Fredagen den 24 oktober 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:8

1 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 13 juni 2003 samt från informellt ministermöte den 18-20 juli 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 oktober 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag vill förklara EU-nämndens sammanträde den 24 oktober 2003 öppnat. Lars Franzén från miljö- och jordbruksutskottet kommer att vara närvarande under sammanträdet.

Välkommen miljöminister Lena Sommestad med medarbetare till EU-nämnden. Vi gör som vanligt. Vi börjar med rapporten från ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd.

Anf.  2  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Mötet ägde rum i Luxemburg den 13 juni under ledning av den grekiske miljöministern. Huvudfrågan på mötet var antagandet av en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt om direktivet om ansvaret för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Efter mycket långa diskussioner nådde rådet en överenskommelse. Den omfattar de svårlösta frågorna om finansiell säkerhet, subsidiärt ansvar för staten och vilka undantag som ska finnas i direktivet. Det blev försvagningar på de här punkterna. Vi är ändå från svenskt håll nöjda att vi fick regelverket på plats över huvud taget.

Rådet träffade i väntan på Europaparlamentets första behandling av ärendet en överenskommelse om en allmän riktlinje angående åtgärder om utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer i mobila maskiner. Efter mötet fanns vissa utestående frågor som vi återkommer till i dag och som finns på dagens dagordning.

Vi hade en riktlinjedebatt om övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och genomförandet av Kyotoprotokollet. Den återkommer också på dagens dagordning.

Vi höll en diskussion om kemikalielagstiftningen. Sverige framförde att kommissionens utkast inte i tillräcklig utsträckning beaktar försiktighet och substitutionsprincipen. Vi sade samtidigt att det i grunddragen var ett bra förslag. Vidare framförde Sverige sina önskemål om att hysa en eventuell framtida kemikaliemyndighet.

Till slut framförde Sverige sin djupa oro över att bekämpningsmedlet parakvat kommer att tas upp på listan för godkända bekämpningsmedel. Vi uppmanade övriga medlemsstater att rösta emot förslaget. Tyvärr blev det så att parakvat så småningom kom att bli upptaget på positivlistan, som ni särskilt känner till.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet med anledning av den här rapporteringen. Då kan vi godkänna den.

Anf.  4  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi har också haft ett informellt ministermöte sedan vi sågs sist. Vi träffades i Montecatini i Italien. Det var ett bra möte. Det var miljöministrar och energiministrar som träffades för att diskutera energi- och klimatpolitiken och hållbar utveckling i ett utvidgat Europa. Vi talade om miljömässiga utmaningar som vi står inför på energiområdet och om hur vi ska uppnå våra miljömål där marknadsbaserade instrument är rådande. Slutligen diskuterade vi klimatkonventionen och vad som ska ske därefter.

Vi framförde bland annat vikten av att sätta in EU:s politik i ett globalt sammanhang, inte minst när det gäller förtroendet för EU:s politik. Det blev ordförandeskapsslutsatser av mötet.

Anf.  5  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det står i protokollet att ni diskuterade om det finns behov av en handlingsplan för klimatförändringar. Jag undrar om ni har någon typ av beslut om en handlingsplan.

Anf.  6  ANDERS G HÖGMARK (m):

I anteckningarna från mötet nämns det om Rysslands ratificering av Kyotoprotokollet och att man skulle ha en strategisk beredskap om den inte sker. Vad gör man för bedömningar när det gäller Rysslands anslutning? Är det om politiken eller de faktiska omständigheterna att Ryssland skulle må ganska bra av en fyra fem grader varmare klimat? Det kan låta skämtsamt, men om man studerar kartan ser man att det kan finnas någonting som talar för det. Det vore skönt om norra barrskogsbältet och tajgan blev lite ljummare.

Anf.  7  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en fördröjd fråga till förra punkten. Men den går nog lika bra här. Har miljöministern något nytt att säga om kemikaliemyndigheten och de utsikter som Sverige har att kunna konkurrera om den?

Anf.  8  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det förekom en diskussion om en handlingsplan, men det togs inga beslut. Det skulle inte heller tas några beslut, eftersom det var ett informellt möte. Men diskussionen fortsätter kring detta.

När det gäller Rysslands anslutning så är min bedömning att det här med att de kunde vara skönt med några grader varmare faktiskt framförts. På hög rysk nivå tar man inte riktigt klimatproblemen på det allvar som vi skulle önska. Inte minst ifrågasatte man vid det senaste stora vetenskapliga mötet från ganska hög rysk nivå hela det forskningsunderlag som finns för klimatkonventionen på ett sätt som är oroande. Vi konstaterar att från rysk sida är det mycket fråga om att få ett ekonomiskt förmånligt avtal till stånd eller att man får ett ekonomiskt förmånligt resultat. Det handlar naturligtvis om förtroende. Det finns en förhoppning om att Ryssland ska ratificera. Den officiella ståndpunkten står fast, att man arbetar med frågan och att man kommer att ratificera. Men tidpunkten är inte bestämd.

När det gäller kemikaliemyndigheten kan jag inte lämna några upplysningar. Vi har fortfarande ett intresse av det, men det har inte kommit längre på den punkten.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Då kan vi godkänna den informella rapporten. Vi går in på dagens dagordning och börjar med punkt 3, Begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar.

Anf.  10  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Direktivet som behandlar flyktiga organiska föreningar, som vi kallar VOC, volatile organic compounds, är ett dotterdirektiv till direktivet om nationella utsläppstak. Det syftar till att begränsa förekomsten av marknära ozon som bildas av sådana flyktiga organiska föreningar. Kommissionen har föreslagit det här efter att man har konstaterat att målen för takdirektivet svårligen kan uppnås om det inte kompletteras.

Kommissionens förslag begränsar totalhalten av flyktiga organiska föreningar i vissa färger, lacker och produkter för reparationslackering av fordon. Det rör alltså ett ganska begränsat område. Förslagen gäller även en mindre ändring i ett annat direktiv om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar från vissa verksamheter och anläggningar. Det är utformat så att man så småningom kan lägga till ytterligare produktgrupper som ger utsläpp, till exempel lim, rengöringsmedel och kosmetika.

Vi är i princip positiva till förslaget. Vi har under förhandlingens gång drivit och fått gehör för tydligare preciseringar av direktivet. Det har varit väldigt viktigt för oss att kunna behålla förbudet mot användning och överlåtelse av trikloretylen. Vi har varit mycket angelägna om att se till att det här direktivet inte hotar detta. Det ger även möjlighet att vidta andra åtgärder för att skydda konsumenters och arbetstagares hälsa och deras arbetsmiljö. Det här direktivet ska inte inkräkta på detta. Vi ser det som en viktig framgång, även om vi i grunden har varit tveksamma till att det ligger under artikel 95, den inre marknaden snarare än miljö.

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Angående det svenska förbudet mot användning och överlåtelse av trikloretylen skulle det vara intressant att få höra hur miljöministern ser på den rättsliga grunden för det här direktivet. Är det möjligt att upprätthålla förbudet med ett harmoniserat direktiv? Vore det inte bättre att i stället försöka driva på så att det blev ett minidirektiv enligt artikel 175?

Anf.  12  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har samma oro som Mats Odell och som jag vet att många fler också har. Det är en fråga som har diskuterats ganska mycket, inte minst sedan domslutet i EG-domstolen – 2000 tror jag att det var. Där klargjorde man att vissa av de förbud som vi har haft egentligen inte har varit tillräckliga. Om det redan i dag inte finns någon rättslig grund för Sverige att ha förbud med tanke på den politik som finns och man då ska tillsätta ett harmoniserat direktiv blir det givetvis mycket svårare för oss att ha vissa förbud som går längre än vad direktivet gör. Vi måste driva det väldigt hårt och hårdare än vad jag kan se att man har planerat den svenska linjen. Det måste ges möjlighet för enskilda medlemsländer att gå längre, att förbjuda mer och att ha en lite strängare politik mot flyktiga ämnen än vad som finns nu. Det skulle kunna göras genom artikel 175 som en grund. Europaparlamentet har föreslagit vissa ändringar åt det här hållet. Hur har Sverige ställt sig till dem? Har de funnits i processen?

Anf.  13  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet är också oroliga när det gäller tri-förbudet. Vi hoppas att ministern kan redogöra för det. Det är oerhört viktigt. Det har varit en lång process. Det var uppe i kommissionen och i domstolen huruvida vi kunde få behålla vårt förbud. Under många års tid var fackföreningsrörelsen väldigt orolig för tri-förbudet.

VOC, flyktiga organiska föreningar, är en mycket bred definition. Bakom VOC kan det döljas väldigt många farliga ämnen och substanser. När man pratar med kemister är de nästan frågande inför VOC. De vill gärna analysera ämnena mycket mer detaljerat.

Vi har haft en isocyanatdiskussion här i Sverige. Någon säger att till exempel primers som finns med på listan kan innehålla akrylater. Akrylater kan i vissa fall innehålla isocyanater. Hur bedömer ministern det? Är det tänkbart att man bland de här grupperna kan bli utsatt för en isocyanatrisk?

Det är svårt att titta på gränsvärdena. Det är ju emissionsutsläpp. I sig kan ämnena vara betydligt giftigare. Det bör man tänka på. Det måste man tänka på vid märkningen också så att den blir tydlig.

Vad jag har förstått påverkar det 4 500 företag inom EU. Finns det någon uppfattning om hur många det kan påverka här i Sverige? När det gäller straffpåföljder regleras det väl i Sverige. Det ska vara effektiva och proportionella straff. Men är det fråga om sanktioner och vite? Vilken bedömning gör ni? Vad kommer att hända om man överträder listorna? Det måste vara effektivt. Annars går det aldrig att reducera de här sakerna.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Det här är svåra frågor som var uppe i nämnden i går vad jag förstår. Men jag hoppas att miljöministern kan göra så att vi allihopa runt bordet förstår.

Anf.  15  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska ta till lite hjälp så att vi ska kunna förstå. Låt mig först när det gäller den rättsliga grunden säga att vi har drivit frågan mycket hårt. Men det är en typ av beslut som kräver fullständig samstämmighet i rådet för att man ska kunna gå emot kommissionen. Det var inte möjligt att komma fram där, men vi har drivit frågan hårt. Det var vår grundinställning att vi inte ville ha det här under den rättsliga grunden.

Vilka möjligheter har vi? Det är fortfarande förbjudet i Sverige, och det ska vi hålla hårt på. Vi har den lagstiftning vi har, och den ska vi upprätthålla. Vi ser att det ger utrymme inom ramen för det här direktivet. Jag ska låta min expert utveckla det lite närmare strax.

Vi har alltså drivit frågan mycket hårt och hållit den som en helt prioriterad fråga. Vi har gjort bedömningen att med det slututfall och de skrivningar som blev kan vi upprätthålla förbudet. Vi är lika angelägna om det som ni är.

När det gäller behandlingen i Europaparlamentet tror jag att vi får återkomma. Jag vet inte exakt hur vi har hållit oss till förslagen där.

Vi fick en lång rad exakta frågor kring definitionsdebatten. Det har varit en väldigt stor debatt också här hur man ska definiera det. När det gäller cyanatriskerna och gränsvärdena får jag överlåta det till experter.

När det gäller effekterna i Sverige ser vi att det blir ganska små effekter eftersom vi har haft hårda krav här sedan länge, dock av arbetsmiljöskäl snarare än av produktskäl.

Frågan om straffen tror jag också att jag ska överlåta.

Det här är ett steg på vägen. Jag vill understryka att det är ett direktiv som kan utvecklas. Vi har sett att det är viktigt.

När det gäller artikel 95 och den fria rörligheten vill jag fästa er uppmärksamhet på att det är en av de frågor som regeringen vill driva i arbetet med det nya fördraget. Vi säger där att undantag från den fria rörligheten kan vara motiverade på vissa områden, till exempel när det gäller en hög skyddsnivå i fråga om hälsa, säkerhet, miljö och konsumentskydd. Det är viktigt att dessa är klart och tydligt reglerade. Vi vill alltså stärka det vi kallar miljögarantin när det gäller den inre marknaden. Det tror jag är väldigt viktigt, eftersom vi får fler ärenden av det här slaget. Även när det hamnar under artikel 95 måste vi försöka stärka möjligheterna att upprätthålla nationella förbud. Nu överlåter jag åt Kajsa.

Anf.  16  Departementssekreterare KAJSA SUNDBERG:

Jag jobbar på Miljödepartementets enhet för kretslopp, näringsliv och byggfrågor.

