1 § Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från informellt ministermöte den 12–14 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 maj 2002

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens sammanträde är öppnat.

Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför ett rådsmöte som äger rum den 7 maj. Det är några dagar till dess, men på grund av helgerna ligger det här samrådet ganska tidigt.

Vi börjar som vanligt med en återrapport från det informella ministermötet den 12–14 april.

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Ni har i vanlig ordning fått en skriftlig återrapport från det här Oviedomötet, som var informellt. Det var ett ganska odramatiskt möte. Utöver det som har lämnats skriftligt kan jag bara notera att vi också ägnade tid och energi åt uppföljningen av Monterreymötet. Det kommer att återfinnas också i fortsättningen på dagordningen.

Anf. 3 GUNNAR HÖKMARK (m):

Jag har en fråga när det gäller det senaste mötet. Vi ansåg ju senast i EU-nämnden att det var av rätt stor vikt att ta upp frågan om att de amerikanska tullarna inte skulle leda till att vi i EU trappade upp detta, eftersom det också skulle påverka den europeiska ekonomins struktur och förmåga att hantera utvecklingen framöver.

Här i anteckningarna finns det noterat att problemet med den protektionistiska tendensen i den amerikanska administrationen togs upp av finansministern. Men tog finansministern upp de frågeställningar som vi förde fram från EU-nämnden, våra synpunkter på hur EU borde agera i denna fråga?

Anf. 4 MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag har en fråga om förhandlingar med tredjeland vad gäller skattefrågorna. Det står att man noga följer vad Schweiz kan gå med på och att man förväntar att tredjeländer också antar regler om informationsutbyte. Källskatt är inte detsamma som informationsutbyte, konstateras det här. Det skulle vara intressant om finansministern något kunde utveckla hur läget är i denna fråga.

Anf. 5 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! Diskussionen om de amerikanska ståltullarna har varit uppe i olika sammanhang, bl.a. senast i helgen i samband med Världsbankens och Valutafondens möten. Detta hanteras också på annat sätt inom EU av berörda ministerråd.

Reaktionen har varit skarp från alla EU-länder när det gäller de amerikanska ståltullarna. Vi tycker att det är ett ingrepp i marknaden, ett återfall till 1950-talsmetoder. Men samtidigt har EU inget intresse av att få till stånd ett handelskrig som skulle blockera en utvecklad handel. Därför har det kommit ett antal förslag till åtgärder från kommissionens sida som sedan har modifierats i det fortsatta arbetet. Det är den typen av mer nyanserad diskussion och reaktion som har varit, också i Oviedo. Sedan kommer detta att hanteras av andra ministerråd framöver när det gäller EU:s slutgiltiga ställningstagande.

Mats Odell frågade om förhandlingar med tredjeländer. Det var väl inga nya saker som framfördes i Oviedo – det är ju en gammal följetong det här. Men jag kan konstatera till det positiva att både Storbritannien och Holland har rapporterat att de anser sig ha gjort framsteg i sina kontakter med de territorier som de förhandlar särskilt med. Sedan kommer det under maj månad att vara ytterligare kontakter från kommissionens sida både med Schweiz och med USA.

Anf. 6 ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi återrapporten och går över till ärendena för nästkommande rådsmöte. Varsågod finansministern!

Anf. 7 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som ordföranden sade tidigare är det ganska tidigt i förberedelseprocessen, eftersom det är några dagar kvar till den 7 maj. Det gör att det säkerligen kommer att bli en del ytterligare ändringar i underlag och dagordning.

Vi har fått ett tillägg, och det gäller det här med skatt på sparande, som ska tas upp som en rapport när det gäller förhandlingar med tredjeland.

Jag tänkte då gå igenom vad som händer på dagordningen och därefter ta upp frågan om direktivförslaget om offentlig upphandling, som också kommer upp.

Jag börjar med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. De offentliggjordes i förrgår, och vi har just börjat titta på dem. Man kan väl säga att de bygger på kommissionens prognos som offentliggjordes samtidigt, som ni också har fått. Kommissionens bedömning av det ekonomiska läget i EU ligger väl i linje med den bedömning som vi själva har gjort i vårpropositionen. Kommissionen förutser en återhämtning i år och en gynnsammare tillväxt under nästa år. Kommissionens bedömning av utsikterna för den svenska ekonomin är kanske något mer optimistisk än vår egen bedömning. Även OECD, som presenterade sin prognos i går, är som ni har sett avsevärt mer positiv till en snabbare tillväxt, inte minst för Sveriges del, men vi tycker kanske att det finns skäl att vidmakthålla de prognoser som vi gjorde i finansplanen för någon vecka sedan.

På traditionellt sätt innehåller de här riktlinjerna både en allmän del och en landspecifik del med särskilda avsnitt för varje medlemsland.

När det gäller den allmänna delen är det viktigt att öka tillväxtpotentialen och sysselsättningen för att vi ska kunna nå upp till Lissabonprocessens olika mål. Riktlinjerna i den allmänna delen syftar då till att stärka de offentliga finanserna, öka arbetskraftsutbudet, förbättra förutsättningarna för en hög produktivitetstillväxt och främja en långsiktigt hållbar tillväxt.

Det som framhålls framför allt för att man ska stärka de offentliga finanserna är att man ska uppfylla det medelsiktiga målet om nära balans eller överskott i budgeten och ekonomin. Ambitiösa budgetmål är viktiga främst för att vi ska kunna hantera utmaningen med den åldrande befolkningen och för att vi ska kunna skapa handlingsutrymme vid konjunkturnedgångar som vi har direkt erfarenhet av just nu. Där har ju Sverige i motsats till många andra länder haft det väl förspänt.

Kommissionen pekar också på hur man kan öka arbetskraftsutbudet när det gäller olika åtgärder för att öka de ekonomiska drivkrafterna för arbete. Det handlar om att ge arbetslösa möjlighet att återinträda på arbetsmarknaden och också om att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

För att man ska nå en hög produktivitetstillväxt är det viktigt att få en fungerande inre marknad som gynnar både investeringar och hög innovationstakt. Utöver de åtgärder som jag har nämnt när det gäller arbetsmarknaden föreslås reformer för att effektivisera både produkt- och kapitalmarknaderna och reformer för att underlätta för människor att starta och driva företag. Det handlar inte minst om att försöka öka konkurrensen på en rad olika områden.

För unionen som helhet anges också riktlinjer för att man ska främja en ekologiskt hållbar tillväxt. Det handlar inte minst om att säkerställa att företagen tar ett ansvar för eventuella skador som åsamkas miljön; det åligger dem att hantera detta. Det handlar också om att medlemsstaterna kan nå en överenskommelse om energiskatter, som vi länge har diskuterat.

Min preliminära bedömning av de här riktlinjerna är att de i stort sett sammanfaller med de bedömningar som vi har gjort tidigare. Jag tycker att det är rätt som kommissionen har gjort, också när det gäller tyngdpunkten i de åtgärder som föreslås.

Tittar man på den landspecifika delen finner man att kommissionen förmedlar en positiv bild av den svenska ekonomin och den ekonomiska politiken. Det sägs bl.a. i kommissionens material att fundamenta i den svenska ekonomin är goda. Särskilt framhåller man den goda utvecklingen på arbetsmarknaden.

När det gäller budgetpolitiken rekommenderar kommissionen en inriktning som också ligger i linje med regeringens politik. Det lyfts fram egentligen kända förslag som kommissionen tidigare har anfört och som man upprepar. Det handlar om de olika steg som vi har tagit när det gäller inkomstskattereformen bl.a. Man påpekar också vikten av överskottsmålet. Vi tillhör dem som kanske har haft större genomslag än många andra länder, eftersom vi har haft höga överskottsresultat de senaste åren.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken har kommissionen förespråkat en fortsatt reformering av skatte- och bidragssystemen och att man ska öka effektiviteten i arbetsmarknadsprogrammen. Sedan har kommissionen synpunkter när det gäller den bristande konkurrensen på en del produktmarknader. Det är något som vi själva har lyft fram, inte minst när det gäller den höga prisnivån exempelvis på livsmedel.

Det är den allmänna bedömningen. Sedan finns det två reviderade förslag till direktiv om att man ska försöka få till stånd en politisk överenskommelse när det gäller finansmarknadsfrågor. Ni har också fått de här olika kompromissförslagen. Det ena handlar om ett direktivförslag om insiderhandel och det andra om otillbörlig marknadspåverkan, nämligen det som kallas för marknadsmissbruk.

Anf. 8 ORDFÖRANDEN:

Vi kanske kan stanna upp här, även om de allmänna riktlinjerna inte är ett beslutsärende i dag. Vad jag förstår kommer vi att ha dem uppe när rådsslutsatserna ska antas på EU-nämnden den 31 maj. Det är flera som har begärt ordet och vill kommentera kommissionens rapport, så jag tror att vi tar den först.

Anf. 9 MATS ODELL (kd):

De här rekommendationerna är i allt väsentligt väldigt bra, och det är en noggrann genomgång av situationen och av vilka brister som vidlåder europeisk ekonomi jämfört med OECD-länderna och inte minst USA. Det handlar om vad som bör åtgärdas för att man ska nå det mål som har satts upp, att EU inom tio år ska bli ledande.

Tillväxtpotentialen och produktivitetstillväxten är viktiga saker. Men vi kan då gå över till de rekommendationer som ges för Sveriges del. Först kan man konstatera att kommissionen helt tycks ha missat den stora ökningen av antalet sjukskrivningar och vad det har medfört för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige. Vi har arbetskraftsbrist samtidigt som det i praktiken råder massarbetslöshet. Den svenska tillväxtpotentialen har enligt Riksbankens senaste inflationsrapport minskat. Produktivitetstillväxten har varit sämre än man har räknat med. De åtgärder som rekommenderas är ju kända. Man ska fortsätta strategin med att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, och man ska gå vidare med strukturella reformer på arbetsmarknaden.

En annan punkt gäller produktmarknaderna. Det föreslås att man ska öka konkurrensen i de offentliga servicesektorerna på lokal nivå via ett ökat deltagande av den privata sektorn, profit and non-profit, och genom en ökad konkurrens mellan offentlig service och privata utförare. Det här är då en ideologisk fråga där regeringen har intagit en närmast motsatt uppfattning mot kommissionens. Det skulle vara intressant om finansministern något ville kommentera den delen.

En annan sak som är alldeles uppenbar är att det avtal som regeringen just har slutit med Vänstern och Miljöpartiet om att höja golv och tak i a-kassan knappast är i linje med de åtgärder som föreslås för att ytterligare stimulera arbetsutbudet. Det är oerhört svåra avvägningar. Det är klart att det här är ett viktigt inslag för dem som är arbetslösa, men i och med det här dokumentet kanske man ändå frågar sig om det leder till att flera går ut och tar jobb. Det skulle vara intressant om finansministern något ville kommentera de skilda synsätten.

