Fredagen den 23 april 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:29

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från informellt ministermöte den 16 och17 april 2004 (Gymnich)

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 april 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Till att börja med vill jag hälsa Björn Hamilton välkommen som ny suppleant. Välkommen till EU-nämnden.

Vi har nu att gå över till punkten Allmänna frågor och yttre förbindelser. Jag hälsar utrikesministern med medarbetare välkomna.

Vi gör som vanligt och börjar med rapporten.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först säga att rådsmötet på måndag också behandlar ett stort antal utvecklingsfrågor, som ni har sett på agendan. Dessa frågor kommer att föredras av statssekreterare Annika Söder. Det är också en del handelsrelaterade frågor på dagordningen. De kommer näringsministern att informera om senare i dag.

Nämnden har fått en rapport från Gymnichmötet. Jag gör som vanligt bara lite korta kommentarer.

Vid mötet diskuterades Kosovo, Irak, Mellanöstern, effektiv multilateralism och ASEM-utvidgningen. Eftersom frågorna om Mellanöstern och Kosovo ska diskuteras också vid GAERC-mötet på måndag återkommer jag till dessa.

I övrigt var det av naturliga skäl inga formella slutsatser som antogs vid Gymnichmötet. Men med anledning av det möte som varit mellan president Bush och premiärminister Sharon enades vi dock om ett ordförandeuttalande.

När det gäller Irak fanns det enighet om behovet av en ny säkerhetsrådsresolution. Det fanns också ett brett stöd för att FN måste ges en viktig roll i övergångsprocessen och i återuppbyggnadsarbetet. Kommissionär Patten och den höga representanten Solana förklarade svårigheterna med att utarbeta EU:s Irakstrategi innan man visste vilken roll FN skulle få i Irak.

Ingen argumenterade vid mötet för att skjuta upp datumet för maktöverlämnande, alltså den 30 juni. Flera ministrar välkomnade tanken på att anordna en internationell konferens om Irak. Flera av ministrarna betonade också vikten av att förmå Iraks grannländer att bidra till en positiv utveckling.

Vidare var det en diskussion om effektiv multilateralism. Det kretsade framför allt kring frågan om hur FN:s roll kunde stärkas och hur man kunde få USA att engagera sig i det multilaterala samarbetet.

En förstärkt EU-kapacitet beträffande krishantering angavs av många som EU:s viktigaste bidrag till FN. Ordförandeskapet informerade om arbetet med EU:s bidrag till Kofi Annans högnivåpanel för FN-reformen.

Vi hade också en diskussion om ASEM:s utvidgning och om Burmas deltagande vid toppmötet som hålls i oktober. Det fanns en enighet om att Burma måste uppvisa tydliga resultat i arbetet med mänskliga rättigheter och demokratifrågor för att kunna bli medlem i ASEM.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

I sammanfattningen som vi har fått står det att ordföranden Cohen under avsnittet Effektiv multilateralism sammanfattade frågan om hur EU bäst kunde stötta FN, i synnerhet genom snabbinsatsstyrkan. Jag undrar bara vad utrikesministern sade om Sveriges hållning i den frågan och om Sveriges åtagande och bidragande i det sammanhanget.

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just i den diskussionen tog jag inte upp frågan över huvud taget. Däremot har jag tagit upp den i andra sammanhang.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner därmed rapporten.

Vi går nu in på det kommande ministerrådet. Vi har nu fått ett antal A-punkter på bordet. Jag föreslår att vi tar dem på slutet, så att ledamöterna får möjlighet att gå igenom dem, och att vi helt enkelt börjar med punkten Resolutioner, beslut och yttranden.

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Punkt 3 är en standardpunkt för anmälan av resolutioner och annat från Europaparlamentet. Det kanske finns någon fråga kring det.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det inte finns någon fråga godkänner vi informationen.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa punkt är också en stående dagordningspunkt. Den föranledde inte några kommentarer vid rådet.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den.

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa punkt är Uppföljning av Europeiska rådet den 25–26 mars 2004. Det är endast en informationspunkt. Ordförandeskapet kommer att redogöra för hur man tänker genomföra slutförhandlingarna för en överenskommelse om ett nytt fördrag och hur man ska kunna nå resultat senast vid toppmötet i juni. Men jag förväntar mig inte någon substansdiskussion över huvud taget utan en information från ordförandeskapet om läget.

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp):

Mer konkret: Har ordförandeskapet gett ut till exempel någon lista på utestående frågor, de frågor som de tänker koncentrera sig på?

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns ingen lista ännu.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då godkänna informationen.

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa punkt är EU-utvidgningen. Det är också en informationspunkt. Kommissionen kommer att rapportera om förberedelsearbetet inför anslutningen. Läget inför den 1 maj anses generellt vara mycket gott, och de nya medlemsstaterna har, kan man konstatera, nått en hög grad av anpassning till EU:s regelverk.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Vi går nu över till rubriken ”Yttre förbindelser”.

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först är det relationen med Afrika. Jag förväntar mig att rådet ska diskutera relationen EU–Afrika mot bakgrund av tre nyligen genomförda ministertrojkor: mellan EU och Afrikanska unionen, mellan EU och Sydafrika och mellan EU och Etiopien och Eritrea.

Efter det att EU–Afrika-dialogen förra året avbröts på statschefsnivå på grund av oenighet om Zimbabwes deltagande är sättet att ha ministertrojkor som genomför möten ett sätt att fortsätta dialogen med Afrika.

Ett positivt resultat från mötet mellan EU och Afrikanska unionen var att man antog en gemensam deklaration om effektiv multilaterialism. De afrikanska staterna understryker FN:s roll och betonar vikten av ett nära samarbete med FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Det får nog ses som ett framsteg att de understryker betydelsen av det.

Den svenska regeringen lägger stor vikt vid dialogerna med de afrikanska staterna. Det är av vikt att dialogen återspeglar den breda relation som vi har till Afrika, med utvecklingssamarbete, frågor om demokrati och mänskliga rättigheter och stödet till konflikthantering på den afrikanska kontinenten. De slutsatser som rådet förväntas anta understryker denna breda kontaktyta och de olika relationerna. Det tycker vi från regeringens sida är bra.

Sydafrika spelar en nyckelroll på den afrikanska kontinenten. Det var ett lyckat ministertrojkamöte där man beslutade att inrätta årliga politiska konstellationer mellan EU och Sydafrika.

Som sagt var det också ett trojkamöte med Etiopien och Eritrea för att diskutera den fortsatta fredsprocessen mellan länderna. Tyvärr accepterar Etiopien fortfarande inte gränskommissionens beslut fullt ut. Men de uttrycker i alla fall en beredskap för en dialog. Eritrea, som tidigare inte velat träffa FN:s sändebud över huvud taget, sade nu att man kunde tänka sig att ta emot honom, förutsatt att hans mandat tydliggjordes. Det är ju ett steg framåt.

EU:s besök i Eritrea och i Etiopien var ett tydligt uttryck för det stöd för FN:s ansträngningar att driva fredsprocessen framåt som EU stöder sig på. Vid rådsmötet kommer vi att diskutera hur vi kan arbeta vidare med frågan.

Givet den fortsatt mycket svåra humanitära situationen i Darfur i Sudan avser jag att resa den frågan på rådsmötet. Jag tänker betona vikten av att EU ger sitt fulla stöd till de ansträngningar som görs från FN:s och Afrikanska unionens sida för att hitta en snabb lösning på situationen i Darfur.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vet inte om jag är den enda som har talförmåga i dag.

Vid det här mötet är det också ett associationsråd med Marocko. Det vore ju naturligt att ta upp frågan om Västsahara både på den punkt som utrikesministern just redogjorde för och/eller i associationsrådet. Min fråga är alltså om Sverige kommer att aktualisera Västsaharafrågan. Den så kallade Bakerplanen finns ju sedan tidigare. Det förefaller av dubbla skäl att vara ett bra tillfälle att ta upp frågan när frågan om den regionen nu tas upp.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi har inte från svensk sida planerat att ta upp den frågan. Däremot planerar jag att ha bilaterala överläggningar med Spanien i frågan. Men det är möjligt att det är någon annan som tar upp den.

Den här punkten kommer att ha sin utgångspunkt i trojkans arbete, resultatet av den och hur vi kan gå vidare. Vi har inte planerat att ta upp något utöver detta med situationen i Darfur.

Anf.  19  PER ROSENGREN (v):

Jag håller med Carl B Hamilton om att det kanske vore lämpligt om Sverige på något sätt tog upp den frågan. Marocko har inte visat på särskilt stor beredvillighet att gå till mötes de försök som har gjorts för att lösa problematiken i Västsahara. Jag tycker att det vore lämpligt att Sverige väcker frågan.

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska överväga det.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt, Förbindelserna med Ryssland.

Anf.  22  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas diskutera relationen med Ryssland inför toppmötet den 21 maj i Moskva. Toppmötet kommer att fokusera på framtagande av handlingsplaner kring de fyra samarbetsområden som har identifierats vid toppmötet förra året i S:t Petersburg.

Kommissionen har tagit fram ett förslag till handlingsplan för varje enskilt område. Det har ni delgivits, är jag informerad om. Förslaget anger ett brett antal frågor där EU vill utveckla samarbetet med Ryssland. Diskussionerna kring detta kommer nu att vara i ett inledande skede. I nästa steg väntar förhandlingar med den ryska sidan.

Framtagandet av handlingsplanerna har länge överskuggats av den utestående frågan om partnerskaps- och samarbetsavtalets utsträckning till de nya medlemsländerna, som nämnden vet. Ett misslyckande i den här frågan skulle innebära ett allvarligt bakslag för relationerna och ändra förutsättningarna för toppmötet, måste man nog konstatera.

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

I samband med att utvidgningen nu blir mer och mer en realitet har vissa spänningar kunnat noteras mellan EU och Ryssland och mellan Ryssland och en del nya medlemsstater, inte minst de baltiska staterna. Förra gången vi träffades redogjorde utrikesministern för ett misslyckat toppmöte under det italienska ordförandeskapet.

Hur ser utrikesministern på Rysslands tveksamhet och internationella agerande även vad gäller Cypernfrågan. Hur är förhandlingsläget mellan Bryssel-EU och Moskva-Ryssland? Går man sin egen väg eller vänder man sig mer mot USA? Hur pass goda är förutsättningarna att mer konkret börja gå vidare på de olika väldigt viktiga samarbetsområdena där man behöver komma framåt? Det är en massa konkreta saker som EU nu vill åstadkomma. Men hur är stämningsläget sammantaget?

Anf.  24  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag måste nog ändå generellt säga att stämningsläget är mycket gott. Det finns en hög ambition både hos EU och hos Ryssland att fortsätta att utveckla samarbetet. Jag tror inte att man ska utgå från något annat än att man kommer att hitta en lösning på de olika uppfattningar som för närvarande finns om hur man ska formulera frågan om utsträckningen till de nya medlemsländerna. Det pågår ett intensivt arbete, och man kommer även inför det här rådsmötet att fortsätta söka efter sätt att hantera den här frågan. Vad det handlar om är naturligtvis att hitta någon skrivning som är acceptabel för framför allt de baltiska staterna och även för Ryssland. Det är naturligtvis en tuff diskussion som pågår in i det sista, men jag utgår från att man i slutändan ändå kommer att ena sig kring någonting.

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp):

EU:s agerande gentemot Ryssland har länge präglats av en flykt till framtiden. Man talar om hur bra den avlägsna framtiden och relationerna ska vara, men man har väldigt svårt att vara konkret i närtid. Det här är ju ett steg i rätt riktning. Men när jag läser avsnittet om energi tycker jag att det är bekymmersamt. Det är olja, gas och kärnbränsle som Ryssland säljer till EU, och ekonomin är väldigt beroende av oljepriserna som går upp och ned. Ur EU:s synpunkt vore det bra om man inte bara var så inriktad på energi i den ryska politiken att man blir ytterligare beroende av energi. EU:s agerande gör att Ryssland blir ännu mer energifokuserat. Det vore bättre att gå den andra vägen.

Jag blir bekymrad av två skäl. Dels ska man ha gemensamma energistrategier, dels ska man bygga gemensamma projekt på energiområdet. De gemensamma projekten har ju ofta inriktningen, som jag har sett, att man ska knyta ihop Ryssland med Västeuropa. Det innebär att Västeuropas elförsörjning ska tillfredsställas med ryska kärnkraftverk.

Det som jag egentligen tycker är det bekymmersamma här är att vi inte tar upp det som är det stora hotet mot Sverige, Finland och Baltikum, nämligen de fyra reaktorerna utanför S:t Petersburg. De är ju lika farliga, kanske till och med farligare än vad Ignalina var. Det är ett jättestort folkhälsoproblem för Östersjöområdet med dessa fyra reaktorer utan skyddshölje. Två av dem är av Tjernobyltypen och två är lite mer moderna.

Jag vädjar till utrikesministern att ta upp den här frågan. Eftersom EU ställde de krav som man gjorde på högre säkerhet i Ignalina för Litauens medlemskap, måste vi nu driva den här frågan gentemot Ryssland.

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har ingen annan uppfattning. Visst är säkerheten kring kärnkraftverken en väsentlig fråga. Den finns också med bland punkterna. Det är en särskild punkt: ”Nuclear safety, including the relaunch of the joint working group and an exchange of positions on the safety of, and alternatives to, first generation nuclear reactors.” Det är ju precis det som det handlar om.

När det i övrigt gäller handelsrelationsfrågorna är det kanske bättre att ta upp dem när näringsministern kommer hit.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Det är riktigt att det finns med som en punkt. Men när jag läser de andra punkterna ser jag att det är dubbla budskap, för å andra sidan ska man binda ihop det ryska elnätet med resten av Europa, som jag sade tidigare. Det gynnar ju en fortsatt drift av de här kärnkraftreaktorerna. Vad jag är ute efter är mer att Sverige, tillsammans med Finland och de andra Östersjöländerna, ska lyfta upp detta som en prioriterad fråga, inte bara som en av flera på energiområdet. Det som jag vädjar till utrikesministern är att hon vid mötet ska ta upp att detta är en prioriterad fråga.

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är en prioriterad fråga från svensk sida. Därför tas frågan inte bara upp i det generella EU–Ryssland-samarbetet, utan det är en av de stora frågorna i det nordisk-baltiska och ryska samarbetet. Där är frågan högprioriterad, och jag har uppfattningen att det måste den vara. Den finns också med i EU-samarbetet. Jag har svårt att tro att inte också de andra EU-länderna ser den som en prioriterad fråga i det generella EU-samarbetet med Ryssland.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går nu vidare till Fredsprocessen i Mellanöstern.

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Händelsutvecklingen den senaste veckan har oundvikligen kommit att ställa EU och dess medlemsstater inför delvis nya utmaningar. Mötet mellan president Bush och premiärminister Sharon i Washington har ju aktualiserat frågan vad EU kan göra och bör göra ytterligare för att bidra till en fredlig lösning.

Utgångspunkten för en lösning ligger fast, enligt EU:s uppfattning. Det finns inga alternativ till förhandlingar direkt mellan parterna på basis av 1967 års gränser, det vill säga säkerhetsrådets resolutioner 242 och 338 och principen om land för fred. De här principerna kan aldrig åsidosättas annat än genom parternas samförstånd.

Vid förra helgens informella utrikesministermöte diskuterade jag och mina EU-kollegor utvecklingen. EU är överens om att ett israeliskt tillbakadragande från Gaza och delar av Västbanken kan utgöra ett viktigt och välkommet steg, men tillbakadragandet måste kopplas till ett genomförande av färdplanen, som i sin tur kräver att det sker i samordning med den palestinska myndigheten.

Situationen i Gaza efter ett eventuellt tillbakadragande kommer att kräva samarbete och samordning. Lag och ordning kommer att vara ett prioriterat område. Det pågår ett intensivt arbete med att undersöka vad EU kan hjälpa till med. Det kan handla om hjälp med polisutbildning, fortsatt och eventuellt utökat bistånd och också undersökning av nya behov som kan uppstå.

Vi anser att EU har en viktig uppgift att se till att kvartetten tar sitt ansvar som ett slags sammanhållande kraft för de internationella ansträngningarna. För att det ska kunna ske bör ett ministerrådsmöte äga rum snarast möjligt, i vart fall inom den närmaste framtiden.

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

USA har för en tid sedan proklamerat en bredare Mellanösternpolitik som inkluderar också Irak och de andra länderna. Mina frågor ansluter sig lite grann till hur EU ser på det förhållandet. Vi måste väl ändå förhålla oss till det. Även om vi vill fokusera starkt på färdplaner och på just Israel och Palestina, är det en realitet att den bredare Mellanösternpolitiken finns där, och det är viktigt hur EU ser på denna.

I det sammanhanget vill jag också påpeka att vi i dag kan se att fler och fler länder drar sig ur Irak. Efter Spanien har det följt ett antal ytterligare länder. Detta försvagar den allians som är en viktig del av världssamfundet och dess roll i den här politiken. Hur ser EU på den risken?

Beroende på valutgångar och annat kan man i en förlängning se att kanske till och med USA drar sig ur Irak. Hur resonerar EU kring riskerna i den framtida utvecklingen i ett bredare perspektiv än enbart Palestina- och Israelfrågan?

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det är ganska uppenbart – och jag har varnat för det tidigare – att Israel hela tiden har haft för avsikt att annektera stora delar av Västbanken och göra det till en del av Israel. Man tänker låta palestinierna bo i ett antal städer på Västbanken och i Gaza och sedan kalla det för en stat, samtidigt som man behåller de delar av Västbanken som man sedan tidigare har velat behålla.

Det är ganska enkelt. Israelerna har byggt upp en infrastruktur på Västbanken ända sedan 1995. Man har lagt ned miljarder dollar på att bygga bosättningar, säkerhetsvägar, tunnlar och allt möjligt. Det är ganska tydligt vad avsikten har varit. De har inte investerat dessa pengar för att sedan lämna Västbanken.

EU har hela tiden kritiserat utbyggnaden av bosättningar, men man har aldrig agerat. Det har ändå på marken gjorts förändringar som är så tydliga att det borde ge en signal till omvärlden om Israels avsikter. Separationsmuren är ett led i detta. Ändå känns det som att omvärlden bara blundar.

I morse dödades tre medlemmar i Yasir Arafats organisation al-Fatah av en grupp förklädda israeler. I Qalqilya på norra Västbanken uppträdde israeler som palestinier och anlände i en anonym bil. Det var också ett statsbeställt mord, precis som andra mord på palestinska ledare och politiker.

Palestinierna befinner sig i en omöjlig situation där de inte kan försvara sig mot en ockupationsmakt som har en armé, pansarvagnar och helikoptrar och sådant som man mördar människor med, medan palestinierna inte har någonting att försvara sig. Det här är ju ett krig och ingenting annat. Det blir nästan absurt när EU och europeiska länder vägrar att agera.

I politik måste man ibland använda olika verktyg. Ett verktyg är olika former av sanktioner. Sedan kan man alltid diskutera vilka sanktioner som man ska överväga.

Europaparlamentet har nyligen sagt att man vill att EU:s associeringsavtal med Israel ska suspenderas. Jag undrar om inte Sverige kan stödja Europaparlamentet i den uppfattningen eller ta en diskussion om vilka verktyg vi vill använda för att verkligen åstadkomma en förändring.

Tyvärr är det så att när omvärlden bara säger ifrån muntligt ger man egentligen Israel grönt ljus för att mörda palestinska ledare och för att annektera halva Västbanken och östra Jerusalem för att göra det till en del av Israel. Det är detta som är den tydliga politiken.

