Fredagen den 24 maj 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:33

1 §  Utbildning

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 14 februari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 30 maj 2002

Anf.  1  GÖRAN MAGNUSSON (s):

På grund av resa för EU-nämndens ordförande är det jag som leder förhandlingarna här i dag.

Utbildningsministern och hans medarbetare hälsas välkomna hit. Till att börja med får utbildningsministern ordet för att säga något om en rapport från ministerrådsmötet den 14 februari. Varsågod!

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Det handlar alltså om en återrapport från mötet den 14 februari, egentligen ett möte utan några överraskningar. Rådets och kommissionens gemensamma rapport till Europeiska rådet antogs med ett arbetsprogram för uppföljning av målen för utbildningssystemen. Den rapporten lämnades sedan till Barcelonatoppmötet och till Europaparlamentet för kännedom. Vidare fördes en diskussion om kommissionens meddelande om livslångt lärande. Detta är i huvudsak innehållet på förra mötet.

Anf.  3  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi noterar den rapporten och övergår till ministerrådsmötet den 30 maj.

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Såvitt jag kan se finns det ingen A-punktslista att presentera vid det här tillfället.

Jag går därför in på punkt 3 om uppföljning av Europeiska rådet i Barcelona. Detta är en diskussionspunkt. Det kommer nog att handla framför allt om två intressanta saker från Barcelonamötet.

Den ena saken är att man i Barcelona har tryckt på att vi ska fortsätta att arbeta med att stärka den europeiska utbildningens kvalitet, så att Europa och EU som organisation verkligen kan vara ledande i kvalitetstermer. Det arbetet pågår i form av det samarbete som vi nu har på flera olika områden.

Den andra intressanta saken är att Europeiska rådet också tog upp frågan om Bolognaprocessen. Ni som arbetar med högre utbildning känner till att detta är en frivillig process mellan ett trettiotal europeiska länder om hur vi kan få den högre utbildningens system i Europa att närma sig varandra så att våra studenter också kan resa och plugga i Europa. Det gäller även att kunna jämföra och få ihop examina snabbt, enkelt och smidigt. Nu tog också Europeiska rådet upp detta, vilket gör att det får ökad aktualitet som process. Så skulle jag vilja beskriva den här punkten.

Anf.  5  PER BILL (m):

Vi har varit lite skeptiska till hur sådant här kommer till, dvs. att man samlas på ett toppmöte och bestämmer sig för att år 2010 ska Europa vara det mest fantastiska ur alla upptänkliga synvinklar. Sedan struntar vi i alla legala dokument som finns i EU och sätter i gång med att göra en massa saker som det inte finns någon riktig rättslig grund för – detta på områden som Europeiska unionen normalt inte ska syssla med.

Med detta sagt får man väl göra det bästa av läget. Vi har ändå haft en samsyn i Sverige om att vi ska försöka ha ett underifrånperspektiv och en frivillig samordning. Så länge vi håller oss på den nivån finns det också fördelar med den här typen av processer. Men så fort man börjar med benchmarking och det sätts upp kriterier osv. måste vi vara beredda på att dessa kriterier kan få till följd att får man en guldstjärna för att man uppför sig på ett visst sätt, medan man får en röd bock i kanten för att man uppför sig på ett annat sätt, kommer även de här kriterierna sakta men säkert att leda till att vi inte får en mångfald i det europeiska utbildningssystemet. I stället får vi en likriktning. Det är viktigt att tänka på detta.

En annan viktig sak är att man tänker på att inte politisera Bolognaprocessen och att den också får fortsätta att växa underifrån. Om vi sade att det här är så fantastiskt bra att nu ska vi införa en europeisk examensordning och ta bort civilingenjörsexamen och den och den examen, skulle vi nog sätta i gång ett jättebråk som riskerar att förstöra vad vi egentligen vill: att man ska kunna resa runt och skaffa sig sin utbildning på flera olika ställen.

Jag tror alltså att det är bättre att det här växer fram och att man kan ta ut en European Bachelor of Science, eller vad det nu kan vara, och sin andra, svenska, examen. Sedan får vi väl se vad som sätts upp på CV:t, vad marknaden så att säga tycker är bra eller vad som ter sig rimligt. Men om vi ska försöka tvinga bort gamla svenska examina för att införa nya europeiska examina kommer vi nog att motarbeta allt det fina som faktiskt finns i Bolognaprocessen.

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Jag tror inte att vi skiljer oss nämnvärt åt. Möjligen stämmer det här med referensen till marknaden inte så väl in på utbildningsområdet. Jag tror absolut att vi har saker att lära av varandra.

I går och i förrgår var Tysklands utbildningsminister och fem tyska delstatsministrar jämte en rad journalister och tjänstemän i Sverige för att undersöka hur det kommer sig att Sverige faller så väl ut när OECD jämför länder och ser hur vi lyckas på skolområdet. Tyskland, som ju har ett system med tidiga betyg, tidig sortering och parallellskola, lyckas mycket dåligt.

Jag tror att det är sunt att vi i Europa besöker varandra för att lära av varandra. Detta är ett sätt att formalisera det hela.

Bolognaprocessen tror jag är väldigt bra. Den är just driven underifrån. Genom att studenterna vill röra på sig blir det ett tryck på att det ska bli lättare att röra på sig. Således ska vi absolut ha den i nuvarande form – inte överstatliga beslut, utan en frivillig process.

Anf.  7  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi tackar för den informationen och fortsätter på dagordningen. Bl.a. behöver vi ta upp dagordningens punkt 4.

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Punkt 4 gäller ett utkast till rådets resolution om livslångt lärande. Tanken är att vi ska anta den. Detta ligger väl i linje med den presentation som gjorts tidigare här i nämnden när det gäller de dokument som kommissionen har tagit fram, så det här har ni blivit väl informerade om.

Det finns, såvitt jag kan bedöma, inga politiska skiljelinjer kvar. I dokumentet uttrycks framför allt ambitioner och målsättningar när det gäller livslångt lärande samt en syn på livslångt lärande som ligger väldigt nära den svenska synen – det gäller alltså hela vägen, från de små barnen ända till de människor som har lång livserfarenhet. Det gäller möjligheten att faktiskt få lära sig under hela sitt liv.

Detta är alltså inte bindande, men väl ett sätt att sätta livslångt lärande i fokus för den europeiska diskussionen som vi tycker är väldigt bra.

Anf.  9  SIV HOLMA (v):

Beaktandet av dessa, som jag uppfattar dem, inte speciellt kontroversiella utgångspunkter må väl vara. Men jag måste säga att jag är väldigt besviken över att vi får dokumenten på engelska. Jag har lite skolengelska, men jag måste avsätta mycket tid för att kunna ta till mig texten och se att texten här överensstämmer med den muntliga föredragningen. Jag riktar stark kritik i det avseendet. Det är inte första gången som det är så här. Jag blir alltså väldigt frustrerad.

Anf.  10  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det finns inte så mycket kontroversiellt i detta, precis som Siv Holma sade. Det här är en fråga som jag kallar för en del av det sluttande planet, dvs. att vi sakta men säkert flyttar politikområde efter politikområde in i, eller upp till, EU för att sedan sköta det på överstatlig nivå. Är det verkligen så att livslångt lärande absolut inte kan skötas på kommunal eller nationell nivå? Finns det inga subsidiaritetstankar kvar, utan måste alltihop flytta till Bryssel?

Det finns en logik i detta. Vill man att EU ska syssla med socialpolitik och arbetsmarknadspolitik, ja, då inser man ganska snabbt att utbildningspolitik är ett viktigt verktyg för att kunna ägna sig åt socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Ty följande lyfter man in även utbildningspolitik i detta.

Tror man på en starkt centralistisk Europatanke är detta alldeles rimligt. Vi som tror på en decentralisering menar att detta, från vår synvinkel, definitivt är något som ska skötas på nationell nivå.

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Vi från vårt håll ger vårt stöd till detta. Det är inte tal om att flytta ut utbildningen till EU:s kompetensområde, utan det är fråga om att lära av andra. Vi har säkert en del att lära av de andra medlemsstaterna i EU. Den möjligheten ska tas till vara, så vi stöder den uppläggning som regeringen har.

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först har jag en fråga om på vems eller vilkas initiativ som detta ligger på bordet. Sedan har jag en synpunkt som gäller kontakten mellan EU och medborgarna.

Detta dokument, och många andra sådana här dokument, är väldigt svårt att förstå vid en genomläsning om man inte har läst Council Report ”Objectives of the Education and Training systems” osv. Det är väldigt svårt att förstå det konkreta innehållet.

Vi måste ha dokument som är skrivna på ett sådant sätt att en vanlig medborgare kan gå in i ett arkiv och läsa och då förstå vad det handlar om. Det här förstår inte vanligt folk, inte ens de som har en hög akademisk utbildning. Man måste ha varit med i EU-processen i flera år för att kanske kunna uttolka den exakta innebörden. Jag tycker att detta är väldigt otillfredsställande. Man ska mycket tydligt skriva vad det innebär – punkt slut. Detta ska tydligt framgå. Det ska vara enkelt för alla medborgare att förstå innebörden, för annars kan vi inte tala om demokrati över huvud taget.

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

På frågan om detta innebär att livslångt lärande ska lyftas upp till överstatlig nivå är svaret alldeles glasklart: Så är det självfallet inte. Det skulle Sverige aldrig acceptera. Det här är ju frågor som på alla sätt absolut bäst sköts på nationell nivå.

Här är det fråga om att skapa en process där vi kan lära av varandra och där vi kan sporra varandra att bli bättre. Det tror jag är ett väldigt bra sätt att arbeta. Det påminner väldigt mycket om OECD:s sätt att arbeta. Sedan mycket länge har man ju arbetat på det sättet. Man har tagit fram kvalitetsindikatorer och goda exempel, och man har träffats för att resonera och lära av varandra. Det tror jag är mycket bra som grund för att utveckla också vårt eget system – men naturligtvis inte överstatlighet i frågor som i Sverige i stor utsträckning sköts av kommunen. Detta är för mig alldeles självklart. Därmed håller jag med Holger Gustafsson när det gäller hans beskrivning av förslaget.

Yvonne Ruwaidas första fråga var på vems initiativ detta ligger på bordet. Ja, här har vi deltagit från alla medlemsländer, också Sverige under sitt ordförandeskap. Själva diskussionen fördes på bredden i olika medlemsländer, också i Sverige, om hur det livslånga lärandet kan stärkas. Nu är det naturligtvis på initiativ av det spanska ordförandeskapet beträffande den här texten.

Jag håller med Yvonne Ruwaida när det gäller hela EU:s sätt att beskriva och att använda ord i dokument. Det är också min reaktion att det skrivs på ett slags byråkratprosa som inte är alldeles lättgenomtränglig. Det är också en uppgift för oss som får en viss vana vid att hantera sådana här dokument att i dialogen med medborgarna faktiskt beskriva det hela på det sätt som det bör beskrivas på, dvs. rakt, enkelt och förståeligt. Jag deltar gärna i en process där vi försöker göra språket i dokumenten mer lättförståeligt.

Anf.  14  LARS OHLY (v):

Som de flesta har påpekat är det inte särskilt mycket kontroversiellt i själva ärendet, men fokus kan läggas på olika delar. Jag delar nog den oro som Per Bill uttrycker och som EU-nämnden vid flera tillfällen faktiskt har uttryckt, nämligen att det gäller att sätta en gräns när man behandlar utbildningsfrågor inom EU så att man inte hamnar i ett läge där det blir naturligt att övergå till beslutsfattande på övernationell nivå. Jag vet att du, Thomas Östros, också tycker det. Men det är viktigt att också fokusera på det. I EU-nämnden har vi ju ibland haft olika uppfattning om hur långt man ska gå i beslutsfattandet på EU-nivå vad gäller utbildningsfrågor.

I det här ärendet finns det ingen anledning att göra någon annan bedömning än den som regeringen gör. Jag vill ändå peka på EU-nämndens tidigare ställningstaganden. Det är viktigt att du också för fram den rågång som jag vet att du egentligen håller med om.

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Jag känner en väldig trygghet i Romfördraget, som det är bra att luta sig mot i sådana här sammanhang. Artiklarna 149 och 150 är klara kring utbildningsfrågornas placering. Jag tror att vi alla vid detta bord har samma uppfattning och inte ser någon som helst risk att det skulle gå åt nämnda håll.

Anf.  16  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag tänkte peka på det, jag har fått kansliets hjälp, att artikel 149 talar snarare om att man inte får harmonisera medlemsstaternas lagar. Det är väl bra om vi har den utgångspunkten i debatten.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare. Varsågod, Thomas Östros!

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, herr ordförande! Punkt 5 handlar om en politisk överenskommelse om inrättande av Europeiska året för utbildning genom idrott år 2004.

