Fredagen den 24 september 1999

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:2

1 §  Information och samråd med regeringen (vice statsminister Lena Hjelm-Wallén) om Sveriges ordförandeskap i EU

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet med EU-nämnden öppnat. Innan vi går in på punkt 1 vill jag föreslå att Thomas Belius, föredragande i utrikesutskottet, får närvara vid dagens sammanträde. Kan det bli nämndens beslut? Svaret är ja.

Då kommer vi in på punkt 1 som handlar om information och samråd med regeringen. Det är vice statsminister Lena Hjelm-Wallén som ska informera om ett par punkter som rör det svenska ordförandeskapet. Jag överlämnar ordet till dig direkt. Varsågod!

Anf.  2  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Tack för det! Jag tänkte informera om de informella ministerrådsmöten som är obligatoriska. Vi har kommit så långt att vi har bestämt både datum och plats för dem. Dessutom tänkte jag informera om inriktning på de övriga informella ministerrådsmötena och en del annat om de viktigare mötena under ordförandeskapet.

Jag har i och för sig tjusiga OH-bilder, men jag har framför allt en egen föredragningspromemoria. För att ni ska slippa sitta och anteckna föreslår jag opedagogiskt nog att ni får den. Det blir enklare så, även om de på den lärarhögskola jag en gång gick skulle ha sagt att det var helt fel.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tyvärr är det så att det är omöjligt att visa overheadbilder, trots att det finns både duk och apparat. Det är ett problem för riksdagsförvaltningen att lösa.

Anf.  4  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Ni vet alla att ordförandeskapet infaller den 1 januari 2001 och varar ett halvår framöver. Då kommer det att vara ett 20-tal ministerråd i gång. De har ju sina vanliga ordinarie sammanträden som sker i Bryssel, och ibland också i Luxemburg. Dessutom kan man ha informella möten, och det är dessa som förläggs till ordförandelandet.

Nu är det inte bara ministrar som sammanträffar. Det finns ju väldigt många rådsarbetsgrupper. Vi räknar med att det är ungefär 250. Det innebär 1 500 möten. De flesta kommer att ske utanför Sverige, men ett 70-tal möten kommer att förläggas till Sverige. Vi vill gärna sprida dessa över landet.

Vi vill också förstärka den effekt som möten ute i landet kan ha för förståelsen för EU och för EU-opinionen. Kommunerna kommer snart att inbjudas till att fundera på ett ganska omfattande vänortsprojekt. 26 kommuner kommer att utses till att vara piloter i detta och ha kontakt med en kommun i vart och ett av de andra EU-länderna och i kandidatländerna.

Det vi än så länge har slagit fast är att toppmötet ska vara i Göteborg i juni månad. Det kan bli aktuellt med ett extra toppmöte. Det vet vi inte i dag. I dag är det snarare så att det inte finns något ämne som direkt talar för ett extra toppmöte. Men det är naturligtvis för långt kvar för att uttala sig om detta.

Det finns ministerrådsmöten som man automatiskt har rätt att ha. Det är möten med justitieministrarna, jordbruksministrarna, finansministrarna och utrikesministrarna. Av denna PM kan ni se hur vi lägger ut dem, justitieministermötet i februari i Stockholm, jordbruksministermötet i april i Östersund, finansministermötet också i april i Malmö och utrikesministermötet hemma hos utrikesministern i Nyköping. Inom parentes vill jag gärna säga att det är mycket vanligt att man söker sig till ministrarnas hemmalän, constituencies. Som minister kan man under dessa informella möten få se ganska avlägsna och intressanta delar av olika länder.

Regeringen har alltså slagit fast både ort och tidpunkt för dessa möten. Det är självklart vilka ministerrådsmöten det ska vara.

Sedan har vi då de övriga informella mötena. Här har vi räknat med att det ska bli sex möten. Det är ett ministerrådsmöte för konsumentfrågor. Då handlar det om ministrarna för den inre marknaden och konsumentministrarna.

Sedan har vi ett miljöministermöte. Där får man bestämma temat senare, men vi tycker att det är ganska självklart att man ska ha ett miljöministermöte.

Dessutom handlar det om ett ministermöte för telekommunikation och ett arbetsmarknadsministermöte. Här försöker vi oss på en innovation. Vi kombinerar nämligen ett ministerrådsmöte med en konferens. Konferensen är då öppen på ett annat sätt. Detta gör vi för att få in ett ganska omfattande tema som har med den europeiska teleregleringen att göra. Den ska vara framåtsyftande. Sedan har konferensen ett tema som handlar om IT:s betydelse för sysselsättning och regional tillväxt. Det blir alltså inte den lilla intima ministerrådsformation som dessa informella möten var tänkta att ha, utan detta blir bra mycket större. Men det går alltså att göra på det här sättet också.

Utbildnings- och forskningsministrarna bör kunna mötas för att tala policy för Europa när det gäller kunskap.

Temat för mötet med jämställdhets- och socialförsäkringsministrarna ligger naturligtvis inom deras område. Vi skulle naturligtvis vilja ha med detta tema, motor för tillväxt, hela tiden.

Kulturministermötet kommer eventuellt också att kombineras med en konferens. Då skulle temat vara mediepolitiken och kulturpolitiken i ett utvidgningsperspektiv.

Sedan kommer det att pågå förhandlingar i Världshandelsorganisationen. Det betyder nog att det behöver vara ett handelsministermöte. Eftersom det pågår förhandlingar i Genève under den här tiden kan det hända att det är bättre att det här mötet förläggs till Genève än till Sverige. Därför har vi inte sagt att detta är ett möte som automatiskt kommer att vara i Sverige, men vi räknar med att det blir ett sådant möte i alla fall.

Vi har alltså fastställt inriktningarna på de här sjoket, men vi har inte tagit ställning till när och var dessa möten ska äga rum. Men inriktningen är att de ska spridas ut över landet.

Det tredje sjoket är de övriga mötena. En del av dem är väldigt lösa i konturerna än så länge. Det brukar alltid vara möten på stats- och regeringschefsnivå mellan EU och tredje land. Dessa hålls i ordförandelandet när det så passar. De länder som vi ska ha sammanträden med är Kanada, Japan, Ryssland och USA. Något av dem kommer säkerligen att förläggas till Sverige.

Sedan kommer riksdagen att var inblandad i en väldigt stor konferens, nämligen den om EG-rätten. Detta är en konferens som riktar sig till de juridiskt kunniga. Det handlar om en stor konferens med ca 1 000 deltagare. Den blir i juni här i Stockholm.

Sedan har vi alla andra möten kvar. Det är ett 50-tal rådsgruppsmöten och liknande. De ska också förläggas någonstans. Många kommer naturligtvis att hamna på de platser där vi redan har riggat apparaten så att säga. Men det går ju också att se vilka orter som har hört av sig och gärna vill ha EU-möten. Det är redan många orter och län som har hört av sig. Då har vi ganska många möjligheter här genom dessa ytterligare möten som är på ämbetsmannanivå eller expertnivå.

Till detta vill jag också lägga att ett ordförandeskap inte bara handlar om sådant som regeringen står för och som våra myndigheter och verk är inblandade i. Vi har ju en konferens som vi känner till där riksdagen är inblandad. Sedan har riksdagen naturligtvis andra möten under den här tiden med sina samarbetspartner.

Men även hela Folkrörelsesverige är egentligen inblandat. När man är ordförandeland blir också den svenska organisationen ordförande i sin europeiska sammanslutning. Det gäller arbetsgivarorganisationerna, de fackliga organisationerna, handikapporganisationerna, jordbruksorganisationerna osv. På det viset kommer det till ytterligare en hel del möten fast på en liten annan grund än de där vi på Regeringskansliet är medverkande.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över till dem som har anmält sig vill jag bara göra en kort kommentar själv. Det blir ju väldigt många möten. Regeringen kommer att vara inblandad i många av dessa arrangemang på olika sätt. Vi har ett stort intresse av ett möte där vi är direkt inkopplade, nämligen COSAC-mötet. Där är det mycket viktigt att vi samordnar oss. Vi tillhör ju kategorin mindre länder. Det är snarast en regel att både stats- och utrikesministrarna ska medverka där. Så kommer det att vara på COSAC-mötet i Helsingfors, och så var det också när vi var i Wien i Österrike. Det är väldigt bra att vi samordnar detta så att det inte uppstår förhinder för någon av dem när vi har vårt möte. Jag tror att det skulle uppfattas väldigt konstigt om så vore fallet.

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Min fråga berör inte direkt själva mötesstrukturen. Såvitt jag kan se verkar den väl genomtänkt, och det återstår arbete som ännu inte är slutfört. Jag tänkte beröra en annan aspekt som har kommit upp i samband med att vi just nu håller på med budgetarbetet inför de kommande åren. Det svenska ordförandeskapet har ju även budgetkonsekvenser.

Det skulle vara intressant att få höra vad vice statsministern anser att detta kommer att kosta totalt. Jag ställer min fråga med anledning av att utöver de kostnader som har anslagits föreslår regeringen nu ytterligare 190 miljoner kronor för år 2000 och ytterligare 190 miljoner år 2001. Om jag förstår saken rätt närmar vi oss här en kostnad på 1 miljard för ordförandeskapet. Stämmer det?

