Fredagen den 25 februari 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:23

1 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvårdsfrågor samt konsumentfrågor (sysselsättning och socialpolitik)

Statsrådet Hans Karlsson

Återrapport från ministerrådsmöte den 6 och 7 december 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 3 mars 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då ber vi Hans Karlsson och hans medarbetare att komma in. Hej och välkomna!

Vi gör som vanligt att vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  2  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag vill inleda med att lämna en återrapport från rådsmötet den 7 december och påminna om att en skriftlig återrapport från det mötet har skickats till nämnden.

Huvudfrågan vid mötet gällde förhandlingarna om arbetstidsdirektivet. Knäckfrågan var som väntat den så kallade opt out-regeln. Under förhandlingarna blev det dock uppenbart att positionerna var låsta och att rådet inte skulle kunna anta en allmän inriktning. Frågan är alltså fortfarande olöst.

Vidare kunde rådet ställa sig bakom en politisk överenskommelse vad gäller optisk strålning och en allmän riktlinje beträffande det så kallade recast-direktivet.

Nu går jag vidare till mötet den 3 mars. Innan jag inleder vill jag fästa nämndens uppmärksamhet på att dagordningspunkt 9 gällande mobila arbetstagare som utför gränsöverskridande interoperabla tjänster har strukits från dagordningen.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner återrapporten och går in på kommande ministerrådsmöte. Den första punkten rör förberedelse inför Europeiska rådets vårmöte. Behandlar vi alla a‑, b‑, c‑ och d-punkterna tillsammans eller tar vi dem var och en för sig?

Anf.  4  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Vi tar allt på en gång.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Ja, varsågod!

Anf.  6  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Som en del av förberedelserna inför vårtoppmötet kommer Epscorådet den 3 mars att diskutera och anta bidrag till toppmötet om halvtidsöversynen och den framtida Lissabonstrategin. Ett utkast till yttrande har gemensamt antagits av sysselsättningskommittén samt kommittén för social trygghet. Till grund för rådets bidrag ligger såväl kommissionens så kallade vårrapport som de gemensamma rapporterna om sysselsättningen respektive socialt skydd och integration liksom den sociala agendan samt jämställdhetsrapporten.

Regeringen ställer sig bakom den gemensamma sysselsättningsrapporten och den gemensamma rapporten om social trygghet och integration. Dessa två gemensamma rapporter förväntas antas vid mötet men är i nuläget under förhandling i Coreper.

Kommissionens vårrapport ger kommissionens syn på halvtidsöversynen av Lissabonstrategin och utgör ett viktigt underlag för debatten på toppmötet. Rapporten har presenterats tidigare i EU-nämnden, så jag tänker inte gå in på den närmare men vill lämna följande kommentar. Kommissionens prioriterade områden och rekommenderade policyåtgärder i vårrapporten stämmer i stora stycken väl överens med regeringens prioriteringar. Emellertid har den väl etablerade ansatsen att en mer aktiv välfärdspolitik bidrar till högre tillväxt och sysselsättning delvis fallit bort i den politiska retoriken i rapporten. Enligt min mening förutsätter långsiktig tillväxt såväl öppna och väl fungerande marknader som en väl fungerande välfärdspolitik för att möta de förändringar som sker. Jag välkomnar därför särskilt att Epscorådets bidrag tydligt understryker att en modern social infrastruktur men också en miljömässigt hållbar utveckling är centrala delar i en integrerad politik för långsiktig och hållbar tillväxt och att den sociala agendan därmed ses som en del av Lissabonstrategin.

Vidare stöder jag att arbetet med sysselsättningstrategin föreslås fokusera på fyra prioriterade områden, nämligen att få in fler på arbetsmarknaden, att öka anpassbarheten för företag och arbetstagare, att investera mer i humankapital och ett bättre genomförande och styrning. Det överensstämmer väl med de svenska prioriteringar och den syn som rådet tidigare gett uttryck för.

Regeringen välkomnar också den sociala agendan som är kommissionens sociala handlingsprogram för perioden 2006–2010 samt kommissionens jämställdhetsrapport. För svenskt vidkommande är det viktigt att jämställdhetsrapporten ges utrymme på toppmötet för att driva jämställdhetsarbetet framåt på EU-nivå.

Slutligen vill jag också nämna det sociala trepartstoppmötet för tillväxt och sysselsättning som, liksom tidigare år, kommer att äga rum i samband med vårtoppmötet. Ett åsiktsutbyte inför detta ska hållas på rådsmötet.

I kommissionens vårrapport understryks vikten av att engagera alla berörda aktörer, inte minst arbetsmarknadens parter, i genomförandet av Lissabonstrategin. Jag delar den uppfattningen fullt ut.

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp):

Herr ordförande! Jag vill bara fråga om vi nu tittar på alla punkter under punkt 3.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Ja, och så fick vi en kort rapport om punkt 4 också, men den tar vi efteråt.

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp):

Handlar punkt 4 om den sociala agendan?

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Statsrådet var inne lite kort på punkt 4. Det är punkt 3 a, b, c, d och e som vi behandlar. Det handlar bland annat om den sociala agendan.

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp):

Regeringen ogillar ju den här nya fokuseringen av Lissabonprocessen. Vi var inne på det på mötet med Lars Danielsson tidigare. Vi gillar den nya fokuseringen med tanke på att det ursprungligen är ett mål att man ska komma i fatt framför allt Förenta staterna i ekonomiskt. Eftersom man har misslyckats just på den punkten mindre än vad beträffar miljö och sociala frågor, är det viktigt att man prioriterar konkurrenskraft och ekonomisk utveckling. Det är bara att konstatera att vi har skilda prioriteringar, eller regeringen har rättare sagt ingen prioritering alls. Att prioritera allt är att prioritera inget, som Wim Kok sade i sin rapport för en tid sedan.

Jag tycker att det är ett problematiskt samarbete som vi har på den här punkten inom Europeiska unionen. De sociala parterna representerar ju två särintressen, facket och företaget. De står dessutom inte, som parlamentariker, till ansvar inför väljare i val. Därför bör de inte ha någon särskild roll enligt min mening.

En punkt som jag är väldigt förvånad över att Hans Karlsson, med sin välbekanta syn, har ställt sig bakom är det som står i den sociala agendan om att nationella minimiinkomstsystem är något eftersträvansvärt. Det står på s. 10. Är det verkligen möjligt att regeringen står bakom den tanken? Så här står det: Inom ramen för den nya agendan kommer kommissionen att engagera sig i debatten om de nationella minimiinkomstsystem som den åtog sig att inleda i tidigare socialpolitiska agenda.

Är det verkligen så att Sverige står bakom det?

Jag har en svensk version av den här agendan som jag bläddrar i. Jag har fått den från arbetsmarknadsutskottet. På s. 7 står det någonting annat, nämligen att man ska skapa större samverkan mellan politiska åtgärder och deras finansiärer, i synnerhet i den europeiska sociala fonden. Det måste vara någon konstigt där också. Det kan inte vara så att finansiärerna av politiska åtgärder ska samverka. Det verkar väldigt konstigt.

Anf.  12  EVA ARVIDSSON (s):

Jag har en fråga som gäller den sociala ekonomin och socialt företagande. Eftersom det skapas fler arbetstillfällen om man också ska ta hänsyn till den sociala dimensionen är socialt företagande en sektor som är växande i Europa. Den är mycket större där än vad den är i Sverige. Jag undrar om den frågan över huvud taget diskuteras i de här sammanhangen när man pratar om tillväxt.

Anf.  13  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det var ganska mycket papper. Vi i Miljöpartiet stöder inte EU-kommissionens nya mål att bara satsa på ekonomisk tillväxt när det gäller Lissabonstrategin. Vi vill gärna lyfta upp att man måste ha en progressiv miljöpolitik och en social politik. Det går hand i hand.

Det finns flera frågeställningar här. En sak är den mer övergripande som finns i underlaget. Det står att man ska öka anpassningsbarheten för såväl arbetskraften som företagen och öka arbetsmarknadens flexibilitet. Jag har försökt att hitta i underlagen vad som menas med det. Man kan ju mena väldigt olika saker när man skriver något sådant. Min gissning är att åtminstone vi från svenskt håll har en lite annan utgångspunkt när det gäller vad ökad flexibilitet innebär. I vissa medlemsländer säger man rent ut att i så fall ska det vara lättare för företag att kunna avskeda folk och så vidare. Det är kanske inte den sortens flexibilitet som vi eftersträvar. Frågan är hur mycket av det som står här som är den svenska regeringens utgångspunkt på dessa områden.

Det är bra att man lyfter upp jämställdhetsfrågorna. Jag delar regeringens åsikt att det måste finnas med fler punkter om detta.

På s. 29 i det tjocka dokumentet står det om europeiskt initiativ för ungdomar. Det är svårt att säga emot att man ska satsa mer på att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men däremot är det väldigt intressant att det står att man ska ha en vidareutveckling av lärlingsutbildningen. Då måste jag fråga vilka initiativ som statsrådet har för avsikt att ta på det området om det är någonting som Sveriges regering avser att stödja på EU-nivå. Hittills har jag sett få förslag i Sverige om detta. Jag är generellt positiv till att man utvecklar ett sådant system. Det är ju positivt om Sveriges regering kan lära sig någonting av andra EU-länder.