För det första har Sverige när det gäller detta förslag varit väldigt noga med att se till att det finns en klar rättslig grund för initiativ inom detta område, för idrott som sådan har ingen sådan rättslig grund. Sverige och ett antal andra länder har varit noga med att i så fall föra det närmare utbildningsområdet.

För det andra handlar det naturligtvis om budgetskäl. Det handlar om en summa pengar som avsätts till att stimulera samverkan mellan idrottsrörelse och skola. Också där är Sveriges ståndpunkt mycket klar: Vi måste vara mycket restriktiva när det gäller användningen av medel – detta sagt med tanke på vår allmänna hållning till restriktiviteten.

Vi är framme vid ett förslag som vi tycker är helt okej och som vi stöder – ett kampanjår år 2004 för idrott i utbildningen, alltså en samverkan mellan idrottsrörelse och utbildning. Ca 100 miljoner kronor avsätts. Detta ligger väl i linje med tankar som också finns i Sverige om hur vi ytterligare kan stimulera samverkan mellan idrottsrörelse och skola för att stimulera barns och ungdomars lust att röra på sig.

Anf.  18  PER BILL (m):

Det här ser jag ändå som ett historiskt genombrott för vad EU absolut inte ska syssla med. Det sluttande planet går någonstans över i rent kampanjande på områden där man inte ska göra någonting. Det är lite lustigt att utbildningsutskottet gemensamt sätter ihop skrivelser där man påtalar för regeringen att vi faktiskt måste göra något åt att dagens skolelever sitter för mycket – de måste ut och idrotta eller dansa mer. Nu fanns det en total enighet om detta, så det är väl alldeles utmärkt.

Det känns dock rimligare att börja där och möjligen ta lite grann av de 100 miljonerna till att se till att några fler skolelever verkligen kommer ut och gör någonting jämfört med att nu i samband med OS hitta på något. För tre fyra månader sedan satt vi ju här och faktiskt skrattade åt förslaget. Vi funderade på om eleverna skulle öva på multiplikationstabellen medan de sprang fram till stavhoppsgropen eller om det handlade om att ett antal ungdomar som redan håller på med idrott ska få åka gratis till Aten.

Här rör det sig ändå om över 100 miljoner kronor som vi lägger på ett synnerligen tveksamt projekt. Idrottsfrågor ligger definitivt på nationell nivå. Att ”krysta ihop” det till att lära sig via idrott tycker jag är pinsamt rakt igenom.

Det blir alltså ett tydligt och klart nej från den moderata gruppen i den här frågan.

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill ställa en rak fråga och få ett rakt svar: Kan man betrakta detta som ett förtäckt stöd till satsningen i Aten?

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp):

Ibland känns det som att EU:s ministerråd är en godisbutik där ministrarna kan gå in och ta med sig någonting hem som gör att de kan klappa sig själva på bröstet och känna sig lite nöjda. Men det är precis vad det inte ska bli. Vi måste veta vad vi ska samarbeta kring. Vi har en gemensam budget, och Sverige har drivit en linje för budgetrestriktivitet. Vi ska egentligen ha mindre medel på EU-nivå. Jag kan inte se detta annat än som belöningar för ministrar som tycker att de också vill ha något – stackars oss i det här rådet som inte har lika mycket pengar som vissa andra råd.

Det är min totala upplevelse att det är så. Nu vill man också ha någonting att leka med, och då behövs det lite pengar. Då har man kampanjår. Men sedan har kanske ett annat ministerråd samma upplevelse och vill ha lite kampanjpengar, lite godis.

Nej, absolut nej, säger vi från Miljöpartiets grupp. Jag tycker att detta är otillfredsställande.

Jag såg att Karin Pilsäter, som ju sitter med i EU-nämnden, just nu är uppe i debatten i kammaren. EU-nämnden krockar alltså med debatten i kammaren, vilket aldrig är fallet med de olika utskotten. Där tycker jag att regeringen egentligen borde få ett tydligt besked från riksdagen. Jag kan förstå att Karin Pilsäter talar i debatten i kammaren och inte är närvarande här. Så är det alltså just därför att man har lagt EU-nämndens möte så att det krockar med andra åtaganden här i riksdagen.

Jag kan inte förstå varför Thomas Östros sitter här och nästan försvarar kampanjåret – det är så bra, det ligger i linje med vad vi själva tycker osv. Jag vill veta vem som har tagit initiativ till kampanjåret. Det räcker inte med att tala om det spanska ordförandeskapet. Det är ju oftast någon som ger ordförandeskapet, i det här fallet det spanska, en idé. Jag tror att Sverige vet vilka länder som ligger bakom, och det vill också jag veta.

Anf.  21  LARS OHLY (v):

Även vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska till den här typen av överenskommelse och tycker att ministern i stället ska försöka få detta till en diskussionspunkt.

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! När det gäller budgetrestriktiviteten är Sverige minst sagt framträdande i alla sammanhang där det handlar om att hålla ordning på resursanvändningen. Däremot är det inte en riktig beskrivning att detta är helt vid sidan av vad utbildningsrådet arbetar med. Där arbetar vi mycket med frågor om ungdomars möjligheter till utbyte inom Europa, och vi arbetar mycket med frågor om hur vi kan lära av varandra. Vi arbetar inte med idrottsfrågor, men idrott är en viktig del i utbildningsväsendet och i skolan, så i den meningen skiljer sig detta inte mycket från många andra av våra aktiviteter.

Initiativet kommer inte från ett enskilt land för min kännedom, utan det kommer från kommissionen. Men här handlar det inte om pengar för att stödja själva olympiska spelen i Aten, utan här handlar det om pengar för att stödja verksamheterna i medlemsländerna och om möjligheten till utbyte av erfarenheter inom det här området. Det tycker jag är väl i linje med det arbetssätt som vi har.

Som flera andra är också jag alltid restriktiv när det gäller ytterligare utgifter, men i och med att det handlar om utbildning tycker jag att det här är en fullt rimlig sak.

Anf.  23  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det här är ändå, tycker jag, ett principgenombrott. Min fråga till utbildningsministern blir därför om detta är en engångssak eller om vi när det blir bågskytte-VM eller sim-EM ska ha ett europeiskt år för fysik genom bågskytte, ett europeiskt år för lärande genom simning osv. Ser ministern ingen principiell ståndpunkt i detta?

Om jag fick välja och man satte upp en meny skulle jag tycka att ett europeiskt teaterår och lärande genom teater kanske vore mindre stolligt än ett OS-lärandeår. I stollighet tycker jag alltså att det här ligger ganska högt upp på skalan. Jag kan tänka mig ganska många sådana här jippon som vi skulle kunna genomföra med anledning av den ena, den andra och den tredje stora europeiska tilldragelsen. Säg att detta sker vartannat år. Då kommer vi att ha det så att 100–200 miljoner per mandatperiod försvinner till OS och andra sådana här olika jippon runtom i Europa. Är det verkligen sådant vi ska lägga skattebetalarnas pengar på? Om pengarna tas ur budgeten för utbildningsfrågor, finns det då inte bättre saker att skicka i väg fler på – olika typer av utbildning, utbytesprogram osv.? Är det här verkligen en högt prioriterad fråga inom utbildningsbudgeten?

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Om de här pengarna kan komma ut till de svenska skolorna så att eleverna kan utöva lite mer motion tillsammans med utbildningen är det säkert väl satsade pengar. I det avseendet kan vi stödja detta, men vi skulle gärna vilja höra lite grann om hur ministern tänker sig att detta ska nå fram till eleverna och bli till praktiska insatser ute i skolorna. Det tror jag är värdefullt för nämnden att höra.

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det här är en fråga som EU över huvud taget inte ska syssla med, tycker jag. Att man jämför olika erfarenheter och försöker lära sig av varandra är en sak, men detta är början till gemensamma kampanjer och projekt. Det tycker jag inte är ett prioriterat område. De här pengarna kan behövas till annat, eller också kan vi minska EU:s budget. Det tycker jag vore mera vettigt.

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Holger Gustafssons fråga är viktig. Den får vi återkomma till i takt med att de här programmen lanseras. Som jag skulle vilja se detta ska det vara så att man från enskilda skolor och kommuner har möjlighet att arbeta fram projekt. Vidare gäller det hur man ska närma idrottsrörelse och skola till varandra och att man kan få stöd också via EU till detta. Det ska också kunna göras i utbyte med andra medlemsländer. Detta i sig tror jag är väldigt bra.

Det här är en utbildningsfråga. Vi har varit väldigt noga med att dra det bort från den idrottsfråga som detta ursprungligen var och föra det till det som vi tycker är väsentligt också på hemmaplan, precis som Holger Gustafsson pekade på, nämligen hur vi kan få en bra stimulans för barn och ungdomar att röra på sig mer. Gymnastik och idrott i skolan är viktigt, men samverkan med idrottsrörelsen kan också vara väldigt viktigt. Det finns en rad olika typer av projekt inom EU som stimulerar detta, så jag kan inte se att det här är ett trendbrott i den meningen.

Det är ingen förändring i fråga om vad som är lokalt bestämt och vad som är ett initiativ från EU. Det är heller ingen förändring i var makten över detta ligger, utan detta är ett projekt i linje med vad vi brukar göra på utbildningsområdet – denna gång med idrotten i skolan i fokus. Det tycker jag är fullt rimligt.

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller sådana här kampanjer och projekt från EU:s sida är ett problem ofta att det är väldigt byråkratiskt och väldigt svårt att få en långsiktighet. Jag är också rätt otillfredsställd med att pengar avsätts. Sedan får vi se om det blir ett projekt på det sätt som vi i Sverige vill ha det, nämligen att det ligger nära eleverna och att eleverna ska kunna ha nytta av det. Vi vet ju inte hur det blir, utan man avsätter pengar och senare ska beslut tas om hur bidraget ska utformas.

Anf.  28  LARS OHLY (v):

Jag delar helt utbildningsministerns syn på vikten av idrott i skolan, vikten av att man rör på sig mer. Vi har försummat det. Vi har tagit felaktiga beslut i Sveriges riksdag som har gjort att vi har fått en generation som rör på sig alltför lite. Det försämrar också möjligheterna till inlärning. Men detta är en nationell fråga. Det är en fråga som vårt utbildningsutskott och vår kammare ska hantera. Som EU-motståndare kanske man skulle applådera att EU närmast förlöjligar sig genom denna typ av kampanjer och sysslar med saker som är så långt bort från människors verklighet att det egentligen inte har någon bäring på de frågor som är viktiga.

Jag förstår inte Holger Gustafssons syn på att man ska gå via EU-beslut för att få ut pengar som skulle kunna stimulera till att ungar rör på sig mer i svenska skolor. Vad är det för omväg? Det är väl beslut som vi kan fatta i Sveriges riksdag? Jag tycker att detta är fel typ av frågor för ministerrådet att hantera.

Anf.  29  PER BILL (m):

Jag fick inte svar på mina frågor om detta var en engångsföreteelse eller om vi skulle få diverse sådana kampanjer i samband med andra evenemang – det var den ena frågan – och huruvida det var ett högprioriterat område inom den utbildningspolitiska budgeten – det var den andra frågan. Det var alltså två frågor som jag inte fick svar på.

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Visst har det varit olika typer av liknande initiativ förr. Europeiska året för språk var ju ett sådant där flera av våra lärosäten deltog, t.ex. på högskolenivå, i ett samarbete kring språkens ställning, språkutbildningen och språkforskningens ställning som bland aktörerna, lärarna och studenterna, som var engagerade i detta uppfattades som relevant och viktigt. Så det är klart att det har funnits andra typer av initiativ på andra områden genom åren.

Jag ser nu inte något sådant initiativ som Sverige skulle kunna föreslå. Men det är väl inte en omöjlig idé att ha kraftsamlingar kring frågor. Jag skulle kunna tänka mig att det skulle kunna handla t.ex. om att lära sig mer av varandra när det gäller intresset för naturvetenskap och teknik, inte genom att fatta överstatliga beslut utan genom att titta på goda exempel och låta lärare i dessa ämnen mötas och träffas och resonera om hur man utvecklar dessa ämnen. Det är en idé men som det inte finns något beslut om.

Anf.  31  PER BILL (m):

Det är inte likvärdiga projekt. Det är ju två projekt som börjar i vetenskap eller utbildning och som håller sig där. Detta projekt börjar ju på grund av att det är olympiska spel i Grekland. Min fråga var om sim-EM någon annanstans i Europa och bågskytte-VM någon annanstans i Europa eller någon stor körfestival i någon europeisk kulturhuvudstad kan få i gång några nya projekt inom utbildningsbudgeten.

