Fredagen den 25 januari 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:18

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Återrapport från ministerrådsmöte den 10 och 11 december 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 28 och 29 januari

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat. Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för återrapport och för information och samråd. Vi börjar med återrapport från ministerrådsmötet den 10 och 11 december förra året.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag ska lämna en kort återrapport. Det mesta känns tyvärr lite inaktuellt i dag. Jag återkommer till flera punkter under föredragningslistan.

Under lunchen vid GAC den 10 december diskuterade vi Mellanöstern och antog en deklaration. Vi diskuterade vem som skulle gå in i stabilitetspakten för Balkan efter Bodo Hombach och utsåg Busek, den österrikiske representanten, och vi diskuterade säkerhets- och försvarsdimensionen.

Vi diskuterade vidare en överenskommelse med Nato. Det fanns en förhoppning om att den skulle bli klar före Laeken. Men det blev inte klart, så det får spanjorerna arbeta vidare med.

Vi antog i Laeken ett uttalande om vår operativa förmåga, och vi antog en ESDP-rapport. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte är fullt operativa, utan insatserna bör fortfarande ske i begränsad form.

Vi diskuterade utvidgningen och lade grunden till det som man senare fattade beslut om i Laeken. Men vi namngav inte länder som man senare gjorde i Laeken där man sade att man kunde klara upp till tio länder samtidigt. Detta med att alla ska behandlas efter egna meriter fick dock stå kvar och att det är viktigt att det är ländernas egna reformer som avgör när de kan bli medlemmar.

Sedan godkände vi också den nya GSP-förordningen med kvalificerad majoritet. Ett medlemsland röstade emot. Vi accepterar den nya förordningen, men vi beklagar samtidigt att man utökar de skyddsklausuler som vi tidigare beslutade om i Everything but arms. Alla urvattningar av tullfrihet när det gäller de fattiga länderna är att beklaga.

Vi antog slutsatser om den s.k. vitboken om styrelseformer som ska förbättra det interna arbetet. Framför allt från svensk sida försökte vi stryka under att både kommissionen och framför allt rådssekretariatet måste skynda på med sina rapporter så att reformprocessen verkligen kan fortsätta.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för den återrapporten. Då lämnar vi den och går över på dagordningen för rådsmötet den 28 och 29 januari.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag går inte in på A-punkterna och Europaparlamentsresolutionerna.

Den första punkten på dagordningen är den offentliga debatten som man har i början av varje ordförandeskap om arbetsprogrammet. Spanien har ännu inte sagt att de vill ha någon specifik del av arbetsprogrammet diskuterad, så det blir en ganska bred debatt. De sex prioriteringar som Spanien har är 1) kampen mot terrorismen, 2) ett framgångsrikt införande av euron, 3) främjande av Lissabonprocessen, ett blomstrande dynamiskt Europa i medborgarnas tjänst, 4) utvidgningen, 5) externa relationer med Europa i världen och 6) diskussionen om Europas framtid.

Jag kommer nu att gå in på framför allt diskussionen om rättssäkerhet när det gäller kampen mot terrorismen, framför allt för att få fler länder att stödja det man nu gör i FN, nämligen se över FN-arbetet och sanktionslistorna och anpassa dem till de regler som redan finns i EU.

Vi kommer att ta upp förberedelserna inför Barcelonatoppmötet, därför att det är angeläget att ha kvar miljöfrågorna som en viktig del av den hållbara utvecklingen. Där tycker vi att det finns lite oroande signaler om att man glömmer bort miljöaspekterna på den ekonomiska utvecklingen.

Anf.  5  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tycker att det är bra att Anna Lindh redan nu säger att Sverige kommer att poängtera rättssäkerhetsfrågorna när det gäller terroristbekämpning. Man kan verkligen sätta frågetecken för en hel del. Det är bra om man kan jobba fort, men det måste också bli rätt.

Häromdagen i parlamentet efterlyste den nya liberala gruppledaren i diskussionen om arbetsprogrammen att det behövs lite mer emotional intelligence i det här arbetet. Jag vet inte om det betyder kvinnlig list, men jag hoppas att Anna Lindh kan föra fram även den aspekten i diskussionerna. Individens rättssäkerhet måste gå hand i hand med den här kampen. Det är inte alltid bra att göra allting så fort som möjligt, utan det måste också bli rätt.

Den andra delen är att trycka på så att utvidgningen kommer högre upp på dagordningen. Det får inte bli uppskjutet eller gå åt fel håll på grund av Spaniens attityd när det gäller de hårda förhandlingarna om jordbruks- och regionalpolitiken. Där måste vi ligga på stenhårt.

Anf.  6  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker att de spanska prioriteringarna är riktiga. Många av dem är ju givna. De yttre omständigheterna gör att de finns där.

Det som jag tycker är särskilt viktigt är att Spanien fullföljer prioriteringen av utvidgningen. Det spanska ordförandeskapets uppläggning av det hela är alldeles riktigt, att man nu tar hand om de riktigt tunga frågorna dvs. jordbruket, regionalpolitiken och de budgetrelaterade frågorna. I den meningen är det angenämt att de har förstått tyngden av utvidgningen.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Det finns några specifika snubbeltrådar i utvidgningsprocessen. Jag tänker då på Jörg Haiders försök till utpressning gentemot Tjeckien när det gäller stängningen av kärnkraftverket. Det kan bli en väldigt svår situation. Det är möjligt att det vore klokt att redan i ett inledande skede ta upp den frågan och försöka att åstadkomma några framsteg. Den kommer annars upp under dagordningspunkt 6.

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kommer tillbaka till diskussionen om utvidgningen under det spanska arbetsprogrammet för utvidgningen.

När det gäller Jörg Haider tror jag att man ska göra tvärtom. Det här har vi redan fattat beslut om. Det är en icke-fråga. Det är klart i EU. Detta är ett internt problem som man får hantera i Österrike. Annars riskerar man att ge intryck av att vi är beredda att göra om det hela på grund av Haiders initiativ.

Beträffande rättssäkerheten tror jag att förståelsen har blivit större i alltfler länder om att man också måste se på individernas rättssäkerhet. Som jag sade i EU-nämnden före jul var vi väldigt ensamma från början när vi tog upp problemen med individens rättssäkerhet, och det är kanske inte så konstigt. Vi hade själva inte insett hur fel FN-systemet kunde fungera. Då fick vi med oss andra länder, och systemet blev bättre i EU. Det vi gör nu är att vi uppvaktar i New York för att man i FN ska använda samma system som vi har fått i EU.

