1 § Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 19 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 januari 2001

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för rapport från ministerrådsmötet den 19 december och information och samråd inför jordbruksrådet den 29–30 januari.

Anf. 2 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kan börja med att säga att det gavs stöd för att skapa en europeisk livsmedelsmyndighet. Den ska vara operativ 2002. Vidare gavs det ett stöd för en allmän livsmedelslag med krav på spårbarhet, försiktighetsprincipen, ansvar för producenten och öppenhet. Det fanns också en kvalificerad majoritet för det utkast till en gemensam ståndpunkt till Europaparlamentets och rådets TSE-förordning som redan tidigare har varit uppe här. Det kommer upp som en A-punkt någon gång i januari. Det kom också upp en punkt om obligatorisk äggmärkning på EU-nivå. Detta var någonting som vi inte visste när jag var här på EU-nämnden senast. Det kom upp på SCA, och därför var det en A-punkt eller i varje fall en falsk B-punkt på mötet med rådet.

Det beslutades enligt en kompromiss som SCA hade kommit överens om. Kompromissen bestod i att systemet inte skulle börja tillämpas förrän den 1 januari 2004. Det gjorde att fler länder vände, och därför kunde man oss i förväg ovetande köra igenom det på SCA. Den kom upp som en A-punkt.

Rådet antog, i avsaknad av tillräckligt EU-stöd för kommissionens förslag till att införa s.k. utjämningsfonder på grisköttssektorn, en deklaration om marknadsordning för griskött.

Ordförandskapet presenterade sitt utkast till en kompromisslösning till kommissionens förslag för att reformera den gemensamma organisationen för marknaden för socker och försökte lägga upp riktlinjerna för hur frågan skulle hanteras under det svenska ordförandeskapet. Några länder, däribland Sverige, motsatte sig detta upplägg. Det var alltså Frankrike som försökte sig på detta, men kommissionen var också emot det, så det blev ingenting med det.

Rådet röstade med kvalificerad majoritet för ett förslag till förordning för fördelning av exportkvoter för bananer. Rådet antog enhälligt ett utkast till ett rådsbeslut om att tillåta Italien, Frankrike och Tyskland att utbetala kompletterande nationella stöd till destillering av vissa produkter inom vinsektorn.

Under övriga frågor presenterade kommissionen förslag till förordning om förenklat utbetalningsförfarande för stöd till små jordbruk, någonting som kommer upp under en senare punkt på dagordningen i dag. Irländarna tog upp situationen på nötköttsmarknaden. Storbritannien tog upp konsekvenserna av översvämningarna i Storbritannien inom sektorn lin och hampa. Frågan om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar ströks från dagordningen på begäran av Italien. Det är en fråga som troligtvis kommer upp under vårt ordförandeskap. Slutligen tackade Sverige Frankrike som ordförandeland.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Tack för den återrapporten. Ordet är fritt med anledning av den. Då ingen begär ordet går vi in på nästkommande dagordningspunkt, jordbruksrådet.

Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Där har vi frågan om godkännande av A-punktslistan. Den har vi inte sett. Det tredje handlar om presentation av det svenska ordförandeskapet. Ni har hört många gånger om de tre e-n, men bakom kan man på varje punkt hitta jordbruket. Utvidgningen vet vi är besvärlig när det gäller jordbruket. Sysselsättningen: Vi vet vad den nuvarande jordbrukspolitiken medför för sysselsättningen och minskningen där. Miljöfrågorna: Där har vi Cardiffprocessen som blir en stor fråga under det svenska ordförandeskapet. Det handlar alltså om hur vi ska integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling in i jordbruket och hur detta kontinuerligt ska följas upp och fördjupas.

Det är det övergripande.

Så går jag över till själva jordbruksdelen. Säkra livsmedel är det som kommer att dominera under vårt ordförandeskap. Detta beror inte på galna ko-sjukan, utan detta är någonting som har planerats från första stund när vi började att titta efter vilka frågor vi ville fokusera under vårt halvår.

Det handlar om livsmedelslagstiftningen, som vi tidigare har pratat om. Vi ska försöka arbeta mycket aktivt med den. Det handlar om livsmedelsmyndigheten, som vi hoppas kunna få beslut på under vårt ordförandeskap. Det handlar om hygienregler, animaliska biprodukter och ett antal foderförslag. Det är klart att BSE-frågan kommer att stå på varje – det har jag bestämt – månads dagordning i Bryssel.

En annan profilfråga för Sverige är djurhållning och djuromsorg förutom den formella delen, som handlar om transportrapport, alltså rapport från kommissionen om hur det direktiv som vi fattade beslut om 1996 har följts. Det ska vi diskutera nu på måndag. Det är en fråga som vi kommer att leva med under våren också därför att jag vill att kommissionen, förutom en rapport, ska kunna presentera förslag till skärpningar av de regler som vi fattade beslut om 1996. Vi har ett annat direktiv som handlar om skydd av svin. Det kommer också att diskuteras.

Under vårt råd i maj har jag beslutat att vi ska ha en öppen debatt, som medierna får tillträde till, om etik och moral i djurhållningen.

WTO-förhandlingarna: På dagordningen i februari får vi information från kommissionen. Vi får en diskussion om det. Det är i april, före Genève och s.k. stocktaking. I april efter Genèvemötet kommer vi att få en avrapportering från förhandlingsläget och eventuella överväganden om vi ska förändra vår EU-position. Detta ska utgöra ett bidrag till allmänna rådet i maj.

När det gäller de mer traditionella jordbruksfrågorna, marknadsordningarna, kommer vi att arbeta med sockerförordningen, ris, bomull, olivolja, får och get. Vi kommer att arbeta med ett förenklat ansökningsförfarande för mindre lantbruk. Vi kommer att arbeta med lätt reglering av marknaden för etanol och geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

Vi kommer under vårt ordförandeskap att ha några konferenser i Sverige. Det är bl.a. den stora forskarkonferensen i Uppsala den 14–16 mars, Food Chain 2001, och de slutsatser som kommer fram där ska vidarebefordras till det informella ministerrådet i Östersund i april. Vi kommer i slutet av maj att ha en konferens om etik och djurens välfärd här i Stockholm på Djurgården. Där ska vi inte bara prata om de livsmedelsproducerande djuren utan om alla typer av djur, utom vilda djur, dvs. sällskapsdjur, försöksdjur, cirkusdjur osv., men naturligtvis också jordbrukets djur. Den här konferensen ska hållas ur djurens perspektiv i första hand och inte i människans perspektiv.

Vi kommer i juni att ha en hästkonferens, som är mycket emotsedd i Europa, där vi börjar i Skara och slutar på Solvalla.

För övrigt tror jag att ni har fått en mer detaljerad lista med de punkter som inte preliminärt är det svenska ordförandeskapets prioriteringar men punkter som vi räknar med kommer upp under det svenska ordförandeskapet.

