Fredagen den 24 november 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:9

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 7 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 november 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Innan vi går in på dagens ärenden vill jag hälsa Inge Carlsson välkommen till det här gänget som sköter samrådet med regeringen kring EU-frågor. Jag hoppas att du kommer att trivas med oss.

Jag vill också hälsa finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för samråd. Men först ska vi som vanligt få en muntlig återrapport från Ekofinmötet den 7 november.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju fått en skriftlig rapport. Det handlar om en lägesrapport för handlingsplanen om riskkapital och en rad andra saker. Om det finns några frågor om detta står jag till förfogande för det.

Anf.  3  MATS ODELL (kd):

Det framgår där att när det gäller rapporten om strukturindikatorer står det klart att ytterligare arbete behövs, sannolikt mellan Nice och Stockholm. Jag antar att det inte ska tolkas geografiskt, utan snarare tidsmässigt. Vad ser finansministern fram emot att detta handlar om?

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett stort antal strukturindikatorer som diskuteras. Jag utgår ifrån att den dialog som nu pågår och sker framöver leder till att vi hittar en samsyn om hur många indikatorer det handlar om och vilken typ dessa ska vara.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi lämna den muntliga återrapporten och gå in på information och samråd inför det kommande Ekofinmötet. Varsågod finansministern!

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack för det! Först vill jag säga att det har skett en ändring i den kommenterade dagordning som vi har skickat över. Den gäller lägesrapporten om förslaget om en förordning om skydd för euron som utgår och i stället blir en s.k. A-punkt.

Arbetet med skattepaketet har pågått under hela hösten enligt de riktlinjer som beslutades om i Feira i juni i år. Feiraöverenskommelsen innebär att de gemensamma beslut som krävs för att skattepaketet ska genomföras ska vara fattade senast vid utgången av år 2002. Nu gäller det att avsluta en deletapp i detta arbete.

Inför söndagens möte har det franska ordförandeskapet presenterat ett kompromissförslag. Det omfattar paketets alla tre delar, dvs. sparandedirektivet, uppförandekoden för företagsbeskattning och direktivet om gränsöverskridande ränte- och royaltybetalningar.

Det är en lång rad förslag som ska diskuteras. Jag känner behov av att vara lite utförlig på den här punkten. I går skickades ett dokument i en fransk version över tillsammans med uppförandegruppens rapport.

Sverige har hela tiden tillhört de länder som är pådrivande i den här processen. Den svenska linjen bör fortsatt vara att skattepaketet ska fullföljas. Vi bör aktivt bidra till en ny överenskommelse, vilket i sin tur innebär att vi måste vara beredda till kompromisslösningar.

I det här sammanhanget vill jag också påminna om att de tre delarna är kopplade till varandra. Samtliga delar måste föras framåt parallellt. Ingen del kan genomföras slutgiltigt innan övriga delar är klara för ett definitivt avgörande.

Låt mig först säga några ord om sparandedirektivet. Ordföranden lämnar förslag till hur ett direktiv ska kunna se ut i sina huvuddrag. Ett av förslagen är en precisering av direktivets tillämpningsområde, dvs. av de ränteinkomster som ska omfattas. Det rör också klarlägganden kring informationsutbyte och betalningsombuds och betalningsmottagares skyldigheter. Här ligger ordförandeskapets förslag väl i linje med de svenska åsikterna att tillämpningsområdet ska vara så vitt som möjligt och omfatta avkastning på både direkta och indirekta placeringar via värdepappersfonder. När det gäller värdepappersfonder med blandade innehav föreslås att innehav av räntebärande papper måste nå upp till en viss nivå för att fonden ska omfattas.

De här förslagen, liksom de förslag som läggs fram om informationsutbyte osv. kan vi ställa oss bakom från svensk sida.

Ordförandeskapet tar också upp för det första källskattesatsens nivå, för det andra hur innehållen skatt ska fördelas mellan källstaten och hemviststaten och för det tredje tillfälligt undantag för obligationer. Det är alltså frågor som handlar om källbeskattning. Enligt Feiraöverenskommelsen ska beskattning grundas på uppgiftslämnande mellan medlemsstaterna.

Källbeskattning tillåts som en övergångsordning endast för de sju första åren av direktivets giltighet. Det är bara några länder som kommer att använda sig av den här möjligheten, nämligen Belgien, Luxemburg, Österrike och möjligen Grekland och Portugal. Det betyder att frågorna kopplade till källbeskattningen inte har samma tyngd som i det tidigare diskuterade systemet där antagligen samtliga medlemsländer skulle ha känt sig föranledda att använda källbeskattning.

Sverige har inga problem med ordförandeskapets förslag att källskattesatsen ska vara 25 % och att källskatten ska fördelas så att hemviststaten får 90 % och källstaten får behålla 10 %.

Vidare innebär förslaget att alla obligationer som kan innehålla en uppsägnings- eller uppräkningsklausul ska undantas från tillämpningsområdet under övergångsperioden. Det betyder att betalningsombuden kan göra en skönsmässig prövning som kommer att leda till en vid tillämpning av undantaget.

Under förhandlingarna i höst har Sverige också hävdat att en undantagsbestämmelse för obligationer bör begränsas så mycket som möjligt. På den punkten har vi inte fått gehör för våra synpunkter. Mycket talar för att det inte går att komma längre i det här avseendet.

Undantaget innebär vidare att obligationer som ges ut eller aviseras i prospekt före årsskiftet faller under undantaget. Sverige har i den här delen förordat att tidpunkten bör ligga bakåt i tiden eftersom kommissionens förslag, som ju kom på våren 1998, inte innehöll någon undantagsbestämmelse alls. Branschen har alltså varit införstådd med att beskattning i framtiden skulle kunna komma i fråga. Det finns enligt min mening ingen anledning att gå längre än till det datum då en överenskommelse i Ekofinrådet offentliggörs.

Jag vill också beröra den fråga som alltid kommer upp när insatser mot skadlig skattekonkurrens diskuteras, nämligen förhållandet till länderna utanför unionen, den s.k. tredjelandsfrågan. Enligt Feirabeslutet ska diskussionerna med tredje land inledas så snart Ekofin lyckats komma överens om huvuddragen i ett sparandedirektiv. Det betyder att om Ekofin nu kan enas kommer dessa samtal att föras under det svenska ordförandeskapet tillsammans med kommissionen naturligtvis. De länder som pekas ut är USA samt nyckelländerna Schweiz, Monaco, Liechtenstein, Andorra och San Marino.

Jag ska inte säga mycket mer om själva sparandet.

När det gäller de skadliga åtgärderna på företagsbeskattningens område vill jag först erinra om den rapport som uppförandekodsgruppen lämnade till Ekofin i november förra året. I den redovisades de 66 åtgärder som en majoritet av gruppens medlemmar bedömt vara att anse som skadliga enligt uppförandekoden. Arbetet i gruppen har under året till stor del ägnats åt frågor kring en avveckling av de skadliga åtgärderna.

Till grund för ordförandeskapets förslag i den här delen ligger som jag nämnde den här lägesrapporten. Den svåraste frågan rör tidpunkterna för avvecklingen. Ordförandeskapet föreslår att de skadliga åtgärderna inte ska kunna tillämpas efter år 2005. Det här är en klar avvikelse från överenskommelsen den 1 december 1997 då skattepaketet ursprungligen antogs. Det innebär att sista tidpunkt för avveckling ska vara utgången av år 2002.

Det här tycker vi är den enskilt viktigaste frågan. Sverige har, tillsammans med flera andra medlemsländer, argumenterat för att hålla fast vid den tidigare ingångna överenskommelsen. Ett skäl som anförs är att det måste råda balans mellan avveckling och frysning. Frysning innebär ett åtagande från medlemsländerna att avstå från att införa några skadliga åtgärder. Det är ett åtagande som gjorts bl.a. med beaktande av att en avveckling skulle vara avslutad vid utgången av år 2002. Ståndpunkten att utgången av år 2005 inte kan godtas som ett slutdatum kommer vi att försöka driva vidare.

Ett annat förslag som ordförandeskapet tar upp är frågan om att godta de riktlinjer för avveckling och frysning som uppförandekodsgruppen utarbetat. Det är ett förslag som vi kan ställa oss bakom. Det gäller också en utveckling av arbetet med informationsutbyte om tillämpning av OECD:s regler om internprissättning mellan företag.

Avslutningsvis på den här punkten ska jag säga någonting om den tredje delen av paketet, dvs. de gränsöverskridande ränte- och royaltybetalningarna. Här har ordförandeskapet presenterat ett kompromissförslag när det gäller de utestående frågorna. Behandlingen i arbetsgruppen pekar mot att förslagen antagligen kan godtas som ett led i en uppgörelse i de övriga delarna. Den enda tvistefråga som kvarstår är en begäran från Spanien om en övergångsperiod. Spanien önskar att, i likhet med Grekland och Portugal, få ta ut källskatt på royaltybetalningar under åtta år. Där har ordförandeskapet föreslagit en kortare tid. Det kan Sverige och många andra länder godta.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag tycker att det ändå är imponerande framsteg som vi ser framför oss jämfört med hur det har sett ut i utgångsläget. Givet förutsättningarna får jag väl ändå gratulera till att man har kommit så här långt. Problemet är ju, för att ta en bild, att det är ungefär nu som regeringen börjar få fångstredskapen klara för att börja försöka fånga hajar i svenska fiskevatten.

Problemet är ju att det är så väldigt lite av det oregistrerade kapital som svenska hushåll håller i utlandet som omfattas av det här arbetet. Min fråga är egentligen: Finns det några beräkningar för svensk del på hur mycket man räknar med att kunna få in om detta går igenom?

Detta är ju den svenska regeringens alternativ till nationella åtgärder för att vårda de lättrörliga skattebaserna, i det här fallet kapital. En senare punkt på dagordningen som vi kommer till handlar om utvärderingen av det tyska stabilitetsprogrammet. Tyskland genomför ju omfattande skattereformer och stora skattesänkningar för att bl.a. möta globaliseringens krav. Där skriver också regeringen att syftet är att i ett längre perspektiv öka statsinkomsterna och att få ett bättre funktionssätt i ekonomin.

Det här är ju det enda som den svenska regeringen gör på detta område. SCB:s senaste körningar av nationalräkenskaperna tyder på att det handlar om ca 400 miljarder. Det skulle vara intressant att höra hur mycket av dessa 400 miljarder som man räknar med att svenska hushåll i dag håller på oredovisade konton i utlandet. Hur mycket kan detta tänkas inbringa till den svenska statskassan om detta sist och slutligen verkligen faller på plats?

Anf.  8  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Erfarenheten har lärt mig att finansministern inte gärna svarar på frågor eller går in i en sakdiskussion. Vid de här tillfällena kommer jag därför i fortsättningen att inrikta mig på att klargöra den moderata ståndpunkten.

Jag kan inte riktigt se att det finns grund för den optimism eller det beröm som Mats Odell uttryckte här. Det vi har fått höra är ett utkast till förslag till kompromisslösningar. Men vi vet ingenting om hur långt man har kommit i olika avseenden. Vi har hela tiden framhållit de begränsningar som gäller för det här arbetet.

Det omfattar bara räntor på banksparande och vissa obligationsutdelningar, vissa obligationsräntor. Det föreföll nu som om det kommer att begränsas till nya obligationer. Man gör alltså undantag för redan emitterade obligationer. Det omfattar inte aktieutdelningar, kapitalvinster på aktier osv. Det är ju de placeringar som svenska medborgare gör utomlands i första hand. De skulle alltså inte över huvud taget täckas. Det finns inga planer på att täcka detta. Den typen av inkomster beskattas över huvud taget inte i många EU-länder.

Den andra begränsningen är att det inte räcker med att införa bestämmelser om detta för EU-länderna. Följden av det blir ju bara att man flyttar sparandet till utanförliggande länder. Det finns över huvud taget inga tecken på att man skulle kunna komma till en överenskommelse ens med de uppräknade länderna och ännu mindre med mera utpräglade skatteparadis som även finns på ganska nära håll, t.ex. de associerade territorierna här i Europa.

Detta gör att detta blir ett slag i luften som inte tjänar något annat syfte än att dölja att vi själva inte vidtar de åtgärder på kapitalbeskattningens område som är nödvändiga. Det sägs här att Sverige kommer att vara pådrivande och aktivt se till att arbetet fullföljs osv. Vi menar att det innebär att man ägnar sig åt någonting som inte kommer att innebära en lösning på de problem som orsakas av den hårdare beskattningen i Sverige i förhållande till omvärlden.

Nu har jag framför allt talat om skattepaketet och den del som handlar om sparandedirektivet. Det är väl likadant när det gäller uppförandekoden. Vi vet ingenting om huruvida det kan uppnås enighet om vad som är att betrakta som osund skattekonkurrens. Det vi kan vilja betrakta som detta kommer de länder som har infört instituten att ifrågasätta. Vi vet heller ingenting om vilka tider de kommer att ta på sig för att ändra på saker och ting. Tyvärr har det varit en tendens till att man ökar förekomsten av sådana här särbestämmelser som gör att det finns anledning att flytta skattehemvisten för vissa företagsinkomster.

Vi har ju försvårat våra möjligheter att rikta kritik emot detta eftersom vi själva håller på att införa ett liknande arrangemang genom den här s.k. expertskatten. Det gör ju att vi har väldigt svårt att hävda att man ska undvika den typ av skattekonkurrens som kommer till uttryck i det här fallet.

Jag vill rent allmänt tona ned betydelsen av det här arbetet. Som vi har sagt tidigare bör inriktningen i stället vara på att åstadkomma förändringar i den svenska kapitalbeskattningen som gör att vi inte råkar ut för skatteflykt av det slag som man här försöker motverka med åtgärder som inte kommer att visa sig vara framgångsrika.

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! Först vill jag säga att jag tycker att det är bra om det här verkligen kommer till stånd. Men vår uppfattning i Folkpartiet är att man kan inte ta det till intäkt för att inte göra de andra förändringar i Sverige som behövs. Man får inte låta sig nöja med detta.

Jag har ingen rationell grund för det, men jag är i alla fall optimistisk nog att ställa en fråga till finansministern. Den gäller uppförandekoden. Jag tror att det är väldigt bra och viktigt att man kan få igenom den. Den måste också få en effekt. Min fråga är om man tror att det går att komma till en bra överenskommelse om vad som är skadligt beteende mer konkret. Kan finansministern säga vilka länder det är som verkar vara mest motvilliga när det gäller införandet av avvecklingstiderna?

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska begränsa mig till att konstatera två saker. Den första är att jag tycker det Karin Pilsäter och Mats Odell ger uttryck för är bra. Det handlar om en önskan om att nå ett resultat på det här området. I likhet med Mats Odell tycker jag att det är ett klart framsteg som har skett i arbetet med tanke på att det bara för något halvår sedan var på väg att haverera. Det har ändå varit en mycket positiv utveckling av arbetet. Samtidigt ska jag säga att jag är väl medveten om att det är ett stort och långt arbete kvar. Det finns fortfarande många fallgropar här, men det avancerar åt rätt håll. Det finns en klar önskan här, och jag tycker att det är viktigt att det utvecklas på det sättet.

Den andra är att man också har den inställningen – och på den punkten skiljer sig väl Lars Tobisson och jag åt – att det vore bra om det här arbetet blev framgångsrikt. Vi har olika uppfattningar om behovet av den här typen av insatser och dessutom olika uppfattningar om det är bra om vi är framgångsrika eller inte. I sakfrågor kan man vara oense om resten också, men då är ju utgångspunkterna lite olika.

När det gäller flera av de konkreta saker som har tagits upp här vill jag bara säga till Mats Odell att vi för dagen inte har några beräkningar som kan tala om vilka intäkter det handlar om. Det har inte varit möjligt att göra sådana beräkningar. Men det är klart att efterhand som arbetet fortskrider kommer kanske kunskapsunderlaget på det området att växa.

I övrigt ska jag överlåta till en av mina medarbetare som har deltagit i arbetet att mer i detalj kommentera några av de saker som har tagits upp och lämna mer information, som bl.a. Karin Pilsäter efterlyste.

Anf.  11  Biträdande finansrådet PEDER ANDRÉ:

De länder som har problem och vill ha längre övergångstid är de som har flest åtgärder som är prickade av gruppen. Det rör sig om Belgien, Nederländerna och Luxemburg, och även Irland vill ha längre tider. Men nu är det fråga om att ta ställning till ett förslag från ordförandeskapet om att bestämma sluttidpunkterna, dvs. de tidpunkter då en avveckling ska ha skett. En avveckling innebär att antingen ska åtgärden helt ha tagits bort eller så ska den ha ändrats så att den stämmer överens med vad man anser vara rimligt.

Jag skulle vilja säga något om den fråga som Lars Tobisson var inne på som gäller omfattningen av direktivet och begränsningen till räntor. Så är det. Man begränsar sig på det sättet. Såvitt jag förstår har det en historisk förklaring i att detta var det stora problemet när man satte i gång med det här arbetet för drygt tio år sedan. Det var detta man vill komma till rätta med. Då var arbetet inriktat på källbeskattning. Det gick inte att få upplysningar från vissa länder eftersom banksekretessen var så högt skyddad i de här länderna.

När det gäller utdelningar på aktier finns inte samma problem. Där finns alltså inte den här banksekretessen, utan där finns det en möjlighet att få uppgifter från de andra länderna. Det rör sig kanske inte om ett automatiskt informationsutbyte, men man kan fråga och få uppgifter om innehav av aktier. Dessutom har de allra flesta länderna anspråk på att ta ut källskatt på utdelningar på aktier som går t.ex. från Luxemburg till Sverige, dvs. sådan här kupongskatt för portföljplacerare. Situationen är alltså en smula annorlunda där.

När det däremot gäller värdepappersfonder är man inte beredd att lämna några uppgifter i Luxemburg eftersom det är jämställt med banksparande ur sekretessynpunkt. Det finns alltså en skillnad. Det är inte så enkelt att det är samma situation för utdelning.

Anf.  12  MATS ODELL (kd):

Jag tackar för detta. Det finns inga beräkningar säger finansministern. Peder André förklarar att det är en historisk bakgrund. Men frågan kvarstår hur fördelningen mellan det som omfattas och det som inte omfattas ser ut. Det fanns ingen antydan om detta i svaret. Vad det handlar om för Sveriges del kan man delvis få en uppfattning om när man läser SCB:s rapport om att Sverige inom en tioårsperiod årligen kan förlora upp till 100 miljarder kronor om ingenting görs på det här området. Mot den bakgrunden måste det väl ändå till åtgärder, även om detta blir framgångsrikt. Sverige är snart det enda landet inom EU som inte har gjort någonting för att vårda de här lättrörliga skattebaserna.

Det skulle vara intressant om finansministern ville kommentera det något. Det är ju bra om det här blir framgångsrikt, men vi har över 6 miljoner aktiesparare i Sverige. De har redan ca 400 miljarder i utlandet som inte redovisas. Det omfattas uppenbarligen inte av detta. Jag tycker att vi måste få en kommentar till detta.

Anf.  13  Biträdande finansrådet PEDER ANDRÉ:

Vi vet inte med säkerhet storleken på sparandet i utlandet. Det är framräknat ur statistik och man har gjort jämförelser, sedan får man en restpost. Den har då skrivits fram. Man talar om ett totalt kapital på i storleksordningen 350–400 miljarder. Men hur det sedan är placerat, om det är placeringar i aktier eller räntebärande tillgångar, vet vi ingenting om. Vi vet bara att om det är placerat i aktier i dag blir det beskattning i viss utsträckning. Men om det är placerat i räntebärande tillgångar blir det ingen beskattning om man inte har anmält till skattemyndigheten att man placerar i utlandet.

Anf.  14  MATS ODELL (kd):

Syftet med de här frågorna är inte enbart att ringa in de fiskala effekterna utan faktiskt också att vårda Sverige som välfärdsland. Om vi redan har 400 miljarder utanför landet och vi får ett beskattningssamarbete som kan återföra lite av inkomsterna på kapitalet är ju målsättningen ändå att få tillbaka kapitalet till Sverige. Vi kristdemokrater vill gärna skicka med regeringen att det arbetet snart måste upp på agendan på ett mer handfast sätt än hittills.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi har kommit till slutet av den här diskussionen. Jag tror att jag behandlar alltihop i ett sammanhang. Detta är ju ett stort paket. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi raskt vidare. Jag vill påpeka att vi kommer att få en votering kl. 11. Vi bör väl ha som riktpunkt att vara klara med Ekofinärendena före voteringen.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa område gäller de finansiella tjänsterna, och där ska jag säga några ord. På övriga punkter kan jag sedan vara ganska kort.

Det gäller alltså handlingsplaner för finansiella tjänster och den s.k. Lamfalussyrapporten. När det gäller handlingsplanen fastställdes vid Lissabontoppmötet en sluttidpunkt för en integrerad finansmarknad till år 2005. Kommissionen har nyligen lämnat en lägesrapport när det gäller genomförande av handlingsplanen för finansiella tjänster. Kommissionen uppger att genomförandearbetet har skett på ett tillfredsställande sätt, och i rapporten ställer kommissionen upp på en genomförandeplan med nödvändiga åtgärder när det gäller 20 projekt för att kunna uppnå en integrerad marknad. Prioriteringarna är uppställda i två grupper med tio projekt i vardera. En grupp består av projekt där kommissionen i en nära framtid kommer att lämna förslag, och den andra gruppen består av förslag som behandlas i rådet.

Lissabontoppmötet har alltså fastställt måldatumet för en integrerad finansmarknad till år 2005. Det är ett mål som inte kommer att vara lätt att uppnå utan kommer att kräva stora ansträngningar från alla aktörer. Ett viktigt och nödvändigt bidrag till denna process syftande till att öka trycket i genomförandeprocessen är kommissionens prioriteringslista i framstegsrapporten.

EU:s finansministrar har också utsett en särskild kommitté av s.k. vise män under ledning av Alexandre Lamfalussy, som haft i uppdrag att undersöka förhållandena på värdepappersmarknaden inom EU och föreslå åtgärder i syfte att förbättra marknadsfunktionen. I kommittén har också Bengt Rydén från Sverige ingått. Kommittén lämnade en lägesrapport i början av november och kommer i februari nästa år att lämna en slutrapport.

I lägesrapporten betonar kommittén de finansiella marknadernas betydelse för den europeiska ekonomin och att det är av stor vikt att aktionsplanen för finansiella tjänster genomförs så snart som möjligt. Kommittén föreslår att aktionsplanen ska vara genomförd i sin helhet år 2004, för vissa prioriterade direktiv redan år 2003. Vidare är kommittén kritisk till lagstiftningsprocessen avseende värdepappersmarknaden inom EU. Kommittén föreslår ett antal åtgärder för att förbättra denna process, bl.a. att i ökad omfattning arbeta med ramlagstiftning och att tillsätta en värdepapperskommitté. När det gäller lagstiftningsprocessen önskar kommittén även att den ska behandlas på Stockholmsmötet i mars nästa år.

Slutrapporten kommer att vara ett viktigt inslag i arbetet för en integrerad finansiell marknad i Europa. Här kommer Sverige att få en betydelsefull uppgift i att under ordförandeskapet driva de här frågorna vidare och behandla dem just under Stockholmsmötet.

Anf.  17  LARS TOBISSON (m):

När man läser dessa rapporter som lämnats, både den från kommissionen om de finansiella marknaderna och de vise männens rapport, finner man rätt mycket av kritik mot vad som har skett sedan målen ställdes upp i Lissabon. Här har för lite skett, och det konstateras ganska klart att man inte når fram till sin gräns 2005 om det inte sker en avsevärd skärpning.

Det här är problemet med att gå fram med soft law, som man nu gör i växande utsträckning på skilda områden. Vi har själva sett hur man från svensk sida har kunnat anta rekommendationer och riktlinjer, t.ex. på det sysselsättningspolitiska området, i fullt medvetande om att man sedan inte avser att efterleva dem. Jag vill inte påstå att just Sverige utmärker sig i de här avseendena, utan jag tror att andra länder kan vara väl så utsatta. Men risken för Sveriges del blir ju att när vi ska redovisa hur framgången ser ut vid Stockholmsmötet i mars så kommer det att finnas brister och anledning att åter känna oro för hur det här ska kunna uppfyllas. Risken är då också att detta återfaller på ordförandelandet så att vi får skulden för vad som inträffat.

Anf.  18  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tror att detta är ett väldigt viktigt arbete. Kanske kan det stramas upp lite med hjälp av den här rapporten. Som det står här är regeringen generellt sett positiv till rapporten. Det är vi också. Vi har inte tagit ställning i detalj till de olika förslagen, men som helhet är vi nöjda. För att apostrofera onsdagens debatt tror jag för övrigt att det här är ett betydligt viktigare arbete för att behålla väl fungerande marknader internationellt än att försöka köpa upp börserna i de andra länderna. Jag tycker därför att det vore väldigt bra om regeringen lade lite mer tonvikt vid det här arbetet.

Det jag tänkte fråga är just vilken typ av frågeställningar man ska fatta beslut om på Stockholmsmötet när det gäller lagstiftningsprocessen. Det står här att detta ska behandlas, och finansministern gick ganska hastigt över vad det är för typ av frågeställningar som kommer upp för avgörande här i Stockholm.

Anf.  19  MATS ODELL (kd):

Jag hade också debatten i onsdags i färskt minne när jag läste detta. Min fråga är närmast om regeringen sätter någon tilltro till detta. Vi är ju nu beredda att till en början höja låneramen med 200 miljoner för att kunna köpa Londonbörsen och i nästa steg under utgiftstaket anslå upp till 560 miljoner för att se till att dessa marknader ska fungera. Hur går detta ihop? I det förra ärendet litade man helt på EU, men i det här fallet gör man tydligen inte det. Där är det nationella åtgärder som ska till, och man avsätter betydande belopp för att säkerställa att marknaderna fungerar. Hur går detta ihop?

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror inte att EU har några större svårigheter med den här kombinationen. Det här handlar om ett långsiktigt och övergripande arbete. Enstaka händelser i enstaka parlament tror jag inte är det som är EU:s perspektiv just nu.

Jag vill gärna betona, som svar till Karin Pilsäter, att vi från svensk sida har lagt väldigt stor vikt vid det här arbetet. Exempelvis har vi arbetat för att få in Bengt Rydén här, och han har också på ett värdefullt sätt bidragit till en hel del av de förslag som finns. Vi hoppas att detta ska kunna leda till goda framgångar.

Den mer konkreta frågan om vilken typ av frågor man kan tänka sig blir möjliga att ta ställning till på Stockholmstoppmötet skulle jag vilja be statssekreterare Sven Hegelund att kommentera.

Anf.  21  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag vill först understryka det finansministern sade om att vi ser det här som ett viktigt område att gå framåt på. Det sker också ett successivt antagande av direktiv när det gäller den finansiella handlingsplanen. Det senaste som nu är aktuellt är penningtvätt, som är en del i detta.