Anf. 10 SIV HOLMA (v):

Det har varit svårt att läsa ut de här sakerna på ett främmande språk, dvs. engelska. Men utifrån det jag i alla fall har försökt ta till mig skulle jag ändå vilja ställa lite frågor. Det tangerar på sätt och vis det som Mats Odell var inne på.

När det gäller den ekonomiska policystrategin kan man fråga sig om det är en strategi som överensstämmer med socialdemokratiska ståndpunkter. Det skulle vara intressant att höra hur man skulle kunna definiera det, om det inte är mera borgerligt än s-märkt.

Sedan står det också att det är viktigt att utjämna de ekonomiska cyklerna, alltså konjunkturerna. Jag funderar då på hur detta går ihop med EMU:s stelbenta monetarism och om man verkligen kan få den här effekten. När det sedan talas om ökat arbetskraftsutbud, fler och bättre jobb, ökad sysselsättningsfrekvens och minskad arbetslöshet talas det också om precis det som Odell är med på, att det är viktigt att skära ned i de sociala trygghetssystemen och att sänka skatterna. Är detta någonting som kan vara en svensk ståndpunkt?

Det finns en annan sak som jag har noterat. Det finns en synpunkt här som jag i alla fall utläser som att man är positiv till att gå in i lönebildningsprocessen utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv. Man kan också i klartext tänka sig möjligheten att ha sänkta löner i vissa områden, t.ex. Norrland. Jag är mycket intresserad av att höra om det här är någonting som man verkligen kan ställa upp på.

Anf. 11 GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Det stora bekymret med de här riktlinjerna är egentligen inte det som står här utan det faktum att det är så lite av dem som faktiskt förverkligas.

Det framgick inte direkt av finansministerns beskrivning, men vi kan likväl se att vi nu på nytt har en situation då den europeiska ekonomin kommer att släpa efter i sin utveckling, och vi ser att den amerikanska ekonomin visar mycket fler tecken på att ge en högre tillväxt och en ökad välståndsutveckling de kommande åren.

Jag tror att ett av bekymren är att det är många av de åtaganden eller riktlinjer som man beskriver i detta dokument och andra som medlemsstaterna inte lever upp till. Vi ser det rätt tydligt när det gäller Sveriges del, och det är klart att det påverkar vår förmåga att driva på andra länder att fullfölja sina åtaganden.

Mats Odell pekade på några exempel. Man hade också kunnat peka på en sådan sak som att det som regeringen gör när det gäller arbetsutbud mer handlar om hur man ska korta arbetstider än om att på olika sätt se till att få ut fler på arbetsmarknaden. Vi kan också se att det de senaste åren, framför allt det sista året, har blivit mindre arbetad tid på den svenska arbetsmarknaden, bl.a. på grund av sjukfrånvaron, som Mats Odell påpekade.

Om man då ser på de olika problem som kommissionen listar för EU kan vi se att de i hög grad gäller också för Sverige. Det gäller lönebildningen. Det gäller skatt på arbete. Det gäller bristande entreprenörskap, och det gäller behov av ökad konkurrens.

Sedan kan man se på de rekommendationer som EU riktar till Sverige. Man pekar på att vi har en unikt hög beskattning av låginkomsttagare. Man pekar på behovet av ökad konkurrens inom välfärdssektorn och på att man ska lösa upp olika monopol.

Jag skulle vilja höra hur finansministern ser på det faktum att vi i Sverige inte gör någonting åt detta. Hur påverkar det vår förmåga att driva fram förändringar i hela den europeiska sektorn med anledning av detta? Jag tror att det är ett bekymmer att medlemsländerna skriver på saker och ting som de vet är bra men att de sedan av interna politiska skäl inte gör någonting. Då händer för lite. Vi kan se på vad som har skett under de senaste två tre åren. Det är lite som har skett inom denna agenda.

Ett annat problem är att ambitionerna trots allt är för små. Det vi ser när det gäller de stora skillnaderna mellan EU:s ekonomi och vår omvärld är att vi i grunden i de allra flesta länderna, framför allt i de stora ekonomierna, har mycket stora offentliga utgifter. Vi har mycket reglerade arbetsmarknader. Vi har för lite stöd och stimulans när det gäller företagande, och vi har behov av en större konkurrens inom hela välfärdssektorn.

Min tanke är inte att vi ska föra en inrikespolitisk debatt kring detta. Då kommer finansministern bara att svara att allting är till det bästa i Sverige och att vi lever upp till detta. Jag tror att dokumentet talar för sig själv i den delen. Däremot skulle jag vilja få en kommentar från finansministern om vad vi gör för att de här riktlinjerna faktiskt ska bli till en verklighet. Problemet är nämligen akut. Europa har betydande tillväxtproblem. Sverige har betydande tillväxtproblem, men det vi nu talar om är hur vi kan se till att den europeiska unionen kan få mer växtkraft, så att den kan hävda sig och bli en konkurrenskraftig ekonomi.

Anf. 12 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller Mats Odells olika synpunkter och frågor vill jag säga att jag inte delar hans bedömning när det gäller beskrivningen av kommissionens uppfattning om hur viktigt det är att öka konkurrensinslagen i vår ekonomi. Kommissionen diskuterar förvisso kring detta när det gäller den offentliga sektorn eller välfärdssektorn, men kommissionen har också en del andra synpunkter. Inte minst vi har också understrukit i finansplanen att stora delar av vårt näringsliv tyvärr lider av bristande konkurrens. Kommissionen har ju påpekat ett antal gånger att vi har en för hög prisnivå i förhållande till övriga EU. Det handlar inte om den höga prisnivån när det gäller den offentliga sektorns tjänster, utan det är faktiskt den höga prisnivån i livsmedelssektorn och i många andra näringslivssektorer som vi behöver hantera. Det handlar naturligtvis om en diskussion om både–och. Det kan också vara ett svar till Siv Holma.

Vi har naturligtvis anledning att diskutera de här konkurrensfrågorna, både i den offentliga sektorn och i den privata sektorn. Vi har också via de avregleringsåtgärder som har vidtagits under senare år effektiviserat många av våra gemensamma uppdrag. Det handlar om gemensamma energisektorer och allt annat, och detta har lett till en ökad effektivitet, men det finns mycket kvar att göra på det området när det gäller själva konkurrensen. Så länge vi fortfarande har en för hög prisnivå tycker jag att det finns skäl att ha uppmärksamheten fästad på de idéer som finns i kommissionens rapport.

Det ska inte vara någon inrikespolitisk diskussion, säger Gunnar Hökmark, men Mats Odell inbjuder till det, eftersom han tar upp det som kommissionen kanske av naturliga skäl inte har kommenterat, nämligen den a-kassehöjning som regeringen beslutade om i går från den 1 juli. Min bedömning är att den faktiskt bidrar till att öka vår tillväxt. Legitimiteten för en arbetslöshetsförsäkring blir ju bara mindre och mindre om det blir färre och färre som kan använda denna arbetslöshetsförsäkring. Tryggheten på arbetsmarknaden minskar naturligtvis om man känner att olika fackförbund tvingas teckna kompletterande privata arbetslöshetsförsäkringar, vilket många fackförbund har tvingats göra, inte minst på tjänstemannasidan. Det skapar ingen bra arbetsmarknad. Det skapar ingen bra ekonomi, så jag tycker att ett återställande av nivån när det gäller bidrag i a-kassan faktiskt också är en del av den effektivisering av vår arbetsmarknad och vår ekonomi som vi kan bidra till i fortsättningen.

Får jag säga till Siv Holma att jag tycker att lönebildningen ska vara en fråga för parterna i fortsättningen. Siv Holma kanske läser in, vilket inte jag gör, att det skulle vara något förord från kommissionens sida om att man skulle ha någon form av statligt agerande i en lönebildning. Den uppfattningen delar inte jag; det är inte tolkningen av kommissionens propåer. Jag antar av Siv Holma har samma uppfattning som jag, att arbetsmarknadens parter bör sköta avtalsbildningen och att det inte ska vara några EU-pekpinnar eller statliga pekpinnar i det avseendet.

Gunnar Hökmark tog upp att vi ska ha ännu högre ambitioner. Jag tycker att vi har en väldigt hög ambition, inte minst i den här Lissabonprocessen. EU ska försöka skapa en konkurrenskraft i sin ekonomi som är lika stor som USA:s år 2010. Jag håller med om att det är oerhört viktigt att vi följer upp det här. Det gjorde vi vid något av nämndens sammanträden inför toppmötet i Barcelona. Där redovisade vi vad som hände både ur svensk synpunkt och ur EU-synpunkt. Hittills kan man väl säga att resultaten på vissa områden naturligtvis är bra. Vi har satt upp som mål att nå 20 miljoner nya jobb, och vi har på två år nått 5 miljoner nya jobb. Det tycker jag är ett väldigt bra resultat. Sedan finns det andra områden där vi inte är lika nöjda. Det gäller framför allt konkurrensfrågor och en del avregleringsfrågor, där vi inte har hunnit lika långt. Så det finns stora uppgifter kvar att göra just i Lissabonprocessen, som också berörs av kommissionen när det gäller tillväxten.

Får jag till sist kommentera de senaste årens tillväxt i EU, USA och Sverige. USA har förvisso varit den drivande kraften under hela 90-talet när det gäller världsekonomin, men Sverige har faktiskt under de senaste åren haft en tillväxt som har varit något högre än EU-genomsnittet. Jag konstaterar, som jag sade, att man exempelvis i EU-kommissionens egen prognos och inte minst i OECD:s prognos gör ungefär samma bedömning, att Sverige kommer att ha en högre tillväxt än EU-genomsnittet också i fortsättningen. Vi strävar naturligtvis också efter att vi ska kunna ha en god utveckling i svensk ekonomi och att vi i takt med att världsekonomin förbättras åter ska kunna få en större tillväxt i svensk ekonomi.

Anf. 13 MATS ODELL (kd):

Vi får snäva in debatten, och jag ska då bara ställa den konkreta frågan: Hur tolkar finansministern de två distinkta punkterna längst ned på s. 64 i dokumentet? Så här står det: ”In view of the above, the main priorities for Sweden should be to:

i. enhance competition in public service provision at the local level via increased participation of the private sector (profit and non-profit) and via competition between public service operators; and

ii. step up efforts to enforce competition in those sectors where competition has been found to be inadequate, such as the retail market for pharmaceutical products and food.”

Kommer regeringen att genomföra detta? Handlar det nu om att öppna för profit and non-profit, och känns det angeläget att också öppna detaljmarknaden för farmaceutiska produkter, där vi i dag har ett monopol?

