Fredagen den 22 oktober 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:5

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (Tammerfors II)

Justitieminister Thomas Bodström och statsrådet Barbro Holmberg

Återrapport från ministerrådsmöte den 19 juli 2004 samt från informellt ministermöte den 30 september och 1 oktober 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 och 26 oktober 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Godmorgon och välkomna! Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötena och går sedan in på Tammerfors II.

Anf.  2  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det blir återrapporteringar dels från ministerrådsmötet den 19 juli, dels från det informella RIF-rådet den 30 september och den 1 oktober. Vid båda dessa tillfällen diskuterades innehållet i det program som vi sedan kommer att diskutera.

Kommissionen presenterade den 19 juli ett nytt meddelande som handlade om ett sammanhållet asylförfarande. Det har EU-nämnden fått information om. Det är också något som ingår i arbetsprogrammet, så jag går inte närmare in på det.

Däremot skulle jag vilja ta lite tid för att informera om det informella ministerrådsmötet i Haag, därför att där var den stora frågan, som alla säkert känner till, flyktingläger utanför EU.

Mötet började med att inrikesminister Otto Schily, flyktingkommissarien Ruud Lubbers och kommissionären Antonio Vitorino fick öppningstala. De talade på temat ett gemensamt europeiskt asylsystem med varaktiga lösningar. Som säkert många av er har sett hade Otto Schily redan innan mötet fört fram idéer om uppsamlingsläger i Nordafrika, men han hade inte presenterat något direkt konkret förslag.

Vi trodde väl alla att han på det här mötet skulle komma med ett mer konkret förslag som vi kunde reagera på. Det gjorde han nu inte, utan han höll en allmän inledning där han återigen upprepade att han ansåg att man skulle inrätta uppsamlingsläger i Nordafrika och att det skulle lösa problemen med att människor riskerar sina liv genom att försöka ta sig över Medelhavet. Han sade också att han skulle komma med ett skriftligt förslag, men det har ännu inte kommit. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Vi har också hört att förbundskanslern har sagt att Tyskland inte tänker föra upp den frågan på toppmötet i november, vilket kan vara bra för nämnden att veta.

Flyktingkommissarien betonade vikten av att EU nu verkligen arbetar fram ett gemensamt asylsystem. Han menade att miniminormer, det system som vi har nu, inte räcker utan att vi måste ha ett gemensamt asylsystem. Han pekade också på att om man vill nå varaktiga lösningar på flyktingsproblematiken måste det ske genom stöd till länder så att flyktingarna får skydd i närområdet och genom stöd till kapacitetsuppbyggnad.

Antonio Vitorino talade sig också varm för att vi måste gå vidare med ett gemensamt asylsystem. Han pekade på att de varaktiga lösningarna handlar om att åtgärda problemen och orsakerna till att människor flyr. Antonio Vitorino berättade också att kommissionen hade beslutat att stödja en ansökan från UNHCR om ett 18-månadersprojekt i fem länder i Nordafrika.

Det som UNHCR ska göra är att stärka ländernas asylsystem genom att dels ge stöd till att länderna utvecklar en asyllagstiftning, dels genom utbildning av personal, uppbyggnad av institutioner men också kompetensutveckling av frivilligorganisationer i de här länderna. Ett första steg i projektet är att stödja och uppmana länderna att tillträda Genèvekonventionen. Det var det här projektet som medierna beskrev som att EU startar flyktingläger i Nordafrika, vilket är en missuppfattning och något som flyktingkommissarien har försökt att rätta till. Vad det handlar om är en projektansökan från UNHCR som EU ger stöd till. Det är UNHCR som ska driva projektet. Det är alltså inte ett EU-projekt. Det kan vara viktigt för nämnden att ha den bakgrunden.

Jag ska också väldigt kort berätta vad vi sade från svensk sida. Vi sade att vi naturligtvis inte kan tänka oss läger dit man skickar asylsökande och inte heller uppsamlingsläger där man prövar asylansökningar utanför EU. Vad man måste göra är det som både flyktingkommissarien och kommissionären sade, nämligen att ge kraftfullt stöd till ursprungsländer, länder som tar emot flyktingar och till kapacitetsuppbyggnad – alltså det som vi har drivit under väldigt lång tid.

Det var i korta ordalag det som hände på informella RIF-rådet.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Det är viktigt, som ministern säger, att skilja på frågan om läger och frågan om UNHCR:s kapacitetsuppbyggnad.