Anf.  7  LARS TOBISSON (m):

Det blev ganska mycket av mötesplanering i den här föredragningen. Det kan i och för sig vara intressant. Jag ska inte lägga synpunkter på var de olika evenemangen ska avhållas. Det enda jag funderar över är finansministermötet som nämndes och finansministerns roll i det sammanhanget. Hur räknar regeringen med att det hela ska gå till? I stor utsträckning kan ju inte finansministern fungera som ordförande i dessa sammanhang, eftersom vi inte deltar i eurosamarbetet. Kommer mötena ändå att hållas i Sverige? Det kan ju vara naturligt att det land som ändå ska sköta det, nämligen Belgien, hävdar att de har närmare till Bryssel. Har detta spelat in här? Det förefaller mig lite konstigt att hålla finansministermöten i ett land som inte deltar i en väsentlig del av det ekonomiska samarbetet.

När det gäller politiska frågor har vi fått veta vilka ämnen som regeringen vill satsa på. Ett annat sätt att ta reda på vad som kommer att hända är väl att se vilka frågor som kan vara aktuella vid den här tidpunkten. En sak kan vi väl säga med ganska stor säkerhet, nämligen att mycket pekar mot att IGC-förhandlingarna kan vara i slutskedet. Ambitionen har väl varit att de kanske t.o.m. ska slutföras under det franska ordförandeskapet. Men mycket tyder väl på att det kan bli någonting som i bästa fall summeras under det svenska ordförandeskapet.

I anslutning till det har vi naturligtvis utvidgningen där vi börjar närma oss en tidpunkt där vi kan se i vilken takt som länder kan börja komma in i medlemskap.

Dessutom har vi WTO-rundan som vid det laget antagligen börjar komma fram mot något slags avgörande. Jag antar att det är sådant som måste ges rätt stort utrymme i vårt eget arbete.

När det gäller den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken har ju regeringen vissa svårigheter att hänga med i svängarna med hänsyn till de linjer som nu dras upp av vissa kontinentala länder. Vi kommer närmast att föregås som ordförande av Frankrike som är mycket ambitiösa på det här området. Där kan man också fundera över hur det svenska ordförandeskapet ska föra i land initiativ som har tagits av Frankrike men inte slutförts.

Jag skulle gärna vilja höra hur man bedömer det politiska innehållet i det halvår som Sverige ska vara ordförande.

Till slut kan man undra lite grann över hur regeringen uppfattar situationen när vi blir ordförandeland. Regeringen har sitt parlamentariska stöd hos två partier som helst inte vill att vi ska vara med EU och därför inte vara ordförande heller antar jag. Hur kommer man att lägga upp förankringen i riksdagssammanhang? Ser man det som ett renodlat uppdrag för regeringen att utföra ordförandeskapet? Är det någonting som riksdagen får finna sig i att iaktta på avstånd?

Det har ju varit en tvistefråga i andra länder om regeringen är skyldig att gå till riksdagen för att förankra ståndpunkter man intar såsom ordförandeland. Att man ska göra det som medlemsland har ju Sverige och flera andra länder inskrivet i sina författningar, men det är ju en del som har hävdat att det är något helt annat med den roll som man spelar som ordförande. Då ska man stå över de nationella ståndpunkterna. Då ska man ha en roll där man medlar och förhandlar fram uppgörelser. Då kan man inte ta hänsyn till mandat som har skickats med från riksdagen.

Detta har ju diskuterats lite grann. I utrikesutskottet och riksdagen har vi uttryckt synpunkter på det, men jag undrar vad regeringen har kommit fram till för uppläggning av detta.

Anf.  8  ÅSA TORSTENSSON (c):

Den beskrivning som ministern gör av spridningen utöver landet tycker jag verkar väldigt bra och positiv. Min fråga tangerar också detta med den fortsatta förankringen i riksdagen, själva innehållet under ordförandeskapshalvåret och hur det är tänkt att det ska fungera.

Den sista delen gäller det vice statsministern sade i slutet med anledning av folkrörelsens delaktighet. Det har vi fått information om tidigare. Nu betonades kanske att departementet inte direkt är involverat i den delen, men jag skulle vilja ha en ytterligare beskrivning av detta med tanke på vikten av att det blir en spridning och en delaktighet i hela Sverige när det gäller en förankring av EU-politiken. Hur ska detta samarbete se ut, och hur ska Folkrörelsesverige bli involverat i detta?

Anf.  9  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill också knyta an till detta. Vad har regeringen egentligen för vision för tiden för ordförandeskapet? Vad är det man vill uppnå med EU under den här tiden? Vilka är de viktigaste frågorna? Vad vill regeringen att Sverige ska bli ihågkommet för under sitt ordförandeskap?

Anf.  10  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Låt mig börja med de frågor som handlar om hur ordförandeskapet ska skötas innehållsmässigt. Låt oss komma tillbaka till den frågan. Den föredragning som jag kom hit för att göra i dag handlar just om möteskalendern. Substansfrågorna måste vi ta successivt. Men den fråga som Helena Bargholtz nämner måste vi naturligtvis ha en bild av redan nu, och det har vi också.

När man är ordförande i en sådan här omfattande organisation handlar det först och främst om att sköta ordförandeskapet bra. Det handlar om att organisationen, EU, som sådan ska kunna fortsätta framåt. Man ärver ju mycket av dagordningen. Därför handlar det väldigt mycket om vad som har lagts in i denna dagordning redan innan. Sedan handlar det också om att ha en sådan flexibilitet när man väl lägger ut sitt arbetsprogram att man kan klara t.ex. det som det tyska ordförandeskapet plötsligt stod inför. Det var en kommission som avgick och en Kosovokris som naturligtvis inte alls fanns med i programmet. Det kastade om hela deras arbete med hur de hade tänkt lägga upp det. Det är alltså en blandning av att ha ett fast arbetsprogram och att ha en stor flexibilitet och en stor beredskap att arbeta med de frågor som kommer upp.

Detta är också ett svar till Lars Tobisson. Vi kommer tillbaka till EU-nämnden med en mycket mer ordentlig genomgång av arbetsprogrammet. Det här var inte alls meningen att vara detta. Det här var möteskalendern. Självfallet är just de frågor som Lars Tobisson nämner väldigt stora och viktiga.

Vi kommer att ha en regeringskonferens som arbetar. Det kan hända att den är avslutad. Det beror på hur omfattande mandat den får nu när den sätts i gång. Antingen arbetar den fortfarande eller också har man fattat beslut, och då handlar det om eftervård av den. Det är självklart att vi kommer att ha den med oss under ordförandeskapet.

Utvidgningsfrågorna är ju utomordentligt väsentliga. Där har vi utgått ifrån att vi fram till våren 2001 ska ha kommit bra mycket längre än vad vi är nu. Det kan hända att vi är i slutförhandlingar med något land.

WTO-förhandlingarna är en stor och viktig fråga. Utrikes- och säkerhetspolitiken likaså. Där arbetar vi nu väldigt nära med Finland eftersom vi har ungefär samma ingångsvärden i arbetet vad gäller den förstärkta utrikes- och säkerhetspolitiken. Där handlar det fortfarande om Petersbergsuppgifterna och det initiativ som Sverige och Finland tog där vi ändrade i fördraget. Det är de nya formuleringarna i Amsterdamfördraget som man nu försöker implementera. Detta är inga svårigheter för oss. Det är snarare en glädje att vi nu implementerar och verkställer det som vi faktiskt fick in i fördraget.

Det är dessa frågor som kan komma från själva EU-apparaten, och det är säkert många fler frågor som finns med i processen som är stora och viktiga. Men sedan har vi också egna profilfrågor. Vi har drivit frågan om sysselsättning kraftigt, och det tänker vi fortsätta att göra. Vi har drivit frågor som är medborgarnära, t.ex. frågor om öppenheten som är mycket väsentliga, konsumentfrågor och frågor om jämställdhet. Det är frågor som direkt berör enskilda människor. Miljön hör naturligtvis dit.

Vi vet att man förväntar sig att länder som Finland nu, och Sverige senare, har speciell kunskap och kompetens när det gäller relationerna till Ryssland. Det kommer vi att få arbeta med. Det är ett prioriterat område för oss. Det gäller allt som har med kontakter österut att göra och då särskilt utvidgningen, dvs. att få in nya länder i EU.

Detta var några frågor som vi kommer att arbeta starkt för, men detta var ingen genomgång av arbetsprogrammet. Det måste vi återkomma till vid ett särskilt tillfälle.

Låt mig så gå tillbaka till möteskalendern. Ordföranden nämnde COSAC. Det är självklart att vi ska ställa upp på det riksdagen vill att vi ska göra så mycket vi kan. Vi hoppas att vi får reda på datum så snart som möjligt så att det kommer in i de berörda ministrarnas kalendrar.