Jag tycker att det är dags att omvärlden börjar att agera, och inte bara med ord utan också med reell handling.

I fallet Sydafrika var det sanktioner som ledde till att apartheidpolitiken upphörde. Jag tror att man måste använda sig av olika typer av sanktioner. Sedan kan man alltid diskutera vilka, i vilken omfattning och vad som är mest ändamålsenligt, och den diskussionen borde starta nu.

Kan man få respons på detta? Eller är det det gamla vanliga, att vi aldrig ska använda annat än ord?

Anf.  33  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller EU:s Mellanösternpolitik har jag haft anledning att tidigare redogöra för olika aspekter av den politiken. Det är viktigt att inse att EU:s relation till arabvärlden och till det vidare Mellanöstern är mångfasetterad. Vi har flera mekanismer att arbeta med, och samtliga är viktiga. En av huvuduppgifterna är ju att verka för en utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i regionen.

Detta är bakgrunden till att EU utvecklar sitt samarbete med arabförbundet och med de enskilda länderna. Ett av skälen till att jag själv åkte till Tunis för att träffa arabförbundets utrikesministrar var att utifrån svenska utgångspunkter undersöka, diskutera och klargöra på vilket sätt vi kan agera för att stärka EU:s agerande i det vidare Mellanösternperspektivet.

Den senaste utvecklingen när det gäller just Palestina- och Israelkonflikten ger oss ju incitament till att agera för att regionen och de omgivande länderna ökar sitt engagemang för att åstadkomma fred, eftersom det är en betydelsefull fråga för arabstaterna. Det ger oss möjlighet att fördjupa vårt samarbete med dessa länder. Det har ju också betydelse för det vidare uppdraget, nämligen det som gäller reformering av hela regionen.

Det här är ett brett fält att arbeta på. Vi tror att konflikten mellan Israel och Palestina är en avgörande faktor i det större sammanhanget, både som ett enskilt problem att lösa och som en möjlighet till ett vidare agerande. Det ger oss en gemensam plattform att arbeta utifrån tillsammans med regionen, och det ska vi utnyttja. Det är ett positivt sätt att i en krissituation förhålla sig till det långsiktiga perspektivet.

Till Yvonne Ruwaida vill jag säga att EU gör ju mycket mera än att bara prata, det måste jag faktiskt understryka. EU är trots allt på olika sätt mycket aktivt i det här området och i hela regionen. Det viktigaste just nu är att EU måste agera via kvartetten och säkerställa att kvartetten tar ett ledande ansvar för den fortsatta utvidgningen.

Som jag sade pågår det ett intensivt arbete med att kartlägga på vilket sätt EU konkret kan agera i det uppkomna läget och vid ett eventuellt tillbakadragande från Gaza. Det handlar om ett mycket konkret agerande och inte så mycket om att prata. Jag anser att EU har en oerhört stor möjlighet och ett ansvar för att vara en aktör.

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi återkommer ständigt till den här frågan. Det är ständigt nya tragedier och kanske ibland även någon öppning som tillkommer.

När det gäller tillbakadragandet från Gaza är det helt rätt som utrikesministern säger, att det finns anledning att konkret och aktivt engagera sig på olika sätt.

Jag instämmer i utrikesministerns beskrivning av de förmågor och det kontaktnät som EU har som man skulle kunna sammanfatta med att det finns en plattform. Men frågan är hur man tänker använda EU:s plattform för att bli en pålitlig och långsiktig aktör.

När USA träder in på banan blir det en väldigt stor dominans. Ibland känns det som att EU inte vill tillhandahålla sin plattform genom att tillsammans med USA skapa en gemensam förståelse och göra en gemensam aktion. Jag tycker att det verkar som att man är mån om att distansera sig, och det är olyckligt.

På samma sätt som vi slogs för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati i Öst- och Centraleuropa var detta ständigt som ett landmärke för hur vi skulle förhålla oss. Vi har talat om det tidigare, att vi i hela synen på Mellanösternkonflikten måste inse att det finns länder i regionen som inte accepterar Israel. Detta gör att EU måste agera konsekvent.

Samtidigt som EU:s utrikesministrar har mötts har Bush och Sharon haft ett möte, och det visar ju USA:s dominans. Det är viktigt att vi i stället försöker att få ett EU som går i takt, använder sig av FN-resolutioner och annat och blir lite mer aktivt.

Jag tror att en av förklaringarna är att det finns spänningar inom EU som gör att man inte kommer så långt fram som man skulle behöva göra.

Det är viktigt att Sverige håller hårt på sina tidigare uppfattningar som vi har diskuterat i nämnden – värnandet av mänskliga fri- och rättigheter och en tydlighet i den dialog som EU måste föra och i det ansvar som EU måste ta i regionen. Man ska inte bara försöka distansera sig från USA utan i stället försöka att hitta det som förenar.

Anf.  35  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag fick inte svar på min fråga hur EU ser på den pågående processen. Alltfler länder lämnar nu Irak, och därmed försvagas den del som utgör västalliansen. Det innebär att USA blir stående ganska ensamt till slut. Detta måste EU ändå förhålla sig till.

Det borde tvärtom vara så att världssamfundet i form av FN kommer in i konflikten och visar ett bredare engagemang i den här frågan, så att inte fokus på USA blir så starkt. Det måste vara ett intresse för EU att behålla den kontakten.

Men hur ser man på det här? Diskuterar man den frågan inom EU? Vad gör vi när det blir en fokusering i Irakkonflikten som förvisso också påverkar Palestina och Israel. Det är en nyckelfråga, och hur man agerar i Irak inverkar ju på detta eftersom det handlar om samma parter. Hur diskuteras det här inom EU? Det kan ju rimligen inte lämnas utanför.

Anf.  36  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en ständig dialog med personer i ett antal länder i Mellanöstern, i Egypten, Syrien, Libanon med flera länder. De har en vilja att agera politiskt, men när jag pratar med dem är de mer nedslagna än någonsin. De känner att det är väldigt svårt att jobba för demokrati med eskaleringen av situationen både i Israel–Palestina och i Irak.

Arabstaterna använder kriget mot terrorism för att slå till mot oliktänkande i sina egna länder. Det finns en rädsla hos folk som tidigare har varit aktiva att engagera sig därför att då kanske man blir misstänkliggjord för att vara terrorist och hamnar i fängelse. Man är mer rädd för att engagera sig i dag i Syrien, Egypten och Libanon än någonsin.

Demokrati kommer underifrån, inte av att utrikesministern träffar andra utrikesministrar på arabtoppmötet. Demokrati kommer från människor. Situationen i Mellanöstern är nu sämre än någonsin när det gäller potentialen att utveckla demokrati.

Ibland tycker jag att diskussionen i Sverige är så otroligt världsfrånvänd att det nästan blir absurt. Man måste fokusera på att kriget mot terrorism inte får leda till att länder använder det för att kränka mänskliga rättigheter i sina egna länder och avskaffa rättstryggheten för människor.

Man bör återigen uppmärksamma sådana frågor som yttrandefrihet och organisationsfrihet. Det är dessa rättigheter som har hotats av kriget mot terrorism.

Sedan vill jag bara kort nämna Gaza. Jag är livrädd för att Israel håller på att slå sönder hela Gaza. Det är redan så söndertrasat att det inte är sant. Jag är rädd för att man slår sönder Gaza ännu mer och mördar fler innan man lämnar området. Det som man lämnar kommer att vara ett av världens mest tätbefolkade områden som är helt miljöförstört. Marken och vattentäkter är helt förstörda och trångboddheten är stor. Alltså: Vad är det man lämnar efter sig?

Under det här året, innan Israel avser att lämna Gaza, ska Israel få hålla på som man vill? Antalet aktioner från Israel i Gaza har aldrig varit så många som nu, fastän antalet självmordsbombare är lägre än på ganska länge. Det finns alltså mycket att agera för.

Jag tycker att det är absurt att kvartetten ska agera när USA har uttryckt sig som man har gjort. Man har ju frångått de viktiga principer som EU står bakom, att det är Israel och Palestina som tillsammans måste bestämma om man vill göra avsteg från 1967 års gräns.

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp):

Pågår det någon diskussion om internationell militär eller halvmilitär närvaro i EU-regi när Israel har lämnat Gaza? Kan utrikesministern säga någonting om Göran Perssons planerade samtal med George Bush i den här frågan?

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är självklart att EU inte distanserar sig från USA, inte när det gäller den övergripande målsättningen att arbeta för fred och demokratiutveckling i hela den arabiska världen. Vi har olika möjligheter och mekanismer att använda oss av, och det är det som är det värdefulla, att EU har sina förutsättningar och USA har andra. Det viktiga är att se det som en enhet, som ett gemensamt agerande från den demokratiska delen av världen för att fylla en positiv och konstruktiv roll i den här regionen.

Inom EU diskuterar vi ju inte vad de enskilda länderna gör i Irak. Vad vi diskuterar är vad EU kan göra i Irak, och det har jag haft anledning att redovisa inför de diskussioner som har varit i ministerrådet. I det sammanhanget vill jag bara understryka att det är självfallet ett intresse för EU att FN kommer in i Irak och spelar en aktiv roll där. Det har varit en av de slutsatser som har dragits i diskussionerna inom EU, som vi har diskuterat här i nämnden och som jag har fått stöd för att agera utifrån i ministerrådsmötet.

Militär närvaro i Gaza är naturligtvis en öppen fråga. Det ingår i övervägandet av att analysera vad ett eventuellt återdragande kan kräva för olika typer av insatser. Säkerhetsfrämjande insatser är säkerligen något av det som man måste överväga, men det är nu för tidigt att säga någonting om i vilka former.

Vad statsminister Göran Persson ska säga till George Bush kan jag här inte redovisa för, dels för att jag inte vet det, dels för att jag inte vet om det är någonting som måste godkännas av EU-nämnden.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det är en riktig slutsats. Då finner jag sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare till punkten om västra Balkan.

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Diskussionen om västra Balkan kommer främst att handla om situationen i Kosovo, och det är naturligtvis i ljuset av meningsutbytet vid det informella ministermötet förra helgen.

EU stöder fortsatt till fullo den FN-leddda standards before status-processen som ska leda fram till diskussioner om Kosovos framtida status.

Den politiska processen måste dock aktiveras. Det provisoriska självstyret måste å ena sidan ta ett större ansvar och bli mer delaktigt i den politiska processen. Å andra sidan bör frågan om decentralisering aktualiseras – detta för att möta rimliga Kosovoserbiska krav.

Målet att återskapa ett multietniskt Kosovo ligger kvar. Prioriteringarna i närtid kommer att vara inriktade på säkerheten för minoriteter, återuppbyggnad av förstörd egendom och naturligtvis att ställa de ansvariga för våldet inför rätta.

Flera av EU:s medlemsstater – däribland Sverige – förespråkar en större roll för EU i Kosovo. Kosovo är en del av Europa och i hög grad en europeisk säkerhetsfråga. EU kommer att finnas kvar efter det att FN har lämnat Kosovo, och EU kan bidra till att dra upp riktlinjer och ingjuta en känsla av att det finns en tydlig politisk inriktning. Det är viktigt att Kosovo snabbt styrs in i en mera dynamisk process än den destruktiva som vi har sett på senare tid.

Vid rådsmötet kommer även kort att beröras den första omgången av presidentvalet i Makedonien. Regeringen välkomnar att valet kunde genomföras i en demokratisk och rättvis process. Det är dock av stor vikt att valdeltagandet vid andra omgången av valet blir tillräckligt högt, det vill säga att det måste bli över 50 %.

Makedonien står inför stora utmaningar. Bland annat måste man genomföra en omfattande decentralisering inom ramen för Ohridavtalet. Man måste också klara av presidentvalet för att åter kunna koncentrera sig på genomförandet av alla de nödvändiga reformerna.

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara understryka och instämma i de formuleringar som är utskickade från Utrikesdepartementet. Att det samtidigt finns en medlemskapsansökan från Kroatien och förhoppningsvis en färdig avi som visar att beslut ska kunna fattas om att påbörja medlemskapsförhandlingar utgör ju en morot som visar på perspektivet för hela regionen. Samtidigt får Sverige mer genomslag och aktiv genomförandekapacitet att ta ett större ansvar på Balkan över huvud taget, och inte minst i Kosovo.

Det förutsätter ju kapacitet och resurser, men det är väldigt viktigt att man i god tid bygger upp för detta och att man också har en långsiktighet, eftersom det kommer att ta tid, och det kommer vi kanske tillbaka till under nästa punkt som handlar om ESFP. Man måste också säkerhetsmässigt kunna garantera de strukturer som finns när nu EU har ambitioner att ta ett ökat ansvar.

Jag stöder den svenska ståndpunkten. Jag tycker att den är bra. Här har vi en väldigt viktig roll att spela.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Då går vi vidare till nästa punkt om ESFP.

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nämnden har tidigare informerats om att Europeiska rådet i Bryssel i december slog fast att EU är berett att leda en insats i Bosnien och Hercegovina efter Sfor i enlighet med det permanenta EU–Nato-arrangemanget.

I samband med ministerrådsmötet i februari informerades nämnden också om den inledande planeringen inom EU för att möjliggöra ett övertagande.

Vid rådsmötet nästa vecka är avsikten att godkänna ett koncept för den möjliga insatsen. Krishanteringskonceptet består alltså av riktlinjer för det fortsatta planeringsarbetet. Det redogör för bakgrunden till den planerade insatsen, och det lägger fast de strategiska ramarna för de uppgifter som den planerade EU-styrkan med en integrerad polisenhet är tänkt att utföra.

En aspekt som Sverige har verkat för är att få med en skrivning om genderaspekten i det fortsatta arbetet. En sådan referens finns nu i dokumentet.

Utifrån planeringsdokumentets riktlinjer ska sedan de mer specifika underlagen utarbetas. Dessa underlag är tänkta att leda fram till antagandet av en gemensam åtgärd. Det är denna gemensamma åtgärd som ska utgöra rådsbeslut om att en EU-ledd insats ska genomföras. Därefter kommer ytterligare en gemensam åtgärd för att inleda själva insatsen.

En EU-insats som efterföljare till Sfor förutsätter ett beslut av Nato, sannolikt vid toppmötet i juni, om att avsluta Sfor. En EU-ledd insats förutsätter också ett mandat av FN:s säkerhetsråd.

En EU-insats efter Sfor skulle bli den mest omfattande ESFP-insatsen hittills. Insatsen skulle också innebära att EU får ett huvudansvar för genomförande av Daytons militära delar. Dessutom kompletterar det EU:s breda engagemang inom andra områden, bistånd och annat, och den redan befintliga ESFP-insatsen EUPM – man snubblar på alla dessa förkortningar.

Vi får anledning att återkomma till nämnden i fråga om EU-insats efter Sfor.

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vid de insatser som har gjorts i Makedonien och Kongo har Sverige spelat en aktiv roll. Det gör ju att det finns förväntningar på Sverige att spela en aktiv roll i planeringsskedet och bidra konkret i ett senare läge, som vi ska diskutera framöver.

Här känner jag en oro för den nationella diskussionen. Vi har kanske inte förmåga att fullt ut leva upp till de ambitioner som vi har när vi diskuterar detta på EU-nivå. Ett aktivt svenskt deltagande i den omfattande insats som nu planeras förutsätter ju också att vi har civila och militära resurser att ställa till förfogande.

Vi får återkomma när det hela blir mer konkret, men det skulle vara intressant att höra om det redan nu förs diskussioner om vad det skulle kunna innebära för Sveriges del och om vi kommer att ha en uthållighet och förmåga att delta. EU:s insatser ökar nu mer och mer och ambitionerna växer. Är vi då beredda att vara med i detta även med tanke på de svenska försvarspengarna?

Anf.  45  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det pågår diskussioner om på vilket sätt Sverige ska delta i det här sammanhanget, men det är alldeles för tidigt att säga något om vad slutsatserna kommer att bli. Men jag, precis som Gunilla Carlsson, tror att det är viktigt att vi, när vi diskuterar detta, måste se det som ett långsiktigt åtagande. Vi måste ha uthållighet. Det här är en operation som inte kommer att genomföras på kort tid, utan det kommer att krävas ett långt åtagande. Det är en av utgångspunkterna för de pågående diskussionerna.

I övrigt när det gäller Sveriges möjligheter att delta i den här typen av diskussioner har det som Försvarsberedningen diskuterar och bereder stor betydelse. Det har naturligtvis att göra med hur vi använder vår försvarskapacitet och vilken inriktning den får.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Vi går vidare till punkten om Kina.

Anf.  47  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

På måndag avser man att diskutera EU:s vapenembargo mot Kina. Man kommer att slå fast hur den fortsatta beredningen i frågan bäst bör ske. Något beslut i substansfrågan förväntar vi oss inte.

Sverige har ju varit en av de medlemsstater som har bidragit till att frågan har beretts ytterligare inom EU. Regeringen är fortsatt angelägen om att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina vägs in i diskussionen om vapenembargot.

En annan aspekt på frågan som Sverige fortsatt vill diskutera rör tolkningen av den uppförandekod som finns inom EU för vapenexport. Denna position delar Sverige med några andra av EU:s länder.

Det är flera av medlemsstaterna som är positiva till ett hävande av embargot, det vet vi redan. De vill ha ett hävande inom en snar framtid. Det är möjligt att fler medlemsstater på sikt kommer att vilja se ett hävande eftersom det finns en utbredd uppfattning om att embargot utgör ett onödigt friktionsmoment i relationen till Kina.

Flera av medlemsstaterna anser att relationen till Kina är viktig. Vi har ett strategiskt partnerskap med Kina. Alla andra sanktioner som infördes mot Kina efter händelserna 1989 har redan lyfts bort – det är också ett argument som framförs.

Ett eventuellt hävande av vapenembargot innebär enligt vår uppfattning inte att det blir fritt fram att sälja vapen till Kina. Alla medlemsstater har naturligtvis att beakta EU:s uppförandekod för vapenförsäljning. Dessutom finns det särskilda regler för länderna själva om export till länder där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Precis som i andra medlemsstater har vi i Sverige nationella riktlinjer som reglerar vår vapenförsäljning.

Ett eventuellt hävande av embargot skulle onekligen medföra en möjlighet att utveckla och på allvar involvera Kina i en dialog om vissa viktiga förhållanden, till exempel icke-spridning av kärnvapen och en exportkontroll.

Vi har på senare tid kunnat bevittna ett ökat intresse från Kina i frågor som rör icke-spridning. Det bör kanske även betonas att vår krigsmaterielexport i första hand inte regleras genom vapenembargot utan av det ordinarie regelverket på området. Embargot användes vid en särskild omständighet, som ni väl vet, 1989 för att skicka en tydlig politisk signal. Det är viktigt att vi värnar den här typen av politiska åtgärder, säkerställer att de är klart definierade och att de har en tillfällig karaktär. Det är endast ett fåtal länder som vi har ett vapenembargo till i dag. Vi har till exempel inte vapenembargo till en rad länder som är starka diktaturer, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Allt det här måste finnas med i den diskussion som måste fortsätta inom EU. Det är viktigt att den diskussionen förs på ett väldigt djupgående och grundligt sätt och som så småningom leder till ett ställningstagande.

Anf.  48  CARL B HAMILTON (fp):

Det var väldigt intressant att höra utrikesministern utveckla det här. Det är ju som sagt inte en substansfråga utan beredningsmoment. Det var ändå intressant med förskjutningen i resonemanget.

