Fredagen den 22 september 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:1

1 §  Transport
Näringsminister Björn Rosengren
Rapporter från ministerrådsmöten den 26 juni och den 20 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 oktober 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är tio och jag förklarar sammanträdet öppnat.

Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren och hans medarbetare välkomna hit för samråd kring ett par ministerrådsmöten som kommer nästa vecka.

Vi börjar med transportministerrådsmötet. I det sammanhanget ska du få börja med att göra en muntlig återrapport från de tidigare ministerrådsmötena. Jag blev upplyst om att det också finns en skriftlig återrapport på bordet om det extra möte som hölls i veckan.

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag hade tänkt lägga upp detta enligt följande: Först rapporterar jag, som ordföranden sade, från rådsmötena den 26 juni och den 20 september. Sedan hade jag tänkt ta upp punkterna 1, 3a, 3b, 3c, 4, 5, 7 och 8, om nämnden anser att jag kan förfara så.

Jag börjar med rapporten och vill då inleda med en kort kommentar till det som hände vid det senaste ordinarie transportrådet i juni.

Vid mötet behandlades samtliga tre lagstiftningsförslag i det s.k. Erikapaketet. Rådet enades om att ändra i direktivet om klassificeringssällskap, vilket innebär att kraven på klassificeringssällskapen kommer att skärpas. Det innebär bl.a. att vi nu på ett bättre och harmoniserat sätt kan kontrollera att klassificeringssällskapen genomför sina skyldigheter i fråga om säkerhet och när det gäller att förhindra föroreningar. Det innebär också att insynen i organisationerna förbättras.

Vid mötet redogjorde kommissionen för arbetet med Galileo. I samband med detta framförde jag vikten av att systemet ger en lika god kvalitet över hela EU:s territorium. Kommissionens svar var att systemet ska täcka hela gemenskapens territorium, och det kan ju förefalla betryggande. Men i praktiken förs det fortfarande vissa diskussioner om tekniska lösningar som våra experter menar medför risk för en sämre service på nordliga breddgrader. Jag kommer att fortsätta att följa denna fråga.

Vid mötet i juni enades rådet också om att den bästa lösningen för en gemensam europeisk myndighet för säkerheten inom luftfarten, EASA, är en EG-myndighet. Orsaken är att flera medlemsländer skulle behöva ändra sina grundlagar för att kunna anta den lösning som kommissionen från början föreslog. Kommissionen avser nu att återkomma med ett nytt förslag om hur EASA ska inrättas.

Får jag avslutningsvis nämna några ord om det extrainkallade rådsmötet i onsdags, alltså den 20 september. Dagordningen för mötet var effekterna på transportpolitiken av situationen på oljemarknaden. Det var väldigt tydligt att ministrarna i flera avseenden har mycket olika inställning. Diskussionen ledde fram till ordförandeslutsatser. Det innebär att rådet inte kunde enas om några slutsatser, utan ordföranden gjorde egna.

I dessa slutsatser poängterades behovet av att beakta de särskilda effekterna på åkerinäringen av de höga drivmedelspriserna. Något som jag särskilt framhöll på mötet, och som jag är glad över också framgår av slutsatserna, är behovet av gemensamma regler om arbetsvillkor. Det måste också omfatta kontroll av att reglerna följs i hela EU.

I övrigt poängterades behovet av åtgärder för att förbättra konkurrensen inom oljeindustri och distribution.

Jag ska också säga att de punkter som togs upp från det franska ordförandeskapet handlar om frågor som är mer långsiktiga, sådana som handlar om alternativa bränslen, om att föra över mer lastbilsbundna varutransporter till tågtransporter, sjöfart, etc.

Detta var alltså redogörelsen för två rådsmöten.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för de två muntliga återrapporterna.

Eftersom ingen begär ordet kan vi gå vidare.

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte då gå in på punkt 3a, som handlar om direktivet om hamnstatskontroll. Det är en riktlinjedebatt.

Sedan transportrådet i juni har vi nu nått så långt i förhandlingsarbetet att vi glädjande nog bara har ett par frågor kvar att lösa. Den viktigaste utestående frågan handlar om vilken s.k. prioritetsfaktor som ska gälla vid obligatorisk utökad inspektion, helt enkelt vilka fartyg som ska vara föremål för denna typ av inspektion. Det finns inom hamnstatskontrollen ett system där fartyg poängsätts. Ju högre faktor fartyget har, desto mer angeläget att det genomgår en hamnstatskontroll.

I ordförandeskapets kompromissförslag, som flertalet medlemsstater tycks kunna enas kring, föreslås inspektioner vid lägst faktor 15. Detta kan, anser jag, stödjas av Sverige i det att fartyg med en faktor mellan 1 och 14 betecknas som lågprioriterade. Följaktligen bör fartyg därutöver vara föremål för den utökade inspektionen.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Detta är en fråga som vi har behandlat tidigare, och jag finner att det finns stöd för regeringens upplägg för de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag går då över till punkt 3b. Den handlar om påskyndad utfasning av oljetankfartyg med enkelskrov. Det är en gemensam ståndpunkt inför IMO-förhandlingarna i oktober.

Arbetet med en påskyndad utfasning av oljetankers med enkelskrov inriktas för närvarande helt på att hitta en gemensam handlingslinje för att driva frågan till beslut inom IMO.

Det råder i stort sett konsensus kring det förslag till handlingslinje som tagits fram i medlemskretsen. En medlemsstat, ska jag säga, har en delvis avvikande uppfattning i det att man vill ha längre livslängd på fartygen samt att man vill flytta vissa utfasningsdatum bortåt i tiden.

Men på det hela taget ser jag det som oerhört positivt att samtliga medlemsstater är överens om betydelsen av att driva frågan inom IMO efter en handlingslinje som medger tillräcklig flexibilitet för att en lösning ska kunna nås. Det finns klara indikationer på att en internationell lösning är möjlig, vilket jag tycker bådar mycket gott.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  8  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Då skulle jag vilja gå in på punkt 3c. Den gäller övriga inslag i kommissionens förslag och utsikterna för ett andra förslagspaket, det s.k. Erika II. Det här är också en riktlinjedebatt.

Det franska ordförandeskapet har valt att föra upp frågan om ett andra Erikapaket på dagordningen, trots att kommissionen ännu inte har lämnat något sådant förslag. Kommissionen har aviserat sitt förslag till tidigast i december. Fransmännens syfte vill jag påstå är oklart, men det handlar sannolikt om att man på så sätt vill skynda på processen samt ge möjlighet för rådet att påverka paketets innehåll.

Det kommissionen har uppgivit att paketet ska innehålla är förslag om skapande av en europeisk byrå för sjösäkerhet, en förbättring av övervakningen av sjöfarten samt en förstärkning av systemet för oljeskadeersättning.

Jag menar att det i dagsläget är för tidigt att lämna några svenska ståndpunkter i dessa frågor, eftersom vi inte vet exakt vad det är som kommissionen kommer att föreslå. Men det vi redan nu kan framhålla är att vi generellt sett är positiva till att ersättningsmöjligheterna på oljeskadeområdet förbättras. Jag har aktivt verkat för en utveckling av det internationella ersättningssystemet. Om det därutöver behövs en regional lösning måste det, enligt svensk mening, studeras närmare.

Anf.  9  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill bara ta upp den första av dessa punkter, skapandet av en europeisk byrå. Tycker verkligen näringsministern att det behövs? Det här är ju en internationell fråga, inte en europeisk fråga. Jag tycker inte att det känns som om det skulle vara nödvändigt att inrätta en ny myndighet.

Anf.  10  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har inga synpunkter på detta. Som jag sade tycker jag att det är lite för tidigt att ta ställning. Jag vill avvakta kommissionens förslag och sedan återkomma till den frågan.

Anf.  11  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill redan nu flagga för det.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Frågan tas upp tidigt och vi betraktar detta som ett informationsärende i dag. Vi får anledning att återkomma med ett ståndpunktstagande senare.

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag är då inne på punkt 4. Den upptar kommissionens meddelande om säkrare och mer konkurrenskraftiga vägtransporter av hög kvalitet i gemenskapen. Det gäller en rådsslutsats.

Rådsslutsatsen avser ett paket med åtgärder som syftar till att främja konkurrens på lika villkor och att förbättra hälsoskyddet för yrkesförare. Samtidigt är avsikten att sysselsättningen och kvaliteten på vägtransporttjänsterna ska förbättras.

Sverige bör i allt väsentligt, menar jag, kunna stödja förslaget. Men det kan vara värt att särskilt kommentera några delar i detta åtgärdspaket.

När det gäller regleringen av yrkesförares arbetstider invid fordonet bör Sverige vidhålla att såväl anställda förare som egenföretagare bör omfattas av en sådan reglering. Vi bedömer ändå att vi bör vara beredda att diskutera det kompromissförslag som finns i rådsslutsatserna och som innebär att egenföretagare temporärt utesluts från regleringen, varefter en utvärdering av effekterna av detta görs efter två år. Om vi inte skulle gå med på detta blir det stopp i hela processen. Då menar vi att vi inte vinner någonting.

Sverige anser också att en översyn av kör- och vilotidsreglerna är angelägna. Vi menar dessutom att översynen bör ske förutsättningslöst och först efter det att man har redovisat resultatet av ett arbete som pågår i en av Vägverket ledd arbetsgrupp, där representanter för flera EU-länder ingår.

Nämnas kan också att i rådsarbetsgruppen har Sverige tillsammans med åtta andra delegationer föreslagit att frågan om en harmonisering av helgförbuden för tung trafik inom EU ska tas upp i rådsslutsatserna. Men detta bör inte vara något villkor för att Sverige ska ställa sig bakom rådsslutsatserna.

En annan viktig del i förslaget är behovet av åtgärder för att åstadkomma effektivare kontroller av efterlevnaden av de regelverk som redan finns på yrkestrafikområdet. Detta är en viktig del i strävan att harmonisera villkoren för yrkesförarna i Europa. Jag kommer att fortsätta att driva denna fråga.

Anf.  14  BIRGITTA WISTRAND (m):

Vi är naturligtvis väldigt glada över att vår ståndpunkt har fått genomslag och att egenföretagarna kommer att stå utanför. Det ska bli intressant att se vad som händer efter två år när man har utvärderat detta. Det är roligt att regeringen har lagt sig i den frågan.

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Det där får väl hänföras till avdelningen retorik.

Jag vill ändå säga att det här är möjligheternas konst. Vi har ju sagt nej till detta, och vi står fast vid vår ståndpunkt. Samtidigt hamnar man i den situationen att man måste fråga sig: Hur går vi nu vidare?

Beslutsproceduren är ju av den arten att det kan bli stopp. Jag kan erinra om det mest stoppande i EU. Det är de s.k. europeiska aktiebolagen, aktiebolagsassociationsfrågan. Den har man hållit på med i 30 år. Jag tänkte att vi inte skulle hamna i samma läge här.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  17  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Nu gäller det punkt 5. Den handlar om fördelning av tillstånd för tunga lastbilar genom Schweiz. Här är det fråga om en debatt och ett antagande.

Frågan om fördelningen av tillstånd för transittrafik genom Schweiz var uppe på transportministrarnas bord vid mötet i juni. Dessvärre kunde inte frågan lösas vid det mötet. Det franska ordförandeskapet gör nu ett nytt försök. Jag kan säga att den här frågan är oerhört hård och tuff. Den handlar framför allt om Italien, alltså de länder som är väldigt beroende av den här transportvägen.

Vägtransportavtalet med Schweiz träder i kraft vid årsskiftet. Det är viktigt att de möjligheter som avtalet ger verkligen kan utnyttjas från första dagen. Att underlätta för transporterna i nordsydlig riktning är viktigt, särskilt mot bakgrund av situationen när det gäller transittrafiken genom Österrike.

Jag anser därför att rådet bör anta kommissionens förslag. Jag anser också att det är lämpligt att diskussioner om detaljer vad gäller beräkningsmetoder och fördelningar förs inom ramen för det kommittéförfarande som föreslås.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi hade frågan uppe i juni och ställde oss då bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  19  WILLY SÖDERDAHL (v):

Frågan är i och för sig avgjord, men jag är lite nyfiken på Sveriges inställning. Såvitt jag förstår har Schweiz försökt hävda tuffare nationella regler för att begränsa utsläpp och annat sådant. Vi vill ju ofta ha sådana regler i Sverige också när det gäller olika frågor inom EU, därför undrar jag över Sveriges inställning. Har man stött Schweiz i att de får lov att hävda tuffare nationella regler, eller har man gått på EU:s linje att man ska få ut så mycket som möjligt genom Schweiz?

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det handlar om lite olika system när det gäller Österrike och Schweiz. Men det är ju samma sakfråga. Österrike fick undantag när de blev medlemmar i EU, och Schweiz tillhör inte EU.

Vår ståndpunkt är att hävda den svenska åkerinäringen, dvs. att vi ska få lika andel i förhållande till andra länder, som vi anser att vi ska ha.

För t.ex. Österrikes del gäller det ett kvotsystem som innebär en viss mängd med utgångspunkt från de här miljöpunkterna. Där anser vi att vi har skött oss bäst, som vanligt. Därför tycker vi att det är rimligt att vi inte ska drabbas därför att andra ska ta del av våra kvoter.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar på nytt att vi står bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  22  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Då ska jag ta upp den sista punkten som jag anmälde. Det är punkt 8. Den handlar om luftfartssäkerhet och EASA.

I juni månad beslutade EU:s transportministrar att flygsäkerhetsmyndigheten EASA ska inrättas som en EG-myndighet. Från början var arbetet inställt på att skapa en myndighet som skulle kunna omfatta alla utvecklade flygnationer i Europa. Detta har dock visat sig vara mycket svårt, bl.a. skulle flera medlemsstater behöva ändra sina grundlagar.

Under rådsmötet kommer kommissionen att presentera sitt förslag om hur EASA ska inrättas. Det finns därför inget mer att säga om detta i nuläget, eftersom vi ännu inte vet vad förslaget kommer att innehålla. Jag hoppas att jag ges möjlighet att återkomma till nämnden i denna fråga.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar frågan i dag. Det är ett informationsärende, så vi återkommer till det så småningom.

Jag vill bara ställa en fråga. Punkten 7 är ett beslutsärende. Visserligen har vi behandlat den redan i juni, men vi diskuterade den inte så mycket då. Men nu ska det antas en resolution, där regeringen har en ståndpunkt. Jag undrar om regeringen via näringsministern vill underställa nämnden den ståndpunkten.

Anf.  24  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ber om ursäkt. Den fråga jag hade kvar var punkt 7, rådets resolution om flygpassagerares rättigheter.

Rådets resolution behandlar kommissionens meddelande om skydd för flygpassagerare inom Europeiska unionen. I detta meddelande har kommissionen lagt fast ett program för att förbättra flygpassagerarnas rättigheter. Bland förslagen kan nämnas att de funktionshindrades rättigheter ska stärkas och att passagerarnas rättigheter samt servicen till dem vid försening ska förbättras.

I resolutionen uttalar sig rådet allmänt positivt om kommissionens meddelande. Men rådet poängterar att man i första hand vill se att åtgärderna genomförs genom frivilliga åtaganden från flygbolagen. Vi stöder detta förslag.

Anf.  25  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill just på denna punkt bara fråga vem man har tänkt skulle betala de kostnader som den här resolutionen åsamkar t.ex. flygbolagen. Räknar man med att det är flygbolagen som ska ta de kostnaderna eller hur är det tänkt?

Anf.  26  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vi har inga klara lagförslag. Det här är en resolution. Skulle man anta den får vi väl återkomma till den frågan.

Men allmänt vet ju alla som sitter i det här rummet och som flyger att flygbolagen uppträder mycket nonchalant många gånger, även det som staten delvis äger.

Men som sägs här är det viktigt att få med sig flygbolagen och få en frivillig överenskommelse, så att de också står för det de säger. Lagstiftning är oftast trubbig på sådana här områden. Det är svår att lagstifta om att du ska vara hygglig mot passagerarna. Det är liksom lite svårt. Det gäller att få med sig bolagen på detta och att de också förstår detta.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Galileo nämndes. Det är en riktlinjedebatt, men vill du säga något om detta?

Anf.  28  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska ta det helt kort, herr ordförande.

Jag kan konstatera att Galileo har varit uppe i EU-nämnden inför de fem senaste transportministermötena. Denna gång vill ordförandelandet ha en debatt om en förberedelse inför ett planerat beslut om fortsättning av Galileoprojektet på nästkommande transportministerråd. Man vill att medlemsländerna uttrycker sina åsikter kring frågor om säkra tjänster i kristider, att få en integration av det s.k. EGNOS i Galileo och även finansieringsprinciper samt projektstyrning.

Får jag till att börja med säga att jag menar att en integrering av EGNOS i Galileo komplicerar hela projektet. Det leder till oförutsägbara kostnadsökningar samt försvagar projektets affärsmöjligheter. Det som EGNOS är ägnat för kan göras med Galileo, menar vi.

Det finns nu få anledningar för EU att fullfölja ett projekt som faktiskt planerades innan tanken på Galileo ännu fanns. EGNOS var en tidigare produkt. Ansträngningarna måste nu i stället inriktas på att göra Galileo till ett robust och attraktivt system.

Den privata sektorns finansiella medverkan tycks, enligt de uppgifter som finns i dag, bl.a. vara villkorat till att det först fattas ett beslut om att förverkliga systemet. Min syn är att en robust finansieringsplan måste tas fram och att vi fortfarande bör arbeta för en betydande privat medverkan så tidigt som möjligt.

Jag anser slutligen att en organisationsstruktur snarast bör skapas som tar hänsyn till behovet av en effektiv ledning och styrning av projektet och som samtidigt tar hänsyn till demokratiskt inflytande.

Detta om Galileo.

Anf.  29  BIRGITTA WISTRAND (m):

I de senare synpunkterna delar jag ministerns uppfattning. Men det står tyvärr inte någonting i våra handlingar om att EGNOS har kommit upp på bordet. Det känns oroande om en helt ny spelare har kommit in. Det finns i varje fall inget i mitt underlag.

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Såvitt jag förstår har det delats tidigare till nämnden.

Det har diskuterats i ett tidigare sammanhang, sägs det här.

Anf.  31  BIRGITTA WISTRAND (m):

Men det har inte sagts något om att det har tagits upp på nytt av Frankrike i den här omgången.

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Nej, det anmäler vi nu.

Anf.  33  BIRGITTA WISTRAND (m):

Men det har inte gjorts i ett skriftligt dokument. Det var mer det jag ville påpeka.

Anf.  34  Departementssekreterare ERIK KIESOW:

Det kan jag förklara. Det beror på att diskussionerna fortfarande pågår. Det är ett möte i Coreper på onsdag, där man kommer att diskutera den här frågan.

Frågan om EGNOS lär vara ganska lurig, därför att det fortfarande är många medlemsländer som hävdar EGNOS plats i Galileo. Vi har diskuterat det här tidigare, det kanske är därför vi har underlåtit att göra det den här gången. Men det är riktigt att vi också är lite förvånade över att detta fortfarande lever så starkt.

Anf.  35  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Galileoprojektet har varit uppe några gånger nu, och vi har tidigt varit fundersamma. Jag vill inte säga att vi är negativa, men fundersamma, just beroende på teknisk komplexitet och, inte minst, att det kostar så mycket.

Nu säger ministern att vi ska ha en robust finansieringsplan. I föredragningspromemorian står det att den ska vara solid. För mig ligger i detta att det är svårt att få ihop det. Det rör sig om så stora finansiella påfrestningar att man kan undra vart det tar vägen.

Jag läser också vidare i föredragningspromemorian att man bör väga nyttan av Galileo mot andra prioriteringar inom TEN- och forskningsprogrammen. Jag tycker att jag bakom den skrivningen kan ana ett slags tvekan även från regeringens sida till om det här verkligen är någonting som det ska satsas på.

Anf.  36  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Det är två frågor som är viktiga för oss. Det är täckningen, som jag sade, att det här också når de nordliga delarna av Europa.

Den andra frågan, som också tas upp här, gäller finansieringen. Det som har nämnts är inget jag kan svara för. Det rör sig om storleksordningen 25 miljarder, men vi har inte gjort några djupdykningar i det. Därvid har vi varit rörande överens, det måste vara en finansiering som näringslivet står för.

Det finns alltså två bitar i detta. Den ena är att man inte ska vara beroende av GPS, det amerikanska militära systemet. Det ska vara ett civilt system. Det andra är att det här är ett stort industriellt projekt, dvs. här handlar det om väldigt stora tekniska investeringar, helst med ny teknologi.

