Fredagen den 23 januari 2009

EU-nämndens uppteckningar 2008/09:18

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Carl Bildt

Statsrådet Cecilia Malmström

Statsrådet Ewa Björling

Återrapport från ministerrådsmöte den 8 och 9 december 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 30 december 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 8 januari 2009

Information och samråd inför informellt ministermöte den 25 januari 2009

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 januari 2009

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag öppnar sammanträdet. Jag hälsar välkommen till dagens sammanträde och anmäler att vi sedan årsskiftet har nya rutiner för A-punktshantering. Ni som har varit med förr vet att det brukar komma buntar med varierande rådstillhörighet där statsråden ibland är berörda, ibland inte alls. Det här har vi försökt strama upp så att riksdagen naturligtvis får samråda om alla punkter precis som vanligt, men nu gör vi det i skrift. Den skriftliga processen är öppen till kort efter EU-nämndens sammanträde på fredagar. Ledamöterna har alltså fått ta del av listan. De punkter som berör de statsråd som är närvarande får man självklart ställa frågor om när statsråden ändå är här. De punkter som inte berör dem får man också ställa frågor om precis när man vill, men då framför vi det i skrift till respektive departement. Det är några frågor som berör de nu närvarande statsråden.

Sedan ska jag anmäla att vi sedan sist haft ett skriftligt samråd, och detta om A-punktslistorna veckorna 2 och 3 i år om hälsokontrollen, om jordbrukspolitiken och om ekonomiskt bistånd till Lettland som, om ni minns från vårt Ekofinsamråd senast, var en utestående punkt som var ny. I samtliga fall har det funnits stöd för regeringens ståndpunkt, men i Lettlandsfallet fanns det avvikande mening från Vänsterpartiet.

Sedan hade vi ett skriftligt samråd i veckan angående implementering av säkerhetsresolutionen 1373, förlängning av arrangemang för deponering av inkomster från irakisk oljeexport i utvecklingsfonden för Irak, godkännande av gemensam ståndpunkt om Kongo och förlängning av den gemensamma ståndpunkten om Zimbabwe.

Det har vi alltså redan hanterat och beslutat om. Är det någon som har några frågor, eller vill utrikesministern säga något om någon av punkterna, till exempel terrorlistan?

Anf.  2  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag vill nämna, även om det är hemligt, att listan är förkortad med ett namn. Det är organisationen PMOI, som har varit omdiskuterad. Det är en organisation som vi i och för sig inte har någon samhörighet med och som det finns goda skäl att anta ägnar sig åt verksamheter som vi inte skulle sympatisera med. Men i den rättsliga prövningen har man funnit att underlaget för listningen icke är tillfredsställande, och därmed bortfaller den.

Jag vill understryka att detta än så länge är hemligt intill dess att detta beslut är fattat och inte kan bli föremål för några vidlyftiga kommentarer än så länge.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat. De skriftliga samråden har som sagt varit, och i samtliga fall fanns det stöd för regeringens ståndpunkt.

Anf.  4  HANS LINDE (v):

Jag vill gärna ta tillfället i akt och säga några ord i fråga om terroristlistan som står på dagordningen. Jag tycker att det är bra att EU stryker den organisationen från listan och att en svensk regering kommer att rösta för det, även om jag fullständigt håller med om att det inte är en organisation som är sympatisk bara för att man stryker den från terrorlistan.

Men den process som har varit runt Folkets Mujahedin visar ändå på bristen i hanteringen av terrorlistan. Det har snarare varit politiska skäl än juridiska som gjort att den här organisationen har stått på listan, vilket har fått långtgående konsekvenser för dess medlemmar. Det väcker så klart frågetecken runt samtliga organisationer som står på listan om hur processerna har varit som gjort att de har hamnat där. Är inte det här ett sådant läge där man faktiskt borde vara lite självkritisk från EU:s sida, se över hela listan och fundera runt processen i dess helhet och inte bara den här organisationen? Det här fallet har visat på bristerna i hanteringen av EU:s terroristlistning.

Anf.  5  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det kan man säga, men man kan också vända på resonemanget och säga att det har visat på styrkan i det hela. Det är ingen tvekan, och det har vi diskuterat i många andra sammanhang, att när det här systemet infördes från FN-sidan – det är ett säkerhetsrådsbeslut i grunden det handlar om – omedelbart efter elfte september lämnade det en del övrigt att önska, för att uttrycka sig försiktigt. Sedan har vi successivt både inom FN-systemet och inom EU-systemet förbättrat procedurerna. Att dessa procedurer nu leder fram till detta beslut visar i denna del att det fungerar.

Det är inte bara politiska grunder, utan det har också gjorts en juridisk prövning. Den här organisationen har varit föremål för domstolsprövning. Men det här visar att systemet fungerar i den meningen att en avlistning faktiskt är möjlig att genomföra inom EU-systemet. Det har i den allmänna debatten ibland verkat som att det är fullständigt omöjligt. Det är möjligt att genomföra. Men även det är en komplicerad process som ska prövas juridiskt, och jag tror att det i och för sig ligger en del vett i att det ska vara på det sättet.

Anf.  6  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag vill i det här läget bara passa på att understryka vikten av att EU visar att rule of law gäller för EU:s eget arbete och att det så att säga är en genomsyrande ingång för det här mycket svåra arbetet.

Anf.  7  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det kan man säga att detta beslut visar. När det här blir offentligt, vilket det blir efter det att beslutet är fattat, kan man just påpeka den aspekten.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Jag ber ledamöterna att notera vad som gäller i fråga om sekretess respektive offentlighet i detta fall inför rådet på måndag.

Nu ska vi prata om rådsmötet på måndag och gå in på samråd om allmänna frågor och yttre förbindelser.

Vi hoppar mellan statsråden, och jag kan säga att de är tre. Vi börjar med statsrådet Björling och en återrapport från ministerrådsmötet den 8 december i hennes delar. Sedan ska vi diskutera den informella handelsministermiddag som väntar på söndag. Jag ska också säga att statsrådet Björling informerade näringsutskottet i de här frågorna den 13 januari.

I övrigt antar jag att frågorna flyter ihop. Det handlar om WTO-läget. Jag ber statsrådet att kommentera både förra rådet och den middag som väntar.

Anf.  9  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Jag tänkte inte ytterligare kommentera särskilt mycket det förra mötet utan snarare fokusera på den informella handelsministermiddag som kommer att vara nu på söndag. Det är med anledning av den ekonomiska krisen som det tjeckiska ordförandeskapet har bjudit in till diskussion om hur handelspolitiken kan användas för att bidra till att avhjälpa krisen.

Det tjeckiska ordförandeskapet och kommissionen har tillsammans tagit fram ett bakgrundspapper om ämnet där man beskriver det allvarliga ekonomiska läget och varnar för att lågkonjunktur och arbetslöshet historiskt sett har lett till krav på skydd mot utländsk konkurrens och ökad protektionism. Syftet med det här papperet är att verka i motsatt riktning, det vill säga att aktivt verka för att säkra fortsatta öppna marknader och stödja det multilaterala handelsregelverket.

Det handlar naturligtvis också om att EU tillsammans med USA och andra G 20-länder ytterligare ska intensifiera sitt arbete med att få ett avslut i Doharundan, delvis för att säkra att det resultat som ändå uppnåddes i somras ska kunna vidareförhandlas så att man inte förlorar och backar utan att man går vidare i de delar som var olösta.

Det handlar också om att nå ytterligare framsteg i EU:s bilaterala handelsförhandlingar med andra länder vad avser frihandelsavtal. Exempel är Kanada och USA.

Man föreslår också åtgärder för att stödja små och medelstora företag.

Det här papperet ligger i huvudsak i linje med svensk position. I mitt inlägg kommer jag överlag att välkomna detta papper och betona vikten av att vi kommer framåt i förhandlingarna i DDA men också betona vikten av att parallellt arbeta med regionala frihandelsavtal.

Samtidigt kommer jag att varna starkt för den krypande protektionism som nu utbreder sig. Det gäller naturligtvis också EU.

Jag kommer att göra en tydlig markering som visar på vikten av att EU verkligen föregår med gott exempel och fortsatt står för frihandel, visar på öppenhet, en strävan för maximalt öppna marknader och bra frihandelsavtal.

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Tack för den redogörelsen! Det finns verkligen anledning att understryka vikten av att bekämpa protektionismen. Den är väl inte bara krypande, utan den är snarast galopperande just nu. Det gäller för Sverige, med sin långa tradition att bekämpa protektionism, att visa att det faktiskt har medfört enorma fördelar. Det är viktigt att statsrådet är oerhört tydlig.

Jag har en fråga, och den gäller den för många viktiga snusfrågan. Kommer statsrådet att ta upp den?

Anf.  11  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Ja, galopperande protektionism: Jag sade krypande protektionism därför att det i mina papper står creeping protectionism. Jag direktöversatte. Vad jag menar när jag säger krypande protektionism är att vi får slå vakt om de länder som har befunnit sig i den liberala kretsen inom EU så att de fortsatt befinner sig där. Det var lite därför som jag uttryckte mig så. Vi vill inte få länder att gå över till den mer protektionistiska sidan utan vill att EU fortsatt visar en starkt frihandelsvänlig inriktning. Det är där jag vill vara ytterst tydlig.

Nej, jag kommer inte att ta upp snusfrågan.

Anf.  12  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara skicka med när det gäller relationerna till Vitryssland och handeln med det landet att man inte glömmer att fortsatt ställa krav på politiska framsteg i sammanhanget. Det är lätt att vi enbart fokuserar på handel just nu när det är väldigt akut.

Anf.  13  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Jag tycker att det är utomordentligt bra att minister Björling verkligen trycker på i fråga om detta med protektionism. Vi var några från utskottet som i går träffade generaldirektör Holmquist som har just frågorna om den inre marknaden.

Det finns två dimensioner på protektionismen, dels inom EU, dels EU i förhållande till omvärlden. Mot bakgrund av att vi nu möjligen kan se ett ljus i tunneln när det gäller WTO-förhandlingar med en ny president i USA – jag säger möjligen – finns det alla skäl i världen att verkligen vara tydlig på den här punkten. Jag välkomnar därför ministerns tydlighet inför förhandlingen.

Anf.  14  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Fru ordförande! Jag kan bara hålla med om det som Bengt-Anders Johansson säger. Men om vi fokuserar en stund på USA är det fortfarande väldigt oklart hur den framtida handelspolitiken kommer att se ut. Jag tror att hela världen väntar med spänning på att se i vilken riktning den ska gå.

Vi kommer att anordna en handelspolitisk konferens den 25 mars i House of Sweden i Washington, dit också representanter för den nya administrationen i USA kommer att bjudas in. Tanken är att vi ska diskutera just framtida handelspolitik, hur det ska se ut framåt med frihandelsavtal, avskaffande av tullar och så vidare. Det är ett utmärkt tillfälle att också vara med och påverka den nya amerikanska administrationen. Men det gäller naturligtvis att också andra EU-länder arbetar intensivt med det. Jag vet att också den nya handelskommissionären, Catherine Ashton, är väldigt tydlig i de här frågorna för att kunna vara med och diskutera med USA och påverka i rätt riktning.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Det tjeckiska ordförandeskapsprogrammet, som vi strax återkommer till med statsrådet Malmström, är ganska skarpt skrivet, vilket gläder mig och många med mig, tror jag. Det står tydligt att EU ”cannot put up with the stalling of the process of world trade liberalization”. Det är lite som att nej, nu räcker det, det måste hända någonting. Det är bara att önska även det svenska ledarskapet fortsatt stöd för det.

Nu är det här en informell handelsministermiddag, vilket per definition inte innebär något rådsbeslut. Men liksom alltid när vi diskuterar WTO är det pågående förhandlingar med i hösta grad materiellt och angeläget innehåll. Vi befinner oss som vanligt på gränsen mellan information och samråd inför fortsatta förhandlingar.

Eftersom statsrådet är så generös med informationen och så tydlig med att det pågår skarpa förhandlingar skulle jag vilja sammanfatta med att jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar. Förhoppningsvis känner statsrådet att hon har ett brett, skarpt och starkt stöd från Sveriges riksdag.

Då det inte är några övriga Björlingska punkter tackar vi handelsministern med medarbetare så mycket för i dag.

Anf.  16  Statsrådet EWA BJÖRLING (m):

Då tackar handelsministern för stödet.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Vi ska nu gå vidare med allmänna frågor och yttre förbindelser, närmast med EU-ministern. Vi går då tillbaka till den gula agendan där vi igen har återrapporter från gångna möten. Rapporter är utsända från ministerrådsmötet den 8 och 9 december och det informella mötet den 8 januari. Det har ju hunnit hända en hel del sedan vi såg senast. Vi börjar där och går därefter in på information och samråd inför det kommande mötet.

Anf.  18  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Nämnden har läst rapporterna. Jag kommer att hänvisa tillbaka till dem när jag går in på respektive punkt, eftersom de punkter som handlar om energiförsörjning är en uppföljning av alla de möten som mycket intensivt har hållits i Europeiska unionen under de här veckorna. Om det är någon mer formell fråga kan jag ta den, annars kommer jag att hänvisa till rapporten när jag går igenom punkterna.

Anf.  19  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Vi kan se i återrapporten att fördragsfrågan togs upp. Även om det kanske inte står så tydligt om den nu kommer den väl att diskuteras. Det är väldigt svårt att tro något annat. Då har jag en fråga som jag har ställt många gånger till statsministern: Hur långt är den svenska regeringen beredd att gå i de irländska undantagen innan man ska betrakta det som att de faktiskt släcker fördragsfrågan?

Anf.  20  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det gäller återrapporten från den 8 januari där den sista punkten handlar om fördragsfrågan. Dels råder det enighet om att man ska arbeta lågmält. Man kan alltid diskutera om man ska diskutera Lissabonfrågan eller inte. Det står också som svar på frågan om rykten att det inte inplanerades något extra toppmöte. Då är frågan: Har det funnits något sådant rykte, i så fall av vilken orsak, och varför har det då inte nått oss?

När det gäller återrapporten från den 8 december tycker jag fortfarande att det är lite problematiskt att det inte står vilka länder som uttalat sig. När det gäller fördragsfrågan står det att ett antal, sju MS, efterfrågade en vägkarta för den fortsatta ratificeringen. I sådana sammanhang kan det vara intressant att veta vilka länder det är som formerar sig. Vi vet alla att det i EU-sammanhang är intressant att veta om det är de nordiska länderna, de sydeuropeiska länderna eller de östeuropeiska länderna som formerar sig. Därför skulle jag vilja ha en större tydlighet i återrapporterna – de är ändå hemligstämplade.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Där måste jag faktiskt hålla med Ulf Holm. Om inte annat är våra hemliga överläggningar här i rummet till för att tala öppet och ärligt och vid behov även kritiskt om andra länder.