Det står att ett antal medlemsstater, bland annat Sverige, anser att den fortsatta beredningen bör ske i rådsarbetsgrupper, medan Frankrike, som vill häva embargot, vill att det ska föras på en högre nivå. Vad är det som ligger bakom? Det är lite svårt att genomskåda varför man väljer det ena eller det andra.

Europaparlamentet har antagit med en, som jag förstår, massiv majoritet en resolution som avvisar tanken på att man skulle häva vapenembargot. USA har väl varit aktivt för att motarbeta att EU ska häva vapenembargot. Det är inte bara Kina det gäller, utan det gäller också Taiwan. Den enda annan stat som Kina militärt hotar i dag eller kan använda de vapen som skulle importeras gentemot är Taiwan, som ju är en demokrati. Det är väldigt konstigt om man ska förse en diktatur som hotar en demokrati med vapen, förutom naturligtvis att använda dem mot de egna medborgarna.

Om mitt minne inte sviker mig var det så att alla partier i nämnden – Socialdemokraterna representerades naturligtvis av regeringen – var emot tanken på att häva embargot när det var uppe i en preliminär diskussion här tidigare.

Jag känner mig naturligtvis inte övertygad ännu, men vi får väl se.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

När det gäller det sista kan jag upplysa om att det var den 23 januari som det fanns en majoritet för regeringens linje.

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi kan alla höra att det är en mjukare hållning i frågan i dag. Det kanske handlar om att man vill anpassa sig till ett eventuellt upphörande av embargot.

Min fråga gäller det processmässiga. Är det så att man måste upphäva först och sedan inleda en process om MR, demokrati och så vidare? Eller har man för avsikt att ingå i någon form av förhandlingar där man, samtidigt som man upphäver embargot, kan inleda överläggningar om demokrati och mänskliga rättigheter och få i gång den processen och inte lämna det till ett senare skede? Jag tycker att det vore värdefullt att veta det, om man nu hamnar i det läget att EU ska upphäva embargot. Det var det ena.

Den andra frågan är: Hur ser utrikesministern på den svenska koden? Kommer detta att påverka den, eller kommer den att vara oförändrad i ett sådant här skede?

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det verkar vara en väldigt olämplig åtgärd att häva vapenembargot. Det är väldigt tydligt här att man från regeringens sida överväger detta ganska starkt.

Jag förstår inte själva meningen med det. Om man häver vapenembargot säger utrikesministern att det inte blir fritt fram för vapenförsäljning. Jag förstår inte vad det innebär. Innebär det att alla länder har den typ av lagstiftning som gör att man inte skulle exportera vapen till Kina, eller vad innebär det? Det skulle man behöva ha på papper. Det skulle ändå vara en signal till Kina att ni har gjort ett bra arbete, och därför häver vi vapenembargot.

Vilka länder är det som vill häva vapenembargot? Det tycker jag vore intressant att veta. Vilka länder är det som verkar avvakta? Vilka länder är det som kanske överväger att häva vapenembargot, och vilka länder är det som är emot att man häver det i dag?

Jag har en annan fråga i anslutning till detta, och det är varför Sverige inte stöder det beslut som Europaparlamentet tog om att ha a special envoy i Tibet?

Anf.  52  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det först gäller frågan om på vilken nivå det fortsatta analysarbetet bör göras är det naturligtvis så att ju högre nivå man väljer från början, desto snabbare tror man att man ska komma till beslut. Men vi vill ha frågan ordentligt utredd och analyserad och tycker därför att man ska utnyttja den expertis som finns inom organisationen. Sedan får den föras upp på politisk nivå för en diskussion och ställningstaganden.

Med tanke på att det handlar om vapen och att vapen kan användas mot andra länder och till och med mot egna medborgare, är den väsentliga frågan därför hur man förhåller sig till vapenförsäljning till Kina. Det är den substantiella frågan. Embargot var trots allt inte en åtgärd man vidtog för att hindra vapenförsäljning, utan det var en politisk markering. Det är den här analysen vi vill ha av situationen och en diskussion kring konsekvenserna av mer principiell art. Det gäller att EU har ett konsekvent sätt att tänka i den här typen av frågor.

Vi tycker att det finns en koppling till MR. Skälet till att embargot infördes var ju en reaktion på en åtgärd som var en ohygglig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Dialogen med Kina om de mänskliga rättigheterna är ingenting som man väntar på att igångsättas, utan det är någonting som pågår. Våra möjligheter att verkligen ha en intensiv dialog med Kina påverkas av andra omständigheter, bland annat embargot. En fråga att verkligen analysera och diskutera är vilken effekt embargot har för möjligheterna att komma vidare i den pågående diskussion vi har med Kina om mänskliga rättigheter.

På frågan om upphävande av embargot skulle påverka den svenska koden för vapenförsäljning är svaret: Inte alls. Det är inte på grund av embargot som vi har det regelverk vi har, utan det kommer att finnas kvar.

Hur det är med lagstiftningen i de andra länderna är jag inte riktigt beredd att svara på, men alla EU-länder är bundna av den särskilda uppförandekoden. Det är ett av skälen till att vi vill ha den analyserad så att vi vet vad det ger för rättslig grund för överväganden och uppfattningar om vad som kan hända beträffande vapenförsäljningen.

Vilka ståndpunkter olika länder har avstår jag från att redovisa vid det här stadiet. Nämnden vet vilka de var som tog initiativ i den här frågan. Som jag sade tidigare märker jag att det sker en förändring i uppfattningarna. Det är det som blir effekten av att man diskuterar en fråga ordentligt. Det är därför vi tycker att det är så viktigt att ha en ordentlig analys och en djupgående diskussion innan man tar slutlig ställning i frågan. Det sker naturligtvis hela tiden en positionsförändring, kan man märka, i diskussionerna. Vad vi tycker viktigt är att hålla fast vid att genomföra en ordentlig beredning av frågan innan man tar ställning.

Anf.  53  CARL B HAMILTON (fp):

När den här frågan kom upp i december var det ett antal länder som sade väldigt öppet att de uppfattade det att om man häver vapenembargot är det fritt fram. Då har man på något sätt även befriat sig från den uppförandekod som finns. Jag kommer ihåg att det var intervjuer i Financial Times på detta tema.

Därför blir i den fortsatta behandlingen, precis som utrikesministern säger, frågan om tolkning av den här uppförandekoden helt central – i och för sig inte bara tolkningen utan även möjligheten att implementera den. Jag instämmer i att analysarbetet är väldigt värdefullt, vare sig man till slut häver eller inte häver vapenembargot mot Kina.

Anf.  54  PER ROSENGREN (v):

Egentligen uppfattade inte jag det som att regeringens inställning är förändrad. Den bygger fortfarande på att man vill väga in de mänskliga rättigheterna i sammanhanget. Då är frågan: Vad säger de andra länderna om den strategin att verkligen ta hänsyn till det? Jag har förstått att det är det analysarbetet handlar om. Då är det oerhört viktigt att Sverige driver den frågan väldigt tydligt. Det är vad det egentligen handlar om, eftersom vapenembargot infördes, som utrikesministern sade, på grund av händelserna på Himmelska fridens torg.

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är inte så mycket mer att säga, men alla ser att det finns en koppling mellan embargot och de mänskliga rättigheterna. Det är uppenbart att det är så. Det diskussionen kommer att handla om är hur länge ett politiskt beslut som man fattade för att göra en markering ska leva kvar. För att markera ytterligheterna: Krävs det att Kina blir en demokrati med full respekt för mänskliga rättigheter innan embargot kan hävas? Det är den diskussionen man måste föra. Där finns det alldeles uppenbart olika uppfattningar om hur detta politiska instrument, embargot, ska användas och hur man bedömer situationen när det gäller Kina just i dag. Vi har kvar att föra den diskussionen. Jag vill bara förbereda nämnden på att den här diskussionen pågår, vi måste delta i den och vi kommer att bli tvungna att så småningom ta ställning i frågan.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Kvar finns övriga punkter. Som ni vet händer det alltid saker. Det finns anmälda övriga punkter. En punkt på begäran av Nederländerna gäller EU–Kanada-relationen. Vi har i veckan fått information om att Nederländerna önskar att informera om säljakt i Kanada. Vi förmodar att det handlar om såväl kvantitet som kvalitet beträffande säljakten.

Regeringens uppfattning är att all jakt ska bedrivas med hänsyn till ekosystem, och djuren bör jagas och avlivas på ett acceptabelt sätt. I de fall där ett stort antal djur ska jagas anser regeringen att man bör förorda inspektörer på plats för att säkerställa att det sker på ett bra sätt.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns en övrig fråga till. Det gäller Cypern. Rådet kommer att behandla Cypern under en lunchdiskussion. Eventuellt kommer medlemsstaterna att enas om ett gemensamt uttalande. I morgon är det folkomröstning på Cypern, parallella folkomröstningar om den slutliga versionen av Annanplanen.

EU har vid upprepade tillfällen uttalat sitt starka stöd för att en återförening av Cypern ska ske innan inträdet i unionen den 1 maj. Men det är viktigt att veta att Cypern kommer att bli EU-medlem den 1 maj oavsett resultatet i folkomröstningen. Även om valresultatet skulle bli negativt kommer Annanplanen med all sannolikhet att förbli grundvalen för en lösning av Cypernfrågan. Om grekcyprioterna röstar nej och turkcyprioterna röstar ja måste EU vidta åtgärder för att motverka ytterligare isolering av den turkcypriotiska sidan.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså en diskussionspunkt.

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det kan bli ett gemensamt uttalande i frågan.

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Som vi ser nu är situationen på Cypern olycklig. Det ser inte ut att gå så bra. Det är verkligen tragiskt hur det grekcypriotiska ledarskapet nu agerar när man var så nära. Men man ska inte ta ut några vare sig vinster eller förluster i förskott.

Som jag förstår det blir det bara ett uttalande där man konstaterar att det måste bli ett enat Cypern vid inträde, inte bara halva Cypern. Det är då det hårda arbetet börjar med hur man ska hantera den delade öns fortsatta framtid, gränserna och annat. Där kan det inte bli några direkta hårda beslut vid utrikesministermötet, utan det blir mer i form av ett konstaterande av en uppkommen situation. Vi hoppas alla att det blir ett tillfredsställande resultat så att man i stället kan gratulera. Men om det nu inte blir det är det ingenting som långtgående binder upp oss, däremot bara ett konstaterande att det är problematiskt.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag har uppfattat det som att det är ett informationsärende. Då godkänner vi informationen.

Då finns A-punkterna kvar. Finns det något speciellt viktigt att säga om dem?

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror inte att det från mina utgångspunkter är något som behöver sägas.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gäller s. 15 om den ökade säkerhetsdialogen mellan EU och USA. Det har tagits fram ett EU-non-paper på målsättningarna och strukturen – hur ett sådant samarbete ska se ut. Jag tycker att det skulle vara rätt så bra om man kunde få en ren orientering. Det är tydligen uppe till beslut nu, för det har godkänts av den transatlantiska rådsarbetsgruppen redan den 15 april. Jag skulle gärna se det dokumentet, eftersom det har bäring på de transatlantiska relationerna. Det ligger i kölvattnet efter passagerarlistediskussionen. Detta non-paper skulle jag gärna vilja få.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är fråga om ett arbetsgruppspapper på ett tidigt stadium. Det är rent tekniska frågor. Det är för tidigt för andra än de som är involverade i arbetsgruppen att arbeta med det.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar det som att utrikesministern återkommer med information när det finns något reellt att diskutera.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack för den vänliga tolkningen av mitt klantiga inlägg.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Med det godkänner vi A-punkterna.

Vi tackar utrikesministern och hennes medarbetare.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statssekreterare Annika Söder

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 april 2004

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreteraren Annika Söder och medarbetare välkomna.

Vi har att behandla punkt 9 om utvecklingsfrågor. Finns det någonting att säga utöver den rapport som vi fått skriftligt?

Anf.  71  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag vill klargöra att några av de frågor som finns under dagordningspunkt 9 kommer att redovisas av Leif Pagrotsky senare idag. Vi är väldigt samstämmiga i Regeringskansliet och har därför delat på frågorna. Jag gissar att utrikesministern sade att Leif Pagrotsky kommer att ta upp dagordningspunkt 8 om WTO. Det gäller också frågan under dagordningspunkt 9 om råvaror och bomull och delpunkten om internationella konferenser som handlar om UNCTAD. Med detta hoppas jag att nämnden är införstådd med hur vi har delat upp arbetet.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi är fullt införstådda med det. Kan vi till att börja med godkänna rapporten, för det fanns väl inget mer att tillägga? Svaret är ja.

Då går vi vidare på punkt 9 Utvecklingsfrågor

Anf.  73  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Utvecklingsfrågorna behandlas på tisdagseftermiddagen, och det är Carin Jämtin som företräder oss vid det sammanträdet. Den första frågan handlar om uppföljning av konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey för några år sedan. Rådet kommer att anta slutsatser baserade på ett meddelande från kommissionen om hur vi följer upp de åtaganden som Europeiska rådet gjorde i Barcelonatoppmötet år 2002 strax före konferensen. Det här är en falsk B-punkt då man kom överens i Coreper i går om rådsslutsatserna. Men det blir tillfälle till en diskussion vid lunchen om hur man politiskt driver Monterreyåtagandena vidare. Det blir en mer allmän diskussion.

Av meddelandet framgår att EU i stort sett faktiskt är på väg att nå de mål för biståndsvolymen som vi satte upp vid Barcelonatoppmötet.

Biståndet samlat i EU:s medlemsländer ökade med närmare 6 % mellan 2001 och 2002. Målet är att den samlade procenten ska vara 0,39 av bruttonationalinkomsten år 2006. Med de löften som länderna har avgivit är prognosen att EU kommer att nå 0,42 % av bruttonationalinkomsten, alltså mer än åtagandet inför Monterreykonferensen.

Meddelandet och slutsatserna behandlar också samordning och harmonisering, det vill säga hur man ska se till att biståndet i fält inte blir en belastning för mottagarländerna och hur givarna ska samordna biståndet med ländernas egna fattigdomsbekämpningsstrategier.

Som nämnden känner till håller regeringen en väldigt hög profil, och även riksdagen, när det gäller utvecklingsfrågorna. Vi kommer även fortsatt att vara väldigt aktiva i de här processerna såväl inom EU som i övrigt när det gäller hur de rika länderna kan bidra till utvecklingsmålen.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Då det inte finns några frågor finner jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  75  Statssekreterare ANNIKA SÖDER (s):

Nästa punkt är snarlik den förra och handlar om EU:s bidrag till uppföljningen av millennieutvecklingsmålen. Det här är en falsk B-punkt. Rådet ska anta rådsslutsatser om en gemensam rapport om hur vi har följt upp millenniedeklarationen och millennieutvecklingsmålen. Den rapporten ska vara ett bidrag till den uppföljning som FN:s generalsekreterare Kofi Annan ska göra 2005 på hösten. Det är den första uppföljningen inför åtagandena i millennieutvecklingsmålen, som gäller vad vi ska uppnå till år 2015.

Det viktigaste inslaget i EU-rapporten är naturligtvis vad de rika länderna gör för att bidra till millennieutvecklingsmålen. Då gäller det framför allt det åttonde och sista utvecklingsmålet, som handlar om biståndsvolym, handelsfrågor, skuldavskrivning och den typen av åtaganden som de rika länderna kan göra.

Vi tror att en bra EU-rapport på det här området kan sätta press på andra rika länder så att de också arbetar hårt för att göra åtaganden. Sverige avser att för egen del också göra en rapport om hur vi bidrar, i linje med det beslut som riksdagen tog om politik för global utveckling i december.

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en kommentar som rör bägge de här punkterna, och det gäller biståndsvolymen. Det står här om innovativa finansieringskällor. Jag har fått reda på att det finns en idé om att man i alla fall i Världsbanken tänker driva, eventuellt på EU-nivå, frågan att införa någonting som heter biståndsobligationer så att länderna ska kunna låna till sig bistånd. Så kan man uttrycka det. Det är en fråga som vi internt hos oss inte har diskuterat färdigt, men jag vill påpeka vikten av att man i en sådan frågeställning går till riksdagen och söker stöd när man driver den. Det är väldigt bra att vi har den diskussionen här.

Jag hade en diskussion om detta med Gunnar Lund på finansutskottet. Han tyckte inte att han behövde gå till riksdagen. Jag vet inte vad hans kommentar där egentligen avsåg. Men jag tycker att det vore väldigt bra om du kunde redogöra för när vi kommer att ha den diskussionen.

När det gäller skuldavskrivning tycker jag att det är väldigt viktigt att det skuldavskrivningsinitiativ som tar slut i år fortsätter. Det finns behov av det. Det är åtminstone vår ståndpunkt att det vore väldigt värdefullt om det kunde finnas ett nytt initiativ som liknar det gamla.

Anf.  77  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga vad regeringen gör för att förverkliga också ett slag för svensk PGU i sammanhanget, konkret.

Anf.  78  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Vad gäller Yvonne Ruwaidas frågor är ingen av de frågorna föremål för samordning i Europeiska unionen. Kortfattat kan jag säga: Ja, det finns en diskussion som är initierad av den brittiska finansministern om biståndsobligationer. För att få fram mer biståndspengar tidigt i cykeln fram till 2015 skulle man arbeta med obligationer så att länder kunde låna för att kunna höja sina biståndsvolymer. Det har varit en informell konferens om det här där Gunnar Lund och Carin Jämtin deltog. Det är som sagt inte en EU-fråga. Jag tror att den kommer att beröras i marginalen av Världsbankens vårmöte där Gunnar Lund och Carin Jämtin deltar och som börjar i morgon.

Vad gäller frågan om skuldavskrivningsinitiativ instämmer regeringen i Yvonne Ruwaidas påpekande att det är viktigt att ta fatt i läget för skuldavskrivningar nu när initiativet löper ut. Exakt hur det ska gå till har vi inte definierat ännu. Vi kommer att återkomma till riksdagen löpande när det gäller Världsbanks- och finansieringsfrågor i det nya format som gäller efter beslutet om politiken för global utveckling som riksdagen tog i december.

Holger Gustafsson frågar hur vi bedriver propaganda för riksdagens utvecklingspolitik. Vi gör det i alla de forum där vi kan få göra det. Vi är glada för att också riksdagens ledamöter ställer upp på och deltar i olika evenemang.

Vidare kan jag säga att arbetet med de delar av riksdagens beslut på grundval av regeringens proposition som handlar om EU-biståndet och om hur EU kan bli en samstämmig politisk aktör, där alla politikområden drar åt rätt håll när det gäller global utveckling, är av yttersta vikt. Det arbetar vi vidare med nu, inte minst inför de stora förändringar som sannolikt är förestående i unionen vad gäller nya kommissionen, det nya finansiella perspektivet, det nya fördraget och så vidare.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Om ingen har fler frågor finner jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går över till frågan om reform av yttre bistånd.

Anf.  80  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! Det här är en diskussionspunkt och en uppföljning av orienteringsdebatten som ägde rum vid allmänna rådets möte i januari.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi är i stort positiva till resultatet av det reformarbete som kommissionen har bedrivit sedan år 2000. Det har blivit en del förbättringar, till exempel när det gäller styr- och planeringsinstrument och landstrategier. Det gäller kvalitetskontroll, delegering till fältorganisationen, anpassning till vad vi anser är gott givarskap och som drivs av många av de länder inom EU som vi är likasinnade med.

