolitiska utrymme som i så fall finns för att parera en sådan utveckling av växelkurserna.

Det är ungefär så jag ser på det. Fördelarna med de informella mötena är att det ofta blir en friare och mer otvungen diskussion. Jag räknar med att kunna ha intryck med mig därifrån som kanske är intressantare än det jag kan bidra med i dag själv.

Den andra punkten handlar om de möten vi kommer att ha i april i Washington med Valutafonden och Världsbanken. Som alla vet här är det återkommande möten två gånger om året. Numera samordnar EU sig ordentligt inför de här mötena. Det är det vi kommer att ägna en stund åt vid Ekofinmötet.

Jag vill för övrigt nämna inom parentes att till följd av det seminarium vi höll i januari bland annat och med anledning av uttalanden som har gjorts av riksdagen är vi nu i kontakt med finans- och utrikesutskotten för att jag tillsammans med biståndsministern – riksbankschefen är också naturligtvis väldigt välkommen om han vill – ska kunna redovisa för de utskotten i en gemensam sittning dagordningen och viktigare frågor vid mötena med Valutafonden och Världsbanken i april.

Det är det vi kommer att diskutera, samordna oss i EU och lägga sista handen vid det tal som den irländske finansministern ska hålla å alla våras vägnar när Valutafondens policykommitté möts i Washington. Jag kan säga att teman som vi vill se på en framträdande plats i talet är arbetet i Valutafonden för att få ett bättre maskineri för att förebygga och hantera finansiella kriser. Jag tror att det potentiellt är en ödesfråga för världsekonomin. Vi måste bli bättre rustade där. Jag tror att vi är lika sårbara i dag som vi var för fem eller tio år sedan när det gäller finansiella kriser och deras tänkbara effekter på världsekonomin. Jag tror inte att vi är bättre rustade i dag än vi var för fem eller tio år sedan. Där återstår mycket att göra. Jag hoppas kunna bidra till att det lyfts fram i anförandet.

Därefter går vi till finansmarknadsfrågor. Det är väl huvudtemat vid mötet och som jag tycker ska bli intressant att ta itu med just i det här skedet. Det är indelat i några rubriker. Jag går rätt snabbt över dem.

Först uppehåller man sig vid en gemensam värdering av hur det ser ut ute på finansmarknaden i våra respektive länder, i Europa och inte minst i världen. Det kommer bland annat att handla om att försöka få en temperaturmätare på hur vi bedömer utvecklingen och riskerna på finansmarknaden för närvarande.

En faktor som alltfler uppmärksammar är att det under förra året, 2003, var en mycket stor ökning av kapitalflödena till de så kallade emerging markets, alltså större och viktigare ekonomier i den tidigare u-världen, som alltmer träder fram som marknadsekonomier. Det brukar man traditionellt betrakta som någonting som man måste hålla ögonen på. I synnerhet om man skulle kunna få några problem via en dollarförsvagning på den amerikanska marknaden kan det ha återverkningar ute på de här marknaderna. En del är rätt skuldsatta redan till att börja med. Jag vill inte vara alarmistisk. Det är ingen ko på isen. Det är ingen överhängande risk för en finansiell kris, men det är viktigt att man analyserar och diskuterar den typen av frågor.

Vi kommer också att ha en diskussion om den framtida EU-politiken för finansiella tjänster. Det är viktigt att ha det just nu eftersom, som jag nämnde för en stund sedan, handlingsplanen för finansiella tjänster i realiteten är fullbordad per den 1 maj i år. Frågan infinner sig hur vi går vidare härifrån. Det tycker jag är en viktig diskussion. Jag tänker peka på i varje fall tre saker.

Den första är att vi nu lägger ned all tänkbar möda på själva genomförandet. Än så länge har vi bara direktiven i form av lagtext. Nu ska det bli verklighet. Regeringarna måste axla ett ansvar för det, och vi måste övervaka det från EU:s sida.

Den andra är att jag räknar med att den beslutsprocess som snabbats upp och som vi fått till stånd när det gäller värdepappersområdet, den som kallas Lamfalussyprocessen, ska kunna börja tillämpas även på bank- och försäkringsområdet.