Anf.  22  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fördragsfrågan kommer vi säkert att ha många anledningar att återkomma till under den här tiden. Det har varit min ambition både i det här forumet och i den mindre EU-nämnden att försöka vara så öppen som möjligt med vad som händer i frågan.

Läget är att irländarna tillsammans med sina juridiska experter och rådets experter är inne i en fas som vi naturligtvis hoppas att vi inom mycket kort blir involverade i. Det tjeckiska ordförandeskapet försöker spalta upp vad de verkligen menar med juridiska garantier. Det finns ännu inget förslag. Vi har ännu inte diskuterat det. Det var detta som frågorna handlade om förra gången. Jag minns inte exakt, Ulf Holm, vilka som ställde dem. Men det var inte så att det var någon front eller allians, utan det var spridda frågor om hur långt irländarna hade kommit och hur de hade tänkt sig. Men jag tar den frågan i beaktande. Annars brukar jag försöka vara ganska öppen med vem som säger vad.

Irländarna vill ha lite mer tid på sig. De har försäkrat oss att det inte på något sätt kommer att innebära att något annat land ska göra någon ny parlamentarisk revision, utan att det handlar om att försäkra sina väljare på de här tre områdena att det inte innebär någon överlåtelse av suveränitet från det irländska folket.

Jag kommer att åka till Dublin i mitten på februari för att prata med företrädare för den irländska regeringen och experter. Jag kommer att hålla nämnden så informerad som möjligt om detta.

Jag tror inte att det blir någon diskussion på mötet på måndag. Irländarna är naturligtvis väldigt angelägna om att den här processen ska få ta den tid den behöver. De hoppas att framåt juni kunna slå fast ett datum för ny folkomröstning, men det bygger på att de har hittat de här garantierna. Därför är de också angelägna om att EU inte drar i gång ett stort projekt som förutsätter att Lissabonfördraget går igenom. Samtidigt måste man naturligtvis ha beredskap för att spalta upp och analysera vad ett eventuellt genomförande av Lissabonfördraget skulle innebära. Slovenerna påbörjade ett arbete före den irländska folkomröstningen med att identifiera alltifrån väldigt tekniska frågor till de mycket svåra kontroversiella frågorna. Det var det man hänvisade till.

Det är klart att den här listan finns, och den måste vi förhålla oss till. Men vi ska inte nu börja förhandla om vem som vid ett eventuellt fördrag ska bli hög representant, därför att fördraget är inte igenom än. Utöver den irländska folkomröstningen återstår ratificeringar i två länder, eller tre om man lägger till Tyskland. Irländarna är väldigt måna om att det ska ges respekt för den tid de behöver. Men det finns ännu inget vare sig muntligt eller skriftligt förslag på vad detta innebär, utan de har bett att få några månader på sig nu i början på året för att sedan återkomma och förhoppningsvis kunna lägga fast detta senast på toppmötet i juni.

Anf.  23  ULF HOLM (mp):

Det har funnits ett rykte och, om jag förstår texten rätt, en tanke om ett extra toppmöte i juli, direkt när Sverige tar över ordförandeskapet, för att gå igenom till exempel kommissionen och andra frågor. Det mötet flyttar man fram till november. Det betyder att diskussionen om kommissionen, och att man eventuellt ska utse höga representanter, skjuts fram till november, om Irland då har haft en folkomröstning, och att det är spikat nu.

Anf.  24  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Det uppstår ibland rykten när det görs anteckningar. Desto bättre om detta rykte inte har nått Ulf Holm, därför att det var bara ett rykte som cirkulerade. Ni i denna väldigt slutna församling kommer säkert ihåg att det från franskt håll uttrycktes en hel del skepsis inför det tjeckiska ordförandeskapet. Då försökte man säga: Ja, men om inte tjeckerna fixar det, så får väl svenskarna sy ihop ett extra möte. Det har vi inga som helst intentioner att göra, utan vi är i full förvissning om att tjeckerna på sitt toppmöte i juni kan slå fast ett antal saker inför omröstningen och att det inte alls behövs något extra toppmöte. Det här är inte så dramatiskt.

När det gäller kommissionen slog Europeiska rådet fast att en ordförande i kommissionen ska utses efter att man inväntat valet i Europaparlamentet. Den personen kommer att få i uppdrag att börja sondera inför en kommande kommission, vare sig det är ett Lissabon- eller Nicefördrag, för en kommission måste vi ju ha. Men beslut om detta kan inte fattas förrän betydligt senare, efter den irländska folkomröstningen. Och Europaparlamentet har avsatt tid under både oktober och november, som Ulf Holm är väl bekant med, för sina utfrågningar av de föreslagna kommissionärerna. Detta beslut kan naturligtvis inte fattas förrän irländarna har röstat. Men oavsett hur de röstar måste vi ha en kommission.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Därmed lägger vi återrapporterna i de Malmströmska delarna till handlingarna. Vi återkommer snart till dem med utrikesministern.

Vi går nu in på det kommande rådsmötet i de allmänna frågorna. Först brukar vi hantera A-punkterna, men som jag sade i början gör vi det numera i skrift.

Först den här gången är presentationen av ordförandeskapets prioriteringar. Det är för vår del, och även för rådets del, en informationspunkt, men en nog så intressant och innehållsrik sådan.

Anf.  26  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Det här är första punkten på dagordningen. Jag hoppas att nämndens ledamöter om de inte har läst det tjeckiska ordförandeskapsprogrammet i alla fall har det tillgängligt. Det har ju varit offentligt under en ganska lång tid på flera språk. Preminärminister Topolanek presenterade det också i Europaparlamentet förra veckan.

Det tjeckiska ordförandeskapet har använt sig av tre E i rubrikerna för sitt ordförandeskap: Ekonomi, Energi och Externa relationer. Det funkar på svenska, engelska, franska och, tror jag, också tjeckiska.

Som ni väl vet, och som vi kommer att återkomma till, är det två G som har dominerat det tjeckiska ordförandeskapet. Tjeckerna fick en tuff första dag på jobbet, och det har liksom inte lugnat ned sig. Både gas- och Gazakrisen har ju varit föremål för intensiva aktiviteter från hela EU:s sida men framför allt naturligtvis från ordförandeskapet.

Det som de planerar är i alla fall aktiviteter kring de tre nämnda rubrikerna. EU-minister och vice statsminister Alexander Vondra kommer att presentera detta på måndag morgon.

När det gäller ekonomi hade tjeckerna redan innan den finansiella krisen hade exponerat sig fullt ut under hösten sagt att ekonomi skulle vara en viktig fråga. Det handlar nu naturligtvis främst om att försöka stävja den ekonomiska situationen och se till att skapa stabilitet på finansmarknaderna. Vidare handlar det om arbetet med finansiell tillsyn, standarder och fungerande kreditmarknader. Troligen blir det något slags uppföljning av den Recovery Plan som presenterades. Det handlar om Lissabonstrategin men också om det ordinarie arbetet med att fullfölja ett antal beslut på den inre marknaden och så vidare. Ni kan se listan i programmet.

Frågan om energi har också fått förnyad aktualitet, även om tjeckerna hade energi som en punkt på ett tidigt stadium, innan gaskrisen. Det handlar om försörjningstrygghet. Det handlar om investeringar, teknologiutveckling, utbudsspridning, hur man stabiliserar relationerna mellan de länder som producerar och transiterar gas, om man kan säga så, och att försöka diversifiera beroendet för en del länder som är mycket beroende av en energikälla.

Det handlar om den strategiska energiöversynen. Det handlar om det tredje inremarknadspaketet för el och gas.

Det handlar förstås också om uppföljningarna av de överenskommelser i klimatpaketet som gjordes på toppmötet i december. Tjeckerna skriver och bekräftar att de kommer att göra sitt yttersta för att föra de globala förhandlingar framåt som är nödvändiga inför toppmötet i Köpenhamn i december.

De externa relationerna rör alltifrån en fördjupad transatlantisk relation till annat. Det kommer att hållas ett toppmöte, förhoppningsvis med den amerikanske presidenten, under våren. Det finns naturligtvis en mängd frågor att diskutera med amerikanerna. Det handlar också om det svensk-polska initiativet till det östliga partnerskapet, där det också kommer att vara ett toppmöte senare i vår som vi säkert får anledning att återkomma till med nämnden när det utkristalliserar sig. Över huvud taget gäller det externa relationer, både dem man kan planera för och dem som man plötsligt får hantera.

Toppmötet kommer att hållas i maj – jag tror till och med att det redan finns ett datum – och man kommer där att lansera den östliga partnerskapsdimensionen. Mötet kommer att hållas i Prag med de sex berörda länderna.

Detta var i korthet de tjeckiska prioriteringarna. Tjeckerna kommer naturligtvis också att behöva hantera en del av det förberedande arbetet inför fördraget, den irländska frågan och efterspelet av de två stora kriser som vi har sett plus en mängd andra ämnen som alltid finns på EU:s agenda. Jag tänkte inte gå in på detaljer. Ni får naturligtvis gärna ställa frågor, men programmet finns där och debatten på måndag kommer att vara offentlig. Just den delen kommer också att tv-sändas, så ni kan poppa era popcorn och bänka er i tv-soffan.

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vet inte om jag ska poppa några popcorn, men det kan vara intressant att höra om den svenska EU-ministern kommer att ge sig in i debatten.

Som jag ser det finns det vissa svagheter i det tjeckiska programmet. Det är trots allt ganska svaga skrivningar om klimatfrågan. Det de ska uppfylla är det som EU redan har sagt att man ska göra. Det är inga nya steg för att förbereda Köpenhamnsmötet. Vi vet att nästa ordförandeskap är det svenska, och det skulle vara rätt bra om man hade ett ordförandeskap innan dess som banade marken lite.

Om man tittar på budgetavsnittet står det dessutom väldigt lite, om någonting alls, med tanke på att man ska se över hela budgetarbetet. Också detta kommer att hamna i det svenska ordförandeskapets knä. Det är viktigt att försöka begränsa EU:s budget och att försöka få in EU:s hälsokontroll på jordbrukssidan. Det hade varit bra om tjeckerna hade lyft upp detta.

Det här är två exempel på svagheter som jag kan se och som kommer att påverka det svenska ordförandeskapet. Det vore bra om den svenska EU-ministern tog till orda och lyfte fram det för att betona att det är ett långsiktigt arbete som måste till i de här frågorna.

Anf.  28  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Vi har genom vår trio med fransmännen och tjeckerna under lång tid arbetat med det gemensamma artonmånadersprogrammet och de gemensamma prioriteringarna. Många av dem finns återspeglade i det tjeckiska; det är sådant som bara den tjeckiska regeringen arbetar med. Men vi har hela tiden haft ett mycket nära samarbete, och vi har mycket gemensamt med den tjeckiska regeringen inte minst med tanke på det som handelsministern anförde när det gäller liberalisering, arbete mot protektionism och så vidare.

När det gäller klimatfrågan har tjeckerna försäkrat oss att de kommer att göra sitt yttersta för att förbereda den tillsammans med oss. Andreas Carlgren och den tjeckiske miljöministern arbetar mycket nära tillsammans, och de kommer att göra många resor och bedriva mycket arbete inför detta. Tjeckerna har verkligen höga ambitioner trots att skrivningarna kanske inte återspeglar detta. Det kan säkert bli en diskussion om detta på mötet.

I budgetavsnittet är tjeckerna och svenskarna faktiskt like-minded. Jag vet att det finns en beredskap för att ha diskussioner om budgetöversynen på allmänna rådet. Det är faktiskt kommissionens fel att det inte står så tydligt; det är anledningen. Vi har fortfarande inte lyckats få något besked från kommissionen om när det diskussionspapper som de har lovat att lansera kommer.

Vi har från svensk sida tillsammans med tjeckerna mycket tydligt framfört att vi gärna hade sett att det kom nu under våren. Det beror dels på att vi har mycket att göra, dels på att det vore bra om man kunde diskutera detta i Europaparlamentsvalrörelsen. Jag tror att medborgarna är intresserade av hur EU prioriterar och använder sina pengar. Men vi får inget riktigt besked av kommissionen om när detta papper kommer. Det senaste är att det kanske inte dyker upp förrän i slutet på våren, och då blir det inte så mycket tjeckerna kan göra med detta. Men det finns absolut en beredskap. Jag har sett i preliminära dagordningar att man är redo att lyfta in en diskussion om detta under våren på ett allmänt rådsmöte.

Vi är, som sagt, ganska likasinnade när det gäller hur vi skulle vilja reformera EU:s budget. Där finns hälsokontrollen som ett element. Vi har ju varit noga med att hälsokontrollen är ett kapitel för sig; den ska inte föregripa budgetöversynen. Det kom också EU fram till på toppmötet i december, där vi lyckades få bort en del skrivningar som kunde antyda motsatsen.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag har en fråga. Det är positivt att se de skarpa skrivningarna om frihandel, som vi redan tidigare har nämnt. Vad gäller klimatet tror jag att just triosamarbetet har spelat stor roll, där vi har legat på tjeckerna även på parlamentarisk nivå, på alla håll och kanter och fronter. Vi har påmint våra tjeckiska vänner om vikten av frågan. Det gäller att hålla fortsatt tryck i detta även under våren för svensk del.

Jag vill ställa en fråga om dagis, just därför att det för mig inte är en klockren unionsfråga. På s. 18 i programmet – i alla fall med den numrering jag har – lyfter tjeckerna verkligen ganska tydligt fram vikten av att vara hemma med barn och inte delta i arbetslivet på samma villkor med barnomsorg och sådant. Så ser det i alla fall ut i texten. När vi diskuterar Lissabonstrategin tar vi oftast upp vikten av att det finns bra barnomsorgsmöjligheter, valfrihet för familjer och respekt för hur länderna organiserar sådant.

Jag vill fråga varför EU-ministern tror att tjeckerna tar upp detta, hur hårt de kommer att driva det och om det kan ställa till problem. Är det här någonting främst för den tjeckiska hemmapubliken, eller är det verkliga initiativ på unionsnivå och i så fall vilka?

Anf.  30  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Låt mig först understryka det som ordföranden sade. När vi började arbetet inom triogruppen för ganska länge sedan var inte klimatfrågorna det som stod högst på den tjeckiska agendan. Det är väl känt vad presidenten tycker om de här frågorna; han ser inte att klimatfrågan är något hot över huvud taget, utan något påfund. Tjeckerna har verkligen gjort en resa där, och jag skulle nog ändå vilja säga att vi har påverkat dem att göra detta. De försäkrar oss också om att de kommer att göra sitt yttersta. Jag tror att de under resans gång har förstått vikten av frågorna.