Vilket stöd bedömer ministern att det finns bland EU:s medlemsländer för tanken att ha uppsamlingsläger i Nordafrika eller någon annanstans? Det finns ju andra ministrar och länder, till exempel Storbritannien och Italien, som har varit ute i samma riktning tidigare. Vilken bedömning gör ministern av stämningsläget inom EU? Är detta bara en tillfällig paus inför en kraftigare push för en lösning i den här riktningen? Hur många länder vid bordet och i korridorerna har sympatier för den här tanken?

Anf.  4  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Min bedömning är att det är ett väldigt svagt stöd. Det jag ser nu är i princip två länder som driver det här. Man har också ett inrikespolitiskt intresse av att ha den här debatten medialt. Jag bedömer att det finns ett väldigt, väldigt svagt stöd. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Samtidigt inser naturligtvis samtliga länder och betonar att vi har problem. Det går ju inte att sopa bort problemen. Människor riskerar sina liv för att ta sig över Medelhavet till Europa, och det är akuta problem. Men det finns en benägenhet hos vissa länder att på något sätt hitta snabba lösningar på problem. Som jag betonade i mitt inlägg finns det nog inga väldigt snabba lösningar, utan här krävs kraftfulla insatser för att komma vidare med de här problemen. Jag tror som sagt att det är ett väldigt svagt stöd.

Jag var i Polen i går där jag pratade med Polens inrikesminister som oerhört tydligt tar avstånd. Det verkar inte alls som att han skulle backa över huvud taget i den här frågan. Och alla som jag har talat med har visat ett väldigt starkt motstånd till den här idén.

Anf.  5  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Om man ser det här lite grann i pipeline och in i framtiden, undrar jag om det finns några signaler som tyder på att man vill bygga upp någon form av gemensamt immigrationsverk eller liknande och att man på det sättet försöker samordna EU:s invandringspolitik som en helhet så att de nationella reglerna kommer i bakgrunden.

Anf.  6  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag tycker att den här debatten är olycklig på många sätt. Den får inte spilla över till att vi backar från att vi ska ett gemensamt asylsystem. Det är ju väldigt viktigt att vi arbetar vidare med ett gemensamt asylsystem och får gemensamma regler och ett samarbete på det här området. Det handlar inte om att vi ska ha något europeiskt immigrationsverk. Vad jag däremot tror att vi kommer att behöva i framtiden när vi får en gemensam lagstiftning är en enhet som samlar erfarenheter och länderkunskaper så att man samordnar och koordinerar den verksamhet som bedrivs i länderna.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte, Tammerfors II.

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Rådet förbereder för närvarande uppföljningen av Europeiska rådets slutsatser om genomförandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som antogs i Tammerfors år 1999. Ordförandeskapet har tagit fram ett förslag till ett nytt flerårigt arbetsprogram som ska antas av Europeiska rådet den 5 november.

Jag tänker börja med att redogöra för de frågor i det nya programmet som faller under mitt ansvar. Därefter ska Barbro Holmberg redogöra för de asyl- och migrationspolitiska frågorna.

Jag är i stort sett nöjd med utformningen av det nya programmet. Det har en lämplig ambitionsnivå. Det sätter fokus på många av de frågor som vi prioriterar från svensk sida. Programmet betonar till exempel behovet av uppföljning och utvärdering av fattade beslut innan nya åtgärder vidtas. Det utvecklar frågan om ett förbättrat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, något som är helt grundläggande för det fortsatta utvecklandet av det rättsliga samarbetet. Vidare betonas att det straffrättsliga samarbetet ska fortsätta att utvecklas hela tiden med beaktande av rättssäkerhetsgarantier för den enskilde. Det lyfter också fram de brottsförebyggande frågorna på ett bra sätt.

Det finns några saker som jag tycker kan vara värda att nämnas särskilt för nämnden.

Som ni vet förs en diskussion inom EU om behovet av att förstärka bevakningen av unionens yttre gräns. För flera medlemsländer är detta en mycket viktig fråga. De har svårövervakade gränser som de ska kontrollera för alla medlemsstaters räkning.

För mig är det självklart att det måste finnas ett mått av solidaritet i gränskontrollen. Samtidigt bör man upprätthålla principen om att gränskontrollen primärt är en uppgift för nationella myndigheter. Allt detta slås fast i den föreliggande texten.