Jag nöjer mig med att få svar på de två frågorna.

Anf. 14 GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! När det gäller den svenska tillväxten under de senaste åren vill jag bara för att korrigera finansministern säga att detta har skett till priset av en exempellös försvagning av den svenska kronan. Tar man hänsyn till den är resultatet av den svenska ekonomiska utvecklingen inte alls särskilt imponerande. Tvärtom är det ett tecken på en fortsatt eftersläpning.

Men vi kan lämna det åt sidan. Jag tog upp frågan om vilken ambition man har. Det handlar bl.a. om hur långt man ska gå när det gäller utveckling av konkurrens, dynamik och tillväxtkraft i den europeiska unionen. Jag gjorde detta utifrån utgångspunkten att det, trots det som finansministern säger, har skett väldigt lite. Det innebär också att den eftersläpning som påverkar jobben, sysselsättningen och välståndet i Europa kommer att fortsätta, eftersom de målsättningar som sattes upp i Lissabonprocessen inte omsätts i handling i den takt som krävs för att man ska få ett resultat.

Då måste man ta ställning till vårt uppträdande i två olika bemärkelser. Det handlar dels om hur mycket vi driver på inom ramen för Ekofin och i andra sammanhang, dels om hur vi själva lever upp till de riktlinjer som man kommer fram till, så att vi den vägen kan kräva av andra att de ska leva upp till dem.

Som Mats Odell tog upp finns det två mycket tydliga rekommendationer. Den ena är att man ska utveckla konkurrensen inom det som i dag är offentlig sektor. Den andra är att man ska avreglera bl.a. på apotekssidan och på livsmedelssidan.

För att vara mycket distinkt skulle jag vilja ställa en fråga till finansministern. Kommer finansministern vid Ekofinmötet att säga: ”Ja, vi avser att ta fasta på denna rekommendation och öppna för konkurrens inom dessa områden”? Eller kommer finansministern att säga: ”Nej, vi kommer inte att göra detta. Vi väljer en annan politik, liksom vi gör när det gäller arbetsmarknadsområdet”?

Jag tror att det är rätt viktigt att man ena eller andra vägen ger tydliga besked. Annars blir den här typen av dokument till slut mer eller mindre skrivna i vattnet – ingen lever upp till dem och ingen kräver att andra ska leva upp till dem.

Det är mycket konkreta frågor som jag skulle vilja att finansministern faktiskt svarar på, för de har att göra med hur finansministern representerar Sverige i det här sammanhanget.

Anf. 15 SIV HOLMA (v):

Det finns en hel del rekommendationer här som man inte ska leva upp till. Jag tycker att Sverige bedriver en klokare politik, relativt sett.

Jag tänkte på det jag sade om att sänka lönerna. Jag ska inte trötta EU-nämnden med att läsa på engelska eftersom jag inte behärskar språket speciellt bra, men jag skulle ändå vilja att finansministern studerade s. 9, sista stycket. Jag, med mina begränsade språkkunskaper, uppfattar i alla fall att man ska titta på lönebildningsprocessen utifrån de villkor som finns utifrån regionala och geografiska hänseenden. Därför finns det anledning att ta upp den frågan, så att vi kan ha en sådan uppfattning och tolkning som finansministern uttryckte i svaret till mig.

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! På Siv Holmas direkta fråga vill jag säga att det finns en analys där man diskuterar lönebildningen här. Jag tycker att det också ska vara en analys, men det ska inte vara några statliga rekommendationer eller statliga direktiv i lönebildningen. Jag tror att vi är överens om att det är arbetsmarknadens parter som ska sköta det. Men analysen och hur den utförs kan naturligtvis alltid diskuteras i ett sådant här dokument.

Jag hade gärna svarat på både Mats Odells och Gunnar Hökmarks frågor om vad regeringen tänker göra, vilket också tas upp i rapporten, vad gäller hur man ska stärka konkurrensen i näringslivet. Men jag hörde inga sådana frågor, så jag får väl ta svaret på de frågorna vid något senare tillfälle när herrarna frågar om vi stärker konkurrensen i det privata näringslivet.

Men låt mig ta konkurrensfrågorna när det gäller offentlig upphandling, dvs. konkurrens på den offentliga sidan på den lokala marknaden, som Mats Odell och Hökmark också berörde. Mina svar är två: Regeringen har nyligen lämnat ett lagförslag om offentlig upphandling som ger ökade möjligheter till konkurrens på det här området. Det är det ena svaret. Det andra svaret, för att vara mycket tydlig, är att vi inte delar kommissionens uppfattning att vi inte har ett effektivt system för läkemedelsdistribution. Vi har ett apoteksväsende och en distributionsorganisation i dag som tillhör de absolut mest effektiva i hela Europa, så här har vi en annan uppfattning än kommissionen. Det är inget nytt. Det har varit så mycket länge.

Det var intressant att Gunnar Hökmark nu erkänner att Sverige har haft en högre tillväxt än övriga EU under senare tid, men sedan säger han att det har fel orsaker. Han gillar inte anledningen till att Sverige har haft en högre tillväxt. Det är ändå ett steg framåt att det är så. Sedan vill jag påpeka för Gunnar Hökmark att kronans relation till euron är att den är starkare i dag än när euron introducerades den 1 januari 1999. Det går alltså inte att säga att kronan har försvagats i förhållande till euron från ursprungsläget. Det argumentet har ingen som helst hållbarhet i sammanhanget.

Anf. 17 GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Det blir lätt smågnabb om olika saker när finansministern svarar på frågor.

Det som jag ville peka på är att om Sverige ska kunna driva de förändringar som krävs enligt de här riktlinjerna och andra gemensamma dokument för att öka konkurrenskraften i Europa måste vi själva kunna leva upp till de åtaganden som vi i de här dokumenten är överens om är riktiga och bra för Europa. Det som finansministern svarade här nu är principiellt viktigt och därför värt att notera särskilt: Beträffande de här rekommendationerna som riktas till EU generellt och som i avdelningen för Sverige handlar om offentlig sektor och farmaceutiska produkter och livsmedel säger faktiskt finansministern: Vi kommer inte att leva upp till detta. Tidigare i diskussionen om arbetsutbud och arbetsmarknaden har finansministern sagt att de förhållanden som råder är bra i dag. Vi kommer inte heller där att genomföra några förändringar.

Jag säger detta, därför att detta är ett uttryck för en mycket svag position för Sverige i de här frågorna gentemot andra EU-länder. Det innebär att vi inte kan driva på för att genomföra det som krävs för att Europa ska bli en konkurrenskraftig ekonomi. Jag tycker att det finns alla skäl att vara mycket kritisk till detta förhållningssätt. Det leder inte Sverige framåt, men framför allt: Det leder inte den europeiska processen framåt. Det leder till att andra länder heller inte kommer att genomföra saker i den takten, och vi kommer inte att kunna kräva av dem att de ska göra det.

Anf. 18 MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag ska inte trötta nämnden med att försöka få svar på de här frågorna särskilt mycket längre till.

Vi har ett bra konkurrensverk, tycker jag, som gör ett bra jobb. Konkurrenslagen fungerar hyfsat. Det finns naturligtvis alltid mera saker att göra på de här områdena. Vi har inte olika uppfattningar om behovet av att öka konkurrensen inom de privata produktmarknaderna, dvs. där det så att säga finns enbart privata operatörer och entreprenörer. Vad det här handlar om är ju de offentliga tjänsterna.

Jag ställde frågan om det här med profit and non-profit och uppfattade att det som står här är någon sorts likställighet. Men i den proposition om offentlig upphandling som riksdagen just nu behandlar är det ju en speciell gräddfil för just s.k. non-profit-företag, även om vi vet att de många gånger faktiskt ligger högre i pris än vad exempelvis företag som Capio, som driver S:t Görans sjukhus, gör, och där den som tar emot den eventuella vinsten är Sjätte AP-fonden, som är huvudägare i det bolaget. Ändå bygger nu den svenska regeringen in en gräddfil för dem som kan sätta denna non-profit-stämpel på sig.

Jag ville bara höra om finansministern ser någon som helst konflikt mot svensk politik i just det här avseendet.

Anf. 19 SONIA KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag kan inte låta bli att begära ordet när jag hör Gunnar Hökmark. Jag tycker att påståendet att lösningen för Europas tillväxt skulle vara att vi inte skulle behålla Apoteksbolaget är väldigt långtgående, särskilt som vi vet att svenska läkemedel är betydligt billigare än vad de är i många europeiska länder.

Anf. 20 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag ville bara poängtera för finansministern att hade Sverige följt med Finland och övriga länder in i euron skulle den ha stått i 8:49, så vi har väl en devalvering på ungefär 6–7 %, om vi ser på dagens euronotering.

Anf. 21 GUNNAR HÖKMARK (m):

Innan finansministern svarar vill jag poängtera en sak. Det som Sonia Karlsson tar upp är just ett uttryck för det missförstånd som jag tror att också finansministern gör sig till tolk för.

Det är klart att det vi gör i Sverige, oavsett vad vi tycker om det vid den här nämnden eller i andra sammanhang, kanske inte är det som i sig är avgörande för Europas tillväxt. Men att de olika medlemsstaterna lever upp till de rekommendationer och riktlinjer som man skriver på papper – det är avgörande. Om inte vi lever upp till det så kommer inte andra att leva upp till det. Det är det problemet som vi ser, och det är därför som vi också ser att Europa släpar efter.

Anf. 22 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag kan bara konstatera att det som kommissionen tar upp när det gäller den lokala välfärdssektorn har regeringen i stor utsträckning svarat upp till genom det förslag som finns om en ny lag om offentlig upphandling. Det är ett tydligt svar på de frågor som har ställts här.

Sedan har vi en annan uppfattning på en punkt, och det gäller just läkemedelsdistributionen, där vi tycker att vi har en effektiv sådan distribution. Precis som Sonia Karlsson säger har vi också kunnat visa på en god prisutveckling på det området.

Det är risk att det förs in många andra saker här i diskussionen. Mats Odell fick in S:t Görans sjukhus på slutet. Jag råkar ha egen erfarenhet av förvaltning av S:t Görans sjukhus, eftersom det är säkerligen ett av de mest effektiva sjukhusen i Sverige. Det utvecklades till att bli ett av de mest effektiva sjukhusen i Sverige under just landstingsägd ledning. Efter det att landstinget hade effektiviserat detta sjukhus och gjort det till ett av de mest framgångsrika i Sverige såldes det sedan till privat ägare. Det måste ha varit en ganska lätt uppgift att hantera en sådan gåva som man fick ta över från den privata sidan.

Anf. 23 ORDFÖRANDEN:

Det har varit många inlägg här. Det märks kanske att det är valår i år.