Problemet på det här området är att det går för sakta, vilket också understryks i Lamfalussyrapporten. Huvudförslaget i denna rapport är att försöka gå ifrån den väldigt detaljerade lagstiftning som sker med direktiv och i stället arbeta mer som vi gör i Sverige när det gäller de här områdena, nämligen med ramlagstiftning som sedan fylls i av experter på olika sätt. Det är precis detta som kommer upp i Stockholm, om det här arbetet får fortskrida som vi tror att det kommer att göra. Man kan då tänka sig ett genombrott för en snabbare process, och det gäller tills vidare för värdepappersområdet. Sedan kan man diskutera om detta även går att tillämpa på andra delar av finansmarknaden – t.ex. redovisningsområdet, som är ett väldigt detaljerat område.

Men det finns också ett antal direktiv på väg under våren som rullar på i den vanliga processen. Vi kommer att hantera många frågor på det här området under vårt ordförandeskap.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det här är egentligen en rapportpunkt, men regeringen har ju angett lite ståndpunkter med anledning av rapporten. Det ska ju ske en diskussion kring detta. Jag konstaterar efter den diskussion vi haft här att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi snabbt vidare på dagordningen.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Sedan handlar det om Revisionsrättens årsrapport. Här har nämnden fått en redovisning av rättens ordförande Jan O Karlsson. En motsvarande redovisning kommer att lämnas på Ekofinrådet, och det förväntas inte någon debatt.

Arbetet med rapporten har nu påbörjats i Regeringskansliet inför det att beredningen inleds i rådet i januari nästa år. Sedan återkommer det på Ekofinrådets dagordning i mars, då vi ska ta ställning till ansvarsfrihetsprövningen för kommissionen. Det blir en viktig uppgift under vårt ordförandeskap.

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Jag hade inte möjlighet att vara närvarande när Revisionsrättens ordförande Jan O Karlsson var här för några veckor sedan. Men jag hörde honom på radio, och jag fick intrycket att ett av hans viktigaste krav var just kommissionens förslag om att en särskild europeisk åklagare för brott som begås mot EU borde inrättas. Här sägs det nu att Revisionsrättens iakttagelser är värdefulla och att Sverige verkar för att uppdagade brister ska åtgärdas. Men på den här punkten är regeringen fortfarande negativ, såvitt jag förstår. Jag har ställt frågan till statsministern, och han hänvisade då till utrikesministern. Såvitt jag förstår finns motståndet mot detta på Justitiedepartementet.

Är det verkligen så svårt att harmonisera de processrättsliga regler som skulle göra att man fick det redskap som man nu efterlyser för att komma till rätta med det fusk som är en sådan enorm belastning när det gäller opinionen mot Sveriges deltagande i de europeiska gemenskaperna?

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som jag sade ska vi pröva de förslag som finns och lyssna till Jan O Karlssons redovisning på måndag i nästa vecka. Vi har ännu inte mer än påbörjat processen i Regeringskansliet, så vi har inga definitiva ställningstaganden till de förslag som finns.

Anf.  26  MATS ODELL (kd):

Detta var ju en mycket välkommen öppning från regeringens sida, om man nu är beredd att även pröva den här frågan. Detta hälsar vi naturligtvis med stor tillfredsställelse.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Mats Odell kanske inte ska dra för långtgående växlar på det här svaret.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

När nu finansministern för en gångs skull svarar på en fråga drar jag växlar på det.

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Även kortvarig glädje är ju glädje.

Vi går vidare med den ekonomiska situationen i kandidatländerna, som vi kommer att behandla. Det gäller framför allt frågor om makroekonomisk och finansiell stabilitet. Vi välkomnar från svensk sida just de senare aspekterna. En makroekonomisk stabilitet och en sund, väl fungerande finansiell sektor utgör centrala aspekter för kandidatländerna i deras förberedelser för ett framgångsrikt EU-medlemskap. Det förväntas också att ministrarna gör ett uttalande vid mötet där man betonar betydelsen av en kommande dialog med kandidatländerna i fråga om makroekonomisk och finansiell stabilitet. Det är också detta vi har för avsikt att få till stånd under det kommande ordförandeskapet.

Anf.  30  SIV HOLMA (v):

Jag tycker i och för sig att Sveriges ståndpunkt är i rätt riktning. Dock skulle jag vilja ha ett förtydligande om att kandidatländerna har samma politiska handlingsutrymme som Sverige när det gäller att kunna stå utanför tredje etappen i EMU. Vi fullföljer då det som Lars Ohly tog upp här den 3 november. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det.

Anf.  31  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja säga med viss kraft att jag vill att finansministern verkligen motsätter sig sådana formella kriterier och procedurer som mycket väl kan riskera att bli ytterligare käppar i hjulet när det gäller östutvidgningen. Det är jättebra om man har en dialog och att också de andra länderna kan agera stödjande när det gäller uppbyggnad av finansiell stabilitet och makroekonomiska frågor, men vi måste vara otroligt motsträviga mot alla former av formalisering av detta. Jag hoppas att det är vad som menas med de rader som står här.

Anf.  32  AGNE HANSSON (c):

Även jag vill markera att detta är en fråga där Sverige bör ta initiativet under ordförandeskapet och göra det med kraft för att nå framgång.

Sedan understöder jag starkt det krav som även Karin Pilsäter tog upp, nämligen att man från regeringens sida verkar för att det inte införs ytterligare procedurer, såsom antyds här, för att försvåra möjligheterna för kandidatländerna.

Slutligen måste vi göra allt vad vi kan för att förbättra och städa framför egen dörr för att vara ett föredöme när det gäller ekonomiska frågor och uppfyllandet av de kriterier som finns. På den punkten vill jag ha en ambitionsvink från regeringen om att man tänker driva detta hårt och kraftfullt.

Anf.  33  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi hade en delegation från Europaparlamentets utrikesutskott här i går. Bl.a. diskuterade man utvidgningsfrågorna. Personligen upplevde jag att parlamentet var en liten aning mer försiktigt i ambitionerna att ha en snabb tidsplan för östutvidgningen. Man brukar vara väldigt drivande i den frågan och andra sådana här frågor, men i går tyckte jag att det var lite mer försiktighet. Mot den bakgrunden vill jag ställa en fråga: Upplever finansministern att medlemsländerna är ängsliga för att de här ländernas ekonomi, och kanske bristande stabilitet i ekonomin, kan utgöra ett problem för euron om de kommer in för snabbt? Är det en trend att man kan ha den uppfattningen och att det är mot den bakgrunden det eventuellt kan komma upp nya kriterier?

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För det första är det allom bekant att Sverige mycket tydligt har prioriterat utvidgningen. Vi gör allt vad vi kan, också under vårt ordförandeskap, för att underlätta processen i utvidgningen. Vi kommer t.ex. i samband med det informella Ekofinmötet i Malmö att bjuda in kandidatländernas finansministrar och riksbankschefer för att föra bl.a. en makroekonomisk dialog. För alla som har frågat på det här området kan jag bara understryka att vi har samma uppfattning som den ni för fram: Det är angeläget att vi på alla vis underlättar den här processen.

Till Siv Holma kan jag säga enkelt och tydligt att det inte finns något kandidatland som begärt att få någon särskild behandling när det gäller EMU-processen. Det kan vara ett önskemål från ett enskilt parti i Sveriges riksdag, men det är inget önskemål som har framförts från något kandidatland. Trots allt är det kandidatländerna som har att avgöra hur de vill hantera den här processen. Där är det alltså ganska enkelt. Sedan är ju detta med EU-medlemskapet och EMU-samarbetet en process i två steg. Men länderna är helt entydiga på den punkten. De vill inte ha någon särbehandling.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som jag tidigare har berättat här i EU-nämnden lämnade kommissionen i juni i år ett förslag till ändring av de gemensamma momsreglerna inom EU i syfte att bättre anpassa dem till den elektroniska handeln. Förslaget från kommissionen innebär bl.a. att företag från tredje land som säljer elektroniskt levererade tjänster till privatpersoner inom EU endast behöver momsregistrera sig och betala skatt i ett enda EU-land.

De flesta länder är emot kommissionens förslag, eftersom det inte leder till att skatteintäkterna går till konsumtionslandet. Det franska ordförandeskapet har därför föreslagit en kompromiss som innebär att företagen från tredje land ska registrera sig och betala skatt i varje land där de har privatpersoner som kunder. Många länder menar att detta leder till stor administration för tredjelandsföretagen, och därför har arbetsgruppen efter det förra Ekofinmötet i oktober diskuterat vilka alternativa lösningar som kan finnas.

Ett alternativ som förts fram i diskussionen är att tredjelandsföretagen bara behöver registrera sig och betala moms i ett enda medlemsland, och sedan kan skatteintäkterna fördelas ut till de länder där konsumenterna finns. Det är ett alternativ som Sverige och flera andra medlemsländer tycker kan vara värt att gå vidare med och undersöka. Ordförandeskapets avsikt vid detta Ekofinmöte är att man ska bestämma sig just för att titta vidare på det här alternativet.

Anf.  37  MATS ODELL (kd):

Det är naturligtvis ur en synpunkt ett optimalt förslag, med tanke på de momssatser vi har här. Frågan är väl närmast – den kanske är svår att svara på, och det har jag förståelse för – om det över huvud taget finns någon som tror att detta är en framkomlig väg. I så fall har man ju öppnat för en princip som kan vara användbar på flera områden framöver.

Anf.  38  CARL ERIK HEDLUND (m):

Förra gången vi diskuterade detta i EU-nämnden ställde jag en fråga om kontrollaspekten. Min fråga till finansministern är om det finns några som arbetar med hur man ska kunna kontrollera införseln från tredje land av den här typen av elektroniska produkter. Om man inte kan kontrollera detta på ett säkert sätt är ju risken den att det bara blir en mer eller mindre akademisk fråga hur man ska fördela momsintäkterna, för de lär inte bli så stora.

Min andra delfråga är vilket incitament leverantörer från ett tredje land ska ha att registrera sig och uppbära momsintäkter när de själva inte kan göra några avdrag osv. Det blir ju en extra pålaga.

Sedan vill jag understryka att det är viktigt att detta arbete kommer till något slut. Det är ju inte bra för europeiska företag, och därmed inte heller för svenska företag, inom det här området om man har en ojämn konkurrenssituation gentemot företag från tredje land.

Men kontrollaspekten tycker jag att man måste fokusera på. Den är helt avgörande om detta ska kunna ha någon som helst verkan.

Anf.  39  AGNE HANSSON (c):

Jag kan instämma med Carl Erik Hedlund på den senare punkten. Det är väl en av orsakerna till att man diskuterar det här.

Jag tycker i och för sig att det här verkar svårt, komplicerat och inte alldeles enkelt. Vi förutsätter att regeringen agerar utifrån linjen att för det första hitta så enkla regler som möjligt, för det andra få konkurrensneutralitet i systemet och för det tredje få en säker kontrollapparat som ger den effekt som är tänkt. Det är en linje som jag kan tänka mig att ge ett starkt stöd i fortsättningen.

Anf.  40  Kanslirådet EVA POSJNOV:

Vad gäller frågan om huruvida det finns några som anser att detta är en framkomlig väg, denna tredje väg som man nu pratar om med ett registreringsställe och en fördelning av inkomsterna, är det flera som anser att detta är någonting man bör titta mer på. Det kan nog möjligen bli en framkomlig väg i framtiden. Men man måste titta mer på detaljerna innan man kan se exakt hur det ser ut.

Vad gäller kontrollaspekterna var den frågan uppe här också förra gången. Det är någonting man arbetar på. Det finns grupper både inom EU och inom OECD som tittar på kontrollfrågorna, hur man ska kunna utöka samarbetet mellan myndigheter, utbyta information och se över kontrollfrågorna. Det är naturligtvis en viktig bit i det hela. Det man försöker åstadkomma är ett system som är så pass enkelt att det går att tillämpa åtminstone för dem som vill tillämpa det och är seriösa.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi ska se om vi hinner sista ärendet här också.

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om stabilitets- och konvergensprogrammen, dvs. Finlands, Nederländernas och Tysklands program. Jag tror inte att de ur svensk synpunkt är något större bekymmer.

Anf.  43  MATS ODELL (kd):

Inte annat än att vi kan dra lärdom av bl.a. det tyska programmet. Den slutsats som också dras här är att reformen väntas bidra till en förbättring av ekonomins funktionssätt och förbättrade offentliga finanser på sikt.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Har vi några övriga frågor på den här dagordningen?

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har till sist den makroekonomiska dialogen, som kommer upp i anslutning till Ekofinmötet. Det handlar om representanter för regeringarna, arbetsmarknadens parter på Europanivå, ECB och centralbankerna. Det kommer alltså att genomföras ett sådant makroekonomiskt möte också.

Anf.  46  SIV HOLMA (v):

Sverige har ju lämnat en rapport om ekonomiska reformer till EU. Jag har läst igenom den och vill fråga hur det kommer sig att man tar upp saker och ting som inte har behandlats av riksdagen. Det gäller den privata samfinansieringen, där regeringen beskriver att den har en arbetsgrupp som föreslår vissa åtgärder.

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag är inte säker på att jag förstod exakt vad frågan handlade om. Jag kan be att få återkomma på den punkten.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi är i lite tidsnöd nu. Vi har en votering som börjar kl. 11.00 skarpt, så vi ska förflytta oss dit ned. Det här kanske är en fråga som Siv Holma kan klara ut med finansministern vid sidan av.

Med det förklarar jag dagens samråd med finansministern avslutat.

2 §  Sysselsättning och socialpolitik

Statsrådet Mona Sahlin

Statsrådet Ingela Thalén

Statssekreterare Lise Bergh

Rapport från ministerrådsmöte den 16 och 17 oktober 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2000

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar, och jag hälsar statsråden Mona Sahlin och Ingela Thalén med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi brukar ju inleda med en muntlig återrapport från tidigare ministerrådsmöten, och det är ett som har ägt rum den 16–17 oktober i år.

Jag lämnar över ordet till Mona Sahlin.

Anf.  50  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Vi har ju sänt in en skriftlig rapport. Därför tänkte jag lämna en kortare återrapport.

Det antogs en politisk överenskommelse om direktiven om arbetstid inom luftfarten, likabehandlingsdirektivet, minimikravet när det gäller arbetsutrustning och handlingsprogrammet för diskriminering. Man fastställde också rådsslutsatserna om indikatorerna.

Man diskuterade också sysselsättningspaketet, vilket kommer att föreläggas på rådsmötet i nästa vecka.

Vidare var det en riktlinjedebatt om direktiven för information och samråd med arbetstagare, vilket också återkommer på rådsmötet i nästa vecka.

Det gavs också information om ordförandeskapets papper om den sociala agendan, som ju också kommer att tas upp här senare i dag.

Det är de punkter som jag vill kommentera.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet går vi vidare och går in på samrådet inför det kommande ministerrådsmötet.

Anf.  52  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag redogör först för de punkter som jag ansvarar för, och sedan redogör statsrådet Thalén för de punkter som hon ansvarar för. Statssekreterare Lise Bergh får sedan redogöra för jämställdhetspunkterna.

Det är ju en väldigt lång dagordning. Jag skulle vilja kommentera sex av de punkter som ligger inom mitt ansvarsområde, och det är dagordningspunkterna 3, 5, 6, 7, 14 och 15.

Jag börjar med punkt 3 om höstpaketet, sysselsättningspaketet. Det är en mycket stor fråga som vi också diskuterade mycket på EU-nämndens förra sammanträde. Detta paket består av tre dokument som nämnden väl känner till, den gemensamma rapporten om sysselsättning, rekommendationerna till medlemsstaterna och förslaget till riktlinjer för år 2001. Och detta paket kommer att diskuteras vid rådsmötet.

Vi hade tillsammans med finansministern frågan uppe förra gången. Vi är på ett övergripande plan mycket nöjda med kommissionens arbete med sysselsättningspaketet. Och utkastet till den gemensamma rapport som nu föreligger visar också att det har skett framsteg och förändringar sedan medlemsstaterna har fått ge synpunkter. Vi delar uppfattningen i slutsatserna, nämligen att det är bra att man har jobbat in det som var det viktiga från Lissabon, särskilt som vi förra gången framhöll att målet om full sysselsättning och fastställande av nationella mål finns med.

Vi vill kunna ställa oss bakom det budskap som förmedlas här. Och det är viktigt att framhäva, vilket vi också vill ta upp på rådet, att man tar fasta på de huvudprinciper som framgår i yttrandet. Det är viktigt mot bakgrund av trovärdigheten mot den process som hela Lissabonarbetet utgår från.

Vi har försökt få med slutsatserna ordentligt och en förenkling av riktlinjerna. Och jag redogjorde ju förra månaden för vilka huvudpunkter som det handlade om.

Jämställdheten skulle handla om resultatet av åtgärderna och inte bara om kostnaderna, och vi skulle försöka fortsätta att driva frågan om att få bort ordet ras.

Både sysselsättningskommitténs och den ekonomisk-politiska kommitténs yttranden ligger väl i linje med det som Sverige har framfört, och vi vill därför kunna ställa oss bakom yttrandet med dessa synpunkter.

Anf.  53  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag har egentligen inga konkreta frågor till Mona Sahlin. Jag vill bara kortfattat markera den moderata positionen. Jag tror inte heller att den kommer som någon våldsam överraskning för någon. Den här frågan har ju diskuterats åtskilliga gånger. Det är nu fjärde vändan som sysselsättningsriktlinjerna är uppe. Om jag förstod det rätt så diskuterades frågan också vid EU-nämndens sammanträde den 13 oktober.

Vi har vid flera tillfällen haft synpunkter på den beredvillighet med vilken Sverige medverkar till olika typer av rekommendationer som man sedan i tillämpliga delar avstår från att följa. När det gäller sysselsättningsrekommendationerna så gäller det framför allt de synpunkter som har riktats till Sverige när det gäller skattetrycket på arbete.

Jag vill också understryka att sysselsättningsstrategier naturligtvis inte skapar jobb, utan det gör bara livskraftiga företag.

En reflexion när det nu är fjärde gången som vi har ett sysselsättningspaket uppe för beslut är ju att riktlinjerna för varje ny upplaga tenderar att flyta ut alltmer. Och det som väl framför allt har kommit till efter Lissabonmötet är ju betoningen av det livslånga lärandet, vilket ju i och för sig inte är en kontroversiell fråga. Men den reflexion som man kan göra är att ju mer sysselsättningsriktlinjerna flyter ut, desto mindre tenderar de ju att behandla det som är unionens egentliga uppgifter, nämligen att fokusera på sådant som har med gränsöverskridande frågor att göra och sådant som har med lösningar för att underlätta den fria rörligheten att göra.

Anf.  54  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Kristdemokraterna är positiva till detta. Vi har inga större problem med agendan. Vi tycker också att det är bra om kraven och därmed kostnaderna blir lika inom EU, så att vi får en konkurrensneutralitet också på kostnadssidan. Jag vill understryka att vi tycker att det är viktigt, precis som uppläggningen är här, att man har en öppen samordning och att man driver det framåt genom jämförande indikationer i stället för att man har en harmonisering, vilket vi inte tror skulle vara lika bra.

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi förde denna diskussion när Mona Sahlin senast var här tillsammans med Bosse Ringholm. Miljöpartiets uppfattning är fortfarande densamma, nämligen att vi är kritiska mot att man arbetar med sysselsättningsfrågor på detta vis på EU-nivå. Det är lite motstridigt att man accepterar riktlinjer på EU-nivå som faktiskt ibland står i strid mot den politik som man för här hemma.

Anf.  56  SIV HOLMA (v):

Jag har vissa synpunkter just på att man inte ska föra detta för långt. Men vi i Vänsterpartiet tycker att sysselsättningsriktlinjerna och uppföljningssystemet kan godtas.

Däremot har vi en del synpunkter när det gäller kommentarerna om Sverige. Det gäller skattesänkningar. Det är inte någonting som rör EU:s kompetensområde. Det finns inga belägg för att sysselsättningskvot och skattekvot hänger samman.

När det gäller sänkning av skatten på arbete genom kompensation för egenavgifter så är det något som vi i och för sig redan har genomfört. Det har EU ingenting med att göra.

Våra trygghetssystem är mycket sysselsättningsvänliga och har snarast förstärkt arbetslinjen, inte minst för kvinnor. Det tycker jag är viktigt att föra fram i detta sammanhang.

Anf.  57  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det var inte så många frågor utan mer kommentarer. Och jag kan instämma i en del av dem.

Mikael Odenberg uttryckte att strategier inte skapar jobb. Däremot har det framgångsrika arbetet på sysselsättningsområdet i Europa också gett resultat i form av sysselsättning i många länder just därför att rörligheten har med unionens kärna att göra.

Precis som Holger Gustafsson sade så innebär arbetet med indikatorer att man i medlemsländerna själva väljer arbetssätt men hittar bra sätt att jämföra med varandra och därmed också att lära av varandra.

Jag noterar stödet som för övrigt uttrycktes.

Anf.  58  MIKAEL ODENBERG (m):

För mig har unionen, eller gemenskapen, alltid varit en sysselsättningsunion eller en sysselsättningsgemenskap, därför att det främjar arbete, företagande och välstånd när man främjar konkurrens och fri rörlighet över gränserna. Så för mig är skillnaden på EU före och efter Amsterdamfördraget inte så stor i det hänseendet.

Det är klart att alla de ambitioner som präglar sysselsättningsriktlinjerna naturligtvis är invändningsfria. Det är inte någon som är emot livslångt lärande. Det är inte någon som är emot att man ökar människors anställbarhet. Det är inte någon som är emot ökad jämställdhet. Men frågan är naturligtvis i vilken utsträckning som subsidiaritetsprincipen ska vara levande och i vilken utsträckning som man ska vara försiktig med att låta unionen klampa in med riktlinjer på områden där implementeringen och där den konkreta politiken i allt väsentligt är nationell.

Jag tycker att denna skepsis förtjänar att uttryckas också i samband med sysselsättningsriktlinjerna, i all synnerhet som man nu, när man är inne på fjärde upplagan, ser hur de sväller och hur alltmer tas in. Det är klart att om man har ett unionssamarbete så ska man ju ta vara på de möjligheter som finns att lära av varandra. Men det kan man göra utan den alltmer vidgade institutionella form som detta har fått.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet Sahlin kommentera detta?

Anf.  60  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag kan bara notera att som moderaterna uttrycker det nu så ligger de verkligen vid sidan av den stora breda fåran i Europasamarbetet. Jag tycker att det ändå är på detta sätt som man på ett framgångsrikt sätt utvecklar det som är kärnan i Europasamarbetet.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare på dagordningen.

Anf.  62  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag skulle vilja kommentera dagordningspunkt 5 om den socialpolitiska agendan. Bakgrunden är nämnden väl bekant med, nämligen att stats- och regeringscheferna vid det extra toppmötet i Lissabon beslutade att man skulle presentera en ny socialpolitisk dagordning i slutet av detta år och att den ska kunna antas vid toppmötet i Nice.

Samtliga berörda institutioner har nu lämnat sina bidrag. För vårt råds del gäller det då att skrivningarna kommer upp vid rådsmötet i nästa vecka.

Utkastet kan beskrivas som ett handlingsprogram för rådet på dessa områden för de kommande fem åren. Det innehåller en allmänpolitisk beskrivning över vilka utmaningar som unionen står inför på det sociala området och en beskrivning av de konkreta åtgärder som man tycker behöver vidtas. Det är ju en blandning av innehåll som handlar om traditionell lagstiftning som unionen redan har på t.ex. arbetsmiljöområdet och sedan den öppna samordningsmetoden, precis som man jobbar med sysselsättningsområdet.

Det är sex åtgärdsområden som tas upp: fler och bättre arbeten, arbetstagarskydd i en rörlig ekonomi, bekämpande av fattigdom och diskriminering, samarbete rörande moderniseringen av de sociala trygghetssystemen, jämställdheten och, inte minst viktigt, de sociala aspekterna när det gäller utvidgningen.

Regeringen välkomnar att man ska anta en socialpolitisk dagordning. Vi tycker också att det är viktigt att man förstärker och utvecklar de sociala dimensionerna av Europasamarbetet.

Det är viktigt att konkretisera det som stats- och regeringscheferna enades om i Lissabon. Ordförandeskapet har skickat ut ett förslag som diskuteras nu. Och flera länder har, för att uttrycka mig milt, synpunkter på textinnehållet i dokumentet. Vi har nyligen fått ett nytt utkast som kommer att diskuteras mer direkt dagen före rådets möte. Men huvudinriktningen och huvudinnehållet ställer sig regeringen bakom.

Anf.  63  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag tycker att det finns anledning att här framföra en betydande skepsis. De underliggande resonemangen är ganska parallella med dem som jag förde fram när det gällde sysselsättningsriktlinjerna. Här har stats- och regeringscheferna gjort politiska deklarationer i samband med ett rådsmöte, och vips har vi nu satt i gång en process med att ta fram en socialpolitisk dagordning som väsentligen inte har någonting med unionsarbetet att göra.

Återigen: Det är väldigt behjärtansvärt. Jag har ingenting emot ambitionen att förbättra den sociala sammanhållningen, att avskaffa all slags utslagning eller diskriminering och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Jag har inga invändningar mot några av de andra värderingar som här sägs vara väsentliga. Men man kan onekligen fråga sig vad detta har med Europeiska unionen att göra. Det sägs att det ska bedrivas en fortsatt lämplig familjepolitik. Jag undrar vad som ligger i begreppet fortsatt lämplig. Det indikerar ett positivt betyg till dagens familjepolitik, som jag för min del inte är beredd att instämma i.

Men alldeles bortsett från detta så framgår det här att det anses ofrånkomligt att främja och utveckla samordningen mellan medlemsstaterna av avgiftspolitiken. Rörligheten kräver anpassning av arbetstagarna, de nationella skolsystemen och sociala systemen. Den socialpolitiska dagordningen rör i allt väsentligt frågor som ankommer på de nationella parlamenten att handlägga. Och EU bör i grund och botten hålla fingrarna borta. Det gör man inte med den socialpolitiska dagordning som nu är under utarbetande.

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp):

Såsom den socialpolitiska dagordningen ser ut i dag så anser vi att regeringen ska säga nej till den.

Jag vill ta upp en övergripande frågeställning, nämligen att det faktiskt borde framkomma i dokumentet att socialpolitik är en nationell angelägenhet. Det står inte tydligt skrivet någonstans i hela detta dokument.

Jag vill också påpeka de saker som vi har reagerat över allra mest i dokumentet. Det gäller bl.a. diskussionen kring att man kan tala om en europeisk social modell. Vi undrar vad det är för något. Vi tycker inte heller att alla EU-länder ska anpassa sig till samma familjepolitik. Det finns inte en familjepolitik som är bäst i hela världen. Man har olika traditioner och önskemål. Jag ser ingen universell familjepolitik som den enda rätta. Och vad menas med en europeisk social modell?