Det föreslås att kommissionen ska presentera ett förslag om att inrätta särskilda grupper av nationella experter som på begäran kan bistå de nationella myndigheterna i gränskontrollfrågor. Jag tycker att det är bra om medlemsstaterna på detta sätt kan stödja varandra. Det är i vårt eget intresse att ställa gränskontrollexpertis till förfogande där det behövs.

Frågan om att inrätta en särskild europeisk gränspolisstyrka skjuts däremot på framtiden i programmet. Först ska en utvärdering ske under 2007 av den nya gränskontrollbyrån. Även det tycker jag är bra. Jag är inte beredd att i dag ta ställning i frågan. Vi måste först se hur gränskontrollbyrån fungerar, och vi måste göra en ordentlig analys av vilka ytterligare behov av närmare gränskontrollsamarbete som kan finnas. Därefter kan vi diskutera vilka ytterligare åtgärder som behövs och vilken form de ska ha.

Som jag nämnde inledningsvis är informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter en nyckelfråga för framtiden. Utan ett väl fungerande informationsutbyte blir det rättsliga samarbetet närmast meningslöst.

Kommissionen får i programmet uppdraget att lägga fram förslag för att genomföra vad man kallar principen om tillgänglighet. Med detta menas enkelt uttryckt att medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ska kunna få tillgång över nationsgränserna till den information som är nödvändig i deras arbete. I programmet anges särskilt att hänsyn måste tas till frågor om personlig integritet, sekretess och skyddet för den enskilde. Det är helt i linje med svensk uppfattning.

Ett problem i det europeiska polissamarbetet är att de nationella myndigheterna inte i tillräcklig utsträckning samarbetar operativt, till exempel genom att inrätta så kallade gemensamma utredningsgrupper. Detta är en fråga som jag tycker kunde uppmärksammas på ett tydligare sätt i programmet. För egen del skulle jag vilja att det fanns möjlighet till viss gemenskapsfinansiering av operativt polissamarbete. Europol skulle till exempel kunna administrera vissa resurser för att inrätta gemensamma utredningsgrupper med mera. Jag tänker verka för att en skrivning införs om detta.

De brottsförebyggande frågorna tycker jag lyfts fram på ett bra sätt i programmet. Jag är särskilt nöjd med att det brottsförebyggande nätverket ska utvecklas och professionaliseras. Det är något som vi länge arbetat för från svensk sida.

Avsnitten om rättsligt samarbete, ömsesidigt erkännande och tillnärmande av straffrätt tycker jag är ganska kortfattade i programmet. Jag tycker att de skulle kunna utvecklas något. Samtidigt är det min grundinställning att utformningen av de straffrättsliga systemen även i framtiden huvudsakligen ska komma att vara en nationell fråga.

För egen del är jag nöjd med de försiktiga skrivningarna när det gäller fortsatt tillnärmande av straffrätt. Här bör vi gå vidare bara när det finns ett verkligt behov. Jag talar då om grov gränsöverskridande brottslighet, där det rättsliga samarbetet kräver att vi någotsånär har samma syn på vad som är straffbara gärningar och hur allvarligt de ska bedömas.

När det gäller ömsesidigt erkännande vill jag arbeta på europeisk nivå med att få ned häktningstiderna. Det är upprörande hur lång tid medborgare ibland får tillbringa i utländska häkten i väntan på rättegång. Det blir särskilt allvarligt när det handlar om unga människor. Vi behöver gemensamma regler om alternativ till häktning och om omprövning av häktningsbeslut inom unionen. Detta är en rättssäkerhetsfråga som måste uppmärksammas i programmet, och jag hoppas att denna rättssäkerhetsfråga ska kunna göra det.

Avslutningsvis en kommentar om det europeiska åklagarsamarbetet.

I dokumentet finns nu en skrivning om inrättandet av en europeisk åklagare. Jag kommer att framhålla på ministerrådsmötet att denna fråga är för tidigt väckt. När det nya fördraget har trätt i kraft och när verksamheten i Eurojust har utvecklats och utvärderats ordentligt kan vi börja diskutera frågan. Inget arbete bör dras i gång dessförinnan. På den punkten är det viktigt att vi gör den markeringen.

