Fredagen den 23 maj 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:26

1 §  Ekofin

Statssekreterare Karin Rudebeck

Rapport från ministerrådsmöte den 13 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 3 juni 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag öppnar sammanträdet med EU-nämnden den 23 maj. Vi går in på föredragningslistan och börjar på den första punkten, som handlar om Ekofin.

Jag hälsar statssekreterare Karin Rudebeck med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi gör som vi brukar göra och börjar med rapporten från det senaste ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd.

Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  2  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Tack ska ni ha! Den första punkten på dagordningen är rapporten från förra mötet. Där har jag inget att tillägga utöver det som ni har fått.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den skriftliga rapport som vi har fått.

Anf.  4  ULF HOLM (mp):

Det står i det utskickade att det fördes en diskussion om konventsarbetet under lunchen på mötet. Där står bland annat om de förslag som diskuterades. Eftersom det står att de tre icke-euroländerna fick ta ställning till förslagen och hur Sverige ställde sig till dem är min fråga helt enkelt hur det kan komma sig att gruppen skickar papper till konventsarbetet. Konventet består ju av konventsledamöter, som inte ska blandas in i några EU-institutioner.

Min sista fråga gäller den bilaga vi har fått som handlar just om de här frågorna. Finns inte den att tillgå på svenska? Det var lite väl många konstiga fackuttryck för att jag riktigt skulle veta exakt vad som menades med allting.

Anf.  5  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det fanns ingen föranmälning om att denna fråga skulle komma upp. Den hade väckts på måndagskvällen när euroländerna hade haft sitt möte. Man beslutade att ta upp den på lunchen, och då kom den också upp. Den togs upp som en allmän diskussion, men det var aldrig så att vi från Sverige och i Finansdepartementet stödde de här delarna. Det har blivit en misstolkning efteråt. Vi gick aldrig in och stödde detta, och vi har starkt markerat att vår uppfattning är att synpunkter på konventet framförs av de enskilda medlemsländerna. Det gör man inte i rådskonstellationer.

På din fråga om huruvida dokumentet finns på svenska är mitt svar nej. Det finns inte på svenska, utan bara på engelska.

Anf.  6  ULF HOLM (mp):

Det står ju i det utskickade underlaget att vid lunchen tillfrågades helt oväntat de tre icke-euroländernas ministrar om de kunde ställa sig bakom dokumentet. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Sverige ställer sig bakom dokumentet när det gäller synpunkterna på punkterna 1–3 i dokumentet. Men du sade någonting helt annat nu – att ni inte hade stött det.

Anf.  7  LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! I de kommentarer som har givits i anslutning till detta har det framställts som att regeringen tycker att det är rätt naturligt att det är euroländerna som har inflytandet. Samtidigt förstod jag av regeringens företrädare att man tillmätte det en stor vikt att av den anledningen vara med bland euroländerna. Vi har under lång tid påtalat att Sverige mister ett inflytande när man inte tillhör eurokretsen. Det är intressant att notera att regeringen tycks ansluta sig till den linjen nu.

Min fråga är närmast: Vad är det som händer exakt nu, när regeringen tycker att det är så viktigt att vara med och ha inflytande? Tidigare bagatelliserade ju regeringen att Sverige inte hade detta inflytande.

Anf.  8  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

På Lennart Hedquists fråga kan jag svara att vi alltid har tyckt att det har varit viktigt att vara med i beslutsfattandena. Vad som händer nu är att det blir en tydligare distinktion mellan euroländerna och de EU-länder som inte har euro. Den här konflikten blir därför tydligare, och då blir själva argumentet för ett EMU-medlemskap starkare också i det avseendet.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Det här var den fråga som finansministern fick när han var på vårt sammanträde, och han svarade precis likadant.

Anf.  10  KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns mycket som man kan säga och fundera på när det gäller hur det är inom eurosamarbetet och hur det kommer att bli framöver. Men det som jag tycker nu – och det kanske är ett tema för en annan situation – är att det inte var så tydligt när det gäller om Sverige hade ställt sig bakom dokumentet eller inte.

Jag skulle vilja att du redogör en gång till för vad det verkligen var som hände, vilken status och vilken form detta verkligen har. Här står det ju att Sverige ställde sig bakom detta.

Anf.  11  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Detta är en fråga om både form och innehåll. När frågan väcktes under lunchen hanterade ordförandeskapet det så att slutsatsen beskrevs som att alla länderna hade ställt sig bakom detta. Man skulle skicka in det som ett gemensamt dokument från alla 15 finansministrarna till konventet.

Det har vi tagit avstånd från eftersom vi menar att rådet inte kan komma med synpunkter till konventet. Man kan föra en allmän diskussion under lunchen om de här frågorna och tycka att det mesta som står i papperet stämmer överens med den svenska linjen, men det återstår för Sverige att hantera frågorna direkt med konventet. Det är ingenting som vi i det här skedet tar ställning till i grupp med de andra finansministrarna.

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Det som står i återrapporten är alltså fel? I så fall undrar jag om det är något annat som är fel i återrapporten.

Anf.  13  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det som är fel är att dokumentet skickades som ett officiellt dokument från de 15 ministrarna. Det var aldrig ett formellt ställningstagande i gruppen vid lunchen.

Anf.  14  MATS ODELL (kd):

I den formella frågan blir detta alltmer oklart. Sverige tar avstånd eftersom rådet inte kan komma med synpunkter till konventet, säger statssekreteraren nu. I nästa andetag säger hon att det var inget formellt beslut.

Min fråga är: Om det hade varit ett formellt beslut, om Sverige hade ställt sig bakom detta och om rådet hade kommit fram till en ståndpunkt som Sverige också står bakom och om man hade skickat med detta in till konventet – hade Sverige då ändå tagit avstånd?

Anf.  15  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Vi hade aldrig gått med på att föra fram Sveriges ståndpunkter till konventet i denna form. Det är Sverige självt som framlägger sina synpunkter till konventet. Är det oklart?

Anf.  16  ULF HOLM (mp):

Det är oklart hur man på ett helt lunchmöte kan missuppfatta att papperet ska skickas in. Det står ju i första meningen i återrapporten om det här papperet. Hela diskussionen måste ha gått ut på huruvida de andra tre länderna ska ställa upp eller inte. Det är den rent formella biten.

Jag tycker inte heller om det som man har skickat in rent politiskt eftersom jag inte stöder de slutsatserna, men det är ju sakfrågan.

I den formella biten tycker jag att man bör uppmärksamma att Sverige går med på detta. Det är oklart i återrapporteringen om Sverige har ställt sig bakom eller inte.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Om jag har förstått det här rätt handlar det egentligen om att det grekiska ordförandeskapet har hanterat det här felaktigt. Man har sänt in ett papper som inte borde ha sänts in därför att det inte har fattats något beslut. Det är det som ni har försökt återge i rapporten. Hade det varit så att man hade fattat ett riktigt, formellt beslut hade Sverige inte kunnat ställa sig bakom det. Det är väl det som du menar med det här, eller hur?

Anf.  18  Statssekreterare KARIN RUDEBECK (s):

Tack ska du ha för att du tydliggör problemet! Det stämmer helt och hållet. I det dokument som diskuterades på lunchen stod det inte att det skulle sändas in. Det är det ena. Det andra är att lunchmötena aldrig kan fatta formella beslut. Det är alltså formellt behandlat fel på många olika sätt.

Jag är ledsen om jag har varit otydlig i mina förklaringar.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Det som är svårt för oss är att förstå det här, som vi inte är vana vid. När är det informella möten och när är det formella möten? När fattar man beslut och när fattar man inte beslut? Det är viktigt att vi klarar ut det här. För min del är detta ganska klart nu.

Anf.  20  KARIN PILSÄTER (fp):

Själva återrapporten är ju skriven av den svenska representationen. Uppenbarligen är då den återrapporteringen missvisande.

Det vet väl vi också att man inte kan fatta formella beslut, men man kan ju ändå göra en överenskommelse och skicka in. Papperet som sådant fanns ju – det råder det väl inget tvivel om. Det är klart att man inte formellt kan fatta beslut om att skicka in det som en formell handling, men om papperet existerar och de andra länderna ställer sig bakom det gäller ju det i realiteten även om det i form inte kan skickas från ett informellt lunchmöte. I så fall betyder ju det att återrapporteringen inte är speciellt klart uttryckt.

Om ni menar att det grekiska ordförandeskapet hanterar formfrågan felaktigt borde det snarast ha påpekats i stället för att rapporten skrevs som att man hade accepterat eller gått in i det formellt felaktiga. I grunden framkommer inte heller sakfrågan i det här, nämligen att vi inte framför den här typen av synpunkter gemensamt – vare sig formellt eller informellt. Det menade du ju också här.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då är det ju tur att vi har rett ut det här nu, så att vi alla åtminstone runt det här bordet är överens om formfrågan.

Anf.  22  ULF HOLM (mp):

Ja, det är jättebra att vi har rett ut det här. Det var just därför jag tog upp frågan, eftersom det var oklart.

Då är vi klara med det, men då förutsätter jag också att Sverige har protesterat mot det grekiska ordförandeskapet när det gäller hur frågan har hanterats. Jag utgår från att ni har skickat ett papper som nämnden kanske kan få vid ett senare tillfälle.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Ja, vilken blir den fortsatta hanteringen av det här?

Anf.  24  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Den fortsatta hanteringen har varit att vi har fört intensiva diskussioner och samtal. Men vi har hitintills kommit till slutsatsen att det inte har varit meningsfullt att fortsätta brevväxlingen med ordförandeskapet i frågan.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för rapporten och går in på dagordningen. Den första punkten är punkt 3, om förberedelserna inför Thessaloniki.

Anf.  26  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Ni har fått dagordningen som den ser ut i dag. Ni vet ju också att detta är tio dagar före mötet och att det kan komma upp nya punkter. En ny punkt där vi inte har information om innehållet och som har kommit under den senaste dagen gäller information och förhandlingar med Schweiz rörande avtal mot skatteflykt. Vi förmodar att det fortfarande har med skattepaketet att göra, men vi har ingen ytterligare information om det.

Den minister som åker ned till mötet den 3 juni är Bosse Ringholm.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Detta hade vi också uppe på EU-nämndens sammanträde den 9 maj, så det är ingen ny fråga.

Vi går vidare till punkt 4, som handlar om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  28  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Den här frågan har ni också haft uppe vid tidigare sammanträden. Utkastet, som det ser ut nu, diskuteras i dag under ett EFK-möte. Det som vi behandlar i dag är det utkast som har funnits tillgängligt fram till i dag. Det kommer att se annorlunda ut redan under nästa vecka.

När det gäller riktlinjerna från svensk sida har vi betonat sunda offentliga finanser. I det begreppet finns också det långsiktiga perspektivet att det ska vara hållbart utifrån åldersförändringsaspekter. Ökade kostnader för pensioner och äldreomsorg ska alltså beaktas när man tittar på behovet av sunda offentliga finanser. Det är den ena punkten.

Den andra punkten är reformer på arbetsmarknadsområdet.

Den tredje är att man ska ha en hållbar utveckling på lång sikt både när det gäller ekonomiska aspekter, sociala aspekter och miljömässiga aspekter.

Pratar jag om fel dagordningspunkt?

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi har just konstaterat här att vi är tillbaka på punkt 3. Men det gör ingenting.

Anf.  30  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Förlåt! Det här är en debut för mig.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det här går jättebra. Vi går tillbaka till punkt 3.

Anf.  32  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

När det gäller de rekommendationer som riktas direkt mot Sverige gäller att vi bör minska de negativa marginaleffekterna på arbetsmarknaden, att vi ska se till att försöka förbättra konkurrensen ytterligare och att vi ska vara uppmärksamma på effektiviteten i den offentliga sektorn. Men allt detta är kanske sådant som ni har hört vid tidigare föredragningar.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Ja, detta har ju varit uppe alldeles nyligen när finansministern var här.

Anf.  34  MATS ODELL (kd):

Fru ordförande! Detta är ju en följetong, och som statssekreteraren säger har vi hört det här tidigare. Inte minst har ju oppositionen motionerat i åtta år om huruvida det här borde genomföras i Sverige. Men den debatten tycker jag att vi kan spara till andra sammanhang i kammaren.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  36  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Det land som kommer att diskuteras är Frankrike. I januari beslutade rådet att rikta en tidig varning till Frankrike. Då hade man ännu inte fått säkra indikationer på att underskottet var mer än 3 %, men man såg att riskerna var stora. I mars blev det klart att underskottet redan 2002 var 3,1 %. Därför har nu rådet inlett ett underskottsförfarande gentemot Frankrike. Som ett första steg i underskottsförfarandet har kommissionen presenterat en rapport om utvecklingen av de offentliga finanserna i Frankrike.

Rådet ska nu fatta ett formellt beslut om huruvida ett alltför stort underskott föreligger samt lämna rekommendationer till Frankrike om behovet av en förstärkning av de offentliga finanserna i såväl faktiska som strukturella termer. Vi stöder rådets agerande i det avseendet vad gäller ställningstagandet mot Frankrikes underskott.

Anf.  37  LENNART HEDQUIST (m):

Ordförande! Det är ett viktigt ställningstagande som ska göras nu eftersom det blir första gången som man ordentligt kommer att försöka visa musklerna beträffande stabilitetspakten och länder som uttryckligen bryter mot den.

Det framgår inte riktigt tydligt av handlingarna vilken den svenska linjen är. Kommer man att stödja kommissionen i det här hänseendet? Jag tolkade möjligen statssekreteraren så att det kommer att bli fallet. Men det finns ju anledning nu när kommissionen har lagt fram sitt förslag att det biträdes på ett sådant sätt att det för framtiden också ger vägledning om hur man kommer att hantera sådana här situationer.

Anf.  38  MATS ODELL (kd):

Det är naturligtvis en mycket allvarlig situation som råder i Frankrike, Tyskland och flera andra av de stora länderna. Behovet av reformer är stort, framför allt vad gäller socialförsäkringssystemen och arbetsmarknadens funktionssätt.

Nu säger statssekreteraren att man stöder rådets agerande. Men det är ju det som ska fastställas vid nästa möte! Min fråga är närmast: Stöder regeringen kommissionens förslag? Som Lennart Hedquist också säger framgår det inte av dokumenten här vad regeringen egentligen har för linje i frågan.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare på talarlistan tänkte jag släppa in statssekreteraren. Det var väl det här som du menade?

Anf.  40  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Ja, det är helt klart att det är kommissionens förslag till rådsagerande som vi ställer oss bakom.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Ja, precis. Jag tyckte att det var viktigt att klargöra det innan vi fortsätter på talarlistan så att vi inte får en diskussion om det.

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag tycker att det är viktigt att vi gör tydliga ställningstaganden. Jag har en mer allmän fråga: Hur ser regeringen på att de stora länderna som Frankrike ibland kan vara lite nonchalanta emot vad unionen totalt anser? Så kan man ibland uppfatta det så här utifrån. Dessutom hanterar de länderna sina egna frågor lite slarvigt, som det verkar. Som jag upplever det tar de inte heller tillräckligt stort ansvar för det gemensamma bästa i hela den europeiska unionen.

Hur ser regeringen från svensk sida på sådana frågor?

Anf.  43  LARS OHLY (v):

Det största problemet med stabilitets- och tillväxtpakten är att den är dogmatisk. Den handlar om vissa uppställda ekonomisk-politiska mål som inte sätts i relation till de sociala konsekvenser som olika åtgärder får. Därför undrar jag ifall Sverige på något sätt har analyserat vad effekterna kommer att bli av kommissionens förslag till åtgärder för Frankrikes del vad gäller sysselsättning, vad gäller välfärd och vad gäller klasskillnader i det franska samhället.

Vi kan se nu att de åtgärder som vidtas av Tyskland för att uppnå stabilitetspaktens mål i stor utsträckning drabbar arbetslösa och sjuka, kommer att öka klasskillnaderna och sannolikt försämra välfärden.

Är det en politik som Sverige menar är rimlig för att komma till rätta med dåliga offentliga finanser? Är det utgångspunken också för den svenska ekonomiska politiken, menar statssekreteraren, att vi i första hand ska se till att hålla dogmatiska budgetpolitiska mål i stället för att se vilka effekter olika politiska åtgärder har på sysselsättning och välfärd? Det är i så fall en dramatisk omsvängning i den svenska politiken jämfört med den som företräddes inför valet.

Anf.  44  ULF HOLM (mp):

Frågorna om stabilitets- och tillväxtpakten blir vanligare och vanligare när det gäller hur det fungerar i praktiken. Frankrike är ju inte det första land som vi har uppe på dagordningen för att diskutera hur man förhåller sig till de uppställda målen.