Det finns en mängd olika frågor här som jag tycker är tveksamma. Det står t.ex. på s. 3 i dokumentet att det tycks ofrånkomligt att främja och utveckla samordningen mellan medlemsstaterna av avgiftspolitiken. Det står också att man har som ambition att äldre arbetstagare ska fortsätta arbeta om de vill, dvs. att man går in och diskuterar frågan om pensionsålder. Det är ingen EU-fråga att över huvud taget diskutera. När man tar upp vad som är syftet, så talar man om höjd levnadsstandard i stället för, som vi skulle tycka att det var viktigt att tala om, bättre livskvalitet eller möjligheter till självförverkligande. Bara det visar ju att detta inte är en fråga som EU ska syssla med.

Det står också att man ska fastställa prioriterade åtgärder för den europeiska socialpolitiken och att man vid genomförandet bör utnyttja hela det utbud av gemenskapsinstrument som finns för närvarande.

Om man läser kommissionsdokumentet framstår det som att det ska komma andra gemenskapsinstrument på detta område i framtiden.

På s. 8 i kommissionsdokumentet står det:

Om detta antas kan kommissionens bidrag till den aktuella regeringskonferensen, och i synnerhet förslaget att utvidga bruket med kvalificerad majoritet, få konsekvenser för en framtida utveckling. Lika viktig för den framtida socialpolitiken kan stadgan om de grundläggande rättigheterna bli.

Det finns alltså en ambition från flertalet EU-länder att detta ska bli språngbrädan till att faktiskt ha fler gemenskapsinstrument inom socialpolitiken. Vi är ytterst tveksamma till den text som finns här i dag.

Om man också har läst Europaparlamentets betänkande när det gäller detta område, som Anne Van Lancker har skrivit, så tar hon upp att man borde ha kollektivavtal på EU-nivå. Hon tar upp harmonisering av arbetskraftsinvandring, frivilligorganisationernas betydelse för socialpolitiken, dvs. den engelska modellen, hon tar upp harmonisering av skatter, och hon tar upp att socialpolitiken bör bli en EU-fråga där beslut ska kunna fattas med kvalificerad majoritet. Och detta betänkande stöddes av en majoritet i Europaparlamentet.

Dessa åsikter finns alltså på EU-nivå.

Jag har också en fråga. Man ska fastställa ett antal riktlinjer, särskilt på barnomsorgsområdet. Vad menas med detta?

Som dokumentet ser ut i detta läge så tycker vi inte att Sverige ska stödja det.

Anf.  65  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

I likhet med Miljöpartiet anser vi också att Sverige inte bör stödja detta dokument. Vi är bekymrade över att betänkandet innehåller förslag som innebär att kommissionen ska vara motor i utvecklingen av socialpolitiken i Europa. Det innebär, som vi ser det, en växande överstatlighet även på detta område.

Om lagstiftningen när det gäller social- och arbetsmarknadspolitik ska fungera väl så måste den vara slutpunkten i en process som växer fram underifrån.

Vi tycker också att detta innehåller helt orealistiska tidsplaner för olika direktiv under denna femårsperiod. Det är en dålig text. Och det är ej önskade harmoniseringsambitioner och ganska obegripliga, precisa och långsiktiga tidsplaner. Det är alltså mycket som behöver arbetas om.

Man kan väl säga att det finns en del i innehållet som är okej, nämligen en hel del som bara redogör för det positiva arbetet, t.ex. inom jämställdhet, arbete och trygghet. Det är saker som vi tycker är bra. Men dessa saker behandlas också inom andra forum. Så vi är också kritiska till detta.

Anf.  66  MARTIN NILSSON (s):

Vi är i stora drag positiva till det här initiativet och tycker att det bör fullföljas. Det är mycket kvar att fylla i. Det är ju inget slutgiltigt dokument. Det finns en hel del att diskutera vidare kring. Generellt sett tydliggör det och konkretiserar ett antal av de mer allmänna målsättningar som unionen tidigare har haft. Det är en del som redan finns och en del nytt som kommer.

Jag vill understryka det som Holger Gustafsson sade tidigare, nämligen vikten av att försöka att skapa en arbetsmarknad och ett socialt system som ger förutsättningar för lika villkor i hela unionen. Jag tycker ibland att det blir lite udda när man argumenterar utifrån att det behövs gemensamma beslut t.ex. när det gäller miljöskatter. Miljöproblemet tenderar att flytta över gränserna. Men så fort det handlar om sociala problem, människors problem, då bortser man från just denna faktor. Där tycker vi att det finns ett problem.

Det är uppenbart att produktionen kan flytta dit där de sociala villkoren är sämst. På det sättet undergräver man successivt sociala rättigheter runtom i Europa. Vi tycker att det är lite udda. Vi noterar också att de fackliga organisationerna på Europanivå tycker att det är viktigt med ett sådant här arbete. Vi är i grund och botten positiva till detta och tycker att man bör jobba vidare med det.

Anf.  67  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Till skillnad från förra punkten som vi diskuterade angående sysselsättningen som vi står bakom är vi kritiska mot punkten om socialpolitisk dagordning. Det är ju ett väldigt brett anslag som man gör här och det griper in i otroligt många områden. Det är svårt att se vad detta egentligen kommer att leda till.

Vår grundinställning är att man här driver subsidiaritetsprincipen och att detta är en nationell angelägenhet. Vi anser därför att man ska säga nej till det här. Det är vår inställning.

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

I likhet med det förra ärendet står vi bakom den här tanken. Vi förutsätter att det inte handlar om harmonisering utan att det är indikativa faktorer där man byter erfarenheter mellan länderna på det sociala området. Då tror vi att det är värdefullt, inte minst med tanke på de nya medlemsländerna som verkligen bör kunna delta i ett sådant här erfarenhetsutbyte både på arbetsmarknadsområdet och på det sociala området.

Vi vill naturligtvis också flagga för att det inte bara ska ske ett utbyte av goda råd och erfarenheter utan att man också ska ge stöd i olika former för att de nya medlemsländerna ska komma i kapp oss så snart som möjligt.

Vi tror att det kan vara av värde för länder att kunna jämföra sina situationer. Men det ska självfallet inte vara en för långt gången harmonisering, det tror vi inte att man tjänar någonting på, utan det ska vara ett erfarenhetsutbyte och en mätare på hur länderna står.

Anf.  69  ÅSA TORSTENSSON (c):

Utan att ha några önskemål om ökad harmonisering ser vi från Centern inga större problem i det dokument som vi har framför oss. Så här långt ställer vi oss bakom det.

Anf.  70  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Moderaterna säger att det här har ingenting med unionens arbete att göra – ungefär så sade Mikael Odenberg. Främjande av social sammanhållning är fördragsfäst. Det är viktigt att ha med detta i bakgrunden, tycker jag.

Det finns en sak i diskussionen här runt bordet som märks tydligt. Antingen säger man att EU inte ska jobba med sociala frågor eller också säger man att EU behöver inte jobba med sociala frågor. Det är precis den diskussionen som förs här. Då är det viktigt, tycker jag, att minnas bakgrunden som Martin Nilsson och även andra kring bordet berörde.

Om rörligheten, som vi alla har som utgångspunkt för Europasamarbetet, också till fullo ska bli medborgarnas måste det bygga mer på lika villkor. Där har de sociala frågorna en väldigt viktig plats.

Om man antar den sociala agendan är det inte ett enda beslut som binder Sverige. Det är ju samma diskussion som man har fört när det gäller sysselsättningsområdet och som har varit framgångsrik. Jag tror att det ligger en väldigt stor framtidsmöjlighet för unionen också på det sociala området. Det är ju helt och hållet ett mellanstatligt samarbete. Ansvaret för politiken är nationellt. Det ligger på medlemsstaterna.

Det innebär inte överstatlighet i form av några bindande direktiv och lagstiftning, annat än på de områden där man redan har det, t.ex. på arbetsmiljöområdet som jag nämnde tidigare. Det handlar om att utbyta erfarenheter, sätta upp gemensamma målsättningar och att utarbeta indikatorer också på detta område.

Sedan har också Sverige och en mängd andra länder synpunkter på texterna, det vill jag verkligen understryka. Många synpunkter liknar dem som bl.a. Yvonne Ruwaida förde fram. Dessa formuleringar återkommer också till nämnden inför toppmötet i Nice.

Om man bara har i minnet att ambitionen är att också de sociala frågorna ska spela en större roll i det europeiska samarbetet, men att det fortsättningsvis ska bygga på mellanstatligt samarbete och inte på bindande överenskommelser, tycker regeringen att med de synpunkter som vi har tillsammans med en stor del av länderna på delar av texterna i ordförandeskapets papper vi kan ställa oss bakom huvudriktlinjerna och sedan återkomma när textarbetet har kommit längre, för texterna behöver verkligen jobbas igenom mera.

Anf.  71  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Det är en punkt som det kanske finns anledning att klargöra. Det gäller uttrycket kvalificerad majoritet. Den punkten berör på det sociala området enbart det som är knutet till 1408. 1408 är ju ett regelverk som samordnar ländernas egna försäkringar och trygghetssystem.

Utgångspunkten i 1408 är att vi själva fastställer våra system. Sedan finns det på EU-nivå ett anpassningsregelverk som gör det möjligt för de enskilda individerna att röra sig över gränserna.

Anf.  72  MIKAEL ODENBERG (m):

Det är klart att den här typen av dokument blir ett testfall när det gäller livskraften i subsidiaritetsprincipen. Det är ingen tvekan om den saken. När man antar den här typen av dokument sker det en glidning åt större inslag av överstatlighet. Det är helt tveklöst.

Det är klart att det är viktigt att i första hand upprätthålla lika villkor. Det som verkligen är en unionsangelägenhet är att tillse att alla unionsmedborgare som lever och verkar i ett av medlemsländerna behandlas lika.

Nu framställdes det här dokumentet av både Martin Nilsson och Mona Sahlin som något slags aktionsplan mot social dumpning inom unionen. Jag vill ändå hävda att vi i dagens europeiska union inte har problem med social dumpning.

Om jag inte uttryckte mig tillräckligt tydligt i mitt första inlägg så ska jag göra det nu. Vi anser att Sverige inte bör stödja det här förslaget. Bara som något slags symbolik noterar jag att när man ska ange den rättsliga grunden i rådspromemorian anges det med streck, streck, streck.

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp):

Miljöpartiets oro när det gäller den socialpolitiska dagordningen beror inte på att vi tror att socialdemokraterna här i Sverige har en ambition att ha en socialpolitik på EU-nivå. Vår oro beror på att det finns andra medlemsländer som har den ambitionen och som jobbar för det. De ser detta som en plattform.

Här vore det väldigt bra om man fick in det som Mona Sahlin sade, att samarbetet på det socialpolitiska området är mellanstatligt och att socialpolitiken är nationell. Det borde ju stå som en ingress i dokumentet. Det finns ju de medlemsstater som inte vill ha den typen av förtydligande. Men jag vill ändå veta om regeringen kommer att verka för att få in den kommentaren i inledningen.

När det gäller den svenska positionen har det som Mona Sahlin här har sagt inte framkommit i det underlag som vi har fått. Det vore bra om man skriftligt kunde få en svensk ståndpunkt bättre tydliggjord för EU-nämnden. Vad är det som Sverige verkar för? Även om det är en förhandling, bör ju vi i EU-nämnden få veta hur Sverige vill främja det här dokumentet. Det har inte framgått av det underlag som vi har fått. Det reser också väldigt många frågetecken som kanske är onödiga, vilket förlänger diskussionen.

Anf.  74  MARTIN NILSSON (s):

Jag tycker att det är bra om Miljöpartiet funderar på det här dokumentet. Det är uppenbart att det kan finnas en oro för vad som skulle kunna komma. Samtidigt tycker jag att vi i nämnden har som uppgift att fundera över vad som finns här och nu. Sedan får man ta itu med problemen när de dyker upp, om man tycker att det råkar bli för mycket överstatlighet eller inte.

I motsats till det som Mikael Odenberg sade tidigare tycker jag att det finns anledning att höja ambitionerna när det gäller socialpolitiska mål. Men det är viktigt att komma ihåg att det rör sig om ett mellanstatligt samarbete. Det finns inget annat än nationell politik på det området. Vad man gör är att man skapar ett antal indikatorer på samma sätt som man har gjort inom sysselsättningsområdet där det faktiskt har gett resultat. Jag tycker att det är en bra målsättning som vi bör jobba vidare med.

Anf.  75  SIV HOLMA (v):

Detta med mellanstatlighet och överstatlighet är ett viktigt klarläggande. Jag vill instämma i det som Yvonne Ruwaida sade i sitt senaste inlägg. Det finns en mening här som är väldigt central för att man inte ska få de signaler som Mona Sahlin talade om. Det står: Indikatorer för mätning av måluppfyllelse bör därför inledningsvis vara en nationell angelägenhet. Först på sikt kan det bli fråga om att utforma indikatorer på unionsnivå.

Det tycker jag är en signal som visar att det som har sagts under föredragningen här inte riktigt är samstämmigt.

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi betraktar detta som fullt förenligt med subsidiaritetsprincipen. Jämförelserna, erfarenhetsutbytet och indikatorerna ska naturligtvis ske på Europanivå, dvs. man ska kunna göra jämförelser mellan de olika medlemsstaterna medan genomförandet ligger på den nationella nivån. Vi tycker att det är både logiskt och rimligt.

Anf.  77  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Till att börja med vill jag helt hålla med om det senaste inlägget. Jag vill också, om det går, lugna Yvonne Ruwaida och andra med att det som jag sade i min inledning om hur Sverige ser på detta, vi är inte är ensamma om det. Vi har framfört det och kommer att fortsätta att göra det tillsammans med många andra länder. Det som jag tror att alla här är överens om ska tydligt och klart framgå, att socialpolitiken är nationell, men att det för unionens arbete och för medborgarnas syn på unionen är oerhört viktigt att man arbetar mer systematiskt med de socialpolitiska frågorna, men i ett mellanstatligt samarbete där man använder indikatorer precis på det sätt som Holger Gustafsson sade.

Detsamma gäller för barnomsorgen. De skrivningar som finns handlar ju inte på något sätt om riktlinjer utan om förslag till jämförelser, alltså benchmarking. I grunden hyser en del här en oro för att detta ska utvecklas till någonting annat. Man jag kan bara säga att den svenska regeringens uppfattning är den som är rådande här vid bordet. Det är nationella frågeställningar, men vi tjänar alla på att samarbeta tydligare om också de socialpolitiska frågorna. Det är detta som är regeringens utgångspunkt. Jag är övertygad om att det kommer att framgå än tydligare i de dokument som växer fram i och med rådsmötet nästa vecka.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

När det gäller diskussionen om mellanstatlighet kan man väl poängtera att det handlar om ett samarbete som sker väldigt öppet och transparent, vilket naturligtvis är väldigt bra.

Anf.  79  MATS ODELL (kd):

Jag har en känsla av att det finns ett litet missförstånd här. I Siv Holmas inlägg tidigare fanns tanken att detta med indikatorerna skulle föras upp på EU-nivå. Det är ju för att man ska ha samma måttstock när man mäter, att man inte mäter med tum i ett land och meter i ett annat. Det är inte fråga om samordning av politiken utan om en samordning av mätinstrumenten. Det tycker jag inte någon skulle kunna vara emot eller se som något hot.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jag tror nog att vi kan vara mogna att sammanfatta detta ärende. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  81  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Då vill jag kort kommentera dagordningens punkt 6 som handlar om Europabolagen, en punkt som lades på Europaunionens bord när jag var 13 år gammal, så den har verkligen legat och mognat till sig. Det här har varit blockerat under en lång tid. Som vi har förstått det för det franska ordförandeskapet nu diskussioner med Spanien för att försöka att få till stånd en kompromiss som Spanien kan acceptera. Det vi har sett av detta är också fullt acceptabelt för svensk del. Vi får se på rådsmötet om man kommer fram till en gemensam ståndpunkt.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en gammal följetong som vi har upplevt under våra fem medlemsår. Tydligen har den dessutom förekommit i 15 år dessförinnan.

Anf.  83  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

25 år, jag är inte så ung …

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Nu kanske det blir ett slut på den. Det här är ju en politisk överenskommelse och regeringens ståndpunkt är ju klar. Nämndens ståndpunkt på det här området har tidigare varit klar, men jag kan väl upprepa den och konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  85  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Dagordningens punkt nr 7 är också en gammal bekant i nämnden. Det gäller direktivet om information och samråd. Ordförandeskapet har arbetat mycket hårt med att försöka bryta den blockerande minoriteten som har funnits under en längre tid. Också här är ambitionen – det återstår att se om den går att genomföra – att nå en politisk överenskommelse på rådsmötet. Här finns en mycket stark koppling till frågan om Europabolagen som jag nyss nämnde.

Om man inte lyckas nu blir detta en av de frågor som vi får jobba med väldigt mycket under vårt ordförandeskap under våren. Det är en viktig fråga, men också här är vår ståndpunkt väl känd.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  87  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Då vill jag kommentera dagordningspunkt 14 som handlar om det s.k. vibrationsdirektivet. Det handlar om minimikrav när arbetstagare blir utsatta för vibrationer. Den enkla delen är det som handlar om hand och arm, när man hanterar borrmaskiner och liknande. Den svåra delen är det som kallas helkroppsvibrationer. Det gäller framför allt de som kör stora maskiner i skogsbruket och lantbruket.

Frågan har nu lyfts upp till Coreper med försök till en kompromiss, som man behandlar vidare i dag i Coreper. Vår inställning är att vi är mycket positiva till att direktivet behövs. Vi hoppas också att kompromissen inte går för långt så att man inte omfattar flertalet av de maskiner som verkligen orsakar arbetsskador.

Det är alltså osäkert om man kommer fram till en gemensam ståndpunkt vid rådsmötet. Annars gäller detsamma som för information och samråd, att vi får hantera det under vårt ordförandeskap.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  89  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Så har vi arbetsutrustningsdirektivet eller stegdirektivet – det handlar nämligen mycket om stegar. Eventuellt kommer punkten upp på rådsmötet som en lägesrapport eller som en gemensam ståndpunkt beroende på om det franska ordförandeskapet har lyckats få fram en ståndpunkt tillsammans med Europaparlamentet. Möjligen kommer punkten upp eller också kommer den att strykas. Det finns inga frågetecken i sak. Det är okomplicerat och inga stora knäckfrågor, utan det är ordval och formuleringar som är kvar.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Det är också en fråga som kan komma att behandlas under det svenska ordförandeskapet.

Då konstaterar jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Då är vi klara med dina ärenden. Vi tackar dig för samrådet i dag. Då går vi över på det som gäller statsrådet Ingela Thalén. Varsågod.

Anf.  91  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Jag ska ta upp punkterna 8, 9 och 13.

När det gäller punkt 8 är det det franska ordförandeskapet som har gått igenom 1408:s kapitel om invaliditetsförmåner samt ålders- och efterlevandepensioner. Det är inte mycket att säga om det. Det är en granskning, och den läggs till en av rader av granskningar som har gjorts och kommer att göras framöver.

Vi har anmält en granskningsreservation när det gäller dessa frågor med anledning av vårt nya pensionssystem så att det sker en anpassning. Jag har inte för avsikt att kommentera detta i rådet utöver att vi anser att det är bra att man har gjort den här granskningen och lämnat denna rapport.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Det här är mera lägesrapport, så det är ju inget beslutsärende.

Anf.  93  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Detta rör också området 1408. Det rör sig alltså om en redovisning av de årliga förändringar som har genomförts i respektive länder och de följdändringar i 1408 som görs med anledning av ländernas förändringar. Det är enbart tekniska justeringar och en rapport.

Anf.  94  GUSTAF VON ESSEN (m):

När det gäller 1408-punkterna är de till sin karaktär sådana att vi ska stödja dem. Med tanke på vad Mikael Odenberg sade är det inte där problemet ligger utan det här är en teknisk anpassning för att man ska kunna befrämja den fria rörligheten.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Men vi betraktar det i dag bara som en lägesrapport och inget beslutsärende.

Anf.  96  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Jag ska kanske säga någonting om punkt 10 som är lägesrapporten ifrån högnivågruppen för social trygghet. Vid ett tidigare möte har jag redovisat arbetet och de fyra områden som högnivågruppen prioriterar. Denna lägesrapport handlar om det arbete som nu ska presenteras inför kommande möte i Nice.

Det finns en samstämmighet i uppfattningen i EU-länderna om att man först och främst ska slå vakt om att socialförsäkringsfrågorna är nationella ansvarsområden. Med detta grundläggande faktum som utgångspunkt finns det ett stort intresse för länderna att utbyta erfarenheter och lära av varandra, inte minst för att möta den utveckling som alla länder har när det gäller den demografiska förändringen i Europaländerna.

Rapporten är ett underlag för det fortsatta arbetet, och det kommer att erbjuda medlemsländerna en bred insikt i och överblick över hur övriga medlemsstater har det. Det gäller alltså de nationella rapporter som kommer att lämnas in med anledning av det här arbetet.

Sverige ställer sig bakom den här rapporten. Regeringen kommer att verka för ett erfarenhetsutbyte, framför allt av pensionssystemet. Kommissionen har som sin önskan lyft fram att Sverige under sitt ordförandeskap ska erbjuda möjligheter till erfarenhetsutbyte, kanske framför allt med tanke på de förändringar som riksdagen har beslutat om och kommer att besluta om med anledning av pensionsfrågorna.

Vi har under det svenska ordförandeskapet för avsikt att anordna ett expertseminarium om pensionsfrågor för att erbjuda möjligheter till ett sådant erfarenhetsutbyte. I övrigt kommer Sverige att ställa sig bakom själva rapporten.

Anf.  97  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag kan verkligen ha missat här, men jag har inte sett den här rapporten. Jag tycker inte att vi kan samråda om någonting som vi inte har läst och sett. Därför föreslår jag att statsrådet stryker den här punkten från listan. Vi har ju inte tagit del av rapporten.

Regeringen ska nu ställa sig bakom någonting, och vi ska tycka att det är bra, men vi har inte läst rapporten. Det är ju lite olyckligt att det är så. Jag föreslår att man skjuter på punkten eller gör någonting annat. Vi har inte kunnat ta del av någon rapport. Jag har frågat på kansliet, men någon rapport har vi inte sett.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Det är riktigt. Rapporten ska ju vara ett bidrag inför mötet i Nice, så det är några dagar kvar. Vi har möte igen den 1 december, så vi kan möjligtvis ta upp rapporten då, så att alla får möjlighet att läsa den. Begär någon att få ta del av den så får vi tillmötesgå det.

Anf.  99  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Det som Gustaf von Essen säger förvånar mig, men jag noterar naturligtvis att om Gustaf von Essen säger att det inte finns något material som underlag, så finns det inte något sådant. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det.

Den här rapporten är från en tjänstemannagrupp. Såsom har redovisats tidigare handlar det om det fyra områden. Av dessa fyra områden har man nu särskilt tittat på området pensionsfrågor. Det grundläggande är att arbetet ska fortgå så att länderna själva ska ta fram egna redovisningar om hur deras pensionssystem ser ut. Sverige ska naturligtvis också ta fram sin rapport.

Med dessa rapporter som underlag är avsikten sedan att diskussionerna och erfarenhetsutbytet ska fortsätta och att, som jag nyss nämnde, Sverige ska erbjuda möjligheter att delta i ett expertseminarium. I vår vid något av ministerrådsmötena ska man återkomma till en diskussion om synpunkter på våra pensionssystem i Europa som viktiga drivkrafter för stöd till medborgarna och som viktiga inslag när det gäller nationernas ekonomiska ansvar för framtiden.

Men återigen: Utgångspunkten är att det är ländernas ansvar, och det är detta som är utgångspunkten för det gemensamma erfarenhetsutbytet.

Jag har naturligtvis behov av att på ministerrådsmötet ställa mig bakom handläggningen av frågan som ju kommer tillbaka senare i vår. Självfallet måste vi se till att högnivågruppens underlag finns tillgängligt, men, med förlov sagt, det innehåller inte så mycket mer än det som jag har sagt, men det uttrycks kanske på några fler sidor.

Anf.  100  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag misstror inte statsrådet. Jag har fullt förtroende för statsrådet och hennes hantering av detta på kommande ministerrådsmöte. Det är bara en fråga om hur förfarandet här i EU-nämnden ska gå till. När jag får rapporten i handen kommer jag säkert att reagera på precis samma sätt som statsrådet, men det får inte gå till så att man samråder om någonting grundat på ett material som EU-nämnden inte har tillgång till. Det är en principfråga.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Vi kan kanske klara ut den principfrågan. Det finns redovisat i den kommenterade dagordningen ett slags sammanfattning av vad högnivågruppen har presterat. Om man inte är nöjd med det kan man naturligtvis begära att få tillgång till hela rapporten. Såvitt jag förstår har det också redovisats på socialförsäkringsutskottets sammanträde i veckan.

Vad som kommer att ske rent praktiskt är att det här sedan ska gå vidare till Europeiska rådet, och då samråder vi ju med regeringen inför det mötet. Vi har då möjlighet att ingående diskutera de enskilda punkterna. Frågan återkommer alltså till oss här i nämnden.

Anf.  102  BERIT ANDNOR (s):

När vi läser texten under punkt 10 framgår det att det finns två studier som man har tagit fram. Den ena handlar om pensionerna, och den finns också med i handlingarna. Sedan finns det också en rapport från Kommittén för ekonomisk politik, en arbetsgrupp inom den som har tagit fram en rapport och den finns också tillgänglig.

Av den föredragning som vi fick i socialförsäkringsutskottet i går uppfattade jag det på följande sätt. Det är dessa två rapporter som bildar underlag för den rapportering som kommer att ske från högnivågruppen. Det är dessa två studier som ligger till grund för den rapportering som sker. Det är viktigt att vi klarar ut den saken, men det är högnivågruppen som ska lämna en rapport i samband med detta.

Anf.  103  GUSTAF VON ESSEN (m):

Men statsrådet Thalén säger ju själv att hon vill ha ett samråd för att kunna gå vidare – det är därför som punkten kommer upp här – och att det grundar sig på en lägesrapport från högnivågruppen. Det är ju den rapporten som vi inte har. Det hade vi inte heller i socialförsäkringsutskottet. Det är den rapporten som jag talar om, och den finns ju inte.

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att kallelsen när det gäller arbetsmarknads- och socialförsäkringsministrarna och även sammanfattningen var väldigt svåröverskådliga. Det var väldigt svårt att förstå vilket material som tillhörde respektive punkt. Det var ett jättejobb. Jag sprang t.o.m. till EU-nämndens kansli för att leta fram material och försöka få någon reda i det.