Man kan säga att det är ett klassiskt europeiskt projekt. Men vi har, om jag förstod Lars Tobisson rätt, samma inställning. Vi har alltså en skeptisk hållning till detta. Ändå tycker vi att vi bör vara med och pröva frågan under resans gång.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för att fortsätta arbetet i den här frågan med den inriktning som regeringen har redovisat.

2 §  Telekommunikation
Näringsminister Björn Rosengren
Rapport från ministerrådsmöte den 2 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 3 oktober 2000

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi transporterna och går in på telekommunikationerna. Där börjar vi också med en återrapport från ministerrådsmötet i maj månad. Varsågod.

Anf.  39  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det här är normalt inte mina frågor. Som nämnden vet ska jag under EU-halvåret ta hand om transport- och telesidan medan min minister-kollega Mona Sahlin ska ta över det som jag normalt har hand om, arbetsmarknaden och sociala rådet. Vi har gjort den uppdelningen eftersom man vill ha en ordförande för de båda råden. Jag hoppas att nämnden, som alltid visar stor generositet, har förståelse för att jag är ny på detta område. Jag har dock förberett mig väl, så ni kan vara lite försiktiga.

Ordförande! Dagordningen inför telerådsmötet den 3 oktober innehåller flera förslag till ny lagstiftning. Jag har i dag bedömt att dagordningspunkterna 3, 4 och 5 – punkt 3 handlar om postdirektivet, punkt 4 om accessnätet och punkt 5 om ramregleringen för elektroniska kommunikationer – kan vara av särskilt intresse. Jag kommer därför att kommentera dessa tre punkter. Jag välkomnar givetvis om ni tar upp också andra frågor på dagordningen.

Vi har fått en ny dagordning, där dagordningspunkt 8 har utgått. Övriga punkter är oförändrade, men de har fått en annan ordningsföljd. För enkelhetens skull kommer jag att hålla mig till den kommenterade dagordning som vi har skickat ut till nämnden. Inledningsvis vill jag kort redogöra för ministerrådsmötet den 2 maj i år.

Telerådet genomförde en riktlinjedebatt om det framtida regelverket för elektronisk kommunikation. För att strukturera debatten hade man inriktat sig på vissa frågor, bl.a. tillträde till infrastrukturen, självreglering, förbättring av samordningen mellan tillsynsmyndigheterna och skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Denna diskussion har nu resulterat i förslag till diverse rättsakter på området, som kommer att behandlas vid det möte den 3 oktober som jag strax ska återkomma till. Rådet antog gemensamma slutsatser rörande världsradiokonferensen 2000 för att på bästa sätt tillvarata gemenskapens intressen i de kommande förhandlingarna.

Ordförandeskapet informerade också om resultaten från en konferens om digital kabeltelevision och en ministerkonferens om informations- och kunskapssamhället i Lissabon i april 2000. Dessutom informerade kommissionen om resultatet av den offentliga rådfrågningen om EU, om meddelanden från kommissionen om organisation och förvaltning av Internet och om frågor som kommer att behandlas vid rådsmötet den 3 oktober.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet med anledning av återrapporten. Då kan vi gå vidare.

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag går då in på punkt 3 om postdirektivet. I det gällande postdirektivet har det skapats gemensamma regler för postområdet inom gemenskapen. Syftet med direktivet är att utveckla en inre marknad för posttjänster och att höja kvaliteten på tjänsterna. Av direktivet framgår minimikrav för de samhällsomfattande posttjänsterna. Direktivet sätter också upp pris- och viktgränser för de posttjänster som får omfattas av monopol.

Kommissionen har presenterat ett förslag till ändringar i det nu gällande direktivet, och syftet är att ytterligare öka konkurrensen på postområdet. Förslaget innebär bl.a. en fortsatt avreglering av posttjänsterna i två steg. Sverige är i grunden positivt inställt till kommissionens förslag, eftersom postmarknaden i Sverige redan är helt öppnad. Jag vill framhålla att Sverige är det enda land i Europa där så har skett. Vi menar att det ligger i Sveriges intresse att övriga medlemsstaters marknad liberaliseras och konkurrensutsätts så långt och så snabbt som möjligt.

Förslaget verkar grunda sig på en rimlig bedömning av vilka avregleringsåtgärder som för närvarande är realistiska. Sverige kan däremot inte acceptera en lägre avregleringstakt än den föreslagna. Eftersom Sverige redan har avreglerat postmarknaden torde förslaget inte ha någon effekt på gällande svensk lagstiftning.

Anf.  42  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Det är väl bara att stödja ministern i detta arbete. Det finns inget slutdatum för den här liberaliseringsprocessen, men man nämner faktiskt i den här PM:en frågan om ett slutdatum. Kommer ministern att ta upp det på det här mötet? Det vore väl ganska bra om man fick ett datum för när det här ska vara klart.

Anf.  43  PER WESTERBERG (m):

Mycket kort: Naturligtvis är det angeläget att vi driver den här frågan, och jag hoppas att det görs med energi. Jag ser att det förslag som nu föreligger innebär klara framsteg i förhållande till de mycket motspänstiga länder som deltar i det här avregleringsarbetet. Jag hoppas att man från svensk sida verkligen betonar de fördelar som vi har fått i avregleringsarbetet och även försöker driva på ytterligare.

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Vi tycker att det är en bra idé med ett slutdatum. Det är rimligt att man har det, så att det inte bara glider i väg.

Vad gäller att driva på i den här frågan är den oerhört viktig ur svensk synpunkt, eftersom vår marknad är avreglerad. Vi hamnade lite vid sidan om. Det var egentligen fel att avreglera så tidigt, men det är en annan fråga. Nu är vi där, och det gäller att få de andra att hamna på vagnen.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  46  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Det gäller nu dagordningens punkt 4, förslag till Europa-parlamentet och rådets förordning om tilldelning till accessnät. Detta är en orienteringsdebatt kring kommissionens förslag till förordning om tillträde till accessnät. Förslaget presenterades den 12 juli i år och behandlas för närvarande i rådsarbetsgruppen och i Europaparlamentet. Det är ordförandeskapets avsikt att använda s.k. fast track procedure för att kunna nå en gemensam ståndpunkt med parlamentet redan efter den första läsningen. Att detta håller torde vara en förutsättning för att förordningen ska kunna börja verka vid årsskiftet.

Förslaget innehåller i artikel 3.1 att skyldigheten att lämna tillträde ska gälla från den 31 december 2000. Beträffande den svenska inställningen till förslaget kan följande nämnas.

Sverige är principiellt sett positivt till att bestämmelse om tvingande tillträde till accessnät införs på EU-nivå och att det sker genom en förordning. Den föreslagna regleringen är emellertid, som nämnden vet, inte förenlig med den svenska grundlagen, och Sverige avser att verka för att grundlagen ändras, så att den blir förenlig med förordningen. En grundlagsändring kan dock träda i kraft tidigast den 1 januari 2003. Sverige avser inte att reservera sig mot förordningen med anledning härav utan kommer att ansluta sig till den. Det är ändå viktigt att jag gör en röstförklaring där jag klarlägger det svenska förhållandet i grundlagsfrågan.

Anf.  47  PER WESTERBERG (m):

Ordförande! Jag är glad över att det här kommer fram. Det har varit ett partimotionskrav från moderat sida under en relativt lång tid. Det är möjligen lite tråkigt att vi i Sverige inte kunde gå före.

Min fråga gäller egentligen grundlagen. De här ryktena har ju tidigare kommit fram här. Jag ställer mig närmast frågan: Strider hela den svenska telelagstiftningen mot grundlagen? Många jurister undrar nu: Om detta skulle vara stridande mot den svenska grundlagen, hur tänker vi i så fall agera under mellanperioden fram till den 1 januari 2003?

Anf.  48  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Det här är ju en mycket komplicerad fråga. Från Centerpartiets sida har vi hävdat att accessnätet ska vara i statlig ägo. Då hade den här frågan inte stått i konflikt med grundlagen. Problemen uppstår när man nu ska agera med tvingande bestämmelser mot andra ägare av accessnätet. Det gäller att regeringen eller någon annan binder upp oss för att ändra grundlagen i efterhand. Som vi ser det reser sig en rad frågor i det här komplexet.

Det gäller för det första hur de här tvingande bestämmelserna kommer att påverka viljan från ägare att i framtiden investera i bredband och accessnät.

Det gäller för det andra huruvida det här kommer att bli en retroaktiv lagstiftning. Förmodligen blir det så, och dessvärre strider även det mot våra principer.

För det tredje: Handlar detta bara om Telias koppartrådar, eller vad rör det sig om? Jag tycker inte att Sverige och regeringen kan gå vidare bara med en röstförklaring utan att göra en grundlig utredning av konsekvenserna av att ändra grundlagen. Här står grundlagsfrågor och äganderätt emot frågan om att snabbt få i gång ett effektivt accessnät, och för vår del är äganderätten och grundlagsfrågorna viktigare. Vi menar att Sverige borde reservera sig i det här läget.

Anf.  49  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Man kan väl säga att mycket av de stora framgångar som Sverige har haft inom telekomområdet bottnar i en stark avreglering, en liberalisering. Jag måste erkänna att det är så. Det är klart att jag blir lite orolig när jag bara får stöd av moderaterna här. Jag måste nog gå hem och tänka om här – detta sagt som ett skämt.

Men man kan inte stoppa den här utvecklingen, utan poängen är nu att öppna accessnätet för att öka konkurrensen och få ned priserna. Häri ligger också att öppna för nya entreprenörer. Därav följer också nya produkter och nya tjänster. Detta har alltså en väldigt stor betydelse.

Vad gäller grundlagen stadgas det i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen en bestämmelse om etableringsfrihet för den som vill sända radioprogram, alltså program i ljudradio och television, samt innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor, alltså genom tråd. Enligt denna har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. En skyldighet att lämna tillträde till ett accessnät innebär en begränsning av denna grundlagsfästa rätt för nätinnehavare.

Jag ska be vår jurist vidareutveckla detta.

Anf.  50  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK:

Jag vill bara tillägga att det också nämndes att den här förordningen endast avser det fasta telefonnätet. Grundlagsproblematiken har näringsministern redan redovisat.

Anf.  51  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det är inte fråga om några revolutionerande förändringar i grundlagen, utan det gäller något som vi historiskt har dragit med oss.

Anf.  52  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag kan lugna ministern med att det inte bara är moderaterna utan flera på den här kanten som stöder ministern i det här avregleringsärendet. Såvitt jag förstår är det också viktigt att avregleringen sker så snabbt som göras kan. Det är i första hand det allmänna som får vidkännas intrånget. Skulle man vänta till dess att man i stor omfattning har fått privata accessnät, blir det naturligtvis en annan påverkan. Vi vill alltså att den här processen genomförs så snart som det går med de normala beslutstider som vi har.

Anf.  53  PER WESTERBERG (m):

Ordförande! Jag fick inte riktigt klart för mig hur departementet ser på frågan om hela telelagstiftningen skulle strida mot grundlagen. Jag måste säga att jag känner en viss förvåning inför att detta skulle stå i strid med yttrandefrihetsgrundlagen.

Hela den samtrafik som vi har i det mobila nätet och även i det fasta nätet bygger ju på att man har tillträde till en ägares nät. Jag kan inte se annat än att detta är en positiv sak och att den i praktiken har accepterats av riksdagen en lång tid. Det har skärpt konkurrensen och därmed möjligheterna till rimliga priser för konsumenterna.

Det är närmast till grundlagskomplikationen i den här delen som jag skulle vilja få en kommentar från statsrådet eller medföljande jurist.

Anf.  54  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK:

Mediegrundlagsutredningen arbetar just nu med den här typen av frågor. Tillträdet till accessnät skiljer sig lite grann från samtrafik. Samtrafiklagstiftningen finns redan, och den har inte ifrågasatts, men säkerligen kommer Mediegrundlagsutredningen också att titta på hur samtrafikreglerna förhåller sig till grundlagen.

Anf.  55  PER WESTERBERG (m):

Ordförande! Jag noterar vad som sägs, och jag kan bara säga att jag känner en förvåning över att frågan kommer upp. Såvitt jag kan förstå skulle man i så fall kunna ifrågasätta hela telelagstiftningen i grundlagshänseende. Jag har naturligtvis ingenting emot att man här gör ett förtydligande och hoppas verkligen att vi kan få till stånd en s.k. Local Loop Unbundling så snart som möjligt, gärna i en förordning.

Till sist vill jag bara till protokollet få fört att jag hoppas att det klarläggande som näringsministern har gjort om att ägaransvaret för Telia är samordnat med tillsynsmyndigheten på teleområdet endast är en tillfällig lösning under EU-halvåret. Det vore inte lyckligt om detta fortsatte.

Anf.  56  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Debatten visar att det här inte är alldeles självklart och enkelt. I den här liberaliseringsdebatten är det konkurrensen i linorna från olika aktörer som har givit framgångarna, inte just konkurrensen i uppbyggnaden av olika nät. Jag tycker att en jämförelse med SJ och våra vägar är adekvat i det här sammanhanget. Det är detta som ger ett problem för framtida utbyggnad. Vad kommer att hända med viljan att investera i nya nät, om man i framtiden inte tar ett statligt ansvar för våra linor? Jag vill inte se så enkelt på grundlags- och äganderättsfrågor att de i förväg bara kan nonchaleras. Jag tycker att den här debatten visar att det är mer komplicerat än så.

Anf.  57  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Låt mig ta upp den fråga som Per Westerberg nämnde om fördelningen på departementet. Jag är som bekant ansvarig för Telia. Mona Sahlin är ansvarig för regleringsfrågorna. Den fördelningen kommer att kvarstå. Under EU-halvåret kommer alltså Mona Sahlin fortfarande att vara ansvarig för PTS och regleringsfrågorna och jag för arbetsmarknaden. Det här är ett praktiskt sätt att hantera frågan. Det kommer här inte att kunna föreligga några jävsproblem.

När det gäller grundlagsfrågan kan man naturligtvis ha synpunkter, men vi måste ju respektera grundlagen och förfara med utgångspunkt i det som är grundlagsfäst. Om avregleringen av telemarknaden när det gäller accessnätet i detta avseende strider mot grundlagen, får vi faktiskt ändra grundlagen. Jag har också anfört att jag anser att vi måste göra det för att öppna accessnätet.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att i det material som nämnden har fått hänvisas till att trafikutskottet har behandlat den här frågan i ett betänkande och har uttalat sig för att man snabbt ska försöka åstadkomma en konkurrens samt att regeringen ska föreslå de lagändringar som krävs.

Vi har hört redovisningen av regeringens ståndpunkt när det gäller den orienteringsdebatt som nu ska föras i rådet. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  59  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag går nu över till punkt 5, som handlar om ramreglering för elektroniska kommunikationer. Jag vill ge en kort redovisning av den svenska ståndpunkten när det gäller hela regelpaketet, särskilt för ramdirektivet.

Sverige är i grunden positivt inställt till kommissionens förslag med tanke på inriktningen mot fortsatt liberalisering och ökad konkurrens inom området. Sverige stöder en gradvis övergång från sektoriell reglering till allmän konkurrensrätt. Men det är viktigt att understryka att en övergång till allmän konkurrensreglering inte kan äga rum för tidigt. En absolut nödvändig förutsättning är att en effektiv och stabil konkurrens råder på marknaden.

Det finns ett behov av ökad harmonisering. Dagens regelverk tillämpas inte alltid lika av medlemsstaterna, vilket leder till osäkerhet och orättvisor på marknaden. Det nya regelverket innehåller regler som skapar ökad harmonisering och en mer enhetlig tillämpning av regelverket. Jag vill säga att detta är särskilt bra för Sverige, som ofta i detta avseende betraktas som bäst i klassen.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Jag såg under punkten 6a att det ska antas en rådsresolution om förvaltningen av Internet. Det är väl ett i och för sig okontroversiellt ärende, men ändock ett beslutsärende i rådet.

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag kan gärna redovisa detta. Det gäller en rådsresolution om Internets organisation och förvaltning. Rådsresolutionen är en sammanfattning av det Internetrelaterade arbete som pågått inom EU och internationellt under de senaste åren. Syftet med resolutionen är att vi tar fram positionerna internationellt. Den ökade användningen av Internet för olika samhällsviktiga funktioner, t.ex. för banktjänster, och som källa till offentlig information, gör att vi anser att förslaget till rådsresolution ligger väl i linje med den utveckling som pågår såväl i Sverige som internationellt.

Alltfler människor förlitar sig på Internet i sitt dagliga liv, och det är därför ett befogat krav att det finns klarhet i t.ex. ansvarsförhållanden vad gäller administration av Internet. Detta är särskilt betydelsefullt mot bakgrund av att en ny typ av användare, som inte har djupa tekniska kunskaper, ska kunna tillgodogöra sig det nya tjänsteutbudet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Jag ber att få tacka näringsministern för samrådet i dag.

Vi har några minuter kvar innan finansministern ska komma kl. 11.00. Jag föreslår en mycket kort paus fram till kl. 11.00.

3 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapporter från ministerrådsmöte den 17 juli 2000 samt från informellt ministermöte den 9 september 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 september 2000

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit. Vi börjar med ett par återrapporter från ministerrådsmötet den 17 juli samt från det informella mötet den 9 september. Jag lämnar direkt ordet till dig. Varsågod!

Anf.  64  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, herr ordförande! Ni har fått en skriftlig återrapportering från ministerrådsmötet den 17 juli och det informella Ekofinmötet den 9 september i Versailles. Om det finns frågor kring dessa skriftliga dokument står jag självklart till förfogande.

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag skulle gärna vilja att finansministern utvecklar den diskussion som fördes kring skatteområdet. Det står här att skatteområdet berördes kortfattat och att ett antal medlemsstater kunde se förändringar som hänförde sig framför allt till miljöområdet, gränsöverskridande aktiviteter samt att komma åt penningtvätt o.d. Jag skulle gärna vilja få en fördjupad genomgång av hur diskussionen går. Hur ställer sig finansministern till att försöka arbeta med frågan om miniminivåer på koldioxidskatt på EU-nivå?

Sedan var det frågan om oljeprishöjningarna. Jag undrar om det hos EU:s finansministrar finns en analys om varför oljepriset höjs och hur framtiden kommer att se ut. Vad ser man som orsak till det oljepris som finns i dag?

Anf.  66  MATS ODELL (kd):

Ordförande! Jag hade till en början samma fråga som Yvonne Ruwaida. Vad intog Sverige för ståndpunkt i den debatten?

Min andra fråga handlar om debatten kring kandidatländernas växelkursarrangemang. Debatten hann ju tydligen inte utvecklas särskilt mycket. Men det framgick att frågan om sedelfond kan vara ett alternativ till ett ERM2-deltagande. Vad har sagts? Kan kandidatländerna vänta hur länge som helst med att gå in i ERM2? Vad sades i den frågan?

Anf.  67  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag tänkte ta upp samma avdelning i vad som förekom vid ministerrådsmötet, nämligen växelkursarrangemang för kandidatländerna.

Det har inte sagts så mycket än. Det är först på sista tiden som man har kommit in på området i utvidgningsförhandlingarna. Så mycket har dock framgått att man avser att tillämpa tvåårsregeln för genomfört medlemskap i ERM2 innan ett land kan komma i fråga för euroinförande. Det bör Sverige beakta. Jag utgår från att man inte ska räkna med annan behandling för t.ex. Sverige än för de blivande medlemsländerna.

När det då finns länder som kommer in med ett sedan tidigare fungerande sedelfondssystem – jag tänker framför allt på Estland – kan de sägas ha demonstrerat det som ERM2 syftar till att påvisa, nämligen förmågan att hålla en fast relation till tidigare D-marken och nu euron utan att det leder till påfallande påfrestningar eller behov av att justera kursen. Egentligen går det att hävda att Estland har fullgjort kravet att ha demonstrerat förmågan redan vid ett inträde – om det nu sker 2003 eller något senare. I alla fall skulle ett sedelfondsarrangemang under två år vara väl så starkt som ett deltagande i ERM2 – med hänsyn till att det där inte alls finns några latituder att röra sig inom.

Kommer detta i fortsättningen att diskuteras mer i finansministerkretsen, eller är det en fråga som ligger i förhandlarnas händer när det gäller utvidgningen, dvs. ytterst hos utrikesministrarna?

Anf.  68  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret på Yvonne Ruwaidas två frågor om oljepriset är att utöver den diskussion som handlar om Opecs agerande var de flesta finansministrarnas bedömning att det var en på många håll otillräcklig konkurrenssituation i det egna landet med oljedistributionen. En skärpt konkurrens skulle kunna medverka till att påverka priset. Den analysen gjordes där.