De preliminära rapporterna om reaktionerna över dessa förslag har varit mer positiva än vad vi hade vågat hoppas innan. Det kan ta lite tid, men jag hoppas att det kommer att gå bra. För att ytterligare öka det politiska stödet tror jag att det är bra att ta upp frågan på måndag.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi första punkten som bara är en offentlig debatt kring ordförandeskapets och kommissionens arbetsprogram. Vi går vidare.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inget särskilt att säga när det gäller andra rådsformationer.

Vi tycker, precis som Göran Lennmarker sade, att det är ett bra arbetsprogram för utvidgningen som Spanien har lagt fram. I mina diskussioner med min kollega har jag blivit övertygad om att man verkligen vill visa att Spanien arbetar för en utvidgning. Man vill inte bli beskylld för att motarbeta den av egna snäva särintressen.

Det är bra att vi redan inför Gymnichmötet för en diskussion om de budgetära frågorna. Det som är viktigast nu är inte att pressa det spanska ordförandeskapet utan att pressa kommissionen. Den ska den 30 januari lägga fram underlag om budgetfrågor. Sedan måste man så snabbt som möjligt lägga fram förslag när det gäller de gemensamma ståndpunkterna på dessa områden. Det är kommissionen som nu har press på sig att komma fram med förslaget till gemensamma ståndpunkter för att vi ska få tillräckligt med tid att diskutera och bli överens i medlemskretsen.

Anf.  11  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker att det finns ett särskilt skäl att vara glad. Vi var ju oroliga för att det franska valet skulle innebära att ingenting skulle ske förrän i maj–juni. Det var den oro som jag själv kände. Håller tidsplanen är det inte orealistiskt att vi vid Köpenhamnsmötet i december skulle kunna besluta om medlemskap för tio länder. Det beror ju förstås på hur de sedan klarar sina villkor.

Jag tycker att det finns anledning att vara mycket och överraskande optimistisk inför utvidgningsprocessen.

Anf.  12  MATS ODELL (kd):

Utvidgningsprocessen handlar också om att göra de 15 länderna redo för de reformer som måste ske. Det skulle vara intressant att höra hur landet ligger när det gäller jordbruket och regionalpolitiken. Det är också ett av det spanska ordförandeskapets viktigaste uppdrag att åstadkomma gemensamma ståndpunkter hos de 15 länderna, inte bara om budget och ekonomi utan också om jordbruk och regionalpolitik.

Anf.  13  LARS OHLY (v):

Den frågan är intressant. Jag förstår inte riktigt den optimism som Göran Lennmarker utstrålar. Det spanska ordförandeskapet är kanske inte de som är allra bäst skickade att hantera t.ex. strukturfonder och regionalpolitik i förhållande till utvidgningen.

Men vi är säkert alla intresserade av en bedömning av hur man tror att dessa förhandlingar kommer att gå.

Sedan skulle jag gärna vilja höra lite mera om Cypern och de kontakter som har förekommit mellan de turk- och grekcypriotiska sidorna och som åtminstone utifrån sett ger ett positivt intryck om att det är någonting på gång som skulle kunna leda framåt. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om vad som har sagts, vad som har hänt och vad som kommer att hända.

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När jag sade att kommissionen så snart som möjligt måste lägga fram förslag till gemensamma ståndpunkter var det jordbruket och regionalpolitiken som jag avsåg. Det räcker inte med att man lägger fram det i budgeten, utan man måste också lägga fram förslag kring jordbruk och regionalpolitik.

Sedan måste man i och för sig vara realistisk. Det kommer att ta lång tid från det att kommissionen lägger fram förslaget till dess att det fattas några beslut.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det har gått upp och ned med Cypern. Men just nu ser det positivt ut – ta i trä. De har haft de första mötena, och det är ytterligare möten inplanerade till juni. Det hålls alltså hela tiden möten fram till juni. Tanken är att de verkligen ska komma överens om hur Cypernfrågan ska lösas. Så just nu ser det bra ut.

De tog initiativ till att först träffas själva i icke-FN-regi. Men det fanns hela tiden FN-representanten som övervakade det hela. Då är det naturligtvis väldigt bra att de tar ett eget ansvar för att föra dessa samtal.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare. Detta var ju också en diskussionspunkt på rådsdagordningen. Vi kommer då fram till yttre förbindelser. Där har det delats ut en promemoria här. Den gäller väl det som kom från rådssekretariatet, och det står att den är konfidentiell. Global overview tillhör väl ärende 7, såvitt jag förstår.

Vi har också läst att det ännu inte finns några ståndpunkter, men dem kanske vi får höra mera om här. När den svenska promemorian skrevs kanske det inte fanns några ståndpunkter klara.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi fick den ganska sent. Detta är också en ny punkt som handlar om hur vi ska arbeta med konfliktförebyggande. Vi tog initiativ till att man vid varje ordförandeskap ska börja med att gå igenom potentiella konfliktområden för att se var man ska kunna göra insatser.

Detta blir den första debatt som hålls efter Göteborgsmötet. Det fördes också en i Belgiens regi, men då var det alldeles nytt så man hade inte hunnit att förbereda så mycket.

En trevande början i det här arbetet är att man ska försöka att rikta in det på de områden som EU bör arbeta med utöver de traditionella konfliktområdena Balkan, Mellanöstern och liknande. Det som vi kommer att betona på måndag är framför allt Centralasien som vi började att arbeta med under det svenska ordförandeskapet. När det gäller Västafrika har Hans Dahlgren ett speciellt uppdrag. Det ska handla mycket om samverkan mellan regionala organisationer och vilka konkreta insatser som EU kan göra i dessa områden.

Sedan kommer att vi framhålla den konferens om konfliktförebyggande som ska hållas i Sverige i sommar och som just ska handla om hur man få de olika organisationerna – FN, EU, OSSE, Nato, Europarådet – att samverka och agera långsiktigt och förebyggande.

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har ju inte sett det här förrän nu. Det gör att det är lite svårt att ha en ståndpunkt i frågan. På s. 2 finns det en Watch List där alla konflikter anges. Det är klart att det finns anledning att noggrant fundera över EU:s roll, framför allt när det gäller de områden där EU ska ha ett primäransvar, ett initiativansvar och där EU ska vara med i en bredare gemensam internationell insats. Men i så fall är det väl bättre att komma tillbaka till det här papperet. Att nu ha en mer preciserad position är omöjligt.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare antecknad. Det är, som sagt, fråga om slutsatser som ska antas. Utrikesministern har nyss redovisat regeringens förslag till ståndpunkter. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare, och det är här som denna promemoria ska hanteras. Jag vill bara upplysa om att vi har fått ett antal hemligstämplade handlingar. Vi har den principen att om ni lämnar kvar dem på bordet tas de om hand på vederbörligt sätt.