Vi bläddrar här, för vi har en annan sidonumrering i våra papper. Det gäller frågan om dagis. Vad jag förstår avser tjeckerna att hålla ett informellt möte på ganska låg nivå i frågan. Det är ingenting som något annat land – framför allt inte Sverige – har någon större entusiasm för. Det här är en fråga som man visserligen samtalar om inom ramen för Lissabonstrategin när det handlar om att kombinera arbete och familj, men det är en fråga som ska regleras på nationell nivå och som inte har något att göra på Brysselnivå. Det handlar om ett möte, och man skulle kunna tänka sig att det är en blinkning åt hemmapubliken.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Om ni inte har läst det här än, så gör det! Vi får väl se framåt våren hur mycket det blir av det här; så är det ju med varje ordförandeskap. Det är en ganska diger agenda.

Vi tackar för informationen i den frågan och går till punkt 4. Vi är som sagt klara med tre av A-punkterna för Malmströms del, i alla fall. Punkt 4 är den vanliga informationen om vad som har förevarit i Europaparlamentet. Det var ingen session i Bryssel i december, om jag förstod det rätt. Men det har varit en i Strasbourg. Om ingen har något att säga vad gäller den punkten tackar vi för informationen.

Vi går nu till punkt 5, Energiförsörjningstrygghet. Där har det däremot varit dels det informella allmänna ministermötet, som EU-ministern redan har berättat lite grann om, dels ett extra energiministerråd den 12 januari. Inför det hade vi ett skriftligt samråd i nämnden då det fanns stöd för regeringens position utan någon avvikande mening. Från det mötet finns också en resolution som nämndens ledamöter har fått titta på. Rapporten från mötet den 12 januari ligger på bordet, så den har ni också kunnat se – framför allt ni som är experter eller särskilt intresserade.

Anf.  32  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Fru ordförande! Det var en enorm aktivitet under januari med anledning av den kris som började som en kommersiell konflikt mellan två gasbolag i två länder. Många EU-länder drabbades eftersom de är beroende av att gasen kan gå i transit via Ukraina. När jag var på EU-mötet i Prag den 8 januari vittnade många av våra kolleger om ganska svåra villkor där man förberedde stängningar av förskolor, ålderdomshem, fabriker och så vidare. Temperaturen kröp nedåt 20 och 25 minusgrader i Rumänien och Bulgarien. Det var ganska dramatiska vittnesmål.

Det har varit ett mycket intensivt arbete från EU:s sida för att försöka lösa konflikten och försöka förmå parterna att komma överens just för att inte EU ska drabbas på det här sättet. Nu finns det gas i ledningarna igen, tack och lov, och det har blivit en överenskommelse.

Det här diskuterades den 8 och den 12 januari. Det blir också ett ministermöte med energiministrarna den 19 februari. Inför det kommer naturligtvis berörd minister att samråda med er.

Det kommer säkert att bli en del allmänna diskussioner om vad som hände, men de är framför allt reserverade till lunchen med utrikesministrarna. Utrikesministern kommer att berätta om detta. Tanken med den här punkten är att inte fokusera så mycket just på krisen, vad som hände och varför utan att diskutera framtida energiförsörjningstrygghet med sikte på det möte som ska vara i mars – vårt toppmöte. Då ska ett antal slutsatser antas som handlar om den andra strategiska energiöversyn som kommissionen presenterade under hösten.

Vi tycker naturligtvis att det är välkommet att man äntligen nådde en uppgörelse mellan parterna. Vi tycker också att det tjeckiska ordförandeskapet och EU under de svåra förutsättningar som har varit har agerat mycket bra. EU har varit mycket enat och tydligt i diskussionerna.

Vi har hela tiden uttryckt vår solidaritet med de drabbade länderna. Det är viktigt att man nu utvärderar och diskuterar de krishanteringssystem som finns. Hur har de fungerat? Hur kan vi vidareutveckla dem? Vad har vi för adekvata solidaritetsmekanismer för framtiden och hur kan vi utveckla dem?

Det här visar på en enorm sårbarhet hos en del länder, som är nästan uteslutande beroende av just rysk gas. Därför måste man långsiktigt vidta en mängd åtgärder för att minska sitt externa fossila beroende och utveckla inhemska förnybara energikällor. Energieffektivitet är viktigt i sammanhanget. Det handlar om diversifierad energi.

Det fördes en lång diskussion den 8 januari om energiparterna Norge och Algeriet. Det fördes också, inte minst, en diskussion om ledningen Nabucco, som säkert kommer att återkomma. Det handlade om avregleringar av den inre marknaden och det som följer av klimatpaketet och de åtaganden vi faktiskt har gjort. Vi har tidigare konstaterat att den här typen av händelser i kombination med en svår finansiell kris gör att vi som verkligen värnar klimatpaketet hela tiden måste vara tydliga med att vi måste stå fast vid våra åtaganden.

Det kommer inte, som aviserades för en vecka sedan ungefär, att bli en diskussion om de infrastrukturprojekt som har lagts fram inom ramen för återhämtningsplanen. Det beror på att kommissionens lista inte är klar ännu. Den är i alla fall inte offentlig, och jag tror inte heller att den blir det före mötet på måndag. Den diskussionen kommer nog att skjutas på framtiden, och det blir en mer allmän diskussion om de här frågorna. Vi kommer absolut att återkomma till dem vid olika tillfällen, inte minst med energirådet den 19 februari.

De bilaterala frågorna med Ryssland och Ukraina kommer, som sagt, att skötas under utrikesministrarnas lunch lite senare. Det här blir alltså en mer allmän, sonderande diskussion.

Anf.  33  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Tack för föredragningen! Jag har ett par saker att säga. Det är naturligtvis lätt att känna solidaritet med de drabbade i Ukraina och i de andra europeiska länderna. Det är en av frågorna, men den har kanske lösts. Den här gången kanske man kan hitta en lösning som är mer långsiktig.

Den andra frågan, som liksom ligger i den här frågans natur, handlar om energiförsörjningssituationen på lång sikt. Det finns en viss motsättning som jag inte tycker att regeringen plockar fram tillräckligt ofta, nämligen att vi faktiskt har en gemensam nordisk energimarknad. Sedan har vi den europeiska, som kanske kommer någon gång i framtiden. Ett av problemen har varit att så gott som varje gång man diskuterar frågan på EU-nivå har diskussionen gällt att man vill åt vår vattenkraft men inte vill tillföra särskilt mycket till systemet.

Då skulle jag vilja fråga: Är det så smart att gå vidare just nu, när situationen ser ut som den gör, med en gemensam energiförsörjningstrygghet i hela unionen när vi vet att det finns sådana saker som till exempel att det är svårt att få ordning på det här med Ryssland? Är det en smart idé just nu? Känner regeringen att man är trygg i den här diskussionen när vi inte vet hur det går med vår egen nordiska elmarknad?

Anf.  34  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! I återrapporten från det informella mötet den 8 januari står det ganska starka ord. Men det jag tänkte fråga rör gasledningarna. Vissa tog upp Nabucco och vissa tog upp South Stream. Jag vet inte om Sverige lade sig i den diskussionen. Även i detta fall vore det intressant att veta vilka länder som är, som det står, ”några MS” för att man ska kunna se spelet bakom.

Jag tror, precis som EU-ministern för fram, att det är väldigt viktigt att trycka på energieffektivitet och att fullfölja klimatpaketet. Jag är lite orolig för kommissionens projektlista och att de kommer med traditionella, gamla lösningar när vi kanske måste se lite nyare lösningar. Men det måste ju finnas någon orsak till att den här projektlistan inte kommer, för de fick uppdraget redan i december. Man kan väl inte sitta och hitta på nya projekt hur som helst.

Det blev också en diskussion om de pengar som ska avsättas. Det var ett antal miljarder som skulle avsättas till detta. Är det utöver den budgetram som är fastlagd, eller är det en omfördelning inom budgetramen? Det kan vara av väsentlig vikt att veta det. Vi vet ju själva att finansministern håller hårt i plånboken, och vi får väl se om han gör det i detta fall också.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Det känns som om det här är ett bra tillfälle att säga att det är Näringsdepartementet som håller hårt i trafikfrågorna och energifrågorna också. Det var statssekreterare Alterå som var med på det här mötet. Det är bra att veta det. Jag är övertygad om att vi kommer att få detaljerade svar nu, men det är bra att veta det. Det är också ordinarie energiminister, så att säga, som kommer till nämnden nästa gång vi har frågan.

Anf.  36  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp):

Jag tror att utrikesministern vill komplettera också här.

Kontrakten mellan Ryssland och Ukraina är så enormt intransparenta. De är väldigt svåra att tolka och förstå. Det är naturligtvis ett av problemen att de är så svåra för en utomstående att tolka, och länderna skyller på varandra. En ökad transparens i det systemet vore angeläget för alla inblandade.

Vi är långt ifrån en gemensam europeisk energimarknad, men det är klart att det här visar behovet av ökat samarbete och att det finns en solidaritetstanke. Solidariteten uttrycker sig mer i form av ord i dag eftersom vi inte har den fysiska infrastrukturella möjligheten att ställa upp för varandra. Problemen är sådana, berättade min slovakiska kollega, att medan man fick stänga ett antal sociala inrättningar i östra Slovakien hade man ganska gott om energi i västra Slovakien. Men det fanns inget sätt att forsla energin däremellan, för de har inga egna, inhemska ledningar och rör, vilket är problematiskt.

Vi känner oss bekväma med att den här diskussionen fortskrider, men det kommer att ta lång tid, och det är viktigt att man tänker igenom ordentligt och också har en långsiktig diskussion.

Naturligtvis handlar det i väldigt hög grad om att komma ifrån beroendet. Slovakien är till 90 procent beroende av rysk gasenergi, till exempel, och kan vi hitta olika incitament att minska det beroendet, att minska det fossila beroendet generellt och att hitta olika sätt för energieffektivisering är väl det alldeles utmärkt.

De medlemsstater som tog upp detta när det gällde just den här diskussionen var framför allt de tio medlemsländer som var berörda eller fruktade att de var berörda. Man vittnade om sina egna erfarenheter: Så här drabbar det oss. Den här beredskapen har vi. Det var huvudsakligen en diskussion som fördes mellan dem.

När det gäller projektlistan har vi från Sverige varit väldigt tydliga – jag tror att även statssekreteraren upprepade detta – och det står också att kommissionen ska uppfylla ett antal krav. Projekten ska vara tillväxt- och sysselsättningsskapande, de ska bidra med EU-mervärde, de måste ha en snabb effekt på ekonomin, de får inte vara konkurrenssnedvridande och så vidare. Jag tror att kommissionen inte riktigt är färdig med analysen av vilka projekt som uppfyller de här kriterierna, helt enkelt, och det tar lite tid. Jag tror att det är den enkla anledningen och inte något med en mer lömsk baktanke.

Vår svenska uppfattning är och har varit – vi har deklarerat den väldigt tydligt – att vi förutsätter att detta sker inom ramen för gällande budget. Det brukar ju vara den svenska åsikten. Jag tror att Ekofin ska diskutera detta på ett möte i början av februari. Man fick i uppdrag från Europeiska rådet att återkomma till den frågan.

Detta är den svenska, mycket bestämda, uppfattningen. Jag tror att vi har stöd för den i nämnden.

Om jag glömde någonting kanske utrikesministern vill komplettera.

Anf.  37  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Du glömde ingenting. Jag vill bara komplettera med svar på Börje Vestlunds fråga: Är det en smart idé att gå vidare med liberalisering av energimarknaderna i detta läge?

Jag tycker att det är en synnerligen smart idé. Jag vill då förenkla det hela marginellt över det tillåtnas gräns, men i alla fall tror jag att situationen i Europa är den att vi har två olika filosofier. Vi har en marknadsfilosofi, och vi har en monopolfilosofi. Ryssarna företräder mycket entydigt monopolfilosofin. Det gäller både produktionen, Gazprom, pipelinesystemet Transneft och försök också på oljesidan, även om det är mera besvärligt där. Vi företräder en marknadslinje där vi vill ha öppna, transparenta marknader och därmed per definition en ökad energisäkerhet. Ryssarna försöker att liksom utvidga monopolinflytandet och utnyttja monopolmarknaden gentemot det ena landet efter det andra medan vi försöker att så att säga liberalisera marknaderna så att det blir en helt annan flexibilitet och en helt annan transparens.

Det här är ju lättare att göra på elmarknaderna än på gasmarknaden. Även om, som Europaministern säger, det även där är problem med överföringskapaciteten har vi mera flexibilitet vad gäller kraftöverföring än vi har vad gäller gas. Men det handlar om att bygga ut också på gassidan och att bygga ut på kraftsidan så att vi kan klara detta bättre.

I den allmänna situationen diskuterar vi just nu mycket Ukraina. Vi kan återkomma till det i något annat sammanhang. Men när vi diskuterar associationsavtal med Ukraina ingår i detta bland annat att Ukraina ansluter sig till EU:s energipolitik, det vill säga den mera marknadsbaserade. Det är förenat med vissa svårigheter det också, ska jag säga, men det är i alla fall den filosofi som vi tror är den riktiga.

Låt mig bara göra en liten utvidgning. Vi håller på med ett separat projekt vad gäller de baltiska länderna på kraftsidan, det vill säga att skapa en enad baltisk kraftmarknad och sedan anknyta denna kraftmarknad till den gemensamma nordiska kraftmarknaden. Det kräver ett antal infrastruktursatsningar. Det skulle tveklöst öka försörjningstryggheten för de baltiska länderna. I det längre perspektivet ökar det försörjningstryggheten för oss också, därför att ju större den integrerade marknaden är, desto större är i grunden säkerheten.

Anf.  38  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag ska inte fortsätta med den del som handlar om energipolitiken som sådan, men däremot finns det ett par saker som man kan kommentera här. Det gäller just att svårigheten väl faktiskt är, utrikesministern, att få hela EU att ställa upp bakom marknadsfilosofin. Där är väl vi ett av de länder som tydligast är för en liberal riktning i sammanhanget och alltid brukar vara det. Sedan finns det många som gör en läpparnas bekännelse men som därefter i verkligheten inte vill göra det. Det har vi sett på flera marknader, inte minst järnväg, post och så vidare.