Lars Tobisson tog upp frågan om finansministrarnas möten. Det är ett möte som kommer att vara i Sverige, nämligen det informella mötet. Det är ett möte som behandlar ett särskilt tema. Det är så de informella mötena är. Det har mycket lite att göra med huruvida man är EMU-land eller inte. Problemet att det ska vara svårt att sammanträda informellt i Sverige om någon viktig ekonomisk fråga som ska avhandlas vid det mötet torde inga finansministrar stå inför. Ekofin är ju fortfarande det formella ministerrådet för finansministrarna. Dessutom sammanträder man i Euro 11. Vi är inte med i EMU, och därför är inte vår finansminister med i det sammanhanget. Jag tror inte att detta blir något större problem sakligt, men det är klart att vill man göra problem av det politiskt, så går väl det för dem som så önskar.

Åsa Torstensson frågade om detta med folkrörelserna. Vi försöker hålla en mycket nära kontakt med dem. Jag har haft en konferens med Folkrörelsesverige för att informera om vad man gör under ett ordförandeår och också för att få höra vad de planerar under ordförandeåret. Det är viktigt att vi håller varandra informerade. Den här kontakten kommer att fortsätta.

Både statsministern och jag har speciella kontakter med de något större organisationerna. Det gäller de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna. Det gäller också det som kommunerna gör inom Regionkommittén eller på annat sätt. Vi håller nära kontakter här för att vi ska veta vilka planer som finns. Men det är inte så att staten ska gå in och föreskriva vad folkrörelserna ska göra. Detta är en chans för oss att göra EU mer begripligt i Sverige, och den chansen ska vi ta.

Slutligen har vi Mats Odells fråga. När man summerar allt blir det ganska stora kostnader. Det är ju inte bara kostnader för det jag har talat om nu, dvs. mötena. De kostar förvisso mycket, och inte minst detta med tolkning. Vi vet ju i dag inte hur många språk man måste tolka på. Om man lägger till två tre språk när man ska ha dessa informella möten blir det väldigt stora kostnader. Då minskar också möjligheterna att förlägga verksamheterna till olika ställen i landet. Av många olika skäl vill vi hålla nere antalet språk vid de informella ministermötena.

Men det är inte bara mötena som kostar pengar. Budgeten beräknas nu till totalt 735 miljoner kronor. Detta är fördelat på 250 miljoner kronor år 2000 och 485 miljoner kronor år 2001. Att det ligger så pass mycket pengar redan 2000 beror på att detta är en investering i kunskap. Jag sade att vi har 250 rådsarbetsgrupper. De ska alla ledas av en svensk. Det kräver väldigt mycket kompetensuppbyggnad för dem som ska hantera det här. Vi hoppas att de kan det sakområde där de ska vara med och besluta, men det handlar också om att kunna EU-maskineriet. För väldigt många handlar det förmodligen om ytterligare kunskaper i franska t.ex. Detta stora utbildningssjok och personalkostnadssjok tar vi redan i hög grad itu med under år 2000.

Sedan handlar det alltså om press, information, kulturaktiviteter och vänortssamarbete. Vi måste bygga upp ett IT-stöd. Det är naturligtvis inte bara för detta halvår, utan det kommer att finnas med sedan också.

Det är svårt att jämföra olika länder. Vårt finansdepartement har hållit tummen på ögat på EU-sekretariatet för att slimma budgeten så mycket som möjligt. Det var kanske därför vi var väl optimistiska förra året och fick lov att lägga till pengar i årets budget för att vara realistiska.

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Vi håller nu på med ett omfattande inventeringsarbete tillsammans med alla departement om vilka sakområden mer exakt som kommer att behandlas under vårt ordförandeskap. Vi räknar med att kunna komma tillbaka till nämnden, förmodligen någon gång under november månad, med en mer detaljerad redovisning av arbetsprogrammet – dess innehåll, förmodade dagordningar för de olika ministerråden osv. Det arbetet är i full fart.

Anf.  12  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag förstår att man inte kan redovisa hela arbetsprogrammet redan nu för något som ska ske om ett och ett halvt år. Jag förstår också att vi inte bara ska driva svenska frågor. Vi ska sköta arbetet väl och driva de frågor som står på dagordningen. Man kan dock se på den finska erfarenheten hitintills. Den visar att man långt i förväg måste se till att de frågor som är av svenskt intresse inte kommer upp plötsligt just under ordförandeskapet. De måste finnas på dagordningen redan när vi tar över ordförandeskapet. Finlands erfarenhet var att man måste börja bolla in de frågor man ville hantera under sitt ordförandeskap upp till två år i förväg.

Jag är ute efter vilka frågor den svenska regeringen tänker försöka mata in på dagordningen under ordförandeskapet, frågor som är av vitalt svenskt intresse. För mig som näringspolitiker är det viktigt att Sverige, tillsammans med en del av de övriga skandinaviska länderna, har fått en unik position inom elektronisk handel och en hel del av de nya kunskapsindustrierna. Denna är väl identifierad världen över. Vi ligger långt före övriga Europa på vissa delar av dessa områden och har därmed ett särskilt intresse av att undanröja hinder för en svensk och skandinavisk expansion.

Jag ser självfallet också en utveckling av östsamarbetet och samarbetet med Baltikum som centrala delar av vitalt svenskt intresse. Det handlar om att komma vidare och integrera.

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp):

På föredragningslistan för i dag står att vi ska få information och samråd med regeringen om ordförandeskapet i EU. Det är därför jag har lyft fram frågorna om innehållet. Jag är inte alls orolig för det organisatoriska. Jag är övertygad om att ni kommer att klara det lysande. Däremot är jag orolig för att de rätta frågorna inte prioriteras fullt ut. Dit hör framför allt utvidgningsfrågan. Det krävs mycket bra förberedelser för att driva frågan vidare och komma i mål så fort som möjligt. Jag skulle också gärna se att man tittar på nödvändiga institutionella reformer, det som handlar om jordbruket osv. Men framför allt är jag angelägen om att vi i EU-nämnden och riksdagen får ta del av arbetsprogrammet så fort som möjligt, lämna synpunkter och komma med förslag. Ju fler man har med sig från andra partier desto större blir värdet för regeringen, antar jag.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Dagordningspunkten kanske inte stämmer med vad det skulle handla om. Regeringen anmälde att man ville komma hit så tidigt som möjligt för att ta upp frågorna om de informella ministerrådsmötena. Det har blivit ett olyckligt missförstånd. Jag kan försäkra om att vi i fortsättningen, fram till att vi blir ordförandeland, kommer att diskutera frågorna om innehållet.

Anf.  15  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är bra att det blev ”fel” på dagordningen, för det är intressant att diskutera det här andra.

Anf.  16  GUDRUN LINDVALL (mp):

I och för sig är Miljöpartiet emot att vi är med i den här unionen. Men när vi nu är med i den ska vi göra det bästa möjliga av det. Vi kommer, precis som alla andra, att försöka dra vårt strå till stacken så gott vi kan.

Det finns en hel del planering som inte går att diskutera än, eftersom vi inte ser några detaljer. Jag är lite rädd för att folkrörelserna kommer att vara med men att vi partier lämnas vid sidan om. Vi har diskuterat i utskottet. Där har vi fått informationen att utskotten egentligen inte kommer att vara involverade alls. Det känns tråkigt. Jag skulle verkligen önska det. Den erfarenhet vi har haft hittills är att det är oerhört svårt att komma in i arbetet. Detta borde vara ett gyllene tillfälle att se till att utskotten hittar vägar in i EU, när vi ändå är medlemsland. Jag skulle verkligen önska att vi tog den chansen, så att vi i riksdagen känner att vi kommer in i processen mer. Det tror jag att många av oss inte gör. Jag hoppas att ni har detta för ögonen.

Det ser bra ut med ett informellt ministermöte kombinerat med en konferens. Då kan man lyfta fram det som kommer i framtiden. Man har en möjlighet att vara visionär. Jag skulle önska att Sverige också satsade rejält på miljösidan. Först ska man naturligtvis se på vad som ska vara temat. Men också där skulle man kunna kombinera ett ministerrådsmöte med en konferens. Jag tror att det finns många inom Natur-Sverige som tillsammans med mig har mycket idéer om hur man skulle kunna göra en konferens oerhört intressant. Vi ligger i utkanten, långt i norr. Vi har en natur som är främmande för många som kommer hit.

Jag hoppas verkligen att ni satsar på miljösidan. Från Miljöpartiets sida är vi gärna med i det samarbetet.

Anf.  17  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag vill gärna delta i den innehållsdebatt som har blossat upp. Vi har fått utskickat ett utdrag ur utrikesutskottets betänkande 1998/99:UU10 där det framgår ganska klart vilka prioriteringar regeringen tänker sig att göra. Det står att man för det första vill bidra till en öppnare, modernare och mer jämställd union. För det andra vill man ha en union anpassad till medborgarnas krav och önskemål – en relativt svår uppgift, kan jag tänka mig. För det tredje nämns sysselsättningsfrågorna. För det fjärde tar man upp utvidgningen. För det femte handlar det om att fördjupa relationerna med, såvitt jag kan se, samtliga kontinenter på jordklotet. Ryssland har högsta prioritet. Sedan kommer Afrika. Så betar man av Asien, Latinamerika och det transatlantiska samarbetet. Det finns en oerhört vid korg med åtaganden. Det vore intressant att komma ned till vad man konkret ska koncentrera sig på. Det ser vi fram emot.