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det blir två diskussioner på den här punkten. Det handlar om hur man över huvud taget ska arbeta med gemensamma strategier, vilken typ av gemensamma strategier man ska ha. Vi kommer in på alla tidigare kontroversiella förslagen som Javier Solana lade fram för ett drygt år sedan då han ville förstärka rådssekretariatets roll och ville ha mer sekretess för dessa rapporter. Dessutom förs det en diskussion om de gemensamma strategier som finns och som nu ska utvärderas, alltså när det gäller Ryssland, Ukraina och Medelhavet.

I den allmänna diskussionen kring hur man ska arbeta med gemensamma strategier är det två saker som vi har framhållit. Det är viktigt att man har öppna gemensamma strategier. Ska man kunna arbeta brett politiskt kring en ämnesfråga eller ett land blir det fel signaler om man inte gör det med tydliga mål, tydliga medel och om man inte kan presentera vad man gör och varför. Vi tycker att strategierna ska vara öppna.

Den andra delen är att vi skulle gärna se att man gjorde inte bara landsstrategier utan också strategier kring teman, t.ex. en fokusering av EU:s arbete för mänskliga rättigheter med inriktning på barn och kvinnor eller liknande. Det gäller alltså den typ av specifika områden som EU samlat kan arbeta med. Vi tror att det kan vara lika viktigt som att arbeta kring specifika länder. Det kan också vara ett bättre sätt att använda de gemensamma strategierna.

Vi har inga bestämda synpunkter på utvärderingen av Ryssland, Ukraina och Medelhavet, mer än att vi här kommer att nämna TV 6 och ryska medier. Spanien tog upp detta med Ryssland häromdagen, och det tyckte vi var bra. På svenskt initiativ vill vi passa på att tacka Spanien för det. Det är också viktigt att Ryssland vet att mediefrågorna tas upp i EU.

Anf.  20  LARS OHLY (v):

Jag skulle vilja höra lite grann om den gemensamma strategin för Ukraina, kanske inte så mycket om själva strategin som det politiska läget där. Vad är din bedömning just nu av arbetet för mänskliga rättigheter, demokratisk utveckling m.m.?

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Gemensamma strategier till trots blir det inte riktigt så som man hade hoppats när man upprättade dem. Det finns väldigt mycket i den gemensamma strategin som handlar om mänskliga rättigheter, mediefrihet, demokratiutveckling, dialog, diskussioner. Men i praktiken ser det illa ut. Vi arbetade mycket med detta förra året, och vi ser inga förbättringar.

Här måste man sätta större press på Ryssland när det gäller både Ukraina och andra länder i regionen som t.ex. Vitryssland. Ryssland bör inse att det är en fördel för Ukraina att samarbeta också med EU. Annars tror jag att Ukraina kommer att fortsätta att vara mer restriktiv mot Europa och EU och bara söka sig till Ryssland.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då måste jag fråga utrikesministern: Ska det antas några slutsatser? Vi har ju fått den uppgiften att det eventuellt ska antas slutsatser när det gäller den årliga översynen av gemensamma strategierna. Det framgår inte riktigt klart om det nu gäller en första diskussion.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Allihop här är helt ense. Vi vet fortfarande inte.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Då behöver vi inte fatta något beslut om det här i dag.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tror inte det. Det fattas inga beslut som handlar om exakt hur man ska arbeta vidare med översynen. Det som i så fall blir beslutet är att vi ska fortsätta att arbeta utifrån diskussionen. Men det blir knappast några hårda beslut, som vi bedömer det.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Okej, då lämnar vi den här frågan för dagen och går vidare till frågan om Zimbabwe.

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Zimbabwe är ju inte särskilt uppmuntrande, som ni alla väl vet. EU har inlett s.k. artikel 96-konsultationer som innebär att man kräver åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati. Framför allt är inriktningen just nu att man ska få skicka internationella observatörer till valet.

Här har man haft några ganska dåliga möten med Zimbabwe. Man gör en démarche i Zimbabwe nu i dagarna där man försöker få klarhet i om de kommer att acceptera valobservatörer vid valet. Sedan får vi se hur man ska gå vidare utifrån detta.

Sverige har tillhört de länder som har varit mest kritiska till Zimbabwe och som har velat vara väldigt tydliga i sin kritik. Det tror jag har varit viktigt och bra, vilket flera av mina kolleger i regionen i Afrika sagt. Det är viktigt att EU är tydligt när det gäller att kritisera Zimbabwe i det här läget. Samtidigt säger man – och det tror också vi själva – att inför valet är det allra viktigaste vi kan göra att försöka att få dit observatörer. I det här läget behöver oppositionen skydd av observatörer.

Därför vill vi inte nu gå vidare med att diskutera sanktioner eller andra typer av åtgärder. Då kan vi definitivt glömma möjligheten att skicka dit observatörer. Detta blir en balansgång. Men ska vi åstadkomma ett skydd för oppositionen i praktiken och inte enbart anta uttalanden som vi till hundra procent kan stå bakom är nog möjligheten att få dit observatörer viktigare än allting annat.

Sedan får vi se om det lyckas. Det finns ju gränser för när det inte går att skicka dit observatörer, om villkoren är för orimliga för observatörerna. Vi får se om det lyckas. Även i ett sådant fall avråder dock alla länder i regionen från att man inför några bredare sanktioner före valet. Det kan bara få motsatt effekt, sägs det. Även i det fallet kommer processen förmodligen att fortsätta, men vi bör inte göra något mer riktat mot Zimbabwe före valet.

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Läget i Zimbabwe är nu verkligen hemskt bekymmersamt. Såvitt jag vet har Sverige fryst biståndet till regimen, och det är ju bra. Men med tanke på det som utrikesministern sade, ska man inte uppmuntra de andra EU-länderna att göra samma sak före valet, dvs. frysa biståndet, för att markera mycket tydligt mot regimen? Risken att Mugabe vinner valet är trots valobservatörer väldigt stor. Vad har man från EU långsiktigt tänkt gentemot Zimbabwe för att göra en tydlig markering? Är det idé att frysa biståndet?

Anf.  29  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi är många som är oroliga för de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe. Inte minst är jag lite orolig för journalisterna. Det skrivs i medierna att myndigheterna är på jakt efter utländska journalister som påstås ha smitit in i landet under täckmantel av att vara turister. Det har tydligen också av och till förts en parlamentsdebatt om den nya medielagen. Vissa befarar att den kommer att innebära att man gör all fri nyhetsförmedling omöjlig. Jag undrar om utrikesministern möjligen har lite mer information kring detta. Det är ju allvarliga saker.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Vi delar självklart oron inför utvecklingen i Zimbabwe. De påbörjade artikel 96-konsultationerna har ju nu resulterat i en skrivelse som nämnden i dag har fått på bordet från Zimbabwes utrikesminister. Det skulle vara intressant att höra hur Utrikesdepartementet och utrikesministern själv bedömer det som står här gentemot exempelvis det som Sven-Erik Sjöstrand tar upp.