Ett tredje område som upptar mig och regeringen alltmer är att vi ska bemöda oss mer och ta initiativ för att få till stånd mer samarbete med USA när det gäller det finansiella området. Det finns några konflikter att lösa där, men det är kanske än viktigare, tycker jag, att vi börjar laborera med en vision för framtiden där vi ska kunna knyta ihop amerikansk och europeisk finans- och kapitalmarknad långt mer. Det har vi att tjäna på ömsesidigt. Där har det gjorts för lite. Vi borde kunna göra mer.

Vi kommer att diskutera internationella redovisningsstandarder. Det är ett viktigt område där det finns en del utestående frågor just i förhållande till USA när det gäller det finansiella området. Det måste vi dryfta och komma fram till en position om i EU.

Vi har satt upp dialogen mellan EU och USA som en särskild punkt i det här sammanhanget. Det handlar där bland annat om att se vad vi kan göra åt den smärre konflikt vi har med USA där de till följd av den lagstiftning som de introducerade efter Enronskandalen, den så kallade Sarbanes-Oxley Act, kräver registrering av europeiska revisorer som utför revision i bolag som är noterade i USA. Det har lett till meningsskiljaktigheter och har ännu inte kunnat lösas. Vi får ha en diskussion europeiska ministrar emellan om var vi står där i förhållande till USA och hur vi ska komma framåt.

Vi kommer också slutligen att diskutera hela området redovisning, revision och företagsstyrning, som vi numera säger översatt ifrån corporate governance som man talar om internationellt. Det menar jag är ett väldigt stort och minst sagt brännande aktuellt ämne, det vill säga i grund och botten de förtroendefrågor som gäller näringslivet i stort och finansiell sektor i synnerhet. Den debatten hade jag tänkt vara aktiv i. Jag tror att det är viktigt att vi gör vad vi kan inte bara i Sverige för att återställa förtroendet hos allmänheten för näringsliv och finansiell sektor. Det är en problematik som är aktuell i hela Europa. Vi har anledning att agera också gemensamt på EU-nivå. Det tänker i varje fall jag arbeta aktivt för och välja det här tillfället att ta ett initiativ eller två i den riktningen.

Riksbankschefen kanske vill komma in. Sedan har jag bara Agenda 2007 att slutföra.

Anf.  101  Riksbankschefen LARS HEIKENSTEN:

Jag skulle uppskatta om jag fick göra ett par små kommentarer. Riksbankens fullmäktige sammanträder klockan ett. Det blir mer av karaktären randanmärkningar. Gunnar Lund har ju gett en ganska bred översikt av vad som ska komma upp.

När det gäller det internationella var det bra att Gunnar Lund så tydligt underströk att bytesbalansproblematiken har en spegling i hur det förhåller sig i andra länder. Det är utan tvivel ett betydande problem, men det sammanhänger inte bara med att USA har vuxit snabbare än vad vi har gjort under lång tid. Det sammanhänger också med att vi har vuxit långsammare än vad de har gjort. Det är viktigt att lyfta in det perspektivet tydligt och klart. Det lönar sig inte mycket, tycker jag, att skälla på Amerika. Det handlar mer om att försöka förändra vår ekonomiska politik i Europa så att den fungerar. Där råder, som jag uppfattar det, fullständig enighet oss emellan.

När det gäller läget på de finansiella marknaderna är det inte bara som Gunnar Lund var inne på att man kan se att skillnaderna mellan obligationsräntor i många u-länder och i i-länder har drivits ned väldigt mycket och att detta är tecken på att man jagar högsta möjliga avkastning ifrån alla olika finansiella institutioner som rusar in och att det kan slå tillbaka. Det är också så att den ränta jag då jämför med, statsobligationsräntan i Förenta staterna, är extremt låg i ett historiskt perspektiv. Det är också så att om man jämför med tidigare handlingsregler och historiska mönster borde USA ha höjt räntan för länge sedan. Det antyder, tycker jag, att det kan vara laddat för en ganska obehaglig situation när man så småningom bestämmer sig för att höja räntan i Förenta staterna, bara för att ytterligare komplicera den här bilden. Detta är de fullt medvetna om i och för sig. Men det är frågan om det räcker att man är medveten om det.