Utbetalningstakten är ett känt problem. Den har ökat, vilket är bra. Man har också effektiviserat sina upphandlingar. Men som jag sade under den förra dagordningspunkten återstår en del att göra, och de stora förändringarna som sannolikt förestår gör att vi vill ta nya tag. Det är någonting som kommer att framföras vid diskussionen av statsrådet Jämtin.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Om ingen har några frågor konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nu kommer vi till ändringar av Cotonou – eller är det näringsministerns fråga?

Anf.  82  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! Under punkten Internationella konferenser finns frågan om en konferens om små östater och en konferens om IT. Jag kan säga några ord om dem.

När det gäller förberedelser för översyn av åtgärdsprogrammet för små östater är det en diskussion som förs efter det att rådet förväntas anta ett beslut om riktlinjer som en A-punkt.

De små östaterna är ett 40-tal stater. Flertalet är även medlemmar av Cotonouavtalet. De återfinns också i millennieutvecklingsmålen och har varit skickliga när det gäller att driva sina intressen. Det finns inga överraskningar i riktlinjedokumentet, utan i det läggs det fast en bra utvecklingspolitik som regeringen kan stödja.

När det gäller världstoppmötet om informationssamhället är det fråga om förberedelser inför den andra delen av världstoppmötet om informationssamhället. Den första delen ägde rum i Genève i december och den andra delen äger rum i Tunis kommande december. Det är en global konferens, som handlar om hur man ska uppnå ett globalt informationssamhälle och skapa ökad medvetenhet om IT och möjligheter till utveckling som IT kan medföra i utvecklingsländerna.

Anf.  83  BÖRJE VESTLUND (s):

När det gäller konferensen om världstoppmötet om informationssamhället har vi fått information också från transportministern. Ska den här konferensen bara ta upp utvecklingen av de fattiga länderna eller ska den handla om hur man ska utveckla IT i hela världen, som har varit ämnet för de andra konferenserna? Berör den bara den fattiga världen, och är det biståndsministern som handhar just den här konferensen? Eller är det en gemensam uppgift för både biståndsministern och transportministern?

Anf.  84  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

IT-frågor som berör utvecklingen i fattiga länder är en fråga både för transportministern och för biståndsministern. Frågorna som rör konferensen gemensambereds mellan Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då kommer vi till Cotonou!

Anf.  86  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! Detta är den enda punkt som inte är en A-punkt eller en falsk B-punkt. Rådet ska anta ett förhandlingsmandat för kommissionen, som ska förhandla med AVS-länderna om ändringar i Cotonouavtalet. Det är första gången som en sådan här översyn sker, och det är första gången som rådet behandlar frågan. Som nämnden känner till är Cotonouavtalet ett 20-årigt avtal. Det är 2005 som den första möjligheten kommer till femårsöversyn. Det är alltså inför 2005 som förhandlingarna ska inledas.

Översynen är framför allt till för att försöka bli ännu bättre, flexiblare och effektivare när det gäller genomförandet av biståndet i de här länderna. Utöver detta föreslås nya politiska frågor komma in i avtalet. Det är frågor som är kända av nämnden och som har beslutats om i tidigare råd. De är av allmänpolitisk karaktär. Det gäller terrorismbekämpning, icke-spridning av massförstörelsevapen och den internationella brottmålsdomstolen.

Från svensk sida tycker vi att man kan ställa sig bakom förslaget. Det finns dock två utestående punkter som jag vill redovisa lite närmare för nämnden.

Den ena handlar om klausulen om massförstörelsevapen. Vi vill undvika att ett införande av en sådan klausul ska kunna leda till att man ska biståndsfinansiera eventuella exportkontrollmekanismer och system som AVS-länderna kan tänkas vilja införa.

Den andra punkten handlar om ökad flexibilitet, som jag var inne på tidigare, i hur man använder biståndet. Det tycker vi är bra, men åter är det viktigt att komma ihåg betydelsen av mottagarländernas ägarskap och ansvar för sina egna utvecklingsprocesser.

En tredje fråga gäller ökad samfinansiering mellan EU-biståndet och medlemsstaternas bistånd. Bakom det ligger framför allt ett tyskt intresse av att nationella biståndsmyndigheter ska bli utförare av EU-bistånd. Det är egentligen inte en Cotonoufråga utan snarare en allmän EU-biståndsfråga.

AVS-länderna själva har också vissa önskemål. De vill bland annat gå igenom de artiklar som handlar om politisk dialog och sanktionsinstrumenten, som nämnden kanske kommer ihåg ifrån Zimbabweförfarandet för några år sedan.

Slutligen vill jag påpeka att det här är en process. Kommissionen har lovat att konsultera medlemsländerna under resans gång. Vi kommer också att återkomma till nämnden när det blir aktuellt. En översyn av avtalet innebär också att medlemsländerna ånyo måste ratificera det nya avtalet. I slutändan kommer det tillbaka till riksdagen.

Anf.  87  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har två frågor. Dels undrar jag på vilket sätt Sverige stöder AVS-ländernas olika krav och hur man ser på dem, dels undrar jag om den politiska prioriteringen och terrorismbekämpning. Vad menas med det?

Anf.  88  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Jag tror att det kommer att bli en svår diskussion om AVS-ländernas krav när det gäller om de kommer att vilja tunna ut det politiska dialoginnehållet och EU:s möjligheter att reagera på missförhållanden inom ramen för artikel 96 och artikel 8.

Men jag vill tydliggöra att vi i detta skede inte har för avsikt att ge kommissionen ett mandat på de frågor som AVS-länderna kommer med. Den mandatfrågan kommer vi att återkomma till.

När det gäller terrorismbekämpning är det inte villkorade frågor, utan ett allmänt åtagande i likhet med åtaganden som har gjorts i säkerhetsrådsresolutionerna.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns fler frågor konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i frågan.

Då är vi klara! Vi tackar Annika Söder och medarbetare.

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Näringsminister Leif Pagrotsky

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 26 och 27 april 2004

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi näringsministern och medarbetare välkomna. Vi är på punkt 8, WTO. Varsågod!

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vid mötet kommer kommissionären Lamy att redogöra för läget i WTO-förhandlingarna. Ledsamt nog kan jag berätta att vi inte förväntar oss några positiva nyheter. Visserligen har förhandlingsgrupperna, som arbetar i Genève, återupptagit sitt arbete i februari månad och alla olika parter som ingår i förhandlingarna säger sig nu också vilja jobba för framsteg och framåtskridande och för att få i gång förhandlingarna. Man kan nu säga att de värsta farhågorna efter sammanbrottet i Cancún inte har besannats.

Men i verkligheten har väldigt lite hänt. Tiden rinner, och den är knapp. Vi tycker att alla parter i det läge som är nu måste visa ökad kompromissvilja. Genom de beslut som man fattade i december tycker vi att EU har engagerat sig på ett mer konstruktivt sätt i förhandlingarna och har visat ökad flexibilitet för sin del.

Vi anser från regeringens sida att kommissionen borde kunna bli tydligare med sina positioner i Genève. Vi vill se att EU tydligt signalerar på vilka sätt man är beredd att gå andra länder till mötes. Ingen fråga skulle vara viktigare i det sammanhanget än frågan om exportsubventioner för jordbruket. Vi vet alla att EU förr eller senare kommer att gå med på en kompromiss på området. Ju tidigare EU tar det steget, desto större är möjligheterna för att WTO-rundan får en positiv skjuts och att det blir en knuff på förhandlingarna.

Det behövs, för vi vill att WTO:s medlemsländer ska hinna träffa ambitiösa ramöverenskommelser. Ramöverenskommelser var ju det som man hade ambitionen att komma fram till i Cancún – överenskommelser om den fortsatta förhandlingsprocessens inriktning. Vi ska kunna komma fram till sådana ramöverenskommelser nu i sommar, och det är viktigt att det kan ske innan det amerikanska presidentvalet lamslår förhandlingarna. Det är vad vi tror är en rimlig prognos för hur valrörelsen i USA kommer att inverka.

Det är alltså inga beslut, utan det här är ren information som jag lämnar och som vi kommer att ta emot.

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp):

Leif Pagrotsky talade om ökad flexibilitet och att man ska vara tydligare från EU:s sida. Det gällde exportsubventioner. Det är på något sätt invändningsfritt, tycker jag. Man måste göra eftergifter på jordbrukssidan. Men hur ser det interna spelet ut inom EU på denna punkt? Det här är ju attityden gentemot de andra länderna i WTO. Men hur ser balanspunkterna ut inom EU? Det är den ena frågan.

Den andra frågan var en fråga som Laila Freivalds skyfflade över till Leif Pagrotsky, nämligen frågan om det ryska WTO-medlemskapet. Hur är situationen där?

Anf.  93  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag tolkar det som att Sverige verkligen driver på nu, så fort som möjligt, eftersom detta har betydelse inför det amerikanska valet men också inför fortsatta handelsreformer som även EU måste göra. Vi bör komma i gång igen så snart som möjligt.

Jag ska fråga lite grann om saker inom ramen för EU-samarbetet. De latinamerikanska länderna inom Mercosur räknar med viss preferensbehandling. Hur agerar näringsministern i samband med det? Det skulle särställa vissa länder och därmed blockera inte minst, vilket jag befarar, reformer på jordbrukspolitikens område. Det skulle också utestänga de allra fattigaste länderna från en likabehandlingsposition.

Anf.  94  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vad gäller det interna spelet och Gunilla Carlssons fråga om vad Sverige sysslar med i de här frågorna så kan jag väl än en gång – för sextiotolfte gången – berätta att Sverige är det kanske mest pådrivande land som finns i den här förhandlingen i EU-kretsen. Det har inte minst sin grund i den enighet som jag har bakom mig i Sveriges riksdag, till skillnad från vad jag vet att många av mina kolleger har i sina parlament. Det ger mig en annan auktoritet och ett starkare självförtroende när jag för Sveriges talan. Jag tror att ingen här behöver tvivla på Sveriges aktivism eller Sveriges inställning i de här frågorna.

Vad gäller det interna spelet kan man säga att det är ingen hemlighet att en och annan är lite orolig för vad en sådan här förhandling kan innebära för det egna landets jordbruk. Den frågan kan vara så pass betydelsefull för de länderna att det präglar hela synen. För att skydda jordbruket skulle man nog inte sörja om förhandlingen kanske inte blev till någonting. Man är intresserad av att sänka ambitionsnivån. Man kan tänka sig att föra förhandlingen framåt, men med en mindre ambitiös agenda att den ändå går i mål med någonting som kan liknas vid någonting inte alltför märkvärdigt.

Vår attityd är dels att driva på så att det går fort framåt, dels så att det går framåt med en ambitiös dagordning. Det här är den enda chans som vi i vår politikergeneration kommer att ha att skriva om och modernisera reglerna för världshandeln. Tar vi inte den här chansen att göra något ambitiöst kommer det inte att bli något annat som sker i stället, utan då går chansen förbi. Det är den attityd som vi har och som präglar vårt agerande vid bordet. Andra har det här perspektivet: Det kan bli problem för köttproduktionen; därför ska vi kanske inte vara så noga med ambitionerna på våra egna offensivpunkter.

Jag ska ta chansen att för er presentera vår nye chef för den enhet som sysslar med de här frågorna i Utrikesdepartementet. Han heter Claes Ljungdahl. Han har tidigare varit i både Genève och Bryssel och han är väl skickad att hjälpa er på traven ytterligare med den fråga som jag nu har introducerat.

Får jag be dig, Claes, att säga något från ditt perspektiv som gränslar tre orter, och inte bara en, som det jag har? Vill du fylla på något om det interna spelet i EU?

Anf.  95  Departementsrådet CLAES LJUNGDAHL:

Jag kan ta det mycket kort, och kanske specifikt när det gäller jordbruk. Det är naturligtvis såsom Leif Pagrotsky säger; internt finns det olika intressen just vad gäller exportsubventionerna, som är den fråga som vi ligger närmast till i.

Alla uppfattar det så att unionen är beredd att släppa det här. Problemet gäller lite grann när man ska göra det. I medlemskretsen i unionen finns det några som är mer beroende av den här typen av stöd än andra. De som är mest beroende av det och som är oerhört restriktiva i frågan är fransmännen, egentligen kanske mer av taktiska skäl, och Irland, som är det mer av substansskäl. De har problem på området.

Anf.  96  CARL B HAMILTON (fp):

Jag hade också en fråga om Rysslands WTO-medlemskapsförhandlingar.

Jag tänkte fråga om de nya medlemsländerna. Kan man se huruvida de uppträder på det ena eller det andra sättet? Är de mer eller mindre protektionistiska än, låt oss säga, genomsnittet av de gamla medlemsländerna?

Min andra fråga gäller Mercosurutspelet. Vi ska ju diskutera det mer utförligt i en interpellationsdebatt om två veckor eller något sådant, så vi behöver inte ta gadden ur den debatten här. Men har det varit någon reaktion från Förenta staterna på EU:s agerande eller på de skriverier – så kanske jag ska säga för att vara neutral – som har funnits i Financial Times i frågan?

Anf.  97  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Förlåt – jag glömde ett par frågor. Jag beklagar det. Även jag tycker att vi kan spara huvuddelen av den här diskussionen till dess att vi möts i det offentliga rummet, i kammaren. Jag nöjer mig med att svara på den konkreta frågan. Jag har inte nåtts av några synpunkter från amerikansk sida om vad som sker nu i våra förhandlingar med Mercosur. Jag vet inte riktigt vad det skulle vara för sorts reaktioner, för de har ju själva förhandlat med de latinamerikanska länderna. De har i och för sig misslyckats, men de har gjort försök att komma överens om egna saker av den här typen. Vilken sorts invändningar de skulle ha mot våra förhandlingar kan jag inte riktigt se. Men vem vet – det kanske kommer något i deras valrörelse framöver.

►>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

En del tyder på att det här kan vara klart ganska snart. Men det finns ett par svåra knäckfrågor som handlar bland annat om energin och en del andra områden. Men gapet krymper, och förhandlingar sker rätt intensivt nu under våren. Vi har till exempel preciserat våra ställningstaganden, vad vi driver för frågor, vad vi har för egna intressen och hur frågorna ligger på olika konkreta områden för svensk industri. Det är tecken på att det är en konkret nivå som vi ser på område efter område. Saker bockas av, så det rör sig framåt.

Opinionen om de nya medlemsländerna är en fråga som jag ständigt tar upp när jag träffar kolleger från de tio länder som blir medlemmar. Om jag ska sammanfatta ett typiskt svar kan man säga att mina samtalspartner som jobbar med den typ av frågor som jag gör brukar intyga att de ser världen med mina ögon. Men det finns andra, som ser den med andra ögon. Den slutliga avvägningen mellan dessa är svår att känna till. Huruvida de ger uttryck för önsketänkande när de säger att de kommer att vara på den frihandelsvänliga sidan och kommer att vilja göra fortsatta framsteg eller om deras jordbruksministerkolleger, koalitionspartner från landsbygdsförankrade partier eller vad det kan vara för ena kommer att få övertaget är väldigt svårt att veta i förväg.

Min ambition baserad på detta har varit att etablera kontakter, att vara aktiv gentemot dem, att försöka etablera samsyn och samarbete på olika vis så att vi inte börjar på noll när samarbetet så att säga börjar på riktigt. Då kan vi i stället agera som ett team vid bordet med dem som vi upplever som våra kompisar. Nu tänker jag naturligtvis i första hand på dem som ligger närmast oss runt Östersjön.

Vi ska inte glömma att det här är länder som nu är vana vid extremt omfattande förändringar, medan det vi diskuterar av spelet i EU handlar om länder som slår vakt om det bestående – såsom det har varit under mycket lång tid. Det är inte självklart att länder som har stora jordbrukssektorer är på den förändringsobenägna sidan. De har ju också sett frukterna av att förändra sina länder i rask takt, även om de naturligtvis också har sett oerhört smärtsamma uppoffringar. Bilden är alltså lite mer sammansatt än vad man vid en första anblick kan tro.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Vi går vidare till råvaror och bomull. Stämmer det?

Anf.  99  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

När vi nu ändå är här och har de olika frågorna uppe hade vi uppskattat att få informera lite grann om UNCTAD-konferensen.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Den finns som nästa punkt, men om du vill ta konferensen först så går det bra.

Anf.  101  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Förlåt – jag hade kastat om turordningen. Då går vi till beslutspunkten som gäller råvaror och bomull.

Det förslag till rådsslutsatser som har lagts fram inför rådet är avsett att vara medlemsländernas svar på kommissionens meddelanden för jordbruksråvaror och bomull som lades fram i februari månad. Rådsslutsatserna kommer i rätt läge. De råvaruproducerande ländernas problem är en fråga som tyvärr har ökat i aktualitet. Jag vill precisera att det gäller de jordbruksråvaruproducerande ländernas svårigheter.

Det är därför viktigt att EU gör vad man kan för att stödja denna grupp av länder. För att göra det krävs naturligtvis insatser på många områden. Vi ska inte glömma att de viktigaste åtgärderna är de åtgärder som vidtas av länderna själva. Men vi i den rika världen kan erbjuda bistånd och vi kan erbjuda avsättningsmöjligheter och marknader för deras produkter. För mig har det varit särskilt viktigt att handelspolitiken drar sitt strå till stacken. Vi från svensk sida stöder därför i de diskussioner som förs inom EU att vi inte ska väja för de nödvändiga handelspolitiska och jordbrukspolitiska reformer som måste till för att ge de råvaruberoende u-länderna bättre utvecklingsmöjligheter.

Därför har vi velat få med tydliga skrivningar om att EU ska minska eller, hellre, ta bort alla de subventioner vi har som drabbar u-länderna. Vi har särskilt pekat på det förhållandet att våra – och i och för sig många andra länders – tullar ökar i takt med varans förädlingsgrad. Det är det som kallas för tulleskalering. Vill vi att de allra fattigaste länderna ska kunna utveckla sin råvaruproduktion får vi inte ha ett system som straffar länder som bearbetar och utvecklar sina råvaror och tjänar mer pengar på att de har råvaror.

Vi har sagt oss att vi måste utveckla våra handelsregler så att de gynnar diversifiering och utveckling. Det gäller på den multilaterala scenen, alltså i WTO och i EU:s bilaterala förhandlingar med u-länder, precis som i de ensidiga tullförmåner som ges under det allmänna tullpreferenssystemet.

Den svåraste frågan att komma överens om har varit den om EU:s subventioner och om vårt tullsystem. I den kompromiss som nu föreligger hänvisas bara till tidigare rådsslutsatser som antagits för de här områdena. Det är alltså bara tidigare beslut, och inga nya beslut. Jag tycker att det är beklagligt och trist att EU:s medlemsländer inte kan komma överens om tydliga formuleringar utan nöjer sig med hänvisning till vad man redan har gjort i det förflutna.

Jag skulle därför vilja ha ett stöd i nämnden för att till rådsmötet särskilt lyfta fram vårt ansvar för att reformera EU:s handelspolitik på de här konkreta områdena. Tyvärr ser jag dock inga möjligheter att ändra på det tama förslaget till rådsslutsatser.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet finner jag att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i frågan.

Nu kommer vi till konferensen.

Anf.  103  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

UNCTAD-konferensen är uppe som en informationspunkt vid mötet. Orsaken är egentligen att ordföranden vill signalera betydelsen av samstämmighet mellan EU:s positioner för en rad olika internationella konferenser. Det är naturligtvis något som vi tycker är bra, men vi väntar oss ingen konkret sakdiskussion under den dagordningspunkten.

Jag vill för min del ändå gärna ta chansen att ge nämnden lite kort information om UNCTAD-konferensen som sådan.