På s. 31 står det att man ska arbeta vidare för en samordning av politiken för rätt till inresa och vistelse för ekonomiska invandrare. Är detta ett kodord för arbetskraftsinvandring? Det kom på tapeten förra veckan att man skulle ta initiativ för arbetskraftsinvandring till EU-länderna. Är det detta som avses här? I så fall tycker jag att Sveriges regering ska begära att det blir tydligare än vad det är i det dokument som finns här. Jag och Miljöpartiet är generellt för en ökad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU och EES.

När det gäller punkt 3 c, gemensam rapport, lyfter man upp att en av punkterna är att säkerställa sysselsättningsfrämjande löner, och jag tror att Carl B Hamilton var inne på det också. Jag skulle vilja veta vad som menas med sysselsättningsfrämjande löner. Betyder det sänkta löner inom vissa områden och höjda inom andra? Hur går det i så fall ihop med den svenska principen att arbetsmarknadens parter ska avgöra detta?

Slutligen lyfter Sveriges regering fram flera positiva aspekter. Jag nämnde jämställdhet, men det gäller även miljöpolitik och så vidare. Min fråga är: Vad ska statsrådet göra om man inte får gehör för de här frågorna? Ska statsrådet försöka stoppa något underlag om Lissabonstrategin tills man är nöjd? Eller ska man svälja det och säga att vi inte kunde komma längre? Jag tycker att Sveriges regering ska ta strid i de här frågorna därför att det är viktigt att poängtera de tre gemensamma ståndpunkterna, bättre miljöpolitik, bättre socialpolitik och en hållbar ekonomisk tillväxt.

Anf.  14  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Även för oss i Vänsterpartiet är det viktigt att miljön och den sociala dimensionen lyfts fram, och det sker inte tillräckligt. Det är som Ulf Holm säger att det är tillväxten som lyfts fram i första rummet.

Jag har några frågor om sysselsättningsrapporten. Det måste skapas 22 miljoner jobb för att vi inom EU ska nå en sysselsättningsgrad på 70 % år 2010. Jag tror att det är ett väldigt svårt mål att nå. Sysselsättningsgraden är ju bara 63 % i genomsnitt, och den är bara 40 % för äldre. Det är väldigt låga tal. Det är oerhört viktigt att vi kan få upp sysselsättningsgraden. Det finns en del saker som ska göras här.

Här i Sverige kan vi se att många industriföretag flyttar ut. Senast kunde vi se att Electrolux ena dagen redovisade en vinst på 28 miljarder och nästa dag aviserade en utflyttning. Sådana saker sker ju inte bara i Sverige, utan de sker också i EU. Jag undrar om ni i de här sammanhangen kommer att diskutera utflyttning av företag från EU till Sydostasien eller andra låglöneområden och vad den ökande koncentrationen kommer att leda till. Vi vet att centralisering och rationalisering leder till att många arbeten försvinner. Det är bra att de mindre och medelstora företagen betonas. De är trots allt 99 % av alla företag. Den dimensionen är viktig.

Min nästa fråga handlar om kunskap och innovation. Jag tycker att det är viktigt att vi satsar på det. Utgifterna för forskning och utveckling bör öka. Det finns visst någon typ av förslag om att de ska öka, men man bör också veta att det finns de som vill ha enprocentsmålet. Vi måste kunna finansiera de här ökningarna. Jag undrar hur vi ska fördela de pengarna och fortfarande med kraft slåss för målet om 1 % av BNP om man nu ska göra den här satsningen på forskningen.

Min nästa fråga gäller det som står om att ta itu med löneklyftor mellan könen. Det är väldigt viktigt att arbeta med jämställdhetsfrågor. Jag tycker att vi gör det på ett bra sätt i Sverige. Sedan står det att löneklyftan mellan könen inte visar några tecken på att minska och inte heller verkar vara föremål för några kraftfulla åtgärder. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag undrar vad statsrådet kommer att göra för att vi verkligen ska få de här kraftfulla åtgärderna. Det är bara hälften av medlemsstaterna som har satt upp nationella mål på detta område, och det är egentligen bara Sverige som arbetar med att integrera ett jämställdhetsperspektiv. Jag tycker att det är lovvärt att vi gör det i Sverige. Jag vill ge regering beröm för att man arbetar med det, men det borde ju alla göra.

Jag vill avsluta med att säga att det står lite om modernisering av pensionssystemen. Det är klart att det behövs, men samtidigt vet jag att statsministern gjorde ett uttalande nu i veckan om pensionerna. Det gläder mig, för statsministern uttolkade vad vi i Vänsterpartiet har sagt. Vi har varit kritiska till pensionssystemet i Genomförandegruppen. I framtiden får vi kanske ett pensionssystem som inte är så hållbart, och många får kanske en betydligt sämre pension. Jag undrar vad man menar med att modernisera pensionssystemet inom EU.

Anf.  15  LARS LINDBLAD (m):

Statsrådets rapporter, och även den svenska ståndpunkten, håller sig på en ganska allmän nivå. Då får vi också i vår diskussion hålla oss på den nivån.

När det gäller Barrosokommissionens förslag om ökad fokusering i Lissabonstrategin tycker vi, liksom vi också sade till Lars Danielsson tidigare, att det är rimligt att man kan stödja en ökad fokusering. Lissabonstrategin handlar ju om hur vi ska förhålla oss till omvärlden och den konkurrens som finns, och då gäller det att fokusera på de problem som faktiskt finns. Det är ju i första hand tillväxt och sysselsättning, och inte miljö och den sociala utvecklingen. Där ligger ju Europa ganska långt fram. Då känns det också rimligt att fokusera på de största problemen, nämligen tillväxt och sysselsättning.

När det gäller den sociala dimensionen generellt har vi varit ganska skeptiska till att diskussionen förs på en överstatlig nivå och att policy beslutas om på EU-nivå. Det innebär inte att vi inte tycker att de här frågorna är viktiga. Det handlar snarare om vår syn på subsidiaritetsprincipen, det vill säga att politik ska bedrivas på lägsta effektiva nivå. Frågorna om jämställdhetspolitik och annat blir ganska fluffiga på Europanivån. Jag tror att det är betydligt bättre att börja på den nära nivån, till exempel på Regeringskansliet, och titta på vad man kan göra där innan man för allmänna diskussioner på Europanivå. Det blir allmänna synpunkter och förhållningssätt eftersom texten är ganska allmänt hållen.

Anf.  16  BEATRICE ASK (m):

Jag tänkte ställa en fråga med anledning av att jag tycker att det här med hemläxor är så viktigt. Här kan man se att man har följt upp vad som har hänt i länderna intill dags dato. På s. 14 i handlingarna kan man läsa att Sverige har fått ett väldigt fint betyg när det gäller att minska byråkratin. Det är vi väldigt stolta över. Vi har dessutom lyckats minska avhoppen från skolan.

Men sedan läser jag där att vi har varit sämre på att integrera invandrare på arbetsmarknaden och att vi har fått bedömningen begränsade framsteg för att minska arbetslöshets- och aktivitetsfällor. Jag är kanske oinsatt i detta, men hur förhåller vi oss i de frågorna visavi andra länder? Det här är två områden som tillhör de områden som har fått huvudprioritet nu när det gäller vad som ska ske framöver. Vi har alltså dåliga resultat på två huvudprioriterade områden. Jag har också läst mig till att man har gett särskilda rekommendationer till olika länder på områden där de inte har nått ända fram. Jag undrar om vi har fått sådana särskilda rekommendationer om vad man tycker att vi borde göra. Finns det något som vi borde bocka av? Eller är det något som vi själva måste komma på? Jag tror att det är väldigt viktigt, eftersom jag tycker att de prioriteringar som man gör är bra. Det har spretat lite för mycket. Om vi är dåliga på två av de viktigaste områdena finns det ju anledning att lägga på ett kol här. Här har vi, som sagt, inte fått något beröm, och det hade vi ju önskat.

Anf.  17  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag kan nöja mig med att instämma i vad Carl B Hamilton sade tidigare. En del andra har varit inne på samma sak. Fokuserar man på allt riskerar man att tappa fokus över huvud taget.

Det finns en sak som jag alltid retar mig på. Jag såg det här om att investera i humankapital. Varje morgon när jag vaknar ställer jag mig framför spegeln och tänker: Här har jag ett intressant humankapital. Det är att nedgradera människovärdet att betrakta människor som humankapital.

Anf.  18  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag kan instämma i det Ingvar Svensson sade. Det är många korkade benämningar, och detta är en sådan.