Herr ordförande! Det var de kommentarer som jag har på mina delar av programmet. Jag tycker att vi med det här dokumentet lägger en god grund för det fortsatta utvecklandet av det rättsliga och inrikes samarbetet i unionen.

Anf.  9  BEATRICE ASK (m):

Jag har inga frågor, däremot synpunkter. Jag delar uppfattningen att programmet i huvudsak är bra. Det är riktigt att man sätter fokus på att genomföra det som redan är beslutat och att utvärdera det, vilket tidigare har varit en brist som har påpekats från Sverige under ganska lång tid. Det är huvudpoängen. Annars är det ett ganska urvattnat dokument. Det händer inte så mycket nytt. Men jag tror att det är bra, för man behöver en andhämtningspaus för att faktiskt se till att man grundar det man håller på med riktigt bra.

Jag tyckte att justitieministern sade att han inte kunde ta ställning till frågan om en gränspolisstyrka. Det är bra att man ska vänta med att utvärdera det som redan råder. Men jag trodde att vi redan hade en svensk uppfattning, att det ur svensk synpunkt inte finns något behov av en europeisk gränspolisstyrka. Sedan är det möjligt att det finns akuta bekymmer någon annanstans. Men det finns ju risker med det här, och det har vi diskuterat många gånger. Jag tycker att vi ska vidhålla den svenska ståndpunkten intill dess att motsatsen beskrivs. Nu behöver man inte säga så mycket om det, eftersom vad man säger i programmet är att det här ska diskuteras först 2006. Jag tycker ändå att det är viktigt att göra den markeringen.

Sedan tycker jag att det är bra att man tar upp det här med häktningstider och annat. Man har över huvud taget ringat in ganska bra områden. Dock tror jag inte att vi ska yvas så mycket över häktessituationen i det här landet. Det är väl lite onödigt, i synnerhet som vi faktiskt har fått en del kritik, med rätta.

Anf.  10  KARIN GRANBOM (fp):

Jag kan i mångt och mycket instämma i det som Beatrice just sade, men jag kan tillägga något.

Jag ser i introduktionen att det skrivs att programmet betonar behovet av att utveckla rättssäkerhetsgarantier. Jag tycker att det är lite svagt. Jag kan faktiskt inte se att det står tydligt skrivet att man bör arbeta för det. Det borde finnas med i programmet att det är viktigt att vi säkerställer att folk verkligen kan känna trygghet i att rättssäkerhetsgarantier ges i alla länder.

Jag tycker att det är bra att regeringen tänker framföra att man bör utveckla att gränsöverskridande brottslighet, narkotikasmuggling och människohandel, ska finnas med i programmet. Det är bra om det kommer med en mening eller fler om detta.

Anf.  11  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan instämma i det mesta som har sagts tidigare. Men det är två saker som jag ändå skulle vilja ta upp när det gäller frågan om ömsesidigt erkännande och när man närmar sig varandra också i det straffrättsliga samarbetet, också kopplat till frågan om häktestider och framför allt när det gäller unga. När vi diskuterar ömsesidigt erkännande finns det en ganska stor skillnad i hur vi ser på unga i straffrättsligt hänseende. Finns det någon som helst diskussion om det? Häktestiderna speciellt för unga ses inte som speciellt underliga i vissa länder där de unga omfattas av samma villkor som vuxna. Vi gör ju en särskiljning och ser det speciellt. Finns den diskussionen med i de här frågorna?

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd):

Om jag uppfattade det som justitieministern sade rätt är frågan om en europeisk åklagare med i bilden, och justitieministern tänker hävda att frågan är för tidigt väckt. Han vet mycket väl att vi är för en sådan lösning. Det handlar ju om att utreda brott mot unionen. Men det är riktigt, som det står i något papper, att den är förberedd i konstitutionen.

Vi stöder alltså ett inrättande av en europeisk åklagare.

Anf.  13  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag tycker att det blir tydligare och tydligare i frågan om gränskontrollstyrkan. I handlingarna pratar man om en snabbinsatsstyrka av experter som ska delta i operativt arbete. Jag tyckte att ministern nu underströk ordet operativt. Jag tycker mig se att vi hela tiden tar steg för steg, eller om vi förs steg för steg eller tvingas steg för steg, mot att hamna mot den gemensamma gränskontrollstyrkan. Då tycker jag att vi redan nu ska fundera på vårt tidigare ställningstagande, såtillvida att vi kanske skulle skärpa det. Jag delar i övrigt Beatrice Asks synpunkter på den delen.

