Fredagen den 23 februari 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:19

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 januari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Innan vi går över till allmänna frågor undrar jag om vi kan medge Lina van der Weyden, föredragande på utrikesutskottet, att få närvara under behandlingen av allmänna rådet. Svaret är ja.

Då hälsar jag utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för samråd inför allmänna rådets möte. Som vanligt ska vi få en muntlig återrapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det första som hände på det första ministerrådsmötet under det svenska ordförandeskapet var den öppna debatten kring konfliktförebyggande. Det gjordes en viktig markering, tycker jag, av att vi sätter konfliktförebyggande väldigt högt på dagordningen. Det blev en rätt bra samsyn och en tydlig debatt som kommer att utgöra en bra grund för den rapport som vi förbereder inför mötet i Göteborg kring konfliktförebyggande. Det blev en väldigt bra debatt.

Sedan är det många punkter på dagordningen som återkommer. Därför rapporterar jag inte dem speciellt.

Det som enbart var uppsatt på den här dagordningen och som inte återkommer i dag var bl.a. frågan om utarmat uran. Där följde vi den linje som vi redovisade i EU-nämnden förra gången, nämligen att även om det naturligtvis i stor utsträckning är en Natofråga är det viktigt att också andra organ tittar på det utarmade uranet. Dessutom bör vi titta på det arbete som görs inom FN. Vi räknar med att det kommer en rapport därifrån någon gång i månadsskiftet februari/mars.

Kommissionen har inkallat oberoende experter, den s.k. Artikel 31-kommittén. Vi väntar en rapport också därifrån någon gång i början av mars. Sedan får vi återkomma till det i rådet. Dessutom tittar kommissionen på vad det finns för övergripande miljöeffekter vid återuppbyggnadsarbetet, saneringsarbetet och miljöinsatser i samband med det arbete som vi gör på Balkan.

När det gäller orienteringsdebatten om EU:s yttre förbindelser och detta med vikten av att prioritera bättre hade vi den första prioriteringsdebatten på det här allmänna rådet. Där återkommer vi i dag med slutsatser kring de gemensamma strategierna, så det återkommer jag till senare på dagordningen.

När det gäller uppföljningen av Nice antog vi ESDP som A-punkter, alltså de permanenta strukturerna. Vi bekräftade hur ofta möten ska äga rum mellan Nato och EU.

Beträffande IGC beslutade vi att undertecknandet skulle ske i Nice på måndag. Det är också skälet till att vi inte har en lika diger dagordning som vanligt på måndag. Mötet kommer att avslutas ganska tidigt eftersom vi kommer att åka till Nice för undertecknande.

Jag ska bara nämna några av A-punkterna.

Vi kommer att fatta beslut om en gemensam ståndpunkt om sanktioner gentemot talibanregimen i Afghanistan. Detta bygger på en resolution från FN:s säkerhetsråd som antogs den 19 december. Den innebär en skärpning jämfört med de sanktioner som säkerhetsrådet tidigare har beslutat om. Detta är ett sådant exempel där det behövs ett regeringsbeslut före allmänna rådet, vilket vi har i det här fallet.

Det finns också en A-punkt som handlar om upprättandet av den förordning som utgör den rättsliga grunden för EU:s anslutningspartnerskap med Turkiet. Det innebär att vi vid det här allmänna rådet antar förordningen, och vid ett senare rådsmöte kan vi formellt anta anslutningspartnerskapet. Det är ju då som vi ställer alla de specifika kraven på Turkiet. Sedan ska Turkiet återkomma med hur man tänker leva upp till kraven.

Som A-punkt kommer vi också att ta upp de nya restriktionerna vad gäller Milošević och visum.

Anf.  3  Utrikesrådet FRANK BELFRAGE:

Det kommer eventuellt – och här kanske Gunnar Lund kan komplettera – en A-punkt om publicering av dokument med automatik, men den är inte riktigt färdig. Utifall att den kommer kanske Gunnar Lund kan säga något ord om dess innebörd.

Anf.  4  Ambassadör GUNNAR LUND:

Det är ett beslut som man vill fatta där man kodifierar en praxis som har börjat råda under senare år, men som inte har varit helt entydig, nämligen att man publicerar på Internet en lång rad av de dokument som kommer fram i rådsarbetet.

Det här har vi jobbat med under några veckors tid. Beslutet är färdigt att fattas, men vi har ett problem med en fransk parlamentarisk reservation som vi håller på att försöka lösa under dagen. Går det kan detta tillkännages på måndag. Annars får det vänta ytterligare.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vet du någonting mer om vad den franska parlamentariska reservationen innehåller?

Anf.  6  Ambassadör GUNNAR LUND:

Nej, det är det som vi är något förbryllade över. Reservationen har avgetts på ett mycket sent stadium. I själva verket dök det upp i går att det fanns en reservation. Vi undersöker under dagen vad den har för karaktär. Men fransmännen har haft en del invändningar under diskussionerna, men de har vi löst. Därför blev vi alla förvånade över att den här reservationen fanns.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga som rör den första punkten Allmänt. Vi har kanske redan passerat den, men jag vill ändå ställa en fråga kring den.

Efter mötet på måndagseftermiddagen ska ju ministrarna åka till Nice för att underteckna Nicefördraget. I samband med att avtalet slutförhandlades framfördes en hel del kritik mot att några av anslutningsländernas antal ledamöter i Europaparlamentet kom att bli lägre än för västeuropeiska tidigare medlemsländer med lägre röstetal.

Den 12 december sade den dåvarande franske ordföranden Jacques Chirac inför Europaparlamentet att detta var ett slags typing error, att det mer eller mindre rörde sig om en felskrivning, och det var också en av de saker som rättades till.

Min fråga är: Är det här fortfarande någonting som finns kvar eller har man nu helt accepterat detta? Vilken är det svenska ordförandeskapets hållning till denna snedfördelning mellan kandidatländernas och de tidigare medlemsstaternas antal ledamöter i Europaparlamentet?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som överenskoms i Nice var så att säga det som överenskoms i Nice. Det är ju inget som det i det här skedet går att ändra på. Däremot är det någonting som man senare kan förhandla om när dessa länder verkligen ska bli medlemmar och få sina anslutningsfördrag. Då finns det möjlighet att förhandla om detta igen.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi kanske lämna de A-punkter som redovisades här. Vi fick ju också höra om de svenska ståndpunkterna. Det är väl någonting som nämnden kan instämma i.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om inte ni har någonting särskilt när det gäller Europaparlamentets resolutioner har jag ingenting särskilt om dem.

Anf.  11  LARS OHLY (v):

Det antogs en resolution om Turkiet som framför allt behandlade fängelserna och fängelseupproren där. Jag undrar om EU på något annat sätt har tagit upp detta. Det var ju en ganska så uppseendeväckande nedslagning av fängelseupproren i december, strax före jul.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi antar nu antar kravlistan för Turkiet, och den innehåller även krav när det gäller fängelseförhållandena. Det vet ju Turkiet, och det är någonting som vi under hand hela tiden påpekar för Turkiet. Jag hade mitt senaste samtal med en turkisk minister så sent som för ett par veckor sedan då jag återigen strök under att det som nu sker strider mot de krav som ställs på Turkiet i samband med partnerskapet.

Vi tycker att det är bra att man försöker att få dit delegationer från Europaparlamentet. Både Europaparlamentet och Europarådet planerar ju att besöka fängelserna.

Anf.  13  LARS OHLY (v):

Det var snarast det sista som jag tänkte på. Ska man undvika sådant här i framtiden är det viktigt att det finns en internationell närvaro. Vi vet ju att så fort det finns internationella observatörer blir det svårare för dem som vill utnyttja våld i konflikter att göra det öppet. Det kan också gälla domstolsväsendet. Vi har t.ex. hört att rättegången mot Yusuf Akbulut åter har skjutits upp, vilket kan ha berott på att det var mycket stor internationell närvaro på plats.

Resolutionen från parlamentet är i sig inte så uppseendeväckande. Jag antar att det inte finns några skilda uppfattningar när det gäller att fördöma sättet som fängelseupproret hanterades på. Men det viktiga är ju att se till att det inte händer igen, och då måste det finnas människor på plats som kan bevaka och kontrollera att förhållandena blir bättre så att inget oacceptabelt inträffar.

Anf.  14  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga när det gäller den nationella brottmålsdomstolen.

Det är 27 länder som har ratificerat Romstadgan varav åtta EU-länder, men Sverige har inte gjort det ännu, fast det pågår ett arbete. När kommer Sverige att kunna finnas med på den här listan?

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, så snart som möjligt, hoppas jag. Arbetet pågår för att detta ska kunna ske så snart som möjligt. Vi kommer definitivt inte att vara sist bland de EU-medlemsländer som ratificerar i alla fall. Jag kan i dag inte säga exakt när vi räknar med att ratificering kan ske.

Jag vill tillägga att strax före jul skrev jag till 50 olika kolleger som jag uppmanade att ansluta sig. Jag tror inte att Sveriges engagemang i den här frågan har betvivlats, även om vi inte har varit det allra första landet som har hunnit ratificera.

Sedan fortsätter jag med västra Balkan. Hans Hækkerup som är ny chef för UNMIK kommer att närvara vid mötet på måndag. Vi kommer då framför allt att diskutera den besvärliga situationen i Preševodalen och i Kosovo. Vi kan se att det nu finns ett klart upptrappat våld. Det sker väldigt allvarliga övergrepp från albansk sida. Både attacken mot konvojen som ledsagades av svenska soldater och dödsskjutningarna av de serbiska militärerna har på ett otäckt sätt visat hur våldssituationen förvärrats.

Vi menar att man nu internationellt måste öka engagemanget framför allt i det oroliga område som Preševodalen utgör. Ska vi klara att öka närvaron där har vi från svensk sida talat om att det ska finnas s.k. EUMM, alltså EU-observatörer, där. Sedan behövs det ett visst säkerhetsstöd av Nato, men det bör vara EU-observatörer, EU-monitorer.

Vi vill se fler på plats. Det innebär också att länderna bör skicka fler. Vi vill också se att de är mer aktiva än i dag, dvs. att de inte bara är övervakare utan att de mer aktivt bör försöka att få till stånd en dialog mellan albaner och serber i Preševodalen.

Det finns en allmän välvilja hos alla att EU ska ha ett större engagemang, men kanske inte riktigt samma vilja att göra någonting aktivt. Därför försöker vi nu att få med övriga länder på att verkligen ta ett större ansvar för EU:s engagemang i Preševodalen. Det blir väl den stora diskussionen.

Sedan kommer vi också som A-punkter att anta slutsatser om Balkan där vi understryker vårt engagemang, vikten av att man utvecklar valsystemet, att man garanterar säkerheten vid framtida val, att man först bygger upp alla legala strukturer innan man diskuterar val, dvs. att valen inte hålls för tidigt. Regimen i Jugoslavien uppmanas också att frige alla politiska fångar, dvs. att frige kosovoalbanerna.

Som jag sade tidigare tar vi också som A-punkt upp att vi ska förändra visumrestriktionerna så att de inte bara omfattar en liten grupp kring Milošević och inte de 600 personer som tidigare stått på listan.

Kommissionen kommer också att titta på sina möjligheter att gå in när det gäller Preševodalen och dess omgivningar för att göra ekonomiska insatser och den vägen försöka att mildra spänningarna i området.

När det gäller EUMM – alltså antalet EU-monitorer som vi vill öka och placera i Preševo står det i den annoterade dagordning som ni har fått att rådet ska utse en missionschef. Det ska man inte göra. Det formella beslutet kommer inte att fattas här. Förmodligen kommer det dessutom att bli uppskjutet.

Jag kan också nämna att vi gjorde en trojkaresa till Belgrad för ett par veckor sedan. Den var väldigt bra. Det fanns ett väldigt starkt tillmötesgående från Koštunica och den jugoslaviska regeringen att tillmötesgå kraven som vi ställer när det gäller mänskliga rättigheter, politiska fångar och samarbete med Haagtribunalen. Det som är det stora problemet för dem är naturligtvis att utlämna Milošević, men inte ens där säger man nej. Man talar om att det måste ske steg för steg och man vill att vi ska acceptera att man måste hantera detta nationellt. Man vill påbörja rättegången nationellt, men sedan ser man gärna ett samarbete med krigsförbrytartribunalen.

Jag tycker inte att vi kan begära att Milošević ska utlämnas i morgon. Det viktiga är att ha riktningen klar och att man börjar med att visa att man vill samarbeta med Haagtribunalen och att man ser till att man uppfyller också de övriga krav som vi har ställt på länderna i regionen.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Punkten Västra Balkan är ju ett beslutsärende i slutsatser och en del blir A-punkter, men jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi hade kanske haft en större diskussion om Mellanöstern om det hade funnits någon ny regering på plats. Det finns det ännu inte. Vi räknar med att vi ska besöka regionen så snart det finns en ny regering där. Det som jag misstänker att vi kommer att fokusera diskussionen på är den ekonomiska situationen i de palestinska områdena. Den är ju väldigt allvarlig. Terje Rød-Larsen, som också arbetar för FN med att försöka att samordna biståndsinsatser, var här i går och underströk återigen den oerhört allvarliga ekonomiska situation som vi kan se. Dessutom ökar den i sin tur riskerna för våld och problem i hela regionen.

EU har tagit kanske det största ekonomiska ansvaret hittills. Man beslutade före jul – vilket återigen underströks på det möte som utrikesministrarna hade i januari – att 90 miljoner euro ska ställas till den palestinska administrationens förfogande. 30 miljoner av dessa har redan utbetalats. Samtidigt ser vi att EU ensamt inte kan klara att hålla den palestinska administrationen under armarna när israelerna använder den ekonomiska blockadpolitiken mot de palestinska områdena.

Från svensk sida – och det diskuterade vi också med FN och Terje Rød-Larsen i går – skulle vi gärna vilja ha ett internationellt givarmöte. Vi vill också att man ska försöka att samordna de nationella givarna så snart som möjligt för att hitta en lösning på palestiniernas ekonomiska situation.