Det här direktivet är ett kompletterande direktiv. De direktiv som gäller inom andra områden gäller fortfarande. De direktiv som finns för CMR-ämnen gäller ju fortfarande.

Det har varit stor oro för arbetsmiljö och hälsa bland några av länderna. Man har faktiskt kompletterat direktivet med en artikel som säger: Detta direktiv påverkar inte de åtgärder, inklusive krav på märkning, som man vidtar inom unionen eller på nationell nivå för att skydda hälsan hos konsumenter och arbetstagare eller deras arbetsmiljö.

Det finns i ingressen till direktivet och också regelrätt inskrivet i den första artikeln, Syfte och omfattning: Andra skäl att göra regleringar hindras inte av detta direktiv.

Det reglerar enbart totalhalten VOC i de produkter som räknas upp i det här direktivet. Det är enbart med syftet att minska och hindra bildningen av marknära ozon som ju VOC bidrar till tillsammans med flera andra saker.

Den bedömning som både kommissionen och rättssekretariatet på rådet har gjort är att vi kan fortsätta att behålla vårt förbud mot tri. Det som har varit uppe och prövats i EG-domstolen är bara en delfråga av Sveriges tri-förbud. Det gällde arbetsmiljö, och där fick man gehör för att tri var hälsofarligt. Det är fastslaget av EG-domstolen. Vi stärker ytterligare våra möjligheter att bibehålla tri-förbudet.

När det gäller småföretag har branschen i Sverige bedömt att det inte ska bli några direkta anpassningsproblem. Kommissionens konsekvensbedömning är att priserna kommer att öka hos slutkunden med 1–1 ½ %.

När det gäller straff har man inte gått in på detaljer. Det regleras här i landet. De ska vara effektiva.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4, Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar. Den frågan var uppe i EU-nämnden den 6 juni. Då var vi eniga runt bordet. Har det hänt någonting sedan dess? Eller är det bara en upprepning?

Anf.  18  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det har hänt positiva saker sedan dess. Det är inte bara en upprepning. Men det är inga problem med det, så jag kan kanske kort redogöra för det. Det är ingen diskussion utan en enighet.

Under rådets arbetsgruppsberedning av förslaget har ordföranden lyckats förankra ett kompromissförslag som betyder att en överenskommelse i första läsningen nu är möjlig. Det har alltså gått fort med det här direktivet. Det finns inga utestående frågor.

Det diskuterades i rådet i juni. Då kunde vi med undantag av några utestående frågor enas. Nu har förslaget i vår bedömning förbättrats påtagligt sedan dess. Bakom det ligger ambitionen att komma överens med parlamentet och kommissionen samt att samordna kraven med USA. Framför allt har gränsvärdena för kväveoxider skärpts påtagligt under den här processen.

Genom förslaget ändras arbetsmaskinsdirektivet så att avgaskraven skärps för dieselmotorer med en effekt från 19 kilowatt upp till 560 kilowatt. Det innebär större dieseldrivna arbetsmaskiner. Kravnivåerna är så långt möjligt harmoniserade med USA. Det finns en revisionsklausul som möjliggör ytterligare samordning med USA som ligger lite efter i regelutvecklingen. Det här har varit väldigt viktigt för svensk industri. Vi tycker att det är en stor framgång. Det är roligt att rådet, kommissionen och parlamentet har samarbetat bra.

Anf.  19  LENNART FREMLING (fp):

Förslaget är ett bra steg. Jag vill ändå ställa en fråga. För att minska hälsorisken med dieselmotorer behöver man ha en provningsmetod som går ut på att man mäter antalet partiklar och inte bara den totala vikten av de utsläppta partiklarna. Kommer Sverige att ta några initiativ till att utveckla sådana provningsmetoder som mäter antalet partiklar?

Anf.  20  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det var en stor fråga i miljö- och jordbruksutskottet i går. För att vi ska få ett sakligt svar har jag tagit med mig Harald Perby som får svara på hur vi hanterar frågan om partiklarna.

Anf.  21  Ämnesrådet HARALD PERBY:

För kanske ungefär ett och ett halvt år sedan tog Storbritannien initiativ till en arbetsgrupp där ett par medlemsländer och kommissionen deltog för att just få svar på Lennart Fremlings fråga som är helt korrekt. Den arbetsgruppen har nu kommit fram med ett dokument som man är enig om. Man har utvärderat olika metoder att mäta partikelmängderna och partikelantalet. De gränsvärden vi börjar få nu är så pass stränga att man inte kan använda de gamla metoderna. Både registreringen av gränsvärdena och den ökade kunskapen om partiklarnas effekt har lett till att man behöver få fram nya metoder. De metoderna tycks vara framme. De är reproducerbara, fungerar och kan användas praktiskt i testlaboratorierna.

De här metoderna kommer man att ta in med revisionsklausulen när man får ytterligare lite kunskap om dem. När partikelfällorna kommer kan man anpassa provmetoderna.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Tack. Det var spännande.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att precis som vid junimötet finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 om avfallsfrågor.

Anf.  23  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är en liten ändring i ett direktiv som tidigare tagits om avfall. Kommissionen har lämnat ett ändringsförslag till artikel 9 i direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Det är ett förslag som kommer på grund av problem som har observerats efter att direktivet har kommit till stånd. Förslaget innebär att producenter är skyldiga att finansiera återtagande av uttjänta produkter vid försäljning av nya motsvarande produkter eller produkter som har samma funktion. För övrigt historiskt avfall från andra användare än hushållen ansvarar den sista användaren.

Det handlar om att eliminera en oproportionell finansiell börda för företagen. Vissa företag har funnits länge. Om man skulle ta emot allt historiskt avfall blir det en väldig börda på vissa företag och inte på andra. Nu har vi korrigerat det. Det är oproblematiskt. Alla står bakom.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 om övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser.

Anf.  25  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Den nya övervakningsmekanismen för växthusgaser avser att ersätta nuvarande rådsbeslut om övervakning av växthusgasutsläpp. Den syftar till att skapa regler som gör att EG kan leva upp till kraven i Kyotoprotokollet när det gäller att inventera och rapportera växthusgasutsläpp och redovisa framsteg med att minska utsläppen.

Det är väldigt viktigt att vi får det här beslutet så vi kan leva upp till Kyotoprotokollets krav. Vi behöver helt enkelt ett snabbt beslut. Sverige har i den kompromiss som nu föreligger fått gehör för flera synpunkter som vi har haft. Det gäller kravet att kommissionen ska upprätthålla ett klimatprogram inom EU, att kommissionen ska ta ett ansvar i klimatprogrammet. Det handlar om en tydligare ansvarsfördelning mellan medlemsstater och kommission när man fastställer tilldelad mängd och upprättar register för utsläppsrätter. Det handlar om rapporteringsrutiner. Vi har fått ett datum för färdigställande av ett nationellt system. Vi har fått en viss tidsfrist, vilket vi är glada över. Sverige stöder det kompromissförslag som nu föreligger.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 på dagordningen, som är system för handel med utsläppsrätter och en ny fråga.

Anf.  27  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är en ny fråga där det alltså finns större utrymme att påverka hur den kommer att hanteras. Det är en riktlinjedebatt kring det så kallade länkdirektivet. Kommissionen lade den 23 juli fram ett förslag till direktiv som sammanlänkar Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer till EU:s system för handel med utsläppsrätter som startar 2005.

Förslaget innebär i korthet att verksamhetsutövare med anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem ska få möjlighet att tillgodogöra sig utsläppsminskningar som är genomförda i projekt utomlands. Projekten kallas för gemensamt genomförande, joint implementation, JI, när det sker i ett annat i-land och mekanismer för ren utveckling, clean development mecanism, CDM, när det sker i ett u-land. Båda projektslagen omfattas av Kyotoprotokollets regelverk.

Sverige välkomnar kommissionens förslag. Vi är positiva till ordförandeskapets initiativ till en riktlinjedebatt. Vi tycker att det är viktigt att EU visar värdet av de projektbaserade mekanismerna genom att tillåta dem i handelssystemet. Det är en signal till omvärlden, inte minst utvecklingsländerna och också till Ryssland inför ratificeringen av Kyotoprotokollet som är viktig. Det ger en flexibilitet för företagen som ska möta krav på att inneha utsläppsrätter och en ökad kostnadseffektivitet när man ska uppfylla klimatåtgärderna.

Samtidigt är Sverige mån om det som vi kallar för supplementaritet, det vill säga att en betydande andel av utsläppsminskningarna ska ske inhemskt. Det är viktigt att snarast lösa problemet med hur detta kan säkerställas.

Riktlinjedebatten ska utgå från några nyckelfrågor som har varit i fokus i förhandlingarna hittills. En fråga gäller tidpunkter för när krediter kan importeras till handelssystemet. Kommissionens förslag utgår från att det ska ske först från 2008. Sverige och många andra medlemsstater anser att projekten bör kunna inkluderas i systemet när nödvändiga regelverk finns på plats.

En annan fråga gäller vilka projektslag som ska berättigas att importeras. Sverige stöder kommissionens förslag att utesluta kärnkraftsprojekt. Däremot anser vi att ett beslut om skogssänkor, som kommissionen har föreslagit ska uteslutas, bör fattas först när de internationella förhandlingarna inom klimatkonventionen är avklarade. Förhandlingarna äger rum i december.

En tredje fråga gäller huruvida ett tak ska införas för antalet krediter som importeras till utsläppshandelssystemet. Sverige anser att det är viktigt med en övervakning av antalet importerade krediter, men anser inte att ett tak på ett tillfredsställande sätt kan garantera supplementariteten, och detta av två skäl: dels sätter vi tak bara för JI och CDM och inte för den övriga handeln, dels har det visat sig tekniskt svårt att åstadkomma ett sådant här tak.

Avslutningsvis utgår Sveriges position i hög grad från att vi bör följa de internationella förhandlingarna om Kyotoprotokollet, det vill säga att EU inte bör avvika från de internationella åtaganden som man har gjort. I annat fall kan det bli problematiskt från förtroendesynpunkt. Samtidigt finns det anledning att säkerställa att vi får en kraftfull klimatpolitik här hemma. Det finns alltså vissa risker när det gäller den här typen av direktiv.

Anf.  28  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det här är ju en delikat fråga, det kan man lugnt säga. Länkdirektivet har kritiserats från många håll därför att det på många sätt innebär en urholkning av den gemensamma klimatpolitiken. Det blir svårare att på allvar minska koldioxidutsläppen när man släpper in de andra mekanismerna. Det är just därför som direktivet har kritiserats. Det är nog inte fel att säga att de som applåderar allra mest åt att länkdirektivet kommer till är den energiintensiva industrin och inte några miljörörelser eller Kyotos närmaste vänner – för att uttrycka det milt.

Det känns skönt att höra av ministern att vi, eftersom det är första läsningen, har goda möjligheter att påverka det som ligger på bordet. Det finns en del som skulle behöva göras. Men man blir lite förvånad över den svenska positionen som är att det inte ska finnas något tak, tvärtemot vad miljörörelsen säger. Man är mindre miljövänlig än kommissionen som har aviserat ett tak någon gång i framtiden. Man vill inte att kolsänkor och skogssänkor ska undantas, tvärtemot vad miljörörelsen säger. Man är mindre miljövänlig än kommissionen. Bilden av Sverige som ett miljöföregångsland krackelerade något när jag läste utkasten och förslagen till den svenska positionen.

Det man gör i praktiken är att man uttalar stöd för att JI och CDM ska in i handelssystemet. Det är inte så förvånande, men det är ju inte speciellt miljöprogressivt. I praktiken motsätter man sig kvantitativa begränsningar. Man förordar att det hela ska komma i gång redan 2005, alltså tidigare än väntat. Man motsätter sig restriktioner för sänkorna, eller som det heter: Land Use, Land-Use Change and Forestry.

Förutom att jag önskar en kommentar till det som jag har sagt hitintills har jag två frågor. Den ena är om Sverige tydligt kommer att deklarera att vi har minsann uppsatt i riksdagen ett klimatmål som säger att vi ska minska våra utsläpp med 4 %. Kommer det att äventyras på något sätt?

Den andra frågan är: Vilka av dessa ståndpunkter finns som förslag till svenska ståndpunkter vid det här mötet och som redan har meddelats det italienska ordförandeskapet och kretsen av miljöattachéer? Vad har man redan sagt att Sverige kommer att driva? Vilka praktiska möjligheter har man på mötet att ändra den svenska positionen?

Anf.  29  AGNE HANSSON (c):

Ambitionen måste ju vara att så mycket som möjligt hålla nere utsläppen. Inte heller jag tycker att detta är någon bra väg att gå.