Egentligen handlar min fråga om hur vi ska kunna försvara vår nordiska elmarknad så att den inte bara töms och vi får bidra men inte får någonting tillbaka. Det var det som var min fråga och egentligen ingenting om hur vi ska hantera monopolfilosofi och marknadsfilosofi.

Anf.  39  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Nu är vi långt utanför mitt ansvarsområde, men dock! Det behöver ju inte nödvändigtvis vara ett hinder.

Jag tror att svaret på den relevanta frågan är att insistera på vår politik. Jag tror i och för sig att det som nu inträffar stärker stödet för den inriktningen i den allmänna europeiska debatten, även om det, som sagt, är skillnad på gasmarknaden, som är lite mera komplicerad, och de kraftmarknader som huvudsakligen intresserar oss.

Jag skulle tro att det ökar förståelsen och därmed stödet för den linje som vi företräder och därmed kanske något minskar den risk som Börje Vestlund ser och som jag håller med om faktiskt finns.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då är talarlistan genomgången för i dag i den här frågan. Rent tekniskt är det så att det är en diskussion på rådet, och därmed ska jag sammanfatta med att jag även i dag finner stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Det var den sista allmänna beslutspunkten. Det finns ett par A-punkter som är Malmströmska, men de är huvudsakligen av teknisk karaktär, måste jag säga. Ingen vill ställa någon fråga om någon av dem. EU-ministern har heller inte något annat som hon vill dela med oss i dag. Då tackar vi henne så mycket för i dag och önskar trevlig helg och lycka till på rådet!

Då sitter vi kvar med utrikesministern för att prata om yttre förbindelser. Vi ska först backa tillbaka till den gula agendan som vanligt, det vill säga till de ministerrådsmöten som har varit. Rapporter från rådsmötet den 8 december är utsända. Mötet den 30 december var ett informellt möte, och där förväntar vi oss lite muntlig information. Så var det med det.

Sedan ska vi gå in på kommande råd, och som vanligt försöker vi ta frågor när vi kommer dit på rådet så att säga. Vi börjar med utrikesministerns kommentarer till de gångna mötena och tar frågor på det.

Anf.  41  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är inte så mycket att säga om detta. De har huvudsakligen handlat om Mellanöstern, och det går in i dagssituationen i alla fall. Det är historia i flera olika avseenden.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag vill be ledamöterna att vänta med det till alldeles strax. Då ska vi säkert prata ganska mycket om Mellanöstern.

Anf.  43  KARIN GRANBOM ELLISON (fp):

Vid förra mötet tog min partikollega Cecilia Wigström upp frågan om vetting, att plocka ut personer ur den kongolesiska armén som har begått olika övergrepp mot människor och mänskliga rättigheter. Då ställde hon en fråga om det var EU eller FN som skulle ta ansvaret för att ta upp den här frågan med den kongolesiska försvarsministern. Utrikesministern lovade att återkomma i frågan.

Jag undrar: Finns det mer klarhet i frågan nu? Vem är det som har den uppgiften?

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Den frågan var onekligen uppe den 8 december.

Anf.  45  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Lovade jag att återkomma om det?

Anf.  46  KARIN GRANBOM ELLISON (fp):

Ja.

Anf.  47  Utrikesminister CARL BILDT (m):

I så fall ber jag om ursäkt, för det har jag inte gjort, och då ska vi ta reda på det. Jag har ingen minnesbild av detta. Jag ber om ursäkt. Jag har ingen aning om svaret.

Jag hör här att det var Frank Belfrage, kabinettssekreteraren, – tack och lov! Men det hindrar inte att vi ska se till att vi får ett svar på frågan. Jag ska se till att det blir ett skriftligt svar.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi gör så här. Vi tar ett par andra frågor först, så får vi se om tjänstemännen har viskat mer under tiden när jag sedan ger ordet till utrikesministern.

Anf.  49  HANS LINDE (v):

Jag har frågor om de rådsslutsatser som togs angående de bilaterala relationerna runt Medelhavet, vilka också inkluderade Israel. Det var en diskussion som var ganska omfattande på det EU-nämndsmöte vi hade inför det rådsmötet. Det var en ganska märklig situation. Vi fick rådsslutsatser endast på franska under sittande möte, och den allmänna förklaring av vad det innebar som vi fick till nämnden var att det var en allmän fördjupning av relationerna som skulle möjliggöra fördjupad dialog med Israel.

Därför blev jag ganska förvånad när jag efter mötet den 8 och 9 december faktiskt såg rådsslutsatserna, på ett språk som jag begrep, och läste i en bilaga vad det är för fördjupningar som ska ske med just staten Israel. Det gäller i synnerhet säkerhets- och försvarsfrågor. Det ska vara ett fördjupat samarbete på försvarsministernivå. Det ska vara fördjupad strategisk konsultation när det gäller det allmänna säkerhetsläget i Mellanöstern. Israel ska bjudas in till EU:s Political and Security Committee, och man öppnar upp de så kallade ESDP-insatserna för israeliskt deltagande.

Det här var ett väldigt tydligt fokus på just säkerhets- och försvarspolitiken, och jag upplevde aldrig att det var någonting som redovisades för nämnden inför det rådsmötet. I alla fall för mig var det en överraskning när jag i efterhand såg rådsslutsatserna, och jag misstänker att det är några till som håller med om bilden att det inte var den informationen som vi fick.

Då undrar jag vad det var som gick fel. Var det så att den svenska regeringen inte kände till vad som fanns i bilagorna inför och under EU-nämndsmötet, eller var begicks misstaget någonstans?

Anf.  50  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag har två frågor. De handlar egentligen om samma sak. Jag läste nämligen texten på franska och tyckte att den var ovanligt bra för att handla om Israel–Palestina-frågan. Jag hittade dock inte någonting i texten om säkerhetspolitiken. När vi sedan såg resultatet var det inte alls lika skarpa formuleringar där som i den första text vi fick. Jag minns inte att säkerhetspolitikfrågorna var med på något sätt; de kom in som en bilaga.

Helt plötsligt fick vi så en A-punktslista som vi hade 38 minuter på oss att reagera på, och jag såg då att det fanns någonting med som kanske handlade om just den frågan och som vi bara så att säga låtit passera. Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick mycket kritik för att vi inte hade anmält avvikande mening vid förra sammanträdet. Hans Linde anmälde avvikande mening för säkerhets skull eftersom han inte förstod vad där stod. Han sade så i alla fall.

Frågan är hur vi ska agera när vi sitter här. Ska vi anmäla avvikande mening för säkerhets skull? Det borde inte fungera så. Jag skulle vilja veta vad det är som har hänt.

Min andra fråga gäller Kongo. Det var en lång diskussion om Kongo, och även där har vi den situationen att ett medlemsland säger si och ett annat så. Uppfattningarna om hur man ska gå till väga är mycket disparata. Jag skulle därför vilja veta lite mer om vad diskussionerna utmynnade i. Det är nämligen väldigt otydligt.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Låt mig först kommentera det som skedde i december inför rådet. Nämnden samråder ju inför rådet om den svenska positionen. Det vet alla närvarande; jag vill bara påminna om det så att det också framgår av protokollet. När vi samrådde på basis av det vi då, den 5 december, kände till och hade för ögonen och öronen fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt men med avvikande meningar angivna från både v och mp. Det var läget i nämnden då.

Nu försöker vi avgränsa diskussionen till vad som hände på rådsmötet. Sedan kommer vi alldeles strax till den mer materiella diskussionen om det som nu händer i Mellanöstern. Vi försöker dock vänta lite grann med det.

Nu får utrikesministern kommentera de frågor som ställts.

Anf.  52  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är möjligt, fast vi egentligen inte har utrymme till det, att återkomma till östra Kongo. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur läget är, jag håller med om det, av den enkla anledningen att det var en väldigt sökande diskussion vi hade vid flera olika möten. Om jag inte missminner mig slutade det med att vi bad Javier Solana, när han åkte till New York, att fördjupa dialogen med FN-sekretariatet om vad vi kunde göra eller vilka handlingsoptioner som fanns för att hantera situationen där.

Det som sedermera inträffat är att frågan kommit ned lite grann på dagordningen på grund av att läget stabiliserats, och FN-sekretariatet återkom egentligen inte. Jag tror inte att det är någon permanent förbättring av läget – om vi läser tidningarna. Det är den korta sammanfattningen av en diskussion som böljade fram och tillbaka, som slutade i ungefär det och som sedermera inte nått någon annan konklusion. Ungefär så skulle jag beskriva det hela.

När det gäller fördjupning av relationerna ska vi till att börja med säga, vilket vi väl alla har klart för oss, att det inte exklusivt handlar om Israel, även om det har beslutats angående Israel, utan det handlar egentligen om alla. Vi strävar efter en fördjupning av relationerna med alla dessa länder, och de länder som ligger högst upp på listan är Marocko och Israel. En lång rad andra står dock i kö för att göra i stort sett samma sak.

Det vi strävar efter är en fördjupad relation på i stort sett alla de olika områdena. Sedan tillkommer MR-aspekterna, demokratiaspekterna och fredsprocessaspekterna ovanpå det hela. De aspekter som nämndes när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete finns också med i detta sammanhang och ligger i och för sig, enligt vår bedömning, i vårt intresse.

Jag tror att vi har haft nytta av det i den krissituation som nu har varit. Det är ingen tvekan om att vi från EU:s sida under den senaste konflikten har kunnat föra – till vilket resultat kan diskuteras – en betydligt mer långtgående och integrerad dialog med israelerna än vad vi någonsin kunnat föra tidigare, vilket stärkt vår allmänna ställning i konfliktområdet – också gentemot den andra sidan, det vill säga arabstaterna. Ungefär så är det.

Jag försöker hastigt ta mig igenom den franska texten – jag har texten enbart på franska, men man får klara sig med det också. Slutsatserna är formulerade beträffande de olika länderna. Sedan är det, som mycket riktigt påpekas, mer konkret, men ändå inte så rasande konkret, vad gäller Israel. Detta ska därefter löpande fyllas med konkret innehåll.

Det ska också till en ny handlingsplan, i april om jag inte missminner mig, som vi ska börja arbeta med. Inom parentes sagt inkluderar detta även MR-frågorna. Israel har ju tidigare kanske inte varit så förtjust i att vi tagit in dem i den bilaterala relationen, men nu finns de där på ett sätt som inte varit fallet tidigare.

Anf.  53  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Jag vill för protokollets skull säga att när vi på förra mötet diskuterade den här frågan med kabinettssekreteraren blev det hela väldigt otydligt eftersom handlingarna var på franska. Det framkom dock att det handlade om en politisk dialog med aspekt på fredsprocessen. Utifrån det fattar vi våra beslut, alltså om vi går med på det eller inte. När det handlar om ett mer fördjupat samarbete i försvars- och säkerhetspolitiken är det bra om vi får reda på det, om inte annat så skriftligt, ifall det kommer upp senare.

Det som skett är lite olyckligt. Det finns fortfarande en del oklarheter kring vad som faktiskt har beslutats. Om det kommer upp något nytt är det därför viktigt att vi i nämnden får besked om det. Då kan vi också ta ställning till det.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Det är bra med förtydliganden även i dag, men nämndens position framgår tydligt och ska alltid göra det.

Anf.  55  HANS LINDE (v):

Jag tycker fortfarande inte att jag fått svar på min fråga. Jag undrar om man från regeringens sida kände till bilagan då vi hade EU-nämndssammanträdet den 5 december, och varför man i så fall valde att inte redovisa den för nämnden. Den bilaga jag hänvisar till berör inte länder generellt. Den handlar enbart om staten Israel, om den politiska dialogen med staten Israel. Av de tio punkter som finns i bilagan är det bara en punkt som rör mänskliga rättigheter och antisemitism i största allmänhet. De övriga nio punkterna rör helt andra områden. Det redovisades aldrig inför nämnden när vi tog ställning till regeringens ståndpunkt inför det mötet.

Anf.  56  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Jag kan inte svara på den frågan i detalj. Det är rätt att bara en av punkterna gäller mänskliga rättigheter, men så är det. De andra punkterna rör interparlamentariskt samarbete och alla möjliga andra frågor. Detta ingår, som sagt, i den allmänna fördjupning som vi strävar efter med alla dessa länder. Det finns lite av en standardmodell för det, men det som tillkommer i det israeliska fallet är givetvis fredsprocessen. Om vi tar Marocko tillkommer en annan fredsprocess. Det är alltså lite anpassning i de olika fallen.

Låt mig påpeka beträffande ESDP att det handlar om att de ska ha möjlighet att delta. De kan alltså inbjudas – och det är vi som inbjuder – att delta i sådana operationer, och om det anses lämpligt gäller det även civila sådana. Det är ett arrangemang som vi har med till exempel Ryssland, och det finns ingen anledning att inte ha det med länderna i Medelhavsområdet – när de kommit till den här nivån av samarbete.

På den konkreta frågan, om detta dokument var tillgängligt den 5 december eller inte, har jag inget svar. Är det någon annan som kan svara på det?

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Vi får reda ut det efter sammanträdet.

Så långt de gångna rådsmötena. Vi tackar för informationen i de frågorna.

Vi återvänder till information och samråd inför det kommande ministerrådsmötet och det som rör yttre förbindelser. Punkt 2 är en eventuell punkt om Västra Balkan. Enligt mina noteringar är den struken. Jag ser att det nickas ja från andra sidan bordet.

Då går vi till den nämnda fredsprocessen i Mellanöstern där det förväntas både diskussion och beslut. Senast den frågan var i nämnden var den 5 december då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt men med avvikande meningar från v och mp. Ibland känns det fånigt att säga allt detta, men det ska göras så att det framgår av protokollet. Det har dock hänt ganska mycket i verkligheten sedan dess, och det här är första gången vi sammanträder om det.

Det finns utkast till slutsatser i den hemliga mappen. Jag vill påminna nämnden om att såsom i alla utrikesfrågor, och kanske särskilt i denna, händer det fortfarande mycket i verkligheten. Papper och sådant kan förändras flera gånger, och därför ska vi lyssna på utrikesministerns bedömning politiskt och därefter sammanfatta vår position.

Anf.  58  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Det har, som sagt, runnit mycket vatten under broarna sedan vi senast talades vid i den här frågan, om jag uttrycker det hela mycket försiktigt.

Låt mig börja med slutsatserna så att vi inte glömmer bort dem i samband med en mer allmän diskussion. Ni har de allra senaste uppgifterna antar jag, eller de någorlunda senaste.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Det vet man aldrig.

Anf.  60  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Nej, det vet man aldrig, och jag vet inte heller om jag har det.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

De uppgifter jag har är daterade den 22 januari.