Anf. 5 LARS TOBISSON (m):

När man hörde föredragningen och även har tagit del av den här listan som vi har fått, kan man konstatera att det är väldigt mycket smått och gott. Det är viktiga frågor – djurhållning, ris och socker. Men det finns på listan frågan om utvidgningsförhandlingarna och om WTO. Jag skulle vilja fråga jordbruksministern vad man nu gör från ordförandeskapets sida – och det bör man rimligen göra tidigt – för att modifiera den position som EU har intagit. Jag utgår ifrån att man i många länder anser att man nu har etablerat sin förhandlingsposition inför både utvidgningsförhandlingar och WTO-förhandlingar i och med att man antog Agenda 2000. Men vi kan konstatera att man i de förhandlingar som har varit med WTO – det pågår sådana trots haveriet i Seattle om just jordbruk och tjänster – inte kommer någon vart. Det anses allmänt att den position som EU intar är väldigt stel.

Vi har en ambition från Sveriges sida att skynda på utvidgningsförhandlingarna med kandidatländerna för att komma in på bl.a. jordbruksområdet under det svenska ordförandeskapet. Då måste vi ha samlat ihop till en position som kan vara hållbar. Det finns en tendens, har man sett, att vilja hävda att de nya medlemsländerna inte ska omfattas av CAP därför att de inte har gjort några avståenden från inkomster och priser som det nuvarande inkomststödet är en kompensation för. Det kommer inte att vara hållbart i längden, man kan rimligen inte ha olika stödordningar för olika medlemsländer i EU. De kommer naturligtvis att kräva att få komma in i det här från början. Vi har nyligen fått en promemoria från ESO som säger att det kommer att vara betydande kostnader förenade med att fullt ut införliva nya medlemsländer i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag finner att det vore angeläget, om Sverige är inne på att man ska påskynda utvidgningsförhandlingarna, att man tog itu med de svåra frågorna till vilka jordbrukspolitiken hör, att man tidigt engagerade sig för att försöka få till stånd en hållbar förhandlingsposition både i utvidgningsförhandlingarna och i WTO-förhandlingarna. Där undrar jag vad det förekommer för förberedelser för detta i ordförandelandet Sverige och på Jordbruksdepartementet.

Anf. 6 GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har några korta frågor. När det gäller säkerhet och livsmedelslagstiftning räknades det upp några saker. Ingår GMO i detta med säkerhet och spårning när det gäller livsmedel ute i handeln?

Jag tycker att det är bra med en öppen debatt om etik och moral, om alla djur. Var det det här mötet som avsågs i ett inslag i någon av TV-kanalerna om öppna rådsmöten? Är det här en del som ingår i det? I så fall är det väldigt bra.

Vad menas med lätt reglering av marknaden för etanol? Vad innebär det för etanolmarknaden?

Anf. 7 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag ska bara från Centerpartiets sida säga att ordförandeskapets prioriteringar är både intressanta, viktiga och bra. Dessutom har man en hög ambitionsnivå. Det är självklart stora förväntningar på det här halvåret. Vi kanske ska vara realistiska med vad vi kan få ut av det.

Beträffande den del som jordbruksministern lyfte in om öppenhet vill jag från vårt håll betona vikten av att debatten i de här frågorna, också den svenska debatten, just stärker dessa frågor som då kan skvätta över på de övriga EU-länderna och som just berör de prioriterade områden som ordförandeskapet har lagt till grund vad gäller livsmedelssäkerhet och transportfrågor, djurhållning osv. Det är otroligt viktigt.

Sedan skulle jag vilja haka på den fråga som berörde utvidgningen och jordbrukets roll i framtidsdebatten. Vi har nu fått tydliga signaler om att det ställs höga krav på det svenska ordförandeskapets anslag, att lyfta upp framtidsdebatten på ett tydligare sätt inför Göteborgsmötet. Jordbrukets roll där är ganska avgörande. Då skulle jag vilja fråga: Hur kommer det att hanteras, och när kan vi se positioneringar?

Anf. 8 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag tycker också att det är bra prioriteringar som förs fram. Kommer man att lyckas med att förverkliga det som programmet lovar så flyttar man fram positionerna.

En sak vi kommer in på här gäller djurtransporterna. Jag skulle vilja koppla det ihop med vad ministern säger om möjligheten att den livsmedelsmyndighet som nu skapas kan få lite mera klös, kontrollmöjlighet och kanske också större sanktionsmöjligheter mot dem som missbrukar det. Det finns regler i dag, men de ska skärpas. Då är frågan om Sverige under ordförandeskapet kan göra någonting åt kontrollmöjligheten och sanktionsmöjligheten.

Anf. 9 GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag delar vice ordförandens synpunkter. Det är naturligtvis oerhört angeläget att, om det ska bli någon utvidgning över huvud taget, börja hantera CAP. Det är en utmaning för alla länder. Det skulle vara bra om vi kunde ha en samsyn i alla fall i Sverige om att CAP måste reformeras radikalt om vi ska ha någon chans till utvidgning. Jag hoppas att vi på något sätt kan börja, även om det är en stor fråga, driva det under det svenska ordförandeskapet. Sverige har varit ett av de länder som verkligen har talat för utvidgningen, trots de problem som det kommer att innebära inom jordbrukspolitiken.

När det gäller öppenheten skulle jag verkligen vilja framföra att det finns många riksdagsledamöter som är mycket intresserade av att kunna närvara vid de evenemang som vi talar om. Såvitt jag vet är det väldigt svårt. Men om öppenheten ger även oss här i riksdagen möjligheter att få egen förkovran, att få följa en diskussion med människor utifrån EU och att få vara med skulle det uppskattas av många.

Beträffande etiken i djurhållningen välkomnar jag naturligtvis den programpunkten. Jag skulle verkligen önska att Sverige satsade på just transporter. Jag vet att Margareta Winberg gjorde ett väldigt bra arbete med det tidigare och åkte runt i olika länder för att diskutera och visade att det här var ekonomiskt olönsamt. Jag skulle verkligen önska att Sverige tog itu med djurtransportfrågorna igen även på det sättet. Det är egentligen hemskt att det inte ska räcka med att säga att man inte ska plåga djuren så fruktansvärt, men tydligen är det så att de ekonomiska argumenten biter. Det är hemskt. Jag hoppas som sagt att djurtransporterna blir en fråga som Sverige profilerar. Jag hoppas att ni också kan hitta alternativa grepp i den frågan.

Anf. 10 ULF BJÖRKLUND (kd):

Jag vill också understryka att djurhanteringsfrågorna och öppenheten i sammanhanget är viktiga och att vi naturligtvis fullt ut stödjer dessa punkter som har prioriterats. Jag ska inte säga mer om det annat än att det är intressant att frågan om GMO kommer in, och likaså är jag speciellt intresserad av etanolfrågan: Handlar det bara om själva jordbruksetanolen eller är det ett vidare begrepp i sammanhanget?