Detta samtal förde vi också med den nya amerikanska utrikesministern för ett par veckor sedan. Även USA ställer nu hårda krav på att Israel ska släppa de ekonomiska sanktionerna mot palestinierna. Den ekonomiska katastrof som palestinierna befinner sig i ökar bara våldet, osäkerheten och problemen.

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag undrar just när det gäller de medel som Israel håller inne och som EU kompenserar. Är det att betrakta som lån från EU? Kommer man så småningom att kräva Israel på dessa pengar, eller betraktas det som bidrag till palestinierna?

Anf.  19  LARS OHLY (v):

Detta med de pengar som Israel håller inne är fullständigt oacceptabelt. Jag håller med om att EU måste agera. Men i längden måste ju strategin vara att Israel ska tvingas att betala. Detta är överenskommelser som är träffade och som Israel därmed bryter. Det går inte i längden att argumentera för att EU eller någon annan ska ta över Israels förpliktelser som Israel har kommit överens med palestinierna om att uppfylla. Det går inte att ha den typen av relationer i det internationella samfundet.

Dessutom har jag en fråga om de elimineringar av politiska motståndare och palestinska ledare som Israel fortsätter med. Man kan jämföra det med dödsstraffet som är ett vidrigt straff, men som oftast i de länder där det tillämpas ändå föregås av någon form av rättsprocess. Här tar sig en stat rätten att utdöma och verkställa dödsstraff utan någon som helst möjlighet för de dömda att få sin sak prövad. Det är fullständigt oacceptabelt att en stat agerar på det sättet. Jag anser att EU borde vara mycket tydlig i fördömandet av dessa elimineringar. Det är något av det viktigaste för att visa Israel var gränserna går för en civiliserad stat.

Anf.  20  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill också understryka detta med att Israel har fryst transfereringar av skattemedel. Det är ju en ohållbar och oacceptabel situation. Det är konstigt att vi från annat håll ska gå in med våra skattemedel för att uppfylla de åtaganden som egentligen ligger på Israel. Här tycker jag att man ska använda en kraftig argumentation och alla kanaler som finns. EU och även Sverige som land bör agera här gentemot Israel för att få en ändring till stånd.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller de s.k. elimineringarna och de israeliska dödsskjutningarna har vi kritiserat Israel väldigt tydligt och kraftigt. Det skedde under den tidigare regeringen, men vi fick inget svar. Men det indirekta svaret var att detta hade upphört. Veckan efter kom det tyvärr ett bevis för att det inte hade upphört. Då framförde vi omedelbart en väldigt kraftig protest igen.

I förslaget till slutsatser kritiseras Israel för de innehållna pengarna. Där har EU protesterat även tidigare, men den amerikanske utrikesministern Colin Powell har varit ännu tydligare än vad USA tidigare har varit när det har gällt att kritisera Israel. Han har sagt att detta måste upphöra. Amerikanerna spelar ju en viktig roll här, så därför var det bra att man reagerade som vi inom EU har gjort tidigare och krävde att dessa pengar skulle utbetalas av israelerna.

Sedan är det klart att även om situationen är fullständigt ohållbar så gör Israel någonting som strider mot avtalen. Resultatet blir att det är de europeiska skattebetalarna som får betala. Jag håller med om att det är absurt och att vi måste försöka att få Israel att betala. Trots allt måste vi försöka att göra någonting åt den akuta situationen och använda våra resurser för att se till att vi kan häva den akuta situationen.

De här pengarna var från början avsedda som lån. Men en av tankarna – för att svara på en tidigare fråga – bakom måndagens beslut var att förändra detta. Vi räknar inte med att få tillbaka dessa pengar. Det är inte längre något lån utan de går över till att bli bistånd i stället. Så är tanken.

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det är väldigt bra att EU tar ett visst ansvar för att försöka komma till rätta med situationen i de ockuperade områdena med den dåliga ekonomin för palestinierna och för myndigheten. Men har man gjort någon analys av om dessa medel är tillräckliga eller om de bara är en droppe i havet?

Sedan såg jag att man från kommissionen ville att Palestina skulle omprioritera sin budget. Då undrar jag bara på vilket sätt som man vill att palestinierna ska göra det.

Jag förvånas över att man kommer med så lama reaktioner över dödsskjutningarna. Det har gjorts uttalanden där man säger att det är fel av den israeliska staten och armén att skjuta palestinier utan någon rättegång i de ockuperade områdena.

Jag undrar vad man hade gjort om det hade varit Italien som hade gjort samma sak. Det har nu skjutits 20 personer. Det är alltså en stat som begår mord. Det är helt oacceptabelt i alla demokratier. Jag tycker att EU här borde agera tydligare mot Israel.

När det gäller Österrike agerade man väldigt kraftfullt. Man avbröt vissa diplomatiska relationer därför att det ingick ett parti i Österrikes regering som de andra EU-staterna inte gillade. Man dömde alltså Österrike utan att Österrike hade gjort någonting. Här ser man tydligt vad den israeliska staten gör, det råder ingen tvekan om det. Då borde man kunna agera tydligare, om nu inte Israel lyssnar på de reaktioner som har kommit.

Anf.  23  Utrikesministern ANNA LINDH (s):

Kort till det sista: Israel är inte medlem i EU. Dessutom avbröt man aldrig de diplomatiska relationerna med Österrike.

Men man har reagerat både entydigt och kraftigt mot Israel på de s.k. elimineringarna. Det är möjligt att man kan tycka att det tog lite lång tid innan reaktionerna kom. Problemet var att det inte gick att få bekräftat att detta var israelisk politik. När detta blev tydligt framfördes också väldigt kraftiga protester.

När det gäller budgeten är tanken att palestinierna måste se över den, bl.a. eftersom det tyvärr har förekommit ganska många uppgifter om att medlen inte alltid används på bästa sätt. Palestinierna måste också ta itu med korruptionen, för att tala klartext. Därför går EU, IMF och andra igenom budgeten för att se till att man verkligen använder pengarna på bästa möjliga sätt för den palestinska befolkningen.

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har en angränsande fråga. EU ska nu bli duktig på krishantering och på att analysera kriser. Har man på något sätt försökt att värdera de insatser från Israel som vi kritiserar här? Har de på något sätt någon lugnande inverkan på konflikten? Detta är väl ändå israelernas syfte. Har man någon uppfattning om hur de ekonomiska sanktionerna påverkar konflikten?

Anf.  25  LARS OHLY (v):

Det är väl snarare så att det här är ett sätt att bestraffa i en konflikt. Jag tror att Israel med öppna ögon är berett att ta att konflikten faktiskt inte kommer närmare en lösning genom de här åtgärderna. Jag har i alla fall uppfattat att man är inne i ett sådant läge i konflikten att man är beredd att kanske t.o.m. ta steg tillbaka i processen mot en fredlig utveckling för att visa var Israel anser att gränserna går. Jag tycker att det är väldigt obehagligt, därför att det gör att fredsprocessen helt har avstannat. Man känner att det är ganska långt till en lösning av konflikten i Mellanöstern just nu.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

De ekonomiska sanktionerna ökar våldet. Det tror jag att alla bedömare är överens om. Hälften av befolkningen är arbetslös. Väldigt många – jag minns inte hur många – hamnar i dag under fattigdomsstrecket. Det blir en hopplöshet och ett hat som bara växer. Det innebär att risken för att man inte längre kan kontrollera de olika grupperna ökar. Risken för okontrollerat våld och okontrollerad terrorism ökar ju ännu mer. Jag tror att uppfattningen delas av alla, att de här israeliska metoderna, tyvärr, bara är någonting som förvärrar säkerhetsläget väldigt mycket.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en rapportpunkt och inget beslutsärende.

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ett beslutsärende. Vi har ju tidigare beslutat att 90 miljoner euro ska anslås. Nu fattar vi beslut även om de återstående 60 miljonerna, plus att det ska kunna vara bistånd i stället för lån. Förhoppningsvis kommer vi även att fatta beslut om en internationell givarkonferens.

Anf.  29  LARS OHLY (v):

När det gäller själva beslutsärendet vill jag bara markera att jag tycker att man ska kräva dessa pengar av Israel. Jag anser att det är Israels ansvar och att EU inte ska ge pengarna som bistånd, utan man ska ha kvar dem som en skuld från Israel till den europeiska unionen.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är beslutat att vi ska kräva att Israel utlämnar skattemedlen. Däremot kan man ha kvar det som en skuld. Eftersom det ges till den palestinska administrationen blir det en skuld från den palestinska administrationen, så det tycker jag skulle vara fel i det här läget. Däremot framgår det väldigt tydligt av slutsatserna att Israel ska betala och att Israel ska ge ut skattemedlen.

Anf.  31  LARS OHLY (v):

Jag förstår det formella, att man inte kan sätta upp det som en skuld från palestinierna, trots att det är de som får pengarna. Men anledningen till att man går in med pengar är ju att Israel håller inne med medel. Då bör man faktiskt på något sätt markera att detta inte är ett villkorslöst bistånd från EU:s sida, utan att detta är en nödvändighet på grund av att Israel inte uppfyller sina förpliktelser och att det är Israel som är skyldigt att betala dessa pengar. Därför tycker jag att EU ska kräva pengarna av Israel. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna göra det och säga: Ni har undertecknat en överenskommelse som innebär att dessa pengar ska utbetalas. När inte det görs, tvingas vi att göra det.

Det är faktiskt rimligt att Israel står i skuld till den europeiska unionen för dessa pengar.

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill bara markera att jag delar den uppfattningen.

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det står så i slutsatserna, förutom just att man inte formellt återkräver pengarna av Israel. Men när det gäller det andra står det exakt så i slutsatserna.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Med detta konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Frågan om gemensamma strategier har nu blivit en A-punkt. Tanken är att man ska ha mer koncentrerade och tydligare gemensamma strategier med tydligare mål. Man ska kunna göra bättre prioriteringar och verkligen använda de gemensamma strategierna.

Det som vi från vår sida tyckte var kontroversiellt i Solanas förslag till gemensamma strategier var att han skulle utarbeta dem själv och att de skulle vara hemliga. Det har nu tagits bort, så det finns inte med i slutsatserna.

Anf.  36  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag har läst promemorian och delar helt utrikesministerns och regeringens uppfattning i den här frågan.

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det gör vi också. Vi tycker att öppenheten är viktig här. Det är positivt att höra att förslaget inte finns med.

Jag skulle vilja fråga om det fanns något motiv till att Solana ville ha detta hemligt till vissa delar. Finns det djupa militära strategier som han slår vakt om som nu hamnar någon annanstans eftersom det här blir öppet?

Anf.  38  LARS OHLY (v):

Synen på öppenhet är inte gemensam för den höge representanten och Sverige, det har vi förstått. Det gäller även det beslut som fattades i ministerrådet i somras som så småningom ska prövas i EG-domstolen, vad jag förstår, på Hollands initiativ.

Jag tycker att det är viktigt att förslaget nu har fallit. Det är alldeles utmärkt, och jag tror säkert att Sverige har påverkat det. Men jag tror också att det är viktigt att man på något sätt markerar att sådana här förslag är i så helt fel riktning att det inte ens ska kunna läggas fram. Det ska vara så uppenbart tydligt att denna typ av hemlighetsmakeri och bristande öppenhet inte hör hemma i en union som säger sig eftersträva ökad öppenhet och ökad genomskinlighet. Förslaget var ju så långtgående att det inte bara var framtagandet av strategierna som skulle vara konfidentiella. I stor utsträckning skulle också själva strategierna, vad jag förstår, vara hemliga.

Ett sådant förslag är så långt ifrån den tradition av öppenhet som Sverige eftersträvar med stöd av väldigt många, framför allt med stöd av en klar majoritet av EU:s medborgare, vågar jag påstå, så det borde den höge representanten aldrig ens kunna tänka sig att föra fram offentligt. Det borde vara den kultur i vilken EU arbetar. Det borde göras en mycket skarp markering mot den här typen av förslag, tycker jag.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan bara instämma i principerna och det som Lars Ohly säger.

Till Holger Gustafsson kan jag säga att det är helt enkelt fråga om en väldigt stor kulturkrock. Jag tror inte att det finns några bra exempel på att det skulle vara bättre med hemliga strategier. Det är klart att det ibland kan finnas sådana exempel. Det gäller även här. Men då har vi sagt: Här gäller utrikessekretess, vi måste kunna ha sekretessbelagda handlingar därför att i det här fallet är det så speciella uppgifter som behandlas. Den möjligheten finns ju alltid. Men själva förslaget, att som princip ha hemliga handlingar, tror jag bara är ett exempel på en stor kulturkrock.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi med tillfredsställelse notera att förslaget har förändrats ordentligt och att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

En nytillkommen punkt, Zimbabwe, kommer upp. Frågan reses egentligen bara för att återigen markera för Zimbabwe att det som sker där är fullständigt oacceptabelt. Vi ska ha en mer kritisk dialog från EU:s sida och upprepa för Zimbabwe att om vi inte ser någon förbättring kan ett s.k. artikel 96-förfarande bli aktuellt, dvs. ett förfarande som inleder att man så småningom kan stänga av allt samarbete och upphöra med allt bistånd.

Sedan kommer Kongo upp på den här punkten. Där har vi faktiskt sett en rätt glädjande utveckling under senare tid och med den nye presidenten. Vi lägger fram konkreta förslag till slutsatser: att EU ska ge stöd till utplacering av FN-styrkan så att den verkligen ska kunna finnas på plats, att EU ska hjälpa till ekonomiskt för att avväpna och demobilisera de väpnade grupperna, att EU ska öka sina insatser när det gäller det humanitära stödet men också att länderna, ifall vi kan se en lösning på kriget, ska kunna öka biståndsinsatserna till regionen. Vi fortsätter att diskutera vapenembargot, men eftersom det nu är en positiv utveckling verkar det vara fel läge att fatta beslut om ett vapenembargo just nu.

Det finns ett antal sådana konkreta exempel på EU-insatser i detta positiva läge och som ett stöd till FN.