Låt mig börja med frågan om prioriteringar. När man samtalar om detta känns det å ena sidan som om vi har olika uppfattningar. Å andra sidan borde vi inte ha det. Regeringens linje, som jag kommer att framföra på nästa rådsmöte, är att det inte finns någon motsättning mellan de här tre målen. Ökad konkurrenskraft, välfärdspolitik och miljöpolitik sitter ihop. Vi kan få en bättre konkurrenskraft genom att ha en bra välfärdspolitik. Vi i Sverige anses ju vara ett gott exempel på det. Trygghetsanordningar för människor gör att man vågar vara med och ställa om i produktion, vågar vara på en arbetsplats som också riskerar att läggas ned och vågar ta steget in i det nya och inte till varje pris behålla det gamla. Motsatsen är konkurrenshämmande. De som hävdar linjen att till varje pris rädda varje jobb kommer att gå bakåt i produktivitet och tillväxt. Omställning, att lämna det gamla, sikta på det nya och satsa på det nya med hjälp av goda trygghetsanordningar, stöd och hjälp att komma vidare till nästa jobb, ökar konkurrenskraften. Det sitter ihop.

Det är likadant med miljöfrågorna. Den verksamhet som orkar, vågar och vill satsa på bra miljöteknik kommer i ett bättre konkurrensläge långsiktigt än den som inte gör det. Därför sitter dessa frågor ihop.

Vi har reagerat mot detta. Jag kommer rent principiellt att markera att det inte handlar om att prioritera det ena före det andra. Det viktiga är att göra dessa saker tillsammans. Vi har inget emot ökad konkurrens eller tycker att det ska stå tillbaka. I själva verket är det tvärtom. Vi ska arbeta för en bättre konkurrenskraft genom att utveckla välfärdspolitik och miljöpolitik. Jag ska inte polemisera med de inlägg som har varit utan nöjer mig med att redovisa vad som är regeringens linje när det gäller den frågan.

Jag sade också i inledningen att det är en sak vad som är retoriken i syntesrapporten och en annan vad som finns substantiellt. I det underlag som Epscorådet ska diskutera tycker vi inte att det finns någon nedprioritering av miljö och välfärd.

Jag kommer för svensk del att markera att detta hör ihop. Vi vill inte se någon annan utveckling för vår del.

När det gäller frågan om den sociala sektorn är svaret att den finns med och den diskuteras. Jag kan inte erinra mig formuleringarna exakt. Det kanske mina medarbetare kan hjälpa mig med. Mitt förhållningssätt till denna fråga är att det är en stor fråga i många länder som inte har den typ av välfärdsanordningar som vi har.

Jag laddar ofta på den frågan eftersom det för mig låter som välgörenhet. Jag har försökt träna bort det. Jag vet att det är något annat. Med stor respekt för att det är nödvändigt för andra länder att särskilt utveckla den sociala sektorn, som den kallas, ska vi stödja det. Vi har all anledning att för egen del fundera över hur detta kan utvecklas i Sverige. Det är något annat än välfärd. Det är alternativa sätt att bedriva verksamhet som har sitt berättigande i många sammanhang.

Jag kan bara redovisa den uppfattningen så här långt. Jag kan inte ge några närmare svar. Eva Arvidsson kanske nöjer sig med det.

Jag tror att Ulf Holm landade i frågan om prioritering när det gäller konkurrenskraft, miljö och välfärd.

Jag är övertygad om att vi kommer att kunna påverka i debatten så att vi inte får en sådan motsättning. Det är den ingång vi har. Att stoppa vad man ska göra när ingenting lyckas får vi väl återkomma till. Jag känner mig inte orolig på den punkten. Det är däremot nödvändigt att vi som har den uppfattningen verkligen hörs och tar den debatten. Det omvända vore väldigt olyckligt. Jag tycker att José Manuel Barrosos liknelse var en aning haltande. Jag förstod den inte. Vi kommer inte att biträda en linje som innebär att man låter miljöpolitik och välfärdspolitik stå tillbaka. Tvärtom; det ska sitta ihop. Nu har jag sagt det två gånger.

Jag hängde inte riktigt med när du tog upp frågan om arbetskraftsinvandring, Ulf Holm. Vi får höra om någon av mina medarbetare kan ta den frågan när jag är klar, eller om du kan hjälpa mig vidare med ytterligare någon fråga.

Det är en het diskussion i alla länder när det gäller frågan om utflyttning av företag. Sveriges linje är att vi inte vill medverka till en utveckling som på något slags formell grund ska förhindra utflyttning. Det går inte. Vi har en utveckling som kommer att innebära strukturförändringar också med utflyttning. Att inte bejaka den typen av strukturförändring innebär att vi omvänt kanske tvingas bedriva en politik för sänkta löner och försämrade anställningsförmåner för att kunna konkurrera med andra länder. Det vill vi inte. Det tror vi inte att svenska folket vill. Vi ska inte på formell grund förhindra detta. Vi ska tvärtom bedriva en politik som främjar utveckling, innovationer och inte minst kunskap hos arbetskraften som gör att vi har beredskap att ta nya utmaningar och utveckla det som vi kan vara bra på och konkurrera med. Vi ska alltså inte rädda jobb utan rädda människor till bättre jobb i framtiden. Det är sammanfattningsvis regeringens linje.

Frågan om löneklyftan, inte minst mellan kvinnor och män, driver vi tillsammans med flera andra väldigt hårt i alla sammanhang. Det är lite olika ingångar på det. Frågan handlar om om man med förstärkta gemensamma regelverk i Europa ska kunna förhindra lönediskriminering. Ett annat sätt är att via förhandlingar och kollektivavtal göra något åt löneskillnaderna. I Sverige har vi ju relativt sett varit framgångsrika, även om det återstår väldigt mycket också hos oss. När vi får den här diskussionen pekar jag alltid på att vi har goda erfarenheter av att parterna förmår göra mycket när det gäller utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Men det räcker inte. Det behövs också en lagstiftning som direkt förbjuder diskriminering. Det redovisar jag som Sveriges linje.

Det är en fråga som ständigt måste ha sin uppmärksamhet eftersom den lätt somnar in. Den debatten måste ständigt föras. Det görs också. Jag önskar att vi hade en något högre temperatur på Europanivå när det gäller jämställdhetsfrågorna och lönefrågorna än vad vi har. Frågan är ju het i Sverige.

När det gäller frågan om pensionssystemen vill jag säga att vi inte ska skapa gemensamma pensionssystem i Europa, och vi ska inte styra varandra i någon riktning. Vi ska ta del av varandras goda exempel. Det är en nationell fråga. Många länder tycker att man har de framtida pensionerna som ett stort problem framför sig. Vi tycker att vi har en lösning som är långsiktigt hållbar.

Här hemma har vi en debatt om huruvida den är bra eller dålig. Den debatten tar jag inte med mig till Bryssel. Den får väl föras här hemma.

Andra länder uppfattar att de har betydligt större problem än vad vi har i Sverige på den punkten. Om några vill använda Sverige som ett gott exempel får de göra det. Vill de tycka att det är ett dåligt exempel är väl det också tillåtet.

Vi har fått särskilda rekommendationer när det gäller integrationen av invandrare. Jämfört med många andra länder är Sverige sämre. Däremot är vi bättre på den totala sysselsättningen, och vi är bättre på kvinnors arbetskraftsdeltagande. Jag har aldrig haft svårt att säga att vi måste bli bättre när det gäller integrationen av invandrare på arbetsmarknaden. Man kan fundera på om vi är så väldigt mycket sämre än många andra länder. Det kan man alltid diskutera.

Jag behöver inte gå i försvarsställning på något sätt mot Beatrice Ask. Vi inser och tycker själva att vi måste skapa bättre förutsättningar för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Det är det som är problemet. Vi har inte problemet att de som är inne blir särbehandlade. De kanske på individuell nivå blir diskriminerade i olika sammanhang, men invandrare åker inte ut i högre grad än svenskar. Däremot kommer man in i sämre grad som invandrare än svensk.

Det har dock förbättrats. I slutet av 90-talet och början av 2000-talet ökade sysselsättningsgraden för invandrare. Under en tid kunde vi säga att det gick åt rätt håll. Det har sedan doppat igen. Just nu går det tillbaka, men inte tillbaka till den lägsta nivån. Vi ser detta. Jag håller med om det.

Anf.  19  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Det är en väldigt intensiv debatt på EU-nivå om den sociala sektorn. Det är en fråga som det finns stort intresse för på EU-nivå.

I tidigare års riktlinjer har det funnits mer explicita hänvisningar till den sociala sektorn. Sedan man gjorde revideringen och minskade ned riktlinjerna och gjorde dem mer övergripande finns det inte en lika tydlig explicit referens till den sociala ekonomin. Det innebär inte att det är en mindre viktig fråga. Det finns gemenskapsmedel som syftar till att främja den sociala ekonomin i olika länder och olika sektorer. Det är i allra högsta grad en levande fråga.

Jag vill bara ge ett formellt svar när det gäller rekommendationerna. Sverige har fått dessa rekommendationer. När man beaktar de bedömningar som kommissionen gör tittar man bara på vad som har gjorts det senaste året. Man går inte längre tillbaka i tiden. Strategin i sig är ju långsiktig, så det blir naturligtvis mer intressant att på sikt se vad de olika länderna gör för att komma till rätta med de utmaningar de har.

Anf.  20  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag glömde en viktig fråga som Carl B Hamilton tog upp. Det var frågan om Sveriges syn på minimilöner.

