Fredagen den 24 januari 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:12

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 9 och 10 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 januari 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då förklarar jag EU-nämndens sammanträde öppnat. Jag hälsar utrikesministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd. Jag lämnar ordet till dig, Anna Lindh.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket! Då börjar jag med att rapportera från förra mötet. En hel del är nu gammal information eftersom det var före jul och före toppmötet. Inte så mycket är nytt efter det, och det mesta kommer tillbaka på dagordningen.

Det var förberedelser inför Europeiska rådets möte i Köpenhamn. Det var EU–Afrika-dialogen, men den kommer vi tillbaka till. Det var Afghanistan, som jag inte kommer tillbaka till i dag, där vi bland annat talade om oron över den utveckling vi ser just nu. Vi talade om Petersbergsmötet, där man bekräftade biståndet till Afghanistan, men också om problemen med rättsväsendet och heroinproduktionen.

Det andra tror jag egentligen är gammalt nu.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt om någon har några frågor kring den information vi har fått. Jag finner att så inte är fallet. Då går vi in på listan.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Första punkten är EU:s prioriteringar inom det konfliktförebyggande området. Detta är en punkt som kom efter det svenska ordförandeskapet. I vårt konfliktförebyggande arbete ingår att EU för varje ordförandeskap ska diskutera hur läget ser ut i olika regioner i världen och var man bör skärpa uppmärksamheten och vara beredd på ett EU-agerande. Detta har blivit bättre för varje halvår. Den här gången har man dessutom gjort en specifik genomgång av vilka olika länder som kräver en ordentlig genomgång. Sedan är tanken att de respektive regionala arbetsgrupperna ska bli bättre på att diskutera dessa länder och vilka åtgärder EU kan vidta samt att man inom KUSP ska komma tillbaka till rådet med förslag till åtgärder.

Det här är alltså ett bra steg framåt och ett arbete som uppenbart har förbättrats. Vi har heller inga andra uppfattningar från svensk sida än vad som finns i det meddelande vi har fått.

Anf.  5  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag undrar bara om inte Västsahara bör vara med under punkten om Afrika. Har ni haft någon diskussion kring det?

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Västsahara är ett av de områden där det finns olika syn mellan EU-länderna. Tidigare har vi försökt få till stånd mer av ett gemensamt agerande, men detta har varit väldigt svårt.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Västra Balkan kommer nog att bli en punkt vi återkommer mycket till under våren eftersom det är en prioritering för det grekiska ordförandeskapet. Det finns flera saker att säga om situationen just nu. Det finns en ny regering i Bosnien med starkare nationalistiska krafter, och vi får se vad det innebär för det fortsatta samarbetet med EU. Man har fått en överenskommelse om en ny konstitution mellan Serbien och Montenegro, vilket är väldigt bra för Jugoslavien. Problemet är att man fortfarande inte har kunnat välja president eftersom för få har deltagit i presidentvalet. Det är fortfarande oklart vad som nu faktiskt kommer att hända.

Exempel på förslag som kommer upp på mötet är att Grekland kommer att föreslå att man intensifierar förmedlemskapsarbetet med Balkanländerna. Det tror vi är positivt. Det handlar om att de ska komma närmare EU, till exempel kunna vara med i vissa gemensamma program och liknande, och den vägen samarbeta både med EU och med varandra. Detta kommer vi att stödja.

Från svensk sida kommer vi att föreslå att vi stärker det interparlamentariska arbetet. Vi tror nämligen att också parlamenten här kan ha en stor betydelse – om nu inte vårt eget parlament har någonting emot detta.

Vi tror också på att börja med, vilket Grekland är inne på, så kallade partnerskapsliknande instrument för de här länderna. Vi ska också titta på om de kan vara med i program som Erasmus och liknande.

Grekland kommer dessutom att föreslå att man ska ha högnivåmöten. Tanken är att man regelbundet ska ha möten med regeringschefer, utrikesministrar och så vidare med de här länderna. Om Grekland och de andra Balkanländerna tycker att detta är en viktig fråga kommer vi naturligtvis inte att gå emot det, men ska jag vara ärlig tror jag att sådana här möten ofta inte betyder mycket mer än själva symboliken. Det viktiga är handlingen däremellan och att man faktiskt hittar konkreta och bra samarbetsformer, inte att man sitter och håller högtidliga tal vid högtidliga möten. Det är dock möjligt att det finns någon form för att få detta substantiellt och bra. Är det någonting som ger Balkanländerna efterfrågad vinst kommer vi förstås också att säga ja till det.

Anf.  9  MATS ODELL (kd):

Västra Balkan är ju en klassisk konflikthärd i vår världsdel. Det är väldigt lovvärt att det grekiska ordförandeskapet nu verkligen har satt upp en ambitiös agenda för detta. Jag skulle egentligen bara vilja fråga: Är det någonting i Greklands kraftfulla försök att snabba upp detta, trots att EU nu håller på med en historisk utvidgningsprocess, som är problematiskt? Utrikesministern nämnde att det kanske blir symbolhandlingar, men finns det någon risk att man också blir kontraproduktiv i detta? Det ser ju väldigt ambitiöst ut.

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en påhängsfråga: Går man in med några extra ekonomiska insatser för att exempelvis fortsätta att stärka demokratin och få i gång den här dialogen? Jag menar då kanske inte på ministernivå utan mera på gräsrotsnivå och sådana kontakter.

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mats Odell frågade om det finns några risker. Nej, jag tycker att det man föreslår egentligen är ganska bra. Nu har de här länderna redan ett medlemskapsperspektiv, ett löfte om att de så småningom ska kunna bli medlemmar, och den risk vi möjligen kan se är att om man arbetar för tydligt med detta kan det, eftersom det faktiskt finns en del problem kvar på vägen, bli lite av en traditionell backlash. Det kan bli ett problem, för då kan det upplevas som att länderna senare får ta steg tillbaka. Men så här långt tror jag att vi bara kan välkomna att Grekland lägger ned ett så här ambitiöst arbete och prioriterar Balkan så tydligt. Sedan räknar vi med att Kroatien som första land kommer att lämna in sin medlemskapsansökan i februari. Efter det kommer detta naturligtvis att bli tydligare.

Det är inte direkt nya pengar som anslås. Däremot är tanken att länderna ska kunna komma in i program som Erasmus som redan pågår. Det finns redan ganska stora summor anslagna till olika program på Balkan. Det är egentligen inte så mycket en fråga om att anslå nya pengar som att se till att man använder de pengar som finns.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan utan kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på dagordningen och kommer till punkt 5 om Mellanöstern.

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan börja med att säga att vi vid vårt förra möte i december diskuterade, precis som jag sade till nämnden tidigare, den färdplan som EU har tagit fram för hur man ska kunna få en palestinsk stat och en tvåstatslösning 2005. Från EU:s sida ville vi gärna se att man kom överens om denna i USA den 20 december, för då skulle kvartetten mötas. Kvartetten är alltså EU, USA, FN och Ryssland. Tyvärr gick det dock inte att få en offentlig överenskommelse om färdplanen. EU-länderna ville att man skulle komma överens och också offentliggöra det, men USA ville skjuta på det till efter det israeliska valet. Man har dock en principöverenskommelse om denna färdplan.

En annan viktig sak man kom överens om den 20 december var att ha något slags övervakningsmekanism för att kunna följa färdplanen och se till att den genomförs.

Oron i dag gäller framför allt att Sharon har uttalat sig väldigt negativt om färdplanen och sagt att den är betydelselös och meningslös. USA har dock varit väldigt tydliga i sitt besked att det här ändå ska gälla, även om man alltså inte vill offentliggöra det förrän efter det att vi fått en ny israelisk regering. Tanken är att kvartetten ska ha ett nytt möte i slutet av februari eller början av mars och då fatta beslut både om färdplanen och om någon typ av övervakningsmekanism där alla dessa länder ska ingå. Det skulle naturligtvis vara väldigt bra och viktigt om detta arbete kom i gång ordentligt.

När det gäller arbetet på den palestinska sidan kan vi fortsatt se väldigt stora humanitära problem. Vi kan också se fortsatta problem när det gäller den palestinska reformprocessen och möjligheten att ha palestinska val. Det går ju inte med de avspärrningar och den ockupation vi ser för närvarande. Vi beklagar att man inte kunde ha mötet i London den 12 januari som förutsett. Där var ju tanken att man skulle ha haft en ordentlig diskussion om den palestinska reformprocessen och den framtida palestinska utvecklingen, men tyvärr fick ju ledarna utreseförbud av den israeliska regeringen.

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har egentligen inte så mycket att säga om det utrikesministern nu framförde om de diplomatiska initiativen och färdplanen. Jag undrar dock om man inte från EU:s sida också skulle föra in ett mer långsiktigt strukturellt perspektiv bland annat på den här konflikten. Jag tänker på den lärdom vi kan dra från de många studier som visar att länder som är demokratiska inte utkämpar krig med varandra. Vi borde föra in synsättet att för att få en stabil och fredlig situation i denna del av världen på längre sikt måste de länder som finns där vara demokratier. Detta är naturligtvis ett perspektiv på kanske 20 år i värsta fall, men man borde återkomma till både det kortsiktiga diplomatiska perspektivet och det mer långsiktiga perspektivet på hur man ska kunna få den här delen av världen att fungera i fredliga former.

Anf.  15  ULF HOLM (mp):

Jag vill tacka utrikesministern för redogörelsen. Jag ska inte repetera Miljöpartiets uppfattning i den här frågan, men jag vill ställa en fråga i samband med detta. Det stod i DN häromdagen att den israeliska säkerhetstjänsten Mossad har fått nya uppgifter och nu får lov att döda dem man betraktar som fiender var som helst i världen. Detta har fått bland andra den före detta norske statsministern Willoch att gå i taket. Amerikanska myndigheter har dock inte kommenterat det alls.

Hur ser du på den frågan, och hur kommer du att agera? Det är ju oerhört oacceptabelt att en stat tar sig friheten att lönnmörda människor runtom i världen.

Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en annan fråga som också hänger samman med att fredsprocessen ska komma i gång. Hur kan man involvera de stater som finns runtomkring Palestina och Israel för att få både ett stöd och ett tryck från fler håll än från kvartetten? Jag tror att det är viktigt att man involverar så många som möjligt för att få framgång i det här arbetet.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag säga till Carl B Hamilton att demokratiperspektivet naturligtvis är viktigt framöver. Det som kanske är mest avgörande i dag är dock att titta på vilken typ av stat man bygger på den palestinska sidan och att uppmuntra den palestinska konstitutionen att bli riktigt demokratisk. Det är därför den palestinska reformprocessen är så viktig. En demokratisk palestinsk stat skulle få en viktig signalverkan. Det skulle vara ett oerhört bra sätt att påverka också de arabländer som ligger runtomkring i demokratisk riktning. Det skulle kunna vara ett viktigt instrument. Därför är det viktigt att vi fortsätter att samarbeta för att hitta en utveckling av de palestinska reformerna och få en demokratisk palestinsk stat.

Detta är dock ett problem. Det finns väldigt många brister i dag på den palestinska sidan. Reformvännerna där säger tydligt att de i dagens spända läge inte ser det som sin huvuduppgift att öka den interna debatten. Risken är då att de håller sig själva tillbaka frivilligt eftersom de känner sig utsatta för en sådan stark yttre press från Israel. Men vi försöker på alla sätt att uppmuntra palestinska reformvänner och den palestinska reformprocessen.

Ulf Holm frågade om Mossad. Vi vet inte om detta är sant. Det finns inte bekräftat. Men självklart är det i så fall fullständigt oacceptabelt. Vi kan aldrig acceptera att något land skulle ha rätten att agera utanför sitt territorium och i strid med alla internationella regler. Det gäller naturligtvis i det här fallet också. Om detta sedan är sant eller inte vet vi inte. Det är förmodligen också därför man inte har fått se fler internationella kommentarer till detta. Det finns alltid en motvilja mot att kommentera sådant som man inte vet om det är sant eller bara tidningsuppgifter.

Till Margareta Andersson vill jag säga att det är väldigt viktigt att man kan inkludera grannländerna. Därför – jag sade det inte nu, men det är ett viktigt påpekande – byggde den färdplan som EU tog fram till stor del på den saudiska fredsplan som man kom överens om i Arabförbundet. Därmed har också grannländerna känt sig involverade i det fortsatta arbetet med färdplanen. Både EU och andra medlemmar i kvartetten har också haft regelbundna möten med grannländerna för att markera att också dessa har en viktig del i detta.

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker nog att EU bör vara mer ambitiöst än att bara diskutera demokratifrågan i fråga om palestinierna. Jag tycker att man ska hävda våra demokratiska värderingar gentemot alla länder i regionen och återkomma med detta. Det ska vara som en bakgrundsmusik, ett återkommande tema. Vi gör det nu visavi Turkiet med stor envishet, och samma sak tycker jag att man ska göra gentemot alla aktörer i regionen.

Anf.  19  ULF HOLM (mp):

Tack för svaret, som jag dock givetvis inte är riktigt nöjd med. De här uppgifterna i australiska Sunday Times har ju faktiskt bekräftats av amerikanska säkerhetskällor. Det har även bekräftats i andra medier att någonting är på gång. Bara vetskapen om att någonting kan vara på gång borde medföra att man börjar agera redan nu – inte väntar och är tyst som en liten mus utan faktiskt agerar i förebyggande syfte och markerar väldigt tydligt för Israel vår uppfattning i denna fråga.

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Carl B Hamilton, jag menar absolut inte att man inte ska diskutera mänskliga rättigheter och demokrati. Det gör EU bilateralt med alla dessa länder. Man har nyligen satt i gång en ordentlig MR-dialog med Iran. Man har diskussionen inom Barcelonaprocessen. Man har den med andra grannländer som man har något slags relation till. Det är en självklarhet. Det ingår i EU:s politik gentemot alla de här länderna.

Däremot menar jag att det kan vara svårt att lyfta in det i själva Mellanösternprocessen, fredsprocessen, just nu. Den är så komplicerad som den ser ut i alla fall.

Det är ingen som är tyst som en mus när det gäller den här typen av avrättningar, Ulf Holm. Inte bara Sverige utan även EU har ju kritiserat utomrättsliga avrättningar väldigt tydligt och vid många tillfällen. Vi har principiellt förklarat att vi aldrig kan acceptera utomrättsliga avrättningar. När man dessutom diskuterar utomrättsliga avrättningar utanför Israels territorium är det naturligtvis ännu värre.