UNCTAD är, som ni vet, FN:s organ för handel och utveckling. Den här organisationen har många gånger varit hårt ifrågasatt. Det tas inga bindande beslut här, och många har menat att organisationen är ineffektiv och att den är verkningslös.

Det råder inget tvivel om att det finns stora möjligheter till förbättringar, för att uttrycka sig så. Men för regeringens del fortsätter UNCTAD att vara ett viktigt forum för en dialog med u-länder och ett forum för opinionsbildning. Det är också vad jag i första hand hoppas få ut av konferensen i juni.

Tidpunkten för UNCTAD-konferensen är dessutom viktig i WTO-rundan eftersom vi då kommer att vara i ett mycket kritiskt läge. Väldigt många, kanske nästan alla, viktiga aktörer i WTO-förhandlingen finns på plats i São Paulo när konferensen äger rum. Vi hoppas att UNCTAD-konferensen kan bidra till ökad samsyn och till ett närmande av viktiga länders positioner. Men då måste takten i förberedelsearbetet inför konferensen öka. Hittills har det gått trögt. EU har försökt spela en brobyggande roll under förberedelsearbetet, och det är naturligtvis någonting som vi från svensk sida livligt uppmuntrar.

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp):

Jag håller med Leif Pagrotsky om det här med UNCTAD-konferensen. UNCTAD har ju under lång tid varit ineffektivt och av dålig kvalitet – mycket snömosproduktion. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att man från svensk sida driver linjen att om organisationen ska bli respekterad och ha verklig betydelse i de här världshandelssammanhangen måste man reformera sig. Jag vet inte riktigt hur det är eftersom jag nuförtiden inte följer detta så noga, men jag tror att det är oerhört väsentligt att driva denna position.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattar här ett stöd för regeringens linje. Vi kan således godkänna informationen.

Därmed är vi klara med dagordningen så här långt. Vi får tacka näringsministern och hans medarbetare och önska er en trevlig helg. Vi i EU-nämnden bryter för lunch.

4 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 30 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 april 2004

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar justitieministern och medarbetare välkomna.

Om jag har förstått saken rätt är det några punkter som är strukna. Har justitieministern någonting ytterligare att tillägga när det gäller informationen från det senaste ministerrådsmötet?

Anf.  107  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte börja med att rapportera från RIF-rådet den 30 mars. Vid det mötet diskuterades återigen rambeslutet om förverkanden. Diskussionen kretsade den här gången kring grundläggande rättsliga principer, föremål och vägransgrunden territorialitet. Sverige stod fast vid sitt kompromissförslag beträffande vägransgrunden. Stora ansträngningar ska nu göras i Coreper för att nå en överenskommelse om hela rambeslutet senast i juni 2004.

Vi diskuterade också direktivet om ersättning till brottsoffer och nådde en överenskommelse om direktivets struktur och den rättsliga grunden för förslaget.

Vidare följde vi upp deklarationen om bekämpning av terrorism. Den nye antiterrorismsamordnaren presenterades. Han är holländare och heter Gijs de Vries.

Även gränskontrollbyrån fanns med på dagordningen för avgörande av några procedurfrågor. Som ni vet är man redan överens i substans om byrån. Det återstår nu att lösa en dispyt mellan Storbritannien och Spanien om Gibraltar.

Vid lunchen togs frågan om utnämning av en ny direktör till Europol upp, och de tre kandidaterna presenterades. Någon sakdiskussion fördes inte.

De flesta av de här frågorna finns med på dagordningen för nästa RIF-råd. Jag återkommer till dem inom kort. Över huvud taget kan jag säga inför det kommande mötet att ni nog kommer att känna igen alla frågor, eller näst intill alla.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går vidare.

Anf.  109  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag går över till B-punkterna, och jag börjar med förslag till rådets direktiv om ersättning till brottsoffer. Det här kommer troligen att bli en A-punkt, men jag vill ändå passa på att säga några ord om resultatet av förhandlingarna.

Nämnden fick den 26 mars i år information om den pågående förhandlingen om ett direktiv om ersättning till brottsoffer. Vid det kommande mötet ska rådet alltså anta förslaget till direktiv. Jag ska inte upprepa detaljerna i förslaget, men i korthet handlar det om att förbättra möjligheterna för brottsoffer som utsatts för uppsåtliga våldsbrott att få statlig ersättning i de fall där gärningsmannen inte kan betala skadestånd eller gärningsmannen är okänd.

Vid rådets möte den 30 mars träffades en överenskommelse om den mest besvärliga förhandlingsfrågan, nämligen direktivets rättsliga grund. Överenskommelsen innebär att alla medlemsstater kommer att bli skyldiga att införa ett system för statlig ersättning till brottsoffer. Bland de nuvarande medlemmarna saknar endast två länder ett sådant system.

Direktivet föreslås inte längre föreskriva några minimiregler eller andra detaljbestämmelser om hur detta system ska utformas. Däremot kommer direktivet, precis som varit avsikten tidigare, att reglera gränsöverskridande fall. Den som utsätts för ett brott i ett annat EU-land än det där han eller hon normalt bor kommer att kunna välja att ansöka om ersättning i sitt eget land eller det land där brottet begicks. Myndigheterna i medlemsstaterna ska sedan samarbeta enligt vad som föreskrivs i direktivet så att det alltid är en myndighet i det land där brottet begicks som beslutar om ersättning och som även bär denna kostnad.

Precis som i det tidigare förslaget kommer det att vara tillåtet att införa eller behålla nationella regler som är mer förmånliga än de som framgår av direktivet. I de fall ett svenskt brottsoffer får ersättning enligt utländsk rätt med ett lägre belopp än vad han eller hon skulle ha fått enligt svensk rätt kommer det alltså att vara möjligt att kompensera brottsoffret för det.

Sverige har argumenterat för ett mer omfattande direktiv, men det har samtidigt varit av stor vikt att beakta de invändningar som vissa stater framfört om den rättsliga grunden. För att förslaget ska kunna antas krävs också enhällighet i rådet, som bekant. Även om förslaget i sin nuvarande lydelse kan sägas vara mindre ambitiöst än det ursprungliga förslaget är det mycket glädjande att vi nu har nått enhällighet efter så lång tid.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går vidare.

Anf.  111  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nästa fråga är utkast till rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande. Det har varit uppe i rådet flera gånger tidigare, och jag hoppas att man nu har kunnat lösa ut de sista frågorna. Det är välkänd materia, så jag hänvisar bara till det skriftliga materialet så här långt.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Vi ställer oss bakom regeringens ståndpunkt i frågan.

Nästa fråga.

Anf.  113  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fråga 5 stryks som B-punkt och blir i stället A-punkt. Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi fortsätter.

Anf.  115  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 6 är rapport från Eurojust för 2003. Där vill jag säga några ord.

I enlighet med beslutet om att inrätta Eurojust ska ordföranden i Eurojust varje år lämna rådet en skriftlig redogörelse för sin förvaltning och Eurojusts verksamhet. För detta ändamål ska ordföranden förelägga rådet en årsrapport om Eurojusts verksamhet och de kriminalpolitiska problemen inom Europeiska unionen. Eurojust har nu lämnat ett utkast till årsrapport för 2003.

I det underlag som har skickats över till EU-nämnden står det att läsa att denna årsrapport ska presenteras vid RIF-rådet. Vi har nu fått information om att rådet dessutom ska notera samt anta slutsatser beträffande rapporten. Utkastet till rådsslutsatser innehåller sju punkter. Dessa har till största delen bäring på den deklaration mot terrorism som antogs av Europeiska rådet den 25 mars i år. Bland annat poängteras vikten av att ytterligare utveckla det rättsliga samarbetet medlemsstater emellan i kampen mot terrorism och att medlemsstaterna i maximal utsträckning bör använda sig av Eurojust vid arbete med fall av gränsöverskridande terrorism.

Sverige välkomnar rapporten och kan godkänna utkastet till rådsslutsatser.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan.

Nästa punkt.

Anf.  117  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 7 har strukits.

Punkt 8 är uppföljning av Europeiska rådets uttalande om terrorism. Det är egentligen nu det verkliga arbetet med att intensifiera samarbetet och genomförandet av alla besluten om åtgärder börjar. Vi vill delta aktivt och konstruktivt.

Under denna dagordningspunkt kommer ordförandeskapet att lämna information om hur man ämnar gå vidare med toppmötesslutsatserna. Förmodligen kommer kommissionen också att ta tillfället i akt att presentera sitt meddelande om finansiering av terrorism. Detta meddelande är ett intressant bidrag, som vi kommer att studera vidare i detalj. Vi kommer säkert att återkomma till många av förslagen nu under 2004.

I går fick vi dessutom information om att frågan om ett kommande förslag om införande i Schengens informationssystem av stulna och förlorade pass kommer att beröras under denna dagordningspunkt. Detta förslag finns alltså inte med i det underlag som vi har skickat till er. Bakgrunden till frågan är att rådet i deklarationen mot terrorism uppmanas att, på grundval av ett förslag från kommissionen, skapa ett system för informationsutbyte om stulna och förkomna pass. Systemet ska bygga på Schengens informationssystem och Interpols databas med stulna dokument.

På Corepers möte i går föreslog kommissionen att man ska ta initiativ för att möjliggöra överföring av information om förkomna och stulna pass från SIS till Interpol. Kommissionen bad medlemsstaterna att vid RIF-rådet ge kommissionen mandat att snarast lägga fram ett förslag om ett sådant system. Informationen skulle omfatta dokumenttyp, dokumentnummer, giltighetstid, omständigheterna kring stölden eller förlusten samt vilket land som har registrerat dokumentet. Vid en träff i systemet skulle kompletterande information kunna begäras från den nationella enheten.

Den korta tiden har inte medgivit någon heltäckande analys av förslaget, men de frågeställningar som direkt infinner sig är att det krävs diverse ändringar i Schengenkommissionen och att dataskyddsfrågorna måste utredas. Min inställning är dock att vi kan godkänna att kommissionen ska lägga fram ett förslag men att vi samtidigt redan nu bör flagga för dessa frågeställningar.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det även här finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt.

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är några frågor, 9–11, som Barbro Holmberg kommer att rapportera om.

Punkt 12 har strukits från dagordningen.

Punkt 13 är utnämning av Europols direktör. Europol ska ledas av en direktör som utses för en period av fyra år. Förordnandet för den nuvarande direktören, Storbeck, löper ut den 30 juni i år, och rådet ska nu utse en direktör för den kommande fyraårsperioden. Det är 53 personer som har sökt tjänsten, och det är tre som har förordats av styrelsen.

Anf.  120  PER ROSENGREN (v):

Det hade varit intressant att höra förnamnet, så att man vet vilket kön personen i fråga har. Jag undrar om några av kandidaterna är kvinnor.

Det är en mening som gör mig lite konfunderad. Det står: ”Frågan om vem av de tre som Sverige skall stödja bereds, med beaktande av bl.a. svenska utrikespolitiska hänsyn, f.n. inom Regeringskansliet.” Vad betyder det?

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja fråga: Vem kommer Sveriges regering att förorda?

Anf.  122  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  123  PER ROSENGREN (v):

Jag skulle vilja ha det lite tydligare. ”Med beaktande av bl.a. svenska utrikespolitiska hänsyn” – vad betyder det? Vad skulle det kunna vara för utrikespolitiska hänsyn? Hur påverkar det valet av direktör?

Anf.  124  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara utveckla det som Per började med, om det fanns en kvinnlig kandidat att välja. Man kan alltid fråga styrelsen om det inte fanns en kvinnlig kandidat som var kompetent nog att vara en av dessa kandidater som rådet fick ta ställning till. Jag tycker att det kunde vara en intressant frågeställning.

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi kanske kan göra det. Det är en bra idé. Jag tycker också att man kan fråga hur många av de 53 sökande som var kvinnor.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattar det så att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i frågan.

Har vi klarat av alla punkter, eller finns det fler frågor?

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte informera om att det vid rådsmötet under punkten Övriga frågor troligen kommer att presenteras ett förslag till rambeslut om lagring av trafikdata. Sverige kommer tillsammans med Storbritannien, Frankrike och Irland att vara medförslagsställare. Rambeslutets huvudsakliga syfte är att underlätta det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna genom att säkerställa att data från allmänna elektroniska kommunikationsnät finns tillgängliga när det behövs för att förebygga, utreda, upptäcka eller åtala brott inklusive terrorism. Teleoperatörer och Internetoperatörer ska enligt förslaget åläggas att lagra vissa data under viss tid, nämligen 12–36 månader. Rambeslutet omfattar den typ av data som ger information om vilka uppkopplingar, till exempel telefoner eller datorer, som stått i förbindelse med varandra vid olika tidpunkter. Innehållet i meddelanden omfattas inte av rambeslutet och ska alltså inte lagras av operatörerna.

I deklarationen mot terrorism, som antogs vid toppmötet i mars, anges att förslag till lagring av den här typen av data ska prioriteras. Detta visar sig vara ett viktigt verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna på hemmaplan. Jag tycker därför att det är bra att Sverige kan vara med och lägga det här förslaget.

Anf.  128  BEATRICE ASK (m):

Det är väl en god idé som man är med på här. Min fråga är: Hur påverkar det här regelverket i Sverige? Jag känner mig helt plötsligt lite okunnig om vad som gäller. Vi använder ju den här typen av data ganska mycket. Det vore intressant att få veta om det förslag som nu läggs fram omedelbart får konsekvenser för vad vi behöver göra här hemma. Jag förstår att förslaget rimligen är ganska skissartat, eftersom man ska arbeta med det.

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här har vi stor användning av i dag. Det kan ni säkert följa, att många rättsfall har lösts tack vare att man kunnat se var personer har ringt från mobiltelefoner. I dag fungerar det här alltså genom ett samarbete mellan polisen och de företag som sparar data, bland annat för faktureringsunderlag. Men det är inte en ordning som vi tycker är bra. Därför finns det med i BRU:s arbete för en eventuell förändring i framtiden.

Det här finns i praktiken i Sverige, men vi vill se om det inte är bättre att lagreglera än att bara förlita sig på att det även i framtiden kommer att fungera i praktiken mellan polisen och de olika företagen.

Anf.  130  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag har stort förtroende för dem i mitt parti som ägnar sig åt rättsfrågor, men jag har ändå en fråga kring det som handlar om utvecklingen av IT. Det är en fråga som från tid till annan i vår värld dyker upp som en stor fråga, just om kontrollen och hur man använder det här. Hur överensstämmer det här med den svenska lagstiftningen när det gäller IT och IT-säkerhet?

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det strider alltså inte mot någon lagstiftning i Sverige. Det är å andra sidan inte heller så att vi kan förlita oss på en lagändring. Det är alltså inte tvingande på något sätt. Det strider inte mot det, men det finns inte heller någon tvingande lagstiftning i Sverige.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Ska vi betrakta det här som en information från justitieministern? Då godkänner vi den.

Finns det några övriga frågor?

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska bara säga att de andra övriga dagordningspunkterna har strukits. Det kommer alltså inte att vara något sammanträde i den Gemensamma kommittén. Men det är en fråga, och det är utvecklingen av SIS II, som kommer att bli en A-punkt. Här hänvisar jag till det skriftliga materialet.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den A-punkten.

Då tackar vi justitieministern och hans medarbetare, och vi önskar en trevlig helg.

5 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Barbro Holmberg

Rapport från ministerrådsmöte den 30 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 och 30 april 2004

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Vi välkomnar statsrådet Barbro Holmberg och medarbetare.

Om jag är rätt underrättad är det två punkter, men först gäller det senaste ministerrådsmötet. Finns det något att lyfta fram utöver det som finns i skrift?

Anf.  136  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det senaste mötet var väldigt konstruktivt, kan man säga. Efter två års förhandlingar lyckades vi nå en politisk överenskommelse om skyddsgrundsdirektivet. Det är det direktiv som är mest grundläggande på asylområdet, där vi nu får en gemensam definition av hur man definierar begreppet flykting och som också lägger fast vilka sociala rättigheter en flykting ska ha.

Som jag nämnde för nämnden förra gången är det en rad framsteg, som jag ser det. Det här direktivet går utöver Genèvekonventionen på en rad punkter. Bland annat har vi nu i direktivet definierat vad alternativt skyddsbehövande är. Vi har också slagit fast att icke-statlig förföljelse också är en grund för flyktingklassning, likaså förföljelse på grund av kön och förföljelse på grund av sexuell läggning som en grund för flyktingklassning. Det är ett framsteg på det här området, som jag ser det.

Vid mötet enades vi också om studentdirektivet och det spanska förslaget till direktiv om överförande av passageraruppgifter. Sedan var det en diskussion om asylprocedursdirektivet. Det kommer på den här dagordningen också, så vi återkommer till det direktivet.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Vi går över på information och samråd inför kommande möte.

Anf.  138  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Vi går till B-punkterna, och där kommer vi direkt in på asylprocedursdirektivet. Där har vi frågan om säkra tredjeländer.

Här räknar ordföranden med att vi ska nå en politisk överenskommelse på nästa rådsmöte. Innan jag går in på vilka frågor som är utestående tänkte jag även här ge nämnden en kort översikt över hur långt vi har kommit och var vi står i det här direktivet, de framsteg som jag ser att vi har nått hittills med direktivet.

Det slås bland annat fast att den asylsökande har rätt till rättshjälp. Det låter självklart, men det är inte en rätt som har varit självklar i alla länder. Den sökande garanteras rätt till juridiskt ombud i alla situationer, och huvudregeln är att det ska vara kostnadsfritt. Det slås fast att den asylsökande har rätt till personlig intervju. Det är också någonting som låter självklart för oss här hemma, men det har alltså inte varit självklart i alla länder. Det slås fast att man ska få tolkning och information på ett språk som man förstår. Man ska också få information om rätten att överklaga. Det är en rad olika grundläggande principer som slås fast.

Sedan finns det områden i det här direktivet som det har varit väldigt långa diskussioner om och som är kontroversiella. Det gäller framför allt undantagen från en del av de huvudregler som är fastlagda i direktivet. Ett exempel på det är hur reglerna för tredjelandsprincipen ska tillämpas och även vilka undantag som kan tänkas när det gäller rätten att stanna kvar i ett land efter överklagande. På den här punkten har också FN:s flyktingkommissarie riktat kritik mot direktivet. Bara några dagar efter att jag varit hos nämnden tidigare skrev flyktingkommissarien ett brev till ordföranden om kritik mot just de här punkterna.

Vad man kan säga är att även om medlemsländerna har en långtgående samsyn i de här frågorna har det visat sig vara i stort sett omöjligt att hitta skrivningar som tillgodoser alla staters intressen. Vad ordföranden nu föreslår är att man helt enkelt lyfter ut de kontroversiella delarna ur direktivet.

Vad vi står inför just nu är att antingen fortsätta att driva våra frågor, och också andra länder, och riskera att hela direktivet faller och med det också de rättsprinciper som jag sade inledningsvis, eller att vi accepterar vad det faktiskt blir, en lägre grad av harmoniseringsnivå, det vill säga att man lyfter ut delar ur direktivet och låter det regleras nationellt i stället. Det är det som vi står inför.

