1 § Ekofin
Statssekreterare Peter Lagerblad
Rapport från ministerrådsmöte den 31 januari 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2000

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar statssekreterare Peter Lagerblad med medarbetare välkomna hit. Du är här och samråder med oss eftersom finansminister Bosse Ringholm har en del viktiga saker att uträtta i Berlin i dag. Vi har bedömt att det är viktigt att han deltar och presenterar det svenska pensionssystemet, som det ju finns en bred majoritet bakom i riksdagen.

Jag lämnar över ordet direkt till dig för en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 31 januari, och sedan går vi in på samrådet inför det kommande Ekofinmötet.

Anf. 2 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Jag ersätter som sagt var finansministern vid dagens möte beroende på, som ordföranden sade, hans besök i Berlin. Den första punkten jag tänkte ta upp är en kort återrapportering från det möte som ägde rum den 31 januari. Nämnden har fått en mötesrapport och en kopia av finansministerns inlägg i själva debatten. Det framgår av det skriftliga materialet som har skickats ut.

Det här mötet avhandlade ju bl.a. vårt eget konvergensprogram, och det känns positivt att konstatera att vi fick mycket positiva omdömen om detta. Jag tänkte vid den senare punkten något kommentera de andra programmen som är aktuella detta år. Det är intressant med en jämförelse hur vi ligger till i Sverige kontra andra länder när det gäller de offentliga finanserna.

Själva programmet föranledde inga speciella frågor eller kommentarer av rådet. Och, som sagt var, själva yttrandet ligger med i materialet, så jag har inte mer att meddela när det gäller detta. Men det var en glädjande behandling för vår del.

När det gäller det kommande Ekofinmötet på måndag har nämnden fått en kommenterad dagordning med en hel del bilagor. Det har skett vissa mindre ändringar i dagordningen. Bl.a. har ett ärende om ett tekniskt centrum för att motverka förfalskning av euromynt blivit en s.k. A‑punkt. Beslutet ska alltså fattas utan presentation och diskussion.

Till skillnad från dagens möte kommer finansministern själv att delta i mötet.

Den första punkten på dagordningen gäller uppdateringen av ett antal stabilitetsprogram och konvergensprogram. Nämnden känner till att för de länder som är medlemmar av EMU tas det fram stabilitetsprogram och för de länder som står utanför tas det fram konvergensprogram. Innehållet är ju väldigt likartat.

Denna gång handlar det om program från Tyskland, Italien, Belgien, Spanien, Storbritannien och Danmark. Utifrån svensk synpunkt har vi allmänt sett inga invändningar mot de programmen och de yttranden som kommissionen har lagt fram som ett förslag. Det har ju beretts i olika organ innan dess.

Det är, som jag tidigare sade, ändå intressant att se hur strukturen är om vi gör en jämförelse just när det gäller de offentliga finanserna.

Vi kan börja med Tyskland. Vi kan konstatera att för år 2000 har man ett underskott i sina offentliga finanser på 1 %. Vi har då i minnet att vi i Sverige har gjort en beräkning på ett överskott på drygt 2 %. Den skattereform som nu håller på att implementeras i Tyskland hälsas med tillfredsställelse.

Italien har ett underskott för år 2000 beräknat till ungefär 1 ½ %. I uttalanden från kommissionens sida sägs det att man broadly uppfyller villkoren i stabilitets- och tillväxtpakten.

När det gäller Belgien uttalas det beröm för det programmet. Man har ett underskott i sina offentliga finanser på 1 %. Som nämnden känner till har man en oerhört stor statsskuld i Belgien. Den är 112 % det här året i förhållande till BNP. Det finns ju ett underliggande överskott i de offentliga finanserna om vi räknar bort räntebetalningarna på +6 % som man nu använder för att successivt komma i balans och amortera på den stora statsskulden.

Spanien har ett underskott för år 2000 beräknat till 0,8 %. Där framhålls en risk för att man är för optimistisk om inflationsutvecklingen. I programmet anges att man räknar med en inflation på, tror jag, 2 %. Men här sägs det att det finns en fara för att man underskattar inflationen, att det finns inflationstendenser i Spanien.

Det brittiska programmet får beröm. Storbritannien har ett överskott i de offentliga finanserna på 0,2 %. När man tittar under några år framåt ser man dock att överskottet förvänds till ett minus.

Danmark får också beröm för sitt program. Vi kan konstatera att överskottet i Danmarks offentliga finanser är 2,1 %. Det är ungefär motsvarande det svenska beräknade överskottet.

Om man summerar utifrån en sådan här mycket snabb genomgång kan man konstatera att Sverige och Danmark, om man jämför just de här programmen, har de för tillfället starkaste offentliga finanserna i Europa.

Ni har fått mycket omfattande underlag för de olika programmen. Vår kommentar till detta är att vi inte förväntar oss någon mer omfattande behandling av programmen. Vi tror att de kommer att passera utan större diskussioner på själva mötet.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Och den svenska ståndpunkten är att man ställer sig bakom de här programmen?

Anf. 4 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Ja.

Anf. 5 LARS TOBISSON (m):

Först en fråga som inte har med just den här punkten att göra utan med hela sammanträdet och kanske med sammanträdets inledning.

Kommer statssekreteraren att råda ministern i något avseende? Ska ministern hälsa på sin österrikiske kollega när de träffar varandra? Ska han titta honom i ögonen? Ska ministern sitta kvar vid bordet när den österrikiske ministern tar till orda? Hur har man tänkt lägga upp det här från Finansdepartementets sida?

Det här är en fråga som jag kommer att ställa till samtliga statsråd som infinner sig här för förberedelse inför rådsmöten, för det är tydligen en stor fråga. Såg man bilden i Svenska Dagbladet för några dagar sedan, då statssekreterare Jan Eliasson hälsade på den österrikiske utrikesministern om än med något bortvänt ansikte, fick man förklaringen att det kunde man göra för att det var OSSE-sammanhang. Men det skulle inte ha skett i EU-sammanhang. Är det den inställning man har? Hur tänker man lägga upp det här?

När det gäller stabilitets- och konvergensprogrammen har jag tidigare noterat att man från regeringens sida vill betrakta det som enbart en fråga om hur statsfinanserna har utvecklats, dvs. det som är huvudpunkten för stabilitetsprogrammen. Och det är ju gott och väl att vi hävdar oss i det avseendet. Det är alldeles utmärkt.

Men det var ju så, att när vi fick vår översyn här, så konstaterar man återigen att det som konvergensprogrammet också ska innehålla, nämligen ett recept för hur vi ska kunna åstadkomma valutastabilitet, det har då saknats i det svenska konvergensprogrammet.

Jag noterar också, beträffande de konvergensprogram som nu är uppe, en klar skillnad i reaktionen från kommissionens sida. I Storbritanniens fall säger man:

”– – – a significant fall in sterling remains a risk to the macro-economic development presented in the programme. It is therefore appropriate that the United Kingdom continues with the stability oriented policies which in turn, should help re-enforce a stable economic environment. ERM2 membership could add another pillar of stability to the sound of effective fiscal and monetary framework already in place.”

Det här är alltså en kritik mot engelsmännen för att de inte har kunnat slå in på en bana mot valutastabilitet.

I det danska fallet säger man tvärtom:

”– – – the Danish participation in the ERM II has contributed to a further strengthening of the credibility of Danish monetary policy. Since the inception of the ERM II on 1 January 1999, there has not been any tensions on the exchange rate of the Danish krone.”

Det är ju en intressant motsättning häremellan. Danskarna anses uppfylla konvergenskravet vad gäller valutastabilitet, medan Storbritannien och Sverige inte gör det. Det tycker jag att man ska ha med när man skildrar innehållet och kommentarerna till stabilitets- och konvergensprogrammen.

Anf. 6 ORDFÖRANDEN:

När det gäller förhållandena till Österrike är det väl en fråga som får ställas till statsministern den 17 mars.

Anf. 7 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

När det gäller frågan om Österrike vill jag som ordföranden hänvisa till de mer generella riktlinjerna kring detta som regeringen har. I vilken form finansministern avser att hälsa kan jag för tillfället inte uttala mig om.

När det gäller beskrivningen av själva programmen är det naturligtvis så att jag lyfter fram de offentliga finanserna. Det är inte onaturligt att det är en viktig punkt, inte minst för mig som sysslar med de här frågorna. Men det är klart att de andra frågorna också är intressanta och viktiga, och de finns i det underlag som har delats ut till nämnden. Där kan man ta del av de olika aspekter som Lars Tobisson just nu har lyft fram.

Det här är en fråga som jag vet att Lars Tobisson har diskuterat i andra sammanhang, t.ex. när det gäller det svenska konvergensprogrammet, så jag har nog inga fler kommentarer för tillfället.

Anf. 8 ORDFÖRANDEN:

Det verkar som om vi är klara med diskussionen på den här punkten. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta beslutsärende.