Anf.  62  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är det senaste jag också har. Okej, då arbetar vi utifrån samma papper, och det är bra.

Detta förhandlas under dagen. Jag skulle göra prognosen att man inte kommer att avsluta den förhandlingen under dagen. Jag skulle dessutom säga att man inte bör avsluta den under dagen. Vi hade ju en middag med den israeliska utrikesministern i förrgår kväll och kommer att ha en middag på söndag med några arabiska utrikesministrar samt den turkiske och norske utrikesministern. Mot bakgrund av de olika diskussionerna – också mot bakgrund av diskussionerna med amerikanerna, utgår jag från – kommer vi sedan att fullborda slutsatserna under måndagen. Det blir måndagsmötets helt dominerande frågeställning att definiera detta.

Jag tror inte att slutsatserna erbjuder några större svårigheter från svensk utgångspunkt. Det här är politiska positioner som vi har och som vi löpande uttryckt under den konflikt som har varit sedan – hur man nu definierar det – den 19 december då Hamas sade upp vapenvilan eller den 27 december då det israeliska motanfallet eller anfallet, beroende på hur man väljer att formulera saken, inleddes.

Det som vi just nu betonat i kontakterna med Israel är framför allt vikten av att öppna upp Gaza inte bara för humanitär hjälp utan också för återuppbyggnad, och att i största allmänhet öppna upp Gaza. Den israeliska utrikesministern fick ett osedvanligt tydligt och unisont budskap på den punkten vid middagen i Bryssel i onsdags kväll.

När vi träffar de arabiska och palestinska företrädarna på söndag kommer vi självfallet att betona vikten av att stoppa smugglingen av vapen in i Gaza. Det pågår en del rätt detaljerade diskussioner om huruvida det är möjligt. Vi påpekar hela tiden att det knappast är möjligt att stoppa byggandet av tunnlar och sådant om man inte öppnar upp för normal handel; vi gör alltså den kopplingen i diskussionerna med israelerna.

Det förekommer också en diskussion om en palestinsk försoningsprocess, vilket innebär att man skulle etablera en palestinsk regering som, i mån av möjlighet, har makt och myndighet över såväl Västbanken som Gaza. President Abu Mazen har under den allra senaste tiden, i samband med toppmötet i Kuwait häromdagen, lagt fram en del mer konkreta tankar kring detta.

De punkter som återstår för diskussion i slutsatserna är dels det som sägs någonstans i början av texten. Ni ser att där diskuteras, såsom det står, ”the Council reminds all parties to the conflict to fully respect human rights and comply with their obligations under international humanitarian law.” Det finns de som vill ha in att vi ska stödja undersökningar för att klarlägga i vilken utsträckning man brutit mot internationell rätt och international humanitarian law. Hur de formuleringarna ska se ut är föremål för diskussion.

Från svensk sida tycker vi att det är angeläget att sådana formuleringar finns med. I punkt 5 föreligger också en diskussion just om hur man ska formulera det som gäller den palestinska försoningsprocessen. Det är väl naturligt att vi håller de formuleringarna öppna tills vi har lyssnat på de arabiska och palestinska företrädarna på söndag kväll.

Låt mig sedan rent generellt säga att det varit en tid av relativt intensiv diplomatisk aktivitet. I formell mening hade vi det första mötet den 30 december. Det var ett informellt utrikesministermöte som hölls i Paris, men det resulterade i alla fall i någon typ av dokument som jag utgår från att vi under nyårshelgen på ett eller annat sätt, i någon process som jag inte har insyn i, underställde EU-nämnden. Jag utgår alltså från att det trots allt fungerade.

Det var utgångspunkten för en trojkaresa i regionen, som jag också deltog i, omedelbart efter krigsutbrottet. Den trojkaresan sammanföll med den franske presidentens, med flera pressekreterare utrustade, resa i regionen. Den etablerade, kan man säga, parametrarna för den diskussion som har förts sedan dess.

Då var ansträngningarna inriktade inte bara på den omedelbara vapenvilan utan, som sagt, på att också sätta de principer som måste gälla för en lösning som skulle göra denna vapenvila något mer stabil och permanent än vad som hade varit fallet med den vapenvila som ju hade rått sedan i början av juni.

Efter den resan lyckades det att få en resolution i FN:s säkerhetsråd, resolutionen 1860. Den grundade sig i stort sett på vad vi hade sagt och var bra i den meningen att det var ett i stort sett enigt säkerhetsråd. USA beslutade i slutändan att avstå men motsatte sig i alla fall inte resolutionen.

Det kom i alla fall att dröja ytterligare något mer än en vecka innan operationerna avslutades från israelisk sida med en ensidigt deklarerad vapenvila, först från Israel och sedan inom ett dygn från Hamas. Det var i och för sig olyckligt att det inte blev möjligt att uppnå någon halvöverenskommelse – jag använder uttrycket halvöverenskommelse, eftersom den modell vi arbetade efter var att det skulle vara en överenskommelse där Israel hade vissa åtaganden och en överenskommelse där Hamas hade vissa åtaganden. De skulle vara koordinerade med varandra. Då hade det funnits en vapenvila som hade grundats på någonting som var lite mer påtagligt. Nu blev det två ensidigt deklarerade vapenvilor där man från bägge parter tyföljande bibehåller en viss handlingsfrihet när det gäller vapenvilan.

Uppgiften nu är att fortsätta det diplomatiska arbetet för att binda in de bägge parterna i det som vi har strävat efter hela tiden. Det är alltså arrangemang som handlar om att öppna upp gränserna, för det är en i grunden moraliskt och humanitärt fullständigt oacceptabel situation för de 1 ½ miljoner människorna i Gaza. Den är dessutom politiskt ohållbar och leder till den smugglingsverksamhet som Israel på goda grunder kritiserar. Den överenskommelsen måste förenas med olika förstärkta arrangemang för att kontrollera gränserna.

Det är framför allt gränsen mellan Egypten och Israel som är föremål för uppmärksamhet. Ni har säkert följt diskussionen om de berömda tunnlarna. Premiärministern Olmert angav till oss en något hög siffra, men i alla fall. Jag tror att han använde siffran 920 tunnlar. Andra har talat om mellan 400 och 600 tunnlar. Det är rätt lätt att gräva tunnlar i sanden, och i och med att de ekonomiska incitamenten för att gräva dessa tunnlar är så enorma som de faktiskt är kommer det att grävas tunnlar i sanden nästan oavsett vad man gör. När man vidtar åtgärder ökar man priset på smuggelvaran och ökar incitamentet, och vi ska vidta åtgärder. Men de måste förenas med öppning.

Vi har inte haft någon EU-styrka men däremot observatörer vid gränsövergången i Rafa tidigare, men det var ett bra tag sedan. Nu är det väl 18 personer som sitter på hotell i Ashkelon, om jag inte missminner mig, och de kan inte göra så mycket annat sedan en tid tillbaka. Vi har en beredskap för att få dem snabbt på plats igen och förstärka dem ytterligare med olika typer av optioner som vi har från EU-sidan. Men det avtal som detta grundade sig på var ett avtal från 2005 som ju förutsatte att både EU-monitorer och den palestinska myndigheten fanns vid gränspassagerna. Den närvaron var bara på den palestinska sidan, det vill säga på Gazasidan.

Egypten accepterar ingen internationell närvaro på sin sida av gränsen över huvud taget. Det har vi fört utförliga diskussioner med dem om, och det grundar sig relativt djupt i den moderna egyptiska efterkrigshistorien, som vi kanske kan lämna därhän för ögonblicket. Den egyptiska uppfattningen är dock relativt tydlig på den här punkten.

Vad som däremot kan göras på den egyptiska sidan är att både ge tekniskt stöd och råd om hur man hanterar detta. Dessutom sker nu en informell diskussion mellan israelerna och egyptierna om att göra det möjligt för Egypten att stationera mer både soldater och de facto-soldater i detta område.

Sedan fredsavtalet med Egypten, där Israel utrymde Sinai, finns det mycket starka begränsningar när det gäller Egyptens möjligheter att ha stridskrafter i detta område, i halva Sinai, och även om Israel sedermera har gått med på att utöka detta är det fortfarande begränsat.

Nu kommer det förmodligen att släppas på en hel del. Det har funnits olika meningar mellan de israeliska utrikes- och försvarsdepartementen i den här delen, men jag skulle tro att vi får en kraftig höjning av taket för Egyptens möjligheter att ha stridskrafter där. Vi får tekniskt bistånd. Vi får ett utökat underrättelsesamarbete för att bekämpa smugglingen, och detta måste, som jag sade, förenas med en öppning av Gaza i sig.

Låt mig till detta lägga att vi självfallet har en diskussion angående humanitär hjälp och återuppbyggnadshjälp. Den befinner sig bara i sin linda. Mycket är den sedvanliga skönhetstävlingen om var olika typer av konferenser ska äga rum. Jag ska inte trötta er med alla som vill anordna denna konferens. Sverige har inte gett sig in i denna tävlan, för vi anser att det finns viktigare saker att ägna sig åt för ögonblicket.

Vi avvaktar först resultatet av den assessment mission som framför allt Förenta nationerna har men som också EU-kommissionen ska ha inne i Gaza från och med igår. Jag har inte hört annat än att den kom in under gårdagen. Den hade blivit blockerad tidigare, men vi fick löfte från utrikesministern Livni att nu skulle den släppas in.

När vi har detta har vi ett bättre underlag, och då kommer det sannolikt att sammankallas en relativt snabb konferens för att diskutera detta. Den kommer med stor sannolikhet att inledningsvis äga rum i Egypten.

En svår fråga i det sammanhanget är hur återuppbyggnadsbiståndet till Gaza ska administreras. Ska man sätta upp en separat internationell mekanism, eller ska man låta detta gå via den palestinska myndigheten? Det är klart att alla principiella skäl talar för att vi ska låta det gå via den palestinska myndigheten, men den palestinska myndighetens möjlighet till makt- och auktoritetsutövande på Gaza är föremål för en del frågetecken. Då är vi tillbaka i det jag nämnde tidigare, det vill säga att vi inte kommer att klara av vare sig det här eller en fredsprocess om vi inte får en försoningsprocess mellan Fatah och Hamas.

Frågan infinner sig om klimatet är bättre eller sämre för en sådan process nu. Det kan man ärligt fråga utan att få något alldeles tydligt svar, men vad vi har noterat med mycket stor styrka under den här processen är en tilltagande splittring i arabvärlden. Denna splittring i arabvärlden ger en splittring i den palestinska; det är liksom kommunicerande kärl på ett eller annat sätt. Vi måste alltså överbrygga både splittringen i arabvärlden och splittringen i den palestinska världen för att kunna gå framåt effektivt med både återuppbyggnaden av Gaza och med en fredsprocess.

Här föreligger också olika tankegångar eller trådar. President Abu Mazens mandat gick i formell mening ut den 9 januari. Hamas har inte gjort en stor sak av detta än så länge, men de kan göra det när som helst och säga att han icke längre är den palestinska presidenten. De har ju tidigare accepterat honom som Palestinas president, vilket man inte ska glömma i det här sammanhanget. De har ifrågasatt regeringen, men de har aldrig ifrågasatt Abu Mazens mandat, trots att de aldrig deltog i det val som ledde till att han blev president. Men nu har de möjlighet att göra detta, och det är klart att förr eller senare – förmodligen förr snarare än senare – måste palestinska president- och parlamentsval till.

Här diskuteras både en samlingsregering för att förbereda detta eller, vilket kanske är en något mer sannolik utveckling, en mer teknokratisk regering som accepteras av bägge sidor för att klara av både återuppbyggnaden och att administrera en valprocess som kommer lite längre fram.

Det är i all korthet situationen som den är. Den europeiska rollen i detta är synnerligen aktiv, får man säga, och har delvis varit en funktion av att den amerikanska rollen har varit icke obefintlig alls, för de har liksom varit stödjande via telefon och via diplomati och det finns, inom parentes sagt, ett separatavtal mellan Israel och USA angående underrättelsesamarbete när det gäller smugglingsverksamheten. Detta var betydelsefullt från israelisk utgångspunkt när det gällde att gå till den ensidigt deklarerade vapenvilan.

Men nu har USA kommit in på scenen med en ny styrka. Man utsåg igår före detta senatorn George Mitchell till speciellt sändebud, och jag förutser ett nära samarbete med honom. Det finns anledning att välkomna denna utnämning. Han har arbetat nära tillsammans med Europa tidigare i de här frågorna. Som ni kanske erinrar er utsågs han efter den andra intifadans utbrott att leda en grupp som inkluderade bland annat Javier Solana och för övrigt den norska talmannen Torbjørn Jagland som då var norsk utrikesminister.

De lade fram en rapport om hur man skulle hantera situationen, och det var en bra rapport. Som vanligt i Mellanöstern var det ingen som brydde sig om den. Det vill säga, alla nickade artigt, och så gjorde de tvärtom. Men det var politiskt sett en bra rapport, och kan vi återanknyta till detta samarbete över Atlanten tror jag att det ökar förutsättningarna för att vi i alla fall ska kunna dämpa de värsta konsekvenserna av det nya krigsutbrott som vi har fått i Mellanöstern under de senaste veckorna.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det! Eftersom det refererades till mötet den 30 december och dokumentet därifrån ska jag säga att det ännu inte har inkommit till nämnden, men det är på väg.

Anf.  64  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det var skräp! Papperet har skickats över.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Däremot har regeringens uppfattning om vad som har hänt då och därefter och förslaget till position nu framgått tydligt av det utrikesministern har sagt. I den frågan lämnar jag ordet fritt.

Anf.  66  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Tack ordföranden och tack, utrikesministern, för en väldigt bra första presentation av läget! Jag tycker också att det är viktigt att EU är väldigt engagerat och en viktig part i Mellanöstern.

Även om fredsprocessen inte gick framåt speciellt mycket innan kriget är det klart att det här har förvärrat situationen. Det kommer också att det kommer att vara val i Israel, och Netanyahu leder fortfarande opinionsmätningarna.

Förhoppningsvis kommer man att kunna hålla val i Palestina. Man såg att Hamas förlorade stöd i samband med den eld upphör som faktiskt fanns innan Israel gick in samtidigt som de nu har stärkts efter kriget. Det är klart att ingen har kanske vunnit på detta om man nu vill ha en varaktig fredsprocess, och det är väldigt olyckligt.

Om vi då går in på rådsslutsatserna är mycket av det som står bra. Det är viktigt att man får en varaktig eld upphör. Det är också grundläggande att man öppnar upp gränserna för att också få slut på vapensmugglingen. Dessa två frågor hänger ihop, och det är bra att det finns med.