Sedan var det Yvonne Ruwaidas fråga om möjligheterna att inte längre ha enhällighetsbeslut utan i stället beslut med kvalificerad majoritet i vissa frågor. Mitt intryck av diskussionen var att finansministrarna ville ha kvar den enhällighetsprincip som finns i dagsläget. Det finns kanske på något håll en viss öppenhet för att diskutera något enstaka område, men det finns egentligen inte något stöd för någon allmän förändrad uppfattning på området. Miljöområdet har nämnts tidigare i några sammanhang, men det var inte speciellt uppmärksammat i den här diskussionen. Här var en allmän uppfattning att stå fast vid den enhällighetsprincip som finns. Det är den uppfattning som också regeringen har, utan att vi därför har motsatt oss att det går att föra en diskussion om möjligheter till andra arrangemang. Vi har en principiell hållning att det egna landets parlament själv ska förfoga över sina skatter.

Mats Odell och Lars Tobisson tar upp frågan om kandidatländernas växelkursarrangemang. Jag kan inte kommentera frågan mer utifrån det här mötet än vad som egentligen står i rapporten. Frågan berördes ytterst kortfattat på själva mötet. Däremot har den varit föremål för diskussion i EFK. Sven Hegelund, som deltar som statssekreterare i EFK:s möten, kanske kan komplettera med något från den diskussion som har förts där.

Anf.  69  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Diskussionen har handlat mycket om synen på sedelfonder. Frågan har gällt om man skulle kunna acceptera att dessa länder har haft en stabil växelkurs baserad på sedelfondsarrangemanget eller om man skulle kräva att sedelfonderna släpps för att få något slags marknadstest på valutans stabilitet inför och under ERM2-deltagandet.

Diskussionen har förts fram och tillbaka. Vissa länder har menat att man ska vara strikt när det gäller att kräva ett marknadstest. Vi och många andra länder har tyckt att med det här sedelfondsarrangemanget finns det en oerhört stabil växelkurs. I Estlands fall är det dessutom direkt mot euron. Vi har tyckt att man ska försöka få en så smidig övergång som möjligt till ett deltagande i ERM.

Diskussionen har än så länge förts i principiella termer. Det är först när man kommer närmare ett konkret ställningstagande om ett lands situation som frågan kommer att tas upp mer konkret. Det har inte varit helt konklusivt ännu.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna återrapporterna och gå in på dagordningen för nästa veckas Ekofinmöte. Varsågod, finansministern.

Anf.  71  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Dagordningen är alltså oförändrad i förhållande till den version som ni har fått. Det innebär att det bara är två ärenden som tas upp. Ni har också fått promemorian.

I fråga om penningtvätt framgår det här vad direktivförslaget går ut på. Det är ordförandens avsikt att på mötet nästa fredag nå en politisk överenskommelse om innehållet i direktivet.

Sverige anser att direktivförslaget i huvudsak är bra och ställer sig bakom ambitionen att så snabbt som möjligt anta direktivet. Det gör även flertalet av övriga medlemsländer. Några medlemsländer har redan infört lagstiftning som i viss mån svarar mot direktivförslaget. Även Europaparlamentet har angett en positiv inställning till förslaget om att skärpa åtgärderna mot penningtvätt.

En del av direktivförslaget handlar om att utforma en ny brottsdefinition. Vilka brott ska omfattas av penningtvättsdirektivet? Förslaget går ut på att vidga definitionen. Det har vi från svensk sida varit positiva till. Den svenska lagstiftningen har redan en allmän brottsdefinition. Därför är det ingen nyhet för oss och inga problem för oss med den vidgade definitionen.

En av huvudpunkterna i direktivförslaget är att utvidga redan gällande direktiv att gälla även andra yrkesgrupper, exempelvis advokater och revisorer. Det är också ett förslag vi stöder.

När det gäller advokater, och även i viss mån revisorer, är det lämpligt att utforma plikten att avrapportera misstankar om penningtvätt till polisen på så sätt att intresset av effektiva åtgärder mot penningtvätt avvägs mot behovet av en förtroendefull relation mellan advokaten och dennes klient.

Den 17 oktober kommer det att äga rum ett gemensamt finans- och justitieministermöte där vi ska diskutera vilka åtgärder som ska vidtas för att bekämpa ekonomisk brottslighet och då särskilt penningtvätt. Avsikten med diskussionen nästa fredag i Ekofinrådet är att förbereda mötet med våra kolleger på Justitiedepartementet. Ur svenskt perspektiv har vi inga principiella problem med någon av de föreslagna åtgärderna. De ligger väl i linje med vad Sverige anser att unionen måste göra för att bekämpa både ekonomisk brottslighet och penningtvätt. Genom det gemensamma mötet tas ett samlat grepp över de sektorer som har särskild betydelse i kampen. Det är min och Sveriges uppfattning att ett sådant arbetssätt är effektivt och att det är på ett sådant sätt man bör bekämpa ekonomisk brottslighet. Jag vill därför gärna ge ordförandelandet Frankrike mitt fulla stöd för att genomföra det gemensamma rådsmötet på det sätt som har aviserats.

Det är av stor betydelse att arbeta med brottsförebyggande åtgärder i kampen mot den ekonomiska brottsligheten och penningtvätten. Lagstiftningen i medlemsstaterna måste noggrant studeras och kontrollsystemen ses över. Kontrollsystemen måste utformas så att de blir svåra att missbruka i brottsligt syfte. Sverige anser därför att det i så stor utsträckning som möjligt är viktigt att genom lagstiftning på bank- och bolagsområdet begränsa användandet av hemliga bankkonton, alltför sträng banksekretess och anonyma ägare till bolag.

Statistik spelar en betydande roll för utformningen av den ekonomiska politiken. Sedan några år tillbaka är det uppenbart att statistiken på vissa prioriterade områden – särskilt EMU-området när det gäller aggregerad eurostatistik – inte uppfyller de krav man har rätt att ställa. Mot den bakgrunden har det tidigare förts fram ett antal rekommendationer om vad som behöver åtgärdas som finansministrarna har ställt sig bakom. En uppföljning av hur arbetet har fortskridit visar emellertid att genomförandet har gått alldeles för långsamt. I juni i år uppmanade Ekofinrådet kommissionen, Europeiska centralbanken och medlemsstaterna att ta fram en konkret handlingsplan inom arbetet för särskilt prioriterade områden. En diskussion kring dessa prioriterade områden fördes i går i den ekonomiska och finansiella kommittén. Utfallet av denna diskussion väntas mynna ut i ett utkast till uttalande från rådet där man just identifierar de prioriterade områdena.

Jag har ännu inte tagit del av resultatet från diskussionen i går, men jag delar uppfattningen med mina kolleger och andra parter att det är viktigt att prioritera den ekonomiska statistiken och att alla medlemsländer måste göra sitt yttersta för att uppfylla de krav som ställs. Särskilt viktigt är att de stora länderna åtgärdar sina brister eftersom statistiken får så stor betydelse.

För svensk del kan nämnas att vi visserligen har vissa problem, men dessa är av mindre betydelse – och de håller för närvarande på att åtgärdas.

Vi är också positiva till att man harmoniserar och förbättrar den ekonomiska statistiken, så att den kan svara mot de behov som finns. Vi välkomnar också att man nu tydligt pekar ut vilken statistik som är särskilt prioriterad.

Därmed har jag gått igenom den dagordning som finns.

Anf.  72  LARS TOBISSON (m):

Jag har ingen fråga på de punkter som finns på dagordningen. Dagordningen är ju påfallande tunn. Jag vill egentligen ta upp en annan fråga. Det mest spännande på listan är det som står längst ned: ”Euro 12 den 29 september kl. 9.15.”

Vi vet att det franska ordförandeskapet har uttalat en avsikt att förlägga diskussionen kring ekonomiska frågor till Euro 12. Frågan är då om denna ovanligt tunna föredragningslista för det efterföljande Ekofinmötet är ett tecken på att frågor har hamnat på Euro 12-sidan som vi inte får någon kontakt med. Har finansministern över huvud taget någon kunskap om innehållet i den föredragningslista som kan föreligga vid Euro 12:s möte?

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, jag har inte den typen av misstankar som Lars Tobisson möjligen kan ha. Det är en relativt kort tid som Euro 12-gruppen har till sitt förfogande. Den enda information jag har är att dagordningen innehåller de traditionella punkter som hänger ihop med deras valutasamarbete. Sven Hegelund kan komplettera eftersom han nyligen har varit på kommittémöte.

Anf.  74  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Vi har insyn i vad som händer i Euro 12, såtillvida att på ekonomiska och finansiella kommitténs luncher brukar vi få information om dagordningen på kommande Euro 12-möten. Det är precis som Bosse Ringholm säger, nämligen att det som diskuteras där är frågor som är relaterade till euron. Det kommande mötet kommer bl.a. att behandla en genomgång av strukturåtgärder i fyra länder. Dessutom är de för närvarande praktiska mynt- och sedelfrågorna dominerande. Det är fråga om front loading av sedlar och vem som ska bära kostnaderna för de praktiska arrangemangen och en mängd sådana frågor.

Den här gången har man av naturliga skäl speciellt avsatt tid för att diskutera den danska folkomröstningen – det är ju dagen efter folkomröstningen. Det är inget uppseendeväckande. Vi får löpande information om vad som händer.

Anf.  75  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! I anslutning till den frågan är det alldeles uppenbart att Sveriges riksbank på ett mycket konkret sätt kommer att involveras i den här processen. Innebär det som nu sägs att det sker inga som helst sådana kontakter på regeringsnivå, utan alla sådana praktiska frågor sköts av Riksbanken?

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Riksbanken är huvudsakligen engagerad i de praktiska frågorna. Vi har haft ett omfattande eget förberedelsearbete och samarbete på området. Ni har hört den avrapportering som har gjorts i Ekofin om de praktiska valutafrågorna. Jag gjorde senast bedömningen att vi ligger väl så gott till i förberedelserna än vad många länder gör som ska ha euron från den 1 januari 2002. Jag känner mig helt trygg på det området.

Anf.  77  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det är ändå uppenbarligen en skev struktur i processen. Euro 12 har frågorna på ministernivå, medan det i Sverige är tjänstemän i Riksbanken.

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ser inte riktigt frågeställningen! Den praktiska hanteringen av mynt och sedlar osv. är Riksbankens arbetsuppgift. Det är naturligtvis inte regeringen som ska ta över den.

Det valutasamarbete som är av principiell och annan karaktär och diskuteras på ministernivå diskuteras mellan de berörda länderna. I den mån diskussionen är av mer allmän betydelse kommer den upp i avrapporteringen, som det gjordes senast på det informella mötet i Versailles. Där deltog både riksbankscheferna och ministrarna.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Jag måste få ett klarläggande. Punkten 4 kommer alltså inte upp på rådet? Det stod eventuellt, men vi har inte fått några signaler. Hur är det? Det gäller finansiell konsekvens av kommissionens reform. Det skulle vara en riktlinjedebatt.

Anf.  80  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kommer inte upp som en egen punkt. Det kommer som en information i anslutning till lunchen eftersom kommissionärerna Kinnock och Schreyer kommer att delta. Det är ingen särskild punkt på dagordningen.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jaha. Men på den dagordning som vi har fått är det en punkt.

Anf.  82  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag hör här av mina tjänstemän att den är borttagen från dagordningen. Den ska hanteras som information under lunchen.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Den är borttagen. Då är vi klara med det.

Men vi har två beslutspunkter. Först var det kampen mot penning-tvätt. Där konstaterar jag att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt. Sedan var det slutsatserna från den Ekonomiska och monetära unionens statistikgrupp. Där konstaterar jag också att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Därmed har vi gått igenom den mycket korta dagordningen. Jag har förstått att ingen annan har någonting att begära ordet om. Därmed är vi klara med samrådet med finansministern för den här gången. På återseende så småningom.

4 §  Inre marknad
Statssekreterare Sven-Eric Söder
Rapport från ministerrådsmöte den 25 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000 

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar efter lunchpausen. Vi ska över på inremarknadsrådet. Jag ser att statsrådet Leif Pagrotsky inte är här. Han har tydligen fått förhinder i sista stund, som inte vi känner till någonting om. Jag ser att statssekreterare Sven-Eric Söder är här i stället. Varsågod!

Anf.  85  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag beklagar att ni inte har fått besked om att Leif Pagrotsky inte kan komma, men det är så att han har blivit sjuk och är hemma i bostaden i dag. Jag heter alltså Sven-Eric Söder och är statssekreterare för Leif Pagrotsky. Han har bl.a. inremarknadsfrågorna, så jag hoppas att jag ska kunna ge er en fullödig information om vad som står på dagordningen inför nästa rådsmöte och också kunna svara på frågor efter bästa förmåga.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Innan du går vidare vill jag bara säga att vi brukar göra som så, att vi börjar med en återrapport – en muntlig sådan – från det senaste ministerrådsmötet. Att jag såg förvånad ut berodde på att jag inte visste om att Leif Pagrotsky var sjuk just nu, men vi har förståelse för att sådant kan inträffa. Du får gå in och börja redovisa återrapporten. Varsågod!

Anf.  87  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack för det. Jo, det händer även i Regeringskansliet att vi blir sjuka emellanåt. Självfallet ska jag säga några ord också om vad som skedde på förra inremarknadsrådsmötet, som ägde rum den 25 maj. Låt mig bara inledningsvis säga att vi som ni vet har en ny konstellation i rådsarbetet, vilket innebär att inremarknadsrådet, konsumentrådet och turistrådet har förts samman till en ny rådskonstellation. Nästa vecka är första gången som ministrarna träffas i denna formation.

Det är ingen speciellt imponerande dagordning. Den är relativt tunn. Den innehåller enbart tio dagordningspunkter. Två av dem kommer Lars-Erik Lövdén att redovisa senare. Det gäller punkterna 3 och 10. Det gäller alltså tjänster i allmänhetens intresse samt konsumenterna och euron. Det kommer ni att få information om i särskild ordning.

Det kommande mötet innehåller heller inga beslutspunkter, utan det är enbart lägesrapporter och presentationer från kommissionen.

Det som jag har för avsikt att ta upp efter det att jag har sagt några ord om vad som skedde den 25 maj – jag vill, även om det inte är några beslutspunkter på dagordningen, ta tillfället i akt och informera nämnden – är Cardiffprocessen och processen för att gå vidare med de ekonomiska reformerna. Jag vill också ta chansen att säga någonting om frågan om ett gemenskapspatent. Båda dessa frågor tycker jag är speciellt viktiga, för de kommer också att vara intressanta under vårt kommande ordförandeskap. Jag har också för avsikt att säga någonting om en av A-punkterna, men återkommer till det.

Som sagt vill jag först säga några ord om vad som skedde på inremarknadsrådet den 25 maj. Där skedde en första revidering av strategin för den inre marknaden sedan den presenterades. Vi tycker att den låg väl i linje med de svenska prioriteringarna, vilket jag tycker känns bra. Nästa viktiga hållplats eller station i denna process kommer under vårt eget ordförandeskap, så att processen fortsätter och vi har möjlighet att diskutera under nästa halvår också.

Vid det andra rådsmötet för inremarknadsfrågorna presenterades, som brukligt varje halvår, den dåvarande inremarknadstrojkan, där Sverige hade inträtt, ett gemensamt arbetsprogram med prioriteringar för inremarknadsområdet. Rådet intog också slutsatser om hur en förbättring av kommissionens regelförenklingsinitiativ – SLIM, som ni säkert känner till – skulle kunna åstadkommas.

Trots stora ansträngningar – man var mycket nära en lösning – lyckades rådet tyvärr inte enas om en gemensam ståndpunkt som gällde direktivförslaget om upphovsrätt i informationssamhället. Frågan fick sedermera i stället sin slutliga lösning i Coreper under sommaren. En gemensam ståndpunkt beräknas kunna antas som en A-punkt vid ett senare tillfälle, och det beräknas kunna ske i oktober.

En politisk ståndpunkt nåddes när det gällde direktivförslagen om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag samt också när det gällde god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel.

Vidare presenterade kommissionären Bolkestein ett direktivförslag om offentlig upphandling. Kommissionen presenterade också sitt förslag till handlingsplan för e-Europe-initiativet och redogjorde i anslutning till det för de möjligheter initiativet innebär när det gäller att öka unionens konkurrenskraft gentemot USA och Japan. Hela denna process tycker jag också är speciellt intressant med tanke på vårt kommande ordförandeskap.

Rådet diskuterade också vitboken om livsmedelssäkerhet och förslaget om att inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet. Här är det flera länder som anmäler sig för att stå värd för denna nya myndighet.

Till sist vill jag säga några ord om parallellimportfrågan, som ni vet att vi driver med emfas och som jag är övertygad om att ni har varit i kontakt med flera gånger tidigare. Där kan vi bara konstatera att kommissionen tyvärr intog en negativ inställning till att lägga fram förslag om den s.k. världsvida konsumtionen av varumärkesrättigheter. Sverige argumenterade emot kommissionens ställningstagande och fick också – detta är glädjande – medhåll av många, för att inte säga flertalet, medlemsländer. Nu är det på det sättet att åtta medlemsländer är för en förändring, och endast fyra medlemsländer sade sig vara emot en ändring av den rådande ordningen. Trots kommissionens negativa ingång blev slutsatsen att frågan ska återupptas under ett av de kommande rådsmötena. Detta är naturligtvis också en viktig fråga för vårt kommande ordförandeskap. Den står högt på dagordningen.

Jag tror jag stannar där och ser om det finns några frågor, innan jag går vidare med det som sker i framtiden.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt för frågor med anledning av denna muntliga återrapport. Det verkar inte finnas några frågor. Då går vi vidare, och då kommer vi in på nästkommande rådsmöte. Varsågod!

Anf.  89  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Tack så mycket! Som jag sade inledningsvis är det en relativt tunn dagordning och inga beslutspunkter, så jag har tyvärr ingen möjlighet att redovisa några svenska positioner som det skulle vara intressant att få era synpunkter på. Tyvärr har dagordningen mer denna gång karaktären av ett rapportforum. Det är kanske lite naturligt med tanke på att det är det första rådsmötet under det franska ordförandeskapet. Vi ser framför oss att det kommer att bli något annorlunda vid nästa tillfälle.

Jag skulle vilja säga någonting om dagordningspunkten 4 om Cardiffprocessen om ekonomiska reformer. Denna punkt handlar inte så mycket om substans och tyvärr inte så mycket om politik denna gång, utan det är mer en fråga om hur Cardiffprocessen kan drivas vidare. Den handlar i väldigt stor utsträckning om hur arbetet ska kunna läggas upp i rådet.

Som ni vet är målet för Cardiffprocessen att Ekofins antagande av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik ska ske i juni nästa år. I denna process är det självfallet viktigt att inremarknads-, konsument- och turistrådet bidrar med sin analys av vad som behöver göras för att just effektivisera den inre marknaden. Ytterligare en viktig kontrollstation som har kommit till nästa år är just Europeiska rådets möte i Stockholm den 23 till 24 mars, då vi räknar med att många viktiga ekonomiska och sociala frågor kommer att diskuteras. Vid detta möte ska också de allmänna ekonomiska riktlinjerna diskuteras – självfallet av stats- och regeringscheferna – vilket ger extra tyngd åt denna process.

För svenskt vidkommande är nu den viktigaste aspekten att få i gång arbetet så fort och effektivt som möjligt, så att vi som är inremarknadsansvariga har chansen att ge ett klart och tydligt bidrag till hela processen, men också ett konkret bidrag. Regeringen har, som ni vet, länge arbetat just för att tydliggöra kopplingen mellan å ena sidan de ekonomiska reformerna och å andra sidan vilka fördelar dessa ekonomiska reformer kan medföra för konsumenterna. Ministrarna i rådet har åtagit sig just att analysera detta ämne, och det är en profil som vi är mycket nöjda med. Vi tycker att den har en klar svensk profil.

Ordförandeskapets förslag går ut på att detta ska ske utifrån några huvudelement. Det gäller priser. Det gäller urval, och det gäller tillgång till information och skydd för medborgarnas och konsumenternas rättigheter. Medlemsstaterna välkomnas självfallet att godta detta förslag om hur man ska strukturera arbetet kring några viktiga ingredienser. Men det är också viktigt att komma ihåg att detta förslag inte på något sätt är bindande för medlemsstaterna. Dessa element fokuserar som jag sade på den ekonomiska vinklingen för konsumenterna och ligger helt i linje med vårt eget tänkande.

Vi har sagt att vi av tidsskäl är måna om att försöka begränsa ämnet i möjligaste mån i första skedet. Därför kommer också inremarknadsansvariga, som har skett föregående år, att granska de nationella rapporterna och även ge sig rätt att fokusera på andra viktiga frågor som rör inre marknadens funktionssätt. I det sammanhanget vill vi också lyfta fram små och medelstora företags utveckling, frågan om tekniska handelshinder, regelförenkling, statsstöd och konkurrensfrågor m.m.