Vi kommer nu att få en utsläppsrätt som ligger 3,3 % under den nivån som vi har för vår egen del. Innebär det som ministern säger att vi kommer att öka ytterligare i stället för att minska?

Jag tycker att miljöfrågan har börjat att bli en regulator, ett sätt att förhandla med för att nå framgångar på andra områden. Jag anser att regeringens linje och position i den här frågan bör vara att hålla nere utsläppen så mycket som möjligt, att arbeta för ett tak och inte undanta till exempel kolsänkorna.

Vad blir nästa steg annars i den här problematiken, om man ökar i stället för minskar?

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Det här är i grunden någonting positivt som man måste bejaka. Samtidigt finns det en dubbelhet, som de tidigare talarna har pekat på.

Med tanke på att det rör sig om en riktlinjedebatt är det klart att regeringens hållning är svår att urskilja som någon riktlinje. Det är mer av problematiserande kring å ena sidan och å andra sidan. Det är naturligtvis sällan som livet är helt svart eller vitt.

Kunde miljöministern ändå säga någonting mera tydligt om hur Sverige nu konkret i denna riktlinjedebatt vill peka på hur detta system ska kunna utformas, utan att de mål som både Sverige och EU har ställt upp totalt urvattnas av denna process?

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som Gustav Fridolin hoppas jag verkligen att de klimatmål som vi har antagit i riksdagen verkligen kan hållas. De får inte äventyras. Men när jag läser papperen blir också jag lite rädd för det.

När jag läser om krediter och kommatering när det gäller utvecklingsländer så känns det precis som att: - Ska det vara tredje världen som skall bära upp bördan för den teknologiska utvecklingen. Jag tycker att det känns fel. Har de inte tillräckligt med problem?

Jag ska nämna ett exempel. Ett stort vinstdrivande företag inom EU som inte vill göra utsläppsbegränsningar kan köpa upp en kredit i ett fattigt land. Kanske att man gör vissa positiva saker där. Men det känns inte riktigt bra, tycker jag, även om det skulle leda till en viss utveckling i ett fattigt land. Som jag ser det sätter man ekonomi före klimatfrågan. Det äventyrar mycket av det som man har försökt att uppnå på det internationella planet.

Jag hoppas att den svenska positionen är väldigt tydlig. Om detta går igenom måste man verkligen se till att övervakningen kontrolleras. Det måste finnas kontrollmekanismer. Sådana finns inte i många fattiga länder. Där mäts inte utsläppen. Man har fått en viss summa tilldelad, och sedan så kanske korrumperade regimer som vi inte kan kontrollera och som också kan utnyttjas av företag i den rika delen av världen.

Här finns det mycket att tänka på, tycker jag. Jag instämmer i många av Gustavs frågor, men jag ska inte upprepa dem igen. Jag hoppas att ministern kan redogöra för en del av dem.

Anf.  32  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag delar givetvis uppfattningen att det är en helt central fråga att få ned dessa utsläpp. Jag vill ta upp tre punkter.

Den första vill jag anknyta till Mats Odells fråga. Jag behöver inte fråga samma sak, utan jag lyssnar till svaret på den frågan.

Andra punkten: När det gäller riktlinjer och Sveriges position står det: ”Sverige anser att det är viktigt att stärka incitamenten för Ryssland att ratificera detta protokoll och inte försvaga dem.” Min fråga är då: Vad är det för typ av incitament som Sverige tänker sig i dessa diskussioner och förhandlingar?

Och sedan en avslutande fråga: Vi hörde här att den svenska uppfattningen om kärnenergins roll och möjligheter är att vi ska vara med och spela en roll i ansträngningarna att få ned dessa utsläpp. Är det en uppfattning som Sverige företräder? Delas den av flertalet andra medlemsstater?

Anf.  33  CHRISTINA AXELSSON (s):

När vi diskuterade detta i går i miljö- och jordbruksutskottet sade vi att det är viktigt att vi hela tiden från Sveriges sida anstränger oss för att leva upp till de mål som vi har fastställt här, så att man inte förleds – som Sven-Erik Sjöstrand var inne på – att öka sina egna utsläpp på bekostnad av andra.

Anf.  34  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska försöka att strukturera mitt svar så bra jag kan.

Jag tycker att det är utomordentligt glädjande med det starka stöd som finns för klimatpolitiken. Jag hoppas att det stödet från riksdagen kommer att vara starkt när det kommer förslag om hur utsläppsrätter ska fördelas i Sverige. Då kommer det till kritan med vad vi själva ska ställa upp med i den här frågan.

Många av dessa frågor har redan förhandlats i Kyotoprotokollet. Det är här det stora problemet ligger. Man har förhandlat fram ett protokoll internationellt som innehåller delar som varken Sverige eller EU från början hade velat att de skulle ha varit med över huvud taget. Det gäller till exempel kolsänkor och även andra delar.

Nu finns protokollet och vi står inför en balansgång. Å ena sidan måste vi försvara Kyotoprotokollet och vara trogna den överenskommelse som EU och Sverige har varit med om att träffa internationellt samtidigt som vi måste visa att arbetet går framåt. Vi måste alltså värna protokollet i dess helhet. Å andra sidan måste vi driva en stark klimatpolitik här hemma på ett konstruktivt sätt, trots att vi ser att en del av de beslut som ingår i Kyotoprotokollet innebär stora riskmoment, och vi har hela tiden vetat att det är på det sättet.

Vi kan alltså inte förhandla bort protokollet. Vår erfarenhet av internationella förhandlingar är att förtroendet för EU bygger på att man står fast vid ingångna överenskommelser. Har vi nu kommit fram till att det ska finnas CDM och annat måste det framgå av EU:s direktiv. Vi kan inte genom nya direktiv försöka att få till en annan överenskommelse än den som redan finns.

Detta är naturligtvis diskussioner på marginalen. Vi måste inse att det finns gränser. När det gäller till exempel kolsänkorna kommer de upp i COP 9. Enligt vår uppfattning har EU en bra linje för på vilket sätt detta ska ske för att det ska vara rimligt över huvud taget. Det är klart att om vi tycker att de internationella förhandlingarna inte är rimliga måste vi också kunna säga att det finns gränser för vad EU kan acceptera internationellt. Här är det fråga om en väldigt svår avvägning som handlar om förtroendet för protokollet. Den allra svåraste frågan just nu är att protokollet inte är ratificerat av alla länder. Förtroendefrågan är väldigt central men det här är en avvägning

Det svenska målet ligger fast. Redan i klimatpropositionen förs en diskussion om de flexibla mekanismerna, att Sverige ska vara öppet för dem. Vi säger också att klimatmålet kan behöva omformuleras med hänsyn till de flexibla mekanismerna. Precis som flera här säger har vi ett nationellt klimatmål. I praktiken urholkas våra möjligheter att kontrollera det internationella klimatmålet när handeln sätter i gång. Det är det som blir den svåra frågan nu. Det är alltså två processer som är på gång, dels en nationell process, dels en internationell process.

Det ställdes en konkret fråga om vad vi har meddelat. Ja, vi är inne i en process. Detta är en riktlinjediskussion. Vi har i förhandlingarna fört fram de positioner som jag har presenterat här. Vad som är viktigt att säga om till exempel positionen om kolsänkorna är att det är en diskussion som sedan går vidare i klimatkonventionen.

När det gäller takfrågan vill jag understryka att Sverige mycket tydligt säger att vi vill att det ska vara en kontroll, och att kommissionen ska ha en central kontroll av hur detta utvecklas. Däremot har vi tidigare under ett års tid förhandlat om ett tak, men inte lyckats med den tekniska konstruktionen. Det är också ett skäl till att vi ser att detta inte är möjligt. Dessutom menar vi att det inte är riktigt konsekvent. EU vill ta ett samlat grepp om supplementaritetsfrågan, och ska det införas ett tak ska det inte bara gälla för JI och CDM utan också för övrig handel som urgröper målsättningen inom EU. Här finns det anledning att vara innovativ och fundera på hur vi ska gå framåt i den frågan.

Vi har diskuterat CDM. För att CDM ska genomföras ska kraven på kontroll vara höga. Det ska ske en certifiering av utsläppsrätterna på ett kontrollerat sätt. Dessa frågor har EU drivit mycket hårt liksom socioekonomiska aspekter på projekten. De ska vara rimliga från många olika synpunkter. Det är viktigt att detta säkerställs om det över huvud taget ska vara möjligt med CDM-projekt och framför allt sänkor i CDM som är det riktigt knepiga.

Jag vill dock understryka att det finns ett stort intresse hos många U-länder för CDM- projekt när det gäller tekniköverföring och annat. Det vore en negativ signal till många u-länder om vi inte skulle gå framåt när det gäller CDM-linjen.

Då har jag förmodligen sagt allt. Jag hoppas att jag har svarat på frågorna. Nej, jag svarade inte på frågan om kärnkraften.

Detta är kommissionens förslag. I Kyotoprotokollet finns det riktlinjer om kärnkraft. Jag vet inte om andra länder har gått in och konkret ifrågasatt detta.

Anf.  35  Ämnesrådet ANDERS TURESSON:

Det är riktigt. I överenskommelsen i Marrakech finns det en stark rekommendation om att kärnkraft inte ska ingå inom CDM. Där kan vi luta oss mot de internationella överenskommelser som finns.

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag kan absolut garantera för ministern att det finns en stor vilja att åstadkomma en bra klimatpolitik vid det här bordet, och vi får återkomma till det när propositionen kommer.

Men jag ska inte sticka under stol med att jag är lite oroad över hur stark viljan egentligen är inom regeringskollektivet. De positioner som nu har presenterats kan jag inte se som några förstärkningar av klimatpolitiken. Snarare är det en del av – och ministern använde själv ordet – en urholkning av den gemensamma målsättningen.

Jag är lite ovan vid att höra argumentationen att man måste använda alla delar av Kyotoprotokollet eftersom det annars tappar i förtroende. Vissa delar av Kyotoprotokollet var Sverige väldigt kritiskt emot, och man var väldigt tydlig med det när protokollet förhandlades fram. Man ansåg att de kom till som någon form av kryphål eller bakvägar för att få med sig länder som sedan ändå hoppade av och inte ratificerade det. Jag kan inte se att protokollets trovärdighet stärks för att länder och unionen avstår frivilligt från att gå lite längre.

Man kan fortfarande hävda protokollet och säga att till exempel Ryssland borde skriva under det. Sedan kan man följa dessa delar inklusive de bakdörrar som finns bara för att det är bra att få med Ryssland på tåget. Men vi kan välja att gå något längre. Det är möjligtvis någonting som dolt ger oss sämre konkurrensförutsättningar. Men det kan knappast vara någonting som gör Ryssland mindre intresserat av att skriva under Kyotoprotokollet.

Den typen av argumentation har jag inte hört från den svenska regeringen, men det är kanske jag som är ovan. Däremot har jag hört det från en del andra organisationer, till exempel från Svenskt Näringsliv. Inget ont sagt om Svenskt Näringsliv, det är på många sätt en förtjänstfull branschorganisation, men i miljöfrågor sätter man ofta andra intressen före. En argumentation som återkommer när man läser papperen är ju hur många euro som kan sparas på det här sättet. Det står ingenting om hur mycket bättre miljön kan bli. Så och så många euro kan man spara på att detta blir effektivare, men det innebär helt enkelt att vi gör mindre för miljön.

Att Ryssland skulle komma med på båten har jag redan kommenterat.

Jag ställde också frågan om vilka positioner som har förts fram. Då fick jag ett svar om taket, att vi inte tycker att det är speciellt bra och att det behövs en kontroll. Men det är taket som utgör kontrollen, det är den kontrollmekanism som man har föreslagit hitintills.

Vi ska vara innovativa och hitta nya lösningar. Det låter jättebra, men regeringens innovativitet i den här frågan har varit att förkasta taket, alltså att förkasta den mekanism som har förts fram. Jag tycker inte att det låter speciellt innovativt.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Diskussion får man föra i utskottet. Återkom till din fråga!

Anf.  38  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Frågan handlar om det som har förts fram om de svenska positionerna.

Det har lämnats in ett papper inför rådsmötet till Working Group on Environment som jag har fått på omvägar där den här linjen förs fram. Enligt min bedömning och den bedömning som våra miljöutredare har gjort försvann det något ord. Den här typen av papper som lämnas till en förberedande grupp inför ett ministerrådsmöte, är inte det någonting som EU-nämnden borde få del av när vi diskuterar ett sådant här område?