Jag skulle önska att ni kunde försöka underlätta genom att tydligt skriva ut vilket dokument som hör till respektive punkt, för vi har så många dokument att läsa. Jag vet inte om det saknas dokument. Det var något som jag försökte få fram som jag inte riktigt vet om jag hittade. Det vore väldigt bra om man kunde göra det lättare att hitta bland alla dessa dokument, så att vi inte blir så förvirrade här i EU-nämnden.

Anf.  105  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Vi hade uppfattat att den sammanfattning som fanns med med anledning av att lägesrapporten är en arbetsrapport eller ett sätt att beskriva ett arbete skulle vara tillfyllest. Men det är klart att vi kan alltid utveckla materialet. Självfallet ska nämndledamöternas och övrigas önskemål om att få ett fullgott material vägleda departementet.

Det står i underlaget vilken punkt underlaget hör till, men jag förstår vad Yvonne Ruwaida menar. Det är nämligen så att dessa punkter är kopplade till ministerrådsdagordningen. Jag utgår från att vi kanske måste gå igenom dem så att ministerrådets dagordningspunkter läggs till på EU-nämndens dagordningspunkter. Vi får lägga till en extra siffra. Det här går ju genom ett system som innehåller ganska många filter. Det betyder att punkterna är kopplade till ministerrådsdagordningsdiarierna, och det kan ibland kanske skapa en del förvirring.

Vi ska gå igenom det här och se till att nämnden får material som är dokumenterat så att de blir lättare att härröra till nämndens egen dagordning. Jag ska då be att få EU-nämndens dagordning sänd till oss så att vi kan numrera om våra underlag. Det samarbetet kan säkert våra kanslier klara av.

Jag vill bara avsluta med att säga att högnivågruppens material är en beskrivning av ett arbete. Precis som Berit Andnor pekade på är det också en beskrivning av ett antal andra utredningar som följer med. Sedan kommer de nationella beskrivningarna. Detta kommer sedan troligtvis tillbaka till det ministerrådsmöte som äger rum den 6 mars.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag tror inte att det här egentligen är någon kontroversiell punkt. Vi har ju fått en kort beskrivning. Normalt brukar vi infordra underliggande material om det är viktiga frågor, men så har inte skett i det här fallet.

Som jag sade tidigare ska den här frågan upp på mötet i Nice, och då får vi återkomma till den. Det här ministerrådet ska ju bidra med några punkter till Nice, och vi får möjlighet att ta ställning till detta då.

Jag tycker nog att vi kan lämna den här frågan för dagen, så tar vi upp den i samrådet inför Nice i stället.

Anf.  107  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Punkt nr 13 handlar om ett program för att främja samarbete. Det är ett arbetsprogram, dvs. att det inte är ett program som innebär stöd för projekt i konkret mening utan ett program för det sätt på vilket man ska samarbeta.

Den här frågan kommer inte att nå någon slutpunkt på detta möte eftersom man inte har nått enighet med Europaparlamentet om finansieringen av programmet. Ärendet kommer att bli föremål för förlikning mellan rådet och parlamentet. Den förlikningen kommer knappast att bli av under det svenska ordförandeskapet, utan den kommer troligtvis att skjutas över till det belgiska ordförandeskapet. Skulle det bli en fråga för hantering tidigare får vi återkomma.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

I det papper som vi fick i går har ju regeringen redovisat sin ståndpunkt ordentligt i det här ärendet och även rett ut begreppet exclusion. Statsrådet bedömer alltså att det inte kommer att fattas något beslut om detta på rådsmötet.

Då kanske jag kan formulera det så att det finns ett stöd för regeringen att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen har angett i denna promemoria.

Vi ska nu gå över till jämställdhetsärendena, och det är statssekreterare Lise Bergh som ska föredra dessa ärenden.

Anf.  109  Statssekreterare LISE BERGH:

Punkt 11 handlar om ett förslag till stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män för perioden 2001–2005. Det handlar om ett antagande av stödprogrammet vid rådets möte.

Jag ska ge en kort bakgrund. EU:s fjärde handlingsprogram för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män pågår men kommer att avslutas den 31 december 2000. Därför har man kommit överens om att fortsätta med den här typen av arbete.

Kommissionen har då utarbetat en gemensam ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män och också ett förslag till stödprogram för den strategin. Det gäller för perioden 2001–2005. Ramstrategin och stödprogrammet kommer att betraktas som det femte handlingsprogrammet. Det presenterades i rådet redan i juni 2000.

Syftet med ramstrategin och stödprogrammet är att upprätta en handlingsram inom vilken gemenskapen i all sin verksamhet ska kunna verka för att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, allt i enlighet med artikel 3.2 i Amsterdamfördraget.

Den föreslagna strategin och programmet grundar sig på det kombinerade angreppssättet, nämligen att parallellt med att integrera jämställdhetsperspektivet, dvs. att ”mainstreama” det i all politik, ska man också ha särskilda åtgärder som inriktar sig på kvinnor och män.

Stödprogrammet gäller alltså för perioden 2001–2005. Man har föreslagit en budget för programmet under hela perioden på 50 miljoner euro. Det är en ökning i förhållande till det föregående programmet, men ökningen betingas av att programmet är bredare och bygger på en strategi för hela jämställdhetsarbetet. Det är också öppet för kandidatländerna, vilket är viktigt att komma ihåg.

Sverige är positivt till både strategin och förslaget till stödprogram och välkomnar det.

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Givetvis välkomnar vi också det här. Vi har en ledamot, Marianne Eriksson, som har arbetat mycket med det här i parlamentet.

Men jag har en fråga här. Genomförandet ska ju ligga på nationell nivå. Vilken myndighet här i Sverige är det som ska ansvara för strategin? Sedan kanske det finns möjlighet att få höra hur man arbetar med ansökarländerna. Det är nämligen så att de får delta. Får de då också ta del av det bidrag som finns på 50 miljoner euro?

Anf.  111  Statssekreterare LISE BERGH:

Det är ingen speciell myndighet i Sverige som handhar det här. Det handlar om ansökningar till väldigt många projekt. Det kan handla om myndigheter, företag, NGO:er osv. som ansöker om medel för att arbeta inom de områden som anges.

När det gäller kandidatländerna betyder det att programmet är öppet för dem. De kan nämligen ansöka om att delta i de olika aktiviteter som är möjliga. Det innebär naturligtvis också att de kan få del av de bidrag som finns. Men det innebär också att de själva måste delta ekonomiskt på samma sätt som andra. Det kan i och för sig vara ett problem för kandidatländerna, det medges.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  113  Statssekreterare LISE BERGH:

Punkt 12 handlar om ett utkast till rådets slutsatser om granskning av EU:s medlemsstaters och institutioners genomförande av handlingsplaner från Peking.

Som en följd av FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 uppmanade Europeiska rådet i Madrid 1995 medlemsstaterna att varje år granska implementeringen av Pekingplattformen. Pekingplattformen består alltså av tolv kritiska områden som man ska arbeta med.

Det område som det franska ordförandeskapet har arbetat med är kvinnor och ekonomi. Man har då särskilt tittat på problematiken med att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Frankrike har nu med stöd av en enkät lagt fram ett förslag om nio indikatorer på området kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

Indikatorerna avser andelen kvinnor och män som är föräldralediga i förhållande till andelen förvärvsarbetande föräldrar. Det är fördelning av kvinnors och mäns föräldraledighet. Man tittar på andelen barn i offentlig barnomsorg och på hur äldrevården är anordnad. Man tittar också på öppettider för att se hur man kan underlätta för föräldrar detta med att arbeta och vara förälder samtidigt.

Sverige välkomnar den årliga uppföljningen av Pekingplattformen och anser att de indikatorer som nu presenteras av Frankrike är bra.

Sedan ska jag bara väldigt kort säga att Belgien, som efterträder Sverige som ordförandeland, kommer att arbeta med indikatorer som inriktar sig på löneskillnader mellan kvinnor och män. Här samarbetar Sverige med Belgien.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  115  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten sakfråga som gäller punkt 11.

Jag vet att när det femte handlingsprogrammet arbetades fram ville Sverige ha ett gender-institut, men förslaget blev nedröstat i utskottet. Nu undrar jag om det fortfarande är Sveriges linje att man vill arbeta för ett gender-institut. Kommer Sverige som ordförandeland att arbeta med den här frågan?

Anf.  116  Statssekreterare LISE BERGH:

Det är riktigt att Sverige har presenterat ett förslag om att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut. Det har mött stort gensvar i alla medlemsländer. Det som har hänt nu är att kommissionen har visat intresse, och i bilagan till stödprogrammet finns det nu en text om att man ska utföra en förstudie för att inrätta ett gender-institut. Så det kommer att hända någonting i den frågan, och det finns med i stödprogrammet. Det är vad som kan sägas i dag.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi dig för samrådet i dag.

3 §  Inre marknaden

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 28 september 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 november 2000

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för samråd och information inför ministerrådsmöte den 30 november. Men först vill vi ha en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 28 september.

Anf.  119  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Förra mötet var det första mötet med den nya sammanslagna rådskonstellationen, där också konsumentfrågorna ingick. Mötet behandlade två miljöpunkter. Den första rörde begränsning och utsläppande av ftalater i leksaker. Där blev resultatet att Coreper uppmanades att fortsätta sitt arbete framåt med den här frågan. Den andra punkten rörde en presentation av kommissionens grönbok om PVC, polyvinylklorid, som ni alla vet. Kommissionen redogjorde också för den regelförenkling och den konsolidering som pågår inom hygienområdet.

Av intresse för toppmötet i Stockholm i mars är arbetet med Cardiffprocessen om ekonomiska reformer. Där fastställde rådet, efter diskussion, den fortsatta processen vidare i de här viktiga frågorna. Inremarknads-, konsument- och turistrådet, som det numera heter, ska lämna preliminärt bidrag till de ekonomiska riktlinjerna under januari inför den slutliga diskussionen i Stockholm i mars.

Rådet tog också upp förordningen om skydd för enskilda i sådana lägen när gemenskapens institutioner behandlar personuppgifter. Coreper har arbetat vidare med siktet inställt på att nå en överenskommelse vid det rådsmöte som vi har i nästa vecka, och jag kommer därför att prata mer om det om en stund, under dagordningspunkten 12.

Vid rådsmötet i nästa vecka kommer både Britta Lejon och jag att närvara. Fyra av dagordningspunkterna kommer Britta Lejon att ta upp med nämnden strax efter mig. Jag tänkte ta upp punkterna 5, 6, 12, 13, 16 och gemensamt 19 och 21, om jag nu får övergå från rapporten bakåt till rapporten framåt.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Vi ska först höra om det är någon som har en fråga med anledning av återrapporten. Det verkar inte vara fallet, och därför går vi in på dagordningen.

Anf.  121  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

De punkter jag vill ta upp är alltså 5, 6, 12, 13, 16 och gemensamt 19 och 21. Jag vädjar om att få bryta logiken genom att börja med dagordningspunkt 12 om dataskydd. Vi har en medarbetare från Justitiedepartementet som är kunnig i frågan som behöver åka till Arlanda.

Ni kanske minns att statssekreterare Sven-Eric Söder var här den 22 september och informerade om den här dataskyddsförordningen, så i dag tänkte jag bara informera om vad som har hänt sedan dess.

Europaparlamentet röstade den 13 november för att förordningen skulle antas, även om man hade en del smärre ändringsförslag. Regeringens position är att vi välkomnar en förordning på det här området. Vi anser att det är viktigt för kontrollen av att reglerna efterlevs att ett oberoende tillsynsorgan kan inrättas. Från vår sida har det varit viktigt att se till att förordningen inte innehåller regler som kan få konsekvenser för behandlingen av personuppgifter i Sverige och att den inte inskränker handlingsoffentligheten. Det här har vi lyckats med i förhandlingarna, och de farhågor som tidigare har funnits bedömer vi nu vara undanröjda.

Anf.  122  ÅSA TORSTENSSON (c):

När jag läser i materialet ser jag att det står att det inte påverkar Sveriges regler och, som ministern sade, att ni har fått klarhet om att det inte ska inskränka handlingsoffentligheten. Jag skulle vilja att ministern utvecklade det lite grann. Hur kommer detta att fungera i praktiken? Kommer det att krävas samtycke från EU-parlamentariker och kommissionärer vid utlämnande av handlingar? Det handlar ju mycket om min rätt som invånare och därmed medlem i Europeiska unionen och mina rättigheter att få ut handlingarna. Jag skulle vilja få veta mer om vilka bekräftelser ni har fått att det inte kommer att påverka offentligheten.

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag skulle vilja be Katrin Hollunger Wågnert från Justitiedepartementet att reda ut de här frågorna.

Anf.  124  Hovrättsassessor KATRIN HOLLUNGER WÅGNERT:

De problem som vi såg från början med den här förordningen var den bestämmelse som sade att om en personuppgift lämnats ut till myndigheter utanför EU:s institutioner och organ, t.ex. till en myndighet i Sverige, fick mottagaren inte behandla personuppgiften för något annat ändamål än för vilket institutionen hade samlat in den. Det innebar att myndigheten här i Sverige i så fall inte skulle kunna lämna ut handlingen med den här personuppgiften i, enligt handlingsoffentlighetens regler här i Sverige, eftersom det berodde på för vilket ändamål institutionen hade behandlat personuppgiften. Den bestämmelsen har vi fått bort. Det finns ingen sådan inskränkande bestämmelse. När handlingar och personuppgifter lämnas till svenska myndigheter här i Sverige är det våra vanliga handlingsoffentlighetsregler i TF som är tillämpliga.

När det gäller handlingsoffentligheten på ett EU-plan, är det den s.k. öppenhetsrättsakten som kommer att behandla när handlingar får lämnas ut. Det sägs uttryckligen i ingressen till den här förordningen att när det gäller utlämnande av handlingar från EU:s institutioner på begäran av en EU-medborgare kommer det att regleras av öppenhetsrättsakten, oavsett om det finns personuppgifter i dem eller inte. Det har också varit den svenska positionen hela tiden att de frågorna naturligtvis ska regleras av öppenhetsrättsakten och inte av dataskyddsförordningen. Det är frågor som diskuteras i det förhandlingsarbetet.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Tack för de upplysningarna.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  126  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag till dagordningspunkt 5, som gäller den viktiga frågan om en europeisk livsmedelsmyndighet. I våras var inte bara jag utan också andra ministrar här i nämnden flera gånger och presenterade arbetet med kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet. I vitboken föreslogs bl.a. att man skulle bilda en europeisk livsmedelsmyndighet. Nu har vi fått förslaget från kommissionen om en sådan myndighet. Förslaget innehåller också bestämmelser om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftningen.

Det förslaget var Margareta Winberg här och redogjorde för i fredags, eftersom det också presenterades på jordbruksrådet i veckan. Det kom dock inte att bli debatterat på jordbruksrådet – jordbruksministrarna hade så mycket att prata om att de inte hann med det här.

Kommissionen fattade beslut om förslaget så sent som den 8 november. Det franska ordförandeskapet har satt i gång arbetet med förslaget, men ännu återstår mycket arbete och omfattande analyser innan det kan bli tal om något beslut. Under det svenska ordförandeskapet blir det därför vår uppgift att prioritera det här arbetet.

Nu på rådsmötet den 30 november kommer kommissionen att presentera förslaget, och därefter ska vi debattera det.

Redan i våras uttalade vi från svensk sida vårt stöd för förslaget att bilda en sådan här myndighet. Vi delar kommissionens uppfattning att myndigheten ska ägna sig åt riskvärdering och att den ska bistå kommissionen, ministerrådet och parlamentet med vetenskapliga underlag inför det beslutsfattande som vi har att göra i de här församlingarna. Nätverksbyggande ska också vara mycket viktigt. Ett optimalt användande av resurserna på det här området är nödvändigt.

När det gäller frågan om kontrollen av den kontroll som genomförs i medlemsstaterna anser också regeringen, precis som kommissionen, att den behöver stärkas. Vi tycker däremot inte att det ska göras inom ramen för myndigheten. En förbättring av det som kallas kontrollen av kontrollen kan i stället ske t.ex. genom att man förstärker kommissionens kontor i Dublin och andra enheter som i dag sysslar med den här formen av kontroll.

Något som jag också tog upp i våras, både här och sedan också på rådsmötet, är att myndigheten måste kunna ta egna initiativ och måste ha någon form av omvärldsbevakning. Det är rätt kontroversiellt. När en skandal redan har inträffat är det för sent att börja intressera sig. Till min stora glädje är också kommissionen inne på samma linje. Man skriver i motiveringen till sitt förslag bl.a. att myndigheten ska vidta framåtblickande åtgärder för att upptäcka och kontrollera nya risker, sådana som kan bli av betydelse för gemenskapen.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Jag vill bara påpeka att miljö- och jordbruksutskottet för ett tag sedan gjorde ett yttrande över den här vitboken som också har överlämnats till regeringen. Jag utgår från att de ledamöterna noga följer utvecklingen och bockar av i yttrandet.

Anf.  128  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har bara en fråga. Man skulle kunna tänka sig att för att underlätta den inre marknaden och varornas fria rörlighet skulle det finnas ett visst värde i att också harmonisera kvalitetskraven. Hur ser handelsministern på detta? Finns det en sådan trend i sammanhanget att länder som har lägre krav på vissa livsmedel skulle tvingas höja dem för att komma upp till något slags EU-nivå som då den här myndigheten försvarar?

Anf.  129  GÖRAN LENNMARKER (m):

I anslutning till det skulle jag vilja fråga om kvalitetsnivåer. Man ska ju genom ett avtal mellan EU och USA ha ett ömsesidigt godkännande av kvalitetsnivåer mellan myndigheter. Den amerikanska myndigheten, Food and Drug Administration, är tydligen inte så pigg på det, för man anser att det är för låg nivå i Europa. Det vore intressant att höra hur det är med detta, om det är för låg vetenskaplig nivå på våra institutioner.

Anf.  130  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har ju här i nämnden diskuterat omfattande harmoniseringsförsök på olika livsmedelsområdens kvalitetsnivåer, vad gäller sockerinnehållet i sylt och en del annat. Vad gäller hälsoaspekter och sådant ska vi självfallet ha en hög miniminivå som alla ska följa. Det är det vi jobbar med. Kvalitetsharmonisering är däremot en annan sak. Det är ju risker och hälsoaspekter vi pratar om här, men det kommer att finnas olika kvalitetsnivåer förknippade med olika prisnivåer. Att höja kvaliteten till en nivå där det inte innebär någon som helst hälsofara är för mig en självklar utgångspunkt för hela det här arbetet.

Anf.  131  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD:

Jag kommer från Jordbruksdepartementet och är chef för livsmedelsenheten där.

När det gäller den sista frågan, som är mer relaterad till den vetenskapliga nivån, innebär den nya myndigheten inte bara en harmonisering över EU utan den bidrar också till att höja nivån totalt inom EU. I förhållande till utanförstående länder har jag svårt att se att den vetenskapliga nivån inom EU skulle vara något problem. Vi har anledning att se med tillförsikt på vad den nya myndigheten kan bidra till.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  133  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag går till punkt 6, och ärendet gäller försiktighetsprincipen. I februari presenterade kommissionen ett meddelande om försiktighetsprincipen. Det har sedan behandlats i miljörådet, hälsorådet och jordbruksrådet under våren och sommaren. Vi har där välkomnat det här meddelandet om försiktighetsprincipen, och vi har ansett att det utgör en bra grund för att driva arbetet framåt.

Nästa vecka på inremarknadsrådets möte kommer ett förslag till resolution inför toppmötet i Nice att presenteras av ordförandeskapet. Resolutionen är accepterad av alla medlemsstater och kommer sannolikt att antas vid nästa allmänna råd som en A-punkt.

Vi anser från regeringens sida att resolutionen är bra och uppvisar en acceptabel balans mellan å ena sidan ett högt hälso- och miljöskydd och å andra sidan andra intresseområden, bl.a. de internationella handelsaspekterna. Vi ställer oss bakom resolutionen. Vi stöder ordförandeskapets intention att resolutionen ska antas vid toppmötet i Nice. Vi vill understryka vikten av att unionen arbetar vidare med att utveckla tillämpningen av försiktighetsprincipen inom olika sektorsområden, inte minst livsmedelsområdet och kemikalieområdet.

Anf.  134  YVONNE RUWAIDA (mp):

I de svenska synpunkterna på förslaget till rådsslutsatser står det att resolutionen skulle kunna vara något tydligare när det gäller inremarknadsaspekterna. Då undrar jag vad det innebär. När man tillämpar försiktighetsprincipen finns det alltid de som kommer att hävda att den tillämpningen är ett handelshinder. Det finns alltid de som kommer att stå för den uppfattningen.

Vad menar regeringen när man skriver så här?

Anf.  135  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Min fråga är på samma tema. Försiktighetsprincipen är en korrekt princip, tveklöst. Men det finns naturligtvis alltid risker i den, att den missbrukas till att bli protektionistisk. Jag noterar i den svenska synen att det ska vara fakta och vetenskapligt underlag. Vår grundprincip är vetenskaplig grund för det hela. Jag undrar hur man definierar övriga fakta i försiktighetsprincipen.

Anf.  136  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi tycker att det ska vara tydliga regler så att det inte uppstår ständiga tvister och att den inte kan missbrukas t.ex. mot små länder. Jag är orolig för att när det gäller en udda produkt som andra länder inte känner till, säg pepparkakor, ska plötsligt någon konkurrent säga att ”det här är livsfarligt; tänk om man äter mycket av det – vi vet inte, för vi har inte sett några långtidstester”. Det ska vara någon sorts klarhet i reglerna. Försiktighetsprincipen gäller, men det ska finnas någon sorts miniminivå.

Vi tycker att det finns en hygglig balans mellan detta. Det är en evig fråga, men det gäller för oss som litet land att hålla ögonen på båda aspekterna. Vi är ett av de länder som är mest försiktiga och har högst minimiregler, men vi är också ett av de länder som kan vara sårbara för sådant här. Därför är det vi som slåss för att balansen ska göras synlig och tydlig.

Kanske någon av mina medarbetare vill tillägga något.

Anf.  137  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN:

Jag kommer från Miljödepartementet.

Jag tänkte på frågan som ställdes av Yvonne Ruwaida. Vi har skrivit som vi har gjort därför att i resolutionen som den ser ut nu nämns inte inre marknaden specifikt. Det var det som vi antydde, att man skulle kunna ha sagt att det bör vara en koppling i resolutionen också till inre marknaden. Kopplingen finns där, men det är inte explicit utskrivet. Därför hade det varit önskvärt, ansåg vi, att det också stod att det finns en koppling till inre marknadens principer och funktion. Det var av den anledningen som vi skrev det, även om det redan täcks av resolutionen i sig.

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är bra att det är tydligt utskrivet med relationen mellan försiktighetsprincipen och inre marknaden, för annars kommer det att bli en massa tvister och olika tolkningar av vad det innebär. Det är väldigt viktigt att man har en sådan skrivning. Jag är lite rädd för att det finns de som också vill urholka försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen ska ju också utgå från att det inte i alla lägen ska vara vetenskapligt bevisat fullt ut att någonting är farligt, utan under en tid måste man när man tar fram vetenskapsfakta kunna förbjuda någonting om man anser att den risken är så stor – annars blir det ingen försiktighetsprincip. Jag vill bara betona det.

Anf.  139  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag tror inte att det finns någon direkt åsiktsskillnad här från vår sida. Jag vill bara betona att med försiktighetsprincipen menar vi att det måste finnas någon form av vetenskaplig grund för att införa ett förbud eller göra något annat ingripande för att det inte ska bli godtycke eller konstruerade skeenden, som därmed blir starkt protektionistiska.

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har ingen annan åsikt än båda dessa ledamöter. Jag vet inte om de är inbördes överens.

Mitt problem är att det inte alltid räcker med vetenskapliga belägg. Vi har t.ex. frågan om alkohol, där det har visat sig att det inte finns någon försiktighetsprincip. Även om vi har vetenskapliga belägg för denna varas skadlighet har vi, på grund av för stark tonvikt vid inremarknadsaspekterna, inte lyckats behålla en försiktighetsprincip i Sverige. Jag känner samma sak som båda frågeställarna, och jag anser att det vi nu gör hänger ihop med det.

Anf.  141  PER WESTERBERG (m):

I den sista delen tror jag att man ska använda försiktighetsprincipen utifrån vetenskapliga grunder. Det statsrådet är inne på det är också en mycket omtvistad vetenskap som begränsat bruk handlar om.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi komma till en sammanfattning här. Det här ärendet är annonserat som information, men samtidigt har vi fått en väldigt bra dokumenterad svensk ståndpunkt. Där åberopas också ordförandens förslag till slutsatser. Det innebär att det egentligen är ett beslutsärende, och jag kommer att betrakta det som ett beslutsärende i dag. Jag konstaterar då att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  143  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag går nu till dagordningspunkt 13, offentlig upphandling. Kommissionen presenterade ett nytt lagstiftningspaket om det här i maj månad. Vi kommer inte att fatta något beslut om det här nu på torsdag, utan vi hoppas få ett beslut under vårt ordförandeskap.

Jag är för min del mycket positiv till förslagen, som innehåller förenklingar och moderniseringar av direktiven och att det blir tillåtet med elektronisk upphandling. All kommunikation mellan upphandlande enheter och leverantörer ska enligt den som nu gör upphandlingen, om man så väljer, kunna göras helt elektroniskt. Det har inte varit lagligt förut. Det har skett tidigare, men på olaglig grund.

Förslagen är viktiga för att den inre marknaden ska fungera bättre. Syftet är att de ska leda till ökad konkurrens, bättre kvalitet, lägre priser och därmed en effektivare inre marknad.

Det är också positivt att ordet ”miljöegenskaper” har lagts till som ett exempel på utvärderingskriterium i det här förslaget till direktiv. Kommissionens meddelande om miljöhänsyn i offentlig upphandling är nämligen försenat, och det kommer först nästa år. Vi har framfört synpunkter på förslaget. Efter tolkningsmeddelandet får det avgöras om det är en tillräcklig ändring att ”miljöegenskaper” har lagts till på det här sättet som ett utvärderingskriterium.

Riksdagen har ju den här veckan antagit vissa ändringar i lagen om offentlig upphandling som gäller just elektronisk överföring i upphandlingen. De här lagreglerna genomför redan nu i Sverige en del av de direktivförslag som är på väg fram i Bryssel.

Anf.  144  YVONNE RUWAIDA (mp):

Innebär det här förslaget, såsom det ligger nu, att staten här i Sverige kan köpa upp datorer som är miljövänliga? Kan man ställa de kraven med det här förslaget, eller kommer det att vara som det är i dag, att man blir anmäld till EG-domstolen för att man ställer miljökrav?