Herr ordförande! Jag tror att det är vad som finns att säga just om dagordningspunkten 4, som rör Cardiffprocessen.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen talare antecknad. Jag vill säga att det inte bara är synpunkter denna nämnd kommer med, utan nämnden tar ställning till regeringens ståndpunkter och säger ja eller nej till dem. Det är lite mer än att komma med synpunkter.

Såvitt jag förstår är denna fråga en diskussionspunkt, och det ska arbetas vidare med den. Men regeringen har i alla fall ansett att man kan stödja ordförandeskapets upplägg av det fortsatta arbetet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet här för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen har redovisat.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  91  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Självfallet handlar det om mer än att ge synpunkter, men det finns som sagt inga skarpa förslag i dag att värdera riktigt på det sättet.

Dagordningspunkten 6 tänkte jag ta upp som nästa punkt. Den handlar om en förordning om ett gemenskapspatent. Det kommer att vara en presentation av kommissionen, och det kommer också att vara en efterföljande diskussion.

Som ni vet meddelas svenska patent av Patent- och registreringsverket. Det innebär de facto en ensamrätt för innehavaren att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen inom Sverige. Utöver denna möjlighet finns också europeiska patent som beviljas enligt den europeiska patentkonventionen, EPC, och av den europeiska patentmyndigheten EPO i München.

Kommissionen har helt nyligen lagt fram ett förslag till en förordning om just ett gemenskapspatent, och förordningen ska nu presenteras för första gången. Det kommer då som jag sade också att bli tillfälle för en kortare diskussion. Återigen vill jag säga att det inte är fråga om att fatta några beslut om förordningen nu, och det är viktigt att ha det i bakhuvudet.

Bakgrunden till förslaget är att det tyvärr fortfarande är på det sättet att kostnaden för att få patent är många gånger högre i Europa om vi jämför t.ex. med USA och Japan. Resultatet av denna skevhet är att det blir färre patent i Europa, vilket i sin tur naturligtvis inverkar negativt på europeisk industris konkurrenskraft i förhållande till amerikansk och japansk industri. Detta vill man komma till rätta med. Förslaget syftar därför till att skapa ett kostnadseffektivt och rättssäkert patentsystem för Europa.

Enligt det förslag som ska diskuteras ska sökandena kunna få ett patentskydd som gäller i samtliga medlemsstater genom en enda ansökan, och det är viktigt – alltså i samtliga medlemsstater genom en enda ansökan. Prövning ska utföras av EPO – den europeiska patentmyndigheten i München.

Dessutom är ett viktigt inslag i förslaget att en specialdomstol ska pröva frågor om intrång i och giltighet av detta gemenskapspatent. Inrättandet av en specialdomstol kräver en ändring av EG-fördraget.

Vi hoppas och tror att förordningen kommer att underlätta för svenska företag och också enskilda uppfinnare på många sätt genom att det blir billigare och enklare att få patentskydd i de övriga medlemsstaterna. Dessutom är det vår uppfattning att en specialdomstol kommer att leda till större rättssäkerhet för patenthavarna. Utan att föregå en process, eftersom det inte kommer att fattas några beslut, har vi ändå i detta skede en grundläggande positiv inställning till förslaget. Men återigen vill jag säga att det är en diskussion som vi kommer att ha vid detta tillfälle.

Anf.  92  ÅSA TORSTENSSON (c):

Om jag förstod statssekreteraren rätt finns det inte något speciellt att diskutera vad gäller detta förslag. Men jag har en frågeställning som jag tycker är viktig att diskutera, och jag undrar om den finns med. Det är patent på mjukvaror. Om jag har förstått rätt fanns den med i just den grönbok som ligger till grund för detta. Då är min fråga om frågan om patent för mjukvaror finns med och om det har skett någon förändring. Har frågan om undantag för patent på mjukvaror kommit till förslag?

Anf.  93  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill ställa en fråga när det gäller språk i detta sammanhang, dvs. översättning av patent. Jag kan å ena sidan gott förstå att det blir de europeiska huvudspråken som det handlar om, men det finns å andra sidan också många enskilda personer och småföretagare som varken själva behärskar språken eller tycker sig har råd att få fram översättningar därför att det är dyrt och kostsamt. Men de behöver arbeta med patenten och kanske ibland söka patent.

Hur har regeringen tänkt sig att lösa detta? Jag tycker att det är en viktig fråga framför allt ur småföretagarsynpunkt.

Anf.  94  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vet inte om frågan om patent på mikroorganismer eller patent på liv, som man kallar det, hör till. Är det någonting som denna organisation ska kunna godkänna? På vilka grunder skulle det ske, och vilka regler skulle gälla?

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Då kanske jag kan få hänga på med en fråga här på slutet. Det gäller fördraget, som du nämnde. Det står även i våra papper. Det är väldigt tidspressat med IGC. Kommer man att kunna klara också frågan om denna specialdomstol inom ramen för IGC?

Anf.  96  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag ska försöka svara på detta så kort och tydligt som möjligt. Vad gäller den första frågan, om mjukvaror, kan jag säga att denna inte ingår. Det kommer ett förslag senare, men det är ingenting som ingår i den diskussion som vi har nu. Det finns anledning att återkomma till det senare.

Ursäkta att jag inte tog upp språkfrågan inledningsvis. Det är naturligtvis en viktig och lite knivig fråga. Jag skulle vilja karakterisera det som ett kontroversiellt förslag som läggs fram just i detta avseende när det gäller gemenskapspatentet, som ju går ut på att det inte ska översättas till alla språk utan endast finnas på EPO:s officiella språk. Det är som ni vet engelskan, tyskan och franskan.

Vi håller nu på att bereda detta inom Regeringskansliet. Det är viktigt att i detta avseende värna det svenska språket, naturligtvis, och det måste vägas in som en viktig faktor i bedömningen. Det är självfallet på det sätt som Holger Gustafsson säger. Det är inte lätt att hantera – framför allt inte för företagare med små eller medelstora företag.

När det gäller IGC, för att ta den frågan innan jag bollar vidare frågan som Yvonne Ruwaida ställde till vår representant från Justitiedepartementet, är ambitionen att det ska kunna gå att klara det tidsmässigt. Men IGC är, som ordföranden själv var inne på, en rätt rörlig materia. Det är väl ingen som i dag vågar ha någon uppfattning om när man kommer att gå i mål med de diskussionerna. Det kan knappast bli på det sättet att hela IGC-processens tidsplan försenas just beroende på detta. Jag kan tänka mig att det finns många tyngre frågor, om jag uttrycker mig på det sättet, som är styrande för IGC:s fortsatta process.

När det gäller mikroorganismerna lämnar jag frågan vidare till Malin Bonthron från Justitiedepartementet.

Anf.  97  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON:

Det finns ett direktiv från 1998, som ni säkert känner till, om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Det direktivet är antaget och skulle ha varit implementerat den 30 juli i år. Sverige är försenat när det gäller implementeringen, men direktivet finns. Det betyder att det redan är en del av gemenskapsrätten. Gemenskapspatentförordningen kommer att existera i enlighet med den gemenskapsrätt som finns sedan tidigare.

Det betyder helt enkelt att det som detta direktiv reglerar också kommer att vara det som gäller för gemenskapspatentet på den punkten – när det gäller rättsligt skydd för mikroorganismer.

Anf.  98  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill bara ha ett förtydligande. Sade statssekreteraren att mjukvaru-patentet är på gång men att det inte kommer att hanteras just när det gäller gemenskapspatent? Var det rätt uppfattat?

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi är lite negativa till inrättandet av en specialdomstol för patenttvister. Vi undrar vilka konsekvensanalyser man har gjort från departementet när det gäller om det behövs och vad det skulle innebära. Drar man slutsatsen att det inte innebär en annorlunda bedömning än den som i dag skulle göras inom det svenska rättsväsendet?

När det gäller frågan om patent på mikroorganismer är det så att vi i dag ser att man gör olika bedömningar av den EU-gemenskapslagstiftning som finns på detta område. Vilken typ av bedömning kommer att göras på denna europeiska nivå? Har ni tittat på detta? Har ni sett på konsekvenserna och på hur bedömningarna kommer att göras?

I dag skiljer sig bedömningarna åt i olika länder. Det är olyckligt på ett sätt, men samtidigt visar det att man fortfarande har olika syn på denna fråga, även om det finns en gemenskapslagstiftning.

Anf.  100  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

När det gäller den första frågan från Åsa Torstensson kan jag säga att det är rätt uppfattat att mjukvaror inte ingår. Kommissionen har utlovat ett förslag, och mer vet vi inte. Det finns anledning att återkomma till det, men det centrala när vi diskuterar denna punkt, antar jag, är att konstatera att det inte ingår här. Det blir vid ett senare tillfälle som man får diskutera den frågan. Kommissionen har lovat att komma med förslag.

Jag ska bolla frågan om specialdomstolen vidare, men låt mig bara inledningsvis säga att vår bedömning är att det är bra för rättssäkerheten att få denna möjlighet. Frågan om de vidare bevekelsegrunderna för det, och likaså följdfrågan vad gäller den första frågan, kan jag kanske be Malin Bonthron svara på.

Anf.  101  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON:

Det vi vet när det gäller domstolsfrågan är att svensk industri är starkt oroad inför utsikten att ett gemenskapspatent skulle kunna upphävas med verkan för hela gemenskapen av domstolar i alla de stater som är medlemmar i dag. Den problematik man ser framför sig är att kvaliteten på avgörandena skiftar väldigt i olika medlemsstater. Dessutom har vi frågan om de tillkommande ansökarstaterna och de rättsväsenden de har.

Vi har fått tydliga signaler om att en lösning som motsvarar den man har skapat för varumärken – att en nationell domstol prövar frågan om gemenskapsvarumärke – för gemenskapspatent skulle innebära att patenthavarna inte i någon större utsträckning skulle våga ansöka om gemenskapspatent. Vår bedömning är att det behövs en högkvalitativ specialdomstol på detta område.

När det gäller frågan om rättsutvecklingen i den domstolen skulle skilja sig från eller vara likartad den i svensk domstol är min uppfattning att svensk domstol på patentsidan håller hög kvalitet och tillämpar regler på ett bra sätt. Tron är att denna specialdomstol också kommer att göra det.

Om man tittar på förhållandet mellan det europeiska patentverket och gemenskapsrätten, som kanske också låg i frågan – patentverket, som redan finns, ska ju bevilja gemenskapspatent – kan man säga att specialdomstolen är en garant för att det europeiska patentverket inte hamnar fel när det gäller gemenskapsrätten. Skulle den bevilja ett gemenskapspatent som inte borde ha beviljats med hänsyn till gemenskapsrätten finns det en bra senare instans som kan upphäva den typen av patent.

Så har vi sett på den frågan – i alla fall på Justitiedepartementet.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi är mogna att sammanfatta detta. Jag konstaterar då att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då ska vi se om du hade något ytterligare att ta upp.

Anf.  103  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag skulle också helt kort vilja säga någonting om en A-punkt som rör gränsvärde för BST i livsmedel, eftersom jag misstänker att många kan vara intresserade just av denna fråga.

Låt mig inledningsvis säga att det råder en enhällighet bland medlemsstaterna om att förkasta kommissionens förslag i detta avseende. Förslaget går ut på att inkludera detta hormon, som heter BST, i en bilaga till en förordning om gränsvärden för högsta tillåtna restmängd av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel.

BST är ett hormon som tillförs kor i syfte att öka mjölkproduktionen och som används bl.a. i USA. Inom EU råder för närvarande ett förbud mot att använda detta hormon, eftersom det har visat sig leda till ökad sjuklighet hos korna bl.a. i form av juverinflammationer.

Att inkludera BST i bilagan innebär att substansen inte anses utgöra en risk för människors hälsa. Kommissionens förslag i detta avseende baseras på ett utlåtande från EG:s läkemedelsmyndighet EMEA om att eventuella rester av BST i livsmedel är ofarliga för människor. Att inkludera BST i bilagan skulle dock inte medföra att det rådande förbudet inom EU mot att använda hormonet till mjölkkor upphör. Förbudet grundar sig nämligen på djurhälsoaspekter och inte på folkhälsoaspekter, som bilagan reglerar. Vetenskapliga studier tyder emellertid på att det kan finnas flera olika risker för människors hälsa förknippade med användningen av hormonet till mjölkkor.

Samtliga medlemsländer är som sagt överens om att förkasta kommissionens förslag. Vi upplever att detta ligger väl i linje med traditionell svensk politik på området.

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag ville bara innan statssekreteraren går kolla om dagordningspunkterna 5 och 9 kommer upp på Lars-Erik Lövdéns del. Om de inte gör det skulle jag vilja ta upp något kring dem.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi ska klara ut A-punkten. Det var en redovisning av ett läge, och även om det är en A-punkt är det naturligtvis en beslutspunkt. Här har statssekreterare Sven-Eric Söder redovisat regeringens ståndpunkt, och jag finner att det är en majoritet bakom den här i nämnden också.

Då ska vi gå till punkten 5, som Willy Söderdahl och även Ingvar Svensson ville fråga om. Varsågod!

Anf.  106  WILLY SÖDERDAHL (v):

Tack så mycket. Det är inte alltid vi i Vänsterpartiet är positiva till det kommissionen kommer med, men i detta fall är vi faktiskt det. Vi anser att kommissionens förslag och dess linje är bättre än den svenska linjen.

Det handlar om registrering. Registren har vi tidigare kritiserat på många vis, och vi anser att de på många sätt är ett hot mot den enskildes integritet. Det gäller t.ex. register där kriminella och flyktingar blandas och Europols förspaningsregister där man kan bli registrerad på ganska lösa grunder. Vi tycker att det behövs en verklig skärpning av reglerna när det gäller detta.

Sverige stöder att det bara är första pelaren som är med, och vi tycker alltså att kommissionens förslag att övervakningsenheten också ska täcka det som sker i andra och tredje pelaren är bättre.

Vi tycker vidare att tillsynsorganet inte ska vara ett nytt överstatligt organ utan att det ska byggas upp av nationella representanter. Det måste ges resurser och befogenheter så att man kan hävda den enskildes rätt gentemot de instanser som handskas med personuppgifter.

Sedan har jag en fråga också. Det sägs här att Sverige inte tycker att man ska ge övervakningsorganet talesrätt. Då undrar jag: Om man inte ger dem talesrätt, hur ska de då kunna driva en fråga om något som de tycker är fel?

Anf.  107  INGVAR SVENSSON (kd):

Det här förslaget handlar ju om en reglering som riktar sig mot EU:s institutioner och organ. Men det bygger i grunden på dataskyddsdirektivet. Jag har bara en liten fråga i anslutning till detta. Vi i konstitutionsutskottet var ju våren 1999 eniga om ett tillkännagivande till regeringen där vi krävde att regeringen skulle arbeta för en förändring av dataskyddsdirektivet. Jag tror t.o.m. att vi använde uttrycket ”med kraft”. Det gällde att förändra det här direktivet så att man kunde bygga på en missbruksmodell i stället för det nuvarande systemet. Jag undrar bara vad regeringen har vidtagit för åtgärder i den riktningen.

Anf.  108  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Låt mig bara erinra om att även den här dagordningspunkten är en lägesrapport. Det är viktigt att ha i åtanke. Men det är som sagt justitiedepartementala frågor, så jag vill be Katrin Hollunger att kommentera dem. Varsågod!

Anf.  109  Hovrättsassessor KATRIN HOLLUNGER WÅGNERT:

Tack så mycket. Jag kan börja med den första frågan, om förordningen också bör gälla andra och tredje pelaren. Det har varit Sveriges ståndpunkt från början att den bör gälla generellt också över andra och tredje pelaren.

Dock finns det, och det har Sverige uppmärksammats på efterhand, legala hinder mot detta. Det finns ingen rättslig grund i EG-fördraget för att låta den här förordningen äga tillämplighet på såväl första och andra som tredje pelaren, utan det finns det endast i fråga om första pelaren. Detta är rent rättsliga argument. Det finns nämligen ingen hänvisning i Maastrichtfördraget till den artikel, artikel 286, som utgör den rättsliga grunden för förslaget.

Därför har Sverige vikit sig för den ståndpunkten, liksom samtliga andra medlemsstater. Men som det står i promemorian vidhåller kommissionen sin ståndpunkt, och rådet har börjat inleda förhandlingar med Europaparlamentet i den här frågan för att se vad Europaparlamentet har för syn på det här. Detta är en fråga som det antagligen kommer att rapporteras om vid ministerrådsmötet nästa vecka. Då får vi en preliminär ståndpunkt från parlamentet i den här delen. Det finns anledning att återkomma till den frågan igen.

När det gäller frågan om nationella representanter i tillsynsorganet har det över huvud taget inte varit någon diskussion. Det har hela tiden varit fråga om att detta ska vara ett EG-rättsligt organ tillsatt av parlamentet och rådet i samförstånd. En fråga som är utestående är dock om det här organet bör bestå av endast en tillsynsman eller om det bör vara ett kollegialt organ bestående av tre. Det finns vissa medlemsstater, bl.a. Frankrike och Belgien, som hävdar att det bör vara ett kollegialt organ. Det anser inte Sverige, främst av budgetskäl hittills. Det är dock också en utestående fråga.

Så till talerätten för tillsynsorganet. Man kan säga att tillsynsorganet möjligen skulle få en starkare ställning om organet hade talerätt i EG-domstolen. Det är riktigt. Dock kräver det en ändring av EG-fördraget. Ingen stat, inte Sverige heller, har velat föra upp detta på dagordningen för regeringskonferensen. Tillsynsorganet har dock en massa andra befogenheter att begära att institutionerna rättar eller blockerar personuppgifter som behandlas på ett felaktigt sätt.

Organet kommer också, och det är viktigt, att ha rätt att intervenera i ärenden i domstolar, dvs. ställa upp på endera partens sida i eventuella förhandlingar i såväl förstainstansrätten som EG-domstolen.

Slutligen är det riktigt att den här förordningen bygger på dataskyddsdirektivet, som i Sverige har genomförts genom personuppgiftslagen. Det finns också ett tillkännagivande från riksdagen om att regeringen med kraft bör verka för att direktivet ändras i en något förenklande riktning från vad man kan kalla en hanteringsmodell till en s.k. missbruksmodell. Det är de ord som har använts.

Det ligger väl lite utanför den här frågan. Det här är ingenting som har drivits i förordningsfrågan eftersom förordningen helt klart enligt den rättsliga grund som finns måste bygga på direktivet, och det bör vara samma regler för institutionerna i det här läget som det är för medlemsstaterna.

När det gäller hur regeringen driver arbetet på direktivfronten har väl regeringen i ett svar på en fråga ganska nyligen lämnat en redogörelse. Jag vet inte om ni anser att jag bör gå in på det i det här läget. KU kommer antagligen inom kort också att informeras närmare om vad regeringen gör i den delen.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare har begärt ordet. Då betraktar vi det här som en informationspunkt, en lägesrapport som det står att det är i dag. Det är en fråga som återkommer. Då kan vi lämna den. Sedan var det punkten 9 som Willy Söderdahl också ville fråga om.

Anf.  111  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det är en uppföljning av en vitbok och en diskussion. Det jag undrar är: Har Sverige gjort några konsekvensanalyser av vad som händer om det här genomförs vad gäller t.ex. rennäringen och jakten?

Anf.  112  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag tror att jag gör så att jag ger ordet direkt till Johanna Stiernstedt från Jordbruksdepartementet.

Anf.  113  Departementssekreterare JOHANNA STIERNSTEDT:

Det här förslaget som kommer från kommissionen om gemensamma EU-regler har man nu precis börjat bearbeta på rådsarbetsgruppsnivå, så några konsekvensanalyser för Sverige har man inte gjort. Det ligger precis i sin linda. Arbetet har påbörjats.

Anf.  114  WILLY SÖDERDAHL (v):

Får jag bara fråga om det finns några tankar på att göra någon konsekvensanalys beträffande detta från svensk sida?

Anf.  115  Departementssekreterare JOHANNA STIERNSTEDT:

Det kan jag inte svara på nu tyvärr.

Anf.  116  YVONNE RUWAIDA (mp):

Hur är det med dagordningspunkt 7?

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi håller på med nian nu. Vi gör färdigt en sak i taget. I den här frågan är det ju en diskussion som ska ske på rådet. Vad jag ser i min papper har vi haft den här frågan uppe förut i samband med jordbruksrådet i juli. Sedan diskuterades inte frågan vidare. Den kommer upp nu. Vi får betrakta det här som en informationspunkt i dag och bevaka den i det fortsatta arbetet. Vi hoppas att vi får mer detaljerade förslag till svenska ståndpunkter framöver. Med det lämnar vi den frågan.

Sedan hade tydligen Yvonne Ruwaida föreslagit att vi skulle ta upp punkten 7 också. Du ville ställa en fråga om den.