Detta finns formellt i kommissionens sociala agenda, som vi inte tar ställning till. Vi behöver inte formellt hantera det. Däremot markerar vi. Jag kan försäkra Carl B Hamilton, vilket han också trodde, att vi inte försummar något tillfälle att markera att vi inte ska ha lagstiftad minimilön, eller någon annan form av reglerad minimilön än vad parterna själva är beredda att komma överens om i avtal.

Anf.  21  BEATRICE ASK (m):

Har vi fått någon handling om de rekommendationer som Sverige har fått? Det är bra att få veta att vi har fått det. Vi är ju helt överens om att det här är ett problem som måste hanteras.

I den sociala rapporten pekar man ju framför allt på strukturella reformer som är nödvändiga också på det sociala området för att, som det står, se till att trygghetssystemen fungerar som ett faktiskt incitament till arbete.

Statsrådet sade att vi är ett bra exempel på att den sociala tryggheten är viktig för ökad tillväxt. Jag håller med om det rent allmänt som en grundförutsättning. Men när det gäller till exempel invandrare vet vi att vi har strukturella problem i våra välfärdssystem som gör att de inte uppmuntras till arbete. Vi får en inlåsningseffekt.

Jag tycker att det hade varit bra om Sverige, i stället för att bara lyfta fram jämställdhetsfrågor, faktiskt hade pekat på betydelsen av att man i arbetet med trygghetssystemen är noga med att undvika inlåsningseffekten. I Sverige har vi ju extremexempel på hur illa det kan gå. Det är tråkigt om de som kommer efter måste göra samma misstag som vi har gjort. Vi måste naturligtvis också rätta till våra fel.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Låt mig återvända till frågan om fokusering. Det är viktigt att man inte blandar ihop två saker.

Dels har vi ett projekt i EU som kallas för Lissabonprojektet. Det har blivit ett fiasko efter halva tiden. Frågan är: Hur ska man få det att fungera? Receptet är fokusering.

Dels har vi en europeisk samhällsutveckling. Hur ska man få den att bli bättre? I den samhällsutvecklingen är ju sociala frågor och miljöfrågor väl så viktiga som ekonomisk tillväxt.

Det vi nu diskuterar är ju ett specifikt EU-projekt – som är väldigt viktigt – och hur man ska få det att fungera, inte hur Europa ska se ut om tio år. Det är två olika saker.

Jag kan illustrera detta med ett kärt folkpartiförslag som är genomfört, nämligen pappamånad. Det finns nu någonstans i de här papperen – jag tror att det är regeringen som nämner det – att det är viktigt att driva detta på europeisk nivå.

I det här läget är det viktigt i den svenska samhällsutvecklingen, och det är bra om det finns i Europa om tio år. Men om man verkligen vill att Lissabonprojektet ska lyckas är detta inte en fråga som ska drivas där. Det blir för diffust. Då sysslar man med allting. Välj bort pappamånad och fokusera på ekonomisk utveckling.

Hans Karlsson och jag och sannolikt många fler är överens om att om man inte har några pengar har man inte råd med vare sig pappamånad, sociala satsningar på skola, vård och omsorg eller miljösatsningar. På något sätt kommer man aldrig ifrån att det måste finnas pengar och resurser. Det är den frågan som måste stå i fokus för Europa under den närmaste tiden och därmed för Lissabonprojektet.

USA är inte det bästa att jämföra sig med i alla sammanhang. På skolområdet är det Finland och de asiatiska länderna som är mer eftersträvansvärda.

Herr ordförande! Jag vill också säga något om genomförandet. Många pekar på att det finns en massa fina ambitioner i Lissabonprojektet, men problemet är att de inte genomförs. Jag tycker att regeringen är lite oklar. I det här papperet står det att man beklagar att den gamla metoden, att man jämför med varandra – det som Beatrice Ask var inne på – inte fullföljs med samma kraft som tidigare.

I den nya fokuserade versionen ska man mer ha en betoning på det nationella ansvaret. De nationella parlamenten ska vara med. Det ska tas ett ansvar på nationell nivå. De två ansatserna – å ena sidan jämföra sig med varandra, å andra sidan betona det nationella ansvaret – är inte riktigt förenliga. Var står regeringen i detta? Bejakar regeringen det nya nationella ansvarstagandet som till exempel innebär att man kommer med skrivelser till riksdagen och att riksdagen tar initiativ och ska vara med mycket mer, eller beklagar ni detta? Jag tycker att det är oklart.

Anf.  23  ULF HOLM (mp):

Jag fortsätter där Carl B Hamilton slutade. Den fråga man måste ställa sig är om Lissabonprojektets fiasko beror på att det saknas överstatliga beslut eller på att medlemsstaterna, när de har varit nöjda och fastslagit Lissabonstrategin, inte kan genomföra det på nationell nivå eller inte bryr sig om det. Det är en intressant frågeställning.

Jag tror absolut inte på några överstatliga beslut inom de här områdena. Jag hoppas att inte regeringen heller gör det.

Man kan använda sig av förslag från andra länder. Man kan jämföra sig och så vidare. Men det gäller ju att Sverige och andra medlemsstater menar allvar med vad man säger.

Om man ska tro att de nationella parlamenten ska vara med mer i processen för att understödja de fina skrivningarna är det skrämmande att se att riksdagens arbetsmarknadsutskott inte har behandlat den här frågan före EU-nämnden. Det är ett gott exempel på att regeringen inte har tagit initiativ till att komma till utskottet och föra en dialog med det ansvariga utskottet om detta. Det är ett exempel på vad jag tycker att man ska jobba vidare med. Nu får jag genast arbetsmarknadsutskottets ordförande på mig.

Det står i underlaget till dagens möte att rådet den 3 mars ska anta ett yttrande om halvtidsöversynen och hur man ska jobba vidare. Då måste man väl titta på vad kommissionen har skrivit. Hela underlaget andas nyliberal approach.

Vi hörde Lars Lindblad säga att jämställdhetspolitiken blivit fluffig på EU-nivå och att miljöpolitiken ligger långt framme i EU. Det är inte sant. Det finns oerhört mycket mer att göra på de här områdena såväl i Sverige som i andra EU-medlemsstater. Då måste vi mena allvar med de skrivningar som antas.

Jag blir rädd när EU-kommissionens nya approach är att det bara rör sig om ekonomisk tillväxt och att man inte ser det som statsrådet nämner, att de tre bitarna hänger ihop. Man måste tydliggöra det.

Om man nu inte får gehör för detta på mötet på torsdag kommer då statsrådet att ge klartecken till rapporten till EU-toppmötet? I underlaget fattas de viktiga beståndsdelarna progressiv bra miljöpolitik, främjande av miljöteknik och välfärdspolitik samt sociala dimensioner. Man måste lyfta upp detta i dokumentet. Frågan är hur långt statsrådet ska gå på ministerrådsmötet. Jag tycker att det är allvarligt.

Det står fortfarande att man ska säkerställa sysselsättningsfrämjande löner. Vad innebär det i praktiken? Vilka åtaganden gör regeringen på EU-nivå när man går med på detta?

Jag fick inget svar på frågan om arbetskraftsinvandring. Jag hoppas att inte Sveriges regering motarbetar detta på EU-nivå, precis som man satte sig emot när riksdagen behandlade frågan. Det vore väldigt beklagligt. Jag tror att det är viktigt för framtiden att Sveriges regering driver frågan på EU-nivå.

Anf.  24  ANDERS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag ställer upp på det som Hans Karlsson har sagt. Man kan inte urskilja vissa delar, som Carl B Hamilton säger, och att den sociala dimensionen inte är viktig i en tillväxt.

Mycket av svensk välfärd och svenskt välfärdsbygge och tillväxt har berott på den sociala dimensionen. Vi har byggt ett samhälle utifrån att människor ska känna sig trygga. Jag tror att det är lätt att förbise det när man resonerar om detta.

Ulf Holm tog upp att detta inte är behandlat i arbetsmarknadsutskottet. Det ska inte falla på ministern och regeringen. Det ska falla på presidiet i arbetsmarknadsutskottet. Jag är en del av det, och ska förklara det.

Vi hade alternativet att kalla till ett extra arbetsmarknadsutskottssammanträde denna vecka. Vi valde att inte göra det. Jag tror att många ledamöter tyckte att det var bra.

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp):

Jag anser att den sociala dimensionen är viktig i Sveriges utveckling. Det är inget tvivel om det. Det har säkert gjort människor mer riskbenägna att de har haft ett socialt skyddsnät på arbetsmarknaden och i andra sammanhang. Det innebär inte att samma recept ska skrivas ut för hur man ska få Lissabonprojektet i den europeiska unionen att fungera bättre.

Det är två olika saker.

Anf.  26  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! Jag tänker avstå från att ha en inrikespolitisk debatt om de svenska socialförsäkringssystemen, Beatrice Ask. Då blir mitt svar lite snällare än vad det annars skulle ha blivit.

Från någon slags utgångspunkt är det lätt att vara ense med Beatrice Ask om att våra välfärdssystem, socialförsäkringar och andra anordningar, måste vara rationella. Det gäller både ekonomisk rationalitet och rättvisa, fördelning och ambitioner. Där kan vi säkert hitta skiljelinjer om vi anstränger oss, men i grunden bejakar jag att vi hela tiden måste se till att våra socialförsäkringssystem inte får oönskade effekter. Det är självklart. Vad det är har vi säkert olika politiska uppfattningar om.

