Fredagen den 23 november 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:9

1 §  Inre marknad

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 27 september 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 november 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat. Jag hälsar handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför ministerrådsmötet den 26 november. Först ska vi ha en kort muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 27 september. Varsågod.

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så mycket. Vid det förra mötet hände fyra saker som jag vill ta upp, varav tre ställningstaganden och en annan fråga.

Det första var att vi antog direktivet om kosttillskott. Som ni minns är det ett direktiv som reglerar maximinivåer för innehåll och regler om märkning som innebär att konsumentskyddet stärks och handeln mellan medlemsstaternas företag underlättas. Ni kommer ihåg vad kosttillskott handlar om; vi hade en del diskussioner om det här som ni minns.

Det andra var att vi kunde nå en politisk överenskommelse om den viktiga mönsterskyddsförordningen. Det berodde på att Belgien släppte sin reservation i språkfrågan. Som ni kanske minns var den frågan helt färdig i våras under vårt ordförandeskap så när som på att Belgien berättade att de inte kunde släppa sin språkreservation förrän en bit in på andra halvåret. Det ägde rum enligt planerna, och vi kunde anta den politiska överenskommelsen.

Det tredje var att vi antog en politisk överenskommelse om frågan om de bromerade flamskyddsmedlen. Sverige lade tillsammans med Danmark fram en deklaration som visade att våra två länder ville gå snabbare fram genom att utvidga direktivet till att gälla också andra farliga ämnen inom samma grupp. Det är en syn som vi har visst gehör för från kommissionen, men det gick inte att komma längre än så i medlemskretsen.

Den fjärde frågan jag vill ta upp, förutom de tre beslutsrapporterna, gäller den högprioriterade frågan om gemenskapspatent. Vid förra mötet presenterades en lägesrapport. Mer än så var det inte. Sedan dess har ”bikter” genomförts. Ordförandeskapet lyssnar med varje medlemsland hur läget är i de olika delfrågorna, för att sedan lägga fram ett förslag på basis av de individuella intervjuerna och sedan gå vidare. Som ni vet är det en huvudpunkt vid vårt möte på måndag, så jag återkommer till det om en liten stund.

Det var vad jag hade tänkt att säga som återrapport från förra mötet.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag vet inte om detta var uppe vid förra mötet, men det har varit uppe flera gånger tidigare och har blivit aktuellt genom ett utslag i domstolen häromdagen, nämligen parallellimporten. Jag undrar om handelsministern har någon kommentar till det utslaget som gick emot parallellimporten — även om det finns nyanser i det hela. Måste man inte nu intensifiera arbetet på att få till stånd en ändring av lagstiftningen snarare än att söka sig fram domstolsvägen?

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Domslutet bekräftar att det är det grundläggande regelsystemet som är fel, att de direktiv som domstolen tolkar är problemet. Att gå fram domstolsvägen har visat sig inte vara meningsfullt. Uppriktigt sagt: Vi har från svensk sida gjort bedömningen att detta inte skulle fungera.

Vad jag däremot har varit överraskad över är hur ett företag med ett känt varumärke har tagit risken att inför sina kunder framstå som en prishöjare och konsumentfientlig. Man har låtit en kund, i det här fallet den engelska varuhuskedjan Tesco, framstå som konsumenternas hjälte och har fått oerhörda mängder gratisgoodwill i medierna i samma mål som Levis har fått så att säga gratis-badwill. Det har överraskat mig. Däremot är det formella innehållet inte någon stor överraskning.

Slutsatsen är att vi måste fortsätta vår kampanj för att underminera stödet för den nuvarande dåliga ordningen. Vi har nått en bra bit på vägen, men det är ganska trögt. Vi uppfattar nu att vi är åtta länder som vill ändra på detta, men det räcker inte. Framför allt räcker det inte om kommissionen är så starkt emot en ändring som kommissionen är. Då kräver det ännu större beslutsamhet från medlemsländerna. Jag tar chansen varje gång jag träffar kolleger, särskilt nyutnämnda från nya regeringar. Jag uppmanar var och en av er att göra sammaledes när ni träffar partivänner och andra från de länder det handlar om.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<. Jag har skrivit en artikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung för att i någon mån försöka påverka tysk opinion. Jag skulle välkomna om fler ville jobba för den här frågan. Vi delar alla här samma engagemang och samma syn i det avseendet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar vi återrapporten och går över på ärendelistan för kommande rådsmöte. Du får föredra ärendena i den ordning du vill. Varsågod.

Anf.  6  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack. Jag berättar först vilka frågor jag vill ta upp så att vi får en överblick.

Det är sex beslutspunkter på rådets dagordning, åtminstone den del som ankommer på mig. Britta Lejon har också några stycken. Av de sex vill jag ta upp fyra stycken med er i nämnden i dag.

Det är dagordningspunkten 7, som handlar om skydd för fotgängare. Det är gemenskapspatentet, nr 12 på dagordningen. Vi har haft den frågan uppe många gånger förut, men vi har anledning att ta upp den igen i dag. Nästa punkt är nr 13 om försäkringsförmedling. Vi ska försöka nå en politisk överenskommelse på måndag. Den fjärde gäller punkten 15 om gränsöverskridande betalningar i euro.

De övriga två beslutspunkterna har redan behandlats i EU-nämnden. Vi har inga förändrade positioner. Därför tänkte jag inte själv ta upp dem, men vi kan naturligtvis svara på frågor. Det gäller punkten nr 5 om kosmetika och punkten nr 6a om azofärgämnen.

Får jag då i enlighet med det upplägget börja med dagordningspunkten 7, Fotgängarskydd. Det är ett förslag som vi tror kommer att antas som en s.k. falsk B-punkt. Vi fick nämligen en enighet i Coreper i onsdags på den punkten. Vi räknar med att den är färdigbehandlad och inte kommer att leda till någon ny diskussion. Vår utgångspunkt från svensk sida har varit att ett fotgängarskydd för personbilar ska utformas genom ett direktiv. Den bedömningen gör vi därför att vi menar att en lagstiftning skulle innebära ett mer beslutsamt steg eftersom den fastlagda säkerhetsnivån då blir enklare att överblicka och enklare att förbättra än vad den är i ett frivilligt åtagande. Avsaknaden av sanktioner i ett frivilligt system kan också riskera att nivån försvagas i systemet. Eftersom det har visat sig att en majoritet av medlemsländerna nu stöder ett åtagande från industrins sida har vi inte tänkt att ställa oss i vägen för det. Vi hoppas i stället att åtagandet ska visa sig få samma effekt som ett direktiv skulle ha fått, även om vi är lite osäkra. Vi avser inte att bromsa detta när det nu ändå finns majoritet för att gå framåt.

Anf.  7  HARALD NORDLUND (fp):

Om ställningstagandet blir ett frivilligt åtagande för bilindustrin, vad gäller vid import från ett icke-EU-land?

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det ska tydligen bli tvång på ABS-bromsar och varselljus i det här direktivet. Däremot ska viltfångare tydligen tas bort, om jag har förstått det hela rätt. Det kanske finns en massa folk norröver som behöver viltfångaren. Det blir konstigt med de harmoniserade reglerna. Jag vet att de inte behövs för stadstrafik, men de behövs för skyddet däruppe. Det verkar märkligt med ett sådant beslut.

Anf.  9  MATS ODELL (kd):

Anser handelsministern att det finns något inslag av protektionism och vart riktas den?

Anf.  10  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Först var det Harald Nordlunds fråga om hur andra länder behandlas. Det här har föregåtts av diskussioner med utomstående bilproducerande länder. Man har överenskommelser med i stort sett alla som säljer bilar i EU. Det gäller amerikanska, sydkoreanska och japanska företag som kommer att vara med i det här frivilliga systemet. Det är förvånansvärt stor uppslutning. Kanske har hotet om lagstiftning mobiliserat branschen att själv engagera sig för att skapa uppslutning kring ett sådant system. Jag vet inte.

Frågan om viltfångare har varit föremål för mycket behandling. Expertisen har gjort bedömningen att viltfångaren har mycket liten effekt säkerhetsmässigt vad gäller att fånga vilt. Däremot kan den vara mycket skadlig vad gäller effekterna på fotgängare vid kollisioner. Den betraktas av dem som begriper sig på detta mera som ett utsmyckningsföremål för bilen än ett säkerhetsföremål. Jag har ingen egen åsikt om det, men det är på basis av expertbedömningen som förslaget har vuxit fram. Helt andra saker är avgörande för viltsäkerheten, t.ex. takstolparnas bärkraft.

Jag måste be om hjälp när det gäller frågan om protektionism. Vad säger du, Göran?

Anf.  11  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Det är inte fråga om protektionism. Bevekelsegrunderna har legat i valet av regleringsform, dvs. frivillig överenskommelse eller lagstiftning. Det har mestadels legat på avvägningen, nämligen å ena sidan möjligheterna till kontroll och sanktion och å andra sidan att stimulera innovationskraften i inte minst europeisk bilindustri och även i övriga världen. Här har alla parametrar lagts i en vågskål, och frivilligöverenskommelser har vägt över. De har skapat ett incitament till att branschen kommer att kontrollera sig själv.

Protektionism har över huvud taget inte förekommit i debatten. Det har inte heller påståtts från något håll. Det skulle i så fall vara kopplat till den första frågan som ställdes här, nämligen om tredjelandstillverkade bilar. Som statsrådet nämnde är det ytterst få som inte inbegrips i denna frivilligöverenskommelse. Den är ju öppen att tillämpas av alla som så vill. Om man nu vill vara riktigt krass kommer vissa bilar inte att kunna importeras till EU när detta träder i kraft. Men de skulle ändå inte komma in, för de uppfyller inte heltypgodkännande av bilar totalt sett när det gäller sidokrocktester osv.

Anf.  12  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag får göra en komplettering. Jag fick just höra att alla europeiska biltillverkare inte var med. Det finns mycket små tillverkare av mycket speciella bilar, t.ex. sportbilen Morgan i England, som inte deltar i samarbetet. De är kanske trafiksäkerhetsmässigt obetydliga. I princip omfattar detta alla.

Genom att de stora bilföretagen nu är globala blir protektionismmisstanken mindre relevant. Ford och General Motors har inget intresse av att ha regler som gynnar Europa och missgynnar deras egna bilar från Östeuropa eller från Amerika samtidigt som Volkswagen äger produktionsanläggningar i t.ex. Tjeckien.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då kan vi konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi kommer till den gamla frågan om gemenskapspatentet, dagordningspunkten nr 12. Det belgiska ordförandeskapet föreslår att vi nu ska besluta om en kompletterande gemensam inriktning till den gemensamma inriktning som vi beslutade vid vårt sista möte i våras. En gemensam inriktning kan beskrivas som en politisk överenskommelse om vissa delmoment som ingår i förordningen. Det är inte fråga om att nu fatta bindande beslut rörande förordningen. Men naturligtvis blir det svårt att i ett senare skede frångå det som man nu har kommit överens om. Det syftar till att snäva in beslutsområdet inför den fortsatta processen.

Läget i förhandlingarna ser inte hoppfullt ut. Medlemsstaterna står långt ifrån varandra på flera olika punkter. Många frågor är alltså fortfarande utestående inför måndagen. Den fråga som ser ut att hamna i fokus inför diskussionen är frågan om vilken roll de nationella patentverken ska ha i hanteringar av ansökningar om gemenskapspatent.

Vi kan från svensk sida acceptera större delen av det paket som föreslås. Frågan om översättningar av patentskrifter är bekymmersam. Ordförandeskapet föreslår att de s.k. patentkraven, som är en mindre del av patentskriften, ska översättas till alla språk utom i de fall när en medlemsstat frivilligt avstår från en översättning. Vår uppfattning är att den modellen är alldeles för kostsam, den blir för dyr. Frågan måste bedömas i ljuset av utvidgningen av EU med alla de språk som kommer att adderas till de nuvarande språken. Vi känner oss därför tveksamma till förslaget och skulle hellre se en billigare lösning, t.ex. den lösning som har föreslagits av kommissionen.

Ett annat bra alternativ skulle vara att enas om att det är tillräckligt om patentskriften finns på engelska, men förhandlingsläget är sådant att det ser helt omöjligt ut att enas om ett billigare alternativ än det som nu ligger på bordet.