Under rubriken Freedom of the Media står det: ”The Government of Zimbabwe is committed to upholding freedom of expression, as guaranteed in the constitution of Zimbabwe. It should be acknowledged by all fair-minded observers that the existence of a vigorous and combative privately owned media in Zimbabwe, which is partly foreign owned and financed, illustrates the freedom enjoyed by newspapers in the country.”

Med den typen av svar skulle det, när man känner till hur verkligheten ser ut, vara intressant att höra hur man ser på de svar som ges i brevet här.

Anf.  31  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi har väl inte särskilt mycket att invända mot det som utrikesministern framhåller. Vi har ju lärt oss att man ska vara mycket återhållsam när det gäller sanktioner, så det kan nog vara klokt att ha rätt tajming – att inte ta det före valet. Jag kan inse den poängen.

Dock finns det en sak i denna tragiska historia som det finns anledning att beklaga. Det gäller då de övriga afrikanska demokratiernas mycket ljumma agerande. Vi hade faktiskt kunnat förvänta oss mer framför allt av Sydafrika men även av andra demokratiska länder i trakten. Ska Afrika hantera sina problem måste Afrikas demokratier också lära sig att hantera kritik på den egna kontinenten. Det är inte bra att det ska vara fjärran länder som går i bräschen, utan det bästa vore om regionen själv gick i bräschen.

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med Mats Odell och brevet från utrikesministern. Det är bl.a. därför att vi inte riktigt vet hur vi ska tolka det brevet som vi har gjort den här démarchen i Zimbabwe, alltså för att liksom reda ut detta med om man verkligen kommer att få ha observatörerna på plats.

Vi kan ju se vilka villkor som journalister i praktiken arbetat under. Däremot var det ändå lite uppmuntrande att lagen inte antogs i parlamentet. Det har kommit uttalanden, precis som i brevet, om att man ska tillåta en viss mediebevakning inför valet. Men om man sedan verkligen kommer att göra det eller inte återstår att se.

Ska man då frysa biståndet före valet? Ja, jag tror inte att man ska göra mer nu. Några länder följde ju efter och frös biståndet redan tidigare. Men de som inte har gjort det bör nog inte göra det nu, utan hela detta med artikel 96 som EU har satt i gång syftar till att frysa EU:s bistånd. Det innebär också att andra länder, om vi inte får någon förändring, och EU kommer att frysa biståndet efter valet. Vi vill alltså vänta till efter valet. Jag tror att det då också blir aktuellt att diskutera s.k. smarta sanktioner, sanktioner som riktar sig mot ledningen i Zimbabwe.

Det blir knappast generella ekonomiska sanktioner dels därför att de är väldigt svåra att över huvud taget få att fungera, dels därför att de i praktiken inte kan efterlevas av andra länder i södra Afrika. De är så beroende av Zimbabwe att det bara skulle öka splittringen med andra länder, men riktade sanktioner till ledningen kan bli aktuella efter valet.

När det gäller övriga länder skulle man självklart kunna önska att de kanske hade agerat mer utåtriktat. I och för sig tror jag att flera av länderna, inte alla, haft väldigt hårda diskussioner med Zimbabwe på de stängda mötena. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

SADC har haft extramöten och diskuterat Zimbabwe, och vi hade en väldigt intressant diskussion med de representanter för nio afrikanska demokratier som var här i januari när vi diskuterade Zimbabwe.

På utåtriktade möten – på skolor eller så – var det en väldig skillnad i svaren på vad de sade så fort de insåg att medierna fanns med i rummet. Men när vi satt själva runt bordet och det gällde att bedöma utvecklingen i Zimbabwe var det inga åsiktsskillnader, utan då uttryckte alla samma bekymrade syn på Zimbabwe.

Anf.  33  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har inte direkt hört talas om detta med smarta sanktioner. Vad är det för typ av riktade sanktioner som kan göras?

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är fråga om två saker: dels visumrestriktioner som riktar sig mot Mugabe och gruppen runt Mugabe, dels – och framför allt – ekonomiska konton i utlandet.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare på dagordningen och kommer nu till en annan del av världen.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det sedan gäller relationerna med Ryssland har Spanien sagt att man vill ge prioritet till Kaliningrad. Det tycker vi är mycket bra. Däremot är det viktigt att alla diskussioner med Ryssland om Kaliningrad förs också med tanke på kandidatländerna. Vi tycker att vi ska försöka hitta lösningar på Kaliningrads problem, men vi får passa oss så att vi inte skapar problem för Litauen och Polen vid EU-anslutningen.

I klarspråk handlar det om att Ryssland gärna vill gå in och delvis vara med i utvidgningsförhandlingarna med Litauen och Polen om villkoren, för att liksom säga att de har Kaliningrad som ligger mellan Polen och Litauen. Vi vill inte att de ska blanda sig i utvidgningsförhandlingarna. I övrigt gör vi allt vi kan för att underlätta resor till och från Kaliningrad, för att få bort problem, för att stötta Kaliningrad osv.

Detta är en diskussionspunkt, inte en beslutspunkt.

Anf.  37  MATS ODELL (kd):

Det här är en punkt där ordförandeskapet väntas redovisa hur arbetet med Kaliningradfrågorna konkret ska bedrivas. För svensk del är det arbete som ska bedrivas naturligtvis högintressant. Men vad är visionen? Vart vill man komma? Ska det i princip bli stopp för ryska medborgare, eller vart syftar de här samtalen? Vad är målet för Sverige, t.ex. i Kaliningradfrågan? Här öppnar man annars i praktiken en sluss från hela den ryska kontinenten in i Sverige och EU – det är ju ett fullt möjligt resultat av de här förhandlingarna.

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är skojigt. Sverige har ju kämpat för att Kaliningrad ska komma upp, men nu får vi liksom dämpa lite för att det inte ska bli alldeles för mycket.

I och för sig delar jag utrikesministerns uppfattning i frågan. Samtidigt är det värt att notera att Spanien faktiskt lyssnar på vad man säger.

Det var dock en helt annan sak som jag ville fråga om men som kanske inte direkt har med EU att göra, nämligen: När öppnas det svenska generalkonsultatet i Kaliningrad?