När det gäller Valutafonden finns det en frågeställning som jag tror att vi har pratat om någon gång tidigare när jag har varit här, och ni har säkert diskuterat den när jag inte har varit här. Det är hur man får fram någon typ av mekanism för att hantera situationer när stater hamnar i betalningssvårigheter på det sätt som Argentina har gjort på senare tid. Detta arbete drevs ganska intensivt i Valutafonden för cirka två år sedan. Det har sedan gått i stå. Det är ett område där vi från svensk sida har ”pushat” väldigt hårt. Även från europeisk sida finns det en önskan att driva detta. Vissa steg i rätt riktning har tagits. Man har från den privata sektorn engagerat sig för att få nya kontrakt för obligationer och liknande som hjälper upp. Men jag tror att mer behöver göras där.

Jag antar att en fråga som kommer att komma upp i korridorerna – jag har inte hunnit dryfta detta med Gunnar Lund – är hur man utser chef till Valutafonden. För min del tror jag att det vore värdefullt att hitta en process som är förhållandevis öppen och om man har möjlighet att bryta den typ av mönster man har haft. Jag tror inte dessvärre att små länder som Sverige numera kommer särskilt väl ut, även om vi försöker hantera detta i ett europeiskt sammanhang. Jag tror att det finns all anledning för oss att eftersträva att man får de mest kompetenta personerna på den här typen av jobb internationellt.

Slutligen, när det gäller finansmarknadsfrågor hade inte Gunnar Lund tid att ge sig in på det. Men jag kan möjligen komplettera lite grann. Det är också ett område där vi hjälps åt väldigt bra, tycker jag, Riksbanken och Finansdepartementet. Det har att göra med att hitta lösningar på övervakning och krishantering inom Europa när det gäller banker. Den här problematiken ökar hela tiden i betydelse, dels därför att det är större flöden mellan länder, dels för att bankerna blir mer och mer integrerade. Detta har gällt inte minst i Norden. Vi har gått före i ett antal år och drivit det här och bråkat om det. Nu det senaste året har det äntligen lossnat efter fem sex års kamp.

Vi har inom Norden jobbat fram ett system för att hantera kriser. Riksbanken är djupt involverad i att på europeisk nivå ordna krishanteringsövningar av olika slag. När det handlar om övervakningsdelen finns det i och för sig ett regelverk som är någotsånär tydligt med att det är hemlandet – moderbanken om jag uttrycker mig så – som har det huvudsakliga övervakningsansvaret. Men modellen bygger mycket på att moderbanken är stor och att dottern är liten.

Om vi tar Nordea som ett exempel är Nordea mycket mer betydelsefull i Finland än här. Dessutom är den där en i stort sett lika stor del av Nordea. Här finns en problematik som kan vara oroande, både om man sitter med mödrarna och om man sitter med döttrarna.

Detta är det område som jag i första hand har tänkt engagera mig i under diskussionen i Dublin.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Vi låter statsrådet avsluta om Agenda 2007.

Anf.  103  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Min enda kommentar till vad Lars Heikensten just sade är att jag noterar med intresse de synpunkter han har på vem som bör vara chef för Valutafonden. Det ska självfallet vara en mycket kompetent person. Det ska också vara en europé. Vi har sedan lång tid tillbaka etablerat den ordningen att medan chefen för Världsbanken traditionellt hämtas från Förenta staterna hämtas chefen för Valutafonden från de europeiska leden. Det är en ordning som EU och den svenska regeringen avser att värna. Det finns många ytterst kompetenta kandidater runtom i Europa som säkert kan göra sig gällande i den konkurrensen.

När det gäller Agenda 2007, som var det återstående ämnet, vill jag bara säga att det är det första tillfälle som ges för finansministrarna att diskutera det förslag som kom tidigare i år från kommissionen för ett nytt finansiellt perspektiv, långtidsbudgeten. Det är den som nu går under rubriken Agenda 2007. Vi kommer att göra det i den informella formen. Ansvaret för förhandlingen om Agenda 2007 vilar som vanligt på det utrikes allmänna rådet, det vill säga utrikesministrarna. Men det är inte konstigt att finansministrarna har en diskussion kring de här perspektiven.

Det har förankrats på annat sätt tidigare. Vi driver som vår högsta prioritering för svensk del att vi vill hålla budgeten under 1 % av EU:s samlade bruttonationalinkomst. Kommissionens förslag hamnar något förvånande på 1,26 %. Det är en mycket stor skillnad mellan dessa.