När det gäller just internationell humanitär lagstiftning och mänskliga rättigheter som utrikesministern tog upp var det väldigt glädjande att höra att man vill föra in en skrivning om att det ska tillsättas, vad jag förstår, en internationell oberoende kommission som ska se över, eller något liknande i alla fall, om det har begåtts några sådana brott från parternas sida. Det tycker vi är viktigt.

När det gäller det humanitära biståndet är det som sagt var viktigt att gränserna öppnas, men det jag saknar i rådsslutsatserna är egentligen Israels ansvar för att faktiskt ha förstört väldigt mycket av den verksamheten – skolor, lokaler – som har byggts upp på Gaza med EU-finansierade pengar. Det är klart att vi kan betala och bygga upp, och så kan Israel förstöra, och så kan vi gå in och betala och bygga upp. Men det är inte långsiktigt, och på något vis måste också Israel ta ansvar för detta. Jag tänkte höra lite om Sverige tänkte föra upp något kring den frågan och försöka driva att Israel faktiskt också måste ta ansvar kring det som de har förstört.

Den tredje frågan som jag ville ta upp och som inte heller finns med i rådsslutsatserna är den uppgradering av handelsavtal som EU beslutade om för några månader sedan, där det i dokumentet faktiskt stod att det skulle ses i samband med Annapolisprocessen och att det är viktigt att man förbättrar situationen på marken.

Det tycker jag väl inte att Israel har gjort i samband med att man gick in och bombade Gaza, utan jag tycker faktiskt att Sverige bör föra upp att vi bör suspendera det handelsavtalet tills man faktiskt ser förbättringar. Jag undrar om utrikesministern kommer att lyfta upp den frågan på mötet.

Anf.  67  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag skulle i min översikt ha nämnt det israeliska valet den 10 februari, för det är som påpekats en rätt central faktor. Vi har varit angelägna om att vi både från europeisk och från amerikansk sida ska vara så tydliga som möjligt inför detta val om hur en fred bör se ut för att om möjligt begränsa handlingsutrymmet för en israelisk regeringsbildning som vi inte vet hur det kan utfalla, men där det från vår utgångspunkt självfallet finns riskmoment.

När det gäller den humanitära lagstiftningen och eventuella utredningar är formuleringarna vi diskuterar att vi ska stödja sådana. Hur kommer detta att gå till? Till att börja med sker det i Israel självt. Israeliska försvarsmakten har tillsatt en egen utredning angående det här med fosforgranater. Vi ska se vad den leder till. Det är klart att det kommer att vara viss tveksamhet angående att den israeliska försvarsmakten utreder sig själv.

När det gäller den humanitära lagstiftningen och eventuella utredningar där är de formuleringar vi diskuterar att vi ska stödja sådana. Hur kommer detta att gå till?

Till att börja med sker det i Israel självt. Den israeliska försvarsmakten har tillsatt en egen utredning angående fosforgranater. Vi får se vad den leder till. Det är klart att det kommer att vara viss tveksamhet med någonting där den israeliska försvarsmakten utreder sig själv.

Man ska inte bortse från det faktum att det i Israel finns en högsta domstol som har ett betydande oberoende. Olika MR-organisationer har fört fram olika frågor till den israeliska högsta domstolen. Där kommer också att ske någon typ av utredning i Israel självt.

Sedan förbereder man uppenbarligen någonting inom FN-systemet. Det kommer att ta sin naturliga utgångspunkt i det som inträffade med FN:s egna faciliteter. Men det är i och för sig en bra utgångspunkt i en vidare utredning. Vår inriktning är väl att ge stöd till det arbetet och sedan se vilka slutsatser detta leder till.

Vad gäller Israels ansvar för förstörelse som kan ha inträffat – eller ansvar för andra, det är inte bara Israel som står för förstörelse, även om det huvudsakligen är det i Gazaområdet – har Gunilla Carlsson från svensk utgångspunkt börjat titta på vad det är för svenskfinansierat som har påverkats.

Det är framför allt två saker som jag är medveten om från hennes sida. Sedan finns det också en finansiering som har gjorts av EU BAMS anläggning i Rafah. Jag tror att det var 10 miljoner kronor som vi har betalat i den. Jag har sett bilder på den anläggningen efter kriget. Den är, om jag uttrycker mig försiktigt, inte helt intakt, efter att uppenbarligen ha drabbats av ett bombanfall.

Det nämndes i diskussionen med den israeliska utrikesministern i onsdags, inte av mig om jag ska vara ärlig, utan av någon annan minister. Men konkret får vi vänta på inventeringen för att se de skador som faktiskt har ägt rum. Då får vi se hur vi ska hantera detta.

Handelsavtal är det väl egentligen inte riktigt. Jag tror inte att det är några förändringar som kommer att ske i handelsrelationerna när vi uppgraderar förbindelserna med andra generationens avtal.

Det är de andra sakerna som ligger. Vi ska som sagt ha en översyn av avtalet i april eller maj. Låt oss återkomma till frågan då. Vi har inte haft anledning att resa den ännu. Den ligger som sagt några månader framåt i tiden.

Jag ser att man i den svenska debatten talar om ett nytt handelsavtal. Det är det egentligen inte. Det är avtalet om förbättrade förbindelser. Vi får hitta ett annat namn på det som bättre täcker det hela.

Anf.  68  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag hade ungefär samma frågor som Magdalena Streijffert. Trots det utvecklade resonemanget nu från utrikesministern vill jag börja med att anmäla avvikande mening. Det gör jag inte för säkerhets skull utan för att jag tycker att rådsslutsatsen är alldeles för tam. Det är den just därför att den inte tar upp någonting om Israels ansvar. Det gör den inte alls i den utsträckning som jag skulle vilja. Jag tycker att det är väldigt tama slutsatser.

I går hade vi en föredragning i utrikesutskottet om möjligheten att ställa Israel till ansvar. Vi fick då veta att när det gällde exempelvis biståndsprojekt kan vi inte ställa dem till svars eftersom det inte är vår nationella egendom. Det är pengar som har gått in i olika biståndsprojekt.

Ministern tog tidigare upp återuppbyggnadsbiståndet och möjligheten att göra det via den palestinska myndigheten. Det kanske är så att vi i fortsättningen ska äga de biståndsprojekt som vi har i till exempel Gaza för att vara säkra på att kunna ställa Israel till svars om de skulle välja att bomba dem igen.

Vi har en väldigt konstig situation här när vi inte kan ställa Israel till ansvar för den stora förödelse som de har åstadkommit i Gaza. Det gäller inte bara i biståndsfrågorna. Jag anser att vi också måste vara mycket tuffare när det gäller de brott mot folkrätten som Israel har begått.

Där har vi också en komplikation enligt det vi fick höra i går. Det går inte att ställa dem till svars för det heller, eftersom de inte erkänner domstolen i Haag. Men det innebär inte att de inte har begått brott mot folkrätten. Det tycker jag att vi kan vara mycket tydliga med.

Det borde också EU-länderna vara mycket tydliga med och inte bara säga: Okej, men vi kan ändå inte ställa dem till svars. Det är fel utgångspunkt. Utgångspunkten borde vara att det här har begåtts brott mot folkrätten, punkt. Sedan är ansvarsdelen nästa fråga.

Jag tycker att det är alldeles för tamt. Man borde kritisera Israel mycket mer än vad som görs. Man lägger mer fokus på att få slut på raketbeskjutningarna från Gaza än på att sätta stopp för Israel.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag glömde att säga i början att den utrikesutskottsföredragning som Bodil Ceballos refererar till är den sedvanliga informationen i utrikesutskottet. Den hade kabinettssekreterare Frank Belfrage i går, den 22 januari. Det står nu i protokollet. Det ska anmälas i början. Det vet alla berörda, men nu syns det också. Jag noterar den avvikande meningen från Miljöpartiet.

Anf.  70  HANS LINDE (v):

Fru ordförande! Det finns så klart oerhört mycket att säga om den här punkten. Jag tror att jag sparar en hel del till den aktuella debatt vi ska ha i riksdagen på onsdag.

Jag har några konkreta frågor som berör rådsslutsatserna. Först vill jag säga att det är väldigt positivt om Sverige stöder skrivningar om stöd till en oberoende utredning om eventuella krigsförbrytelser. Nu kommer det inte direkt att vara någon kioskvältare om en sådan utredning skulle finna att det har begåtts krigsförbrytelser. Allting tyder på att det har begåtts väldigt omfattande krigsförbrytelser.

Frågan är vad nästa steg blir. Där håller jag med Bodil Ceballos om att det är oerhört avgörande. Finner man att enskilda individer, oavsett om det är palestinier eller israeler, har begått krigsförbrytelser måste de ställas inför rätta. Det är helt avgörande att man hittar former för det.

Själva brottmålsdomstolen kanske inte är en väg framåt. Men enskilda medlemsstater, inklusive Sverige, har en sådan lagstiftning att vi har möjlighet att ställa dem inför rätta om de befinner sig på svenskt territorium.

Den centrala frågan är på vilket sätt den svenska regeringen anser att det här påverkar EU:s relationer till staten Israel. Det pågår lite olika processer. Det är lite oklart här, och informationen är lite dubbeltydig ibland.

Det handlar om den uppgradering som vi har diskuterat tidigare på återrapporten och hur man går vidare med den framöver. Det har funnits uppgifter om att man lägger den på is, åtminstone delvis, tillsvidare.

Frågan är hur man ser på det associeringsråd man ska ha med Israel i april. Som jag förstod i går i utrikesutskottet ska man diskutera ytterligare handelsförmåner för Israel. Är det rimligt att i det här läget, så kort efter Gazakonflikten, ge Israel ännu fler förmåner? Vad skickar man då för signal till hela Mellanöstern?

Det är också så klart fråga om den humanitära situationen. Det är nu helt avgörande att man snabbt kan komma in med bistånd från både svensk sida och EU:s sida. Samtidigt väcker det den fråga som Magdalena Streijffert lyfte fram. Är det rimligt att vi gång på gång bygger upp det som Israel bombar sönder?

Då kommer så klart frågan som togs upp på utrikesutskottet i går, nämligen frågan om skadestånd. Som vi förstod var lagstiftningen lite oklar om när man har möjlighet att kräva skadestånd.

Det handlar om våra egna svenska biståndsprojekt, och vi har pumpat in miljonbelopp genom UNRWA genom åren. Jag har fått uppgifter att åtminstone 50 FN-byggnader på Gazaremsan har förstörts. Då är frågan: Kommer Sverige att agera för att man inom EU nu ska undersöka möjligheterna att avkräva Israel skadestånd för förstörelsen av olika biståndsprojekt som vi har finansierat gemensamt inom Europeiska unionen?

Jag vet egentligen vilket svar jag kommer att få på min sista fråga, men jag måste ändå få ställa den. Det handlar om hur man ska hantera förhållandet till Hamas. Någonstans visar hela den här situationen det orimliga i att vägra prata med Hamas. Ingen runt det här bordet sympatiserar med Hamas. Alla fördömer de brott mot folkrätten som Hamas begår. Men vi ser att det är en av de centrala parterna i den här konflikten.

Hur kan man medla fred om man vägrar att prata med den ena parten? Det går inte att ha en större roll än vad man har i dag så länge man vägrar att prata med den ena av parterna.

Carl Bildt flaggar för att det framöver eventuellt kommer att bli en samlingsregering. Det skulle vara oerhört positivt om vi fick en samlingsregering. Men hur ska EU hantera en sådan samlingsregering? Ska vi i så fall återigen blockera, isolera, bojkotta en sådan samlingsregering? Det skulle vara fullständigt orimligt. Jag vet att jag brukar ta upp det på i stort sett varje möte vi diskuterar den här frågan. Men nu om någonsin är det läge att ompröva policyn gentemot Hamas.

Jag har inte fått svar på mina frågor. Men jag misstänker vad svaren kommer att bli. Därför anmäler jag avvikande mening.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Risken för det är noterad.

Anf.  72  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Det är väldigt tråkigt att det blev avvikande mening på den här punkten, men det var väl förutsett.

Det är en myt att vi bojkottade samlingsregeringen. Vi gjorde inte det. Det är en myt, glöm det. Vi bojkottade Hamasregeringen men inte samlingsregeringen. Det är en viss skillnad.

Jag tror att jag själv var nere två gånger och hade samtal med samlingsregeringen. Sedan bröt den samman efter Hamaskuppen i Gaza i juni. Det var beklagligt. Men vi gjorde vårt bästa för att stötta den så länge den fanns. Däremot var det så med Hamasregeringen. Det kan vi diskutera visheten i. Men den distinktionen är inte alldeles oviktig.

Framför allt är den viktig i ljuset av Hans Lindes fråga: Vad gör vi om det blir en samlingsregering igen? Det blir samma politik enligt min mening. Vi hade ingen bojkott av samlingsregeringen från svensk sida.

Det råkade vara så att de satte samman den regeringen på ett sådant sätt att de som vi hade att göra med i den regeringen, som vi normalt har att göra med, var icke-Hamas-ledamöter. Det var klokt gjort av dem. Men vi hade absolut inte någon bojkott av den regeringen. Det är en myt.

Hamas är en organisation som det inte är alldeles lätt att ha kontakter med. Det ligger i sådana organisationers karaktär. Som framgått av min redogörelse har det under den här processen varit mycket omfattande kontakter och dialog med Hamas. Den har förts av dem som har haft möjlighet att föra den. Andra har egentligen inte, även om de hade velat, haft så stora möjligheter. Det finns länder som har en annan politik som har försökt att nå kontakter men egentligen inte lyckats något vidare. Det finns några som har haft möjlighet att föra den.

Det är framför allt Egypten som har fört dialogen. Men det finns också enstaka andra länder. Det är Turkiet, i någon utsträckning, och Qatar, lite oklart hur mycket. Andra som har försökt har egentligen inte lyckats på grund av organisationens relativt slutna karaktär.

Vi hoppas att det kan ändras. Ingen skulle bli gladare än jag om det blev en utveckling inom Hamas som gjorde det möjligt för dem att integreras fullt ut i det politiska systemet och acceptera det politiska systemet som sådant – det kanske är det mindre problemet – tidigare ingångna avtal och att man ska bedriva en fredsprocess med inriktning på den tvåstatslösning som vi alla strävar efter.

Så till ersättningsfrågorna av olika slag. Min veterligt är det så, men det här är mer Gunilla Carlssons område, att vi inte har några tillgångar i Gaza. Sverige som stat eller Sida som stat – höll jag på att säga, det är inte riktigt en stat, även om man ibland misstänker det – har inga egna saker i Gaza. Vi har stött andra organisationer, och då är det de som har det.