Anf. 9 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Då skulle jag vilja gå över till nästa punkt på dagordningen. Det gäller den s.k. orienteringsdiskussionen inför arbetet med årets allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. Det här är det första tillfället där rådet har möjlighet att diskutera det ekonomiska läget och utsikterna för EU-området, samt inriktningen på den ekonomiska politiken. Det är alltså tillfälle för Ekofinministrarna att ge vägledning för kommissionens arbete med att ta fram en rekommendation till riktlinjer.

Det här kommer att presenteras och behandlas i rådet i maj och juni, och därefter ska Ekofinrådets förslag till riktlinjer diskuteras vid Europeiska rådets möte i Portugal.

Från svensk sida vill vi förmedla vissa budskap i sammanhanget. Man kan konstatera att det ekonomiska läget i EU ser mycket gynnsamt ut, med goda tillväxtutsikter. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att bidra till att denna tillväxt blir uthållig. Det är också viktigt att medlemsstaterna uppfyller de medelfristiga åtagandena i stabilitets- och tillväxtpakten. Det gynnsamma ekonomiska läget kan användas till att uppfylla åtaganden i förtid.

Vi vill också fästa kanske större uppmärksamhet på att man bör uppnå en långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna, särskilt i ljuset av en åldrande befolkning. Jag skulle som en parentes vilja nämna att den nyligen presenterade Långtidsutredningen, som vi har tagit fram i Finansdepartementet, på ett intressant sätt pekar på problemen med en åldrande befolkning och på vad det innebär för försörjningsbördan för den arbetande befolkningen. Det här är ju inte enbart en fråga för Sverige utan i hög grad en fråga även för andra länder i Europa.

Vi vill alltså att det i de allmänna riktlinjerna ska ges ett rejält utrymme för behovet av ekonomiska reformer för att förbättra de långsiktiga tillväxtförutsättningarna. Vi vill ha aktiva insatser för kompetensutveckling, innovationer och konkurrens och att de ska prioriteras.

På unionsnivå behövs det åtgärder för att till fullo utnyttja den inre marknadens potential för varor och tjänster, kapital och personer.

Jag skulle som en sammanfattning också vilja fästa blicken på att alla dessa åtgärder har till syfte att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, ett mål som vi finner oerhört viktigt att prioritera i den fortsatta utvecklingen inom detta sammanhang.

Anf. 10 MATS ODELL (kd):

Det står att vi från svensk sida i arbetet med att förbättra den ekonomisk-politiska samordningen har framhållit betydelsen av en noggrann uppföljning av genomförandet av de allmänna riktlinjerna.

Sedan kommer texten in på de länderspecifika rekommendationerna. Där står det: ”Vi förutser inte några större problem vad gäller bedömningen av hur Sverige har följt upp de länderspecifika rekommendationerna i 1999 års allmänna riktlinjer.”

Man förutser alltså vissa problem. Det skulle vara intressant att få det utvecklat. Vi har ju haft en diskussion i nämnden ganska många gånger tidigare om de här frågorna och de lite mer hårdsmälta åtgärder som regeringen har valt att närmast ignorera i det som kommissionen förespråkar borde genomföras från svensk sida.

Lite längre ned på samma sida kommer man in på funktionen av produkt- och kapitalmarknaderna. Man kommer in på tjänstesektorn, telekommunikation, e-handel, finansiella marknader osv.

Vi hade i går i finansutskottet en mycket intressant hearing om de här frågorna, om hur den nya ekonomin kan fungera, om hur Sverige ska kunna dra nytta av det här, om hur EU ska kunna dra nytta av det – ungefär på samma sätt som den amerikanska ekonomin har fått en oerhört långvarig positiv ekonomisk tillväxt utan inflationsimpulser. Det är ju detta vi strävar efter att kunna åstadkomma också på europeisk nivå.

Det som finns här i texten och det man driver är saker som är ganska självklara. Men det finns ett antal andra saker som framhålls av de flesta som analyserar varför det har gått bra i USA. Det handlar bl.a. om arbetsmarknadens funktionssätt. Det nämns över huvud taget inte här, annat än utbildning och kompetensutveckling.

Det visar sig att de här företagens sätt att belöna sina anställda mycket handlar om att de ska bli delägare i företagen. Man använder instrument av typen personaloptioner och sådant. Där anses de stora hindren i dag föreligga för att Sverige fullt ut ska kunna ta del av det här.

Det skulle vara intressant att höra om regeringen tänker ta upp de här frågorna, som ju i dag lyfts fram bland dem som sysslar med den dynamiskt växande IT-sektorn och den nya ekonomin, också när det gäller riktlinjerna för EU:s fortsatta arbete.

Anf. 11 CARL ERIK HEDLUND (m):

Man kan ju ställa upp på mycket som står här under rubriken om de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Det är viktigt med fortsatta ekonomiska reformer för att fullt ut utnyttja den inre marknadens fulla potential.

Då kommer man osökt in på funderingar kring bl.a. skatterna och momsen, som också finns nämnt här. Det står: ”Inom skatteområdet är det viktigt att driva vidare utvecklingen av regelsystem för mervärdesskatten samt för energi- och punktskatter.”

Jag har då en fråga till statssekreteraren. Det vore intressant att höra vilken linje Sverige har för avsikt att driva i de kommande diskussionerna inför mötet i maj. Det gäller bl.a. sådana saker som var momsen ska erläggas, i avsändarlandet eller i mottagarlandet. Man kommer också till frågan om ifall vi kan fortsätta att leva på en allt mer öppen marknad med så väldigt olika momssatser som vi nu har utan att det förändrar beteendet på marknaden och försvårar för svenska företag att kunna konkurrera.

När det gäller detta att man ska kunna få kapitalmarknaderna att fungera är det onekligen så att skatterna, beskattningen av avkastningen på kapital och förmögenhetsskatt och sådant, också kommer in i bilden. Finansministern har i ett annat sammanhang angivit att man räknar med att i storleksordningen 350 miljarder kronor har försvunnit ut ur landet, drivet av att skattesystemen i vår omvärld är annorlunda.

Min fråga är sammanfattningsvis: Hur kommer den svenska regeringen att driva de här frågorna, som i de här papperen framhålls vara så angelägna?

Anf. 12 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker tyvärr att underlaget på den här punkten om de allmänna ekonomiska riktlinjerna ger fler frågor än svar. Jag hade önskat en mer noggrann utveckling av den svenska ståndpunkten.

Jag skulle vilja att statssekreteraren här utvecklade på vilket sätt man vill följa upp genomförandet av de allmänna riktlinjerna.

Sedan sade statssekreteraren att man vill ha en tillväxt som är uthållig. Uthållig kan den vara på många olika sätt. Jag hoppas att statssekreteraren menade en ekologiskt uthållig tillväxt och att man lyfter fram miljöomställningens betydelse som en drivkraft i den ekonomiska utvecklingen.

När det gäller frågan om energi- och punktskatter står det att man ska driva vidare utvecklingen. Jag skulle vilja ha lite utvecklat på vilket sätt. Är tanken att man ska driva på utvecklingen av en miniminivå på en koldioxidskatt?

När det gäller utvecklingen av regelsystem för mervärdesskatten som moderaterna här tog upp skulle jag också vilja veta vad den svenska linjen är. På vilket sätt ska man driva vidare utvecklingen?

Sedan vill jag även ta upp frågan om rörlighet på arbetsmarknaden. Här tar Finansdepartementet upp frågan om utbildning och kompetensutveckling. Jag skulle även vilja fråga: Kommer man att vilja driva tredjelandsmedborgares rättigheter på den inre arbetsmarknaden? I dag är det ju så att EU-medborgare kan utnyttja den fria rörligheten, men det kan däremot inte andra personer som lagligen befinner sig på EU-området.

Anf. 13 KARIN PILSÄTER (fp):

Det har sagts mycket i de här frågorna. Det kanske är, precis som Yvonne Ruwaida tidigare sade här, för att det är så allmänt hållet. Alla kan egentligen hålla med om allting som står här, men man vet inte riktigt vad det har för innebörd.

Från vår sida vill jag särskilt framhålla att vi tycker att man i riktlinjerna ska koncentrera sig på de frågeställningar som tillhör det som man måste lösa gemensamt, medan t.ex. sådant som innehåll i utbildning och kompetensutveckling knappast behöver överenskommas på ministerrådsnivå. Det är väl i så fall just sådant som tillämpning av examina och annat som är de viktiga frågorna.

För att tvärs över Europa kunna öka tillväxtförutsättningarna är en viktig punkt att människor verkligen ska kunna vara med och skapa arbete och välstånd. Och då blir ju situationen inom tjänstesektorerna extra viktig.