Anf.  118  YVONNE RUWAIDA (mp):

När jag har läst handlingarna har det, om jag inte har missförstått det hela, framkommit att det inte finns någon tillräcklig majoritet för att förlänga det förbud som man har mot användning av ftalater i leksaker. Är det rätt? Det är väldigt sorgligt om det är så. Hur agerar Sverige i den frågan?

Anf.  119  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Ulf Pehrsson, varsågod!

Anf.  120  Departementsrådet ULF PEHRSSON:

Vi har ingen representant från Miljödepartementet här, men läget är att i det direktiv som nu föreslås finns det ingen majoritet för att gå i någon riktning egentligen. Sverige tillhör en blockerande minoritet som hävdar att direktivförslaget inte är tillräckligt långtgående. Däremot gäller ju fortsatt det svenska förbudet som trädde i kraft den 1 augusti 1999.

Anf.  121  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det var ju välkommet, men det vore bra om man skrev det tydligare så att det framkom av sammanfattningen så att man slapp fråga om det.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Detta var också en lägesrapport. Då undrar jag om någon av ledamöterna har någon fråga beträffande dagordningen i övrigt. Om inte så tackar vi statssekreterare Sven-Eric Söder och hans medarbetare för i dag. Vi går strax över till nästa dagordningspunkt.

5 §  Konsumentfrågor
Statsrådet Lars-Erik Lövdén
Rapport från ministerrådsmöte den 13 april 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi överläggningarna. Jag hälsar statsrådet Lars-Erik Lövdén välkommen hit. Du är här i din egenskap av konsumentminister. Vi har nyss varit inne på dagordningen för den inre marknaden, där konsumentfrågorna också förekommer. Vi har alltså dina punkter kvar. Men först vill vi gärna ha en liten muntlig återrapport från det ministerrådsmöte som ägde rum den 13 april år 2000. Varsågod!

Anf.  124  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Tack, herr ordförande! Som ni kanske minns var dagordningen på konsumentministermötet den 13 april lång, men beslutspunkterna var få. Jag ska lämna en koncentrerad redovisning av vad som utspann sig vid konsumentministermötet.

Det antogs en rådsresolution om gemenskapsnätverk av nationella insatser för utomrättslig reglering av konsumenttvister. Sverige var positivt till den resolutionen, vilket vi också redovisade för EU-nämnden inför ministerrådsmötet.

Det hölls en offentlig debatt om överskuldsättning bland konsumenterna. Det var ett initiativ som ordförandelandet Portugal tog. Flera medlemsstater betonade vikten av förebyggande arbete och ställde sig bakom förslaget om en utredning på gemenskapsnivå. Kommissionen menade att det framför allt är ett nationellt problem och att det för närvarande inte finns utrymme för åtgärder på gemenskapsnivå. Men man välkomnade en diskussion. Sverige menade att det i vissa sammanhang kan vara ett problem att det inte finns någon gemensam lagstiftning rörande skuldsanering men ansåg att det i första hand är lagstiftningen på den nationella nivån som bör utvecklas. När detta har åstadkommits bör medlemsstaterna pröva att ömsesidigt erkänna varandras regelsystem på området.

Det lämnades en muntlig lägesrapport gällande den eviga frågan om direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster. Det är bara att konstatera att vi inte har gjort så värst många framsteg i ministerrådet på det området. Det franska ordförandeskapet hade i början en mycket hög ambitionsnivå. Man siktade på att nå en gemensam ståndpunkt vid det ministerrådsmöte som nu ska äga rum. Men som ni säkert vet har fransmännen stött på patrull och tvingats ta bort direktiven från ministerrådets dagordning. Man har nu siktet inställt på att nå ett bättre resultat den 30 november. Det skulle naturligtvis vara väldigt glädjande om vi nådde fram. Det är ett angeläget direktiv som det finns ett stort behov av att komma fram till en lösning på.

Därefter hölls en allmän debatt om kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet. Det konstaterades bl.a. att medlemsstaterna stödde förslaget om att inrätta en livsmedelsmyndighet. Kommissionen presenterade vidare förslag till revidering av direktivet om allmän produktsäkerhet. Det rör marknadskontroll, återkallande av farliga produkter och skaderapportering. Fransmännens ambition är även på det här området att en gemensam ståndpunkt ska kunna uppnås på ministerrådsmötet den 30 november.

Förutom dessa frågor informerades om kommissionens arbete med frågan om konsumentskydd när det gäller tjänster i allmänhetens intresse. Jag återkommer till den punkten lite senare. Det var också ett seminarium om den ekonomiska globaliseringen av marknaderna ur konsumentskyddssynpunkt.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här muntliga återrapporten. Det är ingen som begär ordet. Det finns inga frågor om detta. Då går vi vidare in på dagordningen för nästkommande rådsmöte. Varsågod!

Anf.  126  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Det rör då tjänster i allmänhetens intresse, s.k. nödvändighetstjänster, alltså post, tele, elektricitet osv. Kommissionen har för avsikt att i slutet av september presentera en uppföljning av sitt meddelande från 1996 om tjänster i allmänhetens intresse. Vi fick precis innan vi gick hit ett pressmeddelande. Vi har inte fått den här dokumentationen ännu, men vi fick ett pressmeddelande om innehållet i dokumentationen.

Kommissionen säger, om jag kort ska summera innehållet i pressmeddelandet, att det finns ett behov av och ett önskemål om att utveckla den interna marknaden och skapa god konkurrens på området. Man understryker målsättningen om hög kvalitet till rimliga priser och med god tillgänglighet. Man säger att utformningen av regler på området primärt är en fråga för respektive medlemsstat men att det i vissa fall kan vara så att marknaden själv inte garanterar den önskvärda tillgängligheten.

Då finns det, som man säger i pressmeddelandet, ibland behov av vissa särskilda åtgärder för att garantera att tillgängligheten når alla, att det blir en god tillgänglighet och att det tas sociala hänsyn när det gäller den här typen av tjänster. Vi ska naturligtvis studera den här dokumentationen närmare när den kommer. Vi kommer naturligtvis också att översända den till EU-nämnden.

Det jag kan göra nu är att presentera regeringens syn på frågor som rör nödvändighetstjänster, som vi brukar kalla denna typ av tjänster, och behovet av konsumentskydd på gemenskapsnivå. Sverige anser att det först på längre sikt, när man kan tala om en inre marknad för de aktuella tjänsterna, kan bli aktuellt med ett gemensamt regelverk till skydd för konsumenterna. En eventuell framtida gemenskapslagstiftning bör vara flexibel med hänsyn tagen till olika nationella förutsättningar. Traditionerna är väldigt olika på det här området. Det bör alltså vara en reglering mer av ramlagskaraktär.

Det är viktigt, menar vi, att säkerställa att de fördelar som kan uppkomma till följd av en liberalisering i form av lägre priser och hög kvalitet kommer konsumenterna till del. Det gäller alltså, som i många andra sammanhang, att finna rätt balans mellan konsument- och producentintressena. En förutsättning för det här är att konsumenterna kan överblicka marknaden. Vid en avreglering kan det ofta vara svårt att jämföra olika erbjudanden. Därför bör man säkerställa en objektiv och överskådlig konsumentinformation. Det kan t.ex. gälla en enhetlig utformning av elräkningar och jämförbara telefontaxor.

Det måste också, menar vi, finnas en trovärdig och för konsumenterna lättillgänglig mekanism för tvistlösning. Konsumentinformationen ska vara korrekt och relevant. En liberalisering får inte leda till att vi får en marknadsföring som går utöver det godtagbara. Det är särskilt viktigt vid en avreglering av verksamhet som tidigare befunnit sig i monopolsituation att noga följa utvecklingen och marknadsföringen av de aktuella tjänsterna.

Tjänster i allmänhetens intresse bör vara säkra och uppfylla en tillförlitlig kvalitetsstandard. Avtalsvillkor för tjänsterna ska naturligtvis vara skäliga för att uppnå en balans vad gäller rättigheter och skyldigheter mellan konsumenterna och de som tillhandahåller tjänsterna. Avtalsvillkoren bör också väga in sociala aspekter som tillgång och liknande faktorer.

De ställningstaganden som jag nu har redovisat ligger, kan man säga, väl i linje med kommissionens ståndpunkt enligt vad vi har kunnat utläsa av det pressmeddelande som vi fick strax före sammanträdet.

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag vill gärna fråga om det här. Är det tjänster av allmänt intresse eller är det tjänster i allmänhetens intresse? Det är mer än en semantisk fråga för mig. Ministern använde bägge uttrycken, och här står det ”allmänt intresse”. För min egen del undrar jag: Finns det en lista över vilka tjänster det är? Är inte risken här att det blir en väldig byråkrati om man ska räkna upp att just de här tjänsterna ska regleras på ett visst sätt. Hur har kommissionen tänkt sig att hantera de här frågorna?

Anf.  128  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Kommissionen pekar i sitt meddelande särskilt ut telekommunikationer, post, transporter, elektricitet och radio och TV som tjänster i allmänhetens intresse. Det är så kommissionen uttrycker det. Det är den typen av tjänster som har diskuterats i sammanhanget.

Anf.  129  GUN HELLSVIK (m):

Det är ju inte särskilt lätt att få grepp om vad det här egentligen gäller. Vi vet av erfarenhet att vissa saker kan rulla på med krafter som stöter till som vi kanske inte förrän i efterhand kan se att de fanns där. Därför tycker jag att det är viktigt att vi varje fall från vår sida i detta sammanhang påpekar att vi känner en oro för att vi här är inne på områden där man lite grann har avsikten att hindra liberalisering, avreglering och privatisering. Vi vill alltså sätta upp ett varningens finger i detta sammanhang och påpeka att får vi en sådan utveckling kommer vi naturligtvis att framföra stark kritik senare.

Anf.  130  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Jag kan göra en kort kommentar till Gun Hellsviks påpekande. Sverige har ju i många avseenden varit ett föregångsland om man ser det i ett europeiskt perspektiv när det gäller avreglering. Det gäller teleområdet och det gäller elområdet. Det har naturligtvis inneburit lägre priser. Det syns ju tydligt. Det har också inneburit, särskilt tydligt uttryckt på teleområdet, att Sverige har kunnat skaffa sig klara konkurrensfördelar.

Samtidigt har ju regeringen inställningen att den här avregleringen och liberaliseringen, särskilt om den nu kommer på europeisk basis, måste vägas mot ett tydligt konsumentintresse när det gäller avtalsvillkor och marknadsföring och när det gäller att se till att vi får system som gör att konsumenterna är kunniga och informerade och därmed också har möjlighet att välja att utnyttja marknadens fördelar.

Vi menar också att det finns, och det är i linje med vad kommissionen säger, ett behov av att vi från samhällets sida tar ett ansvar för tjänsternas tillgänglighet. Det är viktigt att varje hushåll, varje person, har möjlighet att få tillgång till tjänsterna.

Jag ser alltså inte utifrån det som Gun Hellsvik sade nu att det finns några större konflikter. Att garantera konsumenternas intressen och tillgängligheten är viktigt vid en avreglering.

Anf.  131  GUN HELLSVIK (m):

Jag vill påpeka att inte jag heller har uppfattningen att det finns någon konflikt mellan statsrådet och mig och den moderata inriktningen i denna del. Däremot kan jag föreställa mig att det kan finnas en konflikt mellan Sverige och vissa andra EU-länder.

Anf.  132  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Det ska väl inte uteslutas.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfatta detta på följande vis: Jag finner att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  134  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Det är en fråga till på dagordningen på ministerrådsmötet som särskilt berör konsumentministrarna. Det är en diskussion som ska äga rum om de praktiska förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt den 1 januari 2002. Det är kanske ingen fråga som Sverige har anledning att lägga sig i så mycket, i varje fall inte i alla delar. Men det finns några punkter där vi kanske ändå har anledning att redovisa vad vi har vidtagit för åtgärder på den svenska sidan. Det gäller de informationsinsatser som har gjorts i Sverige för att hålla konsumenter och företag informerade om frågor som rör euron.

Här har vi som ni säkert känner till bedrivit ett arbete under relativt lång tid med att försöka informera inte bara medborgare och särskilda grupper, som synskadade och andra, utan också små och medelstora företag. Vi har tagit fram ett omfattande informationsmaterial, och vi har tagit fram broschyrer i lättlästa versioner för personer som har svårigheter att tillgodogöra sig information eftersom de kanske har bristfälliga kunskaper i svenska eller av andra anledningar.

Vi får väl anledning att redovisa detta arbete på den här dagordningspunkten på ministerrådsmötet. I övrigt handlar det ju mest om de praktiska förberedelserna inför den 1 januari 2002. Vi deltar ju inte riktigt aktivt i det arbetet, om jag får uttrycka mig så.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi betraktar det här som en lägesrapport, en informationspunkt alltså. Jag lämnar ordet fritt. Jag tror inte att du hade några fler punkter, men är det någon som har någonting att fråga statsrådet Lars-Erik Lövdén om så är det fritt nu. Det finns inga frågor, och därmed så tackar jag dig för din medverkan i dag. På återseende så småningom.

6 §  Inrikes frågor
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Rapporter från ministerrådsmöte den 29 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 28–29 juli 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall och hennes medarbetare välkomna hit. Vi ska dels ha återrapporter, dels diskutera dagordningen för det RIF-möte som kommer att äga rum nästa vecka. Först ska du få möjlighet att lämna en muntlig återrapport från två ministerrådsmöten, dels från den 29 maj, dels från ett informellt ministerrådsmöte den 28–29 juli. Varsågod!

Anf.  137  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack, herr ordförande! Jag börjar med majmötet. Då diskuterades bl.a. asylfonden. Som ni har sett av dagordningen för mötet nästa vecka kommer denna fråga upp igen. Vi hoppas nu att de utestående frågorna kan lösas i Coreper så att vi kan fatta beslut. Det är nämligen nödvändigt för att inte fondens medel, som är avsatta för det här året, ska frysa inne. Jag kommer tillbaka till denna fråga när vi hamnar på den dagordningspunkten.

Jag vill också berätta för er att vi diskuterade kommissionens förhandlingsmandat när det gäller återtagandeavtal med Marocko, Pakistan, Ryssland och Sri Lanka. Där finns det nu en enighet om texten, och frågan kommer alltså upp nästa vecka, då som en A-punkt.

Sedan presenterade också kommissionen huvuddragen i sitt förslag om direktiv för tillfälligt skydd. Frågan kommer inte att behandlas nästa vecka, men det blir ändå en väldigt kort information om det här förslaget, som det nu har börjat förhandlas om i asylarbetsgruppen. Det finns en faktapromemoria som jag tror att ni har fått.

Det här förslaget handlar ju om att man ska klara av en massiv tillströmning av personer som söker skydd i en krissituation. Rådet beslutar enligt det här förslaget om när tillfälligt skydd ska införas, men också om när det ska upphöra. Den längsta tiden som ett sådant här skydd får beviljas är ett år med en ytterligare förlängning på sex månader gånger två, totalt alltså två år.

Det garanterar också personer ett antal minimirättigheter. Det gäller rätten till bostad, socialt bistånd och sjukvård. Rätten att få sin asylansökan prövad är suspensiv. Tillgången till det nationella systemet i det land där man befinner sig får, men måste inte, skjutas upp till senast den tidpunkt då det tillfälliga skyddet upphör.

Vi ställer oss i stort sett positiva till det här förslaget från kommissionen. Vi tror att det är väldigt viktigt att medlemsstaterna nu också visar flexibilitet för att vi ska kunna anta ett sådant här gemenskapsrättsligt instrument som också har ett innehåll, som inte bara uttrycker principer utan också är så konkret att det verkligen kan tillämpas.

För egen del vill jag understryka att jag tycker att tillfälligt skydd endast ska tillämpas på klart avgränsade situationer och i exceptionella fall. Det ska handla om korta perioder då våra ordinarie system inte förmår hantera en svår situation.

De rättigheter som ska garanteras enligt direktivet ställer vi oss också i stort sett positiva till. Men det finns några frågor som vi behöver diskutera närmare, t.ex. omfattningen av familjeåterförening, liksom rätten till utbildning för vuxna. Det är en av det svenska ordförandeskapets prioriteringar att vi ska komma fram i den här frågan.

Vid rådsmötet i maj informerade också ordförandeskapet om läget i förhandlingarna när det gäller kommissionens förslag till direktiv om familjeåterförening och också om den verksamhetsrapport som har sammanställts av högnivågruppen för asyl och migration under våren.

Det franska ordförandskapets prioritering är att vi ska kunna föra en diskussion om migrationsfrågornas betydelse i ett långsiktigt perspektiv för EU:s medlemsländer. Nu kommer jag över till vad som hände på det informella ministerrådet i Marseille i juli. Där fördes en debatt i den här frågan. Man har också redan från ordförandeskapets sida genomfört två temakonferenser, en om samarbete mellan ursprungs- och mottagarländer och en om vikten av att bekämpa illegal invandring och människo-smuggling. Sedan kommer det ytterligare en temakonferens om integration om ett par veckor.

Det här för på ett intressant sätt fram centrala områden för just en sammanhållen och långsiktig migrationspolitik inom EU. Det stämmer väldigt väl överens med vår nationella policy att vi ska ha en helhetssyn på migrationspolitiken, att vi ska utgå från migrationens grundorsaker i ursprungsländerna, de politiska och sociala förhållandena, graden av respekt för mänskliga rättigheter och även möjligheterna till försörjning.

Jag vill bara avsluta den här korta återrapporteringen med att säga att vi varmt välkomnar det franska ordförandeskapets initiativ till hur vi ska kunna föra en sådan här debatt när det gäller att hantera orsaker till flyktingströmmar och även när det gäller hur vi ska kunna utarbeta en politik i samordning med ursprungsländerna.

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har tittat på det tal som Maj-Inger Klingvall höll i EU:s ministerråd. Jag lyssnade nu också på det som Maj-Inger Klingvall sade.

Jag har en fråga som rör det tillfälliga skyddet. Det förslag som Maj-Inger Klingvall här beskriver påminner delvis om det förslag man lade fram som en proposition till riksdagen och som drogs tillbaka. Det är lite grann absurt när man här i riksdagen inte får majoritet för ett förslag som man sedan stöder på EU-nivå. Det här förslaget är dessutom, om jag hörde rätt och kommer ihåg det rätt, sämre än det förslag som lades fram i den proposition som det inte fanns någon riksdagsmajoritet för.

Något som var positivt i det Maj-Inger Klingvall sade på ministerrådsmötet var att de som är flyktingar ska ha samma rättigheter och skyldigheter och samma rörelsefrihet som alla andra EU-länders medborgare. Hon betonade vikten av det, vilket är positivt.

När det däremot gäller vikten av gemenskapslagstiftning sade Maj-Inger Klingvall här att man kanske måste kompromissa kring innehållet. Det finns ett behov av att kompromissa kring innehållet i lagstiftningen för att komma fram till en gemensam lagstiftning. En gemensam lagstiftning är alltså viktigare än innehållet.

Här håller vi absolut inte med. Innehållet är väldigt viktigt. Ett exempel är frågan om gemensamma regler för familjeåterförening. I Sverige försämrade man ju de reglerna på ett sätt som åtminstone vi i vårt parti tycker är negativt då man 1997 gjorde det svårare för äldre anhöriga att få stanna. Skulle då gemensamma regler för familjeåterförening försämras i förhållande till de regler som i dag finns i Sverige är det någonting som vi absolut inte välkomnar.

Innehållet är oerhört viktigt. Jag är lite rädd, när man har den linjen, för att det är så viktigt att få till stånd gemensamma regler att man så att säga struntar i hur bra reglerna är eller att det är minimiregler.

Anf.  139  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Till Yvonne Ruwaida vill jag säga – vilket jag tror är viktigt att understryka – att vad vi förhandlar kring är miniminormer. Det handlar alltså från svensk sida om att vi vill se till att dessa miniminormer naturligtvis ligger på så hög nivå som möjligt. Det är oerhört viktigt för oss.

När det sedan gäller frågan om tillfälligt skydd finns det en skillnad i direktivet i förhållande till den nuvarande svenska lagstiftningen. Den lagstiftning vi har i dag säger att man kan få tillfälligt skydd i två år, och sedan kan det förlängas om det finns ett program för återvändande med ytterligare ett plus ett år, alltså totalt fyra år. Direktivet föreslår först ett år och sedan en förlängning med sex månader gånger två, så där finns det en klar skillnad mellan direktivet och den nuvarande svenska lagstiftningen.