Herr ordförande! Jag vill vända tillbaka till kostnaderna. Vice statsministern säger att det ska vara 250 miljoner år 2000 och 485 miljoner år 2001. Om det är så, stämmer inte den budgetproposition som regeringen har lagt på riksdagens bord. Där står att det ska vara ytterligare 190 miljoner år 2001 och 190 miljoner år 2000. Min fråga handlar om den strama budgeteringsprincipen. Mitt i förberedelsearbetet har man kommit på att det behövs ungefär dubbelt så mycket pengar som man hittills har räknat med. Jag räknar inte med att få ett uttömmande svar, men jag tror att det vore angeläget att få detta preciserat. Man blir lite förvånad när man läser vad som står under Utgiftsområde 1: ”I syfte att stärka regeringens ledning och styrning av statsförvaltningen,” – vilket i och för sig är en angelägen uppgift – ”öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av regeringsärenden samt för att förbereda och genomföra det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd år 2001 m.m. föreslås utgiftsområdet tillföras ytterligare 190 miljoner kronor för år 2000 och 190 miljoner för 2001, utöver det som tidigare tillförts utgiftsområdet för detta ändamål.”

Herr ordförande! Kanske ligger i detta pengar för en allmän stärkning av Regeringskansliet. Jag trodde för min del att departementsreformen var någon sorts besparingsprojekt. Kort och gott, jag skulle hoppas att vi till något senare tillfälle kunde få information om de verkliga kostnaderna för ordförandeskapet första halvåret 2001.

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi har samma inställning som den Gudrun Lindvall och Miljöpartiet har redogjort för när det gäller ordförandeskapet. Det är klart att vi ska göra ett bra jobb.

En liten detaljfråga: Står Sverige för kostnaderna även för de möten som inte hålls i Sverige?

Anf.  19  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag noterar att vice statsministern inte svarade på min fråga om relationen mellan regeringen och riksdagen.

Anf.  20  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Jag har noterat det. Jag glömde det.

Anf.  21  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Jag har en fundering med anledning av det som Gudrun Lindvall tog upp, hur vi ska involvera utskotten. Det måste väl vara upp till oss själva i utskotten att ha en sådan framförhållning att vi trycker på departementen för att få den information vi anser att vi behöver inför ordförandeskapet. Det vore fel om vi skulle komma efteråt och säga att vi inte tog chansen, att vi inte fick möjligheten. Det är upp till oss själva. Dessutom har vi möjlighet att ta upp frågorna i riksdagens frågestund och följa utvecklingen. Riksdagen har alla chanser att bli informerad.

Anf.  22  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s):

Jag skrev högst upp på min lista att jag skulle svara på den delen av Tobissons fråga.

Vi kommer självfallet att fortsätta med de kontakter vi har i EU-nämnden. Det handlar framför allt om de svenska ståndpunkterna. Jag tror dock inte att någon minister kan sitta här och bara tala om svenska ståndpunkter. Min erfarenhet är att vi, när vi sitter här som ministrar, också brukar ha åsikter om vad andra länder kan komma att ha för ståndpunkter. Det har vi även när vi inte är ordförande. Jag vet att jag har talat om möjliga kompromisser. Det måste vi kunna göra även när vi sitter som ordförande. Då är det ännu viktigare.

Alla måste förstå att man som ordförande måste ha ett visst utrymme att sköta ordförandeskapet. Det går mindre att binda ordförandelandet än den nationella ståndpunkten.

Jag håller med Reynoldh Furustrand i det han säger om utskotten på två sätt. Det är viktigt att fackutskotten är med. De borde vara med mera än i dag. Det handlar om att hitta formerna för det. Det blir bättre successivt, men vi måste hela tiden arbeta med det. Ni som sitter i EU-nämnden får stödja och hjälpa fackutskotten. Det är tanken. Från regeringens sida är vi beredda att samarbeta med fackutskotten. Som Lars Danielsson sade håller vi nu på med en inventering av vilka frågor de olika departementen ser som aktuella frågor om ett och ett halvt år och vilka frågor vi ännu inte har fört in i apparaten, som bör komma in. Det har sagts här tidigare att vi har lämnat information till riksdagen och klargjort vilka områden som är prioriterade. Jag har själv gjort det vid ett par tillfällen. Det är då i breda drag. Detta ska nu bli detaljerat på ett annat sätt. Det vore bra om fackutskotten var med i det arbetet och diskuterade tillsammans med respektive ministrar.

Just nu ska vi alltså se om det finns något i det svenska politiska samhället som vi känner att vi än så länge inte fört in i EU-processen, som det är dags att föra in för att det ska kunna blomma ut under vårt ordförandeskap. Alla är välkomna att vara med. Problemet är väl att alla kommer med sina hjärtefrågor, och sedan måste vi prioritera. Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll vad man säger först. Ibland börjar jag inifrån och går utåt. Då får jag kritik för att utvidgningen kommer först på fjärde plats. Ibland börjar jag med det globala och går inåt, mot reformer av hur EU ska fungera. Då kommer de reformerna inte förrän på sista plats. Man får alltid kritik vilken ordning man än tar det i. Det får inte vara så att vi bara koncentrerar oss på de interna reformerna och struntar i omvärldskontakterna. Vi måste kunna göra både-och. Det hoppas jag att alla ska förstå.

Såsom jag hade fått information var det inte meningen att vi skulle tala om dessa frågor. Jag tycker ändå att det har varit värdefullt. Vi har nu fått en hel del råd och tips från EU-nämnden. Det har varit samråd i den delen.

Det har talats om IT- och miljöfrågor. Jag vill erinra Gudrun Lindvall om att det blir ett informellt miljöministermöte. Det ska vi naturligtvis göra så bra som möjligt. Vi får återkomma till innehåll och var det ska förläggas. Det är självklart att utvidgningsfrågorna kommer att ha en övergripande prioritet. Alla andra frågor kan man lösa år 1999, 2000 eller 2001. De finns i processen och ska lösas förr eller senare. Utvidgningsfrågorna är av historisk dimension. Vi har lagt ned så mycket politisk energi och möda i dem. Vi är kända inom EU som de som står först i ledet för att driva dessa frågor. Var inte rädd – det kommer vi att fortsätta göra.

Det är viktigt för oss att vi är så eniga som möjligt mellan partierna i alla dessa frågor. Då blir ordförandeskapet mycket starkare. Vi kommer att eftersträva så mycket samråd och enighet som möjligt.

Slutligen vill jag ta upp kostnaderna igen. Det är bara mötena i Sverige som vi betalar. Vi får lite EU-finansiering också för dem. Vi betalar dock merparten, och det är därför de blir tunga och dyra.

Både finansutskottet och EU-nämnden borde ha en ordentlig genomgång av vad det faktiskt är frågan om. Såsom Mats Odell läser upp det handlar det om både kanslihuset i dess helhet och ordförandeskapet. Den siffra som jag har för ordförandeskapet är att det kommer att kosta 735 miljoner. Inga Eriksson bekräftar också den. Mera specificerade uppgifter kan få vara en egen mässa, vid tillfälle.

Anf.  23  SINIKKA BOHLIN (s):

Herr ordförande! Jag vill ta upp utskottens och riksdagens inblandning i det fortsatta arbetet. Det är viktigt att skilja på det arbete som ligger inom ministerrådsmöten, regeringens möten, och det övriga arbetet. Det är viktigt för utskotten att fundera över vad som händer i landet i övrigt under denna tid. Det handlar om de kommuner som är vänorter. Många kommuner planerar seminarier och andra aktiviteter. Utskotten bör följa upp verksamheten ute i landet, när vi får veta hur den ser ut, och ta med det i sin planering av resor osv. Det handlar om att ta ställning till var vår kompetens som riksdagsledamöter och EU-nämndsledamöter behövs. Jag tror att man ska skilja på de frågorna. Det är inte regeringen som sitter här vid bordet. Regeringen får sköta sin planering. Vi måste i parlamentarisk anda försöka hitta våra aktiviteter, så att vi inte blandar ihop dem. Där har partierna möjlighet att profilera sig i olika frågor i olika kommuner. Jag tror att man ska hitta olika vägar. Detta är ett tips för den framtida planeringen. Men ni ska inte glömma bort oss för den skull!

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi börjar komma till slutet av detta samråd. Man brukar säga att en vecka är lång tid i politiken. Vi hade i våras en ordentlig genomgång inför ordförandeskapet med vice statsministern i kammaren. Det har skrivits ett betänkande från utrikesutskottet som behandlats i kammaren. Där klarlades många av de frågor som har tagits upp i dag. Det har gått en sommar emellan, och det gör kanske att man glömmer bort exakt vad som sades för några månader sedan.