Jag vill bara säga en sak: Vi återkommer ju till det här. De här rekommendationerna ska ju behandlas av rådet, och sedan ska rådet fastställa slutsatser. De slutsatserna ska vi sedan ta ställning till den 31 maj, och det är de slutsatserna som blir gällande och vägledande.

Med det lämnar vi det här ärendet för i dag och kommer in på ärende 4, Marknadsmissbruk. Varsågod!

Anf. 24 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det finns två direktivförslag. Det första handlar om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, alltså marknadsmissbruk. Där träffade rådet förra året en politisk överenskommelse om direktivförslaget, och sedan har Europaparlamentet röstat om kommissionens förslag. Flera av de ändringar som parlamentet vill göra överensstämmer med rådets politiska överenskommelser. Sedan finns det andra ändringar som är mer problematiska och som en del delegationer har motsatt sig.

Nu har ordförandeskapet presenterat ett kompromissförslag som kommer att behandlas nästa vecka. Vi vet ännu inte hur slutversionen ser ut efter att ha behandlats bl.a. i Coreper, men det är väl klart att det inte kan bli fråga om någon gemensam ståndpunkt utan bara en politisk överenskommelse.

Riksdagen har ju successivt fått information om arbetet med det här direktivförslaget, och den största frågan som kvarstår gäller behandling av journalister som sprider information som ger falska eller vilseledande signaler om finansiella instrument. I rådets överenskommelse görs ingen skillnad mellan journalister och andra i det avseendet. Parlamentet däremot tycker att förbudet mot spridning av falsk eller vilseledande information ska begränsas, bl.a. av hänsyn till journalister. Här har ordförandeskapet föreslagit en kompromisslösning som innebär att texten i den tidigare politiska överenskommelsen bibehålls, men att det sker en viss särreglering när det gäller journalisterna och att den kan medges i medlemsstaterna. Vi har haft en motsvarande flexibel inställning från Sveriges sida i den här frågan också.

Vi har för närvarande en reservation när det gäller parlamentets ändringar som rör skyldigheten för person i ledande ställning att anmäla innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet samt offentliggörande av dessa uppgifter. Avsikten är att få en bekräftelse på att vår lagstiftning på området då inte ska behöva inskränkas. Jag har den uppfattningen att det är angeläget att direktivet antas så snart som möjligt och att Sverige därför bör arbeta för att få till stånd en politisk överenskommelse och därefter en gemensam ståndpunkt.

Det andra direktivförslaget handlar om finansiella konglomerat. Den allt starkare konsolideringen inom finansbranschen har föranlett kommissionen att förra våren lägga fram ett förslag om direktiv om extra tillsyn av finansiella företag som ingår i finansiella konglomerat. Förhandling om direktivet inleddes under slutet av det svenska ordförandeskapet, och det finns nu ett samlat kompromissförslag som läggs till Ekofinrådets möte den 7 maj. EU:s gemensamma finansmarknad förutsätter en sund tillsyn och finansiell stabilitet. Eftersom kombinerade finansverk inte kan skapa nya stabilitetsrisker och konglomeraten ofta är gränsöverskridande är det viktigt med gemensamma normer för tillsyn av finansiella konglomerat i Europa.

Sverige har arbetat för att direktivet ska bli transparent och ge nödvändig rättslig säkerhet och att det inte ska snedvrida konkurrensen inom respektive utanför EU. Därför kan vi stödja det föreliggande kompromissförslaget.

Anf. 25 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag när det gäller de här två politiska överenskommelserna att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till energibeskattningen.

Anf. 26 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju viktigt att få till stånd en ökad harmonisering på energiskatteområdet inom EU. Vi har från svensk sida arbetat kraftfullt för att se till att energiskattedirektivet ska täcka alla energiprodukter.

Det har sedan länge stått klart att ett energiskattedirektiv som kan accepteras av samtliga medlemsstater naturligtvis kommer att bli ganska urvattnat. Det gäller såväl kommissionens ursprungliga förslag som den ambitionsnivå som Sverige och andra föregångsländer på miljöskatteområdet har. Ett absolut krav från svensk sida har varit att en kompromiss inte får ge en mindre harmoniserad situation än dagens läge. Ordförandeskapet vill nå en politisk överenskommelse om energiskattedirektivet den 7 maj, men det råder fortfarande stor oenighet mellan medlemsstaterna i flera viktiga frågor. Därför finns det små utsikter att kunna nå en enighet.

Sverige kan inte acceptera kompromissförslaget och har vissa grundläggande invändningar. De är främst kopplade till krav på positiva minimiskatter för alla energiprodukter och att dessa positiva miniminivåer alltid måste respekteras. El är ju en mycket viktig energikälla för svensk industri. I andra länder används i många fall kol eller naturgas i de processer där el används i Sverige. Av konkurrensskäl kan Sverige därför inte acceptera bara en positiv minimiskatt på el, utan det måste också finnas positiva minimiskatter på kol och naturgas.

Anf. 27 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill understryka det sista finansministern sade. Det har ju varit vår linje hela tiden.

El är ju i grunden inte en primärkälla till energi: det är en transportform eller en distributionsform av energi. Därför är det ju egentligen principiellt fel att ha el med. Det är ju sättet varpå elen framställs som kan vara mer eller mindre miljöfarligt, eller vad det nu handlar om.

Anf. 28 CARL ERIK HEDLUND (m):

Det här kompromissförslaget som nu ska behandlas fanns inte med i materialet. Har det kommit senare? Det har vi inte tagit del av.

Anf. 29 ORDFÖRANDEN:

Nej, det fanns inte med i materialet, men finansministern redovisade ju muntligt innehållet i det och dessutom den svenska ståndpunkten. Men vi kanske kan höra lite mer, om det finns ytterligare skriftligt material när det gäller den här frågan.

Anf. 30 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är alldeles riktigt. Det har inte kommit i formell form, men jag har försökt redovisa vad jag tror att innehållet kommer att vara i kompromissförslaget. Men vår ståndpunkt är ju, som vice ordföranden sade, känd sedan tidigare på det här området.

Anf. 31 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag efter detta utbyte av åsikter att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf. 32 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har ju inte tagit del av kommissionens preliminära budgetförslag för 2003. Det beslutas först nästa vecka och presenteras då på Ekofinmötet. Däremot har vi kommissionens politiska strategi som ligger som bakgrund till budgetförslaget. Både utrikesministern och jag själv har tidigare i nämnden redogjort för det dokumentets innehåll och de synpunkter vi har haft från Sverige.

Vi är från svensk sida måna om att budgeten ska respektera det finansiella perspektivet med utgiftstak och att det finns tillräckliga marginaler under taken. Vi vet redan nu att de administrativa utgifterna och den externa politiken har ett mycket ansträngt budgetläge. Därför vill vi se tydliga prioriteringar och besparingar för att klara de här utgiftskategorierna.

Statssekreterare Curt Malmborg kommer att komma till nämnden den 18 juli inför budgetrådets första läsning som sker dagen efter. Då kommer det att finnas möjlighet att göra en mer detaljerad genomgång när vi har ett riktigt material.

Anf. 33 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag har en fråga i det sammanhanget. Om det nu blir ett positivt beslut i december om att inbjuda kanske tio nya medlemmar till EU från 2004 kommer det att ställas anspråk redan 2003, dvs. nästa år, på att bygga upp framför allt översättningsfunktionerna för tio nya språk, som jag tror att det faktiskt är fråga om. Finns det med? Jag har en känsla av att det är viktigt att vi som driver på utvidgningen också inser att det kan få administrativa kostnader. Det låter ju som om det handlar om nya byråkrater, men jag kan också tänka mig att det kan handla om att just bygga upp den här typen av tjänster för att förbereda dessa länders fulla medlemskap. Det måste ju finnas på plats när de träder in år 2004. Jag hoppas alltså att det finns med i översikten inför nästa budgetår.

Anf. 34 SIV HOLMA (v):

Det är väl en långkörare, det jag frågar om. Jag tycker att det är ett bra ställningstagande som finansministern redovisar. En annan sak som jag tycker alltid är bekymmersam är det omfattande fusk som råder. Jag undrar om man på något sätt har intensifierat arbetet mot detta.

Anf. 35 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! På den sista frågan kan jag svara att det hela tiden sker en ambitionshöjning när det gäller fusket, och det har också tillförts nya resurser för att kunna bekämpa fusket. Jag hoppas att det arbetet kan stärkas framöver.

På Göran Lennmarkers fråga kan jag säga att vår ambition och förhoppning naturligtvis är att kommissionen i sitt budgetförslag ska ha med de här översättningskostnaderna. Jag tycker att det är en självklarhet, men jag kan inte bekräfta att det är så, eftersom jag inte har något förslag ännu. Men jag utgår ifrån att det finns med.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi går då vidare till ett annat budgetärende: Revidering av budgetförordningen.

Anf. 37 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det förslag som kommissionen lade fram i oktober 2000 om en ny budgetförordning har sedan behandlats i rådet på tjänstemannanivå. Förslaget rör i första hand finansiell styrning, kontroll och struktur på EU-budgeten. Beslut om förordningen ska fattas i rådet med enhällighet efter samråd med parlamentet. Det finns en fakta-PM som lämnades till riksdagen kort efter att det här förslaget lades fram av kommissionen.

Under förhandlingar i rådet har man nått enighet om i stort sett samtliga av förslagets 193 artiklar. Några frågor återstår att komma överens om. Det gäller de s.k. negativa utgifterna på jordbruksområdet och frågor kopplade till s.k. externalisering till nationella organ. Förhoppningsvis löser man ut de här frågorna på Coreper i början av maj, och sedan bör rådet kunna anta en gemensam ståndpunkt och inleda ett samråd med Europaparlamentet. Om Coreper mot förmodan inte lyckas lösa de återstående frågorna kommer ordförandeskapet att ta upp den här diskussionen på Ekofin den 7 maj för att sätta politisk press och påskynda processen.

Jag kan till sist säga att den budgetförordning som nu håller på att förhandlas fram generellt innebär en avsevärd förbättring av EU:s budgetsystem. De svenska prioriteringar som ligger i linje med våra övergripande mål, återhållsamhet och kostnadseffektivitet inom EU, finns i alla väsentliga delar med i det förslag som nu finns med i det som det förhoppningsvis kan bli en uppgörelse om. Det innebär en reform om en mer utvecklad mål- och resultatstyrning. Det blir krav på återrapportering, utvärderingar och mätbara indikatorer, vilket är väldigt viktigt. Budgeten ska också bli mer verksamhetsbaserad, dvs. det ska bli en betydligt tydligare koppling mellan resultat och kostnader. Sedan tydliggörs också ansvarsförhållandena inom EU:s respektive institutioner, och det är slutligen en förenkling av regelverket. Förhoppningen är alltså att besluten ska kunna fattas så att den nya förordningen kan tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2003.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då hade slutligen en övrig fråga tillkommit, och den gällde skatt på sparande.