Jag kan också gå in på de punkter som fortfarande är utestående. Det är säkra tredjeländer. Där lägger man fast den erkända principen inom asylrätten, den internationella flyktingrätten, att den som flyr undan förföljelse i sitt hemland ska söka skydd i det första säkra land där han eller hon har möjlighet att göra det. Vad det här direktivet lägger fast är kriterierna för vad som är ett säkert tredjeland, eller vad som kan betraktas vara ett säkert tredjeland. Där är det väldigt klara kriterier. Det säger att ett säkert tredjeland naturligtvis ska respektera de mänskliga rättigheterna, att det ska finnas en fungerande asylprocess som ger möjlighet att bli erkänd som flykting, att man ska respektera Genèvekonventionens förbud att vidaresända någon till ett land där man inte är säker. Det är en rad grundläggande kriterier. Det är även det viktiga kravet på att det ska finnas en anknytning till landet, att det ska finnas kvar i de gemensamma bestämmelserna. De här kriterierna är oförändrade i det förslag som nu ligger.

Däremot har hela artiklarna om hur det här ska tillämpas lyfts ut ur direktivet. Det handlar om huruvida man ska ha listor över säkra tredjeländer, om dessa listor ska fastställas formellt via parlamentsbeslut eller om man ska göra bedömningar från fall till fall. Det handlar om när man ska frångå en presumtion när ett tredjeland är säkert eller också hur den här anknytningen ska definieras. Alla de sakerna som fanns i den artikeln föreslås nu lyftas ut. Och det här är också en av de punkter som FN:s flyktingkommissarie har varit väldigt kritisk till.

Vad som föreslås i stället är då att det här ska regleras nationellt men att länderna ska rapportera till kommissionen hur man tillämpar begreppet ”säkra tredjeländer”, och det är någonting som vi stöder. Detta är någonting som kommer upp.

Det som också kommer upp är förfaranden nära landgränsen. Här finns det utöver bestämmelsen om vanliga tredjeländer en specialregel som innebär att man kan ha ett förenklat asylförfarande om den asylsökande har rest in från ett särskilt säkert tredjeland. Det här är ingen nyhet i det här förslaget, utan jag har tidigare redogjort för nämnden om förhandlingsläget och regeringens linje när det gäller den delen. Eftersom kriterierna när det gäller reglernas tillämpning är väldigt starka har vi vid tidigare rådsmöten accepterat det här förenklade förfarandet.

Det som nu ligger på bordet är att de stater som har nationella listor över dessa säkra tredjeländer får behålla dessa listor under en övergångsperiod. Både för den gemensamma listan och för de nationella listorna kvarstår de stränga kriterierna när det gäller vilka länder som kan sättas upp på listorna, vilket i praktiken gör att det begränsas till väldigt få länder.

Nästa fråga, som också är öppen, gäller säkra ursprungsländer. Det är artiklarna 30, 30 A och 30 B och bilaga B.

När det gäller artiklarna som handlar om säkra ursprungsländer är det viktigt att säga att det enbart är presumtioner och att det ska göras individuella bedömningar i varje enskilt ärende. Det förutsätter också en gemensam lista över dessa länder men också möjlighet till nationella förteckningar. I det förslag som ligger nu har väldigt få förändringar skett. Tidigare hade man gemensamma kriterier både för den gemensamma listan och för de nationella listorna. Nu vill man ha olika kriterier för den gemensamma och de nationella, men det är ändå i princip samma sak. Därför föreslår vi att man ska acceptera det.

Vidare gäller det rätten till ett effektivt rättsmedel, och det är artikel 38 och det som tidigare var artikel 38–40. Här är medlemsstaterna överens om att huvudregeln ska vara att en asylsökande får stanna på territoriet under överklagandetiden och att man i annat fall kan begära att verkställigheten avbryts, det vill säga att man inhiberar beslutet. Det har inte varit särskilt svårt att enas om de grundprinciperna, eftersom alla länder är bundna till Genèvekonventionen men också till Europakonventionens regler om rätt till överklagande.

Vi är också eniga om att det kan behövas undantag från de här reglerna. I Sverige har vi till exempel ett förfarande om det är uppenbart ogrundade ansökningar. Då får vederbörande överklaga, men man får göra det från hemlandet. Det är också någonting som FN:s flyktingkommissarie har pekat på som viktigt för att det ändå ska vara en effektivitet i systemet.

Det här var tidigare en lång lista på olika undantag beroende på att länderna formulerar undantagen på olika sätt och också beroende på att man har olika rättssystem. Det har helt enkelt inte gått att komma överens om formuleringarna i de här undantagen. Därför föreslås det att hela den delen när det gäller undantagen lyfts ut. Det som tidigare var artikel 39 och 40 stryks helt enkelt. Vad som då finns kvar är huvudreglerna på det här området. Resten, när det gäller undantag från de huvudreglerna, kommer då att regleras nationellt. Det kommer också att föreslås att det ska stå i artikeln att det här kommer att regleras nationellt men att man pekar på att alla stater är bundna till internationella konventioner. Det finns så att säga ett golv där.

Det är ytterligare en fråga som är utestående som har kommit upp sent. Den gäller rättssäkerhetsgarantier för underåriga utan medföljande vuxna, alltså ensamkommande barn. Det finns förslag om särskilda procedurer när det gäller ensamkommande barn. Bland annat föreslås att barn ska ha en företrädare. Man ska utse en företrädare, det vill säga ungefär som vi i Sverige utser en god man, men vi utser ju också ett ombud. Det som nu ligger, och det som det har varit väldigt mycket diskussioner om, är att en medlemsstat vill ha undantag från den regeln. Den medlemsstaten tycker nämligen att man inte ska behöva utse en god man om den underårige har fyllt 16 år och inte är så omogen att han eller hon ändå behöver en företrädare. Det här har vi kämpat ganska hårt mot, framför allt på tjänstemannanivå, tillsammans med Finland. Vi hävdar barnkonventionens definition av vad som är ett barn. Även om det är ungdomar är gränsen fastställd i internationella konventioner till 18 år.

Vad vi fick höra från Coreper i går var att också Finland har vikit sig på den punkten och att vi står helt ensamma om att kräva 18 år. Men vi står alltså inför ett kompromissförslag som ordföranden har lagt fram till oss. Det handlar om att vi har en total standstill-klausul, det vill säga att det land som har den här bestämmelsen om 16 år får behålla den men att inga andra länder får införa den. Det är det kompromissförslag som nu ligger på bordet.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag förstår att frågorna har varit föremål för information i socialförsäkringsutskottet.

Anf.  140  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Då har vi några på talarlistan här. Till att börja med är det Holger Gustafsson.

Anf.  142  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill ställa en fråga när det gäller just listorna över säkra tredjeländer.

Det måste naturligtvis på något sätt finnas en uppfattning om vilka länder som är möjliga att återsända till, men när man gör den bedömningen, och en lista, har man ju en kollektiv syn. Det är i allmänhet inte farligt att återresa dit. Därför vill jag fråga hur man tillgodoser rättssäkerheten för den enskilda personen. Den enskilda individen kan ju faktiskt vara i konfrontation med eller i väldigt stark opposition mot det land som han eller hon ska sändas tillbaka till. Det hjälper inte om listan gäller för de allra flesta men inte för den här individen.

Hur säkerställer man att var och en får en personlig och tillräcklig rättssäkerhet i sammanhanget?

Anf.  143  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det hade ju underlättat om man hade fått den här informationen skriftligt före mötet. Då hade man kunnat analysera lite bättre vad det här innebär. Det är lite svårt att överblicka konsekvenserna när man får det muntligt så här på sittande möte. Men jag har kanske missat något underlag – jag vet inte. Har jag gjort det? Nej.

Generellt sett är vi emot att man har miniminormer. Vi tror att miniminormer i förlängningen blir ett tak. Men det är tre saker som vi är mest skeptiska till i fråga om det här direktivet.

Det är idén om förenklade förfaranden, där man alltså inte har en individuell prövning utan skickar tillbaka folk vid gränsen. Vi vill över huvud taget inte se den typen av skrivningar i ett direktiv.

Vi är också motståndare till att man avvisas när man överklagar. Jag förstår inte vad det här förslaget skulle innebära, att det regleras nationellt.

När det gäller upprättandet av listor över säkra länder, både tredjeländer och ursprungsländer, är vi emot att man upprättar listor som man följer. Här måste det finnas en möjlighet till en individuell prövning.

Det är de tre delarna som vi är kritiska mot i direktivet.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara för upplysnings skull säga att det finns skrivet om det här i handlingarna. Det är möjligtvis det om barn som inte finns nämnt, eftersom det är så pass nytt. Men det övriga finns refererat inför nämndens sammanträde. Möjligtvis är det inte så utförligt som statsrådet har föredragit det nu.

Anf.  145  KARIN GRANBOM (fp):

Det är viktigt att det här direktivet kommer till, men än så länge ser det inte riktigt bra ut, och det är just därför att miniminivån fortfarande är alltför låg.

Vi från Folkpartiet ser problem med alla de fyra punkter som tas upp i den kommenterade dagordningen. Därför tycker vi att Sverige borde göra ett inlägg, även om det är viktigt, som jag sade inledningsvis, att direktivet verkligen kommer till.

Till exempel borde man inte acceptera det här med de säkra tredjeländerna. Om man ändå gör det till slut skulle jag vilja fråga vem eller vilket organ det är som beslutar om vilka länder det är som är säkra.

Sedan gäller det överklagande, att det finns en möjlighet att avvisa någon under överklagandeperioden innan ett lagakraftvunnet beslut har tagits. Det är inte alls bra.

Jag skulle slutligen vilja fråga Barbro Holmberg om kritiken. Det har varit en mycket omfattande kritik från ett antal viktiga och tunga organisationer, bland annat UNHCR och Amnesty. Jag har till och med hört att kommissionen har riktat kritik mot hur det här direktivet har utvecklats. Då skulle jag vilja fråga: Vad säger de här organisationerna i det läge som är nu?

Anf.  146  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag kan säga precis som ordföranden sade tidigare, att vi i socialförsäkringsutskottet har fått ta del av den här informationen. Däremot har det sista som statsrådet sade om barn och god man naturligtvis inte varit uppe. Det var kanske en mer detaljerad information vi fick vid nämndens möte här i dag än vid gårdagens, men det är ju bra.

I Vänsterpartiet har vi kritiserat det här direktivet vid många tillfällen när det har varit uppe. Jag ska inte gå in närmare på det, för det förlänger nog bara mötet här.

Jag delar också de betänkligheter som Folkpartiet, Miljöpartiet med flera känner. Det gäller till exempel det här med säkra länder och naturligtvis att man inte kan få inhibition och få stanna kvar under överklagandetiden. Det är mycket beklagligt. Där hoppas vi att statsrådet verkligen driver på.

Men jag har lite mer allmänna frågor när det gäller rättssäkerheten för den enskilde. Vilka saker förbättras i det här direktivet? Jag tycker att det är mycket som utelämnas nu, och när det gäller det som är kvar i direktivet undrar jag: Pressar man upp nivåerna på något sätt? Kan det bli bättre? FN:s flyktingkommissariat har väl fortfarande en mycket tydlig kritik mot det här.

Anf.  147  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Då ska vi se om jag lyckas fånga alla frågor. Annars får ni hojta igen.

Först och främst gäller det barn. Det är helt riktigt att det är någonting som har kommit alldeles nyligen. Det kom plötsligt häromdagen upp på Coreper som en stor fråga. Statssekreteraren hann inte heller få del av detta innan hon gav informationen i socialförsäkringsutskottet. Men jag tycker att det är viktigt att nämnden får information om att det är mycket möjligt att detta också kommer upp nu på rådsmötet.

Sedan gäller det säkra tredjeländer, om dessa tillgodoser rättssäkerhetskrav. Till Holger Gustafsson vill jag säga att begreppet ”säkra tredjeländer” är ett erkänt begrepp inom asylrätten och den internationella flyktingrätten. Det är också någonting som vi i Sverige har tillämpat, det vill säga att om någon kommer från ett säkert tredjeland kan den personen återvända till det säkra tredjelandet.

Det som det har varit kritik mot är just, som jag nämnde, hur detta begrepp tillämpas. Vi menar – och det har vi stridit väldigt hårt för – att man måste göra, som Holger Gustafsson också påpekar här, en individuell bedömning i varje enskilt ärende. Ett land kan ju vara säkert för en individ medan det inte alls är säkert för en annan individ. Därför har vi slagits väldigt hårt för att man inte ska ha det här stela förfarandet.

Men det som nu ligger på bordet innebär att man slår fast huvudregeln och principen om konceptet säkra tredjeländer – och kriterierna. Däremot överlämnas tillämpningen till länderna. Vi får ingen EG-rättslig reglering av hur detta ska tillämpas, utan det är upp till varje land för sig. Vi kommer att fortsätta att tillämpa det så som vi har gjort, nämligen genom att alltid göra en individuell prövning. Det är det som är grundläggande, anser vi. Andra länder har andra typer av tillämpningar.

Yvonne Ruwaida är emot miniminormer som blir ett tak i stället för ett golv. Det kan jag inte riktigt hålla med om. Det här är verkligen miniminormer. Man lägger ett gemensamt golv som inget land får gå under. Däremot kan man gå över i olika avseenden. Det är väldigt tydligt när det gäller skyddsgrundsdirektivet och sociala förmåner. Där lägger man ett golv, och sedan kan länder lägga på hur mycket de vill utöver detta.

Jag menar också, som svar till Sven-Erik Sjöstrand, att det finns en rad punkter i det här direktivet som faktiskt höjer nivån. Som jag nämnde inledningsvis är rätt till rättshjälp en självklarhet för oss, men det är inte en rätt fastslagen i alla EU-länder som det ser ut i dag. Vi ska också ha utvidgningen, som sker den 1 maj, i minnet. En del av de nya medlemsstater som kommer in i EU måste anpassa sig till det golv som vi nu lägger. Det handlar om rätt till rättshjälp och rätt till personlig intervju, som också är en självklarhet i vårt land som inte är en självklarhet överallt. Det är på en rad punkter som vi faktiskt höjer nivån i detta direktiv.

Sedan önskar man ju att man hade kommit ännu längre, men vi får definitivt en viss grad av harmonisering, och det är en högre nivå än vad det var tidigare.

Ja, det är väl svar både till Yvonne Ruwaida och till Karin Granbom när det gäller det här med säkra tredjeländer och att vi inte borde acceptera det. Den kritik som FN:s flyktingkommissarie har lämnat i fråga om det här direktivet har inte rört själva begreppet ”säkra tredjeländer”. Det är, som jag sade, en del av den internationella flyktingrätten. Det är inte det som flyktingkommissarien har kritiserat. Han har kritiserat tillämpningen. Flyktingkommissarien har också kritiserat de här undantagen från regeln om att man får stanna kvar på territoriet, och båda de delarna är nu utlyfta ur direktivet.

Jag sökte faktiskt flyktingkommissarien i går – och jag har inte lyckats nå honom ännu – just för att få svar på den fråga som Sven-Erik Sjöstrand ställde. Hur ser han på det här direktivet nu, med den nya formuleringen, med de nya strykningar som har gjorts? Den frågan kan jag inte svara på förrän jag har pratat med flyktingkommissarien.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Karin Granbom hade någon fråga till, säger hon.

Anf.  149  KARIN GRANBOM (fp):

Ja, jag hade också en fråga om vilket organ eller vem det är som beslutar vilket land som är ett säkert land.

Anf.  150  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är det gemensamma ministerrådet. Just det, det glömde jag att svara på.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare till punkt 11, om jag har förstått det rätt, om gemensamma flygningar.

Anf.  152  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, det är gemensamma flygningar. Jag vet inte om nämnden kommer ihåg, men jag har dragit det tidigare. Det finns ett beslut om att samordna återsändandet genom att man organiserar gemensamma flygningar. Det här nådde rådet en politisk överenskommelse om vid mötet den 6 november 2003.

Det här är också en fråga som diskuterades vid det informella ministermötet i Dublin. Där föreslogs och diskuterades också att man skulle försöka samordna detta på olika sätt. Det har nu inte skett i någon större utsträckning. Därför följer ordförandeskapet upp det här med ett förslag till rådsslutsatser. Där föreslås det att EU:s webbaserade informations- och samordningsnätverk ska kunna användas för att man ska kunna ha ett informationsutbyte om förestående flygningar, så att man helt enkelt ska kunna underlätta samarbetet på det här området.

Jag ska också säga att det här inte är någonting som vi kommer att delta i. Det handlar framför allt om länder i Centraleuropa som ligger nära varandra och som kommer att ha gemensamma flygningar på det här sättet.

Anf.  153  BEATRICE ASK (m):

Först vill jag säga att jag är rätt glad över att Sverige inte kommer att delta i det här. Jag är en väldigt praktisk människa, men det här ger ändå ett lite bisarrt intryck. Man ser ju framför sig de här stora gemensamma charterlasterna med människor som ska avvisas. Vad är detta? Jag tycker inte alls att det är bra.

Jag kan se rätt mycket av bekymmer med den här typen av förfarande. Jag tycker inte att Sverige ska ha en positiv inställning till det här. Det är klart att man ska lösa saker praktiskt, men det här kan bli helt fel i praktiken. Man ser ju framför sig charterresor med människor som ska utvisas fram och tillbaka.

Jag blir faktiskt lite illa berörd av ärendet och kan inte alls förstå regeringens positiva inställning, även om jag inte är emot att man gör saker praktiskt och samarbetar. Det finns för många faror i att leta stordriftsfördelar i den här mycket känsliga hanteringen av människor.

Anf.  154  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Som jag sade inledningsvis är det här någonting som Sverige inte deltar i, men vi har heller inte motsatt oss att andra länder samarbetar i de här frågorna. Det handlar om att man, om en grupp ska avvisas från ett land och grannlandet ska avvisa kanske bara några stycken, kan samordna den typen av flygningar. Det är ett sätt att samarbeta, och vi har inte motsatt oss andra länders samarbete.

Anf.  155  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara säga att jag håller helt med Beatrice Ask i den här frågan.

Anf.  156  BEATRICE ASK (m):

Men det är faktiskt en skillnad på att vi inte har ”motsatt oss” och att vi ”ser positivt på förslaget”, som det faktiskt står här. Det handlar om att effektivisera och annat.

Jag tycker att man har anledning att vara mycket bekymrad över det här. Man kan vara praktisk. Jag förstår att man inte har motsatt sig detta. Men jag får väl tolka det som att det ändå i grunden finns en känsla av att det här inte enbart är positivt. Men det står här att det är positivt därför att det är så mycket effektivare. När man läser skrivningarna blir det väldigt känslokallt, och det tycker inte jag att Sverige ska ha som hållning i den här hanteringen. Jag vill ha det sagt.

Anf.  157  HILLEVI LARSSON (s):

Vad jag förstår handlar det här lite om ekonomiska hänsyn. Det kan bli oerhört dyrt om det är en enda eller en handfull som ska avvisas i ett jätteplan. Det kanske kostar en halv miljon eller ännu mera. Jag har hört exempel på sådana fall. Då handlar det kanske också lite om att motverka främlingsfientlighet. Sådana här fall upprör ju allmänheten inte bara i Sverige utan också i andra länder. Det kan uppfattas som ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt att trycka på att detta naturligtvis måste hanteras på ett humant sätt. Man ska till exempel inte med tvång ta upp personer som har flygrädsla på planet för att man måste samordna det här och det måste gå snabbt. Likadant är det när det gäller psykiska problem, självmordsförsök och så vidare. Det måste hanteras på ett humant sätt. Men jag kan förstå grunden till detta med tanke på att jag tror att dessa fall upprör väldigt mycket då det blir väldigt kostsamt och känns som ett slöseri ekonomiskt.

Anf.  158  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag instämmer i den kritik mot detta som har kommit fram vid bordet här, men min fråga är egentligen: Hur kommer det sig att det ska fattas beslut om detta? En transportverksamhet tas ju i allmänhet inte upp och fattas beslut om på rådsmöten. Vad är det som är annorlunda här?