Anf.  39  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill bara påminna om frågan om Ryssland och vilka generella incitament det finns och vilka som är specifika för Sverige.

Anf.  40  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag börjar med Ryssland. Det som är viktigt för Ryssland är två typer av handel. Den ena är ren handel enligt handelsdirektivet som andra länder kan ta del av när man har ratificerat. Här finns det stora risker – den så kallade hetluften, det vill säga att Ryssland har väldigt mycket extra utsläppsrätter.

Ett annat incitament är joint implementation-projekten som är betydligt bättre projekt än uppköpen av hetluft. Det är dessa som regleras i länkdirektivet. Om Ryssland undertecknar protokollet kan länder i Västeuropa genomföra sådana här projekt i Ryssland och sedan ta del av dem.

Från svensk sida har vi medverkat aktivt i det som vi kallar för ”Testing Ground” Östersjön och som är de nordiska ländernas arbete med att pröva hur ett projektarbete kan komma till stånd. Flertalet länder runt Östersjön har just undertecknat ett avtal för att få till stånd en sådan prövning.

Jag vill kort kommentera Gustav Fridolins frågor. När det gäller alla avtal är Sveriges uppfattning att när man har kommit fram till slutsatser måste dessa följas, även om man inte gillar dem – åtminstone enligt grundkonceptet. Sedan kan man naturligtvis agera på många olika sätt med stöd av grundståndpunkterna. Men det är tveksamt om EU ska försöka att underminera iuppgångna avtal. Det vore ju väl om det vore så att det som är bestämt enbart omfattades av länder som hade lämnat samarbetet. Men riktigt så förhåller det sig inte. Främst JI-projekten är viktiga för många länder, till exempel för länderna i öst medan CDM-projekten är viktiga för många u-länder.

Jag delar mycket av Gustav Fridolins oro. Men jag vill ändå vidhålla att det är så att mycket är förhandlat i protokollet. Därför handlar också det mycket om vad EU gör utanför handelssystemet.

Jag kan inte svara rakt av på frågan om EU-nämndens tillgång till arbetspapper. I så fall skulle ni få dem i ett väldigt sent skede.

Anf.  41  Departementssekreterare ROBERT RÖNSTRÖM:

Det finns ju en formalia för den information som EU-nämnden får. Varje departement skickar 10–20 och kanske fler instruktioner i veckan till Bryssel. Det skulle bli väldigt svårt om vi hela tiden skulle uppdatera varje liten fråga. Jag tror att det är förklaringen till att ni inte har sett dessa instruktioner.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Då går vi vidare till de strukturella indikatorerna under punkt 8.

Anf.  43  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Kommissionen har lagt fram ett förslag till en kortlista som omfattar 14 strukturindikatorer för uppföljning av Lissabonprocessen. Tidigare år var det 42 stycken. Tre av de 14 indikatorerna är miljörelaterade. Syftet med en kortlista är att förenkla det politiska budskapet i förhållande till målen i Lissabonstrategin. Samtidigt föreslår kommissionen att listan läggs fast för en treårsperiod i stället för att den som i dag ska revideras årligen.

En större uppsättning indikatorer från tidigare år finns i en databas och kommer också att användas i kommissionens syntesrapport inför vårtoppmötena. Den längre listan förvaltas av Eurostat. Den finns också tillgänglig för allmänheten på Eurostats hemsida, och den kommer kontinuerligt att utvecklas.

Vi anser att de tre indikatorer som har förslagits på miljöområdet – utsläpp av växthusgaser, ekonomins energiintensitet och godstransportvolymen – är relevanta för att följa upp flera viktiga aspekter av just Lissabonprocessen. Dessa aspekter har också Sverige prioriterat väldigt högt. Detta med till exempel energieffektivitet har vi drivit väldigt hårt.

Däremot är de valda indikatorerna långt ifrån perfekta därför att de inte är heltäckande. De måste fortsätta att utvecklas. Framför allt saknas det indikatorer som avspeglar effekterna på miljö och hälsa. Det saknas också indikatorer för biodiversitet bland dessa indikatorer.

Det diskuteras nu förslag kring biodiversitet. Det finns möjligheter att få fram en indikator för biodiversitet redan nu till den lista som finns. Sverige kommer att stödja det förslaget. Vi skulle helst se en kemikalieindikator också just när det gäller hälsa.

Det generella problemet under förhandlingen med att få fram huvudindikatorerna är att nå en kompromiss mellan vad man skulle vilja ha och hur bra dessa indikatorer är. Tyvärr är det så att trots att vi från miljöministerrådet under många år har drivit indikatorfrågan är det många av indikatorerna som är dåliga. De som nu är valda speglar ju inte alls helheten i Göteborgstrategin: klimat, hållbara transporter, folkhälsa och naturresurser.

Vi vill alltså stödja möjligheten att få ytterligare en indikator vid det är mötet. Vi säger också att kommissionen snarast måste se till att utveckla samarbetet med Eurostats Task Force för indikatorer för hållbar utveckling och miljöbyrån, framför allt bättre indikatorer för kemikalier.

På sikt måste alla strukturindikatorer utvecklas så att man på ett integrerat sätt kan visa om EU går fram emot en hållbar utveckling där ekonomisk utveckling inte sker på bekostnad av miljömässiga och sociala hänsyn.

Sverige kan i princip ställa sig bakom ett mindre antal indikatorer med undantag av de kommentarer som jag har gjort här.

Anf.  44  MATS ODELL (kd):

Lissabonprocessen är ju livsviktig för att Europa ska klara av sina utmaningar med dess demografiska utveckling och över huvud taget klara av att upprätthålla och utveckla välfärden.

Den andra sidan av myntet är då miljöeffekterna. Jag tycker att det är ganska märkligt att det nu bara gäller dessa tre indikatorer som ju alla i praktiken handlar om växthusgaser. Man har inte alls med till exempel luftkvalitet, biodiversitet, kemikalieanvändning och påverkan på hälsa och miljö.

Nu säger miljöministern att Sverige ska stödja möjligheten. Men för mig låter det som en väldigt passiv hållning. Det är goda föresatser, men inte mycket krav från regeringen. Vore det inte bättre att Sverige tog ledningen och verkligen tryckte på så att detta kom med. Jag förstår inte var motståndet mot det skulle finnas. Det är klart att det finns en allmän vilja att förenkla och ha så lite regler som möjligt, men om man då kastar ut inte bara barnet utan hela BB-avdelningen med badvattnet är det ganska allvarligt.

Anf.  45  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som miljöministern beklagar jag att indikatorerna inte speglar Göteborgsstrategin. Det är ju väldigt tydligt.

Det är klart att man gick ned från 42 indikatorer till 14. Att hantera 42 huvudindikatorer är ju jättesvårt.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Diskussion får föras i utskottet. Nu vill jag att samrådet och frågor med anledning av det ska tas upp. Vi hade en debatt om detta i går i utskottet.

Anf.  47  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Då vill jag ställa ungefär samma fråga som Mats Odell. Jag tycker också att det är en passiv hållning. Vi skulle uppskatta att man ställde ytterligare krav och tryckte på. Hur ser ministern på det? Finns det möjlighet att föra fram kemikalieindikatorer och biodiversitet?

Anf.  48  BÖRJE VESTLUND (s):

Min fråga ligger också i linje med detta. Det gäller de aktiva åtgärderna. Jag tänker då främst på transportvolymerna. Man har inte bara nationella lager, utan numera har man snarare Europalager. Det sker alltså transporter runt i hela Europa. Vi ser exempel varje vecka på att man väljer att lägga någonting och inte alltid inom landets gränser, men det är en särskild diskussion.

Frågan är då: Vilka aktiva åtgärder kan man tänka sig att vidta i dessa sammanhang? Utvecklingen går ju åt ett felaktigt håll i förhållande till vad man har sagt både i Göteborgsstrategin och i Lissabonstrategin.

Anf.  49  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Föga förvånande hade jag ungefär samma fråga som de tidigare talarna. Någonstans måste det understrykas att arbetet med miljöfrågor på EU-nivå och de olika processerna – Göteborgsprocessen och Cardiffprocessen – måste bli mer än bara politisk retorik. Frågan är om det kan understrykas tydligare av Sverige med tanke på att fler har varit inne på att det låter som att regeringen kommer att hålla sig till en passiv linje.

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Sverige är ett av de länder som har varit mest aktivt för att få in miljödimensionen i Lissabonprocessen, och vi fortsätter att vara det. Det är alltså Sverige som har krävt att det över huvud taget ska bli slutsatser kring den här frågan, att miljörådet ska föra fram sina synpunkter och inte bara debattera frågan. Vi har fört upp frågan på agendan för att det ska bli en debatt därför att vi är missnöjda med hur det ser ut. Sedan har vi drivit hårt att få in de två andra indikatorerna.

Problemet som vi har brottats med och som jag har försökt att gå till djupet med därför att jag är besviken är att indikatorerna har haft så dålig kvalitet.

Kemikalieindikatorn är till exempel fortfarande på utvecklingslistan. Det har varit svårt att argumentera i expertsammanhangen för att de har varit bra nog. Nu tycks det som att vi ändå får upp frågan om biodiversitet och kan få in den. Politiskt är det viktigt att ha indikatorerna med även om de är dåliga. Men det är naturligtvis alltid en avvägningsfråga. Det gör det väldigt svårt i argumentationen.

Vi driver frågan hårt. Vi har drivit den i många år. Vi kommer att fortsätta att driva den och framför allt se till att indikatorerna utvecklas. Börje Vestlunds fråga handlar också om vad vi gör i politiken. Att ha bra indikatorer är det första steget. När statsministrarna träffas i Lissabon måste de också titta på miljösidan och problemen. Det krävs också betydligt mycket mer aktiv politik på många områden. Men det vi här ser till är att vi har en aktiv politik för att åtminstone få fram indikatorerna.

Ett ytterligare problem har varit de nya medlemsländerna. Det har gjort att redan dåliga indikatorer kanske har blivit ännu svårare att mäta än tidigare.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till punkt 9 om den nionde konferensen.

Anf.  52  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller det nya mötet i klimatkonventionen. Vi har redan varit inne på det. Det är stora osäkerheter kring Kyotoprotokollets ikraftträdande på grund av att Ryssland icke har ratificerat. Det skapar stora risker för konferensen.

EU:s inriktning och uppgift är att försöka bevara förtroendet både för EU:s politik och för hela Kyotoprocessen. Vi måste visa att vi vidtar åtgärder och är på rätt väg. Det gör vi bland annat med handelsdirektivet och länkdirektivet.

Vi måste visa att vi bidrar till utvecklingen av de tekniska systemen så att det rent praktiskt fungerar. Att EU för en bra dialog med viktiga u-länder är en hög prioritet. Vi måste också inleda ett samarbete med andra Annex 1-länder, det vill säga sådana som har ratificerat protokollet.

Här avser Sverige att ta initiativ till att Annex 1-länderna är med och att EU-länderna inte bara sitter och diskuterar problemet hur vi ska gå vidare. Vi måste involvera övriga länder som har ratificerat i hur vi ska hantera den mycket svåra situation vi nu befinner oss i.

Jag tar det så kort. Ni får återkomma.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till punkt 10 om den integrerade produktpolitiken. Varsågod, miljöministern.

Anf.  54  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det är rådsslutsatser. Integrerad produktpolitik – det brukar kallas IPP – är en strategi för att minska den negativa påverkan på miljön och människors hälsa som kommer från produkter och tjänster. Det bygger på ett livscykelperspektiv.

Vi ska förstå produkterna i ett livscykelperspektiv och använda olika instrument, både frivilliga och lagreglerade, och samarbeta med aktörerna utefter livscykeln. Vi tycker att det är viktigt att vi utvecklar den politiken i EU.

Rådsslutsatserna innehåller uppmaningar om att särskilt utveckla verktygen för grön offentlig upphandling, miljöinformation och ekodesign. Det inkluderar tjänster och att bli mer konkret och påskynda processen och visa hur olika aktörer och medlemsstater ska kunna komma in i den fortsatta processen.

Vi har inte nått ända fram i det. Vi skulle ha velat se mycket mer kraftfulla slutsatser. Många av våra synpunkter har ändå beaktats. Det gäller bland annat att effektivisera verktygen, att samordna dem, att införa ett kemikalieperspektiv i betydelse av kemikalielagstiftningen, att förbättra konsumentinformation, och så vidare.

Vi vill komma längre. Vi kommer att fortsätta att verka för en mer konkret politik på det här området inom EU och också internationellt inom ramen för Johannesburgsprocessen, där detta är en mycket viktig del. Det handlar om att uppnå hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till den europeiska strategin för miljö och hälsa.