Anf.  42  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Min fråga gäller egentligen inte Kongo. Jag hörde att det tas upp andra länder som Zimbabwe. Jag skulle bara vilja höra hur utrikesministern ser på situationen i Zanzibar i Tanzania, där 100–200 människor har fått sätta livet till. Två val har nu hållits där som har underkänts. Jag tror att EU också ska fokusera på vad som händer i Tanzania, speciellt i Zanzibar.

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den tanzaniske utrikesministern var här på besök i förra veckan. Då träffade jag honom i min egenskap av EU-ordförande och var väldigt tydlig i att om inte våldet upphör blir vi, både Sverige och EU, tvungna att se över relationerna, inklusive biståndet. Vi fick då väldigt långtgående löften om att man kommer att tillåta Röda korset att komma in i landet och få fritt tillträde till alla delar, att dialogen med oppositionen ska börja – man garanterade att det skulle ske en dialog med oppositionen – att flyktingarna ska tillåtas att återvända och att man ska hjälpa flyktingarna att återvända. Vi har tyvärr inte fått några bra återrapporter om att detta verkligen har skett, men det var rätt långtgående löften som ställdes ut här i Stockholm.

Detta kommer vi naturligtvis att följa upp och fortsätta att bevaka för det här är, precis som vi har diskuterat i kammaren tidigare, naturligtvis väldigt tragiskt. Det är ett exempel på ett land som vi hade hoppats skulle fortsätta ha en fredlig utveckling, och vi måste tidigt gå in när vi ser den här typen av våldstendenser.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Det var två frågor som kom upp här, dels Zimbabwe, dels Kongo. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa två ärenden.

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten Moldavien är struken från dagordningen. Den kommer upp nästa gång.

Nästa punkt är Södra Kaukasien. En ministerrådstrojka har just varit i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. Budskapet var framför allt till Armenien och i Azerbajdzjan att de i sina direkta kontakter måste försöka hitta en fredlig lösning för Nagorno-Karabach. Det förs nu direkta diskussioner mellan presidenterna, och de kommer att ha ett nytt möte nästa vecka. Det ser alltså inte så mörkt ut när det gäller att nå en överenskommelse mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach.

I Georgien hade vi mycket diskussioner om Rysslands roll.

Vi förklarade i alla dessa tre länder EU:s vilja att vara med både när det gäller att lösa de aktuella konflikterna i länderna och att ha ett mer långsiktigt bistånd och samarbete, men att det naturligtvis blir enklare ifall de lyckas lösa de regionala konflikterna först.

Anf.  46  LARS OHLY (v):

Jag noterade att utrikesministern på resande fot hade uttalat sig för en ökad närvaro i Kaukasus. Jag undrar om det finns några konkreta planer på det. Finns det någon diplomatisk representation från EU-länder eller från Sverige som skulle kunna innebära denna ökade representation, t.ex. i Armenien?

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vad vi har diskuterat är att ha tätare besök av flera EU-länder, att vi tittar närmare på närvaron från EU. Tillsätter EU en s.k. hög representant, som några har föreslagit, finns det risk för att vi tar över hela medlingsansvaret. Eftersom det förs FN-förhandlingar och direkta förhandlingar om medling är det lite farligt om EU går in, för då verkar det som att vi vill ta över hela medlingen. Men närvaron ska kunna öka både från kommissionen och från rådet utan att vi går in med någon som skulle ses som en direkt medlare.

Vi ökar också de ekonomiska insatserna. Kommissionen räknar med att man ska kunna öka de ekonomiska insatserna.

Vi kommer tillsammans med riksdagen att titta närmare på var vi ska göra nya satsningar på diplomatisk representation och var vi eventuellt behöver göra mindre neddragningar, så det finns väl ingen anledning att föregripa detta. Vi har inte själva planerat att göra någon ökad insats i de här länderna diplomatiskt.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kommer då in på en del handelsfrågor.

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkt 10, WTO, är struken. Punkt 11 föredrar Leif Pagrotsky. Punkt 12, utvidgningen, är struken. Punkt 13, relationerna med organisationerna, är struken. Sedan kommer vi in på A-punkterna igen. Jag går då direkt in på det som nu inte blir en A-punkt men som kommer upp på mötet, nämligen rådets säkerhetsbestämmelser. Här skulle jag vilja ge ordet till Justitiedepartementets rättschef Olle Abrahamsson.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Enligt den information som jag har fått kommer inte den här frågan att avgöras på ministerrådsmötet nästa vecka? Har jag förstått det rätt?

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den kommer inte att avgöras på det här rådet. Vi räknar inte med att fatta beslut på nästa utrikesministermöte utan på ett tidigare rådsmöte. Det kommer alltså att fattas beslut på något av råden under de närmaste veckorna. Men det finns möjlighet för nämnden att komma tillbaka till frågan, t.ex. i samband med lilla EU-nämnden.

Anf.  52  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON:

De förpliktelser som finns för medlemsstaterna finns i artikel 2, andra stycket, där det sägs att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, så att det i enlighet med nationella ordningar vid hanterandet av sekretessbelagda EU-uppgifter säkerställs att bestämmelserna i beslutet respekteras av medlemsstaternas myndigheter och tjänstemän. Det innebär att sekretessbestämmelserna i beslutet inte gäller direkt i medlemsstaterna, utan bara i den utsträckning som bestämmelserna implementeras inom nationell lagstiftning. Denna lagstiftning ska hålla en sådan skyddsnivå att rådets beslut blir respekterat i medlemsstaterna.

Regeringen menar att den lagstiftning som vi redan har är fullt tillräcklig för att respekten för det här rådsbeslutet ska kunna upprätthållas. Vi har ju regler i sekretesslagen, i brottsbalken och flera andra lagar, så vi behöver inte ändra vår sekretesslagstiftning.

De handlingar som det gäller omfattas i första hand av försvarssekretessen och i andra hand av utrikessekretessen. Utrikessekretessen, alltså 2 kap. 1 § sekretesslagen, är ju så utformad att den slår till när ett utlämnande av en handling kan antas störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser. Det får man säga är regelmässigt fallet när det gäller handlingar som omfattas av dessa bestämmelser.

Jag kan nämna att vi redan har gamla säkerhetsavtal med Nato från 1994 och med VEU som innehåller liknande förpliktelser för Sverige att skydda säkerhetsklassade dokument. Dessa avtal föranledde inte någon lagändring, och tillämpningen av dem har, vad vi vet, inte orsakat några problem.

Men det viktiga här är alltså att rådets regler inte är direktverkande. Riksdagen kommer därför fortfarande att ha full kontroll över vilka sekretessregler som ska gälla i Sverige. Den svenska offentlighetsprincipen är alltså inte på något sätt hotad genom det här rådsbeslutet.

De andra aspekterna av avtalet kanske någon annan kan redogöra för om det påfordras.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror att det framför allt är den här delen som är den viktiga delen.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Det här är naturligtvis en viktig fråga. Vi har egentligen fått ganska lite papper. Nu fick vi ju en muntlig föredragning där det sades att rådets regler inte har en direkt påverkan på det svenska regelverket. Det är detta som är väldigt viktigt för oss att få ordentligt klarlagt. Jag undrar om det finns något ytterligare material utöver det något knapphändiga som vi har fått, vilket är en sammanfattning av den analys som har gjorts. I så fall är vi angelägna att få fram det.

Dessutom sade utrikesministern att detta inte är ett ärende som ska upp för beslut på rådet nu. Vi har ju beredningsgrupp i EU-nämnden nästa vecka och EU-nämndsmöte nästa fredag. Jag föreslår därför redan nu att vi då fattar vårt beslut, så att vi får tillfälle att titta igenom det här ordentligt. Det är ju viktigt att alla frågetecken blir ordentligt uträtade.

Anf.  55  LARS OHLY (v):

Jag delar helt ordförandens uppfattning om vår egen arbetsordning. Jag tycker att det är bra om vi får den här tiden på oss. Vi fick ju utkastet till rådets beslut på bordet i dag. Det är ju en ganska diger lunta, även om själva beslutsförslaget inte är så långt. Men det är viktigt att vara noggrann när det gäller öppenhetsfrågor. I kansliets kommentarer till den här frågan ställs det några frågor som jag tycker att Olle Abrahamsson inte riktigt svarade på.

Föregriper den här rättsakten på något sätt de diskussioner om offentlighet som finns i anslutning till Amsterdamfördraget? En förordning ska ju vara klar senast den 1 maj. Finns det något i den här rättsakten som kan innebära att man låser sig inför diskussionerna tillsammans med EU-parlamentet om öppenheten totalt i EU?

Den rättsliga grunden har ifrågasatts av kansliet. Den anges vara artikel 207, punkt 3 i EG-fördraget. Kansliet skriver så här: Allmänt sett förefaller det tveksamt att rådet genom beslut med enkel majoritet ska kunna ta in bestämmelser i sin arbetsordning som ska efterlevas av medlemsländernas myndigheter och deras anställda.

På punkt 19 på dagordningen för ministerrådet talar man om att man ska övergå från enkel till kvalificerad majoritet i beslutsfattande i sådana här frågor i fortsättningen. Men vad jag förstår kommer det inte att gälla för just dessa rättsakter. Då kvarstår ju frågetecknet om det är rimligt att sådana här beslut kan fattas med enkel majoritet i enlighet med den rättsliga grund som har angetts.

Frågan om hävande av sekretess, där det står att handlingar endast får lämnas ut efter tillstånd av den som har upprättat handlingarna, kan väl ändå komma i konflikt med den självständiga myndighetsprövning som vi har i Sverige av utlämnande av handlingar. Här måste i så fall svenska myndigheter först gå till upprättande instans, som oftast är ett organ inom EU eller ett gemensamt organ mellan EU och Nato, och fråga om lov innan man får göra den prövning som man enligt svensk lagstiftning har rätt att göra.

Jag tycker alltså att det finns några frågetecken kvar och att det är oerhört viktigt att sådant här inte beslutas alltför snabbt, även om jag sett att den svenska ståndpunkten är att man vill fatta ett snabbt beslut för att det ska underlätta uppbyggandet av både militär och civil krishantering. Men det är faktiskt så viktiga frågor att jag helt håller med ordföranden om att vi för vår del måste få åtminstone en vecka på oss för att analysera dem.

Anf.  56  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON:

Först när det gäller frågan om den eventuella påverkan av den rättsakt som nu förhandlas, baserad på artikel 255 i fördraget, finns det en uttrycklig bestämmelse i det här beslutet, punkt 7. Där står det: Detta beslut påverkar inte artikel 255 i fördraget och dess genomförandeinstrument. Det här är alltså två helt olika spår. Artikel 255 ska ju vara klar nu i vår, och det här beslutet kommer att träda i kraft senare. Det är helt skilda saker.

Jag menar att det nog är fel att säga att svenska myndigheter måste fråga om lov innan de får lämna ut sina dokument, för det kommer fortfarande att vara svenska myndigheter som enligt svensk lagstiftning suveränt prövar om en handling ska lämnas ut. Sedan kan det i något fall hända att någon myndighet lämnar ut en handling och det kan göras gällande att det borde man inte ha gjort. Men avgörandet har den svenska myndigheten.

Alla medlemsstater är överens om att rådets arbetsordning är den rättsliga grunden. Visst kan man fundera över det, men vi har kommit fram till att vi ansluter oss till de andra medlemsstaterna i den bedömningen. Det är ju, som sades, med enkel majoritet som man fattar beslut. Länder som Sverige får större inflytande om beslut fattas med enkel majoritet än med kvalificerad majoritet. Men det var kanske inte det som frågan gällde.

Anf.  57  LARS OHLY (v):

Samtidigt verkar ju ministrarna vara överens om att man i fortsättningen ska fatta sådana här beslut med kvalificerad majoritet. Man skriver ju, åtminstone i de kommentarer som vi har fått, att det här kan vara beslut som direkt påverkar medlemsstaterna. Därmed verkar man vara överens om, enligt vår dagordningspunkt 19, att man faktiskt ska ändra i rådets arbetsordning. Då frågar jag mig: Varför gör man inte det innan man fattar de här besluten? Det är rimligt att man gör den ändringen först. Om det sedan råkar finnas en kvalificerad majoritet för att göra dessa förändringar, kommer de att införas i alla fall. Men jag tycker att det är viktigt att man har rätt beslutsordning när det gäller sådana här frågor som kan ingripa i medlemsstaterna.

Sedan är det möjligt att svenska myndigheter kan bortse från skrivelsen Hävande av sekretess endast efter tillstånd av den som har upprättat handlingarna och ändå lämna ut handlingar. I så fall anser jag att man bryter mot det som ministerrådet har kommit överens om. Om Sverige går med på det här har vi faktiskt sagt att vi inte ska häva sekretessen utan tillstånd av den som har utfärdat handlingarna. Det är orimligt att skriva på sådant utan att mena något med det. Det är nästan att uppmana myndigheterna att begå brott mot träffade överenskommelser inom EU ifall man säger att de ska fortsätta att hävda sin egen självständiga myndighetsprövning.

Nu ska vi kanske inte ta hela debatten här. Ordföranden har ju sagt att vi ska återkomma till den. Men jag vill bara säga att det är oerhört viktigt för oss att vi inte går med på sådant här alltför snabbt eller lättvindigt, därför att öppenheten och offentligheten kring olika handlingar är en av grundstenarna för att unionen ska ha någon som helst möjlighet att få någon folklig förankring. Varje sådant här steg borde framför allt varje EU-förespråkare ifrågasätta, därför att det påverkar den negativa opinion som finns till EU som en hemlig klubb som beslutar i slutna rum och där offentligheten ifrågasätts.

För min del är det naturligtvis ytterligare ett skäl till att ifrågasätta unionens utveckling, därför att jag menar att det nu finns alltför många exempel på att unionen inte tar öppenhetsfrågorna på allvar. Det gäller ministerrådsbeslutet i somras, det gäller Solanas förslag, det gäller de förhandlingar som pågår om artikel 255 i Amsterdamfördraget. Vi menar att den muntliga bekännelsen till offentlighetsprincipen inte alltid följs av praktisk handling.