Sedan vet vi fortfarande inte, då det enda vi har fortfarande är bara tidningsuppgifter, om detta är sant eller inte. Men redan det som förekommer i dag med utomrättsliga avrättningar på det egna territoriet är allvarligt och viktigt att ta avstånd ifrån och fördöma.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag har ingen mer på talarlistan, och då kan jag konstatera att det finns ett stöd för det redovisade upplägg som regeringen har inför de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare.

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag skulle också säga något om punkt 5.2 om Irak, som vi kommer att diskutera på lunchen. Jag vet att det grekiska ordförandeskapet har arbetat för att få någon form av gemensamt uttalande från EU-länderna, men det är väl oklart om det kommer att gå. Det som var tanken att man skulle ha i ett sådant uttalande är målet, det vill säga avrustning av Irak, att Irak ska samarbeta och att säkerhetsrådet ska upprätthålla ett tryck på Irak. Man skulle också uttrycka sitt stöd både för Hans Blix och vapeninspektörerna och för IAEA:s fortsatta arbete. Dessa ska ges all tid och allt stöd de behöver, och Irak måste samarbeta med dem.

Tanken är att diskussionen sker innan dessa har överlämnat sin rapport till säkerhetsrådet. Vi tror egentligen att det är ganska bra om man tar ett uttalande innan rapporten överlämnas till säkerhetsrådet. Då blir det så pass tydligt och principiellt att det kan vara lättare för EU-länderna att samlas kring detta. Ska man komma överens om ett uttalande efter det att rapporten har överlämnats till säkerhetsrådet handlar det plötsligt om att göra en massa värderingar av rapporten, och det tror jag kan vara svårt. Men vi får se. Här tror jag att det finns olika uppfattningar bland olika EU-länder. Jag tror också att några länder har haft en ovilja att över huvud taget komma överens.

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för att den här frågan inte bara glömdes bort. Detta är väl en av de största utmaningarna just nu inom den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken. Tyvärr ger ju EU en rätt splittrad bild i den här delen. Jag tror att vi inte ska underskatta Sveriges roll i Europasamarbetet just nu som principfasta och övertygade om att det går att få en lösning på detta.

Jag ska inte upprepa argumenten – vi vill inte ha någon ny Irakdebatt; det har vi precis haft i kammaren. Jag vill bara inför utrikesministrarnas möte säga att det är oerhört viktigt att man upprätthåller det tryck som utrikesministern gav uttryck för i kammaren på ett mycket bra sätt och också att se till att Europa här tar sitt ansvar och inte smiter undan. Där är jag väldigt nöjd med hur den svenska regeringen har agerat, i alla fall det vi har sett här hemma. Jag hoppas att det blir lika mycket tillförsikt och klokskap i denna fråga även i de överläggningar som nu kommer att äga rum.

Som jag tolkat utrikesministern tidigare är också regeringens uppfattning att det inte kommer att behövas någon ny resolution i FN utan att man bara följer upp tidigare resolutioner som man uttalat. Jag tycker att det skulle vara oerhört bra om detta också kunde vara någonting som torgfördes bland utrikesministrarna så att man kan agera när det väl behövs.

Jag vill som sagt ställa mig helt bakom det agerande som utrikesministern på hemmaplan givit uttryck för inför utrikesministermötet.

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Jag kan börja med att instämma i Gunilla Carlssons inlägg. Därmed kan jag inskränka mig till några frågor kring det problem som det faktiskt innebär att både Tyskland och Frankrike har valt att spela egna roller här – på vilka bevekelsegrunder kan vi enbart spekulera om. Men hur långt är man beredd att gå i urvattning för att få ett gemensamt uttalande? Man kan exempelvis misstänka att Frankrike, eller rättare sagt president Chirac, vill göra upp direkt med president Bush på sluttampen och att det är detta som ligger bakom hans agerande. Därmed kommer inte Frankrike och i ännu mindre grad Tyskland att vara beredda att bidra till någonting som kan uppfattas som ett enigt EU.

Att de här två herrarna vill spela en huvudroll direkt i Washington på sluttampen, är det en bedömning som utrikesministern instämmer i? Och om det är så, hur kommer då Sverige att betrakta gränserna för urvattning av en gemensam EU-ståndpunkt?

Anf.  25  ULF HOLM (mp):

Vi ska väl inte förlänga den här diskussionen eftersom vi har fört den tidigare i morse. Jag skulle dock vilja säga något om det som Mats Odell också var inne på. Jag ska först säga att jag kan dela utrikesministerns åsikt att det kan vara bra att ha en diskussion innan man får rapporten från FN. Men sedan har jag motsatt uppfattning mot Mats Odell, eftersom jag tycker att vi ska lägga oss närmare Frankrikes och Tysklands uppfattning. Det är inte tvunget att krigsherrarna ska få bestämma linjen i den här frågan, utan målet måste vara att undvika krig samtidigt som man sätter en press på Irak att samarbeta.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den fortsatta processen är att vapeninspektörerna lämnar en rapport nu på måndag, men de har också sagt att de vill ha fortsatt tid och komma tillbaka med en senare rapport. Det tycker vi är rimligt. Vapeninspektörerna måste ges den tid de själva anser att de behöver.

Frankrike låg bakom beslutet och resolutionen i FN förra gången om att ha en tvåstegsmodell: Man binder det inte till att man måste ha en ny resolution, men säkerhetsrådet måste samlas och ta ett beslut. Beslutet behöver dock inte vara i form av en ny resolution. Det kan vara det, men det kan också vara att man är överens i säkerhetsrådet och att ordföranden sedan offentliggör det man är överens om. Det här tror vi är väldigt viktigt – att man samlas igen i säkerhetsrådet och markerar enigheten där. Sedan får de själva avgöra hur de vill göra det.

Sedan vill jag återigen i EU-nämnden markera det jag just har markerat i kammaren: Tyskland och Frankrike har inte samma linje. Det talas om den tysk-franska linjen, men de säger inte samma sak. Tyskland säger att man inte vill se ett krig i Irak oavsett vad säkerhetsrådet säger. Tyskland har ställt sig vid sidan av. Frankrike har sagt, och det är väl den linje som flertalet EU-länder har drivit, att man naturligtvis helst vill undvika ett krig men att man inte i förväg vill säga att FN inte får fatta beslut om militära aktioner. Det beror på att Frankrike vill markera FN:s trovärdighet.

Därmed tror jag inte – fast det får vi väl se på måndag – att det är Frankrike som är det stora problemet när det gäller att komma överens i EU. Jag tror att det är å ena sidan Storbritannien, som fortfarande vill hålla dörren öppen för eventuella ensidiga aktioner, och å andra sidan Tyskland, som säger bestämt nej till militära aktioner. Det är hos dessa två vi har ytterligheterna. Jag hoppas och tror att den svenska linjen, som ju är en annan väg, ska få ordentlig uppslutning från andra stater. Ska vi kunna komma överens om ett uttalande krävs däremot att alla stater ställer upp. Vi får se.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Det är möjligt att utrikesministern besvarade min fråga i allra sista andetaget. Om det inte är en resolution man antar, kommer då vetorätten i spel?

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Låt mig säga så här: Om ett land vill utnyttja sin vetorätt måste man propsa på en resolution. Annars står man bakom beslutet i säkerhetsrådet, men man behöver inte ta beslutet i form av en resolution. Det innebär att man inte behöver vara överens om alla detaljer i beslutet och deras exakta formulering, som i en resolution, men man måste vara överens om andemeningen. Man måste vara överens om inriktningen. Där kan man annars använda vetorätten.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan, och då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens presenterade och redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 6 som är ESFP. Jag skulle föreslå, om det är okej med utrikesministern, att vi tar alla tre delarna på en gång.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är flera saker som hänger samman, och det handlar om att EU för första gången ska ta över en insats, nämligen den som har varit i Makedonien. I och med att det här blir den första EU-ledda militära krishanteringsinsatsen, det är kort tid och det är många faktorer hoppas vi kunna ha en fortlöpande dialog med EU-nämnden och återkomma med skriftlig information under hand, så att nämnden är helt informerad. Då det här blir den första insatsen är det extra viktigt att vi får en bra styrning av processen.

Ni har redan inför beslutet haft så kallade skriftliga procedurer den här veckan där man beskriver hur den här krishanteringsinsatsen ska hanteras. Den bygger på FN-resolutionen 1371. Den i sig bygger på att man också ska få en formell inbjudan från den makedoniska regeringen. Vi hade inte fått veta att en sådan inbjudan faktiskt har kommit. Det står inte i ert underlag, men den inbjudan har kommit till Solana från den makedoniska regeringen. Tanken är att man ska göra ungefär samma insats som Natostyrkan, det vill säga 400 personer. Man har inte beslutat ännu hur de ska fördelas mellan olika länder. Det finns två varianter. Den ena är, och det är väl så det kommer att se ut, att alla länder vill delta. Då är det både medlemsländerna i EU, de nya medlemsländerna och också andra länder som Norge, Kanada med flera som vill delta. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

En förutsättning för att man ska kunna genomföra detta är att man kan utnyttja en del av Natos resurser bland annat när det gäller ledning för operationen. Det är inte riktigt utklarat än hur samarbetet med Nato ska fungera. Det finns en principöverenskommelse, men inte någon detaljöverenskommelse. Tanken är att man delegerar en del frågor till KUSP, som träffas en gång i veckan och ska kunna hantera de här frågorna. Därför kommer vi att återkomma skriftligt till nämnden, eftersom det inte hela tiden är ministerrådet som hanterar allting. Det har sagts att EU ska överta det här den 1 mars 2003. Det är väldigt snabbt. Personligen tycker jag att det ska vara lugnt för att man ska kunna överta det så snabbt. Annars är det bättre att man har en lite längre tidsplanering.

Sedan är det en diskussion om hur man ska finansiera den här och andra insatser. Det finns ingen överenskommelse om hur man finansierar den här än. Det finns en principöverenskommelse om två modeller som man kan välja mellan. Den ena är att alla medlemsstater betalar in en procentuell andel i samband med att rådet fattar beslut om en operation. Den andra modellen är att man fördelar kostnaderna efter operationens genomförande när man vet vad den i realiteten har kostat. Tanken är att man ska kunna välja vilken. Den här gången kommer man förmodligen att säga att det är bättre att betala i samband med att man beslutar om en operation. Det är ganska små kostnader som är gemensamma. Vi vet ännu inte hur mycket det blir för Sverige, men det är en väldigt liten del av kostnaderna som anses gemensamma.

Vi hade också ett säkerhetsavtal med Nato. För att kunna ta över den militära operationen måste man också få militär information från Nato. Då måste man ha ett så kallat säkerhetsavtal som handlar om hur man hemlighåller den information som är sekretessbelagd som man får från Nato. Den här typen av säkerhetsavtal har Sverige och Nato redan, och alla medlemsländer har bilateralt det med Nato. Men i och med detta ingår alltså ett säkerhetsavtal också mellan EU och Nato. Därmed kan man få den information man behöver i Makedonienfallet.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt i alla tre delar.

Anf.  32  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för föredragningen. Det är första gången som EU nu ska ta över någonting gemensamt. Det visar lite grann vad ESFP kan klara av på riktigt. Det är bra att man har is i magen och inte heller tar över i brinnande konflikt. Detta kommer att illustrera de problem som kan uppstå: hur samordningen sker mellan EU och Nato, vilken ledningsförmåga EU kommer att behöva och uthålligheten på sikt. Det lär vi få återkomma till när vi nu från svensk sida inom ramen för EU-samarbetet ska diskutera de här frågorna, som ännu så länge ligger i stöpsleven.

Jag noterade att utrikesministern talade i Sälen om vikten av en riktigt stark förmåga i ESFP. Vad det nu är och hur det ska betalas kommer vi att diskutera väldigt mycket också i riksdagen.

Jag tar upp den här frågan med tanke på det säkerhetsavtal som ska tecknas och tillgången på hemlig information, den parlamentariska kontrollen och inflytandet. Den diskussionen pågår i Bryssel mellan Europaparlamentet och rådet. Det gäller också vilken öppenhet man ska ha i den här delen och hur man ska kunna få den insyn som behövs. För vårt vidkommande har jag vid det här sammanhanget tillsammans med kansliet tittat lite grann på Helsinki Headline Goals. Nu kanske det är en fråga som hör till försvarsministern, men hon är här så pass sällan. Det handlar lite grann om hur vi ska bli involverade i riksdagen – antingen i försvarsutskottet eller i EU-nämnden – om de brister som är identifierade på EU-nivå, vilka eventuella brister som faller på Sverige. Här kommer ett stort ministerrådsmöte i maj. Om vi får information om detta bara någon vecka innan det stora majmötet samtidigt som Försvarsdepartementet håller på att leverera in uppgifter till mars, tycker jag att det finns anledning att resa frågan hur det också i strukturerna möjliggörs uthållighet och hur processen går. Det kan ibland för nämndens ledamöter vara svårt om vi får reda på det bara någon dag innan. Vi har fått reda på att man håller på med den här katalogen men att den i sig är hemlig, och därför har vi inte diskuterat den i detalj. Det är inte det jag menar att vi ska göra, men hur säkrar vi inflytandet över de här väldigt känsliga och svåra frågorna när vi inte har det inflytande som jag anser är riktigt i riksdagen och när vi vet att man inte heller har det i Europaparlamentet?

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tycker att det över huvud taget känns bra att man får öva lite grann inom ett område som inte är i en akut konflikt i stället för att ta över någonting när det verkligen bränner till. Det kan det göra i Europa – på Balkan och även i andra områden som kan vara ganska stora konflikthärdar. Vi har kanske till och med områden, till exempel Nordirland, som finns inom EU-området och där konflikter kan uppstå.

Då är det viktigt att hitta bra strukturer och beslutsgångar så att man inte behöver vara tveksam till hur saker och ting ska ske, vem som ska besluta i viktiga frågor. Därför tycker jag att det här är ett bra sätt.

Finansieringsfrågorna är också någonting där man måste hitta bra beslutsstrukturer. Det är viktigt att man funderar en gång till innan man fattar de slutgiltiga besluten så att man börjar på rätt sätt från början och inte får ytterligare byråkratiskt krångel i sådana här saker.

Annars står jag bakom idén men tycker att det är bra att gå i lite långsam takt så att man har tid att reda ut problemen innan de uppstår.