Vi är glada att regeringen vill komma hit och noga gå igenom frågorna inför ordförandeskapet. Vi vet att det är en mycket viktig sak för ett land. I samband med riksdagsöppnandet hade vi talmannen i österrikiska nationalrådet här i EU-nämnden, Heinz Fischer. Han berättade hur man planerade i Österrike. För många länder blir detta en viktig sak. Det blir ofta en nationell sammanslutning kring frågorna, där man vill framhålla landets bästa. Han informerade bl.a. om att man i Österrike bestämde sig för att ha en tvåårsbudget, så att man slapp hålla på med budgetbehandling det år Österrike var ordförandeland. Jag tror kanske inte att det går så långt här.

Med det kan jag konstatera att det finns stöd för det regeringen har redovisat om de fyra informella möten som är fastlagda. Sedan ska det komma till ytterligare sex möten. Vi får anledning att samråda om det senare.

2 §  Information och samråd med regeringen (jordbruksminister Margareta Winberg) inför ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 27 och 28 september 1999

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra förhandlingar. Jag hälsar jordbruksministern med sina medarbetare välkommen hit. Du ska samråda med oss och informera inför ministerrådsmötet om jordbruksfrågor som äger rum den 27–28 september. Jag lämnar över ordet till dig för att kommentera dagordningen.

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket. Det är en ganska tunn dagordning. Där finns bara en beslutspunkt. I övrigt är det fråga om information – i en del fall ganska väsentlig sådan.

Jag börjar med punkt 3 på den annoterade dagordningen, som handlar om jordbruksfrågor i den kommande WTO-rundan. Ni har läst den dagordningen, och jag hoppas att ni också har fått det tal som jag höll i Finland. Det är för mycket sagt att vi hade en diskussion, men vi läste upp våra tal för varandra, så att vi fick reda på de olika ländernas ståndpunkter. Vi fortsatte sedan i de förberedande arbetsgrupperna att penetrera dessa.

För svensk del innebär hela WTO-rundan ett sätt att ytterligare förbättra frihandel eller en friare handel. Någon frihandel lär det inte bli men en friare handel än i dag. Det är för jordbrukets del Agenda 2000 och det beslut som fattades i Berlin som utgör basen i jordbruksförhandlingarna.

Vi har tidigare kritiserat det beslutet, med två motiveringar. Den ena motiveringen var just WTO-förhandlingarna. Vi tror inte att WTO kommer att anse att de beslut som fattades i Berlin var tillräckligt långtgående.

En fortsatt reformering av jordbrukspolitiken är nödvändig, med stödneddragningar, tullsänkningar och minskade exportsubventioneringar. Det är nödvändigt för en friare handel. En viktig poäng som den svenska regeringen har men som det finns ett stöd för också på många andra håll i världen är u-landsperspektivet. Om också u-länderna ska kunna tillåtas producera, måste vi genomföra stödneddragningar, tullsänkningar och minskade exportsubventioneringar. Det är t.ex. så, som ni alla känner till, att EU:s exportsubventioner bidrar till att dumpa priserna på världsmarknaden, och detta slår inte minst hårt mot u-länderna, som därigenom inte finner det lönsamt att producera själva. USA:s system med exportkrediter har liknande verkan.

Vi tar också upp skyddsklausulen, som under vissa förutsättningar medger tilläggstullar på vissa produkter. Vi menar att den bör diskuteras, då den hindrar billig import från u-länderna.

Internstöden måste ses över. Vi kommer då in på en fråga som jag vet att det har varit en viss diskussion om i jordbruksutskottet, nämligen den blå boxen, som ju består av direktstöd i form av djurbidrag och arealstöd. Det är framför allt EU, Norge och Slovakien som har den typen av stöd. Vi menar att det måste diskuteras, och innehållet i den blå boxen måste ersättas med den s.k. gröna boxen, som innebär miljö- och landsbygdsutveckling.

Detta bör ske av många olika skäl. Vi har också fått kritik från olika länder, som anser att den blå boxen är konkurrenssnedvridande på världsmarknaden. Dessa länder kommer att sätta press på EU för att de här stöden ska avvecklas. Varken Norge eller Slovakien spelar ju någon större roll i de här diskussionerna. Det är klart att kritiken kommer att inriktas på EU och EU:s system. Vi menar därför att det inte är rätt förhandlingsstrategi att ödsla kraft på att bibehålla den blå boxen i dess nuvarande form och volym.

Stats- och regeringscheferna i EU-kretsen i Berlin var för övrigt överens om att minska bidragen i den blå boxen till förmån för riktade stöd som handlar om miljö- och landsbygdsutveckling, även om man inte riktigt kunde komma fram till hur den här överföringen skulle ske. Därför blev det inget konkret förslag. Det innebär enligt regeringens förmenande att den blå boxen inte har framtiden för sig. Vi vill prioritera den gröna boxen, som är nyare och annorlunda, med vad vi kallar mjukare frågor, t.ex. djurskydd, miljöskydd och säkra livsmedel. Det är nödvändigt när vi ska lägga fast en strategi för den nya rundan och för att långsiktigt säkra det europeiska jordbruket.

Vi menar också att konsumentintresset måste prioriteras. Alltfler ställer i dag krav på hur livsmedlen produceras, och detta måste få ett genomslag i jordbrukspolitiken och även i den runda som vi nu står inför.

Några ord om andra länder. Inga positioner är slutligt fastlagda, men man kan i nuläget skönja två läger: ett mera frihandelsvänligt som består av Danmark, Storbritannien, Nederländerna och Sverige, och ett mera protektionistiskt, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  27  LARS TOBISSON (m):

Jämfört med den där uppräkningen ser det väl ganska hyggligt ut i Sverige. Jag har inga svårigheter att stödja de grundläggande ståndpunkter som har intagits inför jordbruksförhandlingarna i WTO-rundan. Det blir lite konstigt, nästan, att delta i detta under EU:s hatt. Som det artar sig antar jag att man från svensk sida snarast kommer att sitta och hoppas att motståndaren i förhandlingarna i Cairnsgruppen når framgång jämfört med de egna utspel som görs. Jordbruksministern får väl vara lyhörd för de behov av eftergifter som kan finnas.

Det enda som jag vill säga med anledning av detta gäller det som står i vår föredragningspromemoria och där det möjligen kan börja anas något slags motsättning. Man talar om att en viktig svensk prioritering i förhandlingarna på jordbruksområdet är frågor som rör djurskydd, säkra livsmedel, miljö och landsbygdsutveckling. Det är inget fel i det, om det kan göras på WTO-förenliga grunder, men man kan ana att däri också ligger någonting som påminner om socialklausulerna vad gäller produktionen av industrivaror, dvs. att man kan nå fram till någonting som kan vara en dold protektionism. Man tar den här typen av argument för att förkläda vad som i grund och botten är ett försök att etablera handelshinder.

Jag vill bara rent allmänt varna för det och säga att vi bör se upp med detta. Det bör kunna vara möjligt att finna lösningar på de här områdena som är WTO-kompatibla.

Slutligen något som kanske inte direkt har att göra med förhandlingarna i WTO-sammanhang men som har anknytning till dem. Det gäller vår inställning till genmodifierade eller hormoniserade livsmedel eller råvaror för livsmedelsproduktionen. Vi är där lite illa ute. Vi har nu en kort frist på oss för att försöka att vetenskapligt bevisa att det här är farligt.

Jag är ingen specialist på området, men min bedömning är den att det kommer att visa sig svårt att förete dessa bevis, om det nu inte har lyckats under så lång tid hittills. Sverige äventyrar sin frihandelsvänliga hållning även när det gäller jordbruksfrågor, om vi inte klargör att vi trots allt måste argumentera rationellt och inte känslomässigt i de här frågorna.

Anf.  28  GUDRUN LINDVALL (mp):

Vi delar till stor del jordbruksministerns syn som framförs i talet. Vi tycker att det är väldigt bra att Sverige framhåller djurskydd och miljöaspekter och menar att en frihandel aldrig får ske på bekostnad av de här värdena. Vi anser det vara oerhört viktigt att det i WTO klargörs att man får ställa den här typen av krav på miljö och på djurskydd. Vi anser inte alls att det är protektionistiskt utan snarare ett sätt att driva utvecklingen framåt. Det visar att man tar de här frågorna på allvar. Det handlar här om vår långsiktiga överlevnad på jorden.

Vi ser alltså gärna att de här frågorna drivs rejält i WTO och att det finns möjligheter att ha miljöklausuler och djurskyddskrav. Där kommer hormonerna in. Man får ibland en känsla av att det ska bevisas ned till den sista döda människan, och det känns väldigt konstigt. Beprövad erfarenhet borde räcka som bevis. Ibland är det väldigt svårt att få bevis innan det är för sent.

I det stora hela delar jag alltså uppfattningarna. Samtidigt måste jag säga att den uppfattning som ministern här ger uttryck för naturligtvis är ganska kontroversiell. Sverige driver i det här sammanhanget rejält att man i EU på ett helt annat sätt än vad som har gjorts i dag ska avreglera jordbruket, kanske också mer än vad vi tidigare har uttalat i olika nationella dokument om jordbrukspolitiken. Jag tror för min del att det är nödvändigt.