Anf.  58  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara säga att jag håller med om det som Lars Ohly säger. Jag har inte heller hunnit läsa utkastet till rådets beslut om säkerhetsbestämmelserna, som vi har fått på bordet här i dag.

Olle Abrahamsson hävdar att de svenska bestämmelserna lever upp till förslaget till säkerhetsbestämmelser. Är det helt säkert? Lever alla länders befintliga lagstiftning upp till dessa säkerhetsbestämmelser?

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vill bara allmänt säga att vi är överens om att öppenheten är en grundsten. Vi är överens om att det här inte ska påverka medlemsstaterna. Men det är rimligt att ni får en chans att läsa igenom förslaget ordentligt. Då tycker jag att man ska gå igenom förslaget, inte med retoriken, Lars Ohly, utan paragraf för paragraf, liksom de argument som Olle Abrahamsson nu lyfte fram och som visar att vår tryckfrihetsförordning, vår lagstiftning, inte på något sätt är i fara av detta. Jag tycker att man ska ta en detaljerad diskussion. Det kanske är bäst att börja i lilla EU-nämnden och sedan ta upp frågan igen om en vecka.

Dessutom ska vi se till att nämnden får allt underlag som eventuellt finns kring detta, så att ni har ett riktigt bra underlag.

Anf.  60  LARS OHLY (v):

Jag hoppas att det inte uppfattas som att jag inte är beredd att diskutera i sak, för jag är verkligen beredd att ta argument. Jag tar t.ex. helt till mig Olle Abrahamssons argument att detta inte påverkar artikel 255 och de förhandlingar som pågår. Jag tänker inte framföra några felaktiga invändningar.

Jag är också övertygad om att vi är överens om vikten av offentlighetsprincipen. Då är det viktigt att man behåller den enighet som riksdagen alltid har gett uttryck för, därför att det förstärker den svenska positionen inte bara i dessa förhandlingar utan också framöver när offentligheten avhandlas i EU.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den här frågan i dag, så att vi får tillfälle att ta del av den rättsliga analysen. Sedan tar vi upp frågan igen på EU-nämnden nästa fredag.

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om jag har förstått det rätt är resten A-punkter. Det är bara El Salvador som återstår på dagordningen, och det är egentligen mest en informationspunkt för att uppmana alla, både medlemsländer och kommissionen, att se till att lämna det bistånd som är möjligt till El Salvador. I dag är det 14 länder som har anslagit ungefär 300 miljoner kronor sammanlagt. Kommissionen har anslagit 30 miljoner. Sverige har också anslagit 30 miljoner, men vi förbereder ett ännu större program. Men det här är mest en informationspunkt på dagordningen för att uppmana till aktivitet.

Anf.  63  LARS OHLY (v):

Jag har bara en fråga som gäller just förhandlingarna om artikel 255, som vi nu var inne på lite marginellt men som dagordningspunkten egentligen inte handlar om.

Jag tillsammans med representanter för alla partier hade förmånen att få en föredragning i går. Enligt vad jag har inhämtat från Europaparlamentet tror sig utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter att det ska komma ett förslag från ministerrådet nästa vecka. Vad jag förstod av dagordningen för allmänna rådet kommer det inte att läggas fram något sådant förslag redan vid den tidpunkten.

Det finns uppsatt i det här utskottet på onsdag att man ska få ett kompromissförslag och att man ska fatta beslut om hanteringen av detta. Det är ju märkligt eftersom jag har förstått att det inte kommer upp. Jag ville bara få klart att det verkligen är så att det är EU-parlamentet som har missuppfattat tidsordningen här och att det inte är så att de här frågorna kommer att avhandlas på något sätt på allmänna rådet.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har sekretessbelagt hela punkten, så jag kan inte svara …

Nej, det kommer som tidigast upp i mars, men hanteringen tidsmässigt kanske Gunnar Lund kan säga något om.

Anf.  65  Ambassadör GUNNAR LUND:

Framför allt vill jag säga att det här är ett missförstånd. Det är felaktigt om det påstås från parlamentet att rådet inte skulle ha kommit med kompromissförslag och att sådana skulle väntas nu under nästa vecka. Det var i själva verket så att vi hade en s.k. trilog då parlamentet, rådet och kommissionen förhandlade om öppenheten. Vid det förra mötet lade jag å rådets vägnar fram en lång rad ändringsförslag som gick parlamentet till mötes. Det var det som var föremål för diskussionen vid det mötet.

Nu ska vi ha ett möte i nästa vecka, på torsdag. Då är det snarast så att det är vi som förväntar oss av parlamentet att de som svar ska kunna visa upp en kompromissvilja och röra sig i riktning mot rådet. Detta är ytterst nödvändigt om vi ska hinna bli klara och hålla den här tidsgränsen som är uppsatt till den 1 maj.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Men i sakfrågan, för att gå igenom det här, är alltså Justitiedepartementet berett att komma hit. Då kan ni ordentligt gå igenom öppenhetsrättsfrågorna och exakt vilka diskussioner som pågår.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara säga att vi, som ni kommer ihåg, fick ett yttrande från konstitutionsutskottet före nyår där de hade gått igenom den här frågan. Vi lämnade också över det yttrandet till regeringen. Vad jag vet kommer nu konstitutionsutskottet att ha en stor genomgång av detta ärende den 6 mars eller 8 mars. Det är väl lämpligt att vi i samband med det efteråt också har en genomgång av offentlighetsrättsakten här i nämnden.

Med det tackar jag utrikesministern och hennes medarbetare för samrådet i dag.

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket.

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 januari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2001

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi statsrådet Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit. Vi ska ha lite ärendegenomgång som rör allmänna rådet. Vi ska dock som vanligt ha en återrapport, en muntlig sådan, från det förra ministerrådsmötet. Jag lämnar ordet direkt till dig för återrapporten.

Anf.  70  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack för det! Jag ska börja med den återrapport som ordföranden efterlyser. Det gäller det förra mötet i allmänna rådet, som ägde rum i januari. Där var det bara en enda handelspunkt, och det gällde den gamla kära frågan om bananer. Det var så, precis som vi anmälde till EU-nämnden, att >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< kort tog upp den här frågan. De talade för flexibilitet och för att EU ska ha möjlighet att återvända till den här frågan och senare vid behov kunna ompröva beslutet om en övergång till det som kallas först-till-kvarn-metoden. Det är den nya importregim som har beslutats i jordbruksrådet efter att det här mötet ägde rum.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<. Sedan var det ingen mer som begärde ordet och så var det inte mer med det. På jordbruksrådets möte i förra veckan togs den nya bananregimen upp som en A-punkt. Det är fortfarande lite gåtfullt för oss varför >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< men nu vet vi i alla fall att det inte ledde till något.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag lämnar ordet fritt med anledning av återrapporten. Det är ingen som begär ordet. Då går vi in på dagens lista.

Anf.  72  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Där kommer jag att informera om två mer omfattande frågor. Sedan har vi några A-punkter som jag kan säga ett par ord om. I den mån ni önskar kan ni själva också väcka andra frågor som finns på dagordningen men som jag inte säger något om i min inledning.

Den första frågan gäller strategin inför WTO:s nästa ministerkonferens. Den har tidigare varit uppsatt på dagordningen, men den har strukits. Vi kommer dock att diskutera den vid en informell sammankonst som vi ska ha på söndag kväll, då jag har bjudit in mina kolleger till en middag. I anslutning till den ska vi också ha ett litet sammanträde. Det är en ny form som vi experimenterar med. Jag väljer att berätta om detta i dag trots att det inte är någon formell punkt och trots att det inte på det här området är något beslutsfattande på gång. Jag tycker ändå att det är en bra poäng.

Vi kommer inte att anta några slutsatser vid den här middagen. Däremot kommer jag som ordförande att försöka summera diskussionen vid bordet. Den summeringen har jag för avsikt att offentliggöra. I en sådan summering är det inte nödvändigt att alla medlemsländer är med på allting som står. Jag kan summera huvuddragen i diskussionen. Vår avsikt är att den här summeringen ska ge en bra bild av var vi i EU står när det gäller planerna inför en ny WTO-runda och hur vi vill bedriva arbetet vidare fram till ministermötet i höst i Qatar.

Ni vet alla att Sverige fäster största vikt vid att en ny sådan här runda kommer till stånd. Våra förhoppningar står nu till att det ska bli möjligt att fatta ett beslut om att inleda en sådan här runda vid mötet i Qatar i november. Regeringens syn på denna runda lade vi fast i en skrivelse till riksdagen våren 1999. Skrivelsen hette Öppen handel rättvisa spelregler. Den antogs av riksdagen i mycket stor enighet. Det är alltså den utgångspunkt vi har för vår politik. Utifrån den har vi stött de rådsslutsatser från oktober 1999 som än i dag utgör grunden för EU:s agerande.

Förutom detta har också jordbruksrådet förra året beslutat om nya slutsatser som gäller EU:s hållning i den pågående jordbruksförhandlingen. Det har ni diskuterat med jordbruksministern, så det tänker inte jag engagera mig i nu.

Dessa slutsatser ligger fast. Det är inte nu aktuellt att ändra dem. Med dessa slutsatser som grund lämnade kommissionen i december förslag om hur EU borde anpassa sitt agerande för att på bättre sätt kunna till-godose u-ländernas intressen. Det är självklart för oss att vi stöder inriktningen på den här anpassningen. Förslagen att EU i ökad utsträckning ska ta hänsyn till u-ländernas intressen stämmer ju överens med Sveriges prioriteringar och innebär att EU:s budskap rör sig i riktning mot svenska positioner.

Kommissionen har sedan i januari fört samtal med många andra WTO-länder med utgångspunkt från de här förslagen. Avsikten är att kommissionären Lamy ska rapportera om de överläggningar han har haft vid vår träff på söndag.

Låt mig säga några ord om valet av mötesplats för nästa minister-möte, Qatar. Detta val var oundvikligt eftersom landet var den enda kandidaten till att hålla mötet. Det fanns ingen annan som hade bjudit in, ingen annan hade kandiderat. Det ryktas t.o.m. att Schweiz, som är hemvist för WTO, diskret hade låtit meddela att de inte önskade att mötet skulle avhållas i WTO:s egna lokaler i Genève.

Trots detta har valet kritiserats på grund av Qatars bristande respekt för mötes- och yttrandefrihet. Vi i EU har genom kommissionen avkrävt både WTO och Qatar försäkringar om att enskilda organisationer kommer att ges fullt, rättvist och effektivt tillträde till ministerkonferensen i samma utsträckning som vid tidigare ministerkonferenser inom WTO. Vi har fått sådana försäkringar, inklusive försäkringar om respekt för mötesfriheten under ministerkonferensens gång.

Låt mig gå över till frågan om everything but arms, det här initiativet om tullfrihet för de allra fattigaste länderna. Det har jag informerat om tidigare.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske kan stanna till först och se om det är någon som har en fråga om just WTO-ärendet. Det är ju inget beslutsärende i dag. Vi får väl komma tillbaka till det senare.

Anf.  74  CARL ERIK HEDLUND (m):

Det som statsrådet anför här är ju väldigt positivt. Jag skulle bara vilja understryka vikten av att vi nu när vi har ordförandeskapet verkligen försöker fullfölja de riktlinjer som riksdagen har beslutat om. Det gäller inte minst att se till att den något njugga inställning som tidigare har funnits i den industrialiserade världen gentemot u-länderna ändras och att EU skulle kunna gå före på den punkten.

Vi delar alltså statsrådets uppfattning här och hoppas att han också utnyttjar ordförandeskapet på ett sådant sätt att vi kommer fram en bra bit.

Anf.  75  LARS OHLY (v):

Det här är inte en fråga där vi är oeniga om riktningen, tvärtom. Det är viktigt att komma framåt. Jag såg i den kommenterade dagordningen att man nu försöker förstärka u-landsprofilen på EU:s förslag om hur en ny runda ska utformas. Tidigare har det diskuterats inte bara om innehållet utan också om resurserna för fattiga länder som deltar i förhandlingarna. Där har bl.a. Sverige varit pådrivande för att fattiga länder i WTO ska få ett förhandlingsstöd.

Finns det någonting som har kommit framåt där så att även detta kan tas med i ett försök att få med u-länderna och få dem att faktiskt tycka att en ny runda skulle kunna vara bra? Känner man att man inte har möjlighet att följa förhandlingarna och påverka dem på ett bra sätt minskar naturligtvis beredvilligheten att delta.

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vi stöder helt innehållet i och målsättningen för den här konferensen, det är självklart. En uppmaning är naturligtvis att kanske extra mycket gå in för förberedelserna i fråga om vad som händer runt konferensen. Misslyckas detta är det risk för att de här överläggningarna över huvud taget inte kan fortsätta, alltså om man får alltför mycket demonstrationer och människor som så att säga inte kan komma till tals på ett normalt sätt. Så förberedelserna är oerhört viktiga för att inte punktera de här förhandlingarna framöver.

För att inte behöva begära ordet på nästa punkt skulle jag vilja säga att vi tycker att det går något långsamt med de här 49 ländernas övergångsperioder. Vi skulle gärna vilja se kortare övergångsperioder.

Anf.  77  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Vi har ju fått ett bakgrundspapper här, Note for the Attention of the 133 Committee. Jag vet inte om det är rätt att ta upp det här nu. Jag hade en liten kommentar om det här med investment and competition, alltså det kapitlet. Där skissar man på två vägar att lägga upp förhandlingarna på. Den första skulle vara en mer modest agenda där man skulle söka sig fram. Enligt den andra ska man, om jag har fattat det rätt, släppa in alla till förhandlingar men i slutändan ska man kunna göra så att bara de som vill skriva på skriver på.

Jag vill fråga om det här sista. Det är tydligen ett upplägg som tilltalar många. Då finns det en fara för att man sitter och diskuterar ganska länge med länder som i slutändan inte kommer att skriva på. Då kan hela processen bli fördröjd med det upplägget. Jag ser en fara i detta. Jag skulle vilja höra hur ministern ser på de här två uppläggen när det gäller själva ordningen.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare på min lista så jag lämnar över till statsrådet Leif Pagrotsky. Varsågod!