Anf. 39 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är skatt på sparande som har tillkommit, och det är då en rapport vars innehåll jag inte ännu känner till, naturligtvis, men det här är ju en följetong som vi har haft på strängt taget varje Ekofinmöte – och på varje EU-nämnd också.

Av det jag sade tidigare om de rapporter som vi fick förra gången i Spanien, nere i Oviedo, från Holland och Storbritannien blir det väl en fortsatt rapportering. Sedan kan jag nämna att kommissionären Bolkestein har för avsikt att under maj månad bl.a. besöka USA för att fortsätta förhandla på det här området.

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

Det är ju inget beslutsärende, utan det är ju ett informationsärende.

Då är vi klara med själva Ekofindagordningen.

2 § Förslaget till direktiv om offentlig upphandling

Finansminister Bosse Ringholm

Information och samråd om den svenska ståndpunkten

Anf. 41 ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till nästa ärende som finansministern ska föredra, som egentligen hör hemma på inremarknadsrådet, men hanteras av Finansdepartementet. Det gäller frågor om offentlig upphandling. Varsågod, finansministern!

Anf. 42 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack! Under det spanska ordförandeskapet har rådsarbetsgruppen för offentlig upphandling kommit långt i diskussionen om de två direktivförslagen som gäller varor, tjänster och byggentreprenader respektive vatten, energi och transporter. Det gäller också förordningen om gemensam terminologi vid offentlig upphandling.

Ett av arbetsgruppens delmål har varit att en politisk överenskommelse ska kunna träffas i ministerrådet den 21 maj 2002. Det är naturligtvis en förhoppning att så kan ske.

Vid förhandlingarna i rådsarbetsgruppen har regeringen försökt vinna gehör för ståndpunkten att miljöaspekter och sociala hänsyn ska kunna beaktas vid offentlig upphandling. Vi tycker också att vi har nått vissa framsteg där, om än kanske inte tillräckliga framsteg ännu. Vi får se vad som händer i den fortsatta processen under de närmaste veckorna.

Anf. 43 GUNNAR HÖKMARK (m):

När det gäller upphandlingen tror jag det kan vara värt att stryka under att öppenheten måste bygga på att de olika hänsyn som tas ska vara bundna i de lagar och regler som finns i ett land. Ju mer man bygger in olika hänsynstaganden som överlåter till den upphandlande att ta mer eller mindre subjektiva hänsyn desto mer urholkar man kraften och räckvidden i det som man vill åstadkomma med den offentliga upphandlingen.

Jag tycker att miljöhänsyn eller andra sociala hänsyn ska vara en funktion av de lagar och regler som finns och inte utformas så att det i praktiken kan bli en godtycklig bedömning för den som upphandlar. I den delen verkar det också som om direktivet har utvecklats i rätt riktning.

Anf. 44 SIV HOLMA (v):

Ambitionen att just ta hänsyn till sociala frågor och miljöfrågor och dessa perspektiv är ju positiv. Det är också positivt som finansministern säger att de här hänsynen har tagits i offentlig upphandling, fast jag har inte kunnat gå på djupet med på vilket sätt.

Det som jag däremot har noterat är att Sverige är redo att släppa kravet på ILO-konvention nr 94. Vad jag förstår handlar det om möjligheter för en upphandlande myndighet att ställa krav på att en arbetsgivare som tilldelats ett upphandlingskontrakt ska tillämpa arbets- och anställningsvillkor som är allmänt vedertagna inom den bransch och i det land där arbetet utförs.

När jag läser de här papperna förstår jag att det inte finns någon annan medlemsstat som stöder det här villkoret, vilket vi från Vänsterpartiet tycker är olyckligt. Jag skulle gärna vilja veta om motivet bara är att inget annat land stöder det här. Vad har man för motiv från de andra länderna att inte stödja detta? Det är för mig oförståeligt.

Anf. 45 CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill också ställa en fråga med anledning av det här med etiska och sociala hänsyn.

Det är många medborgare numera som är intresserade av att man i offentlig upphandling också tar ett ansvar och en ökad hänsyn till etiska och sociala faktorer. Jag undrar därför hur vi i de fortsatta förhandlingarna i det här ärendet kan försöka få med det här? Det är Regionkommittén som har yttrat sig om det här, och den anser att de upphandlande myndigheterna tydligt bör ges möjlighet att ha de här kriterierna. Hur kan vi gå vidare med det i förhandlingarna?

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordföranden nämnde att beslut fattas på inremarknadsrådet, och det fattas då med kvalificerad majoritet. Som också har nämnts här har Sverige varit ganska ensamt om vissa ståndpunkter och inte haft något stöd från andra länder, vilket naturligtvis har komplicerat bilden. Men jag tycker ändå att en rad värdefulla framsteg har nåtts i det här ärendet, och vi har fått stöd för flera av våra ståndpunkter.

Sett utifrån ett strikt svenskt perspektiv tycker vi att det är naturligt att miljöaspekter och sociala hänsyn finns med i upphandlingsprocessen. Men tyvärr ser många medlemsstater offentlig upphandling mer som ett renodlat konkurrenspolitiskt instrument. Det är helt enkelt skilda synsätt mellan länderna.

Därför ska jag säga att det vi har vunnit gehör för hittills från svensk sida är att vi i ingressen har fått in en hänvisning till integrationen av miljöhänsyn enligt artikel 6 i EG-fördraget och principen om hållbar utveckling. Vi har också fått in en hänvisning till gällande arbetsrättsliga regler och framför allt för gränsöverskridande verksamhet till det särskilda utstationeringsdirektivet. Miljömärkning kan också användas vid utformningen av den tekniska specifikationerna för varan eller tjänsten som ska upphandlas. Vi har fått in att kontraktsvillkor kan ställas för att gälla uppdraget som upphandlingen omfattar. Det anges då att villkoren särskilt ska kunna avse miljömässiga och sociala hänsyn. Vi har fått in att det i reglerna om en anbudsgivares tekniska förmåga och kapacitet ska införas möjligheten att avkräva anbudsgivaren uppgifter om miljöförvaltningsåtgärder som ska gälla för uppdraget. Vi har fått in en hänvisning till miljöledningssystemet EMAS, och vi har slutligen fått in en definition av tekniska specifikationer som anger miljöprestanda. Så det är många saker som vi hittills via rådsarbetsgruppen har fått gehör för.

Det finns naturligtvis också sådant som vi inte har fått gehör för som ett svar på en del av de frågor som har ställts här. Vi har inte kunnat få stöd exempelvis för beaktandesatsen, som anger att direktivet inte förhindrar anslutning till ILO:s konvention 94 om arbetstagarklausuler i offentliga kontrakt. Vi har inte fått stöd för kravet på att anbudsgivare ska förete en beskrivning av sitt arbetsmiljöledningssystem och miljöledningssystem. Vi har inte fått stöd för förslaget om att den upphandlande myndigheten ska kunna ställa krav på att anbudsgivare ska tillämpa arbets- och anställningsvillkor som inte är mindre förmånliga än den som gäller i den bransch och det land där tjänsten eller byggentreprenaden utförs. Vi har heller inte fått stöd för en bestämmelse om att utvärdering av anbud inte får innefatta kriterier som tillgodoser allmänintresset, exempelvis miljön. Kriterierna för utvärdering av anbuden ska vara till fördel för den upphandlande enheten och dessutom kopplat till föremålet för upphandlingen. Där har kommissionen på ordförandens förslag lovat att som ett kompromissförslag ta fram en beaktandesats som anger utrymmet för hänsyn till ett större allmänintresse vid val av olika kriterier.

Även om vi har gjort betydande framsteg har vi alltså fortfarande ett antal krav som vi i en del fall tyvärr är ganska ensamma om. Vi är medvetna om att i det beslut som kan komma på inremarknadsrådet kommer vi inte att fullt ut kunna få gehör för de synpunkter vi har.

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Därmed är vi klara med information och samråd med finansministern för den här gången. Tack för det!

3 § EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Information och samråd inför uppdatering av EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Anf. 48 ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar, och jag hälsar kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare välkomna hit.

Vi ska ha ett samråd om en s.k. uppdatering av en rådsförordning. Det är alltså en rådsförordning som ska ändras något. Vi har fått ut material om detta, men jag tänkte att jag skulle lämna över ordet direkt till kabinettssekreteraren för en föredragning av det här ärendet.

Anf. 49 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tack så mycket, herr ordförande! Den information jag ska lämna i dag handlar om fortsatt verkställande inom EU av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1373 från förra året. Närmare bestämt handlar det i dag om arbetet med EU:s egna namnlistor på personer och organisationer vars tillgångar ska frysas i enlighet med den FN-resolutionen.

Som bekant var det en resolution som handlar om kampen mot terrorism, bl.a. genom att frysa tillgångar för personer och organisationer som är inblandade i terroristhandlingar. Säkerhetsrådet har inte i anslutning till den här resolutionen antagit några egna namnlistor. Det överlåter man åt medlemsstaterna att göra, och inom EU görs det alltså gemensamt på det sätt som jag nu ska beskriva.

Enligt den här resolutionen förutsätts det att någon är inblandad i terroristbrott och det krävs alltså att det finns en misstanke om det för att någons tillgångar ska kunna frysas. Därmed skiljer den sig från en annan resolution som vi också har diskuterat i nämnden tidigare, resolution 1390, som handlar om sanktioner mot talibaner, al-Qaida och Usama bin Ladin. Där räcker det ju – än så länge, ska jag säga, för vi har ju en del andra synpunkter på det – med samröre, association, som det står i resolutionen, utan närmare förklaring för att sanktionskommittén ska kunna sätta upp någon på sin lista. Men det är den listan.

När det gäller den aktuella resolutionen, 1373, antog EU:s ministerråd i slutet av förra året, den 27 december, ett lagstiftningspaket som handlar om hur man inom EU ska genomföra den. Inför det antagandet tror jag att nämnden fick en ganska fyllig redogörelse för hur systemet skulle fungera, dels genom en skriftlig promemoria, dels genom att nämnden förstås fick ta del av de aktuella dokumenten. Sedan gav utrikesministern vid två tillfällen i december förra året en muntlig redovisning.

Jag ska ändå ge en kort rekapitulation av hur det här paketet ser ut. Det består av två gemensamma ståndpunkter och en rådsförordning. Den ena gemensamma ståndpunkten är en ren avskrift av FN-resolutionen, alltså resolution 1373. Den andra av de båda gemensamma ståndpunkterna och rådsförordningen handlar huvudsakligen om frysning av tillgångar.