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vågar inte säga exakt när det öppnas, men vi hoppas på att eventuellt få ta ett symboliskt spadtag redan inom några månader. Jag tror att detta är en väldigt viktig del just för att få det praktiska arbetet med Kaliningrad att gå vidare.

Man kan välja. Antingen integrerar man Kaliningrad eller också isolerar man Kaliningrad. Det är egentligen de två alternativ som finns. Hela vår vision har ju handlat om att integrera Kaliningrad.

Fokus har väldigt mycket riktats på just visumfrågorna, men det handlar också om att hjälpa Kaliningrad när det gäller de stora hälso- och miljöproblemen – problem som dessutom gärna går över gränserna. Således har vi faktiskt ett egenintresse av att se till att det blir en sådan typ av projekt och stöd till Kaliningrad att de kan minska sina hälso- och miljöproblem.

Även om jag inte tog upp det problemet här är det väldigt positivt att Spanien har med Kaliningrad på listan. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Därmed lämnar vi den punkten.

Jag ser att ett handelsärende dyker upp som punkt 11 på dagordningen, men den frågan har vi tidigare behandlat här i nämnden. Regeringens ståndpunkt har redovisats och det fanns en majoritet bakom den. Jag förutsätter att det är på samma sätt nu. Vi har inte kallat hit utrikeshandelsministern enbart för detta.

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Helt kort kan jag bara säga följande. Vi har ju varit eniga i de här frågorna tidigare. Men det är om möjligt ännu viktigare nu, på grund av krisen i Argentina, att försöka komma till skott både med Chile och med Mercosur. Därför hoppas vi verkligen på resultat här. Än så länge har ett par länder markerat problem, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<men vi hoppas att det här ska gå i mål.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag kan väl upprepa att det föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Nu går vi över till frågan om Afghanistan. Varsågod, utrikesministern!

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tror att också detta blir en diskussionspunkt; det blir nog inte några slutsatser. Det kommer att handla om att rapportera från givarkonferensen i Tokyo där man ju fick ett bra resultat när det gäller biståndet till Afghanistan. Vidare gäller det den särskilde EU-representantens arbete i Afghanistan. Vi kommer att ha tre olika kontor i Kabul – ett för EU:s särskilda sändebud, ett för dem som ger bistånd och ett för kommissionen. Det är viktigt att EU här fungerar samordnat och effektivt för att verkligen ge ett bra stöd. Sedan handlar det naturligtvis om det fortsatta politiska stödet till den nya regeringen.

Det var ju speciell information till riksdagen i går om hela det svenska biståndet till Afghanistan. Därför vet jag inte om jag i dag närmare ska gå in på det.

Anf.  44  LARS OHLY (v):

I går hade vi en föredragning inför utrikesutskottet. Mårten Grunditz var där. Det var väl fler än jag som blev lite förvånade över att Chris Pattens uttalande om att detta måste vara a long-term commitment, ett långsiktigt åtagande, hade väckt kritik bland medlemsstater. Tydligen hade även Sverige haft vissa invändningar mot Chris Pattens sätt att uttrycka sig därför att man från början hade kommit överens om att han skulle säga att det handlar om ett åtagande på ett antal år. Men är det något som måste vara uppenbart för alla, så är det att detta är ett långsiktigt åtagande. Vad Chris Patten sade borde vara självklart. Jag har svårt att se att Sverige skulle instämma i kritiken mot kommissionären för det uttalandet.

Det här är en punkt som varken i den kommenterade dagordningen eller i underlaget på något sätt berör det som i dag diskuteras oerhört mycket – där har Sverige tillsammans med bl.a. Storbritannien riktat ganska skarp kritik. Det gäller behandlingen i dagsläget av fångar, bl.a. i Guantánamo. Jag har fått uppfattningen att det inte bara är en svensk-brittisk kritik utan att det är en väl utbredd uppfattning inom den europeiska unionen att det är viktigt att slå vakt om Genèvekonventionen och om internationella regler för behandling av fångar.

Är det då inte rimligt att EU också diskuterar och faktiskt säger något om det för att utöva tryck och påtryckningar på USA att följa de internationella konventioner som de själva varit med om att skriva under, liksom att man ifrågasätter det begrepp som översätts olika men som kan sammanfattas ungefärligen med olagliga soldater – något som ju inte finns i några internationella konventioner och som därmed öppnar för att man kan behandla dem på ett sätt som strider mot konventionen om rättssäkerhet?

Det är väl också rimligt att faktiskt lyfta fram frågan om USA:s tillträde till konventionen om den internationella brottmålsdomstolen, att man också där utövar påtryckningar för att få en sådan brottmålsdomstol till stånd.

Det rimmar lite illa med gjorda utfästelser om vikten av individens rättssäkerhet om EU är tyst i de här frågorna, om man inte diskuterar dem öppet och faktiskt också kritiserar de övergrepp som sker eller som riskerar att ske under rubriken Kampen mot terrorismen.

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är självklart så att Afghanistan behöver stor långsiktig hjälp, så det har Patten inte fått kritik för. Däremot vet jag att det fanns en diskussion om att han inte fick nämna belopp om fem år, för det fanns liksom ingen överenskommelse om det. När det gäller beslutsforumet är det inte bara kommissionären utan också rådet som är med och fattar beslut om summorna. Det var således mer formell kritik. Däremot var det självklart inte politisk kritik. Det är klart att man inte ska göra insatser i Afghanistan nu och sedan göra om misstaget att lämna Afghanistan och glömma bort det. Man behöver mycket långvarig hjälp för att komma ur den här extrema situationen.

Sedan gäller det diskussionen om fångarna. Den saken har redan tagits upp i EU och i diskussionen mellan EU och USA. Detta togs upp så sent som i tisdags. Här har Spanien också agerat som EU-ordförande, förutom att vissa enskilda länder har agerat.

Det som vi kan se som positivt är att USA ändå verkar ha tagit till sig av kritiken. Nu har man gått ut och sagt att man kommer att behandla fångarna som krigsfångar. Man vill alltså inte erkänna dem som krigsfångar. Men man säger att man ska behandla dem som krigsfångar, vilket ju är ett steg framåt. Man har också sagt att man vill diskutera hur fortsättningen ska gå till. Det finns också en öppenhet för att processer får ske i olika länder i stället för att amerikanska militärdomstolar etc. används. USA har uppenbarligen tagit till sig av den kritik som man fått. Om det blir fortsatta problem här måste vi självklart också utnyttja EU-vägen.

Anf.  46  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

När det gäller de senaste åren med talibanernas skräckvälde vet vi att straffpåföljder varit stening, stympning, offentlig avrättning osv. Alla är vi väl chockade över de bilder av sådant här som vi sett.