Anf.  32  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Då börjar jag ana att Per Bill ändå missförstår frågan. Det är ju just detta som vi är motståndare till, nämligen allmänna projekt som bara syftar till att hylla någon typ av idrottsevenemang som pågår. Det som vi har varit med och drivit detta projekt till är just att koppla det till skolan, till utbildningen, vilket i sig är något som vi tycker är rimligt, eftersom det är en viktig del av vår skola. Då hamnar vi naturligtvis i en annan frågeställning. Jag kommer inte att bidra till att vi varje gång som vi har ett större idrottsligt evenemang ordnar olika typer av kampanjår. Men jag ser idrotten som en viktig del av skolan och utbildningen. Den är inte bara viktig för att barnen och ungdomarna ska röra på sig. Den är också viktig för att den påverkar hur eleverna klarar sig i andra ämnen. Därmed finns den inom utbildningsområdet. Det är självklart hemma. Vi gör saker tillsammans som vi bestämmer över själva på en rad områden på skolans område utan att vi för den skull lämnar ifrån oss någon som helst beslutsmakt.

Anf.  33  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Innan vi går till beslut vill jag bara kommentera den samtidiga hanteringen i EU-nämnden och kammardebatten. Dels är våra sammanträden schemalagda så man känner till hur det är, dels så är det i enlighet med bestämmelserna som gäller för EU-nämnden, där skiljer sig EU-nämnden från utskotten. Dessutom är det i EU-nämnden en stor generositet med suppleanter. Folkpartiet har för en ordinarie ledamot tre suppleanter,

Sammanfattningsvis anser jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  34  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Punkt 6 handlar om programmet Tempus som nu föreslås utvidgas till att också gälla Medelhavsländerna som om det blir beslut under detta halvår kommer att kunna delta i Tempus fr.o.m. läsåret 2003/04.

Anf.  35  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen har begärt ordet. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  36  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Då har jag två informationspunkter. Den första gäller en förändring av förenklingskaraktär i utbildningsprogrammet Sokrates. Det är egentligen inget av politiskt intresse.

Den andra handlar om en ordförandeskapsrapport efter ett toppmöte med stats- och regeringscheferna i EU-länderna och länderna i Latinamerika. Vi kommer att få en information om vad som har avhandlats där.

Anf.  37  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen har begärt ordet. Vi har då klarat av dagens samråd med utbildningsministern. Vi tackar för det.

2 §  Ungdomsfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 14 februari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 maj

Anf.  38  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag hälsar Britta Lejon och hennes medarbetare välkomna. Vi går direkt på dagordningen. Såvitt jag förstår är det punkt 9.

Anf.  39  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är punkt 9. Men jag ska börja med att säga något om föregående möte.

Vid det förra rådsmötet den 14 februari behandlades två frågor. Först och främst behandlades det livslånga lärandet. Ungdomsministrarna hade en diskussion om de ungdomsrelevanta delarna av kommissionens meddelande om att förverkliga det europeiska området för ett livslångt lärande. Särskild vikt lades vid det icke-formella lärandet. Ungdomsministrarna enades om att lägga fram ett bidrag till utbildningsministrarnas resolution vid det kommande rådsmötet den 30 maj.

Den andra punkten var vitboken om nya insatser för Europas ungdom. Rådet diskuterade den vitbok som innehåller kommissionens vision om den framtida ungdomspolitiken i EU. Ministrarna tog särskilt upp frågan om kandidatländerna och om ungdomarna själva ska delta i den kommande processen och i så fall hur.

Från svensk sida lyfte vi särskilt fram jämställdhetsaspekten inom en europeisk ungdomspolitik och vikten av att politiken omfattar alla unga människor oavsett kön, ras, etnicitet, handikapp och sexuell läggning.

Rådet antog rådsslutsatser om vitbokens förslag om den öppna samordningsmetoden anpassad till ungdomsområdet samt förslagen om att försöka göra arbetssättet sektorsövergripande och beröra alla de politikområden som rör ungdomar och ungdomars liv.

Det var de två punkterna på förra rådsmötet.

Anf.  40  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då kan vi gå vidare till information om nästa ministerrådsmöte.

Anf.  41  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Punkt 9, resolution om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet. Det är en beslutspunkt. Det förväntas inte någon debatt.

Ungdomsministrarna förväntas inleda rådsmötet med att anta resolutionen. Ramverket kommer att innehålla gemensamma mål, tidtabell, arbetsmetoder och uppföljningsmetoder. De fyra prioriterade områdena är delaktighet, information, ungdomars volontärarbete och ökad förståelse för och ökade kunskaper om ungdomar.

Tillämpningen av den öppna samordningsmetoden ska inledas i juli i år. Det är områdena delaktighet och information som kommer att prioriteras först i detta arbete. Inflytande och delaktighet utgör ju själva kärnan i en ungdomspolitik som ska vara effektiv. Detta gäller både nationellt och på europeisk nivå.

Man kommer alltså att börja jobba med dessa punkter, delaktighet och information.

Vidare vill jag nämna att vi från svensk sida är särskilt glada över att vi har fått med jämställdhetsaspekten och att vi också har fått med att sättet att arbeta ska innefatta alla ungdomar och att motarbetandet av diskriminering också ska innefatta alla aspekter.

Vi kommer från svensk sida förstås att stödja ordförandeskapets förslag till resolution.

Anf.  42  PER BILL (m):

Vi är ganska tveksamma till europeisk ungdomspolitik, vilket ministern säkert vet. Men vi brukar ändå säga att vi ska försöka se till att så mycket av den som möjligt kanaliseras till ökad rörlighet och till ökat utbildningssamarbete.

Sedan tycker jag att det är en självklarhet att vi ska se till att den ur alla upptänkliga synvinklar är icke-diskriminerande. Så det är bra att Sverige har kunnat trycka på där.

Vi ska börja med delaktighet och information. Och det som ändå är en gemensam kärna i Sverige är rörlighet och utbildning, som är två av de viktigaste pelarna i ungdomspolitiken. Sedan stiger vi av och säger att resten är ganska oviktigt, medan andra är med om en del trappsteg till så att säga i denna ungdomspolitik. Om man börjar på dessa två områden finns det då en risk för att det som ändå är viktiga svenska synvinklar, ökad rörlighet och ökade möjligheter att studera på andra ställen, kommer längre ned på agendan?

Anf.  43  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag tycker att det är en klok frågeställning från Per Bill. Men jag tror att om man ser på vilka fyra frågor som prioriteras är det lätt att konstatera att det ändå är en stor tyngdpunkt på just frågorna kring rörligheten, det som hittills har varit så väldigt utmärkande för ungdomsarbetet inom EU. Det är ju där som den europeiska unionen hittills, vill jag påstå, har haft störst betydelse för Europas ungdomar, nämligen att stimulera fortsatta kontakter och möten över gränserna. Det är där som man har lagt ned pengar och prioriterat uppmärksamheten. Jag tror inte att det finns någon som helst risk för att vare sig frågan om rörlighet eller frågan om utbildning prioriteras ned bara därför att vi tar hand om dem senare i processen. Utbildningsfrågorna berör ju visserligen till största delen utbildningsministrarna. Att man har valt att ta de två andra delarna först är nog för att man vill ta ytterligare steg och få med också medlemsstater som hittills kanske inte har haft så hög ambitionsnivå på dessa områden. För att lyckas med det är nog bedömningen från kommissionens sida att man då måste ha lite mer förarbete på dessa områden. För att få fler medlemsstater att göra mer för att öka rörligheten och för att prioritera utbildningsfrågorna behöver vi ha lite mer tid för att förbereda dem på ett bra sätt så att vi kan nå längre än vad vi hittills har nått.

Vi har från svensk sida funderat på om kommissionen har gjort en riktig bedömning här. Men vi har kommit fram till slutsatsen att vi nog håller med om det.

Anf.  44  PER BILL (m):

När vi tidigare hade denna fråga uppe tog vi upp en viktig aspekt, nämligen att se till att denna ökade rörlighet och ökade delaktighet osv. kommer ungdomar som normalt sett inte är ute och reser till del, så att det inte blir de politiska ungdomsförbunden och de mest professionella av våra NGO:er som kommer att vara ute och åka ytterligare och samla på sig ytterligare pengar från ytterligare en liten brunn av skattebetalarpengar, utan att man försöker se till att denna öppenhet kommer nya grupper till godo. Där kan man möjligen säga att om man ser till kandidatländer så breddar man basen för den typen av nya möten och nya grupper av människor som får möjligheter att göra detta.

Jag skulle vilja ha klarlagt att det inte kommer att vara de politiska ungdomsförbunden som får ytterligare en kassakista att plocka pengar ur.

Anf.  45  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det kan ju vara viktigt förstås.

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Ambitionen är ju att försöka nå längre i detta samarbete än vad vi hittills har nått, att nå just de grupper som hittills inte har dragit fördel av de program som finns. Det är just mot den bakgrunden att ambitionsnivån är lite högre som vi tror att kommissionen har gjort den riktiga bedömningen att vi tar det senare, för att se till att medlemsstaterna kan komma längre i detta arbete än vi hittills har gjort. Jag håller alltså helt med om ambitionen.

Sedan tror jag att man nog ska inse att redan existerande ungdomsorganisationer som är vana att hitta pengar säkert kommer att hitta hit också. Men vi ska definitivt försöka nå gymnasieungdomar och andra som inte av sig själva har dessa kanaler och kontakter klara för sig, utan vi ska nå längre, det är det som är ambitionen.

Anf.  47  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  48  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag ska ta upp punkterna 10, 11 och 12.

Beträffande punkt 10 har ordförandeskapet satt upp en diskussion om ungdomars delaktighet och sänt ut ett antal frågor som handlar om hur vi både nationellt och på EU-nivå ska se till att säkerställa att unga människor kan delta i det lokala samhällslivet, hur man ska kunna se till att öka deras deltagande i den representativa demokratin i politiken och hur ungdomsorganisationernas roll i detta sammanhang ska se ut.

Vi kommer att diskutera detta, vilket är det första prioriterade området där den öppna samarbetsmetoden ska tillämpas. Jag kommer att göra ett inlägg baserat på våra erfarenheter, bl.a. från den nationella uppföljningen av ungdomspolitiken här i Sverige.

Punkt 11 handlar om åtgärdsprogrammet ungdom. Det är en informationspunkt. Det är kommissionen som kommer att ge muntlig information om gemenskapsprogrammet ungdom.

Punkt 12 är också en informationspunkt, men den här gången från ordförandeskapet. Det är en redovisning av vad ordförandeskapet har gjort under det senaste halvåret.

Anf.  49  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen har begärt ordet. Därav drar jag slutsatsen att vi har klarat av samrådet för den här gången. Vi tackar Britta Lejon för det.

3 §  Utvecklingsfrågor

Statsrådet Jan O Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 8 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 maj 2002

Anf.  50  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag ber att få hälsa statsrådet Jan O Karlsson välkommen. Vi har några frågor som vi behöver klara av. Till att börja med en rapport och sedan information.

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi hade ett utvecklingsråd under det belgiska ordförandeskapet, av kända skäl i min frånvaro, i november förra året som koncentrerades till tre ämnen. Det handlade om kommissionens årsrapport, biståndsministrarnas bidrag till allmänna rådets orienteringsdebatt, som sedan ägde rum i februari 2002, och förberedelserna för Monterreykonferensen. Det handlade framför allt om möjligheterna att upprätta tidsplaner för varje medlemsland när det gäller uppnåendet av millenniemålet 0,7 % av BNI i bistånd.

Som A-punkter utan diskussion antogs dessutom slutsatser om förberedelserna inför toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 – det kommer jag förstås att återkomma till när det gäller det utvecklingsråd som vi nu förbereder – om hur man ska uppnå målet för EG:s utvecklingspolitik att minska fattigdomen, om kommissionens handlingsplan för att integrera jämställdhet mellan män och kvinnor i utvecklingssamarbetet, om fiske och fattigdomsbekämpning, om biologisk mångfald samt om utvecklingsutbildning.

När det gäller årsrapporten påpekade Sverige liksom flera andra att rapporten saknade mycket av det som medlemsstaterna hade krävt vid tidigare rådsmöten. Man begär en förbättrad resultatredovisning och analys och en närmare koppling till målen i utvecklingspolitiken antagna i november 2000 och millenniedeklarationens utvecklingsmål, särskilt minskningen av fattigdomen.

Många betonade också hur viktigt det var med en lättillgänglig resultatrapport för att öka kommissionens effektivitet och inte minst dess trovärdighet. Kommissionen instämde i behovet av en mera övergripande rapportering och utlovade en mera genomarbetad produkt till nästa tillfälle. Vi får se hur det blir med det. Slutsatser härom antogs.

När det gäller bidrag till orienteringsdebatten diskuterade man ett belgiskt förslag till uttalande som bl.a. rörde behovet av humanitärt stöd till Afghanistan, hur vi genomför det konfliktförebyggande programmet som antogs i Göteborg, resursfördelning för att uppnå genomslag för fattigdomsbekämpning och samstämmigt agerande tvärs över pelarna för att våra mål på kort och lång sikt ska stämma överens.

Rådet antog visserligen inte någon gemensam deklaration. Det berodde på vissa mindre skiljaktigheter som inte kunde klaras ut på den tid som då stod till buds.