Anf.  56  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Kommissionen har lagt fram ett meddelande om en strategi för miljö och hälsa. Rådet lägger nu fram rådsslutsatser om strategin. Kommissionens meddelande presenterades i juni i år.

Detta är ett helhetsgrepp om miljö- och hälsofrågorna. På grund av att de är väldigt komplexa behövs samordning, information, forskning och åtgärder. Det är också viktigt med samordning för att få fram de viktiga orsakssambanden mellan miljö och hälsa som vi ofta diskuterar.

Syftet med meddelandet om en strategi att minska de miljörelaterade hälsoeffekterna, att identifiera nya hot mot hälsan som orsakas av miljöfaktorer och stärka EU:s förmåga till beslutsfattande.

Vi är positiva till kommissionens meddelande. Vi har försökt att lyfta fram vissa delar, inte minst jämställdhet och att påverkan kan vara olika för kvinnor och män. Man ska beakta socioekonomiska aspekter och ha med den kommande kemikalielagstiftningen, som är ett viktigt instrument för arbetet för miljö och hälsa.

Vi har fått in inomhusmiljö och buller, som är viktiga frågor för Sverige. Vi tycker att det är bra rådsslutsatser, även om vi hade kunnat komma något längre på vissa områden.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Det tyckte tydligen också alla runt bordet. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 12. Det är en information om kemikaliepolitiken.

Anf.  58  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vad som händer på rådsmötet vad gäller kemikalierna är att vi ska diskutera resultatet av Internetkonsultationerna. Det absolut viktigaste just nu och som vi alla väntar på är att kommissionen ska presentera det verkliga förslaget i slutet av oktober och att grundelementen i REACH kvarstår trots den omfattande debatt som har varit i samband med Internetkonsultationen.

Det måste vara tydligt att ansvaret ligger hos industrin för att ta fram kunskap och bedöma risker med de kemikalier de tillverkar och importerar och att kemikalier med vissa farliga inneboende egenskaper inte ska få användas utan särskild tillståndsprövning.

Vi hoppas att det italienska ordförandeskapet ska ha en hög ambitionsnivå och sätter i gång arbetet med den nya lagstiftningen så fort det lämnar kommissionen.

Kommissionen kommer att informera på mötet om utfallet av Internetkonsultationen man haft om lagstiftningen. Eftersom ett nytt förslag nu är på gång berör jag det endast kortfattat.

Internetkonsultationen avslutades i juli. Den har besvarats av flera svenska myndigheter, bland annat Kemikalieinspektionen. Vi hade uppe till diskussion här i våras att regeringen hade för avsikt att också svara. Men vi valde att avstå från detta och låta myndigheterna svara. Det gjorde vi bland annat mot bakgrund av att det inte gick att samråda med riksdagen och att det var en speciell form. Vi tyckte att det var bättre att Kemikalieinspektionen gjorde detta.

Av Kemikalieinspektionens svar framgår att grundintrycket av förslaget är positivt. Det innebär att ansvaret läggs på industrin för att bedöma risker med de kemikalier som de tillverkar och importerar och med de farliga inneboende egenskaperna.

Kemikalieinspektionen noterade också brister, och regeringen instämmer i det. Vi har påtalat bristerna vid flera tillfällen. Det gäller framför allt försiktighets- och substitutionsprincipen. Det är från svensk sida väldigt viktigt att de utgör grunden för lagstiftningen. Det är också brister när det gäller tidsramar för tillståndsprövning som hotar det svenska miljömålet för giftfri miljö.

Kemikalieinspektionens preliminära analys av det nya förslag som nu cirkulerar, men som ännu inte formellt har lagts fram, är att förslaget på viktiga punkter har förbättrats i jämförelse med det tidigare Internetkonsultationsförslaget. Det gäller framför allt de förenklingar som har gjorts. Det har stramats upp, det är lättare att läsa och det är rimliga förenklingar. Det gagnar miljöfrågorna att det är mindre byråkratiskt och krångligt.

Det gläder oss också mycket att man har gjort en viss skärpning av kravet på substitution i avsnittet om auktorisation. Här har Sverige varit väldigt aktivt och tryckt på kommissionen i den frågan. Däremot är vi negativa till, och Kemikalieinspektionen noterar mycket starkt, de försvagningar som har skett i förslaget.

Aktsamhetskravet för företagen är mycket svagare, och det är minskad information till användarna. Kraven har över huvud taget begränsats. Det är särskilt problematiskt där de var låga från början. Det gäller kemikalier i mindre volymer upp till tio ton. Grundelementen i REACH med registrering, tillståndsprövning och så vidare finns dock kvar.

Sverige kommer att fortsätta att jobba efter de riktlinjer som vi pekar på här. Vi kommer också att beakta djurtester och behovet av att ersätta dem med alternativa metoder. Vi kommer att arbeta för att lagtexten ställer krav på att alternativa metoder används när sådana finns tillgängliga.

Jag slutar här, eftersom vi ligger sent i tid. Jag svarar gärna på frågor. Jag ska bara kort nämna att vi just nu arbetar med bekämpningsmedlet quinoxyfen, som är ett problembekämpningsmedel av samma art som parakvat. Vi har precis skrivit till kommissionen och påtalat detta. Vi kommer också att ta upp det vid miljörådsmötet.

Anf.  59  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Nu ska jag undvika debatt. Det är tydligen inte så bra. Jag tar frågorna direkt.

Den ena frågan har nog ministern svar på. Det gäller varför Sverige inte lämnade in synpunkter. Vi fick information här i EU-nämnden att departementet skulle gå ut med information. Eftersom kemikalier är en prioriterad fråga för Sverige trodde jag att departementet skulle göra det. Andra medlemsländer har gjort det.

Min andra fråga är följande. Vi ser nu i medierna att förhandlingarna vad gäller kemikaliedirektivet troligtvis kommer att ske i konkurrensrådet. Jag tror för min del att det hade varit mycket bättre om miljöministrarna hade skött förhandlingarna. Hur är er bedömning? Går det att ändra på det under Irlands ordförandeskap? Var det en sak som Berlusconi gjorde för egen ros skull, så att säga? Hur ser ni själva på det, och hur kommer regeringen att agera? Jag tycker att det har varit lite passivt i den här frågan.

Anf.  60  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi har haft som ambition att vara tydliga och gå ut med information i så hög grad som möjligt. Vi tog också en del intryck av den diskussion vi hade i nämnden. Det var en svår avvägning som regeringen skulle gå in i Internetkonsultationen. Det är en ovanlig typ av konsultation.

Vi har också en ovanlig arbetsfördelning i Sverige med självständiga myndigheter. Dock kan jag notera att det var ganska få medlemsländer som gick in och svarade. Vi ansåg inte det möjligt att få en bra behandling varken i regeringen eller i riksdagen på det sätt som varit önskvärt.

EU-nämnden och miljö- och jordbruksutskottet har blivit informerade om att svar inte skulle ges från Sverige. Jag hoppas att vi har informerat på ett bra sätt.

Sverige har varit mycket aktivt när det gäller konkurrensrådet. Jag har själv haft diskussioner med en lång rad miljöministrar under hela våren. Göran Persson tog personligen upp det vid miljörådsmötet i Thessaloniki. Vi drev frågan om att miljörådet skulle ha frågan också i konkurrensrådet så sent som under hösten.

Vi har varit mycket tydliga i vår uppfattning att denna fråga ska ligga i miljörådet. Vi har också arbetat mycket aktivt för att det ska komma till stånd. Det är dock ingen fråga som har varit uppe på agendan. Det är formellt Italien, eller presidentskapet, som avgör. Det har varit många underhandsförhandlingar.

När det gäller framtiden är det formellt varje ordförandeskap som bestämmer. Jag har därför redan i våras haft samtal med Irlands miljöminister kring detta. Jag kan inte här säga hur han kommer att agera. Min bedömning är nog inte att Irland kommer att gå in redan i vår och ändra det.

Den irländske ministern stödde att det ska ligga i miljörådet, vilket i stort sett alla miljöministrar gjorde i våras. Men jag tror inte att Irland kommer att ta det steget. Det är en personlig bedömning just nu.

Formellt bestämmer varje ordförandeskap om det. Sverige kommer framför allt att agera för att vi får en stark roll för miljörådet. Det kommer jag att agera för när vi nu träffas. Jag tror att många miljöministrar kommer att ta upp frågan och uttrycka vikten av att miljörådet har en stark roll.

Vi har formellt en rådgivande roll. Man ska samarbeta med miljörådet. Det är en öppen fråga. Vi får se när vi kommit fram vilket råd det blir. Vår ambition är att det i hög grad ska behandlas som en miljöfråga.

Låt mig också säga att vi självklart från den svenska regeringens sida agerar samfällt i de här frågorna. Det gäller Statsrådsberedningen, Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Från vissa andra länder har vi ibland sett lite spretiga positioner.

Anf.  61  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det är jättebra att man har haft kontakt med den irländska miljöministern. Om man nu gör bedömningen att de kontakterna dock inte är fruktbara och att man troligtvis inte kommer att byta råd, finns det då inte en chans att miljöministern kan trycka på statsministern eller någon annan i Statsrådsberedningen att föra upp det till en högre nivå inom den irländska regeringen? Det är den irländska regeringen som kommer att bestämma vilket råd frågan hamnar i.

Anf.  62  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag hade samtalen med den irländska ministern före det sista beslutet. Det är naturligt att fortsätta att diskutera med miljöministerkollegerna hur vi ämnar agera. Jag förväntar mig att vi får åtminstone informellt sådana diskussioner när vi ses.

Det är inte så att slutförhandlingarna kommer att ske under våren. Det ska först behandlas i parlamentet, och så vidare. Det är ett ganska långsiktigt arbete. Det handlar om att helt enkelt flytta fram positionerna på sikt. Det kommer vi att verka för att göra.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi tackar för den informationen. Vi har kommit till övriga frågor. Jag tänker lämna ordet fritt runt bordet om det är någon som har något man vill veta om de övriga frågorna. Det är det inte. Vi tackar för det.

Finns det någon A-punktslista?

Anf.  64  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Ja, det finns en A-punktslista.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Är det något kontroversiellt?

Anf.  66  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Den har ännu inte kommit.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då får vi tacka miljöministern med medarbetare för att ni har kommit hit och önska er en trevlig helg.

2 §  Regeringskonferensen

Statssekreterare Lars Danielsson

Rapport från Europeiska rådets möte och regeringskonferensen den 16–17 oktober 2003

(Statsministern återrapporterade i kammaren tisdagen den 21 oktober 2003 kl 15.00)

Information och samråd inför regeringskonferensen den 26–27 oktober 2003

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Lars Danielsson med medarbetare välkomna. Innan jag lämnar över ordet till statssekreteraren vill jag säga att närvarande vid detta möte kommer att vara Ingvar Mattsson från KU och föredragande Hans Hegeland från KUU. Jag lämnar ordet fritt med anledning av det. Ingen har synpunkter på det. Vi kan godkänna det.

Vi börjar som vanligt med rapport, och sedan går vi in på information och samråd. Nu har statsministern redan lämnat en rapport. Statssekreteraren får avgöra om det är något ytterligare som han vill kommentera. Du får ordet. Varsågod.

Anf.  69  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack, fru ordförande! Jag börjar med återrapporteringen dels från det möte som ägde rum i regeringskonferensen på ministernivå den 13 oktober, dels mycket kort från diskussionen under toppmötet den 16–17 oktober.

Ministerdiskussionen den 13 oktober var ganska kort. Den fördes under ett par timmar på eftermiddagen och en efterföljande middag. Inför mötet hade ordförandeskapet skickat ut ett frågeformulär om kommissionens sammansättning och om unionens utrikesminister. Det är det dokumentet som också har delgivits nämnden som utgjorde utgångspunkt för diskussionen vid själva mötet.

Från denna diskussion kan man konstatera att det var ett ganska stort antal delegationer som avvisade konventets förslag om kommissionens sammansättning. De delegationerna föredrog att man hade ett system med en kommissionär med full rösträtt.

Jag konstaterar också att det på punkten om hur kommissionärerna ska utses fanns ett brett motstånd mot förslaget att varje medlemsstat ska föreslå tre kandidater till kommissionärer. Det var ett stort antal länder som menade att det är rimligt att varje medlemsland utser en kandidat och att medlemsländerna därmed själva har större möjligheter att påverka valet av kommissionär.