Vi driver vårt förslag i gott sällskap med ett antal andra länder: Tyskland, Frankrike, Holland och Österrike. Vi får nu en chans att känna varandra på pulsen i EU-kretsen. Vi driver 1-procentstaket av tre skäl.

För det första kan vi se att utfallet för EU-budgeten – inte beviljade medel – under senare år konsekvent har hamnat under 1 %. Redan där har vi en marginal att ta av om vi behöver tillkommande utgifter för att komma upp till 1 % av BNI.

För det andra kan man konstatera att utvidgningen som träder i kraft den 1 maj leder till att den samlade bruttonationalinkomsten ökar i unionen. Förvisso ökar behoven också från de nytillträdande länderna, men man får inte glömma att den totala BNI också ökar.

Slutligen, den årliga tillväxt som vi kan räkna med under åren framöver ger ju självklart också en i sig ökad BNI som sedan ger ett ökat finansieringsutrymme. Vi menar att detta utrymme är fullt tillräckligt för att säkra de behov vi har framöver.

Vi har som en mycket väsentlig målsättning för den här förhandlingen i stort att vrida det finansiella flödet, framför allt när det gäller struktur- och sammanhållningsfonder, från sydländerna över till de nyinträdda medlemsländerna. Det tycker vi är det enda rimliga. Det kommer naturligtvis att bli en fajt, men den är vi inställda på att ta. Man kan konstatera att kommissionen genom sitt förslag har smitit ifrån det ansvar som de borde ha axlat för att väcka den debatten. De har inte vågat ta det. Vi får ta fajten. Det kan vara lika bra att sätta ned foten rejält redan från början och ta tillfället i akt vid det informella finansministermötet att göra det. Det är jag inställd på för svensk del.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens beredningsgrupp har haft en ordentlig genomgång med statssekreterare Lars Danielsson om det här tidigare.

Anf.  105  KARIN PILSÄTER (fp):

Diskussionen om konjunkturläget blir säkert mycket intressant, men det är trots allt så att man inte kan göra så mycket åt det. Det är bra om ni landar i att det handlar om att ägna sig åt det som politiker faktiskt fattar beslut om, strukturfrågorna. Det har framförts både av vår värderade riksbankschef och från vice riksbankschefen ett otal gånger att man måste lägga huvudkrutet där. Jag tänkte snabbt rassla över till punkten som handlar om Bretton Woods-institutionerna på det temat.

Vi har i riksdagen just godkänt strategin för globala spelregler. De flesta partier var överens där. Jag och Carl B Hamilton ser mycket fram emot att få ha diskussionen med utrikes- och finansutskottet inför det. Det blir en klar förbättring. Jag tänkte bara redan nu nämna att vi skulle tycka det att var bra om man också tog upp i anförandet att Sverige måste driva på för att WTO-rundan ska komma i gång och för att Ryssland ska ingå där. Vi kan prata mer om det senare.

Anf.  106  PER ROSENGREN (v):

Jag saknar lite analys. Här pratas väldigt mycket om tillväxten. Men vi ser vissa illavarslande signaler, inte minst från USA där man har en hög tillväxt men samtidigt knappt någon sysselsättningsuppgång över huvud taget. Det är oerhört viktigt att man kopplar ihop detta och gör en riktig analys av hur det kan förhålla sig på det sättet. Vi ser samma tendens i Europa och i Sverige.

Man säger att under nästa år väntas tillväxten som sådan dämpas då andelen lediga resurser i ekonomin minskar. Jag vill bara ha en liten diskussion kring vad man menar med det resonemanget.

När det gäller den internationella redovisningsstandarden är jag lite förvånad att man nu sitter i en IAS-förordning och diskuterar detta. Det nämns ingenting om det arbete som genomförs inom XBRL, det vill säga redovisningsbyråer som samfällt inom Europa, USA och Sverige har ett arbete på gång för att få gemensamma standarder och transparens i de olika redovisningssystemen. Det vore bra om Sverige på något sätt kunde driva detta så att man får någon form av effektivitet i systemen.