När det gäller utmaningen för utvecklingssamarbetet var den utestående frågan förslaget till rådsslutsatser om den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering, FFD, som nu har ägt rum i Mexiko. Diskussionen om målet 0,7 % kom att dominera. Det var stora skiljaktigheter mellan å ena sidan Danmark, Sverige, Nederländerna, Luxemburg, Portugal och Irland, och å andra sidan Frankrike, Spanien och Grekland. Storbritannien, Finland och Österrike accepterade att en process inleds men underströk att ökad kvalitet är viktigare än handlingsplaner för volymökning. Man antog slutsatser som avspeglar dessa ting.

Vid middagen hade James D. Wolfensohn inbjudits. Vid lunchen diskuterades den humanitära situationen i Afghanistan.

Anf.  52  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen har begärt ordet. Därför kan vi övergå till dagordningen för nästa möte.

Anf.  53  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vill först konstatera, som väl EU-nämnden vid det här laget börjar bli van vid, att underlag och dokument från rådssekretariatet har inkommit väldigt sent, vilket har försvårat förberedelsearbetet – också inför dagens möte. Delar av materialet som delas ut kanske inte är helt klargörande. Det gäller framför allt handlingsplanen för utvecklingssamarbetet, vilken kommer att bli en diskussionspunkt på rådet. Den har kommit EU-nämnden till handa men inte utförligt kommenterats i underlaget eftersom den kom från Bryssel så sent som nu i tisdags. Men jag vore tacksam om vi kunde klara ut sådant under detta sammanträde.

Den första punkten som blir en diskussionspunkt och möjligen också en beslutspunkt om rådsslutsatser gäller, så att säga, resan från Monterrey till Johannesburg.

Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg innebär en unik möjlighet att stärka förtroendet mellan nord och syd och en ny anda av engagemang för globalt samarbete för rättvisa och hållbar utveckling.

I förberedelserna, som är oerhört komplicerade, måste vi nu se till att vara handlingsinriktade. I Monterrey handlade det om finansiering. Nu handlar det om genomförande och att koncentrera oss på några nyckelområden. Vi har haft en lovande utveckling sedan Doha, som blir en utvecklingsagenda riktad till konferensen nästa år i Mexiko. Resultatet av Monterrey blev betydligt mer konkret än vad jag tror att någon hade vågat hoppas, och detta är nu avgörande för att vi ska komma vidare framåt i Johannesburg.

Vad Sverige har prioriterat i de mycket omfattande rådsslutsatser som föreligger är fattigdomsbekämpningen, i bred mening ungefär som Globkom har lagt fram sitt förslag. Jag ska inte dölja att vi uppfattar själva bredden i detta som en svårighet.

Vidare har vi prioriterat jämställdhetsfrågorna, som numera av någon anledning kallas gender-frågor – jag undrar om Nämnden för svensk språkvård kommer att acceptera det.

Vi har också prioriterat ett förbättrat marknadstillträde för utvecklingsländer. Där har jag om så önskas en hel del kommentarer om den allra senaste utvecklingen.

Vidare har vi prioriterat ett främjande av internationell handel för varor och tjänster på miljöområdet, förbättrat teknologiutbyte mellan nord och syd och förbättrade styrelseformer för hållbar utveckling.

Utöver de särskilda initiativ som tidigare har presenterats – sötvatten, energi, hälsa vari hiv/aids ingår som dominerande punkt, utbildning, fiske och skog – har Sverige tillfört två initiativ som EU-initiativ, dels hållbara konsumtions- och produktionsmönster, dels ett konkret förslag som handelsministern fört fram och som jag sedan har fört vidare på DAC-nivåmötet, högnivåmötet, i förra veckan om att inrätta en särskild ombudsman för exportörer från u-länder. Jag kommenterar gärna det förslaget i detalj om nämnden så önskar.

Frågan om hållbar konsumtion och produktion är en av de frågor som EU har prioriterat inför Johannesburgsmötet, och det stärker genomförandet av Agenda 21. EU har föreslagit ett tioårigt arbetsprogram på global nivå, och detta är någonting som Sverige särskilt vill trycka på och driva vid detta möte.

Frågan om marknadstillträde för utvecklingsländer är central. Det handlar om att kunna genomskåda en snårskog av bestämmelser. Vi har redan kontaktpunkter, som det kallas, i vårt interna arbete i EU. En svensk exportör som får det besvärligt i Tyskland har en kontaktpunkt att söka upp där han kan få vägledning så att han kan konkurrera på rimligt lika villkor med andra leverantörer från unionen.

Vad vi nu föreslår, vad Leif Pagrotsky har tagit upp och vad jag sedan har följt upp, är att med ett slags mest-gynnad-nations-princip samma funktion ska finnas för exportörer från tredje världen som vill in på våra marknader för att de ska bli likställiga med våra egna. Tekniskt sett är det inget konstigt förslag. Det är bara att göra mot de andra vad vi gör gentemot oss själva. Det kan bli fråga om hårda bataljer förstås. När någon kommer med något nytt är det ofta så att alla andra mobiliseras att säga att så här har vi inte gjort förut. Men vi kommer att kämpa hårt för det här. Vi har redan börjat i OECD- och DAC-kretsen att driva frågan för att söka upp likasinnade och pressa på.

Anf.  54  LARS OHLY (v):

Det finns en skillnad mellan de vackra orden och handlingen ibland från EU-sidan. Det är väl inte att uttrycka sig för skarpt, vågar jag påstå.

Det här området handlar om samverkan mellan mängder av politikområden där kanske handeln är det allra viktigaste. Det gäller att integrera handelspolitiken i fattigdomsbekämpningen så att biståndsverksamheten inte blir den överordnade, så att biståndsverksamheten aldrig kan ändra de grundläggande förhållandena. Det kan vara ett stöd för att påbörja en förbättring. Men det krävs en progressiv handelspolitik för att nå längre.

Därför är det naturligtvis bra när regeringen påpekar vikten av samstämmighet mellan den interna och den externa politiken. Där finns väldigt mycket övrigt att önska. Jordbrukspolitiken, fiskepolitiken och handelspolitiken är från EU:s sida inte någon uppvisning i en utvecklingsvänlig politik, snarare tvärtom.

Jag tror att regeringen är helt överens med mig när jag säger att det är viktigt att driva på så att EU faktiskt går före. Vi välkomnade väldigt starkt det s.k. EBA, everything but arms, till de fattigaste länderna. Vi vill gå vidare till att förbättra möjligheterna för handel för fler länder på fler områden. Men samtidigt finns det från kommissionens sida, kanske inte så mycket inför Johannesburg som inför Doha, en sorts syn att u-länderna på något sätt ska betala detta. Det papper som läckte ut från kommissionen för snart en och en halv månad sedan om liberalisering av ett trettiotal, inte de fattigaste, men ledande u-länders marknader och som handlade om avregleringar av nationella regler i Brasilien, Mexiko m.fl. länder var ganska långtgående och ställde, om det skulle bli en förhandlingsposition för EU, länderna inför ett val att genomföra en nyliberal handelspolitik där även hälsovård, sjukvård, vatten nämndes som områden för att kunna få ett ökat marknadstillträde. Det är inte en rimlig utgångspunkt. Det är en utgångspunkt som faktiskt är antidemokratisk och som innebär vad EU egentligen säger: Vi ska ha tillgång till era marknader för att ni ska få tillgång till vår handel.

Därför är det viktigt att Sverige försöker att vara något av en röst för att detta inte sker för EU:s egen ekonomis skull. Detta sker av uppenbara rättviseskäl. Vi måste attackera fattigdomen i världen. Det kommer också att kräva att våra länder bistår andra länder med bättre villkor för handel, utveckling, på ett sätt som inte kommer att gynna våra egna företag och vår egen produktion.

Därför är det en svensk uppgift att gå emot de tendenser som finns inom kommissionen och säkert inom flera medlemsländer där man ser t.ex. jordbrukspolitiken som ett skyddat område därför att man är rädd för att egen produktion skulle drabbas alltför häftigt om man avreglerade och genomförde en friare handel. Det gäller på flera politikområden.

Jag uppfattar som sagt inte att det finns någon stor skillnad mellan vad jag anser och regeringens position. Men jag vill betona vikten av att Sverige faktiskt blir en röst som fortsätter att tala tydligt för de fattigas intressen och för rättvisa både i handel och i bistånd.

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

En av de punkter som man lyfter fram är främjande av teknologiutbyte. En väsentlig anledning till den ambitionen är att man gärna vill se större och mindre, gärna större, tekniksprång hos u-länderna, för att de snabbt ska kunna komma i kapp och tillgodogöra sig ny modern teknik som vi övriga använder oss av.

Det lär ha lämnats en UNDP-rapport i Stockholm i dag som visar att de här tekniksprången inte har fungerat som man har väntat, utan ineffektiviteten är väldigt stor. Det har varit svårt att tillgodogöra sig den nya tekniken i de här länderna. Det är naturligtvis inte svårt att förstå vad det beror på.

Vad jag skulle uppmana ministern till är att trycka på inom EU så att man tar itu med denna fråga på bästa möjliga sätt. Hur det ska ske vet inte jag, men det gäller att ge de här länderna bättre förutsättningar att använda sig av den nya tekniken så att man också kan ta steget så långt som möjligt, upp till med oss jämställda ekonomiska villkor. Det är en uppmaning som jag hoppas att man kan ta med sig på vägen.

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller med det som Lars Ohly har sagt här och vill påkalla biståndsministerns uppmärksamhet på en sådan differens mellan fina vackra ord från EU och verkligheten. Det är faktiskt de lån som Europeiska investeringsbanken ger till företag i Europa. De är väldigt billiga lån, säger Finansdepartementet, och de finns på marknaden. Men de går väldigt mycket till export, dvs. att europeiska företag får lån genom EU-medlemsländernas försorg som är billigare än vad t.ex. utvecklingsländerna själva kan få på marknaden. Det är bara ett exempel, någonting som man borde fästa sin uppmärksamhet vid.

Sedan har jag en fråga om hur man jobbar för att få alla länder att skriva under Kyotoprotokollet. Det är ändå oerhört viktigt att man även tar upp den aspekten i Johannesburg, för de här frågorna hänger ihop. Kan man t.ex. tänka sig att säga att för dem som inte skriver under Kyotoprotokollet kommer man att införa vissa handelshinder gentemot eller olika former av sanktioner? Att få hela världen att skriva under Kyotoprotokollet och följa det är av betydande vikt. Hur ser biståndsministern på den frågan?

Så vill jag lyfta upp att miljö- och naturresursfrågorna men även vattenresursfrågorna är oerhört viktiga vid fattigdomsbekämpning och att just vattenresursbristen är ett av de främsta skälen till konflikter i världen. Vill man motverka konflikter är vattenresursfrågorna otroligt centrala att beakta. Jag ville bara poängtera att vi tycker att de är viktiga.

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag tar de uppmaningar som har kommit ad notam och ska göra mitt bästa för att föra fram dem. Jag har några kommentarer om det läge vilket vi befinner oss i och som har anknytning till bl.a. det som Lars Ohly tog upp.

Vi har ingen annan uppfattning om detta än att en av våra viktigaste målsättningar i fattigdomsbekämpningen i Sverige är att stärka syds ställning. Vi har tagit en hel rad initiativ, konkreta insatser, många av dem utan särskilt många ord. För övrigt har jag av tidsskäl undvikit att berätta om alla de stödinsatser som vi på sistone har satt in på mitt initiativ. På en del områden är det betydligt mera verkstad än stiliga formuleringar. Det kan verka ovanligt, men det förhåller sig faktiskt så. Jag tar gärna tillfället i akt, när jag avrapporterar från det här mötet senare, att gå in lite mera i detalj i vad vi gör. Men det handlar om att stärka syds ställning.

Min subjektiva upplevelse av Monterrey, om jag får ta tiden i anspråk för en liten marginalanteckning om hur Sverige under mitt ansvar kommer att uppträda i de här sammanhangen, var en oerhört stark upplevelse av obalansen i världen mellan rika och fattiga länder. Jag tänkte så här när Castro, Bush, Chirac och andra giganter talade: Tänk om jag hade varit kommunikationsminister i Zambia eller utbildningsminister i Malawi och skulle behöva sitta och vänta på att de stora pojkarna – inte så många flickor – bestämmer hur det ska vara. Vad otroligt frustrerad jag skulle känna mig. Det här är saker som man kanske inte kan skriva i rapporter, men jag kan försäkra att det känns väldigt intensivt också i vandringen från Monterrey till Johannesburg.