Det är intressant att det står i underlaget att rekommendationen är att inleda en kraftfull konsolidering av de offentliga finanserna. Jag kan inte hitta någonstans i underlagen var detta mer konkret innebär och vilka effekter det har på bland annat – för att citera den svenska åsikten – en väl fungerande arbetsmarknad. Det är ju viktigt ur svensk synpunkt. Vilka effekter får de åtgärderna på andra mål i politiken, det vill säga att få fler människor i arbete och därmed på sikt höja tillväxten?

Det är också intressant om den svenska åsikten, som jag har förstått det, är att bokstavstroget och exakt följa procentdecimalerna utan att titta på om det kan finnas andra orsaker så att man över en tid kan tillåta att ha avvikelser för att på en längre sikt nå stabilitet i de offentliga utgifterna.

Jag nöjer mig med det, och jag vill gärna höra svaret.

Anf.  45  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tycker att det var bra att vi fick ett muntligt besked om regeringens ståndpunkt – att man vill stödja kommissionens förslag.

Men detta är ju en allmän ekonomisk-politisk diskussion som pågår runt bordet här. Vi har olika åsikter, men själva poängen i det som kommer fram här tycker jag är att man måste vara tydlig när det gäller att de här underskotten inte är en konjunkturfråga. De beror i stället på de stora strukturproblem som flera av dessa länder har. Det innebär att när konjunkturen viker av hamnar de för lågt. De ligger inte på en balanspunkt som gör att de har en vettig situation.

Man ska inte skriva Frankrike på näsan hur de ska lösa sina problem, utan det gäller att de löser problemen. Men det gör ingenting om man skickar med en liten hint om att det kan vara bra att Frankrike löser problemen på ett sådant sätt att man i grunden tar itu med det som är det verkliga problemet snarare än att bara täcka över det hela. Det är klart att det kan få stora och trista konsekvenser för människor om man exempelvis bara försöker gneta sig ut ur de stora arbetsmarknadsproblemen i stället för att göra någonting i grunden åt problemställningarna. En bättre fungerande arbetsmarknad handlar ju om att få fler i jobb och inte om att svälta ned beloppen i första hand. Så ser jag det i alla fall.

Det är viktigt att man gör konsolideringen, men man bör också skicka med att det ska göras på ett sådant sätt att Frankrike faktiskt löser sina problem, eller bidrar till att lösa dem.

Anf.  46  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag tror att en del beror på att vi har detta möte med EU-nämnden så tidigt. Det är ju inte förrän den 3 juni som ministerrådsmötet ska hållas, och det är kanske därför vi inte har ett helt klart ställningstagande från regeringens sida.

Detta har ju varit uppe tidigare, när Frankrike fick den första varningen. Vad man nu konstaterar är att Frankrike inte har gjort något, och att det ser värre ut. Det är väl därför man diskuterar att man måste säga något.

Jag tycker också att det är viktigt att vi tar upp en annan sak. Det fanns tidigare en kritik mot att det bara var de små länderna som fick varningar. Här visar vi att Frankrike, som hör till de stora länderna, finns med och att det är rättvisa på så vis när man gör bedömningarna.

Från Sveriges sida har vi ju också sagt att det är viktigt att stabilitetspakten hålls just för att den har en sådan inverkan på alla länder.

Jag håller förstås med Karin Pilsäter om att det är självklart att man ska göra detta på bästa sätt.

Anf.  47  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag kände mig för ett kort ögonblick förflyttad till Frankrike. Men sedan vaknade jag upp till den kalla, hårda verkligheten.

Som sagt, vi har kanske inte i den svenska EU-nämnden någon anledning att recensera Frankrikes beslut att ansluta sig till stabilitetspakten. Också diskussionerna om utvecklingen av det franska klassamhället kan med fördel föras i det franska parlamentet.

I anslutning till det som Sonia Karlsson sade tycker jag att det är viktigare att backa upp kommissionen därför att det är ett angeläget intresse för Sverige att bevaka att inte stora länder i de här sammanhanget behandlas på ett mer förmånligt sätt än små länder.

Vilka åtgärder som fransmännen sedan ska vidta för att leva upp till de åtaganden som de – inte EU-nämnden – har gjort får fransmännen själva så småningom ta ställning till.

Anf.  48  LARS OHLY (v):

Min fråga var inte ställd till Mikael Odenberg, men han får naturligtvis svara om han vill.

Däremot menar jag att om man inte ger EU-nämnden rätten att analysera kommissionens åtgärder och deras effekter då är det omöjligt för oss att ta ställning till den svenska ståndpunkten till kommissionens förslag. Det är fullständigt rimligt att vi diskuterar vad kommissionens förslag leder till. Det är inte så att jag lägger mig i den franska politiken. Tvärtom menar jag att den franska politiken i stället borde vara friare från inblandning från både EU och andra.

Men vi måste ta ställning till den svenska ståndpunkten, och den utgår ifrån kommissions förslag. Min fråga utgick ifrån följande: Har ni analyserat vad kommissionens förslag har för effekter på sysselsättning, välfärd och klassamhälle? Det tycker jag är en fullt rimlig fråga. Jag ifrågasätter om Mikael Odenberg verkligen menar att vi inte ska kunna diskutera detta.

Anf.  49  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Egentligen mynnar alla dessa frågor ut i någon sorts krav på ställningstagande om stabilitetspaktens vara eller icke vara. Där är ju den svenska regeringens inställning helt klar. Vi ställer oss bakom stabilitetspakten såsom den är utformad. Vi har haft en diskussion om vad det finns för flexibilitet inom stabilitetspakten, och vi har kommit fram till att det finns en tillräcklig flexibilitet för att hantera extrema situationer som länder kan hamna i. Det är viktigt att vi är medvetna om den flexibiliteten.

Frankrike har också gått med i stabilitetspakten med öppna ögon med de konsekvenser som det innebär. Tankegångarna bakom stabilitetspakten är att finna en balans mellan vad man kan tillåta sig i svängningar mellan överskott och underskott och vad man långsiktigt uppnår i förtroende genom att ha gränser för framför allt underskotten men även för överskotten. Det finns ett samspel mellan konjunkturpolitik och strukturpolitik. Därför är stabilitetspakten ett viktigt element i en långsiktigt vettig ekonomisk politik. Detta är grundargumenten för stabilitetspakten.

När det gäller specifikt Frankrike har man – som några av talarna har varit inne på – visat ett måttligt intresse för att själv ta konsekvenserna av att man är delaktig i stabilitetspakten, men man har gärna kritiserat andra länder. Vi uppfattar att det nu är en svängning på gång. Diskussionen inom EU har haft en inverkan på Frankrike. Man tar situationen mer på allvar nu.

Det som diskuteras för Frankrikes del är att man ska minska underskottet med en halv procentenhet. Diskussionen med Frankrike är nu om detta gäller redan från 2003 eller från 2004. Vår uppfattning är att det ska gälla redan från 2003 i strukturella termer.

Anf.  50  MATS ODELL (kd):

Jag började med att ställa en fråga om vad den svenska ståndpunkten var. Nu när statssekreteraren har svarat på den vill jag bara kort säga att vi stöder den ståndpunkten. Vi tror inte att det är hållbart för ett land eller ett hushåll att ha stora underskott och dra på sig väldigt stora skulder. Det leder till ett ganska kallt klassamhälle.

Anf.  51  ULF HOLM (mp):

Att Sveriges regering stöder stabilitetspakten är ju ingen nyhet. Frågan är bara om man ser till de andra delarna. Stabilitetspakten är väldigt ekonomiskt inriktad. Ser man till de åsikter som Sverige tänker lämna under den tidigare punkten om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken är sunda offentliga finanser en sak. Men det andra är en väl fungerande arbetsmarknad och det tredje är en hållbar utveckling. Har ni tagit hänsyn till och kontrollerat de andra två sakerna när det gäller om de strikta åtgärderna inom stabilitetspakten får effekter på en väl fungerande arbetsmarknad och en hållbar utveckling? Eller tittar ni bara på stabilitetspaktens exakta siffra 3,0?

Om jag tolkar statssekreteraren rätt tittar man bara på stabilitetspakten i den här frågan. Men tidigare i diskussionen i den offentliga debatten har man velat framhäva andra saker, och det tycker jag verkar lite ologiskt. Det var det som min fråga gällde.

Anf.  52  LARS OHLY (v):

Det som saknas i kommissionens förslag och som är genomgående i de rekommendationer som ministerrådet ibland tar upp kring enskilda länder är att man aldrig någonsin visar på intäktshöjande åtgärder i form av skattehöjningar. Det är mycket sällan som man poängterar vikten av sysselsättning som ett sätt att få tillväxt i ekonomin. I stället diskuterar man nedskärningar som ett sätt att komma till rätta med dåliga offentliga finanser.

Jag menar att denna ensidighet leder fel. Det är precis tvärtom så att man då inte överlåter åt Frankrike att fatta de beslut som krävs för att uppnå målen i stabilitetspakten. Jag instämmer helt i att Frankrike har ett ansvar för att leva upp till samma villkor som alla andra. Problemet är att man pekar ut vissa vägar och stänger dörren till andra.

Vad jag menar borde diskuteras i dagsläget är effekterna av en politik som vi redan ser till exempel i Tyskland där man har nedskärningspaket som mycket tydligt drabbar de allra sämst ställda och som kommer att öka klasskillnaderna liksom könsskillnaderna i samhället.

Det är det som jag efterlyser, att man diskuterar att lämna öppet för olika typer av åtgärder för att komma till rätta med dåliga offentliga finanser. Däremot är jag överens om att sunda offentliga finanser självfallet ska utgöra grunden, till skillnad från den svenska perioden 1991–1994. Det skulle vara förfärligt ifall Frankrike eller något annat land gick in i en sådan ekonomisk politik.

Anf.  53  SONIA KARLSSON (s):

Först vill jag bara understryka att vi givetvis stöder regeringens ståndpunkt. Sedan har jag bara en kort kommentar till Lars Ohly. Om inte kommissionen rekommenderar skattehöjningar har man i alla fall mycket tydligt sagt att man är emot ofinansierade skattesänkningar.

Anf.  54  HILLEVI LARSSON (s):

Jag vill bara ha ett klargörande. Min uppfattning är att vi inte är bundna av kommissionens rekommendationer utan medlemsländerna gör som de själva vill. Däremot är vi bundna till att inte skaffa oss alltför stora underskott och till andra regler som finns. Men rekommendationer är inte bindande.

Såvitt jag har förstått har Sverige fått mycket beröm för det vi gjorde för att komma till rätta med de problem som vi hade i början av 90-talet, och det innefattade också skattehöjningar.

Jag vill bara ha ett klargörande om att rekommendationer inte är bindande.

Anf.  55  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Jag börjar med den sista frågan. Ja, det stämmer. Man har handlingsfrihet att utforma sin egen ekonomiska politik inom ramen för de krav som stabilitets- och tillväxtpakten ställer.

Jag är glad att Lars Ohly håller med mig om att sunda statsfinanser och sunda offentliga finanser är en byggsten som man inte kan vara utan, om man vill föra en långsiktigt vettig ekonomisk politik. Det finns ingenting som säger att inte Frankrike kan föra en aktiv utbudspolitik som främjar sysselsättningen. De ekonomisk-politiska åtgärder som diskuteras är både rent budgetmässiga åtgärder och också långsiktiga strukturella åtgärder. I Tysklands åtgärder ingår det väldigt mycket sådana element i den långsiktiga strategin som nu Tyskland är på väg in i för att sanera finanserna.

Det är helt tydligt att det inte endast är fråga om skattehöjningar eller utgiftssänkningar, utan det är väldigt mycket strukturella komponenter i det paketet. Det finns absolut inte något förbud i pakten mot skattehöjningar. Precis som Sonia Karlsson sade har Frankrike tvärtom kritiserats för att man i det här läget har velat genomföra ofinansierade skattesänkningar.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Som många har sagt var den här frågan uppe i EU-nämnden den 17 januari. Jag konstaterar då sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5, som gäller handlingsplaner för finansiella tjänster. Den här frågan var senast uppe i EU-nämnden den 9 maj. Såvitt jag förstår rör det sig om en information.

Anf.  57  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Punkten innehåller fyra komponenter. Om ni tycker att det är okej föredrar jag dem i ett sammanhang.

Det första är att kommissionen ska presentera en åttonde lägesrapport avseende handlingsplanen för finansiella tjänster. Enligt denna handlingsplan ska en inre marknad för finansiella tjänster vara etablerad senast 2005. Denna lägesrapport finns ännu inte tillgänglig. Men den information som vi har fått visar ändå att av de drygt 40 åtaganden som finns med i handlingsplanen har 35 genomförts. Slutsaten är att arbetet i det här avseendet framskrider i god takt.

För att vara ännu mer säker på att det inte ska sakta av på upploppet har man infört en deadline till den 31 mars 2004 för de direktivförslag som man nu håller på att förhandla om. Det kan vi från vår sida uppleva som en ganska hård deadline, men vi försöker att leva upp till den.

Vi hälsar också med glädje att denna handlingsplan har getts en hög prioritet i EU-arbetet.

Det andra elementet är att kommissionen i november förra året lade fram ett direktivförslag om investeringstjänster och reglerade marknader. På Ekofinrådet ska det läggas fram en lägesrapport över hur arbetet har utvecklats på den fronten. Inte heller denna lägesrapport finns tillgänglig ännu. Men enligt direktivet är syftet att värdepappersföretag ska ges rätt att med stöd av sina hemlandsauktorisationer erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater utan att krav på ytterligare tillstånd får ställas. Sedan finns det en del andra bestämmelser om börser och andra reglerade marknader och hur de ska finnas tillgängliga för hela den inre marknaden.

Detta direktivförslag är för närvarande föremål för behandling i en rådsarbetsgrupp. Sverige välkomnar att det grekiska ordförandeskapet har arbetat väl och lämnat stort stöd och gett hög prioritet till den här frågan.

Den tredje punkten gäller en rapport som kommissionen ska presentera som beskriver hur långt den finansiella integrationen har nått inom EU och hur man ska kunna identifiera hinder för den finansiella integrationen, möjligheter att ta bort dessa hinder och i vilka avseenden man kan få bättre effekter genom en gemensam finansmarknad.

Av rapportens slutsatser framgår det att de finansiella marknaderna har integrerats under 90-talet, men att det finns mer att göra. Då föreslår kommissionen som ett medel att man också här ska införa en årlig rapportering.

Som en viktig del i den rapporteringen ingår att man ska fastställa vilka indikatorer som man mäter integreringen gentemot så att man får ett tydligare resultat. Analysarbetet ska också kopplas med mer direkt forskning, så att man utifrån detta kan få ut det mesta möjliga av en integrerad marknad.

Den fjärde och sista punkten på dagordningen handlar om ett problem. Från amerikansk sida har man krävt en obligatorisk registrering av europeiska revisorer. Det skulle innebära att europeiska revisorer måste lyda amerikansk lagstiftning.

Bakgrunden till att amerikanerna driver den här frågan är de redovisningsskandaler som man har haft i USA och att det finns anledning att skärpa regelverket. Men när USA ensidigt driver sin linje kommer det i motsättning till vissa fundamentala värderingar som vi har till exempel när det gäller öppenhet. Vad kommissionen kommer att föreslå rådet är att vi avger ett gemensamt yttrande om att det ska bli ett moratorium kring tvånget att registrera sig så att man kan få mera av samtal mellan Europa och USA om utformningen av det skärpta regelverket.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet fritt tänkte jag bara berätta hur jag hade tänkt mig beslutsordningen. Jag tänkte att vi skulle ta en gemensam debatt under hela den här punkten. Punkt a är bara en information. När det gäller punkt b ska vi ge stöd för det fortsatta arbetet. Punkt c är också en information. Punkt d är en beslutspunkt. Så hade jag tänkt mig beslutsordningen.

Anf.  59  MATS ODELL (kd):

Det gäller punkt d, villkor för obligatorisk revision. Det är fullt förståeligt att man vill skärpa reglerna efter det som har hänt i USA. Finansinspektionen i Sverige håller också på att vässa sina instrument för kunna utöva en bra kontroll över denna växande marknad.

Det som inte framgår av dokumentationen är vad som egentligen ligger bakom detta att det inte går att komma någonstans. Det tycks inte finnas någon framgång i sikte.

Nu säger statssekreteraren att det handlar om öppenhet, men min fråga är: Anser ni att det finns inslag av protektionism här, att man helt enkelt vill gynna amerikanska företag? Är det där skon klämmer – ungefär som på stålsidan – eller är det en genuin skillnad i kultur i fråga om öppenhet? Jag vet inte vad större öppenhet kan innebära. Alla noterade företag har ju att offentligt redovisa till sina respektive patent- och registreringsverk årsberättelser och andra periodiska rapporter, och jag antar att reglerna är ganska lika både inom EU och i USA.

Finns det protektionistiska inslag i detta? Är det där som skon klämmer?

Anf.  60  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Jag ska försöka att svara, och sedan får jag också be min expert på den högra sidan om stöd.