Även om den lösning som nu föreslås inte är optimal tycker vi ändå inte att den är så dålig att vi tycker att vi ska blockera detta och omöjliggöra en överenskommelse på grund av detta. Så dålig är den inte. Naturligtvis finns det en bortre gräns för hur mycket kompromissande den här saken tål. Såväl svensk som europeisk industri har varnat för att kompromissa så långt att värdet av ett gemenskapspatent helt äts upp och att det nya systemet skulle bli så dyrt att det inte skulle vara meningsfullt jämfört med den nuvarande ordningen.

Vi anser att det skulle vara väldigt svårt att acceptera mer betungande översättningskrav än de som nu föreslagits. Jag vill för min del strida hårt för en billigare lösning vid rådsmötet. Om det inte lyckas är det dock vår uppfattning att Sverige trots allt måste ha beredskap för att i slutänden acceptera ordförandeskapets förslag även i den delen.

Anf.  15  LARS TOBISSON (m):

Jag har ingen annan bedömning än vad som redovisas här. Jag vill bara understryka att syftet med att inrätta gemenskapspatent är att förenkla jämfört med den ordning där varje lands patentorganisation ska pröva och bevilja patent. Då motverkar konstigheterna här den förenklingen. För ett litet språkområde som det svenska, och flera andra, vore den bästa lösningen att ha så få språk som möjligt förutsatt att något av språken är engelska. Det är i den riktningen man ska sträva. Jag förstår att det är det handelsministern avser att göra. Jag kan hålla med om att någonstans finns det en gräns där det blir så krångligt och kostsamt med översättningarna att man kan ifrågasätta värdet. Det är väl en balansgång att gå. Ju färre språk man kan få krav på desto bättre från svensk synpunkt.

Anf.  16  MATS ODELL (kd):

Det är självklart att vi stöder den uppfattning som regeringen har och kommer att driva – och även uppläggningen.

Jag tycker att det skulle vara intressant att få höra var de värsta motståndsfickorna finns mot en rationell lösning enligt förstahandsförslaget. Är det Frankrikes ovilja att engelskan ska ta över? Var är det problemet ytterst sitter?

Anf.  17  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON:

Jag jobbar på Justitiedepartementet med denna fråga.

Det är flera samverkande orsaker när man tittar på var det värsta motståndet finns. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt. Det handlar om två positioner, dvs. en förstahandsposition och en andrahandsposition. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  19  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gäller nu dagordningspunkt nr 13, frågan om ett förslag till direktiv om försäkringsförmedling.

Direktivförslaget går ut på att underlätta gränsöverskridande verksamhet för försäkringsförmedlare och att samtidigt garantera ett bra konsumentskydd. Förslaget innebär att alla försäkringsförmedlare ska registreras hos en behörig myndighet och att de ska uppfylla vissa yrkesmässiga minimikrav. Den som är registrerad som försäkringsförmedlare i en medlemsstat får sedan etablera sig och bedriva verksamhet i alla andra medlemsstater. Så är förslaget uppbyggt.

Det finns en olöst fråga. Den gäller direktivets tillämpningsområde. Några medlemsstater vill att förmedlare som är medlemmar i en yrkesorganisation som ställer lika strikta krav på sina medlemmar som direktivet gör inte ska behöva vara registrerade hos en behörig myndighet. Det är under förutsättning att de förmedlar bara skadeförsäkringar och att de verkar bara nationellt.

Sverige är positivt till förslaget i sin helhet. Vi ser det som en viktig del i arbetet att skapa en bra gemensam inre marknad för finansiella tjänster med bättre konkurrens och utrymme för konsumenterna.

Anf.  20  MATS ODELL (kd):

Det här är ett aktuellt ämne. Hur avgränsas en försäkring? Är det sakförsäkringar eller är det även kapitalförsäkringar inklusive fonder osv.?

Anf.  21  Hovrättsassessor EVA-LENA NEBELIUS:

Jag jobbar med denna fråga på Finansdepartementet. Direktivet omfattar liv- och sakförsäkring. Det är inga fondförsäkringar.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått besked om det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi till nästa ärende, nr 15, Gränsöverskridande betalningar i euro. Varsågod, handelsministern.

Anf.  23  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Kommissionen lade fram ett förslag i somras om en förordning om gränsöverskridande betalningar i euro. Innehållet är att bankernas avgifter för gränsöverskridande betalningar i euro inte får vara högre än avgifterna för inhemska betalningar. Regleringen ska enligt förslaget även omfatta de länder som står utanför EMU.

Bakgrunden var en undersökning som gjordes i våras där det visade sig vara oförskämt dyrt att överföra pengar. Det visade sig vara allra dyrast mellan de länder som var medlemmar i valutaunionen. Det var alltså billigare att överföra pengar mellan England och Frankrike än mellan Frankrike och Tyskland, eller mellan Sverige och England än mellan två euroländer.

Flertalet medlemsstater är nu positiva till förslaget. När vi hade det uppe vid vårt förra möte var det faktiskt bara jag som sade något vänligt om detta.

Den svenska regeringen stöder kommissionens förslag, men för att konsumenter inom hela unionen ska kunna dra fördel av regleringen vill vi att den ska omfatta gränsöverskridande betalningar i hela unionen, inte bara dem som är i euro. Det är vår uppfattning att också betalningar mellan t.ex. Malmö och Köpenhamn ska omfattas av samma prisreglering som det här är fråga om. Vi tycker att den långa period av misskötsel av frågan som banksystemet i Europa har visat ända sedan direktivet om gränsöverskridande betalningar antogs för fyra—sex år sedan gör att man nu måste gripa in med rätt okonventionella metoder för att bringa reda på marknaden.

Anf.  24  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag brukar irritera handelsministern med att säga att ag har hunnit titta i Financial Times på morgonen – så även i dag. Där framgick en stump om just det problemet, dvs. att man nu var osäker på om det var möjligt att komma fram för att banklobbyn har påverkat åtskilliga regeringar med framför allt argumentet att det här inte gick att införa så snabbt som var tänkt utan att ha ganska långa övergångstider.

Å ena sidan har vi ansett att de förhållanden som råder här är otillständiga med de avgifter som tas ut. Det bottnar egentligen i bristande konkurrens bankerna emellan över gränserna. Å andra sidan är det inte så roligt att behöva ta till en hårdhänt prisreglering på ett sådant område.

Vad är förutsättningarna att nå fram till en lösning av samma slag som nu gällde bilarnas fronter, dvs. att få en uppgörelse inom branschen inför hotet om en lagstiftning? Är det en utväg ur situationen som möjligen kan påskynda det hela?

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Även jag delar uppfattningen att det här är en typ av åtgärd som är trist och som man inte ska behöva tillgripa. Vi har i Sverige avskaffat de legala möjligheterna att göra sådant som ett uttryck för hur illa vi tycker om den typen av ingripanden. Det här är så pass extraordinärt, även om jag drar mig för att använda så hårda ord som Lars Tobisson och kalla det otillständigt, men de har haft så pass lång tid på sig.

Direktivet om gränsöverskridande betalningar syftar till att garantera en rimlig skyddsnivå för konsumenterna när de betalar på den inre gemensamma marknaden. Det är alltså en så lång period av vanskötsel att ingen tror på att bankerna frivilligt skulle ordna detta av egen kraft. Jag har inte träffat någon som litar på det. Jag har inte ens i ljuset av hotet om det här direktivet sett att bankerna har kommit fram med offensiva förslag. Det är möjligt att vi får höra det nu de allra sista dagarna. Det kanske redan har stått i morgonens Financial Times, vad vet jag. Men jag är pessimistisk på den punkten. Även om de skulle komma med sådana propåer nu tror jag att deras trovärdighet är väldigt låg.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Jag förstår att det finns en risk att det inte blir någon överenskommelse, men om det blir en sådan vilka är chanserna att den omfattar alla valutor? Finns det ett motstånd bland vissa medlemsländer mot att andra valutor än euro ska omfattas av bestämmelserna?

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det är två sorters problem.

Det ena problemet är att kommissionen inte är intresserad av mer än det här. Man bryr sig om euroområdet. Man tycker att det är genant att man har skapat en valutaunion och så är det ännu dyrare att betala inom valutaunionen än ut ur valutaunionen. Det är en badwill för reformen som man ogillar. Det adderas till konsumentaspekten.

Det andra motståndet är att England över huvud taget inte vill höra talas om detta. Det är så främmande för engelsk politik och kultur att vara med om det att de är emot det av det skälet. Vad vi tror att vi kan komma fram på är en lösning som gör att England slipper vara med om England inte vill, men att icke-euroländer som så önskar kan ingå. Kring det tror vi att det kan finnas möjligheter att nå fram, och vi jobbar för att bygga allianser och stöd för en sådan lösning.

De starka konsumentskyddsskäl som finns är ju inte begränsade till vissa valutor. De gäller alla konsumenter i hela Europeiska unionen, enligt min åsikt. Och det ska vara det perspektiv som vi driver vid bordet på måndag. Sedan får vi se hur hårt vi ska driva det och hur långt vi ska gå. Men min åsikt är att diskriminering på det här området, att vissa konsumenter ska tas om hand bättre än andra, är principiellt förkastligt. Det tycker jag inte är tilltalande att gå med på.

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag ska inte förlänga diskussionen, jag undrar bara över en sak. Eftersom det nämndes innan att det inte verkar vara något problem med de gränsöverskridande betalningarna Sverige—Euroland eller Sverige—England, utan det faktiskt fungerar utifrån den svenska marknaden, kan jag inte riktigt förstå varför man ska ha en tvångslag som rör Sverige. Kanske man är rädd för framtiden. Men om det i dag fungerar utifrån den svenska valutans perspektiv känner jag mig tveksam till att direktivet ska omfatta Sverige.

Anf.  29  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kanske uttryckte mig oklart. Detta är ett problem i hela den europeiska unionen. Det är oerhört dyrt att betala på det här sättet, och det saknar varje anknytning till kostnaderna för sådana här transaktioner.

Men den lilla ironiska poängen är att det är oerhört dyrt överallt, men att det är allra dyrast mellan euroländer. Det är inte så att det inte är ett problem. I själva verket är Sverige fyra från botten. Vi är nr 11 av 15 rankade länder på det här området.

Det vi diskuterar nu tar bara sikte på priset för att göra överföringar. Men sättet man blir behandlad på om pengarna försvinner är också dåligt. Det händer alldeles för ofta att pengarna inte kommer fram. Får man veta det eller får man inte veta det? Om man råkar få veta det på grund av att mottagaren klagar och man går till banken, vad händer då? Det är den typen av saker man också har med. Det är en rakt igenom dålig verksamhet.

Men det vi sysslar med nu tar bara sikte på priset.

Anf.  30  Hovrättsassessor EVA-LENA NEBELIUS:

Kommissionen gjorde en undersökning i våras. Man skickade in folk på bankkontor där de fick skicka iväg 100 euro. Det kostade i snitt 26 euro. Det är det som blir kvar av pengarna. Det svenska snittet ligger, som statsrådet sade, på ungefär 24 euro. Sätter man det i relation till att man skickar iväg en tusenlapp ligger Sverige inte bra till när det gäller avgifterna.

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en annan fundering. Det här handlar ju om bankernas vinstintresse. Kommer de inte att ta ut den här vinsten någon annanstans i systemet? Kommer man verkligen åt ett konsumentskydd i reell mening?

Anf.  32  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det är värt ett försök, tycker jag.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Nu har vi gått igenom dina särskilda beslutspunkter. Låt oss gå tillbaka och titta på listan. De första två punkterna är informationspunkter, där det visserligen står diskussion under det första ärendet, turism.

Anf.  34  LARS TOBISSON (m):

När det gäller de två ärendena om turism har jag bara en kommentar. Frågan har ju en förhistoria här i nämnden, och jag noterade i anteckningarna från förra sammanträdet att det är fler länder som intar den ståndpunkt jag företräder, att det är högst diskutabelt vad turism har på EU:s arbetsbord att göra.

Anf.  35  HARALD NORDLUND (fp):

Jag vill ge uttryck för samma mening och fråga: Varför räcker det inte att man ägnar sig åt informationsutbyte och samråd, samarbete på turismområdet? Varför måste man gå så här långt?

Anf.  36  MATS ODELL (kd):

Jag vill göra samma deklaration. Detta är en typiskt nationell fråga. Här har jag samma synpunkter som Lars Tobisson och Harald Nordlund.

Anf.  37  LARS OHLY (v):

Jag instämmer med de tre föregående talarna.