När det gäller den gemensamma åklagaren är vi inte alls positiva till den delen. Däremot tycker vi att det finns ett rent människorättsligt skäl att ta upp den frågan i diskussionerna angående häktningsförhandlingar. Det opponerar jag mig inte mot.

Jag hade alltså ingen fråga men väl synpunkter.

Anf.  14  JAN ANDERSSON (c):

När det gäller gränskontrollstyrkan är vår uppfattning att det är en uppgift för varje land. Det ligger också i linje med vad flera andra har sagt här tidigare.

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp):

Det är viktigt att skilja på delfinansieringen av gränskontrollstyrkan och på vilka personer eller myndigheter som ska göra det. Såvitt jag förstått är vår uppfattning i nämnden, i alla fall majoritetens, att vi inte är avvisande till en delvis gemensam finansiering av gränskontrollstyrkan. Däremot ska själva utförandet vara nationellt.

Justitieministern sade att han var positiv till avsnitt 3.2.3, Polissamarbete. Låt mig efter Miljöpartiets och Vänsterpartiets avståndstagande här påpeka att det finns en punkt 6 på den blå dagordningen som heter Förstärkning av de straffrättsliga regelverken för bestraffning av föroreningar orsakade av fartyg. Det regelverket blir ju väldigt svårt att implementera om man inte har den typ av institutioner och samarbete som beskrivs under punkt 3, Flerårigt program för rättsliga och inrikes frågor. Jag tror att man får bestämma sig för om man är för eller mot medlemskap i EU. Är man inte för det faller bland annat en sådan punkt som punkt 6. Det blir den praktiska konsekvensen.

Anf.  16  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är en väldigt bra grundprincip att länderna i första hand ska ha hand om gränskontrollen och kampen mot korruption. Däremot tror jag nog att man ändå måste ha en diskussion om de länder som inte klarar det uppdraget, länder som inte tillräckligt kraftfullt bekämpar korruptionen, för det innebär att dessa länder kanske försnillar en större del av de gemensamma EU-medlen än andra länder. Likadant är det naturligtvis med gränskontrollen om man inte klarar det uppdraget. Jag tror inte att det är ett problem i Sveriges fall. Jag tror att vi klarar de här uppdragen utmärkt, men det är nog ändå viktigt att ha det i åtanke. Men länderna själva ska i första hand ha det ansvaret.

Anf.  17  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vill bara kommentera detta med gränskontrollen. Jag har nog uppfattat att det finns en majoritet mot och att man inte heller från regeringens sida eftersträvar att vi ska ha en gemensam gränskontroll. Men det gäller också att bevaka det. Det är ganska tydligt att det finns länder som gärna skulle se en gemensam gränskontroll. Där blir det en balansgång. Jag uppfattade ändå ganska tydligt att vi fortfarande anser att det är ett nationellt ansvar och att ministern kommer att framföra att vi inte vill ha någon gemensam gränsstyrka.

När det sedan gäller diskussionen om att vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska bestämma oss åt det ena eller det andra hållet vet jag inte vad Carl B Hamilton hörde att jag sade när jag diskuterade ungas situation och vår olika sträffrättsliga reglering.

Den övriga diskussionen lär vi få ta i kammaren, och det gör vi väl jämt och ständigt.

Anf.  18  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag har bara en kort kommentar till Carl B Hamilton. Jag ska inte föra någon diskussion med honom nu, utan den tar vi i kammaren.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Först det som Beatrice Ask tar upp. Det jag menade var att det inte finns med i förslaget. Därför är det inget som vi över huvud taget behöver diskutera.

Respekten för mänskliga rättigheter är förstås en fråga som bland annat handlar om behandlingen av häktade personer. Det är riktigt att Sverige har fått kritik bland annat för att vi använder restriktioner i för stor utsträckning. Vi har också framfört till svenska åklagare den avvägning som ska vara när det behövs restriktioner. Men när det gäller tider är det inget tvivel om att många länder har oerhört mycket längre häktningstider än vad Sverige har. Även om vi naturligtvis kan bli bättre, finns det inget skäl för att vi inte ska kunna arbeta för att få gemensamma tider. Framför allt när det gäller unga personer bör det vara betydligt större överensstämmelse med mänskliga rättigheter, och där ligger vi redan i framkant. Men, som sagt, med tanke på det samarbete som finns tycker jag att det är angeläget från svensk sida att lyfta fram de här sakerna.