Jag har förstått att problemet framför allt har varit att man från USA:s sida har varit helt ointresserad av samtal. Det har inte gått att få någon kommunikation. Det finns element i det som USA nu vill driva igenom som till exempel strider mot det svenska bestämmelserna om tystnadsplikt och öppenhet.

Jag har själv anat att det finns ett protektionistiskt inslag i det hela, men det är mera mina egna reflexioner.

Anf.  61  Departementssekreterare SOFIA BILDSTEIN-HAGBERG:

Det är inte riktigt sant att det inte har gått att få en dialog med USA. Det pågår en dialog och kommissionen har på flera punkter en ganska informell och bra dialog.

Däremot har det varit svårt att få gehör för detta med registrering av revisorer. Det är väl intern politik i USA som har gjort att det har varit svårt att få gehör.

Jag tror inte att det handlar om protektionistiska inslag. Detta har varit en väldigt känslig fråga i USA sedan redovisningsskandalerna inträffade. Registrering av revisorer görs ju i Europa, men på nationell basis. Jag tror att SSC – tillsynsmyndigheten i USA – har svårt att prata med något slags övernationell tillsynsmyndighet i Europa. Därför har det varit svårt att få gehör. Vår tillsyn är organiserad på nationell nivå.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen under punkt a. När det gäller punkt b om direktiven kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i den här frågan. Detsamma gäller punkt c. Vi tackar för informationen. När det gäller frågan om den obligatoriska revisionen kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Då går vi vidare till punkt 6, som handlar om en uppföljning av Monterreykonferensen, och det är också en informationspunkt, såvitt jag förstår.

Anf.  63  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Den här punkten på dagordningen har tagits upp på initiativ av finansminister Bosse Ringholm. Han har upplevt det som viktigt att dessa frågor följs upp, inte bara i utvecklingssammanhang inom EU utan också i Ekofin.

I Barcelona förband sig de nuvarande medlemmarna till att alla ska komma upp till det nuvarande genomsnittet för biståndsmedel inom EU som är 0,33 % av BNI. Därmed kommer genomsnittet för 2006 upp till knappt 0,4 %. De länder som redan nu befinner sig över detta mål ska inte försämra sina insatser. De fyra länder som ligger långt över målet är Nederländerna, Danmark, Sverige och Luxemburg.

Till detta kommer att det inte enbart är en fråga om pengar, utan det är också fråga om effektiviteten i biståndspengarna. Man ska hitta instrument för att bättre kunna följa upp biståndsverksamheten.

Enligt de rapporter som vi har fått ligger målsättningarna kvar. Färden mot målsättningen är delvis lite knagglig, men det hela går ändå åt rätt håll.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här är ju hjärtefrågor för både den svenska riksdagen och bland ledamöterna runt det här bordet. Jag tror att vi allihop tycker att det är ett bra svenskt initiativ.

Anf.  65  LARS OHLY (v):

Jag vill påpeka att det är oerhört bra att Sverige lyfter fram den här frågan. Det är också oerhört viktigt att man efter redogörelsen återkommer regelbundet för att visa att det åtagande som medlemsstaterna gjorde inför Monterrey inte är ett åtagande som man bara kan smita ifrån hur som helst. Det är faktiskt ett åtagande, inte i första hand mellan medlemsstaterna utan ett åtagande för den fattiga världen. Det är viktigt för EU:s trovärdighet i internationella frågor över huvud taget att man lever upp till det som man utfäst sig att göra.

Anf.  66  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Jag håller med. Vi kommer att fortsätta att kräva den här typen av uppföljningar också i finansministersammanhang.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen och går vidare till punkt 7 som handlar om skattefrågor. Dessa frågor var uppe här i nämnden senast den 9 maj. Detta är egentligen en upprepning av de beslut som vi då fattade.

Anf.  68  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Ni har ju hört om den här frågan många gånger, och vi är många som är ledsna för att den inte har kunnat avfärdas från dagordningen.

Vad man har gjort är att man har delat upp frågan. Man vägrar nu att diskutera mjölkvoter på Ekofin, utan den frågan har man hänvisat dit där den här hemma. Men där har den alltså ännu inte lösts.

Anf.  69  LENNART HEDQUIST (m):

Min fråga var ju närmast om det finns någon indikation på att frågan kommer att lösas inom den närmaste tiden.

Claes Ljung besökte skatteutskottet häromdagen, och vi diskuterade detta vidare. Detta med att man har dragit in mjölkkvoten i det hela beror på att italienarna har förläst sig på svensk politisk historia. Begreppet kohandel finns i den internationella statskunskapen. Det betyder att man sammanför två helt vitt skilda frågor till en överläggning.

Den innovation som Italien tycks göra är att man för upp kohandelsförfarandet, inte till mellan partier utan också till mellan länder. Jag tycker att Sverige som var det land som utvecklade detta med kohandel bör säga att det inte var meningen att den skulle hanteras på det här sättet.

Anf.  70  ULF HOLM (mp):

Även om frågan inte finns med i diskussionen om skatteregler har den flyttats över till ett annat sammanhang. Om Italien lyckas att få igenom sin vilja i ett annat sammanhang kan man i ett annat sammanhang gå med på skattepaketet. Det är ju kohandel, även om det har förflyttats från själva skattediskussionen.

Det är EU-nämndens kansli som har tagit fram underlaget till detta ärende. Det intressanta är hur mycket Sverige och andra medlemsstater är beredda att betala för att få igenom skattepaketet. Har det ändrat sig på någon punkt där?

Anf.  71  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

I grunden är vi ju – trots den tidigare historien från 30-talet – fundamentala motståndare mot att kohandla på det här sättet. Samtidigt måste man till slut försöka att komma någonvart. Vi har sagt att det absolut viktigaste är att skattepaketet går igenom. Vi från Sverige skulle kanske – trots våra starka känslor emot – vara beredda att vara något flexibla när det gäller mjölkkvotsfrågan i det sammanhang där den diskuteras.

Anf.  72  ULF HOLM (mp):

Om jag tolkar statssekreteraren rätt är Sveriges regering beredd att kohandla och ge efter för Italiens krav, även om du uttrycker det som att vi skulle vara flexibla. Men det är ju samma sak som att ni kommer att gå med på det, om det är det som kommer i slutändan på ministermötet.

Anf.  73  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Till slut kan det ju bli kohandel på hög nivå. Men då blir det kohandel i jordbruksrådet och inte i Ekofin.

Det finns ju ett förslag i det italienska parlamentet om en väldigt förmånlig återbetalning av dessa skulder. De italienska skattebönderna skulle få betala tillbaka sina skulder under 30 år utan ränta, och det skulle på något vis kopplas samman med det här.

Vi har ändå sagt att ska man gå med på någonting åt det här hållet måste villkoren göras mindre fördelaktiga än så.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det i det här ärendet, i likhet med de tidigare besluten, finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  75  Statssekreterare KARIN RUDEBECK:

Jag hörde nu att det faktiskt inte har gått att få någon lösning i jordbruksrådet. Därför kommer frågan att återkomma till finansministrarna.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

I så fall kommer väl frågan tillbaka både till jordbruksutskottet och till EU-nämnden. Men, som sagt, vi har en väldigt enig åsikt i den här frågan.

Eftersom det inte är någon övrig fråga eller något speciellt på A-punktslistan som vi borde få information om, vill jag tacka statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit och önska er en trevlig helg.

Vi andra går nu vidare till nästa punkt på dagordningen.

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård: sysselsättning

Statsrådet Hans Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 6 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 2 och 3 juni 2003

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa statsrådet Hans Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med en rapport från det senaste ministerrådsmötet och går sedan över till information och samråd.

Anf.  78  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag vill börja med en återrapport av de frågor som jag hade ansvar för vid rådsmötet den 6 mars. Jag vill påminna om att Regeringskansliet har lämnat en skriftlig återrapport till nämnden.

Mina kolleger och jag diskuterade inriktningen på den framtida sysselsättningsstrategin. Den diskussionen resulterade i ett bidrag till Europeiska rådets vårtoppmöte och ett antagande av den gemensamma sysselsättningsrapporten. Jag återkommer till sysselsättningsstrategin, eftersom den frågan nu kommer upp igen den 3 juni.

Även frågan om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag kommer upp igen den 3 juni. Senast lyckades vi inte nå en överenskommelse.

Vi beslutade att inrätta ett återkommande toppmöte mellan arbetsmarknadens parter och EU:s högsta politiska ledning inför vårtoppmötena. Syftet är att stärka samrådet med parterna och den sociala dialogen.

Efter en debatt om gender mainstreaming kunde rådet stödja ett förslag om en årlig samlad rapportering av jämställdhetsarbetet – ett förslag som fick vidare stöd av stats- och regeringscheferna vid vårtoppmötet.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för rapporten och går nu vidare in på dagordningen. Vi börjar med punkt 9, Sysselsättningspaketet 2003.

Anf.  80  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Efter politisk vägledning från toppmötet har kommissionen presenterat ett förslag till riktlinjepaket för 2003. Vid rådsmötet den 3 juni är avsikten att EPSCO-rådet ska nå en politisk överenskommelse om sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna på sysselsättningsområdet.

Förslagen till riktlinjer ser i stort sett bra ut. Jag är positiv till att färre mer resultatfokuserade riktlinjer föreslås och att kopplingen till Lissabonstrategin stärks. Det är också glädjande att riktlinjerna har en bred ansats och att de områden som Sverige verkat för finns med i förslagen. Jag vill framhålla vikten av att kvaliteten i arbetet blir ett övergripande mål. Med tanke på den demografiska utmaningen är det dessutom väldigt värdefullt att kommissionen föreslår en egen riktlinje för ökat arbetskraftsutbud.

Sysselsättningskommittén enades förra veckan om ett kompromissförslag med några mindre ändringar i förslaget till riktlinjer. Bland annat har regionala skillnader getts större utrymme. Vissa kvantitativa mål har tagits bort eller mjukats upp, och parternas viktiga roll har lyfts fram ytterligare. Sverige har haft framgång framför allt med att marginaleffekterna nu fokuseras i riktlinje 8, som handlar om att göra arbete lönsamt.

Kompromissen ser mycket bra ut och kan stödjas. Jag är övertygad om att de nya riktlinjerna kommer att ytterligare påskynda utvecklingen mot full sysselsättning och fler och bättre jobb i Europa.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om rekommendationerna. Det är glädjande att Sverige återigen får ett bra betyg av kommissionen, inte minst för våra mycket höga sysselsättningsnivåer även för äldre och kvinnor. Regeringen delar kommissionens bedömning att Sverige står inför en stor utmaning vad gäller arbetskraftsutbud.

Anf.  81  LARS OHLY (v):

I förrgår antog utskottet för sociala frågor och sysselsättning i Europaparlamentet en rapport som handlar om sysselsättningsriktlinjer för medlemsstaterna. Där finns några förslag som är oerhört intressanta och som bör lyftas fram, eftersom det faktiskt är ett sätt för Europaparlamentet att få någon form av inflytande i processen.

För det första röstade man med mycket klar majoritet igenom bland annat ett förslag som innebär att nationella parlament ska diskutera och anta de nationella handlingsplanerna. Det skulle stärka riksdagens och andra nationella parlaments möjligheter att få ett inflytande över nationella handlingsplaner men säkert också förstärka handlingsplanernas politiska legitimitet, därför att de skulle diskuteras på ett sätt och på en arena som bland annat har till uppgift att just företräda samtliga medborgares intressen. Detta kommer inte att lyftas fram om ingen gör det. Jag skulle därför vilja uppmana Hans Karlsson att lyfta fram som ett förslag att faktiskt skriva in samma skrivning som den Europaparlamentets utskott har skrivit, att nationella parlament ska ha ett inflytande över de nationella handlingsplanerna.

För det andra skriver man i utskottets beslut att det bör skapas ett kvantitativt mål för att minska arbetslösheten, inte bara ett mål för andelen sysselsatta. Det är helt i linje med den svenska politiken. Vi har två mål, dels ett mål för att minska den öppna arbetslösheten, dels ett mål för att uppnå ökad sysselsättning. Även detta tycker jag är en fråga som du bör ta med dig till ministerrådet och lyfta fram där.

En tredje punkt som jag tycker är viktig att lyfta fram i utskottets beslut är jämställdheten mellan kvinnor och män, som man säger måste bli ett överordnat mål i sysselsättningsstrategin. Det glöms ibland bort att det finns stora könsskillnader på arbetsmarknaden. Att enbart uppnå kvantitativa mål utan att ta hänsyn till skillnaden mellan kvinnor och män kan ofta leda till att mäns arbetsmarknad förstärks medan kvinnors arbetsmarknad försvagas.

Det här är några av de saker som jag menar är viktiga att lyfta fram från utskottets möte i Europaparlamentet i förrgår, och jag hoppas att regeringen också gör det.

Anf.  82  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Ministern sade att de tio sysselsättningsriktlinjerna är inom områden där Sverige verkar och att det känns bra att de finns med. Då undrar jag om den nionde riktlinjen, som står på s. 10, att man ska omvandla odeklarerat arbete till reguljär sysselsättning, är en av de riktlinjer som man vill följa.

Vi har ju ett stort problem i Sverige med bland annat det som man kallar för hushållsnära tjänster, eftersom det är en stor svart marknad. Jag undrar, med anledning av riktlinje 6 om jämställdhet, hur man tänker verka för detta, för samtidigt är ju en av kommissionens rekommendationer till Sverige att man ska se till att förbättra drivkrafterna till arbete. Onekligen är det väldigt många som vill arbeta inom sektorn hushållsnära tjänster, men på grund av vårt skattesystem och så vidare fungerar det inte. Då är min fråga: Vad tänker ministern göra för att kunna uppfylla kraven i den riktlinjen?

Anf.  83  KARIN GRANBOM (fp):

Jag kan bara konstatera att Sverige har fått ganska allvarliga påpekanden här, och Sverige har ju ändå varit det land som har drivit på ordentligt för det här paketet. Jag undrar lite grann vilken verkan dessa rekommendationer får och hur pass mycket länderna egentligen respekterar dem. På vilket sätt märker man att rekommendationerna följs? Märks det konkret i vilken takt man tar sig mot de uppsatta målen? Det är ju ganska många och rätt luddiga övergripande mål.

Anf.  84  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i mycket av det som statsrådet Hans Karlsson sade. Det är bra att det blir en ökad flexibilitet och större handlingsfrihet för de enskilda länderna att nå de tre övergripande målen, som är väldigt svåra att argumentera emot eftersom de är så löst hållna. Det står bara ”ökad sysselsättning”. Det är ju svårt att argumentera emot, och det är bra.

Lars Ohly var inne lite på den svenska handlingsplanen för ökad sysselsättning. Det finns tio riktlinjer, och de är mer eller mindre bra. Jag kan tycka att punkterna 1 och 6 är bra när det gäller att förhindra långtidsarbetslöshet och öka jämställdheten, medan jag tycker, kanske tvärtemot andra vid det här bordet, att punkt 9 kan vara lite mindre viktig i sammanhanget.

Frågan är hur regeringen har tänkt att genomföra handlingsplanen. Är det så att vi i riksdagen kommer att få hjälpa till att prioritera? Det är ju väldigt svårt att prioritera tio punkter som är så pass övergripande och så pass stora. Frågan är om regeringen själv har tänkt på hur detta ska tas till vara i Sverige.

Jag är för att riksdagen ska bli lite mer involverad i EU-frågor. Jag tycker absolut att vi ska ta Europaparlamentets synpunkt på allvar, att riksdagen faktiskt ska anta en handlingsplan i linje med detta.

Anf.  85  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag kan hålla med om mycket som har sagts här. Punkt 9 är en väldigt viktig punkt, att omvandla odeklarerat arbete till reguljär sysselsättning, därför att det påverkar så många områden i det svenska samhället och även i andra samhällen när det gäller att föra över den svarta marknaden till en vit.

Sedan kan man även använda skattepolitiken för att göra det enklare för människor att komma in på den vita marknaden, inte minst när det gäller hushållsnära tjänster, och se till att människor får behålla mer i plånboken av deras inkomster. Man kan då sänka skatterna för dem som har de lägsta inkomsterna. Jag tror att det skulle underlätta för att få i gång mycket av den verksamhet som vi behöver för att uppfylla de tio framtagna målen och som jag i mångt och mycket kan ställa mig bakom. Jag undrar hur ministern ser på dessa frågor.

Anf.  86  MIKAEL ODENBERG (m):

Det här är ett ärende som präglas av en betydande kontinuitet. Det återkommer år från år. De flesta ståndpunkter är ju ganska väl kända, så det är möjligt att man skulle kunna hänvisa till de senaste årens diskussionsprotokoll.

Jag vill ändå markera att vi inte delar Hans Karlssons ljusa beskrivning av sysselsättningsläget i Sverige. Alldeles bortsett från de förskräckande sjuktalen som Hans Karlsson inte har lyckats göra så mycket åt hittills, har arbetsmarknadsläget i Sverige försämrats under det senaste året. I hela Norrlands inland är situationen att i stort sett en tredjedel av den vuxna befolkningen står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Men detta ligger måhända något vid sidan om sysselsättningspolitiken.