Anf.  79  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack. Jag vill börja med att säga ett ord till Lars Ohly. Jag gör precis samma analys som Lars Ohly om att vi borde ge mer stöd till i första hand de fattigaste länderna, men också till andra utvecklingsländer, och deras förmåga att förhandla och dra fördel av de avtal som redan finns. Problemet är att ett land i EU, Tyskland, har ett principbeslut om att inte öka anslaget någonstans till någon internationell organisation. Det blockerar EU:s möjligheter att agera på det sättet. Därför ingår inte detta i de ansträngningar vi gör nu. Vi gör bedömningen att det inte är framkomligt.

Däremot agerar många EU-länder, framför allt Sverige skulle jag vilja hävda, på just det här frontavsnittet vad gäller nationell politik. Vi betalar rätt stora belopp till ett rättscentrum i Genève dit dessa länder kan vända sig för rättsligt stöd samt utbildning och kursverksamhet, seminarier och sådant. Sida har så sent som i förra veckan, om jag är rätt informerad, fattat beslut om ett program på det här området. Jag minns inte närmare när det var. Vi jobbar också i ökande grad i vårt bistånd med den här typen av stöd till enskilda länder. Det är klart att det hade blivit helt andra muskler om EU hade kunnat mobiliseras. Men tyvärr har det, av det skäl jag nämnde, inte varit möjligt.

Så till frågan om investeringar och konkurrens. Vad kommissionen har försökt göra, det är den som har gjort det här och inte rådet, är att identifiera områden där man, efter att vi antog våra positioner i oktober 1999, har märkt att många utvecklingsländer har varit oroliga och osäkra inför vad vi menar och rädda för att vi kanske menar något annat än vad vi säger. På de områdena ska vi försöka precisera och förtydliga. Vi ska kanske snäva in så att en del missförstånd kan undvikas och ludda till det där vi på annat sätt har upplevts som utmanande.

Vad man har gjort på det här området, investeringar och konkurrens, är att skicka upp en testballong och säga att man kanske kan tänka sig att göra på det ena eller andra viset. På så sätt visar vi öppenhet och flexibilitet. Vi visar att vi inte är bundna vid någon speciell procedur eller målsättning utan är öppna för en dialog. Båda de alternativ man har diskuterat har visat sig vara kontroversiella för en del länder och mindre svåra för andra jämfört med förut. Men vi visar ändå en attityd av ödmjukhet och dialog och en sökande hållning som rätt avspeglar vad vi faktiskt tänker. När man skriver skarp juristprosa om vad vi vill åstadkomma blir dock inte intrycket lika inbjudande för förhandling. Det låter kanske mer ultimativt. Jag tror att det är så man ska se de här sonderingarna, testballongerna, från kommissionens sida.

Holger Gustafsson ställde en fråga om övergångstiderna, men jag återkommer till den om en liten stund.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Okej. Det här är ju i och för sig kanske inget beslutsärende, men vi noterar att regeringen tar initiativ genom handelsministern. Det här ju ett prioriterat område i det ordförandeskapsprogram som har lanserats tidigare. Jag konstaterar i alla fall att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Då går vi över på punkt 11.

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Här handlar det om ett beslutsärende. Vår målsättning är att det ska kunna fattas ett beslut på måndag om de här 49 minst utvecklade ländernas tillträde till vår marknad. Det ursprungliga förslaget från kommissionen, som lades fram i höstas och som jag tror att jag har informerat om här tidigare, innebar omedelbar tullfrihet för alla varor utom tre särskilt känsliga: bananer, socker och ris. För de produkterna föreslogs att tullarna skulle avvecklas på tre år, alltså i ett slag den 1 januari 2004.

Det var ett bra förslag som Sverige, liksom många andra medlemsländer, stödde. Det var faktiskt en majoritet av medlemsländerna som tyckte att det här var ett bra förslag. Men eftersom några medlemsstater hade svårigheter har kommissionen presenterat en konsekvensanalys rörande effekterna av det här ursprungsförslaget. De har också i ljuset av detta, och för att försöka få ökat stöd för förslaget, ändrat det. Vi beslutade från ordförandeskapets sida i förra veckan att lägga fram de tankar som kommissionen har presenterat som en ordförandeskapskompromiss. Vi antog alltså deras förslag rakt av. Vår bedömning var att det var det som hade störst utsikter att kunna genomföras.

Det här förslaget innebär, precis som det ursprungliga förslaget, omedelbar tullfrihet för alla varor utom dessa tre. När det gäller ris och socker erbjöds också omedelbar tullfrihet genom en särskild importkvot som ökar med 15 % per år fram till år 2009. För övrigt föreslås att tullen på bananer avvecklas i fem steg från den 1 januari 2002 med full tullfrihet från den 1 januari 2006. Vad gäller socker börjar tullavvecklingen den 1 juli 2006 för att vara helt genomförd den 1 juli 2009. Vad gäller ris börjar avvecklingen den 1 september 2006 för att vara helt genomförd den 1 september 2009.

Förslaget innebär således total tull- och kvotfrihet för de minst utvecklade länderna fr.o.m. den 1 september 2009. Då är allting borta på alla varor över hela fältet – alla varor utom vapen. Det är ett betydelsefullt steg för EU att ta, särskilt på jordbruksområdet. I och för sig träder den totala tullfriheten i kraft senare än i det ursprungliga förslaget, men det grundläggande resultatet kommer att uppnås. Genom förslaget kommer också reformeringen av våra marknadsordningar för ris och socker att drivas fram. Det kan långsiktigt leda till ökad konkurrens och därmed lägre konsumentpriser.

Tullfrihet kommer att medges omgående för varor som vete, råg, korn och majs. Detsamma gäller färsk frukt, färska tomater och nötkött. Det innebär också att EU går betydligt längre än andra handelspartners för de minst utvecklade länderna. Inget annat land – varken USA, Kanada eller Japan – har fattat ett principbeslut om att avveckla allting. Någon har sagt att Norge har gjort det, men jag undrar om det t.ex. gäller fisk. Även de har undantag, tror jag, men jag är lite osäker på den punkten.

Det är alltså, jag vill understryka det, ett ganska betydelsefullt steg även om vi är otåliga när det gäller hastigheten. Det långsiktigt förbättrade tillträdet till marknaden i EU innebär naturligtvis att de fattigaste länderna blir mer attraktiva för investeringar, vilket kan stimulera utvecklingen i dessa länder givet att det blir en förutsebar öppning på marknaden för alla varor.

För oss har två kriterier varit avgörande för det beslut som nu ska fattas. För det första ska beslutet innebära konkreta, positiva åtgärder som är meningsfulla för de minst utvecklade länderna. För det andra ska beslutet innebära trovärdighet för EU gentemot dessa länder. Det syftar ju till att bygga förtroende. Man ska lita på våra avsikter och känna tillit till att vi är ute efter fördelar också för dem.

Vi menar att det förslag som nu ligger på bordet uppfyller de här kriterierna. Därför är vi beredda att stödja den kompromiss som föreligger så att inte möjligheten att förbättra de minst utvecklade ländernas marknadstillträde ska gå förlorad. Vi anser att det här är en politiskt mycket angelägen fråga både med tanke på EU:s trovärdighet i de kommande WTO-förhandlingarna och för de minst utvecklade länderna, som ju ska få del av de här nolltullarna. Dessutom är det viktigt att kunna erbjuda de här länderna något konkret på den tredje FN-konferensen om de fattigaste ländernas situation som ska hållas i Bryssel i maj.

Initiativet ligger – trots allt, får man väl tillägga – i linje med vår frihandelsvänliga inställning. Vi räknar med att det får klart positiva effekter för de här ländernas utveckling. För att de ska kunna dra nytta av det förbättrade marknadstillträdet måste biståndsinsatser sättas in, bl.a. i form av teknisk assistans, för att hjälpa dessa länder att leva upp till våra krav vad gäller t.ex. livsmedelshygien. Det är inte mycket värt att vi släpper in nötkött utan tullar om vi inte samtidigt hjälper dem till möjligheten att bygga slakterier och ha veterinärordningar och sådant som uppfyller de allt skarpare krav som vi kommer att ställa framöver.

Det var vad jag skulle säga om den punkten. Därmed tror jag också att jag har tagit upp Holger Gustafssons kommentar om hur vi ser på tidtabellen.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Du kommer snart att få fler frågor.

Anf.  83  LARS OHLY (v):

Jag delar bedömningen att det är bättre att komma överens än att till varje pris hålla fast vid vår linje om att det här skulle gå snabbare. Jag har fått uppfattningen att allt har gjorts i den vägen. Det är naturligtvis synd att den här lobbyismen har fått framgångar så att övergångstiderna blir så pass långa. Men jag tycker nog ändå att man ska inkassera en seger. Jag tycker att det är riktigt att säga att det här ändå är ett tydligt steg, om än något långsamt, i rätt riktning. Så jag delar helt bedömningen. Det är bättre att till varje pris försöka få igenom detta än att hamna i en situation där man inte kommer överens. Då är vi ju faktiskt kvar i att ha tullar på en mängd olika varor för alla de här länderna.

Anf.  84  AGNE HANSSON (c):

Vi tycker naturligtvis också att det här är bättre än att ha tullarna kvar. Det är som sagt en kompromiss. Vi tycker att kommissionens ursprungliga förslag var bättre och att tiden är något lång. Min fråga ställer jag närmast med anledning av vad som sägs här om nödvändigheten av biståndsinsatser. Kommer detta på något sätt att påverka inställningen från regeringens sida till Sveriges bistånd?

Anf.  85  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag delar också uppfattningen att det är bättre att man nu försöker komma fram och inte spräcker detta så att man plötsligt är tillbaka på ruta ett och får börja om från början. Inkassera de framsteg som man har gjort!

Min fråga gäller hur pass säkert detta nu är. Under resans gång kan man ju tänka sig att det ändå kommer att uppstå hinder i form av krav, byråkrati och andra svårigheter för att på något sätt ytterligare förlänga perioden. Finns det en säker tågordning som man kan hålla sig till? Ser ni några risker i form av att det också finns svagheter i det hela som kan utnyttjas för att förlänga perioden ytterligare?

Anf.  86  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! I princip är det här naturligtvis bra även om man kan ha synpunkter på den utdragna tiden. Men jag har en annan synpunkt. Det gäller de här 49 minst utvecklade länderna. Det är en gränsdragning som är relativt godtycklig. Det finns ju ett antal länder som ligger ganska nära. Min uppfattning är att vi från svensk sida under det halvår då vi har ordförandeskapet borde driva linjen att avskaffa tullarna på industrivaror mer generellt. Vi borde driva den frågan.

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

K-G Biörsmark kom nästan in på min fråga, dvs. om det finns någon nödbroms dold här för banan-, socker- och risodlarna som de kan dra i, eller om det är färdvägen som vi ser.

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag börjar med Holger Gustafssons och K-G Biörsmarks frågor. Det är faktiskt den centrala grejen. Jag var lite kortfattad – jag redovisade i vanlig ordning vad ärendet gäller och vad Sverige tycker, men jag var sparsam med taktiköversikten.

Läget i dag är att vi inte har en kvalificerad majoritet för det kom-promissförslag som ligger på bordet. Som jag beskrev har vi efter viss möda kommit fram till att vi ska stödja detta. Vi lade fram det som en ordförandekompromiss i förra veckan, och jag är glad att jag har fått stöd för samma bedömning här.

Men verkligheten är att vi inte vet om detta kommer att gå igenom ännu. Ett antal länder kräver att beslutet ska innebära att vi gör det här under ett antal förutsättningar. Sedan ska vi återkomma till frågan om ett par år för ett definitivt beslut, anser de. Det beslut som vi fattar nu ska inte innebära att detta säkert inträffar.

Det innebär att signalen till de fattigaste länderna är att det är meningslöst att investera i produktionskapacitet eftersom man inte vet om den kommer att kunna användas. Det är meningslöst att satsa långsiktigt på att utöka sin risproduktion eller vad det kan vara för någonting eftersom det inte har den stabiliteten.

I dag är det tillräckligt många länder som kräver detta för att de ska kunna säga att utan någon sådan klausul blir det inte någon ja-röst.

Samtidigt finns det en ganska stor grupp andra länder som säger att om förslaget blir så svagt så röstar de nej. Då går förslaget inte igenom av det skälet.

Det är alltså en ganska komplicerad och besvärlig taktisk sits inför måndagen. Till saken hör också att en hygglig mängd länder inte har tagit ställning. En del säger saker av typ: Vi har inte föredragit för ministern. Det blir inte förrän på söndag kväll på hotellet i Bryssel.

Det är alltså inte så lätt att förutse hur det här kommer att gå. Vi har haft en del kontakter under veckan, och klarheten ökar gradvis. Men det är fortfarande absolut ingen säkerhet i prognosen. Vi har alltså motsättningar från två håll här.

Jag kanske kan nämna att Kofi Annan har skrivit ett brev till – tror jag – var och en av regeringscheferna i EU. Jag vet att vi har fått ett till Göran Persson, men jag vet inte om det är i hans egenskap av ordförande eller i hans egenskap av premiärminister i ett EU-land. Jag vet också att Kofi Annan har ringt till några premiärministrar i EU och vädjat om att man ska göra detta. Kofi Annan engagerar sig ju alltmer i ekonomiska frågor. Detta är ett uttryck för detta. Jag tror att det kan ha en viss betydelse för att öka uppmärksamheten och göra att den allmänpolitiska kalkylen i ett antal huvudstäder vrids en smula, så att de får bära en ökad opinionsmässig börda av att säga nej. De kan inte bara tänka på hur det påverkar lobbygrupper för de här varuområdena.

Vi får se hur det blir. Det är ett par dagar kvar. Läget är absolut inte hemma, och jag hoppas att jag inte gav den bilden.