Men som jag sade ställer vi oss i stort sett positiva till kommissionens förslag. Det finns några punkter här som jag tror att vi närmare behöver diskutera. Men jag tror också att det är viktigt att understryka att det måste finnas en kompromissvilja för att vi ska komma fram. Det är viktigt att det finns en ordning för hur vi ska kunna klara av att hantera den här typen av krissituationer.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då är vi klara med återrapporterna och kan gå in på kommande veckas rådsmöte. Du börjar med dina frågor. Jag kommer inte ihåg vilka punkter det var, men det tar du. Punkt 8 tror jag är den första.

Anf.  141  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då, herr ordförande, handlar det om den flyktingfond jag nämnde att vi hade uppe på mötet i maj. Bakgrunden är ju att förslaget presenterades i januari i år, och sedan har det behandlats både i asylarbetsgruppen och i Coreper och i den strategiska kommittén. Vår förhoppning är att det ska kunna fattas beslut i nästa vecka inte minst med tanke på att det är viktigt att vi kan använda de pengar som finns anslagna för i år.

Enligt de rapporter vi i dag har fått från det möte som var i Coreper i går ser det hoppfullt ut. Det handlar om att försöka hitta lösningar på tre utestående frågor.

Det är hur man ska balansera insatserna för akuta åtgärder respektive strukturella åtgärder. Där har ju regeringens position varit att det är bra om åtgärderna ändå koncentreras på åtgärder av mer strukturell karaktär och att fondens medel kan koncentreras på mottagande och integration. Det leder ju också till att fonden får mindre konserverande effekt. Man stöder också de medlemsstater som håller på att bygga upp en bra migrationspolitisk ordning.

En annan fråga är den som handlar om resursfördelning, om ifall man ska kompensera framför allt de länder som tar emot störst antal skyddssökande. Man har diskuterat om det ska vara faktiskt antal asylsökande eller om det ska vara antal asylsökande per capita. För vår del spelar det egentligen ingen roll. Beroende på möjligheterna att hitta en kompromiss kan vi stödja bägge alternativen.

En annan aspekt som också har diskuterats är om det ska utgå en fast summa årligen till respektive medlemsstat. Det är också av det skäl jag nämnde, att då får fonden en mindre konserverande effekt.

Men, som sagt, enligt de allra senaste rapporterna ser det positivt ut inför mötet nästa vecka.

Anf.  142  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga. Det står att fondens medel ska fördelas på huvudområdena mottagande, integration och frivillig återvandring och på anpassningsåtgärder för flyktingar och fördrivna personer. Utöver dessa tre insatsområden ska en del av fondens medel satsas på insatser som är av intresse för hela gemenskapen. Vad är det för insatser som menas?

Anf.  143  GUSTAF VON ESSEN (m):

Den här frågan var ju uppe i våras inför det möte som då skulle hållas, där också den här frågan strandade. Nu återkommer den i något slags ny form med en del kompromissförslag. Det verkar som om statsrådet tror att det nu finns en chans att det skulle kunna gå igenom.

Det fördes från inte minst min sida en viss principdiskussion i våras omkring detta eftersom jag då ansåg – och jag tror att jag har fog för det – att det har skett en gradvis glidning från regeringens sida när det gäller intagande av ståndpunkter i olika hänseenden. Den frågan kanske inte är löst. Men jag var inte bara tillkämpat något upprörd, utan jag var faktiskt lite upprörd. Jag ansåg nämligen att över tiden har ståndpunktsintagandet så att säga successivt förskjutits lite grann utan att nämnden har haft full möjlighet att tränga in i detta.

Jag vill egentligen inte upprepa detta. Det finns ingen större anledning, för det finns protokollsanteckningar om det. Jag vill mera bara säga att jag och mitt parti från början har trott att det i första hand skulle röra sig om att man skulle lösa akuta kriser, akuta flyktingströmmar och om hur man då skulle fördela bördorna, s.k. burden sharing. Men nu har det kommit att utvecklas till något annat. Det här med att lösa akuta kriser och frågan om hur man då ska förfara är inte helt utrett och klart, framför allt inte exempelvis finansieringen och metoderna kring det här. Jag kan inte läsa ut av kommissionen hur man faktiskt kommer att bära sig åt ifall det uppstår en akut situation. Man talar mer om strukturella åtgärder, vilka de är osv., så jag tycker att hela ärendet har förskjutits till något annat än vad det var från början. Det tycker jag inte är riktigt bra.

Jag menar att i första hand ska vi försöka koncentrera oss på att lösa problemet med vad som händer den dag då det uppstår en stor flyktingkatastrof som vi solidariskt måste ta hand om. Vilka mekanismer ska vi då använda oss av? Vilken finansiering ska vi använda oss av? Hur ska finansieringen fördelas? Det är sådana frågor jag skulle vilja ha mer belysta. De frågorna tycker jag fortfarande är utestående.

Att sedan ordna pengar, system för att fixa alla möjliga projekt och grejer fram och tillbaka – det är säkert jättebra i och för sig. Men huvudfrågan kvarstår ju: Hur löser man faktiskt, praktiskt, finansiellt och hantverksmässigt problemen, när de uppstår, med en stor flyktingtragedi?

Den ståndpunkten intar Moderaterna fortfarande. Vi har den tonvikten. ”Tyngdpunkten bör läggas på den förra”, står det här. Det står att ”fonden bör finansiera såväl strukturella åtgärder som akuta massflyktssituationer. Tyngdpunkten bör läggas på den förra.” Vi tycker att det ska vara tvärtom.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Innan jag låter statsrådet besvara frågorna vill jag bara påpeka att socialförsäkringsutskottet i ett yttrande över årsboken från 1999 har uttalat sig för att bildandet av flyktingfonden skulle kunna understödja det här arbetet på ett bra sätt.

Anf.  145  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Först vill jag säga till Yvonne Ruwaida att det här med gemensamma insatser bl.a. handlar om att de länder som har de minst utbyggda systemen för att kunna ta emot asylsökande på ett bra sätt också ska få möjlighet att bygga upp dem. Därav diskussionen om strukturella respektive akuta åtgärder.

Sedan bygger det här också på att man från respektive medlemsland ska kunna presentera intressanta projekt för att utveckla mottagandet, för att utveckla sin tillämpning av nationell lagstiftning och det vi har kommit överens om inom EU:s ram. Det ska också vara erfarenheter som sedan ska kunna komma alla till del.

Jag vet inte riktigt vad Gustaf von Essen avsåg med det här med glidning. Man kan väl säga att det förslag som nu finns egentligen bygger på tre gamla budgetlinjer som bl.a. handlar om mottagande och integration men också om frivillig återvandring, så det finns en historia bakom det här.

Men det är klart att det också ska finnas möjligheter till akuta åtgärder. Fonden ska kunna finnas tillgänglig för detta. Det finns naturligtvis också en koppling till direktivförslaget om tillfälligt skydd. Lite av problemen här, Gustaf von Essen, är att vi inte har kommit längre när det gäller direktivförslaget om tillfälligt skydd. Om det skulle vara en ideal situation skulle vi lösa det här i ett sammanhang. Nu är det viktigt att vi kommer till skott när det gäller flyktingfonden just därför att vi behöver ha de pengar som finns anslagna i år i det här arbetet.

Sedan hävdade Gustaf von Essen att det vore bättre att satsa en större andel på akuta åtgärder än på strukturella.

Då tycker jag att det är viktigt att hålla i minnet att det också handlar om att långsiktigt åstadkomma en bättre ansvarsfördelning bland EU:s medlemsstater. Och då är det viktigt att fonden är med och bidrar till att de som i dag har sämre asylsystem får möjlighet att bygga upp det, för då kommer vi av det skälet att vara bättre rustade i en ny krissituation. Det är alltså ett skäl till varför jag framställde regeringens uppfattning på det sätt jag gjorde.

Anf.  146  GUSTAF VON ESSEN (m):

Tittar man under artikel 1 a står det att man ska skyffla fram 216 miljoner euro ”utan att detta påverkar de tilläggsmedel som budgetmyndigheten kan komma att bevilja för genomförande av akuta åtgärder”.

Vad är det för budgetmedel? Hur uttaxeras de? Vad är det för storlek på dem? Hur ska de användas? Vem bestämmer användandet av dem? Är det fondens styrelse, eller är det ministerrådet eller kommissionen? När ska dessa pengar uttaxeras, och vilket beslutstillfälle ska råda?

Detta är ju lite oklart, om jag ska vara riktigt ärlig. Men ändå står det som det står, och det är klart att man börjar undra en aning vad detta egentligen är för någonting.

Anf.  147  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är bra att Gustaf von Essen uppmärksammar EU-nämnden på detta. Här finns det faktiskt inget svar. Vi vet inte. Det här är ett arbete som pågår i kommissionen, och vi har ännu inte sett några konkretioner på den här punkten. Det är viktigt att vi finns med i det här arbetet och både nära följer och deltar i det. Det här är som sagt ett arbete som nu pågår i kommissionen.

Anf.  148  GUSTAF VON ESSEN (m):

Då måste jag ändå – och det tror jag att statsrådet förstår – för vårt partis räkning meddela att vi inte kan delta i det här eftersom vi inte vet vad vi tar ställning till. Här är det ju vita fläckar, och vi ska ändå ta något slags ställning till ett beslut som inte innehåller några konkreta förslag när det gäller just de centrala frågor som vi har pekat på. Så länge vi inte har något slags handling eller redogörelse för detta kan vi inte ta ställning, helt enkelt. Vi tycker inte att vi har ett tillräckligt underlag. Här finns texter som inte ens statsrådet själv kan klara ut vad de ska innehålla. Det får man se sedan, det får processen ge.

Det räcker inte för mig, med all respekt.

Anf.  149  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Jag tror kanske att Gustaf von Essen något har missuppfattat dagordningspunkten och vad som ska vara föremål för beslut under den. Vi ska ta ställning till de 216 miljonerna euro som handlar om flyktingfonden. Gustaf von Essen är inne på andra medel som fortfarande bearbetas i kommissionen. De får vi anledning att ta ställning till när det finns förslag från kommissionen. Vi kan inte lägga in frågor som ännu inte är färdigberedda och tro att vi ska kunna ta ställning till dem innan det finns några färdiga förslag.

Däremot finns det ett förslag när det gäller de 216 miljonerna euro. Det är det som jag har redogjort för. Jag kan inte tänka mig annat än att Moderata samlingspartiet tycker att det är väldigt bra att vi nu har möjlighet att ta ställning till medlen för i år och att vi kan ta dem i anspråk. De har naturligtvis en betydelse för oss.

Anf.  150  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag kan ju bara läsa under artikel 1 a vad det står där. Det ingår i samma mening som de 216 miljonerna euro. Det är ju samma mening. Det är bara ett litet kommatecken emellan, innan man går in på diskussionen om de tilläggsmedel som budgetberedningen kan komma att bevilja för genomförande av akuta åtgärder. Men vi vet alltså inte någonting om hur det ska gå till. Jag återknyter där till min tidigare fråga.

Jag tycker att vi borde veta mer om detta. Det borde finnas någon redogörelse för vilken mekanism som träder in när akuta situationer uppstår och för vad det i så fall kan innebära exempelvis för Sveriges andel av detta. Annars är det ju något slags check in blanko.

Jag tycker att det borde vara någonting mer redogjort för detta än vad som här finns. Det enda vi ser är det under 1 a. Det är det enda vi vet.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Då tänkte jag överlämna till statsrådet Maj-Inger Klingvall för en slutkommentar. Sedan tror jag vi är mogna för att gå vidare. Varsågod.

Anf.  152  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag måste först reda ut med Gustaf von Essen vad det är för dokument han läser i. Är det där som punkt 2 under artikel 1 a handlar om the budgetary authority?

Anf.  153  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag läser i den handling vi har fått: ”Utkast till rådets beslut om bildande av en europeisk flyktingfond.” Det står under artikel 1 a, första kapitlet: ”Inrättande av Europeiska flyktingfonden och dess mål.” Där finns det finansiella bestämmelser.

Jag antar att vi har samma papper. Det vore ju förödande om statsrådet och jag läste om helt olika saker.

Anf.  154  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det var därför jag ville undvika alla sådana tänkta missförstånd.

Anf.  155  GUSTAF VON ESSEN (m):

Men ni vet väl vad ni skickar över för papper hit, antar jag.

Anf.  156  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Javisst, men det är ju inte säkert att vi läser i samma papper i alla fall. Det var för att försäkra mig om detta.

Anf.  157  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det är i alla fall dagordningspunkt 8, kan jag upplysa om.

Anf.  158  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då talar vi i alla fall om kommissionen, och då kan vi kanske vara överens om att det handlar om kommissionen.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Får jag försöka mig på en sammanfattning. Vi har haft den här frågan uppe flera gånger förut. Senast när vi hade den uppe fick regeringen efter diskussion stöd för att fortsätta förhandlingarna i enlighet med det upplägg man då presenterade.

Nu har man kommit fram till slutet i det här skedet, och då är det fråga om att fatta beslut om detta. Jag uppfattar det så att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då kan vi gå vidare. Är det punkt 9 vi har kommit till?

Anf.  160  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Det handlar om kommissionens initiativ till miniminormer för asylförfarande. Kommissionen tänker presentera ett sådant här förslag till direktiv om harmonisering av asylprocedurer. Det är ju ett led i att skapa ett europeiskt asylsystem.

Kommissionen presenterade för drygt ett och ett halvt år sedan ett diskussionsdokument som rör asylprocedurer. Sedan har medlemsstaterna fått svara skriftligt. Det här direktivförslaget får vi alltså se som ett resultat av tidigare arbete i asylarbetsgruppen.

Det hör till saken att vi ännu inte har sett förslaget. Det kommer att presenteras på sammanträdet. Jag kan därför inte kommentera det närmare. Men jag kan ändå säga att vi tycker att det är ett viktigt steg att det här förslaget kommer fram och att vi kan börja diskutera harmoniserade procedurregler, inte minst för de asylsökandes rättssäkerhet. Det här är också, som ni vet, ett av de prioriterade områdena under det svenska ordförandeskapet.

Anf.  161  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det är en viktig diskussion framöver just när det gäller minimireglerna för asylsökande. Tar man del av ståndpunkterna som finns i det material vi nu har fått ut är ju en del sådana här minimiregler uppräknade.

Jag har en fråga när det gäller det som står om bl.a. rätten till arbete. Det framgår också, vad jag ser, i de svenska ståndpunkterna att Sverige stöder detta. Samtidigt tar man längre fram i dokumenten litet tillbaka det här, och det är kringgärdat med en hel del svårigheter när det gäller rätten till arbete för asylsökande.

Vi anser ändå att det är viktigt att folk kommer in i någon form av arbete ganska snabbt. Men vad jag förstår av dokumentet skulle det åtminstone gå ett år innan man har rätt till detta. Jag tycker att det är lite olyckligt. Jag skulle vilja fråga statsrådet hur ni driver den frågan från svensk sida.

Här står det lite uppgivet att Sverige vidare anser att rätten till arbete bör finnas även om så inte alltid blir fallet. Det är lite svagt, tycker jag. Jag tycker att man ska vara lite mer pådrivande på den punkten.

Anf.  162  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nu får jag ändå lov att säga, herr ordförande, att jag tror att Karl-Göran Biörsmark är på punkt 11.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Men punkt 8 är en informationspunkt. Det är väl den vi är på nu?

Förlåt mig, punkt 9 är det naturligtvis.

Anf.  164  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag uppfattade inte vad det var för dokument som ni ännu inte hade sett.

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Kommissionens förslag till direktiv.

Anf.  166  GUSTAF VON ESSEN (m):

Är det det som ska behandlas?

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det ska presenteras.

Anf.  168  GUSTAF VON ESSEN (m):

Så det är ingenting som vi behöver se nu inför det här mötet.

Anf.  169  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är väldigt svårt eftersom vi inte har sett det. Vi får det på bordet.

Anf.  170  GUSTAF VON ESSEN (m):

Just det. Då måste det bli en ren informationspunkt.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Okej, vi betraktar det här som en informationspunkt. Vi har ju behandlat den här frågan förut, och vi ser också i våra papper att socialförsäkringsutskottet har uttalat synpunkter på det här området tidigare.

Men vi lämnar den punkten och går vidare. Varsågod.

Anf.  172  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då tar vi den punkt som handlar om viseringsförordningen. Det är en fråga som vi ska ta upp på rådet. Men den kommer också att tas upp inom ramen för den blandade kommittén, där också Norge och Island har möjlighet att framföra sina åsikter.

Bakgrunden är ju att kommissionen i mars lämnade ett förslag till förordning. Sedan har det behandlats i Europaparlamentet och i rådsarbetsgruppen för visering. Man har nått konsensus när det gäller själva det materiella innehållet i förordningen. Det som har varit en utestående fråga är om medborgare i Rumänien och Bulgarien men också de som har s.k. special administrative region pass från Hongkong och Macao ska vara viseringsfria i alla medlemsstater.

Det här är också en fråga som diskuterades på Coreper i går. Då kom man fram till att listan ska se ut som har föreslagits, men att man ska ha en infasningsperiod för Rumänien och Bulgarien. Tanken är att på mötet nästa vecka ska man redovisa mer för läget i det här arbetet. Det ska inte vara någon genomgripande debatt, utan frågan ska tills vidare så att säga behållas och bearbetas vidare i Coreper.

Den svenska ståndpunkten är att den föreslagna landsförteckningen kan antas men att viseringsfrihet för medborgare i Rumänien och Bulgarien ska träda i kraft först då vi ser att det här är stater som också har byggt upp en migrationspolitisk ordning som krävs för att vi ska bevilja viseringsfrihet.

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har egentligen ingen fråga till statsrådet. Däremot har vi från Vänsterpartiet en avvikande mening. Vi har tidigare i motioner och i debatter visat att vi inte är så positiva till Schengensamarbetet och viseringstvånget som finns. Vi vill också här informera om det.

Vi tror att den mur som håller på att byggas runt Europa kommer att växa allt högre genom viseringstvånget. Många som kanske är skyddsbehövande och i behov av att fly och få sin sak prövad kommer genom visumtvånget inte att få det.

Anf.  174  GUSTAF VON ESSEN (m):

Vi får inte blanda ihop saker och ting. Det här är en lista som fastställs enligt första pelaren. Det kan gå till så att man kan fatta majoritetsbeslut om detta. Men Schengenlistan är någonting annat. Den överensstämmer inte fullt ut.

Det kan finnas ett eller ett par länder som ingår i den ena och inte i den andra listan. Jag vet inte exakt vilka. Det kan vara intressant för er. Huvudsaken är att man är klar över att det inte är samma sak. Schengenlistan och den här listan är inte samma sak.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet Maj-Inger Klingvall kommentera detta? Varsågod.

Anf.  176  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

I dagsläget är det inte samma sak. Men tanken är att vi så småningom ska kunna ha en lista.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  178  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Mitt i sommaren presenterade franska ordförandeskapet ett diskussionspapper om villkor för mottagande av asylsökande. Kommissionen för sin del räknar med att kunna presentera ett förslag till direktiv. Det senaste vi har hört är januari år 2001. För närvarande diskuteras ordförandeskapets dokument i asylarbetsgruppen. Franska ordförandeskapets mål är att arbetsgruppen ska kunna presentera slutsatser som sedan i sin tur ska kunna ligga till grund för kommissionens direktivförslag.

Här är bara att säga att det är en prioriterad fråga under vårt ordförandeskap. Samtidigt är det viktigt att vara realistisk och inse att förslaget knappast kommer att kunna antas under vår period. Men tanken är att vi samtidigt ska kunna driva på väldigt kraftfullt så att Belgien, som tar över arbetet som ordförande den 1 juli, möjligen kan slutföra den här frågan.

Enligt det franska diskussionspapperet bör ett europeiskt mottagningssystem avse asylsökande som begär skydd enligt Genèvekonventionen från 1951. Man tar upp frågan om rätt till vistelse, villkor för rörelsefrihet, rätten till sociala förmåner, osv. Man lyfter också fram vissa speciellt utsatta personer, t.ex. ensamstående kvinnor, handikappade och minderåriga, som är i behov av förstärkt skydd.

Min generella kommentar är att regeringen strävar efter att få en så hög nivå som möjligt på asylmottagandet inom EU. Vi kommer att verka för, i likhet med det franska förslaget, att barn men också kvinnor som har varit utsatta för kränkande behandling särskilt ska uppmärksammas. På samma sätt gör vi ju i vårt nationella mottagande.

En viktig fråga är att vi kommer att driva att alla som söker skydd i EU ska ha samma rätt till mottagande som de som söker skydd enligt Genèvekonventionen.

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har också observerat det som statsrådet nämner här. Frankrike har i sitt förslag bara föreslagit att asylsökande enligt Genèvekonventionen ska omfattas. Vi tycker att det är väldigt bra att statsrådet och Sverige här driver en bättre linje som omfattar betydligt fler. Det gäller t.ex. tortyrkonventionen och andra konventioner, t.ex. Europakonventionen, som bör vara gällande här.