När jag har sagt det vill jag också understryka att vi gör både oss själva och syd den bästa tjänsten genom att ha ett moget handlingsförhållningssätt till förberedelserna för utvecklingsrundan. Everything but arms är i och för sig ett åtagande utan motprestation. Jag delar helt Ohlys uppfattning om att sådant bör förekomma, men som grundidé vill jag för min del understryka att det är riktigt att det ska vara en förhandling, dvs. att alla parter på eget ansvar ska göra sina prioriteringar. Jag säger detta med den reservation som jag redan har sagt om den obalans som finns i världen. Men det finns i välgörenheten ett slags paternalism som jag tycker att vi i handelspolitiska sammanhang helt ska undvika. Det är dessutom så – detta har jag för resten använt ofta som exempel med mina diskussioner med ATTAC-rörelsen – att vi inte kan behandla förhållandena i Burundi på samma sätt som förhållandena i Angola. Det måste vara de som företräder Burundi och Angola som gör prioriteringarna. I vårt arbete vill vi att alla förhandlar för sig. Det är en sund och riktig utgångspunkt. När vi lägger upp förhandlingarna har jag uppfattningen, och den svenska regeringen arbetar mycket hårt på det, att vi måste stärka syds ställning och få andra med oss på att stärka syds ställning. Att göra det – vi ska inte glömma bort oss själva – är också i vårt egenintresse. Vårt land och andra rika länder har allt att vinna, intet att förlora, på en ökad rättvisa när det gäller välstånd, social trygghet och tillväxt i världen i sin helhet.

När det gäller de specifika frågor som ställdes ska vi komma ihåg att medborgarna i de fattiga länderna möter högre tullmurar än de rika. Människorna i syd möter genomsnittligt ett tullskydd på 13 %. Deras konsumtion fördyras alltså med 13 % och vår med 5 %. Det är ofta så att ett högt skydd är ett slags fattigdomskriterium. I vår strategi ska ingå att det ska möjliggöras för de fattiga att också njuta, som vi i all tid i Sverige, frihandelns frukter. Kom ihåg fältropet från 1888: Inga svälttullar! Det är vår tradition i Sverige, inga svälttullar.

Jordbrukspolitiken: Vi hade en gemensam övning, Leif Pagrotsky och jag, när vi häromdagen publicerade vår rapport Handel och utveckling. Sverige är ett av de få länder där handelsministern, biståndsministern och jordbruksministern kan sitta vid samma bord och driva samma politik. Det är inte många länder som har den situationen men vi har den, och vi driver den.

Vi betraktar det som en utomordentligt central fråga att vi nu, för att möjliggöra landsbygdsutveckling, vilken är den stora utvecklingen i syd, ser till att syd får tillgång till våra marknader. Det ska ske på ett ordnat sätt i en förhandling, återigen en förhandling, men det är ingen tvekan om färdriktningen. Här har det varit – jag vill inte säga katastrof – en oerhört allvarlig motgång. Förenta staterna förde en linje där de satte Europa i skamvrån och drev oss till att erkänna att vi måste börja ta i denna fråga. Det var resultatet då. Nu har USA för några dagar sedan fattat ett beslut om att öka sina egna jordbrukssubventioner med 80 %. Jag var på plats när det hände, och jag kan försäkra EU-nämnden att jag använde i stort sett alla språkets möjligheter för att beteckna detta tilltag och tillät mig också säga i OECD-mötet i förra veckan, bl.a. av taktiska skäl, att nu måste Europa av egen kraft genomföra denna vandring. Vi kan inte få stöd av USA.

Jag talade med Kanadas ambassadör i går och skickade ett meddelande att vi väntar oss nu att Kanada som ordförande i G8 ger en mycket tydlig signal att detta är en allvarlig och svår motgång för hela uppnåendet av millenniemålen. Detta gör att det på utvecklingsrådet nu kommer ett förslag från Nederländerna om reformering av jordbrukspolitiken, och vi kommer självfallet – och jag räknar med att jag här har en enhällig riksdag bakom mig – att stödja detta förslag från Nederländerna.

Jag delar både Holger Gustafssons värderingar om betydelsen av teknologiutbyte och hans farhågor om dess bristande effektivitet. Det finns all anledning för mig att framföra de synpunkter som Holger Gustafsson här förde fram, inte minst av det skälet att vi måste övervinna den typ av misstro som finns i syd att vi vill introducera teknologi och regler för att hålla tillbaka utvecklingen i syd, när det i själva verket handlar om någonting annat.

Jag hade häromdagen ett möte med Rwandas utbildningsminister som just nu diskuterar aktiv, direkt samverkan på forsknings- och utvecklings- och teknologiområdet för att försöka delvis ta språnget över till ett IT-samhälle i denna lilla tätbefolkade och fruktansvärt marterade nation. Jag kommer att med glädje framföra Holger Gustafssons synpunkter vid mötet.

Vad beträffar Yvonne Ruwaidas kommentarer vill jag bara komplettera hennes synpunkter på kapitalförsörjningen med att u-länderna får billigare lån på villkor som är fullt jämförbara med våra, ofta ännu billigare, via Världsbanken, IDA och inte minst de regionala utvecklingsbankerna. Genom det s.k. HIPC-initiativet försöker man att lägga skuldlättnaden till en ökad kreditvärdighet så att också de fattiga länderna kan få avsättning.

Herr ordförande! Här finns en hel del ytterligare att göra, det understryker jag, för att kunna finansiera utvecklingen från ett utomordentligt besvärligt utgångsläge. IB tillhandahåller utvecklingslån till mycket förmånliga villkor. Det är en del av Loméavtalen som är länkade till den europeiska utvecklingsfonden och till biståndet under budgeten. Jag har under fyra år haft glädjen att revidera utbetalandet av dessa lån och kan konstatera att åtminstone en del av dem har varit framgångsrika. För att återknyta till Lars Ohlys synpunkter kan jag säga att man ser väldigt tydligt vilket oerhört allvarligt misstag det är att inte föra samma handels- och biståndspolitik. När vi lånar ut pengar till fruktodling eller tomatodling i Marocko eller Egypten ska resultatet sedan stöta på en närmast oöverstiglig subventions- och tullmur i Europa!

När det sedan gäller Kyotoprotokollet känner väl alla till vid det här laget min skepsis mot den rena raka konditionaliteten. Jag är mera inställd på ett förhandlande, övertalande efter de principer som Globkom med sitt tal om värdegrund ger uttryck åt snarare än den hårda konditionaliteten. Detsamma gäller demokratimålet.

I vatten- och andra miljöfrågor vill jag bara stryka under de synpunkter som Yvonne Ruwaida anförde. Det finns väldigt många förfärande exempel på att bristande planering av knappa vattenresurser är konfliktanledning. Vi hade en interpellationsdebatt i riksdagen om detta, kring Aralsjön och Centralasien, för bara två dagar sedan.

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det har varit väldigt intressant att lyssna till statsrådets funderingar. Jag förstår väldigt mycket av de tankegångarna. Det är självklart för oss att man på alla sätt måste bekämpa fattigdomen.

Vem ser statsrådet som den främsta fienden till att bekämpa fattigdomen? Vem är den främsta motståndaren – är det USA eller några EU-länder? Jag skulle vilja höra lite grann om vilka motståndarna är.

Min andra fråga är: Hur ser statsrådet på tillfälliga tullar för utvecklingsländerna för att de ska komma i gång med sin handel? Jag är helt för frihandel, men jag vill klara ut detta. Jag vet att det förekommer diskussioner om att man skulle tillåta i u-länderna temporära tullar för skydda sin egen handel.

Anf.  59  LARS OHLY (v):

Av ditt svar på min fråga kunde man kanske kunna få för sig att jag tyckte att det skulle vara bra med fullständigt kravlösa förhandlingar, att man bara bjöd på alla godsaker utan att över huvud taget bry sig om hur den ökade handeln och det ökade biståndet skulle användas. Så är inte fallet. Vi är överens om att man ska använda pengarna i utveckling. Det finns en stor samstämmighet om det.

Frågan är var fokus bör ligga i dagsläget. Jag tycker att fokus bör ligga på det som du sade mitt i ditt svar, vilket jag tycker var utmärkt formulerat, nämligen rättvisans vikt för hela jordens utveckling. Det är faktiskt en vinn-vinn-situation även om det inte alltid är lätt att upptäcka det. Men för vår framtid är det faktiskt så. Detta är en överlevnadsfråga inte bara för de fattigaste länderna utan en lika stor överlevnadsfråga för oss.

Där bör fokus ändå ligga därför att det stora hindret i dag, som jag ser det, är att den rika delen av världen använder handeln på ett sätt som missgynnar fattiga länder. Man är beredd att gå rätt långt när det gäller att driva på för avregleringar, minskade tullar och avgifter utom när det gäller de områden som man själv vill skydda. USA är ett utmärkt exempel på detta. Tyvärr är EU ett lika utmärkt exempel på vissa områden. Det är ändå det som vi måste göra upp med. Det är där vi har möjligheter att påverka på ett sätt som faktiskt som skulle kunna få effekt direkt för människornas vardag i den fattiga delen av världen.

Frihandel är bra, men frihandel måste vara rättvis. Jag välkomnar t.ex. ett av de konkreta utfallen av Monterrey. Det var förhandlingsinstitutet som ska hjälpa u-länderna genom att man får ett förhandlingsstöd i Dohaprocessen och i internationella förhandlingar. Det är ett alldeles utmärkt exempel på att man faktiskt också inser att förutsättningarna för att föra förhandlingar på jämlikare och jämställd nivå inte finns i dagsläget. Det är så, och därför måste också det problemet attackeras.

Jag tror som sagt inte att det finns några stora åsiktsskillnader, i alla fall mellan oss, i den här frågan. Däremot tycker jag att det är viktigt att lägga fokus på det som du sade och som jag helhjärtat ställer upp på, nämligen att vi måste se till att rättvisan ökar därför att det är bra för hela världen, även för den rika delen av världen. Det kan innebära att viss produktion och viss handel kommer att förändra karaktär. Det kan innebära att vår jordbrukssektor inte kommer att se likadan ut i framtiden som den gör just nu. Det kan innebära att vår fiskeproduktion inte får fortsätta att agera på ett sätt som gör att man närmast rovfiskar beståndet i vissa delar av haven. Men det kommer på lång sikt att innebära att även våra möjligheter till fred och välstånd ökar.

Anf.  60  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har ingenting att erinra mot Lars Ohlys beskrivning av vår enhällighet. Låt mig bara i rättvisans namn erinra om att kommissionen häromdagen lade fram ett utomordentligt tufft förslag om nedskärningar av den europeiska fiskeflottan.

Fattigdomsbekämpningens fiender? Ja, för det första protektionismen. Utan att arrangera efter vilken som är värst tar jag dem som jag i hastigheten skulle vilja påpeka.

För det andra den interna ojämlikheten i syd, i utvecklingsländerna själva. Det är inte bara ojämlikhet i fysiska resurser, köpkraft, utan också i makt.

Brister i kunskaper, och där kommer på nytt makten, inflytandet, in. Många människor är utestängda från varje inverkan. Jag tänker på att i länder där människor har en röst blir det ingen hungersnöd. Dit kommer mat. Men när de inte har någon röst svälter de ihjäl.

Kvinnoförtrycket och barns bristande rättigheter.

Får jag återvända till protektionismen ett ögonblick. Den svåraste protektionismen, den enskilda största, är EU:s jordbrukspolitik. Den måste bort. Med den kan vi antagligen driva bort också mycket annat, för vi kommer ihåg från Monterrey att när Europa bestämde sig för att höja biståndet vände USA 180 grader. Om jag skulle göra en ideologisk iakttagelse är den följande – och det frågade jag amerikanerna: Hur kan ni gå ut och säga till afrikaner och asiater att de ska genomföra marknadsekonomi efter det att ni själva just har klappat till med ståltullar därför att ni har problem med pensionsfonder och illa skötta stålföretag och därefter köper röster i Mellanöstern med hjälp av jordbrukssubventioner som gör att bomullsproduktionen i Mali ramlar ihop? Hur kan ni över huvud taget räkna med någon förståelse för detta?

Som enskild åtgärd är det, ledamöter av EU-nämnden, detta som upprör mig mest, måste jag säga. Men strukturellt sett är det protektionismen som nog är den största fienden.

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Min fråga gällde om det var några speciella länder, men jag hörde i alla fall kritik mot USA.

Anf.  62  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Om du har uppfattat att jag tycker att det är en höjning med 80 % av jordbrukssubventionerna i ett land som har diskuterat frihandel av mat fram till nu är det alldeles korrekt uppfattat. Men jag erinrar om Olof Palmes ord: Man ska aldrig blanda samman kritiken av en politik med hatet mot en nation. Det är två helt olika saker.

Anf.  63  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Därmed är diskussionen avslutad. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt på det här området. Vi går vidare.

Anf.  64  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi räknar med att få en diskussionspunkt om demokrati och det helsvenska ordet good governance på initiativ av det spanska ordförandeskapet. Det var ett seminarium i ämnet i februari som nu fångar upp länken mellan demokrati och utveckling. Frågan är nu om det här kommer att leda till något fortsatt arbete. Vi har ingenting emot det, men vi konstaterar att rådsslutsatserna angående mänskliga rättigheter och demokratisering redan nyligen har antagits. Vi räknar med att det blir en diskussion snarare än någon egentlig beslutsprocess.