Det är framför allt UNRWA som blir aktuellt i det här sammanhanget. Därför är det rimligt att avvakta FN:s utredning när den utreder vad som har inträffat med UNRWA:s tillgångar. EU har byggnaden i Rafah, som jag nämnde. Vi har aktualiserat med det tjeckiska ordförandeskapet att det ska ta upp det med de israeliska myndigheterna just enligt riktlinjerna. Det måste vara EU-egendom, eller i varje fall helt EU-finansierat. Jag kan inte riktigt vem som juridiskt sett ägde kåken, men i alla fall: Där tycker vi att det finns skäl till detta.

Bodil Ceballos framförde en synpunkt om Israels ansvar. Det är korrekt att vi i slutsatserna icke fördelar skulden för det som inträffade. Varför gör vi då inte det? Det är av det skälet att jag tror att vi inom EU-kretsen skulle få ägna oändlig tid åt att fördela skuld mellan Hamas och Israel. Det skulle ske på bekostnad av våra möjligheter att kunna vara delaktiga i en fredsprocess.

Vi försöker att vara framåtblickande. Sedan ska man vara bakåtblickande. Men jag tror inte att det är någonting som vi ska göra i kommunikéer av det här slaget. Det kommer att vara relativt förlamande internt. Det finns de som anser, som bekant, att allting var Hamas fel. Det finns de som anser att allting var Israels fel. Det kan vi ägna oss åt relativt länge.

Jag tror inte att det skulle underlätta vår dialog med de olika parterna i regionen om vi ägnade huvuddelen av vår energi åt just detta. Bland annat därför innehåller kommunikén ingenting om detta. Jag vill heller inte förorda att den ska göra det av just detta skäl. Vi inriktar oss på att säga: Vad kan vi göra nu för att underlätta situationen i Gaza och för att möjligtvis bereda vägen för en försoningsprocess – det gäller både en palestinsk-arabisk och en israelisk-palestinsk-arabisk – och för återuppbyggnadsarbetet?

Det är det fokus som är rimligt och lämpligt i det här sammanhanget. Det är också i linje med den politik som lades fast av FN:s säkerhetsråd i resolutionen 1860. Vi är relativt FN-troende i Sverige. Inte heller när FN:s säkerhetsråd fattar beslut i de här frågorna ägnar man sig åt att fördela skuld. Man ägnade ursprungligen rätt mycket debattid till att fördela skuld. Men när man kommer till konkreta beslut försöker man att vara konstruktiv och framåtblickande.

Anf.  73  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Jag tackar utrikesministern för föredragningarna. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att söka lösningar och inte låsningar. Lika viktigt är det att hävda allas lika värde och rättigheter och att hävda folkrätten lika för alla. Det är bra att Sverige stöder skrivningar som handlar om just utredningar gällande brott mot den humanitära rätten. Det vore bra om också EU kunde vara tydlig i det.

Mina frågor gäller försoningsprocessen mellan de palestinska enheterna och splittringen i arabvärlden. Kan utrikesministern förtydliga på vilket sätt utrikesministern ser att EU kan arbeta för att hjälpa försoningsprocessen att komma framåt? Vilka åtgärder skulle EU kunna vidta för att göra det möjligt? På vilket sätt bedömer utrikesministern möjligheterna att komma vidare innan det finns legitima styrespersoner på plats i området?

Gaza är nu helt i fokus. Därmed har situationen på Västbanken hamnat i skymundan. Men i den diskussion som förs, är det inte viktigt att också lyfta fram möjligheterna som finns att ta steg framåt på Västbanken, att inte bara diskutera öppnandet av gränsövergångar i Gaza utan också diskutera underlättandet av det ekonomiska och vardagliga livet på Västbanken för att på det sättet inge hopp om att något annat är möjligt och inte bara stirra i en riktning?

Anf.  74  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! När det gäller handelsavtalet är det viktigt att skilja det från det som vi diskuterade i nämnden den 5 december, alltså den politiska dialogen. EU har ingått ett samarbetsavtal med Israel för att förbättra handelsförbindelserna. Den uppgraderingen gjordes för bara några månader sedan. Man hade med en skrivning att man skulle se det i skuggan av Annapolisprocessen och att det var viktigt i det sammanhanget att man också gjorde förbättringar från Israels sida. Det gjorde Israel inte i samband med att man gick in i Gaza. Därför borde EU frysa handelsavtalet.

Det beslut man ska fatta handlar om rådsslutsatserna. Innan jag avger avvikande mening när det gäller handelsavtalet vill jag för säkerhets skull fråga: Vilka frågor tänker utrikesministern föra upp? Precis som utrikesministern sade ser rådsslutsatserna kanske inte ut så här i slutändan. Vad kommer utrikesministern att driva? Om handelsavtalet är med har vi ingen avvikande mening, men om det inte är det har vi det.

Anf.  75  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Frågan om handelsavtalet är över huvud taget inte med; det ligger i april. Det finns alltså ingen möjlighet att ta upp det, om man inte ska göra sig fånig. Det tänker jag inte göra. Det ligger i ENP-aktionsplanen som tas upp i april. Inget av den bilaterala relationen med Israel ligger på bordet.

Vilka frågor driver vi? Jag har inga avgörande invändningar. Jag kommer att försöka få lite ändringar av enstaka ord. Jag vill inte att det ska stå sustained reopening of the crossing points av den enkla anledningen att jag anser att de inte har varit tillräckligt öppna tidigare. Därför vill jag ha sustained opening snarare än reopening. Det är den typen av förändringar som vi är inne på.

Jag nämnde försoningsprocessen och att vi ska stödja utredningar när det gäller övergrepp mot internationell humanitär rätt och folkrätt. I övrigt tycker jag att slutsatserna har rätt inriktning. Det är lite nyansförskjutningar när det gäller öppningar för att göra det ännu mycket tydligare och så dessa två tillägg. Det är ungefär det vi arbetar efter. Det återstår och se vad det blir, det kan vi inte veta. Så här långt är det kommet nu. Det är minimiversionen av vad som kommer ut ur måndagen.

Kerstin Lundgren undrade hur vi kan hjälpa försoningsprocessen. Det är en av de frågor som vi kommer att diskutera söndag kväll och förmodligen också måndag. Det handlar rätt mycket om att stödja Abu Mazen i detta läge. Han är drivande i denna process. Vi kan möjligen ha en dialog med arabiska länder som har möjlighet att påverka Hamas något mer. Syrien är ett land som inte minst fransmännen har utvecklat rätt omfattande kontakter med i akt och mening att utnyttja syriskt inflytande på Hamas. Om detta är effektivt återstår att se.

Vi har också inom parentes sagt att man får tala med alla, med vissa undantag. Vi har även haft en dialog med Iran för att för dem understryka vikten av att de spelar en konstruktiv roll i sammanhanget. Samtal kommer framför allt att föras med egyptisk medling, tror jag. Den egyptiska underrättelsechefen, och egentligen ingen annan, är den som för de avgörande samtalen med Hamas och Fatah i dessa sammanhang. Det ligger i sakens natur i denna del av världen. Med all respekt för utrikesministrar, underrättelsechefer är mer betydelsefulla. Det är ett faktum man får acceptera.

Det är så vi på ett eller annat sätt kan stödja processen.

Misstron mellan de ledande aktörerna i arabvärlden är mycket djup, inte minst mellan Syrien och Egypten. Det påverkar nästan allt i denna hantering just nu. Det är ett uttryck för att bägge länder åtminstone i teorin upprätthåller någon typ av panarabisk vision. Man ska inte glömma att de försökte bli ett land en gång i världen, Förenade arabrepubliken. Sedan har de splittrats. De misstänker varandra för att ha ett hegemonistiskt ledaranspråk inom arabvärlden. Det innebär att de också spelar med den palestinska frågan. I den mån Europeiska unionen kan spela en dämpande roll vad gäller konflikten inom arabvärlden har det en positiv effekt också på möjligheterna att få en palestinsk försoning.

En annan viktig aktör är givetvis Saudiarabien. Jag ska dit inom kort. De var viktiga när det gällde den så kallade Meckaöverenskommelsen. Det var de som såg till att den kom till stånd. När den bröt samman i juni 2007 drog de sig lite tillbaka från processen. Vi har nu ett intresse av att återengagera Saudiarabien i försoningsprocessen. De har en moralisk auktoritet i den muslimska världen som är betydande genom de två heliga platserna.

Västbankssituationen har inte varit så mycket i fokus av lätt insedda skäl. Det innebär dock inte att den har varit ur fokus. Vi har haft samtal med Salam Fayyad om situationen på Västbanken under denna period. Den har varit spänd men inte exploderat, vilket har varit positivt. Det finns anledning att notera att under det föregående året skedde betydande framsteg när det gäller den palestinska myndighetens ansvar för säkerhetssituationen på Västbanken. Det som började i Nablus med palestinska säkerhetsstyrkor fortsatte sedan uppe i Jenin och därefter i Hebron, som förmodligen är den besvärligaste platsen av alla på Västbanken. Där har välutbildade palestinska säkerhetsstyrkor återetablerat någon typ av lag och ordning på ett sätt som inte var fallet tidigare.

Detta är positiva tecken på att den palestinska myndigheten fungerar. Det har lett till att den ekonomiska situationen på Västbanken har förbättrats marginellt – inte så mycket som vi hade hoppats eftersom rörelserestriktionerna fortfarande är rätt betydande. Men det har i alla fall varit positiva tecken på Västbanken under det senaste året även om detta har överskuggats något både av det som inträffat i Gaza och av det faktum att den israeliska bosättningspolitiken har fortsatt. Det har lett till att den politiska atmosfären har varit distinkt negativ. Detta är väl sådant som vi kommer att fortsätta att föra dialog om.

Låt mig återgå till diskussionen om handelsavtal och handelsförbindelser. Det är väl bekant från tidigare diskussioner vi har haft i andra ämnen att jag är generellt skeptisk till handelsrestriktioner mot länder. Vi har diskuterat Iran, Kina och förmodligen ännu mer skurkaktiga regimer. Jag tror inte mycket på det. Det enda undantag vi har haft på senare tid är Burma där vi vidtog vissa restriktiva åtgärder. Om det har gett någon effekt kan man diskutera, men vi hade skäl som ledde till att det just i detta fall gjordes ett undantag. Annars har jag aldrig trott att det är konstruktivt att hota med handelsrelationer fram och tillbaka vare sig det gäller att påverka Egypten, Israel, Syrien, Saudiarabien, Iran eller vilket land det nu kan vara. Men det är en filosofifråga, kan man säga.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag har en liten, möjligtvis avrundande, fråga. Det vi förhåller oss till, apropå Magdalena Streijfferts mycket relevanta frågor, är, som sagt, den svenska positionen inför rådet. För att ta reda på den och bedöma den ska vi också gissa lite vad utrikesministern och regeringen tror kan hända inför rådet och hur Sverige i så fall förhåller sig till det. Jag undrar om det har kommit några mer skarpa amerikanska signaler. Den nytillträdde presidenten satte i gång aktivt med denna fråga första dagen på jobbet. På måndag har han suttit nästan en vecka, vilket är ganska lång tid i sådana här frågor. Därför undrar jag vad utrikesministern bedömer att det kan komma för amerikanska inspel till mötet på måndag.

Anf.  77  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Jag tror inte att det kommer något konkret inspel. Det som har kommit är att man i går kväll, svensk tid, tillsatte George Mitchell som speciellt sändebud. I samband med det höll presidenten ett kort anförande där han gav riktlinjerna för den amerikanska politiken. De överensstämmer i allt väsentligt med vad vi har talat om här. Man kan hitta någon nyans och någon punkt där de är tydligare. Låt mig ta ett konkret exempel.

Jag nämnde tidigare att vi har en diskussion om hur återuppbyggnadshjälpen till Gaza ska administreras, alltså vem som ska ansvara för den. Där var presidenten tydlig med, på ett sätt som vi inte har varit, att det skulle ske genom den palestinska myndigheten. Det är dock i allt väsentligt vår ståndpunkt. I övrigt kunde jag knappt hitta något i de korta men viktiga uttalanden som presidenten gjorde som skilde sig från det vi diskuterade.

Min tro är att det som nu kommer att inträffa är att senator Mitchell kommer att ta omedelbar kontakt, sannolikt med Javier Solana. Det har förmodligen redan skett om inte tidsskillnaden gör att han fortfarande sover. Därefter blir det en snabb resa till regionen. Jag förutser mycket nära kontakter med senator Mitchell. Vi har, som sagt, från europeisk sida mycket positiva erfarenheter av att arbeta tillsammans med senator Mitchell i både Mellanösternfrågor och andra frågor. Jag tror därför att det kommer att fungera bra.

Anf.  78  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

För säkerhets skull vill vi anmäla avvikande mening. Ett villkor i handelsavtalet med Israel är förbättringar i fredsprocessen. I och med att Israel har misslyckats att uppfylla detta villkor tycker jag att man kan suspendera avtalet. Det kanske inte är ett bra verktyg annars, men här vore det bra – därav vår avvikande mening.

Anf.  79  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Vad innebär det att suspendera ett handelsavtal? Vad menar ni med det?

Anf.  80  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Det gäller det avtal som vi uppgraderade för några månader sedan med EU-ministern.

Anf.  81  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det har inte med det att göra. Handelsavtalet är något annat. Innebär ett suspenderat handelsavtal att vi inte ska bedriva handel med dem?

Anf.  82  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Det innebär att det avtal om samarbete och förbättringar som gäller handeln med Israel inte ska följas.

Anf.  83  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag tror inte att vi har några förbättringar på handelssidan utöver det aktuella handelsavtalet.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Utrikesministern får gärna hjälpa mig, men vi ska försöka reda ut vad vi ska göra. Det styrs av vad utrikesministrarna ska göra på måndag. Nämnden samråder om det som är uppe för beslut på utrikesministermötet. Såvitt jag uppfattar det är frågan om handelsavtal inte med där.

Det står givetvis alla partier fritt att säga vad de vill för protokollets skull. Ni äger era avvikande meningar. Jag vill ändå säga att vi ska hålla oss till det vi ska göra, och det är att ta ställning till regeringens position inför de beslut som väntas fattas på måndag.

Uppfattar då Socialdemokraterna att de har en annan mening än regeringens position inför de beslutspunkter vi har på måndag?

Anf.  85  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Med tanke på att man kan lyfta upp frågor i och med att Mellanöstern och fredsprocessen diskuteras skulle vi vilja att man gjorde det med denna fråga. Det gör man inte från Sveriges sida och därav vår avvikande mening. Annars håller vi med om mycket som står i rådsslutsatserna. Det är glädjande att man lyfter fram den oberoende utredningen. Frågan om handelsavtalet tycker vi dock att man borde lyfta upp.