Anf.  180  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det som är viktigt här, där vi tycker att vi har en bättre ordning, är att vi har ett asylförfarande. Vi behandlar alla som söker skydd på samma sätt. Det är en god kvalitet på det svenska asylmottagandet.

Anf.  181  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Får jag bara konstatera att det som jag påpekade här kommer också statsrådet att driva vidare i diskussionerna, om jag fattade det rätt.

Anf.  182  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag kommenterade inte specifikt Karl-Göran Biörsmarks fråga om arbete. Men det är väl viktigt att betona att även där medger vår lagstiftning undantag, som Karl-Göran Biörsmark så väl känner till. Vi kan alltså även bevilja arbetstillstånd undantagsvis.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  184  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då har jag en punkt kvar. Det handlar om de besök som vi har fått vid de nordiska ländernas beskickningar för utvärdering av viseringen. Det är en rapport. Vid rådsmötet och i den s.k. blandade kommittén förväntas ordförandeskapet informera om de inspektioner som har ägt rum vid svenska och norska ambassaderna i Amman, danska ambassaden i Moskva och finska generalkonsulatet i Sankt Petersburg. Isländska Schengen-viseringar kommer att hanteras av Danmark, detta sagt för er information.

Det som går att säga generellt om arbetet i de nordiska länderna för att förbereda det operativa inträdet i Schengensamarbetet i mars nästa år är att det fortskrider enligt planerna. Inspektionen av ambassaden i Amman föregicks av omfattande förberedelser. Den var väldigt ingående. Det blev en mycket bred dialog om våra praktiska förberedelser.

Det pågår sedan länge ett omfattande arbete för att förbereda utlandsmyndigheterna på inträdet i det operativa Schengensamarbetet. Det gäller nödvändigt IT-stöd, utbildningsprogram för personalen och att arbeta med resursfrågor både finansiellt och personellt. Dessa förberedelser sker i olika samverkansformer. Det handlar om UD, Migrationsverket, Utlänningsnämnden, Justitiedepartement och Rikspolisstyrelsen när det gäller ambassadernas verksamhet.

Flera av er har säkert hört talas om den s.k. Hjalmarreformen. Det handlar om att arbeta med utgångspunkt från en helhetssyn på frågor som rör migration, asyl, viseringar m.m. Det är en god grund och en förutsättning för de förberedelser som nu görs inför Schengeninträdet.

Jag vill slutligen framhålla att våra utlandsmyndigheter som ett led i förberedelserna redan i dag deltar i de lokala samråd som hålls mellan Schengenländer på de orter där vi har ambassader och generalkonsulat.

Anf.  185  ORDFÖRANDEN:

Tack för den rapporteringen. Har vi någon som begär ordet på detta? Då har vi vad jag kan förstå gått igenom din dagordning. Jag lämnar ordet fritt i fall någon har någon fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall. Om så inte är fallet tackar vi för samrådet i dag och hälsar på återseende så småningom.

Vi går vidare på dagordningen med de rättsliga frågorna.

7 §  Rättsliga frågor
Statssekreterare Kristina Rennerstedt
Rapporter från ministerrådsmöte den 29 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 28–29 juli 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Kristina Rennerstedt och medarbetarna från Justitiedepartementet välkomna hit. Vi ska gå igenom rättsliga frågor. Vi har varit inne på en del av den dagordningen förut. Först ska vi som vi brukar göra börja med en återrapport från ett antal ministerrådsmöten som har varit under sommaren. Det var dels den 29 maj, dels det informella mötet den 28–29 juli. Varsågod.

Anf.  187  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Jag tänkte fatta mig ganska kort. När det gäller rådsmötet som ägde rum den 29 maj var det en hel rad frågor som kom till avslut. Det är frågor som har varit föremål för behandling här i EU-nämnden många gånger. Egentligen tänkte jag bara hålla fram två frågor som jag tycker att man kan nämna särskilt.

Den ena gäller det rambeslut som fattades om det straffrättsliga skyddet av euron. Den andra frågan som var viktig var att man undertecknade konventionen om ömsesidig rättslig hjälp, som ju också har diskuterats här många gånger. Jag tänkte egentligen inte säga så mycket mer om det. De andra ärendena är väl kända och har tagits upp här vid flera tillfällen.

Dessutom diskuterades under lunchen två frågor som kan vara av intresse för nämnden. Den ena frågan gällde formerna för information till de nationella parlamenten. Den andra frågan gällde Echelonsystemet.

Om jag börjar med Echelon kan konstateras att man vid ministerråds-lunchen beslutade om ett antal slutsatser för hur man skulle arbeta vidare. Man konstaterade att frågan skulle bli föremål för behandling av Europaparlamentet. Slutsatsen av den diskussionen har tillställts EU-nämnden.

När det gäller informationen till de nationella parlamenten var alla där varande ministrar eniga om att det var besvärande att informationen kom ut så sent. Man enades om att försöka se till att man lever upp till rådets arbetsordning, som säger att informationen ska komma till rådsmedlemmar och kommissionen minst 14 dagar före ett sammanträdes början och för RIF-frågor redan 21 dagar före ett rådsmöte. Alla ställde sig bakom detta och underströk vikten av det, så vi får väl hoppas att det blir bättring.

Jag var inte med på mötet i Marseille, men Dan Eliasson var med. Därför tänkte jag be honom att rapportera om det väsentliga som diskuterades där.

Anf.  188  Ambassadör DAN ELIASSON:

Tack så mycket. Här kan man säga att det var tre frågor som stod i fokus. Den första frågan handlade om ömsesidigt erkännande på både civilrättens och straffrättens område. Ministrarna gjorde en allmän tour de table och presenterade sina idéer på hur man tyckte att man skulle gå vidare i den frågan. Som ni kommer ihåg står det i Tammerforsslutsatserna att ett program för att utveckla principerna om ömsesidigt erkännande ska fastställas innan år 2000 är slut.

Det var en allmän diskussion där vi från svensk sida underströk betydelsen av att vara ambitiös på det här området. Det är ett bra sätt att fördjupa integrationen att bygga på samarbete och förtroende för varandras rättssystem i stället för att som många andra vill göra t.ex. vandra framåt på den väg som kallas harmonisering av de straffrättsliga reglerna. Ett ömsesidigt erkännande är en betydligt lättare väg, tycker vi.

Den andra frågan som kom upp var att Frankrike ville höra medlemsstaternas reaktioner på möjligheten att inrätta en provisorisk Eurojustenhet. Som ni kommer ihåg sades också i Tammerfors att en enhet som heter Eurojust ska inrättas. Det ska vara ett kontor för samarbete mellan nationella åklagare som ska arbeta i enlighet med nationell rätt.

Arbetet att inrätta det formella, det definitiva, Eurojust kommer att ta något eller t.o.m. några år, tror vi. Det ska egentligen vara färdigt till slutet av år 2001. En idé som bl.a. vi har lanserat tillsammans med Frankrike, Belgien och Portugal är att inrätta en provisorisk enhet, dvs. att varje land skickar en åklagare till Bryssel för att samlokaliseras där, sitta samman och kunna samordna internationella förundersökningar. Det skulle alltså vara ett provisorium.

Det förslaget fick stort gehör. 13 länder tyckte att det var en bra idé. Det var två länder, och kanske framför allt Holland, som hade lite tveksamheter. Den tveksamheten handlade om vilket kompetensområde samarbetsorganet, den provisoriska enheten, skulle ha. Det var fråga om det bara skulle vara serious organized crime eller möjlighet att också titta på andra allvarliga brott, inte bara t.ex. organized crime. Det har vi nu löst. Vi kan förhoppningsvis fatta beslut på det rådsmöte som kommer nu nästa vecka. Jag tror att statssekreteraren kommer att komma tillbaka till det.

Den tredje frågan var den IT-relaterade brottsligheten. Hur bör vi jobba inom EU i den frågan? Det fanns stor samstämmighet om att vi skulle avvakta resultatet av de förhandlingar som pågår i Europarådet om bl.a. rättsligt samarbete på IT-brottslighetens område. När vi ser den konvention som ska vara färdig i slutet av året får vi diskutera hur vi inom EU ska kunna gå vidare. Det borde vara möjligt för oss i de 15 medlemsländerna inom EU, där många är högteknologiskt utvecklade, att kunna gå längre än vad man kan göra inom Europarådet. Det är i varje fall förhoppningen.

Vi avvaktar att man implementerar den konventionen så fort som möjligt. Därefter var vi överens om att vi ska utvärdera hur vi går vidare i EU på basis av samarbete mellan de 15 länderna. Det var vad jag tänkte säga om mötet i Marseille.

Anf.  189  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av dessa återrapporter. Det är ingen som begär ordet. Då kan vi gå vidare och gå in på de frågor som kommer nästa vecka. Jag lämnar ordet till statssekreterare Kristina Rennerstedt för att dra ärendena. Varsågod.

Anf.  190  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Jag hade inte tänkt att säga så mycket om A-punkterna om det inte finns några frågor på dem utan jag tänkte gå in på B-punktslistan. Jag startar med frågan om ett civilrättsligt nätverk.

Det följer av Tammerforsslutsatserna att man ska inrätta ett civilrättsligt nätverk för att underlätta det rättsliga förfarandet mellan länderna. Kommissionen kommer att presentera ett förslag, och det kommer att diskuteras vid mötet. Så mycket mer är inte att säga om det.

Anf.  191  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså punkten 3 på dagordningen, om jag uppfattat det rätt.

Anf.  192  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Just det.

Anf.  193  ORDFÖRANDEN:

Det får man nu betrakta mer som en informationspunkt, eftersom det inte finns några skarpa förslag ännu. Då går vi vidare, eftersom det inte är någon som begär ordet på den punkten.

Det är punkten 4 Eurojust.

Anf.  194  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Just det. Dan Eliasson berättade precis att man i Marseille diskuterat frågan om att inrätta en provisorisk enhet. Det tycker vi är väldigt bra, inte minst därför att en sådan provisorisk enhet kan tjäna som underlag när man ska inrätta den permanenta enheten. Här är tanken att man ska fatta ett beslut.

Anf.  195  ORDFÖRANDEN:

Tack. Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  196  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Det gäller ett rambeslut om skydd för brottsoffer. Där tänkte jag säga lite mer än vad jag har sagt hittills. Det är ett initiativ som kom från Portugal. Det handlar om att förstärka brottsoffrets ställning i den rättsliga processen.

Det är framför allt tre frågor som man tar sikte på. Den första frågan handlar om ett gott bemötande eller ett brottsofferinriktat förfarande i den rättsliga processen. Den andra frågan handlar om att brottsoffren ska få ordentlig information. Den tredje delen i förslaget handlar om betydelsen av att man samarbetar med frivilliga organisationer.

Det här rambeslutet kommer förmodligen inte att få särskilt stor betydelse för personer som är bosatta i Sverige. Men vi tror att det kommer att leda till förbättringar för brottsoffer i andra länder kanske framför allt genom att man sätter fokus på brottsofferfrågorna i en del länder där de frågorna inte har haft så hög plats på agendan.

Det har hänt en del saker sedan EU-nämnden fick promemorian. I den angavs att Sverige hade två reservationer. Den första reservationen gällde ett förslag om skydd för den personliga integriteten. Där var vi oroliga att förslaget skulle kunna komma i konflikt med svenska bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Men de frågetecknen har vi kunnat räta ut. Där har vi inga som helst problem.

Den andra frågan gällde möjligheten för ett brottsoffer att kunna göra anmälan om ett brott i det egna landet. Där har vi kommit fram till ett resultat som innebär att när det gäller allvarliga våldsbrott ska man alltid kunna göra en anmälan i det egna landet. När det gäller andra brott ska man kunna visa skäl för att man inte gjorde anmälan på plats. Det tycker vi är ett gott resultat.

Vi räknar med att de andra länderna också kommer att lyfta sina reservationer. Vi har gott hopp om att man kommer att nå en politisk överenskommelse om att arbeta vidare eller att skicka frågan till parlamentet.

Anf.  197  GUN HELLSVIK (m):

När jag har tittat på det underlag som vi har fått har jag kunnat konstatera, vilket sägs i promemorian, att det till stor del är fråga om harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Jag tror att jag vid någon tidigare behandling har påpekat att vi inte är positiva i den delen. Det är just innehållet i artikel 11, där de gränsöverskridande frågorna tas upp, som rimligen bör vara inriktningen.

Sedan kan jag inte låta bli att konstatera, även om jag har invändningar, att det ska ingå i riktlinjerna att Sverige tydligen ställer sig positivt till att främja straffmedling, som ska beaktas vid det straffrättsliga förfarandet. Det vore tacknämligt om detta kunde sätta spår även här hemma oberoende av ett beslut inom EU med tanke på att riksdagen har uppmanat regeringen att se till att få in medling som en del av det straffrättsliga förfarandet. Det har varit lite trögt. Jag utgår från att det här är ett uttryck för att det nu kommer att hända någonting. Men det hör hemma nationellt och inte, enligt vår uppfattning, i EU:s rambeslut.

Här finns andra exempel som jag tycker mycket tydligt visar att man går för långt när man t.o.m. i förslaget till rambeslut tar upp utformning av lokaler vid våra domstolar. Jag tycker att det borde bli uppenbart för var och en att detta inte hör hemma inom EU utan är en nationell fråga. Jag vill alltså markera att vår förhoppning är att Sverige driver de gränsöverskridande frågorna men markerar att det finns något som heter subsidiaritetsprincipen och att vi ska följa den.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Vill statssekreteraren kommentera detta?

Anf.  199  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Det är inte mycket att kommentera. Som Gun Hellsvik noterar uttrycker vi oss positivt om frågan om medling, och vi arbetar med de förslagen också på hemmaplan. I övrigt är det väl riktigt att man säkert kan diskutera hur långt man ska gå när det gäller detaljer. För vår del har vi sagt oss att vi uppfyller alla de önskemål man har. Det är ju möjligt att man i de andra länderna har behov av att höja nivån. Vi tror att resultatet blir gott för brottsoffren.

Anf.  200  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Jag tycker faktiskt att subsidiaritetsprincipen är, precis som ordet säger, en princip. Det är väldigt viktigt att vi försöker att leva upp till det som vi själva i så många sammanhang har fört fram som något positivt. När vi som från början och tidigt har varit EU-positiva pläderat för EU är en av de saker man både på s-sidan och hos oss har lyft fram subsidiaritetsprincipen. Det är viktigt att vi håller på den även när det är fråga om diskussioner som inte påverkar vår lagstiftning. Det är lite mer än bara något, som statssekreteraren säger, som i det här fallet kan resultera i en förbättring i de andra länderna. Principen som sådan är viktig för tilltron till EU.

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Varsågod att gå vidare.

Anf.  202  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Jag tänkte då ta punkten som handlar om straffrättsligt skydd för miljön. Anledningen till att punkten finns på dagordningen är att man vill försöka nå en politisk enighet om att vi ska prioritera arbetet med att bekämpa miljöbrotten.

EU-nämnden är väl bekant med att miljöfrågorna är en av de övergripande prioriteringarna för hela det svenska ordförandeskapet. Därför har vi gett det danska förslaget om att vidta kraftfulla åtgärder mot miljöbrottsligheten vårt fulla stöd.

Förslaget innebär i korthet att medlemsstaterna åtar sig att införa straffrättsligt ansvar för allvarliga miljöbrott. Man vill införa en gemensam minimidefinition. De konkreta förfaranden som kommer att omfattas av definitionen kommer även i fortsättningen att i stor utsträckning vara beroende av innehållet i respektive medlemslands nationella lagstiftning på området.

Det danska initiativet har behandlats vid ett par tillfällen på arbetsgruppsnivå, men det har varit svårt att komma vidare i arbetet. Det hänger samman med att miljölagstiftningen ser olika ut i de olika medlemsstaterna. Det har varit svårt att finna en gemensam väg för att hitta en gemensam reglering. Det är för att blåsa liv i det arbetet som Frankrike nu tar upp frågan. Man vill skapa ett politiskt tryck och har då ställt två frågor som man vill att ministermötet ska ta ställning till.

Den första frågan är om det inför EU:s utvidgning finns ett behov av en gemensam EU-aki när det gäller straffrättsliga åtgärder mot överträdelser av miljölagstiftningen. Svaret på den frågan tycker vi från svensk sida är ja. Nästa frågeställning blir då: Hur kan man på bästa sätt skapa en sådan EU-aki? Frågan är om det ska ske genom att medlemsstaterna åtar sig att ratificera Europarådets miljöbrottskonvention eller genom att man skapar ett eget regelverk inom EU.

Från vår sida har vi sagt att det är viktigt att man ska ha ett så starkt regelverk som möjligt. Vi har sagt att i vilken form det sker borde vara av underordnad betydelse. Vi tycker inte att man ska låsa fast sig vid något särskilt alternativ. Man ska komma ihåg att det bara är nio medlemsstater som har undertecknat Europarådskonventionen. Det finns skäl att tro att det kan ta lång tid innan den har genomförts i hela EU.

Därför kan det finnas skäl att man arbetar fram ett separat EU-instrument på området som snabbare kan träda i kraft mellan medlemsstaterna. Vi är inte heller främmande för ett alternativ som innebär att vi åtar oss att ratificera Europarådskonventionen. Men om det alternativet väljs är det viktigt att ett sådant åtagande utformas på ett sätt som innebär att medlemsstaterna verkligen gör det också.

Konventionen innehåller också möjligheter att reservera sig mot ett flertal bestämmelser. Därför är det viktigt att vi också analyserar inom EU om vi ska begränsa rätten till reservationer så att inte konventionen blir för urvattnad. Det är i den riktningen som Sverige kommer att argumentera.

Anf.  203  GUN HELLSVIK (m):

Tack, herr ordförande! När man tittar på den preliminära svenska inställningen som anges i promemorian finns det inte något skäl att göra några invändningar mot den. Däremot vill jag i sammanhanget påpeka – och det är inga nyheter, utan det är sådant som vi har fört fram även i andra sammanhang – att vi från vår sida inte står bakom eventuella förslag och beslut om juridiska personers straffbarhet. Det är en väl känd ståndpunkt.

Vi har också en principiell invändning när det gäller harmonisering av straffen. Men i den del som gäller den begränsade formulering som finns om den preliminära svenska inställningen och vad man lyfter fram som särskilt positivt har vi inte några invändningar.

Anf.  204  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att jag kan sammanfatta det som att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  205  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Det är frågan om en ändring i Europolkonventionen för att utvidga Europols befogenheter i fråga om penningtvätt. Även här är tanken att man ska nå en politisk enighet. I dag kan man inom Europols mandat behandla frågor om penningtvätt om det rör sig om vinning av brott som omfattas av Europols mandat. Tanken är här är att man ska göra penningtvätt till ett brott som självständigt ska omfattas av Europols mandat. Det tycker vi är bra.

Anf.  206  GUN HELLSVIK (m):

Jag har en fråga och ett påpekande. Frågan gäller just utvidgningen av Europols mandat. Jag har uppfattat att vi i tidigare sammanhang har varit väl överens om att det gäller att vara lite återhållsam med utvidgning av detta mandat. Det har ju funnits långa listor med önskemål, och det hela har väl i och för sig från början också blivit mer än vad de flesta av oss hade tänkt oss.

Det som jag gärna skulle vilja veta, med tanke på den diskussion vi har fört och den inställning som jag har uppfattat att vi alla har haft tidigare, är hur Europol egentligen fungerar i dag. Klarar man av alla de åtaganden som man har? Och om det nu är så att man verkligen har kommit i gång ordentligt, innebär det att man också har möjlighet att uppfylla de krav som kommer med ett utvecklat mandat? Det var min fråga.

Sedan har jag ett påpekande. Jag nämnde i det förra ärendet att vi i princip är motståndare till harmonisering av straffen. Jag ska inte ta upp alla argument för en sådan inställning. Men självfallet finns det undantag. När det gäller penningtvätten, som är en typ av brott där det i högsta grad kan finnas skäl för gärningsmän att fundera över de straffrättsliga effekterna beroende på var man genomför vissa transaktioner, har vi inga invändningar mot harmonisering. Där är det helt rimligt.

Anf.  207  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

När det gäller frågan om att utvidga Europols mandat till att omfatta penningtvätt så ligger detta i linje med vad man i Tammerfors uttalade i slutsatserna.

När det gäller frågan om hur Europol fungerar tänkte jag be Dan Eliasson kommentera den något.

Anf.  208  Ambassadör DAN ELIASSON:

Man kan väl säga att Europol inte har kommit upp i det arbetstempo och den arbetskvalitet som vi hade hoppats på fram till dags dato. Det finns problem hos medlemsländerna, bl.a. med att lämna information till Europol. Man känner en tveksamhet inför att överlämna visst kriminalunderrättelsematerial. Detta är ett förtroende som naturligtvis måste byggas upp över åren.