Jag kan bara konstatera att de förslag till riktlinjer som kommer från kommissionen i huvudsak är i överensstämmelse med de prioriteringar som vi gör från moderat sida. Vi tycker naturligtvis att det är särskilt viktigt med de åtgärder som lyfts fram när det gäller att förbättra företagsklimatet i Sverige. På den punkten är vi starkt kritiska till hur regeringens politik bedrivs. Det är så att säga the same procedure as last year.

Den kritik som vi tycker att det finns anledning att rikta mot regeringen är den bristande överensstämmelsen mellan å ena sidan de sysselsättningsriktlinjer som årligen antas och å andra sidan omständigheten att man inte fullföljer och omsätter dem i den praktiska politiken på hemmaplan. Här markeras också i den svenska ståndpunkten att regeringen är missnöjd med den rekommendation som handlar om reformer av skatte- och bidragssystemen och sänkning av det totala skattetrycket på arbete. Men det är som sagt kända ståndpunkter, så jag ska inte orda mer om det.

Anf.  87  HILLEVI LARSSON (s):

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är intressanta förslag som Lars Ohly för fram och att vi kanske borde diskutera det som kommer från Europaparlamentet.

Sedan vill jag också säga att en viktig jämställdhetsfråga är lönediskriminering. Vad jag har förstått diskuterar man inte löner i andra sammanhang inom EU. Men jag tycker att man borde kunna koppla frågan till den diskrimineringslagstiftning som finns och som är stark i EU. Jag undrar om det finns någon möjlighet att göra det. Lönediskriminering handlar ju inte bara om att olika jobb värderas olika utan om att exakt samma jobb och arbetsuppgifter värderas olika beroende på den anställdes kön. Jag tycker att vi borde kunna föra fram lönediskriminering som en viktig jämställdhetsfråga.

När det gäller subventionerade hemtjänster, eller pigjobb som man också kan kalla det, tycker jag att detta är en klassfråga och inte framför allt en jämställdhetsfråga. Möjligtvis kan man säga att det är en jämställdhetsfråga för dem som jobbar svart i hemtjänsten. Däremot vill jag inte hävda att det är en jämställdhetsfråga för dem som anställer, utan där är det framför allt en klassfråga, för det spelar ingen roll hur mycket man sänker skatterna. Det kommer ändå att vara framför allt medel- och överklass som har möjlighet att utnyttja de här tjänsterna. Däremot kan jag instämma när det gäller problemen med den svarta sektorn. Men det är ju inte självklart att man löser de problemen genom att sänka skatterna. I stället skulle man faktiskt kunna ha en bättre kontroll över hur det går till. Det är väldigt många unga flickor både i Sverige och i resten av Europa som utnyttjas. Ofta utnyttjas flickor från östeuropeiska länder och från tredje världen inom au pair-systemet. Det underlättas dessutom av att det är väldigt lätt att flytta inom Schengenområdet utan krav på registrering. Många känner heller inte till sina rättigheter. Jag skulle vilja säga att detta framför allt är en klassfråga. Det är det ju även för de här flickorna som jobbar svart, eftersom de är fattiga och tar sådana här erbjudanden därför att de inte har några alternativ.

Anf.  88  ULF HOLM (mp):

Jag kom på att det som jag sade i mitt förra inlägg faktiskt kan misstolkas. Jag sade att jag inte gillade punkt 9. Det kan ju tolkas som att jag gillar svart arbete. Det gör jag naturligtvis inte. Det är naturligtvis så att jag inte gillar förslaget att man ska sänka skatterna. Jag vill naturligtvis, som Hillevi Larsson sade, att det ska vara förbättrad kontroll. Jag stöder inte punkt 3, som handlar just om skattereformerna.

Sedan vill jag bara tillägga en sak som Hillevi Larsson sade och som kanske också statsrådet kommer att beröra. EU-kommissionen har ju kommit med ett nytt förslag om en utökning av diskrimineringsförslaget. Sveriges regering har faktiskt inte gått med på att man ska utöka det till att omfatta diskriminering på grund av kön. Sveriges regering har valt att inte föra till detta.

Det var bara ett tillägg, och det kanske kommer att tas upp längre fram i EU-nämnden.

Anf.  89  ANDERS KARLSSON (s):

Jag hade egentligen inte tänkt ge mig in i det här, men efter Mikael Odenbergs raljerande måste jag ändå säga några ord.

Det står: ”Kommissionen inleder sina rekommendationer till Sverige med att konstatera att svensk arbetsmarknad karakteriseras av mycket höga sysselsättningsnivåer, inte minst bland äldre och kvinnor. De EU-övergripande målen är redan uppnådda.” Det kanske är viktigt att belysa det som står i texten, eftersom Mikael Odenberg talade om hur dåligt det är.

Självklart ställer vi oss bakom regeringens ståndpunkter i övrigt.

Anf.  90  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag tycker att punkt 9 är en bra punkt, och jag tycker att det är bra att den finns med. Däremot vänder jag mig mot sättet att debattera frågan runt det här bordet. Återigen kommer diskussionen om pigjobb upp så fort man nämner hushållsnära tjänster, vilket känns som något passerat. Det är inte det som det är frågan om. Det dras in allt detta om de som kommer från tredje världen, de baltiska länderna och så vidare. Det är inte riktigt så. Jag tycker att man borde vakna upp till den verklighet som är i Sverige i dag. I en av kommissionens punkter säger man ju att drivkrafterna till arbete ska förbättras.

Det finns folk som vill arbeta inom denna sektor, liksom folk som vill reparera bilar, hålla på med trädgårdsarbete och det ena med det andra, men så fort man kommer inom hushållets ram blir det en konstig diskussion. Om vi ska klara punkt 9 måste vi kunna vakna upp och se hur verkligheten ser ut och kunna angripa problemen på rätt sätt.

Anf.  91  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag ska börja med att kommentera Mikael Odenbergs inlägg. Jag tycker att det är en onödigt mörk beskrivning som Mikael Odenberg gör när det gäller både sjukfrånvaroproblemen och arbetsmarknadsläget. Vi är ett av de få länder som trots en lång och utdragen lågkonjunktur har en ganska låg arbetslöshet. Vi har haft ganska mycket varsel under de senaste åren, som trots allt har fångats upp på en ganska stark arbetsmarknad. Vi har med målformuleringar lyckats hantera risken för arbetslöshet under lågkonjunkturen riktigt bra.

Sedan behöver vi väl inte debattera ohälsofrågan, men det förtjänar väl ändå att påpekas att när jag tillträdde för sex månader sedan började sjuktalen minska. De minskar fortfarande. Det har de inte gjort de senaste fyra åren. Om det är min förtjänst eller inte, överlåter jag till andra att bedöma. Men jag tror att det vore dumt att inte se att den problematiken håller på att vända. Sedan finns det mycket att göra ytterligare på den punkten.

När det gäller lönefrågor och lönediskriminering finns det nu ett mål som handlar om att avsevärt minska lönegapet. Dessutom har vi ett förbud mot lönediskriminering i EU-lagstiftningen.

Sedan ska jag be mina tjänstemän hjälpa till att kommentera en del av de övriga frågorna.

Anf.  92  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Jag börjar med den första frågan om förslaget från Europaparlamentet. Den formella gången för det hela har varit att den 20 maj lade utskottet för sysselsättningsfrågor fram sina förslag till ändringar i förslaget till riktlinjer och rekommendationer. Till de ändringsförslag som där finns kommer hänsyn att tas i Corepers behandling inför rådsmötet som äger rum den 26 maj. På det sättet kommer sysselsättningsministrarna att kunna ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter. Frågan kommer upp i plenum i Europaparlamentet först samma dag som sysselsättningsministrarna träffas, men det grekiska ordförandeskapet har hittat en lösning som innebär att utskottets synpunkter tas upp för Coreperbehandling inför rådsmötet.

När det gäller det specifika förslaget om större involvering av de nationella parlamenten och de nationella handlingsplanerna står det i fördraget att medlemsländerna ska presentera en nationell handlingsplan för hur sysselsättningsriktlinjerna implementeras i den nationella politiken. Den nationella handlingsplanen presenterades för EU-nämnden innan den presenterades nere i Bryssel. Jag vill då understryka att det handlar just om nationell politik. Den nationella politiken formuleras ju naturligtvis i sedvanlig ordning i behandling av den svenska riksdagen. Den nationella handlingsplanen är egentligen en uppsummering av de initiativ som regeringen tar och som i sedvanlig ordning behandlas i riksdagen. Det är alltså inget nytt, utan det är en redovisning för kommissionen, för andra medlemsländer och för rådet av vad Sverige gör inom ramen för den nationella politiken.

Vad gäller odeklarerat arbete finns det nu en riktlinje i kommissionens förslag. Den svenska inställningen, som vi har redovisat tidigare, är att vi tycker att det är en viktig fråga. Den kunde möjligtvis ha ingått som en del i någon annan riktlinje, men det är nu en egen riktlinje. Mot bakgrund av den utvidgningen har regeringen ställt sig bakom förslaget.

Det görs naturligtvis en hel del inom svensk lagstiftning för att hantera odeklarerat arbete. Jag kan bara hänvisa till skattelagstiftningarna, brottmålslagstiftningen och det svenska socialförsäkringssystemet, som bygger på inkomst av tjänst och som gör att det är väldigt olönsamt att jobba odeklarerat eftersom man inte får tillgodoräkna sig detta i sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pension etcetera. Det är en form av arbetsrättslagstiftning vi har som gör att det är svårt för en arbetstagare som jobbar odeklarereat att hävda sin rätt arbetsrättsligt.

Anf.  93  Departementssekreterare TIM BROOKS:

När det gäller jämställdhetslagstiftningen i Europa och den politik som Sverige driver finns det, som statsrådet redan har nämnt, ett lagstiftningsdirektiv vad gäller likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Det som inte finns är ett diskrimineringsdirektiv baserat på artikel 13 i fördraget som handlar om diskriminering av kön utanför arbetslivet. Men kommissionen avser att presentera ett sådant direktivförslag. Vi vet inte precis när. Det senast vi hört är att det kan ske under sommaren. Den svenska regeringen har inte tagit ställning i detalj till ett sådant förslag – vi har inte sett det – men vi har välkomnat att ett sådant förslag kommer. När vi förhandlade om den sociala agendan såg vi till att förslaget fanns med i arbetsprogrammet för de frågor som finns på den sociala agendan. Kommissionen har alltså inte lagt fram något förslag ännu vad gäller diskriminering på grund av kön utanför arbetslivet.

Anf.  94  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag är inte säker på att Lars Ohly fick svar på alla sina frågor. Men jag tror att det var någon kvar, så vi gör ett litet försök.

Anf.  95  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Om jag minns rätt gällde det mål för arbetslöshetsbekämpning. Bland annat kan man ge ett lite grann historiskt svar på frågan. I begynnelsen av sysselsättningsstrategin var fokus väldigt mycket riktat på arbetslöshet. Det var ganska naturligt, eftersom många länder då hade lidit väldigt länge av hög arbetslöshet som man hade svårt att sänka. Situationen är lite annorlunda i dag. Men framför allt har man sett att det kanske snarare är viktigare att fokusera på sysselsättningen, eftersom man kan sänka arbetslösheten på olika vägar utan att få upp sysselsättningen. Målet är trots allt att få ut alla i arbete. Det gjordes väldigt tydligt och klart när stats- och regeringscheferna antog målet full sysselsättning som det övergripande målet för den ekonomiska och sociala politiken i Europa. Det är inte minst viktigt mot bakgrund av den demografiska utvecklingen.

En av riktlinjerna handlar om en aktiv arbetsmarknadspolitik. Ett av målen, som också finns kvar i det förslag som kommissionen har lagt fram, är att alla arbetslösa ska in i en åtgärd inom tolv månader och ungdomar inom sex månader, vilket naturligtvis är ett oerhört viktig medel för att bryta arbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Anf.  96  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Därmed har vi försökt att besvara de flesta av frågorna.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag har bara en kommentar till det som Ulf Holm tog upp, nämligen varför Sverige inte driver frågan att kvinnor inte ska vara diskriminerade. Förklaringen till det är att vi i Sverige anser att eftersom vi kvinnor utgör hälften av befolkningen kan man inte diskriminera oss. Skulle man ha en paragraf om detta, skulle det betyda att man först skulle diskutera om man är diskriminerad och sedan gå in på sakfrågorna. Men i och med att vi har kommit längre i jämställdhetspolitiken är det förklaringen till att Sverige inte driver den här linjen.

Anf.  98  LARS OHLY (v):

Jag tycker att det i huvudsak var ganska bra svar. Men jag skulle vilja få lite mer konkreta besked.

Anledningen till att jag tar upp detta är att Europaparlamentets beslut inte kommer att spela någon större roll för ministrarnas beslut därför att det tas samtidigt. Det blir väldigt svårt för ministrarna att ta hänsyn till vad Europaparlamentet säger när det kommer upp i plenum där.

Men utskottet har med ganska klar majoritet antagit detta, och det bör ligga väl i linje med de svenska ståndpunkterna.

Om vi tar den första punkten om de nationella parlamentens inflytande är det en av de frågor som drivs just nu i konventsarbetet, där man diskuterar hur nationella parlament ska komma in i EU:s olika politiska områden och hur man ska förstärka både medvetenheten om vad som sker på Europanivå men också förankra de beslut som fattas där i de nationella parlamenten och därmed i det svenska samhället.

Detta tycker jag är ett utmärkt förslag, nämligen att nationella parlament ska diskutera, godkänna eller åtminstone ta ställning till nationella handlingsplaner. Det gör ju att man får en helt annan process kring besluten som faktiskt, när de väl tas, ändå kommer att beröra det svenska samhället på ett ganska genomgripande sätt.

Det andra gäller ett kvantitativt mål för minskning av arbetslösheten. Jag menar att det är viktigt att inte se det som någon sorts motsättning till sysselsättningsmålet. Jag håller helt med om sysselsättningsmålet, och jag håller också med om att det på längre sikt sannolikt är viktigare. Men i Sverige har vi laborerat med bägge. Vi har haft fyraprocentsmålet för att få ned den öppna arbetslösheten. Vi har sysselsättningsmålet för att få 80 % av den arbetsföra befolkningen i sysselsättning. Jag tror inte att det är fel att lyfta fram den diskussionen även på EU-nivå, att det faktiskt är två viktiga åtgärder och att de inte heller alltid är helt sammanfallande. De kräver ibland lite olika förslag för att man ska kunna komma till rätta med å ena sidan den öppna arbetslösheten och å andra sidan den låga sysselsättningen. I det senare fallet handlar det sannolikt mer om de strukturella och långsiktiga förslagen.

Jag tycker inte att man ska försöka skapa några motsättningar utan att man ska kunna lyfta fram bägge.

Det sista var det som jag minst fick ett svar på, nämligen frågan om någon sorts överordnat mål för jämställdhet i sysselsättningsstrategin, alltså att försöka sätta in hela sysselsättningsstrategin i ett könsperspektiv och därmed också se de skillnader som finns på arbetsmarknaden mellan kvinnors och mäns arbetsmarknader. Jag efterlyser ett sådant svar.

Anf.  99  KARIN GRANBOM (fp):

Jag undrar hur man säkerställer att detta program respekteras, att det inte bara är på papper. Alla vet att man ska göra sådana förbättringar som står här. Likaväl tror jag att oppositionen har talat om de här tre punkterna väldigt länge, och majoriteten vet också att det behöver göras förändringar här.

Jag undrar också hur de andra länderna ser på ett sådant paket och vilka uppföljningar som kommer att göras. Hur ser man att detta följs, alltså just att det konkretiseras på något sätt?

Anf.  100  ULF HOLM (mp):

När det gäller det sista inlägget tycker jag inte att EU ska sätta pekpinnen på exakt vad medlemsstaterna ska göra. Fördelen med detta, vilket också Hans Karlsson har sagt, är att man kan ha en flexibilitet, att medlemsstaterna kan agera utifrån olika förutsättningar. Det är fördelen med en öppen sysselsättningsstrategi.

Men det var inte det som jag egentligen skulle säga. Jag bara noterar att Inger Segelström som mötesordförande gav ett något annat svar än regeringen på frågan om diskriminering på grund av kön. Jag uppfattade att EU-kommissionen jobbar med ett sådant förslag. Det kan komma till sommaren, och man ser positivt på detta och ska se över kommissionens förslag. Vi har också behandlat denna fråga i arbetsmarknadsutskottet på ett förslag från Miljöpartiet. Då har majoriteten också ställt sig positiv till att Diskrimineringskommittén ska jobba med denna fråga – diskriminering på grund av kön – och att detta skulle kunna utvecklas. Jag noterar bara detta.