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag instämmer med de fyra föregående talarna.

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag instämmer med alla de föregående talarna.

Detta är en gammal fråga i nämnden. Vi har i Sverige en gemensam åsikt om detta. Men frågan som vi har tvistat om är hur pass provocerande vi ska vara vid bordet i Bryssel, hur pass hårt vi ska motarbeta de länder för vilka detta är viktiga nationella intressefrågor som de vill ta upp i det gemensamma arbetet. Är det ett så starkt nationellt intresse för Sverige att de här frågorna inte tas upp att vi ska agera hårt?

Där har vi valt en mer samarbetsvillig och flexibel attityd, även om vi överallt bromsar i enlighet med den grundsyn som råder i Sverige om de här frågorna.

Anf.  40  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag får inte detta att riktigt gå ihop. Hur kan man vara samarbetsvillig och flexibel och ändå bromsa?

Det som lite grann är poängen när det gäller de olika medlemsländernas nationella intresse av att ta upp olika frågor på EU-nivå är grundproblemet att man inte tillräckligt mycket diskuterar vad EU egentligen ska syssla med för att få legitimitet och trovärdighet bland EU:s medborgare och för att ha en genomskinlighet så att människor förstår var beslut fattas och på vilket sätt. Jag tror ändå att det ur EU:s perspektiv är negativt när man liksom accepterar att alltid haka på nya frågor.

Men hur är handelsministern både samarbetsvillig och flexibel samtidigt som han bromsar? Det skulle jag vilja få ett förtydligande av. Vad innebär det i praktiken?

Anf.  41  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi försöker att på ett artigt sätt framföra Sveriges åsikter. Men om det kommer till röstning och det hänger just på Sverige försöker vi att vara lite mer diplomatiska än provocerande. Men vi argumenterar kraftfullt för vår linje.

Att gå så långt som att stjälpa för andra länder väldigt viktiga frågor som inte innebär någon större uppoffring för oss är ett stort steg. Det är väldigt ovanligt att man gör det i EU-kretsen. Om man gör det är risken att man får igen på andra områden som är av betydelse för oss. Vi är beroende av att de ibland har respekt och förståelse för våra krav på att få behålla surströmming, alkoholpolitik eller vad det nu är för någonting. Då är det dumt, tycker jag, att vara alltför utmanande i frågor som saknar starkt svenskt intresse. Så är det.

Det är en ganska lågmäld verksamhet, en billig verksamhet. Det tar lite tid på mötena och det kan vi stå ut med.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Det verkar vara en rimlig inställning. Det här är ingen beslutspunkt, men man ska alltid uppträda vänligt men bestämt i de här sammanhangen.

Vi går över till punkten om kosmetikaprodukterna. Den har vi haft uppe förut och tagit ställning till. Vi behöver väl inte upprepa vårt beslut där. Samma sak gäller farliga ämnen, punkt 6a, om azofärgerna.

Anf.  43  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga som gäller azofärgämnena.

Jag skulle vilja veta vad som är skillnaden mellan EU:s förslag och det svenska nationella förslag som har lagts fram. Det framgår inte av underlaget.

Anf.  44  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Just förbudet av azofärgämnen har Sverige redan från arbetets början varit stark förespråkare för. Här har vi ändå nått otroligt långt i arbetet, inte minst som det från början fanns väldigt starka motsättningar.

Om man ska vara väldigt tydlig finns det naturligtvis ett problem när det gäller azofärgämnena. Det gäller helt enkelt omfattningen av förbudet. Som förbudet är utformat i nuvarande skrivelse gäller det textilier och läder. Här finns framför allt medlemsstater som vill att man ska utöka tillämpningsområdet till att omfatta alla leksaker.

Vi har från svensk sida gjort bedömningen att det inte är en framkomlig väg att i nuläget börja diskutera detta. Det har inte bara en hälso- och miljöaspekt, utan det har även så att säga en rent principiell koppling, nämligen hur man skall reglera den inre marknaden totalt sett på grund av att leksaker omfattas av det man brukar kalla ”nya metoden”, dvs. endast de allmänna säkerhetsvillkor som anges i leksaksdirektivet.

Miljölagstiftningen har av hävd alltid legat vid sidan av den typ av regleringar som ”nya metoden” är, dvs. man går till miljösidan och tittar på vilka miljökrav det är man ska uppfylla. Sedan tittar man på vilken typ av tekniska specifikationer man måste uppfylla för att kunna få acceptans och godkännande för sin produkt.

Det här är så att säga en diskussion som har ett betydligt vidare och mer djupgående perspektiv. Vi ser från svensk sida att drar vi in denna retorik i diskussionerna i detta sena förhandlingsläge riskerar vi att det inte blir något direktiv eller något förbud över huvud taget mot azofärgämnen.

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en följdfråga: Vad innebär EU-förbudet ur svenskt perspektiv? Kan vi ha ett mer utökat nationellt förbud?

Anf.  46  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Det innebär inte att vi nationellt kan ha ett mer långtgående förbud på grund av att detta blir en totalharmonisering.

Däremot har vi från svensk sida redan sedan tidigare ett flertal regler på dessa områden. Särskilt för textilier och läder är detta ett ämne som är utfasat när det gäller svenska intressen.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att jag kan upprepa att jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  48  MATS ODELL (kd):

Jag vill ställa en fråga om punkt 14. Det är en lägesrapport som gäller offentlig upphandling av varor och tjänster för byggentreprenader liksom förslag till direktiv på området vatten, energi och transporter.

Sverige har på det här området ganska ensamt tillsammans med de nordiska länderna drivit kraven på miljöhänsyn och socialt hänsynstagande, livscykelanalys och sådant. Hur ligger detta till nu?

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Detta är inget beslutsärende.

Anf.  50  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Jag skulle vilja inleda med att säga att när Sverige gick med som medlem i EU var vi ensamma om att säga att sysselsättningen är en fråga som EU borde engagera sig i. Som ni alla vet blev slutsatserna vid Lissabontoppmötet att sysselsättning står mycket högt upp på EU:s dagordning.

Det är lite samma sak när det gäller ett konkurrenspolitiskt instrument som offentlig upphandling, särskilt när man talar om livscykelperspektiv och social hänsyn. Det här är Sverige, precis som har sagts här, i nuläget relativt ensamt om att driva tillsammans med våra nordiska kolleger, framför allt Danmark.

Vad vi däremot har kunnat se är att någon måste ta det första steget och börja föra debatten, inte minst i ljuset av de tolkningsmeddelanden som kommissionen har tagit fram. Svensk uppfattning om kommissionens meddelanden, inte minst dess tolkningsmeddelanden, är att de ur svenskt perspektiv är ganska snäva. Någon måste därför föra debatten vidare. Här har Sverige gjort det, och i nuläget är vi relativt ensamma.

Det enda sättet att vinna, som vi nu har förstått, inte minst efter det svenska ordförandeskapet, är via goda argument. Inte minst på miljösidan för vi en mycket djupgående diskussion när det gäller arbetet med hållbar utveckling totalt sett. Där vill jag tillägga att strategin för hållbar utveckling på den inre marknaden just inkluderar offentlig upphandling som ett av de viktiga instrumenten. Vi har åratals utredningar och argument bakom oss som vi kan föra in i den europeiska debatten. Vår förhoppning är att detta är det som kommer att öppna dammluckan.

Anf.  51  LENNART DALÉUS (c):

Jag tycker att det är en bra ståndpunkt Sverige driver, och jag tycker att man ska driva den ståndpunkten mycket tydligt och hårt.

Frågan måste ha föredragits i parlamentet. Vem är det där som i sådana fall har medverkat till en försvagning av det föreliggande förslaget? Jag tolkar det som en försvagning av miljöhänsynen. Jag undrar alltså: Hur har parlamentet agerat i den här frågan?

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp):

Jag hade en liknande fråga och en fråga till.

Om vi från svensk sida inte skulle lyckas argumentera på ett bra sätt eller få igenom våra bra argument, vilka konsekvenser får det för de nationella bestämmelserna för upphandlingar och miljöhänsyn? Vi har ju tagit viktiga kliv framåt i det här avseendet, kopplat till Agenda 21 m.m. Får det här konsekvenser nationellt?

Anf.  53  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Självklart får det konsekvenser nationellt – hypotetiskt nu naturligtvis i och med att vi inte är där än – den dagen ett förslag ligger på bordet som inte inkluderar dessa delar. Därifrån får man klara direktiv som ska genomföras i medlemsstaterna, och det finns en rad uppmärksammade rättsfall från EG-domstolen där man just tar fasta på detta.

Det vi från svensk sida framför allt vill undvika med detta arbete är dessa kniviga tolkningssituationer som vi har sett tidigare och som vi även framdeles kommer att se och som handlar om i vad mån direktiven lämnar ett utrymme att ställa krav på t.ex. miljön. Det är det vi önskar tydliggjort på ett betydligt bättre sätt än i dagsläget.

Men det är klart att det här kommer att slå på så sätt att när väl bestämmelserna genomförs måste man i ljuset av dem se över hur de nationella bestämmelserna ser ut. De kan då inte ställas i strid mot detta. Det här blir en fortsatt tolkningsfråga. Det önskar vi undvika.

När det gäller parlamentet är det samma tongångar, som vi har förstått via dem som har ansvar för direktivet, nämligen en oförståelse när det gäller ett konkurrenspolitiskt instrument. De nya bevekelsegrunderna har ännu inte fått den genomströmning som man önskar. Här måste självklart ett fortsatt arbete ske på alla fronter.

Anf.  54  LARS TOBISSON (m):

Jag har en annan fråga, om en punkt som står rätt långt fram på listan, resultattavlan. Där fick vi relativt sent ett papper som visar utfallet på den här tavlan. Jag antar att det var efter förhandling i Coreper.

Det här är ett bra instrument för att se till att bestämmelser som ska införas på den inre marknaden också kommer till stånd i medlemsländerna. Sverige har där haft en berömvärd position, men jag noterar i redovisningen att vi när det gäller genomförandeunderskott har försämrats från en så god siffra som 0,5 % till 0,9 % och därmed blivit förbigångna av Finland och Danmark.

Man behöver kanske inte fästa så mycket avseende vid sådana här små skillnader, men en promille är som bekant viktig i olika sammanhang här och jag undrar om det är en tillfällighet som har lett till den här försämringen eller om det är en tendens. Kommer man att göra något för att återerövra förstaplatsen i det här hänseendet?

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi ligger fortfarande över 99 %. Jag tycker att det är väldigt bra. Det är glädjande att fler länder är med och tävlar på den nivån.

Det är i de små ländernas intresse att de gemensamma reglerna genomförs. Det är vi som stängs ute om det här inte fungerar. Jag ligger på och Utrikesdepartementet ligger på apparaten i Sverige för att allt som vi är med och beslutar i Bryssel ska bli genomfört. Vi har tagit på oss det som vår uppgift och vi är rätt stolta över att sedan den här ordningen kom till har Sverige konsekvent legat bland de absolut främsta.

Vi sprider ibland information om hur vi bär oss åt, för det är inte så enkelt som det låter. Vi får väl se om vi ska lägga på ett kol och höja över 9,5  % igen, men jag tycker att det är fullt acceptabelt som det är.

Det handlar om ett väldigt litet antal direktiv. Något enstaka moment som hakar upp sig i landets parlament kan mycket väl göra att man halkar ned lite grann eller att allting inte håller tiden.

Låt mig peka på en sak i det här sammanhanget som inte är svenskt på samma vis men som är ett glädjeämne för oss, nämligen att man vid toppmötet i Stockholm i våras från alla medlemsstaternas sida åtog sig att få upp siffran för den här eftersläpningen till 1,5  %. Och det har man nått nu för första gången.

Sade jag fel nu? Ni får snart en komplettering. Men hela nivån på hur medlemsländerna generellt jobbar med det här har höjts kraftigt, så Stockholmstoppmötets ambitioner har i alla fall närmats.

Anf.  56  Politiskt sakkunnige NIKLAS JOHANSSON:

Det man framför allt ser är att det man skrev in vid Stockholmstoppmötet och det alla medlemsländer åtog sig börjar märkas. Det märks kraftiga förbättringar i många fler länder än de som var bra förut. Det är många som säger att det är väldigt glädjande.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är klara med samrådet med handelsministern i dag. Vi tackar för det.

2 §  Fiske

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 18 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 november 2001

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit.