Frågan om gränskontrollbyrån har vi diskuterat många gånger, och det är vår uppfattning att den ska vara på nationell nivå. Det exempel som det talas om här, ett samarbete mellan nationella experter och att det finns delfinansiering, innebär inte att vi inte anser att det ska ligga på nationell nivå primärt.

Sedan är det alldeles riktigt, och det har vi också talat om tidigare, att det finns länder som vill skjuta fram det här ytterligare. Vi kan mycket väl komma i nya diskussioner framöver, men vi förefaller vara överens om hur vi ser det från svensk sida.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag vill upplysa ledamöterna om att det finns en A-punkt om gränskontrollbyrån som vi avser att behandla i samband med Tammerforsprogrammet.

Vi går nu över till asyldelen.

Anf.  21  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

När det gäller Tammerforsprogrammet om asyl- och migrationsfrågor anser jag rent allmänt att det är ett väl avvägt program. Jag ska väl erkänna att jag hade vissa farhågor, särskilt mot bakgrund av den lägerdebatt som föregick förslaget till program. Men enligt min mening är detta i huvudsak ett väldigt bra arbetsprogram.

De finns fyra svenska prioriteringar i programmet som jag tänkte gå igenom.

Den första gäller ett gemensamt europeiskt asylsystem. Vi har nu tagit fram en lagstiftning med miniminormer på väldigt viktiga områden. Nu måste nästa steg tas. Det handlar om att skapa ett verkligt gemensamt system med gemensamma asylprocedurer och en enhetlig status för människor som är flyktingar eller alternativt skyddsbehövande.

Regeringen menar att vad vi nu allra först måste göra är att verkligen införliva de direktiv som vi faktiskt har kommit överens om. Det är väldigt många länder som har en stor hemläxa att göra. Vi menar att en första prioritet är att faktiskt genomföra det som vi har kommit överens om och att också utvärdera effekterna av genomförandet av denna första fas. Vi tycker att det är väldigt bra att det är tydligt inskrivet i förslaget.

Efter det att de direktiv som vi har kommit överens om är genomförda träder nästa fas in, och det handlar om att anta en gemensam lagstiftning. Och tanken är enligt förslaget att det ska vara klart 2010. Vi stöder denna tidsram i stort även om vi ser att den är väldigt snäv, särskilt med tanke på att vi menar att lagstiftningsfasen måste bygga på de utvärderingar som vi gör av den första fasen.

I ett tidigare förslag från ordförandeskapet fanns det ett förslag om att man skulle starta ett pilotprojekt om att man skulle ha en gemensam handläggning av asylärenden både i och utanför EU. Detta har nu strukits, och nu föreslås att man ska ta fram en studie om gemensam handläggning i och utanför EU.

Vi menar att man inte ens ska studera asylprövning utanför EU. Det bör man inte göra. Däremot bör man genomföra en studie av vilka konsekvenser ett gemensamt asylsystem får – hur man ska samordna handläggningen, praxis, information mellan länder och så vidare men också titta på om det finns några fördelar och nackdelar med en gemensam prövning på några områden. En sådan studie kan vi säga ja till.

Det finns också ett förslag om att inrätta en gemensam enhet 2005. Det kan regeringen stödja om det handlar om att främja och samordna praktiskt samarbete, som jag var inne på tidigare, mellan medlemsstaterna. Det handlar om till exempel gemensam länderinformation och att över huvud taget samordna verksamheten på detta område. Vi menar att en sådan enhet också skulle kunna arbeta med att stödja vissa medlemsländer som kanske har väldigt starka påfrestningar. Jag tänker framför allt på de nya medlemsstaterna.

Vi kan också stödja förslaget om att gemensamma medel i flyktingfonden används till att bistå enskilda medlemsstater i asylhanteringen.

Den andra prioriteringen från svensk sida gäller varaktiga lösningar och samarbete med tredjeländer. Det handlar om den helhetssyn på asyl- och migrationspolitiken som Sverige har haft under lång tid. Där menar vi att utvecklingen mot ett gemensamt asylsystem bör kombineras med stöd till ursprungsländer och till transitländer. Där måste också andra politikområden in. Det handlar om samarbete med handel och bistånd och så vidare.