Även jag skulle vilja veta lite mer om vad man menar när det gäller t.ex. att driva vidare skattefrågorna. Jag undrar vad det är man från Sveriges sida tänker koncentrera sig på. Det är svårt för oss att få något grepp om det. Vi frågar och frågar och får månad ut och månad in inte något riktigt svar. Det är kanske inte så konstigt om det inte händer så mycket, om man inte heller riktigt vet åt vilket håll man vill.

Gemensam koldioxidskatt är en sådan fråga som verkligen är gemensam. Där vill jag återigen stöta på. Det är ju det man måste ta upp, snarare än de skattefrågor som vi kan lösa var och en för sig.

Anf. 14 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Jag skulle vilja höra lite grann om det här med momssänkning. Det är ju en fråga som diskuteras till och från ganska mycket. Låt oss anta att man sänker en moms från 25 % till 15 %, en 10-procentig sänkning. Det innebär att staten förlorar de 10 procenten i skatteintäkter.

Har man sett någonstans att det får motsvarande effekt på prissidan, dvs. att konsumenten kan tillgodogöra sig den typen av sänkning? Eller är det så att man i stället ökar vinstmarginalen i producent- och försäljningsledet?

Anf. 15 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

När det gäller genomförandet av de allmänna riktlinjerna – de som gällde tidigare och som gäller nu – var frågan hur läget är med underlag på den punkten. Jag får fråga en av mina medarbetare, Peter Holmgren.

Anf. 16 Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Jag beklagar lite grann att det kanske är lite oklart i den kommenterade dagordningen. Vi trodde nämligen att kommissionen till det här mötet skulle presentera sin utvärdering av förra årets allmänna riktlinjer. Så har alltså inte skett. Vi har nu fått besked att det kommer att ske först, om jag minns rätt, i april månad. Det är skälet till att det kanske är lite förvirrande. Vi har alltså inte fått se det, utan det kommer om drygt en månads tid.

Anf. 17 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Jag håller med exempelvis Yvonne Ruwaida om att det naturligtvis är viktigt att följa upp detta.

Så till de frågor som Mats Odell tar upp. Jag har ännu inte hunnit med det, men jag hoppas att man kan läsa den utfrågning som var i går i finansutskottet. Det är ju ett ämne som är mycket intressant och svårt att bilda sig en riktig uppfattning om, samtidigt som det är ett oerhört viktigt framtidsområde.

Jag delar Mats Odells uppfattning på den punkten att det är viktigt att analysera och försöka dra slutsatser av detta. När vi nu är så framgångsrika som vi ändå är inom t.ex. IT-området har man ju anledning att ställa sig frågan: Vad är grunden till detta? Hur kan man se på andra områden om man kan genomföra ett motsvarande arbete?

Det här följer vi naturligtvis med största intresse, och vi avser att verka för att inom EU på motsvarande sätt föra en diskussion. Detta är ju ett område som Mats Odell personligen i hög grad har arbetat med tidigare, och jag får konstatera att det är ett framgångsrikt arbete som har utförts.

Sedan till frågan om USA och om vad det är som befordrar den stora framgång som USA har haft. Det är väl nu sju år av oavbruten tillväxt. I stort sett alla bedömare har varje år sagt att detta kommer att brytas, men det har inte skett under de här åren. Vad är orsakerna till detta?

Det här är ju en sak som analyseras av ekonomer världen över. För ungefär ett år sedan besökte jag själv ett antal institutioner i USA och ställde precis samma fråga. En sak som man ändå kan konstatera är att penningpolitiken, vad jag förstår, har varit mycket lyckosam och har bidragit till detta.

En annan fråga som man diskuterar är om ifall en större rörlighet på exempelvis arbetsmarknaden medverkar till att det blir på det här sättet. Det leder över till frågan om vad regeringen gör i ett mer dynamiskt perspektiv exempelvis inom arbetsmarknaden.

Man kan säga att det pågår ett stort arbete. Det är ett arbete som startade för 1 ½ år sedan. Regeringen lade om arbetsmarknadspolitiken mot att just ge stöd till en tillväxtinriktning i ekonomin. Under de stora krisåren i början av 90-talet, då vi hade en förödande arbetslöshet, fick arbetsmarknadspolitiken inriktas på att hantera den situationen. Det kvantitativa problemet tog kanske över kvaliteten i de åtgärder som föreslogs. Här pågår sedan ungefär 1 ½ år tillbaka en betydande ominriktning av arbetsmarknadspolitiken, just med sikte på att säkerställa en tillväxtinriktning i arbetsmarknadspolitiken och kanske lite en återgång till den kärnverksamhet man hade tidigare.

I detta sammanhang tycker jag att det är viktigt att framhålla att regeringen fäster mycket stor vikt vid att man ska nå målet om 4 % öppen arbetslöshet i år. Då är det oerhört viktigt att man inriktar sig just på de långtidsarbetslösa och de som står längst från arbetsmarknaden. I de åtgärder som nu förbereds och diskuteras så står detta i förgrunden.

Med detta vill jag säga att frågan om arbetsmarknadens funktionssätt som ett stöd just för tillväxtpolitiken förvisso har regeringens uppmärksamhet.

När det gäller de olika frågorna inom skatteområdet måste jag erkänna att jag inte är någon skatteexpert. Jag kan bara säga att såvitt jag förstår har det tidigare i olika sammanhang, inte minst under det senaste toppmötet, diskuterats ganska mycket kring skattefrågorna, exempelvis den illojala skattekonkurrensen i Europa. För svensk del kan jag i dag inte säga att det föreligger någon ändring i förhållande till de informationer som tidigare har lämnats till EU-nämnden i skattefrågan. I detta sammanhang ber jag att få hänvisa till kommande mer konkreta diskussioner.

När det gäller Yvonne Ruwaidas fråga om uthållighet är det klart att för en ekonom är det lätt att se frågan om uthållig tillväxt i ekonomiska termer. Men jag är fullt medveten om att vi också talar om en uthållighet i ett ekologiskt sammanhang. Det står också i grunden för diskussionen.

Jag vill i detta sammanhang också faktiskt hänvisa till Långtidsutredningens nyligen framlagda rapport där man just diskuterar utvecklingen sedd också ur ett ekologiskt perspektiv. Där gör man ju bedömningen att den rent ekonomiska utvecklingen i stort sett är möjlig att förena med den ekologiska utvecklingen så att den är hållbar även ur ett ekologiskt perspektiv. Dock lyfter man fram något område, t.ex. luftföroreningar och annat, som är ett problemområde i sammanhanget.

Det är klart att miljöomställningen som en drivkraft för en utvecklad teknisk utveckling på olika sätt ju är något som regeringen i hög grad är inriktad på. Jag erinrar om det program som nu löper under dessa år under rubriken Lokala investeringsprogram och som just har syftet att stimulera denna utveckling på olika sätt, där Sverige kan vara ett föregångsland inom detta område. På denna punkt ser jag alltså inga motsättningar.

Beträffande Karin Pilsäters mer generella diskussion om vad som ska lösas på EU-nivå och vad som ska lösas i de olika länderna delar jag hennes uppfattning på den punkten att det är en viktig diskussion att föra. Det är klart att vissa saker naturligtvis löses bäst på den nationella nivån. Men samtidigt är det naturligtvis så att länderna genom att ta upp exempel kan stimulera varandra och utöva ett tryck på varandra att driva utvecklingen framåt.

Exempelvis inom sysselsättningsområdet har det ju satts upp ett antal riktlinjer som stimulerar de olika länderna till att driva på detta. Det ser jag nog som positivt även om det i grunden är en fråga för varje land att själv ta ställning till detta.

Genom goda exempel kan ju varje land faktiskt bidra till den totala utvecklingen. Därför ser jag inte heller här någon motsättning i sammanhanget.

När det gäller frågan från Reynoldh Furustrand om momsen ska jag be Stefan Lundgren, som är chef för vår ekonomiska avdelning, uttala sig på den punkten.

Anf. 18 Finansrådet STEFAN LUNDGREN:

Jag uppfattade att frågan handlade om vad vi vet på denna punkt. Inte så mycket, skulle jag vilja säga. Det beror väldigt mycket på vilken moms det är som sänks, hur mycket den sänks, vilka marknader det handlar om och hur brett man sänker. Allmänt kan man säga att de erfarenheter som vi har är att det sällan blir fråga om ett-till-ett-effekter. Prisnivån påverkas alltså inte i samma utsträckning som man sänker momsen, utan vi har ett avtapp i form av högre vinstmarginaler och ökade lönepremier. Och ju bredare man gör detta, desto mindre tror jag att den bestående prisnivåeffekten blir. Det enda som man med säkerhet kan veta är att det blir ett tapp i våra skatteintäkter. Därför är det finanspolitiskt äventyrligt.

Anf. 19 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Jag får understryka det sista.

Anf. 20 ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått svar på detta. Jag vill bara understryka att detta är en orienteringsdiskussion. Så småningom ska detta utmynna i ett uttalande i samband med Europeiska rådets möte i juni månad. Nämnden kommer alltså sannolikt att få ta del av denna fråga flera gånger under våren.