Såvitt jag förstår har kriminaliteten fortsatt att öka i Afghanistan; det är väl vad man nu kan se. Tydligen är det fortfarande så att stening och stympning används och att offentliga avrättningar fortfarande sker. Har ni i något sammanhang diskuterat det, och skulle ni kunna trycka på från EU:s sida för att få en ändring till stånd vad gäller de här medeltida straffpåföljderna?

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m):

Med anledning av Lars Ohlys fråga undrar jag om folkrättssektionen inom UD kunde utreda detta med krigsfångar respektive terrorister – om inte annat kunde det vara bra för den svenska debatten. En terrorist kan väl inte vara en krigsfånge, utan en terrorist har ett personligt ansvar och kan ställas inför rätta, medan en krigsfånge inte har ett personligt ansvar och inte kan åtalas för sina gärningar – om jag förstått detta rätt.

Det vore nog klokt – men kanske inte här och nu i nämnden – att på något sätt få in detta som en bakgrundsupplysning för svensk debatt. Det är väl UD som så att säga sitter på folkrättsjuristerna.

Anf.  48  LARS OHLY (v):

Begreppet olaglig soldat öppnar för en behandling lite grann hur som helst eftersom det inte finns några internationella konventioner som reglerar hur man behandlar ett begrepp som inte finns.

Jag ställde en fråga om den internationella brottmålsdomstolen och om vikten av att där trycka på USA. Har EU agerat på något sätt, och tänker utrikesministern på något sätt ta upp den saken?

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sverige har bilateralt, och EU, flera gånger tagit upp frågan om den internationella brottmålsdomstolen. Tyvärr togs strax före jul ett beslut i den amerikanska kongressen som ytterligare försvårade för USA att gå med i den internationella brottmålsdomstolen. Det beklagar vi verkligen. Det har vi protesterat mot därför att det gick på något sätt stick i stäv med det stora internationella stöd som man fick i kampen mot terrorismen att man ytterligare försvårade USA:s samarbete med den internationella brottmålsdomstolen.

Sedan gäller det frågan om internationella krigsfångar. Detta med definitioner är svårt. Våra folkrättsjurister har tittat på det här och säger att det inte är helt enkelt. De har ändå fastnat för att så länge ingen behörig domstol fattat beslut om någonting annat ska fångarna ses som krigsfångar. Ungefär samma tolkning har Röda korset gjort.

Anf.  50  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ursäkta, men kan man åtala en krigsfånge? Jag trodde att en krigsfånge är personligen oansvarig för sina handlingar, bortsett från om han begår speciella grymheter. Hela idén med terrorismen är väl att man ska bringa dessa personer inför domstol.

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det handlar också om hur man ser dem nu och om hur man behandlar dem nu. Sedan kan en behörig domstol fatta beslut om någonting annat. I det läget kan man komma fram till att det just går att åtala; det kan handla om andra brott. Skälet till att Genèvekonventionen är skriven så är att de, under den tid som det hela är oklart, ska behandlas som krigsfångar.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Uppenbarligen ska inga beslut tas här – det är inga slutsatser.

Anf.  53  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag frågade om straffpåföljden, om stening, stympning osv. fortfarande är gängse normer i Afghanistan och om EU t.ex. har agerat.

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt, det där är en väldigt viktig fråga. Man skulle önska att sådant här kunde förändras omedelbart. Så är det tyvärr inte. Självklart ingår den diskussionen när man nu diskuterar demokrati och detta med rättsstat och uppbyggnad av nya institutioner i Afghanistan. Man skulle bara önska att det gick ännu fortare.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Därmed lämnar vi den dagordningspunkten för att gå över till frågan om fredsprocessen i Mellanöstern. Varsågod, utrikesministern!

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Rubriken, Fredsprocessen i Mellanöstern, känns kanske lite onödigt positiv. Vi förväntas ta slutsatser i linje med de slutsatser som vi nu upprepat under ett halvårs tid; detta i takt med att situationen bara förvärrats. Det finns ett nytt element som föreslagits från svensk sida. Vi har ju sett flera av de projekt förstöras som både Sverige och EU gett biståndspengar till. Både vi och EU har protesterat mot detta. Vi har bett EU räkna ut hur stora belopp det sammanlagt rör sig om. Det är nämligen inte bara svenska pengar utan också andras pengar. EU-kommissionen har kommit fram till att det handlar om ungefär 17 miljoner euro.

Vi hade en idé om att begära att få kompensation av Israel för att de har förstört det som vi faktiskt har betalat. Vi äger dock inte längre de här institutionerna, utan direkt när institutionerna färdigställts har de gått över till den palestinska myndigheten. Vi har tagit upp en idé om att vi ska stödja den palestinska myndigheten, som ska begära kompensation för det som är förstört och som har bekostats med våra biståndsmedel. Där skulle vi alltså ställa upp bakom den palestinska myndigheten och kräva direkt kompensation av Israel.

I övrigt handlar diskussionen fortfarande om det på något sätt går att få till stånd någon form av internationell press för att få Israel tillbaka till förhandlingsbordet. Går det att påverka den israeliska och den palestinska opinionen, så att de faktiskt kräver att respektive sida ska gå tillbaka till förhandlingsbordet? Som jag tidigare sagt ligger huvudansvaret hos den israeliska regeringen. Det är framför allt Sharon som i det här läget vägrar att ha några diskussioner eller förhandlingar.

Vi kan ju se alla de insatser från Sharonregeringen som gjorts under de senaste veckorna och det våld som man använt. Det verkar inte finnas något intresse för fredsförhandlingar så länge det inte blir antingen väldigt kraftigt åtdragna tumskruvar från USA eller det blir en klar förändring i den israeliska folkopinionen.

Anf.  57  LARS OHLY (v):

Det var bra klarspråk. Jag undrar dock över skillnaden mellan det som utrikesministern nu talar om – att EU via den palestinska myndigheten ska kräva kompensation för biståndsprojekt som på olika sätt raserats – och de diskussioner som vi hade i början av hösten då EU gick in med biståndsmedel till den palestinska myndigheten på grund av att Israel höll inne moms- och tullintäkter som enligt Osloavtalet skulle vidarebefordras till den palestinska myndigheten. EU gick alltså in och betalade det som Israel var skyldigt att betala. Då ansåg du, Anna Lindh, och ministerrådet inte att EU skulle kräva Israel på de pengarna.

Är det inte rimligt att faktiskt behandla de här två frågorna på samma sätt? Jag tycker att Israel borde vara skyldigt att betala tillbaka till EU vad EU bistått den palestinska myndigheten med. De pengarna skulle ju aldrig ha behövt utbetalas om Israel hade uppfyllt sina förpliktelser.