Anf.  159  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Först gäller det det ekonomiska. Visst är det så som Hillevi Larsson säger, att det handlar också om ekonomi. Det kan vara väldigt kostsamt att återsända någon. Jag kan bara informera om att de snart nya medlemsstaterna har deltagit på ministerrådets möte och uttryckt sig väldigt positivt till detta, eftersom det faktiskt kan vara en oerhörd kostnad för staterna vid återsändandet. Man ser att det kan underlätta om man också får ett samarbete kring de här frågorna.

Sedan gäller det frågan om vad vi egentligen fattar beslut om. Vi har tidigare fattat ett beslut om att man ska ha ett samarbete kring de här frågorna. Nu har ordförandeskapet följt upp det här med att man också ska kunna använda ett informationsnätverk för att informera varandra. Det är ett rådsbeslut helt enkelt.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Det är ju så att texten är en sak och vad statsrådet säger är en annan sak. I det här fallet har statsrådet nyanserat ståndpunkten, så att säga. Det är det talade ordet som gäller.

Det är inga fler frågor. Jag finner då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Var punkt nr 4 struken när det gäller den gemensamma kommittén?

Anf.  161  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, den är kvar – det blir lite förvirrat här. Den har också att göra med informations- och samordningsnätverk.

I november 2003 lade kommissionen fram ett förslag till rådsbeslut om att inrätta ett webbaserat informations- och samordningsnätverk som ska kunna användas av myndigheter och andra organ som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna. Det här nätverket kommer att benämnas ICONet. Det står för Information and Coordination Network. Det här är ett förslag som har slutförhandlats i EU:s arbetsgrupp för migrationsfrågor.

Det här webbaserade informationsnätverket kommer att kunna vara ett verktyg för framför allt de sambandsmän som finns ute i världen. Kommissionen kommer att ansvara för utvecklingen och för förvaltningen av ICONet, och regeringen ser positivt på att man utbyter information kring de här frågorna.

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har i och för sig ingenting emot det här nätverket. Jag kan förstå att det har en betydelse. Men det står här i texten rätt mycket om olaglig inresa, olaglig invandring, återsändning av olagliga invandrare och så vidare. Detta är ju ett polissamarbete. Jag tror att det skulle vara av vikt att man lyfter upp på EU-nivå hur man lagligt kan gå till väga om man vill söka asyl andra länder. Är det någonting som ni driver på?

Anf.  163  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det finns en rad olika vägar som man kan gå för att lagligt söka asyl i andra länder. Det vi driver väldigt starkt är till exempel kvotuttagning. Vi åker faktiskt till andra länder. Det finns ungefär 20 miljoner flyktingar i världen. En väldigt liten andel av dem kan söka asyl. Kvotuttagningen innebär att vi faktiskt åker till flyktingläger, lyfter ut människor ur väldigt svåra situationer och flyger dem till Sverige. Det är någonting som vi driver. Det är inte alla länder i Europa som har kvotuttagning. Vi menar att det är ett väldigt viktigt instrument för att underlätta för världens flyktingar.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Eftersom det inte finns några fler frågor finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Har vi några fler övriga frågor?

Anf.  165  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet och hennes medarbetare och önskar dem en trevlig helg.

6 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från dels ministerrådsmöte den 22 och 23 mars 2004, dels extra ministerrådsmöte den 21 och 22 april 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 och 27 april 2004

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna. Vi börjar med en rapport från det senaste ministerrådsmöte. Därefter kommer information och samråd inför kommande möte.

Varsågod!

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket! Jag har två rådsmöten att återrapportera. Det första var det råd vi hade den 22 mars. Det gäller fiskefrågor. Sent på natten antogs ordförandeskapets kompromissförslag om åtgärder för att förhindra oavsiktlig fångst av småvalar. De viktigaste ändringarna jämfört med det förslag som låg på bordet var att förbudet att använda drivgarn i Östersjön sköts upp ett år till den 1 januari 2008. Man använder ett annat system för att fasa ut fisket med drivgarn. I stället för att omedelbart skära ned drivgarnslängden till 2,5 kilometer från 2,1mil, som det är i dag, gör man en utfasning med 40 % första året och därefter 20 % per år. Man gör en begränsning av fiskeansträngningarna.

Sedan gjordes också ändringar när det gäller kravet att använda ljudskrämmare på sina nät. Där undantogs de små båtarna. Båtar längre än tolv meter ska omfattas av det här kravet. På motsvarande sätt gjordes en koppling till båtarnas storlek när det gäller kravet att ha observatörer ombord. Det gäller endast fartyg med en längd överstigande 15 meter.

Sedan gjordes det också en justering när det gäller det område som ska omfattas av obligatoriska ljudskrämmare. Det förslag som låg gällde en del av den svenska sydkusten i Östersjön. Området utvidgades till att omfatta hela område 24, och det innebär att även danska och tyska vatten kommer att omfattas av regelverket.

Vi i Sverige ställde oss bakom den här kompromissen. Vi menar att det är ett ansvarsfullt beslut att förhindra oavsiktlig fångst av småvalar. Det åstadkommer man med det här beslutet samtidigt som man undantar de mindre båtarna. Därigenom påverkar man inte det kustnära fisket, för vår del på sydkusten, på ett negativt sätt. Vi var nöjda med det här beslutet.

På det här rådet informerades också om ett tvådagarsbesök som kommissionär Byrne hade gjort i USA. Det handlade om att förbättra den transatlantiska dialogen när det gäller livsmedelssäkerhet.

Vi fick också lyssna till den österrikiske ministern Pröll som tog upp ändringar när det gäller revidering av direktivet om bekämpningsmedel som en övrig punkt.

På begäran av Tyskland informerade kommissionär Fischler om läget i de så kallade Mercosurförhandlingarna. En intressant punkt var att åtaganden gjorda inom ramen för Mercosurförhandlingarna skulle kunna räknas av mot eftergifter i WTO-förhandlingarna. Det var alltså en beskrivning av hur de här två förhandlingarna hänger ihop.

En sak som också skulle ha tagits upp under det här rådet var reformen om Medelhavsprodukter, men det blev ingen överenskommelse. I stället sattes ett extra råd in. Det extra rådet kom jag hem från i går. Det var alltså natten mellan onsdagen och torsdagen som vi förhandlade. Vi har ofta sena övningar eller övningar tidigt på morgonen i det här rådet. Här träffades också en överenskommelse. Det blev en majoritet för ett kompromissförslag. Det handlar om olivolja, bomull, tobak och humle. Det är de produkter som förhandlingen omfattade.

Nyckelfrågan för oss i Sverige var givetvis hur långtgående reformbeslutet skulle bli när det gäller tobak, men även bomull var ett område av stort intresse för oss.

Det fanns ett kompromissförslag på bordet. Under natten kom det två nya kompromissförslag. Det första kompromissförslaget som kom under natten gick i vår riktning. Det var ytterligare åtaganden och i princip full frikoppling när det gäller stöd till tobak, vilket i princip innebär att tobaksodling, som ju inte är lönsam, skulle komma att avvecklas inom unionen. Det andra gällde bomullen där det var otydligt hur mycket frikoppling som skulle bli resultatet, men det gick ändå åt rätt håll.

Under de bilateraler som försiggick började förslaget att röra sig åt fel håll kan man säga. Resultatet när det gäller tobaken var inte inom ramen för det mandat som jag har fått av EU-nämnden. Det var inte full frikoppling. År 2010 skulle man komma att uppnå det vi vill uppnå med de åtgärder som vi har förespråkat. Fram till år 2010 skulle alltför stor del av stödet gå direkt till tobaksodling. Det var inte acceptabelt för vår del.

När det gäller bomullen kom vi så långt att det blir möjligt att frikoppla 65 % av stödet och ha 35 % kopplat. Vi i Sverige hade önskat att nå den nivå som vi har nått på spannmålssidan i den reform som vi beslutade om i juni förra året, det vill säga att ha högst 25 % kopplat.

Det blev några andra beslut när det gäller bomullen som innebär att man ska ha en översynsmekanism för att också bevaka hur det fattade beslutet förhåller sig till utvecklingsländernas möjligheter att exportera. Det tyckte vi var en fördel.

Sammantaget ställde vi oss inte bakom det här förslaget. Det var Danmark, Sverige och Spanien som röstade emot. Danmark och Sverige hade samma bevekelsegrunder. Det var framför allt förslaget när det gäller tobaken som vi inte tyckte var tillräckligt långtgående. Spanien var missnöjt med att det var för stor frikoppling på bomullen. De fick inte heller de särskilda bidrag som de argumenterade för till olivoljesektorn.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Nämndens ledamöter verkar nöjda med att mandatet har fullföljts. Då godkänner vi rapporterna och går vidare till kommande ministerrådsmöte.

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ska jag ta A-punktslistan till att börja med eller ska jag ta den avslutningsvis?

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Vi kan kanske ta den på en gång. Finns det något speciellt där att lyfta fram?

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan läsa upp de ärenden som vi nu vet kommer på A-punktslistan. Det är flera inom mitt eget område. Det är offentlig kontroll av livsmedel och foder, hygienpaketet, bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket, oavsiktlig fångst av valar och immaterialrättsintrång. De är de ärenden som vi vet kommer upp som A-punkter.

Sedan har jag några som finns med i den annoterade dagordningen som kommer att bli A-punkter, men dem kommenterar jag när jag kommer till de punkterna i dagordningen. Jag tror att det är enklast.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Ja, det blir enklast. Finns det några frågor om de upplästa A-punkterna? Då godkänner vi dem. Då går vi vidare till punkt 3.

Anf.  174  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, då är jag inne på skydd av djur under transport. Det är en fråga som har varit uppe i EU-nämnden tidigare. Det finns nu ett kompromissförslag från ordförandeskapet. Det handlar om att få förbättringar i förhållande till de regler som vi har i dag. I dag innebär reglerna att man kan transportera både slaktdjur och livdjur enligt principen fjorton timmar transport, en timme vila och fjorton timmar transport. Sedan ska de ha tjugofyra timmar vila avlastade. Sedan kan man fortsätta de här cyklerna. För svin gäller tjugofyra timmar transport, tjugofyra timmar vila avlastade och tjugofyra timmar transport. Sedan kan cyklerna fortsätta.

Det ligger en ordförandekompromiss som innebär att man ska kunna transportera nöt enligt principen nio timmar transport, två timmar vila, nio timmar transport och sedan tolv timmar vila kvar på fordonet. Sedan skulle de här cyklerna kunna rulla vidare. För svin skulle det innebära nio timmar transport, två timmar vila, nio timmar och sedan tolv timmar vila kvar på fordonet.

Om man jämför dagens regler med kompromissförslaget finns det ett klart missnöje bland medlemsländerna. Man tycker inte att detta går tillräckligt långt. I Sverige har vi i dag regler om åtta timmar transport av slaktdjur till slakt med en möjlighet till en förlängning till elva timmar i särskilda fall. När det gäller livdjur har vi inga specifika regler, utan då är det unionens regler som gäller.

I den ordförandekompromiss som ligger på bordet finns det möjligheter för medlemsstaterna att ha strängare regler än de gemensamma reglerna när det gäller transporter i det egna landet. För den delen skulle vi alltså kunna behålla våra strängare regler, men vi vill ju också uppnå en förbättring inom unionen. Därför hör vi givetvis till den grupp som tycker att det här inte är tillräckligt långtgående och vill ha ytterligare förbättringar.

Vi vet inte exakt vad vi kommer att möta under de här förhandlingarna på måndag och tisdag i nästa vecka. Vi försöker nu orientera oss om hur det ser ut i de andra medlemsländerna. Vi vet att danskarna har problem med liggande förslag. Vi vet att tyskarna vill ha någonting bättre. Vi vet att holländarna sannolikt vill ha någonting bättre, och även britterna vill ha någonting bättre. Det finns alltså flera som har samma ingångar i detta.

Vid sidan av själva transporttiderna finns det ett antal förbättringar i liggande förslag när det gäller tillsyn, bland annat satellitövervakning så att man kan se att reglerna följs. Det finns också förbättringar när det gäller utbildning av dem som ska transportera. Det finns vissa fördelar i förslaget, men det är inte tillräckligt långtgående när det gäller transporter. Men det kan finnas ett utrymme för att det rör sig under själva förhandlingen.

I förslaget till svensk ståndpunkt, som finns i den annoterade dagordningen som EU-nämnden har tagit del av, har vi formulerat oss på det sättet att vi kan acceptera ett kompromissförslag endast under de förutsättningarna att det medför reella förbättringar i förhållande till den nu gällande lagstiftningen när det gäller djurskydd vid långa transporter. Det är så vi har formulerat oss.

Anf.  175  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Kristdemokraterna stöder regeringen i den här frågan. Det är viktigt att vi får skärpta regler. Vi har för vår del röstat för en åttatimmarsregel i Europaparlamentet. Håll fast vid de höga kraven här! Jag skulle vilja understryka att det faktiskt inte är tillräckligt med att vi i Sverige får behålla våra regler. Vi behöver ju, som ministern sade, se till att också andra länder omfattas av dem. Blir det inte så, hamnar ju våra jordbrukare och lantbrukare i en sämre situation både ekonomiskt och konkurrensmässigt om man kommer billigare undan i andra länder än vad våra bönder gör. För djurens skull är det viktigt att vi har höga krav.

Anf.  176  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Precis som Holger Gustafsson, tycker vi också att det är bra att den svenska linjen är att vi håller fast vid att vi ska kräva mer och att kompromissförslagen inte är acceptabla. Där har ministern hela mitt partis stöd, och jag tror även många i allmänheten tycker att vi ska driva på här.

Jag är orolig för detta med vila under transport. Det ska alltså vara transport i nio timmar, vila i två timmar, transport i nio timmar och sedan får djuren vila tolv timmar på en transport. Jag är rädd för att alla djur som finns på fordonet inte får foder och vatten utan att vi kommer att få se mycket djurplågeri. Jag undrar hur ministern bedömer detta.

Jag har också hört att det har funnits synpunkter på att man kan få lasta av, att man själv bestämmer det, men man behöver inte göra det. Jag tror att det är väldigt farligt att ha den typen av lagstiftning. Det måste vara tydliga regler som gäller. Man måste titta på etik och hur vi behandlar djur. Vår maxtid på åtta timmar är att föredra. Jag hoppas att vi kan driva på detta. Det här direktivet har ju dragits lite i långbänk. Du har allt vårt stöd här.

Anf.  177  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag instämmer med föregående talare när det gäller de krav vi har och hur vi har agerat i EU-parlamentet när frågan var uppe där. Jag vill berömma att ni har börjat försöka hitta allianser. Jag brukar ju lyfta upp frågan hur vi kan samarbeta med andra länder för att blockera ett dåligt beslut. Det är det som måste till här nu.

Det finns dock en risk att det kommer en hel del kompromissförslag till det här ministerrådsmötet där man försöker trumfa igenom någonting. Där måste vi vara väldigt uppmärksamma. Jag kan acceptera skrivningen att vi inte ska acceptera något som inte medför reella förbättringar. Jag skulle vilja fråga om inte EU-nämnden skulle kunna ha ett extra samråd om det skulle komma en massa kompromissförslag till ministerrådsmötet. Den här frågan är av stor vikt inte bara för oss här riksdagen utan också för den stora allmänheten. Därför är det bra att vi är bra informerade om det här punkten, och ministern har vårt fulla stöd att kämpa vidare. Då kan ministern alltid skylla på att vi har en bångstyrig EU-nämnd i riksdagen som vill ha mycket bättre förslag.

Det är också intressant att se att både djurrättsorganisationer och LRF verkar vara på samma linje i den här frågan. Det är inte alltför ofta det händer. Det är också trevligt.

Anf.  178  LENNART FREMLING (fp):

Herr ordförande! Vi i Folkpartiet stöder regeringens förslag att man inte ska acceptera det här kompromissförslaget. Vi har förtroende för att jordbruksministern kommer att förhandla på ett klokt sätt i de här frågorna. De har ju varit uppe tidigare ett par gånger i EU-nämnden, och vi har i detalj angett vissa ståndpunkter. Därför finns det väl ingen anledning att nu gå in på några ytterligare detaljer, utan vi har fullt förtroende för att regeringen hanterar frågan på ett bra sätt.

Anf.  179  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi från vår sida stöder också regeringen i förslaget. Men i det här sammanhanget finns det kanske anledning att fundera över varför det är så nödvändigt med långa transporter av slaktdjur. Vi i vårt avlånga land har klarat oss med relativt rigida regler. Man kan ju fundera över om inte nästa steg i den här processen ska vara att det kanske inte är så bra att man behöver transportera djur över hela kontinenten för att det är billigare att frakta djur än att frakta kött. Det kanske är en fråga som vi bör sätta mer fokus på än att diskutera en timme hit och en timme dit och huruvida de får mat och vatten. Det viktigaste är kanske att vi riktar fokus på hanteringen som sådan i de här sammanhangen.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in statsrådet vill jag lämna lite respons på Ulf Holms propå om någon form av extra EU-nämnd. Mandatet är ju väldigt tydligt. Lennart Fremling har också gett uttryck för att det finns flera här runt bordet som är beredda att ge ministern det här förtroendet. Men det kan ju komma i ett läge där ministern blir osäker, och hon har då möjlighet att återkomma till EU-nämnden för att rådgöra. Dessutom finns det också en möjlighet att under resans gång lämna skriftlig information.

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan om man ska lasta av djuren eller inte under viloperioden är ju avhängig av hur fordonen ser ut, hur stort utrymme det finns för djuren och förhållandena i övrigt, bland annat hur ventilationen är. Om man har tillräckligt mycket utrymme i fordonen kan det vara bättre att ha kvar djuren i fordonet än att lasta av dem från fordonen. Det har varit svårt få en acceptans i medlemsländerna för att ha sådana villkor under transporterna. Det är olika ekonomiska skäl som också påverkar detta. Då är alternativet att lasta av djuren för vila. Efter den första cykeln i ordförandekompromissen på nio timmar transport, två timmar vila och nio timmar transport har man möjligt att ha tolv timmar vila antingen kvar på fordonet eller avlastat. Det finns en sådan valmöjlighet redan i kompromissförslaget utom när det gäller svin. De ska vara kvar på fordonen.

Detta är hela tiden en avvägning. Vi tycker att det är viktigt att man lyssnar på den vetenskapliga rådgivningen. Det är sådana argument som vi för fram i det här sammanhanget.

Sedan har vi frågan om varför man ska ha långa transporter och varför man då inte transporterar kött i stället. Vi ser helst att man transporterar kött. En argumentation som vi har fört fram är att man bör försöka att undvika transport av slaktdjur. Det råder andra förhållanden när det gäller livdjur. I den mån man måste ha transporter ska man sätta en bortre gräns. Här har det varit ett otroligt stort motstånd mot att hitta den typen av regler. Om man jämför med ursprungsförslaget har det väl tagit några steg åt rätt håll men inte tillräckligt omfattande steg.

Men det kan hända positiva saker under förhandlingen. Givetvis handlar det då om att avgöra vad som är reella förbättringar. Jag kan uttrycka det på det sättet inför EU-nämnden att det inte är acceptabelt för regeringen att det är för små steg. Det måste vara synliga steg i förhållande till de nu gällande reglerna. Man kan inte bara jämföra med det senaste kompromissförslaget, utan man måste jämföra med utgångsläget.