Det tredje som blir en diskussionspunkt och tyvärr antagligen ingen beslutspunkt handlar om en reform av utvecklingspolitiken, där vi nu ska ta emot kommissionens presentation av framstegen i arbetet. Här har vi också att beakta de synpunkter som har kommit fram i Globkom – kritik av det europeiska utvecklingssamarbetet och behovet av att kommissionen nu återställer sin trovärdighet. Vi har noterat vissa framsteg bl.a. när det gäller landsstrategierna, men det är svårt att se vilket genomslag reformerna har haft på effektiviteten i utvecklingssamarbetet. Möjligen kan jag som en detaljsynpunkt säga att med tanke på den dekoncentrering som man kallar decentralisering i kommissionen till Östeuropa tycker jag mig ha kunnat konstatera under mitt sista år som president i revisionsrätten en tydlig förbättring och en ökad effektivitet i genomförandet av Phareprogrammet. Men jag vågar inte uttala mig med samma säkerhet när det gäller Tacis, alltså före detta Sovjetunionen. Vi vill trycka på för att utveckla dekoncentrationen ytterligare och framför allt med tyngdpunkt på länderna i tredje världen där det har gått lite långsammare. Annars kommer enligt vår mening detta biståndssamarbete aldrig att fungera effektivt. Det är den huvudfråga vi vill ta upp.

Anf.  65  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vi noterar detta och går vidare till punkten 6 om utbildning och fattigdom, länder i konflikt. Om det är en A- eller B-punkt spelar inte så stor roll, ärendena är nya i nämnden, och vi bör alltså inta en ställning på de olika punkterna.

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi kommer alltså att få ett underlag, som också EU-nämnden har tagit del av, där utbildning och fattigdomsbekämpning tas upp. Här är frågan om utbildning ska prioriteras som en särskild insats i landprogrammeringen, och vi understyrker att EU-kommissionen i första hand bör följa riktlinjerna för sin utvecklingspolitik som rådet fastställde i november 2000. Enligt dessa ska kommissionen koncentrera sig på sex områden: länken handel–utbildning, regional integration och regionalt samarbete, makroekonomiska förbättringar, stöd till transportsektorn och etablering av livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling samt kapacitetsutbyggnad hos offentliga institutioner.

Här har det förelegat en del motsättningar. Våra reservationer i tjänstemannaförhandlingarna har släppts, och kommissionen kommer att göra en deklaration om ägarskap och om giltigheten av beslutet från november 2000. Därmed kan ärendet gå fram som ett slags B-punkt i utvecklingsrådet.

Anf.  67  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ordet är fritt. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då gäller det länder i konflikt.

Anf.  68  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja, när det gäller länder i konflikt är vi mycket missnöjda med det arbete som har skett. Belgien har som ordförande tidigare lagt fram förslag till rådsslutsatser när det gäller AVS-länder – Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Vi menar och har hela tiden menat att frågan om bistånd till krishantering i konfliktdrabbade AVS-länder är mycket betydelsefull, och vi menar att om man ska ha riktlinjer måste de vara operationella. De måste kunna användas som sådana – det får inte vara en tom deklaration. Vi konstaterar nu att kommissionen har fångat upp detta och avser att vidareutveckla sitt arbete i enlighet med den kritiken.

Anf.  69  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Också detta finns det en majoritet för. Då gäller det toppmötet för global livsmedelssäkerhet.

Anf.  70  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Italienarna har föreslagit att vi ska göra ett uttalande till stöd för denna konferens, och Sverige verkar för att man, om vi ska göra ett sådant uttalande, ska ta utgångspunkten i hela livsmedelssäkerheten och inte begränsa sig till hunger och undernäring. Samtidigt verkar vi för att det nationella ansvaret för livsmedelssäkerhet ytterligare lyfts fram. Det är alltså i konsekvens med vår syn på fattigdomsstrategier och ägarskap.

Anf.  71  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Också detta finns det en majoritet för.

Anf.  72  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller informations- och kommunikationsteknologi och utveckling förväntas rådet anta rådsslutsatser. Det är alltså ett färdigt arbete med slutsatser om informations- och kommunikationsteknologi. Det är på den punkten som jag får tillfälle att framföra de synpunkter som Holger Gustafsson här har fogat till nämndens diskussion.

Anf.  73  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Detta stödjes också.

Anf.  74  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Sedan gäller det hälsa och fattigdomsbekämpning. EG har ju redan tidigare gjort mycket när det gäller hälsa och smittsamma sjukdomar. Kommissionens meddelande och de slutsatser som följer på det med en mer enhetlig syn på hälsa och fattigdomsbekämpning reflekterar bättre än tidigare den policyutveckling som har skett på området, och vi välkomnar de slutsatserna.

Anf.  75  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har bara en fråga. Är det i det här sammanhanget någon speciell fokusering just på kvinnors hälsa?

Anf.  76  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ordförande! Jag är osäker på hur det förhåller sig med det, men jag ska under alla omständigheter förvissa mig om det, eftersom det ska förhålla sig så.

Anf.  77  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Efter detta finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Då gäller det vattenförvaltning.

Anf.  78  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

I det utkast som vi har arbetat med har vi framför allt diskuterat vikten av hygieniska lösningar, betydelsen av effektiv användning av befintliga resurser och att användningen av gemensamma vattenresurser kan vara en viktig källa till dialog, samarbete och konfliktlösning. Man kan säga att det är den positiva beskrivningen av det problem som Yvonne Ruwaida för en stund sedan påtalade och som vi alltså har anledning att understryka här.

När det gäller finansieringar och investeringar på vattenområdet finns det en rad organisationer och mekanismer som arbetar med detta, inte minst vår egen Stockholmsbaserade mellanstatliga organisation Global Water Partnership Organisation. Vi avser att stärka de här institutionernas ställning snarare än att skapa nya. Det synsättet har vi fått stöd för i dokumentet, liksom att samordningen mellan medlemsstaterna ska förbättras.

Anf.  79  FREDRIK REINFELDT (m):

Herr ordförande! Detta hör inte till mitt vanliga arbetsområde i dag, men jag har långt tillbaka jobbat just med vattenfrågor.

En intressant fråga är om det finns en diskussion om att runtom i världen agera med en riktig prissättning av vatten. Finns det som ett genomslag att rent vatten ska bära sina riktiga kostnader? Det är oerhört väsentligt.

Anf.  80  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja, det finns en sådan diskussion som har blivit alltmer fokuserad och konkret. Däremot råder det inte enhällighet. I många delar av världen ligger det inmängt i själva kulturen att vattnet anses vara en fri resurs.

Jag har ofta gjort iakttagelser när jag vid några tillfällen har sysslat med frågan, bl.a. i revisionen av EU-biståndet i Medelhavsområdet, där vattenbristen är endemisk, inte minst i Egypten. I länder med mycket stor brist på vatten och där vattnet samtidigt betraktas som en fri resurs och ingrepp med prismekanismer och avgifter har ansetts särskilt outhärdliga har detta lett till en oerhörd koncentration av särskilt vattenkonsumerande odling, t.ex. av bananer och socker. Särskilt om man tänker sig att detta ska gå på export till det vattenrika Europa har vi ett mycket stort arbete att göra.

Vi hade häromdagen en interpellationsdebatt i riksdagen kring Aralsjöns problem. Där har just avsaknaden av rimliga hushållningsmekanismer, avgiftsfinansiering, ett fungerande signalsystem via priser osv. samt de motsättningar mellan länder som Yvonne Ruwaida talade om tidigare lett till en av vår tids kanske allra största miljökatastrofer. Det är mycket möjligt att vi i olika sådana här sammanhang måste ta upp det. EU är ju väldigt aktivt i arbetet med sådana här projekt och driver de här sakerna, men det är väldigt många saker som måste fungera. Men prissättning av vatten, alltså information om vatten som en knapp resurs via prismekanismen, är en i EU allmänt antagen princip, men det har på sina håll visat sig vara mycket svårt att få gehör för den.

Anf.  81  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Även för denna ståndpunkt finns det en majoritet. Punkt 7 gäller övriga frågor.

Anf.  82  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag ska försöka fatta mig så kort som möjligt, vilket som ni vet är väldigt besvärligt i mitt fall.

Här har jag en väldigt svår och viktig fråga att ta upp. Det är också viktigt att avlyssna hur nämnden ser på detta.

Vi har då FN:s befolkningsorgan, UNFPA, som arbetar med reproduktiv hälsa. Enligt regeringens bedömning gör organisationen, särskilt under sin nya chef, saudiskan Thoraya Obaid, en utomordentlig insats. Ingen möda får ju lämnas ospard när det gäller kampen mot hiv/aids.

Nu har det inträffat något av en förtalskampanj mot denna organisation. Andra privatfinansierade organisationer sprider oerhörda beskyllningar mot UNFPA, bl.a. om att man skulle ägna sig åt att hjälpa till med barnamord i Kina.

Detta kom först upp i England, och brittiska överhuset sände då tillsammans med UNFPA en fact-finding mission till Kina som helt fritog organisationen från dessa beskyllningar, och de som tidigare hade iscensatt motståndet i brittiska överhuset ändrade fullständigt uppfattning. Nu har samma anklagelser förts fram i USA, bl.a. av ledamöter av kongressen, vilket har lett till att administrationen tills vidare håller inne med bidraget till UNFPA från USA, vilket är utomordentligt allvarligt, och det kan allvarligt hindra organisationens arbete med reproduktiv hälsa. Sverige har av detta skäl förskotterat sitt bidrag för att under en övergångsperiod hålla organisationen rimligt skadeslös, men detta är naturligtvis en mycket kortsiktig lösning.

Jag har informerat mig i Washington om att man nu också där ska göra en fact-finding mission. Den brittiska duger tydligen inte, utan det måste också vara en från amerikansk sida, och detta äger rum inom kort. Jag har särskilt bett amerikanska myndigheter att vara informerade om det här.

Under tiden har den luxemburgske biståndsministern Charles Goerens, liberal, talat med mig – vi känner varandra sedan tidigare – om att ta upp detta och få till stånd ett europeiskt stöd för UNFPA. Vi ser ju att det, när Europa kan enas, får en väldig påverkan också när det gäller ställningstagandena i Washington.

Det är inte alls säkert att vi kan få enhällighet kring detta, men jag kommer att med EU-nämndens stöd försöka att få till stånd en enhällig förklaring av vårt förtroende för UNFPA. Det är så mycket viktigare eftersom vi i väldigt hög grad har prioriterat kampen mot hiv/aids som en del av hälsobiståndet, inte minst med sikte på Johannesburgskonferensen.

Anf.  83  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det står ju talat om att det är flera amerikanska enskilda organisationer. Är det någon speciell inriktning på dessa organisationer?

Anf.  84  LARS OHLY (v):

Eftersom du efterfrågade EU-nämndens synpunkter vill jag säga att jag ger allt stöd till att du försöker driva fram en sådan deklaration och en lyckönskning på vägen, därför att det här är ett oerhört viktigt arbete som inte får riskeras.

Anf.  85  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är i huvudsak de organisationer som bedriver abortmotståndet i USA och som beskyller UNFPA för att bedriva abortverksamhet i tredje världen. Jag understryker att aborter inte är förbjudna i USA – det här är någonting som man arbetar med som ett slags kampanj på export. Däremot är det så att det är fel. UNFPA ägnar sig inte åt vare sig rådgivning eller verksamhet när det gäller abort. Det kan vi ha olika meningar om, men man gör faktiskt inte det av konsensusskäl. Det man håller på med handlar i huvudsak om kvinnors reproduktiva hälsa, om förebyggande åtgärder och insatser. Man är alltså ett enormt viktigt stöd åt de länder som vi nu försöker övertyga om att med fullständig öppenhet och totalt engagemang, efter mönster i länder som Senegal och Uganda, ge sig i kast med att bryta den fruktansvärda tendensen till ökat insjuknande. Det handlar om miljoner unga människor i Afrika.

Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Ja, det är en väldigt viktig kampanj som måste bedrivas. I Kina är ju inte heller aborter förbjudna.

Anf.  87  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då tackar vi för samrådet i dag.

4 §  Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 22 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 maj 2002

Anf.  88  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då kan vi börja. Jordbruksministern är välkommen, medarbetarna också förstås. Vi börjar med en återrapport. Varsågod!

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! Det är alltså två rapporter jag har, dels från jordbruksrådet i april, dels från det informella jordbruksrådet i Murcia.

I april presenterade ordförandeskapet ett memorandum om jämställdheten på landsbygden, och nu i maj kommer det att vara en offentlig debatt i detta ämne. Ordföranden presenterade också ett memorandum om veterinärfonden. Alla delegationer välkomnar initiativet. Ett stort antal delegationer betonade vikten av att fonden måste anpassas till dagens krav på säkra livsmedel. Själv betonade jag att det går att påverka risken för utbrott av smittsamma sjukdomar och att ett sätt skulle kunna vara att koppla kostnaderna för finansieringen av sjukdomsbekämpningen till sådana förhållanden som påverkar riskerna, t.ex. hög djurtäthet, djurtransporter och djurmarknader. Ordförandeskapet planerar för rådsslutsatser om fonden vid junirådet.