Anf. 11 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Flera har varit inne på utvidgningen, och vice ordföranden var inne på både utvidgningen och WTO. Det ska göras en översyn av CAP. Det var faktiskt Sverige som var starkt pådrivande, när vi beslutade om Agenda 2000, till att det i mitten på perioden ska vara en översyn. Det var väldigt bra. Hade vi inte beslutat det då, hade vi nog tvingats fatta det beslutet nu av flera skäl. Utvidgningen är ett skäl. Det visste vi om redan då. WTO-förhandlingarna visste vi om redan då, men det skäl som vi inte visste om då är BSE-krisen. Någonting som vi ska tala om på måndag är BSE-krisens inverkningar på hela näringen och hela ekonomin. Den situation som man nu har ute i Europa, där köttkonsumtionen har sjunkit med upp till 50 % och där djuren måste förstöras, brännas upp ofta utan att de testas i förväg och så får man betalt av EU för detta för annars vet man inte vad man ska göra med dem, ställer hela jordbrukspolitiken lite grann på ända rent ekonomiskt. Det leder fram till att vi måste påbörja översynen av CAP redan nu för att förbereda ett beslut 2002‑2003. Ni vet att den svenska inställningen, den är välkänd, är att vi vill avreglera i större utsträckning och vill föra över pengar från direktstödet, från exportbidragen till miljö- och landsbygdsutveckling. Det kan inte helt avregleras, vi måste ha stöd för att bibehålla öppna landskap, anlägga våtmarker, ha betande djur osv. Den här diskussionen ska påbörjas på måndag. Det är alltså en diskussion, det finns inga papper om det ännu.

Utvidgningen: Jag har sagt det tidigare i den här gruppen att om ansökarländerna uppfyller akin ‑ vilket de i dag naturligtvis inte gör, för det handlar om veterinära och fytosanitära åtgärder som är ganska omfattande och väldigt kostsamma, men de gör allt för att de ska uppfylla dem ‑ då är det något svårt både politiskt och logiskt, i den mån detta inte sammanfaller, att hävda att de inte ska ha samma villkor som de nuvarande EU-ländernas bönder har. Visserligen har de inte samma takt i kostnader, men det blir en väldigt konstig situation om vi skulle ha CAP för medlemsländerna och någonting annat för ansökarländerna.

Har man väl sagt detta måste man också säga hur det i så fall ska gå till. Det bästa från svensk synpunkt vore att vi kunde reformera jordbrukspolitiken innan utvidgningen på ett sådant sätt att vi kunde hålla Berlintaket och att alla, de flesta, vore nöjda och glada ‑ alla blir det säkert inte. Det skulle innebära en sänkning av stöden till de nuvarande EU-ländernas bönder. Det är helt klart så.

Det är möjligt att denna svenska uppfattning nu på grund av BSE-krisen ändå kanske, om inte helt så delvis, kan uppfyllas. Men det är för tidigt att säga det nu. Ett annat alternativ är naturligtvis att man har dem i två olika lag så att säga, att man har en ganska lång övergångstid. Det här är ingenting som Sverige är särskilt intresserat av. Vi vill ha helst inga men i alla fall så korta övergångstider som möjligt rent generellt.

Om man inte lyckas med någon form av förändring av jordbrukspolitiken ‑ vilket inte förefaller troligt utan vi kommer att göra det ‑ och vill att de ska ha samma villkor i de nya länderna återstår bara att vi ska betala mer i medlemsavgift. Så är det. Det är de tre alternativ jag ser. Men jag ser mera positivt på en möjlighet till ett reformarbete nu än kanske för tre månader sedan.

När det gäller WTO är jag medveten om att EU har en något stel position. Efter mötet i Genève ska vi ha en ny diskussion om detta. Den svenska positionen är fortfarande den att vi vill göra mer för att EU ska bli mindre stel.

Gunilla Wahlén frågade om GMO. Vi väntar på två direktiv, ett som handlar om spårning av GMO och ett som handlar om märkning. Det här är någonting som inte kommer att kunna slutföras under det svenska ordförandeskapet men möjligen, om det kommer något från kommissionen, påbörjas.

Både Gunilla Wahlén och Ulf Björklund frågade om lätt reglering av marknaden för etylalkohol. Det är alltså inte alkohol för att dricka utan annan alkohol. Det handlar inte om att det ska bli en marknadsordning för det, utan med lätt menas att man ska ha ett visst övervakningssystem. Det finns starka krafter som vill ha det så. Sverige tycker inte att vi egentligen behöver göra någonting på den här punkten, men så länge det inte rör sig om en ren marknadsreglering är det inte så hemskt mycket att säga om det.

Åsa Torstensson talar om utvidgningen och öppenheten, Cardiffprocessen och framtida förändringar. Jag var i Tyskland i förra veckan och hade ett långt samtal med den nya tyska ministern Renate Künast. Det är tragiskt med vad som händer i Tyskland med BSE och djuren och konsumenternas panikartade oro. Men det har ändå fått till följd att vi nu kan föra en diskussion om inte den nuvarande jordbrukspolitiken har kommit till vägs ände. Det diskuterade vi där och hur man framför allt inom det konventionella jordbruket men också i den ekologiska produktionen skulle kunna öka tempot. Hon har satt upp ett mål som i och för sig inte var så avancerat, 10 % om 10‑20 år. Det är någonting som vi har nått. Vi diskuterade också om man skulle kunna sätta upp ett gemensamt mål på EU-nivå för alla länder. Det kan passa bra när allt annat är gemensamt i det här kollektivet. Då kan vi också ha gemensamma mål. Sedan får varje land göra program för att nå sina mål.

Cardiffprocessen handlar mycket om det konventionella jordbruket. Det handlar om att hitta indikatorer för att man ska kunna sätta upp tidsbundna mål ‑ där är vi inte framme än – t.ex. komma ned i halterna av bekämpningsmedel osv.

Översynen 2002‑2003: Där ska alltså de nya tankarna komma in. Miljöperspektivet ska in i den översynen av jordbrukspolitiken på ett sätt som det inte har varit tidigare. Det är det som Cardiffprocessen bl.a. handlar om. Jag hoppas verkligen att vi kan bidra till att göra något bra av det.