På den punkten tycker jag att man kan nämna att det definitivt har skett en utveckling på EU-nivå. Sverige var tidigare ganska ensamt om att driva synen på migrationspolitik som en del av en större helhet – bistånd och så vidare. Men nu finns det alltså i det kommande arbetsprogrammet.

Här föreslår också ordförandeskapet att kommissionen i samarbete med berörda länder och UNHCR ska utarbeta regionala skyddsprogram för asyl- och migrationsfrågor. Tanken här är naturligtvis att bidra till att ursprungsregioner och transitregioner utvecklas till första säkra asylländer.

Den synpunkt som regeringen har fört in här är att det är väldigt viktigt att syftet med detta, och det bör också klart framgå i programmet, måste vara att hjälpa dessa länder, inte att stjälpa över ansvar på dem.

I detta med stöd till tredjeländer och så vidare ingår också ett förslag om vidarebosättningsprogram, alltså en gemensam EU-kvotuttagning. Det är naturligtvis någonting som vi från svensk sida välkomnar även om förslaget innebär att det är ett frivilligt deltagande från länderna. Det står nämligen att dessa vidarebosättningsprogramm ska vara flexibla och att endast de medlemsstater som vill behöver delta. Vi kommer självklart att driva att alla länder bör delta i kvotuttagningar. Men här vet vi att det finns ett väldigt stort motstånd från vissa länder.

Den tredje prioriteringen handlar om återvändande- och återtagandepolitik. Där menar vi att en aktiv återvändandepolitik med respekt för de grundläggande rättigheterna är avgörande för att på sikt värna asylrätten och ha bibehållen legitimitet i systemet. Detta kräver ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna. Det handlar bland annat om återtagandeavtal och om att fortsätta arbetet med att förhandla fram återtagandeavtal på EU-nivå.

Från svensk sida vill vi också lyfta fram identitetslösheten. Vi vet att 92 % av de asylsökande som kommer till Sverige inte har några identitetshandlingar med sig. Här tycker vi att det är viktigt att också titta på detta. Om man inte kan fastställa en persons identitet fyller nämligen dessa återtagandeavtal egentligen ingen riktig funktion. Det är därför något som vi vill föra in i detta sammanhang.

Tanken är också att man ska skapa en återvändandefond. Om det ska göras är det väldigt viktigt att understryka att verkställigheten i fråga om människor som har fått avslag på sin asylansökan är, och ska även fortsättningsvis vara, de enskilda medlemsstaternas ansvar. Det är också viktigt att man väldigt noga fastställer kriterierna för hur en sådan fond ska användas.

Den fjärde prioriteringen, slutligen, handlar om gemensam viseringspolitik. Vi ställer oss positiva till förslaget att ge kommissionen i uppdrag att utarbeta icke bindande förslag till gemensamma viseringskontor. Här har vi erfarenhet från Bratislava att arbeta tillsammans med Finland när det gäller viseringsarbete. Det innebär naturligtvis både administrativa och ekonomiska fördelar. Men det handlar också om att harmonisera politiken.

Vi tycker också att det är väldigt viktigt att vi försöker hålla tidtabellen när det gäller VIS, alltså det gemensamma viseringsinformationssystemet, därför att det kommer att underlätta identifiering av människor som tidigare har sökt visering i ett annat Schengenland. Det är också en fördel för att kunna bestämma vilket land som ska vara ansvarigt för en asylansökan.

Detta var de prioriteringar som vi från svensk sida kommer att lyfta fram.

Anf.  22  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tyckte inte att jag fick svar på de frågor som jag ställde till justitieministern. Eftersom jag först efterfrågade tydliga skrivningar om rättssäkerhetsgarantier hade jag velat ha åtminstone någon kommentar till det.

Regeringen har också skrivit att detta dokument var något obalanserat. Då måste man ju komma med något slags åtgärd för det. Om man inte tycker att det är särskilt bra kan man ju inte bara påpeka det. I de texter som vi har fått står det att det faktum att man vill fortsätta att samverka kring allvarlig gränsöverskridande brottslighet ska finnas med. Hur ser regeringens initiativ ut på det området?

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta finns med under 3.3.1. Där står det också om utvecklande av gemensam standard för mänskliga rättigheter i denna typ av frågor. Men utöver det vill jag också föra in häktningsfrågan som jag nämnde att jag tycker är en väldigt viktig fråga i just diskussionen om mänskliga rättigheter. Men det finns alltså med under 3.3.1 generellt, men jag tycker inte att det räcker.