Vi kan då gå vidare på dagordningen.

Anf. 21 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Nästa punkt som kommer upp gäller att kommissionen presenterar en rapport om produkt- och kapitalmarknadernas funktionssätt. Den här rapporten är ett led i den övervakning av arbetet med ekonomiska reformer som löpande sker efter det s.k. Cardiffbeslutet för två år sedan.

Andra instrument, förutom kommissionens rapport, är de nationella rapporter som varje medlemsstat gör. Den senaste svenska rapporten överlämnades, som nämnden kanske minns, i december förra året.

Vid mötet nu på måndag kommer kommissionen att presentera sin rapport i dess slutliga form. Den här rapporten kommer sedan i sin tur att användas som ett underlag för vårens arbete med de allmänna riktlinjerna.

I rapporten diskuteras behovet och effekterna av ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna. Betoningen av konsumentnyttan av ekonomiska reformer står i fokus på ett bra sätt tycker vi.

Men det framgår också att det återstår en hel del att göra när det gäller konkurrenstrycket i Europa. Neddragning av statsstöd behöver intensifieras, och efterlevnaden av gällande regler för offentlig upphandling måste skärpas. Kvarvarande nationella monopol inom energi- och kommunikationsområdena behöver brytas. Där kan man säga att Sverige i detta sammanhang framstår som något av ett föregångsland.

Anf. 22 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Den här rapporten från kommissionen tycker jag i allt väsentligt är mycket bra, både analysen och de förslag som läggs fram. Så det finns anledning för oss att understödja detta. Cardiffprocessen framstår för mig som den viktigaste av de olika processer som man har när det gäller att utveckla sysselsättning och välfärd inom unionen.

Det som jag var besviken över var att det i texten gång på gång hänvisades till tabeller och diagram som saknas. Vi har inte heller fått de bilagor som är utlovade i texten. Jag vet inte om det beror på att allt inte har skickats över från departementet eller om det hamnat på kansliet i EU-nämnden. De finns inte. Jag skulle vilja utbe mig att få ett exemplar som är komplett och även innehåller tabeller, diagram och de bilagor som det refereras till. Det tror jag ger ytterligare förståelse för innehållet i denna skrift.

Det sägs i föredragningspromemorian att det ger ett värdefullt bidrag. Jag tycker att man ska gå längre i den svenska ståndpunkten och direkt sluta upp bakom de förslag som nämns i denna kommissionsrapport.

Anf. 23 YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi tycker att det är oerhört relevant för den inre marknadens funktionssätt, just för konsumenternas skull, att miljö- och hälsoskyddsaspekter finns med i en sådan här strategi. Bl.a. tycker vi att det däri skulle ingå märkning av mat, GMO:er, dioxiner och annat. Det är sådant som tyvärr inte finns med. Men det tycker vi är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera i förhållande till ett konsumentperspektiv.

Anf. 24 MATS ODELL (kd):

Det som jag tycker är slående här är ju att när man talar om produkt- och kapitalmarknadens funktion så nämns inte euron med ett enda ord. Det skulle vara intressant att få en kommentar till det. Det torde vara en av de starkaste åtgärderna för att förbättra just funktionssättet på produkt- och kapitalmarknaden.

Anf. 25 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har i och för sig inte hunnit sakna dessa tabeller så mycket – det är ju mycket att läsa. Men om man vill titta på detta framöver så vore det väldigt bra om de fanns, eftersom det är vissa saker som man inte riktigt förstår.

Utöver det tänkte jag bara nämna att det på s. 19 står att man ska göra en studie av bolagsbeskattningen. Då är det viktigt att påpeka att den måste gälla hela skattesituationen för företagandet, inte bara utifrån vinstskatt som bolaget betalar utan även ägarbeskattningen, oavsett vilken bolagskonstruktion som det gäller och hur det fungerar tvärsöver i detta sammanhang för att det ska bli meningsfullt.

Anf. 26 Statssekreterare PETER LAGERBLAD :

Frågan om det ofullständiga underlaget får min medarbetare svara på.

Anf. 27 Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Jag kan vara mycket kortfattad. Vi jagar själva denna bilaga. Vi har alltså inte sett till den, men den ska vara på ingående. Vi skickar mycket gärna över den till nämnden när vi får den.

Anf. 28 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Jag skulle faktiskt vilja instämma i de synpunkter som Lars Tobisson lyfte fram. Jag tycker själv att detta faktiskt är ett oerhört viktigt arbete. Jag har mina erfarenheter i första hand utifrån det nationella perspektivet när vi har arbetat fram den svenska rapporten. Det är väldigt nyttigt att göra en sådan sammanställning där man får en bred överblick av hur det utvecklas på marknaderna. Från att jag har varit något tveksam till värdet av detta när detta startade har jag nu uppfattningen att detta är ett bra underlag för att diskutera olika saker, just att man lägger ett sådant perspektiv tvärs över på saker och ting och att man kan göra det på EU-nivå också. Jag vill därför i hög grad instämma i vad vice ordföranden lyfte fram, nämligen att detta faktiskt är ett värdefullt bidrag och att det bör kunna leda till att vi får en ytterligare tillväxt i Europa på det sättet och därmed bättre sysselsättning och minskad arbetslöshet.

När det gäller Yvonne Ruwaidas synpunkter har jag inga svårigheter med dem. Vi lyfter också fram att just konsumentperspektivet är viktigt. Och vi välkomnar just detta. Om man sedan omsätter detta i mer detaljerade synpunkter får man i olika sammanhang lyfta fram det inom t.ex. konsumentområdet. Men mer generellt tycker jag att det är så.

När det gäller Mats Odells synpunkt på euron kan man naturligtvis konstatera att en aspekt på denna fråga är just transparensen eller att man ser priser på ett helt annat sätt och kan göra jämförelser.

Så sent som i går var jag på ett seminarium där man diskuterade denna fråga. En av medförfattarna till Calmforsrapporten var där, och det utspann sig en diskussion kring just denna fråga. Även från forskarhåll är man lite tveksam till synpunkten att man i näringslivet inte skulle kunna räkna om valutakurser mellan länderna och att detta skulle vara en så avgörande punkt. I näringslivet lyfter man däremot fram den här frågan som en väldigt viktig punkt i sammanhanget.

Detta är väl en aspekt just på EMU-frågan som tål att uppmärksammas. Jag vet inte om detta har utvecklats något och diskuterats. Det kan möjligen någon av mina medarbetare utveckla ytterligare.

Anf. 29 Departementsrådet KURT A. HALL:

Det är kommissionen som står som författare till denna rapport. Jag tyckte också att det var lite konstigt. Jag såg inte ens att det nämndes i själva anslaget. Jag tror att man ska se det som att euron nu är införd. Men flera av de saker som det står om på t.ex. finansmarknadssidan, finansiella tjänster och liknande, tar ju sikte på att nu när man har euron så finns det helt andra förutsättningar att integrera de finansiella marknaderna i Europa.

Anf. 30 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Karin Pilsäters synpunkter på skattefrågorna får vi ta med oss.

Anf. 31 ORDFÖRANDEN:

Detta är också en fråga som ska tas upp i samband med Europeiska rådets mötet i Santa Maria da Feira i juni månad, så vi får väl anledning att återkomma till frågan. Och vi kommer säkert också att få tabellerna till dess.

Kan vi då gå vidare?

Anf. 32 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Nästa punkt på dagordningen handlar om en diskussion om Ekofinrådets bidrag till det extra toppmötet i Lissabon. Det har den något otympliga benämningen Sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning mot ett Europa baserat på innovationer och kunskap.

Nämnden kommer naturligtvis att konfronteras med flera olika rådskonstellationer som i sina olika egenskaper ska bidra till detta toppmöte. Det kommer således att bli flera tillfällen för nämnden att ta del av de olika förslagen.

Ekofinrådet kommer ju att ha ett möte till före detta möte. Det ger också en möjlighet för oss att informera nämnden i detta hänseende.

Mötet nu på måndag med Ekofinrådet kommer att handla om vad som är Ekofinrådets bidrag inför toppmötet. Det handlar då om att öka integrationen och effektiviteten hos de finansiella marknaderna. På dessa områden återstår en hel del att göra innan man kan tala om en gemensam marknad.

Ett annat område gäller att utveckla marknaden för riskkapital.

Ett tredje område som vi lyfter fram i sammanhanget gäller kvaliteten och uthålligheten i de offentliga finanserna. Med detta menar jag exempelvis studier runt demografiska förändringar och pensionssystem. Ordföranden berörde ju att finansministern i dag informerar om detta i Tyskland.

Vidare har den europeiska investeringsbanken aviserat att man kommer att presentera vissa konkreta förslag till Lissabon.