Anf.  107  GÖRAN LENNMARKER (m):

Beträffande Bretton Woods tycker jag att man bör se över kompetensen mellan Valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. Det fanns en så kallad Meltzrapport för ett antal år sedan, som jag tycker är ganska förtjänstfull även om man kunde ha invändning på några punkter. Vi försökte sortera ut det. I korthet innebär det att Valutafonden ska ha ansvaret för det globala systemet och verkligen vara en global spelare. Världsbanken skulle framför allt inrikta sig på de allra fattigaste länderna, vilket i klartext innebär Afrika. Amerikanska utvecklingsbanken eller Asiatiska utvecklingsbanken skulle ta sina regionala ansvar där det delvis finns ett högt sparande inom regionerna.

Det första är att jag tycker att man på allvar ska försöka se över det här. Den blandning som nu finns med IMF:s dubbla roller tror jag är olycklig. Om man gör det kan man också se över frågan om fördelning av chefsposterna. Det är väl inte bra att man i globala institutioner reserverar två chefstjänster för två regioner, må vara att de är tunga och centrala. Likväl ligger det väl något i det som riksbankschefen antydde, att må mest kompetenta person ändå kunna utses, både som världsbankschef och valutafondschef.

Det står lite kryptiskt formulerat i PM:en att man ska ha en långsiktig skuldhållbarhet för de fattigaste länderna. Den ordning som vi har nu med HIPC är inte tillräcklig. Det bör man inse och se över detta. Jag ska inte säga mer om det. Moderaternas ståndpunkt är ju känd i den delen.

Det andra gäller Basel II-reglerna. Riksbankschefen nämnde dem. Jag vet inte om statsrådet kan bedöma det, men det som förs fram i debatten är rädslan för att de små företagen ska råka illa ut. Om man hela tiden höjer ribban för säkerhet blir det svårt för de osäkraste, nämligen de små och medelstora företagen, att finnas med.

Det tredje är att jag vill understryka mycket av det statsrådet sade beträffande det finansiella perspektivet 2007. Ser jag på konventets förslag, alltså det EU som finns efter konventet, ryms det väl inom ramen för 1 %. Jag vill understryka det så att man också har det argumentet. Det finns inget utgiftsdrivande i konventets förslag som skulle motivera att man på det här sättet plötsligt vrider upp sjuårsbudgeten som kommissionen gör. Det finns inget sådant i detta. Ibland har jag sett att det argumentet lite slarvigt används.

Det finns möjligtvis ett område, om man skulle hårdtolka det. Det skulle vara external action-området. Men då handlar det snarare om att flytta över utgifter som vi redan har nationellt via bistånd eller via konflikthantering och den typen av saker. Det ligger redan nationellt i förhållande till det gemensamma. Men det behöver man i så fall inte göra i form av att vrida upp sjuårsbudgeten. Statsrådet har särskilt och fullt stöd från Moderata samlingspartiet för 1 %.

Anf.  108  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Karin Pilsäter hade reflexioner kring konjunkturläget och strukturpolitiken. Jag är inte alldeles överens med de reflexionerna. Karin Pilsäter säger att konjunkturen går som den går och det är inte mycket att göra åt det. Men det är ju trots allt även konjunkturen som vi påverkar med den ekonomiska politiken.

Vad jag hoppas att vi kommer att ägna oss åt rejält vid det här tillfället är just att få en ökad insikt om det som Karin Pilsäter sedan kommer till, att vi med strukturpolitiska insatser även på relativt kort sikt kan påverka tillväxten och därmed till och med konjunkturförloppet. Det bör i alla fall vara vår ambition. Det är genom sådana insatser vi ska säkra att återhämtningen verkligen förverkligas nu. I grunden tror jag inte att vi är oense om vad det är för åtgärder som ska till från europeiskt sida. Jag tror att det måste vara en kombination av insatser från europeisk sida och en legitim kritik av den ekonomiska politik som för närvarande bedrivs i USA.

Jag tror, men jag måste försäkra mig om det, att vi redan har jobbat in WTO-rundan i det tal som ska hållas i Valutafonden. Jag anser att det är starkt motiverat och att vi där, liksom på andra håll, måste vara noga med att hela tiden beröra ämnet, krisen skulle jag vilja säga, för det multilaterala samarbetet generellt. Vi bör slå ett slag för det i en värld där alltfler vänder det ryggen. Där blir det oerhört viktigt.