Däremot diskuteras inte längre tidsgränsen. 2009 är väletablerat. Ett antal länder fortsätter att stanna kvar vid 2004 och fortsätter att kräva det, men de är inte tillräckligt många för att blockera. Möjligen skulle några få länder som tycker att det går för fort och något eller några länder som tycker att det går för sakta kunna rösta nej från olika utgångspunkter och därmed förhindra en kvalificerad majoritet. Jag tror inte att det är så sannolikt, men det är trots allt en möjlighet.

Anf.  89  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Det är en komplicerad uppmarsch mot ministerrådsmötet, även om det skulle vara så att graden av tidsutdräkt inte är en av de bollar som är i luften.

Den riktiga knäckfrågan kommer förstås om man hamnar i den situationen att man står emellan att inte få något beslut alls nu eller ett beslut som innebär att det hela inte är definitivt, utan att man ska komma tillbaka i någon form av uppföljande beslut längre fram.

Frågan är hur ordförandeskapet tänker sig att agera i det läget. Det finns ju en del rent sakligt materiella synpunkter som man kan anlägga på detta som säger att det nästan är skadligare att få ett beslut nu som ska bekräftas om fem år än att i nuläget inte få något beslut alls.

Anf.  90  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Den sista frågan är precis den som också jag brottas med. Det finns en gräns där ett beslut kan bli så dåligt att det är lika bra att låta bli att fatta det. Man får värdera detta. Om man har kombinationen av nästan ett decenniums övergångstid, och dessutom bara kanske, är det möjligt att demonstrationen till omvärlden blir att det är meningslöst att ägna sig åt att prata med EU. Om EU inte ens för den här lilla arma gruppen länder som inte får fram några produkter över huvud taget inte kan komma fram till något kraftfullare än det här så tröttnar man och tycker inte att det är någon mening. Detta kan inte uteslutas.

Men från ordförandeskapets sida har vi sagt – och kommissionen säger likadant – att vi inte kommer att stödja någon som helst sådan klausul. Om kommissionen är emot det så krävs enighet bland medlemsländerna för att köra över kommissionen – och det går inte att få. Det skulle då bli så att beslut blockeras, att det blir uppskov eller att det inte blir någonting. Men det kommer inte att gå att få ett beslut med den innebörden mot kommissionen.

Jag räknar alltså inte med att det blir ett konkret beslut där vi kommer att avkrävas att stödja en sådan konvention, dvs. om kommissionen nu inte ändrar sig. Jag talade med Pascal Lamy så sent som i går om detta, och han var utomordentligt bestämd. Jag hoppas att han håller ut angående detta.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  92  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har ett par stycken A-punkter som jag tänkte nämna. Det som jag tänkte ägna mest tid åt gäller ett PECA-avtal med Tjeckien och Ungern som vi kommer att ta upp som en A-punkt. Beslutet innebär att vi nu kan underteckna de här avtalen, och att vi sedan går vidare med någon ceremoni och också gör det.

Detta är avtal som för de här länderna närmare den inre marknaden genom att provning och kontroll av varor underlättas. Avtalen innebär att provningsorgan i Tjeckien och Ungern får prova produkter gentemot det regelverk som gäller EU inom sådana områden där det tidigare har krävts att producenterna vänt sig till organ inom unionen, dvs. organ av typ SWEDAC och andra ackrediterings- och certifieringsorgan. Avtalen innebär en förenkling och kostnadsbesparing för producenter både i Tjeckien och i Ungern samt i EU som vill sätta sina produkter på den andra marknaden.

Avtalen är viktiga instrument för att gradvis öppna den inre marknaden för kandidatländerna redan under perioden före medlemskapet. Att de nu ingås är ett bevis för att tillnärmningen, som det heter, har gått långt. Även om antalet varusektorer som omfattas av avtalen än så länge är begränsat så tror vi att avtalen kommer att få stor betydelse. Syftet är dessutom att de ska byggas ut för att omfatta fler och kanske mer betydelsefulla varusektorer. På det sättet ökar värdet av avtalet både för kandidatländerna och för EU.

Detta innebär inte bara att provning av produkter mot EU:s regler kan ske i de här länderna. Länderna knyts också gradvis närmare den inre marknaden, bl.a. genom att de nu kan börja delta i EU:s expertgrupper. Alla kandidatländer kan komma i fråga för PECA-avtal. Förhandlingar pågår nu med ett koppel länder som man hoppas ska komma efter snart, nämligen Estland, Lettland, Litauen och Slovakien.

Man skulle kunna säga att de första PECA-avtal som vi nu undertecknar är lite av en milstolpe. Det är en viktig etapp i medlemskapsprocessen som nu är färdig för de första länderna. Jag skulle vilja hävda att detta har rätt stor betydelse – inte minst symboliskt – utöver den viktiga praktiska betydelsen det har för två länder.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta blir ju en A-punkt, men det är egentligen också ett beslutsärende. Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag finner att det finns en majoritet för den här.

Vi går då snabbt över till nästa ärende som du hade.

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har en kort punkt som det gläder mig att få berätta om. Det gäller ett textilavtal med Sri Lanka. Kommissionen har i enlighet med ett mandat som den har fått från oss i rådet förhandlat fram ett avtal med Sri Lanka om ökat marknadstillträde på EU-marknaden för tekoprodukter.

Det innebär att EU kommer att upphäva samtliga begränsningar av Sri Lankas tekoexport till EU så snart avtalet har trätt i kraft – och det är mer eller mindre med en gång. Det är inte om ett år eller två eller om nio år, utan det är i princip omedelbart. Sverige har varit drivande för att få till stånd avtalet. Det visar att ökad frihandel också går att uppnå bilateralt och att det kan utgöra ett komplement till EU:s mycket magra – som ni vet att vi tycker – beslut om det tredje liberaliseringssteget i avtalet om textil och konfektion. Vi beslutade om detta steg i höstas och diskuterade det också här.

Samtliga medlemsländer har godkänt avtalet, även om Portugal har en del problem som man kommer att göra en protokollsanteckning om.

Detta är vad beslutet gäller på måndag, men jag vill gärna foga en sak till till detta: Sverige jobbar nu som ordförande på att få fler länder att inleda den här typen av bilaterala förhandlingar med EU om att åstadkomma fullständigt avvecklande av alla de restriktioner som finns. Vi har misslyckats att få detta att ske ensidigt från EU, men det råder enighet om att i den mån det kan uppnås genom ömsesidighet så ska den här vägen gås. Sri Lanka har inga problem med att släppa in EU:s dyra textilvaror på sin marknad i utbyte mot att få fritt tillträde till EU:s marknad för sina konkurrenskraftiga produkter.

Vi har just nu en emissarie, en envoyé, utsänd till 11 av de 13 WTO-länder – tror jag – som vi har begränsningsregler mot för att göra reklam för den här framgångsvägen. Vi hoppas att vi mycket snart kan få fler viktiga länder som kan få full frihet på vår marknad genast, utan att behöva vänta till år 2005.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det var en redovisning av ärendet, och det är väl med tillfredsställelse vi tar emot den informationen.

Med detta har vi gått igenom din dagordning för i dag. Jag lämnar ordet fritt om det är någon av ledamöterna som har någon ytterligare fråga till handelsministern. Det är tydligen inte fallet.

Då tackar vi för samrådet i dag, och vi passar också på att göra en kort paus nu innan vi går över på nästa punkt på dagordningen.

3 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 29 och 30 januari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 februari 2001

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit. Vi börjar som vi brukar göra med att ge dig möjlighet till en muntlig återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket. BSE var den stora frågan under det förra mötet. Det diskuterades under en gemensam lunch. I de elva punkter som utgör slutsatsen hänvisas till den överenskommelse som gjordes av jordbruksrådet den 4 december 2000. Behovet av ett långsiktigt förhållningssätt påpekades. Hänvisningar gjordes till förordningar om TSE och animaliska biprodukter, något som vi från svensk sida för övrigt uppskattar mycket.

Kommissionen avser att lägga fram förslag i den ständiga veterinärkommittén om förbud mot produktion av maskinurbenat kött från idisslare, samt krav på obligatorisk värmebehandling av fett från idisslare.

En överenskommelse gjordes om borttagande av ryggkotpelaren från nötkreatur. Det beslutades också att kommissionen skulle lägga fram ett paket inom ramen för Berlintaket med åtgärder mot obalansen på nötköttsmarknaden. Det är detta vi ska diskutera på måndag.

Den andra punkten som var föremål för diskussion var skydd av djur vid transport. Kommissionen presenterade sin rapport som utgår från situationen under åren 1997–1998. Det påpekades att förbättringar har gjorts sedan dess men att det finns ytterligare åtgärder som bör vidtas för att förbättra djurskyddet. Resurser bör anslås för att det nuvarande direktivet ska tillämpas på ett korrekt sätt i alla medlemsstater.

Ett problem som särskilt pekades ut är hästtransporter från Östeuropa. Tjeckien, Slovakien och Polen har dock nyligen antagit gemenskapsregler om hästtransporter, så förbättringar kan förutses. De flesta medlemsstaterna välkomnade rapporten och konstaterade att det hade funnits brister på området. Kommissionen aviserade att det kommer ett förslag på området under våren. Det här var alltså bara en rapport utan förslag.

Den tredje punkten handlade om skydd av svin. Det var ett direktiv som kommissionen presenterade. Det innebär bl.a. ett förbud mot individuella boxar för dräktiga suggor. Förbudet föreslås gälla relativt snabbt för nya stallar, medan befintliga anläggningar medges en övergångs-period fram till 2012. Ett antal medlemsländer påpekade vikten av att djurens välbefinnande garanteras och att ett harmoniserat regelverk skapas. Kritik framfördes av några medlemsstater mot de långa övergångsperioderna.

Nästa punkt handlade om vegetativt förökningsmaterial av vinstockar. Italien kunde inte acceptera de hänvisningar som görs till GMO i direktivet. Tyskland och Österrike gav Italien stöd för detta, och därför sköts frågan till Coreper.

En annan punkt var förenkling av tillämpningen av jordbrukslagstiftningen och stöd till små brukare. Vi fick en lägesrapport över arbetet med förslagen. Vi gjorde också så att de olika länderna skulle kunna lämna in ytterligare skriftliga förslag i den här frågan.

Nästa punkt handlade om olivolja. Kommissionen presenterade ett förslag som innebar en förlängning av nuvarande stödsystem till 2002. Förslaget innehöll även en kvalitetsstrategi för olivolja. Detta fick stöd av producentländerna. Kritik framfördes mot att den tvååriga förlängningen är för kort för att garantera stabila villkor för sektorn.

En övrig fråga var antibiotika i foder. Österrike och Tyskland hade begärt att få diskutera ett totalförbud mot antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte i foder. Det här är ett svenskt förslag från början, och det fick naturligtvis Sveriges stöd. Men det fick också ett brett stöd. Kommissionen lovar att presentera ett förslag inom kort.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av denna muntliga återrapport. Ingen begär ordet. Då lämnar vi punkten och går in på dagens ärenden.

Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Under punkt 3, TSE, ska vi få en lägesrapport om BSE. Kommissionen förväntas informera om den senaste utvecklingen av det här, vad som har hänt sedan jordbruksrådet i januari och vad som har hänt med att ta bort ryggkotpelaren. Det har ju senare fattats beslut i den ständiga veterinärkommittén angående detta. Man avser också att ta upp ett förslag om testning av djur. Testerna av djuren ska utvärderas under våren, och det är möjligt att man har för avsikt att fastlägga vissa ytterligare detaljer i det här. Men vi vet inte detta riktigt.

Kommissionär Fischler kommer troligen att ge en information om de nationella åtgärder som vidtagits på den finansiella sidan, alltså de statsstöd som beviljats i olika medlemsstater. I Coreper senast meddelade Tyskland att den tyska ministern sannolikt kommer att lyfta upp frågan om utslaktning av nötkreatur på jordbruksrådet.

Sedan är det också en fråga som har tagits upp av Tyskland som handlar om övervakning och bekämpning av scrapie. Ni har fått ett underlag. Den svenska positionen är att den aktiva övervakningen beträffande TSE-sjukdomar bör intensifieras i syfte att på ett vetenskapligt sätt kartlägga förekomsten av i första hand scrapie. Det pågår ett sådant arbete inom kommissionen. Vi kommer också att lyfta fram arbetet med att försöka hitta analysmetoder för att snabbare kunna skilja mellan scrapie och BSE hos får och getter. Däremot menar vi att de särskilda riskmaterialregler som i dag finns beträffande vävnader från får och getter väl återspeglar vad som för närvarande är vetenskapligt motiverat.

För att skapa en sammanhållen strategi för alla TSE-sjukdomar bör alla nya beslut vi fattar under våren införas i den stora TSE-förordningen som enligt planerna bör kunna träda i kraft den 1 juli i år.

Det var den punkten.

Anf.  100  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja ställa en fråga när det gäller finansieringen av kostnaderna för BSE. Då måste man kanske gå tillbaka kort och peka på det budgetperspektiv som antogs i Berlin där man ville skapa ett utrymme för satsningar på kandidatländernas lyft inför sitt medlemskap. De pengarna skulle bl.a. plockas fram genom att man successivt trappar ned jordbruksstödet. Man skulle få pengar över till satsningar på de nya länderna.

Nu har BSE kommit in oberäknat i sammanhanget och drar naturligtvis inte små utan stora budgetmedel. Jordbruksministern har efter en diskussion i Bryssel uttalat sig om att inga nya budgetpengar ska skjutas till. Och då måste man naturligtvis på något sätt hitta pengar någon annanstans.

Då är frågan: Hur går tankarna? Är det så att det är östutvidgningen som får stryka på foten? Sverige är ju aktivt för att driva de frågorna. Alla vi här runt bordet tycker att det är viktigt. Är svaret nej måste naturligtvis pengarna tas någon annanstans. Då kan man tänka sig att man i snabbare takt trappar ned regleringsstöden till lantbrukarna. Då hamnar lantbrukarna i en ekonomiskt pressad situation och måste pressa upp priserna på marknaden för livsmedel. Är det den gången jordbruksministern också ser framför sig, eller finns det andra vägar att hitta finansiering för det här problemet som kanske kommer att växa ännu mer? I dag kan vi lagra de här djurkropparna. Men så småningom blir det kanske både destruktion och lagring som kostar ännu mer pengar.