Detta är de områden som lyfts fram som ett underlag just när det gäller Ekofinrådets medverkan i sammanhanget.

Anf. 33 LARS TOBISSON (m):

Vi hade redan vid det föregående sammanträdet här för 14 dagar sedan i samband med uppladdningen inför ett allmänt råd den här promemorian uppe för diskussion, det utkast som då fanns från ordförandeskapet inför extramötet som Europeiska rådet ska hålla. Jag sade redan då att det inte bara är denna titel eller denna rubrik på promemorian som är ordrik, utan hela dokumentet är ju vagt och ordrikt. Nyckelorden innovation och kunskap förekommer på varje sida flera gånger om men ger inte mycket substans. Det är inte särskilt operativt.

Från oss som var i Lissabon i början av denna vecka och träffade företrädare för regeringen kan jag säga att vi hade lagt in en särskild punkt för att inhämta uppgifter om hur man planerade för detta extra toppmöte. Jag fick intrycket att det inte var mycket man hade att säga. Man verkade ha plockat ett ämne ur högen som kunde vara allmänt intressant och gångbart att sätta upp, i synnerhet mot bakgrund av att Portugal självt har en relativt låg synlig arbetslöshet på ca 4 % som man fick tillfälle att skryta om där inför hemmaopinionen.

Det är inget fel på dessa tre rubriker. De två första återkommer ju i hög grad i denna kommissionsrapport om Cardiffprocessen. Att lägga tyngdpunkten på en diskussion om dessa frågor är absolut inget fel. Men jag tror att man ska vara medveten om att det här mötet har tillkommit lite grann på lösen, och jag är inte säker på att det egentligen, såsom det laddas upp inför, kommer att ge vad förväntningarna skulle kunna ge anledning till.

Om man koncentrerar sig på dessa marknadsintegrationsfrågor så kan det bli något resultat av det hela. Men det är på sätt och vis att föregripa det arbete som sedan ska leda fram till en utvärdering av Cardiffprocessen.

Anf. 34 WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har några synpunkter och frågor angående det som finns med i ståndpunktspromemorian om sysselsättningspolitiken.

På den handskrivna sidan, s. 105, står det att det huvudsakliga genomförandet sker på nationell nivå och att subsidiaritetsprincipen ska vara vägledande. Jag tycker att det är bra och hoppas att det ska vara tongivande rätt igenom.

På s. 107 står det ett antal punkter. Det står bl.a. att ökad flexibilitet vad gäller arbetstider kommer till stånd i EU. Och sedan står det ett exempel om äldre personer. Kan vi få höra något mer om detta, dvs. att ökad flexibilitet vad gäller arbetstider kommer till stånd i EU?

På s. 6 står det Sverige bör göra under riskkapitalförsörjningen: utvärdera vilka positiva effekter som kan uppkomma vid samverkan mellan offentlig sektor och näringsliv PPP.

Jag har tidigare reagerat starkt mot att man använder förkortningen PPP. Den som var med i Rio 1992 vet att PPP betyder polluter pays principle och ingenting annat. Då får jag en tanke om att den som har kommit på detta nya över huvud taget inte har funderat på Rio 1992 när man har gjort detta. Den inriktning som detta PPP får är inte heller någon miljöinriktning. Där det står utvärdera vilka positiva effekter, skulle jag vilja tillägga orden: och negativa effekter och vilka miljökonsekvenser som detta får.

Bl.a. i Finland har vi ju sett att detta inte alls har de effekter som man trodde. De var inte alls positiva. Och det kom inte från vänsterhåll, utan det kom från moderat håll i Finland. Det kanske är bra om man gör detta förutsättningslöst och utreder både det positiva och det negativa.

Anf. 35 YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller förberedelserna inför det extra toppmötet om bl.a. sysselsättning står det ganska lite här. Men jag tycker att man även här har glömt bort miljömarknaden som en viktig drivkraft och en nödvändig drivkraft om det ska finnas en framtid för mina barnbarn. Jag har inga barnbarn än, men jag kommer förmodligen att få det. Men det handlar naturligtvis om framtiden.

När man talar om miljöfrågorna så måste de integreras på alla samhällsområden. Just ekonomin måste integrera miljöfrågorna. Man kan inte behandla miljöfrågorna på ett miljöministermöte och behandla vissa konsumentaspekter på ett konsumentministermöte, utan just i den ekonomiska politiken måste man ta hänsyn till miljöfrågorna, sätta ekologiska ramar, ge konsumenterna en möjlighet att välja produkter eller på andra olika sätt se till att man så att säga tar med miljöaspekterna. Jag tycker att det vore väldigt passande när man nu ändå på EU-nivå talar om integrering av miljöfrågorna. Det är ett tal som måste bli verklighet. Man skulle i samband med detta t.ex. kunna ta upp gröna nyckeltal som någonting som man skulle kunna försöka driva inför detta toppmöte, så att man tydligt kan se vilka konsekvenser olika förslag får ur miljösynpunkt. Jag hoppas verkligen att man på något sätt kan få in mer av det ekologiska synsättet i dessa förberedelser inför det extra toppmötet i Lissabon.

Anf. 36 KARIN PILSÄTER (fp):

I papperet från ordförandeskapet tas allt möjligt upp. Man undrar då hur detta ska hanteras i förhållande till alla de andra processer som pågår. Jag har prickat för alla möjliga frågor. Jag funderar på om man vill kasta upp allt på bordet och hoppas att det är någonting som så att säga ska ramla ned eller hur detta egentligen är tänkt att skötas.

När det gäller detta papper tänkte jag inte gå in på några mer konkreta frågeställningar än det som står på sista sidan, nämligen att man ska försöka skapa något forum där alla ingår. Då känns det på något sätt som att man är på väg att skapa den totala förvirringen. Först tar man alla frågor som över huvud taget kan relateras till ämnet. Sedan skapar man ett forum där alla är med. Och om man lyckas med det ser jag risken i att man har begravt sig för mycket lång tid i något som kanske inte leder fram till några konkreta förändringar när det gäller de frågor som verkligen måste lösas i detta sammanhang. Det skulle vara intressant att höra någon kommentar till det.

De svenska ståndpunkterna i detta sammanhang är inte framtagna precis i korrelation till det andra dokumentet. Men jag har utöver Willy Söderdahls funderingar när det gäller arbetstidsfrågorna en rad punkter som jag har prickat för och som jag inte kan förstå ska vara Europafrågor och som just riskerar att leda till att man tappar fokus från de frågor som man faktiskt måste lösa gemensamt därför att man talar om det som inte ska lösas gemensamt – aktiv arbetsmarknadspolitik, bidrag och avgiftssystem lokalt. Är våra dagistaxor verkligen någonting som ska diskuteras i Portugal när man borde diskutera koldioxidskatt? Det är väl snarast den gränsöverskridande funktionen i socialförsäkringarna som borde vara en fråga för dessa ministrar än den allmänna utformningen. Jag är väldigt mycket för föräldraledighet, men jag tycker faktiskt inte att EU behöver arbeta med det och absolut inte det som senast har föreslagits, nämligen att det ska vara obligatorisk föräldraledighet. Man kan väl ändå få bestämma själv om man vill ha det eller inte. Tillgänglighet inom barnomsorg, osv. är inte frågor som ska diskuteras där. Men genom att man tar upp dem där så tappar man fokus på det som verkligen måste lösas.

Det är en svensk ståndpunkt att man ska kunna fortsätta att arbeta efter pensionsåldern. Det vore bättre om man i Regeringskansliet koncentrerade sig på att få fram ett svenskt regelverk för detta, vilket vi väntar på sedan många år.

Jag skulle föredra att Sverige inte försökte överföra lokala investeringsprogram till de andra länderna med tanke på den kritik som har kommit fram mot de svenska.

Längre ned på samma sida, s. 3, talas det om utbyggd infrastruktur. Det är väldigt viktigt vad man ser som de gemensamma uppgifterna inom dessa frågor. Men det måste rimligtvis vara så att man koncentrerar sig på det som är de gemensamma frågeställningarna.

På nästa sida talas det om ömsesidigt erkännande av examina och sådant som är mycket viktigt.

Jag ser gärna ett ökat utbyte när det gäller pedagogik i skolan men inte några långdragna gemensamheter.

Längs ned på s. 5 talas det om offentlig upphandling. Det är en typisk gränsöverskridande fråga att lösa och där det pågår processer för nya regelverk både i Sverige och på Europanivå. Men i detta sammanhang har regeringen bara angett att det är frågor om bristande kunskap och bristande information som hindrar småföretag. Men den svenska analysen i den svenska utredningen visar ju att det faktiskt också finns problem i sak när det gäller att det är för krångligt och att det är olämpligt utformat för småföretag. Det borde vara någonting som man verkligen driver även när det gäller det europeiska regelverket.

Jag skulle kunna ta upp många andra frågor här, men det var detta som jag tyckte var viktigast.