Jag har en sista kommentar som gäller att jag uppfattar att det finns en ovilja mot att släppa in riksdagen och få riksdagen som institution medveten om vad regeringen håller på med inom sysselsättningsområdet. Det är det som är effekten om man säger att det räcker med att detta tas upp i EU-nämnden. EU-nämnden är en väldigt liten del av riksdagen. Jag tycker att det skulle vara jättebra om handlingsplanen skulle kunna presenteras för hela riksdagen och att man hade debatt i plenum så att riksdagen fick ta ställning till detta. Det skulle vara jättebra att sprida kunskap om hur man har jobbat med dessa frågor och hur man har försökt gå vidare. Det borde vara bara en fördel för regeringen att få en öppen debatt om dessa frågor.

Jag hoppas därför verkligen att regeringen kan tänka om och tala med riksdagens talman om hur man kan få in EU-frågorna lite mer i Sveriges riksdag än bara i EU-nämnden.

Anf.  101  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Beträffande Karin Granboms frågor och synpunkter om hur man kan följa upp hur detta respekteras kan jag säga att själva poängen med den här modellen med en sysselsättningsstrategi är just att den inte är tvingande utan frivillig. Länderna ska i någon mening tävla med varandra om att försöka bli bättre och sporras av varandras framgångar – det är det som är syftet – och samtidigt kunna uppfylla målen på det sätt som länderna själva finner bäst och mest ändamålsenligt. Grundkonstruktionen är inte att vi ska ha ett kontrollsystem som klarar ut om man har följt detta eller inte, utan det kontrollerar sig självt. Det är det som är själva poängen.

Anna Odhner får kommentera detta ytterligare.

Anf.  102  Departementsrådet ANNA ODHNER:

När det gäller frågan om de nationella parlamentens roll är det naturligtvis viktigt att skilja på lagstiftning och det som vi diskuterar just nu, det vill säga olika former av det som vi nu kallar för öppen samordning – kärt barn har många namn – och som handlar om samordning av nationell politik inom unionen som då är baserad på gemensamma mål och det som man vill eftersträva, men där medlen fortfarande ligger hos de nationella regeringarna och parlamenten att besluta om.

Jag kan bara upprepa att den nationella politiken beslutas i sedvanlig ordning i den svenska riksdagen. Därvidlag är riksdagen involverad, och så är det också i de andra EU-länderna.

Det förslag som konventet har lagt fram om ökat inflytande för de nationella parlamenten handlar om att de nationella parlamenten på ett betydligt tidigare stadium ska kunna lämna sina synpunkter på de förslag som kommissionen lägger fram, alltså lagstftningsförslag och huruvida de följer subsidiaritetsprincipen och närhetsprincipen, vilket Sverige har ställt sig väldigt positivt till och ser som ett väldigt bra förslag för att öka efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen.

Jag kan också nämna att de nationella handlingsplanerna presenteras i arbetsmarknadsutskottet innan de presenteras nere i Bryssel.

När det gäller frågan om jämställdhet som ett övergripande mål står det mycket klart och tydligt i förslaget till nya riktlinjer att ett mainstreaming-perspektiv ska appliceras på alla riktlinjer.

Vi har ända sedan starten av riktlinjerna haft diskussionen om huruvida man ska ha det som ett övergripande mål eller om man ska ha en egen riktlinje för jämställdhetsfrågorna. Den diskussion som man har landat i är att det ska vara en egen riktlinje men att det naturligtvis är oerhört viktigt att jämställdhetsperspektivet genomsyrar genomförandet av alla riktlinjer. Sedan kan man också säga att jämställdhetsperspektivet i viss mån är omhändertaget i det övergripande mål som kommissionen nu föreslår, nämligen kvalitet och produktivitet i arbete eftersom jämställdhetsperspektivet ingår så att säga i begreppet för kvalitet och arbete.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

När det gäller diskussionen om information och var diskussion om dessa frågor ska föras vill jag bara påpeka att information om dessa ärenden har skett i arbetsmarknadsutskottet inför detta rådsmöte. Det ska alltså, som sägs, ske i utskottet.

Anf.  104  LARS OHLY (v):

Den här gången ska jag vara föredömligt kortfattad.

Jag vill bara lägga till rätta lite grann att Europaparlamentets förslag handlar om att de nationella parlamenten ska komma in enbart i lagstiftning. Det är inte sant.

Vad utskottet tog ställning till i onsdags var just en fråga om att nationella parlament ska diskutera och anta de nationella handlingsplanerna. Det var det som hela frågan gick ut på. Anledningen till det är att man menar att de nationella parlamenten då får inflytande som kan underlätta genomförandet av åtgärderna. Det effektiviseras samtidigt som proceduren blir mer demokratisk. Det var hela argumentationen från detta sysselsättningsutskottet i Europaparlamentet.

Förutom att parlamentets utskott nu har tagit ställning till detta har Ekonomiska och sociala kommittén haft samma förslag tidigare. Regionkommittén har ställt sig bakom samma förslag tidigare. Därför tycker jag att det vore anmärkningsvärt om man inte tar detta på allvar. Jag tycker också att det inte finns någonting i det förslaget som går emot svenska uppfattningar, tvärtom. De uppfattningar som regeringen driver i konventet och som man har uttryckt tidigare när det gäller de nationella parlamentens roll stämmer väl överens med besluten i Europaparlamentets sysselsättningsutskott. Därför bör det vara en svensk uppfattning att man bör lyfta fram detta. Om man sedan når ända fram eller hur långt man kommer är naturligtvis en fråga som jag inte kan avgöra här. Men jag tycker ändå att det är ett rimligt krav att ställa att regeringen åtminstone bör ta det på allvar.

Anf.  105  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag ska också vara mycket kortfattad. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det blir en bättre dialog i riksdagen när det gäller EU-frågorna. Det är sant att detta har varit uppe i utskottet. Men jag skulle uppskatta – jag tror att det gäller fler än mig – om vi hade ansvarig minister som också kommer att tala i ministerrådet när detta föredras i utskottet just för att man ska kunna få en direkt dialog.

Anf.  106  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag yttrade mig inte förra gången eftersom jag tänkte att jag skulle bidra till att detta inte svävar ut i någon alltför vidlyftig allmänpolitisk debatt som det tenderar att göra när sysselsättningsriktlinjerna årligen är uppe till diskussion. Nu har det kommit ytterligare några frågor, och därför begär jag nu ordet.

Låt mig först gratulera Hans Karlsson till iakttagelsen att det föreligger någon sorts samvariation mellan hans ministerkarriär å ena sidan och sjunkande sjukskrivningar å andra sidan. Samtidigt beklagar jag att det dessutom finns en samvariation mellan hans ministerkarriär å ena sidan och ökade kostnader för ohälsotalen å andra sidan.

Den svenska arbetsmarknaden skiljer sig framför allt genom den höga kvinnliga förvärvsfrekvensen från den mer kontinentala europeiska arbetsmarknaden. Däremot menar jag att man inte kan hävda att vi i Sverige har, som jag tror att ministern sade, en ganska låg arbetslöshet. Där är det precis som har sagts tidigare, att man med olika åtgärder kan sänka arbetslösheten utan att de facto få ut fler människor i riktiga jobb. Vi från den borgerliga sidan har under de gångna åren riktat kritik mot regeringen för att den bedriver vad vi uppfattar som en statistikpolitik där väldigt mycket fokus har lagts på att flytta arbetslösa i statistikkolumnerna.

Den här diskussionen är också väl känd. Men låt mig ändå bara för protokollets skull slå fast att det likafullt är ett faktum att vi i dag inte kommer att klara att nå sysselsättningsmålet som är antaget av den svenska riksdagen. Det är också ett faktum att vi inte når upp till det av riksdagen fastställda målet för den öppna arbetslösheten.

När det gäller de nationella handlingsplanerna har jag ingen synpunkt på om regeringen väljer att lägga fram den nationella handlingsplanen för riksdagen eller inte. Ulf Holm kan om han så vill få arbetsmarknadsutskottet att ta den nationella handlingsplanen till kammaren om han skulle vilja det. Att institutionalisera en sådan ordning menar jag dock vore fel därför att sysselsättningsfrågorna inte är något som ligger under EU-kompetens, utan det är en form av benchmarking mellan medlemsländerna. Att fatta beslut om den nationella handlingsplanen i kammaren blir i det perspektivet en ganska besynnerlig ordning. Att det finns federalister i Europaparlamentet som vill tillmäta de nationella handlingsplanerna en större betydelse än de de facto har tycker jag inte är särskilt förvånande. Men det vore en märklig ordning att institutionalisera. Till syvende och sist är nämligen det viktiga för sysselsättningen i Sverige trots allt de budgetpropositioner, de näringspolitiska, de arbetsmarknadspolitiska och de skattepolitiska förslag som regeringen lägger fram för riksdagen och som i slutänden är avgörande för sysselsättningsutvecklingen i landet inte den rapport, som man närmast kan kalla den nationella handlingsplanen för, som man lämnar in till kommissionen.

Vi ser inget som helst skäl till att institutionalisera en sådan ordning. Det stämmer inte med vad sysselsättningssamarbetet i unionen de facto är för något.

Anf.  107  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag har inte uppfattat att det är några kvarstående frågor, och jag avstår från debatten.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen som också är en klassiker, nämligen arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag. Den här frågan var uppe senast i mars.

Anf.  109  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Det grekiska ordförandeskapet har i dagordningen till ministerrådsmötet den 3 juni satt upp direktivet om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag som en politisk överenskommelse.

Vid mötet i EU-nämnden inför ministerrådsmötet den 6 mars föredrog jag bakgrunden till direktivförslagets innehåll. Denna information finns i den ministerrådspromemoria som ni har fått.

När jag tidigare har presenterat den svenska ståndpunkten för EU-nämnden har jag sagt att regeringen ställer sig positiv till direktivförslaget. Men jag har också sagt att vi arbetar för att direktivet ska tillåta avvikelser genom kollektivavtal och att denna undantagsmöjlighet ska utformas på ett sådant sätt att arbetsmarknadsparternas autonomi inte begränsas.

Vi har nu lyckats nå en tillfredsställande överensskommelse i den frågan. Jag förutser inte några problem i den delen inför en politisk överenskommelse. Men jag vill understryka att den överenskommelsen förutsätter att Sverige stöder direktivet. Genom detta stöd har vi kunnat delta konstruktivt i förhandlingarna, och i gengäld har vi fått gehör för lösningar som är anpassade till svenska förhållanden.

Det viktiga nu är att den kompromiss som håller på att förhandlas inte innehåller en permanent karensperiod för uppdrag. Utgångspunkten bör alltså vara att direktivets grundläggande princip om likabehandling ska gälla från dag ett.

Anf.  110  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag ska inte bli så långrandig. Det här är också en fråga som har varit föremål för diskussion i EU-nämnden vid ett antal tillfällen. Vi är av den uppfattningen att detta direktiv borde avvisas. Vi ser inte några skäl för att införa direktivet. Vi ifrågasätter också, liksom många andra, om EU har kompetens att gå in och i praktiken lagstifta om löner för en hel bransch. Hela det synsätt som ligger till grund för direktivet är enligt vår mening märkligt, nämligen att man för en företagsgrupp devalverar dem som företag och arbetsgivare och förmenar dem rätten att i direkt kommunikation med sina anställda fastställa anställningsvillkor och i stället gör de anställningsvillkoren avhängiga av vilka kunder som företagen i fråga får.

Jag noterar att den svenska regeringen och Hans Karlsson har varit framgångsrika när det gäller att få acceptans för kollektivavtalade avsteg, och det är bara att gratulera till det. Men det förändrar inte vår grundinställning till direktivet.

Det finns möjligen också anledning att peka på ett bekymmer, och det gäller den risk för snedvridningar i konkurrensförhållanden som kan komma att uppkomma mellan konsultföretag i Sverige och bemanningsföretag som här kommer att träffas av helt olika regelsystem i en situation där dessa olika typer av företag i många situationer de facto konkurrerar med varandra.

Jag vet inte om ministern har någon kommentar till just den farhågan.

Slutligen vad den här karenstiden anbelangar är vår uppfattning, om det nu blir ett direktiv, att man tvärtemot regeringens ståndpunkt borde stödja de länder som vill ha den här permanenta karensperioden och helst utsträcka den till en längre tid än de föreslagna sex veckorna.

Anf.  111  ULF HOLM (mp):

Jag ska faktiskt försöka vara kortfattad, även om Mikael Odenberg sade samma sak när han började för några minuter sedan.

Jag har redan när detta behandlades förra gången i EU-nämnden sagt att jag är mycket kritisk till detta. Men det är mindre dåligt nu med tanke på de så kallade svenska framgångarna. Sverige har lyckats få igenom en del saker. Men jag har svårt att se om det finns andra förändringar än bara de svenska, om jag uttrycker det så. Det brukar vara ett kompromissande. Har man förändrat något annat som andra länder har fått fram? Jag har nämligen väldigt svårt att hitta skillnaderna, förutom det som Sverige tar fram.

Jag är principiellt motståndare till att ge EU kompetens på områden som lön och så vidare. Det är en ren principiell inställning. Jag tycker inte att man ska ha ett direktiv som omfattar det. Sedan kan jag i sak tycka att man behöver reglera frågan om bemanningsföretag, men inte genom ett direktiv på EU-nivå, där man för in frågor som kompetens på löneområdet. Det är jag stark motståndare till. Det är en mycket farlig väg att gå om man låter EU ha kompetens inom detta område. Börjar man med ett yrkesområde går det snabbt vidare. Så är EU-jargongen.

Anf.  112  MARGARETA ANDERSSON (c):

Vi har diskuterat dessa frågor i flera omgångar. Med de förändringar som man har fått underlag för här tycker jag att det är någonting som man kan anta. Enligt mitt synsätt är det viktigaste här att man ska underlätta arbetskraftsutbytet och se till att människor kan arbeta på olika ställen inom EU-området men också att motverka lönedumpning som skulle kunna vara ett skäl till att man också skulle få en situation på den svenska arbetsmarknaden som jag inte tycker är eftersträvansvärd. Jag kan stödja den svenska ståndpunkten här.

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp):

Det här har varit upp tidigare, och då har Folkpartiets ståndpunkt varit att vi vill avvisa det, och vi har fortfarande den ståndpunkten trots det som Sverige har fått igenom. Jag håller med om att det inte känns riktigt bra att EU är inne och reglerar så detaljerat som detta förslag innebär.

Anf.  114  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag vill börja med att tacka Mikael Odenberg för gratulationerna.

Frågan om konsultföretag har jag faktiskt också grunnat på, och jag har inget distinkt svar på den. Men det är naturligtvis inte uteslutet att konsultföretag, som de kallar sig, också kommer att omfattas av direktivet beroende på vad de utför för arbete. Men det är det svar som jag har på detta.

Ståndpunkterna känns ganska välkända. Det ställdes en fråga om andra länder. Jag tror att det var Ulf Holm som ställde den. Han frågade hur andra länder har agerat och om de har fått igenom något som vi inte har nämnt. Det är inte min uppfattning att det är så. Det finns emellertid en rad kvarstående frågor, och själva knäckfrågorna är ju inte avgjorda bara därför att Sveriges princip har anammats av de andra länderna, utan frågan om denna karensperiod och hur den ska hanteras är den stora och kvarstående frågan inför förhandlingar om en och en halv vecka. Inför dessa förhandlingar laboreras det med tankar på en övergångsregel som vi har understött eller bejakat, att man kan tänka sig någon form av övergångsregel där länder som har svårt att anpassa sig till direktivet direkt från första dagen ska kunna få en hyggligt lång tid på sig att anpassa sig.

Jag vill bara markera att vi inte står inför ett enkelt avslut utan att vi står inför en ganska svår slutförhandling vid nästa rådsmöte.

Anf.  115  ULF HOLM (mp):

Tack för svaret, statsrådet. Om jag har tolkat dig rätt är det så att även om det finns en del kvarvarande knäckfrågor som du mycket tydligt redogjorde för och även om de skulle utvecklas på värsta tänkbara sätt kommer du ändå att stödja direktivet i och med att vi har fått igenom de andra bra sakerna. Kan jag tolka det så?

Anf.  116  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker inte att det är något problem när EU lägger sig i på diskrimineringsområdet. Det är ju ytterst det som detta handlar om, antidiskriminering, och det är egentligen samma fråga som att försöka förhindra diskriminering mellan kvinnor och män när det gäller löner. Jag tycker att det i sak är någonting positivt. Sedan finns naturligtvis frågan om kollektivavtal, men den har vi ju fått igenom.

Anf.  117  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Svaret till Ulf Holm är nej. Det finns självklart en gräns för vad vi kan delta i. Den svenska ståndpunkten är att direktivet ska gälla från första dagen utan karens. Vi har signalerat som svensk ståndpunkt att vi kan tänka oss en form av karenstid i en övergångsbestämmelse. Den kombinationen har vi signalerat att vi kan tänka oss i en kompromisslösning. Men grundståndpunkten är att direktivet ska gälla från första dagen.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 11 på dagordningen om Europakooperativ. Jag föreslår att vi tar både a och b samtidigt.