Kommissionen lämnade en lägesrapport om BSE. Inga slutsatser kunde ännu dras om läget i år, men en ökning av antalet fall kunde inte uteslutas. Kommissionär Byrne menade att den vetenskapliga kommitténs senaste yttrande om BSE inte innebär att listan över riskmaterial behöver utvidgas. Han bad medlemsstaterna att samarbeta för att den utökade testverksamheten sedan den 1 april i år avseende får och get skulle fungera. Vidare har inspektioner i medlemsstaterna visat att efterlevnaden av BSE-reglerna kan förbättras.

Kommissionen presenterade förslaget om nya regler för fodertillsatser, som innehåller ett förbud mot användning av antibiotika i foder. Nuvarande substanser ska fasas ut senast år 2006.

Under Övriga frågor föreslog Italien med stöd av flera medlemsstater att en konferens skulle hållas för diskussion om möjligheten att öka antalet unga lantbrukare på landsbygden.

Grekland tog upp problematiken med Argentinas handelsåtgärder gentemot grekiska konserverade persikor.

Nederländerna tog upp en fråga om handelsåtgärder från Kina mot Nederländerna med anledning av gemenskapens förbud mot import av animaliska livsmedel från Kina.

Sedan var det det informella jordbruksmötet i Murcia. Ni har fått mitt anförande och en rapport från mötet som handlade om miljö- och landsbygdsutveckling. Alla medlemsstater var överens om att ett skifte från pelare 1, dvs. marknadspolitiken, till pelare 2, miljö- och landsbygdsutveckling, är nödvändig.

Däremot finns det meningsskiljaktigheter i fråga om pelare 1 ska vara kvar eller inte och hur skiftet till pelare 2 ska gå till. De medlemsstater som i dag är nettobidragstagare till jordbruksbudgeten tycker annorlunda än nettobidragsgivarna och de medlemsstater som inte har en produktion som gynnas av dagens jordbrukspolitik.

Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Var det ett önskemål att det skulle bli ett EU-initiativ i frågan om andelen unga lantbrukare? Vilket land driver frågan?

Anf.  91  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det var den italienske ministern som ville hålla en konferens. Jag utgår från att det är Italien. Jag tror inte att vi yttrade oss, av principiella skäl.

Anf.  92  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då kan vi övergå till dagordningen för nästa ministerråd. Varsågod.

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den börjar med en öppen diskussion, dvs. att den är öppen så att medierna hör vad vi säger. Det är beslutat att varje halvår ska två råd vara föremål för en intensifierad gender mainstreaming. Jordbruksrådet är ett av dessa två detta halvår.

Det har gjort att Spanien har tagit fram vissa rådsslutsatser. De var ganska dåliga från början, och vi har lämnat många synpunkter. Vi har fått igenom en del. Det återstår en väldigt viktig fråga där vi nu håller på att bearbeta länder runtom i EU i dag för att få stöd.

Det handlar om ett uppdrag till kommissionen som vi vill ha som tillägg. Det säger att när kommissionen lägger fram förslag ska förslagen beaktas ur ett jämställdhetsperspektiv. Det vill nämligen inte kommissionen.

De tycker nog att det blir arbetsamt, och det är klart att det blir. Att så ska ske är någonting som alla länder på mötet i Kina var överens om 1995. Jag hoppas att jag får med mig medlemsländerna på det.

Ni har fått två versioner, tror jag, av slutsatserna. I övrigt är det inga konstiga saker som slutsatserna innehåller, numera.

Anf.  94  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Det är väl bra, även om själva jordbrukspolitiken redan är väl komplicerad förut och det inte behöver blandas in så mycket mer i den.

Jag tänkte ställa en fråga med anledning av återrapporten, som redan är föredragen. Jag läste att kvinnornas ställning i Finland är mycket starkare än männens ställning. Då är min fråga: Vad har jordbruksministern och tillika jämställdhetsministern att lära från Finland?

Anf.  95  INGE CARLSSON (s):

Herr ordförande! När det gäller jämställdhet på landsbygden fick vi rådsslutsatserna sent i går. Den svenska ståndpunkten, skriver jordbruksministern, är att rådsslutsatserna kan förbättras och göras mer åtgärdsinriktade och mer framåtsiktande. Då funderar jag lite grann vad jordbruksministern avser i det här fallet.

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet inte riktigt vad Carl G Nilsson syftar på när han säger att kvinnornas ställning är starkare i Finland än i Sverige. Det har jag svårt att se.

På ett område är Finland bättre än oss. I Finland jobbar kvinnorna heltid i betydligt större utsträckning än i Sverige. Där har vi något att lära. Vi försöker att efterlikna det exemplet också.

I övrigt vet jag inte vad det skulle kunna vara. Finland är t.ex. sämre än oss när det gäller representation.

När det gäller Inges fråga är det som jag sade. Det gäller att få in ett gender mainstreaming-perspektiv i jordbrukspolitiken. Det är inte enkelt, för att komma tillbaka till Carl G:s kommentar. Jordbrukspolitiken är som den är.

Vad jag framför allt ser framför mig är att man i de kommande miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammen på ett helt annat sätt än hittills måste ta i beaktande att det också bör få bo kvinnor på landet. Då bör de också få en större andel av de pengar som kommer att gå till landsbygdsutveckling.

Anf.  97  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Jag läste bara innantill ur rapporten från aprilmötet. Där nämner Finland att på den finska landsbygden är kvinnornas ställning mycket starkare än männens. Jag tänkte att det förmodligen har diskuterats mellan ministern och Finland.

Anf.  98  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Om man med EU:s jordbrukspolitik menar regleringsekonomin och stöden till produktionen på landsbygden är det svårt att förstå. Den är väl könsneutral, såvitt jag förstår. Man gör ingen skillnad på om det är en man eller kvinna som söker bidragen. Är det så är det mycket anmärkningsvärt.

Däremot kan jag förstå att det finns främjandeprogram för landsbygden där man vill lyfta fram kvinnors situation och kanske hjälpa till med finansiering och annat inom ramen för den typen av stöd. Men själva regleringsekonomin är väl rimligtvis könsneutral. Det är en fråga.

Anf.  99  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har ungefär samma fråga. Handlar det om att underlätta finansiering för kvinnor? Man talar mycket om mikrolån för att stimulera på olika sätt som kvinnor kanske är intresserade av, eftersom de inte vågar låna upp så mycket pengar som män vågar göra.

Jag har också en fråga om arvsrätten till mark. Det är ett problem i många u-länder att kvinnor inte får ärva mark. Är det en fråga som också kommer upp i de här sammanhangen?

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först till Carl G Nilssons fråga. Nej, han har faktiskt inte pratat med mig om det. Det var en mening han sade. Jag frågade honom inte vad han menade med det. Det ska jag göra. Det är en intressant iakttagelse han har gjort, och han har säkert täckning för det också. Då kan det vara roligt för oss att få veta det. Vi klassas av FN högre än Finland i allmänna jämställdhetshänseenden.

Sedan till frågan om vad det är vi ska diskutera. Det är klart att det är könsneutralt. Men att anlägga ett gender mainstreaming-perspektiv på miljö- och landsbygdsprogrammet innebär att man förfinar statistiken så att statistiken är uppdelad på män och kvinnor för att ur det kunna dra slutsatser. Nästan alla pengarna går till män. Då kan man fråga sig om det är rimligt att det är så om kvinnor har behov. Det gäller särskilt i miljö- och landsbygdsprogrammen där det inte är rena jordbruksföretag utan andra typer av företag.

Man får fundera över detta. Kan vi vidta några åtgärder för att en större andel av dessa pengar ska gå till kvinnorna? Detta blir också mycket aktuellt när de nya länderna kommer in. I dag är de program som EU stöder, t.ex. SAPARD, program där pengarna huvudsakligen går till män i de forna Öststaterna. Kvinnorna riskerar arbetslöshet och fattigdom och därmed att bli prostituerade och föremål för handel till EU.

Det är också andra saker som vi ska titta på. Det gäller t.ex. regelverken. Finns det någonting i regelverken som försvårar jämställdhet? Där kommer jag att ta upp en fråga som handlar om skilsmässor. Det är svårt att veta hur man ska hantera kvoter och stödsystem vid skilsmässor. Nu skiljer ju sig bönder inte så mycket, men i alla fall. Att det är så svårt är kanske skälet till att de inte gör det. Det får vi grubbla över.

Det är både själva den ekonomiska delen men också regelverket det handlar om.

Anf.  101  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det. Det finns ingen ytterligare talare anmäld. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Nästa ärende är kvotsystem. Det är punkt 4.

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först hade vi A-punktslistan. Den har vi precis fått, så den kan jag inte kommentera. Vi har inte hunnit analysera den. Det är ingenting som rör mitt område, och därför är det extra svårt att ha några synpunkter på den. Vi fick den precis när vi gick.

Punkten 4 handlar om kvotsystem för produktion av potatisstärkelse. Där är den svenska positionen följande. Det står i preambeln väldigt tydligt att man under de kommande åren kommer att göra en översyn av marknadsregleringen för spannmål i samband med halvtidsöversynen, som vi ska påbörja i sommar. I det ligger också frågan om potatisstärkelse. Därför är den svenska ståndpunkten att vi kan acceptera en förlängning av kvotsystemet. Vi återkommer till frågan i samband med halvtidsöversynen.

Anf.  103  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är punkt 5.

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkten 5 är en lägesrapport. Det handlar om etanol. Som vanligt är vi i princip emot att införa ytterligare regleringar i jordbrukssektorn, men vi stöder kommissionen i denna fråga. Det är inget beslut som ska fattas. När det gäller statsstöden stöder vi kommissionen. I övrigt är vi reserverade mot ytterligare regleringar på detta området. Men det är inget beslut utan bara en lägesrapport.

Anf.  105  HARALD NORDLUND (fp):

Jag begärde ordet därför att jag hade uppfattat det på annat sätt, dvs. att Sverige inte accepterar kompromissen förutom vad gäller statistikinsamlingen beträffande syntetisk etanol. Jag hade uppfattat att det var på det sättet. Om det är så är min fråga vad det kommer att betyda vid kommande ställningstagande. Kommer vi bestämt att gå emot kompromissen, förutom på de nämnda punkterna?

Anf.  106  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Innan Siv Holma får ordet vill jag säga att vi får diskutera om det är ett beslut eller ej. Jag har fått annan information från departementet. Men först får Siv Holma ordet.

Anf.  107  SIV HOLMA (v):

Jag ville inte säga något i formfrågan. Jag har en allmän fundering som egentligen inte går ut på att jag har en annan uppfattning än den svenska ståndpunkten.

Etanol är ett förnybart energislag. Jag skulle gärna vilja få veta vad det får för konsekvenser. Kommer det att öka eller minska marknaden för de förnybara energislagen, där etanol ingår, i och med att man har den relativt restriktiva uppfattningen? Jag vill alltså ha en konsekvensbeskrivning.

Anf.  108  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag skulle också vilja be att ministern utvecklar lite grann vad som är tanken bakom detta. Det är lite grann svårt att förstå.

Vi har haft etanol på gång i Sverige en gång tidigare. Det finns fortfarande en sådan verksamhet, men den har svårt att hävda sig eftersom den har beskattats tufft i Sverige.

Annars kan man konstatera att etanol har åtminstone två intressanta sidor. Den ena är att det kan vara en alternativproduktion för lantbruket. Vi är inte ledsna om det kommer fram en sådan. Den andra är att det har positiva miljöeffekter som blandar in det i bränsle, vilket är tillåtet till en viss andel på 5–10 % i Sverige.

Om avsikten är att man ska försöka skapa en marknad för etanol, och ändå inte skjuta till statliga medel, varför är då regeringen emot projektet? Det är min fråga.

Anf.  109  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga om vad som är Sveriges synpunkt när det gäller de omnämnda 30 000 små gårdsbrännerierna som finns i Tyskland.

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag håller med om att detta är komplicerat. Därför har jag med mig experter på ämnet. Jag tror att jag lämnar över ordet. Varsågod.

Anf.  111  Kanslirådet MATS WIBERG:

När det gäller frågan om att lämna stöd för att få ut etanol som t.ex. biobränsle på marknaden påverkar förslaget vår ståndpunkt i och med att reglerna om statligt stöd ska göras tillämpliga. Det är så i dag att EG:s regler om statligt stöd, som normalt säger att stöd kräver kommissionens godkännande, inte är tillämpliga på denna produkt. I dag kan medlemsstaterna fritt lämna stöd.