Vi ska gå in på rådsfrågorna som rör fisket. Men vi ska som vanligt börja med en liten återrapport från det fiskerådsmöte som hölls den 18 juni i år.

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi höll en första detaljerad riktlinjedebatt som avsåg kommissionens grönbok om den framtida fiskepolitiken. Till grund för den debatten låg ett frågeformulär som det svenska ordförandeskapet hade utarbetat. Arbetet med grönboken fortsätter under hösten.

Ett enat fiskeråd antog slutsatser om en handlingsplan för biologisk mångfald på fiskets område. De slutsatserna innebär bl.a. att långsiktiga förvaltningsplaner ska utarbetas, att datainsamlingen av beståndssituationen ska inkludera både målarter och icke målarter och att försiktighetsprincipen ska tillämpas även för icke målarter. Målarter är alltså de fiskar som man vill ha och icke målarter är de fiskar man får på köpet, så att säga.

Kommissionen presenterade läget i arbetet med återhämtningsplaner för torsk och kummel i Nordsjön. Den presentationen grundades på en rapport från ICES. Kommissionen framhöll att en mycket hård hantering krävs för att komma till rätta med beståndssituationen. Återhämtningsplaner kommer att utarbetas. Förslag på nya och ingripande tekniska regleringar kommer att läggas fram, ytterligare begränsningar i fiskeansträngningarna, minskade TAC:er för såväl torsk som kummel och arter där torsk och kummel förekommer som bifångst.

Kommissionen presenterade ändringsförslag och förlängning av FUP 4. Någon diskussion förekom inte. Det är detta vi ska diskutera vid nästa veckas möte.

En förlängning av stillaliggandestödet till de spanska fartyg som drabbades av det uteblivna fiskeavtalet med Marocko godkändes i enlighet med Europaparlamentets ändringsförslag, dvs. en förlängning t.o.m. den 31 december 2001.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Vi går över på dagordningen för nästkommande rådsmöte.

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

A-punktslistan har vi inte fått ännu, så vi vet inte vad den innebär.

På den kommenterade dagordningen är det punkt 3 som handlar om det fleråriga utvecklingsprogrammet, FUP 4. Det ska inte fattas något beslut, utan det blir en diskussion.

Det handlar om att en ettårig förlängning har föreslagits med ytterligare nedskärningskrav i enlighet med vad som tidigare gällt per år under perioden. Det finns här en diskussion om huruvida man skulle ha nedskärningskrav eller inte. Men vi stöder aktivt en nedskärning, därför att det finns en överkapacitet i fiskeflottan. Detta är som sagt förslaget.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa ärende på listan.

Anf.  63  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar om att främja anpassningen av fartyg och fiskare för dem som var beroende av Marockoavtalet. Ni kommer ihåg att vi under det svenska ordförandeskapet avbröt detta avtal. Det betyder att ett antal båtar och fiskare, främst i Spanien, men också något lite i Portugal, nu har problem med sina fiskebåtar. Ungefär 98 % är spanska båtar och fiskare och 2 % är portugisiska.

Det förslag som nu ligger på bordet avser omstruktureringsplaner för dessa fiskefartyg. Planerna omfattar åtgärder av samma slag som de som finansieras genom Fonden för fiskets utveckling, men de får alltså mer pengar. De får ytterligare pengar för denna omstrukturering, för skrotning och i vissa fall för modernisering av sina båtar, som det heter. Det krävs en medfinansiering, lite olika beroende på vilken åtgärd som ska vidtas.

Anf.  64  WILLY SÖDERDAHL (v):

När man tittar på de åtgärder som ska vidtas kan man väl tycka att det som sägs om att man ska ta ned kapaciteten är bra. Men precis som vi i Sverige skriver i ståndpunkten är det mycket märkligt att man ska modernisera och föra över till andra fiskevatten som EU har tillgång till. De finns ju inte. Det finns inga fiskevatten inom EU där det är kapacitetsbrist, vad jag vet. Då blir det ju ingen slutlig omställning, utan då betalar vi för att ställa om till ett annat fiske som vi i ett senare skede får betala för att lägga ned. Det blir ingen lösning av problemet, utan man skjuter det framför sig.

Vad jag undrar är hur hårt Sverige kan driva den här ståndpunkten. Ni har ju tagit upp samma problem för att få gehör för detta. Det är definitivt ingen lösning.

Anf.  65  CARL G NILSSON (m):

Jag instämmer i Willy Söderdahls resonemang. Vi har ju tidigare framfört frågor och kritik med anledning av Marockoavtalet. Vi har nu två ärenden som kan sägas delvis hänga ihop. Också nästa punkt gäller ett fiskeavtal med tredjeland. Det blev inte något avtal med Marocko och man har fiskare som ligger i hamn och väntar, och samtidigt ska vi diskutera ett nytt avtal med Mauretanien. Ett enkelt synsätt skulle kunna vara att man bör flytta sitt fiske. Jag tycker att hela principen att vi köper så stora fisken i tredjeland i högsta grad behöver diskuteras och omprövas. Det framgår i och för sig också av nästa ärende, så detta är mera en reflexion.

Anf.  66  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Denna fråga har varit uppe flera gånger tidigare. Den har också en budgetteknisk aspekt när det diskuteras hur de här kostnaderna ska täckas in i nästa års budget. Där hade man från början den tanken att det skulle tas under flexibilitetsinstrumentet, något som ju är alldeles orimligt. Det är en reserv för reserven i budgetsammanhang.

Man har sedan talat om att det skulle belasta kategorin 3 Inre politik, när det i själva verket om något är en strukturfråga. Det lite ironiska är att man förmodligen med strukturmedel har byggt upp den fiskeflotta som nu har blivit överflödig, och när den ska tas ned är det naturligtvis en strukturfråga. Det har utbrutit arbetsbrist beroende på den förändrade avtalssituationen.

Detta är kanske inte i första hand en fråga för fiskerådet att diskutera, men det belyser lite grann de här konstigheterna. Också Carl G Nilsson var lite inne på detta. Man får en känsla av att avtalet med Mauretanien utvidgas, i varje fall kostnadsmässigt. Jag antar att man där kan ta större fångster. Det får inte bli på det viset att man fortsätter att betala ett slags stillaliggandestöd till båtar som har varit engagerade i fisket på Marocko och sedan med strukturpengar bygger upp en ny flotta för Mauretanien. De är trots allt grannstater, och man föreställer sig att det skulle gå att använda samma redskap.

Jag ser i den kommenterade dagordningen att Sverige vill diskutera principen att inhandla fiskevatten eller fiskerätter från u-länder, och jag tycker att det finns alla skäl att göra det. Om jag har förstått saken rätt betalar man på ett eller annat sätt för rätten att fiska, tidigare i Marockos och nu i Mauretaniens vatten. Sedan delar man ut den här rätten till vissa medlemsstater. Det sker mycket detaljerat för varje fisksort. Spanien ska få ta ett visst antal ton och Italien och Portugal ett annat antal ton.

Jag tycker att detta är en ganska orimlig lösning. Det är i det långa loppet bättre att de här länderna får utveckla sina egna fiskeflottor och att vi sedan får köpa fisken därifrån.

Anf.  67  ULF BJÖRKLUND (kd):

Det som behöver sägas är väl redan sagt. Jag instämmer med de tre föregående talarna.

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Också jag skulle kunna instämma med de föregående talarna. Jag tror att det finns en stor samsyn dels beträffande överkapacitet och därmed överfiske historiskt sett, dels vad gäller tredjelandsavtal. Där fick vi en unik insyn under vårt ordförandeskap, vilken vi nu använder för att ifrågasätta dessa avtal. Vi började när det gällde Marocko – och det gjorde vi faktiskt redan långt före ordförandeskapet - att undra över riktigheten i att ha ett avtal med ett tredjeland på det sättet. Jag kan väl återkomma till detta när det gäller Mauretanien.

Vad avser Willy Söderdahls fråga vill jag säga att Spanien hävdar – och det ska de också deklarera – att det för det första finns avtal med tredjeland vilka så att säga inte har gått fullt ut. Det låter underligt, men så är det. Man har haft Marocko, som ligger nära, och har kunnat gå med sina båtar dit. För det andra ska man fiska i spanskt vatten med den flotta som man till en del är på väg att modernisera.

Det är också så att avtalet med Mauretanien är utvidgat, och då får Spanien ytterligare fiskevatten där. Jag kan återvända till Mauretanienfrågan under den punkten.

På Lars Tobissons fråga om pengar osv. kan jag säga att jag delar hans uppfattning. De här ytterligare omstruktureringspengarna skulle tas ur den s.k. flexibilitetsreserven, och det kan man ha många synpunkter på, tycker jag. Jag hoppas att det också blir en fråga för Tobisson i hans kommande ämbete att ha synpunkter på.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi nu kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 4.

Vi övergår till ärende 5 Mauretanien.

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Detta är en omdebatterad fråga. Vi ska nu teckna ett nytt avtal, som är framförhandlat mellan EU och Mauretanien. Eftersom avtalet med
Marocko föll under det svenska ordförandeskapet, något som Sverige verkligen inte sörjde över, blir avtalet med Mauretanien gemenskapens största fiskeavtal. Det blev färdigt i juli, och det har ett värde av 86 miljoner euro. Det tidigare avtalet var på 52 miljoner euro, så det är fråga om ett utvidgat avtal.

Hur kommer sig då frånvaron av avtal med Marocko? Det är omfattande. Vi ska också komma ihåg att det betyder mycket för Mauretanien. Det tidigare avtalets värde översteg 15 % av landets budgetintäkter, och det här är förmodligen värt ännu mer.

Pengarna till Mauretanien går till att bygga upp en infrastruktur: hamnar, vägar, kylanläggningar och fartyg. På sikt är tanken den att man där ska ha en egen fiskerinäring. Det måste vara en svensk ståndpunkt att varje land så långt det låter sig göras ska kunna få bygga upp sin egen fiskenäring och fiska i sitt eget vatten.

Vi har, som sagt, fått en insyn i det här som vi inte hade tidigare, och det har lett till att vi nu tillsammans med Tyskland har utarbetat en deklaration om hur de här avtalen bör se ut i framtiden. I den deklarationen betonar vi bl.a. vikten av ordentliga beståndsanalyser, hänsyn till tredjelandets egen flotta och deras utvecklingsbehov. Vi har dessutom initierat ett mer långsiktigt samarbete med några ytterligare medlemsländer: Tyskland, som jag har nämnt, men också Storbritannien och möjligen Danmark – vi vet inte hur Danmark nu kommer att ställa sig.

Vi kommer att bjuda in till ett tjänstemannamöte för att påbörja en diskussion om de långsiktiga frågorna. Jag vill säga detta nu, eftersom vi ser det lite grann som ett svenskt avstamp i ett nytt arbete med just en annorlunda syn på tredjelandsavtal.

Anf.  71  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi var tidigare inne på att Mauretanien nu på något vis ersätter Marocko. Jag tycker att det inte känns rätt. Vi talar först om hur fel det var med Marocko, och sedan godkänner vi ett avtal med Mauretanien i stället. Det är inte alls bra. Vi har vid det här bordet också pratat om bistånd, speciellt om ett avsnitt som gäller bistånd och fiske, där man skulle samordna det här. Vi beslöt då att det är viktigt. Jag tycker att det här verkar i en annan riktning.

Jordbruksministern säger nu att meningen är att Mauretanien så småningom ska ta över det här. Jag tycker att det minsta kravet då är att det ska finnas med i beslutet. Det ska finnas en plan för att detta år 2006 ska ha övertagits av Mauretanien. Då finns det någon täckning för orden. Annars sitter vi här i samma sits igen och får ta samma beslut som beträffande Marocko. Detta borde vara ett minimikrav.

Anf.  72  CARL G NILSSON (m):

Jag tror att det framgick av mitt förra inlägg att den ståndpunkt som regeringen har om hur deklarationen ska utformas är bra. Man ska ta hänsyn till utvecklingen av landets egna möjligheter, till dess egen flotta och till beståndssituationen.

Anf.  73  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Man skulle kunna tycka att vi ska bestämma att när det här avtalet går ut 2006 är det färdigt, men vi är trots allt två parter. Under de här förhandlingarna framfördes det inget krav från Mauretanien att inte ha något avtal. Detta beror naturligtvis på att man där får in rätt mycket pengar. Skulle det nu inte bli något avtal, skulle det vara förödande för landets ekonomi. Jag vill återigen understryka att en del av de pengar som EU betalar för fiskevattnet går till uppbyggnaden av en egen fiskerinäring. När den är uppbyggd kan inte jag säga. Jag tror att det är svårt för alla att säga om det är 2006 eller 2008 eller när det kan vara.