Per Rosengren reflekterar kring tillväxten och sysselsättningen och det faktum att man på många håll ser en tillväxt komma igång, till exempel i USA, utan att det genererar sysselsättning. Det är nu inget nytt fenomen. Så sker i de allra flesta fall i början av en konjunkturuppgång. Det är då man har ledig kapacitet i ekonomin, och många gånger kan enskilda företag producera mer utan att för den skull i ett första skede engagera mer arbetskraft. Sysselsättningsökningarna kommer för det mesta i ett senare skede. Det får vi komma ihåg.

Sedan är det många som oroar sig över att vi kanske ser en delvis ny verklighet. Många befarar att den där sysselsättningsökningen, i alla fall den starka, inte kommer att infinna sig. Man kan hamna i vad amerikanarna kallar jobless growth. Det är förvisso ett bekymmer som tål att funderas över. Nu tror jag för min del att mycket av det vi ser nu har den här mer konventionella förklaringen. Men visst är det ett ämne som det finns all anledning att resonera kring.

Sedan var det något som Per Rosengren citerade ur från en rapport som jag inte uppfattade. Det får jag återkomma till.

När det gäller internationella redovisningsstandarder tror jag inte att det finns någon motsättning mellan det arbete som Per Rosengren beskriver och det regeringssamarbete som sker i EU:s regi och på andra håll. Det är ett och samma projekt, nämligen att se till att de internationella redovisningsstandarder som numera finns fullt ut omsätts och införs i samtliga EU-länder. Det är väl det som företagare och branschorganisationer är sysselsatta med att omsätta i verkligheten. Jag skulle tro att det är ett och samma projekt.

Göran Lennmarker reflekterar kring fonden och Världsbanken och arbetsfördelningen dem emellan. Det är en perenn fråga. Det är många rapporter som har skrivits om det. Jag har varit borta från de här institutionerna en längre tid och kommer nu tillbaka och återstiftar bekantskapen med dem. Då måste jag säga att jag slås av att man på senare år tycks ha hittat fram till mer av en arbetsfördelning än vad fallet var för tio femton år sedan. Då höll de på att fullständigt gå in i varandra. Då blev gränsdragningarna svåra och konflikterna stora.

Nu ser jag hur fonden i stor utsträckning koncentrerar sig på, och bör koncentrera sig på, det vi har varit inne på några gånger här, nämligen det globala finansiella systemet, den finansiella stabiliteten i enskilda länder och globalt. Vad kan och bör fonden göra för att rusta oss på ett sådant sätt att vi kan förebygga sådana här kriser och hantera dem när de inträffar?

Där har vi haft bakslag på sistone. Det är framför allt amerikanskt motstånd mot att sätta tydligare mekanismer inom fonden på plats för att hantera situationer som när Argentina går i konkurs. Det är inget tvivel om att Clintonadministrationen under 1990-talet, med sin mycket skicklige finansminister Robert Rubin, gjorde väldigt fina insatser i ett flertal fall. Det gäller Asienkrisen, Rysslandskrisen och några andra fall där vi räddades från långt större kalamiteter än vad som faktiskt ägde rum. Den nuvarande amerikanska administrationen är direkt ovillig att ta på sig en sådan roll. Den har visat en vacklande hållning i förhållande till Argentina som har förvärrat den krisen.

Det där är ett bekymmer, och det är en diskussion som vi i första hand bör föra i Valutafonden och med våra amerikanska kolleger. Men där står också Europa och EU väldigt enigt. Där tror jag att det här mötet, som äger rum i april, inte är oviktigt.

Sedan var det små och medelstora företag, Basel II och kapitaltäckningsregler med mera. Jag tror att de farhågorna är överdrivna, men det säger jag utan att vara någon stor expert på området. Under alla omständigheter är det en helt övergripande viktig målsättning att få till stånd ett tydligare, tuffare och mer restriktivt regelverk i den värld vi lever i. Det har vi sett tillräckligt mycket de gångna tio åren för att vara övertygade om. Jag tror att vi i bästa fall kommer att gå i hamn med detta under det här året, alltså med hela den förhandling som ska till och den slutliga överenskommelsen med amerikanerna kring Basel II.

Jag noterar synpunkterna och stödet när det gäller Agenda 2007 och håller med om att det inte finns något i konventet som skulle leda till väsentliga utgiftsökningar. Återigen kan jag bara konstatera, med beklagande, att kommissionen inte har tagit på sig den roll som jag tycker ankommer på den. Det är den kraft vi ska ha i EU-maskineriet för att hålla efter medlemsländerna och jaga dem i olika avseenden. Men det är uppenbart att de inte kan och inte vill ta på sig den rollen i finansiellt avseende. Vi behöver ett starkare finansdepartement i EU.