Karl-Göran Biörsmark frågar om livsmedelsmyndigheten och kopplar ihop det med djurskyddet. Det finns en diskussion om att livsmedels-myndigheten skulle ha även den delen, alltså djurskyddet. Det är en ganska öppen fråga än så länge. Jag förstod på Karl-Göran Biörsmarks fråga om livsmedelsmyndighetens uppgifter att han menade att den skulle vara lite vassare. Där finns i parlamentet – jag var där häromdagen – lite olika uppfattningar om vad den här myndigheten ska göra. Vi stöder kommissionens förslag och anser att de direkta kontrollerna ska skötas på nationell nivå. Det är vårt livsmedelsverk, den ytterst ansvariga myndigheten, som ska sköta det. Sedan har vi ett veterinärkontor i Dublin som sköter kontrollen av kontrollerna. Vi har diskuterat att det möjligen skulle behöva förstärkas med tanke på det vi har sett. Sedan ska man tillägga att det inte är alla länder som har ett livsmedelsverk. Tyskland talar om att inrätta ett, så det behöver göras mycket på nationell nivå.

Gudrun Lindvall frågade om reformer. Jag har svarat på det.

Konferenserna har vi talat om tidigare. Jag ska gärna se över detta igen. Min utgångspunkt är nämligen att de riksdagsledamöter som vill ska kunna delta i de konferenser som vi ordnar i Sverige. Det är min principiella uppfattning. Om det är några problem därvidlag så får vi försöka lösa dem.

Ulf Björklund frågade om GMO och etanol. Jag tror att jag svarade på det tidigare.

Anf. 12 LARS TOBISSON (m):

Jag tackar jordbruksministern för svaret på mina frågor om omprövning av jordbrukspolitiken med hänsyn till utvidgningen och WTO-förhandlingarna. Det var nästan förvånansvärt samstämt med mina idéer. Och det skulle ju vara en tur i oturen om BSE-krisen verkligen kunde medverka till att en sådan omprövning kan komma att tidigareläggas. Jag tycker att man ska utnyttja de möjligheter som finns.

Om man ändå ska fundera över vad som kan vara tänkbara kompromissmöjligheter i en utvidgningsförhandling, så har vi anledning att motverka långa övergångstider och många övergångstider. Det kan ju sägas vara en rimlig ståndpunkt att om t.ex. Polen, som man tänker mycket på i dessa sammanhang, insisterar på 18 års övergångstid för att anpassa sig till miljökraven, som har nära samband med jordbrukspolitiken, så får landet finna sig i att det inte kan få något annat än en övergångsperiod in i CAP-systemet heller. Den typen av balanserande motkrav kan ju ställas.

Nu behöver vi ju inte utforma detaljerade förhandlingsvillkor här, men den här vägen kan man ju tänka sig att en kompromiss ska kunna finnas. Och då bör man väl undersöka vad som gäller i andra medlemsländer. Till att börja med måste man ju ändå etablera en samstämmighet på EU-sidan.

När jag vid något tillfälle efter att Agenda 2000-förhandlingarna var avslutade på ett COSAC-möte tog upp frågan om att man nog fick tänka sig att inför utvidgningen ändå ta steg vidare på avregleringens väg när det gäller jordbrukspolitiken >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det är alltså inte lätt det här. Men om vi har ambitionen att påskynda utvidgningen så måste vi just därför som ordförandeland ta itu med det väldigt tidigt under vårt ordförandeskap.

Anf. 13 GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har en fråga som gäller etanol och övervakningssystem. Vad är det som man vill övervaka? Jag förstår att vi är överens om att det handlar om etanol som bränsle, både bränsle från jordbruket och från skogsbruket. Det finns då regler som säger att man inte får ha skattenedsättning på grund av att det är ett miljövänligare bränsle. Vill man övervaka att vi inte ger förmånligare regler för etanol som bränsle, och vad gör vi själva i så fall för att stimulera den marknaden, eftersom vi vill öka den?

När det gäller livsmedelsmyndigheten och djurskyddet så tycker jag att det är bra att det skulle ingå som en uppgift för den att vara kontrollmyndighet. Men naturligtvis är det den nationella myndigheten som ska ha ansvar för det inom nationen. Har Livsmedelsverket i Sverige uppgiften att kontrollera och vara övervakningsmyndighet för detta? Betraktar vi djurtransporter som så att säga en del av livsmedelsproduktionen?

Jag vill också ställa en fråga om djurtransporter. Hur mycket stöd ger vi – i pengar – nationellt inom EU till djurtransporter?

Anf. 14 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill också komma tillbaka till kontrollen av dessa djurtransporter. Om det inte finns ett veterinärkontrollorgan eller liknande som ska överkontrollera de nationella myndigheterna, och de nu inte finns, som ministern säger, i Tyskland, då borde det ändå finnas någon mekanism inom EU som innebär att någon får ansvaret för detta. Dessa transporter sker ju inom EU:s gränser. Då måste det finnas både kontrollmöjligheter och sanktionsmöjligheter. Då tycker jag inte att det räcker att säga att man har ett kontrollorgan som bara kontrollerar de myndigheter som finns i länderna om det nu saknas sådana.

Anf. 15 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kan också konstatera att Lars Tobisson och jag för en gångs skull är rätt så överens, och det är ju glädjande att det kan hända någon gång.

Jag noterar vad Lars Tobisson säger om motkrav, 18-åriga övergångsregler för miljön. Självklart kan man då ställa motkrav. Det är så det går till i en förhandling.

Samtidigt ska vi komma ihåg att just Polen, är, eller har varit, ett väldigt känsligt land särskilt för Tyskland förstås. Jag vet inte hur den nya jordbruksministern i Tyskland ser på det. Hon kallas för övrigt inte jordbruksminister utan minister för konsumentsäkerhet, mat och jordbruk. Det är en väldigt tydlig markering från Schröders sida att jordbruk nu tonas ned och att man fokuserar mer på annat. Så vi får väl se hur det kan gå. Men förhandlingar är alltid förhandlingar.

Beträffande etanolen, Gunilla Wahlén, så handlar det ju om att övervaka importen från tredje land, t.ex. från Brasilien. Man är helt enkelt rädd för konkurrensen. I Sverige har vi – det är inte försök, eftersom den är väldigt stor – skattenedsättning på fabriken i Östergötland.

Det finns inget stöd för transporter inom EU. Men däremot när man kör ut ett djur från EU till tredje land så utgår exportbidrag. Det är detta som vi försöker få bort, eftersom det är fel i sig. Vi vill gärna, vilket står i rapporten från kommissionen, att man ska överväga om man kan slakta närmare djurets uppfödningsplats. När vi i veckan har förberett vårt rådsmöte på måndag har vi sagt att vi från Sverige, inte som ordförandeland utan som landet Sverige, ska försöka producera ett papper där man ser på konsekvenserna av ett sådant beslut, om man nu tycker, vilket jag tror att i alla fall alla i Sverige gör, att djuren ska födas upp och slaktas på platser som ligger så nära varandra som möjligt. Vad behövs för att det ska ske? Vad är det som hindrar det? Vi ska göra en analys och skriva ett papper om detta som vi ska lämna till kommissionen.