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag håller med Margareta Andersson. Det skulle vara förödande för EU ifall det gick fel. Då är det faktiskt bättre att låta det ta några veckor eller månader längre tid och se till att det verkligen fungerar bra och att det går rätt. Första gången man gör någonting får man vara beredd att det sker misstag. Man får lära av misstagen.

Säkerhetsavtalet och det här är två lite olika saker. Säkerhetsavtalet har ju tillkommit med tanke på tillgången till den militära informationen. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Den andra frågan är då: Hur får man offentlighet i diskussioner om de militära resurserna? Här menar jag att det finns en felsyn hos väldigt många länder. Här ser vi att det faktiskt handlar väldigt mycket om politisk psykologi. Ska vi visa att EU är starkt, ska vi visa att EU vill göra insatser gemensamt är det också bra att man ger så mycket öppenhet som möjligt både om vilka resurser vi har och vilka brister som finns. Egentligen borde alla de här katalogerna vara öppna. Detta har jag försökt att framföra till mina kolleger, men jag måste erkänna att det inte har väckt något direkt jubel kring bordet, utan de tycker att det är fullständigt hädiskt att tänka sig det. Det är nog lång tid kvar innan vi får den öppenhet som jag tror att både jag och Gunilla Carlsson och andra i det här rummet skulle vilja se. Men jag tror att vi kommer att få öppenhet så småningom just därför att det faktiskt är ett sätt att markera vad EU gör, att få in en politisk psykologi och visa att EU faktiskt gör mycket också.

För att EU-nämnden ska få ordentlig information föreslår jag, och jag framför det gärna, att ni ber Försvarsdepartementet om möte eller skriftligt underlag så att ni ser hur processen framskrider.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det tycker jag är ett klokt förslag.

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp):

Det är jättebra med utrikesministerns redogörelser, men ibland längtar man efter att få veta vad den svenska positionen är. I det här fallet framgår det utom beträffande 6.2. Är det betalkort eller kreditkort som gäller? Det kan vara en prejudicerande fråga, även om det är fråga om lite pengar den här gången.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har stött förslaget såsom det ser ut nu. Förslaget som ligger, den första delen, är att man kommer överens. Det är den första modellen som gäller vid det här tillfället. Vi vet inte vad det kommer att kosta för Sverige.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Nu har jag inga fler på talarlistan, och om inte utrikesministern har någonting mer att tillföra kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 som gäller förbindelserna EU–Afrika.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om det är möjligt vill jag ta punkt 7 och punkt 8 gemensamt därför att vi har ett stort problem när det gäller Zimbabwe, och det kommer in både under punkt 7 och under punkt 8.

Egentligen ska mötet förlänga sanktionerna mot Zimbabwe, det som kommer under punkt 8. Vi har sagt att sanktionerna har haft effekt. Det har inte blivit uppmärksammat alls i medierna, och det är alltid så. Men jag tyckte att det var väldigt bra att se att när de afrikanska länderna nyligen skulle utse en ny trojka i södra Afrika stod Zimbabwe på tur för att vara med i trojkan. Det uteslöts från trojkan av de andra afrikanska länderna och fick inte vara med.

Det kan tyckas självklart för oss, men det var inte självklart inför mötet, och det var inte självklart för länderna i södra Afrika. Det är bara ett bland flera exempel som visar att det ändå sker både en press från länderna runt omkring och att Mugabe känner intern press i Zimbabwe. Det har för första gången kommit signaler inifrån regeringspartiet att Mugabe eventuellt skulle flytta på sig och att man eventuellt skulle kunna tänka sig en koalitionsregering. Det visar att det finns en chans till att det börjar spricka upp i regeringen i Zimbabwe och att Mugabes position börjar bli ordentligt hotad.

Därför är det viktigt att vi fortsätter med sanktionerna och håller fast vid dem. I sanktionerna ingår också reseförbud. Det är någonting som har varit väldigt kritiserat från Zimbabwe, tyvärr också från andra afrikanska länder som talar om afrikansk solidaritet. Om Mugabe inte får komma vill de inte heller komma till möten. Det har aldrig ställts på sin spets om de andra väljer att stanna hemma om Mugabe inte får komma eller om de till syvende och sist åker i alla fall och isolerar Mugabe.

Nu har vi två exempel där det här kommer att ställas inför sitt avgörande. Det ena är EU–Afrika-mötet i Lissabon i april. Den portugisiska regeringen har velat bjuda in Mugabe också. De säger att om de inte får bjuda in Mugabe kommer Sydafrika med flera länder att inte heller komma till mötet. Resten av EU-länderna har sagt att man ska genomföra mötet utan att bjuda in Mugabe. Det vore helt fel signaler att bjuda in Mugabe i det här läget. Man ska diskutera detta med grannländerna och försöka övertyga dem om den här linjen.

Mitt i den här debatten kom häromdagen beskedet att Frankrike har begärt ett undantag från visumrestriktionerna för att bjuda in Mugabe till en diskussion i Paris den 19–20 februari tillsammans med andra afrikanska statschefer. Enligt Frankrike och president Chirac är det här ett sätt att bidra till att hitta en lösning, Frankrike ska lösa krisen i Zimbabwe och diskutera demokrati och mänskliga rättigheter med Mugabe. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det här är sådana beslut som vi fattar gemensamt, och jag skulle vilja att vi på måndag säger nej till det. Framför allt tycker jag hemskt illa om när ett litet land som Portugal hamnar i en väldig knipa därför att vi säger att de inte får bjuda in Mugabe – vi är överens om sanktioner. Portugal hamnar i en knipa därför att hela toppmötet kanske inte kan genomföras på grund av det. Sedan kommer ett stort land som Frankrike och president Chirac som får bjuda in Mugabe. Det tycker jag är helt felaktigt.

Vår första linje är att Mugabe inte ska få komma till vare sig Paris eller Portugal. Andra linjen är att om ska han till Frankrike ska han till Portugal också. Det är inga särregler som gäller för Frankrike i det här fallet.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av punkt 7 och punkt 8.

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill säga som Gunilla Carlsson att det är en utmärkt position som utrikesministern här har redovisat beträffande hanteringen av Mugabe och EU-länderna.

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill instämma i att det är en bra position som utrikesministern har redovisat. Jag hade några frågor men jag fick svaren under redovisningen.

Anf.  43  HILLEVI LARSSON (s):

Jag skulle vilja återknyta till Västsahara. Jag har full förståelse för att man inte kan ta upp den här frågan, inte minst med tanke på Frankrikes roll i den här konflikten. Men jag tror ändå att det är väldigt viktigt att man funderar lite över det. Nu är vi i ett läge som är betydligt allvarligare än tidigare. Det finns egentligen bara ett enda förslag från förhandlaren James Baker för FN:s räkning, som handlar om att Västsahara ska fortsätta att vara lydstat till Marocko i fyra fem år och sedan genomföra en folkomröstning där även marockaner skulle få delta. Redan i dag är det väldigt många marockaner som har flyttats över till Västsaharas område. Det kokar nu inom Västsaharas befrielserörelse Polisario.

Därför är det väldigt viktigt att ha lite framförhållning ifall detta blir en blodig konflikt. Det har varit vapenvila sedan 1991, då Polisario och Västsahara valde att föra en fredlig kamp. Jag tror att det är farligt för EU:s del om man blir syndabock för att konflikten återigen blir blodig. Det är liknande konflikt som i Palestina, en ockupation. Marocko har ockuperat Västsahara i 27 år.

Jag undrar om det finns någon möjlighet att inte hålla så hårt på en gemensam linje i den här frågan. Det kommer aldrig att gå med Frankrikes intressen, både Frankrikes oljeintressen och allmänt varma relationer med Marocko. Finns det någon möjlighet för till exempel Sverige, som hittills har haft en klar linje att FN:s resolution om folkomröstning ska följas, att framföra det så att man rent moraliskt i alla fall kan gå oskadd ur de problem som kommer att uppstå. Jag tror tyvärr att om FN antar det nya förslaget riskerar det att bli en blodig konflikt igen.

Anf.  44  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill instämma i utrikesministerns linje. Det verkar vara mycket klokt. Det är också riktigt att alla länder behöver behandlas lika. Verktyget sanktioner kan man inte försvaga. Det får fel effekt. Jag hoppas att ni står fast vid sanktionerna mot Zimbabwe.

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack för stödet. Man ska också tillägga att det naturligtvis finns en risk för att ifall det blir tillräckligt stora konflikter på måndag kan det sluta med att något land lägger in sitt veto mot sanktionerna. Jag hoppas att jag kan ha nämndens förtroende att vi ska försöka hantera det här så gott det går. Det är förödande ifall något land till syvende och sist blockerar sanktionerna över huvud taget. Samtidigt tycker jag att man ska vara lite kallsinnig mot sådana hot i början. Jag tror att det är svårt för ett land att verkligen motivera att upphäva sanktionerna. Då kanske vi kan komma tillbaka och införa sanktionerna igen nästa gång. Vi får se. Det finns en risk att också det kan stå på spel.

När det gäller Västsahara driver Sverige naturligtvis FN-linjen, Hillevi Larsson. Här har vi ingen gemensam EU-policy. Det är här inte EU i första hand att lita till, utan det är en fortsatt FN-linje. FN söker fortfarande möjligheter att hitta en lösning, i första hand via en folkomröstning, i andra hand genom att hitta någonting som också Polisario går med på.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Så kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet. Vad jag förstår är vi totalt eniga om sanktioner.

Vi går vidare till punkt 9 som är Nordkorea.

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här finns det många parter. Det har handlat om att både grannarna Kina, Sydkorea men också Ryssland och USA har haft diskussioner med Nordkorea. Vi tycker att det är viktigt att EU fortsätter att agera också för att få Nordkorea att återvända till icke-spridningsavtalet och leva upp till sitt ansvar. Vi tror inte att det hjälper med fler sanktioner och en ytterligare isolering, landet är redan så totalt isolerat och sanktionerat som det kan bli. Det viktigaste nu är att försöka samordna de olika aktörerna och gemensamt arbeta för att få tillbaka Nordkorea till något slags försoningsväg. Man kan aldrig acceptera att Nordkorea vill skaffa sig massförstörelsevapen eller går ifrån icke-spridningsavtalet. Där måste budskapet vara väldigt hårt och entydigt.

Här har Sverige naturligtvis möjlighet att agera genom att Sverige har en ambassad i Nordkorea och haft det under många år. Göran Persson reste till Pyongyang när Sverige var ordförande i EU. Göran Persson markerade i ett direkt brev till Kim Jong Il vid det tillfället vikten av att Nordkorea ställer upp för icke-spridningsavtalet och återvänder till dialogen med Sydkorea. Vi har också garanterat grekiska ordförandeskapet att om svenska diplomater på något sätt kan vara behjälpliga i grekiska ordförandeskapets fortsatta arbete med Nordkorea är vi glada att kunna bistå.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. EU-nämnden hade den här frågan uppe senast i november.

Anf.  49  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har egentligen bara små funderingar. Det finns väldigt stor krigshets mot Irak, och det har jag egentligen inte så mycket emot. Det är oförlåtliga saker som det håller på med. Men Nordkorea är egentligen nästan ännu värre, för det har gjort en del av de saker som Irak inte gör. Man följer inte icke-spridningsavtalet, man slänger ut vapeninspektörerna och så vidare. Men mot Nordkorea är man inte alls lika hätsk. Var kommer sig denna skillnad? Har utrikesministern några funderingar på hur man ska hantera dessa frågor. Nu vill jag inte att man ska börja med krigshotet mot Nordkorea, för jag tror inte att det löser konflikten. Det är två konflikthärdar som hanteras väldigt olika.

Anf.  50  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Som utrikesministern nämnde har Sverige en ambassad i Nordkorea. Det har några andra EU-länder, jag vet dock inte vilka. Gör ambassaden något speciellt för att betona vikten av dialogen? Kan utrikesministern i så fall redogöra lite för det? Det tror jag är väldigt viktigt och centralt.

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först ska jag säga att Irak har använt kemiska vapen. När det gäller Nordkorea talar man om möjligheten att olika vapen finns. Skillnaden i hur man närmar sig dessa olika konflikter är framför allt vad man räknar med att få för effekt. I Iraks fall, som så lång tid har vägrat att samarbeta med vapeninspektörerna och FN, har det visat sig att det enda är en väldigt stark press som får dem att samarbeta. Nordkorea har på något sätt haft en självvald isolering och dessutom varit utsatt för en total blockad från omvärlden. En hård press är att man måste tillträda det internationella icke-spridningsavtalet, ja. Men i övrigt hjälper inte en press eller isolering på Nordkorea. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Då är det snarare det motsatta, att få dem att följa de internationella reglerna och fortsätta att bygga upp något slags tro att det går att samarbeta med omvärlden, det går att få kontakt med Sydkorea, det går att fortsätta dialogen. Att få utländska hjälparbetare bevisar för alla nordkoreaner som ser dem att den bild som de har fått av utlandet via den interna propagandan faktiskt är falsk. Allt sådant är steg i att få ett slags normalisering av Nordkorea. Irak är lite mer normalt land förutom att det har en väldigt hård diktaturregim.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan, vi går vidare. Som jag förstått är punkt 10 om Afghanistan struken. Vi går till punkt 11 om Centralafrika.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har hört i nyheterna under de senaste dagarna om fortsatta problem i Centralafrika. Här handlar det framför allt om att EU stödjer Afrikas egna starka fredsansträngningar och att vi bistår afrikanska unionen när de bygger upp fredsansträngningar. Man har fredsavtal, men det gäller också att kunna ställa upp fredsstyrkor med mera. Det är framför allt fråga om att stötta de afrikanska egna ansträngningarna.

Anf.  54  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag skulle ställa en fråga. Ibland dyker konflikter upp som man aldrig någonsin har hört talas om. De har inte redovisats i den allmänna debatten, de har inte redovisats i massmedierna speciellt mycket, och så dyker en fruktansvärd konflikt upp, sådant som man nästan inte kan tänka sig. Man hugger ben och armar och allt möjligt av varandra. Finns det fler sådana här konflikter i Afrika nu? I så fall, behöver EU göra några insatser i det här läget mer än vad man redan har redovisat här? Finns det flera sådana här saker som så att säga ligger i påsen just nu? Det är möjligt att detta inte hör hemma i EU-nämnden, men det är ändå en fråga som man behöver diskutera.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns väldigt många konflikter i Afrika. Vi har Kongokonflikten till exempel där man nu har ett fredsavtal som ska genomföras. Det ser ganska positivt ut. Vi har Somalia, Elfenbenskusten, Etiopien–Eritrea där det nu verkar som att man är på väg att få fred.