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tänker på vad vi tidigare talade om, en typ av smarta sanktioner. Är det något som man skulle kunna tänka sig att tillämpa gentemot Israel, utöver att ta upp det här med biståndet som vi talat om?

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Lars Ohly, det är rimligt att Israel ändå betalar. Vi har ju krävt att de ska betala ut de här skattepengarna och att de ska låta palestinierna få skattepengarna. Sverige och andra länder tycker att Israel ska betala tillbaka och att de fortsättningsvis ska betala ut till palestinierna. Om detta har det däremot inte funnits enighet i EU-kretsen, men visst är det rimligt.

Smarta sanktioner – ja, vill vi att de ska fredsförhandla går det knappast att ge dem reseförbud. Det finns en enda typ som jag tror att man kan komma vidare med utan att det är direkt kontraproduktivt i den israeliska opinionen. USA har ju hittills inte velat sätta på några tumskruvar. Men vårt största hopp är att fredsrörelsen i Israel, efter att under lång tid ha varit ganska bespottad av den israeliska opinionen, återigen börjar växa i styrka, så att vi får bredare politiska grupper som kräver att Sharon slutar med den politik som han just nu för. Risken med sanktioner är alltid att det motsatta pressas fram, nämligen att man sluter upp bakom sin ledare därför att man upplever att omvärlden attackerar och hotar en. Hittills har således alla sådana här sanktionsdebatter bedömts vara direkt kontraproduktiva när det gäller att försöka få den israeliska opinionen att svänga.

Vad vi har diskuterat och där har vi ännu inte nått full enighet – dock är man på väg – är att säga att de varor som produceras på ockuperad mark inte ska behandlas som vore de producerade i Israel. Man behandlar detta som en rent teknisk-juridisk handelsfråga, men det är klart att ett politiskt skäl ligger bakom. Den processen pågår.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Slutsatser ska antas. Vi har nu hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för densamma.

Vi går vidare på dagordningen och kommer nu till punkten om västra Balkan.

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mest aktuellt är väl att Solana i dag ska vara i Jugoslavien för att med både Serbien och Montenegro diskutera de framtida relationerna. Inför diskussionerna om folkomröstning och annat vill vi helst hitta en lösning som är sådan att Montenegro bevaras inom ett demokratiskt Jugoslavien.

När det gäller Kosovo råder, som ni alla vet, ett politiskt vakuum eftersom den nya regeringen inte har kunnat tillträda. Man har inte lyckats komma överens i parlamentet, så Rugova har hittills inte lyckats bli vald. Vi har dock åtminstone fått en efterträdare till Hans Hækkerup, som varit chef för FN-administrationen. Hans efterträdare är Michael Steiner.

Beträffande Makedonien finns det alarmerande rapporter om att våldet riskerar att öka under våren. Detta oroar oss mycket. Häromdagen hade vi den makedoniske utrikesministern här. Han garanterade att de nu är klara med lagen om lokalt självstyre som på något sätt är den sista riktiga hörnstenen som Makedonien måste genomföra för att kunna få bidrag från EU och omvärlden och som kan lägga grunden för en utveckling där också albanernas intressen tillgodoses.

Det mest intressanta som vi ska tala om på måndag tycker jag är polisstyrkan som finns i Bosnien. Den har hittills skötts av FN, men nu diskuterar man att EU ska överta ledningen av den. Det innebär att EU både får sin första riktiga krishanteringsinsats och att man kommer att ha en insats som spänner över flera pelare. På det sättet får man visa att man verkligen kan samordna insatserna när det gäller polisen och rättssystemet i övrigt, både förstapelar- och andrapelarfrågor. Det blir också ett väldigt nära samarbete med FN. Det är ju en bra utveckling.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Det här är ett beslutsärende. Det ska antas slutsatser, som utrikesministern påpekade. Vi har haft svårt att läsa svenska ståndpunkter, men vi har nu fått dem muntligt redovisade. Det skulle allmänt vara önskvärt att få de svenska ståndpunkterna. Vi kan ju inte kräva att få dem några dagar i förväg, men inför sammanträdet skulle det vara bra att ha dem på ett papper att delas ut till nämnden. Det skulle underlätta behandlingen.

Men den svenska ståndpunkten har muntligt redovisats, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Vi går vidare till Indien–Pakistan, som är nästa ärende.

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här kommer det eventuellt upp ett förslag om att vi ska skicka en EU-trojka eller ordförandeskapet till regionen för att markera att även EU fäster stor vikt vid de framtida relationerna mellan Indien och Pakistan och kräva att de drar tillbaka sina truppstyrkor.

Om Indien genomför det missiltest som man har planerat att göra i dag, menar vi att också EU bör protestera mot detta.

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara ta upp en detalj i promemorian. I sista stycket under den här punkten står det: Sverige stöder de deklarationer och démarcher som EU hittills har gjort. Jag tycker att det är en mycket olycklig formulering. Det verkar som om EU vore något annat än det som Sverige är aktivt med och beslutar i. Det är alldeles orimligt att skriva på det sättet. Antingen är vi med och formulerar EU:s position, eller också är vi inte det, och i så fall kan vi knappast stödja den. Jag tycker nog att man bör ändra språkbruket, så att man poängterar att vi är med i EU.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Den svenska ståndpunkten framgår däremot klart i det här fallet, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den. Sedan kommer kanske språkbruket att förändras under hand.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förutom A-punkterna är det bara en fråga kvar. Vid lunchen kommer bl.a. Mellanöstern upp. Den frågan har vi redan diskuterat. Men sedan kommer frågan om konventet upp, om Berlusconi och vem som ska representera Italien i konventet. Det kan tyckas vara en struntfråga vem som representerar vem, men det är inte en struntfråga för det handlar lite grann om hur Italien och Berlusconi agerar. Därför reagerade vi tidigare när vi hörde att Italien plötsligt inte längre ville se sin representant i konventet, Amato, som sin representant. Plötsligt sade man: Han är vice president. Han har ingenting med Italien att göra, utan vi ska utse en egen representant i konventet. Detta var tvärtemot det som överenskoms i Laeken.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Av samma skäl har vi sagt att vi inte är beredda att acceptera att man gör en formell helomvändning och plötsligt säger att man ska ha två representanter och inte är nöjd med den representant som man redan har fått tillsatt som vice president. Bakom den formella diskussionen finns det naturligtvis en politisk diskussion.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Både av formskäl och av politiska skäl vill jag alltså att vi fortsätter att hävda att vi inte kan acceptera det här. Jag är inte säker på att vi vinner i slutänden. Hittills har det varit Sverige och Holland som har stått på sig. När det kommer upp på ministernivå tror jag att det är lättare att få med fler av kollegerna på att reagera mot Italiens agerande. Men oavsett hur det går i slutänden, ska vi åtminstone försöka ha en ordentligt fight om det här. Framför allt ska italienarna inte känna att de kan sätta upp dagordningen.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag läste i ett Reutertelegram att en spansk minister menade att Amato inte hade något regeringsmandat, så det finns tydligen olika tolkningar här. Det ser ut att bli ett spännande rådsmöte.