Från svensk sida pekade utrikesministern på att konventets förslag till kommissionens sammansättning kan vara en rimlig avvägning mellan kravet på representation för alla medlemsstater och en strävan efter att stärka kommissionens beslutsförmåga. Men i avvaktan på riksdagens slutliga ställningstagande är regeringen givetvis öppen för andra lösningar som balanserar kravet på representation och beslutsförmåga inom ramen för en helhetslösning på det institutionella området, givetvis också innefattande en möjlighet att ha en lösning där man fortsätter med att varje kommissionär har rösträtt. Utrikesministern sade att det är viktigt att varje lösning måste utgå från principen om likabehandling av medlemsländerna.

Inte helt oväntat uppnåddes inga som helst slutsatser i diskussionen. Det var som det har varit hittills ett konstaterande av åsikter från de utrikesministrar som deltog i diskussionen.

Vad gäller förslaget om en europeisk utrikesminister för unionen var det stora flertalet länder i stort nöjda med konventets förslag. Det fanns några som intog en kritisk hållning och som ansåg att konventsförslaget innehöll motsägelser. Man pekade då på två saker. Det första är att utrikesministerns ställning i kommissionen är oklar. Här finns också tydliga åsiktsskillnader mellan medlemsländerna. Vissa vill att den europeiska utrikesministern ska ha full rösträtt i kommissionen och också avgå om Europaparlamentet beslutar om misstroende mot kommissionen. Andra vill att hon ska ha en mer begränsad roll i kommissionen och inte bindas av kommissionens beslutsregler.

Utrikesministern framförde vår kritik mot förslaget att den europeiska utrikesministern ska vara ordförande i rådet för yttre förbindelser. Hon menade att en sådan ordning riskerar att rubba ansvarsfördelningen mellan råd och kommission. Hon pekade också på – i likhet med ett antal andra länder – att det var nödvändigt att försöka att närmare analysera de frågor som reses av förslaget att den europeiska utrikesministern också ingår i kommissionen. Vilken ställning har exempelvis den personen i förhållande till andra kommissionärer som sysslar med ämnesområden som är relaterade till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, exempelvis bistånd och annat? Det är först när man ha svar på dessa frågor, menade utrikesministern, som vi kan gå vidare i diskussionen om utformningen av den europeiska utrikesministern.

Inte heller här lyckades diskussionen landa någonstans, utan det var ett upprepande av åsikter.

När det gäller regeringskonferensdiskussionerna under toppmötet har, precis som ordföranden sade, statsministern redogjort för huvuddragen i de diskussionerna inför kammaren. Jag ska inte upprepa det. Jag konstaterar bara att det var i stort sett samma frågor som diskuterades vid toppmötet som vid utrikesministermötet. Det var samma positioner som upprepades vid bägge tillfällena. Inga slutsatser drogs heller.

Det som skilde toppmötesdiskussionen från utrikesministerdiskussionen var försvarsfrågorna. Även detta har statsministern kort redogjort för. Jag konstaterar bara att diskussionen vid den middag som ägde rum mellan stats- och regeringscheferna kring försvarsfrågorna gav tydligt vid handen att konventets förslag – som öppnar möjligheter för en grupp av länder att dels ha ett så kallat strukturerat samarbete, dels inom ramen för detta också ha möjlighet att utväxla säkerhetsgarantier – mötte ett kompakt motstånd.

Ska man räkna det i siffror, vilket alltid är lite vanskligt, tror jag att vi talar om 20 mot 4 och en neutral, nämligen ordföranden. Det är inte någon större hemlighet att de fyra länder som talar för detta är de fyra länder som träffades den 29 april vid ett famöst möte i Luxemburg och diskuterade möjligheterna till ett tätare försvarssamarbete inom unionen.

Den slutsats som ordförandeskapet drog på den här punkten är att artikel 40 i konventets förslag, som rör det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet, måste i grunden omarbetas. Vi har ännu inte sett resultatet av ordförandeskapets vedermödor på detta område.

Detta var avrapporteringsdelen. Om ni vill kan jag göra paus där innan vi går över till att försöka redogöra för det som ska diskuteras på måndag.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag tycker att det är bra. Vi lämnar ordet fritt med anledning av rapporten.

Anf.  71  MATS ODELL (kd):

Jag har några frågor om den så kallade dubbelhattade utrikesministern. Sveriges hållning är att vederbörande inte ska vara ordförande i rådet. Var det någonting som verkar kunna bli en samlande lösning?

Jag uppfattade inte om det fanns en kompakt kritik mot att vederbörande utrikesminister skulle finnas med i rådet eller om det bara var att man ville klara ut relationerna. Det skulle till exempel kunna vara någon vice ordförande i kommissionen. Diskuterades den typen av frågor?

Anf.  72  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en formfråga om hur det gick till på mötet när den svenska regeringen upptäckte att den lite var tungan på vågen i kommissionsfrågan. Många positionerade sig åt det ena hållet och var kritiska till konventsförslaget medan ungefär lika många, såvitt jag förstod, åtminstone försiktigt var positiva till konventsförslaget.

Då valde, som också redovisades för, den svenska regeringen att gå ut med en linje där vi säger att vi nog kan acceptera konventsförslaget som det ligger. Det kan vara en möjlig kompromiss, och så vidare. Vilka problem såg man med att riksdagen inte har fattat ett sådant beslut? Om riksdagen fattar beslut är det inte alls väntat att det blir beslutet. Vilket mandat kände man att man förhandlade på, och vilka problem ser man i övrigt kring att föra fram en sådan linje?

Anf.  73  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Mats Odell ställde en fråga om stämningsläget vad gäller frågan om huruvida den dubbelhattade utrikesministern ska vara ordförande i externa rådet eller inte. Jag tror att man kan säga att det är en ganska tydlig minoritet som är på vår linje i denna fråga. De flesta accepterar att vederbörande är ordförande. Jag skulle säga att det är tre, fyra länder tillsammans med oss om pekar just på den aspekten.

Däremot är det något fler som attackerar problemet med dubbelhatten utifrån den andra vinkeln, det vill säga utifrån kommissionsvinkeln. Det görs med mycket stor hetta, bland annat av Storbritannien och Spanien. Där pekar man på just oklarheterna kring rollen i kommissionen för vederbörande.

Det finns en viss spännvidd. Jag uppfattar att det finns ett antal länder som har positionen att den dubbelhattade utrikesministern inte borde räknas in i kommissionskollegiet över huvud taget, och då inte heller räknas in på den nationella kvoten. Det skulle gå utanför principen med ett land – en kommissonär. Det är den mest extrema uppfattningen, om jag får använda det uttrycket.

Sedan finns det hela skalan därifrån. Det finns andra som menar att man nog kan tycka att vederbörande ska räknas in i kommissionen som en ledamot av kollegiet, men man kanske ändå ska ha vissa särregler vad gäller exempelvis om vederbörande ska behöva avgå vid misstroendevotum mot hela kommissionen, och så vidare. Det finns också de som menar att man kan anta konventets förslag rakt av. Det är lite svårt att se. Spännvidden är ganska stor, som jag hoppas framgår.

Jag var uppenbarligen inte tydlig nog för Gustav Fridolin. Jag får upprepa vad jag sade i redovisningen. Jag sade att från svensk sida pekade utrikesministern på att konventets förslag var en rimlig avvägning mellan kraven på representation för alla medlemsstaterna och en strävan efter att stärka kommissionens beslutsförmåga. Men eftersom vi inte har något ställningstagande från riksdagen var det viktigt att också diskutera andra lösningar som balanserar kravet på representation och beslutsförmåga, inklusive förslaget om en kommissionär med rösträtt för varje land.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer som har begärt ordet. Vi godkänner rapporten. Vi går vidare med informationen och samrådet. Varsågod, statssekreteraren.

Anf.  75  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack, fru ordförande! På dagordningen för mötet den 27 oktober står frågorna ordförandeskap i rådet och rådsformationer, utökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet, Ekofinministrarnas förslag till ändringar samt så kallade icke-institutionella frågor, det vill säga i första hand frågor som rör del 3 i konventets förslag.

Det är också sagt att lunchen mellan utrikesministrarna på måndag ska ägnas åt en uppföljning av stats- och regeringschefernas möte den 16–17 oktober. Jag kan tänka mig att man vid lunchen framför allt diskuterar och att ordförandeskapet anger hur man vill se den fortsatta processen.

Jag kan redan där nämna att vad ordförandeskapet har flaggat för är att man avser att genomföra bilaterala konsultationer under andra halvan av november med samtliga medlemsländer. Regeringen har gjort klart att den är beredd att delta i sådana konsultationer först när riksdagen har lagt fram sitt yttrande om regeringens skrivelse om konventet. Såvitt jag förstår kommer det enligt nu gällande tidsplan att ske någon gång efter den 20 november.

Vad gäller själva diskussionen om sakfrågorna vill jag kort beskriva de utgångspunkter som utrikesministern kommer att ha i diskussionen. Tillgängliga dokument har delgetts nämnden. Vi lider precis som nämnden av att ordförandeskapet är ganska sent med att producera sina dokument. Vi beklagar det på samma sätt som jag antar att nämnden beklagar det.

När det gäller frågan om rådsformationer är regeringens utgångspunkt fortfarande att samtliga rådsformationer, inklusive rådet för externa relationer, bör ledas av en representant från medlemsstaterna. Det är en ganska enkel utgångspunkt som vi kommer att fortsätta att ha i diskussionerna.

Knutet till den frågan är frågan om utformning av ett eventuellt gruppordförandeskap. Här konstaterar vi att det förslag som ligger, som visserligen fortfarande innehåller alternativ, tycks styra mot ett förslag att man har gruppordförandeskap med tre medlemsstater i varje grupp. Dessa tre medlemsstater skulle sitta i ungefär ett och ett halvt år. I princip skulle samtliga rådsformationer ingå i ett sådant här system. Det som också ingår i systemet är att den medlemsstat som leder allmänna rådet också bör leda Coreper, alltså de två kommittéer som består av ambassadörerna i Bryssel.

Vår utgångspunkt kommer också att vara att om man kan nå enighet kring ett system med gruppordförandeskap, som ju säkrar fortsatt rotation mellan alla medlemsländer, kan det vara logiskt att detta nämns i fördraget. Däremot behöver man kanske inte detaljreglera det i fördraget utan det kan man göra i ett protokoll vid sidan om.

I fråga om användning av kvalificerad majoritet vill utrikesministern särskilt framhålla att enhällighet bör behållas i vissa frågor som rör den externa handelspolitiken och också att enhällighet bör behållas när det gäller eventuellt inrättande av förstärkt samarbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vad gäller synen på kvalificerad majoritet vill jag hänvisa till de olika ställningstaganden som regeringen har gjort i skrivelsen till riksdagen.

Regeringskonferensen ska också diskutera de förslag som finansministrarna har diskuterat och som rör fördragsändringar. Det är ju en något udda situation, om man får tillåta sig ett sådant uttryck, att en särskild rådskonstellation så att säga vid sidan om diskuterar sina fördragsändringar. Finansministrarna har tagit sig denna rätt förr och gör det även den här gången. Men utrikesministern kommer att säga att man tycker att de förslag som finansministrarna för fram i huvudsak är positiva. I vissa fall klargör de faktiskt saker som konventet inte har förmått att formulera på ett tillräckligt klart sätt.

Vi vet att det finns ganska stort motstånd hos en del länder, kanske till och med mycket stort motstånd mot just den här formfrågan, det vill säga att en del frågor sorteras ut, läggs i en särskild rådskonstellation och sedan kommer tillbaka till regeringskonferensen. Jag har förstått att ett antal länder kommer att vädra sitt missnöje med denna fråga. Men regeringens utgångspunkt är att som alltid behandla frågor i ett pragmatiskt ljus och snarare se till förslagens innehåll än till det sätt på vilket de har kommit till. Det leder oss till denna slutsats.

Den sista frågan, som säkerligen är den besvärligaste och den fråga som förmodligen inte annat än på ett mycket preliminärt sätt kommer att kunna behandlas, är förslagen om så kallade icke-institutionella frågor, det vill säga i huvudsak förslagen som rör del tre i konventets förslag. Som nämnden vet har ordförandeskapet begärt in medlemsländernas preliminära synpunkter på detta till den 20 oktober. Regeringskansliet har levererat detta underlag till ordförandeskapet i likhet med alla andra medlemsländer.