Anf.  119  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Avsikten var från början att man vid rådsmötet skulle kunna anta ett direktiv om arbetstagarinflytande i Europakooperativ samtidigt som man antog förordningen med de associationsrättsliga reglerna. Eftersom de slutliga texterna inte kommer att hinna språkgranskas av juristlingvisterna före detta rådsmöte kommer det med största sannolikhet i stället att bli fråga om en politisk överenskommelse den här gången och ett slutligt antagande vid ett senare tillfälle.

Rådet har tidigare, för ett år sedan, enats om en allmän riktlinje avseende både direktivet och förordningen och beslutade då om en förnyad konsultation av Europaparlamentet. Den förnyade konsultationen av parlamentet har nu ägt rum, och parlamentets synpunkter avseende direktivet behandlades vid rådsarbetsgruppsmötet i onsdags den 21 maj. Direktivet ska nu också behandlas i Coreper den 26 maj. Rådet har kunnat tillmötesgå ett antal av Europaparlamentets ändringsförslag men står fast vid valet av artikel 308 som rättslig grund. Regeringen anser att Sverige kan acceptera direktivet och förordningen i dess nu något justerade lydelse.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 12 på dagordningen om minimikraven.

Anf.  121  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

På den här punkten kommer ordförandeskapet att lämna en lägesrapport. Direktivförslaget är inte moget för beslut ännu. Jag vill ändå säga några ord om direktivet och om regeringens ståndpunkt i frågan.

Direktivet syftar till att skydda arbetstagare som i sitt arbete utsätts för elektromagnetiska fält. Skyddet avser akuta hälsoeffekter. Långsiktiga effekter är uttryckligen undantagna från direktivets tillämpningsområde. De nya reglerna innebär att en arbetstagare inte får utsättas för så starka fält att hon eller han riskerar att utsättas för akuta hälsoeffekter. Det finns ett vetenskapligt stöd för de gränsvärden som anges.

Regeringen välkomnar ett direktiv på det här området. Det är dock en fråga som Sverige driver och som än så länge inte är löst. Det handlar om att arbetstagarna enligt direktivet som de nu ser ut ska ha rätt till hälsokontroller i förebyggande syfte.

Vi och många andra länder anser att det är meningslöst med hälsokontroller i de här fallen. Det handlar om akuta hälsoeffekter, till exempel brännskador och stötar. Det finns därför inga symtom att leta efter på vägen dit. Hälsokontroller förebygger inte risker för akuta tillstånd. Det viktiga är att minska exponeringen så att arbetstagaren inte utsätts för så starka fält att det blir riskabelt.

Anf.  122  ULF HOLM (mp):

Det här är väldigt viktigt, och jag kan stödja den svenska linjen att fokusera på förebyggande åtgärder. Det är jättebra. Jag undrar bara: Varför har man tagit bort långtidseffekterna? Varför ska just de undantas? Det är ju de som egentligen är det viktiga när det handlar om elektromagnetisk strålning. Det är dem man borde ha med i direktivet. Varför ska de undantas specifikt?

Anf.  123  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag hade egentligen samma fråga som Ulf Holm om långtidseffekterna. Detta är en mycket känslig fråga i det svenska samhället, inte minst med tanke på 3 G-utbyggnaden och annat som är på gång.

Men jag har en fråga till, och det gäller expertgruppen. Enligt regeringen råder samsyn i dessa viktiga sakfrågor mellan arbetstagar- och arbetsgivarsidan och regeringen. Man har tillsatt en expertgrupp för att sköta samrådet mellan de här parterna. Jag undrar hur arbetet går i den expertgruppen. Vad är det som händer?

Anf.  124  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har också som kollegerna här tidigare funderat över varför långtidseffekterna har undantagits. Det hoppas jag att vi får ett svar på.

Hur många beräknas vara utsatta för exponering från elektromagnetiska fält? Finns det några uträkningar? Statsrådet säger att det finns ett brett vetenskapligt stöd för gränsvärdena. Är gränsvärdet tillräckligt lågt, eller finns det risk för att gränsvärdet överskrids? Det sägs att man omedelbart ska sänka exponeringen. Finns det möjligheter till sanktioner för de arbetsgivare som inte omedelbart sänker värdet? Omedelbart är ett ord som kan definieras.

Jag vill betona som Ulf Holm att det förebyggande är otroligt viktigt i det här samarbetet.

Har våra svenska väldigt duktiga arbetsmiljöforskare tittat på detta? Hur bedömer de gränsvärdena?

Anf.  125  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Först och främst vill jag påminna om att det här är en lägesrapport där vi söker oss fram och inte har alla svenska ståndpunkter precis kristallklara för oss. Vi får återkomma med det under resans gång.

Frågan om långtidseffekterna är kolossalt svår. Man ska vara lite ödmjuk och inte uttala sig så tvärsäkert om detta. Som jag har förstått finns det inte vetenskapligt stöd för att hitta regler för orsak och verkan av strålning med långtidseffekter. Alla vet att detta är en väldigt stor fråga och debatteras väldigt mycket. Det som man har jobbat med och det man kan känna sig trygg i är att det finns en stark vetenskaplig grund för att sätta gränsvärden. Jag ska inte gräva för djupt i detta. Anna-Lena Sancini som har jobbat ordentligt med detta har en del att säga i de här frågorna om arbetet i expertgruppen och den kunskap som finns i övrigt om detta.

Anf.  126  Departementssekreterare ANNA-LENA SANCINI:

Jag kan börja med att komplettera det här med att långtidseffekter undantas. Såväl kommissionen som Europaparlamentet och rådet är eniga i frågan att långtidseffekterna ska undantas från direktivet just därför att det finns luckor i vetenskapen. Det finns inte stöd i vetenskapen för att långtidseffekter kan orsakas av de här fälten.

När det gäller frågan om expertgruppen är det så att vi alltid samråder med arbetsmarknadens parter i de här frågorna. Just i den här frågan tyckte de personer som sitter i den gruppen att det var så tekniskt och svårt att de ville skicka sina experter. Av den anledningen blev det en egen grupp, en expertgrupp. Vi träffas regelbundet. Vi diskuterar våra preliminära ståndpunkter med dem innan vi åker ned på möten och förhandlar.

Det var en fråga om gränsvärdet och vad som händer om det inte respekteras. Det finns en säkerhetsmarginal inbyggd i detta gränsvärde, allt på rekommendation från den internationella kommission som är det organ på området som är mest erkänt. Man ska klara de här riskerna om man respekterar gränsvärdet, just tack vare den här säkerhetsmarginalen.

Vad gäller den andra chansen, som betyder att arbetsgivaren, om gränsvärdet överstigs, ska ytterligare utreda och så vidare tycker vi att det rimmar illa med ett gränsvärde. Ett gränsvärde är ett värde som ska respekteras, det ska inte överstigas. Men där har vi inte riktigt fått förståelse.

Vad gäller svensk arbetsmiljöforskning kan jag säga att vi har arbetat väldigt nära med Arbetsmiljöverkets experter. De har både läkare som har synpunkter på hälsokontroller, ingenjörer och annat. Där jobbar vi väldigt nära med dem. I den här internationella strålskyddskommissionen har vi också en svensk professor som är mycket aktiv och hävdar våra intressen. Hela direktivförslaget bygger på rekommendationer från det organet.

Anf.  127  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag nämnde i inledningen hälsokontroller. Det är bra om nämnden noterar det, för vi tror att den frågan kommer tillbaka. Det har varit mycket reaktioner från partssidan, inte minst från arbetsgivarsidan, som ju tycker att det är en överloppsgärning att tvingas till hälsokontroller som man uppfattar som tämligen meningslösa. Där finns en skillnad i synsättet mellan oss och några länder till och andra länder, som förespråkar hälsokontroller i mycket större omfattning. Vi menar att det ska man ha när det verkligen går att upptäcka någonting. Här är det synnerligen tveksamt, nästan obefintligt.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Som statsrådet säger kommer den här frågan att komma tillbaka. Då kommer det att bli en ordentlig genomgång i ansvarigt utskott innan det kommer tillbaka till EU-nämnden.

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Sedan kommer frågan tillbaka.

Då går vi vidare till nästa punkt, som är punkt 13 om inrättande av en rådgivande kommitté.

Anf.  129  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Regeringen har en allmänt positiv inställning till förslaget vad gäller såväl syfte som innehåll. Genom beslutet ska två nuvarande kommittéers uppgifter sammanföras och verksamheten rationaliseras. Ett skäl för ett nytt beslut är anslutningen av ytterligare medlemsstater som ska representeras i kommittén. Vår övergripande inställning till den utestående punkten om den rättsliga grunden är att beslutet ska fattas av rådet. Sverige kan därvid stödja den föreslagna artikeln 202 som rättslig grund. Om artikel 202 inte kan accepteras bör artikel 308 kunna användas. I övrigt har kommissionen åtagit sig att ta fram ett förslag för ett gemensamt uttalande av rådet och kommissionen vad avser förhållandet mellan det föreslagna beslutet och Euratomfördraget.

Vi har inte några problem med förslaget i den här delen men har inga invändningar mot ett gemensamt uttalande.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 14 om social- och humankapital.

Anf.  131  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Det handlar om en resolution som jag föreslår att vi avstår från att gå igenom här, det är inte nödvändigt.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Innan jag släpper i väg statsrådet vill jag fråga vem som ska redogöra för punkt 17.

Anf.  133  Departementssekreterare TIM BROOKS:

Punkt 17, Övriga frågor, handlar om delat ansvar mellan hälsoministrar och socialministrar och vårt område. Det handlar om olika skriftliga informationspunkter. Nuförtiden lämnas skriftligt material. Vi har inte sett det skriftliga materialet ännu, men det lär komma.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då är vi nöjda. Det finns ingen annan övrig fråga?

Anf.  135  Departementssekreterare TIM BROOKS:

Inte som vi känner till hittills. Elektromagnetiska fält lyfts över till punkt 17 i och med att det blir en informationspunkt. Det finns inte heller någon A-punktslista ännu.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Nej, det är lite grann av ett problem att vi har EU-nämndssammanträde så tidigt, det är ju helg nästa vecka.

Jag vill tacka statsrådet med medarbetare för att de har kommit hit och önskar en trevlig helg.

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård: socialpolitik

Statsrådet Berit Andnor

Rapport från ministerrådsmöte den 6 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 och 3 juni 2003

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Berit Andnor och medarbetare välkomna till EU-nämnden. Alla brinner för arbetsmarknadsfrågor, och vi vet att det gör statsrådet också.

Vi börjar som vanligt med en återrapport från senaste ministerrådsmötet och går sedan över till information och samråd.

Anf.  138  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Först är det en återrapport från rådsmötet den 6 mars. Det var två punkter som berörde mitt område.

Det ena som togs upp var att rådet antog rådets och kommissionens gemensamma rapport om pensionerna och en annan rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Då beslutades att de skulle gå vidare till Europeiska rådet.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det och går in på dagordningens punkt 15 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Anf.  140  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Arbetet med modernisering av den så kallade 1408-förordningen går vidare. Den här gången rörde det kapitlen 4, 5 och 8 om förmåner vid invaliditet, ålderdom, efterlevande och särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. EU-nämnden är väl informerad om att det här arbetet sker kontinuerligt, vi avverkar kapitel efter kapitel. Moderniseringsarbetet fortsätter. Under det grekiska ordförandeskapet har man presenterat de avsnitt som jag precis nämnde.

Inga större förändringar har gjorts i förhållande till nu gällande regler. Reglerna om samordning av pensionsförmånerna är tekniskt komplicerade, men man har i förslaget ändå kunnat förenkla skrivningarna.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det här handlar om att förenkla texterna. Det är ingen innehållslig förändring i det som nu ligger framme.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens redovisade upplägg i det fortsatta arbetet.

Vi går vidare till punkt 16 om skydd och integrering av personer med funktionshinder.

Anf.  142  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Det här gäller ett förslag till rådsresolution om främjande av sysselsättning och social integrering för personer med funktionshinder.

Med anledning av det europeiska handikappåret, som är i år, har det grekiska ordförandeskapet föreslagit rådet att anta en allmänt hållen resolution i syfte att driva på utvecklingen på handikappområdet. Texterna är ännu inte klara i alla detaljer, men från svensk sida ser vi inga konstigheter i detta utan ser det som ett sätt att genom ett gemensamt antagande markera det europeiska handikappåret och föra arbetet vidare.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till övriga frågor, punkt 17.

Anf.  144  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Som EU-nämnden har sett finns det en rad olika övriga frågor. Det handlar nästan genomgående om rapportering från ordförandeskapet. Vi har förberett en lite kortare information, mycket kort, om sjukförsäkringskortet, som Sebastian Hetesi skulle kunna lämna om EU-nämnden är intresserad. Det är en avrapportering av hur arbetet går när det gäller sjukförsäkringskortet.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Ja, tack, det vill vi gärna höra.

Anf.  146  Departementssekreterare SEBASTIAN HETESI:

Ni kanske har tagit del av faktapromemorian som skickades ut tidigare i år. Beslutet om att ett sjukförsäkringskort skulle införas fattades 2002. I mars i år kom kommissionen med ett förslag om hur det ska genomföras och i grova drag hur det ska se ut. Under våren har arbetet fortskridit med utformandet av kortet, som är menat att förenkla den administrativa processen men samtidigt framför allt förenkla för EU-medborgarna att resa mellan länderna och få den sjukvård som de har rätt till, akut vård. I dag har vi E111-blanketten som är ganska omständlig att utfärda, skriva under och skicka ut. Meningen är att den ska ersättas med ett litet plastkort.

Anf.  147  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Det är inga märkvärdigheter, utan det är helt enkelt ett litet kort. Vi kan distribuera en bild.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Hur ligger det här i tiden?

Anf.  149  Departementssekreterare SEBASTIAN HETESI:

Nu ska tekniska kommittén besluta om det slutliga utformandet i juni. Sedan är det menat att kortet ska börja ersätta blanketterna från och med juni 2004. Slutligen ska alla pappersblanketter ha fasats ut december 2005. Efter det blir det bara plastkort.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Det var solklart. Det finns inga övriga frågor.

Vi tackar statsrådet med medarbetare och önskar en trevlig helg.

4 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från informellt ministermöte den 10–13 maj 2003 samt från ministerrådsmöte den 7–8 april 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 maj 2003

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med rapportering och övergår sedan till ärendet.

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag ska börja med jordbruks- och fiskerådet den 7–8 april, där kommissionen gav en lägesrapport om förslaget om officiella kontroller av animaliska livsmedel. Det handlar framför allt om ansvarsfördelningen mellan officiella veterinärer och assistenter vid slakten och om de företagsanställdas roll. Förslaget innebär en modernisering av köttkontrollen och en kontroll som ska baseras på vetenskap och risktänkande.

Kommissionen gav också en lägesrapport om förslaget till nya gemenskapsregler för bekämpning av mul- och klövsjuka. Ett inslag i detta är nödvaccinering, vilket är en åtgärd som diskuteras. Alla medlemsländer betonade i sina inlägg vikten av att man arbetar för en acceptans av den nya politiken på internationell nivå, så att man inte får hinder mot tredjeland i handeln med kött.

Under Övrigt rapporterade Nederländerna läget när det gäller fågelinfluensan, aviärinfluensan. Tyvärr rapporterades vid mötet om ytterligare spridning. Vi fick också information från Portugal om användningen av de cancerogena ämnena nitrofuraner bland fjäderfä i Portugal och om olyckliga händelser som där har inträffat.

Också några fiskefrågor togs upp. Det handlade bland annat om ändringar i en bilaga om antalet fiskedagar med mera när det gäller torskfisket i Västerhavet. De här ändringarna antogs som en falsk B-punkt, och kommissionen presenterade sina planer på en nödåtgärd för att förbjuda trålfisket efter torsk och plattfisk i Östersjön. Denna åtgärd, alltså det förlängda sommarstoppet när det gäller trålning efter torsk och plattfisk i Östersjön, infördes sedan den 15 april.

Kommissionen tog också upp arbetet på utveckling av redskapen för att få fram mer selektiva redskap att vara godkända till den 1 september, när sommarstoppet upphört.

Vi hade också en diskussion om halvtidsöversynen. Egentligen framkom inga nyheter under den diskussionen. Man kunde konstatera att en majoritet av medlemsländerna redovisade en negativ hållning till det frikopplade stödet och visade att det kunde finnas öppningar för att acceptera frikoppling för annat än animalieproduktionen. Flera medlemsländer förordade också stöd till mark i stället för till brukaren. Det fanns vidare en majoritet för att tillåta rörlig träda.