Jag är en ivrig anhängare av att också granska våra nuvarande system på ett sådant sätt att vi upptäcker om de inte fungerar som de borde fungera. Det gör jag av omtanke om de människor som ska använda sig av systemen när man drabbas av ohälsa, arbetslöshet eller vad det nu kan vara. Då ska ersättningen vara hög. Det kan den bara vara om vi har rationella system som fungerar i den värld där de ska fungera.

Vi kan nog hålla på en stund till, Carl B Hamilton. Jag vet inte på vilka punkter vi är väldigt oense. Jag bejakar för regeringens del att vi har ett nationellt ansvar som vi kan ta mer av. Vi kan bidra till att vara ett gott exempel också på den punkten. Vi kommer inte att lyckas tillräckligt bra om inte också varje medlemsstat tar ansvaret att förbättra sig själv.

Vilka exempel eller idéer andra länder vill ta av oss får vara upp till dem. Att varje land måste ta en egen och bättre diskussion är ju något som drivs också av de fackliga organisationerna. De vill ju att vi ökar aktiviteterna på den punkten i Sverige. Carl B Hamilton är alltså i gott sällskap.

Till Ulf Holm vill jag säga att det är stats- och regeringscheferna som till slut kommer att avgöra färdriktningen. Vi kommer att lämna underlag. Jag kommer att argumentera för den svenska linjen. Jag känner mig hyggligt trygg. Ordförandelandet Luxemburg är väldigt tydligt på vår linje. Det är en fördel. Det betyder något.

Men, som sagt, det är stats- och regeringscheferna som på toppmötet till slut bestämmer vad färdriktningen är i den fortsatta strategin.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har redan fått en kort information om punkt 4.

Vi godkänner informationen.

Vi kommer då till punkt 5, Sysselsättningskommitténs arbetsprogram.

Anf.  28  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag tror att vi behöver vinna tid. Jag går inte in på det närmare än att säga att arbetsprogrammet ser bra ut. Inte minst är det viktigt att kommittén diskuterar substansfrågorna och att länderna bidrar med egna erfarenheter så att vi kan lära av varandra.

Anf.  29  ULF HOLM (mp):

I det underlag vi har fått står det att man ska utvärdera tillämpningen och öppna samordningsmetoden. Vad är den svenska linjen i det arbetet i så fall? Personligen är jag något kritisk till hur det har fungerat.

Anf.  30  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Arbetsprogrammet visar vilka frågor som ska diskuteras i den så kallade sysselsättningskommittén under det kommande året. Det har diskuterats i kommittén och är, som namnet anger, ett arbetsprogram.

Hela sysselsättningsstrategin bygger på den öppna samordningsmetoden. Det är ständigt under diskussion hur man kan effektivisera den på ett bra sätt så att den fungerar. Man kan säga att det är en del av det löpande arbetet att man har en översyn av den öppna samordningsmetoden. Den kommer också att användas på fler och fler områden. Det är en viktig del i hela Lissabonstrategins arbetsmetod.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Nästa punkt är Arbetsprogrammet för Kommittén för socialt skydd.

Anf.  32  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! Sverige välkomnar kommitténs rapport.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Globaliseringens sociala dimension.

Anf.  34  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Välfärdskommissionen för globaliseringens sociala dimension, som inrättats av ILO, presenterade i februari förra året en rapport som behandlar de sociala aspekterna av globaliseringen. Med denna rapport som underlag har kommissionen upprättat ett meddelande, Globaliseringens sociala dimension.

Det luxemburgska ordförandeskapet önskar ett antal rådsslutsatser med anledning av kommissionens meddelande. Rådsslutsatserna välkomnas i Coreper utan diskussion.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt om Progress.

Anf.  36  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Ordförande! På dagordningen för rådsmötet den 3 mars finns även förslaget till ett integrerat ramprogram på det sociala området, Progress. Progress ska ge finansiellt stöd till genomförandet av EU:s mål på sysselsättnings- och socialpolitiska området och därigenom bidra till att nå Lissabonstrategins målsättningar. Programmet kommer att ersätta de ramprogram som tidigare finns på det sociala området. Programmet delas in i fem avsnitt som motsvarar de fem viktigaste verksamhetsområdena: sysselsättning, socialt skydd och social integration, arbetsvillkor, antidiskriminering och mångfald samt jämställdhet.

Rådet ska nu anta en partiell allmän inriktning. Anledningen till den rubriceringen är att de budgetära frågorna lyfts ur förslaget eftersom de är direkt länkade till förhandlingar som förs inom ramen för nästa finansiella perspektiv.

Jag ser positivt på förenklingen av de finansieringsinstrument som förvaltas av kommissionen. Det bör medföra en effektivare förvaltning och större öppenhet. Detta ligger även i linje med beslutet att strömlinjeforma alla för vårtoppmötet relevanta processer.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 9 är struken.

Punkt 10 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

Anf.  38  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Kort: Luxemburgska ordförandeskapet avser att vid nästa rådsmöte informera om förhandlingsläget när det gäller arbetstidsdirektivet. Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen för sociala frågor vid ett tillfälle under det luxemburgska ordförandeskapet. Ingen förändring av förhandlingsläget skedde vid det tillfället. Regeringen emotser med intresse information från ordförandeskapet. I sakfrågan kvarstår regeringen vid de ståndpunkter som i detalj tidigare redovisats vid samråd med EU-nämnden.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Som också har fått stöd här. Då godkänner vi informationen.

Vi går vidare på nästa, om tillämpningen av systemen för social trygghet med mera.

Anf.  40  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Kommissionen presenterade i januari 2005 ett förslag till årliga förändringar för 2004 i nu gällande EG-förordning 1408 om samordning av socialförsäkringssystemen. Förslaget gäller uppdateringar till förordningen, och de är motiverade på grund av förändringar i den nationella lagstiftningen. Förslaget gäller främst de tio nya medlemsstaterna. För svenskt vidkommande har en ny anteckning i bilaga 4 införts gällande den nya inkomstrelaterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen. Dessa ändringar är motiverade av den svenska pensionsreformen. Rådsarbetsgruppen för sociala frågor har behandlat förslaget vid två tillfällen, och det råder i stort enighet om texten. Frågan är uppsatt som en allmän riktlinje på dagordningen, och det finns inga utomstående frågor.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt: Undersökning om privata pensionsförsäkringar.

Anf.  42  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! Ordföranden i Kommittén för social trygghet kommer på rådet att föredra en rapport om avtalspensioner och privata pensioner, om deras roll i olika medlemsstater i förhållande till det allmänna pensionssystemet. Rapporten antar ett övergripande arbetssätt vad gäller vikten av finansiell hållbarhet för pensionssystemens samtliga delar. Syftet med rapporten är att ge kommissionen en bättre bild av ländernas pensionssystem.

I jämförelse med övriga medlemsstater har Sverige ett försprång i och med de reformer vi redan har genomfört för att göra pensionssystemet hållbart. Rapporten leder inte till några vidare initiativ från kommissionens sida. Vi välkomnar rapporten.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Övrigt. Grönbok om ekonomisk migration.

Anf.  44  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! På Epscorådets möte kommer information att ges om den grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU, som presenterades den 11 februari. Jag vet att Barbro Holmberg tidigare har gett EU-nämnden information om grönboken samt om det arbete som pågår inom Regeringskansliet. Här vill jag tillägga att Näringsdepartementet inom kort avser att informera arbetsmarknadsutskottet närmare om det arbetet. Jag nöjer mig därför nu med att konstatera att Sverige välkomnar kommissionens grönbok.

Vidare avser jag att föreslå att ansvaret för en vidare behandling av grönboken delas mellan Epsco- och RIF-råden eftersom frågor som är nära förbundna med sysselsättningsfrågorna behandlas i grönboken.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för den uppfattningen.

Inget övrigt? A-punkter?

Då tackar vi statsrådet och medarbetare.

Anf.  46  LARS LINDBLAD (m):

Jag har en liten övrig Övrig fråga till statsrådet och departementet.

Jag vädjar till er att när ni formulerar de svenska ståndpunkterna att ni beaktar att alla inte sitter dagligdags i arbetsmarknadsutskottet. Jag kan speciellt hänvisa till förslag till svensk ståndpunkt i punkten 8 som är helt obegriplig.

Jag kan ge er ett exempel: ”Regeringen välkomnar kommissionens förslag till en förenkling av de finansieringsinstrument som förvaltas av kommissionen. Detta är i linje med beslutet att strömlinjeforma alla för vårtoppmötet relevanta processer med större fokus på genomförande. Härmed undviker man eventuellt dubbelarbete samt kan ta tillvara synergieffekter.”

Det är inte svenska! Det här är en vänlig vädjan. Försök fundera på hur ni formulerar ståndpunkterna så att de är möjliga att förstå för människor som inte tycker att ”synergieffekter” och sådana ord är så himla bra.

Anf.  47  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Förstår du inte det!? Vi tar till oss det.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Fel på översättningen!