Jag är glad över att jag kan få återkomma till EU-nämnden och få stöd, men då vill jag markera att jag kan behöva återkomma på en väldigt obekväm tid. Vi förhandlar företrädesvis på nätterna, och det blir i så fall natten mellan måndagen och tisdagen som vi återkommer.

Anf.  182  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är helt enkelt: Är det tänkt att det ska vara några sanktioner mot dem som bryter mot reglerna oberoende av hur reglerna blir? Det är ju inte så lätt att kontrollera efterföljden, men om man nu lyckas med det, vad händer med dem som bryter mot reglerna?

Anf.  183  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Miljöpartiet stöder regeringens åsikt. Hela nämnden är ju ganska överens. Jag har fullt förtroende för att jordbruksministern kan sköta förhandlingarna och kämpa för våra åsikter. Det är inte det jag har något problem med. Jag tror att presidiet tillsammans med ministern kan avgöra om vi behöver kallas in och samråda. Det har jag inte heller några problem med. Mitt syfte är naturligtvis att öka riksdagens inflytande över och kunskaper om EU-frågorna. Jag tror att det är väldigt viktigt att EU-nämnden blir mer aktiv och kan var ett stöd till ministrarna som åker ned till Bryssel. Jag tror inte att det ska vara några problem med att få stöd för detta i EU-nämnden.

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill kommentera frågan om sanktionerna. Tekniken är den att det är nationell lagstiftning som då gäller. Det blir sanktioner utifrån de sanktionsbestämmelser som vi har djurskyddslagstiftningen. Det är den ordningen som gäller.

Anf.  185  CARL B HAMILTON (fp):

Då uppstår den situation som Holger Gustafsson var inne på, nämligen olikartade konkurrensförhållanden. Om ett land har väldigt milda sanktioner och milda böter och ett annat land har mycket stränga böter, blir det ju inte likartad konkurrens. Det blir inte jämlik konkurrens. Jag tycker att jordbruksministern måste ta upp frågan om att ha likartade sanktionssystem, annars är man tillbaka i utgångsläget.

Anf.  186  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det kommer att vara en tillsynsordning som är gemensam. Vi ska ha satellitövervakning. På det sättet kommer det att vara en gemensam tillsyn, men när det kommer till överträdelser är det nationell lagstiftning som gäller. Det är inte någonting nytt just för de här reglerna. Det gäller ju också på andra områden. Vi har inte haft det som ett område för gemenskapslagstiftning. Det är den ordning vi har valt. Vi ska ha våra nationella regelverk. Men det finns en tillsynsapparat som är gemensam inom ramen för den här förordningen.

Anf.  187  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Sedan står det jordbruksministern fritt att återkomma vid behov. Vi återkommer ju också till en rapport så småningom.

Då går vi in på veterinäravtal.

Anf.  188  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 4 utgår.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi punkt 5.

Anf.  190  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är Bt11, sockermajsen. Där ska jag lägga ut texten lite grann. Frågorna om genmodifierade organismer har varit uppe i EU-nämnden i olika sammanhang. Vi har haft flera råd sedan 2002 när jag fick detta ansvarsområde. Vid novemberrådet 2002 nåddes en politisk överenskommelse när det gäller tröskelvärden för oavsiktlig inblandning av icke godkända GMO och också när det gäller regler om märkning. Det var också ett samråd i EU-nämnden inför det rådet. Där blev resultatet att det fastställdes att det skulle vara ett tröskelvärde på 0,5 för oavsiktlig inblandning av icke godkänd GMO. Det blev ett tröskelvärde för märkning på 0,9.

Vid decemberrådet 2002 tog Italien upp GMO-frågan. Då var det fråga om samexistensproblematiken. Det var uppe också i januari på ett initiativ från Danmark. Frågan var då också föremål för samråd i EU-nämnden. Där påtalade bland annat Ulf Holm vikten av stärkt konsumentmärkning så att konsumenterna skulle kunna ha en valfrihet.

Vid februarirådet togs frågan om samexistens också upp under de ordinarie punkterna. Också där har vi haft frågan uppe i EU-nämnden. Då tog både Sven-Erik Sjöstrand och Ulf Holm upp frågor som rörde försiktighetsprincipen. Jag har också återrapporterat till EU-nämnden både skriftligt och muntligt vad som har förekommit vid råden och redovisat överenskommelsen i november 2002 som gällde tröskelvärden för oavsiktlig och oundviklig inblandning av GMO och märkning till konsument.

Nu handlar det om en sockermajs som Syngenta vill kunna handla med på marknaden. Den heter Bt11. Den sockermajsen har prövats i den procedur som finns. Den vetenskapliga kommittén för livsmedel har gjort en bedömning av GMO-grödan och kommit fram till att den är lika säker som konventionell majs. Enligt gällande regler i förordningen om nya livsmedel, Novel Foods, ska sockermajsen genteknikmärkas.

Det finns också validerade analysmetoder för utvärdering beträffande majsen. Det är en majs som man ska äta. Det är en grönsak och inte fodermajs det är fråga om. Det finns fodermajs och sockermajs. Den ska avsättas på marknaden. Det är inte en majs som ska användas för odling.

Det innebär att den är godkänd inom ramen för det regelverk som är etablerat för godkännande av GMO. Att frågan nu hamnar på ministrarnas bord är en konsekvens av den procedur vi har. Man har inte kunnat få ett godkännande inom ramen för den kommittologi som har bedömt majsen. Frågan går då upp till ministrarna för beslut.

Ministerrådet har tre månader på sig att fatta det beslutet. Det måste vara kvalificerad majoritet antingen för eller emot kommissionens förslag eller enighet om man vill ändra kommissionens förslag. Kan man inte uppnå någonting av detta går frågan till kommissionen som i sin tur har tre månader på sig att fatta beslut om majsen Bt11.

Nu finns frågan på rådets bord. Det svenska förhållningssättet i det kommittologiförfarande inom vilket man hittills har hanterat frågan har varit att eftersom den är riskbedömd och bedömd vara lika säker som konventionell majs, den ska märkas och det finns validerade analysmetoder för utvärdering bör den godkännas för att kunna säljas på marknaden.

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det var mycket intressant. Vi fick mycket kunskap här i EU-nämnden. Det är en viktig fråga. Det är väl riktigt som jordbruksministern säger att jag och Ulf Holm har ställt frågor tidigare om bland annat försiktighetsprincipen och tagit upp frågan om spårbarhet. Jag tror också att det är viktigt ute hos allmänheten. Det har i varje fall jag känt av.

Det känns som att om ni i ministerrådet godkänner det blir det någon typ av prejudikat. Vi har haft ett moratorium sedan 1998. Jag undrar om du kan se konsekvenser i framtiden. Är det många andra GMO-ämnen som är på gång och i så fall kan godkännas?

Jag har en fråga som beslutandeförfarandet. Om ni inte blir överens i ministerrådet verkar det som att kommissionen har den absoluta avgörandemakten. Det känns väldigt konstigt. Jag trodde att det skulle vara en politisk makt. Det känns väldigt konstigt. Är det verkligen så? Jag har inte hört det i andra sammanhang.

Anf.  192  ULF HOLM (mp):

Det är samma personer som vanligt som uttalar sig. Jag vidhåller mina tidigare uppfattningar i den här frågan, som stämmer med Sven-Erik Sjöstrands. Försiktigshetsprincipen ska gälla, och det är ett prejudikat.

Jag måste erkänna att inte heller jag har hängt med tidigare när det gäller beslutsprocessen och att den var så komplicerad. Men det kan nog stämma. Jag har i varje fall hört rykten om det. Det är kommissionen som har sista makten i den här frågan, vilket jag inte tycker är särskilt bra eftersom det är tjänstemän. Det är en politisk fråga.

Jag tycker naturligtvis att Sverige ska rösta nej. Det är ingen nyhet för ministern att jag tycker det. Frågan är då vad de andra medlemsstaterna tycker. Har det varit väldigt jämnt, eller är det har de varit olika uppfattningar innan? Finns det någon medlemsstat som redan nu har flaggat för att den kommer att gå emot? Vad bygger den i så fall sitt nej på? Är det inte något som vi skulle kunna använda? Österrike har länge varit kritiskt till detta, har jag för mig.

Jag tycker att Sverige på grund av försiktighetsprincipen borde rösta nej. Men där har jag problemet att jag inte tycker att kommissionen ska få avgöra frågan. Det är väldigt komplicerat.

Anf.  193  LARS LINDBLAD (m):

Vi ska försöka undvika debatt i EU-nämnden. Men det finns ändå anledning att markera vissa saker. Vi har haft en lång räcka av beslut där vi har kommit fram till att vi ska ha tröskelvärden och märkning, vilket bland annat Vänsterpartiet och Miljöpartiet har drivit ganska tydligt.

Vi har en god vetenskaplig bedömning, vilket man också har tryckt på hela vägen. Nu har denna kommit fram till att den här grödan ska godkännas. Då ska detta tas upp i ministerrådet. Det känns oerhört konstigt att man då från bland annat Miljöpartiet efterfrågar försiktighetsprincipen. Det är just den som har varit applicerad på den här frågan hela vägen. Det är därför vi har kommit dit vi nu är.

Jag vill starkt understryka ett stöd för den svenska ståndpunkten i den här frågan. Jag vill nog varna Sven-Erik Sjöstrand för att ministerrådet ska behandla varenda gröda som ska komma upp för behandling de närmaste åren. Det kan bli en helt orimlig situation i EU-nämnden.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Jag hoppas att inte Ulf Holm och andra startar en debatt här. Det kan vi göra i jordbruksutskottet eller i kammaren.

Anf.  195  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill bara flagga för att Kristdemokraterna också är mycket tveksamma till detta. Vi tycker att försiktighetsprincipen har tillämpats men att vi ännu inte är framme i frågan.

Anf.  196  ULF HOLM (mp):

Vi ska inte ha en debatt, Lars Lindblad. Jag vill bara säga att jag vill ha ännu större försiktighetsprincip än den som nu gäller. Jag är glad att det finns en försiktighetsprincip. Men jag vill ha en ännu större. Det är skillnaden, Lars Lindblad.

Anf.  197  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Normalt ska kommissionen fatta sådana beslut. Däremot uppfattar jag den högsta nivå som jordbruksministern redogjorde för som kommissionen. Om man inte är överens i ministerrådet går frågan till kommissionen. Då blir det att den lägger fast ribban.

Anf.  198  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När Sven-Erik Sjöstrand säger att han inte tycker att det är lämpligt att kommissionen fattar den här typen av beslut och att det är ett prejudikat skulle jag vilja säga att det inte är ett prejudikat. Här kommer man att bedöma grödorna från fall till fall i enlighet med den procedur som är fastlagd.

Vi har egentligen inte ett legalt moratorium på något sätt. Vad vi har är ett de facto-moratorium. Att det har blivit ett moratorium har handlat om att vi inte haft regelverket på plats. Det har vi påverkat politiskt, och jag har förankrat det vid ett antal tillfällen i EU-nämnden.

Vi utgår från svensk sida från försiktighetsprincipen. Vi har sett att vi nu har fått tröskelvärden för oavsiktlig eller oundviklig inblandning av GMO. Vi har fått märkningsregler som är helt i enlighet med vad EU-nämnden har angivit som det rimliga för att konsumenter ska kunna välja och välja bort GMO om de inte tycker att de vill ha dem eller att de är onödiga av något skäl.

Vi har haft ett politiskt inflytande på det regelverk som ska gälla för godkännandeproceduren. Sedan har vi på samma sätt som vi alltid gör ett kommittéförfarande. Det ska fattas ett förvaltningsbeslut där medlemsländerna deltar. Vi deltar med vår apparat i förvaltningsbesluten.

Där har det knutit sig i det här fallet. Det är då man har mekanismen när man hissar frågorna. Det är där rådet kommer in. Om inte rådet kan hantera detta är det kommissionen som fattar besluten. Den politiska makten har verkligen haft ett inflytande i och med att vi bestämmer regelverket. Det är en tillämpningsfråga vi nu hanterar.

Jag ska också redovisa hur de olika medlemsländerna har ställt sig i den särskilda kommittén för livsmedel och djurhälsa. De som har varit positiva till att Bt11-majsen ska få säljas på marknaden är Spanien, Irland, Nederländerna, Finland, Sverige och Storbritannien. De som har varit negativa är Danmark, Grekland, Frankrike, Luxemburg, Österrike och Portugal. Belgien, Tyskland och Italien har lagt ned sina röster. Det är så det ser ut just nu i rådet.

Anf.  199  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga fler frågor? Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 6.

Anf.  200  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Punkt 6 kommer att bli en A-punkt. Det finns alltså ett stöd från samtliga medlemsstater. Jag tänkte inte kommentera det vidare om det inte finns någon fråga.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Kan vi godkänna A-punkten? Svaret är ja.

Vi går till punkt 7.

Anf.  202  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är samma sak med punkt 7. Det blir också en A-punkt. Jag har inte ytterligare kommentarer i den delen.

Anf.  203  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den punkten.

Nästa punkt är punkt 8, Övriga frågor.

Anf.  204  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den första övriga frågan är att den danska delegationen vill informera om en undersökning man har gjort om höga dioxinvärden på lax som är fångad i Östersjön. Exakt vad den danska ministern vill få fram för budskap vet vi inte riktigt. Man har gjort undersökningar i Danmark som visar att man har höga dioxinhalter. Det har föranlett Danmark att införa förbud att fånga lax i Östersjön och att saluföra Östersjölax på den danska marknaden.

Situationen är annorlunda i Sverige och Finland. Vi har ett undantag från reglerna om dioxin. Vi får saluföra bland annat lax och strömming, de feta fiskarna, som har dioxinhalt något över EU-regelverket. Men det är villkorat med att vi också har omfattande kostråd till vår befolkning. Vi har en annan tradition. Vi har fått den möjligheten i Sverige och Finland.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Anf.  206  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag har ytterligare en övrig punkt. Det handlar också om en fråga som den danska ministern vill ta upp. Det är en fråga om genmodifierade organismer, GMO, i utsäde. Där vill den danska ministern ta upp frågan om möjligheter till samexistens mellan konventionella grödor, ekologiska grödor och GMO-grödor.

Den danska ministern vill föra fram ett budskap att hon vill ha ett snabbt förfarande. Hon vill snabba på arbetet rörande de frågorna i kommissionen. Hon kommer också att indikera att detektionsnivån när det gäller GMO i utsäde bör ligga på 0,1 %.

Detta är en fråga som inte har kommit så långt i beredningen att vi har skäl att kommentera tröskelvärdet. Vad vi vet diskuteras ett antal olika tröskelvärden för olika produkter i den ständiga kommittén för utsäde. De grödor som är aktuella för tröskelvärden är raps, tomat, cikoria, sojaböna, bomull, beta, potatis och majs.

Det är en fråga som återkommer till rådet. Men den danska ministern vill lyfta fram den särskilt vid det här tillfället.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Det är med andra ord ett informationsärende. Finns det några frågor? Då godkänner vi informationen.

Är vi klara?

Anf.  208  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det finns ytterligare en övrig fråga. Det är Slovakien som kommer att aktualisera frågor som gäller övergångsbestämmelser i samband med de nya medlemsländernas anslutning. Där finns särskilda regler för att motverka att man får överskottslager inom jordbrukssektorn.

Den typen av regleringar var också vi föremål för när vi blev medlemmar. Det handlar alltså om att man har övergångsbestämmelser så att man ska förebygga överskott. Man ska också förebygga att man genom överskotten får exportbidrag som egentligen betalas ut dubbelt.

Vi har förståelse för att man har restriktioner. Men vi har också förståelse för att det administrativt kan vara betungande för de nya medlemsländerna. Vi tycker att det är rimligt att kommissionen har en viss flexibilitet, vilket vi också tycker att kommissionen har haft.

Det kommer att aktualiseras av Slovakien. Man kommer säkert att ha den uppfattningen att man vill ha vissa lindringar i reglerna. Men det är ingenting konstigt. Det är sådant som man har att förhålla sig till i samband med att nya länder blir medlemmar.

Anf.  209  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den frågan.

Då är vi klara. Vi får tacka jordbruksministern och medarbetare och önska er alla en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  11  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  12  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  14  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  19  PER ROSENGREN (v) 4

Anf.  20  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  22  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 5

Anf.  24  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf.  26  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  33  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  34  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  35  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  36  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  37  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf.  45  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  47  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 14

Anf.  48  CARL B HAMILTON (fp) 15

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  50  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 16

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp) 16

Anf.  52  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  53  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  54  PER ROSENGREN (v) 17

Anf.  55  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (biståndsfrågor, dp. 9) 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  73  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 21

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  75  Statssekreterare ANNIKA SÖDER (s) 22

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  77  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 22

Anf.  78  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 23

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  80  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 23

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  82  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  83  BÖRJE VESTLUND (s) 24

Anf.  84  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  86  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 24

Anf.  87  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  88  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 25

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 26

3 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  92  CARL B HAMILTON (fp) 27

Anf.  93  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 28

Anf.  94  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  95  Departementsrådet CLAES LJUNGDAHL 29

Anf.  96  CARL B HAMILTON (fp) 29

Anf.  97  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  99  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  101  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  103  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp) 32

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 32

4 §  Rättsliga och inrikes frågor 33

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  107  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  109  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  111  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  113  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  115  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 35

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  117  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 35

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  120  PER ROSENGREN (v) 36

Anf.  121  KARIN GRANBOM (fp) 36

Anf.  122  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  123  PER ROSENGREN (v) 37

Anf.  124  YVONNE RUWAIDA (mp) 37

Anf.  125  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  127  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  128  BEATRICE ASK (m) 38

Anf.  129  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  130  BÖRJE VESTLUND (s) 38

Anf.  131  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  133  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 38

5 §  Rättsliga och inrikes frågor 39

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  136  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 39

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  138  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 39

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  140  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 42

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  142  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 42

Anf.  143  YVONNE RUWAIDA (mp) 42

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  145  KARIN GRANBOM (fp) 43

Anf.  146  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 43

Anf.  147  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 44

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  149  KARIN GRANBOM (fp) 45

Anf.  150  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 45

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  152  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 45

Anf.  153  BEATRICE ASK (m) 46

Anf.  154  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 46

Anf.  155  YVONNE RUWAIDA (mp) 46

Anf.  156  BEATRICE ASK (m) 46

Anf.  157  HILLEVI LARSSON (s) 47

Anf.  158  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 47

Anf.  159  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 47

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  161  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 47

Anf.  162  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 48

Anf.  163  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 48

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  165  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 48

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 48

6 §  Jordbruk och fiske 49

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  168  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 49

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  170  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 50

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  172  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 51

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  174  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 51

Anf.  175  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 52

Anf.  176  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 52

Anf.  177  ULF HOLM (mp) 52

Anf.  178  LENNART FREMLING (fp) 53

Anf.  179  BÖRJE VESTLUND (s) 53

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 53

Anf.  182  CARL B HAMILTON (fp) 54

Anf.  183  ULF HOLM (mp) 54

Anf.  184  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 54

Anf.  185  CARL B HAMILTON (fp) 55

Anf.  186  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  187  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  188  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  190  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 55

Anf.  191  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 56

Anf.  192  ULF HOLM (mp) 57

Anf.  193  LARS LINDBLAD (m) 57

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  195  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 57

Anf.  196  ULF HOLM (mp) 57

Anf.  197  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 58

Anf.  198  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 58

Anf.  199  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  200  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 59

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  202  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 59

Anf.  203  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  204  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 59

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  206  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 59

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  208  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 60

Anf.  209  ORDFÖRANDEN 60