Vad jag framför allt hoppas att man kommer till rätta med är den dumpning som sker inte minst i Baltikum men också i många u-länder. Den dumpningen gör att man där tyvärr inte kommer i gång med ett jordbruk som kan börja försörja den egna befolkningen.

Det kommer antagligen att kännas hemskt konstigt att i det här sammanhanget sitta i vad vi kallar EU-buren, eftersom Sverige har en annan uppfattning än många andra länder. Jag hoppas att ni informellt kan hitta samarbetspartner, även om jag kan förstå att det kan vara svårt. Den svenska positionen i de här sammanhangen internationellt före EU-inträdet har faktiskt varit väldigt betydelsefull, och det skulle vara sorgligt om den svenska frihandelslinjen och stödet till u-länderna, som det faktiskt konsekvent handlar om, inte kan framföras trots medlemskapet.

Anf.  29  SINIKKA BOHLIN (s):

Herr ordförande! Jag är väldigt glad åt att den gröna boxen nu får lite tydligare konturer, eftersom den egentligen innehåller konsumentintressen. Vi vet själva vad som har hänt i Storbritannien och vad som fortfarande händer i Belgien. Man har t.o.m. börjat diskutera dessa frågor i USA. Tidigare har vi väldigt mycket diskuterat jordbrukets intressen, och de ska naturligtvis också vara med, men här kommer också konsumentintresset med på ett nytt sätt.

Det är viktigt att inte glömma bort den blå boxen. Den är kanske fortfarande ett hinder för att få u-länderna att över huvud taget sätta sig vid förhandlingsbordet, om vi fortsätter med dumpningen och de hinder som i dag finns i många länder.

Jordbrukets intressen handlar i u-länderna och i många andra länder om matens kvantitet, så att man inte går hungrig eller svälter. Vi å andra sidan diskuterar kvaliteten på maten i en överproduktion. Det är viktigt att man balanserar de här båda utvecklingarna på ett bra sätt.

Anf.  30  HELENA BARGHOLZ (fp):

Vi tycks alla vara ganska överens om den fortsatta inriktningen i jordbruksfrågorna. Jag hoppas bara att en friare handel så småningom leder till frihandel och att det ska vara målet i detta sammanhang.

Jag vill beröra frågan om märkning av livsmedel. Kan man i WTO-diskussionerna ta upp vikten av att få ordentliga och tydliga beskrivningar av vad maten innehåller? Det är en angelägen fråga för alla konsumenter.

Anf.  31  ÅSA TORSTENSSON (c):

Ministern har beskrivit Sveriges relation till EU:s ställningstagande. Jag skulle vilja att ministern lite grann skulle beskriva EU:s relation till USA:s stödformer i det här sammanhanget med anledning av ministerns kritik mot att Agenda 2000 inte har gått tillräckligt långt. Hur långt vill ministern att EU ska gå i förhållande till USA?

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag är väldigt glad över att det tycks råda en stor samstämmighet runt det här bordet om linjen. Det är något som Sverige behöver. Det är en väldig styrka när man förhandlar i Bryssel att kunna säga att det finns en väldigt stor uppslutning bland de politiska partierna i Sveriges riksdag kring denna linje. Det tackar jag särskilt för.

Det är naturligtvis så som Lars Tobisson säger en risk när man driver t.ex. djurskydd, säkra livsmedel osv. att det uppfattas som en dold protektionism. Det är inte min avsikt att framställa det så eller att tänka så, och i mitt tal i Tammerfors poängterade jag dessutom att tanken inte var att detta skulle bli en ny form av protektionism. På den punkten är vi nog överens.

Jag vet inte om du vidare syftade på GMO eller möjligen på hormoner. Det är ju om dem som vi har en liten diskussion med USA. USA har uppfattat den som ett handelshinder. Jag menar att det inte ska uppfattas så. Vi anser i EU-kretsen att vi har belägg för att enligt försiktighetsprincipen göra på det här viset och att vi av hänsyn till människors hälsa inte vill ha den här typen av kött. Hur det där går får vi väl se.

Kan Anders Klum säga något om det senaste i hormonfrågan?

Anf.  33  Departementsrådet ANDERS KLUM:

EU genomför nu en undersökning, och det var på ett stadium aktuellt att eventuellt ta upp den på ministerrådet, men den nya kommissionen har ännu inte hunnit diskutera igenom sin hållning till den här frågan. Den kommer alltså inte upp, men man kan förvänta sig en ny diskussion under hösten.

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Gudrun Lindvall och jag tycks inte ha några skilda uppfattningar. Du tog upp försiktighetsprincipen, och den finns med i det här sammanhanget. Vi måste diskutera den principen – det är klart att den är väldigt viktig för oss.

Både Gudrun och Sinikka tar upp u-landsperspektivet. Jag tycker att det hittills har varit relativt okänt i Sverige vilken koppling EU:s jordbrukspolitik har till u-länderna. Jag tror att den frågan kommer att växa i diskussionen, och det är bra om vi är medvetna om och förstår den kopplingen. Framför allt bör vi ha en hållning som visar att vi vill göra någonting i det sammanhanget. Den nuvarande ordningen är inte rättvis och solidarisk.

Helena Bargholz! Det är ju tanken att friare handel ska leda till frihandel. Mitt uttryckssätt berodde på att jag inte tror att vi i den här omgången får en frihandel men att vi stegvis får en friare handel. Sveriges inställning är ju den att vi ska nå fram till en frihandel.

Du frågade också om märkning ingår. Ja, den ingår i det s.k. TBT-avtalet och finns alltså med i detta sammanhang.

Åsa Torstensson frågade om EU:s relationer till USA när det gäller boxarna och stöden. USA kritiserar oss nu för den blå boxen, vars innehåll man tillsammans med några andra länder anser vara konkurrenssnedvridande, men USA har å andra sidan i sitt system stödformer som vi anser vara konkurrenssnedvridande, t.ex. exportkrediterna.

Det är klart att vi från EU:s sida kommer att framföra den kritiken mot USA. Det är inte fråga om en ensidig kritik. Över huvud taget kommer framför allt de länder som kritiserar oss väldigt noga att gå igenom vad den blå boxen innehåller och hur den används. Jag tror inte att den boxen håller för en sådan genomgång, men självklart ska vi från vårt håll också syna dem som kritiserar oss.

Anf.  35  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Jag gjorde kanske inte någon klar distinktion mellan genmodifierade och hormoniserade produkter. I någon mening är det samma problemställning. Vi uppfattar från europeiskt håll dessa produkter som manipulerade. I USA har man inte fäst sig vid den aspekten.

Om vi håller oss till det hormoniserade köttet vill jag minnas att vi hade en frist som gick ut i våras, i maj eller däromkring, som vi inte lyckades uppfylla. Vi har tydligen fått anstånd med att med vetenskapliga metoder visa att det är farligt. Hur lång kan den fristen vara? Gäller den för resten av året? Kan vi få en precisering på den punkten?

Anf.  36  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har bara en fråga: Anser ministern att EU ska gå snabbare fram än USA vad gäller avveckling av olika subventioner eller kreditstöd?

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det framgick för det första av ministerns anföranden, både av det skriftliga och det som framfördes inför nämnden, att EU måste följa WTO. Det är en övergripande princip som måste följas. Undergräver EU WTO bidrar vi till att undergräva det globala regelsystem som vi faktiskt alla måste sträva efter att ha. Det kan ibland innebära att man får ge efter på en punkt där man har en avvikande åsikt. Det ligger i sakens natur när det gäller regelsystem. Jag tycker att vi måste sträva efter att slå fast detta.

Jag har för det andra en reflexion med anledning av det som Gudrun Lindvall sade om Sveriges position. Jag tror att Sverige gör större nytta om vi driver vår ståndpunkt via EU än om vi driver den vid sidan av EU. Ser vi det här i ett WTO-sammanhang är det klart att det är EU, USA och u-länderna – G 77-gruppen – som kommer att ha det avgörande inflytandet på det här. Det är inget tvivel om att vi genom att lägga in vår vikt – den må kanske inte vara alltför stor – i EU:s vågskål drar EU åt rätt håll. Det är i ett globalt perspektiv viktigare än att vi står vid sidan av.

Anf.  38  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag är väl tvungen att kommentera detta. När man ser på hur Sverige har agerat innan vi var medlemmar i EU står det klart att Sverige var en väldigt viktig samtalspartner för många i G 77-gruppen. Man kände där att det fanns något land i den rika världen som ställde sig bakom och stödde dess synpunkter. Jag hoppas att Sverige trots att man nu är medlem i EU, där jag naturligtvis också anser att man ska vara så aktiv som man bara kan, behåller kontakterna med länderna i G 77-gruppen för att visa att vi fortfarande stöder dem. Jag tror att det är nödvändigt för att driva den här processen framåt.

Jag är tyvärr ganska pessimistisk när det gäller möjligheterna att skjuta fram positionerna i EU i den riktning som Sveriges tidigare positioner angav, även om jag naturligtvis anser att man ska göra allt vad man kan. Jag tror att man måste försöka på något sätt, om det nu är möjligt, att också jobba som en fri nation, trots att vi är med i EU. Jag vet inte om det går, men jag skulle önska att det gick.