Det viktiga är arbetet med de nya idéerna, som har inletts och som Sverige inte är ensamt om. Tyskland är med, och det kommer vi att tillkännage i en deklaration på tisdag. Det kommer att betyda att det blir på ett annat sätt framöver.

Jag vill också säga att det finns en klausul i avtalet som säger att man ska kunna göra en översyn av beståndssituationen under pågående avtalsperiod för att kunna minska fisket, om det anses nödvändigt. Det är något som inte har funnits tidigare.

Med tanke på utveckling och fattigdomsbekämpning vill jag säga att utvecklingsrådet den 8 november i år antog en resolution om fiske och fattigdomsbekämpning, eftersom fisket kan och bör spela en viktig roll i fattigdomsbekämpningen. Vi kommer naturligtvis också att ta in detta i våra tankar inför framtiden.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende 6a.

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är bara en rapport om uppföljning av genomförandet av den gemensamma fiskerikontrollen. Det blir ingen debatt och inget beslut om det.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Vi har också ärende 6b, som gäller en föredragning av kommissionen.

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vad gäller fiskerikontrollerna säger kustbevakningen när man är ute och pratar med den att denna kontroll inte fungerar speciellt bra. När t.ex. baltbåtarna kommer rapporterar de till EU, och kustbevakningen får reda på det ett eller två dygn efteråt. Då gäller diskussionen om de har fiskat utanför Sveriges vatten eller på Sveriges vatten. Det måste fungera på samma sätt över hela EU. Man klagar en hel del över att rapporteringen går till EU, eftersom man själv inte klarar den. Det hade varit bättre om rapporteringen skulle ske när man går in i ett annat lands vatten och till det land som ska sköta kontrollen, inte till EU. Det blir en onödig rundgång. Jag undrar om detta har diskuterats någon annanstans.

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag hör av den sakkunniga att detta har ändrats. Fr.o.m. nästa år ska detta rapporteras direkt och först till Sverige.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Punkten b gäller det fortsatta arbetet. Det blir tydligen fortsatta förhandlingar under det ärendet, men är det bara en rapport om läget?

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har detta under samma punkt. Också det är en presentation.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då betraktar vi det i dag som en ren informationspunkt.

Vi går vidare. Jag har nu fått upplysning om att ärende 7 har utgått men att det i stället har kommit till en annan punkt 7, som gäller avtal med Norge. Stämmer det?

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ärende 7, som skulle gälla orienteringspriserna, blir en A-punkt.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Man har alltså redan träffat en överenskommelse i Coreper om det. Men det hindrar ju inte att det är ett viktigt ärende.

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej, inte alls, men det var helt okontroversiellt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Ja, och regeringen har stött det. Men jag kan underställa nämnden detta och konstatera att den ställer sig bakom regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi det tillkommande ärendet om ett samråd om fiskeavtalen när det gäller Norge.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en ny beslutspunkt på dagordningen, som kom alldeles nyligen på begäran av kommissionen. Därför finns den inte med på er dagordning. Orsaken är att kommissionen behöver en gemensam EU-position i frågan bl.a. som underlag för de bilaterala förhandlingar som vi bedriver med Norge och Färöarna. Det handlar om blåvitling. För blåvitlingen hade man en framförhandlad kvot om 600 000 ton för innevarande år. Man fördelade inte detta, och det har gjort att det mer eller mindre fiskades fritt och att det har tagits upp över en miljon ton fisk. Det är skälet till att kommissionen nu vill göra på ett annat sätt.

Utgångsbudet från kommissionen, som Sverige stödde, var att man skulle ha en kvot om 300 000 ton. När man diskuterade detta med de berörda staterna gick detta inte igenom, utan slutbudet blev 500 000 ton. Hade det inte blivit 500 000 ton i de förhandlingarna, vilket vi nu får se om rådet ställer sig bakom, hade det återigen blivit ett s.k. fritt fiske. Det hade tagits upp mer än vad som är försvarligt.

Därför stöder Sverige, även om det är med sorg i hjärtat, uttaget av 500 000 ton. Ännu så länge är det bara Sverige, Tyskland och Storbritannien som stöder kommissionen i detta avseende, men det är egentligen lite för mycket. Kan vi inte fatta beslut blir det alltså fritt fiske, och därför anser jag att man får ta det här, för det är en realistisk nivå.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Vi har då Övriga frågor, och det är såvitt jag förstår bara informationspunkter.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, det handlar om FN-avtalet om gränsöverskridande fiskebestånd, som ska rapporteras av kommissionen.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar jordbruksministern för samrådet i dag.

3 §  Konsumentfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 27 september 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 november 2001

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få hälsa statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi ska börja med konsumentfrågorna.

Först ska vi få en återrapport från det ministerrådsmöte som ägde rum den 27 september.

Anf.  91  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

På det förra rådsmötet den 27 september lyckades vi uppnå en politisk överenskommelse om direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Detta är en fråga som vi har haft uppe ett antal gånger också i detta rum. Det är därför skönt att kunna redovisa att någonting har ägt rum och att det har blivit resultat.

Vi fick motta en hel del beröm för våra insatser under vårt ordförandeskap och för att ha ”pushat” frågan nästan i hamn.

En annan fråga på dagordningen vid det förra mötet var förberedelserna inför eurons införande. Kommissionen konstaterade i sitt inlägg att statistik nu visar att det inte är så dåligt ställt med förberedelsearbetet inför eurons införande. Varje medlemsstat redogjorde för sina förberedelser och erfarenheter.

Tjänster av allmänt intresse fanns också på dagordningen för att kommissionen skulle presentera arbetet med sin rapport om dessa tjänster. Som ni vet gjorde Europeiska rådet en beställning till kommissionen och rådet att rapportera om detta vid det kommande toppmötet i Laeken. Det är någonting som kommer att komma upp på det kommande rådsmötet också. Jag återkommer därför till frågan.

Under punkten Övrigt behandlades två frågor på Belgiens initiativ, dels frågan om konsumenters överskuldsättning, dels frågan om olyckor i hemmen. Belgien hänvisade bl.a. till en vitbok från en organisation som heter ECOSA, European Consumer Safety Association, som visar att olyckor i hemmen är ett utbrett problem som också får stora ekonomiska konsekvenser för samhället. Frågan om överskuldsättning är också en fråga för kommande rådsmöte, och jag återkommer till den.

Jag vill också berätta något som vi inte visste när jag var här på EU-nämnden före förra rådsmötet, nämligen att produktsäkerhetsdirektivet antogs som en A-punkt på det förra rådsmötet. Det blev klart i sista stund. Det var också ett direktiv som vi slet hårt med under ordförandeskapet. Det var alltså bra.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då är ordet fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Eftersom ingen begär ordet kan vi lämna den och går in på statsrådets dagordningspunkter, nämligen punkterna 9, 10, 11, 16 och eventuellt 21. Då börjar vi väl med punkten 9.

Anf.  93  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Eftersom jag inte har den dagordningen framför mig kanske ordföranden kan berätta för mig vilken som är punkten 9 i ert utkast.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Det är konsumentkrediter och konsumenternas skuldsättning.

Anf.  95  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det belgiska ordförandeskapet har utarbetat ett förslag till rådsresolution som syftar till att föra upp frågan om överskuldsättning på gemenskapsnivå. Det finns en hel del olika uppfattningar från olika medlemsstater om behovet av initiativ på gemenskapsnivå på detta område. En del medlemsstater anser att detta enbart är en nationell angelägenhet. Andra menar att det behövs initiativ på gemenskapsnivå. Från svensk sida välkomnar vi ordförandeskapets initiativ. Vi ställer oss bakom det initiativ som ligger på bordet. Vi anser att det nog är lite för tidigt att reglera särskilt i denna fråga och menar att vi först vill se vad revideringen av konsumentkreditdirektivet kan innebära. Där finns en hel del saker som har direkt koppling till överskuldsättningsproblematiken. Vi anser att revideringen av konsumentkreditdirektivet kan ge oss verktyg för att motverka överskuldsättning hos konsumenterna. Det skulle åtminstone kunna vara så om vi använder oss av revideringen på rätt sätt. Men vi säger också, precis som förslaget nu ser ut, att ett system för utbyte av information mellan medlemsstaterna är ändamålsenligt redan nu.

Anf.  96  LARS TOBISSON (m):

Man kan allmänt göra den iakttagelsen att det nuvarande ordförandeskapet Belgien har en benägenhet att ta upp ärenden av lite oväntat slag. Och det sammanhänger ofta med att den nationella regeringens kompetens är så begränsad att man nästan får hitta på ämnen som den har rätt att ta upp för sina regioner. Detta förefaller att vara ett sådant fall. Jag kan inte se att frågan om konsumenternas överskuldsättning är ett EU-ärende eller att det har någon nämnvärd gränsöverskridande karaktär, att man skuldsätter sig i olika länder bara för att komma upp i överskuld eller något liknande.

Även om ministern svävade lite på målet om angelägenheten i detta så konstaterade jag med tacksamhet att man i föredragningspromemorian säger att man kan ifrågasätta om det är nödvändigt med gemensamma regler för att reglera överskuldsättningen. Och under alla omständigheter så kan man ju inte gå längre i detta läge än vad man här också kommer fram till, nämligen att informationsutbyte är det som maximalt skulle behövas på området.

Anf.  97  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag delar också denna skepsis till om vi skulle kunna få fram gemensamma regler när det gäller denna överskuldskrivning. Det är också fråga om huruvida man ska kunna tänka sig några regler som är möjliga att tillämpa i de olika länderna. Det står att medlemsstaterna inte är eniga i denna fråga. Det kan jag förstå. Jag är lite nyfiken på att få veta hur många av dem som är negativa till detta. För Folkpartiets del skulle vi gärna se att vi från svensk sida också är negativa till detta, eller åtminstone negativt avvaktande.

Anf.  98  WILLY SÖDERDAHL  (v):

Jag vill bara instämma i den skepsis som har framförts här.

Anf.  99  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är ungefär de synpunkter som ni nu har fört fram som också förs fram från en del medlemsstater. Jag kan säga att ungefär hälften av medlemsstaterna delar den uppfattning som ni för fram. Från svensk sida menar vi då att initiativet som det nu är utformat är en god avvägning mellan de olika uppfattningar som finns bland medlemsstaterna och att ett ökat informationsutbyte är en bra grund att stå på inför framtiden.

Vi är i dag inte i den situationen att det finns så mycket av kreditgivning över gränserna. Men det kommer säkert med en allt ökande handel, allt större internationalisering och samarbete över gränserna att bli fallet i framtiden. Då kan det också vara viktigt att vi följer utvecklingen och ökar informationen också av den anledningen, för att stå bättre rustade inför eventuella åtgärder i framtiden.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi över till konsumentinflytandet på den inre marknaden.

Anf.  101  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är en presentationspunkt på dagordningen som handlar om en rapport från den konferens som det belgiska ordförandeskapet anordnade den 4—6 oktober. Konferensen behandlade produktsäkerhet, marknadskontroll, konsumentorganisationernas roll, nya områden och utmaningar, behov av nya regelverk för konsumentskydd, etc.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså en informationspunkt.

Nästa ärende är också en sådan punkt. Den gäller en grönbok som presenteras.

Anf.  103  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Denna punkt är av något större politiskt intresse, eftersom den är betydligt mer framåtsyftande. Den handlar om grönboken om konsumentskyddet inom Europeiska unionen i framtiden. Grönboken är tänkt att utgöra ett diskussionsunderlag angående vilka nya typer av regleringsformer som kan behövas till gagn för både konsumenter och företag på den inre marknaden. Syftet är att undersöka möjligheten att skapa ett mer flexibelt regelverk i form av ett ramverk för bl.a. marknadsföring som ska vidareutvecklas i samarbete med konsumentföreträdare, näringsliv och andra intressenter på marknaden. Det handlar om riktlinjer och branschöverenskommelser som ett komplement till lagstiftning. Även tillsynsmyndigheternas samarbete på det europeiska planet tas upp i denna grönbok.

Vi återkommer med en faktapromemoria om denna fråga till nämnden.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Detta är en fråga som vi får anledning att återkomma till och som lagutskottet naturligtvis kommer att intressera sig för.