Anf. 37 MATS ODELL (kd):

Jag kan instämma i en hel del av det som Karin Pilsäter sade. Det är väldigt många allmänt hållna ståndpunkter. Och det är ingenting av detta som vi tycker att man inte kan ställa sig bakom, utan det handlar snarare om perspektivet att sortera detta utifrån subsidiaritetsprincipen. Vad är det EU ska ägna sig åt av detta? Och det är ganska mycket som man kan sortera bort i denna process. Jag kan i långa stycken ansluta mig till Karin Pilsäters analys.

Anf. 38 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Först får man väl som Lars Tobisson konstatera att detta nu befinner sig på ett stadium där de olika råden kommer att ge bidrag, och det måste så att säga fokuseras inför den fortsatta processen. Det är ett intryck som jag också har. Det kommer att ske en successiv utveckling mot detta, och det kommer vi att arbeta för.

Det som jag har lyft fram här är de bidrag som Ekofinrådet kan ge i detta sammanhang. Och jag uppfattade att vi är ganska överens om att det kan vara ett bra område att lyfta fram.

Den fråga som Willy Söderdahl tog upp handlade om lite mer specifika synpunkter på PPP. Jag håller med om att det är lite förvirrande att samma förkortning används i detta sammanhang, alltså public-private partnership, och att man använder samma benämning för polluter pays principle. Det är förvirrande.

Sedan kan jag bara konstatera i sammanhanget att regeringen i årets budgetproposition anmält att det ska bedrivas en försöksverksamhet inom detta område. Nu har det inom Regeringskansliet tillsatts en särskild arbetsgrupp mellan Finansdepartementet och Näringsdepartementet som nu arbetar med att ta fram underlag för en sådan försöksverksamhet. Då gäller det att man i denna försöksverksamhet ska titta på de positiva och naturligtvis också på de negativa synpunkterna. Jag är väl medveten om att det från den finske finansministerns sida förts fram synpunkter i detta sammanhang. Det har också förts fram synpunkter i en debattartikel från Vänsterpartiets sida i detta ämne. Men jag kan också nämna att jag själv har besökt Storbritannien och tagit del av deras erfarenheter. Och där har man klart påvisat att detta är en sak som leder till billigare investeringar. I detta sammanhang tycker jag att man får väga de olika aspekterna mot varandra. Men jag kan konstatera att regeringen i årets budgetproposition tillsammans med de samverkande partierna har lagt fram ett förslag om att bedriva denna försöksverksamhet.

När det sedan gäller arbetstiden kan jag kanske komma med en generell kommentar till papperet. I Regeringskansliet har vi tyckt att det är bra att vi sätter ned på papper ett antal ståndpunkter som vi anser är viktiga att uppmärksamma när det gäller EU och sysselsättningsfrågan. När man verkar inom det här området får man naturligtvis fundera på i vilket sammanhang detta tas in.

Detta anknyter lite till min kommentar tidigare. När det gäller sysselsättningspolitiken kan man för det första sätta upp gemensamma mål i EU, dvs. att man på det sättet ser till att alla länderna anstränger sig och har ett gemensamt intresse av att spänna bågen för att nå vissa mål.

För det andra kan de olika länderna dra lärdom och erfarenheter av varandra när det gäller vilka system och åtgärder man har fört fram för att bidra till målet. Från svensk sida har vi ivrat för att man ska sätta mer kvantitativa mål. På samma sätt har ju vi spänt bågen oerhört hårt när det gäller att nå ned och halvera den öppna arbetslösheten till i år. Vi vill också öka sysselsättningsgraden till år 2004 till 80 %. De här målen är oerhört viktiga för regeringens politik när det gäller att vidta åtgärder för att nå detta. På samma sätt driver regeringen linjen att man i EU ska sätta upp motsvarande mål och på så sätt driva utvecklingen framåt för helheten.

Via goda exempel, t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken, kan man också delge andra länder att man varit väldigt framgångsrik på ett visst område. Likaså kan man då också inhämta andra länders synpunkter.

Jag tror alltså att man ska se detta i ett lite vidare sammanhang. Man har naturligtvis anledning att varje gång man diskuterar detta ställa sig frågan: Vad löses bäst på EU-nivå och vad löser vi bäst nationellt?

I den här dimensionen skulle jag också vilja tillägga att det är mest praktiskt att mellan de olika länderna bidra till en gemensam utveckling och en fokusering inom detta område. Det är ju oerhört viktigt för hela Europa att vi får ned arbetslösheten.

Yvonne Ruwaida hade synpunkter på miljöaspekterna. Jag gjorde vissa noteringar själv innan Yvonne Ruwaida kom fram till punkten om gröna nyckeltal. Regeringen har i samverkan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i finansplanen lyft fram de gröna nyckeltalen. De är just till för att se politiken i ett större, gemensamt sammanhang. Man ska kunna koppla de mer ekonomiska faktorerna också till de miljömässiga. Enligt min uppfattning står vi här i början på en utveckling. Detta är rätt så svårt – men vi anstränger oss för att utveckla det. Man kan nog säga att Sverige är världsledande på det här området. Vi är t.o.m. först i världen med att lyfta fram de här gröna nyckeltalen i ett ekonomiskt sammanhang. Här bedrivs alltså ett arbete. Vad jag förstår ska Ekofinrådet under hösten 2000 rapportera om en integrering av miljöaspekterna i det ekonomisk-politiska samarbetet. Det pågår alltså ett arbete som kommer att ha just den inriktning som Yvonne Ruwaida tar upp.

Karin Pilsäters frågor har jag besvarat mer generellt. Jag vill ändå säga att den punkt som Karin Pilsäter lyfter fram som något man absolut inte borde lyfta fram som ett bra exempel, nämligen frågan om de lokala investeringsprogrammen, går stick i stäv mot den synpunkt som Yvonne Ruwaida framförde. Om vi ser att vi har gjort satsningar i Sverige bör vi kunna lyfta fram dessa som exempel. Vi är klart medvetna om att detta är ett område som Sverige är pionjär på, och vi bör därför lyfta fram de här sakerna. Är man pionjär så kan det hela självfallet under utvecklingens gång behöva justeras på det ena eller andra sättet. Men detta är en viktig satsning som man skulle kunna lyfta fram i ett europeiskt sammanhang som en framtidsinriktad satsning på att göra Sverige hållbart också i ekologiskt hänseende och att dra erfarenheter av de här programmen.

Upphandlingsområdet, som Karin Pilsäter tog upp, är ju väldigt viktigt. Framför allt gäller det att göra regelsystemen enklare att tillämpa och förstå. Detta tror jag själv är ett oerhört viktigt område, och här finns en stor potential. Men samtidigt finns det mycket krångel och andra aspekter i sammanhanget. Vi har en utredning i Finansdepartementet, som efter finansutskottets inrådan gjordes parlamentarisk för ett halvår sedan, som sitter och diskuterar just de här frågorna. Jag tror själv att detta är oerhört viktigt, och jag har precis samma uppfattning som Karin Pilsäter.

Mats Odells fråga har jag nog svarat generellt på.

Anf. 39 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi kan konstatera att detta bara är en diskussionspunkt i dag. Den 10 mars har vi en ny EU-nämnd om Ekofinfrågor och även arbetsmarknadsfrågor. Den 17 mars kommer sedan statsministern hit inför Europeiska rådet. Vi får alltså tillfälle att återkomma till frågorna.

Med det kan vi lämna denna punkt på dagordningen, och gå vidare.

Anf. 40 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Den sista punkten som jag tänkte nämna gäller att kommissionen kommer att presentera ett meddelande om sin strategi för kommunikation till allmänhet och företag med anledning av att tiden nu närmar sig för att sätta sedlar och mynt i euro i omlopp. Vad jag förstår är detta alltså en uppdatering av det tidigare programmet.

Anf. 41 MATS ODELL (kd):

Det framgår av den korta texten i den kommenterade dagordningen att inget beslut ska fattas, och att Sverige endast berörs av meddelandet i mindre utsträckning. Men om man läser det material som kansliet har tagit fram framgår det att det är en ganska omfattande kampanj som ska bedrivas. Såvitt jag förstår kommer den att bedrivas i allra högsta grad också i Sverige. Det är ganska mycket pengar som ska användas. Detta ska pågå under år 2000, 2001 och även under 2002.

Det skulle vara intressant att höra om det finns någon information om hur detta kommer att påverka Sverige, även om det, som det står här, är i mindre utsträckning? Vilka aktiviteter planeras i Sverige?