När det gäller Karl-Göran Biörsmarks frågor och synpunkter i fråga om kontrollerna, så är det klart att även om inte alla länder har ett livsmedelsverk så har de ett kontrollsystem. Beträffande djur som ska slaktas har man i alla länder veterinärer som besiktigar dem. Men, vilket jag tycker att vi som ordförandeland ska föra in i diskussionen, besiktningen sker utifrån en smittoaspekt, inte utifrån hur djuren ser ut, hur de har blivit behandlade och hur de har blivit transporterade. Det är alltså inte den rent fysiska statusen det handlar om utan mer om det kan bli ett friskt kött eller om det är smittat. I Sverige har vi ju en dubbel roll för våra veterinärer. De tittar på smittorisken, men de gör helt enkelt en okulärbesiktning och tittar på hur djuret ser ut. Det tycker jag är rimligt att man gör överallt.

När det gäller kontrollerna i Sverige av djuren är det ju Jordbruksverket som har det ansvaret, och när det gäller maten så är det Livsmedelsverket.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi denna punkten om presentationen av det svenska ordförandeskapets program. Jag tror att denna diskussion också har gett en del svar på de frågor som kommer längre fram på dagordningen. Vi går över till punkt 4 om BSE.

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

När det gäller BSE kommer vi att ha en lunch med bara ministrar. Då ska vi diskutera två saker. Bl.a. har kommissionär Byrne skickat ut ett antal frågor om hur länderna har implementerat de beslut som vi fattade i november och december, och han kommer att redovisa det resultatet, och det blir en diskussion om detta. Jag förutser då att många länder har mycket stora svårigheter att implementera detta.

Jag har rest runt till alla medlemsländer efter nyår, och det är mycket stora problem i en del länder, t.ex. med lagring av benmjöl. Man lagrar det överallt, i gamla militärförråd, i gamla cementfabriker, osv. Det är ett mycket stort problem. Man har inte förbränningskapacitet för djuren. Man har inte testkapacitet för de tester som det har fattats beslut om.

Detta ska vi tala om på lunchen. Fischler vill, alltså från den mer marknadsorienterade sidan, ta upp en diskussion om hela denna situation, hur den har påverkat hela jordbruksnäringen i Europa och hur vi kan titta in i framtiden för att se hur vi ska lösa detta. Då har det mest med konsumenternas bristande förtroende att göra. Människor vill inte äta kött i Tyskland, och då blir det problem. Då måste man elda upp djuren och får 70 % i bidrag från EU. Det är klart att om man eldar upp 23 miljoner djur som det handlar om så kostar det lite grann, och det spräcker ju alla tak.

Sedan kommer vi formellt på dagordningen också att ha en diskussion. Den kommer att handla om de senaste rapporterna från våra experter. Det kommer t.ex. att handla om huruvida vi ska ta bort ytterligare delar av djuret, om ytterligare delar av djuret ska betraktas som riskmaterial, t.ex. hela ryggkotpelaren. Ni kan själva föreställa er detta. Det är ett jätteingrepp. Om det behövs ska vi naturligtvis göra det. Då är frågan: I vilket led ska det göras? Ska det göras i det första ledet, i slakteriet, ska det göras i styckningsanläggningen, eller var ska det göras? Det är sådana frågor som vi ska syssla med.

Jag har uppfattningen att vi ska försöka få ett långsiktigt beslut i denna fråga. Vi ska arbeta mer metodiskt. Jag tror det är väldigt dåligt att fatta nya beslut varje månad, att ta bort en del av djuret varje månad och avläsa konsumenternas reaktion. Om det inte räcker tar man bort en del till. Frågan är vad som blir kvar till slut. Man måste ha en åsikt och en långsiktig planering för vad man vill. Och där vill jag bygga på den TSE-förordning som snart är i hamn och förordningen om animaliska biprodukter.

Detta är allt jag kan säga, eftersom det ännu inte finns några papper om detta. Jag ska träffa kommissionen på måndag förmiddag för att gå igenom allt som ska tas upp.

Anf. 18 ORDFÖRANDEN:

Det här handlar ju om en lägesrapport och en lunchdiskussion. Det är ju inget beslutsärende för nämnden i dag. Men ordet är fritt.

Anf. 19 GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag vill ta upp frågan om destruktionen av detta avfall. Jag tycker att det är olyckligt att kalla det för köttmjöl. Mjöl äter man ju, och benmjöl gav man ju till djur som föda. Detta är ju sopor, avfall, kadaveravfall eller vad man ska kalla det. Det är synd att förväxla det med livsmedel. Vi eldar ju inte livsmedel. Men det var bara en språklig kommentar.

Vad finns det för andra miljöhot med denna eldning jämfört med att elda vanliga hushållssopor? Finns det någonting som skiljer dem åt?

I slutsatserna i texten står det före Sveriges ståndpunkt: Åtgärder för att främja att djur slaktas närmare uppfödningsplatsen förtjänar att undersökas.

Jag tycker att man ska sätta punkt efter uppfödningsplatsen.

Anf. 20 ORDFÖRANDEN:

Gunilla Wahlén är nu inne på nästa ärende. Det får vi återkomma till.

Anf. 21 GUNILLA WAHLÉN (v):

Hur kan det bli så fel?

När det gäller metodiken i hur man ska förfara när det gäller att förhindra negativa konsekvenser av BSE-smitta, tycker jag att det låter väldigt förnuftigt att vara metodisk i stället för att under ett visst antal år ta bort mer och mer av djuret.

Anf. 22 GUDRUN LINDVALL (mp):

Det är naturligtvis upprörande att man ska ha betalt för att man inte kan sälja sina produkter, men det är ju en annan och större fråga.

Jag kan travestera Björn Rosengren och säga att EU på den här punkten är den sista Sovjetstaten. Detta är verkligen totalkontrollerat.

Man måste naturligtvis ta tag i detta. Man kan inte haverera budgeten på detta sätt, på grund av att det finns jordbrukare som uppenbarligen har importerat foder t.o.m. från England, trots att man visste vilka risker som det kunde innebära. Någonstans måste man kanske stå för vad man har gjort.

Det har diskuterats hur mycket som ska testas i Sverige. Nu sägs det att det kommer en metod som innebär att man kan göra BSE-test genom blodprov. Stämmer det? I så fall har jag en följdfråga.

Anf. 23 ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har en fråga som berör riskkvalificeringen. Kan man förvänta sig att det blir en sådan, och hur arbetas det med riskkvalificering när det gäller hela Europa, detta naturligtvis också kopplat till ansökarländerna? Finns det någon inriktning på detta arbete?