Det bär lite långt att föredra dem, och dessutom blir det inte någon särskilt bra föredragning om jag gör det improviserat. Men titta på första punkten. Under förebyggande strategi finns de allvarligaste konflikterna beskrivna. Det är en bra strategi.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till A-punkterna. Jag hade tänkt att vi skulle ta dem i klump.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt, men vi har också en ny dagordningspunkt som handlar om EU:s förhandlingsförslag på jordbruksområdet till WTO. Håkan Björklund kan föredra den frågan.

Anf.  58  Kanslirådet HÅKAN BJÖRKLUND:

När handelsminister Pagrotsky tillsammans med sina kolleger i Doha för ett tag sedan beslutade att inleda en ny handelsrunda gjorde man det med ett slutdatum för hela rundan, den 1 januari 2005, men med ett tidigare slutdatum för en jordbruksuppgörelse, en överenskommelse om fortsatta handelsliberaliseringar på jordbruksområdet.

Samtliga av de stora spelarna i WTO:s jordbruksförhandlingar – med undantag av EU – har nu presenterat egna förslag till ramöverenskommelse. Denna ramöverenskommelse ska vara slutförhandlad i mars månad i år.

Vad som nu väntas är att ordföranden för jordbruksförhandlingarna Stuart Harbinson i februari kommer att lämna ett eget kompromissutkast. Därför är det inom EU en viktig fråga att nu komma till skott med att lämna ett eget förslag så att man kan påverka ordföranden och andra förhandlingspartner som då bättre vet vad EU vill.

Inom EU har ett sådant förslag presenterats av kommissionen. 13 medlemsstater, inklusive Sverige, har ställt sig bakom det. Två medlemsstater har önskat att ta upp det på en rådsdiskussion. Dels har de lite problem med några av textavsnitten, dels vill de att rådet ska vara med i bilden och diskutera frågan. Dessa två länder är Frankrike och Irland.

Irland har mer betonat den principiella vikten av att rådet får möjlighet att diskutera innan man är beredd att tillstyrka att detta går vidare som EU:s förhandlingsförslag. Frankrike har antytt andra problem. Bland annat tycker man att förslaget om att omedelbart avskaffa exportbidrag för vete och tre andra produkter är att gå lite för långt.

Sist men inte minst den svenska positionen: Sverige skulle önska att man hade kunnat komma längre med EU:s förhandlingsförslag när det gäller både förbättrat marknadstillträde för u-länderna och tydligare markering av att exportstöden i enlighet med vad som lades fast i ministerdeklarationen från Doha ska fasas ut.

Sverige kan acceptera kommissionens förslag som en kompromiss. Det finns många bra bitar i det, inte minst olika åtaganden att bygga vidare på. Det gäller till exempel det svenska initiativet som kom till beslut under ordförandeskapet, nämligen tullfrihet för de minst utvecklade länderna. Det gör att förhandlingarna kommer att gå i den riktning som Sverige önskar när det gäller ytterligare förbättringar av u-ländernas marknadstillträde inklusive att man kapar olika tulltoppar som u-länderna ibland har svårt att komma över för att komma in på bland annat EU:s marknad.

Det är osäkert om tidtabellen för jordbruksförhandlingen kan hållas. Då är det desto viktigare att EU inte ytterligare släpar efter med sitt inspel till WTO. Annars riskerar EU att få skulden för att man äventyrar tidtabellen för hela rundan, och det vore olyckligt eftersom jordbruket är en nyckelfråga för att också vid ministerrådet i Mexiko få fart på andra handelsområden som då startas upp.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Tack för den föredragningen. Det här får vi väl tolka som en information, eller?

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det blir ju ett första beslut på måndag. Däremot kommer den här frågan tillbaka till nämnden flera gånger under förhandlingarnas gång. Så det här är liksom första inspelet, och sedan kommer det tillbaka flera gånger under det att förhandlingarna pågår.

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m):

Oaktat det kommer tillbaka kan det finnas skäl att vid det första inspelet göra en klar markering från vår sida att vi till fullo delar den uppfattningen. Det finns anledning att hålla fast vid den position som vi har intagit både när det gäller tempot och i sakfrågan.

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att ordningsfrågan är lite otillfredsställande. Den här frågan som ju ändå har legat och skvalpat ett tag, kommer nu upp så väldigt sent att vi inte har fått något skriftligt material så att vi hade kunnat förbereda oss bättre. Jag har lyssnat uppmärksamt här, men jag tycker inte att det är riktigt bra.

Jag ska koncentrera mig på den svenska positionen som innebär att u-länderna ska få bättre tillträde. Men det finns också ett annat problem som har vuxit fram här nu, och det är att EU å ena sidan – och det kommer vi att diskutera senare – på olika sätt främjar förbindelserna med Ryssland och Ukraina, och när man tittar på handelspolitiken ger man pengar till dessa länder för att de ska investera både i produktion och hamnkapacitet. Men när fartygen sedan kommer till EU-ländernas hamnar har det å andra sidan rests nya handelshinder.

Förutom u-länderna bör man också inkludera våra östliga grannar. Annars blir det väldigt konstigt.

Anf.  63  ULF HOLM (mp):

Det låter alltid bra när man får en muntlig redovisning. Det låter ju fint med den svenska positionen. Men har man inget skriftligt underlag kan man inte ställa de rätta frågorna. Man vet inte vad som kan dölja sig mera. Det går inte att redogöra för hela positionen under en föredragning på ett par minuter. Det är ganska självklart.

Det som är intressant här är effekterna av kompromissen för u-länderna. Sedan får man höra att Sveriges position är att vi inte är nöjda, men att vi kan acceptera den. Det är en ganska vanlig formulering, att Sverige kan acceptera. Frågan är vad som händer om Sverige säger nej på mötet på måndag och försöker att gå vidare för att få ett bättre förslag från EU till WTO. Vad händer då? Vi skulle egentligen gärna vilja gå lite längre med den svenska positionen.

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

När det gäller jordbrukspolitiken är vi från vårt håll naturligtvis ytterst kritiska till att vi inte får en tydlig redogörelse för vad det handlar om. Dessutom borde vi rimligen ha en konsekvensbeskrivning för det svenska jordbruket. Vi kan inte hålla på att köra med en bindel för ögonen inför en jordbrukspolitik där vi inte vet konsekvenserna för dem som drabbas i Sverige. Det är den svenska delen.

När det gäller den internationella jordbruksexporten tycker jag att det är viktigt att man fokuserar på att ta bort exportstöden så att u-länderna kan bygga upp en egen produktion. Det måste ju vara viktigare än att de kan få tillträde till marknaden i Europa, det vill säga att de inte får sin egen marknad förstörd med europeiska produkter. Det är steg 1 som man borde prioritera framför någonting annat.

Anf.  65  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag är också kritisk till att vi inte har haft papperen på borde så att man hade kunnat ställa de rätta frågorna och veta vad förslaget får för konsekvenser för både Sverige och andra länder. Därför har jag väldigt svårt att ta ställning till det här över huvud taget och hur man ska hantera det i framtiden. Jag kan instämma i en hel del av det som Holger Gustafsson här sade.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Problemet är att det fattades beslut i Coreper i går om att det här skulle upp på måndag. Med så kort varsel hade varken näringsminister Leif Pagrotsky eller hans statssekreterare möjlighet att komma hit.

Jag har dock fått uppfattningen att de har föredragit själva grunddiskussionen i EU-nämnden tidigare. Självklart är både Pagrotsky och Lotta Fogde beredda att komma hit igen och fortsätta att diskutera den här frågan.

Min bedömning av vilka som skulle gynnas om vi skulle säga nej och inte fatta något beslut nu är att det är de stora jordbruksentusiasterna Frankrike och Irland. Det är de som har sagt nej till det här. De har inget problem med att EU inte lämnar in något förslag därför att de vill inte att vi ska komma överens. De vill inte att det ska läggas fram något förslag. De blir jätteglada om hela förhandlingsrundan och mötet i Mexiko blir fiasko.

Eftersom vi ändå har en grundinställning bland alla partier här att EU:s hela jordbrukspolitik måste förändras tycker jag att det vore väldigt bra om nämnden trots allt – jag är medveten om att vi skulle ha haft bättre information, men det hade vi ju inte själva – kunde acceptera detta.

Vi kan skicka över en ordentlig skriftlig information i dag så att nämnden kan få ta del av vad kompromissvägen handlar om. Sedan kan Lotta Fogde eller Leif Pagrotsky komma hit så snart som möjligt för att presentera de fortsatta förhandlingarna. Det här är ju inte någon slutfråga utan det kommer att diskuteras i väldigt många omgångar.

Men det är viktigt att det hela kan komma i gång och att EU tar något steg.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Jag förstår att det viktigt att komma i gång, och det är säkert riktigt det du säger att det är Frankrike och Irland som tjänar på att det inte kommer något förslag. Om förslaget ska antas med enhällighet innebär det att Frankrike redan på måndag kan stoppa kompromissförslaget. Kan man då få med sig Frankrike och Irland kanske Sverige borde agera tydligt för att förbättra det. Min fråga gäller egentligen detta med enhällighet. Jaha, det är kvalificerad majoritet som gäller. Tack så mycket.

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ville bara ha en reaktion på detta som jag sade om Ryssland och Ukraina. Sverige ska inte bara fokusera på det som man kallar u-länder utan man ska även inkludera Ryssland och Ukraina. Den högra och den vänstra handen ska ju dra åt samma håll.

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det här gäller ju alla tredjeländer, vare sig det gäller utvecklingsländer eller Ryssland och Ukraina. Det är självklart att man inkluderar dessa länder. Vi måste förändra vår jordbrukspolitik. Det är ett riktigt påpekande.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då föreslår jag att vi gör så här. Om vi kan enas om att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna skulle vi kunna ställa oss bakom det under förutsättning att vi får handlingarna under dagen. Är det så att nämndens ledamöter under helgen säger att detta är så förskräckligt att vi inte kan anta förslaget får vi i så fall agera via kansliet senast på måndag morgon.

Utrikesministern säger att den här frågan i princip har varit uppe i nämnden, även om det inte har varit under den här sammansättningen. Men det är ändå viktigt att vi har den lilla ventilen så att nämnden hinner reagera över helgen.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av förslaget. Kan vi då besluta enligt det? Så får ni materialet under dagen och har då möjlighet att reagera till kansliet.

Då har vi kommit till A-punkterna för det här området. Har utrikesministern någonting att kommentera? Då lämnar jag ordet fritt med anledning av hela A-punktslistan om de yttre förbindelserna. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare till den andra delen som handlar om de allmänna frågorna. Såvitt jag förstår är alla punkter informationspunkter.

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan föredra alla punkter väldigt snabbt. Det gäller verksamhetsprogrammet där man börjar samordna sig mellan Grekland och Italien. Det kommer att vara viktigt med västra Balkan, och det har vi redan talat om.

Vi kommer att betona det här med att man ska göra en ordentlig översyn av jordbrukspolitiken. Det är viktigt att de nya medlemsländerna får vara med i IGC. Vi måste ha tid efter konventet för nationell debatt. Det får inte gå så snabbt att de nya medlemsländerna i realiteten inte hinner att vara med.

Vi kommer sedan att få lägesrapporter från andra råd. Jag har ingenting att säga om dem.

Man följer upp Köpenhamn, diskuterar med Europaparlamentet om hur man ska utse nya kommissionsledamöter, brevväxling, information och diskussion för närvarande. Ordförandens utvidgningsprogram under punkt 6 är väldigt bra. Där vill man också ge extra stöd till Bulgarien, Rumänien och Turkiet. Det var också i enlighet med vad vi sade när vi träffades i Köpenhamn. Det är positivt tycker jag.

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det har varit en omfattande diskussion i Sverige om konventet och regeringskonferensens tidpunkt. Det är allt fler utrikesministrar som tar plats i konventet. Det ryktas att det där sker regelrätta förhandlingar. Man kan undra vad det kan få för betydelse dels för de svenska positionerna, dels hur vi kan förankra det hela tillbaka till Sverige.

Det står att handlingsprogrammet är en diskussionspunkt. Samtidigt är det väldigt tydligt att man avser att både påbörja och avsluta – om jag nu har läst rätt – förhandlingarna under andra halvåret 2003. Det är den tidtabell som utrikesministern tidigare har varnat för och absolut inte accepterat.

Jag har då några frågor med anledning av detta. Om det förhandlas under 2003 sägs skillnaden vara att de nya länderna inte är med. Men de är i vart fall lika mycket utanför såvitt man inte siktar på efter maj då de tar plats som observatörer i rådet, kommissionen och i parlamentet.

Jag skulle bara vilja ha klargjort argumentet att detta är det enda sättet att involvera kandidatländerna i IGC.

Den andra frågan handlar om förankringsmodellen och hur vi ska hinna få en bred och förhoppningsvis folklig debatt om dessa svåra maktfrågor i våra egna länder och vilka för- och nackdelar det finns med att använda sig av den här snabba processen som en majoritet nu verkar gå på. Då är min fråga: Är detta bara en diskussionspunkt eller är det en beslutspunkt? Om det här går igenom som ett arbetsprogram, är det då så det kommer att bli?

Det var frågan om rådets verksamhetsprogram. Jag skulle också gärna fråga lite också om Lissabonprocessen, men jag avstår från det för vi har inte hur mycket tid som helst.

Men i fråga om punkt 6 om utvidgningen och ordförandeskapets arbetsprogram står det också på s. 24 om den fria rörligheten för varor och personer som är en central del, bla bla och så vidare. Det måhända vara ett svenskt inrikesproblem, men den statliga utredning som nu har presenterats och de ordval som där har använts av Berit Rollén har ju i allra högsta grad – såvitt jag kan bedöma – oroat våra vänner, inte minst Estland och Lettland som jag har haft direkt kontakt med.