Till de här dokumenten hör var sin namnlista. För att man ska kunna hamna på en sådan här namnlista gäller i båda fallen att vissa kriterier måste vara uppfyllda. De kriterierna är i korthet följande:

Det ska finnas exakta uppgifter eller fakta som visar att ett beslut har fattats av en behörig myndighet beträffande de personer, grupper eller enheter som avses.
Beslutet kan vara en dom, men det kan också vara ett inledande av en undersökning, exempelvis en förundersökning eller andra rättsliga åtgärder i fråga om en terroristhandling eller försök eller medverkan till en sådan.
Om beslutet gäller en undersökning eller andra rättsliga åtgärder och alltså inte bygger på en dom måste det grunda sig på allvarliga och trovärdiga bevis eller indicier.

I de här dokumenten finns det också en definition av begreppet terroristhandling till ledning för den bedömning som ska göras. Det är samma definition som också finns i EU:s s.k. rambeslut mot terrorism.

När det här lagstiftningspaketet förhandlades fram i december kom medlemsstaterna överens om att man bara ska frysa tillgångar för personer, grupper och enheter utanför Europeiska unionen, alltså s.k. externa namn. Skälet till att man fattade det beslutet var att vissa medlemsstater var osäkra på om det fanns rättslig grund i fördraget för att frysa tillgångar för personer, grupper och enheter inom EU. Den namnlista som hör till rådsförordningen, den som handlar om att frysa tillgångar, tar därför bara upp de externa namnen.

På den andra namnlistan, som hör till den gemensamma ståndpunkten, finns det däremot också en del interna namn, exempelvis IRA och ETA. Innebörden av det är inte att deras tillgångar fryses men att de här personerna och organisationerna inom EU bara omfattas av det polisiära och rättsliga samarbetet inom tredje pelaren, alltså inte av frysningsreglerna.

Det är regelverket. De listor som gäller i dag antogs den 27 december förra året. De innehåller sammanlagt 29 personer och 13 organisationer. Av dem är 21 personer och 11 organisationer interna, de hör hemma inom EU-området. De finns alltså inte med på förordningens lista och deras tillgångar är inte frysta. De är bara föremål för tredjepelarsamarbetet.

På den andra listan, den som hör till förordningen och som vi kallar frysningslista, finns bara resten förtecknade. Det är åtta personer och två organisationer.

Nu är avsikten att de här listorna ska kompletteras med nya namn efter de överläggningar som har hållits. Frågan har inom unionen förberetts av en särskild arbetsgrupp med representanter för alla medlemsstater. Den kallas för Clearing House och ska diskuteras vidare i Coreper på måndag. Avsikten är att det ska fattas ett beslut i ministerrådet den 2 maj. Jag ska här redovisa vilka namn som den svenska regeringen är beredd att nu säga ja till att de ska föras upp på de här listorna.

Jag vill understryka att i den här frågan krävs det enhällighet, så några andra namn än de som den svenska regeringen har accepterat kan inte komma upp nu.

Jag vill också säga att ett stort antal övriga namn har funnits på förslag och har diskuterats i Clearing House, men det är bara de som jag nu ska redovisa som regeringen har ansett klart uppfyller de uppställda kriterierna.

Jag vill också säga att det inte är säkert, bara för att vi anser att de uppfyller kriterierna, att alla de här namnen kommer med på listan när beslutet fattas av rådet den 2 maj. Det kan finnas andra länder som av olika skäl inte vill föra upp dem på listan, antingen för att de inte tycker att de uppfyller kriterierna, vilket jag dock tror att de tycker i de flesta fallen, eller för att det kan finnas politiska skäl till att de inte vill föra upp dem. Då accepteras det förstås, eftersom det krävs enhällighet.

Följande individer är vi beredda att föra upp på listan som hör till den gemensamma ståndpunkten. De är alla interna. De är alla medlemmar av ETA, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det är alltså 1 intern organisation och 14 externa organisationer.

Detta är de personer och de organisationer som regeringen är beredd att fatta beslut om inför det rådsbeslut som ska antas den 2 maj.

Det har naturligtvis funnits en önskan att ge denna information till EU-nämnden vid detta tillfälle. Jag vill säga att mycket av det här arbetet är grundat på underrättelseinformation. Det är därför inte möjligt för mig att vara särskilt utförlig om jag skulle få frågor om varje enskild organisation. Vill EU-nämnden diskutera något av detta mer i detalj får jag nog göra den reservationen att det i detta Clearing House finns en betydande grad av sekretess när det gäller hur man hanterar den information som ges till de övriga medlemsländerna. Men jag utgår från att den information som jag har gett beträffande de här namnen, som alla kanske inte kommer på den här listan, kommer att behandlas med vederbörlig sekretess efter min föredragning.

Anf. 50 ORDFÖRANDEN:

Jag vill ta upp det som kabinettssekreteraren sade på slutet. Det är naturligtvis väldigt viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att inte sådana här namn förs ut. Det kan ju ske i rådet att de inte förs upp på listan. Då skulle det vara djupt olyckligt om det spreds uppgifter om att de var föremål för att komma upp på denna lista.

Jag vill också påpeka att vi i vår arbetsordning har en paragraf som rör sekretessfrågor och som klart och tydligt talar om hur vi ska hantera dem. Vi kan också föranstalta och fatta beslut om att särskild sekretess ska gälla i nämnden. Det har inte jag tänkt göra ännu i alla fall. Gör man det ska vi veta att det är en sekretess som också är så pass omfattande att man inte åtnjuter sitt vanliga meddelarfrihetsskydd.

Nog sagt om detta.

Anf. 51 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Då får jag först kanske fråga: Innebär den här sekretessen att vi inte kommer att få det här skriftligt utan att det bara blir den här muntliga redogörelsen för organisationerna?

Vi har diskuterat terroristlagstiftning vid många tillfällen här i EU-nämnden, och inför beslutet i december hade vi långa diskussioner om definitionen av terrorism m.m. Egentligen har inte detta diskuterats i riksdagen. Besluten vad gäller terroristlagstiftning m.m. kommer, såvitt jag vet, upp den 22 eller 29 maj. Den här processen går verkligen fort.

Under hela den här tiden har vi i Vänsterpartiet betonat rättssäkerheten. Man måste diskutera. Det kan bli fel, det kan naturligtvis finnas fel i namn på organisationer. Vi vill verkligen betona att det bör finnas en rättslig prövning. Här finns egentligen ingen rättslig prövning.

Vi har som rättstradition i Sverige att man vet exakt vad som är straffbart. Man vet också vilka straffpåföljderna är. När jag läser de här handlingarna blir jag fundersam. Det finns mycket att säga om det här. En grundprincip i en rättsstat är ju att för samma brott ska man ge samma straff. Men när man i handlingarna skriver att förslagen är juridiska skal som blir intressanta först när man får reda på vilka namn som ska förtecknas undrar jag: Vad menar ni med juridiska skal? Det känns väldigt konstigt.

Det är alltså ganska många frågetecken i de här dokumenten. Men jag vill framhålla att vi i Vänsterpartiet absolut inte är emot principen om frysning. Det kan vara ett effektivt sätt att stoppa terrorism.

Anf. 52 KIA ANDREASSON (mp):

Vi har väl ungefär samma synpunkt på rättssäkerheten som vi har sagt förut. När kabinettssekreteraren räknar upp den gemensamma ståndpunkten börjar det ganska bra, men i punkt 3 säger man på slutet att det också kan grunda sig på allvarliga misstankar och indicier. Indicier är ju väldigt vagt. Det är detta vi är så rädda för. Kan Sverige ställa upp på en gemensam ståndpunkt med så vaga kriterier? Det tycker inte Miljöpartiet. Det kan vi inte ställa upp på.

En sådan här muntlig redogörelse som går så fort är det lite svårt att få ett sammanhang i. Jag skulle vilja att kabinettssekreteraren gjorde en sammanfattning och mer konkret talade om vad det innebär för den enskilda person som nu skulle komma att hamna på listan på grund av t.ex. indicier. Vad händer med den personen? Vad händer med tillgångarna rent konkret? Kan detta inte överprövas på något sätt? Vad har den enskilde individen för rättigheter?

Hur medlemskap i de här organisationerna bedöms lämnar också många frågetecken. Där skulle jag också vilja att kabinettssekreteraren lite mer praktiskt konkret redogjorde för hur ståndpunkterna kommer att tillämpas. Det är tillämpningen, inte bara de gemensamma ståndpunkterna, som är intressant. Vi får aldrig dokument som utvecklar hur tillämpningen kommer att ske.

Sedan undrar jag till sist hur EU:s ståndpunkter och EU:s frysningslistor kommer att inverka på FN:s sanktionslista med de svenska medborgarna? Vad har de för samröre?

Anf. 53 FREDRIK REINFELDT (m):

Det heter att EU-nämnden har information och samråd kring olika frågor. Vi har nu blivit informerade om en lista med en lång rad organisationer som jag inte kände till snart sagt någon av. Det är möjligt att EU-nämndens övriga ledamöter har stor kunskap om det ni just nu har hört, men det är naturligtvis helt omöjligt att i någon sorts mening över huvud taget ens reflektera över det kabinettssekreteraren här har sagt. Stämmer det här, stämmer det inte? Finns det bevis för att just den här organisationen eller personen är särskilt värd att stå på en lista eller inte?

Jag kan konstatera att jag har hört det som har sagts, men jag kan naturligtvis inte till någon del bära någon sorts ansvar eller säga mig veta vad det är jag bidrar till för typ av beslut genom att hävda att EU-nämnden skulle ställa sig bakom detta. Det blir lätt parodiskt att arbeta på det här sättet. Det hoppas jag att kabinettssekreteraren inser. Vi är ändå anhängare av rättsstatsidéer och brukar förvänta oss visst underlag innan vi tycker saker. Det är inte samma sak som att säga att det säkert är mycket hedervärt att en hel del av de här organisationerna och kanske individerna ska ses med stor skepsis. Jag bara anser att hanteringen är omöjlig att acceptera i den delen.

Det är klart att man kan säga att det finns bättre delar i 1373 i förhållande till 1390, men nu har jag påpekat flera gånger att vi ändå är en bra bit ifrån hur svensk lagstiftning ser ut och hur vi i Sverige har valt att se på hur man ska bekämpa terrorism och jag har insett att vi får vika oss för detta. Men hela det här sättet att arbeta mot organisationer har, som jag också har påpekat tidigare, Sverige valt bort, på goda grunder, skulle jag vilja säga.