Anf. 24 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jo, Gunilla Wahlén, det är livsmedel som vi eldar upp. Det är inte kadaver. Det är friska djur som bränns upp, och sedan får man betalt för det, på grund av att det inte finns testkapacitet. Då är ett sätt att bränna upp dessa djur för att de inte ska gå in i livsmedelskedjan. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< dvs. att även om man testar ett djur och testet blir negativt, alltså att djuret är friskt, så ska man kunna elda upp det om marknaden så kräver.

Jag tycker att detta är ett belägg för att det i detta sammanhang är en stor sammanblandning av jordbrukspolitik och konsument- och hälso-politik som är osund. Som jag sade så skulle den yttersta konsekvensen av detta kunna bli – vi vet nu att ett antal djur testas – att 23 miljoner djur som är över 30 månader eldas upp och att man ger ersättning med 70 % av värdet för dessa djur. Det är alltså inte fråga om hälsopolitik utan om någonting annat.

Vi måste också komma ihåg hur många fall man har haft i Tyskland. Det är alltså ingen epidemi i Tyskland, utan man har haft ett antal enstaka fall som har lett till dessa åtgärder.

Jag vill att vi som ordförandeland ska försöka hitta en mer metodisk väg att komma till rätta med detta. Då är den s.k. TSE-förordningen en sådan metod. Och då kommer jag in på Åsa Torstenssons sista fråga om hela Europa. Den kategorisering som finns tar ju upp hela EU och också länder utanför EU. Men TSE-förordningen bygger ju på att man kategoriserar länder med hänsyn till kontroller, import och därmed i slutändan risk. Utifrån risksituationen, eller BSE-statusen, ska man sätta in den ena eller andra typen av åtgärder. TSE-förordningen är alltså lite grann som det vi har fått till med det undantag som Sverige har. Om TSE-förordningen skulle ha gällt så skulle vi t.ex. inte ha testat alla djur i Sverige, Finland och Österrike utan bara riskdjuren. Det skulle t.ex. ha hänt andra saker när det gäller kött- och benmjöl. Men vi hoppas att den kommer och att vi så småningom kan börja arbeta efter den, så att vi inte får en sådan situation att man fattar beslut varje månad. Sedan ser man hur människor reagerar. Och om det inte räcker så får man fatta ett nytt beslut. Det tycker jag ger intryck av att man skapar oro, är hattig och inte vet.

Gudrun Lindvall sade att det är upprörande att betala för detta. Ja, men det är ingenting som vi kan slopa, utan det är någonting som kommer att finnas. Det är klart att man får förstå detta på ett sätt, därför att om vi inte skulle betala det så skulle ju en hel näring sannolikt komma att slås ut. Det är den situation som vi har försatt oss i med den politik som har förts, den gemensamma jordbrukspolitiken som inte har premierat kvalitet utan kvantitet.

Det pågår ett utvecklingsarbete när det gäller att göra tester på blod. Det diskuterades så sent som i går kväll. En avknoppningsgrupp från SVA är inblandat i det. Man hoppas att dessa tester ska bli säkrare. Dessutom skulle det vara enklare, eftersom man kan göra det på levande djur. De nuvarande testerna är ju inte tester för konsumentsäkerhet. Det är inte tester för att man ska kunna säga att ett djur är friskt. Även om man testar djur och de är negativa, dvs. friska, så kan de vara positiva, eftersom testen är så osäkra, och de tar bara sedan djuret har varit infekterat med detta en viss tid. Det gör att detta blir en falsk trygghet. I går var experterna väldigt oroliga för att det nu skulle växa upp privata laboratorier runtom i EU och inte minst i Sverige som då på något sätt skulle garantera en säkerhet som inte finns. Den enda säkerheten, om man nu kan tala om det, eftersom ingen kan ge några garantier, är att arbeta förebyggande, ta bort kadavermjölet i kött- och benmjöl och ta bort riskmaterialet. Det är det absolut bästa att göra. Utöver detta testar vi. Vi har nu testat drygt 1 000 djur i Sverige, och det är de sämsta djuren, de sjuka och självdöda. Alla har varit väldigt klart negativa.

Man räknar med att det tar minst ett år innan blodtesterna är färdigutvecklade. Och man vet inte om de blir bättre, men man tror det.

Anf. 25 GUDRUN LINDVALL (mp):

Detta är naturligtvis oerhört intressant. Om det visar sig att man kan göra tester på blod så innebär det att om det finns prioner i blodet så finns de i hela djuret. Prioner måste tas från blod, tarm och hjärna, dvs. även på ställen som man tidigare kanske inte räknat med.

Jag tycker att detta är mycket intressant. Man skulle då även från svensk sida kunna börja testa i en helt annan omfattning. Denna diskussion kommer förmodligen att tas upp i den debatt som vi ska ha i nästa vecka, dvs. i vilken omfattning som Sverige ska göra tester. Jag tycker att det är mycket relevant, och man kan verkligen fundera över om det svenska beslutet som regeringen har fattat är det som konsumenterna kräver. Jag skulle önska att blodtesterna hade kommit lite tidigare. Då hade naturligtvis möjligheterna att testa på ett annat sätt i Sverige också varit mycket större.

Vi får återkomma i debatten i nästa vecka.

Anf. 26 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag skulle vilja be Urban Johnson att säga någonting om vad det är som man hittar i blodet, om man kan komma fram med dessa tester.

Anf. 27 Ämnesrådet URBAN JOHNSON:

Jag kan bara säga att det inte är prioner som man mäter i dessa blodtester, utan det är helt enkelt andra förändringar i blodbilden. Det innebär ju inte att prionerna skulle finnas i blodet på något sätt.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Vi får nog gå vidare nu, eftersom vi nu är inne på en detaljeringsnivå som kanske inte riktigt hör hemma i EU-nämnden men däremot i våra fackutskott.

Detta var en informationspunkt. Vi kommer nu över till nästa besluts-ärende som gäller skydd av djur vid transport.

Anf. 29 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Detta är inget beslutsärende utan en informationspunkt. Jag talade tidigare om att man har gjort en uppföljning av det tidigare beslutet och kunnat konstatera att länderna inte följer direktivet från 1996. Det är denna rapport som vi nu ska diskutera.

Den sista punkten som togs upp av Gunilla Wahlén talade jag om tidigare. Det är i fråga om detta som vi nu gör ett jobb hemmavid för att se efter vilka åtgärder som man skulle kunna vidta för att främja att djur slaktas närmare uppfödningsplatsen.

Anf. 30 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag hoppas att denna punkt rent allmänt gäller djurtransporter och att man kan ta upp frågor om detta. Jag tycker att reglerna kring djurtransporter är alldeles för dåliga. Om minimala skyddskrav uppfylls så är det t.ex. tillåtet att transportera nötkreatur i 29 timmar med bara en timmes rast. Och efter 24 timmars rast kan djuren transporteras ytterligare 29 timmar. Sedan kan det tydligen fortsätta på detta sätt. Det kan vara fråga om väldigt långa transporter med stora umbäranden.