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Lars Tobisson frågade om det finns något slutdatum när det gäller det hormoniserade köttet. Det finns det inte. Det kommer att läggas fram en rapport i slutet av detta år. Därefter får det fattas någon form av beslut. Vi har ingen slutpunkt och inget slutdatum.

Åsa Torstensson frågade om EU ska gå före USA. Det är så att USA har gått före EU. Det stöd som USA har är betydligt lägre än det som EU har. Vi skulle kanske i första hand hinna i kapp USA på det området.

Göran Lennmarker säger att vi måste följa WTO. Javisst, det är självklart. Men vi ska inte lägga oss platt utan att strida för det vi tror på. Vi har också en försiktighetsprincip som måste prövas i de fall som vi anser att vi har rätt. Det är klart att det i slutändan ändå blir någon form av avgörande, men vi är inte där än när det gäller t.ex. hormonköttet.

Slutligen kan jag försäkra Gudrun Lindvall att mina kontakter med u-länderna – jag kan bara tala för mig själv – är väl utvecklade. Jag vet precis hur det ser ut. Jag var i Tanzania i våras och fick beskrivet hur sockersituationen ser ut, med dumpat socker. Man har en egen produktion som man inte ens kan sälja på sin egen interna marknad.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Tack! Ingen ytterligare talare är anmäld. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga är frågan om bananerna. Den är gammal och välbekant. Det är bara en lägesbeskrivning. Vad man kan säga i lägesbeskrivningen är att det sker en långsam svängning mot en tullösning, såsom vi har förordat. Det är ett par länder, närmare bestämt tre, som fortfarande hävdar kvoter.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Det är en informationspunkt. Vi har haft uppe frågan tidigare. Då kan vi gå vidare.

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om livsmedelsbiståndet till Ryssland. Det är en lägesrapport. Jag har själv tagit upp det vid ett tidigare möte därför att jag tycker att det är angeläget med tanke på situationen i Ryssland att vi noga följer hur den relativt stora mängden livsmedel till Ryssland hanteras.

Jag kan ändå säga att mina värsta farhågor inte har besannats. Hittills verkar det som om det har gått bra, och det ska vi vara tacksamma för. Men samtidigt kan vi konstatera det jag också sade – om än i förtäckta ordalag – under den diskussion vi hade om detta stöd: Detta är inte vad Ryssland behöver. Det är inte någonting som på sikt löser deras problem, utan det behövs en annan politik för jordbruket. Vi kommer att få en mera ingående rapport om detta på måndag.

Jag kan också säga följande. Jag vet inte om jag sade det i EU-nämnden, men jag gjorde det i alla fall i Bryssel. Det fanns de som tyckte att vi skulle skicka olivolja och andra saker som de hade bett om i Ryssland. Det verkade mera som om man ville lyfta överskott än ge ett humanitärt bistånd.

Jag vill bara säga att t.ex. griskött är ett stort problem inom EU. Vi skickar 100 000 ton griskött till Ryssland. Det ska jämföras med de 800 000 ton som EU exporterar. Då förstår man att det är en väldigt stor kvantitet som på det viset lyfts ur EU till gagn för de grisproducenter som har fått se sina grispriser sjunka kraftigt. Det var kanske inte det som var huvudsyftet med det humanitära biståndet.

Anf.  44  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Detta är ett jätteproblem. Det vet jag. Statsrådet säger att man ska titta på om man kan kontrollera detta. Gör man något försök till styrning? Talar man om för ryssarna vilka förbättringar de kan göra när det gäller det egna jordbruket? Det är klart att det krävs ändringar i samhällssystemet, t.ex. Det är en jättefråga.

Jag vet att Världsbanken, när den delar ut lån, kopplar väldigt detaljerade villkor gällande hur länderna ska sköta sig till dessa lån. Ställer EU motsvarande krav på Ryssland?

Anf.  45  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill ta upp något av det som jordbruksministern beskrev, dvs. att man lämnar över överskottet. Jag vet att det vid ett tidigare tillfälle beskrevs som att man slår undan benen för den inhemska marknaden, på samma sätt som ministern talade om när det gäller Tanzania. Är det så att det sker i Ryssland i dag, när vi skickar över så mycket livsmedel?

Anf.  46  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag blev nyfiken på vilka principer som jordbruksministern anser att EU bör ha om vi ska lämna humanitärt livsmedelsbistånd. Nu kritiseras att vi tar av sådant livsmedel som vi har överskott på. Vad är då alternativet? Skulle det vara fel att skaffa sig en avsättning för griskött när priserna har gått ned? Skulle vi leverera någon bristvara, eller vad är det jordbruksministern har i tankarna?

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag börjar med den första frågan om hur vi kontrollerar och på vilket sätt vi sätter upp regler, osv. om det finns något alternativ till detta.

Vi har i vårt bistånd möjlighet att göra på ett annat vis, nämligen att exportera vår kunskap till Ryssland och den vägen få ryssarna att ändra sin jordbrukspolitik och teknik. Det gäller både politiken och själva tekniken, dvs. hur man producerar. Alla som hörde på radion i morse fick höra om ett strålande exempel på detta från S:t Petersburg, där vi har stött ett mejeri. Jag har själv varit och invigt mejeriet. Man får lära sig hur man utfordrar korna, hur man mjölkar, hur man paketerar, hur man marknadsför osv. Det är ett mer konkret sätt att förändra strukturen på deras jordbruk. Det gör vi. Såvitt jag kan bedöma är projektet i S:t Petersburg ett lyckat projekt och en del i den omstrukturering som detta land står inför, som är väldigt svår.

Jag uppfattade inte om Willy hade någon fråga. Vad det bara en kommentar?

Anf.  48  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag undrar om man gör bedömningen att det slår undan benen för de lokala producenterna.

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är det man kan kritisera. Då kommer jag också in på det Mats Odell sade. Är det massvält, eller svält över huvud taget, i ett land är det klart att vi ska bistå med humanitärt bistånd i form av livsmedel. Självklart är det så. Men då ska det ske utifrån utgångspunkten att landet och folket behöver det för att inte svälta. Jag upplever att det finns ett dubbelt syfte med EU:s hjälp här, och så ska det inte vara. Det är också en hjälp till självhjälp åt EU. Man får på detta vis ett avlyft av sin överproduktion. Det är bra just nu för EU, men det löser inte heller EU:s problem på sikt.

Ta exemplet med grisköttet. Bakgrunden till prissänkningen är en produktion som överstiger konsumtionen och möjligheterna att exportera. Det i sin tur har att göra med att man har byggt för mycket. Man har förbyggt sig, helt enkelt. Enligt marknadsekonomins lagar – grisköttet lyder som en av få varor under dessa lagar – får man dra ned på kostymen så att produktion och konsumtion motsvarar varandra.

Om det går bra i detta fall kan man säga att det är bra både för Ryssland och för EU, men man ska veta vad syftet är med olika saker. Det var det jag försökte säga.

Under diskussionen ville ett land så gärna att vi skulle skicka olivolja till Ryssland, för det hade man bett om. Ett annat land tyckte att vi skulle skicka makaroner dit, för det hade man bett om. Där menar jag att man ser att det finns ett annat drag som kanske inte är det som man ska framhålla främst.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Tack! Det var en lägesrapport. Vi har haft frågan uppe tidigare. Nu gällde det egentligen spannmål, för det var det som den nya begäran från Rysslands sida gällde. Vi kan gå vidare på dagordningen.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga är en informationsfråga som handlar om dioxinet. Det är någonting som jag har dragit här tidigare. Det är också bara en lägesrapport.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, så vi kan gå vidare.

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga är en fråga som Österrike har väckt. Det handlar om märkning. Jag ska kanske först säga att 7 a och 7 b utgår.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Får jag bara ställa en formell fråga om det? Vi har också fått besked om att de punkterna ska utgå, men det är två punkter som jag inte känner till att vi över huvud taget har haft något samråd om tidigare. Det verkar vara nya punkter. Har detta beslutats på ett förberedande plan, så att det har blivit A-punkter av det?

Anf.  55  Kanslirådet URBAN JOHNSON:

Punkterna 7 a och 7 b ligger fortfarande kvar i rådets arbetsgrupp. De är inte färdiga. De kommer upp i ett senare skede, förhoppningsvis som A-punkter.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då måste vi i så fall få information om det på ett tidigare stadium. Vad jag tog upp var att vi inte har sett till dessa frågor förut här i EU-nämnden. Det måste vi kunna få en ordentlig redovisning av.

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag hade tänkt ta upp denna punkt i slutet av detta möte, men jag kan göra det nu. Jag tycker att det är ganska frustrerande att det finns en mängd punkter som aldrig kommer till vår kännedom därför att de blir A-punkter direkt. Jag skulle gärna denna gång vilja veta vilka punkter som är A-punkter.

Jag har ofta varit förvånad när jag har läst reportage från jordbruksministermötena och kunnat konstatera att det är frågor som vi aldrig har tittat på här som diskuteras i pressen. Skälet till det är alltså att de har blivit A-punkter direkt.