Om förslaget antas med de statsstödsregler som kommissionen vill ha innebär det att man måste få tillstånd av kommissionen för att lämna stödet. Men det innebär inte att det blir någon form av totalt stopp att lämna stöd. Om man kan visa att det är ett bra miljöprojekt, ett pilotprojekt för teknisk utveckling och att man vill driva fram en utveckling av marknaden kan man anta att kommissionen kommer att lämna detta godkännande.

I dagsläget lämnar vi sådana stöd t.ex. till en anläggning i Norrköping. Även om vi inte behövde kommissionens godkännande när vi gjorde det gjorde kommissionen en granskning och fann att det var i enlighet med regelverket. Det är snarare så att den stötesten som finns för att lämna sådana stöd inte ligger i detta regelverk och inte i statsstödsregelverket utan i harmoniseringen av punktskatter.

Detta kommer inte på ett negativt sätt få någon större påverkan på möjligheten att få fram en marknad för biobränslen och liknande.

Anf.  112  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

På frågan om Tysklands speciella situation är det så att de vill kunna fortsätta att ge stödet. Kommissionen vill inte det. Där stöder vi kommissionen.

I övrigt står det ganska klart att vi kan tänka oss att acceptera en marknadsordning om den stannar vid ett system för statistik och kontroll men att vi inte kan tänka oss att i ett senare skede t.ex. införa importkvoter eller att det ska få några finansiella konsekvenser.

Anf.  113  YVONNE RUWAIDA (mp):

Frågan om hur skattesystemet får se ut, dvs. om vi får gynna biobränslen via vårt skattesystem, är fortfarande inte löst. Jag tycker att det är väldigt svårt att ta ställning i den här frågan när vi inte vet vilka konsekvenser det får. Jag skulle vilja ha konsekvensbeskrivningar.

Jag är oroad. Man säger att man även med de här reglerna ibland kan ge stöd till etanol. Det kan vara pilotprojekt, och man kan anta att kommissionen ger sitt stöd. Problemet är att vi alltså får gissa om kommissionen kommer att tillåta projekt eller inte.

Vi har redan sådana problem på det här området. Vi har problem med att stödja utvecklingen av biobränslen. Det här behöver analyseras. Jag behöver ha konsekvensbeskrivningar för att ta ställning i en sådan fråga.

Jag tycker att det är fel att gå in i den här frågan innan frågan har lösts på skattesidan. Om det är löst tycker jag att det förändrar bilden. Jag är negativ till förslaget.

Anf.  114  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kan förstå att man gärna skulle vilja se en helhetslösning. Men det är lite svårt. Det är två olika råd och två olika kommissionärer. Även om Sverige skulle säga det löper frågan.

Detta är en information, en lägesbeskrivning. Det fattas inte beslut den här gången. Det står alltså fel på den annoterade dagordningen. Det är inte beslut.

Vi kan gärna skicka över material. Vi har analyserat detta utifrån Norrköping, Örnsköldsvik och eventuellt utifrån ytterligare etanolanläggningar i Sverige. Vi kan gärna skicka över det papperet.

Anf.  115  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ingen ytterligare talare än anmäld. Vi har klarat ut vad det är för status på själva frågan. Det betyder att jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna och diskussionerna i den här frågan.

Då tar vi nästa punkt.

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Två frågor, 6 a och 6 b, utgår. Sedan blir det punkten 7. Den handlar om geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Det har vi ingenting emot. Det främjar handel. Vi har bara ett litet aber. Det får inte leda till ökad protektionism. Det kommer jag att säga.

Anf.  117  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Ordet är fritt. Jag finner att nämnden stöder regeringens ståndpunkt.

Vad har vi mer? Punkten 8, Toppmötet för global livsmedelssäkerhet.

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är Sverige som har tagit upp det och också fått stöd av Tyskland där. Det är bara en diskussionspunkt. Det som jag tror kommer att diskuteras på initiativ av Tyskland, som jag tycker är väldigt intressant och som vi nu håller på och bereder på ett lite djupare sätt, är det som många har talat om, nämligen rätten till mat och hur man ytterligare ska kunna förstärka detta.

Det gäller kanske inte som en mänsklig rättighet, såsom de är utformade. Vi kan stärka själva begreppet och därmed få länder att ta allvarligare på den frågan. Vi håller på med ett sådant fördjupningsarbete som jag hoppas blir klart till toppmötet i Rom.

Anf.  119  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack för det. Ordet är fritt. Det är ingen som begär ordet. Har vi någonting ytterligare?

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är två övriga frågor. En handlar om Greklands position när det gäller en framtida jordbrukspolitik. Det är ungefär som några andra länder har gjort tidigare. Man kan konstatera att den inte riktigt är i linje med den svenska positionen. Men de kommer bara att berätta om det, och det blir ingen diskussion i sak.

Sedan är det en fråga till som har kommit upp. Det är Frankrike som vill ha upp frågan om den nya amerikanska jordbrukspolitiken. Där blir det väl diskussion, och det finns anledning också för mig att gå in. Jag tycker att den är oroande.

Anf.  121  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det tyckte också Jan O Karlsson utifrån lite andra utgångspunkter vid ett tidigare samråd här på förmiddagen.

Anf.  122  CARL G NILSSON (m):

När det gäller den senare frågan råder det säkert stor enighet om oron. Det vore väldigt bra om departementet här kunde analysera vad som verkligen är realiteter och vad som är tidningsskriverier – det är inte alltid samma sak – så att vi finge en analys av effekterna eller av vad som verkligen sker där borta.

Anf.  123  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har gett ett uppdrag till Jordbruksverket. Jag tror att det precis har skickat över det till oss. Det skickar vi gärna vidare.

Anf.  124  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Då tycks vi vara klara. Lennart Daléus begär ordet.

Anf.  125  LENNART DALÉUS (c):

Jag vill ta upp en annan fråga, eftersom jordbruksministern är här. Kan jordbruksministern avslöja relationerna mellan ordförandelandet och kommissionärer med ansvar för fiskefrågor? Det tycks också haft en bäring på hur chefstjänstemän tillsätts och avskedas.

Anf.  126  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Vad sade Lennart Daléus allra sist?

Anf.  127  LENNART DALÉUS (c):

Det har förekommit både i internationell press och i svenska medier resonemang om att ordförandelandet explicit skulle ha gett sin kommissionär instruktioner i frågor som har bäring på förändringen EU:s fiskeripolitik, om jag ska försöka sammanfatta det. Det har inte minst den spanske fiskeriministern själv uttalat i TV.

Det sägs också att en chefstjänsteman med ansvar för dessa frågor med en kritisk inställning med väldigt kort varsel har avlägsnats från sin tjänst. Eftersom den svenska fiskeriministern är här tänkte jag att hon kunde ge lite inside information i detta. Var är det egentligen som pågår?

Anf.  128  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag vet inte om jag kan ge någon sådan inside information. Faktum är att vi skulle ha fått förslag till den nya gemensamma fiskeripolitiken. Enligt den senaste informationen skulle man lägga fram förslaget så sent som i går. Men jag vet inte att det har kommit än.

Jag har skrivit brev till såväl fiskekommissionären Franz Fischler som vår egen kommissionär Margot Wallström i frågan, dock inte med instruktioner utan med uppmaning att få fram den. Jag har påpekat den beståndssituation som råder.

Vad som är i övrigt kan jag inte säga, för jag vet helt enkelt inte. Är det någon av mina medarbetare som vet något mer än jag?

Anf.  129  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Den officiella versionen om chefsbytet är att man gör ständiga förändringar i ledningsgarnityret inom kommissionen. Det var en sådan förändring som nu skulle göras. Då ställer man sig naturligtvis frågan: Var är ersättaren? Det finns ingen ersättare klar. Det kan man möjligtvis tycka är anmärkningsvärt med hänvisning till att vi just ska ta fram grönboken och står i en mycket viktig period när det gäller fiskepolitiken. Men det är den officiella bilden som kommissionen ger. Sedan finns det en annan version, men det är mest rykten som går. Detta är den officiella versionen.

Anf.  130  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Tack. Själva sakfrågan får vi väl anledning att återkomma till senare, kan jag tänka mig.

Därmed har vi klarat av detta samråd. Jag tackar för det.

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning 1

Anf.  1  GÖRAN MAGNUSSON (s) 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  GÖRAN MAGNUSSON (s) 1

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  5  PER BILL (m) 2

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  7  GÖRAN MAGNUSSON (s) 3

Anf.  8  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  9  SIV HOLMA (v) 3

Anf.  10  PER BILL (m) 3

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  14  LARS OHLY (v) 5

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 5

Anf.  16  GÖRAN MAGNUSSON (s) 5

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 5

Anf.  18  PER BILL (m) 6

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  21  LARS OHLY (v) 7

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 7

Anf.  23  PER BILL (m) 7

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 8

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  28  LARS OHLY (v) 9

Anf.  29  PER BILL (m) 9

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 9

Anf.  31  PER BILL (m) 10

Anf.  32  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 10

Anf.  33  GÖRAN MAGNUSSON (s) 10

Anf.  34  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 10

Anf.  35  GÖRAN MAGNUSSON (s) 10

Anf.  36  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 10

Anf.  37  GÖRAN MAGNUSSON (s) 11

2 §  Ungdomsfrågor 12

Anf.  38  GÖRAN MAGNUSSON (s) 12

Anf.  39  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 12

Anf.  40  GÖRAN MAGNUSSON (s) 12

Anf.  41  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 12

Anf.  42  PER BILL (m) 13

Anf.  43  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 13

Anf.  44  PER BILL (m) 14

Anf.  45  GÖRAN MAGNUSSON (s) 14

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 14

Anf.  47  GÖRAN MAGNUSSON (s) 14

Anf.  48  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 14

Anf.  49  GÖRAN MAGNUSSON (s) 15

3 §  Utvecklingsfrågor 16

Anf.  50  GÖRAN MAGNUSSON (s) 16

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 16

Anf.  52  GÖRAN MAGNUSSON (s) 17

Anf.  53  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 17

Anf.  54  LARS OHLY (v) 18

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 19

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp) 19

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  58  HELENA BARGHOLTZ (fp) 22

Anf.  59  LARS OHLY (v) 23

Anf.  60  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 23

Anf.  61  HELENA BARGHOLTZ (fp) 24

Anf.  62  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 24

Anf.  63  GÖRAN MAGNUSSON (s) 24

Anf.  64  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 24

Anf.  65  GÖRAN MAGNUSSON (s) 25

Anf.  66  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 25

Anf.  67  GÖRAN MAGNUSSON (s) 25

Anf.  68  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  69  GÖRAN MAGNUSSON (s) 26

Anf.  70  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  71  GÖRAN MAGNUSSON (s) 26

Anf.  72  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  73  GÖRAN MAGNUSSON (s) 26

Anf.  74  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  75  HELENA BARGHOLTZ (fp) 26

Anf.  76  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 27

Anf.  77  GÖRAN MAGNUSSON (s) 27

Anf.  78  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 27

Anf.  79  FREDRIK REINFELDT (m) 27

Anf.  80  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 27

Anf.  81  GÖRAN MAGNUSSON (s) 28

Anf.  82  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 28

Anf.  83  HELENA BARGHOLTZ (fp) 29

Anf.  84  LARS OHLY (v) 29

Anf.  85  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 29

Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp) 29

Anf.  87  GÖRAN MAGNUSSON (s) 29

4 §  Jordbruksminister Margareta Winberg 30

Anf.  88  GÖRAN MAGNUSSON (s) 30

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp) 31

Anf.  91  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  92  GÖRAN MAGNUSSON (s) 31

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  94  CARL G NILSSON (m) 31

Anf.  95  INGE CARLSSON (s) 31

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  97  CARL G NILSSON (m) 32

Anf.  98  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  99  HELENA BARGHOLTZ (fp) 32

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  101  GÖRAN MAGNUSSON (s) 33

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 33

Anf.  103  GÖRAN MAGNUSSON (s) 33

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 34

Anf.  105  HARALD NORDLUND (fp) 34

Anf.  106  GÖRAN MAGNUSSON (s) 34

Anf.  107  SIV HOLMA (v) 34

Anf.  108  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 34

Anf.  109  YVONNE RUWAIDA (mp) 34

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  111  Kanslirådet MATS WIBERG 35

Anf.  112  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  113  YVONNE RUWAIDA (mp) 35

Anf.  114  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  115  GÖRAN MAGNUSSON (s) 36

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  117  GÖRAN MAGNUSSON (s) 36

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  119  GÖRAN MAGNUSSON (s) 36

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  121  GÖRAN MAGNUSSON (s) 37

Anf.  122  CARL G NILSSON (m) 37

Anf.  123  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  124  GÖRAN MAGNUSSON (s) 37

Anf.  125  LENNART DALÉUS (c) 37

Anf.  126  GÖRAN MAGNUSSON (s) 37

Anf.  127  LENNART DALÉUS (c) 37

Anf.  128  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  129  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 38

Anf.  130  GÖRAN MAGNUSSON (s) 38