Anf.  145  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Svaret är ja. Det kommer att bli på det sättet. Det kommer att vara krav på hur det ska gå till, men det kommer helt klart att kunna ingå i de krav man ställer inför en upphandling.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Statsrådet sade inledningsvis att ni inte räknar med att det ska bli något beslut nu på rådsmötet utan att det är fortsatta förhandlingar och att detta kommer upp och ska slutföras under det svenska ordförandeskapet. Jag vill då sammanfatta det med att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Anf.  147  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu gäller det frågan om gemenskapsmönster, dagordningspunkt 16. Ordförandeskapet har för avsikt att förordningen ska antas, men det är i dagsläget oklart om det är möjligt. Flera frågor är fortfarande olösta, och diskussion pågår faktiskt just i dag i Coreper om det här. Syftet med förordningen är att skapa ett mönsterskydd som gäller i samtliga medlemsstater. Mönsterskydd avser, som ni vet, en produkts utseende eller design. Genom en enda ansökan till en gemenskapsmyndighet, som råkar ligga i Alicante, ska företag och formgivare på ett enkelt och billigt sätt kunna skydda sin formgivning i hela gemenskapen. I dag är det så att en formgivare som vill skydda sin produkt måste ansöka om registrering i samtliga 15 medlemsstater.

Förslaget innefattar två olika slags skydd, ett som förutsätter registrering – det kallas registrerat gemenskapsmönster – och ett mera begränsat skydd mot ren kopiering, som gäller oberoende av registrering. Det kallas oregistrerat gemenskapsmönster. Bestämmelserna om oregistrerat gemenskapsmönster är en nyhet som har välkomnats av den svenska industrin och av formgivarna.

Bestämmelserna erbjuder skydd för produkter med kort kommersiell livslängd där det annars inte skulle ha varit meningsfullt att ansöka om ett skydd. Bestämmelserna har dock vållat rejält med diskussioner under de här förhandlingarna.

Den andra stora fråga som föranlett diskussioner är hur undantaget för reservdelar ska se ut. Samtliga medlemsstater är överens om att reservdelar tills vidare, åtminstone i avvaktan på en utvärdering från kommissionen, ska undantas från förordningens tillämpningsområde. Frågan är hur undantaget ska konstrueras. Till skillnad från vad som gällde under förhandlingarna om mönsterskyddsdirektivet, då frågan om reservdelar var mycket kontroversiell och även diskuterades här, är frågan numera av juridisk-teknisk karaktär.

Ytterligare frågor som ännu inte är lösta gäller arbetsspråken vid myndigheten och regional eller global konsumtion.

Vi är från regeringens sida positiva till den här förordningen, både vad avser oregistrerade och vad avser registrerade mönster. Vi anser att förordningen i så stor utsträckning som möjligt ska överensstämma med det redan antagna mönsterskyddsdirektivet och med förordningen om gemenskapsvarumärke.

När det gäller frågan om arbetsspråken vid myndigheten anser regeringen att vi saknar anledning att ändra det beslut som fattades av stats- och regeringscheferna 1993 och som innebar att myndigheten skulle ha fem arbetsspråk: engelska, tyska, franska, spanska och italienska. Vi anser att det är rimligt att undanta reservdelar från skydd i avvaktan på kommissionens utvärdering. Sedan får vi se.

Vi har också i anslutning till bestämmelserna om konsumtion föreslagit att rådet antar en deklaration som avser behovet av enhetliga konsumtionsprinciper på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Detta förslag har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Om det inte går att anta den här förordningen vid rådsmötet nästa vecka, har vi beredskap för att få igenom den under vårt ordförandeskap.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Min sista fråga berör dagordningspunkterna 19 och 21 avseende resultattavlan för den inre marknaden, ”scoreboarden”, som vi kallar den på vårt fikonspråk. Den gäller de tre ordförandeländerna Frankrikes, Sveriges och Belgiens gemensamma program.

Resultattavlan är, som ni kanske kommer ihåg, en halvårsvis återkommande rapportering från kommissionen. Jag har redogjort för den vid samtliga tillfällen när den tidigare kommit. Det är den sjunde som nu har kommit. Därmed är ni kanske bekanta med det huvudsakliga innehållet och syftet i de här rapporterna, nämligen att beskriva hur marknaden steg för steg effektiviseras och utvecklas.

I år fick vi resultattavlan oss tillsänd väldigt sent. Det innebär att den ministerråds-PM som ni har fått skrevs innan vi hade fått tillgång till rapporten. Sent omsider kom dock kommissionen med rapporten, och jag vill i korta ordalag redogöra för innehållet i den, eftersom ni inte har fått den i det skriftliga materialet.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Vi har precis fått in den till kansliet, men vi har inte hunnit läsa den.

Anf.  151  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Om ni lyssnar noga på mig, behöver ni kanske inte studera den så ingående sedan.

Först och främst vill jag säga att vi är mycket nöjda med den här resultattavlan och det tryck som den skapar både på institutionerna och på medlemsstaterna för att ständigt förbättra den inre marknaden. Den nya resultattavlan ger en bra bild av utvecklingen och av vad som återstår att göra på viktiga områden, t.ex. när det gäller de problem som företagen möter på den inre marknaden.

Den viktiga punkten om genomförande av inremarknadsdirektiv visar på ett mycket bra resultat för Sverige. Vi ligger tvåa efter Danmark när det gäller det som kallas införlivandeunderskott. Andelen direktiv som vi ännu inte har införlivat är bara 1,2 %. Bara Danmark ligger alltså lite lägre. Vi tillhör de tre medlemsländer som når upp till det mål som kommissionen har satt upp till slutet av detta år, maximalt 1,5 % inte genomförda direktiv. Det ska inte av riksdagen tolkas så att man nu kan gå till vila med detta, utan vi har säkert ett och annat kvar att göra också resten av året.

Ett annat viktigt avsnitt gäller prisjämförelser på konsumentprodukter. Det är ett svenskt initiativ att till resultattavlan foga ett jämförande av prisskillnader inom unionen. Det finns inte med i den här upplagan, men i gengäld kommer kommissionen att presentera en mer omfattande prisstudie i början av nästa år. Vi tycker att det är bra. Vi avstår gärna från ett sådant här avsnitt nu i november, om vi i utbyte får en mycket bättre genomgång i januari. Det kan ge en ännu bättre grund för oss att gå vidare med de bakomliggande orsakerna till de fortfarande stora prisskillnader som vi har på den inre marknaden.

Ytterligare intressant läsning tycker vi att det sedvanliga arbetsprogrammet som de tre ordförandeskapen presenterar tillsammans erbjuder. Där anges de generella och övergripande prioriteringar som gäller inremarknadsområdet. Här liggen tonvikten särskilt vid det svenska ordförandeskapet, det närmast kommande. Vi visar i det här dokumentet att arbetet ska koncentreras till fyra huvudsakliga processer.

Den första handlar om att se till att fördelarna med den inre marknaden kommer konsumenterna och medborgarna till del.

Den andra viktiga processen gäller det fortsatta arbetet med Cardiffprocessen om ekonomiska reformer, särskilt i ljuset av Europeiska rådets möte i Stockholm, då en uppföljning av Lissabonstrategin ska äga rum. Vi menar att inremarknadsområdet där har en viktig plats

Som en tredje viktig beståndsdel i det kommande arbetet ingår integreringen av miljöskydd och hållbar utveckling inom marknadspolitiken, med målet att formulera en strategi till Göteborgstoppmötet i juni.

För det fjärde och sista ska vi fortsätta arbetet med förenkling av reglerna, särskilt för att minska de administrativa bördorna för de mindre och medelstora företagen.

Dessutom finns det naturligtvis en stor mängd andra viktiga områden där arbete redan pågår eller kommer att påbörjas. Det gäller t.ex. offentlig upphandling, immaterialrätt, bolagsrätt, livsmedel, elektronisk handel, finansiella tjänster och tekniska handelshinder för varor och tjänster. Det är en diger lista på för svenskt näringsliv och Sveriges konsumenter viktiga frågor.

En viktig förutsättning för att den här lagstiftningsprocessen ska fungera smidigt är naturligtvis att upprätthålla en konstruktiv dialog med Europaparlamentet. Det blir ett viktigt arbete för oss inom ramen för förlikningsförhandlingarna under vårt ordförandeskap.

Till sist vill jag också säga att vi anser att programmet väl speglar våra egna svenska prioriteringar när det gäller marknadsområdet.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av den här föredragningen. Resultattavlan är inget beslutsärende utan en allmän genomgång av läget.

Anf.  153  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag uppfattade att statsrådet skulle gå igenom punkt nr 17, men det är kanske Britta Lejon som ska göra det.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Den gäller lägesrapporten om gemenskapspatent.

Anf.  155  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har förberett en redovisning för den händelse att nämnden vill ha en sådan. Vi är också beredda att svara på konkreta frågor kring den. Vi har förberett alla frågor på dagordningen, men vi tar en genväg och väljer ut några som vi redovisar.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Det är helt riktigt. Vi brukar normalt koncentrera oss på de beslutspunkter som är aktuella. Som jag har förstått dagordningen är det här inte en beslutspunkt utan en lägesrapport, men det hindrar ju inte att ledamöter kan ställa frågor om vad som döljer sig bakom punkten.

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det hör också till bilden att statssekreterare Söder redogjorde ganska utförligt för frågan inför det förra rådsmötet. Det var därför som jag valde att gå förbi den i min redovisning, men vi kan lämna en sådan redogörelse om ni vill det.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Du får då precisera din fråga.

Anf.  159  ÅSA TORSTENSSON (c):

Om frågan återkommer kan jag avstå, eftersom vi har kommit långt in på eftermiddagen.

Anf.  160  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Den här frågan kommer upp på dagordningen under båda de möten som kommer att äga rum under vårt ordförandeskap. Om vi kommer fram till ett läge där beslut ska fattas, kommer vi självfallet att diskutera våra ställningstaganden med nämnden. I dag gäller det, som sagt, bara en lägesrapport.

Det är en mycket viktig fråga, och vi hoppas kunna föra den långt framåt, kanske i mål, under vårt ordförandeskap. Frågan har mycket stor betydelse för små EU-länder med innovativa människor.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fortfarande fritt om någon vill fråga handelsministern om något på någon annan punkt.

Anf.  162  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag är ny i församlingen och tar kanske upp en fråga som vi inte ska behandla i dag, men jag frågar i alla fall, så får ni välja om ni vill svara eller inte.

Min fråga gäller punkten 7 Spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer. Hur långt ut från producenten har ni tänkt att man ska ha spårmöjligheter? Ska man i konsumentledet kunna spåra var varan är producerad?

Anf.  163  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN:

När det gäller spårbarhet på marknaden har kommissionen bara för någon dag sedan släppt ut ett arbetsdokument, som vi nu tittar på. Man behandlar där ett antal alternativ för spårbarhet vad avser GMO:er, dvs. levande organismer, och produkter som kommer från GMO:er, dvs. mjöl, stärkelseprodukter, olja osv., och även vad avser märkning av livsmedel. Det här arbetsdokumentet ska för första gången diskuteras nästa vecka. Vad som nu händer är att vi håller på att analysera det här dokumentet i Regeringskansliet mellan departementen. Det finns alltså inget klart och tydligt svar på frågan hur långt en märkt produkt ska kunna spåras. Det är en pågående diskussion, som är just i sin början. Det här kommer säkert att komma upp ett flertal gånger.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Jag kan till dem som är nya i nämnden säga att det ofta är så att frågorna anhängiggörs men att det sedan tar väldigt lång tid innan de så småningom kommer fram för beslut i ministerrådet. På detta sätt hinner vi fånga upp dem tidigt och analysera dem.

Vi tackar handelsministern för hans medverkan i dag.

4 §  Konsument

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 28 september 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 november 2000

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit för samråd och information inför ministerrådsmötet den 30 november. Det är första gången som du är hos oss. Vi brukar börja med en muntlig återrapport från det senaste ministerrådsmötet. Vi har fått den skriftliga rapporten från ministerrådsmötet den 28 september, men statsråden brukar få börja med att muntligt återge några huvudpunkter. Jag hoppas att du är förberedd på det. Ordet är ditt.

Anf.  166  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är roligt att vara här, och jag ser fram emot vårt fortsatta samarbete. Jag förväntar mig att dyka upp här hos er flera gånger framöver.

Jag är informerad om att jag förväntas ge en kort muntlig information från föregående möte. Då var inte jag utan Lars-Erik Lövdén ansvarig för konsumentfrågor, och dessutom var det vid förra ministerrådsmötet Leif Pagrotsky som tog hand om konsumentfrågorna. De var nämligen väldigt få vid förra inremarknads- och konsumentministermötet.

Den punkt som diskuterades under lunchen gällde konsumenterna och euron. Det handlade uteslutande om praktiska förberedelser, som inte direkt berörde Sverige.

Det fördes vidare en öppen diskussion på initiativ av det franska ordförandeskapet om tjänster i allmänhetens intresse, något som ni säkert har hört talas om tidigare. Sverige uttalade att en liberalisering av tjänster i allmänhetens intresse är positiv och nödvändig men hela tiden måste ske också med beaktande av konsumenternas intressen. Annars blir det svårt att se det positiva i detta ur konsumentperspektiv. Även andra medlemsstater uttalade sig för en liberalisering av sådana här tjänster, men på ett försiktigt sätt.

Detta är en fråga som kommer att tas upp också under det kommande ministerrådsmötet, och jag tänker återkomma till den lite längre fram.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Ingen begär ordet. Vi går då över till dagens dagordning, och du får föredra de ärenden som du har. Vi tar ett ärende i taget.

Anf.  168  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Herr ordförande! Första ärendet under mitt ansvarsområde är nr 4 om produktsäkerhetsdirektivet, vilket är under omarbetning. Det franska ordförandeskapet har lyckats relativt bra med revideringen av det här direktivet. Vi har länge trott att dess ambition att komma fram till en gemensam ståndpunkt skulle lyckas. Det verkar kanske inte riktigt så nu, utan resultatet av mötet den 30 blir väl en politisk överenskommelse.

Parlamentet lämnade sitt yttrande den 17 november. Det innehåller en del ändringsförslag, men bedömningen från vår sida är ändå den att det utifrån detta yttrande och det arbete som det franska ordförandeskapet Frankrike har bedrivit kommer att vara möjligt för oss att under vårt ordförandeskap ro den här frågan i hamn. Det är naturligtvis något som vi väldigt gärna vill göra, eftersom det kommer att innebära en förstärkning av konsumentskyddet i Europa.

Det reviderade produktsäkerhetsdirektivets utformning kommer att innebära att vi stramar upp bestämmelserna om marknadskontroll, att vi får utökade möjligheter att återkalla farliga produkter och att det blir en förstärkt rapporteringsskyldighet för tillverkare och distributörer avseende utfallet av olika undersökningar som deras produkter genomgår. Direktivförslagets krav på ökad marknadskontroll kan antagligen få vissa återverkningar på Konsumentverkets arbete, som med största sannolikhet kommer att behöva intensifieras, vilket kanske kommer att leda till vissa omprioriteringar för Konsumentverkets nationella arbete.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar, eftersom det här är en beslutspunkt, att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan gå över till nästa dagordningspunkt.

Anf.  170  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är dagordningspunkt nr 8, direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Det är en lägesrapportering på dagordningen. Arbetet med detta har pågått sedan länge, och ni har säkert fått rapporter om detta tidigare. Under det finska ordförandeskapet framlades ett antal förslag för att försöka åstadkomma ett avslut i det här arbetet.

Även det franska ordförandeskapet har försökt flytta frågan framåt men utan att lyckas så långt som vi kanske hade hoppats. Syftet med direktivet är att underlätta de finansiella tjänsternas fria rörlighet och att stärka konsumentskyddet. Den 30 kommer arbetsläget bara att rapporteras av. Vi förväntar oss att ordföranden företrädare kommer att säga att man inte kommer att vidta några fler åtgärder, i varje fall inte under deras ordförandeskap. Från fransk sida vill man invänta kommissionens meddelande om elektronisk handel med finansiella tjänster, något som vi tidigare trodde skulle komma under detta halvår, men som det ser ut nu förväntas detta meddelande komma först i februari.

Vår avsikt under det svenska ordförandeskapet är inte att invänta kommissionens meddelande. Vi tycker att det här är en så pass angelägen fråga att vi gärna vill förbehålla oss rätten att arbeta aktivt med den under hela vårt ordförandeskap. Syftet är naturligtvis att försöka nå någon form av avgörande politisk överenskommelse under vårt ordförandeskap. Den knepiga frågan är vilken harmoniseringsnivå som man ska uppnå, och det återstår att se vad vi lyckas åstadkomma, särskilt mot bakgrund av det här ärendets historia. Vi tänker i alla fall göra allt som vi kan. Det är viktigt för den här tillväxtsektorn i Europa.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Det är den här gången inte en beslutspunkt utan en ren informationspunkt. Ordet är fritt om någon vill ställa någon fråga. Om inte lämnar vi punkten för dagen och får förhoppningsvis återkomma till den några gånger under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  172  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Nästa punkt är nr 9 Främjande av konsumenternas förtroende för elektronisk handel. Också det är en informationspunkt från kommissionen om arbetsläget. Kommissionen har bara börjat detta arbete med att granska befintlig konsumenträttslig lagstiftning på EU-nivå för att se om det finns några brister när det gäller bl.a. informationssamhället. Vad vi förväntar oss att få höra mer om vid detta möte gäller framför allt punkten om utveckling av alternativa tvistlösningar.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då lämnar vi punkten för dagen och går vidare.

Anf.  174  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Nästa punkt är dagordningens punkt nr 15 Tjänster i allmänhetens intresse i Europa, som jag inledningsvis berörde när jag informerade från ministerrådsmötet den 28 september. På dagordningen står fortsatt diskussion. Det har kommit ett underlag från det franska ordförandeskapet med förslag till deklaration om tjänster i allmänhetens intresse. Detta utkast till deklaration håller vi nu på att granska inom Regeringskansliet. Vi har förstått att fransmännen gärna skulle se att någon sådan deklaration skulle kunna antas under toppmötet i Nice.

Vi försöker utröna vad syftet med deklarationen från fransmännen är. Om jag förstått saken rätt har vi ännu så länge bara fått en fransk version, och som det ser ut nu är det faktiskt lite oklart. Vi slås då genast av misstänksamhet och funderar över vad som är syftet med något som är utformat så som det ser ut nu. Det är än så länge av förklarliga skäl väldigt svårt för mig att säga något om innehållet i detta. Den svenska ståndpunkten är väl densamma som vid tidigare diskussioner, nämligen att liberaliseringen bör fortsätta men under förutsättning att konsumentpolitiken inom unionen utvecklas i samma takt.

Vår ståndpunkt innebär ett krav på tillgång till information för konsumenter i jämbördiga förhållanden mellan konsumenter och producenter, möjligheter att välja leverantör på grundval av relevant och begriplig information, möjlighet att enkelt byta leverantör och billig tvistlösning med hög kvalitet som en metod för att åstadkomma ordning och reda.

Anf.  175  LARS TOBISSON (m):

Statsrådet har nu flera gånger sagt att det gäller att främja liberalisering men med iakttagande av konsumenternas intressen eller med försiktighet med hänsyn till konsumenterna. Problemet är väl att det här i sig är en motsägelse. I själva verket ligger det i konsumenternas intresse att få en liberalisering.

När det gäller de franska avsikterna tror jag att det kan vara glädjande att statsrådet i alla fall uttrycker misstänksamhet. Vi hade i arbetet med rättighetsstadgan en hel del att göra med begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och fransmännen drev på för att få in detta i stadgan. Syftet var alldeles tydligt att man med en sådan stadgeändring ville förhindra försök till avreglering och privatisering på områden som t.ex. el- och telemarknaden. Vi vet ju att det har varit en specialitet för Frankrike att å ena sidan förhindra avregleringar av de här marknaderna i hemlandet och behålla monopol för EDF och andra företag, medan man å andra sidan friskt vill utnyttja möjligheterna att etablera sig på främmande marknader där sådana möjligheter har yppats.

Jag vill därför rekommendera departementet att noga studera det här dokumentet, även om det råkar vara på franska, och försöka finna fog för att det finns en hel del bockfötter gömda här. Om Sverige nu ärver detta ärende, eftersom det inte lär bli färdigt under det franska ordförandeskapet, gör man det utifrån en mera grundläggande avreglerande och liberaliserande syn.

Anf.  176  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Herr ordförande! Lars Tobissons inledande anmärkning var kanske inte riktigt i överensstämmelse med min politiska övertygelse. Jag menar att en förutsättning för en väl fungerande marknad också är att vi kan tillgodose konsumenternas behov av relevant information och möjligheter till rättelse. Bortsett från det instämmer jag dock i väldigt mycket av det som Lars Tobisson har sagt. Det är utifrån detta som vi också, trots att dokumentet är på franska, tänker analysera det franska utkastet till deklaration mycket noggrant. Jag kommer den 30 även att avge en granskningsreservation för att garantera att vi inte skriver under på någonting som i svenskt perspektiv inte är acceptabelt.

Jag har hört vad herr Tobisson har sagt, och det ligger mycket väl i linje med vad den svenska regeringen arbetar för.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Jag har i handlingarna läst om den svenska ståndpunkten, och det här är ett ärende som fortsätter att behandlas. Jag kan sammanfatta det på det sättet att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Har du några ytterligare frågor att redovisa?

Anf.  178  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Herr ordförande! Jag vet att tiden är knapp, men nämnden vill kanske höra tre meningar om vad vi tänker arbeta med under ordförandeskapet. Ni har kanske redan fått den informationen av Lars-Erik Lövdén. Om inte kan jag säga att vi tänker ta om hand det som finns kvar efter det franska ordförandeskapet – både produktsäkerhetsdirektiv och distansförsäljning av de finansiella tjänsterna. Det är något som vi naturligtvis kommer att jobba med.

Jag vill gärna att nämnden känner till att vi kommer att hålla ett informellt ministerrådsmöte mellan konsument- och inremarknadsministrarna i april i Lund. I anslutning till detta möte kommer vi att anordna ett seminarium för alla europeiska konsumentorganisationer, som vi hoppas mycket på. Vi vill kunna skapa arenor för erfarenhets- och informationsutbyte mellan dessa organisationer och de ansvariga för konsumentpolitiken i Europa.

Vi tror att vi också från kommissionen kommer att få förslag om bl.a. konsumentkreditdirektiv och initiativ som kommer att röra god sed på marknaden samt något som vi vet att kommissionen är väldigt intresserad av, dvs. ett närmare administrativt samarbete mellan myndigheter om framför allt tillsynsfrågor.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag bara säga att även riksdagen är på hugget, om man får använda det uttrycket. Konstitutionsutskottet har nyligen beslutat om ett yttrande till EU-nämnden om offentlighetsprincipen inom EU. Det kommer att finnas ett underlag med synpunkter på hur vi ska hantera detta svåra ärende. Det var en upplysning till statsrådet.

Anf.  180 Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Tack! Jag förväntar mig att vi kommer att ha mycket intressant att säga i denna fråga framöver. Jag kan också passa på tillfället att tacka riksdagens samtliga partier för det goda arbete vi gemensamt bedriver i denna sak nere i Europaparlamentet.

Anf.  181 ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med samrådet för i dag. Jag tackar för det. Vi ska raskt gå vidare till nästa dagordningspunkt, som gäller inrikesfrågorna.

5 §  Inrikes frågor

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 28 september 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 november och den 1 december 2000

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall med medarbetare välkomna hit. Vi ska nu gå igenom ärenden inför ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor. Vi ska ta din del av dagordningen på det rådet. Vi har fått en skriftlig återrapport från mötet den 28 september. Vi brukar inleda med en muntlig återrapport, så jag lämnar direkt över ordet till dig för en sådan. Varsågod!

Anf.  183  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Låt mig först säga om A-punkterna på RIF-mötet i Bryssel att rådet fattade två beslut. Det ena gällde de fyra förslagen till mandat för kommissionen att förhandla om återtagandeavtal för Marocko, Pakistan, Ryssland och Sri Lanka, och det andra var det sedan länge emotsedda beslutet om flyktingfond.

När det sedan gäller viseringsförordningen diskuterades den utestående frågan om länderförteckningarna. Vid rådsmötet nästa vecka återupptas den diskussionen. Jag kommer in på de detaljerna när jag går igenom dagordningen för RIF-mötet.

När det handlar om de övriga delarna i förordningstexten råder det enighet.

Sedan går jag till frågan om kommissionens initiativ till miniminormer för asylförfaranden. Det var så att kommissionen samma dag som ministerrådsmötet presenterade ett förslag till direktiv om harmonisering av asylprocedurer. Detta är ett led i skapandet av ett europeiskt asylsystem. Flera medlemsstater framhöll hur nödvändigt det var att komma fram snabbt och effektivt i denna fråga. Sverige underströk vikten av en hög nivå när det gäller gemensamma minimiregler för asylförfarandet och att ett framtida direktiv måste värna om individens rättssäkerhet och också ha inriktning på speciellt utsatta grupper, t.ex. barn som kommer ensamma och kvinnor och män som utsatts för tortyr eller sexuella övergrepp.

Den diskussion som hölls omkring innehållet i förslaget får tjäna som underlag i det fortsatta arbetet på hemmaplan när det gäller ny instans- och processordning. Så bedömer jag det. Detta är en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. En faktapromemoria håller på att arbetas ut.

Sedan hade vi en riktlinjedebatt om villkoren för mottagande av asylsökande. Det var det franska ordförandeskapet som den 11 juli presenterade ett diskussionspapper om just villkor för mottagande av asylsökande som ett led i ansträngningarna att ta fram ett gemenskapsrättsligt instrument.

Det innebar att det på rådsmötet fördes en debatt om gemenskapens harmoniseringsnivå och respektive medlemsstats handlingsutrymme. Debatten kom att kretsa kring ordförandens initiativ kring ekonomiskt och materiellt stöd, villkor för rörelsefrihet men också tillgång till arbetsmarknaden.

Vid rådsmötet i nästa vecka är det meningen att rådet ska enas om slutsatser på dessa tre områden och att de sedan ska ligga till grund för kommissionens direktivförslag. Jag återkommer till denna fråga.

Sedan gällde det besök vid de nordiska ländernas konsulära beskickningar för utvärdering av viseringen. Det var alltså en rapport om detta. I den gemensamma kommittén, där också Norge och Island deltar, informerade ordförandeskapet om denna rapport, som har sammanställts utifrån de inspektioner som har ägt rum vid svenska och norska ambassaderna i Amman samt danska ambassaden i Moskva och finska generalkonsulatet i S:t Petersburg. Resultatet visade att de nordiska länderna ligger bra till i förberedelsearbetet. Sverige framhöll att rapporten utgjorde ett positivt steg på vägen mot vårt inträde i det operativa Schengensamarbetet.

Det framhölls också att den svenska regeringen gav högsta prioritet åt förberedelser och att stor vikt lades vid nordisk samverkan.

Vidare framhölls vikten av att rådet kan fatta ett principiellt beslut på rådsmötet i nästa vecka om att de nordiska staterna ska kunna delta fullt ut i det operativa samarbetet i Schengen fr.o.m. den 25 mars nästa år.