Det är Sten Heckscher som sitter i Europols styrelse från svensk sida och det är han som kommer att leda styrelsearbetet under det svenska ordförandeskapet. En av de prioriterade uppgifterna för honom är att se till att man får i gång arbetet och skapar förtroende mellan nationella polismyndigheter och Europol. Det gäller att få in mer information.

En fråga som han också har nämnt i sammanhanget är det faktum att man kanske måste börja se över organisationen nu när man har utvidgat Europols mandat några gånger. Är den ursprungliga organisationen den rätta, eller måste man se över det här lite grann nu? Han kommer att titta på den frågan. Det finns all anledning att misstänka att man måste förändra organisationen till följd av att vi har fått t.ex. terrorism. Penning-tvätt kommer också, och det har blivit förändrade mandat i anslutning till barnpornografi i och med händelserna i Belgien. Frågan ligger alltså på bordet, och man arbetar aktivt med den och kommer att prioritera den under det svenska ordförandeskapet i styrelsearbetet.

Anf.  209  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Då är det vår uppfattning att det är den frågan man ska arbeta med nu, och avvakta med utvidgning av mandatet.

Anf.  210  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då kan jag sammanfatta detta med att säga att regeringen har redovisat sin ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den.

Har du någonting kvar?

Anf.  211  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT:

Ja, jag kan helt kort säga att det också kommer att vara en diskussion om förberedelsen av det gemensamma rådet – det gemensamma RIF- och Ekofinrådet. Jag kan fatta mig väldigt kort, för jag utgår från att vi kommer tillbaka till nämnden och går igenom dagordningen närmare. Från svensk sida är vi positiva till att man får detta tillfälle att ta ett samlat, lite pelaröverskridande grepp på kampen mot ekobrottsligheten.

En övrig fråga som kommer att dyka upp, och som jag bara vill nämna, är att den tyske inrikesministern kommer att informera om ett tyskt förslag som man förbereder. Det gäller kamphundar. Det innebär att man skulle införa förbud för vissa personer att inneha kamphundar, och att man skulle införa ett totalförbud mot avel med dessa hundar. Från svensk sida kommer vi givetvis att lyssna till vad det tyska initiativet handlar om.

Slutligen kommer det att vara ett möte med den blandade kommittén. Vad som kan förtjäna att nämnas är att där kommer man på franskt initativ troligtvis att kunna besluta om att de nordiska länderna ska få tillgång till Schengens informationssystem redan från den 1 januari år 2001. Jag utgår från att detta förutsätter ett beslut om att de nordiska länderna också ska bli operativa medlemmar.

Anf.  212  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Frågan om kamphundarna hade vi uppe här också i samband med jordbruksrådet i juli månad. Vi kanske inte ska fördjupa oss i den frågan i dag, utan vi får höra vidare vilken information som tyskarna kommer att ge.

Jag lämnar ordet fritt, om någon har en fråga till statssekreterare Kristina Rennerstedt.

Anf.  213  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga om en A-punkt, 22:an. Det gäller rapport om räkenskaperna för Sirene och Helpdesk.

Jag tror inte att det är så många som vet så mycket om det här. Men det finns ett dokument som vi här i EU-nämnden har kunnat få tillgång till. Det är revisorer som har granskat räkenskaperna. Om detta inte tas upp här i EU-nämnden kanske det inte alls kommer upp, utan det blir bara en rapporteringspunkt, vad jag förstår.

Jag har i alla fall granskat rapporten, och jag tycker att revisorerna har använt ord som vi inte är vana vid här i Sverige när det gäller revisioner. Man talar om en ”rimlig säkerhet”, och orden i bedömningen är lite vaga. Jag vill bara markera att jag tycker att det är svårt för oss som parti att stå bakom detta.

Anf.  214  ORDFÖRANDEN:

Vi noterar detta. Vi kommer ju också senare i höst att få besök av revisionsrättens ordförande – eller president, heter det väl i sådana här sammanhang. Då kan vi ställa ytterligare frågor som just gäller de värderingar som revisorerna ger i olika sammanhang. Jag vet inte om statssekreterare Kristina Rennerstedt har några kommentarer till Sven-Erik Sjöstrands fråga. Om inte, lämnar vi frågan för dagen.

Därmed tackar vi för i dag, och går snabbt vidare på dagordningen till nästa punkt.

8 §  Kultur/audiovisuella frågor
Kulturminister Marita Ulvskog
Rapporter från ministerrådsmöte den 16 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 20–21 juli 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 september 2000

Anf.  215  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar och hälsar kulturminister Marita Ulvskog med medarbetare välkomna hit. Du har den otacksamma uppgiften att komma på slutet, när en del ledamöter redan sitter och sneglar på sina järnvägs- respektive flygbiljetter.

Vi brukar börja med en muntlig återrapport, och jag tänkte att du skulle få ge oss en sådan från ministerrådsmötet den 16 maj samt från det informella ministermötet den 20–21 juli. Varsågod!

Anf.  216  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket! Mina medarbetare i dag är Tomas Lindman och Katja Björklund.

Jag ska börja med att kort redovisa kulturministerrådet i maj. Det handlade om Media Plus-programmet. Det är ungefär samma frågor som återkommer, och man kan säga att detta var en första riktlinjedebatt. Vi antog också slutsatser om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, vilket jag redovisade ganska ingående när jag var här förra gången.

Rådet antog också en resolution om det europeiska filmhistoriska kulturarvet. Den gick i stort sett ut på att det är bra om vi samarbetar mer som medlemsstater på detta område.

Även på det informella kulturministerrådet i Lille diskuterades Media Plus-programmet. Här kom också public service upp. Det handlade om public service-televisionens ansvarsområde, och om behovet av ytterligare regelverk. Man kan sammanfatta diskussionen med att alla medlemsstater uttryckte ett mycket starkt stöd för public service. Många betonade dess betydelse och hänvisade också till de texter som finns i fördraget på denna punkt.

I samband med lunchen på det informella mötet diskuterades också frågan om statsstöd till film. Det redogjorde jag för förra gången jag träffade nämnden. Det tillhör ju också lite grann de frågor som har präglat det senaste året i kultursamarbetet inom EU, dvs. Media Plus-programmet, filmstödet och i någon mån public service.

Anf.  217  ORDFÖRANDEN:

Tack för den återrapporten! Om ingen begär ordet så lämnar vi detta, och går in på kommande veckas dagordning. Varsågod!

Anf.  218  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket! Detta är ett extra kulturministerrådsmöte, där det finns tre frågor.

Punkt 3 rör genomförande av ett utbildningsprogram för branschfolk inom den europeiska audiovisuella programindustrin. Det är helt enkelt en del av Media Plus-programmet.

Punkt 4 lyder som följer: Genomförande av ett program för att stimulera utveckling, distribution och marknadsföring av europeiska audiovisuella verk. Det handlar egentligen om resten av Media Plus-programmet, och framför allt om finansieringsfrågorna och helheten.

Som övrig fråga har det franska ordförandeskapet satt upp frågan om nationellt stöd till filmindustrin.

Det är alltså samma frågor som återkommer. Det som föranleder mötet är att det börjar bli ont om tid när det gäller att komma överens om Media Plus-programmet. Det finns en oenighet om penningfrågan. Det är därför vi egentligen träffas, men vi tar då också upp en del andra akuta saker.

Jag är beredd att gå in på de olika frågorna direkt, om ni så önskar.

Anf.  219  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi tar dem var för sig – 3:an och 4:an. Detta är ju beslutsfrågor, och även om vi har haft dem förut är det naturligtvis bra om nämnden kan upprepa sina tidigare ställningstaganden.

Vi börjar med punkt 3. Vi kanske kan låta Birgitta Wistrand komma med frågor på en gång, så kanske vi underlättar det hela. Varsågod!

Anf.  220  BIRGITTA WISTRAND (m):

Tack, herr ordförande! Då vill jag kasta mig över budgetfrågan. Här har vi varit restriktiva. Kulturministern var restriktiv vid det förra mötet vi hade. Nu står det i handlingen vi har fått i dag att ”vi har en viss kompromissvilja”. Vad betyder det? Ska vi kompromissa uppåt? Är det så det är?

Anf.  221  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi har då redan gått in på fråga nr 4. Om jag bara kort får säga något om punkt nr 3, utbildningsprogrammet, så är det en del av Media Plus-programmet. Vad det franska ordförandeskapet försöker göra nu är att isolera det som är lätt att lösa, dvs. de punkter som vi lätt kan nå samförstånd om. Det handlar då om utbildningsprogrammets innehåll. Från vår sida är detta ganska oproblematiskt. Vi vill t.ex. ha ett omnämnande av regissörer. Samarbetet mellan regissör, manusförfattare och producent är något som vi har starkt stöd från andra medlemsstater för att föra in i utbildningsdelen. Detta gör vi för att vi sedan ska kunna isolera penningfrågan, som egentligen kommer upp på punkt 4.

Anf.  222  BIRGITTA WISTRAND (m):

Fast den är nämnd på punkt nr 3 här i föredragningslistan som vi har fått. På den kommenterade listan står den under punkt 3.

Anf.  223  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det är klart att vi diskuterar det, eftersom utbildningsdelen ska ha en del av klumpsumman. Men i praktiken kommer den totala budgeten att diskuteras på punkt nr 4.

Anf.  224  BIRGITTA WISTRAND (m):

Detta handlar alltså om att vi ska sätta in en rad andra som kan komma att få del av utbildningsprogrammet. Men min fråga gällde huruvida vi tänker kompromissa, och gå med på en högre budget än vad vi hade tänkt från början. Det var det som var min fråga – om det sedan är under punkt 3 eller 4 spelar inte så stor roll.

Anf.  225  ORDFÖRANDEN:

Vi ska försöka bena upp det här sedan, och ta de olika punkterna i särskild ordning.

Anf.  226  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Vi har egentligen inte preciserat oss över huvud taget från svensk sida. Vi har markerat att vi är budgetrestriktiva. Två andra medlemsländer har varit väldigt tydliga när det gäller att lägga sig på en betydligt lägre nivå än det som är ordförandeskapets förslag, dvs. 400 miljoner euro. Ett medlemsland ligger på samma nivå som parlamentet, dvs. 550 miljoner euro.

Eftersom vi inte vet om det kommer att vara vi som blir tvungna att hantera frågan – om fransmännen nu inte klarar det under sin ordförandeskapsperiod – har vi valt att i mer allmänna termer markera vår budgetrestriktiva hållning. Men det är klart att vi har ett intresse av att programmet ska komma i gång från den 1 januari 2001. Om det är så att fransmännen kan lösa detta under sin ordförandeskapsperiod har vi ju inget intresse av att hindra dem från det. Därför är det också viktigt för oss att markera en viss kompromissvilja. Det finns som sagt tre länder som befinner sig långt från ordförandeskapets kompromissförslag – 400 miljoner euro. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  227  ORDFÖRANDEN:

Tack – då har vi fått besked om det. Eftersom det var två delar i paketet kanske vi kan ta utbildningsprogrammet exklusive den finansiella delen. Där har jag uppfattat det som att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi den finansiella delen, där kulturministern har redovisat de svenska utgångspunkterna och hur man är beredd att lägga budgivningen. Där vill Birgitta Wistrand göra ytterligare en kommentar.

Anf.  228  BIRGITTA WISTRAND (m):

Vi tycker för övrigt att detta inte borde stödjas. Det är vår utgångspunkt, och eftersom vi tycker så vill vi naturligtvis hålla på den budget som fanns i utgångsläget. Vi tycker inte att det ska finnas någon kompromissvilja uppåt, utan vi vill hålla på det som vi har kommit överens om tidigare.

Anf.  229  WILLY SÖDERDAHL (v):

Eftersom jag sitter som suppleant i kulturutskottet så tycker jag att det är bra om det kommer mycket pengar till kulturen. Men jag måste också erkänna att vi tidigare har stött den budgetrestriktiva linjen, och jag hoppas att Sverige i alla fall kan hålla igen och göra detta riktigt budget-restriktivt. Man kanske kan ta detta från något annat ställe, så att inte EU:s totala budget ökar på grund av det här.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Då försöker jag sammanfatta det hela så att det finns en majoritet bakom den budgetrestriktiva linje som regeringen här har redovisat.

Då är vi klara med det. Finns det något att säga om det nationella filmstödet i dag?

Anf.  231  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag kan mycket kort säga att där handlar det om den konflikt som jag tror att jag redovisade ganska grundligt vid ett tidigare tillfälle.

Kommissionen hävdar att statsstödet till nationell filmproduktion inte får uppgå till mer än 50 %. Från medlemsstaternas sida finns det en hård kritik mot kommissionen för detta. Små länder som inte kan lägga in mer än 50 % av nationell, statlig eller offentlig finansiering klarar nämligen inte att upprätthålla en egen filmproduktion. Detta stöter och blöter vi, och vi har gjort så vid ett antal ministerråd – både formella och informella. Nu återkommer vi, och för oss är detta en mycket viktig fråga. Vi kommer i likhet med de andra medlemsstaterna att hävda att detta är något som vi bör få avgöra själva i varje land om vi ska behålla en mångfald och en stark europeisk filmindustri även när det gäller de små språken och de små språkområdena.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag betraktar detta som en information i dagsläget.

Jag lämnar ordet fritt, om det är någon som har något övrigt att fråga kulturministern om. Om inte så tackar vi för samrådet i dag. På återseende, så småningom!

Innehållsförteckning

1 §  Transport Näringsminister Björn Rosengren Rapporter från ministerrådsmöten den 26 juni och den 20 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 oktober 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 3

Anf.  9  BIRGITTA WISTRAND (m) 3

Anf.  10  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 4

Anf.  11  BIRGITTA WISTRAND (m) 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  13  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 4

Anf.  14  BIRGITTA WISTRAND (m) 5

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  17  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  WILLY SÖDERDAHL (v) 5

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 6

Anf.  25  BIRGITTA WISTRAND (m) 7

Anf.  26  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 7

Anf.  29  BIRGITTA WISTRAND (m) 8

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 8

Anf.  31  BIRGITTA WISTRAND (m) 8

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 8

Anf.  33  BIRGITTA WISTRAND (m) 8

Anf.  34  Departementssekreterare ERIK KIESOW 8

Anf.  35  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  36  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 9

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Telekommunikation Näringsminister Björn Rosengren Rapport från ministerrådsmöte den 2 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 3 oktober 2000 10

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  39  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  41  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 11

Anf.  42  BIRGITTA WISTRAND (m) 11

Anf.  43  PER WESTERBERG (m) 11

Anf.  44  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 11

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  46  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 12

Anf.  47  PER WESTERBERG (m) 12

Anf.  48  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  49  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 13

Anf.  50  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK 13

Anf.  51  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 13

Anf.  52  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  53  PER WESTERBERG (m) 13

Anf.  54  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK 14

Anf.  55  PER WESTERBERG (m) 14

Anf.  56  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  57  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 14

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  59  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  61  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 16

3 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapporter från ministerrådsmöte den 17 juli 2000 samt från informellt ministermöte den 9 september 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 september 2000 17

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  64  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  66  MATS ODELL (kd) 17

Anf.  67  LARS TOBISSON (m) 17

Anf.  68  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  69  Statssekreterare SVEN HEGELUND 18

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  71  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf.  72  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  74  Statssekreterare SVEN HEGELUND 21

Anf.  75  MATS ODELL (kd) 21

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  77  MATS ODELL (kd) 21

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  80  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 22

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  82  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 22

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 22

4 §  Inre marknad Statssekreterare Sven-Eric Söder Rapport från ministerrådsmöte den 25 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000 23

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  85  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 23

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  87  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 23

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  89  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 25

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  91  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 26

Anf.  92  ÅSA TORSTENSSON (c) 27

Anf.  93  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  94  YVONNE RUWAIDA (mp) 27

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  96  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 27

Anf.  97  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON 28

Anf.  98  ÅSA TORSTENSSON (c) 28

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp) 28

Anf.  100  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 29

Anf.  101  Hovrättsassessor MALIN BONTHRON 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  103  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 30

Anf.  104  WILLY SÖDERDAHL (v) 30

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  106  WILLY SÖDERDAHL (v) 30

Anf.  107  INGVAR SVENSSON (kd) 31

Anf.  108  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 31

Anf.  109  Hovrättsassessor KATRIN HOLLUNGER WÅGNERT 31

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  111  WILLY SÖDERDAHL (v) 32

Anf.  112  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 32

Anf.  113  Departementssekreterare JOHANNA STIERNSTEDT 33

Anf.  114  WILLY SÖDERDAHL (v) 33

Anf.  115  Departementssekreterare JOHANNA STIERNSTEDT 33

Anf.  116  YVONNE RUWAIDA (mp) 33

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  118  YVONNE RUWAIDA (mp) 33

Anf.  119  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 33

Anf.  120  Departementsrådet ULF PEHRSSON 33

Anf.  121  YVONNE RUWAIDA (mp) 33

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 34

5 §  Konsumentfrågor Statsrådet Lars-Erik Lövdén Rapport från ministerrådsmöte den 13 april 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000 35

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  124  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 35

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  126  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 36

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m) 37

Anf.  128  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 37

Anf.  129  GUN HELLSVIK (m) 37

Anf.  130  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 37

Anf.  131  GUN HELLSVIK (m) 38

Anf.  132  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 38

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  134  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) 38

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 39

6 §  Inrikes frågor Statsrådet Maj-Inger Klingvall Rapporter från ministerrådsmöte den 29 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 28–29 juli 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000 40

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  137  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 40

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp) 41

Anf.  139  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 42

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  141  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 42

Anf.  142  YVONNE RUWAIDA (mp) 43

Anf.  143  GUSTAF VON ESSEN (m) 43

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  145  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 44

Anf.  146  GUSTAF VON ESSEN (m) 45

Anf.  147  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 45

Anf.  148  GUSTAF VON ESSEN (m) 45

Anf.  149  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 45

Anf.  150  GUSTAF VON ESSEN (m) 45

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  152  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  153  GUSTAF VON ESSEN (m) 46

Anf.  154  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  155  GUSTAF VON ESSEN (m) 46

Anf.  156  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  157  GUSTAF VON ESSEN (m) 46

Anf.  158  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 46

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  160  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 47

Anf.  161  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 47

Anf.  162  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 47

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  164  GUSTAF VON ESSEN (m) 48

Anf.  165  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  166  GUSTAF VON ESSEN (m) 48

Anf.  167  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  168  GUSTAF VON ESSEN (m) 48

Anf.  169  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  170  GUSTAF VON ESSEN (m) 48

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  172  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 48

Anf.  173  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 49

Anf.  174  GUSTAF VON ESSEN (m) 49

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  176  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  178  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 49

Anf.  179  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 50

Anf.  180  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 50

Anf.  181  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 50

Anf.  182  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 50

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  184  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 50

Anf.  185  ORDFÖRANDEN 51

7 §  Rättsliga frågor Statssekreterare Kristina Rennerstedt Rapporter från ministerrådsmöte den 29 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 28–29 juli 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 september 2000 52

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  187  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 52

Anf.  188  Ambassadör DAN ELIASSON 52

Anf.  189  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  190  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 54

Anf.  191  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  192  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 54

Anf.  193  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  194  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 54

Anf.  195  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  196  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 54

Anf.  197  GUN HELLSVIK (m) 55

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  199  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 55

Anf.  200  GUN HELLSVIK (m) 56

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  202  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 56

Anf.  203  GUN HELLSVIK (m) 57

Anf.  204  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  205  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 57

Anf.  206  GUN HELLSVIK (m) 57

Anf.  207  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 58

Anf.  208  Ambassadör DAN ELIASSON 58

Anf.  209  GUN HELLSVIK (m) 58

Anf.  210  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  211  Statssekreterare KRISTINA RENNERSTEDT 59

Anf.  212  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  213  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 59

Anf.  214  ORDFÖRANDEN 60

8 §  Kultur/audiovisuella frågor Kulturminister Marita Ulvskog Rapporter från ministerrådsmöte den 16 maj 2000 samt från informellt ministermöte den 20–21 juli 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 september 2000 61

Anf.  215  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  216  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 61

Anf.  217  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  218  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 61

Anf.  219  ORDFÖRANDEN 62

Anf.  220  BIRGITTA WISTRAND (m) 62

Anf.  221  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 62

Anf.  222  BIRGITTA WISTRAND (m) 62

Anf.  223  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 62

Anf.  224  BIRGITTA WISTRAND (m) 63

Anf.  225  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  226  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 63

Anf.  227  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  228  BIRGITTA WISTRAND (m) 63

Anf.  229  WILLY SÖDERDAHL (v) 63

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  231  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 64

Anf.  232  ORDFÖRANDEN 64