Jag tycker också att det är bekymmersamt att Sverige nu börjar att sända signaler om den fria rörligheten och de övergångslösningar som möjliggjordes som en kompromiss om den grundläggande principen om att det ska vara fri rörlighet för arbetskraften inom EU. Den balans som har funnits efter det att kompromissen antogs innebar att Sverige ställde sig bakom principen om den fria rörligheten börjar nu att rubbas. Eftersom Sverige var så pådrivande under sitt eget ordförandehalvår får detta allvarliga konsekvenser, inte bara för Sveriges anseende utan även för hur EU:s övriga länder kommer att agera.

Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att regeringen undersöker om det finns en majoritet för de smyguttalanden som jag tycker mig ana från statsministern tidigare här i EU-nämnden och för de signaler som jag tycker mig höra i debatten. Finns det verkligen en majoritet för att Sverige skulle kunna komma att tillämpa övergångsreglerna? Min bedömning är att det inte har funnits någon sådan majoritet, i varje fall inte i nämnden.

Därför tror jag att det är oerhört viktigt att skicka med detta inför de diskussioner som förs om ordförandeskapets arbetsprogram. Det är cyniskt och motsägelsefullt att man skriver en sak och sedan gör någonting helt annat med tanke på arbetsprogrammet. Jag vill också att man betonar Sveriges roll i den här frågan.

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

För det första är det en diskussionspunkt. Sedan är det klart att framför allt Italien – Grekland är inte lika engagerat – driver väldigt hårt att man vill genomföra hela nästa IGC under sitt ordförandeskap, så att säga från Rom till Rom. Även om man kan få stöd från en del länder har man givetvis inte fått en majoritet för detta.

Jag tycker att det av flera skäl vore väldigt olyckligt att försöka genomföra en så snabb behandling av IGC. Vi har ju sagt att vi inte tycker att det är acceptabelt, och det är flera länder som har sagt samma sak.

Jag tror att man kommer att börja under det italienska ordförandeskapet. Det blir liksom den stjärna i hatten som Italien kan få, men inte att man får bli klar.

De nya medlemsländerna har full rätt att vara med i konventet. Men de har lite större problem inför sina egna folkomröstningar. De kommer nog att engagera sig ännu mer när de är klara med dem. Det är därför som det är viktigt att de får ordentligt med tid efter folkomröstningarna så att de kan känna att de kan engagera sig till hundra procent i konventet och att de också ska vara med i fortsättningen.

Berit Rollén har ju gjort en utredning. Vi har varit väldigt tydliga och sagt att det inte har skett någon förändring av den svenska positionen. Den teoretiska möjligheten att införa övergångsregler om det blir stora problem finns där och den har alltid funnits där. Men det finns inga planer på att förändra den svenska positionen.

I andra länder har man ingen insikt i det svenska utredningsväsendet där utredare kan lägga fram förslag som regeringen inte står bakom. Det ledde naturligtvis till en del oro när man tog del av utredningens förslag. Men vi har också sagt att detta är inget område där den svenska positionen har förändrats. Förslaget går nu ut på remiss, och jag förmodar att detta kommer också att bli reaktionerna från remissinstanserna.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan. Vi tackar för den här informationen och går vidare till A-punkterna.

Ni har fått en lista på det här utdelad på bordet. Om inte utrikesministern har någonting att säga lämnar jag ordet fritt. Eftersom ingen har begärt ordet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  75  ULF HOLM (m):

Om man inte har observerat att det finns ett underlag utdelat är det väldigt svårt att hinna läsa elva sidor på en halv minut. Jag ber om ursäkt för det, men jag tror att utrikesministern förstår det.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Fast vi tror ju att du har den förmågan. Vi har så höga tankar om varandra här.

Då tackar vi utrikesministern och hennes medarbetare och väntar på att få det utlovade materialet. Tack så mycket.

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 16–19 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 januari 2003

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi går då vidare till att diskutera jordbruks- och fiskepolitik.

Jag hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör väl som vanligt och börjar med informationen och sedan tar vi samrådet.

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska lämna en återrapportering från jordbruks- och fiskerådet i december.

Man lyckades nå enighet om det så kallade hygienpaketet 2 med förslag till hygienregler för animala livsmedel.

I det här sammanhanget tog man också upp frågan om salmonellagarantier som vi beviljades vid anslutningen och som vi har kunnat hävda.

Det togs också upp ett förslag till förordning om fodertillsatser där det uppnåddes en politisk överenskommelse. Sverige, Tyskland, Danmark och Finland lämnade en särskild deklaration i vilken vi beklagade att koccidiostatika fortsatt får användas som fodertillsats i stället för att regleras som veterinärmedicinska läkemedel. Denna gemensamma ståndpunkt kommer att överlämnas till parlamentet för en andra behandling.

När det gäller djurskydd nådde rådet enighet om slutsatser, dels om djurskyddslagstiftningen i tredjeland, dels om ömsesidigt bistånd i samband med kontroller. På den här punkten fick kommissionen frågan om när man skulle komma med det ändrade förslaget om djurtransporter. Man kunde då inte precisera någon sådan tidpunkt.

En stor och omfattande punkt på rådsmötet var reformeringen av EU:s fiskeripolitik. Det fördes sega förhandlingar i flera dagar. Det fattades sedan ett beslut om TAC, kvoter för 2003, och ett beslut om själva reformeringen av fiskeripolitiken. Sverige och Tyskland röstade emot. Beslutet innebär flera positiva åtgärder för en hållbar fiskepolitik även om man inte gick tillräckligt långt enligt den svenska uppfattningen. Beslutet innebär att det ska upprättas fleråriga återhämtningsplaner och förvaltningsplaner. Man ska också fasa ut stöden till fiskeflottan. De ska finnas kvar till och med 2004, och om man får stöd ska det också avvecklas kapacitet enligt relation 1 till 1,35.

Fiskekontrollen ska också förstärkas. Sverige drev ju frågan om ett stopp för torskfiske i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Den svenska linjen vann inte gehör. Det förslag som kommissionen hade lagt fram om begränsningar av fisket i dessa vatten blev modifierat.

När det gäller torsken blev beslutet att man minskade TAC:erna med 45 % i stället för närmare 70 % som var kommissionens förslag. Det blev alltså en avsevärd minskning av reduceringen. Sverige röstade också nej på den här punkten.

Det var en fråga som berörde det svenska jordbruket, och den handlade om förändring av förordningen om ekologisk produktion. Förfarandet var sådant att det inte förelåg någon kvalificerad majoritet. Det innebär att man kan använda syntetiska vitaminer, bryggerijäst och äggprodukter i foder till idisslare, och det var till fördel för oss i Sverige med tanke på klimatet.

När det gäller aktionsplan för ekologisk produktion var det många medlemsländer som välkomnade kommissionens arbetspapper. Ambitionen är att en handlingsplan ska tas fram under nästa år.

En viktig fråga gällde avtal med USA och Kanada om import av spannmål. Här uppnåddes en kvalificerad majoritet. Danmark röstade emot. Sverige, Tyskland och Spanien avstod från att rösta.

Under övriga frågor fanns det två ämnen. Tyskland tog upp frågan om akrylamid i livsmedel och lämnade en redovisning för hur man hanterade detta i Tyskland. Italien tog upp genmodifierade organismer och samexistens med konventionella grödor. Italien krävde att det måste finnas regler för samexistens innan sorter av GMO-utsäde får användas fritt inom gemenskapen.

Det var en kort sammanfattning av det som hände under jordbruks- och fiskerådet i december.

Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill tacka jordbruksministern för den här informationen. När jag läser protokollet från jordbruksrådet märker jag att jordbruksministern verkligen med skärpa har försökt att framhålla vår syn på djurskydd. Det välkomnar jag. Det är bra skrivningar också om att vi prioriterar djurskydd högt i Sverige.

Att man inte vill avskaffa exportbidraget är oerhört beklagligt. Jag hoppas att det går att föra en fortsatt debatt och att man kan få med dessa synpunkter när man ska göra remissammanställningen.

Anf.  80  LENNART FREMLING (fp):

Vi har fått höra av redovisningen att det finns ett antal punkter som inte gick Sveriges väg. Då undrar jag om den svenska regeringen kommer att ta några initiativ för att dessa frågor tas upp med förnyad kraft och nya argument snart igen. Eller vad kommer att hända med de olika frågorna?

Anf.  81  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag kan konstatera att det är intressant att få den här redovisningen, och vi har kunnat läsa oss till en hel del ytterligare som har kommenterats här.

När det gäller fiskeriförhandlingarna och det som har uppnåtts vet vi vad som gäller nu. Men jag skulle, fru ordförande, vilja ha någon kommentar om vad det finns för framtidsmöjligheter här. Nu är läget som det är, men framtiden måste ändå hanteras på något sätt. Vad gör ni för bedömningar utifrån förhandlingarna och de beslut som har fattats?

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag skulle vilja börja med påpekandet om djurskyddet och bidrag i samband med transporter. Ja, vi gjorde den markeringen. Nu har vi här på hemmaplan också fått en utredning om djurtransporter. En av tankarna med utredningen är att vi ska få ett bra underlag för att kunna argumentera inom EU och i andra internationella sammanhang. En stor del av materialet, en 50-sidig sammanfattning, finns också på engelska. Min avsikt är att använda materialet för att återigen argumentera för de här frågorna med ett bra underlag.

När det sedan gäller framtiden och hur vi ska driva våra frågor vidare har vi givetvis ambitionen att ha med oss de här frågorna i internationella sammanhang och inom unionen där vi kan argumentera. Jag är inte beredd att här i dag säga exakt hur det ska gå till och i vilka sammanhang vi ska göra detta.

Även om det inte gick vår väg vid det här rådet när det gäller fiskefrågorna, uppfattade jag ändå att det fanns en stor respekt för den svenska ståndpunkten. Jag fann också att kommissionen uttryckte en stor uppskattning över den svenska positionen. Vi var ju inte helt ensamma. Vi hade också Tyskland med oss i förhandlingarna. Det känns alltså som att det var en investering för framtiden.

Anf.  83  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga som gäller den ekologiska produktionen. Det kommer då och då och med lite större intensitet nu än för några år sedan uttalanden om att det finns andra synpunkter än bara de om gifter och konstgödningsmedel som man måste tänka på i den ekologiska produktionen. Det kommer andra saker som ger en annan form av miljöpåverkan som inte är så positiv vid ekologisk produktion. Hur pass långt har kunskaperna kommit? Görs några speciella insatser för att utreda hur också det här påverkar naturen? Vissa delar av den ekologiska produktionen kanske inte är så positiv. Till exempel är kväveläckaget där minst lika stort. Hur pass mycket forskning och utveckling finns det på det här området?

Anf.  84  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ett område som uppmärksammas i många länder i hela världen. Det finns också ett intresse hos konsumenterna att få den här typen av livsmedel, och då är forskningsinsatserna väldigt viktiga. Jag har inte den kunskapen att jag kan säga exakt hur mycket forskning som satsas på området och vilken inriktning forskningen har. Någon av mina medarbetare kanske vill ta ordet i denna del.

Anf.  85  Departementssekreterare CARL-FREDRIK LÖÖF:

Det är i dagsläget inte så lätt att säga något om inriktningen på forskningen, men det har gjorts ganska tydliga markeringar bland annat när det gäller diskussionerna kring hur återföring av skattepengar ska ske. Man har där prioriterat insatser inom det ekologiska området. Det är det tillägg som kan göras.

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ytterligare en komplettering kan vara att just i den aktionsplan som var uppe till diskussion vid det här rådet fanns forskningsfrågorna med. Och det är säkerligen så att vi behöver ökad kunskap. Min ambition är också att vi ska se till att jordbruket överlag blir mer miljöanpassat. Det är också en linje som är viktig i sammanhanget.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Vi går nu in på dagordningen.

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill då börja med A-punkterna. Den listan ska EU-nämnden ha tillgänglig. Det är sex A-punkter. Jag är beredd att kommentera dem, men jag tänkte inte gå igenom dem.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Vi har inte fått A-punktslistan. Därför skulle vi vara tacksamma om vi fick rubrikerna upplästa.

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då ska jag gå igenom rubrikerna.

Den första A-punkten handlar om antagande av rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Malta om att till avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Malta lägga till ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.

Den andra A-punkten är Avtal om samarbete i tullfrågor med gemenskapens viktigaste handelspartner. Det är en utvidgning av förhandlingsmandatet den 5 april 1993.

Den tredje A-punkten är Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2002 om stödordningen för existensifieringsbidrag och ersättning inom den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött.

Nästa punkt är revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2002 om revision av kommissionens förvaltning av systemet för gemenskapens stöd till oljeväxtfrösektorn.

Nästa punkt är revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2002 om förvaltningen av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer.

Slutligen är det Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transport av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Är det någonting som är kontroversiellt ur Sveriges synvinkel? Är det någonting som är farligt?

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ska jag ge en kommentar utifrån hur vi bedömer det?

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Ja, eftersom vi inte har sett det här materialet.

Anf.  94  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är formella punkter.

Anf.  95  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag har bara en formell fråga. Föranleder revisionsrättens två utlåtanden någon ståndpunkt och något ställningstagande från regeringens sida?

Anf.  96  ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den kommentar jag kan ge är att revisionrättens rapporter är en väsentlig del av granskningen av hur EU:s medel används, och Sverige tycker att det är angeläget att de brister som revisionsrätten pekar på kan läggas till rätta.

I den tredje rapporten, om bananer, är det tydligen så att vissa av de problem som revisionsrätten pekar på kan komma att lösas genom införandet av en ren tullösning när det gäller bananer. Men vi tycker att det här är en värdefull information, och det är den som vi har förmedlat i det här sammanhanget.

Anf.  97  ULF HOLM (mp):

Vi vet att det är stora brister i jordbruksstöden och att rapporterna från revisionsrätten är jätteviktiga. Finns det några förslag om hur man ska komma till rätta med problemen i rapporterna, eller kommer det i ett senare skede från rådet?

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Rapporterna beskriver problemen och också hur man skulle kunna åtgärda problemen. Sedan måste informationen hanteras vidare i vårt system. Det måste då komma förslag som kan hanteras inom ramen för den beslutsprocess vi har för att man ska komma åt problemen. I det sammanhanget deklarerar vi också från svensk sida att vi tycker att det här är en viktig information och att vi måste använda de här pengarna på allra bästa sätt.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt på de här punkterna.

Vi går nu in på dagordningen.

Anf.  100  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är ett antal frågor även vid det råd som hålls nästa vecka. Det är det första rådsmötet under det grekiska ordförandeskapet.