Okej. Vi tackar er så mycket.

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 24 januari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2005

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi jordbruksministern och medarbetare välkomna.

Vi börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en återrapportering från jordbruks- och fiskerådet den 24 januari. Ordförandeskapet presenterade då sitt arbetsprogram. Det handlar om att Luxemburg är inriktat på att det ska bli en överenskommelse om LBU-förordningen under det första halvåret. På livsmedelssidan kommer man att ägna tid åt fågelinfluensan och djurskydd när det gäller slaktkycklingar. På fiskeområdet handlar det om fiskefonden och en myndighet för fiskerikontroll.

På mötet togs också den aktuella frågan om flodvågskatastrofen upp och hur den påverkar fisket i Sydostasien. Kommissionären lade då fram ett förslag om hur man skulle kunna hjälpa de drabbade områdena genom att de skulle kunna ta över vissa fartyg från gemenskapen som är tänkta att skrotas. För att göra det möjligt föreslog kommissionen att man skulle höja bidraget för skrotning med 20 % för att täcka transportkostnaderna. Det mottogs väl vid presentationen.

Sverige, de baltiska länderna och Danmark tog upp de enorma skador som stormen den 8–9 januari har förorsakat. Skadorna är störst i Sverige, framför allt när det gäller skogen. Sverige och Lettland förbereder ansökningar om medel från Solidaritetsfonden.

Jag menar att det var positiva kommentarer från kommissionärens sida när jag gjorde presentationen. Arbetet pågår i Regeringskansliet för att ta fram underlaget till ansökan om pengar från Solidaritetsfonden.

Ett antal länder i Centraleuropa tog upp läget på spannmålsmarknaden. Där handlar det om de goda skördarna och de problem som de goda skördarna ger för länder som saknar förutsättningar till lagring och för länder som har långt till hamnar. Det var frågor som togs upp av flera medlemsländer.

Kommissionär Kyprianou informerade om samtal med Ryska federationen när det gäller de veterinära och fytosanitära områdena och de problem som fanns med att få livsmedelsanläggningar godkända. Bland annat Polen har redovisat problem.

Mötet avslutades med ett informellt möte med representanter för de sockerproducerande länderna. Kommissionen informerade om EU:s hållning och den handlingsplan som kommissionen har lagt fram när det gäller anpassningsåtgärder. De sockerproducerande länderna lade fram sin sak vid mötet.

Anf.  51  BÖRJE VESTLUND (s):

Får jag fråga statsrådet vad ”MUL-länderna” är. Det står på s. 9.

Anf.  52  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är de minst utvecklade länderna. Jag frågade min medarbetare om han kunde räkna upp dem, och han säger att de är ungefär 50.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då är det klarlagt.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Det står under punkten Övriga frågor att talepunkten bifogas. Men det fanns ingen bilaga till den punkten.

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det var en nyhet för mig. Då får vi ordna så att den talepunkten distribueras på lämpligt sätt.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi det.

Då godkänner vi rapporten.

Då går vi in på kommande ministerrådsmöte. Där har vi först A-punktslistan. Det ryktas om att mjukvarupatentet är uppsatt. Stämmer det?

Anf.  57  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har ingen A-punktslista med mig. Det är en information som är ny för mig.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det går mycket rykten i frågan. Vi får mejl, bland annat.

Anf.  59  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

På de senaste tre råden jag har varit på har det gått sådana rykten. Det har inte varit uppe. Jag vet faktiskt inte.

Anf.  60  ULF HOLM (mp):

Jag har också nåtts av ryktet – för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men den senaste infon är att EU-parlamentets ordförandelegation har beslutat att i enlighet med en paragraf begära att EU-kommissionen ska dra tillbaka förslaget. Det bör man lyssna på.

Om frågan mot all förmodan skulle komma upp på ert möte hoppas jag att Sveriges regering försöker stoppa den med hänvisning till EU-parlamentets ordförandedelegation – tror jag den heter.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Ordförandekonferens.

Hur som helst. Om Europaparlamentet motsätter sig detta blir det en ny omgång.

Det var en kort fråga om A-punktslistan.

Då går vi in på Fiske. Det är samma fråga som under återrapporten.

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är samma fråga. Det är en falsk B-punkt. Det är det förslag jag redovisade tidigare.

Coreper har i princip godkänt ett ändringsförslag av förordning för stöd från Fonden för fiskets utveckling. Det behövs en sådan formell ändring. Europaparlamentet röstade om förslaget i går och accepterade det.

Jag vill lyfta fram om förslaget, som Sverige tillstyrker, att det dels ska ta hänsyn till den efterfrågan som de drabbade länderna har på stöder, dels att FAO-sekretariatet får en roll att göra en bedömning av vad som är lämpligt för fiskeverksamheten i området.

Anf.  63  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Parlamentet diskuterade frågan i torsdags förmiddag. Jag lyssnade på kanal 24. Det var intressant.

Vad jag har förstått rör det sig om att i första läget ska tio båtar skrotas och skickas ned. Den information jag fick var att bara transportkostnaderna är 50 000 euro per båt. De signaler som har kommit från de drabbade länderna är att det inte går med den typen av båtar, av ekologiska och praktiska skäl. De är skeptiska till förslaget. Med tanke på att transportkostnaden är 500 000 euro tycker jag att detta är ett stort vågspel. Dessutom borde man lyssna på de drabbade i området.

De vanliga traditionella båttyperna kostar 1 200 euro att tillverka. De kan byggas i de länderna. Varvsnäringen behöver byggas upp. Det vore egentligen bättre att anslå till exempel en halv miljon euro i kontantbidrag för att bygga båtarna. Jag undrar om inte jordbruksministern kan lyfta fram denna fråga och lyssna på EU-parlamentets debatt. Vad jag förstår var många kritiska till förslaget. Det gäller att använda pengar på ett förnuftigt sätt och lyssna på dem som har drabbats.

Anf.  64  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag har ungefär samma åsikt som Sven-Erik från Vänstern. Jag förstår inte varför man ska skicka ned fartygsskrot till de drabbade länderna. Det måste vara mer ekonomiskt och framför allt mer hållbart för länderna där att ha egenproducerade båtar för fiske än vårt gamla skrot. De kan mycket väl skrotas, men de ska inte skickas dit.

I underlaget från kommissionen – det vi har fått på engelska – står det ingenstans att länder har efterfrågat detta. Under artikel 1, punkt b, iii, står det att man ska fråga FAO – som måste vara Food and Agriculture Organization på FN-nivå. Nu står det ingenting om att det verkligen har efterfrågats från dessa länder att få gammalt fartygsskrot från EU-länderna. Det borde vara ganska elementärt att vad som efterfrågas kommer i första hand. Det ska inte bara vara fråga om vårt behov av att bli av med fartyg som vi inte vill ha. Om det blir debatt tycker jag att Sverige bör motsätta sig och gå på Vänsterns förslag. Det är bättre att ge bidrag till att bygga upp egenproduktion av båtar som är anpassade till förhållandena där.

Anf.  65  CHRISTINA AXELSSON (s):

Nu har vårt utskott, miljö- och jordbruksutskottet, inte heller haft någon diskussion om detta eftersom vi inte heller har samlats denna vecka. Men vi hade denna fråga uppe inför förra mötet i jordbruks- och fiskerådet. Då ställde sig utskottet bakom regeringens ståndpunkt, som då var, precis som nu, att gå vidare med detta. Det är förvånande att andra intar denna ståndpunkt nu. Det är viktigt att ministern fortsätter att driva frågan i enlighet med vad vi har sagt tidigare.

Anf.  66  LARS LINDBLAD (m):

Det är väl dags att tänka lite praktiskt i frågan. Det är ett faktum att fiskeflottan i Sydostasien till stora delar har slagits sönder. Det finns därmed en efterfrågan. Har vi ett överskott av båtar får man tänka lite praktiskt och se till att hantera problemet.

Om Sven-Erik Sjöstrands uppgifter om hur mycket det kostar att skicka ned båtarna är i närheten av sanningen är det ett problem som måste beaktas. Det ska vara intressant att höra ministern. Men inriktningsmässigt måste detta vara en praktisk lösning på ett mycket svårt problem. Det är den ståndpunkt som vi har.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Det är bara en kommentar till Christina Axelsson. Man kan ändra sig allteftersom nya kunskaper kommer till i frågan. Det var ett tag sedan som miljö- och jordbruksutskottet hade frågan uppe.

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag säger som Ulf Holm. Jag sitter också i miljö- och jordbruksutskottet och har tagit del av regeringens information. När man får ny kunskap bör man kunna omvärdera sitt ställningstagande. När jag lyssnade på EU-debatten fick jag mycket kunskap då. Jag hoppas att ni kan kontrollera uppgifterna om transportkostnaderna.

Vi bör nog lyssna på dem som har drabbats av katastrofen. Det är viktigt om de signalerar att de inte har behov av den typen av båtar utan av mer traditionella båtar. Det är både rättviseskäl och att använda våra resurser på ett bra sätt.