Jag vet att jordbruksministern arbetar väldigt intensivt med detta och på ett mycket bra sätt. Men hur ser läget ut i dag? Finns det möjlighet att höja denna ribba, eftersom umbäranden för djuren nog är mycket stora?

Anf. 31 GUDRUN LINDVALL (mp):

Detta är naturligtvis en fråga som hela svenska folket brinner för. Det är helt klart.

Jag tänkte ta upp frågan ur ett svenskt perspektiv. Vi vet ju att det är även svenska djur som transporteras långt, ned till Europa. Det gäller dels kalvar, dels hästar. I hästutredningen tas detta upp, och det föreslås att vi inte ska göra någonting. Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att djuren från Sverige inte ska transporteras så långt som sker och inte utsättas för det stora lidande som faktiskt också sker både när det gäller kalvuppfödning och framför allt hästhantering? Många av dessa hästar hamnar sannolikt i den cirkus som vi har kunnat se bilder på, t.ex. på hästmarknaden i Anderlecht.

Anf. 32 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första frågan gällde om vi kunde höja ribban. Det är en svensk ambition att vi ska göra det. Men jag är inte så säker på att den går igenom. Vi vet ju vilka problem det var när vi fattade beslutet 1996. Det enda som kan få många ministrar att tycka att vi ska göra något mer är om människor protesterar.

Inställningen är något annorlunda i dag än den var 1996. Men jag törs inte lova att en höjning av ribban går igenom. Men vi vill gärna det. Det ville vi redan 1996. Vi var inte med om beslutet då. Vi tyckte att det var för dåligt.

Gudrun Lindvall frågade om kalvar och hästar från Sverige. Vi har ju en gemensam jordbrukspolitik, och då gäller reglerna lika. Vi har ju försökt undersöka vad som sker inom Sverige. Vi har vid de kontroller som har gjorts inte kunnat finna att det har skett några övertramp mot det regelverk som vi har.

När det gäller kalvar har branschen själv tagit ett initiativ och betalar lite mer för att kalvarna om möjligt ska stanna kvar i Sverige. Detta är ju ytterst en konsumentfråga. Uppenbarligen tycker vi i Sverige inte om kalvkött i samma utsträckning som man gör i andra länder. Det hade ju varit väldigt bra om vi hade gjort det, eftersom kalvarna då hade kunnat födas upp på rimligare villkor än de fortfarande gör i Holland. Och det är en fråga som jag har tagit upp och debatterat två gånger med min holländske kollega. Och i Holland är man på gång att förändra sitt system, men man är fortfarande inte färdig.

Vi följer alltså det regelverk som man har i EU, och Sverige har inte fått någon kritik i den rapport som vi ska diskutera på måndag.

Anf. 33 GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag fick ingen kommentar om hästarna. Jag håller helt med om att djur ska slaktas så nära uppfödningsplatsen som möjligt. Men om man ska komma fram till det så måste man också hitta medel för att kanske kompensera den prisskillnad som finns i slakterierna. När det gäller hästar så skiljer det ungefär 1 000 kr, vissa bra dagar, mellan slaktpriset i Sverige och i t.ex. Nederländerna och Italien som har ett högre pris på hästar.

Ambitionen kommer ju helt på skam om man från enskilda länder inte försöker hitta ett sätt att se till att djuren faktiskt slaktas på hemmaplan.

När det gäller hästar kan man säga att det finns uppgifter om att så många som 5 000 hästar försvinner ur statistiken varje år. Och man tror att många av dem faktiskt hamnar på export. Alla länder kan naturligtvis hävda att de följer bestämmelserna. Och om det är miniminivån så kommer vi att se dessa transporter under många år till. Det måste vidtas ytterligare åtgärder.

Är jordbruksministern intresserad av att införa t.ex. någon sorts ”skrotningspremie” på häst i Sverige – jag hittar inget bättre ord – för att se till att de hästar som faktiskt kommer att gå till slakt går till slakt i Sverige? Detta är nämligen ett problem. Vi kan se att hästar som säljs för en billig penning i hästannonser hämtas väldigt snabbt av en uppköpare. Sedan är de inne i denna karusell. Jag tror att vi måste vidta nationella åtgärder för att komma till rätta med detta, om vi menar allvar med att djuren ska slaktas på hemmaplan.

Anf. 34 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag ska försöka fatta mig kort.

När jag läste kommissionens rapport över de kontroller som är gjorda över djurtillsynen i medlemsländerna, reagerade jag för att en del länder inte ens har skickat in ett underlag. Finns det några tvingande åtgärder mot dessa länder, t.ex. Grekland? Det är oerhört viktigt att sådant fungerar, att det finns sammanställningar. Annars går det aldrig att arbeta på ett bra sätt i så viktiga frågor.

Anf. 35 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först var det frågan om hästarna och bättre betalning. Man måste fråga sig vad hästarna går till efter slakten. De går till mat. Om vi inte vill ha hästkött i Sverige, är det lite svårt att slakta dem här. Det skulle i så fall vara att vi exporterar köttet till andra länder. Det är detta vi ska göra ett arbete om: Vad krävs av oss för att t.ex. hästar, eller andra djur, ska slaktas närmare eller i det land de är uppfödda? Det är sannolikt ekonomiska insatser eller borttagande av ekonomiska incitament, t.ex. exportbidrag om de går utanför EU. Jag har inget bra svar på frågan i dag. Samtidigt får vi komma ihåg att om man tycker om att äta hästkött i Frankrike – vilket man tydligen gör, men vi gillar inte det så mycket i Sverige – finns det en marknad i Frankrike och inte i Sverige. Det är lite svårt att med hjälp av ekonomiska styrmedel ändra våra konsumtionsvanor.

Grekland nämndes här. Den yttersta sanktionen som kommissionen har är att dra landet inför domstol. När det gäller Belgien och de hemska scener vi har sett på TV, har kommissionär Byrne inte varit främmande för att om Belgien inte inkommer med den anmodade rapporten eller om den inte är bra att dra Belgien inför domstol. Den är den väg vi har att gå på.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag undrar om vi inte är färdiga för att summera på den punkten. Annars tror jag att diskussionen kan fortsätta hur länge som helst. Detta är en riktlinjedebatt, men regeringen har angivit en ståndpunkt. En liten fråga till jordbruksministern: Det innebär väl också att inte bara Sverige kommer att driva frågan utan att även ordförandeskapet försöker att driva frågan? Då konstaterar jag att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktningen som här har redovisats.

Då går vi vidare på dagordningen till punkten 6, en eventuellpunkt. Jag vet inte om den kommer upp. Vi får höra.