Den första punkten är Ordförandeskapets arbetsprogram. Här kommer man att arbeta med den gemensamma jordbrukspolitiken. Halvtidsöversynen är då en mycket viktig fråga. Vi återkommer till den under en senare dagordningspunkt.

Under 2003 kommer WTO-förhandlingarna på jordbrukets område att intensifieras. Vi hoppas att vi ska kunna få en överenskommelse om de så kallade modaliteterna så tidigt som möjligt. Det här är en viktig fråga för rådet.

Även fiskerisektorn kommer upp under det grekiska ordförandeskapet. Även om danskarna förde i hamn en stor del av det som var aktuellt för att reformera fiskeripolitiken, finns det ytterligare frågor att hantera. Bland annat handlar det om en översyn av vattenbruket. Det handlar också om fiske i Medelhavet.

Det grekiska ordförandeskapet har också ambitionen att fortsätta arbetet med livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet för att garantera högsta möjliga skyddsnivå i alla led i livsmedelskedjan. Man kommer att arbeta vidare med hygienpaketet.

En annan prioriterad fråga är förslaget om godkännande av märkning av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

När det gäller djurens hälsa och välfärd planeras åtgärder som vi också återkommer till här i dag. Det handlar om ordningar för registrering och identifiering av får och getter. Man ska också arbeta med förslag om uppdatering av lagstiftningen om mul- och klövsjukan. Det här är viktiga frågor.

Från svensk sida välkomnar vi det grekiska ordförandeskapsprogrammet. Sverige tycker att det är positivt att Grekland har valt att arbeta vidare för att uppnå livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet i hela livsmedelskedjan. Halvtidsöversynen är förstås ett prioriterat område liksom WTO-förhandlingarna. Vi välkomnar alltså arbetsprogrammet, som ännu inte finns i skrift. Det har inte förmedlats den vägen.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 4.

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om den stora frågan om reformeringen av EU:s jordbrukspolitik och den så kallade halvtidsöversynen. Kommissionen presenterade tämligen nyligen, den 22 januari, sitt förslag. Ambitionen hos det grekiska ordförandeskapet är att vi i rådet ska kunna fatta beslut om lagförslagen före sista juni i år, under det grekiska ordförandeskapet.

Lagförslagen överensstämmer i stort med kommissionens meddelande om halvtidsöversynen. De centrala delarna i förslaget är att man ska övergå från ett direktstöd till ett frikopplat inkomststöd per gård. Man ska alltså ha ett gårdsstöd. Ett villkor för att man ska få gårdsstödet är att marken hålls i gott skick. De frikopplade inkomststöden ska ges per gård och ska baseras på historiska referensnivåer. De ska ersätta direktstöden från och med den 1 januari 2004.

Paketet omfattar också så kallad obligatorisk modulering för alla medlemsstater från och med 2006. Stödminskningen ska öka över tiden. Här är det tänkt att frigjorda medel ska användas dels för ett ökat stöd till miljö- och landsbygdsutveckling, dels till en finansiering av fortsatta jordbruksreformer.

För att få de här stöden är tanken att gården ska uppfylla ett antal krav: miljökrav, djurskyddskrav, krav på säkra livsmedel och arbetsmiljökrav – det som kallas för cross compliance. Systemet är uppbyggt med en egenkontroll.

Miljö- och landsbygdsutvecklingsstödet ska fördelas mellan medlemsländerna enligt ett antal kriterier. De föreslagna kriterierna utgår från jordbruksmark, sysselsättning i jordbruket och BNP per capita.

Också frågan om mjölken tas upp i förslaget från kommissionen. Här läggs fram ett förslag till en mjölkreform som tidigareläggs med ett år till 2004 och som innehåller prisneddragningar även under 2007 och 2008. Producenterna ska kompenseras med ett mjölkkobidrag. Kvoterna kommer att höjas i det här systemet. Kvotsystemet är tänkt att behållas till och med 2014–2015.

När det gäller miljö- och landsbygdsförordningen är det tänkt att den ska utvidgas, så att medlemsländerna ska kunna ges stöd för att förbättra livsmedelskvaliteten och framför allt djurskyddet. Producenten måste lägga 10 % av sin mark i träda. Men det kommer inte att gälla för dem som till hundra procent producerar ekologiskt, utan de undantas.

Det finns också stöd till odlingar i frigrödor i förslaget, och det finns sektorsspecifika förslag på ett antal områden.

Kommissionen har gjort konsekvensanalyser och bedömer bland annat att de här förslagen totalt sett kommer att ge en effekt för jordbrukssektorns inkomster som i sin helhet kommer att bli begränsade. Men effekterna kan variera beroende på produktsektor och beroende på region, var inom unionen jordbruket befinner sig.

Jag går nu över till de svenska ståndpunkterna. Det är övergripande ståndpunkter, och det är inte de slutliga ståndpunkterna. Det här är ett omfattande material. Vi kommer omgående att skicka materialet på en månads remiss till de främsta intressenterna här på hemmaplan för synpunkter. Vi har påbörjat konsekvensanalyser av förslagen. Men övergripande kommentarer kan jag ge här i dag.

Vi är positiva till att kommissionen nu presenterar detta konkreta lagstiftningsförslag så att reformarbetet kan fortsätta. Sveriges syn är att det är steg i rätt riktning. Med det här förslaget kommer den gemensamma jordbrukspolitiken att vara inriktad på att producera det som konsumenterna efterfrågar och mindre inriktad på att producera det som är förmånligt utifrån stödstrukturen.

Vi välkomnar också att kommissionen har ambitionen att ta ett helhetsgrepp för att få en hållbar utveckling inom jordbruket.

Vi menar att förslaget om ett frikopplat stöd påskyndar utvecklingen mot den marknadsorienterade jordbrukspolitiken. Det innebär också enligt kommissionen, och vi delar den synen, ökade möjligheter för EU att agera offensivt inom ramen för WTO-förhandlingarna.

Vi är också positiva till att en del av de modulerade medlen görs tillgängliga för riktade miljö- och landsbygdsåtgärder och att en del av pengarna som frigörs kan användas för att finansiera reformer när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vi menar att ytterligare besparingar kan krävas för att klara de här särskilda områdena. Från svensk sida har vi särskilt lyft fram behovet av reformering när det gäller mjölk och socker.

Vi markerar också från svensk sida att reformeringen av jordbruksområdet inte får leda till att skattebetalarna måste skjuta till mer pengar, utan det måste skapas utrymme inom ramen för den här reformen för de förändringar som är angelägna.

När det gäller frågan om mjölken menar vi att konsumenterna kommer att gynnas av förslagen om sänkning av priser. Vi tycker att det är värdefullt att man vill tidigarelägga mjölkreformen. Det är med viss besvikelse som vi noterar att man vill förlänga mjölkkvotsystemet och behålla det till och med 2014. Vi hade gärna sett en tidigare kvotavveckling.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Med tanke på det stora remissarbete som ska ske förmodar jag att den stora fortsatta diskussionen kommer att ske i jordbruksutskottet. Det är väl där som diskussionen kommer att föras löpande vad gäller de här olika frågorna. Är det rätt uppfattat?

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har redan haft en information till miljö- och jordbruksutskottet, och utskottet har uttryckt just önskemålen att löpande få ta del av informationen och att föra den diskussionen. Det har vi förklarat oss beredda att medverka till, så jag utgår från att det blir den gällande ordningen.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag ville bara påpeka det, därför att det betyder ju att den stora diskussionen ska föras i jordbruksutskottet och inte i EU-nämnden fortsättningsvis.

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag ska inte borra i enskildheter och i de olika förslagen. De diskussionerna kan nog föras under hand både i jordbruksutskottet och här så småningom.

Men vi kristdemokrater är mycket starkt kritiska till regeringens sätt att handlägga jordbrukspolitiken. Vi står ju här inför en uppsnabbad halvtidsöversyn. Beslut om lagstiftningsfrågor ska fattas redan före den 1 juni.

Det är klart att det inte är svårt att se vilka trender vi riskerar att se framför oss, för i de förslag som finns handlar det om ett radikalt reducerat ekonomiskt stöd till primärproduktionen. Vi som följer detta vet att det inte finns någon överlönsamhet att hämta hem i jordbruket i Sverige i dag. Det måste exempelvis rimligen innebära att vi får högre butikspriser på svenska livsmedel så småningom, för någonstans ska kostnaderna tas ut. Detta leder naturligtvis i sig till att vi får en ökad import från lågprisländer runt Sverige som kanske har löner som är 10–20 % av vad svenska bönder rimligen kan kräva. Det innebär också, om vi får en kraftfull import, att svenska konsumenter inte alls får samma kontroll på de baslivsmedel som vi importerar. Detta leder i sin tur sannolikt till en arbetslöshet på landsbygden, både i primärproduktionen och i livsmedelsproduktionen, i Sverige.

Dessa frågor, som ovedersägligt kommer att påverkas, måste rimligen konsekvensbeskrivas ordentligt från regeringens sida. Vi har ännu inte sett någon sådan konsekvensbeskrivning. Nu säger jordbruksministern att en sådan ska komma, men det är faktiskt bara ett halvår kvar.

Jag anser alltså att vi kör med en bindel för ögonen och att detta är ett sätt som regeringen har valt, att det är bättre att inte lägga konsekvensbeskrivningen på bordet därför att konsekvenserna är så stora.

Jag vill fråga: Hur kommer konsekvensutredningen att se ut? Kommer det bara att handla om vad en mjölkbonde eller en spannmålsbonde förlorar? Eller kommer det också att beröra konsumentpriser, konsumentkvalitet och sysselsättning på landsorten? Det var den ena fråga.

Den andra är: När kommer den parlamentariska kommittén att tillsättas som riksdagen har begärt och som ska se över konsekvenserna? Kommittén måste rimligen ha en chans att arbeta och det är bara ett halvår kvar. Hur ser regeringen på detta?

Anf.  107  ULF HOLM (mp):

Det här är ett fruktansvärt omfattande material. Jag tänkte fråga mycket om de svenska effekterna, men det är ju lite svårt med tanke på materialets omfattning.

Men av det som har kommit fram hittills kan man väl ändå säga att reformeringen går väldigt sakta. Det var inte så mycket radikala förslag som Franz Fischler slog sig för bröstet med på presskonferensen. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt att höra honom, därför att förslagen lever ju inte alls upp till de tidigare utlovade satsningarna på bland annat miljö- och landsbygdsprogrammen, som man pratade så väl om tidigare.

Ett exempel, som jag hittade snabbt, är talet om bättre djurskydd. Man kan läsa här att stödet kommer att öka betydligt. Det står att stödet kommer att betalas ut årligen på grund av ytterligare kostnader och inkomster, dock högst 500 euro per djurenhet och år. Det låter kanske mycket med 500 euro, men jämfört med andra bidrag som jordbrukare kan få från EU är 500 euro väldigt lite pengar om det ska gå till ett ökat djurskydd. Här har vi någonting att gå vidare med. Jag hoppas att jordbruksministern markerar detta på mötet nästa vecka.

Jag vill gärna att fackutskotten ska bli lite mer aktiva. Jag tycker inte att fackutskotten lämnar så mycket yttranden till EU-nämnden. Kan vi från EU-nämnden begära ett skriftligt yttrande från miljö- och jordbruksutskottet i den här frågan – de besitter ju betydligt mycket mer fackkunskap än vi – så att de behandlar frågan ordentligt? Om vi i EU-nämnden kunde få det lite längre fram skulle det vara alldeles utmärkt.

Anf.  108  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Det förutsattes redan vid tillkomsten av nämnden att nämnden kunde begära yttranden från utskotten och vice versa.

Anf.  109  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag tackar för den här informationen. Den är mycket intressant. Vissa delar tycker jag är väldigt bra, bland annat de satsningar som trots allt sker på utveckling av landsbygden och försöket att ge jordbruksprodukterna en närmare koppling till marknaden. Ändå är jag icke desto mindre oroad och ibland mycket kritisk till vad som händer på det här området.

Det sker redan i dag en väldigt stor avgång av lantbrukare. Jag såg i något uttalande från LRF att det försvinner två mjölkproducenter per dag. Vi har inte så där förfärligt många kvar, så ska vi över huvud taget tänka oss att ha en svensk mjölkproduktion får vi också se till att vi har stabila förutsättningar för det. Det är klart att man inte kan avveckla eller utveckla någonting på ett halvårs eller ett års sikt, framför allt inte när det gäller djurproduktion, som kanske kräver avelsarbete som tar ganska många år innan det ger resultat.

Dessutom har vi en struktur på ägarförhållandena på den svenska landsbygden som gör att jag blir väldigt fundersam över det här med gårdsstöd. Vem ska få gårdsstöden, den som äger gården och inte har satt sin fot på en åker på kanske många herrans år eller arrendatorn som driver gården och ser till att det här är en gård som hålls i gott skick?

Det finns också en hel del miljöstöd som är ingångna på femårsbasis, där kanske ett eller två år av den nya perioden har gått. Vad händer om det då händer saker och ting med arrendeavtal och annat? Blir då den lantbrukare som har dessa stöd återbetalningsskyldig om ägaren inte fullföljer det åtagande som arrendatorn har gjort? Nu kan man säga att det skulle vara avtal, men tyvärr fungerar inte arrendemarknaden på den svenska landsbygden så att man har femårsavtal. Väldigt många är ettårsavtal. Man har en liten del som man äger själv och sedan är det kanske uppåt 50–60 % som man arrenderar för att ha en grund för sin verksamhet.

Förädlingsindustrin är inte heller snabb att ställa om. Mjölk och kött är inte sådant som man ställer av. Jag vet att det är svårt att ställa av ett pappersbruk, men det går, även om det innebär stora kostnader. Att ställa av mjölkproduktion eller slakt är betydligt svårare eftersom man hela tiden rör sig med levande materia också.

Det är djur det handlar om. Vi pratar väldigt mycket om djurskydd. Då måste vi nog också ha en viss framförhållning här. Jag tycker att man kommer väldigt snabbt med de här förändringarna. Att man då inte redan nu har konsekvensbeskrivningar, vilket jag förstår kan vara svårt också, innebär att det blir väldigt stor oro. Det kommer att bli problem i den svenska miljö- och jordbrukssektorn, vilket kanske inte är nödvändigt utan kanske också är väldigt skadligt för utvecklingen.

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har i likhet med övriga ledamöter här ganska mycket synpunkter på det här. Jag kan först säga att jag sitter med i miljö- och jordbruksutskottet, och vi fick ju en mycket fin och detaljerad redogörelse av Christer Wretborn i går av det här förslaget. Men det är som sagt var väldigt komplicerade saker.