Anf.  69  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag hoppas att vi är överens om att vi ska göra allt vad vi kan för att hjälpa till och stötta efter den enorma katastrofen. Sverige kommer att ge bistånd. Det här är inte det enda. Det är klart att vi söker lösningar inom andra områden.

Inom EU har vi en överkapacitet i fiskeflottan. Det innebär inte att det är skrot som är värdelöst som vi bestämmer oss för att ta ur produktion. Det kan vara båtar som har både ekonomisk och teknisk livslängd som räcker under lång tid. Det har därför varit naturligt att vara välvilligt inställd till förslaget från kommissionen.

Det har diskuterats och beslutats i Europaparlamentet. Det var en övervägande majoritet för förslaget. 429 röstade för förslaget i Europaparlamentet.

Jag håller med om fullt ut att det ska vara en efterfrågan från de berörda länderna. Det är en utgångspunkt för det som jag redovisade för nämnden. Vi tycker också att det är mycket lämpligt att FN:s organ FAO är engagerat. Som jag nämnde inledningsvis ska det göras en bedömning av FAO-sekretariatet om det är en lämplig form av stöd. Jag tycker att vi har beaktat de synpunkter som tas upp här från EU-nämndens sida.

Anf.  70  BÖRJE VESTLUND (s):

Ibland när man lyssnar på debatten och diskussionerna i EU-nämnden blir man konfunderad. Man måste nästan ställa motsatta frågan: Vet vi någonting om vad som inte har efterfrågats?

Har vi fått några sådana signaler? Har regeringen fått några sådana signaler? Har FAO fått några sådana signaler? Har någon annan fått signalen ”nej, tack, vi vill inte ha någon del av fiskeflottan”? I så fall skulle det också ha redovisats här.

Anf.  71  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det är det som är problemet med underlaget från EU-kommissionen. Man nämner inte något om behovet finns och vad som efterfrågas. Det är där kritiken kommer. Det är en ensidig fokusering på vad som står i förslaget till svensk ståndpunkt, nämligen ”överföring av mindre fartyg ur EU:s skrotningsprogram”. Det är den ansats som finns, vilket gör att man blir lite bekymrad. Frågan är hur man på bästa sätt hjälper dessa länder. Jag har inte blivit övertygad om att detta är bästa sättet. Kanske är det underlaget som är dåligt skrivet.

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill återigen bekräfta att det ska vara en dialog med de berörda länderna, och FN:s fackorgan FAO ska ha en roll.

Det har funnits en diskussion, bland annat vissa biståndsorganisationer och miljöorganisationer har haft synpunkter på och ifrågasatt att det finns lämpliga båtar. Man har bedömt att det kan vara för stora båtar. Den diskussionen ska ju föras. Det ska vara lämpliga båtar för det fiske som ska bedrivas i de länderna. Den frågan har vi inte släppt. Den diskussionen ska föras.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går in på Jordbruk, skyddsåtgärder mot skadegörare på växter eller växtprodukter.

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är också en falsk B-punkt. Det handlar om att skjuta upp ett beslut när det gäller reglerna om krav på avbarkning. Det handlar om nya krav på import av träprodukter och då särskilt träemballage till EU. Sverige stöder kommissionens förslag om antagande av en deklaration när det gäller den frågan.

Här tycker vi att det är rimligt att man tar vara på nya forskningsrön. Därför är vi positiva. Tidigare har vi varit lite tveksamma till att ha den avvaktande hållningen. Vi är positiva till att man tillgodogör sig nya forskningsrön.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är Stöd för landsbygdsutveckling.

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en av de större frågorna på jordbruksrådet under våren fram till sommaren. Vi ska ha en orienteringsdebatt utifrån tre frågor som vi har fått från ordförandeskapet.

Från svensk sida menar vi att när det gäller den första frågan kring konkurrenskraft är det viktigt att lyfta fram möjligheter till tillväxt, särskilt möjligheter till innovationer. Vi kommer att trycka på möjligheterna för små företag. Vi kommer också att återigen göra en markering när det gäller skogen, nämligen att inte föra in skogen i sådant där vi inte har en gemenskapspolitik i programmet.

Den andra frågan handlar om förenklingar och flexibilitet i systemet. Sverige är mycket angeläget om att vi ska kunna förenkla systemet avsevärt och att vi då ska få en flexibilitet. Där kan vi tänka oss att gå ännu längre. I dag är det många åtgärder som föreslås under de tre olika axlarna. Vi tycker att programmet skulle vinna på en koncentration.

Den tredje frågan handlar om Natura 2000-området. Vi kan acceptera möjligheter till visst stöd, det vill säga att Natura 2000-områdena ingår i LBU-förordningen. Här markerar vi också att vi inte vill ha ett ökat åtagande när det gäller skogsområdet.

Anf.  77  JAN ANDERSSON (c):

Det bra med den svenska ståndpunkten att skogen inte ska vara med.

Sedan var det svaret på fråga 1 om tillväxten. I de tre första meningarna i förslaget till svensk ståndpunkt lyckas man inta tre nästintill olika ingångar i detta. Jag behöver en förklaring. De tre står väl inte i motsats till varandra, men man kan definitivt inte utläsa en klar och rak linje för hur vi ser på tillväxten i områdena. Det vore närmast oklokt att ge sig in i den typen av diskussioner med så oklara utgångspunkter. Det vore bra med ett förtydligande. Vad är de grundläggande synpunkterna och värderingarna på området?

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd):

Vi delar också synen att inte dra in skogen i någon större omfattning i sammanhanget.

Vi är också tveksamma till innovationstänkandet i punkt 1. Vi är också tveksamma till att dra in Natura 2000 i LBU-förordningen.

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m):

Även jag vill instämma i frågan om skogen. Frågan har varit uppe flera gånger. Jag tycker att i det sammanhanget finns verkligen behov för Sverige att ta strid i frågan, det vill säga att vi inte ska vidga programmen till skogen. Fullfölj det marknadstänkande som ministern har haft tidigare i frågan.

Det kan också vara ett inspel till diskussionen om det finansiella perspektivet, där den svenska linjen kan bevisa att vi kan hålla oss på 1,0 av BNI genom att inte utvidga till en mängd nya saker.

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan om skogen har drivits av Sverige vid de tidigare tidpunkterna när LBU-programmet har varit uppe. Hittills är det Sverige och Finland som har drivit frågorna. Det har inte varit fler medlemsländer.

Vi tycker ändå att vi har påverkat diskussionen. Det har nu uttalats att det i varje fall inte ska vara stöd till stora företag. Där har vi nått en viss framgång.

Jag beklagar om det är otydligt när det gäller kopplingen till Lissabonstrategin och till tillväxtfrågorna. Lissabonstrategin talar om en hållbar utveckling och tillväxt. Där kommer miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet att vara en viktig del. Det kan ge ett visst förtydligande kring regeringens ståndpunkt.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sverige stöder avsikten med förslaget att upprätta en rättslig ram för finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag avser att vid mötet lyfta fram bland annat en mycket specifik svensk fråga. Som icke-euroland kan vi få problem med valutakursen. Vi driver tillsammans med andra icke-euroländer att vi ska få ett system som gör att vi inte behöver tillföra nationell finansiering på grund av kursfluktuationer. Vi hoppas att kommissionen ska hitta en lösning.

Anf.  83  LARS LINDBLAD (m):

Skulle man inte kunna undvika den diskussionen genom att tillåta utbetalningar i Sverige på euronivå? Därmed skulle man slippa fluktuationspolitiken. Det är i och för sig delvis en inrikespolitisk fråga som vi har diskuterat tidigare i andra sammanhang. På det sättet behöver man inte göra det till ett större problem.

Anf.  84  JAN ANDERSSON (c):

I den svenska ståndpunkten tar man upp att periodiciteten i utbetalningen skiljer sig åt för de två fonderna. Det är utbetalningsdatumen som skiljer. Jag vill göra ett medskick till ministern att man på EU-nivå driver frågan att man som enskilt medlemsland inte ska kunna använda det som budgetregulator i sin egen budget och välja utbetalningsdatum som inte ligger på det bord som ersättningarna hänför sig till.

Anf.  85  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller utbetalning i euro gjorde vi en utredning som blev klar för drygt ett år sedan. Det var inte enbart positivt att införa det rakt av. Konklusionen var att vi i vart fall inte i det läget skulle genomföra den förändringen. Vi kan återigen titta på resultatet av den utredningen om vi inte skulle lyckas få kommissionen att hjälpa oss med en lösning. Den vägen ligger öppen. Jag kan nu inte erinra mig vilka de stora nackdelarna var, men det fanns nackdelar.

Angående de båda fonderna har jag för avsikt att under mötet uttala att vi tycker att det är viktigt att man använder samma rutin vid rekvirering av medel från Bryssel. Jag håller med om att det är viktigt att göra en sådan markering.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Vi går till Övriga frågor. Vi har ett antal nya som ni har fått på bordet. Finns det något speciellt att lyfta fram?

Jordbruksministern först, eller ska det vara frågestyrt?

Anf.  87  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag är beredd att kommentera de olika delarna, men om det inte finns någon efterfrågan tar jag gärna frågor i stället.