Anf. 37 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jo, den kommer upp. Den handlar om en presentation från kommissionen om grisars välbefinnande.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Det är något som Sverige inte riktigt berörs av. Vi uppfyller kraven med råge. Det är minimiregler. Eftersom ingen begär ordet går vi vidare till punkten 7. Varsågod.

Anf. 39 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 7 är en falsk B-punkt. Jag tror att jag har föredragit den tidigare. Den handlar om en modernisering av regler för hur man ska sätta ut, i det här fallet, vinstockar. Vi har tidigare fattat beslut om modernisering av reglerna när det gäller andra produkter. Det är egentligen ett likadant beslut. Det finns dock ett problem här, nämligen att Italien vid två tillfällen har velat ta bort detta från dagordningen. Det har de tillåtits göra. De vill inte ha upp punkten nu heller. Vi får se om punkten kommer upp. Det beror lite grann på vilket stöd de får.

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

Vi har haft detta uppe förut. Vi kanske i dag kan upprepa det beslut vi fattade den 17 november, nämligen att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf. 41 GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag vill markera att det är fråga om särbehandling av vinstockar utifrån 90/220. Jag tycker att det är helt felaktigt att de ska ha en särbehandling.

Anf. 42 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är ingen särbehandling. Det är något som gäller för andra saker, t.ex. utsäden. Det är det vi har kvar. Vi har tidigare fattat beslut om andra utsäden. Det är inget konstigt med det här heller.

Anf. 43 Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det finns regler för att sätta ut utsäde, växtträd, vinstockar osv. så att det inte sätts ut sjuka och dåliga saker. Det finns regler för att uppfylla detta.

Det är ett gammalt direktiv som ska moderniseras. Det har gjorts på många andra områden. Det här är ett av de sista som är kvar. Som jordbruksministern säger kompliceras detta av att det knyts an till GMO-frågan. Alla direktiven är kopplade till 90/220 som är GMO-direktivet.

Anf. 44 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende 8.

Anf. 45 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en orienteringsdebatt om en liten förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken, som handlar om hur man ska kunna betala ut pengar till mycket små jordbrukare. I Sverige rör det sig om 2 500 bönder som skulle beröras.

Anf. 46 CARL G NILSSON (m):

Alla förenklingar är naturligtvis mycket välkomna. Däremot kan man knappast säga att detta är en avreglering och reformering.

Det man möjligen vill varna för är om förslaget innebär en fastlåsning och ett hinder för en behövlig strukturrationalisering. Om det blir enkelt för de små jordbruken att kvittera ut sina stöd utan att bli utsatta för kontroll eller för att behöva göra någon mer insats under de fyra år som förslaget gäller, blir inte intresset för att rationalisera särskilt stort.

Anf. 47 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag delar uppfattningen att detta inte är någon avreglering. Men det är ett sätt att minska byråkratin, göra det enklare. Det är klart att möjligen skulle gårdarna ha behövts för en sammanslagning, strukturrationalisering. Det är ändå rätt lite pengar, 1 000 euro, och det ska hålla på i tre år. Under den tiden kan, förhoppningsvis, den aktuella bonden finna någonting annat. Det går inte att leva på 1 000 euro. Det är väl för väldigt små bönder, t.ex. i Portugal, för att utveckla någonting annat än jordbruket, för att ha någonting bredvid. Det är så jag har sett på det hela. Det är någon form av omställningsstöd.

Anf. 48 CARL G NILSSON (m):

I så fall kanske ett radikalt förslag hade varit att föreslå att inte betala ut de första tusen euro över huvud taget.

Anf. 49 GUDRUN LINDVALL (mp):

Vi tycker att det är ett bra förslag. Även små bönder behövs. Många kan ha alternativ inom jordbruket som gör att de klarar sig med förhållandevis lite areal. Vi stöder förslaget.

Anf. 50 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi går vidare till olivolja.

Anf. 51 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är bara en presentation av en kvalitetsstrategi för olivolja.

Anf. 52 ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Vi betraktar detta i dag som en informationspunkt, även om olivoljan börjar bli en viktig ingrediens i det svenska folkhushållet numera.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf. 53 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en extra fråga. Det är en fråga som Österrike har tagit upp. Det är antibiotika som tillväxtbefrämjare i foder. De vill driva på frågan, dvs. ta bort detta. Det finns fortfarande fyra antibiotikaslag kvar. Vi har tagit bort en hel del. Sverige kommer att aktivt stödja Österrike. Det är också en svensk position.

Anf. 54 ORDFÖRANDEN:

Vi har hört den svenska positionen. Vi konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Du har A-punkten med bananerna. Det är ett så kärt ämne och vi har haft det uppe väldigt många gånger. Jag vet inte om det är så mycket att säga i dag mer än att vi upprepar att det finns en majoritet för den ståndpunkt som regeringen har redovisat i detta ärende.

Då lämnar jag ordet fritt om det är någon av nämndens ledamöter som har någon fråga kvar till jordbruksministern. Det är det inte.

Jag ber att få tacka för samrådet i dag. Det har varit långt och informativt.

Innehållsförteckning

1 § Jordbruk 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf. 5 LARS TOBISSON (m) 3

Anf. 6 GUNILLA WAHLÉN (v) 4

Anf. 7 ÅSA TORSTENSSON (c) 4

Anf. 8 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 4

Anf. 9 GUDRUN LINDVALL (mp) 5

Anf. 10 ULF BJÖRKLUND (kd) 5

Anf. 11 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf. 12 LARS TOBISSON (m) 8

Anf. 13 GUNILLA WAHLÉN (v) 8

Anf. 14 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 9

Anf. 15 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 10

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 10

Anf. 18 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 19 GUNILLA WAHLÉN (v) 11

Anf. 20 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 21 GUNILLA WAHLÉN (v) 11

Anf. 22 GUDRUN LINDVALL (mp) 11

Anf. 23 ÅSA TORSTENSSON (c) 11

Anf. 24 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf. 25 GUDRUN LINDVALL (mp) 13

Anf. 26 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf. 27 Ämnesrådet URBAN JOHNSON 13

Anf. 28 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 29 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf. 30 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 14

Anf. 31 GUDRUN LINDVALL (mp) 14

Anf. 32 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf. 33 GUDRUN LINDVALL (mp) 15

Anf. 34 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 15

Anf. 35 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf. 36 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 37 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 39 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf. 40 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 41 GUNILLA WAHLÉN (v) 16

Anf. 42 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf. 43 Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 17

Anf. 44 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 45 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf. 46 CARL G NILSSON (m) 17

Anf. 47 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf. 48 CARL G NILSSON (m) 17

Anf. 49 GUDRUN LINDVALL (mp) 18

Anf. 50 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 51 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf. 52 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 53 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf. 54 ORDFÖRANDEN 18

Fredagen den 26 januari 2001

EU-nämndens uppteckningar