Då går vi över till ärende 16 om tjänster i allmänhetens intresse.

Anf.  105  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Som jag nyss sade gjorde Europeiska rådet vid sitt Nicemöte en beställning att både rådet och kommissionen ska rapportera till Laekentoppmötet i december. Kommissionen presenterade sin rapport den 17 oktober, och rapporten berör framför allt hur en större förutsägbarhet och ökad rättssäkerhet vid tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om tjänster av allmänt intresse ska kunna säkerställas. Rapporten behandlar också frågan om en mer systematisk utvärdering på gemenskapsnivå av dessa tjänster.

På rådsmötet ska medlemsstaterna besluta om rådsslutsatser. När det gäller förhållandet till bestämmelserna om statligt stöd så välkomnar vi från svensk sida principiellt att ansträngningar görs för att ytterligare klarlägga definitioner och tillämpningsförfaranden. Men vi anser att tiden inte är mogen att bestämma att detta ska ske i form av ett direktiv, vilket några medlemsstater har velat.

Vi välkomnar från svensk sida också en mer systematisk utvärdering av tjänster av allmänt intresse, som bl.a. ska inkludera effekterna för medborgarna och konsumenterna.

Sveriges övergripande ståndpunkt, som jag har redogjort för vid ett antal tidigare tillfällen, när det gäller tjänster av allmänt intresse är att den pågående liberaliseringen av tjänster ska fortsätta. Den leder ju till lägre priser, större valfrihet och förbättringar. Men det är då viktigt att konsumentpolitiken inom unionen utvecklas i samma takt och att tillgång för alla säkras. Vi anser att en fortsatt liberalisering går att förena med dessa intressen.

Anf.  106  LARS TOBISSON (m):

Jag har kanske tidigare här i nämnden sagt detta, men inte till demokratiministern, om begreppet tjänster i allmänhetens intresse eller vad det brukar heta. Jag fick under arbetet i konventet om grundläggande rättigheter klart för mig att det är ett täckord eller ett kodord som Frankrike fick in i fördraget och som man använde för att avvärja försök att få landet att avreglera olika marknader, elmarknaden, telemarknaden, osv. Därför bör man vara mycket misstänksam mot allt som tas fram under denna rubrik. Det kan mycket väl ligga protektionistiska och regleringsvänliga inslag i det hela. Jag ser därför med tillfredsställelse på att man från svensk sida håller sig avvaktande här och avvisar tanken på direktiv och att man vill ha mer underlag. Man måste vara väldigt vaksam på att detta inte leder till ett regelsystem som förhindrar konkurrens och avreglering på de tjänsteområden som detta rör sig om.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet Britta Lejon kommentera detta?

Anf.  108  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Kanske inte i sak. Jag tror att vi har utbytt åsikter om detta tidigare. Och det finns väl all anledning att instämma i beskrivningen av de franska ståndpunkterna här.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då vidare till ärende 21. Jag har fått uppgift om att den har strukits från dagordningen, alltså tillämpningen av internationella redovisningsstandarder. Har den inte strukits, eller?

Anf.  110  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är inte riktigt min fråga. I vilket fall som helst är det inget som jag är förberedd på att tala om.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Det kanske är punkt 22 som ska tas upp och som handlar om datorskyddet.

Anf.  112  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är övriga frågor.

På initiativ av Sverige tas alltså frågan om dataskyddsdirektivet upp som en övrig punkt. Bakgrunden är att enligt direktivet skulle kommissionen senast i oktober i år ha kommit med en rapport om hur direktivet har genomförts och eventuellt förse den rapporten med lämpliga ändringsförslag. Någon sådan rapport har Sverige ännu inte fått del av. Därför har vi tagit initiativ till att denna punkt tas upp.

Sverige vill att direktivet ändras från att reglera varje steg av i princip all behandling av personuppgifter till att förbjuda missbruk av personuppgifter.

Justitiedepartementet har gjort en offentlig utvärdering av dataskyddsdirektivet som ger ett starkt stöd för den ståndpunkten.

Syftet med att ta upp frågan om dataskyddsdirektivet är naturligtvis att sätta press på kommissionen att komma med en rapport och så småningom kanske också med ändringsförslag och att tydligt föra fram de svenska synpunkterna på vilken inriktning som ändringarna i så fall ska ha.

Anf.  113  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är tacksamt att statsrådet tar upp dessa frågor och försöker driva dem. Vi är nämligen många partier här i riksdagen som har varit väldigt irriterade över detta dataskyddsdirektiv och fört fram det i olika sammanhang. Det är alltså jättebra att Sverige ligger på där.

Men jag funderar på varför man inte kan ändra dataskyddsdirektivet. Har man insett att det är svårt? Jag är lite nyfiken på varför det ska vara så svårt för EU att göra någonting åt detta.

Sedan undrar jag: Vet statsrådet om alla länder i EU nu har accepterat detta?

Anf.  114  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Luxemburg, Tyskland och Frankrike har av kommissionen stämts inför EG-domstolen därför att de ännu inte har implementerat direktivet i sina nationella lagstiftningar, vilket kanske är en av förklaringarna till att kommissionen inte har legat på själv i sin utvärdering av hur denna implementering har gått till. Jag har fått ett brev från den ansvarige kommissionären Bolkestein där han redovisar att kommissionen anser att om man ska ha någonting ordentligt att komma med i sin rapport så har man ansett att det ännu inte har hänt tillräckligt mycket i medlemsstaterna för att man ska kunna rapportera om det. Därför har man valt att skjuta upp det. Men man har tydligen lagt ut ett uppdrag att genomföra en utomstående utvärdering i alla fall och som kommer att redovisas i vår.

Varför det är så svårt beror säkert på flera saker. Jag tror att en faktagrund att ha i minnet är att Sverige är ett av de länder som har kommit längst när det gäller datortäthet och användandet av Internet och datorer över huvud taget. Så vi har lite olika verklighet att handskas med. Det tror jag är en av förklaringarna.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Detta är ju en övrig fråga. Det är inget beslutsärende i dag. Men vi konstaterar ändå med tillfredsställelse att regeringen har aktualiserat frågan. Vi vet ju att riksdagen vid flera tillfällen har begärt en revidering av detta direktiv. Det är därför ett bra initiativ från regeringens sida.

Då tror jag att vi är klara med statsrådets frågor på denna dagordning.

4 §  Ungdomsfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 28 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 november 2001

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Nu får statsrådet Britta Lejon gå över i sin egenskap av ungdomsminister. Det handlar om nästa ministerråd om ungdomsfrågor. Men vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet den 28 maj i år.

Anf.  117  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Den 28 maj behandlades ett antal frågor. Men inledningsvis vill jag bara konstatera att det var på detta rådsmöte som jag hade den stora förmånen att sitta ordförande när rådet antog punkten om EU:s nya öppenhetsregler som en A-punkt.

Vidare behandlades EU:s framtida arbete på ungdomsrådet, den process som har pågått med att skriva en vitbok om ungdomsfrågorna.

Vid detta rådsmöte gjordes också ett uttalande om kampen mot rasism och främlingsfientlighet på Internet genom att förstärka arbetet med ungdomsfrågor.

En resolution om främjande av ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet antogs.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen för nästkommande rådsmöte.

Anf.  119  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Den viktigaste frågan på rådsmötet för ungdomsministrarnas del är denna gång återigen frågan om vitboken. Jag tror att det är dagordningspunkt 9 i det senaste utkastet till dagordning. En offentlig debatt kommer att föras om vitboken. Kommissionen har presenterat den senaste i förrgår, den 21 november.

I korthet handlar den om att föreslå att man använder sig av den öppna samordningsmetoden för att mer effektivt kunna arbeta med ungdomsfrågor framöver. Man betonar fyra områden, nämligen inflytande, delaktighet, information, volontärarbete och bättre kunskap om unga människor i Europa. Jag har inte hunnit fördjupa mig i denna frågeställning än, men jag kan konstatera att det är oerhört bra att vi har fått en vitbok från kommissionens sida. Vi ser fram emot att få påbörja arbetet med beredningen av förslagen i vitboken.

Det kommer naturligtvis att handla mycket om konsultationer med ungdomsföreträdare, precis som i fråga om vitboksprocessen hittills.

Punkten är en informations- och debattpunkt.

Anf.  120  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara rent allmänt säga att vi moderater har lite svårt att urskilja vad som är ungdomsfrågor och ungdomspolitik på det nationella planet. Det är ännu svårare att se vikten och värdet av detta på Europanivå. Som vi kan se på föredragningslistan i dag blir det mest att man diskuterar volontärsprogram. Det är väl i och för sig inget fel i det. Men det finns många andra sätt för ungdomar att bege sig över gränserna. Vi uppmanar till en viss restriktivitet med engagemang i dessa frågor. Man kan väl över huvud taget ifrågasätta om man ska ha ett särskilt råd för ungdomsfrågor. Nu för tiden är det ju inbakat med utbildningsrådet, vilket är lättare att acceptera. Men tyngdpunkten bör ligga på utbildningsfrågorna.

Anf.  121  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag skulle vilja ställa några frågor om några punkter före denna
punkt 9.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Det är väl inte frågor som ska besvaras av Britta Lejon? Det handlar mer om utbildningsfrågor. Det kommer en särskild föredragning om det senare.

Detta är bara en informationspunkt om vitboken. Vi behöver därför inte behandla den vidare i dag. Vi återkommer så småningom med beslut, och regeringen får precisera sin ståndpunkt.

Då går vi vidare till nästa ärende, ärende 11, Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst för ungdomar.

Anf.  123  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Dagordningspunkt 11 är en informationspunkt där kommissionen kommer att informera om resultatet av de båda programmen Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst. Det finns en utvärdering gjord av detta.

Men vi har också punkt 10 som är en resolution om mervärdet av ungdomars volontärarbete. Det har varit olika utkast till dagordningar. Jag är därför inte själv helt säker på vilken punkt det är. Men i det exemplar av dagordning som jag nu har så är det punkt 10 som handlar om detta.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Förlåt, jag såg inte den. Jag hoppade över den. Vi går tillbaka till den. Detta är ju så att säga en skarp punkt.

Anf.  125  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Skarp punkt, ja visst. Det är en beslutspunkt. Ordförandeskapet kommer att presentera en resolution om mervärdet av ungdomars volontärarbete inom ramen för utvecklingen av gemenskapens insatser på ungdomsområdet.

Att volontärarbetet främjar bl.a. ett aktivt medborgarskap och social delaktighet är någonting som understryks i denna resolution. Här betonas också ungdomsorganisationernas potential som en, med vårt språk uttryckt, icke formell inlärningsmiljö. I det här sammanhanget görs också en koppling till förverkligandet av det livslånga lärandet. Det räcker så långt.

Anf.  126  PER BILL (m):

Jag skulle vilja fråga om ordet ”ungdomsorganisationer”. Om vi ska ha det här bör det vara så brett som möjligt, med alla upptänkliga ungdomsnätverk, inte bara politiska organisationer där man betalar in en femtiolapp och sedan får ett medlemskort. Jag vill bara förvissa mig om att man med den här skrivningen inte snävar in på ett sätt som gynnar våra egna ungdomsorganisationer.

Anf.  127  WILLY SÖDERDAHL (v):

Volontärverksamheten är bra, det är inget fel i det. Men jag är mycket skeptisk till att EU ska syssla med detta. Det finns en lång erfarenhet av volontärverksamhet bland en mängd ungdomsorganisationer och andra organisationer på både nationell nivå och FN-nivå.

Då är frågan: Varför ska EU syssla med detta? Det finns ett så väldigt tryck från alla ungdomsorganisationer som säger: Vi vill gärna att EU ska börja organisera detta.

Jag har svårt att se det. Det blir ett ovanifrånprojekt. När vi vid ett annat tillfälle jämförde hur många volontärer per krona man skickar ut var det inte så mycket inom EU:s volontärverksamhet jämfört med de frivilligorganisationer som också bedriver volontärverksamhet.

Jag menar att Sverige ska säga ifrån att detta inte är någonting som EU ska syssla med, utan det finns de som kan det här bättre. Vill man stödja den verksamheten är det bara att lämna över pengarna till dem så fixar de det.

Anf.  128  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är naturligtvis inte bara politiska ungdomsorganisationer som kan få del av de insatser som görs, självfallet inte, utan andra projekt och organisationer också.