Men det är viktigt att framhålla två saker. Det första är att den här listan inte bör ses som en komplett lista över alla de ändringar som regeringen i det här läget tycker behöver göras i konventsförslaget. Den listan är mycket längre. Men det har gjorts några hänsynstaganden. Bland annat har man från ordförandeskapets sida själv sagt att det finns ett antal frågor som så att säga redan är uppe till diskussion. Försvarsfrågan är en sådan fråga. Där har redan ordförandeskapet sagt att man kommer med nya förslag, alltså har man bett medlemsländerna att avstå från att lämna konkreta ändringsförslag som gäller den artikeln. Och det finns andra frågor som är av liknande karaktär, framför allt de institutionella frågorna.

En annan avvägning som har gjorts är att vi har försökt att göra en kartläggning efter bästa förmåga också av vad andra medlemsländer kommer att föreslå. Många medlemsländer anser att det ligger i det gemensammas intresse att inte göra alltför långa listor. Därför kan man säga att det finns en viss form av arbetsfördelning mellan ett antal länder. Vi vet exempelvis att Finland har lagt fram en del förslag som vi gärna hade kunnat tänka oss att lägga fram, men när de finns på den finska listan har vi tyckt att de inte behöver tynga vår lista. Den lista som sändes in bör ses i detta ljus. Den är inte fullständig.

Det vi räknar med är alltså en första runda kring detta mellan utrikesministrarna. När man ser på komplexiteten i de fyra första frågorna kan man möjligen ana att det kanske inte ens blir en runda, utan detta är en fråga som man får återkomma till. När man ser hur många förslag som sammanlagt ligger på bordet upplever man att det är ganska mycket, om jag säger så.

Med detta, fru ordförande, har jag försökt att redovisa dels hur vi ser konferensen som sådan, dels vilka utgångspunkter som regeringen kommer att inta. Som vanligt kommer utrikesministern att inleda med att redogöra för läget i vår nationella samrådsprocess, så att det inte råder någon oklarhet på den punkten i regeringskonferensen. På samma sätt som statsministern gjorde vid toppmötet och som utrikesministern gjorde den 13 oktober kommer hon inledningsvis att noga redogöra för läget i den konsultationsprocess som pågår i det här huset.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag tänkte att vi skulle ta upp alla de fyra punkterna samtidigt, inklusive lunchmötet. Vi tar inte punkt för punkt utan vi tar en samlad frågerunda.

Anf.  77  AGNE HANSSON (c):

Jag vill först ägna mig något åt formfrågan igen, även om den är väldigt ofta förekommande i debatten. Detta är ju en helt orimlig situation. Lars Danielsson upprepar flera gånger att man förklarar i Bryssel att riksdagen inte har tagit ställning ännu och att man därför avvaktar med sin position.

Samtidigt håller vi nu på att diskutera fråga på fråga i någon form av förhandlingsposition innan riksdagen har tagit ställning. Detta är en fullständigt orimlig situation. Det är inte enbart regeringens fel, även om man har medverkat till den. Men hade riksdagen kallats in under sommaren, som vi begärde, hade vi haft en helt annan möjlighet att nu förhandla mer realt. Finska riksdagen är inne i beslutsprocessen redan. Vi har alltså tappat en månad i effektivitet i det här arbetet när det nu snabbas upp. Av detta principiella skäl tänker jag inte gå in på och diskutera de olika sakfrågorna förrän riksdagen har fått fatta de besluten. Jag tycker att det är orimligt.

Det har också förts en diskussion i medierna om att regeringen förhandlar, även om man säger att man inte förhandlar. Det skickades brev i tisdags till ordförandelandet. Vad är det för brev? Vad innehåller det för någonting? Det borde i så fall vi få del av i EU-nämnden, men det har inte jag sett.

Anf. 79  MATS ODELL (kd):

Den problematik som Agne Hansson tar upp lever vi ju med nu. Beslutet som fattades att inte inkalla riksdagen i somras får sina konsekvenser. Nu har några av oss diskuterat andra modeller för att undvika den situation som i praktiken innebär att Sverige sitter på åskådarläktaren medan mycket av det här viktiga skeendet pågår.

Icke desto mindre finns det några punkter att ta upp. Det är ju svårt att ha någon samlad uppfattning om allt detta. Det går inte. Men det finns några saker där riksdagen har tagit ställning. Vi har haft detta uppe tidigare och jag sade redan då, den 3 oktober, att gruppordförandeskap under ett och ett halvt år med tre länder är acceptabelt. Jag tycker också i huvudsak att punkt 2 om enhällighet i vissa externa handelspolitiska frågor och när det gäller den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken är en rimlig hållning från svensk sida.

När det gäller de icke-institutionella frågorna vill jag bara peka på en sak. Det är artikel III-35 som handlar om sympatiaktioner. Detta har riksdagen haft uppe, och det finns en fyrpartireservation som går ut på att man inte bör skriva in frågan om rätt till gränsöverskridande sympatiaktioner i fördraget, även om vi tycker att det är någonting som kan förhandlas fram.

Fru ordförande! Det är egentligen svårt att se det meningsfulla i det här samrådet med den modell som vi har valt, men vi är ändå glada att det äger rum.

Anf.  78  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är inte alldeles lätt att veta vilken typ av synpunkter man ska framföra i dag med tanke på alla parallella processer som pågår. Men jag skulle vilja passa på att ställa en fråga konkret. Ni skriver i det pappret vi har fått – och jag tror att jag har fattat rätt om det är det som är inskickat som vi har fått ta del av – och du sade också här att ni stöder de flesta av Ekofinministrarnas förslag. Jag skulle gärna vilja veta vilka ni inte stöder eller om det är någon särskild typ av förslag.

Jag tycker fortfarande att det är väldigt oklart hur regeringen agerar i frågan om president för Europeiska rådet. Jag uppfattade inte riktigt hur ni tänker göra nu. Det är ändå så att det här rullar på, och till slut blir man ställd i något läge där man inte kan åberopa att man har passat förut. Och jag tycker inte att den redogörelse som vi har fått ett antal gånger tidigare är så tydlig som vi från Folkpartiets sida tycker att man kan kräva.

Om jag sedan utöver det som mina kolleger har sagt bara får nämna att vi gärna skulle se att man för in frågan om gemensamma miljöavgifter. Man får definiera om begreppen skatter och avgifter om det är det som behövs för att man inte ska hamna i en gemensam skattepolitik, koppla bort från den här låsningen som gör att man inte kan använda fördraget och unionen till det som verkligen är en gränsöverskridande frågeställning.

Anf.  79  LARS OHLY (v):

Det jag vill föra fram är nog samma synpunkter som flera andra har haft. Det är lite svårt att samtidigt med en parallell process i riksdagen, där vi just nu har påbörjat arbetet i det sammansatta utskottet, ge råd för hur regeringen ska ställa sig i olika frågor. Det finns inte någon utmejslad majoritet i många frågor. I en del frågor kan säkert regeringen lita till att man har fingertoppskänsla nog att kunna fundera över ungefär var riksdagen kommer att landa. Men i andra frågor är det faktiskt inte riktigt säkert. Det gör att det blir svårt att på allvar ge sig in i förhandlingarna.

Bakgrunden till detta behöver vi inte älta nu. Nu sitter vi i den här situationen. Då tycker jag att det viktiga är att man försöker förhindra den snabba process som fortfarande finns med i ordförandeskapets tidsplan, om jag har förstått det rätt, nämligen att man ska försöka bli överens redan till december. Då kommer vi att hamna i det läge som Karin Pilsäter pekade på, nämligen att när vi väl säger att vi har en ståndpunkt och är beredda att gå in i realförhandlingar kommer man väldigt snabbt att komma till slutsatser där vi i princip inte får någon möjlighet att vara rådgivande om det ena eller det andra därför att processen kommer att snabbas på oerhört hastigt. Det skulle vara olyckligt.

Förutom att vi har respekt för riksdagens process i detta, och det är jag övertygad om att regeringen också har, måste vi se till att den processen verkligen betyder någonting. Det får inte bli en form av skendemokrati där vi tar tid för vår process och när den väl är klar har andra länder redan kommit överens i stora delar av fördragsfrågorna som gör att vår möjlighet att påverka är ytterst marginell.

Det viktigaste är väl egentligen att se till att fördragsförhandlingarna inte sker så snabbt som en del länder skulle vilja, utan att vi försöker att skjuta upp den behandlingen så att vi kan få ett verkligt inflytande när det gäller regeringens positioner.

Sedan ska jag bara vad gäller enhällighetsfrågorna säga att för Vänsterpartiets del är vi tveksamma till att över huvud taget övergå till fler områden med majoritetsbeslut. Men utöver de två som nämndes från regeringens sida menar jag att skattefrågan är en sådan som måste finnas med. Jag antar att regeringen också håller fast vid det, för det har ju varit regeringens ståndpunkt tidigare.

Anf.  80  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det är uppenbart att det krävs lite mer för att glädja mig än för att glädja Mats Odell. Jag vill instämma i den problemformulering som Agne Hansson gjorde av hur vi sitter här. Jag hade två frågor om det som jag tror mig kunna få ett kort svar på.

Regeringen har under ganska lång tid menat att det här inte är några förhandlingar och därför är det inget större problem. Det här är inga egentliga förhandlingar, har man sagt vid något tillfälle. Men när de här egentliga förhandlingarna övergår till att bli verkliga förhandlingar, vad är det som ska hända?

Den andra frågan är möjligtvis en mer konstruktiv fråga. Hur ser de andra ländernas situation ut när de sitter vid bordet? Vad gör de för kopplingar till sin hemmaposition? Det skulle vara intressant att höra hur regeringen ser på det efter att ha suttit på mötena.

Politiskt sett hade jag två frågor om kvalificerad majoritet som Ohly redan har ställt, även om jag i och för sig kan se poängen med minimiregler vad gäller miljöskatter.

Framför allt vill jag framhålla den fråga om ordförandeskapet som Karin Pilsäter har ställt.

Dessutom har jag tre förtydligandefrågor. Den första rör de icke-institutionella frågorna som ligger på bordet. Det nämndes att flera andra länder, framför allt Finland, har lagt fram en del förslag som vi möjligtvis skulle ha kunnat lägga fram. Vilken typ av frågor menade statssekreteraren att det gällde?

Kan man redan nu se att regeringen har någon form av prioritering, för det kan absolut inte vi skönja i de här papperen. Är det så vore det bra om vi visste vilka frågor man kommer att föra upp under den här rundan till exempel. Vilka frågor kommer utrikesministern att nämna av dem som finns i vårt dokument?

Slutligen, när man ska ha rådsuppföljningen på lunchen, tror statssekreteraren att det kommer att vara någon form av politisk rådsuppföljning eller blir det bara tidsplanen som diskuteras? Blir det något politiskt innehåll i den rådsuppföljningen?

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Vi har diskuterat just detta med kanslichefen. Procedurfrågan för EU-nämnden är att EU-nämnden inte kommer att fatta något slags beslut förrän vid slutmötet den 11 december inför toppmötet med statsministrarna. Det är så EU-nämndens arbete ser ut.

Anf.  82  LENNART HEDQUIST (m):

Situationen är ju som den är. Nu är det bara att så att säga laga efter läge.

Det som nu har hänt är att riksdagspartierna har lämnat sina motioner. Jag kan hänvisa till den innehållsrika moderata motionen som erbjuder en hel del att läsa. Jag utgår från att regeringen nu tar del av partimotionerna på sådant sätt att man i avvaktan på riksdagens beslut ändå kan bilda sig en uppfattning om vilka stämningar som finns i riksdagen. Min fråga är närmast: I vilken utsträckning tycker regeringen att den har kunnat hämta in information via partimotionerna?

Sedan har jag synpunkten, utifrån det Karin Pilsäter angav, att det är angeläget att det inte finns någon tvekan om den svenska ståndpunkten beträffande nationellt beslutsfattande gällande skatterna. Jag tror inte att det går att komma förbi det genom att ändra terminologin i enstaka frågor eller göra en ny klassificering. Jag finner att det, även om det kan finnas argument för att bryta ut någon enskildhet, är viktigt att klargöra att i skattepolitiken ska enhällighet gälla. Jag utgår från att regeringen driver den ståndpunkten.

Anf.  83  MATS ODELL (kd):

Jag är ledsen, jag glömde just skattefrågan förra gången. Till skillnad från Lennart Hedquist anser jag, och det är en diskussion som vi har haft med regeringen ända sedan vi blev medlemmar i EU 1995, att just minimiavgifter på växthusgaser är någonting som borde ligga under majoritetsbeslut.

Anf.  84  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag har en mycket konkret fråga. Den gäller varför regeringen inte har observerat det faktum att man på det transportpolitiska området har missat en hel del. Det gäller framför allt den del som handlar om hållbar utveckling, men också det som har fastslagits av EU-kommissionen och rådet men även av parlamentet, att det måste finnas en rimlig fördelning mellan de olika transportslagen.