Anf.  101  CARL G NILSSON (m):

När det gäller det som Holger Gustafsson tar upp hade jag tänkt att be att få återkomma till det under punkt 4, om förordningen för nötkött.

Jag tänkte bara säga en sak om det här med bekämpning av scrapie. Det är naturligtvis väldigt viktigt att man följer det och övervakar vad som sker. Men jag läste någonstans att något medlemsland hade åsikten att man i princip skulle testa alla får. Vad man skulle vilja rekommendera i sammanhanget är lite mått och sans.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen ytterligare på listan, så varsågod, jordbruksministern.

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Om jag får ta Holger Gustafssons fråga i samband med nästa punkt skulle jag vara glad.

När det gäller Carl G Nilsson: Ja, det har förekommit diskussioner om att testa alla djur. Jag hoppas att så inte blir fallet. Vi har räknat lite på det. Det skulle betyda att kostnaden för testet i stort sett skulle vara lika stor som värdet av fåret. Det blir något absurt, särskilt i en situation där vi på grund av den vetenskap vi i dag känner till egentligen inte anser att vi behöver göra det.

Det finns ett övervakningsprogram, kommissionen följer det här noga. Vi vill gärna att man ska hitta metoder för att skilja scrapie från BSE. Vi tycker att det räcker just nu. Men sedan kan det komma andra saker som förändrar situationen. Jag delar uppfattningen att man ska ha lite sans och balans i det man gör. Jag hoppas att det land som har pratat på det här viset – och jag tror nästan det – inte kommer att föreslå just detta.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Punkt 3 är uppdelad i två delar, dels en lägesrapport, dels ett beslutsärende. I det fallet, när det gäller bekämpningen av scrapie, konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare.

Anf.  105  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till den stora frågan som handlar om hur man på kort och lång sikt ska hantera den uppkomna situationen – inte utifrån ett folkhälsoperspektiv utan utifrån ett producentperspektiv och samhälls-perspektiv i övrigt, kan man väl säga. Det som sker nu är något som rör om ordentligt i samhällena på sina håll. Vi kan notera att vi inte har den debatt i Sverige som man har i de flesta andra länder. Vi har inte heller problem med överskott, kött som ingen vill ha. Vi har inte ett destruktionsproblem, inte ett interventionsproblem i Sverige. I Sverige äter vi fortfarande vårt eget kött. Vi är inte ens självförsörjande. Hade vi haft mer svenskt kött hade vi säkert kunnat äta mer, och vi hade gjort det också. Jag tror att vi ska vara rätt så glada över det Carl G Nilsson säger, sans och balans i debatten. Det har medfört att vi har sluppit många problem. Detta är stora problem, inte minst i Tyskland.

Det kortsiktiga har ni fått beskrivet. Det är att det handlar om att förlänga det nuvarande systemet för uppköp för destruktion. Det ska vara valfritt för medlemsstaten om man vill destruera eller lagra det uppköpta djuret. Kommissionen föreslog dessutom utökad intervention. Det är det kortsiktiga.

Det långsiktiga innebär en förändring av det som gäller nu. Taken för handjursbidrag sänks, individuella bidragskvoter införs, osv. Ni har läst det, tror jag. Den sista punkten handlar om extensifiering, att man ska ha större areal per djur än tidigare. Färre djur per arealenhet, kan man också säga.

Den svenska positionen när det gäller det kortsiktiga är att vi stöder kommissionen. Vi måste ju handskas med köttet på något vis. Det går inte att blunda för det. Det finns för mycket kött som vi måste göra av med någonstans. Det kan interveneras, det kan destrueras, dvs. brännas. Vi vill dock göra en principdeklaration i det svenska anförandet som säger att vi på lite sikt också måste gå in för en reduktion av prisstödet. Vi måste få ned det. Men vi stöder kommissionen i den delen.

När det gäller den andra delen, medellång sikt, är vi betydligt mer tveksamma. Vi delar alltså inte kommissionens uppfattning om att man ska vidta de här åtgärderna, sänka taken för handjursbidrag, införa individuella bidragskvoter, osv. Vi tycker inte om kvoter och de här systemen över huvud taget. Att då börja sänka dem, och införa individuella bidragskvoter tycker vi nog är att gå fel väg. Vi vill i stället påbörja en diskussion om hur jordbrukspolitiken ska se ut framöver.

Vi har ju en midterm review, en utvärdering nästa år, 2002–2003. Vi tycker att det nu är dags att vi som politiker tar tag i detta och försöker att förbereda det. Det kan man göra på lite olika sätt. En tanke som vi från Sveriges sida har är att göra en högnivågrupp på statssekreterarnivå som börjar detta förberedelsearbete.

Däremot delar vi uppfattningen när det gäller extensifieringen. Där tycker vi att kommissionen är inne på rätt väg.

När det gäller extensifiering och uttagen areal ska de ekologiska jordbrukarna kunna få använda den uttagna arealen för att producera leguminosaväxter på. Vi ska också ha lite gräs inblandat, kommer vi att säga – ärtväxter med gräs.

Sedan till kostnaderna. Låt mig svara på Holger Gustafssons fråga, den första frågan. Det är inte så att vi anser att BSE ska få skjuta på utvidgningen. Vi försöker att skilja på de här två sakerna. Vi försöker att hitta pengar till båda.

När det gäller utvidgningen finns det ännu inte något principbeslut och än mindre någon finansiering till det principbeslutet. Det har inte antagits av jordbruksrådet, av allmänna rådet, av stats- och regeringscheferna. Med ett principbeslut menar jag: På vilka villkor ska de nya ländernas bönder komma in i EU?

Sverige har ju sagt att om det är så att de uppfyller de krav vi i övrigt ställer på oss själva finns det ingen rimlighet i att vi inte också ska ge dem samma villkor när de väl ska in. Däremot har vi inte sagt – och det är tur nu – vilka villkor som ska vara gällande den dagen. Det kommer ju att vara andra villkor än de som är i dag.

Det leder mig fram till att det särskilt med beaktande av BSE måste ske en reformering av jordbrukspolitiken – inte som ett villkor för att ta in nya medlemmar, men som ett resultat av BSE-krisen. Det gör det också lättare att ta in nya medlemmar. Det är klart att det också betyder att stöden kommer att se annorlunda ut. Det är en svensk linje att man t.ex. satsar mer på miljö- och landsbygdsutveckling och mindre på direktstöd. Det är ett exempel på en sådan förändring vi vill ha.

När det gäller budgeten har kommissionen räknat på lite olika alternativ. Den prognos som gjordes i december byggde på att konsumtionen skulle falla 10 %. I dag ser vi att konsumtionen i EU har fallit med 27 %. Det är olika i olika länder. I en del länder har den fallit nästan uppemot 70 %. Tyskland har den värsta situationen.

Räknar man med 10 % på årsbasis antog Ekofin en tilläggs- och ändringsbudget den 12 februari. Det betyder att destruktionen av 530 000 ton skulle kosta 700 miljoner euro. Interventionen, om man räknar med 125 000 ton, skulle kosta 238 miljoner euro. Medfinansieringen av BSE-testen kostar 33 miljoner euro. På grund av besparingar på växelkursen vinner vi 245 miljoner euro. Ändringsbudgeten skulle då handla om 726 miljoner euro. Detta är antaget av Ekofin.

När det gäller kommissionens förslag handlar interventionen om 337 miljoner euro för 185 000 ton. Vi räknar med minskade exportbidrag, för det går ju inte att sälja det här till tredje land i samma utsträckning som tidigare. Då vinner vi 180 miljoner euro. Det betyder att det här kostar 157 miljoner euro. Det föreslås att detta ska finansieras genom överföringar från andra kapitel inom jordbruksbudgeten. Vi håller oss alltså inom taket.

För nästa budgetår 2002 blir det lite dyrare. Det blir 1 145, alltså 1,1 miljard. Finansieringen är inte klar. Den kommer att presenteras i samband med att kommissionen presenterar sitt förslag till budget för 2002. Det sker i maj i år. Det finns framräknat vad det skulle kosta med scenariot 10 %.

Sedan finns det också scenarier som är uträknade om konsumtionen minskar med 20 %. Då skulle det bli en ytterligare kostnad för det hela på 1,72 miljoner euro för 2001 – om det blir 20 % i år. Då klarar vi inte budgettaket. Det ryms inte. Minskar det 15 % blir det en extra kostnad på 445 miljoner euro nästa år, är det räknat på.

Det finns alltså ett antal scenarier uträknade. Men det som ligger just nu är finansierat under förutsättning att den stora konsumtionsminskning vi har just nu inte fortsätter året ut.

Med tanke på hur det blev i Storbritannien kan man, om man tycker att det här är bra, ändå ha gott hopp. I Storbritannien äter man i dag mer nötkött än man gjorde före krisen 1996. Minnet är kort, eller också tror man på att de åtgärder som myndigheterna och regeringen vidtar leder till att man vågar äta igen. Man äter ju väldigt gärna brittiskt kött i Storbritannien.

Anf.  106  AGNE HANSSON (c):

Vi är ju självförsörjande till ungefär 75 %. Det innebär att om vi fortsätter att äta lika mycket kött är vi beroende av import. Gör man då så att man intervenerar, fryser och lagrar köttet, och om det inte är något fel på det, kommer det då att dumpas på en marknad så att det även får en långsiktig effekt på den svenska marknaden också ur producentsynpunkt?

Det är klart att är man med i en gemensam marknad får man vara med och betala även om man inte har gjort något fel. Men jag tycker att det är rimligt att man också måste ta med de olika ländernas förutsättningar och hantera detta praktiskt. Jag menar att regeringens linje borde vara att verka för att vi inte får så stora begränsningar i vårt land på grund av de förutsättningar vi har här, alltså verka för undantag för Sverige i det här sammanhanget.

Anf.  107  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är ett stort problemkomplex. Naturligtvis måste jordbruksministern och andra ministrar ute i Europa göra något åt de akuta åtgärderna. Men jag tror samtidigt att man måste titta på det lite mer långsiktiga perspektivet. Därför skulle jag vilja ställa en fråga om möjligheten att öka EU:s ekologiska produktion.

Jordbruksministern var inne på att man skulle påbörja en diskussion om hur jordbrukspolitiken ska se ut i framtiden, det här med utvärderingen. I Vänsterpartiet tycker vi att det borde vara en självklarhet, när nu EU-kommissionen lägger fram vissa stolpar och vissa förslag till en förändring i jordbrukspolitiken, att man tittar på kravet på ökad ekologisk produktion. Det borde finnas med.

I vårt land har vi ändå 10 % ekologisk produktion. Vad jag vet finns det inte några sådana målsättningar inom EU. Jag hoppas att den svåra krisen inom nötköttsproduktionen leder till att hela EU:s jordbrukspolitik ses över och förändras i grunden. Hur ser jordbruksministern på det här? Kan man lägga in krav på mål för den ekologiska produktionen? Jag tycker att det borde finnas med. Borde inte Sverige som ordförandeland kunna driva det här?

Anf.  108  CARL G NILSSON (m):

Jag hade från början i den akuta BSE-krisen anledning att vara kritisk mot jordbruksministern. Jag tyckte då att hon var alltför självsäker. Det här var inte något problem för Sverige, vi behövde inte testa några djur och det var inte en sak för oss.

Men jag måste säga att jag numera har anledning att berömma departementet för det sätt man har skött diskussionen och haft den sans och måtta som jag efterlyste i det förra ärendet. Jag tycker att departementet har en riktig inställning. Möjligen finns det ett undantag i hanteringen, och det var statsministerns olyckliga uttalande om sylta i julhelgen. Det förbättrade inte situationen precis.

Men i de konkreta förslag som nu finns delar jag kritiken mot de mer långsiktiga eller medelfristiga förslagen att inte tillstyrka det här med kvoter och takbegränsningar. Det motarbetar faktiskt behovet av en rationalisering. Det hindrar duktiga rationella produktiva livsmedelsproducenter att utvecklas.

Däremot är jag kritisk till förslaget om att tillstyrka ytterligare stöd för den ekologiska odlingen. Vi har ju redan nu enorma subventioner till den typen av produktion. Att i det här läget ytterligare försämra konkurrenskraften för det konventionella jordbruket visavi det ekologiska tycker jag är fel. Om det är något bra läge för den ekologiska produktionen att se om sin marknad och att se om sina priser borde det vara just nu när man verkligen har läge att göra reklam för sina produkter, om det nu är så som det sägs att konsumenterna efterfrågar sådana produkter mer än vad det finns tillgång till.

Alltså: I princip tillstyrkan, men kritik mot just den delen.

Anf.  109  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag återkommer lite grann till det inlägg jag hade förra gången.

Vi får här bekräftat att det kostar bra mycket mer pengar, och det visste vi förut – en siffra på 726 miljoner euro till att börja med. Till att börja med är ju avsikten inte att utvidga budgeten, utan pengarna måste hämtas någonstans. Jordbruksministern säger att det redan finns något slags dragspel gentemot kandidatländerna eftersom tiderna och regleringarna inte är fastlagda. Det kan jag förstå. Men det är just där det finns. Att dra ned stödet till svenska bönder är den andra vägen. Några andra vägar kan jag inte se i det här sammanhanget. Man drar ned stödet till alla bönder, ska jag säga, inte bara svenska. Det innebär att eftersom det inte finns några stora lönsamhetsmarginaler måste man gå ut på marknaden och hämta detta med höjda matpriser.

Jag tror att man ska vara ganska klar och också tala om det för medborgarna i Europa. Jag tycker inte att det är en fel väg. Ska vi ha en konsumentaccepterad produktion kommer den att kosta. Min bedömning är att det inte finns de stora marginalerna att vi kan hämta hem detta hos producenterna. Det är en konsumentkostnad som vi ska vara tydliga med att den kommer och att den är värd sitt pris.