Tack, herr ordförande! Det var en rapport.

Anf.  184  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan vi lämna den punkten och gå in på dagordningen för nästkommande RIF-möte. Varsågod!

Anf.  185  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Det är ett väldigt omfattande arbete som ligger framför oss på nästa rådsmöte. Det är många viktiga frågor som kommer att diskuteras. Låt mig först bara berätta om A-punktslistan.

Här har rådet ambitionen att fatta beslut om Eurodacförordningen, som gäller ett gemensamt fingeravtryckssystem. Politisk enighet har faktiskt rått i denna fråga ända sedan den 2 december förra året. Det hänger bl.a. samman med tillämpningen av Dublinkonventionen och med att man vill kunna använda denna på ett effektivt sätt. Bakgrunden är att väldigt många asylsökande saknar identitetshandlingar, och då är fingeravtryck den mest praktiska metoden för att göra en säker identifikation.

En uppdaterad faktapromemoria lämnades till riksdagen den 8 november, om jag minns rätt.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Detta är ett ärende som vi har behandlat många gånger förut i nämnden. Där har också regeringen fått stöd för sin ståndpunkt. Men nu ska det slutligt upp, förhoppningsvis, för beslut. Det kan då bli en A-punkt, men en A-punkt är också en viktig punkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  187  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då kommer jag till punkt 9 på min lista. Jag vet inte hur era handlingar ser ut, men punkt 9 på min lista handlar om direktiv för att fastställa hjälp till olaglig inresa, rörlighet och vistelse samt rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa och olaglig vistelse.

Det handlar om två rättsakter – ett direktiv och ett rambeslut – som har till syfte att förstärka kampen mot människosmuggling.

Jag tror att man kan säga att den tragiska händelsen i Dover riktade uppmärksamheten mot hur viktigt det är att förstärka åtgärderna mot denna grova organiserade brottslighet som med vinstsyfte profiterar på människors olycka. Det var Europeiska rådet i Feira som mycket uttryckligen angav detta i sitt uttalande: Den vinstdrivande brottsligheten ska bekämpas.

I de föreslagna rättsakterna definieras de förbjudna åtgärderna, och här ska också påföljderna fastställas för dem som utför, anstiftar och profiterar på denna företeelse. I förslaget finns också ett minsta gemensamt maximistraff.

Regeringens mening är att åtgärder som utförs av humanitära skäl inte får omfattas av bestämmelserna. Att upprätthålla kravet på vinstsyfte framstår för oss som den bästa lösningen, men om det på ett annat sätt än genom ett uttryckligt krav på vinstsyfte är möjligt att säkerställa att den som handlat av humanitära skäl kan undantas säger vi också att vi ska vara öppna för att diskutera en sådan lösning.

Regeringen anser att det bör bedömas som försvårande omständigheter om människosmugglingen är organiserad och sker i vinningssyfte under hänsynslösa former, men vi säger också att försvårande omständigheter endast ska komma att tillämpas i samband med hjälp till inresa; det är inte aktuellt i samband med hjälp till olaglig vistelse.

Frågan om människohandel anser vi inte ska tas upp i detta sammanhang. Vi tycker att det rör sig om två helt olika brott med olika skyddsintressen. Människohandel är alltid brott mot person, och brottet begås i första hand mot brottsoffret. Människosmuggling, däremot, är i första hand brott mot staten. Brottsofferperspektivet är i regel mindre framträdande, även om det naturligtvis finns fall där smugglingen sker under livsfarliga och särskilt hänsynslösa förhållanden. De kan också innefatta ett sådant moment.

I den version av förslaget som nu föreligger har de svenska synpunkterna beaktats. Man blandar alltså inte ihop de olika brottsformerna.

I förslaget har också angetts ett minsta gemensamt maximistraff på tio år. Det är naturligtvis svårt att ange maximistraffet. För mig förefaller det väldigt högt. I dag är maximistraffet för planlagd och organiserad människosmuggling fängelse i fyra år. För den som i vinstsyfte hjälper en utlänning att undanhålla sig ett avvisningsbeslut är det fängelse i ett år.

I de tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén som regeringen har för avsikt att lämna inom kort ingår på riksdagens begäran ett uppdrag att göra en översyn av straffskalan för handel med och smuggling av människor. I socialförsäkringsutskottets betänkande framhölls att vinstrekvisitet kan medföra svårigheter i bevishänseende, eftersom en misstänkt kan hävda att mottagna medel utgör kostnader för transporten.

Jag tänker självklart inte föregripa utredningen, men jag kan samtidigt konstatera att de tankar som har föresvävat initiativtagarna till det förslag som vi nu diskuterar förmodligen inte är helt främmande för en majoritet i riksdagen, men jag tror att kommittén även med en skärpning av följderna inte kommer i närheten av det föreslagna tioårsstraffet.

Regeringen har för avsikt att stödja arbetet med förslaget under förutsättning att humanitära åtgärder inte kriminaliseras och att ett minsta gemensamt maximistraff kan bestämmas till en nivå som är rimlig i förhållande till andra brott med samma straffvärde.

Vad ska då hända nästa vecka? Vid rådsmötet väntas en riktlinjedebatt i denna fråga. Jag vill också understryka att Europaparlamentet ännu inte har yttrat sig. Ni fick, såvitt jag har förstått, en faktapromemoria i er hand i slutet av september.

Anf.  188  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det var tragiska händelser i Dover, och det har varit andra tragiska händelser när människor har dött på väg in i Europa eller EU. Jag tycker att det är en väldigt sorglig utveckling i dag. Man försöker klandra människosmugglare för den utveckling vi ser. Men vi ser en ökad illegal invandring till hela EU-området – det är människor som desperat försöker komma in – på grund av att EU faktiskt har byggt upp murar mot omvärlden och gjort det svårare för människor att söka sig hit både för att besöka vänner och släktingar och för att söka asyl. Det är en verklighet vi har i dag. Vi ser också i dag i Sverige en väldigt oroande utveckling med alltfler människor som befinner sig här i Sverige illegalt. Det är även barnfamiljer.

Vi har ett antal olika nätverk i Sverige – vi har kyrkor, och vi har frivilligorganisationer – som hjälper människor som befinner sig i Sverige illegalt med läkarvård, mat, annat bistånd, kontakt med myndigheter och även ibland undervisning av barn.

Det jag vill understryka är att vi måste se vad som är grunden till problemet. Grunden till problemet är att vi har gjort det svårare för människor att komma till EU och till Sverige. Den humanitära asyl- och flyktingpolitik som Sverige har fört har för mig blivit alltmer av en yttre fasad. Det är en massa fina ord, men i realiteten förhindrar man människor att komma hit. Då kan man upprätthålla denna fasad. Jag tycker att det finns mycket annat som visar på detta – t.ex. antalet människor som vistas illegalt i Sverige, som ökar drastiskt från år till år. Det är en utveckling som fanns tidigare i Tyskland, Italien och Frankrike, men som inte fanns i Sverige.

Det jag säger nu rör egentligen ett antal olika punkter. Jag tar upp det i ett sammanhang, så att jag slipper upprepa mig från punkt till punkt. Vi i Miljöpartiet vänder oss emot och är kritiska till punkt 9, som rör hjälp till olaglig inresa och olaglig vistelse, punkt 13, som handlar om bötesstraffen för transportörer, punkt 14, som handlar om avvisning eller utvisning av en medborgare i tredje land, punkt 15, som handlar om förteckning över tredje land vars medborgare är skyldiga att inneha visering, punkt 18, som gäller informationsutbyte om olaglig invandring och systemet med tidig varning och punkt 19, som gäller villkor för mottagande av asylsökande. Vi i Miljöpartiet säger nej till alla de punkterna.

Vi vill också markera att vi tycker att det som händer nu visar hur man bygger upp det som vi har varnat för tidigare, dvs. det vi kallar Fästning Europa. Vi anser att dessa förslag är avsedda att försvåra för asylsökande att komma till Sverige och EU, och att det som nu händer leder till att vi kommer att få fler illegala invandrare och mer människosmuggling.

Man jobbar från EU:s sida, vilket vi tycker är tragiskt, med att försöka straffa människosmugglare. Även om jag inte stöder människosmugglarna eller tycker att det är bra att de finns vill jag säga att orsaken till att de finns faktiskt är den politik som EU för och som Sverige medverkar till. Vi är starkt skeptiska till alla dessa förslag.

När det gäller just punkt 9 vill jag bara betona att vi tycker att det vore väldigt olyckligt om någon av de frivilligorganisationer eller något av de nätverk som i dag hjälper illegala invandrare humanitärt skulle bli kriminella. Vi tycker att det skulle vara en stor rättsskandal för Sverige om vi bidrog till någon form av beslut på EU-nivå som ledde till detta.

Anf.  189  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Förslaget till svensk grundhållning ställer vi i huvudsak upp på, men jag har en fråga när det gäller det uttryckliga kravet på vinstsyfte. Kan man uttrycka det på något annat sätt? Det gör oss lite undrande. Vilka andra sätt kan komma i fråga?

Anf.  190  GUSTAF VON ESSEN (m):

Vi har från vårt parti redan för fyra fem år sedan tagit upp denna diskussion i utredningar och liknande, dvs. att det är väldigt svårt att visa för en åklagare att det har funnits vinningssyfte i samband med att man har ertappat och lyckats bryta upp ett smugglarnät. Sedan har man ändå inte kunnat fullfölja det, eftersom det har varit svårt att visa på vinningssyfte.

Vi menar att man måste försöka hitta någon slags form för att använda formuleringen ”mot betalning” i stället för ordet ”vinningssyfte”. Man måste då också tydligt kunna avgränsa de rent humanitära aspekter som finns i många fall. Det rör sig om inresa – inte om vistelse.

Jag noterade efter Dovertragedin att statsrådet Klingvall sade någonting om just detta. Det tog vi fasta på. Vi tycker därför att det är bra att vi kan få en genomlysning i en utredning som ska påbörjas, där jag hoppas att vi någorlunda förutsättningslöst – jag har inte sett direktiven – kan analysera just detta problem.

Det är tämligen meningslöst att få tag i och bryta upp smugglarorganisationer om man ändå inte kan nita dem, eftersom man inte kan visa att det har varit ett vinningssyfte bakom. Det finns ett känt exempel med en man i Uppsala, som många kanske känner namnet på, som har sysslat med detta i oändliga tider och hjälpt väldigt många in i landet. Han har inte riktigt kunnat fällas för det.

Jag stöder regeringens ståndpunkt i detta hänseende.

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet har en syn som liknar Miljöpartiets och Yvonne Ruwaidas. Vi har också varit kritiska till delar av det franska förslaget. Det har kommit in en del förändringar, men vi anser fortfarande att det är ett mycket dåligt direktivförslag. Bl.a. fattas det en samordning som gäller det man gör i de nationella kommittéerna runtom. Det finns en risk för att det blir klara försämringar här.

Det vi ser är i första hand risken för att nätverk och frivilligorganisationer ska råka illa ut om de av solidariska skäl hjälper till och försöker arbeta på humanitära grunder. Det är därför vi är emot detta.

Jag kan också redan nu – precis som Yvonne Ruwaida – avisera att vi är emot punkt 13, 14 och 15. De kanske kommer upp här senare.

Anf.  192  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr ordförande! Jag vill också understryka det som Yvonne Ruwaida tog upp och göra en uppdelning mellan procedurfrågor och substansfrågor. Procedurfrågorna fokuserar man mer på. Det gäller asylsökande och asylärenden och hur detta hanteras. Vi har varit inne på Doverfallet. Det är det som sätter dagordningen, i stället för att man tittar på substansfrågorna, som gäller vilka möjligheter det finns för människor att säkert söka asyl. Det är det som ska vara utgångspunkten för hanteringen. Vi tycker att det har fokuserats för mycket på procedurfrågorna.

Folkpartiets linje är att avvisa sådana förslag som syftar till att försvåra för asylsökandena att få sin sak prövad. Det är plattformen och utgångspunkten för vårt resonemang.

När det gäller de vinstsyften som tas upp menar vi att det är väldigt viktigt att understryka – det är också en svensk ståndpunkt – att åtgärder utförda av humanitära skäl måste undantas. Vi vill understryka att det ska föras fram.

Jag vill gärna ha ett förtydligande när det gäller hur detta rimmar med UNHCR:s principer. Det skulle jag vilja ha klarlagt. Det står en del om det här, men det är lite kryptiskt formulerat. Det finns under avsnittet om andra intressenters ståndpunkter.

Det finns en del andra saker som tas upp. Jag återkommer till de punkterna sedan.

Anf.  193  ÅSA TORSTENSSON (c):

Den formulerade svenska ståndpunkten ställer också vi oss bakom, men vi har frågor. Det är lätt att ha en teori utifrån en ståndpunkt, men jag skulle vilja lyfta fram den fråga som Ingvar Svensson lyfte fram med anledning av att man ringar in vinstsyftet. Kan man garantera att man prickar rätt när man ringar in vinstsyftet utan att kunna tydliggöra hur det ska dokumenteras? Faran är att det blir en ganska hårdnackad politik som vi är på väg in i, som slår både brett och blint. Faran är att det drabbar enskilda människor som egentligen borde ha rätt att få sin sak prövad i Sverige.

Jag skulle vilja att statsrådet utvecklade sin ståndpunkt lite tydligare.

Anf.  194  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig bara säga att jag blir lite förvånad över att Yvonne Ruwaida tar ställning till ett antal ärenden innan hon ens har hört regeringens ställningstagande. Det är väl ändå det som vi är här för att diskutera. Det är det som jag ska föra fram på detta ministerråd. Det är också det jag har redovisat under denna punkt.

Jag kan säga till Karl-Göran Biörsmark att man naturligtvis kan ha synpunkter på innehållet i detta franska förslag. De har tagit fram detta med utgångspunkt i beställningen, som gjordes av stats- och regeringscheferna på mötet i Feira. Därför är det naturligtvis viktigt att jag i detta sammanhang också klargör, som jag nu har gjort, den svenska regeringens ståndpunkt i dessa olika delar.

Frågan om vinstsyftet har diskuterats i socialförsäkringsutskottet. Med all respekt för den beställning som utskottet har gjort av regeringen, som har varit utgångspunkten för det förslag till direktiv som regeringen mycket snart kommer att ta ställning till, kan jag säga att det just handlar om huruvida det går att utveckla tankarna omkring vinstsyfte på ett sätt så att det blir lättare att fälla människosmugglare. Så har jag uppfattat socialförsäkringsutskottets betänkande. Med den lagstiftning som finns i dag är det uppenbarligen väldigt svårt att få någon fälld. Därför ser jag naturligtvis fram emot vår utredning i detta sammanhang och emot att få föra en ingående diskussion omkring detta.

När det sedan gäller mötet i nästa vecka kan jag säga att inga beslut ska fattas. Vi ska ha en riktlinjedebatt. Jag kommer självklart att framhäva precis det jag sade tidigare. Om det är så att vi på något annat sätt än genom ett uttryckligt krav på vinstsyfte kan säkerställa att den som handlat av humanitära skäl kan undantas är vi öppna för en sådan diskussion, men det är naturligtvis den förutsättningen som gäller.

Det var flera som hade tagit upp frågan om vinstsyfte. Får jag också bara kommentera det Yvonne Ruwaida sade när det gäller antalet asylsökande. Yvonne Ruwaida menar att vi har färre asylsökande. Den statistik som vi kan se när det gäller framför allt väldigt många av Schengenländerna visar att dessa i dag har alltfler asylsökande. I de prognoser som vi själva har gjort inför de närmaste åren och i samband med Schengeninträdet räknar vi också med fler asylsökande till Sverige.

Om man sedan ska gå något djupare – till grunden för problemet – kan jag säga att det naturligtvis är så att vi lever i en orättvis värld, där väldigt många människor försöker finna sig en bättre framtid någon annanstans. Jag tycker inte att det är konstigt att det är på det sättet. Vi kommer aldrig att kunna lösa det problemet med vår flykting- och migrationspolitik. Därtill måste helt andra åtgärder.

Självklart ska vi ha en human flyktingpolitik som bygger på Genèvekonventionen; därom råder inga tvivel.

Jag tror att jag härmed har svarat på de flesta frågorna.

Anf.  195  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har läst underlagen och följt den utveckling som den svenska regeringen så att säga har accepterat och drivit på EU-nivå. Vi tycker dock att fokus har legat på att bygga upp hinder för människor att komma till EU-området. Det gäller både i fråga om att bygga upp förstaasylland och att jobba med avtal om återtagande och i fråga om viseringskraven – alltså en helhet. När det gäller alla de här små stegen tycker vi nu att det har gått så långt att vi faktiskt kraftfullt vill markera mot utvecklingen där. Det hade varit en annan sak om man i jobbet med de här frågorna hade utgått från det som Folkpartiet nämnde, nämligen hur asylrätten kan stärkas. Som jag ser det har asylrätten försvagats, även i Sverige.

Man kan inte bedöma om asylrätten har urholkats eller inte utifrån det antal människor som söker asyl, utan det handlar om att bedöma hur många alla de människor är som inte har någon möjlighet att söka asyl. Vi bedömer att deras antal har ökat. I och för sig kan vi göra olika bedömningar men jag vill ändå markera att vi ser de här förslagen som ett sätt att bygga upp vad vi kallar för Fästning Europa, inte som ett sätt att leva upp till Genèvekonventionen.

Anf.  196  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Karl-Göran Biörsmark frågade om UNHCR. UNHCR har till ordförandeskapet framfört att det måste säkerställas att de här bestämmelserna inte äventyrar skyddet av flyktingar. Det måste också säkerställas att åtgärder som vidtas av humanitära skäl undantas från bestämmelsernas tillämpningsområde. Även UNHCR anser då att det bör upprätthållas ett krav på vinstsyfte.

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att UNHCR:s yttrande och den svenska ståndpunkten, som jag kommer att föra fram nästa vecka, överensstämmer – i alla fall utifrån den här sammanfattningen. UNHCR har också skrivit ett yttrande och vad vi har här är en sammanfattning där sådant här har understrukits.

Våra ambitioner när det gäller att harmonisera EU:s flyktingpolitik på en hög nivå hoppas jag inte har undgått någon. Yvonne Ruwaida sade nej till en punkt. Bl.a. gällde det mottagandevillkoren där det ju handlar om miniminormer. Vår ambition är naturligtvis att arbeta för så höga miniminormer som möjligt. Det förefaller mig väldigt märkligt att det är något som Yvonne Ruwaida inte kan acceptera.

Anf.  197  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill bara ha klargjort vad det är för ståndpunkt som statsrådet ska föra fram nästa gång. Är det att frågan för närvarande är föremål för utredning och att regeringen kommer att ta ställning när utredningen är klar? Eller är det att man redan nu binder upp sig för något som utredningen kanske inte kommer fram till, utan man kanske har en annan lösning? Det vore intressant att veta det. Det är ju rätt så trist om man ska sätta sig i en utredning samtidigt som man har förstått vad utredningen kommer att landa i.

Anf.  198  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har samma fundering som Gustaf von Essen. Det är viktigt att vi får tillfälle att diskutera detta om igen, med utgångspunkt i utredningen, och att man inte innan dess på något sätt har bundit upp sig.

När det gäller UNHCR tackar jag för svaret. Jag hoppas att Sverige i de fortsatta överläggningarna håller fast vid ståndpunkten att det är UNHCR:s körschema som kommer att gälla som svensk ståndpunkt även i fortsättningen.

Anf.  199  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Som jag tidigare sagt kommer jag i den här debatten att framföra åsikten att åtgärder som utförs av humanitära skäl inte ska omfattas av bestämmelserna. Det är huvudspåret i mitt inlägg under den här debatten. Vidare anser jag att kravet på vinstsyfte framstår som den bästa lösningen när det gäller möjligheterna att göra det här.

Om det på något sätt kan presenteras ett förslag som innebär att vi ändå kan garantera detta med de humanitära skälen säger jag mig vara öppen för att diskutera det.

Anf.  200  ORDFÖRANDEN:

Vi kan väl konstatera att detta är ett ärende som inte ska slutbehandlas nästa vecka, utan det är en pågående process kring detta. Efter den diskussion som vi har haft här konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  201  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nu handlar det om punkten 12 – vad som kallas för scoreboard, resultattavlan. Här kan jag fatta mig väldigt kort. Vad som kommer att hända på rådsmötet är att kommissionen avlämnar en lägesrapport över den resultattavla som har tagits fram vad gäller framstegen i att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Resultattavlan är en sammanställning av alla de projekt som medlemsländerna har enats om att genomföra i enlighet med Amsterdamfördraget, Wienhandlingsplanen och Tammerforsslutsatserna. Resultattavlan uppdateras en gång varje ordförandeskapsperiod för att visa var vi står i arbetet.

Sedan har vi transportörsansvaret, som ju är ett direktiv om harmonisering av bötesstraffen. Jag skulle vilja föreslå att jag kort får ge en redovisning av den svenska regeringens ställningstagande på denna punkt. Däremot sparar vi diskussionen tills vi kommer till punkten 24, för annars får vi nog två diskussioner i samma fråga.

Anf.  202  ORDFÖRANDEN:

Det förefaller rimligt att göra så eftersom de här frågorna går in i varandra.

Anf.  203  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ordförandeskapet har alltså lagt fram ett förslag till direktiv om harmonisering av bötesstraffen för de transportörer som befordrar medborgare i tredje land som saknar de resehandlingar som krävs för inresa. Enligt förslaget ska ett lägsta maximibelopp bestämmas. Detta har Sverige reserverat sig mot. Invändningar av olika slag har också framförts från flera andra länder.

Vad vi har verkat för är att sanktioner aldrig får riktas mot asylsökande. Vi har understrukit vikten av att framta en mekanism som reglerar det här och som innebär att asylansökan får en suspensiv effekt för transportören – i linje med den lagstiftning som vi har i Sverige.

Vidare har vi tagit initiativ till samråd med UNHCR på denna punkt. UNHCR delar Sveriges uppfattning att vi inte får begränsa rätten att söka asyl. Europaparlamentet har ännu inte yttrat sig i frågan. Den 17 november fick ni en faktapromemoria sänd till riksdagen.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu fått en föredragning av ärende 13 på dagordningen men vi behandlar de här sakerna samlat.

Anf.  205  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tanken var att vi skulle kunna flexa och ta det här sist, för då är justitieministern här.

Jag går så över till punkten 14 som handlar om direktiv om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land. Också det här förslaget presenterades av den franska ordförandeskapet i somras. Syftet är att göra det möjligt för en medlemssstat att verkställa beslut om av- eller utvisning som fattats av en annan medlemsstat. Här har ordförandeskapet tryckt på för att politisk enighet ska nås i rådet.

Europaparlamentets yttrande finns inte på plats och det förutsätter ett formellt antagande. Här är det två faktorer som är avgörande för den svenska regeringens inställning.

För det första måste bestämmelserna vara utformade så att tillämpningen är fakultativ, dvs. att direktivet innebär en möjlighet att verkställa andra medlemsstaters beslut om avlägsnande – inte en skyldighet. Så är det nu i detta förslag. Föreliggande förslag är alltså inte tvingande. Därmed kan vi acceptera det. Om däremot en förändring skulle ske så att det blev tvingande kan vi inte acceptera detta.

För det andra ska den stat som verkställer en annan medlemsstats avlägsnandebeslut få ersättning för eventuella kostnader förknippade med verkställigheten. Rådet förväntas uppnå en politisk överenskommelse om detta direktiv. Också i detta sammanhang har en faktapromemoria översänts till riksdagen den 17 november.

Anf.  206  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  207  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Sedan gäller det viseringsförordningen, som jag ju var inne på när jag redovisade resultatet från förra ministermötet. I mars i år lämnade kommissionen ett förslag till förordning och i rådet har konsensus uppnåtts om det materiella innehållet i förordningen. Det har skett väsentliga förändringar i texten. Därför kommer detta också att föreläggas Europaparlamentet för förnyat yttrande.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att Rumänien, Bulgarien, Hongkong och Macao ska vara viseringsfria. Vid rådsmötet den 28 september enades medlemsstaterna om att kommissionens föreslagna länderförteckning kan antas samt att de länder som har problem förs över till den positiva listan, men utan att viseringsfriheten träder i kraft innan man kan konstatera att risken för illegal migration har minimerats.

Mot bakgrund av kommissionens rapporter, som utarbetats i samråd med de länder som omfattas av övergångsmekanismen, kan rådet också nu fatta beslut med kvalificerad majoritet för respektive land om när viseringsfrihet ska träda i kraft. Rent procedurmässigt har detta lösts genom att ordförandeskapet föreslår ett nytt stycke som ska läggas till artikel 8.2, den s.k. övergångsmekanismen. Utan att citera hela det stycket vill jag säga att vi stöder förslaget till formulering när det gäller övergångsmekanismen.

Nu återstår att avgöra vilka länder som ska omfattas av mekanismen, alternativt vilka som ska föras till den positiva listan och få viseringsfrihet direkt när förordningen antas eller kvarstå på den negativa listan och tills vidare ha viseringstvång.

Detta kommer upp i Coreper nästa vecka. Också här är avsikten att vi ska nå en politisk överenskommelse på rådsmötet. Det gäller alltså länderförteckningarna.

Anf.  208  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Sedan Schengensamarbetet började har Sverige fått införa ytterligare ett trettiotal stater på listan över länder för vilka vi kräver visum. Här har vi ytterligare en av de procedurfrågor som jag tidigare var inne på. Det handlar alltså om detta med att försvåra och förhindra. Nu gäller det för Sverige att försöka få listan så kort som möjligt och att få in de här länderna på den positiva sidan. Många av de här länderna är nämligen sådana länder där folk verkligen söker möjligheter att få asyl. Man ska kunna få det prövat utan att för den skull ha ett visum; det tycker jag är en viktig princip.

Anf.  209  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

För att vara korrekt tror jag att det nu är 16 länder som förs över på den negativa listan. Väldigt viktigt att understryka är att vi när vi kommer med i Schengen också kommer att kunna föra en aktiv politik på det här området.

När det gäller det migrationspolitiska samarbetet kommer vi också att kunna spela en aktiv roll i samband med Cotonousamarbetet och det Cotonouavtal som blev klart tidigare i år. Där finns de här frågorna på dagordningen. För oss är det en självklarhet att arbeta för att medge en så stor öppenhet som möjligt.

Anf.  210  GUSTAF VON ESSEN (m):

Vi stöder regeringen på denna punkt. Det kan aldrig vara så att vi ordnar visumregler för att liksom underlätta för människor att söka asyl. Visumreglerna används ju inte till detta, utan visumreglerna är till för besök av olika slag – för att hälsa på släktingar, för affärsbesök osv. Det är en del av den reglerade invandringen och den kan vi inte baka ihop med asylpolitiken. Det är faktiskt två helt olika saker – liksom arbetskraftsinvandringen är något helt annat än asylpolitik. Det finns ju de som tenderar att blanda ihop det här i en enda stor tjock soppa så att säga. Det menar jag att man inte får göra.