Anf.  68  LARS OHLY (v):

Jag vill naturligtvis ge stöd till den hållningen. Men det är lite problematiskt när Sverige samtidigt säger att Frankrike får ha en representant utöver Valéry Giscard d´Estaing. Det tycker jag är en inkonsekvent hållning. Har man en president, har man ju en stark representant som dessutom sitter i sekretariatet med mycket stor påverkansmöjlighet, precis som Amato kommer att få. Jag tycker därför att vi ska släppa detta och sedan se till att Fini inte kommer med.

Anf.  69  MATS ODELL (kd):

Min fråga gränsar till det som har sagts här, nämligen hur Amato har utsetts. Har man på italiensk nationell nivå haft möjlighet att påverka detta? I så fall är kritiken naturligtvis obefogad. Men de här personerna, inklusive Giscard d´Estaing, kan ha utsetts ovanför huvudet på de nationer som de råkar komma ifrån, och samma sak gäller väl Belgiens förre premiärminister Jean-Luc Dehaene. Det är inte säkert att Sverige skulle vara nöjt om EU utsåg Bo Lundgren att ingå i konventet och att Sveriges representation därmed skulle vara löst. Jag menar att principfrågan tål att ventileras något.

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om det vore så att den svenska regeringen hade nominerat Bo Lundgren före mötet i Laeken och sedan fått se Bo Lundgren utsedd i Laeken hade vi inte kunnat komma tillbaka och säga: Nej, vi vill inte representeras av Bo Lundgren. I så fall hade vi fått skylla oss själva.

Den italienska regeringen hade nominerat Amato. Den italienska regeringen var med och fattade beslut i Laeken. I beslutet ingick också att ordföranden skulle stå fri. Det gällde från början. Man utsåg ordförande plus representanter från alla övriga regeringar. Man kan alltså säga att Italien fick en extra bonus i och med att den representant som de hade nominerat också fick bli vice ordförande, något som de då accepterade och tyckte var bra. Sedan har de kommit tillbaka och sagt att de inte står fast vid överenskommelsen.

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det stämmer med den bild som också jag har fått, att både Dehaene och Amato var regeringsrepresentanter till skillnad från Valéry Giscard d´Estaing, som var olympisk.

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har hört många positiva beskrivningar av Giscard d´Estaing vid presentationen av honom, men att presentera honom som olympisk lyckades inte ens Chirac med.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet i nämnden för den ståndpunkt som regeringen har redovisat inför diskussionen nästa vecka.

Då har vi slutligen A-punkterna kvar. Det är en ganska lång lista. Om det inte är någon särskild punkt som utrikesministern vill kommentera, kan vi fatta beslut om alla punkter i en klump.

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller A-punkterna.

Anf.  74  LARS OHLY (v):

När utrikesministrarna träffas är det rimligt att man tar upp aktuella situationer i olika delar av världen. Jag är angelägen om att uppmärksamhet riktas mot Brasilien just nu. Anledningen är bl.a. attentatet mot arbetarpartiets presidentkandidats närmaste man häromdagen. Han mördades mycket kallblodigt för tre dagar sedan. Det pågår förberedelser för ett val i Brasilien. PT, som förra gången fick 33 % av rösterna, har en stor chans att tillsammans med de jordlösas rörelse utmana den sittande regeringen. PT:s presidentkandidat fick ju 33 miljoner röster i förra presidentvalet. Det fattades bara 1 miljon röster för att han skulle ha vunnit presidentvalet. Oron är att valet som ska ske inte kommer att ske med blanka vapen. Det kommer inte att ske på ett rättvist sätt.

Brasilien är ett oerhört viktigt land för hela kontinenten. Vad jag tycker mig börja se är någon sorts begynnande colombiansk situation i kontinentens största och folkrikaste land. Man är inte där ännu. Men det finns alltför mycket av farhågor för en utveckling i den riktningen.

Jag tycker faktiskt att det är rimligt att utrikesministrarna när de träffas också diskuterar aktuella frågor i andra delar av världen. Frågan finns inte med på dagordningen, och det kanske inte finns någon möjlighet att lyfta fram frågan i det här sammanhanget. Men jag skulle ändå vilja att en viss uppmärksamhet fästs på det som händer i Brasilien just nu. Det har skrivits väldigt lite och varit väldigt lite uppmärksamhet kring detta, men det är oerhört viktigt.

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är alltid svårt att ta upp nya frågor som inte är formellt förberedda på utrikesministermötet. Däremot ska jag gärna ta upp situationen i Brasilien med det spanska ordförandeskapet och be att de bevakar vad som sker i Brasilien. De kommer säkert också att vilja ta upp en diskussion om Argentina, även om det inte blir några beslut, för de är ju naturligtvis väldigt beroende av vad som sker framför allt med den argentinska ekonomin men också på hela kontinenten. Men jag ska gärna föra frågorna om Brasilien vidare.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  5  KARIN PILSÄTER (fp): 2

Anf.  6  GÖRAN LENNMARKER (m): 2

Anf.  7  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  11  GÖRAN LENNMARKER (m): 4

Anf.  12  MATS ODELL (kd): 4

Anf.  13  LARS OHLY (v): 4

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m): 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  20  LARS OHLY (v): 6

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp): 8

Anf.  29  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 8

Anf.  30  MATS ODELL (kd): 8

Anf.  31  GÖRAN LENNMARKER (m): 8

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  33  HELENA BARGHOLTZ (fp): 9

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 10

Anf.  37  MATS ODELL (kd): 10

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m): 10

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf.  44  LARS OHLY (v): 11

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf.  46  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 13

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m): 13

Anf.  48  LARS OHLY (v): 13

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 13

Anf.  50  GÖRAN LENNMARKER (m): 14

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  53  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 14

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  55  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  57  LARS OHLY (v): 15

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp): 15

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf.  60  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m): 17

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  68  LARS OHLY (v): 18

Anf.  69  MATS ODELL (kd): 18

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m): 18

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  74  LARS OHLY (v): 19

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 19