Vad som däremot är viktigt för vår del som försvarar svenska positioner är att vi ser till att vi inte får några konstruktioner där vår landsbygd drabbas på ett sämre sätt än den inom övriga Europa, utan att vi slår vakt om den lika konkurrensen. Det tycker jag är oerhört viktigt.

Vi går naturligtvis fria från kostnader i lantbruket när det gäller de direkta provtagningskostnaderna. Men när man börjar titta på systemet och drar ned produktionsersättningar gäller det över hela EU och också våra bönder. Självklart är det på det sättet.

Det är viktigt att man ser till att inte nationerna ute i Europa får möjlighet att på ett annat sätt kompensera sina bönder än vad vi gör. Då hamnar vi i en situation där vi inte kan producera till samma marknad på samma villkor. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi är tydliga på den punkten.

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först till Agne Hansson. Vi har precis den uppfattningen som Agne Hansson redovisade. Vi tycker att man ska ta hänsyn till de olika ländernas förutsättningar. Det betyder alltså att vi i Sverige som inte är självförsörjande, vi har 75 % självförsörjningsgrad, inte ska tvingas att dra ned. Det är den svenska uppfattningen.

Sedan är det klart att Agne Hansson har rätt i att det kommer att komma in billigt kött också i Sverige. Vi kan redan se det nu med både danskt och tyskt kött. T.o.m. till Irland har det kommit mycket tyskt kött. Det är också en liten parodi. Irland har ju så mycket kött själv, men det kommer in där.

Då blir frågan: Är det en prisfråga om man ska äta kött som man inte vet hur det riktigt är? Eller är det så att man är rädd för köttet därför att man tror att det är farligt? Kan den farligheten då tas bort om det är tillräckligt lågt pris? Det är en intressant frågeställning. Bara priset är tillräckligt lågt blir man inte rädd längre. Är det så? Det vet jag inte, men det kommer man att kunna se så småningom.

Sven-Erik Sjöstrand talade om långsiktig ekologisk produktion. Vi driver den frågan bl.a. i Cardiffprocessen. Vi gör det också tillsammans med Tyskland. Vi har haft överläggningar med Renate Künast. Jag är personligen inte främmande för att försöka sätta upp ett gemensamt mål i EU för ekologisk produktion. Vi har diskuterat det hon och jag. Vi är inte där än, men vi ska fortsätta den diskussionen.

Till toppmötet i Göteborg ska alla områden lämna in ett papper där vi ser över miljöintegreringen i respektive politikområde. Det papperet håller vi nu på med i jordbruks- och fiskerådet. På båda områdena är det viktigt att man gör detta.

Jag kan också säga att ärtodlingen på uttagen mark där jordbrukaren producerar det hela ekologiskt också är en del i detta. Då kommer jag över till Carl G Nilsson. Det är inte ytterligare stöd man får för denna ärtodling, som vi tycker ska inblandas med lite gräs, utan det betyder att man får producera ärtor på den uttagna marken. Men man får inget extrastöd för det.

Slutligen till Holger Gustafsson. Nej, jag menar inte, och jag sade inte det heller, att utvidgningen och ansökarländerna ska användas som dragspel. Det var just det jag inte sade. Man får skilja på de här två sakerna. Det är i varje fall den svenska uppfattningen att man inte ska skjuta på en tidpunkt på grund av BSE eller på grund av att BSE kostar. Utvidgningen och tidpunkten, som vi väl så småningom ska fastställa, lever sitt eget liv och BSE lever sitt. Sedan får vi försöka att hantera det finansieringsmässigt.

Jag delar uppfattningen att vi så långt det låter sig göra ska ha lika konkurrens. Det är också därför som vi har väldigt aktivt stött vad kommissionen sagt. Om det är så att ett land vidtar nationella åtgärder, dvs. utöver gemenskapsåtgärderna, måste man gå till kommissionen och få det notifierat. Det handlar ju om statsstöd till företag. Det måste bedömas, och det måste visa sig att det inte är konkurrenssnedvridande. Jag delar den uppfattningen.

Anf.  111  CARL G NILSSON (m):

Om man ändrar regelverket för den ekologiska odlingen i förhållande till den konventionella så att konkurrenssnedvridningen blir ännu större än vad den är kanske det inte kan kallas för stöd. Men man gynnar därmed den s.k. ekologiska odlingen i förhållande till den konventionella odlingen.

Jag har full respekt för alla konsumenter som vill köpa ekologiskt, och jag har full respekt för de bönder och producenter som väljer att producera ekologiskt. Vad jag är kritisk mot är att det samtidigt påstås att det skulle finnas något samband mellan ekologisk odling och ekologisk produktion och miljövänlighet, och ett samband mellan ekologisk odling och gynnande av biologisk mångfald. Det sambandet är det ytterst tveksamt att det finns, om det inte rent av är åt motsatt håll.

Anf.  112  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag delar inte Carl G Nilssons uppfattning i den här frågan. Oavsett vad vi tycker kommer vi i alla fall få se att fler och fler länder i spåren av krisen kommer att ansluta sig till ett mer ekologiskt synsätt. Jag har också uppfattningen att det är liktydigt med ett mer miljövänligt synsätt.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för beslut i ärende 4. Det är två frågor. Vi har hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens två ståndpunkter i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  114  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då är det punkten 5, som handlar om en lägesrapport. Den har vi dragit här tidigare. Det är både ramlagen för livsmedelslagstiftning och Europeiska livsmedelsmyndigheten. Jag tror inte att jag behöver kommentera det ytterligare.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Det är en fråga vi har haft uppe tidigare. Jag tror att vi i dag bara kan betrakta det som en rapport. Vi går ifrån den om det inte är någon som har en fråga. Det verkar det inte vara.

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till nästa punkt, som är WTO. Det är också en lägesrapport. Där vet jag att ni har fått ut en del material som jag hoppas är bra.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi hade inte den här delen med handelsministern, utan det var de andra frågorna för en stund sedan. Ordet är fritt om någon har en fråga till jordbruksministern med anledning av denna lägesrapport. Det är det inte. Då går vi vidare.

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då är det övriga frågor. Där har det tillkommit några. Det är först startstöd till unga jordbrukare, som Italien har begärt. Vi vet inte riktigt vad de vill, men vi får väl lyssna på dem.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Det är ingenting som föranleder något beslut på ministerrådsmötet. Det är som vanligt, att när en delegation begär att ta upp fråga blir den upptagen.

Däremot verkar b-punkten eventuellt vara en beslutspunkt. Det gäller medlemskap i Codex.

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det handlar om att vi ska anhängiggöra – det har med datum att göra – att vi kommer att skicka in en ansökan om att kommissionen vill bli medlem i Codex Alimentarius.

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vänsterpartiet tycker att det är bra med ett nationellt medlemskap. Det borde egentligen räcka att EU har ett observatörskap. Finns det en risk för att det här kommer att påverka de nationella medlemskapen på något sätt?

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det vet vi inte ännu. Det här är själva frågeställningen om att anhängiggöra ett medlemskap. Vad som sedan kommer är mandatet. Det blir en senare fråga. Där kan man välja olika vägar. Men alla länder kommer att fortsätta att vara medlemmar i Codex även i fortsättningen. Frågan är då: När ska kommissionen tala för alla, och när ska alla tala för sig själva? Den frågan får vi återkomma till. Det finns en generell svensk uppfattning att vi så långt det låter sig göras ska ha vår egen röst där.

Anf.  123  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det var just det jag ville markera. Det gäller att vi som nationellt parlament och som land har möjlighet att påverka. Det kan inte bara vara fråga om att kommissionen talar med egen röst.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vi har tagit del av ståndpunkterna. Sverige motsätter sig inte ett medlemskap här. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten.

Du kanske har några ytterligare ärenden?

Anf.  125  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är några ytterligare frågor. Vi kommer att få en information från kommissionen angående socker och vad som händer om vi inte orkar fatta något beslut om sockerregimen. Men det är bara en rapport från kommissionen. Avsikten är väl att trycka på oss lite grann så att vi ska orka att göra det så småningom.

Den andra frågan är från Italien och handlar om novel feed, dvs. foder och märkning av foder. Det är bara synpunkter som Italien har. De vill förmodligen påskynda kommissionens arbete, och det ligger väl i linje med den svenska uppfattningen.

Den tredje extrafrågan är från Storbritannien. Det handlar om mul- och klövsjuka som har brutit ut där. Det är mycket bekymmersamt också från ett svenskt perspektiv. SVA i Sverige ser väldigt allvarligt på det, inte minst därför att det upptäcktes på något underligt sätt. Det var inte slakteriet, inte bonden, utan det råkade vara en tjänsteman från Jordbruksdepartementet i Storbritannien som var på slakteriet och upptäckte detta sjuka djur. Det inger bekymmer, eftersom det kan ha förekommit sjuka djur på fler håll som inte har upptäckts. Tjänstemän är inte på alla slakterier och inspekterar.

Nästa punkt handlar om MUL-initiativet. Spanien har tagit upp frågan. Det handlar nog bara om att man är orolig i största allmänhet över detta. Samma dag ska allmänna rådet ha denna fråga på sin dagordning.

Så långt jordbruksfrågorna.

Sedan kommer vi också att byta skepnad i slutet av jordbruksrådet och bli fiskeråd. Vi ska få en information från fiskekommissionär Fischler om Marockoavtalet, som har gått väldigt dåligt, minst sagt. Han vill ha lite vägledning för hur han ska kunna gå vidare. Det kommer vi att ta upp då.

Anf.  126  CARL G NILSSON (m):

Vad menas med ”dåligt” i detta sammanhang?

Anf.  127  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Man kommer inte överens. Det går inte att få någon uppgörelse. Det har nu hållit på ett längre tag. Man har försökt att få en uppgörelse mellan EU och Marocko. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Nu har Marocko presenterat jag tror det är fyra olika alternativ som vi kommer att få – inte ta ställning till, för det handlar inte om det – presenterade för oss för att vi ska se om det finns någonting där som vi tycker är bättre än annat.

Där är den gamla svenska uppfattningen att vi ska ha ett avtal. Alternativet är att det inte blir något avtal alls. Det betyder i sin tur att Spanien måste ta bort en stor del av sin fiskeflotta. Det kommer man att ta bort med hjälp av EU-pengar. Det var också någonting som Nicemötet uttalade. Var det så att det inte gick att få ett avtal så fick det bli så.

Men vi är inte där riktigt än. Det finns fortfarande ett antal alternativ som Marocko nu har lagt fram och som kommer att presenteras av Fischler.

Anf.  128  CARL G NILSSON (m):

Det är väl lämpligt att påminna om det som har sagts här vid bordet tidigare. Det är tveksamt om vi som medlemmar i EU med gemensamma pengar ska betala för de spanska och portugisiska fiskarnas möjligheter att få fiska i Marocko.

Anf.  129  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Också fiskepolitiken är gemensam. Jag tror att det skulle vara utomordentligt svårt om det blev ett avtalslöst tillstånd att då inte gå in och stötta Spanien i en avveckling av delar av fiskeflottan, om det var det Carl G Nilsson menade att vi inte skulle göra. Det var också slutsatserna från Nice. Det fick bli så om vi inte fick något avtal.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Det sista ärendet med Marocko har vi diskuterat tidigare väldigt ingående. Vi har väl våra principiella ståndpunkter, men samtidigt inser vi också realiteterna när det gäller de här frågorna.

Anf.  131  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi har sagt från svensk sida att vi vill ha ett avtal som tillgodoser både EU och Marocko. Det ligger också i en svensk uppfattning att när ett land i EU har varit inne i ett annat land, i det här fallet för att fiska, och det landet vill ha tillbaka sin rätt att fiska på sitt eget vatten, är det inte särskilt konstigt från en svensk utgångspunkt. Då ska vi försöka att göra så att båda blir nöjda, om det nu går.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt om det finns ytterligare någon fråga till jordbruksministern. Om inte tackar vi för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  Utrikesrådet FRANK BELFRAGE 2

Anf.  4  Ambassadör GUNNAR LUND 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Ambassadör GUNNAR LUND 3

Anf.  7  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  11  LARS OHLY (v) 3

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  13  LARS OHLY (v) 4

Anf.  14  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 4

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  18  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  19  LARS OHLY (v) 6

Anf.  20  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  23  Utrikesministern ANNA LINDH (s) 8

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  25  LARS OHLY (v) 8

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  29  LARS OHLY (v) 9

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  31  LARS OHLY (v) 9

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 9

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  36  CARL ERIK HEDLUND (m) 10

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  38  LARS OHLY (v) 10

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  42  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 11

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  46  LARS OHLY (v) 12

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  52  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON 13

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  55  LARS OHLY (v) 14

Anf.  56  Rättschef OLLE ABRAHAMSSON 15

Anf.  57  LARS OHLY (v) 15

Anf.  58  YVONNE RUWAIDA (mp) 16

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  60  LARS OHLY (v) 16

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  63  LARS OHLY (v) 17

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  65  Ambassadör GUNNAR LUND 17

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  70  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  72  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  74  CARL ERIK HEDLUND (m) 21

Anf.  75  LARS OHLY (v) 21

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  77  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 21

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  79  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  83  LARS OHLY (v) 24

Anf.  84  AGNE HANSSON (c) 25

Anf.  85  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf.  86  CARL ERIK HEDLUND (m) 25

Anf.  87  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  89  MIKAEL ODENBERG (m) 26

Anf.  90  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  92  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 29

3 §  Jordbruk 30

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  100  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  101  CARL G NILSSON (m) 32

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  105  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 33

Anf.  106  AGNE HANSSON (c) 35

Anf.  107  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 35

Anf.  108  CARL G NILSSON (m) 35

Anf.  109  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 36

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  111  CARL G NILSSON (m) 38

Anf.  112  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  114  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  123  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  125  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  126  CARL G NILSSON (m) 40

Anf.  127  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  128  CARL G NILSSON (m) 40

Anf.  129  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  131  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 41