Varför ska EU ägna sig åt detta? EU har gjort det sedan 1995, så det är inte något nytt. Naturligtvis är det precis som ni säger, att det finns en del andra organisationer och föreningar som har ägnat sig åt det här länge och gör det alldeles utomordentligt. Men det ena behöver dock inte förta det andra. När jag är ute och besöker svenska gymnasieskolor och högstadier kan jag konstatera att det finns ett enormt tryck på att också ”vanliga” svenska ungdomar ska kunna delta. Man säger så här: Varför ska EU bara vara en fråga för eliten, beslutsfattarna och tjänstemännen? Varför kan inte också vi vara med och ta del av det och lära oss mer om hur EU fungerar och om den europeiska politiken?

Jag tycker nog att jag möts av ett stort behov. Sedan kan man naturligtvis diskutera på vilket sätt det görs. Där har EU naturligtvis ett ansvar för att stödja och uppmuntra andra aktörers än de egna institutionernas insatser på det här området. Särskilt mot bakgrund av att vi har ett lågt deltagande i valet till Europaparlamentet, mindre än hälften av de europeiska medborgarna röstar, och att vi vet att ungdomars tilltro till de politiska etablerade institutionernas demokratiska förmåga skulle kunna vara mycket bättre än vad den är, menar jag att vi som ansvarsfulla politiska företrädare, som vill att EU ska bli en potential för gemensam fredlig utveckling av vår del av världen, har all anledning att understödja ungdomarnas delaktighet här. Häri ingår volontärarbetet som en viktig del.

Anf.  129  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag hörde talas om resolutionsförslaget om kvaliteten på ungdomars volontärarbete. Det är ett medskick från en ledamot i utbildningsutskottet som tyckte att man borde få kunskap om den lokala kulturen på de områden där man ska verka så att man vet vad man ger sig in på. Men det är kanske en självklarhet?

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Det kommer nog att beaktas.

Anf.  131  WILLY SÖDERDAHL (v):

På lågt deltagande till EU-parlamentet reagerar man precis som man brukar göra: Då ska vi informera våra ungdomar om det. Jag ser detta delvis som ett utslag av det. Naturligtvis ställer vi upp på att man stödjer ungdomar på olika vis, men jag tycker fortfarande att EU inte är rätt nivå för att göra det. Det finns de som är bättre på det, ta vara på dem!

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då kan vi gå över till punkt 11, som är en informationspunkt.

Anf.  133  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Punkten är som sagt en informationspunkt och innebär enbart att kommissionen kommer att informera om resultatet av utvärderingen av de båda tidigare programmen Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare till de övriga frågorna. Finns det något särskilt att säga när det gäller dem?

Anf.  135  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det finns en rapport om den europeiska konferensen Ungdom för tolerans och demokrati som har ägt rum i Berlin i oktober. Det är en punkt som tas upp på begäran av den tyska delegationen.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

När ingen begär ordet med anledning av de återstående punkterna ber jag att få tacka statsrådet Britta Lejon för medverkan i dag.

5 §  Utbildningsfrågor

Statssekreterarna Agneta Bladh och Staffan Bengtsson

Rapport från ministerrådsmöte den 28 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 november 2001

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få hälsa statssekreterarna Agneta Bladh och Staffan Bengtsson välkomna hit för information och samråd inför mötet om utbildningsfrågor den 29 november. Jag lämnar först ordet för en kort muntlig återrapport från mötet den 28 maj.

Anf.  138  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Vid mötet den 28 maj godkände rådet resultatet av den andra beredningen av kommissionens förslag till rekommendation om rörlighet för studerande. Det innebar att beredningen kunde avslutas utan förlikning med Europaparlamentet och att beslutet kunde fattas i enlighet med Stockholmsslutsatserna.

Rådet antog också en resolution om kommissionens handlingsplan för e-lärande och en resolution om utbildningens roll i sysselsättningsrelaterad politik. Men merparten av mötestiden ägnades åt en diskussion om en uppföljning av den rapport som rådet lämnat till Stockholmstoppmötet om utbildningens konkreta framtidsmål. Rådet antog slutsatser även i denna fråga.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet kan vi gå vidare till ärende 3 om främjande av språklig mångfald m.m.

Anf.  140  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Det gäller alltså en resolution om främjande av språklig mångfald och språkinlärning. Som ni känner till är 2001 det europeiska året för språk. Den här resolutionen är tänkt att bidra till genomförandet av de mål som sattes upp för det europeiska språkåret. I resolutionen uppmanas medlemsländerna bl.a. att erbjuda elever möjligheter att lära sig minst två språk utöver modersmålet, att främja en positiv attityd till andra språk och kulturer, att främja språkinlärningen inom yrkesutbildningen, att underlätta integration av människor med annat modersmål i undervisningssystemet och att utveckla pedagogik och valideringssystem. Det här ska naturligtvis göras med beaktande av medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och undervisningssystemens organisation.

Kommissionen uppmanas att stödja medlemsländerna och att senast 2003 föreslå främjandeåtgärder. Vid den tidpunkten föreligger också en utvärdering av det europeiska språkåret. Sverige kan godta förslaget till resolutionstext.

Anf.  141  LARS TOBISSON (m):

Vi har ingenting emot att Europas befolkning ska lära sig två språk utöver det egna, men vi konstaterar också med tillfredsställelse att Sverige har ifrågasatt ordförandeskapets initiativ, eftersom det inte tillför utbildningssamarbetet något utöver vad som redan har fastställts. Det är bra att på det här sättet markera mot onödiga resolutioner som bara tas fram för att det hela ska glida vidare i gamla tankebanor.

Anf.  142  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag instämmer. Om det här bara ska ses som en rekommendation om främjande är det väl okej, om man inte försöker styra mer konkret. I slutändan handlar det om pengar, kommunernas pengar. Jag vet inte om EU har tänkt att skjuta till några pengar för att främja språkutvecklingen.

Anf.  143  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi har haft en diskussion om det här tidigare. Vi vill betona att detta är en nationell angelägenhet. Jag instämmer i vad tidigare talare sagt. Också i de andra frågor som kommer framöver måste detta betonas, det måste talas om att det är så.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Vi som var på EU-nämndens studieresa i början av veckan kan konstatera att det här är en resolution som riktar sig mot ordförandeskapet. Vi fick nämligen reda på att tvåspråkighet inte var något krav i Belgien. Meningen med den här resolutionen kanske är att man ska göra någonting åt det.

Anf.  145  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Det är mycket riktigt att Sverige har påpekat att resolutionen inte tillför särskilt mycket nytt. Möjligheterna att erbjuda två språk antogs redan i mars 1995.

Vad gäller resolutionen i övrigt handlar det om att man ”uppmanar” medlemsstaterna. Det står att man uppmanar medlemsstaterna att i den utsträckning som det är möjligt inom deras respektive politiska, rättsliga och budgetära system samt utbildningssystem vidta dessa åtgärder. Det är alltså både hängslen och livrem.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Med det konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till nästa punkt som gäller utbildningsfrågor i förslaget till rådets beslut om riktlinjer för sysselsättning 2002.

Anf.  147  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Det är rådets yttrande om utbildningsfrågor i sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar om ett mycket kortfattat förslag till yttrande som inte innehåller några särskilt konkreta synpunkter på kommissionens förslag. Det som det innehåller är att man betonar att det finns kompletterande processer och initiativ där det är viktigt med samarbete. Då tänker man inte minst på rapporten om de konkreta framtidsmålen för utbildningssystemen, kommissionens memorandum om livslångt lärande och handlingsplanen för e-lärande. Vidare betonas vikten av att utbildningsrådet involveras i den utvärdering som pågår just nu av sysselsättningsriktlinjerna.

Anf.  148  PER BILL (m):

Här har vi, precis som Willy Söderdahl sade, varit väldigt tydliga, inte minst i EU-nämnden, på att det här är en nationell angelägenhet. Jag skulle nog vilja att man försökte betona detta tydligare. Nu ser det ut i nästa punkt om meddelandet från kommissionen att det kommer att bli ännu värre. Det har blivit än fler saker som EU inte borde ägna sig åt och som dessutom ska integreras med utbildningsfrågorna. Det här ser ut att sakta glida åt fel håll. Jag skulle vilja ha en kommentar kring detta. Har man gett upp den svenska ståndpunkten, som vi har varit väldigt tydliga på här?

Anf.  149  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Absolut inte. När det gäller utbildningsområdet tycker vi att vi ska beakta vad fördraget medger. Vi vill inte inom utbildningsområdet ha samma modell som finns på t.ex. sysselsättningsområdet med gemensamma riktlinjer och årliga rekommendationer till medlemsländerna. Det är vi mycket noga med.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Med det konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 4.

Vi går in på ärende 5 som nyss åberopades. Det är inte en beslutspunkt utan information från kommissionen.

Anf.  151  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Det är alltså en muntlig presentation som kommer att göras vid rådsmötet. Utgångspunkten för meddelandet är kommissionens memorandum från oktober i fjol om livslångt lärande. Det här har varit ute på ett slags bred remiss. Det har alltså diskuterats både i medlemsländerna och av olika organ på europeisk nivå. Utifrån detta har kommissionen tagit fram detta meddelande som presenteras vid rådsmötet, och själva beredningen kommer att ske under det spanska ordförandeskapet.

Anf.  152  PER BILL (m):

Det är väl bra att redan här och nu tala om att soppan börjar se ännu mer oroande ut – en samlad strategi för åtgärder på europeisk och nationell nivå i första hand på utbildningsområdet men också på områdena för sysselsättning, social integrering och ungdomspolitik. Här tycker jag att det sluttande planet har ändrat vinkel åt fel håll.

Anf.  153  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag delar de farhågorna. Det låter farligt att man ska ha en samlad strategi. Det innebär att man i slutändan vill ha någonting som ska genomföras också. Man talar inte ens om en rekommendation, utan om strategi. Jag vill också anmäla stor skepsis till detta. Vad kan det i slutändan få för konsekvenser för ett eventuellt genomförande?

Anf.  154  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag instämmer. Jag reagerade på samma sätt på denna skrivning.

Anf.  155  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON:

Den svenska ståndpunkten är naturligtvis oförändrad. Det här är ingen fråga som ska dirigeras på EU-nivå, utan det är med beaktande av vad fördraget medger, och detta bevakas noga av Sverige.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Det här är ingen beslutspunkt nu. Däremot kommer det att bli fortsatta förhandlingar. Med de restriktioner som har angetts från regeringen konstaterar jag att det finns stöd för upplägget i de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då går vi vidare till ärende 6 om uppföljning och rapport om utbildningssystemets konkreta framtidsmål.

Anf.  157  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Rådet förväntas kunna anta slutsatserna som falsk B-punkt enligt dokumentet 13696, och diskussion ska i stället föras utifrån ett särskilt underlag från ordförandeskapet. Ordförandeskapets förslag godkändes av Coreper den 21 november.

Rapporten om framtidsmålen antogs av rådet den 12 februari i år och överlämnades till Stockholmstoppmötet, som underströk att rådet och kommissionen tillsammans våren 2002 skulle lämna en ny gemensam rapport med ett detaljerat arbetsprogram för hur man följer upp målen. Kommissionen presenterade i september förslag till arbetsprogram. Det är det som är dokument 11762. Men det här dokumentet har inte behandlats, och ordförandeskapets eget förslag innehåller väldigt lite utöver vad som rådet redan har fastställt, dels i rapporten till Stockholmsmötet, dels i slutsatserna vid rådsmöte den 28 maj om mål, principer och tidsplan för uppföljning. Målsättningar i dessa tidigare beslut för vad som skulle åstadkommas för 2001 kommer därmed inte att ha uppnåtts.

Det nya i ordförandeskapets förslag är att rådet mer i detalj lägger fast tidsplanen och ansvarsfördelningen mellan råd och kommission samt rekommenderar att kandidatländerna involveras i arbetet – det senare på förslag av Sverige. Det utbildningsministrarna förväntas diskutera är vilka konkreta resultat som förväntas av uppföljningsarbetet och vad rapporten till Barcelonatoppmötet bör omfatta, vilken synergi som ska uppnås eller hur mellan uppföljningen av rapporten och uppföljningen av kommissionens nya meddelande om livslångt lärande, som vi talade om nyss, samt på vilket sätt kandidatländerna ska kunna delta.