Att försöka stämpla ut hela organisationer där det alltid finns drivande individer och andra som är mer i ytterkanten skapar problem polisiärt och hanteringsmässigt. Då är den svenska regeln att angripa den som begår brottsliga handlingar och lagföra individerna för det de gör bättre. Det här är en gråzon som är mycket olämplig och olycklig och som vi tvingas till nu till följd av hur man arbetar. Men någon större lycka ser jag inte med detta. Jag tror inte att detta är det bästa och mest framkomliga sättet att bekämpa terrorism i världen faktiskt. Det är med viss beklagan jag noterar att processen fortsätter i den riktning vi tidigare har fått beskrivet.

Sedan kan man också notera att det som nämns och som faktiskt får rättsverkan i EU, som här tidigare påpekats, är inskrivet i ett rambeslut som ännu inte är antaget av riksdagen och där följdlagstiftningen ännu inte är placerad. Vi som sitter här är långt efter i förhållande till hur detta används ute i Europa och runt om i världen.

Anf. 54 HELENA BARGHOLTZ (fp):

All den kritik som de tidigare talarna har framfört delar jag till fullo. Jag tror också att det är väldigt svårt att arbeta på det här sättet med en organisation. Den enda som jag kände till var National Council of Resistance of Iran, som bl.a. har mycket kontakter med oss alla svenska parlamentariker, och jag noterar att den tydligen är undantagen från en större organisation. Då kan man ju undra: Var går gränsen? Hur vet man vilka av våra kontaktpersoner, de är ju starka här i Sverige, som också är medlemmar i den större organisationen? Vilket ansvar får vi plötsligt om vi håller kontakt med sådana här lite tveksamma organisationer? Jag tror att det är omöjligt att arbeta på det här sättet. Jag känner djup oro för detta.

Jag vill också fråga: När man hamnar på den här listan, får man besked om detta? Får jag veta att min organisation är på den svarta listan eller för all del att jag själv också är det, om det handlar om mitt namn? Eller upptäcker man det på andra sätt? Jag tror alltså att det här är helt omöjligt.

Anf. 55 INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Det är klart viktigt att det finns rättssäkerhet. Men såvitt jag förstår finns det möjlighet att få det prövat som omfattas av den lista som EU själv har upprättat. De kriterier som har lyfts fram här är ju väl avvägda.

När det gäller underrättelseverksamhet får man väl förutsätta att regeringen har tillgång till de här uppgifterna. Det är klart att vi inte kan sitta som överdomare och bedöma de uppgifterna i nämnden. Därför finner vi att det väl bara är att fortsätta på den väg som regeringen har slagit in på.

Anf. 56 ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över ordet till kabinettssekreterare Hans Dahlgren vill jag bara påpeka att vi faktiskt har behandlat den här frågan så sent som den 27 december. I det sammanhanget antog vi också en lista. Den listan är offentliggjord. Samma sak kommer att ske nu. Efter det att rådet har fattat sitt beslut offentliggörs alla namn. Så är det. Men innan dess ska vi iaktta stor sekretess, för det kan vara så att namnen kan falla bort i rådshanteringen.

Jag vill också med anledning av det Fredrik Reinfeldt sade påpeka att nämnden har en skyldighet enligt riksdagsordningen att samråda med regeringen inför varje rådsbeslut. Vi kan heller inte passa i de frågorna. Det finns ett betänkande från KU, som riksdagen har ställt sig bakom, som innebär att regeringen har rätt att få besked av nämnden i frågor som ska behandlas i rådet. Så enkelt är det, och det är det vi måste följa.

Anf. 57 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Jag ska inte gå in på någon konstitutionell diskussion. Den har förts tidigare och kommer säkert att föras i andra forum. Jag är naturligtvis inte rätt person att föra den. Men det är klart att jag förstår det Fredrik Reinfeldt säger om att det vore orimligt att begära att EU-nämnden skulle titta närmare på vartenda dokument som har funnits i Clearing House. Det är det inte tal om. Regeringen har naturligtvis ett eget konstitutionellt ansvar under vilket den fattar sitt beslut, om det nu blir på måndag eller när det blir, inför rådsbeslutet den 2 maj. Den rollfördelningen tror jag är klar.

Det faktum att det krävs enhällighet gör ju att det förhoppningsvis sker en lika noggrann prövning i var och en av de andra 14 medlemsstaternas huvudstäder och att det därmed blir ett beslut som innebär att bara de personer och organisationer som alla 15 unionsmedlemmarna är eniga om kommer att hamna på de här listorna.

Några svar på de övriga frågorna:

Jag har inte tänkt lämna efter mig någon skriftlig lista, men det är möjligt att namnen på de här organisationerna sedan förs in i det stenografiska protokollet, och därmed blir det också skriftligt. Däremot kommer jag att begära att de uppgifterna hemligstämplas, om jag får lämna den synpunkten. Men det är det klart att EU-nämnden själv får bestämma.

En definition av terrorism finns det förvisso i den gemensamma ståndpunkt som antogs redan den 27 december. I den står det i första artikelns punkt 3 vad man menar med terroristhandling. Det är en ganska lång förteckning som upptar en spalt. Den kan man gå till om man vill veta hur det definieras i det här sammanhanget.

Till Sven-Erik Sjöstrand vill jag också säga att det är klart att en rättslig prövning har gjorts i några av de här fallen. Det ligger en dom i botten. Men det är inte bara domar, det är också förundersökningar. Beslut om förundersökning kan vara en grund för att sätta upp någon på listan. Men det ska liksom vara endera.

Kia Andreasson sade sedan att det var allvarligt om man bara grundade det på allvarliga trovärdiga bevis eller indicier.

Det är inte det enda som krävs, utan för det fall att det inte handlar om en dom utan i stället om en undersökning eller om andra rättsliga åtgärder, måste ribban läggas så pass högt att det ska grunda sig på allvarliga och trovärdiga bevis eller indicier.

Förundersökningen eller de andra rättsliga åtgärderna måste alltså grunda sig på allvarliga eller trovärdiga bevis eller indicier. Det är så det är uttryckt. Det senare ledet är inte till fyllest utan det måste också vara ett beslut om en förundersökning eller en undersökning.

Sven-Erik Sjöstrand frågade vidare vad som menas med juridiskt skal i den här promemorian. Jag uppfattar det väl så att själva ståndpunkten visar vilka principer och vilken mekanism som är tänkt att användas men att det är först när man ser vilka namn och vilka organisationer som sätts upp på listan som man får ett begrepp om hur den fungerar. Skalet är det ramverk som ges för att man ska kunna använda det genom att sätta upp ett eller flera namn på listan.

Jag vill också svara på Kia Andreassons fråga om vad som händer med de individer som har satts upp. Det händer egentligen ingenting med några individer när det gäller frysning eftersom de enda individer som finns är de här sju ETA-sympatisörerna. De är interna och kan inte bli föremål för något frysningsbeslut utan det handlar där om traditionellt samarbete enligt tredje pelaren.

Jag tror att det här är en fördel ur rättssynvinkel. Det har såvitt mig är bekant förekommit samarbete inom tredje pelaren tidigare när man arbetade med hemliga listor. Nu är det i alla fall fråga om en öppen lista över de personer som man anser ska vara föremål för den här typen av samarbete, och det är en framgång.

Vad gäller frågetecknen om tillämpningen av det här: Det är klart att de här namnen ska publiceras. När väl enighet uppnåtts mellan de 15 medlemsländerna kommer namnen dagen efter att publiceras i gemenskapens tidning för lagar, förordningar osv. Jag utgår från att de också kommer att publiceras på lämpligt sätt här i Sverige.

De åtgärder som det handlar om är att de här organisationernas tillgångar ska frysas. Skulle de ha några tillgångar i svenska banker och penninginrättningar ska också dessa vidta åtgärder. Däremot är det inte tal om att deras medlemmars eller sympatisörers tillgångar ska frysas. För detta måste de komma upp som individer. Det är organisationernas tillgångar det handlar om.

Till sist frågade Kia Andreasson om EU:s lista kommer att påverka FN:s lista. Jag hoppas det sker på ett positivt sätt. Jag tycker att det som jag har redovisat här om de kriterier som satts upp för att man ska kunna föra upp personer på sådana här spärrlistor är något som också Förenta nationerna borde använda sig av.

Utrikesministern tog upp detta vid sitt samtal i New York i går med FN:s generalsekreterare. Hon är i dag i Washington och för motsvarande samtal med den amerikanske utrikesministern och för övrigt också med den amerikanske finansministern om de här frågorna om rättssäkerheten i terroristbekämpningen.

Fredrik Reinfeldts fråga har jag redan kommenterat.

Helena Bargholtz frågade om vad som händer med National Council of Resistance of Iran, NCRI. Det är den del av organisationen som har undantagits från det här, och den delen har inte drabbats av den här listningen och ska inte heller drabbas av den frysning av tillgångar som följer med en sådan.

Hur detta ska hanteras rent praktiskt vågar jag faktiskt inte säga. Kanske kan Anders Kruse ge ett svar på hur man gör den distinktionen för den händelse det skulle vara några dubbelkonton. Att dessa ska undantas är alldeles klart.

Får man veta att man finns med på listan? Ja, det får man veta genom att det publiceras på det sätt som är tänkt. Om det skickas något brev hem till de sju ETA-personerna vet jag inte, men de lär få veta det på ett eller annat sätt ändå.

Till Ingvar Svensson vill jag säga att också jag tycker att det är väl avvägda kriterier i den här förordningen. Det är också ett bättre sätt att agera att vi genom att utnyttja det här instrumentet för terroristbekämpning visar på ett alternativ till det mycket trubbiga instrument som FN:s säkerhetsråd för närvarande tillämpar. Det kan kanske vara en förebild för FN-systemet.

Anf. 58 LENNART DALÉUS (c):

Flera av de namn som vi hörde har även om de inte är väl kända förekommit länge i den här diskussionen. Men jag tror inte att livet skulle bli enklare om EU-nämnden fick mängder med material för att sitta och värdera. Det är, som Fredrik Reinfeldt säger, knivigt när man inte har någon information, åtminstone formellt om dem, men jag tror inte att det skulle bli lättare om man fick väsentligt mer information för att hitta hur den ska fördelas i förhållande till någon tröskel.

Sammanfattningsvis: Vi har ingen invändning mot regeringens agerande i den här frågan.

Anf. 59 KIA ANDREASSON (mp):

Jag reagerade på att det nämndes att definitionen av terrorism finns sedan den 27 december. Men vi har ju inte tagit beslut om den i Sveriges riksdag, och det är också många andra länder som inte har gjort det i sina parlament. Det är ju inte klart. Hur kan man då hävda att det finns en definition som ska användas?

Anf. 60 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Också jag vill som Kia Andreasson säga att det – såvitt jag vet genom justitieminister Thomas Bodström – finns en parlamentarisk reservation vad gäller terroristlagstiftningen. Det är väl de beslut som vi sedan fattar här i riksdagen som bör gälla.