Anf. 42 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag studsade till när jag läste raden om att Sverige berörs endast i mindre utsträckning. Det kan nog med fog göras gällande att Sverige berörs i minst samma utsträckning som medlemsstaterna i Euroland just därför att vi inte kommer att vara med vid starten men, av allt att döma, kommer att vara med något senare. Vi har ju ett regeringsparti som om några veckor ska ta ställning för att så småningom införa euron i Sverige. Därför är det klart att vi har anledning att informera oss om vad detta innebär både i den situation då Sverige kvarstår som pre-in och i den situation då Sverige efter de andra ska ansluta sig. Det kommer sannolikt inte att ställas pengar till förfogande och ordnas en särskild kampanj för inträde år 2005, eller när det kan bli aktuellt för Sveriges del.

I den korta presentationen står att vad som prioriteras är små och medelstora företag, allmänheten och tredje land. Men återigen kan man se i dokumentet att pre-ins har fått en alldeles egen rubrik. Man diskuterar ju rätt mycket om Sverige i promemorian.

Till att börja med vill jag ställa en fråga. Jag förstår att statssekreteraren har lite svårigheter ibland på en del främmande områden. Men det här är ett område som verkligen borde behärskas av den som svarar för budgeten.

På s. 119 i den löpande numrering vi har fått, eller på s. 8 i själva kommunikationen från kommissionen, står det att man har haft ett program i gång sedan 1996. Det har omfattat 117 miljoner euro, och två tredjedelar är förbrukade. Det finns ett partnerskap mellan medlemsstaten, kommissionen och parlamentet. I varje enskilt fall har medlemsstaten fått ställa upp med lika mycket pengar på egen hand som den har fått från unionsbudgeten. Till slut står det att allt som allt finns det 13 överenskommelser som fungerar. Det är 11 medlemsländer i euron och Grekland, som snart ska bli det – och Sverige! Det är inte så konstigt, eftersom Grekland och Sverige ofrånkomligen är pre-ins. Danmark och Storbritannien kan ju däremot med sina undantag sägas inta en särställning och inte ha samma skäl att förbereda sig på införandet så länge de vidhåller sina undantag.

Jag måste säga att jag har sett väldigt lite av den här kampanjen. Jag skulle vilja veta hur mycket vi har hämtat från unionsbudgeten och hur mycket egna pengar vi har ställt upp med. På vilket sätt har denna kampanj, som vi alltså deltar i, genomförts i Sverige?

När man går vidare i texten kommer man till s. 126. Där kommer man fram till vad som ska göras i fortsättningen. Det konstateras att pre-in countries har särskilda behov. Grekland och Sverige är ju, som har framgått tidigare, redan med. Man konstaterar att vi är hemland för många av de turister som kommer att besöka euroområdet. Det är kanske inte det viktigaste, utan det gäller ju också att förbereda de företag som ska handla med eller investera i euroområdet. Naturligtvis måste vi också i egenskap av pre-in se fram emot den dag då vi själva ska införa euron.

Vad har regeringen för avsikt att göra när det gäller att ta vara på de medel som finns för att sprida information om euron i Sverige under rubriken pre-in, där vi passade in i det här programmet?

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har några olika frågor. Tre av dem berör kommunikationsstrategin direkt, och en är lite mer generell.

Från moderaternas sida hävdas att EMU-frågan redan är avgjord. Jag lyssnade på en debatt häromkvällen med bl.a. Sören Lekberg, som är ordförande här i EU-nämnden. Han hänvisade då till de protokollsanteckningar som Sverige har och som rör EMU:s tredje fas, och sade att det är tydligt att Sverige kan fatta ett självständigt beslut i riksdagen om EMU:s tredje fas. Jag skulle gärna vilja att Finansdepartementet bekräftar denna linje.

Jag har också några mer raka frågor.

Den första är: Hur mycket resurser har Sverige fått, och kommer att få, av EU för denna strategi?

Den andra är: Hur mycket kommer Sverige att bidra med, och hur mycket har Sverige bidragit med?

Jag blir litet orolig när jag läser kommunikationsstrategin just när det gäller typen av kommunikation. På s. 13 står det bl.a.:

”Reminding people why the European Union has adopted the euro and of some of the benefits that are emerging, including economic growth, stable prices and low interest rates.”

Det är oroväckande om det är så att man ska informera och skapa en positiv inställning till EMU i denna informationskampanj. Information om euron är en sak – men information som är värdeladdad är en helt annan sak.

Min tredje fråga blir: Hur ser Finansdepartementet på detta?

Dessutom står det i kommunikationsstrategin att man ska informera i skolor. Där är jag också litet orolig för att man tar fram material som har en värdeladdning och en inställning till EMU-frågan, och distribuerar detta i svenska skolor. Jag tycker att det skulle vara fel.

Hur kommer Finansdepartementet att tillförsäkra att EMU-resurser fördelas rättvist och jämlikt mellan EMU-förespråkare och EMU-motståndare i Sverige? Vi har ju olika åsikter. Ett beslut i Sverige ska fattas – förhoppningsvis i en folkomröstning men i varje fall i samband med ett riksdagsval. Frågan är inte avgjord!

Anf. 44 WILLY SÖDERDAHL (v):

De flesta frågor är ställda här nu. Men redan förra året, 1999, försökte jag ställa en enkel fråga. Vi hade fått reda på i EU-parlamentet att kommissionen hade anslagit mellan 600 000 och 700 000 euro för 1999 till information. Som jag fattade det var det till Sverige år 1999, och nu är det nya pengar.

Kan vi få bekräftat om man gjorde någonting under 1999 med de här pengarna eller ej?

Jag fick inte lov att ställa frågan då eftersom den handlade om EU. Jag fick tillbaka den igen, och därför vet jag ingenting.

Nu är det nya pengar, och jag har samma frågor som Yvonne Ruwaida ställde. Hur kan vi veta att detta inte blir en del av ja-kampanjen för EMU?

Anf. 45 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara skicka med en synpunkt. Från vår sida är vi väldigt angelägna om att Sverige blir medlem i EMU.

Men det viktiga för en sådan här verksamhet är just att informera om de praktiska konsekvenserna för folk. De punkter som står här om hur det hela kommer att fungera är ju det som behöver skickas med från den här avsändaren.

Anf. 46 AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Från helt olika åsiktssynpunkter delar jag Karin Pilsäters uppfattning. Jag utgår från att det som hon sade måste vara syftet med informationskampanjen, och att det är det nuvarande riksdagsbeslutet som ligger i botten och ska vara utgångspunkten för Sveriges agerande i frågan.

Anf. 47 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

När vi funderar kring de här frågorna utgår vi självfallet från riksdagens beslut till dess att riksdagen inte har fattat ett annat beslut. Det är en självklar utgångspunkt.

Jag vill be att någon av mina medarbetare ger lite fakta. Detta gäller inte kampanjer, utan det är information som ska ges till följd av att det sker en väldigt stor förändring som naturligtvis kommer att beröra Sverige även om vi inte är med i EMU från starten. Jag tror att det råder lite missförstånd här.

Anf. 48 Departementsrådet KURT A. HALL:

Jag är inte någon jätteexpert på detta, men jag kan nog rätt mycket ändå.

Vi har inte med oss några siffror, men vi kan mycket enkelt och snabbt sända dem till nämnden.

Det bedrivs alltså en informationsverksamhet i Finansdepartementet sedan ett à två år med anledning av att euron infördes som valuta. Det gick ut broschyrer till alla hushåll och företag med anledning av att euron infördes för drygt ett år sedan.

Denna verksamhet, som jag tror började under fjolåret, drivs också med pengar från EU. Varför skulle vi avstå från pengar som vi har varit med och betalat in för att användas för information i Sverige?

Alldeles nyligen – jag tror att det var för några månader sedan – tog man fram nya versioner av informationsbroschyrerna. För inte så länge sedan öppnades en hemsida med euroinformation på nätet. Vi har ett par personer som är sysselsatta med detta på heltid. Det finns också en telefon- och faxservice.

Det pågår alltså en stor och seriös informationsverksamhet.

Det meddelande som nu kommer till Ekofinrådet kommer med anledning av att mynt och sedlar i euro ska sättas i omlopp om knappt två år. Det är särskilt den aspekten som kommer upp i det nya materialet. Den förra omgången gällde införande av själva valutan.

Anf. 49 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Jag vill avsluta med att säga att jag anser att de frågor som har ställts här om att pengarna ska fördelas rättvist etc. rör en annan sak. Detta är en ren informationsverksamhet som handlar om att det nu införs mynt och sedlar. Det är detta vi ska förbereda oss för. Därmed faller frågorna om relationerna mellan ja- och nej-sidan.

Anf. 50 YVONNE RUWAIDA (mp):

Är det Finansdepartementet som är helt och hållet ansvarigt för hur dessa pengar används?

Det som oroade mig i texten är det som står på s. 13 om att det är så viktigt att allmänheten har en positiv attityd till EMU eftersom den då tar till sig kunskap och information mycket lättare. Man måste alltså påminna folk om vad som är bra med EMU och varför EMU är bra för unionen. Det är två olika perspektiv. Det finns en värdeladdning i detta – det är inte ren information. Det handlar om åsikter. Den typen av information hoppas jag att pengarna inte har använts till.