Anf.  109  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi ska inte ha någon allmän politisk diskussion här. Vi behöver inte filosofera om hur man formulerar saker fram och tillbaka och om vad som när konjunktur och vad som är struktur. Poängen är väl just att politiker inte, särskilt inte med tanke på beslutsprocessen i EU och hur långsam och trög den brukar vara, träffar rätt i någon nämnvärd utsträckning med en aktiv finanspolitik och annat för att påverka konjunkturen. I den mån man påverkar den har vi annat folk anställt för det.

Varför tar jag upp det? Jo, det är för att en sak som jag tycker är problematiskt är att det finns en stor fara i att man i stället för att ta tag i det som man kan göra, där den här konstellationen är den enda som kan ta tag i gemensamma problem, sitter och filosoferar över om man kan skälla lite mer på de olika riksbankscheferna så att de kanske sänker räntan i stället. Det är där problematiken ligger, och det har tyvärr utvecklats ganska mycket så inom Eurorådet att man jobbar med det.

Tyvärr verkar Sverige ha tagit till sig lite grann av den kontinentala vanan, precis som en del andra kontinentala vanor. Flera och fler statsråd ropar på räntesänkningar i stället för att göra sitt eget jobb. Det är därför jag vill upprepa att jag tycker det vore väldigt bra om ni på det här mötet verkligen lägger en stark tonvikt på just det som du inledde med, nämligen att det handlar om strukturåtgärder.

Sedan kan man lära sig mycket om konjunkturförlopp. En del kallar det för att spå i kaffesump. Andra säger att man lika gärna kan använda apor. Men det är inte det som är poängen. Poängen är det ni kan göra något åt.

Anf.  110  Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Vi är helt överens på den punkten. Jag vill bara ytterligare en gång peka på att vi kommer att ägna lejonparten av våra diskussioner åt den finansiella sektorn. Jag tror, och det visar också studier och erfarenhet, att om vi kan åstadkomma en långtgående finansiell integration i Europa är det väldigt mycket värt. Det kommer att innebära ökad tillväxt. Det kommer att innebära ökad sysselsättning. Det kommer att innebära lägre priser för oss alla, för konsumenten, för finansiella tjänster. Jag tycker att vi ska satsa mycket på det. Det är en av de strukturreformer som, menar jag, är direkt värdefull för tillväxten i europeisk ekonomi.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här är ett informellt möte, så vi kan godkänna den information som vi har fått och tacka så mycket för den. Därmed vill jag tacka statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit.

Då har vi kommit till övriga frågor – igen. Vi har haft det tidigare. Nästa sammanträde äger rum onsdagen den 14 april klockan 10.00. Eftersom det här är mitt sista sammanträde med EU-nämnden vill jag naturligtvis också passa på att tacka för det goda samarbete vi har haft. Jag vill naturligtvis också tacka kansliet för den utomordentliga och roliga tid som vi har haft tillsammans. Jag tycker att ni är det mest professionella jag har mött i den här riksdagen.

Jag vill tacka så mycket för mig, och jag vill önska er lycka till. Ni har ju några viktiga frågor framöver. Jag kommer att följa er noga. Om ni inte sköter er kommer jag att ställa elaka frågor i riksdagen. Tack så mycket!

Anf.  112  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill väldigt gärna tacka Inger vid hennes sista sammanträde i EU-nämnden – åtminstone vid det här bordet. Det är ju möjligt att du hamnar vid det andra bordet någon gång, vad vet jag? Jag tycker att du har varit en väldigt kompetent och effektiv ordförande. Du har liksom två uppgifter här. Den ena är att vara ordningsman. Ibland tycker jag att du har varit för snäll. Sedan finns det andra som tycker att du har varit för sträng. Men min bedömning är att du i huvudsak är lite för snäll.

Det andra, och det är kanske lite viktigare, är något som gör mig väldigt glad och imponerad över vad du har gjort. Som ordförande i EU-nämnden, när man sitter för regeringspartiet, kan det var en stor frestelse att vara lite snäll mot statsråden, mot regeringen och mot vännerna i Regeringskansliet. Det är man ju som oppositionsföreträdare alltid lite rädd för. Men jag måste säga att du har klarat den balansgången på ett väldigt bra sätt. Jag är väldigt tacksam för det.