Det fanns en bred acceptans för principen om degressivitet. Det fördes också en diskussion om hur den här neddragningen skulle gå till, om den skulle ske i intervaller utifrån enheternas storlek eller om den skulle ske lineärt.

Kommissionen informerade också om läget i WTO-förhandlingarna, och i det sammanhanget konstaterade medlemsländerna att man tyckte att förslaget var obalanserat till EU:s nackdel.

Italien hade en särskild begäran om att få statliga stöd till konkursdrabbade producentkooperativ godkända. Denna begäran riktades till medlemsländerna, och man beslutade enhälligt. Sverige och Danmark avstod från att rösta.

Under punkten Övrigt behandlades också det franska initiativet om att liberalisera handeln. Dessutom togs några smärre punkter upp under dagordningen.

Detta var alltså det som avhandlades den 7–8 april på jordbruks- och fiskerådet. Det har också genomförts ett informellt jordbruksråd i Grekland. Temat vid det informella mötet var kvalitet i jordbruket. Det grekiska ordförandeskapet hade i ett underlagsmaterial strukit under att kvalitetsbegreppet är brett och innehåller mer än bara miljöskydd, djurskydd och säkra livsmedel. Det som man lyfte in i diskussionen handlade väldigt mycket om geografiska ursprungsbeteckningar.

Det gavs olika infallsvinklar på ämnet kvalitet i livsmedelsproduktionen. Det som lyftes fram av många var att konsumenternas efterfrågan måste styra liksom också behovet av att kunna satsa på kollektiva nyttigheter.

Man kan också se att det finns en stark markering av geografiska ursprungsbeteckningar, framför allt från länderna i södra Europa och att vi i norra Europa har andra frågor kring kvalitetsbegreppet som vi tycker är viktigare, men det var en givande diskussion.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för denna rapportering och går in på dagordningen. Jag har fått uppgift om att punkt 3 om djurhälsokrav eventuellt är en A-punkt. Blir det så?

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det blir en A-punkt.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Har jordbruksministern något att tillägga ändå, eller ska vi lämna den punkten?

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ju något som vi stöder från svensk utgångspunkt, så jag har ingenting att tillägga.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 4, som är en informationspunkt om genetiskt modifierad traditionell och biodynamisk gröda.

Anf.  158  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här handlar framför allt om frågan om samexistens mellan GMO-utsäde och traditionell odling. Bakgrunden är att kommissionen hade en rundabordskonferens den 24 april om samexistens. Den samlade 400 deltagare, och jag har förstått att det var en ganska kaotisk tillställning. Från denna konferens kommer vi att få en redovisning.

Samexistensproblematiken är ju inte ny. Vad vi räknar med ska komma upp under den här punkten är en diskussion om i vad mån vi behöver ha ett gemensamt regelverk. Vi tycker från svensk sida att det är viktigt att man har en strategi för hanteringen av den här frågan och att vi snarast bör ta fram en sådan strategi inom gemenskapen.

Anf.  159  MATS ODELL (kd):

Som jordbruksministern säger är detta sannerligen ingen ny fråga. Icke desto mindre är den oerhört viktig. Det finns berättigade farhågor kring dessa företeelser, och det finns också stora möjligheter. Det vore intressant om jordbruksministern något mera kunde ange riktning än vad gäller att det är viktigt att ha en strategi. Finns det någon uppfattning om vad den här strategin bör ha för riktlinjer från svensk sida?

Det är väl ganska vettigt att ha relativt noggranna regler för det här. Vad tänker jordbruksministern anföra när det gäller riktlinjer för att börja arbeta på en sådan här strategi? Jag utgår från att det gäller försiktighetsprincipen, men det räcker inte. Man bör ha någon typ av ideologisk eller annan inriktning för hur Sverige bör agera när det också gäller att ge en input i den här strategin.

Anf.  160  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag tycker precis som Mats Odell att det vore bra om jordbruksministern kan vara lite tydligare på punkten om samexistens. Det står ju att Sverige anser att frågan är viktig. Man kan då undra: Utifrån vad? Är det utifrån att hävda GMO-moratoriet eller att icke-GMO-grödor förorenas? Går det att vara lite tydligare här? Hurdan är strategin?

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är ju inte någon ny fråga inom unionen och inte heller för oss. Regeringen har gett ett uppdrag till Jordbruksverket att ta fram en rapport om samexistensfrågorna, som vi ska ha som ett underlag för vårt agerande bland annat inom EU. Det är inte så enkelt som att säga att vi ska ha gemensamma regler som ska gälla rakt av inom unionen. Det finns också behov av att anpassa sådana här regler till nationella förutsättningar. Vad man behöver ha för säkerhetsavstånd och vilka regler man behöver för att verkligen leva upp till försiktighetsprincipen styrs bland annat av hur landskapet ser ut, relationen mellan åkermark och vattendrag, hur vindarna blåser och så vidare.

Det finns väldigt mycket att ta hänsyn till, men vi tycker att det är väldigt centralt att man tar fram en sådan här strategi. Jag ska inte förekomma det analysarbete som Jordbruksverket gör, men vi har kommit långt i förberedelsearbetena. Rapporten från Jordbruksverket kommer i månadsskiftet maj/juni. Vidare har Lena Sommestad och jag inbjudit till ett seminarium kring de här frågorna, där vi också ska höra olika intressenter.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den här informationen och går över till området fiske. Jag undrar om punkt 5 om fiskeansträngningen i vissa fiskezoner är kvar på dagordningen.

Anf.  163  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 5 är kvar, och det ska föras en riktlinjedebatt om den så kallade irländska boxen. Det är inte första gången som den frågan är uppe. Enligt Spaniens och Portugals anslutningsfördrag ska dessa länder vid en viss tidpunkt ha tillgång till den irländska boxen. Den tidpunkten har nu infallit, och för närvarande diskuteras hur detta ska gå till. Sverige menar att det är rimligt att öka tillträdet för Spanien och Portugal till de här fiskevattnen.

Sverige har i princip inget fiske i det här området, så vi har inga svenska intressen att bevaka. Vi stöder kommissionens förslag.

Anf.  164  LENNART FREMLING (fp):

Det här rör bara den irländska boxen, och den är väl inte av så väldigt stort intresse för Sverige, men jag uppskattar att man i det här förslaget till svensk ståndpunkt har markerat att om de biologiska grunderna så kräver anser Sverige att det ska finnas en begränsning av fisket i det aktuella området. Det föranleder mig också att ställa frågan om man på något sätt från svensk sida är pådrivande för att det tas större hänsyn till de biologiska grunderna för fisket allmänt sett, inte bara i den irländska boxen. Vi får ju under hand oroande rapporter, och allt tyder på att det under lång tid har pågått ett överfiske och att det är svårt att bromsa ned detta. Det vore en angelägen uppgift att se till att man inte bara i det här området verkligen anpassar fisket till de biologiska grunderna.

Anf.  165  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag hade exakt samma fråga. När jag läste det utskickade underlaget förstod jag att det hängde ihop och att den svenska regeringen är positiv till att öka Spaniens och Portugals tillträde men att det ska vara under förutsättning att hänsyn tas till de biologiska grunderna. Kanske ni kräver att det blir minskat fiske. Jag ser detta som ett krav, men det lät inte så när du förklarade detta muntligt inför nämnden. Jag undrar därför om vi kommer att ställa kravet att kvoterna eller vad det kan vara skärs ned för att Portugal och Spanien ska få tillträde. I så fall instämmer jag helhjärtat med den svenska regeringen.

Anf.  166  MATS ODELL (kd):

Jag kan bara kort säga att vi helhjärtat stöder den svenska regeringens ståndpunkt som den är formulerad.

Anf.  167  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag vill ställa frågan om det här är samordnat med Nordsjöfisket och det fiske som finns i andra delar av Atlanten, eller hur ligger det till. För övrigt kan jag stödja den svenska ståndpunkten.

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är givetvis så att vi från den svenska regeringens sida är mycket noga med att framhålla att man måste utgå från försiktighetsprincipen. Vi är mycket oroade över utvecklingen av vissa bestånd. Det är alldeles riktigt att vi fått en rapport – jag tror att det var i förra veckan – där man ser tillbaka på vad som under en 50-årsperiod har hänt med de stora rovfiskarna i världshaven. Det var ingen rolig läsning. Vi måste vara väldigt varsamma, och det är hela tiden utgångspunkten för vårt arbete.

Jag var kanske lite för snabb när jag redovisade den här punkten. Vi har fått en del frågor från ordförandeskapets sida just när det gäller det här förslaget. Vi stöder förslaget också utifrån de här frågeställningarna och vad som ligger i förlängningen, där det bland annat handlar om skydd för ung kummel och om särskilda skyddszoner för lokalt och traditionellt djuphavsfiske. Det finns alltså sådana här inslag i förslaget.

När det gäller hanteringen av den irländska boxen vill jag säga att förslaget är en konsekvens av anslutningsfördragen för Spanien och Portugal. Det som behandlas här är specifikt den irländska boxen, och det finns ingen direkt koppling till förvaltningen av fisket i övrigt. Det är en specifik fråga i förhållande till två medlemsländers rättigheter enligt anslutningsfördraget.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den här informationen och går vidare till jordbruksområdet och CAP-reformen.

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi ska ha en diskussion om detta. Vi har det problemet att ordförandeskapet har kommit mycket sent med underlaget för den diskussionen. Just nu arbetar vi dels i ministerrådet, dels i en högnivågrupp, och högnivågruppen bedriver ett förberedande arbete. I dag på morgonen fick jag del av de frågor som ordförandeskapet har förberett till ministerrådets diskussion.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Vi har delat ut detta material under lunchen, men vi har kommit underfund med att det inte är så lätt att hantera.

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag är beredd att kommentera de här olika punkterna. Det är klart att det blir lite resonerande eftersom det inte går att vara riktigt definitiv på alla punkter. Vi har inte hunnit så långt i analysen. Vi har helgen på oss att slutföra denna.

Anf.  173  PER BILL (m):

Ordförande! En del säger att det här är en viktig avstämningspunkt medan andra säger att det är början på en ny reform, och därför tror jag att det är angeläget att vi blir överens om vad för någonting vi har på vårt bord. Vad handlar den här halvtidsöversynen om?

Jag har fått mina kunskaper om jordbruk genom att sitta och halvsova i EU-nämnden, inte genom att ha hand om ärendena, men mitt intryck är att man har en sjuårsbudget och någonstans på halva vägen gör man denna översyn. För det första ska vi då undersöka om vi har nått fram till våra egna mål. Jag trodde vidare att vi för det andra ska se efter hur detta står i förhållande till vad vi har lovat att göra inom WTO.

Inom WTO brukar man lite slarvigt prata om att man har tre olika boxar. Den röda boxen är den styggaste, och där finns direkta exportstöd som förstör marknader i tredje världen och så vidare.

Vi har också en blå box, där vi har produktionsstöd av olika slag, stöd som uppmuntrar till överproduktion.

Vi har slutligen den gröna boxen som innehåller arealstöd av olika slag, även sådant som vi läst om i dagens papper. Frikopplade inkomststöd måste väl, om jag har förstått det hela rätt, räknas till den gröna boxen.

Vi har möjligen också något som skulle kunna kallas fritt från boxen och som är fritt från WTO:s idéer om hur man får stödja. Det skulle då gälla olika typer av landsbygdsutveckling.

Jag trodde att idén med denna midterm review, förutom att se om vi har nått våra egna uppsatta mål, också var att försöka flytta saker från den röda boxen till den blå, från den blå boxen till den gröna och kanske från den gröna boxen till helt och hållet ut ur systemet, där det inte ges några subventioner alls.

Min första fråga är om jag har uppfattat det här korrekt. Det är svårt när man sitter med de här papperen att kasta sig in på frågor om jordnötter som flyttas från den blå till den gröna boxen eller inte.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara klargöra hurdant läget är för EU-nämnden. Den här frågan var uppe den 4 april, och då ställde vi oss bakom regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Sedan förs merparten av diskussionerna i utskottet. Diskussionen om de stora frågorna och om detaljerade kunskapsfrågor måste föras i utskottet. Jag tycker att vi måste vara lite noga med att det gäller samrådsdelen i det här sammanhanget. Det ska här vara en upprepning av det beslut som vi fattade när vi diskuterade det här senast i april. Sådan är beslutsgången.

Anf.  175  ULF HOLM (mp):

Såvitt jag förstår sitter en särskild grupp i miljö- och jordbruksutskottet nu med dessa frågor. Eftersom vi inte har fått någon skriftlig rapport från den gruppen och såvitt jag har förstått inga större förändringar har skett i det underlag som är utskickat till EU-nämnden, känns det ärligt talat – även om det låter lite konstigt att just jag säger det – inte särskilt meningsfullt att gå igenom allt detta en gång till.

Jag sitter i många av de här frågorna som ett litet frågetecken, och det är just därför som jag vill att de som kan det i jordbruksutskottet tar tag i frågan. Det är bättre att jordbruksministern föredrar detta i jordbruksutskottet och att vi får en skriftlig rapport hit. Om det inte har hänt särskilt mycket politiskt känns det jobbigt att få det här på bordet nu, särskilt som regeringen inte ens själv har hunnit titta på det. Det känns inte riktigt meningsfullt att vi ska sitta och resonera här just nu. Jag tycker faktiskt att den här rapporten var väldigt kort.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Jag vill också tillägga att eftersom vi varit lediga när vi skulle ha haft ordinarie möte har vi fått alla handlingar väldigt tidigt.

Anf.  177  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara späda på ytterligare med att säga att vi har en arbetsgrupp som ägnar sig åt de här frågorna i miljö- och jordbruksutskottet, i vilken alla partier ingår. Nästa möte är utsatt till den 4 juni. Anledningen till att vi inte har lämnat något yttrande till EU-nämnden, vilket är den möjlighet som vi har, är att vi inte tar ställning till detta ärende utan att det rör sig hela tiden. Det är en levande fråga som kommer upp, och vi har haft den uppe på dagordningen flera gånger.

Jag blev lite förvånad över Per Bills frågor. Jag tycker att du ska prata med dina kamrater i miljö- och jordbruksutskottet, så kommer du att få all den information som du behöver.

Anf.  178  MATS ODELL (kd):

Jag fick en sådan information i morse av vår representant i jordbruksutskottet, antagligen medan Per Bill låg och sov på sitt rosenöra. Men jag tycker att han har verkat vara ganska vaken under sammanträdena eftersom han kunde ge en så god genomgång av sakläget.

Men för att vara väldigt kort: Det här är, precis som flera har sagt, någonting som pågår. Jordbruksministern måste utgå från att de positioner som partierna hittills har lagt fast i den här processen, oavsett om det har skett i jordbruksutskottet eller här, ligger fast. Vi håller fast vid att det som i princip bör genomföras är Agenda 2000. Att ha någon sorts läxförhör här, där vi ska sitta och svara på mycket detaljerade frågor på engelska, blir inte helt meningsfullt, så jag föreslår att de skickas vidare till dem som håller på med de här frågorna.

Anf.  179  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är väl bra om ministern svarar på detta eftersom ministerrådsmötet hålls den 26 och 27 maj. Innan dess tror jag inte att jordbruksutskottet hinner komma fram med något. Det är ett bekymmer, för det gäller kanske ståndpunkter som förväntas bli intagna av den svenska regeringen och som går utöver vad som tidigare har diskuterats. Detta är inte helt enkelt. EU-nämnden kan inte bara skjuta allt det här ifrån sig och säga att något annat utskott i sinom tid får ta tag i det. Jordbruksministern kommer att sitta på ett möte om bara några dagar och företräda svenska ståndpunkter.

Att jag ber om detta beror på att jag tycker mig utifrån mina politiska perspektiv ha fått oroande signaler från Göran Persson, som talar om en åternationalisering. Jag skulle alltså gärna vilja höra lite grann mer om vad som avses bli gjort den 26–27 maj.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Om jag uppfattat diskussionen runt bordet rätt är det bra att vi får en information om förändringar och om ifall det har hänt någonting som är av intresse för EU-nämnden sedan informationen och diskussionen ägde rum i jordbruksutskottet. Det är i den situationen som vi befinner oss.

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det som finns i den utskickade kommenterade dagordningen under punkten 6 om reformeringen av jordbrukspolitiken är inga nyheter. Det är frågor som har varit uppe här tidigare och som har behandlats i miljö- och jordbruksutskottet, och regeringens position i dessa frågor är oförändrad. De frågor som vi nu har fått för samtal med ordförandeskapet är egentligen samtal så att säga under en ”bilateral”. Det är inte fråga om ställningstaganden i ministerrådet som sådant utan vi är nu inne i ett läge där ordförandeskapet och kommissionen känner på medlemsländerna för att försöka hitta lösningar och nå ett beslut före sommaren.