Som jag ser det är en remisstid på en månad alldeles för kort tid. Jag tycker att det är så dubbelbottnat. Vi pratar samtidigt om EU-konventet 2004 då det handlar om öppenhet, dialog och att folk ska vara med i debatten. Sedan ger kommissionen oss en månad för det här. Hur vi som är intresserade av jordbruksfrågor då ska få våra medlemmar i partierna och allmänheten intresserade av de här viktiga frågorna förstår jag inte riktigt.

Det här förslaget beslutas ju fram till 2013–2014, tio år framåt – det är en lång tid. Det rör sig om tusentals miljarder av EU:s budgetpengar, och det här ska avhandlas på en mycket kort tid. Jag är mycket bekymrad för det. Jag tror att det är mycket viktigt att ministern försöker klarlägga vilken roll riksdagen kommer att spela och vilken roll miljö- och jordbruksutskottet kommer att spela, om vi kan få möjlighet till ytterligare tid och att vi har en ständig och klar dialog. Det tror jag är viktigt.

Många här har varit inne på konsekvensbeskrivningar. Naturligtvis måste vi se vilka effekter detta får för Sverige. Vilka effekter får det för kandidatländerna? Man säger i dag att man vill ha halvtidsöversynen klar också innan kandidatländerna blir fullvärdiga medlemmar. Om det då blir konsekvenser för kandidatländerna så blir de oroliga. Det är inte bra för utvidgningen.

Vi diskuterade WTO med utrikesministern precis före den här diskussionen. Denna fråga kommer upp på måndag, och vi har som nämnd gett utrikesministern ett positivt svar på det förslag som finns. Men ramöverenskommelsen ska vara klar redan i mars månad, så det är också oerhört kort tid. Det kanske hade behövts lite bromsande här.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Vi har konfererat lite i presidiet med anledning av det som Ulf Holm tog upp och diskussionen här, framför allt att vår ambition är att utskotten ska ha huvuddiskussionen om sakfrågorna där. Frågorna ska egentligen vara behandlade när de kommer hit. Man kan inte förvänta sig att vi runt det här bordet ska ha all sakkunskap, utan man får som partiföreträdare se till att man får diskussionen i utskottet.

Vi har då sagt att det väl vore bra om vi uppdrog åt kansliet att kontakta jordbruksutskottet för att få en beskrivning av hur man i utskottet tänker behandla den här frågan. Innan vi tar ställning till att ha alla diskussioner här och få upp alla frågor runt bordet här också, så skulle jag föreslå, om vi kan få stöd för det, att det här blir vårt beslut i dag: Vi uppdrar till kansliet att göra det här.

Ni kan fundera över det här medan vi fortsätter.

Anf.  112  LENNART FREMLING (fp):

Jag tänkte undvika att gå in på detaljer. Jag vill tacka ministern för redovisningen. Framför allt är vi glada åt att ministern framhåller att jordbruket ska producera det som konsumenterna efterfrågar och att det finns med som en grundtanke att ett stöd ska vara så konstruerat att det är den styrningen man får i systemet som helhet.

Nu har ju det här presenterats alldeles häromdagen, så det är inte möjligt för oss att ha satt oss in i detaljerna, men vi märker ju ändå att det finns ett antal punkter som man skulle önska förändringar i, till exempel att snabbare kunna gå ifrån den nuvarande bristfälliga stödpolitiken inom EU och kanske också en ökad satsning på miljö- och landsbygdsutvecklingen. Därför skulle jag vilja fråga jordbruksministern om hon ser någon möjlighet att få några förändringar, eller om man kan se det här förslaget som mer eller mindre slutgiltigt. Har vi möjligheter att påverka det? Kan det bli vissa marginella förbättringar i det om Sverige drar åt något visst håll, eller är förslaget mer eller mindre låst? Det är intressant att veta vilka möjligheter vi har att påverka det i praktiken.

Anf.  113  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag tänker inte gå in på detaljer, både av formella orsaker och på grund av akuta tidsproblem för mig själv. Jag kan konstatera att det är viktigt med en översyn, och det är bra att det pågår en rejäl diskussion om den nuvarande och framtida jordbrukspolitiken. I likhet med flera andra kan jag ifrågasätta tidsschemat, med tanke på både volymen pengar, komplexiteten och, om man blickar historiskt tillbaka, svårigheten att förändra. Jag tycker att det givetvis är kolossalt viktigt att riksdagens fackutskott, som har förts fram här, får möjlighet att ta fram detta.

Det är klart att det är otroligt svårt att ha någon uppfattning om man inte kan redovisa konsekvenserna ordentligt. Det finns ju en ambition att ta fram konsekvensbeskrivningar i olika branscher men också för olika typer av gårdar. Det har ju också en regionalpolitisk koppling: Vad får det exempelvis för effekter på jordbruket i mindre gynnade områden etcetera?

Det är klart att det är lätt att peka på att det är bra för konsumenterna att få dricka lite billigare mjölk, men överlönsamheten, om man får uttrycka det så, fru ordförande, är ju inte påtaglig i dag. Jag tror att det är otroligt frustrerande för dem som i dag är på väg att göra och har gjort långsiktiga investeringar i den här branschen om de inte får en bild av hur det ser ut framåt. Det har ju varit ett motiv enligt Fischler, att man ska få långsiktighet i det här.

Det finns bra saker i kopplingen till WTO-rundan också. Det är bra att det sker en översyn och att det finns en större öppenhet här med mer marknadsanpassning.

Sedan kan det vara tilltalande att lämna det direkta produktionsstödet och koppla det till gårdsstöd, men när man läser lite grann om detta – jag har, fru ordförande, bara läst lite – börjar man ana att man visserligen lämnar någonting som är ganska kusligt i byråkratihänseende, men att det inte blir svårt att konstruera någonting, i de kompromisser som sedan kan växa fram, som kan bli väl så raffinerat komplicerat och som man gärna skulle vilja gå ifrån sedan när man tagit beslutet – utan att gå in på detaljer.

Det kan finnas poänger i att få loss pengar för landsbygdsutveckling, men då vill jag avslutningsvis säga att i den revisionsrapport som revisionsrätten lämnade om landsbygdsutvecklingsstödet var det på många håll en ganska förintande kritik av hur det stödet hade slagit och vilka effekterna var. Det finns väl också anledning, om man sätter så stor tilltro till att föra pengar från en sektor till någonting annat, att ta fasta på de invändningarna.

Anf.  114  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill börja med att säga att jag är förvånad över Holger Gustafssons beskrivning av behovet av den här reformen. Det förefaller som om Holger Gustafsson inte tycker att det finns ett behov av att reformera EU:s jordbrukspolitik. Där finns det en stor samsyn även bland jordbruksministrarna vid bordet i Bryssel och Luxemburg. Jag tycker också att Holger Gustafsson ger en felaktig bild av effekterna.

Det är mycket angeläget att vi genomför den här reformen, därför att behoven av en förändring är stora. Givetvis ska vi göra konsekvensanalyser.

Det är ju inte ett helt nytt förslag, detta som nu kommer från kommissionen. Vi har ju jobbat ett antal år med de här frågorna. Vi fick ett förslag från kommissionen i somras, och det är ju det förslaget som nu kvalificeras med lagförslag. Det är ju alltså inte så att det är ett helt nytt förslag som vi ska hantera. Vi har hunnit göra en del konsekvensanalyser. Bland annat har Livsmedelsekonomiska institutet gett ut flera rapporter just om konsekvenserna av de här förändringarna, och vi ska gå vidare och göra analyser. Vi kommer att få synpunkter från andra berörda aktörer. Det är ju många som nu är intresserade av att titta på hur det här slår för det svenska jordbruket.

Vi ska inte känna att det här drabbar svenskt jordbruk. Det kommer att påverka. Vi ska analysera vad det får för effekter. Det finns fördelar och det finns nackdelar. Men jag menar att vi inte protektionistiskt kan mena att det handlar om att skydda det svenska jordbruket. Vi måste ha en vidare syn och se vad det här innebär för medborgarna, för konsumenterna, och ha en balanserad syn på effekterna. I det perspektivet välkomnar ju vi från regeringens sida det här förslaget. Vi har ju kunnat tänka oss att gå ännu lite längre och ännu lite snabbare fram, så jag kan också beklaga att det kanske inte är den takt som vi hade tänkt oss, men här måste man vara pragmatisk.

I det sammanhanget skulle jag vilja kommentera frågan från Lennart Fremling om hur man ska se på möjligheterna att påverka det här och om det här är någonting som nu är uppgjort. Nej, absolut inte. Men risken är att det blir ett beslut som är mindre radikalt än det som kommissionen lägger fram, för det finns ju också krafter som verkar mot en reformering i den här riktningen. Därför är det väldigt viktigt att vi från svensk sida också ger ett starkt stöd till kommissionens förslag.

Jag tycker också att det är mycket angeläget att näringen, lantbrukssektorn, får tydliga, stabila förutsättningar. Jag tror det är mycket angeläget för att man ska våga investera. Då är det också angeläget att vi nu raskt kan komma till ett beslut när det gäller de här reformerna. Jag har stor förståelse för att många uppfattar att det här är en väldigt snabb hantering och att det är för lite tid för den här remissbehandlingen, men återigen: Förslagen är inte helt nya. Vi har varit medvetna om i vilken riktning de går. Vi måste hantera frågan med de här korta tiderna för att vi ska ha möjligheter att påverka, så det är angeläget att vi snabbt kommer till slutsatser.

Jag har kommenterat konsekvensanalyser: Ja, det kommer vi att göra.

Avsikten är att ge ett stöd till kommissionen för att ändå få en reform som ligger i detta härad, och det är viktigt med stabila förutsättningar. Vi återkommer sedan till effekterna för svensk del för olika intressenter i Sverige.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

En återstående fråga tror jag intresserar alla, och den gäller den parlamentariska kommittén.

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Där har vi uttryckt i miljö- och jordbruksutskottet att arbetet pågår med direktiven till den kommittén. I och med att vi har fått de här förslagen från kommissionen har vi det underlag vi behöver för att kunna formulera direktiven. Det är klart: En svårighet här är ju också det snabba tempo som förändringsarbetet går i. Men vi kommer att presentera direktiv till en sådan utredning inom kort.

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag är också lika förvånad när ministern säger att det inte är några större nyheter som har kommit. De nya formerna för stöd är ju ändå bara någon månad gamla, det vill säga att man plockar bort produktionsstöden och ersätter dem med en annan form av stöd.

Detta innebär för den enskilda lantbrukaren att han eller hon har suttit och gjort sina produktionskalkyler under helt andra förutsättningar än vad som sannolikt kommer att gälla i framtiden, där man inte ens vet om stödet hamnar hos ägaren eller hos arrendatorn exempelvis. Så nog har det hänt väldigt mycket! Att reda ut detta på en månads remisstid tycker jag är väldigt nonchalant gentemot en hel näring.

Sedan finns det faktiskt ett konsumentintresse. Det är ju så att vi har en gemensam jordbrukspolitik inom EU. Vi kan inte förtränga eller glömma att syftet med detta från början – det finns faktiskt fortfarande kvar – är att ha en hygglig självförsörjningsgrad av baslivsmedel och att vi kan kontrollera och se vilken kvalitet och vilket pris vi har på dessa eftersom vi producerar dem själva inom våra egna länder. Det menar jag är ett konsumentintresse i framtiden: att ha kontroll på baslivsmedel. Det får vi inte springa ifrån bara för att vi vill skjuta över pengarna från att betala skatt till att betala priset i butiken i stället. Någonstans ska ju det här betalas. Eller också får vi en stor import från lågprisländerna, och jag tycker att den beskrivningen måste komma fram i konsekvensbeskrivningen.

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag delar ju synen att vi inte har särskilt mycket tid för de här analyserna, men jag vidhåller att vi har kunnat förbereda oss, eftersom vi ju har fått ganska mycket information om inriktningen på förslagen redan tidigare. Kommissionens förslag, som kom i somras, innehöll ju också en beskrivning av de frikopplade stöden, så det är ingen nyhet.

När det gäller självförsörjningsgraden inom jordbruket är det ju inte självförsörjningen som är problemet med den europeiska jordbrukspolitiken. Det är ju överskotten som är problemet. Vi producerar ju för mycket, och vi har ett system som gör att vi ska ersätta bonden för detta. Vi har stöd till bonden, vi har exportbidrag och vi har interventionspriser. Det är överskottet som är problemet i jordbrukspolitiken.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar då ordet fritt med anledning av det som jag kallar för presidiets förslag, nämligen att vi underhand nu uppdrar åt kansliet att ta kontakt med miljö- och jordbruksutskottet för att få en beskrivning och en redogörelse för hur hanteringen av den här frågan görs innan vi härifrån tar ställning till det.

Anf.  120  ULF HOLM (mp):

Det låter som en utmärkt idé. Kan vi bara framföra till kansliet att man därifrån gärna får säga att vårt önskemål är att miljö- och jordbruksutskottet gärna får yttra sig. Det är det som det leder till, men det är ju inget krav från i dag, utan vi får väl höra vad utskottet säger först. Men jag tycker att det vore väldigt bra att få skriftligt besked från utskottet på det här området.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Det här ligger i det samtal som kanslichefen kommer att föra med utskottet om man därifrån skulle vilja yttra sig till EU-nämnden eller inte.

Jag finner att det finns en majoritet för att ge det här uppdraget till kansliet.

I övrigt kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens redovisade upplägg för fortsättningen av den här frågan.

Då kan vi gå vidare till nästa punkt på dagordningen som är punkt 5 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka.

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska få en föredragning av kommissionen vid rådsmötet. Syftet med kommissionens förslag är ju att modernisera och förbättra det nu gällande direktivet. Det här är ju en mycket smittsam virussjukdom, och det är viktigt att ha en ständig beredskap och vidta förebyggande åtgärder.

Sverige välkomnar att ett förslag läggs fram. Med tanke på hur smittsituationen ser ut i EU:s omvärld anser vi att det är angeläget att den här lagstiftningen förnyas på ett sådant sätt att erfarenheterna från utbrotten inom EU under 2001 tas till vara. Vi tycker alltså att det här är ett vällovligt initiativ.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet, och jag kan då konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den fortsatta förhandlingen i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 6 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter.