Jag tycker att detta är mycket otillfredsställande. Jag vet att vi har tagit upp att vi vill ha en lista på A-punkter förr i EU-nämnden. Jag skulle denna gång vilja ha en sådan.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi får be Jordbruksdepartementets representanter att återkomma om detta ärende. Vi vet att jordbruksområdet är väldigt detaljerat, vilket gör att det kan vara en liten snårskog. Men det är väldigt viktigt att vi får kännedom om frågorna även om de är så enkla och banala att de blir A-punkter. De bör ändå vara föremål för samråd.

Anf.  59  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Jag vill bara säga att vi så fort en ny fråga kommer upp, dvs. så fort kommissionen lägger förslag, utarbetar en fakta-PM som går till nämnden. Därefter utarbetar vi en ståndpunkts-PM som också den går till nämnden. Skriftlig information finns om dessa frågor.

Sedan går det ibland väldigt snabbt. Det blir A-punkter eftersom det inte finns några stora motsättningar. Det är inte alltid att frågan kommer upp ens på rådet annat än i form av A-punkt.

Anf.  60  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Detta är också en fråga där jag tycker att utskotten har ett ansvar. Framförhållningen och spaningen vad det gäller det som finns i apparaten är också utskottens sak. Man måste försöka identifiera det som är viktigt. Det är precis som framhålls: Det finns mängder av saker som rimligtvis inte är viktiga parlamentariska frågor utan mera verksfrågor. Om vi tog upp dessa skulle vi överlasta riksdagen med detaljfrågor, som vi inte ens gör på det nationella området. Det ska vi erinra oss. Vi lägger oss inte i varje beslut som Livsmedelsverket eller andra fattar. Vi har en delegering av detta.

Anf.  61  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag efterfrågar bara en lista från vilken man själv kan göra sig en bedömning av vilka A-punkter som man eventuellt tycker är intressanta att lyfta fram. Jag tänker naturligtvis inte diskutera varenda A-punkt här, men det skulle vara mycket tillfredsställande att få en rak lista över vilka A-punkterna är.

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det kan vi bistå med.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare.

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då var det punkten 8, som är en fråga väckt av Österrike som handlar om märkning av genetiskt modifierat djurfoder. Vi vet inte riktigt vad de vill göra med detta, men vi antar att de vill att kommissionen ska komma med ett förslag om bestämmelser för märkning av genetiskt modifierat djurfoder. Om det är det de vill är det någonting som vi stöder.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Skulle det bli så har du stöd även härifrån. Därmed skulle vi i princip ha gått igenom dagordningen.

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det finns en fråga till som kom upp väldigt sent. Den togs upp av Holland. Det handlar om nitratdirektivet, som holländarna vill att vi ska ha en bordsrunda omkring. Jag vill gärna säga någonting om det eftersom det rör Sverige på ett särskilt sätt.

Vi har nämligen ända fram till i fjol trott att vi har följt nitratdirektivet. Nu visar det sig att vi inte har följt det. På två punkter har vi inte följt det. Det har att göra med att vi har trott att miljöbalken och det som föregick miljöbalken täckte detta, men så var det inte. Vi har också fått ett papper från kommissionen om det. Jag kommer i Bryssel att redovisa att vi följer direktivet till punkt och pricka utom på två punkter. Jag ska säga vilka de två punkterna är.

Om man har tio djurenheter eller färre kräver vi inte lagringskapacitet av gödsel. Det är det ena. Det andra är att vi inte har någon bestämmelse som pekar ut hur lagringskapaciteten ska vara beskaffad.

Jag blev själv väldigt upprörd när jag upptäckte detta. Vi arbetar nu med att förändra en förordning så att vi i fortsättningen kommer att följa direktivet.

Jag ville säga detta därför att det kan vålla en viss debatt inte minst hos våra bönder. Det handlar om de små jordbruken. Också de små jordbruken måste självfallet följa det vi har åtagit oss att följa.

Anf.  67  SINIKKA BOHLIN (s):

Det var naturligtvis inte roligt att höra att vi på vissa punkter inte har klarat nitratdirektivet. Det är inte så att jag tycker att man alla gånger till punkt och pricka behöver göra allt som EU säger, men detta är en väldigt viktig fråga vad gäller att skydda grundvattnet. Det är väldigt viktigt att vi försöker åtgärda de punkter i nitratdirektivet som vi inte har klarat av – inte för EU:s skull utan för vår egen skull och för grundvattnets skull. Det är väldigt viktigt att jordbruksministern följer upp detta. Det är inte bara viktigt med ett svar till EU, utan vi måste också nationellt följa upp frågan för att klara av grundvattnet.

Anf.  68  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det är såvitt jag förstår gamla skötsellagen som måste skärpas. Samtidigt kan man se att skötsellagen tillämpas lite olika beroende på var i Sverige man befinner sig. Den är skarpare för dem som bor på vissa ställen, t.ex. i närheten av kusterna, därför att det anses att läckaget ut i t.ex. Östersjön kan vara stort.

Ibland tycker jag att den svenska lagstiftningen och sättet att hantera dessa frågor, nämligen nere på myndighetsnivå, faktiskt fungerar. I detta fall måste jag, eftersom jag har mycket erfarenhet av det, säga att skötsellagen har fungerat väldigt bra när den har använts. Att den ibland inte har använts är egentligen det som har varit det stora problemet.

Vi hade en diskussion om detta när vi talade om mjölkkvoterna när vi gick in i EU. Från mitt parti var vi ganska angelägna om att få en cross compliance, dvs. att man inte skulle få mjölkkvoter om man inte hade en godkänd gödselvårdsanläggning. Det gjorde att det helt plötsligt var så många som ville bygga gödselvårdsanläggningar i Sverige att de hade svårt att hitta någon som kunde bygga dem.

Om man på lagnivå ska diskutera hur lagringskapaciteten ska vara beskaffad börjar jag verkligen fundera på om vi är rätt ute. Här finns det olika alternativ som faktiskt fungerar bra. Är det verkligen nödvändigt att göra någonting som är bra kanske sämre?

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Som svar på det sista vill jag säga att det inte handlar om hur man ska bygga och vad. Det handlar om att man ska bygga på ett sådant sätt att det inte rinner ut. Det framgår alltså inte av vår förordning.

Anf.  70  GUDRUN LINDVALL (mp):

Tittar man på hur myndigheterna jobbar med denna fråga är det klart att man ser att det är det som det handlar om. Det kan inte handla om någonting annat. Det handlar om att framför allt det blöta ska vara kvar på det ställe där det lagras. Om man inte försöker se till att miljön inte skadas på grund av dessa föroreningar är det ingen vits med förelägganden. Jag förstår inte. Vi kan kanske prata om detta vid sidan om.

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet att Gudrun har erfarenhet från en kommun som sköter sig väldigt väl, men tyvärr sköter sig inte alla kommuner väl. Därför är det inte bara för EU:s skull utan också för vår egen, som Sinikka säger, viktigt att göra detta.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Då har vi klarat av dagordningen. Jag har bara en liten fråga eller ett påpekande, eftersom jordbruksministern har större delen av sin departementsledning med sig. Vi saknar en återrapport från jordbruksrådet i juli. Vi har försökt få fram den. Vi har fått ta fram rådets egen rapport, men det är väldigt viktigt att vi får dessa återrapporter. Vi hoppas att vi får det.

Med det tackar vi jordbruksministern för närvaron i dag och för samrådet.

Innehållsförteckning

1 §  Information och samråd med regeringen (vice statsminister Lena Hjelm-Wallén) om Sveriges ordförandeskap i EU 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  7  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  8  ÅSA TORSTENSSON (c) 5

Anf.  9  HELENA BARGHOLTZ (fp) 5

Anf.  10  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s) 5

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON 8

Anf.  12  PER WESTERBERG (m) 8

Anf.  13  HELENA BARGHOLTZ (fp) 8

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  15  HELENA BARGHOLTZ (fp) 9

Anf.  16  GUDRUN LINDVALL (mp) 9

Anf.  17  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v) 10

Anf.  19  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  20  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s) 10

Anf.  21  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 10

Anf.  22  Vice statsminister LENA HJELM-WALLÉN (s) 11

Anf.  23  SINIKKA BOHLIN (s) 12

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Information och samråd med regeringen (jordbruksminister Margareta Winberg) inför ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 27 och 28 september 1999 14

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  27  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  28  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  29  SINIKKA BOHLIN (s) 16

Anf.  30  HELENA BARGHOLZ (fp) 16

Anf.  31  ÅSA TORSTENSSON (c) 16

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  33  Departementsrådet ANDERS KLUM 16

Anf.  34  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  35  LARS TOBISSON (m) 16

Anf.  36  ÅSA TORSTENSSON (c) 16

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  38  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  39  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  44  HELENA BARGHOLTZ (fp) 16

Anf.  45  WILLY SÖDERDAHL (v) 16

Anf.  46  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  47  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  48  WILLY SÖDERDAHL (v) 16

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Kanslirådet URBAN JOHNSON 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  59  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 16

Anf.  60  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  61  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  67  SINIKKA BOHLIN (s) 16

Anf.  68  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  69  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  70  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 16