Jag måste säga att det är mycket tekniska detaljer som förekommer i de frågeställningar som relaterar till de principiella ställningstagandena. På det sättet blir det inte fråga om någon ändrad position, men vi kan ha skäl att utifrån de specifika frågorna se lite mer noggrant på vilka effekter som uppkommer för administrationen och vilka olika typer av omfördelningar det blir om man väljer den ena eller den andra rollen. I princip är det dock inte fråga om några ändringar i positioner. Det är mitt svar.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Det handlar alltså inte om några politiska ställningstaganden?

Anf.  183  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej. Jag ska kanske också svara på frågan om åternationalisering. Detta finns över huvud taget inte med i det här paketet.

Anf.  184  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Jag uppskattar den information som vi fick och beskedet att det inte handlar om några ändringar. Jag tycker därför inte heller att vi behöver ha någon längre debatt om det här. Jag tror att ordförandeskapets ambition att försöka komma fram till beslut före sommaren är värdefull. Jag tycker att vi ska försöka stödja tanken att så snabbt som möjligt få igenom förändringar som leder till det som jordbruksministern här var inne på, det vill säga att konsumentefterfrågan får styra mera och att man är beredd att betala för kollektiva nyttigheter i stället för att betala för en ökad överproduktion.

Anf.  185  MATS ODELL (kd):

Partiernas och även Kristdemokraternas ståndpunkter i de här frågorna är ju väldigt välkända, så jag tycker kanske inte att man behöver återupprepa dem. Jag tittade lite grann i det här frågeformuläret, och det kan tyckas vara tekniska frågor om relationen mellan jordägare och arrendatorer och sådant. Men på de punkterna har ju partierna gett sina preferenser tidigare, och jag hoppas att de är noterade.

Med detta tycker jag att jag kan låta mig nöja.

Anf.  186  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

I de flesta fall är väl partiernas ståndpunkter väl dokumenterade. De finns inte minst redovisade i tidningen Land, där vi gjorde en enkät som jag vet att jordbruksministern och departementsrådet har tittat på. Det är den information jag har fått.

Jag kan också berätta att jag sitter med i den här gruppen i miljö- och jordbruksutskottet som har regelbundna kontakter med departementet. Nu senast var Christer Wretborn och informerade oss för några dagar sedan om just förhandlingsläget.

Jag skulle vilja höra lite om det. Jag är lite orolig för detta med det frikopplade inkomststödet. Det visar sig att det finns 26 olika frikopplingsförslag, och då är frågan om man lyckas nå någon typ av konsensus. Kan ministern se att vårt alternativ är något huvudalternativ, och hur går i så fall diskussionerna?

I övrigt är det mycket tekniska saker som jag inte tror att vi har kompetens att behandla i nämnden. Det är nog bra om den här gruppen i miljö- och jordbruksutskottet tar ett större ansvar för det och att vi sedan kan yttra oss från utskottets sida till nämnden.

Anf.  187  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är mycket intressanta frågor som kommer upp här. Även om många av dem som sagt är tekniska har de ett väldigt stort inflytande på vilket utfall detta får för näringen. Inte minst handlar det om det Mats Odell tog upp, nämligen vem som ska få de här bidragen, om de ska gå till aktiva brukare eller till markägare. Även hur lång övergångstiden kommer att bli och sådana saker är viktiga. Detta är dock sådant som Centerpartiet har redovisat tidigare, så jag låter mig också nöja med detta.

Anf.  188  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag ska också försöka hålla mig kort och undvika detaljdiskussioner. Jag vill egentligen bara ställa en fråga. Det här blir kanske ingen stor principdiskussion utan mer att man petar och mekar lite grann med det maskineri som redan finns, och den fråga jag vill ställa till jordbruksministern är därför av mer generell karaktär: Hur jobbar regeringen och jordbruksministern för att på lite längre sikt avreglera jordbrukspolitiken?

Anf.  189  PER BILL (m):

Jag måste ha vinkat försiktigt förra gången, fru ordförande.

Jag tyckte att jag hade en väldigt generell fråga: Hur mycket av det arbete som nu görs är avhängigt av WTO och hur mycket är mål som EU har satt upp självt? Det håller sig väl verkligen inte på jordnötsnivå utan mer på metanivå, om man får uttrycka det så.

Den andra frågan anknyter till Tobias Krantz. Många ser ju detta som ett positionsintagande inför de fortsatta WTO-förhandlingar som ska gå i gång. Vad kan man se? Kommer EU att försöka ha en gemensam position, och vad händer i så fall kring denna?

Anf.  190  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag börjar med kommentarer kring det som gäller världshandeln och WTO. Per Bills beskrivning tidigare av de olika färgerna på boxarna stämde väl i princip överens med det som gäller. Detta har också en avgörande betydelse för hur EU positionerar sig och vad som ligger i kommissionens förslag. Det här med frikopplingen av stöden kan man nog se som en direkt avspegling av vad man bedömer kommer att behövas för att ha en chans att lyckas i WTO-förhandlingarna.

När man sedan går vidare i en diskussion om konsekvenserna av att göra frikopplingen och alternativ för att hantera en del av det vi uppfattar som negativt i medlemsländerna har man hela tiden detta för ögonen: Vad krävs för att vi ska vara framgångsrika i WTO-förhandlingarna?

Från svensk sida har vi varit positiva till frikopplingen. Vi har sett att vi behöver ha korrigeringar bland annat för att klara miljö- och landsbygdsutvecklingen. Då har vi till exempel moduleringen, men i kommissionens förslag kommer den först 2007 och med en ganska blygsam summa. Vi har då från regeringens sida resonerat om att man här skulle behöva en ökad flexibilitet. Ett sätt att få den flexibiliteten, och samtidigt hålla kvar vid frikopplingen och ha en chans att lyckas i WTO-förhandlingarna, skulle vara att ha någon typ av nationell reserv eller nationellt kuvert som kunde användas.

Andra länder har funderat i andra banor. Det är då man har fått alla de här förslagen om partiell eller delvis frikoppling. Där finns en hel flora med förslag som nu ligger på förhandlingsbordet och där går det inte att säga vad som är förslag som kan samla ett flertal. Men att man behöver ha någon typ av flexibilitet och att man inte kan gå för långt när man rör sig mellan de här färgerna så att man ramlar tillbaka för mycket åt det blå är nog alldeles klart. Det är där avvägningen ligger i detta, och det är en svår avvägning. Jag kan alltså inte ha någon klar uppfattning om vad som är det realistiska utfallet. Det känns dock som om medlemsländerna är angelägna om att nå ett resultat före sommaren.

I det här sammanhanget ingår också en del av det som finns i det här frågebatteriet som kom i dag på morgonen och som man kan betrakta som mer tekniska frågor. Det är frågor som oroar många jordbrukare eftersom det handlar om de här referensperioderna. Om man har investerat, om man vill ändra produktionsinriktning eller om det handlar om generationsskiften kan den här strikta referensperioden slå väldigt negativt och slå undan benen på en del jordbrukare, och det måste också hanteras. Jag uppfattar dock ändå detta mer som tekniska frågor, hur man ska gå in i det här systemet med så små störningar som möjligt.

Sedan var det frågan om det långsiktiga. Jag uppfattar att det vi nu håller på med är början på den långsiktiga förändringen av EU:s jordbrukspolitik. Det finns en stor medvetenhet i medlemsländerna om att man måste gå mot ett system som är mer anpassat till konsumenternas efterfrågan och också modernisera och lämna en del av subventionssystemet. Det handlar då inte bara om detta med frikopplingen och gårdsstödet. I den andra ändan, i WTO-förhandlingarna, har vi exportsubventioner, interventionspriser och tullar. Hela det paketet finns där, och vi måste gå mot en ökad liberalisering. Sedan är bara frågan hur lång tid vi behöver på oss för att detta ska vara anpassat till olika intressenters behov. Det är också en fråga som finns på förhandlingsbordet för närvarande.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till nästa punkt på dagordningen, som är övriga frågor. Vi tar dem i klump.

Anf.  192  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Då handlar det om en rapport från kommissionen om upprättande av en positivlista för foderråvaror. Det handlar om att förbättra märknings- och kontrollbestämmelser och också att utöka en negativlista.

Vi tycker att detta är ett arbete som är bra, och vi instämmer i kommissionens slutsatser.

Det handlar också om skriftlig information från kommissionen om en förordning om att fastställa krav på foderhygien. Foderhygienen är ju sista länken i en kedja med säkra livsmedel från jord till bord, och vi välkomnar arbetet med den här förordningen om foderhygien.

Vi kommer att få en rapport om BSE-läget. Det är ju någonting som vi löpande får på ministermötena. Under 2002 har man inom EU genomfört 10 miljoner test på nöt, en ökning med 20 % i förhållande till 2001. Trots att man alltså har ökat testningen visar det totala antalet BSE-fall en nedåtgående trend, vilket är glädjande. Sverige är också det enda medlemslandet som inte har haft något konstaterat fall av BSE.

Sedan kommer vi att få en rapport om ett system för att anmäla problem när det gäller hälsorisker med mera, Rapid Alert System for Food and Feed. Vad är nu avsikten med den redovisningen, Christer? Du måste fylla i där.

Anf.  193  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Avsikten är att kommissionen vill ha större öppenhet här. Rapporter och sådant som medlemsländerna skickar in när det varit problem av olika slag ska mycket snabbt kunna publiceras över Internet. Det har vi stött hela tiden. Nu vill man göra veckovisa sammanställningar av dessa rapporter, och det är i huvudsak det man vill informera om.

Anf.  194  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Sedan har vi en övrig punkt som behandlar djurtransporter och som har tillkommit på agendan. Det är en fråga till kommissionen, som ännu inte har presenterat något reviderat direktiv när det gäller djurtransporter. Här är det Tyskland som vill veta hur arbetet fortskrider.

Det har också kommit ytterligare en ny punkt på agendan som behandlar en resolution från Europaparlamentet om krisen i vitfisksektorn. Här ska vi få en information från kommissionen. Det handlar om att man vill ha statistik. Man vill göra sammanställningar av information från medlemsländerna när det gäller bland annat respektive medlemslands strukturprogram, och därför kommer vi att få en uppmaning från kommissionen om att lämna denna information senast den 15 juni. Detta är alltså någonting som Fiskeriverket kommer att arbeta med och rapportera till kommissionen.

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

Då tänkte jag lämna ordet fritt. När det gäller punkten 7a är det alltså en beslutspunkt medan övriga punkter är information, så att ni vet det om ni vill ställa några speciella frågor.

Anf.  196  LENNART FREMLING (fp):

Jag vill bara passa på tillfället att uttrycka vår stora belåtenhet över den här förordningen om foderhygien. Det är glädjande när man kommer med denna, som det uttrycks, sista länken i kedjan för säkra livsmedel från jord till bord. Vi kanske borde uppmärksamma att detta nu är en sista länk i en kedja och att det faktiskt är ett viktigt steg.

Anf.  197  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag korrigera mig själv och säga att punkten 7a inte är någon beslutspunkt utan information det också.

Anf.  198  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag skulle bara vilja fråga lite om det som ministern informerade om sist angående djurtransporter. Om jag inte missminner mig sade det grekiska ordförandeskapet att man skulle arbeta väldigt aktivt med djurskyddsfrågor och djurtransportsfrågor. Jag vet inte om den här frågan kommer från det grekiska ordförandeskapet, men hur ser ministern på ordförandeskapets arbete med de här frågorna? Har det varit så som man aviserade från början?

Anf.  199  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Man kan konstatera att kommissionen inte har kommit med de förslag som vi har förväntat oss. Ordförandeskapet har inte heller uttryckt något specifikt när det gäller de här frågorna. I det här fallet är det Tyskland som har fört upp detta som en övrig fråga på dagordningen.

Anf.  200  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare på talarlistan, utan då får vi tacka för den här informationen. Vi tackar också jordbruksministern med medarbetare för att ni har kommit hit.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  ULF HOLM (mp) 1

Anf.  5  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 2

Anf.  6  ULF HOLM (mp) 2

Anf.  7  LENNART HEDQUIST (m) 2

Anf.  8  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  KARIN PILSÄTER (fp) 2

Anf.  11  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 3

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  13  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 3

Anf.  14  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  15  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 3

Anf.  16  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  18  Statssekreterare KARIN RUDEBECK (s) 4

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  20  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  22  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  24  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 5

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  26  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 5

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  28  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 5

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  30  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 6

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  32  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 6

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  34  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  36  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 6

Anf.  37  LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf.  38  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  40  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 7

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  42  MARGARETA ANDERSSON (c) 7

Anf.  43  LARS OHLY (v) 8

Anf.  44  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  45  KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf.  46  SONIA KARLSSON (s) 9

Anf.  47  MIKAEL ODENBERG (m) 9

Anf.  48  LARS OHLY (v) 9

Anf.  49  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 10

Anf.  50  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  51  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  52  LARS OHLY (v) 11

Anf.  53  SONIA KARLSSON (s) 11

Anf.  54  HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf.  55  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 12

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  57  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 12

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  59  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  60  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 14

Anf.  61  Departementssekreterare SOFIA BILDSTEIN-HAGBERG 14

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  63  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 14

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  65  LARS OHLY (v) 15

Anf.  66  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 15

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  68  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 15

Anf.  69  LENNART HEDQUIST (m) 15

Anf.  70  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  71  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 16

Anf.  72  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  73  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 16

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  75  Statssekreterare KARIN RUDEBECK 16

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård: sysselsättning 18

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  78  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 18

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  80  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 18

Anf.  81  LARS OHLY (v) 19

Anf.  82  ANNELIE ENOCHSON (kd) 20

Anf.  83  KARIN GRANBOM (fp) 20

Anf.  84  ULF HOLM (mp) 20

Anf.  85  MARGARETA ANDERSSON (c) 20

Anf.  86  MIKAEL ODENBERG (m) 21

Anf.  87  HILLEVI LARSSON (s) 21

Anf.  88  ULF HOLM (mp) 22

Anf.  89  ANDERS KARLSSON (s) 22

Anf.  90  ANNELIE ENOCHSON (kd) 23

Anf.  91  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 23

Anf.  92  Departementsrådet ANNA ODHNER 23

Anf.  93  Departementssekreterare TIM BROOKS 24

Anf.  94  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 24

Anf.  95  Departementsrådet ANNA ODHNER 24

Anf.  96  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 25

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  98  LARS OHLY (v) 25

Anf.  99  KARIN GRANBOM (fp) 26

Anf.  100  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  101  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 27

Anf.  102  Departementsrådet ANNA ODHNER 27

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  104  LARS OHLY (v) 28

Anf.  105  ANNELIE ENOCHSON (kd) 28

Anf.  106  MIKAEL ODENBERG (m) 28

Anf.  107  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 29

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  109  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 29

Anf.  110  MIKAEL ODENBERG (m) 30

Anf.  111  ULF HOLM (mp) 30

Anf.  112  MARGARETA ANDERSSON (c) 31

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp) 31

Anf.  114  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 31

Anf.  115  ULF HOLM (mp) 32

Anf.  116  HILLEVI LARSSON (s) 32

Anf.  117  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 32

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  119  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 32

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  121  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 33

Anf.  122  ULF HOLM (mp) 33

Anf.  123  ANNELIE ENOCHSON (kd) 33

Anf.  124  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 33

Anf.  125  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 34

Anf.  126  Departementssekreterare ANNA-LENA SANCINI 34

Anf.  127  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 35

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  129  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 35

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  131  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 35

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  133  Departementssekreterare TIM BROOKS 36

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  135  Departementssekreterare TIM BROOKS 36

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 36

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård: socialpolitik 37

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  138  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 37

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  140  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 37

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  142  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 37

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  144  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 38

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  146  Departementssekreterare SEBASTIAN HETESI 38

Anf.  147  Statsrådet BERIT ANDNOR (s) 38

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  149  Departementssekreterare SEBASTIAN HETESI 38

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 38

4 §  Jordbruk och fiske 39

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  158  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  159  MATS ODELL (kd) 41

Anf.  160  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 41

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  163  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  164  LENNART FREMLING (fp) 42

Anf.  165  ULF HOLM (mp) 42

Anf.  166  MATS ODELL (kd) 42

Anf.  167  MARGARETA ANDERSSON (c) 42

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  173  PER BILL (m) 43

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  175  ULF HOLM (mp) 44

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  177  CHRISTINA AXELSSON (s) 45

Anf.  178  MATS ODELL (kd) 45

Anf.  179  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 45

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  183  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 46

Anf.  184  LENNART FREMLING (fp) 46

Anf.  185  MATS ODELL (kd) 46

Anf.  186  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 46

Anf.  187  MARGARETA ANDERSSON (c) 47

Anf.  188  TOBIAS KRANTZ (fp) 47

Anf.  189  PER BILL (m) 47

Anf.  190  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 47

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  192  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 49

Anf.  193  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 49

Anf.  194  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 49

Anf.  195  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  196  LENNART FREMLING (fp) 50

Anf.  197  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  198  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 50

Anf.  199  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 50

Anf.  200  ORDFÖRANDEN 50