Det här ska antas vid rådet den 14 februari 2002. Vi återkommer till EU-nämnden. För närvarande kan Sverige godta förslaget men förutsätter att de frågor som enligt tidigare beslut skulle ha utretts innevarande år kommer att behandlas i de fortsatta förberedelserna inför Barcelonatoppmötet.

Arbetet syftar till att utveckla samarbete och utbyte av god praxis mellan medlemsländerna som stöd för den egna utbildningspolitiska utvecklingen på nationell nivå. Sverige kommer att göra ett mycket kortfattat inlägg, eftersom målen för uppföljningsarbetet fastställdes redan under det svenska ordförandeskapet. Vi förutsätter att rådet står fast vid det.

Det som är angeläget inför Barcelona är att rådet bestämmer sig för hur det arbetsprogram som Stockholmsmötet beställt ska genomföras. Vi är positiva till ett välstrukturerat och målinriktat informations- och erfarenhetsutbyte och till att bl.a. indikatorer används för detta. Precis som Staffan Bengtsson tidigare har sagt vill vi inte ha samma modell för uppföljningen som den som gäller på sysselsättningsområdet. Vi är alltså emot gemensamma riktlinjer och årliga rekommendationer till medlemsländerna.

När det gäller kommissionens meddelande om livslångt lärande är det ännu för tidigt att kommentera det i sak, men det böra vara naturligt att rådet i sin beredning av kommissionens förslag också behandlar frågor om livslångt lärande i rapporten om framtidsmålen. Den tidtabell för uppföljningsarbetet som ordförandeskapet har förslagit bör anpassas till det.

När det gäller kandidatländernas deltagande tycker vi att man bör överväga att återinföra de informella möten med kandidatländernas ministrar som tidigare ägde rum i direkt anslutning till rådsmötena.

Anf.  158  PER BILL (m):

Jag vill bara förvissa mig om att den frivilliga samordningen fortfarande gäller som princip.

Anf.  159  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Naturligtvis, jag betonar det också. Vi har principiellt samma uppfattning.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  161  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Punkt 7 handlar om tredjeland, meddelande från kommissionen om ökat samarbete med tredjeland inom den högre utbildningen. Det blir en föredragning av kommissionen och en diskussion. Det samarbete som sker i dag är med kandidat-, Efta- och EES-länderna när det gäller Sokrates- och Leonardoprogrammen. Det sker också i Tempus när det gäller Tacis- och Cardländerna och i Alfa när det gäller Latinamerika, och särskilda avtal gäller för USA och Canada.

Utbildningssamarbete ingår också i generella avtal mellan gemenskapen och tredjeländer.

Kommissionen hänvisar i sitt meddelande som lades fram i juli, dokument 10954, bl.a. till den ökade globaliseringen också på utbildningens område samt rådets rapport om utbildningens framtidsmål, i vilken ett av de tre huvudmålen är att öppna utbildningssystemen mot omvärlden. Bland de åtgärder som kommissionen vill vidta är att utöka antalet nätverk och partnerskap mellan lärosäten i EU-länderna och lärosäten i tredjeland men också öka intresset för studier i Europa men också om Europa.

Kommissionen förutsätter att detta i första hand ska åstadkommas inom de befintliga administrativa och ekonomiska ramar som finns. Det utesluter i och för sig inte nya särskilda avtal mellan EU och tredjeland.

Ordförandeskapet har i egna slutsatser sammanfattat den diskussion som utbildningskommittén fört. Diskussionen vid rådsmötet ska inriktas på frågor som ordförandeskapet ställt i ett särskilt underlag. Det är dokument 13692. Frågan är om de delar av generella avtal med tredjeländer som avser utbildningsutbyte ska infogas i ett strukturerat samarbete på gemenskapsnivå. Det gäller vad gemenskapen kan tillföra vid sidan av bilaterala avtal och andra initiativ.

Ökade insatser både från kommissionens och från medlemsländernas sida för att stärka utbildningssamarbetet med kandidatländerna och andra länder utanför EU ligger väl i linje med regeringens prioriteringar. Regeringen är därmed allmänt positiv till kommissionens initiativ.

De områden som vi fäster särskild vikt vid i det gränsöverskridande samarbetet inom den högre utbildningen är rörlighet, kvalitetssäkring, erkännandefrågor och utveckling av gemensamma kurser och examina. Men före ett definitivt ställningstagande till enskilda punkter i meddelandet ser vi fram emot ett mer konkret förslag från kommissionen, där också de administrativa och ekonomiska förutsättningarna för ökade satsningar är klart belysta.

Jag kan lägga till att dessa frågor kommer att beröras vid lunchdiskussionen. Det gäller framför allt i vilken utsträckning de befintliga utbytesprogrammen kan stödja den s.k. Bolognaprocessen, som inte är en EU-process utan omfattar 33 stater i Europa – fler utanför än inom unionen.

Anf.  162  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag tänkte just fråga om Bolognaprocessen. Det är en process som har fått väldigt stor spridning och som man dessutom ser väldigt positivt på från universitet och högskolors sida. De känner att den har tagits fram underifrån på deras initiativ.

Det är oerhört viktigt att vi ser till att det inte blir något ovanifrånperspektiv. De får inte känna att EU klampar in och tar över. Vi vill på ett smidigt och klokt sätt snarare stödja processen än ta över den.

Anf.  163  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Jag tror inte att det är någon risk att kommissionen tar över. Kommissionären var aldrig närvarande vid det ministermöte i Prag där en första uppföljning av Bolognamötet ägde rum. Däremot var tjänstemän från kommissionen med. Det är väldigt tydligt att det är en process utanför EU.

Samtidigt behöver man, om man ska göra de uppföljningar och stu-
dier som ska ske inför Berlinmötet 2002, vissa resurser. De resurserna finns inom befintliga program vid kommissionen. Jag tror att även icke-EU-stater är angelägna om att de resurserna stöttar denna process.

Det är riktigt som Per Bill säger. Detta är en mycket intressant process med underifrånperspektiv. Det gäller inte bara lärosätena utan också studenterna. Vi försökte agera starkt för det under det svenska ordförandeskapet.

Jag ser det som en process som kommer att ta en viss tid, men jag tror att den blir positiv för den högre utbildningen i Europa.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Slutligen har vi, om jag förstått det rätt, ärende 8 om att göra 2004 till ett europeiskt år för utbildning genom idrott.

Anf.  165  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det är en föredragning av kommissionen. Det är bara ett utkast till förslag till beslut för Europaparlamentet och rådet. Man föreslår att år 2004 ska vara ett europeiskt år för utbildning genom idrott.

Beredningen inleds först under det spanska ordförandeskapet, så detta görs enbart för att väcka frågan. Som ni förstår kommer det att ske ungefär samtidigt som de olympiska spelen äger rum i Aten.

Anf.  166  INGVAR SVENSSON (kd):

Det vore kanske bättre att begrava frågan i stället för att väcka den. Ska man medvetandegöra idrottsorganisationer om idrottens betydelse?

Anf.  167  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Det var en så finurlig slutreplik att jag kan avstå från att kommentera den.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar detta som ett informationsärende. Vi får se om det kommer tillbaka senare.

Med det har vi gått igenom dagordningen. Jag tackar statssekreterarna Agneta Bladh och Staffan Bengtsson för deras medverkan i dag.

Vi har inga ytterligare ärenden på vår dagordning. Sammanträdet förklaras avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Inre marknad 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m): 2

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 2

Anf.  7  HARALD NORDLUND (fp): 3

Anf.  8  WILLY SÖDERDAHL (v): 3

Anf.  9  MATS ODELL (kd): 3

Anf.  10  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 3

Anf.  11  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 4

Anf.  12  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 5

Anf.  15  LARS TOBISSON (m): 5

Anf.  16  MATS ODELL (kd): 6

Anf.  17  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON: 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  19  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 6

Anf.  20  MATS ODELL (kd): 6

Anf.  21  Hovrättsassessor EVA-LENA NEBELIUS: 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  23  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 7

Anf.  24  LARS TOBISSON (m): 7

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 8

Anf.  26  LARS OHLY (v): 8

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 8

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp): 8

Anf.  29  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 9

Anf.  30  Hovrättsassessor EVA-LENA NEBELIUS: 9

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp): 9

Anf.  32  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 9

Anf.  33  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  34  LARS TOBISSON (m): 9

Anf.  35  HARALD NORDLUND (fp): 10

Anf.  36  MATS ODELL (kd): 10

Anf.  37  LARS OHLY (v): 10

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp): 10

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 10

Anf.  40  YVONNE RUWAIDA (mp): 10

Anf.  41  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 10

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  43  YVONNE RUWAIDA (mp): 11

Anf.  44  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 11

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp): 12

Anf.  46  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 12

Anf.  47  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  48  MATS ODELL (kd): 12

Anf.  49  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  50  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 12

Anf.  51  LENNART DALÉUS (c): 13

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp): 13

Anf.  53  Kanslirådet GÖRAN GRÉN: 13

Anf.  54  LARS TOBISSON (m): 13

Anf.  55  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 14

Anf.  56  Politiskt sakkunnige NIKLAS JOHANSSON: 14

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 14

2 §  Fiske 15

Anf.  58  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 15

Anf.  60  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  63  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 16

Anf.  64  WILLY SÖDERDAHL (v): 16

Anf.  65  CARL G NILSSON (m): 16

Anf.  66  LARS TOBISSON (m): 17

Anf.  67  ULF BJÖRKLUND (kd): 17

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 17

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 18

Anf.  71  WILLY SÖDERDAHL (v): 18

Anf.  72  CARL G NILSSON (m): 19

Anf.  73  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 19

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 19

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v): 20

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  79  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  81  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 20

Anf.  85  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 21

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): 21

Anf.  89  ORDFÖRANDEN: 21

3 §  Konsumentfrågor 22

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  91  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 22

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  93  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 23

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  95  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 23

Anf.  96  LARS TOBISSON (m): 23

Anf.  97  HELENA BARGHOLTZ (fp): 23

Anf.  98  WILLY SÖDERDAHL  (v): 24

Anf.  99  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 24

Anf.  100  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  101  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 24

Anf.  102  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  103  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 24

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  105  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 25

Anf.  106  LARS TOBISSON (m): 25

Anf.  107  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  108  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 26

Anf.  109  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  110  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 26

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  112  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 26

Anf.  113  HELENA BARGHOLTZ (fp): 26

Anf.  114  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 27

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 27

4 §  Ungdomsfrågor 28

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  117  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 28

Anf.  118  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  119  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 28

Anf.  120  LARS TOBISSON (m): 28

Anf.  121  HELENA BARGHOLTZ (fp): 29

Anf.  122  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  123  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 29

Anf.  124  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  125  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 29

Anf.  126  PER BILL (m): 30

Anf.  127  WILLY SÖDERDAHL (v): 30

Anf.  128  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 30

Anf.  129  INGVAR SVENSSON (kd): 31

Anf.  130  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  131  WILLY SÖDERDAHL (v): 31

Anf.  132  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  133  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 31

Anf.  134  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  135  Statsrådet BRITTA LEJON (s): 31

Anf.  136  ORDFÖRANDEN: 31

5 §  Utbildningsfrågor 32

Anf.  137  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  138  Statssekreterare AGNETA BLADH: 32

Anf.  139  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  140  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 32

Anf.  141  LARS TOBISSON (m): 32

Anf.  142  HELENA BARGHOLTZ (fp): 33

Anf.  143  WILLY SÖDERDAHL (v): 33

Anf.  144  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  145  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 33

Anf.  146  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  147  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 33

Anf.  148  PER BILL (m): 34

Anf.  149  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 34

Anf.  150  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  151  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 34

Anf.  152  PER BILL (m): 34

Anf.  153  HELENA BARGHOLTZ (fp): 34

Anf.  154  WILLY SÖDERDAHL (v): 34

Anf.  155  Statssekreterare STAFFAN BENGTSSON: 35

Anf.  156  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  157  Statssekreterare AGNETA BLADH: 35

Anf.  158  PER BILL (m): 36

Anf.  159  Statssekreterare AGNETA BLADH: 36

Anf.  160  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  161  Statssekreterare AGNETA BLADH: 36

Anf.  162  PER BILL (m): 37

Anf.  163  Statssekreterare AGNETA BLADH: 37

Anf.  164  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  165  Statssekreterare AGNETA BLADH: 38

Anf.  166  INGVAR SVENSSON (kd): 38

Anf.  167  Statssekreterare AGNETA BLADH: 38

Anf.  168  ORDFÖRANDEN: 38