Finns det någon typ av skolinformation som har genomförts eller ska genomföras i Sverige?

Anf. 51 LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag vill understryka att jag inte har varit orolig för att detta är något slags otillbörlig kampanjverksamhet. Jag uppfattar det som en informationsverksamhet om en stor förändring som äger rum i vår närhet – oavsett om vi själva deltar i den eller inte. Därtill kommer det av allt att döma att föreligga en majoritet för att Sverige så småningom ska delta i euroarbetet.

Vad jag reagerade emot var den snåla presentationen. Först hoppar man över Sverige som ett pre-in, trots att det i promemorian anges att Sverige ska prioriteras. Man konstaterar i stället att Sverige endast berörs i mindre utsträckning. Jag hävdar att Sverige berörs i stor utsträckning.

När jag har frågat om det hittillsvarande programmet har jag gjort det utifrån misstanken att Sverige inte har utnyttjat möjligheterna att bedriva information i den fulla utsträckning som hade varit möjlig. Jag vill gärna ta del av information om hur detta har gått till hittills.

Sedan vill jag understryka min uppfattning om att vi i fortsättningen ska ta vara på de möjligheter som ges att få hälften av informationskostnaden betald, så att vi kan få ut information om de här frågorna. Enligt min mening är detta väl så angeläget för Sverige som för de länder som redan från början ska delta och under alla omständigheter får lära sig de här sakerna the hard way.

Anf. 52 SIV HOLMA (v):

Jag måste få vända mig först och främst mot att Moderaterna har lite svårt att respektera den demokratiska gången. Vi har faktiskt inte haft någon folkomröstning, och det finns partier som inte har bestämt sig. Jag tycker inte att man ska ta till intäkt att detta kommer att få det resultat som Moderaterna m.fl. vill ha.

Jag tycker också att det är märkligt att vi inte har fått något svar när vi har ställt den här frågan till Finansdepartementet och finansministern. Sättet att hantera frågan och det faktum att vi nu får besked om att detta bara handlar om den praktiska informationen gör att man blir väldigt konfunderad över vad det egentligen handlar om.

Jag hoppas att vi får en större klarhet och mer offentlighet när det gäller hur man har använt dessa pengar, och hur man kommer att använda dem. Hur kommer detta att framställas? Det är mycket viktigt ur en demokratisk aspekt.

Anf. 53 MATS ODELL (kd):

I likhet med Lars Tobisson vill jag understryka att när jag ställde frågor om detta var det inte därför att jag var orolig för att det skulle ske någonting. Det var snarare därför att vi behövde få en redovisning. Oavsett om Sverige blir medlem eller inte kommer faktiskt euron att få en oerhört stor betydelse. Den kommer att bli en andra valuta i Sverige, som svenska företag och svenska medborgare kommer att hantera. Det vore ett svek om vi inte tog till vara de möjligheter som nu finns att informera om vilka konsekvenser detta får, och hur det hela praktiskt ska skötas.

Sedan kan man ha olika värderingar om huruvida detta är bra eller dåligt – men det kommer att ske.

Anf. 54 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Herr ordförande! Jag är ledsen om man har hamnat i en konfunderad inställning efter mina inlägg här.

Jag vill skilja detta från den åsiktsbildning som nu håller på att ske. Det finns ju särskilda medel avsatta till studiecirklar och annat för att man ska bilda sig en uppfattning om för- och nackdelar med EMU.

Men detta gäller en information om hur sedlar och mynt ska införas och om den stora förändring som sker i Europa. I Sverige har vi naturligtvis anledning att klart intressera oss för vad detta innebär, oavsett om vi är med eller inte.

Jag utgår från att nämnden har fått de två broschyrerna. Om så inte har skett ska jag gärna skicka över dem.

Anf. 55 ORDFÖRANDEN:

De ligger nere på nämndens bokhylla. De finns ju även på vartenda bankkontor i Sverige.

Anf. 56 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Ja, jag hoppas att det inte råder några oklarheter om att det är en mycket objektiv information som ges ut. Den har inte alls det syfte som jag anar en farhåga för bakom frågorna från både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, nämligen att informationen skulle användas för att lägga fram argument för någon sida. Det är en mycket klar information.

Lars Tobisson antydde i sin tidigare fråga något om budgetsynpunkten. Ur en sådan synpunkt ser jag naturligtvis positivt på att Sverige får en delfinansiering av detta. Det har vi all anledning att ta emot.

Men jag är väldigt klar på en punkt: De pengar som är avdelade till den opinionsbildande verksamheten är inte alls dem som vi talar om i det här sammanhanget, utan detta är de pengar som används för att ta fram den här andra typen av broschyrer och annat.

Jag noterade den mening som Yvonne Ruwaida läste upp. Men man bör naturligtvis läsa nästa mening också. Där står:

”– – – they will approach the task of learning the new monetary language much more readily.”

Med detta menas alltså om man är intresserad av frågan. Jag inser att det kan finnas en värdering i det första ledet av meningen, men syftet var att man tar till sig information om frågan om man är mer positivt intresserad. Man måste läsa andra halvan av meningen också!

Jag vill vara väldigt klar på den här punkten: Detta är information. Det gäller den typ av broschyrer som vi har talat om, och det har inte någonting med den opinionsbildande verksamheten att göra.

Anf. 57 SINIKKA BOHLIN (s):

Alldeles kort så här mot slutet vill jag säga att jag är väldigt tacksam om det även i framtiden finns material för allmänheten och skolorna att beställa. Jag hoppas nämligen att våra skolungdomar också reser i Europa och då har en kunskap om att det finns en annan valuta än kronan.

Anf. 58 ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att diskussionen är avslutad för i dag. Vad jag förstår har du inget ytterligare på din dagordning, och därmed får vi tacka för samrådet i dag. Är det sista gången du är här hos oss i EU-nämnden, Peter Lagerblad? Jag har sett en tidningsnotis om att du ska övergå till annan verksamhet.

Anf. 59 Statssekreterare PETER LAGERBLAD:

Tack för det, herr ordförande! Jag lämnar Finansdepartementet i april, och övergår till annan verksamhet som har viss koppling till en del frågor i EU-nämnden.

Jag ber att få tacka EU-nämnden. I första hand har jag ju företrätt de svenska intressena i budgetrådet. Jag måste säga att det har varit mycket trevligt att försöka svara på alla de frågor som nämnden har. Jag är djupt imponerad över att ni, med hänsyn till den mängd information som ni utsätts för, hinner ta del av alla dessa olika papper på det sätt som frågorna ger uttryck för. Tack så mycket!

Anf. 60 ORDFÖRANDEN:

Vi får också tacka för det goda samarbete vi har haft i budgetfrågorna. Vi har ju haft en gemensam, restriktiv, syn på EU:s budget. Tack för det, och lycka till med dina nya uppgifter!

Innehållsförteckning

1 § Ekofin Statssekreterare Peter Lagerblad Rapport från ministerrådsmöte den 31 januari 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2000 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 4 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 3

Anf. 5 LARS TOBISSON (m) 3

Anf. 6 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 7 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 8 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 9 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 10 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 11 CARL ERIK HEDLUND (m) 4

Anf. 12 YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf. 13 KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf. 14 REYNOLDH FURUSTRAND (s) 4

Anf. 15 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 16 Kanslirådet PETER HOLMGREN 4

Anf. 17 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 18 Finansrådet STEFAN LUNDGREN 4

Anf. 19 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 20 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 21 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 22 LARS TOBISSON (m) 4

Anf. 23 YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf. 24 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 25 KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf. 26 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 27 Kanslirådet PETER HOLMGREN 4

Anf. 28 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 29 Departementsrådet KURT A. HALL 4

Anf. 30 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 31 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 32 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 33 LARS TOBISSON (m) 4

Anf. 34 WILLY SÖDERDAHL (v) 4

Anf. 35 YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf. 36 KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf. 37 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 38 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 39 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 40 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 41 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 42 LARS TOBISSON (m) 4

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf. 44 WILLY SÖDERDAHL (v) 4

Anf. 45 KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf. 46 AGNE HANSSON (c) 4

Anf. 47 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 48 Departementsrådet KURT A. HALL 4

Anf. 49 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 50 YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf. 51 LARS TOBISSON (m) 4

Anf. 52 SIV HOLMA (v) 4

Anf. 53 MATS ODELL (kd) 4

Anf. 54 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 55 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 56 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 57 SINIKKA BOHLIN (s) 4

Anf. 58 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 59 Statssekreterare PETER LAGERBLAD 4

Anf. 60 ORDFÖRANDEN 4

Fredagen den 25 februari 2000

EU-nämndens uppteckningar

1 § Ekofin Statssekreterare Peter Lagerblad Rapport från ministerrådsmöte den 31 januari 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 februari 2000