Anf.  211  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt beträffande ärende 15.

Anf.  212  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Sedan gäller det en parallellkonvention till Dublinkonventionen med Norge och Island. Vi förväntas vid rådsmötet kunna bekräfta avtalet och underteckna detta. Det handlar om Norges och Islands koppling till Dublinkonventionen. Självklart hälsar vi i Sverige med stor tillfredsställelse att ett avtal med Norge och Island är på väg att slutföras. Därmed kommer ytterligare ett hinder på vägen mot ett operativt medlemskap i Schengen att försvinna.

Anf.  213  ORDFÖRANDEN:

Tack! Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  214  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Vidare handlar det om rådets slutsatser om informationsutbyte, om olaglig invandring och om systemet för tidig varning.

Vid mötet nästa vecka har rådet för avsikt att uppmana medlemsstaterna att upprätta ett system för snabbt informationsutbyte; detta också som en konsekvens av att arbetet med att förhindra olaglig invandring ska ske i nära samarbete mellan de europeiska länderna. Det handlar, som sagt, bl.a. om att snabbt kunna utbyta information.

Under arbetet har frågan kommit upp om deltagarländerna ska vara bundna att rapportera till det här systemet. Enligt vår uppfattning bör det, i alla fall i ett första skede, vara frivilligt för länderna att utnyttja det här systemet. Om rapporteringen i framtiden ska vara bindande måste det bero på de erfarenheter som man får av det praktiska samarbetet. Vi anser således inte att man i det här skedet ska bestämma sig för den ena eller den andra lösningen.

Anf.  215  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet har en avvikande uppfattning i det här avseendet.

Anf.  216  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  217  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Nästa punkt på dagordningen rör rådets slutsatser om villkor för mottagande av asylsökande. Den 11 juli i år fick vi från det franska ordförandeskapet ett diskussionspapper om villkor för mottagande av asylsökande. Fransmännens tanke med dokumentet är att vi ska kunna nå fram till slutsatser som kan ligga till grund för det direktivförslag om mottagandevillkor som kommissionen troligen presenterar i februari nästa år.

Som jag tidigare sade är frågan om mottagande av asylsökande en av de prioriterade frågorna under vårt kommande ordförandeskap.

Detta diskussionspapper är ganska allmänt hållet. Frågor om t.ex. rörelsefrihet för asylsökande berörs, och frågor om rätten till arbete, ekonomiska och sociala rättigheter och om tillgången till sjukvård och skolgång för barn diskuteras.

Man kan också säga att några frågor i detta papper har varit svårare än andra. När det gäller t.ex. tillämpningsområdet för mottagandefrågor har ordförandeskapet föreslagit en begränsning till personer som söker skydd enligt 1951 års Genèvekonvention. Sverige driver linjen att personer som ansöker om andra former av skydd ska åtnjuta samma mottaganderegler som flyktingar. Vi kan bara konstatera att en majoritet av medlemsländerna inte tycker som Sverige i denna fråga.

När det gäller frågan om rätt till vistelse och villkor för rörelsefrihet vill vissa medlemsstater begränsa den asylsökandes rörelsefrihet på mottagarlandets territorium – en princip som Sverige inte kan gå med på, för här handlar det om mänskliga rättigheter.

Ytterligare en fråga som det visat sig vara svårt att enas kring är frågan om asylsökande under vissa förutsättningar ska kunna få tillgång till arbetsmarknaden. Vissa stater anser att asylsökande över huvud taget inte ska ges rätt att arbeta, medan andra medlemsstater menar att den rätten ska ges i de fall där en asylsökande väntat länge på ett beslut i första instans. Där vet ni att det senare också är den svenska ståndpunkten.

Avsikten är alltså att rådet på rådsmötet ska anta slutsatser om villkoren för asylsökande. Slutsatserna kommer att ligga till grund för kommissionens utarbetande av ett framtida direktiv.

Jag vill understryka att det här är de svenska ståndpunkterna. Vi kommer framför allt att försöka åstadkomma väldigt öppna slutsatser; detta för att inte föregripa förhandlingarna om direktivet.

Anf.  218  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  219  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Sedan gäller det rådsslutsatser om harmonisering av status för tredjelandsmedborgare som under en lång tid varit bosatta i en medlemsstat. Här visar det sig nu att det bara blir en diskussion. Vi kommer inte att anta några slutsatser. Det blir alltså en diskussion inför det att kommissionen i januari nästa år ska presentera sitt förslag till direktiv om rättigheter för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare.

Jag ska berätta för er hur den svenska ståndpunkten på det här området ser ut, även om det vid detta tillfälle bara blir en diskussion. Det förslag som det franska ordförandeskapet har presenterat går ut på att en person med uppehållstillstånd som under en viss tid har vistats i en medlemsstat ska tillförsäkras status som varaktigt bosatt och alltså få en form av permanent uppehållstillstånd. Tanken är att man inte ska behöva leva med tidsbegränsade uppehållstillstånd i all oändlighet.

Anledningen till att fransmännen lägger fram de här slutsatserna är att man, som jag tidigare sade, vill ge kommissionen riktlinjer på vägen när de håller på och skriver på direktivet.

I stort sett ser de här riktlinjerna bra ut men på rådsmötet kommer jag att säga att vi från svensk sida ser det som angeläget att den tidsgräns som så småningom fastställs blir en maxgräns. Det är viktigt för oss. Vi tänker nämligen fortsätta med linjen att kunna bevilja permanenta uppehållstillstånd från dag 1.

En annan sak som det också är väldigt viktigt att framhålla är att den här speciella statusen som varaktigt bosatt inte får begränsas till dem som redan från början har en form av permanent uppehållstillstånd. Då går ju själva idén bakom införandet av en sådan här status förlorad.

Detta kommer vi att ha all anledning att återkomma till eftersom direktivet kommer att presenteras i början av nästa år. Det är först då som förhandlingsarbetet sätter i gång.

Anf.  220  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar detta som en informationspunkt i dag. Så småningom återkommer vi till frågan.

Anf.  221  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Nästa punkt gäller en rapport till Europeiska rådet från högnivågruppen för asyl och migration. Här rör det sig om en utvärdering av gruppens arbete. Det innebär att högnivågruppen i december i år ska redovisa sitt arbete för Europeiska rådet i Nice. Därför har en rapport utarbetats här under hösten. Detta blir bara en informationspunkt i rätts- och inrikesrådet. Eftersom gruppen har upprättats av allmänna rådet är det i allmänna rådet som rapporten ska behandlas i substans.

För oss som nu ska ta över ordförandeskapet också i högnivågruppen är den här rapporten förstås extra intressant. Vi ser fram emot att driva arbetet vidare i gruppen, framför allt genom att arbeta med högnivågruppens budget – det gäller också arbetsformer och bistånds- och asylprojekt inom de här olika handlingsplanerna – samt föra en dialog vidare med länderna på ett framgångsrikt sätt.

Anf.  222  GUSTAF VON ESSEN (m):

Är det meningen att man i Nice ska ta ett beslut så att säga om ett paket när det gäller de här fem länderna, eller är det en process som rent allmänt ska pågå och det ska ske avrapporteringar? Jag undrar hur konkret arbetet är upplagt.

Anf.  223  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

I Nice ska man förstås diskutera utvärderingen – vad som hittills har åstadkommits. Man ska också ta ställning till den fortsatta inriktningen på arbetet. Högnivågruppen får en egen budgetlinje.

Anf.  224  ORDFÖRANDEN:

Även detta betraktar vi i dag som en informationspunkt. Det andra ser också ut att vara informationspunkter – såvitt jag förstår, utifrån de punkter som återstår på listan.

Anf.  225  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jo, det gäller två meddelanden. Den ena punkten rör ett meddelande från kommissionen om asylpolitiken. Den andra punkten rör ett meddelande från kommissionen om invandringspolitiken. Meddelandena har precis kommit. Jag bedömer att det i dag får bli ren information till EU-nämnden om att meddelandena har inkommit.

Anf.  226  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi detta. Det finns tydligen ingenting ytterligare på dagordningslistan. Vi får se till att justitieministern också kan beredas plats här så kan vi ta ärende 13 som är kvar samt ärende 24. Vi tar dem i ett sammanhang.

Nu har vi också representanterna från Justitiedepartementet på plats. Justitieminister Thomas Bodström hälsas välkommen hit. Det är första gången du är här. Vi håller på med ett par gemensamma ärenden. Statsrådet Klingvall har gett oss en föredragning då det gäller ärende 13. Dessutom har vi ärende 24 på vår dagordning och det har direkta beröringspunkter med ärende 13. Det gäller alltså Schengenregelverket. Thomas Bodström får dra Justitiedepartementets del avseende punkten 24. Varsågod!

Anf.  227 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Det är riktigt att det är första gången som jag är i EU-nämnden. Det känns väldigt spännande. Jag förstår vikten av att ha nämndens stöd inför förhandlingarna i rådet och ser fram emot att samarbeta.

Första frågan vad gäller Schengen: Förhoppningsvis kan detta antas den 25 mars 2001. Sverige ska återbesökas på flygplatserna Arlanda och Landvetter; detta för att säkerställa de lösningar som valts för att fysiskt separera passagerare och för att de ska vara godtagbara i ett Schengenperspektiv. Det är det som finns förutom frågan om transportörsansvar, som jag ska be statsrådet Klingvall att fortsätta diskussionen om.

Anf.  228  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått föredragningar på de två ärendena. Nu ska vi behandla dem i ett sammanhang.

Anf.  229  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag har lite mer att säga. Jag måste berätta lite om vad som rör transportörsansvaret.

I Schengenkonventionen föreskrivs i artikel 26 att de avtalsslutande parterna nationellt ska införa regler om transportörsansvar såvida inte annat följer av förpliktelserna i Genèvekonventionen, vilket ju är ett viktigt påpekande.

I punkten 1 stadgas det att transportören har skyldighet att ombesörja utlänningens återresa, och i punkten 2 förbinder sig parterna att införa sanktioner mot de transportörer som luft- eller sjövägen från tredje land till deras territorium befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument.

I den proposition som riksdagen antog om Sveriges anslutning till Schengenkonventionen gjorde regeringen bedömningen att de nuvarande svenska bestämmelserna om transportörsansvar i utlänningslagen uppfyller Schengenkonventionens krav. Inga invändningar framkom då från övriga Schengenstater. Regeringen framhöll dock i propositionen att det kan finnas anledning att i ett senare skede på nytt ta upp frågan till diskussion.

Vad som sedan har hänt är att vi har haft en utvärdering under hösten av hur Sverige uppfyller Schengenregelverket. Då har det anmärkts att vi inte uppfyller kravet om transportörsansvar fullt ut då sanktioner saknas i svensk rätt. I det här skedet har också flera länder hört av sig.

På grund av det här, men självklart också för att vi inte vill riskera vare sig vårt eget eller övriga Nordens operativa inträde i Schengen, har regeringen kommit fram till att det är nödvändigt att vi på nytt ser över de svenska reglerna när det gäller transportörsansvaret. Vi har tänkt att regeringen ger tilläggsdirektiv till den parlamentariska anhörigkommittén att bl.a. utreda hur de svenska reglerna förhåller sig till motsvarande regler i Schengenkonventionen. Då ska också kommittén se över erfarenheterna av regler om transportörsansvar i andra EU-länder.

Jag kommer att redovisa regeringens position på ministerrådsmötet. Jag kommer då att bekräfta vår skyldighet att tillämpa Schengenkonventionen i dess helhet. Jag kommer att bekräfta att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att se över gällande lagstiftning rörande transportörsansvaret med hänvisning till artikel 26.2 och att ett framtida förslag till riksdagen kommer att baseras på kommitténs resultat. Det var min föredragning på den punkten.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått de fullständiga föredragningarna i de två ärendena.

Anf.  231  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Vår grundhållning är egentligen att transportörer inte ska agera som myndighet utan att sådant ska skötas av myndigheter. Nu finns detta tyvärr i konventionen, och då ska vi följa upp det.

Statsrådet Klingvall har redogjort för att man ska utreda sanktionsproblemen. Jag har i och för sig inga invändningar mot det. Däremot kan jag säga att det måste betyda att man måste motsätta sig direktivet om harmonisering av straff. Över huvud taget kan man diskutera om det ska vara harmonisering eller inte. Om vi så småningom ska vara tvungna att införa sanktioner är det inte tvunget att man har en harmonisering. Vi motsätter oss alltså harmoniseringstanken.

Anf.  232  GUSTAF VON ESSEN (m):

Den här frågan har varit aktuell i åtminstone något årtionde, och den har också varit föremål för diskussion och utredning i samband med att Flyktingpolitiska kommittén lade fram sitt betänkande 1996. Vi sade från moderat håll att vi tolkade Schengenkonventionen så att vi var tvungna att införa ett transportörsansvar. Denna ståndpunkt delade vi med regeringens egen tjänstemän som i en särskild reservation sade just detsamma.

Nu verkar det som om tiden har hunnit ikapp regeringen. Det är inte helt oväntat. Det står tydligt i Schengenkonventionen. Sedan kan man tycka vad man vill om detta. Man kan ha åsikter. Men det står där, och vi har skrivit på den. Därför kan jag bara säga att jag i det här sammanhanget stöder regeringens linje. Det är den enda tänkbara just nu.

Anf.  233  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag gick in lite mer övergripande på direktivet tidigare. Jag förstår inte hur man kan vara för direktivet och tro att om transportörerna inte drabbas av sanktioner om de riktas mot asylsökande, om de har fått asyl när de kommer hit, att reglerna med att både vara ansvarig för att betala en persons resa hem och dessutom ha ett lägsta bötesstraff på 5 000 euro, ungefär 40 000 kr per person, hur det kan innebära att man tror att folk som vill söka asyl verkligen kan komma till den svenska gränsen eller andra EU-länders gränser. Det verkar lite svårt. Det blir transportörerna som får göra något slags bedömning av människor. Frågan läggs i deras händer. Det är helt oacceptabelt.

Jag förstår faktiskt inte hur man får den svenska ståndpunkten att gå ihop.

Jag gick tidigare under punkt 9 in på vår principiella inställning.

Anf.  234  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack, ordförande! Vi har också invändningar mot förslaget. Vi motsätter oss varje skärpning av transportörsansvaret. Vi anser att transportören har ett stort ansvar som det är i dag.

Det franska förslaget innebär i praktiken att asylrätten i EU sätts ur spel. Det innebär att flygbolagen får agera poliser och att de blir tvungna att beröva människor friheten på obestämd tid.

Jag kan inte se i dessa papper att Sverige har lämnat in någon reservation. Jag har sett att Storbritannien har lämnat in en reservation vad gäller omhändertagandet. Sedan finns det fem länder som har lämnat in granskningsreservation i fråga om beloppet 5 000 euro. Jag har inte sett någon reservation från Sverige. Är det en muntlig reservation som statsrådet Klingvall menar? I så fall handlar det om ett minimibelopp. Det kan bli högre siffror.

Anf.  235  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Att införa transportörsansvaret med ty åtföljande höga böter tillhör det som jag var inne på tidigare, nämligen procedurfrågorna som ska försvåra för människor att komma till situationen när de ska söka asyl. Nu ska den spärren finnas vid incheckningen till ett flyg eller när man går på en båt.

Frågan är om detta är i linje med Genèvekonventionen och i linje med vad UNHCR säger. Vad jag förstår på den svenska ståndpunkten får rätten att söka asyl på det sättet enligt UNHCR:s bestämmelser inte begränsas. Jag ser i ett betänkande från riksdagen 1997/98 att majoriteten för fram att Schengenstaternas åtaganden vad gäller transportörer gäller endast i den mån de inte strider mot staternas förpliktelser enligt flyktingkonventionen. Det måste finnas ett motsatsförhållande här, att man inför detta samtidigt som det inte är i överensstämmelse med konventionen. Det måste vara ett problem.

Hur agerar Sverige när detta kommer upp? Vad säger Sverige i dessa sammanhang? Driver ni frågan enligt UNHCR:s och Genèvekonventionens principer?

Anf.  236  ÅSA TORSTENSSON (c):

Tack. Vi i Centerpartiet motsätter oss också harmoniseringsförslaget vad gäller bötesstraff. Statsrådet sade att det finns ett utredningsuppdrag som statsrådet ska redovisa. Statsrådet har lämnat direktiv till utredningen. Då måste jag ställa ungefär samma fråga som tidigare har ställts runt bordet, nämligen om utredningen har tagit fram någon alternativ ståndpunkt eller om det finns en regeringsståndpunkt given i direktiven. Då kan det, som Gustaf von Essen sade tidigare, inte vara så trevligt att sitta i den kommittén och verkställa uppdraget utan att själv kunna göra en analys.

Anf.  237  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill komplettera mitt tidigare inlägg genom att fråga om Sverige har en färdig hållning och ståndpunkt till det datum när vi ska bli operativa medlemmar i mars? Det är rätt viktigt att de andra staterna vet precis vilka regler Sverige kommer att ha. Ska vi hinna diskutera detta i utredningen? Direktiven är sådana att vi måste se vad som står i konventionen vi har skrivit på. Där är vi bundna av denna. Det är det de andra länderna säger till Sverige. Hinner man klara av att klarlägga Sveriges ståndpunkt till mars?

Anf.  238  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag ska försöka fatta mig kort.

Det står under svensk ståndpunkt om transportörsansvar att samråd har skett med UNHCR, som har anfört att sanktioner mot transportören inte får begränsa rätten att söka asyl.

Är UNHCR positiva till transportörsansvar, eller har man haft en negativ hållning?

Anf.  239  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Jag ska se i vilken ordning jag ska svara.

Det är viktigt att utredningen ska titta på hur tillämpningen av regler kring transportörsansvaret ser ut i olika länder. Då är det viktigt att ha klart för sig att det ser olika ut. Många länder har låga böter. Många länder använder sig inte alltid av möjligheten såvitt jag har förstått. Det är något som utredningen får titta på, dvs. hur detta faktiskt ser ut i olika länder. Jag förutsätter att utredningen gör en ordentlig genomgång.

Det grundläggande för vårt ställningstagande nästa fredag kommer att bli att jag avger förklaringen som jag redovisade, nämligen att vi bekräftar vår skyldighet att tillämpa Schengenkonventionen i dess helhet och att parlamentariska kommittén ska se över gällande lagstiftning som rör transportörsansvaret med hänvisning till artikel 26.2.

Då kopplar jag över till Genèvekonventionen. Genèvekonventionen finns med i inledningen till artikel 26.2. Där nämns Genèvekonventionen som en utgångspunkt för artikeln. Med den nuvarande lagstiftning som vi har haft sedan 1954 om transportörsansvar framgår det tydligt att den har en suspensiv effekt. Man är asylsökande, och inte förrän beslutet har fattats träder transportörsansvaret in. Det är precis så vi ser på detta i den situation vi är i nu. Vi anser att lagstiftningen ska ha en suspensiv effekt. I den meningen finns det stöd av UNHCR.

UNHCR säger ungefär följande. Man är kritisk. Man tycker inte om transportörsansvaret. Men när det finns i så många länder är det oerhört viktigt att det har en suspensiv effekt för asylsökande. Det är precis så som nuvarande lagstiftning ser ut, och det är så jag ser på en kommande komplettering av lagstiftningen.

Några var inne på hur mycket detta kommer att stänga ute asylsökande. Alla länder, inklusive de nordiska länder som också har ansökt om det operativa inträdet, har detta i sin lagstiftning. Vi kan samtidigt konstatera, som jag sade tidigare, att antalet asylsökande ökar till Schengenländerna. Vi räknar med att de också ska öka till vårt land när vi blir operativa i Schengen.

Det är fullständigt klart att den svenska reservationen är inlämnad i Bryssel.

Anf.  240  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inget att säga.

Anf.  241  ORDFÖRANDEN:

Gustaf von Essen säger att han inte fick svar på sin fråga.

Anf.  242  GUSTAF VON ESSEN (m):

Är frågan löst när vi blir operativa medlemmar?

Anf.  243  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Den är löst såtillvida att vi har klargjort vårt ställningstagande, och det är det jag kommer att göra nästa vecka.

Anf.  244  YVONNE RUWAIDA (mp):

Transportörsansvaret skärps, vilket är förslaget i rådsdirektivet, och det står tydligt i utkasten till artiklar att straffet ska vara avskräckande. Det står här att det ska vara böter på en sådan nivå att transportörerna ser till att människor som inte ska få komma in i länderna inte transporteras. Det är skillnad att bara ha det vi har i dag i Sverige, dvs. skyldighet för transportörerna att skicka tillbaka människor och stå för de kostnaderna, eller att utöver det ha ett bötesstraff. Ett minimibelopp på 40 000 kr per person är ganska mycket pengar.

När det gäller antalet asylsökande tycker jag att det är en svår argumentation när man hävdar att reglerna är generösa och att det syns genom att det är fler asylsökande till Schengenländerna. Vi måste se till de totala flyktingströmmarna. De har ju ökat. Jag anser att det är svårare att i dag söka asyl både i Sverige och i andra Schengenländer. Jag håller inte med om statsrådets bedömning i frågan.

Anf.  245  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är tacksam för upplysningen om att UNHCR är kritiskt till transportörsansvaret. Det står inte i papperen. Det går att få en bild av att UNHCR är positivt. Det var bra att det kom fram.

Statsrådet Klingvall säger att det är klart med den svenska reservationen. Jag har inte fått ta del av reservationen. Vad är det som Sverige har reserverat sig emot och när? Det står i fotnoterna till dokumentet av den 10 november vilka som har reserverat sig.

Anf.  246  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det står i bakgrundsmaterialet att enligt svensk uppfattning måste transportörer undantas från ansvar om de personer som befordras accepteras som asylsökande. Det är inte det som är problemet. Statsrådet säger att vi har haft transportörsansvar sedan 1954. Javisst, det har vi haft. Men det nya är att man för in de kraftiga böterna, vilket kommer att bli en helt annan situation. Det betyder i praktiken att det blir transportörsbolagen som kommer att sitta och bedöma vilka som får söka asyl eller inte. Vi skjuter alltså problemet ifrån oss, och de asylsökande kommer aldrig att komma fram. Genèvekonventionen säger att de ska få söka asyl i det land dit de letar sig. Det är där man ska söka asyl, inte i porten in till flyget eller båten.

Min fråga knyter an till hur Sverige driver frågorna. Det framgår lite oklart. I materialet vi har finns Sverige inte angivet på någon punkt där man har reserverat sig eller uttryckt någon annan ståndpunkt.

Anf.  247  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Jag vet inte hur Karl-Göran Biörsmark och Sven-Erik Sjöstrand tolkar den svenska ståndpunkten. Vi har reserverat oss mot hela dokumentet när det gäller harmoniseringen av transportörsansvaret.

Anf.  248  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det finns inte med i våra papper.

Anf.  249  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är beklagligt. Då har rådssekreteriatet gjort någon miss. Vi har reserverat oss mot hela dokumentet.

I Bryssel råder inget tvivel om detta i de förhandlingar vi håller på med.

När det gäller bötesbeloppet vill jag säga följande till Yvonne Ruwaida. Läs texten lite bättre. Det är en i och för sig konstig formulering, men det är ett lägsta högsta belopp, 5 000 euro – lägsta högsta belopp, inte lägsta belopp. Här kan vi som jag sade i min första replik se att många länder har låga böter med den lagstiftning och den tillämpning de har i dag.

Anf.  250  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har inte blivit klok under denna överläggning om vad som är den svenska positionen fullt ut, mer än att man kommer att säga till EU att vi kommer att ha tilläggsdirektiv till anhörigutredningen där transportörsansvaret ska ses över. Jag har inte blivit klok på vad den svenska regeringen vill.

Jag förstår att man har reserverat sig mot rådsdirektiven, men hur vill man att de ska se ut? Det framgår inte tydligt i de svenska slutsatserna i dokumentet som vi har fått som underlag till mötet. Jag har inte – och det finns även andra i EU-nämnden – blivit klok på den svenska positionen. Det vore bra om vi i EU-nämnden kunde få den tillsänd till oss skriftligt och tydligt. När Sverige reserverar sig är det bra om vi kan få de reservationerna till EU-nämnden i de handlingar vi får.

Anf.  251  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill knyta an till det sista. Jag baserar det jag säger här på att det i ett av papperen här står det om direktiv om harmonisering av straff för transportörer. Så ser man i papperet att det finns reservationer från Storbritannien, från Holland och från Finland på olika punkter. Sverige uppträder inte någonstans. Det var det som låg bakom min fråga. Vad är det Sverige själv driver?

Anf.  252  MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Förutom att vi har en reservation på hela direktivet nämnde jag också för en liten stund sedan under min föredragning av punkten att Sverige har verkat för att sanktioner aldrig får riktas mot asylsökande, och vi har understrukit vikten av att framta en mekanism som reglerar detta, som innebär att asylansökan ges en suspensiv effekt för transportören i linje med den lagstiftning vi har i dag när det gäller transportörsansvaret.

Jag nämnde då också att på vårt initiativ har samråd skett med UNHCR, som då delar Sveriges uppfattning att rätten till asyl inte får begränsas. Så har vi drivit frågan när det gäller det här direktivet.

Även om det finns en reservation för vi samtal och försöker påverka under processen.

Sedan var det frågan om Schengen. Jag tycker att jag har varit tydlig. Jag kommer att redovisa regeringens position på mötet nästa vecka. Då kommer jag att upprepa det jag har sagt två gånger här i dag, dvs. att vi måste tillämpa Schengenkonventionen fullt ut.

Anf.  253  ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag tror att vi är mogna för att komma till beslut.

Har Yvonne Ruwaida ännu inte förstått regeringens ståndpunkt?

Anf.  254  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det står i det underlag vi har fått att denna regel inte ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som beviljas asyl på statens territorium. Som jag förstår det hela är detta den suspensiva regeln.

Nej, jag har inte blivit så klok. Det hade kanske varit lättare om man hade skrivit lite utförligare om de svenska ståndpunkterna. I liggande förslag framgår det att för dem som har fått asyl ska transportörerna inte behöva betala böter. Det är väl det som jag tror är den svenska linjen. Det är åtminstone Miljöpartiets linje att det inte räcker. Vi vill inte ha böter över huvud taget. Vi tror att det i sig gör att transportörerna kommer att förhindra människor att transporteras till dessa länder och att det minskar möjligheten för människor att söka asyl.

Anf.  255  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag måste få fråga statsrådet: Innebär den position som regeringen har att Sverige, enligt regeringens bedömning, kommer att vara operativt ansluten till Schengen den 25 mars nästa år?

Anf.  256  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja.

Anf.  257  ORDFÖRANDEN:

Då är vi mogna för att komma till beslut i de två ärendena.