Anf.  124  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Också här handlar det om en föredragning av kommissionen. Det handlar om precis det som rubriken säger.

Sverige anser att det är bra med ett förbättrat identifieringssystem i smittspårningshänseende. Men vi menar att det då inte bara handlar om att jobba med att spåra smittan, utan det handlar också om att hantera smittspridningen och riskerna för smittspridning. Vi menar alltså att man måste analysera det här förslaget. Det handlar framför allt om den elektroniska registreringen i relation till andra medel för att åstadkomma en god situation när det gäller smittfrågor. Därför bör man också göra ekonomiska analyser av det här.

Men det här är en redovisning vi kommer att få, och avsikten är att vi då ska göra en sådan kommentar, att det också är viktigt att titta på de ekonomiska konsekvenserna och relationen till de andra instrument vi har för att minska smittspridning.

Anf.  125  ULF HOLM (mp):

Det var just detta jag tänkte efterfråga: att ni markerar detta tydligt, för det finns ju andra sätt också än just elektronisk övervakning.

I dag finns det väl undantag. Jag tänker på dem som har färre än tio får och getter, som har dem för husbehov eller vad man ska kalla det. Är förslaget nu att även de ska registreras, eller är det bara får och getter som är så att säga för försäljning, förflyttning eller vad det kan heta? Jag vet inte den byråkratiska beteckningen på detta, men jag tror att jordbruksministern förstår vad jag menar i alla fall.

Anf.  126  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ju en ambitionshöjning på det sättet att man alltså går till en individregistrering. I dag har vi också möjligheter att ha registrering på grupp. Håller man djuren inom begränsade områden kan ett sådant system fungera, om man inte transporterar dem. Det finns också mer liberala regler när det gäller den extensiva hanteringen av djuren.

Vi menar då att det är angeläget att titta på de olika instrument man har för att åstadkomma ett gott resultat, och därav förslaget till den svenska ståndpunkten.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg i den fortsatta behandlingen av den här frågan.

Vi går vidare till punkt 7.

Anf.  128  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om ett rådsbeslut i ett kommittologiärende. Det rör bekämpningsåtgärder i samband med Newcastlesjuka i USA. Det här är en sjukdom som drabbar fjäderfä. Här är tanken att man ska regionalisera i USA, så att man ska kunna hindra exporten från de områden där den här sjukdomen har haft utbrott.

Det här är en så kallad falsk B-punkt. Man har fört diskussioner inom den ständiga kommittén för livsmedelskedjan, och i samband med det har man också gjort vissa korrigeringar, så nu har man ringat in ett område som består av Kalifornien, Nevada och Arizona. Förslaget innebär att man inom de områdena då inte skulle kunna exportera fjäderfä för att hindra spridningen av den här smittan.

Sverige stöder liggande förslag. Vi menar att det här är en rimlig lösning.

Att det har kommit upp till rådet beror på att man inte har kunnat lösa det här i kommittologiförfarandet. Det är så att säga ett överklagande.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på informationen i punkt 8. Har jordbruksministern någonting att tillägga utöver den skriftliga informationen?

Anf.  130  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en lägesrapport kring BSE-situationen. Jag har ingen ytterligare information att ge där. Vi tycker att det är väldigt viktigt att man inom unionen öppet redovisar BSE-situationen, och vi välkomnar de återkommande redovisningarna, men dem lär vi få vid sittande bord. Vad vi vet är att situationen ser bättre ut än tidigare med ett minskat antal noterade fall. Det är väl två länder som möjligen visar på ett ökat antal fall, och det är Irland och Spanien. Sverige är fortfarande det enda land inom unionen där vi inte har hittat BSE.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Vi tackar då för den informationen och går vidare till den del som handlar om fiske, punkt 9. Jag föreslår att vi tar punkterna a, b och c tillsammans.

Anf.  132  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är fortsättningen på reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det handlar om att integrera miljöskyddskraven i den gemensamma politiken. Här diskuteras rådsslutsatser för närvarande i rådsarbetsgruppen, och vi är positiva. Det handlar om att man gör en referens till den marina strategin, att man stryker under vikten av ekosystemförvaltning och också påskyndar arbetet med att utveckla indikatorer.

Punkten b handlar om utvecklingen av det europeiska vattenbruket. Här menar vi från svensk sida att kommissionens meddelande av läget för det europeiska vattenbruket och förutsättningarna är en riktig beskrivning.

Det här är ju frågor som vi tycker är viktiga. Vi ser att vattenbruket får en ökad betydelse, och vi vill gärna att man lyfter fram vattenbrukets roll inom unionen och inom unionens fiskeindustri. Det utgör ett komplement till den nuvarande fiskeproduktionen och minskar ju fiskeuttaget så att säga genom det traditionella fisket.

Punkten c handlar om avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer. Det här är ett arbete som nu påbörjas. Det ska då ges en presentation vid rådet, så jag har inte så mycket kommentarer just till den punkten. Men här är förhoppningen att vi ska kunna dra slutsatser senare under våren, så jag får återkomma till den punkten.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet med anledning av punkterna 9 a, b och c. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i 9 a och 9 b, och vad gäller frågan om 9 c finns det ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan.

Då går vi vidare till punkt 10, som handlar om fiskeresurserna.

Anf.  134  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer.

För svensk del är vi allmänt positiva till det här förslaget. Vi välkomnar förslaget.

Det här syftar till en konsolidering, ett slags uppdatering av tidigare ändringar i en rad kommissionsförordningar. Det här förslaget presenterades på rådsarbetsgruppen för interna fiskefrågor den 9 januari, så det är ganska färskt för oss, och flertalet medlemsstater framförde olika granskningsförbehåll, men en mer detaljerad genomgång ska påbörjas efter första mötet. Arbetet med den här förordningen är alltså i gång.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det sammanfattningsvis finns ett stöd för regeringens fortsatta arbete i den här frågan.

Då går vi vidare. Punkt 11 har strukits. A-punkterna har vi redan tagit. Då tar vi övriga frågor.

Anf.  136  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har tre övriga frågor. De är inte med i den annoterade dagordningen, men jag ska kommentera dem.

Den första tas upp på begäran av Italien och handlar om import av saltat fjäderfäkött till gemenskapen från tredjeland. Italienarna är oroade över den ökade importen från tredjeland och menar att den skapar kris i gemenskapens fjäderfäköttssektor. Här kan man konstatera att kommissionen under sommaren 2002 vidtog åtgärder för att minska införseln av produkter från tredjeland som innebar att tullsatserna höjdes. Italien anser dock att de åtgärderna är otillräckliga.

Sverige anser att de åtgärder som kommissionen har vidtagit är tillräckliga, och vi motsätter oss ytterligare åtgärder. Detta är ju en import som också har märkts och diskuterats i Sverige. Man har också hävdat att det kan finnas hälsorisker med den. Framför allt skulle det gälla salmonella. Här vill jag understryka att vi har en kontroll av salmonella. Vi kontrollerar de här produkterna innan de förs in i Sverige. Vi menar alltså att denna fråga är hanterad, och vi menar att kommissionens tidigare åtgärder är tillräckliga.

Sedan har vi frågan om GMO i livsmedel. Här är det Danmark som vill ta upp en intressant och i och för sig kontroversiell fråga.

Nu tog jag dem visst i fel ordning. Detta är C, och jag hade en B också.

Vi har inte fått något underlag, men jag kan berätta vad jag tror att danskarna ska ta upp. Det handlar om att Storbritannien har notifierat två ansökningar till kommissionen i december 2002. Det gäller två bomullsfröoljor som notifierats under förordningen för nya livsmedel, novel foods. I denna förordning bedöms dessa oljor som likvärdiga med konventionella produkter. Det finns inget spårbart DNA eller protein i slutprodukterna, och därmed behöver de inte märkas enligt GMO-reglerna. Vidare har Nederländerna i december 2002 notifierat kommissionen om en majssort. Vi tror att danskarna vill att de två oljorna och majsen nu ska bedömas enligt det nya GMO-regelverket. Detta är inte antaget ännu, men det var ju uppe på decembermötet i ministerrådet.

Enligt detta regelverk skulle riskvärdering utföras av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA och produkterna skulle behöva märkas. Danskarna har ju en restriktiv hållning till GMO, och det här skulle innebära att denna process skulle ta längre tid. Vi har inget dokument och ingenting att presentera, men det här är frågeställningen. Det är ju också en övrig fråga som tas upp, så på det sättet är det.

Då vill jag gå tillbaka till den punkt jag missade, och det är en annan GMO-fråga. Det gäller GMO-utsäde och samexistens med konventionella produktkedjor. Det är Italien som har begärt att den här frågan ska tas upp under övriga frågor. Detta har varit uppe tidigare. Italien tog upp det också under decemberrådet. Det handlar om att kunna hålla isär de här produktionskedjorna.

Fischler har tidigare sagt att arbete med denna fråga pågår inom kommissionen. Här i Sverige har vi gett Jordbruksverket i uppdrag att titta på samexistensen mellan konventionell produktion och GMO-produktion.

Sedan har jag ytterligare en övrig fråga, och det handlar om västliga vatten, en lägesrapport. Det är framför allt en fråga mellan Spanien och Irland om tillträde till vissa västliga vatten. Kommissionen har presenterat ett förslag i rådsarbetsgruppen för fiskefrågor den 16 januari om hur man ska hantera fiskeansträngningarna i den så kallade irländska boxen. Här är irländarna missnöjda.

Det här är inte en fråga där Sverige har ett stort fiskeintresse, så vi har ingen ambition att göra något inlägg under den här punkten.

Anf.  137  ULF HOLM (mp):

När det gällde punkten B, den förmodade danska fråga som skulle lyftas upp, sade du aldrig den svenska positionen. Jag förutsätter dock att Sverige kommer att stödja den danska uppfattningen i GMO-frågan.

Anf.  138  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag hade samma fråga som den Ulf Holm ställde.

Anf.  139  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller frågan om den danska övriga punkten är ju detta något som kommer att anmälas från Danmark sida. Vi har inte fått någon dokumentation ännu, och jag förutsätter att vi inte behöver ha någon uppfattning i det läget. Det är ju inget ställningstagande. GMO-frågorna var också uppe på decemberrådet, där vi enades om en ordning för hur vi skulle hantera dessa. Samtidigt tycker jag inte att vi ska använda den ordningen för att göra den här processen mer långsam än vad som krävs enligt försiktighetsprincipen. Vi hävdar försiktighetsprincipen, men samtidigt måste vi kunna hantera de här produkterna som ju redan finns på världsmarknaden.

När det gäller den sista frågan vill jag bara nämna att jordbruksministrarna kommer att ha en lunch- eller middagsdiskussion om EU:s förslag inför WTO-förhandlingarna. Där har ni fått information av utrikesministern tidigare i dag, så jag tänkte inte gå in närmare på den frågan.

Anf.  140  ULF HOLM (mp):

Jag är inte riktigt nöjd med svaret. Sverige bör väl ändå stå för en stärkt konsumentmärkning. Om vi nu förmodar att det är just den fråga som jordbruksministern tog upp som Danmark vill ta upp på mötet bör väl Sverige om Danmark behöver stöd ge dem det stödet i den principiella frågan om att stärka konsumentmärkningen just i fråga om de här produkterna. Vi vill ju att konsumenterna ska kunna göra ett aktivt val om de vill äta GMO-maten eller inte. Jag hoppas ju att de inte vill äta den, men det är en annan fråga.

Anf.  141  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi stod mycket tydligt bakom kravet på en tydlig märkning i decemberrådet, så den frågan har vi inga problem med.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Då så! Då har vi inte glömt någonting, utan då är vi klara med detta. Jag vill tacka jordbruksministern med medarbetare för att ni kommit hit och önska er en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  5  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  9  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c): 3

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  15  ULF HOLM (mp): 4

Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c): 5

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  19  ULF HOLM (mp): 6

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 7

Anf.  24  MATS ODELL (kd): 7

Anf.  25  ULF HOLM (mp): 8

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 8

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  32  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 10

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c): 11

Anf.  34  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp): 12

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  41  CARL B HAMILTON (fp): 13

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c): 13

Anf.  43  HILLEVI LARSSON (s): 13

Anf.  44  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 14

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  49  MARGARETA ANDERSSON (c): 15

Anf.  50  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 15

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  54  BÖRJE VESTLUND (s): 16

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  58  Kanslirådet HÅKAN BJÖRKLUND: 17

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m): 18

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp): 18

Anf.  63  ULF HOLM (mp): 18

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 18

Anf.  65  MARGARETA ANDERSSON (c): 19

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 19

Anf.  67  ULF HOLM (mp): 19

Anf.  68  CARL B HAMILTON (fp): 20

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 20

Anf.  72  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 21

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 22

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  75  ULF HOLM (m): 22

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 23

2 §  Jordbruk och fiske 24

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  78  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 24

Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 25

Anf.  80  LENNART FREMLING (fp): 25

Anf.  81  ANDERS G HÖGMARK (m): 25

Anf.  82  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 25

Anf.  83  MARGARETA ANDERSSON (c): 26

Anf.  84  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  85  Departementssekreterare CARL-FREDRIK LÖÖF: 26

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 26

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  90  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  92  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  94  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 27

Anf.  95  ANDERS G HÖGMARK (m): 28

Anf.  96  ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 28

Anf.  97  ULF HOLM (mp): 28

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 28

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  100  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 28

Anf.  101  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  102  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 29

Anf.  103  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 31

Anf.  107  ULF HOLM (mp): 32

Anf.  108  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 32

Anf.  109  MARGARETA ANDERSSON (c): 32

Anf.  110  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 33

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  112  LENNART FREMLING (fp): 34

Anf.  113  ANDERS G HÖGMARK (m): 34

Anf.  114  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 35

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 36

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 36

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 37

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  120  ULF HOLM (mp): 37

Anf.  121  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 38

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  124  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 38

Anf.  125  ULF HOLM (mp): 38

Anf.  126  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 39

Anf.  127  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  128  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 39

Anf.  129  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  130  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 39

Anf.  131  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  132  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 40

Anf.  133  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  134  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 40

Anf.  135  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  136  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 41

Anf.  137  ULF HOLM (mp): 42

Anf.  138  MARGARETA ANDERSSON (c): 42

Anf.  139  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 42

Anf.  140  ULF HOLM (mp): 42

Anf.  141  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 42

Anf.  142  ORDFÖRANDEN: 43