Det var skriftligt samråd för några månader sedan om uppgraderingen av handelsavtalet. Jag kan ta fram det om det är oklart för utrikesministern.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Då är det tydligt i protokollet.

Jag sammanfattar och finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende men noterar avvikande meningar från Miljöpartiet och Vänsterpartiet och från Socialdemokraterna i just den här delen. Då är vi klara med den frågan för i dag.

Punkt 4 handlar om en diskussion om Ukraina och Ryssland. Den är delvis berörd av EU-ministern. Vill utrikesministern lägga till någonting om just den här delen?

Anf.  87  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Egentligen inte. Det blir en lunchdiskussion, och jag tror att vi får anledning att återkomma till detta när vi sedermera diskuterar både Ukraina och Ryssland under de kommande månaderna. Jag tror inte att det kommer att bli något sensationellt.

Anf.  88  BODIL CEBALLOS (mp):

Jag har en fråga som jag också ställde på utrikesutskottets möte i går. Jag fick inte riktigt klart för mig om det är vår svenska regerings uppfattning eller om det är EU-ländernas gemensamt. Det gäller andra stycket i texten där det står om EU:s långsiktiga ambition. Är det EU-ländernas långsiktiga ambition eller är det bara den svenska regeringens infallsvinkel?

Anf.  89  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är EU:s långsiktiga ambition.

Anf.  90  BODIL CEBALLOS (mp):

Är det EU:s långsiktiga ambition och inte vår egen?

Anf.  91  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jo, vi är medlemmar av Europeiska unionen sedan 1995. Vi delar den ambitionen.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Så är det inte i alla frågor. Det är en fullt relevant fråga. Vad är den svenska regeringens ståndpunkt i detta?

Anf.  93  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Detta är någonting som vi har slagit fast på toppmöte efter toppmöte, om jag inte missminner mig.

Anf.  94  BODIL CEBALLOS (mp):

Det står nämligen att EU:s långsiktiga ambition därför måste vara att minska sitt beroende.

Anf.  95  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Ja, det handlar om att minska sitt beroende av fossila bränslen.

Anf.  96  BODIL CEBALLOS (mp):

Ja, just det. Är det regeringens uppfattning eller är det EU-ländernas uppfattning?

Anf.  97  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det är EU-ländernas uppfattning, och Sverige delar denna uppfattning. Det här är ju inte policydokument utan informationsdokument på tjänstemannanivå. Jag tycker inte att vi ska hamna i en diskussion om enstaka formuleringar i de här dokumenten. De har mer informationskaraktär, men just på den här punkten kan det väl inte råda några större meningsskiljaktigheter.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Regeringens ståndpunkt när det gäller energiförsörjning diskuterades också ganska extensivt tidigare i dag.

Anf.  99  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Jag har en ordningsfråga. Jag trodde att regeringens ståndpunkter står i den kommenterade dagordningen, och de är oerhört viktiga för oss när vi tar ställning till om vi håller med eller inte. Jag hoppas att det är så, och det kanske är bra att båda sidorna vet att det är så.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Det är korrekt. Det är regeringens ståndpunkt vi tar ställning till. Den delar vi, ofta 27 länder, vilket gläder mig, men vi ska skilja på dem där så är befogat.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Det här var inte heller en skarp fråga.

Då har vi punkt 5, Övriga frågor. Där har den portugisiska delegationen begärt att man ska diskutera frågan om Guantánamo. För tydlighetens skull vill jag säga att detta är en informationsfråga både för rådets del och för vår del. Det kan vara viktigt att påpeka det.

Anf.  101  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Det är ingen beslutspunkt, utan det blir väl en allmän diskussion om detta. Det var ett bra tag sedan portugiserna begärde en diskussion om vad vi kan göra från europeisk sida. Sedan dess har verkligheten förändrats genom det beslut som president Obama fattade i går. Han har fattat ett exekutivt beslut att stänga Guantánamolägret inom ett år. Han har inställt de rättegångar som var planerade. Det var ett mindre antal som man skulle inleda med. Han har inlett en process för att pröva hur stängningen ska gå till.

Det är en inte alldeles okomplicerad materia som vi vet sedan tidigare. Ca 250 personer sitter där. Ett antal av dem kommer att bli föremål för rättegångar av olika slag. Det finns okomplicerade fall, men de är relativt få. Sedan finns det också de som är komplicerade i den meningen att det inte är alldeles lätt att se i vilka länder de kan få sin frihet. Det går inte att återsända dem till deras hemländer eftersom det finns betydande farhågor för vad som kommer att inträffa med dem. Det är framför allt dessa individer som diskussionen nu rör. Det kommer vi säkert att ha en diskussion om.

Tobias Billström har redovisat den svenska ståndpunkten inför riksdagen i en interpellationsdebatt relativt nyligen. Det är där vi i Sverige står för ögonblicket. Sedan får vi se vad som inträffar i takt med att den amerikanska prövningen av hur stängningen av lägret ska gå till kommer att fortskrida. Vi vet inte mycket mer än det som president Obama sade häromdagen.

Anf.  102  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! I den diskussion som jag förutsätter att EU kommer att ha med den nya administrationen i den här frågan är det viktigt att man är tydlig med det som utrikesministern också har sagt, nämligen att USA måste göra rätt i samband med stängningen. Jag uppfattade att de signaler som kommer från den nya administrationen handlar om tre spår. Det ena var fängelse i USA, det andra var hemsändning och det tredje tredjelandsoption.

Jag tycker att det från EU:s utgångspunkt måste vara en viktig signal till USA att hävda att USA också har ett ansvar att erbjuda de personer som har suttit fängslade men som inte kan dömas en fristad i USA. Jag tycker att det är en förstahandsposition. Det ska vara en rättssäker prövning och en möjlighet till en fristad i USA. Hemsändning eller tredjeland ska inte vara det enda alternativet till fångenskap i USA.

Sedan är det också bekant att om USA skulle visa en sådan hållning bör även EU, som vi ser det, vara berett att diskutera att ta en del av den bördan. Men USA måste först visa att de tar ett ansvar.

Anf.  103  HANS LINDE (v):

Fru ordförande! Vi i Vänsterpartiet uttryckte i den interpellationsdebatten att vi tycker att det portugisiska initiativet är väldigt bra. Det är bra att man tydligt erbjuder USA att man är beredd att ge asyl till de människor som blir frisläppta och som inte har möjlighet att återvända till sina hemländer. Det är självfallet så, precis som Kerstin Lundgren säger, att USA har huvudansvaret. Det naturliga borde vara att de erbjuder asyl till dem som frisläpps, men det finns kanske några komplikationer. Om man har suttit på Guantánamo i sju åtta år är kanske inte USA det land i världen som man vill bosätta sig i, utan man kanske vill söka sig till andra delar av världen.

Nu när vi ser att den här knuten håller på att lösas upp i USA skulle det också vara väldigt olyckligt om man skulle hamna i en situation där fängslandet av enskilda individer förlängs därför att det inte går att hitta ett land där de kan få asyl eller uppehållstillstånd. Jag tror att det skulle vara ett positivt inspel från EU om man i det här läget tillsammans kunde erbjuda asyl till dem som blir frisläppta och som inte kan återvända till sina hemländer.

Jag hade önskat att den svenska regeringen hade stött det portugisiska initiativet på ett mycket tydligare sätt, men jag har, av referat från den interpellationsdebatten, förstått att det inte är regeringens linje. Därför kommer vi i Vänsterpartiet att anmäla avvikande mening på den här punkten.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Rent tekniskt är detta en informationspunkt för vår del. Då går det inte att anmäla avvikande mening. Hans Lindes mening upptecknas däremot av våra vänner stenograferna. Det går utmärkt att markera den redan nu.

Anf.  105  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Fru ordförande! Kerstin Lundgren betonar det som jag tycker är centralt i det här sammanhanget, nämligen att stängningen är oerhört angelägen. Jag har varmt välkomnat president Obamas beslut i den delen. Det är viktigt att det nu sker under rättsliga former. Det är klart att det är USA som har det primära ansvaret. Jag vet inte riktigt hur Tobias Billström uttryckte sig när han framträdde i riksdagen, men vi vill inte gärna att USA ska kunna dumpa detta på andra länder. En del av de här fallen är lite besvärliga att hantera, om man ska vara alldeles ärlig.

Till detta kommer att vi i Sverige har ett regelverk som gör att regeringens inflytande över detta har sina begränsningar. Det är Migrationsverket som fattar beslut. Jag har förstått att det finns lite olika bestämmelser i olika EU-länder. Det går inte att säga att EU tar emot, utan det är enskilda länder som tar emot, och de gör det med olika regelverk i de olika fallen. I det svenska fallet kan jag över huvud taget inte lova någonting. Jag har inte den makten och myndigheten. Inte ens Tobias Billström har den makten och myndigheten. Inte ens regeringen i sin helhet har den makten och myndigheten att kunna beordra Migrationsverket.

Vi har dock den politiken att kommer det en framställan av den här typen tar vi normalt emot den om den kommer från UNHCR. Det tycker jag är en rimlig politik. Skulle det komma framställningar via UNHCR som en del av detta utgår jag från att Migrationsverket kommer att ge dem en seriös och positiv prövning på det sätt som vi brukar göra. Detta är dock ingenting som vi kan utställa politiska löften om i förväg, för då kan det leda till att vi hamnar i en situation som blir rätt besvärlig från vår egen utgångspunkt.

Det är USA som har upprättat lägret, och det är USA som har ansvaret för att stänga lägret. Vi har inte upprättat det och har inte det primära ansvaret för att stänga det heller.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Tack för informationen i denna fråga! Det var den sista rådsfrågan.

I anslutning till rådets möte är det också trojkamöten med Serbien och Vitryssland. Vill utrikesministern säga någonting om dem? De är alltså inte föremål för samrådsbeslut.

Anf.  107  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Det finns väl en slutsatstext om Zimbabwe?

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Den kommer alldeles strax.

Eftersom det inte finns någon som vill säga något om Serbien, Vitryssland och trojkamötena tackar vi för informationen.

Sedan kommer vi till Zimbabwe. Rent tekniskt står det på A-punktslistan som vi i dess helhet samråder om i skrift numera, men man får gärna ta upp frågor som berör ministern i fråga, i detta fall utrikesministern. När det gäller Zimbabwe har vi samrått i skrift inför regeringsbeslut om förlängning av den gemensamma ståndpunkten. På A-punktslistan har vi också antagande av rådsslutsatser. De finns i den hemliga mappen. Utrikesministern får gärna kommentera dem.

Anf.  109  Utrikesminister CARL BILDT (m):

Jag behöver inte kommentera dem ytterligare. Vi tycker att de i allt väsentligt är bra. Situationen i Zimbabwe är däremot inte bra. Jag förstår att detta var föremål för en relativt utförlig diskussion i utrikesutskottet i går.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen. Beslutet fattar vi rent tekniskt när vi låser det skriftliga samrådet.

Då är vi klara med samrådet inför ministerrådet Allmänna frågor och yttre förbindelser. Vi tackar utrikesministern och hans medarbetare för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister CARL BILDT (m) 2

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  HANS LINDE (v) 2

Anf.  5  Utrikesminister CARL BILDT (m) 2

Anf.  6  KERSTIN LUNDGREN (c) 3

Anf.  7  Utrikesminister CARL BILDT (m) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 3

Anf.  10  SUSANNE EBERSTEIN (s) 4

Anf.  11  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 4

Anf.  12  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf.  13  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 4

Anf.  14  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  Statsrådet EWA BJÖRLING (m) 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 6

Anf.  19  SUSANNE EBERSTEIN (s) 6

Anf.  20  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 6

Anf.  23  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  24  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  26  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 8

Anf.  27  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  28  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 10

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  30  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  32  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 12

Anf.  33  BÖRJE VESTLUND (s) 13

Anf.  34  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  36  Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) 14

Anf.  37  Utrikesminister CARL BILDT (m) 15

Anf.  38  BÖRJE VESTLUND (s) 15

Anf.  39  Utrikesminister CARL BILDT (m) 16

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  41  Utrikesminister CARL BILDT (m) 16

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  43  KARIN GRANBOM ELLISON (fp) 16

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  45  Utrikesminister CARL BILDT (m) 17

Anf.  46  KARIN GRANBOM ELLISON (fp) 17

Anf.  47  Utrikesminister CARL BILDT (m) 17

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  49  HANS LINDE (v) 17

Anf.  50  BODIL CEBALLOS (mp) 18

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  52  Utrikesminister CARL BILDT (m) 18

Anf.  53  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  55  HANS LINDE (v) 20

Anf.  56  Utrikesminister CARL BILDT (m) 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  58  Utrikesminister CARL BILDT (m) 21

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  60  Utrikesminister CARL BILDT (m) 21

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  62  Utrikesminister CARL BILDT (m) 21

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  64  Utrikesminister CARL BILDT (m) 25

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  66  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 25

Anf.  67  Utrikesminister CARL BILDT (m) 26

Anf.  68  BODIL CEBALLOS (mp) 27

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  70  HANS LINDE (v) 28

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  72  Utrikesminister CARL BILDT (m) 29

Anf.  73  KERSTIN LUNDGREN (c) 31

Anf.  74  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 31

Anf.  75  Utrikesminister CARL BILDT (m) 32

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  77  Utrikesminister CARL BILDT (m) 34

Anf.  78  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 34

Anf.  79  Utrikesminister CARL BILDT (m) 34

Anf.  80  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 34

Anf.  81  Utrikesminister CARL BILDT (m) 34

Anf.  82  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 35

Anf.  83  Utrikesminister CARL BILDT (m) 35

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  85  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 35

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  87  Utrikesminister CARL BILDT (m) 35

Anf.  88  BODIL CEBALLOS (mp) 35

Anf.  89  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  90  BODIL CEBALLOS (mp) 36

Anf.  91  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  93  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  94  BODIL CEBALLOS (mp) 36

Anf.  95  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  96  BODIL CEBALLOS (mp) 36

Anf.  97  Utrikesminister CARL BILDT (m) 36

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  99  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 36

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  101  Utrikesminister CARL BILDT (m) 37

Anf.  102  KERSTIN LUNDGREN (c) 37

Anf.  103  HANS LINDE (v) 38

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  105  Utrikesminister CARL BILDT (m) 38

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  107  Utrikesminister CARL BILDT (m) 39

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  109  Utrikesminister CARL BILDT (m) 39

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 39