Anf.  88  ULF HOLM (mp):

Vi fick en bilaga till punkten om märkning. Jag tycker generellt att det ska vara en väldigt strikt märkning, mer än vad som finns i dag. Angående den svenska åsikten håller jag med om att konsumenter är intresserade av att känna till livsmedlens ursprung och så vidare, men jag hänger inte med på sista meningen. Där står: ”Viktigast är att utarbeta precisa kriterier för frivillig märkning … än att utöka kravet på obligatorisk ursprungsmärkning.” Det är en sammanblandning av frivilligt och obligatoriskt. Jag trodde att ståndpunkten var att Sverige ville ha obligatorisk ursprungsmärkning på livsmedel. Jag vill bara att ministern bekräftar det. Jag blir inte riktigt klok på underlaget.

Den andra frågan är sockret. Det är också lite komplicerat. Det är så komplicerat att jag inte ens kommer ihåg vad jag skulle säga. Jo, där vill man införa tariffer. Jag tycker att man borde införa avgifter för de länder som inte arbetar för fackliga och mänskliga rättigheter. Man borde föra in de aspekterna. Det är väldigt utbrett i de länderna. Jag tycker att vi ska ha lite mer rättvisemärkta produkter. Fackliga rättigheter och arbetsmiljöfrågor är viktiga i de länderna. Man skulle kunna ha ett system så att de får tillbaka de avgifter de en gång har betalt in.

Anf.  89  HILLEVI LARSSON (s):

Jag är intresserad av geten och fågelinfluensan. Det står i pappren att geten var frisk och symptomfri. Jag undrar om den fortfarande är det och om det har visat sig kunna överföras från get till människa. Det är ju det mest intressanta i sammanhanget.

När det gäller fågelinfluensan undrar jag om det avses vidtas några gemenskapsåtgärder. Att människor flyger mellan länderna kommer ju att leda till att smitta sprids inom EU. Det finns all anledning att ta gemensamma tag. Jag undrar om det är det frågan gäller nu.

Anf.  90  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är också intresserad av märkningsdirektivet. Svenska konsumenter är ju väldigt intresserade av att veta vad livsmedel kommer ifrån, av att känna till ursprung och kvalitet och om det är GMO eller annat i.

Den konsult som man tydligen har anlitat i kommissionen är troligtvis den som också har gjort intervjuerna med 90 personer i tre medlemsstater. Det är väl riktigt som regeringen konstaterar att det inte är tillräckligt underlag för att fatta beslut om regler om ursprungsmärkning när man gör den typen av undersökning. Jag undrar hur sådant kan förekomma. Det är ju slöseri med medel när man gör sådana saker. Man kan inte grunda någon vetenskaplig analys på att intervjua 90 personer i tre medlemsländer. Sådant skulle egentligen revisionsrätten kolla.

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag är också intresserad av översynen av märkningen. Det är ganska problematiskt. Det visar också den informationsbilaga som vi har fått. Det är viktigt när vi diskuterar märkning hur vi ska kunna kontrollera att märkningen är rätt. Vi har sett att kyckling som har kommit in har varit bearbetad i Danmark, kommit från tredjeland någon annanstans ifrån och så vidare. Det måste ju vara en korrekt märkning så att konsumenten verkligen vet varifrån varan kommer. Jag tycker att det finns stora brister här. Det är väl utmärkt att man börjar se över det, men då ska man ta med alla aspekter.

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag börjar med geten och det beklagliga förhållandet att BSE är konstaterat hos en get. Man utökar provtagningen så att man ska känna en trygghet i konsumentledet. Det införs med omedelbar verkan. Det beslutet kommer att få väldigt liten ekonomisk betydelse för det svenska jordbruket, för vi har inte särskilt mycket getter. Men det ger en osäkerhet, eftersom man inte riktigt vet var djuret och BSE förekommer när det är ett nytt djurslag. Vi visste vad vi skulle kassera när det gäller nötköttet, men här är vi inne på ett nytt djurslag vilket gör att vi måste vara väldigt försiktiga. Provtagningen är då viktig.

FAO har under de senaste månaderna granskat fågelinfluensan och har kunnat konstatera att man kan beteckna den som endemisk, alltså allmänt förekommande. Det innebär att man inte ska räkna med att man i länderna i Asien på ett enkelt sätt genom utslaktning kan bli av med sjukdomen. Experterna känner en oro för att fågelinfluensan ska mutera så att det blir en smittspridning mellan människor. Det är det som vi har sett i debatten.

Frågan kommer upp som en övrig punkt på begäran av den nederländska delegationen. Från svensk sida tycker vi att det är väldigt värdefullt att gemenskapen engagerar sig i frågan, och vi kommer att ge vårt stöd till ett sådant engagemang. Vi tycker att det är väldigt viktigt att kommissionen lägger fram en övergripande plan för hur insatserna mot aviär-influensan ska organiseras inom unionen. Det är en fråga med hög prioritet som också ordförandeskapet har aviserat att de kommer att ha på dagordningen. Mer än så kan jag inte säga just nu.

Sockret är en fråga som engagerar oss i Sverige. Vi har varit för en reform av marknadsordningen för socker. Kommissionen har lagt fram ett förslag. Det diskuteras intensivt nu under våren mellan medlemsländerna. Vi hade möte vid förra rådet med de sockerproducerande länder som har preferenser i dag i förhållande till EU-reglerna. Bland övriga punkter på dagordningen ser vi Spanien som på något sätt vill ha utökade möjligheter att hålla sig fast vid marknadsordningen. Det är något som vi från svensk sida inte gillar. Vi kommer att upprepa vår position, om det blir en diskussionen vid mötet, att man måste gå i enlighet med den linje som kommissionen har förespråkat. Av de länder som har preferenser kommer några att vara konkurrenskraftiga. De kan då fortsätta även när vi har förändrat marknadsordningen. En del kommer inte att vara det. De länderna ska ges stöd på annat sätt. Vi ska inte vara kvar i den här regleringen.

När det handlar om märkning av livsmedel tycker jag att det är ett stort problem att maten har blivit anonym på olika sätt. Konsumenterna behöver en bättre information om livsmedel. Det är väldigt viktigt att man då inte ger en för stereotyp information till konsumenterna. Det måste vara en information som verkligen ger en ökad kunskap om produkten, och det måste vara en information som man kan lita på. Från svensk sida har vi uttalat att vi tycker att det inte är tillräckligt att vi bara märker nötkött med ursprung på det sätt som vi gör. Vi vill ha en horisontell ordning, där vi också märker andra köttslag. Vi skulle också önska att man kunde ha en märkning när det gäller förädlade produkter så att man fick en bättre vägledning från konsumentsynpunkt. Den linjen driver vi. Det räcker nog inte att bara säga att det kommer från det och det landet. Det måste vara en mer kvalificerad information till konsumenterna för att man ska kunna göra ett bra val.

Vi utesluter inte frivilliga system. Formuleringen i underlaget kanske var otydlig. Men från svensk sida driver vi en förbättrad märkning av maten så att den inte blir så anonym som den är i dag.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen. Det finns inga övriga frågor, inga A-punkter heller. Då tackar vi jordbruksministern med medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvårdsfrågor samt konsumentfrågor (sysselsättning och socialpolitik) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 2

Anf.  7  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  12  EVA ARVIDSSON (s) 3

Anf.  13  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  14  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 5

Anf.  15  LARS LINDBLAD (m) 6

Anf.  16  BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  17  INGVAR SVENSSON (kd) 7

Anf.  18  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 7

Anf.  19  Departementsrådet ANNA ODHNER 9

Anf.  20  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 10

Anf.  21  BEATRICE ASK (m) 10

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  23  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  24  ANDERS KARLSSON (s) 12

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  26  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 12

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  28  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 13

Anf.  29  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  30  Departementsrådet ANNA ODHNER 13

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  32  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 14

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  34  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 14

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  36  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 14

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  38  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 15

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  40  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 15

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  42  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 15

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  44  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  46  LARS LINDBLAD (m) 16

Anf.  47  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 16

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 16

2 §  Jordbruk och fiske 17

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  50  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 17

Anf.  51  BÖRJE VESTLUND (s) 18

Anf.  52  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 18

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 18

Anf.  55  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 18

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  57  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 18

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 18

Anf.  60  ULF HOLM (mp) 18

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  62  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 19

Anf.  63  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  64  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  65  CHRISTINA AXELSSON (s) 20

Anf.  66  LARS LINDBLAD (m) 20

Anf.  67  ULF HOLM (mp) 20

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 20

Anf.  69  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 20

Anf.  70  BÖRJE VESTLUND (s) 21

Anf.  71  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  72  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 21

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  74  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 21

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  76  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 22

Anf.  77  JAN ANDERSSON (c) 22

Anf.  78  INGVAR SVENSSON (kd) 22

Anf.  79  LARS LINDBLAD (m) 22

Anf.  80  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  83  LARS LINDBLAD (m) 23

Anf.  84  JAN ANDERSSON (c) 23

Anf.  85  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 23

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  87  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 24

Anf.  88  ULF HOLM (mp) 24

Anf.  89  HILLEVI LARSSON (s) 24

Anf.  90  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 25

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s) 25

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 25

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 26