Detta är en fråga som i allra högsta grad är gränsöverskridande. Inte minst kan vi se detta när det gäller godstransporter och annat sådant. Varför har inte det tagits upp i de synpunkter som finns? Ett enigt trafikutskott säger att vi måste ha det här inskrivet i fördraget för att man ska få en bra transportpolitik.

Anf.  85  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Fru ordförande! Först lite om proceduren. Det är lätt att hålla med Agne Hansson om att det här är en orimlig situation. Jag är glad att Agne Hansson åtminstone inte lägger hela skulden på regeringen.

Det finns ingen anledning för mig att kommentera vad riksdagen gjorde och inte gjorde i somras. Jag bara konstaterar att för regeringen var det mycket viktigt, och jag tror också att det var väldigt viktigt för riksdagen, att vi kunde genomföra ett remissförfarande. Det är det som är anledningen till att vi till exempel ligger lite efter våra finska vänner. Vi hade detta remissförfarande och det hade inte Finland. Därför är de klara lite tidigare än vi är. Skillnaden mellan oss och Finland, om man ser till veckor, är precis den tid det tog att ha frågorna ute på remiss. Det är anledningen.

Det är inte heller någon hemlighet, där tror jag att vi har varit helt överens, att vi gärna hade sett en annan tidtabell. Men nu är det som det är, som flera här har sagt, och vi får försöka gilla läget, som man brukar säga när man är från Halmstad och har gjort militärtjänst.

Frågan om förhandlingarna har börjat eller inte har börjat är en semantisk fråga i viss utsträckning. Jag menar, förhandlingarna har givetvis formellt börjat. Det gjorde de den 4 oktober. Det är inte tu tal om någonting annat. Men efter att ha deltagit i samtliga sessioner hittills måste jag säga att jag inte uppfattar att vi har hamnat i ett läge där Sverige inte har förmått att göra sin röst hörd på grund av att vi fortfarande väntar på riksdagens ställningstagande den 20 november.

Vi är fortfarande inne i ett stadium där medlemsländerna redovisar sina positioner. Det är klart att vi kunde ha gjort det med någon större precision i vissa frågor. Precis som någon sade är det klart att regeringen har läst motionerna mycket noggrant och fått en hel del ledning av dem när det gäller att se var de möjliga majoriteterna finns. Men det är inte alltid lätt att dra de definitiva slutsatserna, och vi bör kanske inte heller göra det utan det bör det sammansatta utskottet i riksdagen göra så småningom.

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, förhoppningsvis med samma klara stämma, att jag uppfattar inte att vi har tappat i förhandlingskraft, för den typen av diskussioner har inte påbörjats ännu. Jag tror inte att den typen av diskussioner kommer i gång förrän i de bilaterala konsultationer som jag berättade äger rum i andra halvan av november.

Om vi ser tillbaka till tidigare förhandlingar är det klart att vi har ett annat läge i dag, för nu har vi ett konkret förslag på bordet, nämligen konventets förslag. Men det är en helt naturlig fas i varje förhandling av det här komplexa slaget att de inledande rundorna ägnas åt att man talar om sina positioner, som ju är väl kända. Det är väldigt lite nyheter som har sagts hittills i de här diskussionerna. Jag tycker inte att det känns som om vi sitter på någon åskådarplats. Det är fullt möjligt att hantera situationen utan att eftersätta ”svenska intressen”. Men jag ska vara försiktig med att tala om svenska intressen, för vi kan ha olika uppfattningar om vilka de är. Men jag tycker inte att det än så länge känns som ett handikapp.

Agne Hansson ställde frågor om brevet. Det diskuterade vi vid ett tidigare samråd. Ordförandeskapet har valt att i vissa fall skicka ut ett frågeformulär till medlemsstaterna som vi svarar på inom de utsatta tidsgränserna. Vi erbjöd nämnden att i någon form informera om detta i måndags. Men det fanns inte tillfälle för nämnden till detta, och då har vi respekt för det. Men återigen, det är viktigt att understryka, och det försökte jag göra i min inledning, att det här inte är en exklusiv total lista utan här finns de hänsynstaganden som jag tidigare nämnde.

Flera av er tar upp frågan om kvalificerad majoritet och skatter. Anledningen till att jag inte nämnde det i min uppräkning är att konventets förslag är bibehållen enhällighet. Eftersom regeringen inte vill ha någon ändring i det tog jag inte upp frågan. Regeringens hållning, och den är inte ny på något sätt, är att det här är en principfråga. Skatter av vilket slag de vara månde ligger så nära kärnan i det som vi uppfattar som de nationella parlamentens beslutskompetens att regeringen för sin del inte är beredd att medverka till att luckra upp den principen, även om det går att förstå resonemangen kring miljöavgifter, som är ett av de principiella övervägandena.

Karin Pilsäter frågade vilka delar av finansministrarnas förslag som vi hade svårigheter med. Det gäller kanske framför allt de förslag som rör en starkare ställning för eurogruppen. Men det ligger kanske också i sakens natur, givet vad som skedde den 14 september, att regeringen inte känner att den har samma kraft i att argumentera för dessa frågor med tanke på det utslag som folkomröstningen gav.

Karin Pilsäter frågade också hur vi skulle hantera frågan om val av ordförande. Den kommer inte att behöva hanteras den här gången. Den är inte uppe till diskussion den 27 oktober över huvud taget. Vi har, som jag redogjorde för inledningsvis, haft två preliminära rundor om den frågan, dels mellan utrikesministrarna, dels mellan statsministrarna. Där passade regeringen i frågan. Den frågan kommer inte tillbaka för diskussion förrän efter den 20 november, när riksdagen har sagt sitt.

Lars Ohly tycker att vi bör försöka förhindra den snabba processen. Jag har kanske delvis svarat på frågan. Det ligger ju om inte annat en optisk fara i att en del vill driva på processen så fort. Jag delar helt den åsikten. Det är olyckligt att för en del, inklusive ordförandeskapet, verkar tidtabellen vara viktigare än resultatet. Vi har hela tiden försökt att argumentera att det enda som är intressant är att vi får ett fördrag som dels svarar mot de förhoppningar vi har, dels också är möjligt att ratificera, vilket inte är minst viktigt. Snarare tror jag att det är den argumentationen vi har än att säga att nu ska vi stoppa in en käpp i hjulet för att hindra italienarna. Det är inte ett särskilt konstruktivt sätt att agera.

Jag har i alla fall försökt, Gustav Fridolin, att svara på frågan när de verkliga förhandlingarna börjar. Jag tror alltså inte att de börjar förrän i samband med de bilaterala konsultationerna. Vi pekade på att det efter den förhandlingsomgång vi har den 27 oktober faktiskt dröjer dryga tre veckor innan vi har nästa omgång, så vi har en viss tid innan någonting händer.

Vilka frågor från den här listan, frågar Gustav Fridolin, kommer utrikesministern att nämna. Vi håller på att arbeta med det. Men jag tror att hon i princip kommer att nämna de flesta av de här frågorna. Det tror jag är hennes utgångspunkt. Vi är inne i ett läge, som jag sade tidigare, där vi faktiskt lägger upp allt på bordet som vi tycker att det finns problem med. Då är det ganska naturligt att gå på bruttoprincipen. Det är klart att det är lätt att tänka sig att med representanter för 25 länder runt bordet kommer det att vara ganska långa listor till slut. Det tror jag nog.

Blir det något politiskt innehåll i lunchen? Om jag det visste. Ordförandeskapet gör ingen hemlighet av att man på olika sätt fortsatt vill försöka driva den här processen så fort som möjligt. Men jag uppfattar också att man från italiensk sida blir mer och mer medveten om det problem som många länder, inklusive vi själva, ser med försöket att forcera tidtabellen. Jag tror att den italienske utrikesministern kommer att vara väldigt försiktig med att driva fram frågor för fort.

Vad som möjligen kan komma – det här är ju någon slags signaler från ordförandeskapet under lunchen – är hur man mer konkret vill hantera det kompakta motstånd mot den försvarsartikel som jag nämnde tidigare, hur man tänker sig att hantera det i den fortsatta processen. Där kan man säga att vi lite grann är tillbaka till ruta noll. Där måste man börja om runt bordet igen. Jag skulle möjligen kunna tänka mig att man vill ha lite vägledning i det arbetet.

Skulle en sådan diskussion komma upp är det klart att det är naturligt för utrikesministern att upprepa vårt motstånd mot strukturerat samarbete, mot målsättningsparagrafen om gemensamt försvar och mot möjligheten också för en grupp av länder att utveckla en säkerhetsgaranti inom ramen för EU-samarbetet.

Börje Vestlund tar upp transportfrågan. Vi försöker ju på olika sätt låta principen om hållbar utveckling slå igenom också vad gäller transporter. En del av de förslag som vi har lagt fram nu, ändringsförslag i de icke-institutionella delarna, har just som syfte att försöka slå fast principen om hållbar utveckling som vägledande för en lång rad av unionens verksamheter, inklusive transportområdet, där ju unionen endast har ganska begränsad kompetens. Vi tar gärna med oss synpunkten att det är viktigt att också bevaka transportfrågor ur miljöperspektiv i det fortsatta arbetet.

Jag tror att den huvudsakliga diskussionen i de här frågorna inte står i fördragsfrågorna så mycket som i frågor som rör det som man ibland kallar sekundärlagstiftning, det vill säga den lagstiftning som rådet diskuterar mer löpande. Men det är självklart att det är viktigt att också bevaka principerna i de här diskussionerna.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag kan konstatera att vi kommer att fortsätta den här diskussionen. Vi har diskuterat i presidiet lite grann om hur vi kommer att göra i slutändan, och jag kan garantera att vi kommer att göra allt som är möjligt för att EU-nämnden ska vara med ända till slutet. Skulle det dra över julhelgen och nyåret är jag säker på att vi kommer att bli inviterade. Precis som vi blev det att arbeta och vara uppkopplade på midsommarafton kommer vi säker att bli erbjudna att vara uppkopplade både på julafton och nyårsafton. Så jag tror att vi kan se fram emot att få träffa varandra och diskutera de här frågorna livligt fortsättningsvis.

Jag vill tacka statssekreterare Lars Danielsson med medarbetare för att ni kom hit!

Innehållsförteckning

1 §  Miljö 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 2

Anf.  5  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 2

Anf.  6  ANDERS G HÖGMARK (m) 2

Anf.  7  LENNART HEDQUIST (m) 2

Anf.  8  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 3

Anf.  11  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  12  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 4

Anf.  13  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  15  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 4

Anf.  16  Departementssekreterare KAJSA SUNDBERG 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  18  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 6

Anf.  19  LENNART FREMLING (fp) 6

Anf.  20  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 7

Anf.  21  Ämnesrådet HARALD PERBY 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  23  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  25  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 8

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  27  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 8

Anf.  28  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 9

Anf.  29  AGNE HANSSON (c) 10

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  31  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 10

Anf.  32  ANDERS G HÖGMARK (m) 11

Anf.  33  CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf.  34  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 11

Anf.  35  Ämnesrådet ANDERS TURESSON 13

Anf.  36  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  38  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 14

Anf.  39  ANDERS G HÖGMARK (m) 14

Anf.  40  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 14

Anf.  41  Departementssekreterare ROBERT RÖNSTRÖM 15

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  43  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 15

Anf.  44  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  45  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 16

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  47  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 16

Anf.  48  BÖRJE VESTLUND (s) 16

Anf.  49  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 17

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 17

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  52  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 18

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  54  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 18

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  56  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 19

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  58  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 19

Anf.  59  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 20

Anf.  60  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 21

Anf.  61  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 22

Anf.  62  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 22

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  64  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 22

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  66  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 22

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 22

2 §  Regeringskonferensen 23

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  69  Statssekreterare LARS DANIELSSON 23

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  71  MATS ODELL (kd) 25

Anf.  72  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 25

Anf.  73  Statssekreterare LARS DANIELSSON 25

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  75  Statssekreterare LARS DANIELSSON 26

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  77  AGNE HANSSON (c) 28

Anf. 79  MATS ODELL (kd) 29

Anf.  78  KARIN PILSÄTER (fp) 29

Anf.  79  LARS OHLY (v) 30

Anf.  80  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 30

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  82  LENNART HEDQUIST (m) 31

Anf.  83  MATS ODELL (kd) 31

Anf.  84  BÖRJE VESTLUND (s) 32

Anf.  85  Statssekreterare LARS DANIELSSON 32

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 35