Jag önskar att din efterträdare vore här så att han fick höra att en viktig uppgift som ordförande är att hävda riksdagens kontrollmakt i denna form gentemot regeringen. Det tycker jag att du har gjort på ett föredömligt och väldigt tydligt och behagligt sätt. Du har ju faktiskt fått hit statsråd genomgående. Bara i väldigt få undantagsfall har det varit statssekreterare. Det tycker jag är ett kvitto på att du har gjort ett väldigt bra jobb som ordförande. Jag tackar dig väldigt mycket, och jag ser fram emot att din bild kommer upp på väggen bland de andra före detta ordförandena.

Anf.  113  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Kansliet vill också tacka. Det har varit en jätterolig tid. Det har varit väldigt roligt att under din ledning få vara med och öppna upp EU-nämnden och göra EU-nämnden, som ju näst efter kammaren är det mest öppna organet i riksdagen, ännu mer öppet. Vi ska fortsätta på den vägen. Det krävs ytterligare lagändringar, men vi ska försöka med det. Vi kommer naturligtvis att tänka på det när din bild hänger där på väggen.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Usch, då! Tack så mycket, och tack för de vänliga orden!Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 3

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  6  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 3

Anf.  7  BEATRICE ASK (m): 4

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  9  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  11  BEATRICE ASK (m): 6

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd): 6

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 6

Anf.  14  LEIF BJÖRNLOD (mp): 7

Anf.  15  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  16  LEIF BJÖRNLOD (mp): 7

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  18  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  20  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  23  LEIF BJÖRNLOD (mp): 8

Anf.  24  BEATRICE ASK (m): 8

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  26  GÖRAN LENNMARKER (m): 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 9

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor) 10

Anf.  30  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  31  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 10

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  33  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 11

Anf.  34  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  35  BEATRICE ASK (m): 12

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 12

Anf.  37  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 12

Anf.  38  PER ROSENGREN (v): 13

Anf.  39  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 13

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  41  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 13

Anf.  42  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 15

Anf.  43  CARL B HAMILTON (fp): 16

Anf.  44  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  46  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 17

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m): 18

Anf.  48  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 18

Anf.  49  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 18

Anf.  50  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  51  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 19

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  53  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 20

Anf.  54  BEATRICE ASK (m): 20

Anf.  55  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 20

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  57  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 20

Anf.  58  AGNE HANSSON (c): 21

Anf.  59  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 21

Anf.  60  INGVAR SVENSSON (kd): 21

Anf.  61  GÖRAN LENNMARKER (m): 21

Anf.  62  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 22

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  64  CARL B HAMILTON (fp): 22

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 23

Anf.  67  Utrikesrådet OLA HENRIKSON: 23

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  69  CARL B HAMILTON (fp): 24

Anf.  70  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 24

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  72  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s): 24

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 24

3 §  Ekofin 25

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  75  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 25

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  77  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  79  Riksbankschefen LARS HEIKENSTEN: 25

Anf.  80  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  81  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 25

Anf.  82  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  83  MATS ODELL (kd): 26

Anf.  84  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 26

Anf.  85  MATS ODELL (kd): 26

Anf.  86  LENNART HEDQUIST (m): 26

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  88  LENNART HEDQUIST (m): 27

Anf.  89  AGNE HANSSON (c): 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  91  AGNE HANSSON (c): 28

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  93  AGNE HANSSON (c): 28

Anf.  94  KARIN PILSÄTER (fp): 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  96  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  98  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 30

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  100  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 30

Anf.  101  Riksbankschefen LARS HEIKENSTEN: 33

Anf.  102  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  103  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 34

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  105  KARIN PILSÄTER (fp): 35

Anf.  106  PER ROSENGREN (v): 36

Anf.  107  GÖRAN LENNMARKER (m): 36

Anf.  108  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 37

Anf.  109  KARIN PILSÄTER (fp): 39

Anf.  110  Statsrådet GUNNAR LUND (s): 39

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  112  CARL B HAMILTON (fp): 40

Anf.  113  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND: 40

Anf.  114  ORDFÖRANDEN: 40