Vad jag försökte säga i mitt förra inlägg var att det är viktigt att en lagstiftning är förutsägbar. Då är det ganska rättssäkert, men det känns inte alls som att det här är förutsägbart. Ett namn kan komma upp i stort sett hur som helst. Vi har ett bra exempel i form av de tre svensksomalier vilkas tillgångar frystes. Den svenska regeringen hävdar att man inte kunde göra mycket.

Storbritannien bestämde sig i går för att intervenera till förmån för USA och mot att dessa tre personer stryks från listan. Troligtvis kan man då gå till EG-domstolen. Är det sådan tillämpningen i fortsättningen ska vara om det upptäcks att det är fel namn eller fel organisationer på listan? Kommer vi i sådana fall att gå via EG-domstolen? Kan Sverige då också göra som t.ex. svensksomalierna?

Anf. 61 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill inte hävda att terrorism som sådan har definierats. Vad jag försökte säga var att i den gemensamma ståndpunkten från den 27 december har terroristhandling definierats på det sätt som finns i artikel 1 punkt 3: I denna gemensamma ståndpunkt avses med terroristhandling en av följande avsiktliga handlingar som på grund av sin art eller sitt sammanhang osv.

Terroristhandling har i den här gemensamma ståndpunkten definierats på det sättet. Det skedde alltså redan i december.

Rättssäkert är ett system om det är förutsägbart. Det är riktigt som Sven-Erik Sjöstrand säger. Jag skulle inte hålla med om att det är namn som har kommit upp hipp som happ eller hur som helst utan det har faktiskt gjorts en noggrann prövning. Det har förts ingående överläggningar mellan de 15 ländernas representanter i arbetsgruppen, och sedan har motsvarande prövning gjorts i respektive huvudstad.

Det finns dessutom, och jag ska be Anders Kruse redovisa det mera i detalj, i det här systemet en klar möjlighet till omprövning. Det ska ske en omprövning av listan var sjätte månad för att man ska se om de namn som står där fortfarande är relevanta. Det finns också en möjlighet att pröva dem i EG-domstolen.

Det finns inget samband mellan just den här verksamheten och de tre svenska medborgare som står på FN:s sanktionskommittés lista. Det är en helt annan procedur som äger rum där – tyvärr, måste jag säga, för det vore väldigt bra om proceduren med omprövning och tydligare kriterier hade funnits också i FN-systemet. Det är som bekant den svenska regeringens strävan, även om det inte finns så mycket i tidningarna om det, att enträget fortsätta att arbeta för en förändring av FN-systemet.

Anf. 62 Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Det är så som kabinettssekreteraren säger att de som kommer på förordningens lista kan överklaga det i EG-domstolen i vanlig ordning. Det är en rättsakt som rådet beslutar om, och var och en som träffas av den kan begära att den prövas i EG-domstolen. Det är det vanliga systemet som finns för överprövning av rättsakter i EG. Det är vidare som sagt så att de här listorna ska omprövas minst var sjätte månad. Det kom rådet överens om i december bl.a. därför att det var ett starkt önskemål från svensk sida i de förhandlingarna att vi skulle få in den typen av regelbundna omprövningar.

Jag skulle kanske också beträffande den här definitionen helt kort nämna att medlemsstaterna kom överens om den i december. Ärendet föredrogs också här i nämnden inför det beslutet. Det var ett internationellt avtal som Sverige ingick.

Det är ju här inte fråga om strafflagstiftning utan om ett mellanstatligt avtal som medlemsstaterna har träffat om vad som man ska definiera som terrorism i de här sammanhangen. Man får komma ihåg att det inte är fråga om straffrättsliga åtgärder inom det som riksdagen håller på att diskutera inom ramen för terrorism. Här är det helt enkelt frysningsbestämmelser, ett slags administrativt beslut för att förhindra finansieringen av terrorism.

De straffåtgärder som det är fråga om förekommer redan i varje enskilt medlemsland, och de påverkas inte alls direkt av de här besluten. De är föremål för beslut i varje enskilt land i enlighet med deras nationella strafflagstiftning. Det konstaterades redan i höstas att de åtgärder som vi klassificerar som terrorism faller in under den svenska brottsbalken under ett antal olika bestämmelser. Det påverkas inte alls av detta beslut.

Anf. 63 INGVAR SVENSSON (kd):

Jag ville bara få ett klarläggande, men Anders Kruse har nu förklarat att det är skillnad på rambeslutet och den gemensamma ståndpunkten.

Anf. 64 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill bara säga två saker. Det ena är att det naturligtvis måste ankomma på regeringen, som har kompetens och vana, att göra den här prövningen. Det är, som Fredrik Reinfeldt har påpekat, en orimlighet att göra det i en parlamentarisk församling.

Det andra är slutsatsen att vi naturligtvis måste arbeta, inte minst bl.a. i konventet, för att få en bättre ordning när vi ska hantera gemensam brottsbekämpning. Sådant ska inte hanteras av parlamentariker i den delen. Vi ska stifta lagar men vi ska inte tillämpa lag. Det är naturligtvis den ordningen vi måste arbeta för inom EU. Det här är egentligen tecken på de bristfälliga mekanismer som vi har för det här. Vi har anledning att utveckla detta. Men det är som det är, och om vi ska tillämpa de förordningar och även fördrag som vi har ratificerat i den svenska riksdagen måste vi arbeta på det här sättet och, som sagt, se till att vi för framtiden får bättre mekanismer.

Anf. 65 ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta detta. Jag vill bara peka på att är väldigt viktigt att vi iakttar en sekretess. Vi har vår arbetsordning i botten. Det kan ju vara så att de organisationer och de namn som har nämnts här inte förs upp på någon lista, och då får de uppgifterna inte komma ut. Alla namn på enskilda och organisationer som förs till listan kommer däremot när beslutet härom väl är fattat att bli offentliggjorda.

Med detta konstaterar jag i det här ärendet att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag tackar Hans Dahlgren och hans medarbetare för deras medverkan i dag.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf. 3 GUNNAR HÖKMARK (m) 1

Anf. 4 MATS ODELL (kd) 1

Anf. 5 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf. 6 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 7 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf. 8 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 9 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 10 SIV HOLMA (v) 5

Anf. 11 GUNNAR HÖKMARK (m) 5

Anf. 12 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf. 13 MATS ODELL (kd) 8

Anf. 14 GUNNAR HÖKMARK (m) 8

Anf. 15 SIV HOLMA (v) 9

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf. 17 GUNNAR HÖKMARK (m) 10

Anf. 18 MATS ODELL (kd) 10

Anf. 19 SONIA KARLSSON (s) 11

Anf. 20 GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf. 21 GUNNAR HÖKMARK (m) 11

Anf. 22 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf. 23 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 24 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf. 25 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 26 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf. 27 GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf. 28 CARL ERIK HEDLUND (m) 13

Anf. 29 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 30 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf. 31 ORDFÖRANDEN 14

Anf. 32 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf. 33 GÖRAN LENNMARKER (m) 14

Anf. 34 SIV HOLMA (v) 14

Anf. 35 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf. 36 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 37 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 39 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf. 40 ORDFÖRANDEN 16

2 § Förslaget till direktiv om offentlig upphandling 17

Anf. 41 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 42 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf. 43 GUNNAR HÖKMARK (m) 17

Anf. 44 SIV HOLMA (v) 17

Anf. 45 CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf. 47 ORDFÖRANDEN 19

3 § EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373 20

Anf. 48 ORDFÖRANDEN 20

Anf. 49 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf. 50 ORDFÖRANDEN 23

Anf. 51 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 23

Anf. 52 KIA ANDREASSON (mp) 23

Anf. 53 FREDRIK REINFELDT (m) 24

Anf. 54 HELENA BARGHOLTZ (fp) 25

Anf. 55 INGVAR SVENSSON (kd) 25

Anf. 56 ORDFÖRANDEN 25

Anf. 57 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf. 58 LENNART DALÉUS (c) 28

Anf. 59 KIA ANDREASSON (mp) 28

Anf. 60 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 28

Anf. 61 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 28

Anf. 62 Departementsrådet ANDERS KRUSE 29

Anf. 63 INGVAR SVENSSON (kd) 29

Anf. 64 GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf. 65 ORDFÖRANDEN 30

Fredagen den 26 april 2002

EU-nämndens uppteckningar

1 § Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från informellt ministermöte den 12–14 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 maj 2002

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Anf. 2 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 3 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 4 MATS ODELL (kd):

Anf. 5 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 6 ORDFÖRANDEN:

Anf. 7 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 8 ORDFÖRANDEN:

Anf. 9 MATS ODELL (kd):

Anf. 10 SIV HOLMA (v):

Anf. 11 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 12 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 13 MATS ODELL (kd):

Anf. 14 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 15 SIV HOLMA (v):

Anf. 16 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 17 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 18 MATS ODELL (kd):

Anf. 19 SONIA KARLSSON (s):

Anf. 20 GÖRAN LENNMARKER (m):

Anf. 21 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 22 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 23 ORDFÖRANDEN:

Anf. 24 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 25 ORDFÖRANDEN:

Anf. 26 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 27 GÖRAN LENNMARKER (m):

Anf. 28 CARL ERIK HEDLUND (m):

Anf. 29 ORDFÖRANDEN:

Anf. 30 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 31 ORDFÖRANDEN:

Anf. 32 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 33 GÖRAN LENNMARKER (m):

Anf. 34 SIV HOLMA (v):

Anf. 35 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Anf. 37 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Anf. 39 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

2 § Förslaget till direktiv om offentlig upphandling

Finansminister Bosse Ringholm

Information och samråd om den svenska ståndpunkten

Anf. 41 ORDFÖRANDEN:

Anf. 42 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 43 GUNNAR HÖKMARK (m):

Anf. 44 SIV HOLMA (v):

Anf. 45 CHRISTINA AXELSSON (s):

Anf. 46 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

3 § EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Information och samråd inför uppdatering av EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Anf. 48 ORDFÖRANDEN:

Anf. 49 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Anf. 50 ORDFÖRANDEN:

Anf. 51 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Anf. 52 KIA ANDREASSON (mp):

Anf. 53 FREDRIK REINFELDT (m):

Anf. 54 HELENA BARGHOLTZ (fp):

Anf. 55 INGVAR SVENSSON (kd):

Anf. 56 ORDFÖRANDEN:

Anf. 57 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Anf. 58 LENNART DALÉUS (c):

Anf. 59 KIA ANDREASSON (mp):

Anf. 60 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Anf. 61 Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Anf. 62 Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Anf. 63 INGVAR SVENSSON (kd):

Anf. 64 GÖRAN LENNMARKER (m):

Anf. 65 ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens uppteckningar