Vi börjar med punkten 13. Där är regeringens ståndpunkt redovisad, dels i dokument, dels via föredragningar i dag. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Sedan har vi ärende 24, som handlar om det fullständiga genomförandet av Schengenregelverket i de nordiska länderna. Där finns också regeringens ståndpunkt redovisad. Jag konstaterar att det finns en majoritet också där bakom regeringens ståndpunkt.

Då är vi klara med samrådet med statsrådet Maj-Inger Klingvall i dag. Vi tackar för det. Ni får gruppera om vid bordet, för sedan ska vi fortsätta med de återstående ärendena för dagordningen för RIF-rådet.

6 §  Rättsliga frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 17 oktober 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 november och den 1 december 2000

Anf.  258  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi fortsätta. Eftersom justitieministern är ny i dessa sammanhang ska jag bara berätta att vi brukar inleda våra samråd med att få en muntlig återrapport från det tidigare ministerrådet. Jag tror att dina medarbetare har berättat det för dig. Vi har redan fått en skriftlig rapport, men vi brukar tycka att det är bra att få en kort muntlig återrapportering som då fokuserar på de viktigaste frågorna. Jag lämnar över ordet till dig. Varsågod.

Anf.  259  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack. Återrapporteringen gäller mötet den 17 oktober. Mötet inleddes med att Nederländerna påpekade att deras nationella parlament hade framfört klagomål på att informationen om rådsmötet hade kommit sent och om det händer inför nästa möte tänker parlamentet inte godkänna besluten.

Mötet ägnades åt penningtvätt och utkastet till konventionen om förbättrad ömsesidig rättshjälp vid brottmål. När det gäller rambeslutet om penningtvätt kom man överens efter en lång diskussion om införandet av ett minsta gemensamt maximistraff på fyra år för grova penningtvättbrott.

Sedan nådde rådet en politisk överenskommelse om ett par principer, nämligen utkastet till konventionen om förbättrad ömsesidig rättslig hjälp vid brottmål. Det innebär att varken det faktum att det är fråga om skattebrott eller banksekretess kan utgöra hinder för ömsesidig rättshjälp vid brottmål.

På eftermiddagen träffades finans-, justitie- och inrikesministrarna vid ett gemensamt möte. Syftet var att i en riktlinjedebatt följa upp slutsatserna från Tammerfors vad gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Man antog ett antal slutsatser som jag har skickat till nämnden tillsammans med den skriftliga återrapporteringen.

Anf.  260  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det nederländska initiativet är något som vi emellanåt brukar instämma i. Vi kommer i annat sammanhang att uppmärksamma den frågan. Det är ganska opraktiskt för både de nationella parlamenten och för regeringarna att det ibland är väldigt kort tid mellan Coreper, rådsmöten osv. Det ställer till bekymmer för båda parter. Det får vi återkomma till. Det gäller generellt i EU-samarbetet.

Jag ska lämna ordet fritt i övrigt om den muntliga återrapporten om det är någon av ledamöterna som har några frågor. Det är det inte. Då går vi in på listan för det kommande rådsmötet. Varsågod.

Anf.  261  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

A-punktslistan har ni tidigare fått information om. Jag har särskilt nämnt Eurojust och den europeiska polisakademin. Det finns också med ett par viktiga frågor som rör Europol och en rekommendation som gör det möjligt för Europol att underlätta och stödja särskilda utredningsinsatser och delta i gemensamma utredningsgrupper i en stödjande funktion. Regeringsföreträdarna ska också underteckna ett protokoll om ändringar i Europolkonventionen. Ändringarna kommer att innebära att penningtvätt läggs till uppräkningen av brottstyper som Europol har att förebygga och bekämpa. Allt det här är sådana saker som vi redan har diskuterat i nämnden i olika sammanhang.

Sedan har vi B-punkterna. Ska jag gå in på dem med en gång eller ska jag stanna här?

Anf.  262  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till lite grann. Nu är ju A-punkterna viktiga, men det här är punkter som vi har haft uppe förut en hel del, och med tanke på dagens långa sammanträde tror jag att vi kan lägga dem åt sidan och nöja oss med den redovisning som vi har fått av regeringens ståndpunkter. Vi går i stället in på de rena beslutfrågorna.

Anf.  263  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

De frågor som jag särskilt tänkte uppehålla mig vid är Bryssel 1-förordningen, åtgärdsprogrammen om ömsesidig rättslig hjälp och Bryssel IIa-förordningen, om förebyggande av brottslighet. Det där med genomförandet har vi redan gått igenom.

Anf.  264  ORDFÖRANDEN:

Jag tror nästan att det lättare om du håller dig till dagordningsnumreringen. Vi har lite svårt att hänga med annars. Jag upplevde det som att punkten 3 på listan är ett beslutsärende. Det är en politisk överenskommelse som ska träffas.

Anf.  265  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då börjar jag med det. Det gäller förordningen om domstolsbehörighet samt om erkännande av verkställighet av domar på privaträttens område. Det här bygger på en revidering av 1968 års konvention. Det är två saker som är särskilt viktiga att nämna. För det första förenklas förfarandet vid verkställighet väsentligt. För det andra förbättras möjligheterna för konsumenter att väcka talan i sitt hemland. Det är vad jag inledningsvis har att säga om det.

Anf.  266  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Jag ska fatta mig kort. Det här handlar ju om behörighetsreglerna för utvidgad tillämplighet. Det har kommit en del invändningar. Det finns invändningar från näringslivet, som har utryckt oro för att det blir betungande för näringsidkare att bedriva talan i en domstol i konsumenternas hemländer. Vi kan nog alla tänka oss åtskilliga situationer där näringsidkaren inte är den starka part som man ofta utgår från när man talar om skyddet för konsumenten. Även från Europaparlamentets sida har det uttryckts liknande farhågor.

När man sedan läser den svenska ståndpunkten sägs ingenting direkt i just den här frågan. Det sägs att vi anser att det är angeläget att förordningens bestämmelser i allt väsentligt motsvarar dem som ad hoc-gruppen enades om. Jag vill då bara markera att vi från vår sida har samma invändningar som både Europaparlamentet och näringslivet har framfört.

Anf.  267  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har noterat det. Vill nämnden att jag ska utveckla det ytterligare?

Anf.  268  ORDFÖRANDEN:

Ja, jag uppfattar det som att Gun Hellsvik efterlyste en lite utförligare svensk ståndpunkt.

Anf.  269  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då ska jag lämna ordet till Cecilia Renfors som ska utveckla det ytterligare.

Anf.  270  Kanslirådet CECILIA RENFORS:

Tack. Ståndpunkten från svensk sida har varit att vi gärna ser ett förtydligande av den här bestämmelsen som utvidgar konsumenters möjligheter att väcka talan i hemlandet, särskilt eftersom bestämmelsen nu får ett vidgat tillämpningsområde när det gäller handel på Internet, alltså e-handelsfrågorna.

Däremot har vi delat majoriteten av medlemsstaternas ståndpunkt att man inte bör ändra i förordningstexten, dels för att det är en överenskommelse som man kom fram till för drygt ett år sedan, och det var en väldigt mödosam process, dels för att den lösningen också gjordes i samråd med de stater som inte är medlemmar men som ingår i kretsen kring Luganokonventionen. Det är ju en parallell konvention, och det är viktigt att de här instrumenten behålls parallella för att tillämparna och de människor som förlitar sig på de här reglerna ska veta vad som gäller.

Vad man arbetar på i Bryssel nu är att i ett gemensamt uttalande från rådet och kommissionen göra någon form av uttalande om den nya bestämmelsens tillämplighet vid e-handelstvister. Man vill också göra ett uttalande i enlighet med det som Europaparlamentet skrev i sitt yttrande om vikten av att använda utomrättsliga tvistlösningsmetoder i just e-handelsfall.

Anf.  271  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  272  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, herr ordförande! Då är nästa punkt åtgärdsprogrammen för ömsesidigt erkännande. Vid det kommande rådsmötet ska rådet anta två åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande. Det är ett på civilrättens område och ett för straffrätten. Det här är en uppföljning av slutsatserna i Tammerfors om ett ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och att detta ska bli hörnstenen i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

Sedan har vi det civilrättsliga åtgärdsprogrammet. Det kommer att påverka och styra arbetet under lång tid framöver. Det anger ett antal olika etapper i arbetet med att avskaffa exekvaturförfarandet. Det innebär att domar och andra beslut ska kunna verkställas direkt i andra medlemsstater. En del av den första etappen är att avskaffa exekvaturförfarandet för beslut om umgängesrätt, vilket vi kommer till senare.

Ska jag gå vidare på det straffrättsliga direkt?

Anf.  273  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske kan ta de här två sakerna i ett sammanhang.

Anf.  274  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det straffrättsliga programmet innebär att vi kommer att få kontinuitet och stadga i det fortsatta arbetet. Alla medlemsstater är ense om vilka frågor vi ska arbeta med och i vilken ordning. Det här har delats in i fem avsnitt, det framgår ju av materialet som ni har fått. Dessa avsnitt anger vilka åtgärder som ska vidtas beträffande avgöranden under olika stadier av brottmålsförfarandet. Det är vad jag har att säga.

Anf.  275  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i de här två ärendena. Vi går vidare.

Anf.  276  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då går jag, herr ordförande, vidare till nästa punkt, som är punkt 6. Det är det som jag nyss nämnde, alltså Bryssel IIa-förordningen om ömsesidig verkställighet av domar i mål om umgängesrätt när det gäller barn. I den ministerrådspromemoria som ni har fått har ni fått en redogörelse för det franska initiativet liksom för de frågor som vi ska behandla och den svenska inställningen till dessa.

Syftet med förordningen är att ta bort det här exekvaturförfarandet, vilket innebär att en utländsk umgängesdom ska kunna verkställas direkt i Sverige. Den ska då också behandlas precis som en svensk dom. Det här gäller bara umgängesdomar som har meddelats i samband med äktenskapsskillnad. Det gäller alltså inte domar som meddelas senare och inte barn till ogifta föräldrar. Det får man återkomma till i ett senare sammanhang.

Tanken är just att man börjar i mindre skala. Annars skulle det bli ett alltför stort projekt. Man kan se det här som ett pilotprojekt. En viktig fråga för Sverige är att vi kan fortsätta att skydda barnet i samband med att verkställighet aktualiseras. Vi måste kunna vägra verkställighet i en utländsk umgängesdom på samma sätt som vi kan i dag, och barnens bästa måste kunna göra sig gällande också fortsättningsvis. Det är vad jag har att säga.

Anf.  277  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här är en fråga som ska börja förhandlas och diskuteras nu. Jag konstaterar att det finns stöd för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Då går vi vidare till punkt 7, är det väl.

Anf.  278  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag går vidare till punkt 10, herr ordförande. Det gäller förebyggande av brottslighet.

Anf.  279  ORDFÖRANDEN:

Ja just det, men sjuan är också en viktig punkt. Det kanske var den som Gun Hellsvik ville ta upp.

Anf.  280  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Jag vill komma med en kommentar till punkt 7 eftersom vi inte ska gå igenom den. Det är punkten som talar om beslut om skapande av ett nätverk av skolor för rättslig utbildning. Det framgår av materialet av det franska ordförandeskapet ska presentera ett förslag om skapande av ett nätverk av skolor för rättslig utbildning.

Går man sedan vidare så kan man ju bli lite konfunderad. Senare talas det ju om att det bildades ett nätverk för just denna typ av verksamhet i höstas. Men då bildades detta nätverk genom att en charter trädde i kraft som grundade sig på en överenskommelse mellan domare och åklagare i medlemsländerna. Vad jag har förstått är det Domstolsverket som är involverat från svensk sida.

Då tycker jag faktiskt att det finns viktigare saker att göra på rådsmöten och för ministerråden än att bilda saker som redan finns. Det är väsentligt att vi får nätverk. Men har de som är berörda av nätverken nu sett till att nätverket finns så tycker jag att Sverige inte bara ska säga att vi ska arbeta för förenklingar av det franska förslaget utan vi ska i stället applådera att bl.a. Domstolsverket har sett till att det finns ett nätverk.

Anf.  281  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Eftersom detta gällde, bl.a. i alla fall, tiden före det att jag tillträdde skulle jag vilja lämna ordet till Dan Eliasson, som ska utveckla det närmare.

Anf.  282  Ambassadör DAN ELIASSON:

Bakgrunden till det här är ganska enkel. Det franska ordförandeskapet kallade till en konferens i Bordeaux någon gång i början av oktober. Man hade storstilade planer på att försöka få dit alla justitieministrar i Europa och göra en jätteövning där alla skulle skriva under någon typ av charter rörande domarutbildningen – en stor politisk händelse.

Det visade sig att det nästan inte kom några justitieministrar alls dit. Man tyckte att det kanske var lite övermaga att satsa på det här. Då gjorde de som var närvarande vid detta möte en sådan här charter. Den har väl ingen folkrättslig status alls, så att säga. Det var ju bara de närvarande som uttryckte sina önskemål.

Vad det franska ordförandeskapet ville göra var att formalisera det här. Man tyckte att det var en bra idé. Framför allt skulle man, och det här är kanske det viktiga, genom att formalisera det här inom EU:s strukturer bättre kunna använda de programpengar som finns i EU:s program för att finansiera utbildningsinsatser och främja en samsyn på utbildning. Man skulle också stödja kandidatländerna i deras utbildning i EG-rätt. Det var också ett av syftena. Det gör att vi tycker att det kan finnas anledning att jobba vidare på den här punkten – med förbehållet att man inte inrättar en massa fina tjänster och dyra strukturer samt en byråkratisk arbetsordning.

Anf.  283  GUN HELLSVIK (m):

Då vill jag bara markera att vi från vår sida ser det som väldigt positivt att domare och åklagare i medlemsländerna har bildat nätverk. Vi ser inget skäl att man på det här stadiet gör en överbyggnad av detta – mer eller mindre byråkratiskt. Det som är påkallat för tillfället finns redan.

Anf.  284  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag försöka mig på att göra en sammanfattning. Vi har hört regeringens ståndpunkt inför det kommande arbetet. Det här är också en sådan där fråga som befinner sig lite grann i början, men jag konstaterar ändå att det finns ett stöd för regeringen att fortsätta arbetet med den inriktning som har angivits här. Då går vi vidare.

Anf.  285  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, herr ordförande! Då går jag över till förebyggande av brottslighet. Sverige och Frankrike har presenterat ett initiativ om att inrätta ett nätverk för förebyggande av brottslighet. Vi kommer att prioritera frågor om brottsförebyggande under ordförandeskapet våren 2001. Vi har också sedan hösten 1999 arbetat aktivt för att föra upp dessa frågor på dagordningen inom EU.

Det gemensamma svensk-brittisk-danska initiativet som presenterades inför toppmötet i Tammerfors i oktober 1999 innehöll flera förslag för att öka det brottsförebyggande samarbetet mellan medlemsstaterna och för att vidta åtgärder inom EU för att bättre kunna förebygga brott. Initiativet avspeglades väl i de två slutsatser från toppmötet som rör frågor om brottsförebyggande.

Sedan sommaren 2000 har Sverige tillsammans med Frankrike arbetat för att inrätta ett europeiskt nätverk för frågor om brottsförebyggande. Det nätverk som vi tillsammans med Frankrike föreslår ska inrättas ska bestå av beslutsfattare och experter på brott och brottsförebyggande åtgärder. Nätverket ska samla in och sprida kunskaper om brott, brottsutveckling och brottsförebyggande åtgärder till ministerrådet, kommissionen och medlemsstaterna.

Det är vad jag har att säga, tack.

Anf.  286  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Brottsförebyggande verksamhet är väl någonting som är av nationell karaktär. Brottsförebyggande insatser måste ta sikte på att utformas på hemmaplan. Nu förstår jag att man försöker ge det här en gränsöverskridande prägel genom att tala om att man ska förebygga gränsöverskridande brottslighet. Men om man läser i den här promemorian, som ligger till grund, finner man att det står på s. 87 under punkten 2: The initial focus of the crime prevention initiative could be on juvenile, urban and drug related crime.

Åtminstone juvenile crime och urban crime kan ju inte gärna vara gränsöverskridande. Det är i högsta grad lokalt bestämt. Så jag ifrågasätter om det här är någonting som man ska ägna sig åt på EU-nivå. Här har man dessutom tänkt sig att bygga upp ett sekretariat som ska syssla med crime prevention. Det står på s. 88 i artikel 1: The ECPN shall have a secretariat at its disposal and an administrative council.

Då börjar man bygga upp en byråkrati på det här området. Läser man vidare om vad den ska hålla på med kan man se på s. 90, tror jag att det är, det är otydligt med siffrorna, men s. 88b kan vi kalla det för. Där står det att man ska annually organize the European Crime Prevention Award Ceremony.

Återigen sätter jag ett stort frågetecken för om den här överbyggnaden behövs för detta. Den här utmärkelsen finns tydligen redan i dag, och det fungerar. Man behöver inget särskilt sekretariat för detta. Vi sätter alltså ett stort frågetecken för om det här initiativet verkligen är befogat.

Anf.  287  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska först säga vad gäller den första sak som togs upp här att det naturligtvis är så att brottsförebyggande behövs både lokalt och för gränsöverskridande brott. Man vet inte i förväg hur det ena kan ge det andra. Det gäller även ungdomsbrott, storstadsbrott osv. Det finns länkar mellan den lokala brottsligheten och den organiserade, gränsöverskridande. Det är därför som det här behövs.

Vad gäller den andra sak som togs upp vill jag lämna över ordet till Dan Eliasson.

Anf.  288  Ambassadör DAN ELIASSON:

Det gäller den här frågan om European Crime Prevention Award Ceremony. Det är riktigt att det finns fyra fem länder som samarbetar om det här. Det är Sverige och Storbritannien, och
Belgien tror jag också är med. Dessutom är det något land till, tror jag. Vi har konsulterat länder runt om i Europa och då har man kommit fram till att det vore bra om det här nätverket kunde samordna arbetet för att få större genomslag och för att på så sätt uppmuntra lokalt brottsförebyggande arbete. Det är en av de viktigaste beståndsdelarna för det här nätverket och deras uppgift att just uppmuntra och stödja lokalt arbete.

Anf.  289  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju nu ingen beslutspunkt på dagordningen utan det är mer information. Vi har ju haft den här frågan uppe tidigare. Det har redovisats i nämnden om det här svenska initiativet tidigare. Med det tror jag att vi kan lämna den här punkten för dagen och gå vidare på dagordningen.

Anf.  290  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då har jag inget ytterligare att föredra.

Anf.  291  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt om det är någon av ledamöterna som har något att fråga rörande de andra punkterna på dagordningen. Om inte, och det verkar inte så, tackar vi för samrådet i dag och önskar på återseende så småningom.

Anf.  292  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tackar för det.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  MATS ODELL (kd) 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  6  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  7  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  8  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  11  Biträdande finansrådet PEDER ANDRÉ 6

Anf.  12  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  13  Biträdande finansrådet PEDER ANDRÉ 7

Anf.  14  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  17  LARS TOBISSON (m) 9

Anf.  18  KARIN PILSÄTER (fp) 9

Anf.  19  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  21  Statssekreterare SVEN HEGELUND 10

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  24  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  26  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  30  SIV HOLMA (v) 12

Anf.  31  KARIN PILSÄTER (fp) 12

Anf.  32  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  33  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  37  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  38  CARL ERIK HEDLUND (m) 14

Anf.  39  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  40  Kanslirådet EVA POSJNOV 14

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  43  MATS ODELL (kd) 15

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  45  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  46  SIV HOLMA (v) 15

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 15

2 §  Sysselsättning och socialpolitik 16

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  50  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 16

Anf.  53  MIKAEL ODENBERG (m) 17

Anf.  54  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 18

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp) 18

Anf.  56  SIV HOLMA (v) 18

Anf.  57  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 18

Anf.  58  MIKAEL ODENBERG (m) 18

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  60  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 19

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  62  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 19

Anf.  63  MIKAEL ODENBERG (m) 20

Anf.  64  YVONNE RUWAIDA (mp) 20

Anf.  65  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 21

Anf.  66  MARTIN NILSSON (s) 22

Anf.  67  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 22

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 22

Anf.  69  ÅSA TORSTENSSON (c) 23

Anf.  70  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 23

Anf.  71  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 24

Anf.  72  MIKAEL ODENBERG (m) 24

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  74  MARTIN NILSSON (s) 24

Anf.  75  SIV HOLMA (v) 25

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  77  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  79  MATS ODELL (kd) 26

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  81  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 26

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  83  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 26

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  85  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 26

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  87  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 27

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  89  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  91  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 27

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  93  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 28

Anf.  94  GUSTAF VON ESSEN (m) 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 28

Anf.  97  GUSTAF VON ESSEN (m) 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  99  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 29

Anf.  100  GUSTAF VON ESSEN (m) 30

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  102  BERIT ANDNOR (s) 30

Anf.  103  GUSTAF VON ESSEN (m) 30

Anf.  104  YVONNE RUWAIDA (mp) 30

Anf.  105  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 31

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  107  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 31

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  109  Statssekreterare LISE BERGH 32

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 32

Anf.  111  Statssekreterare LISE BERGH 33

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  113  Statssekreterare LISE BERGH 33

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  115  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 34

Anf.  116  Statssekreterare LISE BERGH 34

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 34

3 §  Inre marknaden 35

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  119  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  121  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  122  ÅSA TORSTENSSON (c) 36

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  124  Hovrättsassessor KATRIN HOLLUNGER WÅGNERT 36

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  126  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  128  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 38

Anf.  129  GÖRAN LENNMARKER (m) 38

Anf.  130  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  131  Departementsrådet ANDERS LÖNNBLAD 38

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  133  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  134  YVONNE RUWAIDA (mp) 39

Anf.  135  PER WESTERBERG (m) 39

Anf.  136  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  137  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN 40

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp) 40

Anf.  139  PER WESTERBERG (m) 40

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 40

Anf.  141  PER WESTERBERG (m) 41

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  143  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 41

Anf.  144  YVONNE RUWAIDA (mp) 41

Anf.  145  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 42

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  147  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 42

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 43

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  151  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 43

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  153  ÅSA TORSTENSSON (c) 44

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  155  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  159  ÅSA TORSTENSSON (c) 45

Anf.  160  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  162  GUNILLA WAHLÉN (v) 45

Anf.  163  Departementssekreterare ROBERT ANDRÉN 46

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 46

4 §  Konsument 47

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  166  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 47

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  168  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 47

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  170  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 48

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  172  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 49

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  174  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 49

Anf.  175  LARS TOBISSON (m) 50

Anf.  176  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 50

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  178  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 50

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  180 Statsrådet BRITTA LEJON (s) 51

Anf.  181 ORDFÖRANDEN 51

5 §  Inrikes frågor 52

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  183  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 52

Anf.  184  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  185  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 53

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  187  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 54

Anf.  188  YVONNE RUWAIDA (mp) 55

Anf.  189  INGVAR SVENSSON (kd) 56

Anf.  190  GUSTAF VON ESSEN (m) 56

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 57

Anf.  192  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 57

Anf.  193  ÅSA TORSTENSSON (c) 57

Anf.  194  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 58

Anf.  195  YVONNE RUWAIDA (mp) 58

Anf.  196  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 59

Anf.  197  GUSTAF VON ESSEN (m) 59

Anf.  198  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 59

Anf.  199  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 60

Anf.  200  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  201  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 60

Anf.  202  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  203  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 60

Anf.  204  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  205  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 61

Anf.  206  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  207  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 61

Anf.  208  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 62

Anf.  209  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 62

Anf.  210  GUSTAF VON ESSEN (m) 62

Anf.  211  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  212  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 63

Anf.  213  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  214  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 63

Anf.  215  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 63

Anf.  216  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  217  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 63

Anf.  218  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  219  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 64

Anf.  220  ORDFÖRANDEN 65

Anf.  221  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 65

Anf.  222  GUSTAF VON ESSEN (m) 65

Anf.  223  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 65

Anf.  224  ORDFÖRANDEN 66

Anf.  225  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 66

Anf.  226  ORDFÖRANDEN 66

Anf.  227 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 66

Anf.  228  ORDFÖRANDEN 66

Anf.  229  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 66

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 67

Anf.  231  INGVAR SVENSSON (kd) 67

Anf.  232  GUSTAF VON ESSEN (m) 67

Anf.  233  YVONNE RUWAIDA (mp) 68

Anf.  234  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 68

Anf.  235  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 68

Anf.  236  ÅSA TORSTENSSON (c) 69

Anf.  237  GUSTAF VON ESSEN (m) 69

Anf.  238  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 69

Anf.  239  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 69

Anf.  240  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 70

Anf.  241  ORDFÖRANDEN 70

Anf.  242  GUSTAF VON ESSEN (m) 70

Anf.  243  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 70

Anf.  244  YVONNE RUWAIDA (mp) 70

Anf.  245  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 71

Anf.  246  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 71

Anf.  247  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 71

Anf.  248  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 71

Anf.  249  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 71

Anf.  250  YVONNE RUWAIDA (mp) 71

Anf.  251  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 72

Anf.  252  MAJ-INGER KLINGVALL (s) 72

Anf.  253  ORDFÖRANDEN 72

Anf.  254  YVONNE RUWAIDA (mp) 72

Anf.  255  GÖRAN LENNMARKER (m) 73

Anf.  256  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 73

Anf.  257  ORDFÖRANDEN 73

6 §  Rättsliga frågor 74

Anf.  258  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  259  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 74

Anf.  260  ORDFÖRANDEN 74

Anf.  261  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 75

Anf.  262  ORDFÖRANDEN 75

Anf.  263  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 75

Anf.  264  ORDFÖRANDEN 75

Anf.  265  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 75

Anf.  266  GUN HELLSVIK (m) 75

Anf.  267  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 76

Anf.  268  ORDFÖRANDEN 76

Anf.  269  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 76

Anf.  270  Kanslirådet CECILIA RENFORS 76

Anf.  271  ORDFÖRANDEN 76

Anf.  272  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 76

Anf.  273  ORDFÖRANDEN 77

Anf.  274  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 77

Anf.  275  ORDFÖRANDEN 77

Anf.  276  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 77

Anf.  277  ORDFÖRANDEN 78

Anf.  278  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 78

Anf.  279  ORDFÖRANDEN 78

Anf.  280  GUN HELLSVIK (m) 78

Anf.  281  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 78

Anf.  282  Ambassadör DAN ELIASSON 78

Anf.  283  GUN HELLSVIK (m) 79

Anf.  284  ORDFÖRANDEN 79

Anf.  285  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 79

Anf.  286  LARS TOBISSON (m) 79

Anf.  287  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 80

Anf.  288  Ambassadör DAN ELIASSON 80

Anf.  289  ORDFÖRANDEN 80

Anf.  290  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 81

Anf.  291  ORDFÖRANDEN 81

Anf.  292  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 81