Anf.  24  BEATRICE ASK (m):

När det gäller de väldigt komplicerade frågorna om flyktingar och asyl tycker jag att regeringen har en ganska konstruktiv hållning som verkar rimlig och riktig.

Jag stötte mig dock lite grann på denna PM där man på s. 3 beträffande arbetskraftsinvandring betonar att det ska vara en balanserad politik och att man noga måste analysera om det över huvud taget behövs någon arbetskraftsinvandring.

Vår uppfattning är att denna skeptiska hållning är felaktig. I grunden handlar det om människors rätt och möjlighet att faktiskt flytta. Och vi tycker att man ska bejaka arbetskraftsinvandring. Man behöver inte ha de slängar som finns här. Men det är möjligt att vi har olika uppfattningar i den frågan. Jag tror dock att det skulle underlätta om man hade en mer positiv inställning till det. Det skulle lösa upp en del andra knutar.

Anf.  25  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag har en fundering som jag skulle vilja lyfta fram. Ministern lyfte fram att det fanns en viss oro innan programmet kom om vad det egentligen skulle innehålla utifrån debatten och att man ändå känner sig ganska nöjd.

Jag kan hålla med om det. Det är precis som i fråga om gränskontrollen och gränspolisen. Om jag tittar tillbaka ett par år i tiden när jag först hörde talas om dessa frågor, som är väldigt komplicerade, handlade debatten mycket om att det var positivt att man ändå antog gemensamma minimiregler, eftersom minimiregler ändå gav varje enskilt land möjlighet att föra en generösare flyktingpolitik. Utifrån den debatt som fördes då fanns det en oro över vad som skulle hända med svensk flyktingpolitik, och vi ser ju olika utspel i andra länder.

Nu handlar diskussionen snarare om att det är viktigt att lämna detta med miniminivåer och att man ska ha gemensam lagstiftning och att det ska ske ganska fort.

Jag skulle vilja ställa en fråga. Vad är det som föranleder att denna vändning har blivit så stor och ganska snabb, framför allt utifrån ministerns betoning på att man var lite orolig över vad programmet skulle innehålla utifrån de signaler som finns från en del länder? Ser man verkligen inte faran i att ha gemensamma regler och inte längre ha minimiregelsystemet?

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska börja med frågan om att man ska kunna processa asylansökningar utanför EU:s territorium. Då säger ministern att Sverige avvisar detta helt och hållet.

Men är det inte delvis frågan om lägren som återkommer i en ny klädnad? Har ministern redan nu någon uppfattning om vilket stöd tanken har att man ska kunna göra asylprövningen utanför EU:s territorium?

Vi var båda med i samma radioprogram för någon tid sedan. Då sade UNHCR:s representant att om man ska ha asylprövning utanför EU strider det mot Genévekonventionen. Då blir man ännu mer fundersam. Om han har rätt, hur kan detta förslag då över huvud taget föras fram? Finns det ett stöd för denna tanke?

Jag har en annan fråga som lite grann handlar om det som Beatrice Ask tog upp om arbetskraftsinvandring. Det står här i våra papper att Sverige välkomnar debatten. Men det ska vara en väldigt balanserad syn på detta.

Beatrice Asks parti, Folkpartiet och även de andra borgerliga partierna, tror jag, har haft en mer positiv inställning till arbetskraftsinvandring. Är detta över huvud taget någon positionsförändring vad beträffar regeringens hållning till arbetskraftsinvandring som återspeglas i denna text, eller är det samma hållning som tidigare?

Burden sharing var uppe i fråga om kvotflyktingar. Vi är för burden sharing i dessa sammanhang inte bara beträffande kvotflyktingar utan beträffande asylmottagande inom Europeiska unionen över huvud taget. Hur går denna diskussion? När man ska bestämma hur mycket av denna börda som var och en ska bära, vilka kriterier tänker man sig där? Är det BNP eller andel av befolkningen? Har man kommit till den graden av konklusion?

Anf.  27  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Jag ska först vända mig till Karin Granbom. Hon ställde frågor i första hand till justitieministern, men jag tror att det fanns en missuppfattning i det som hon sade. Jag sade att jag tyckte att detta program var väl avvägt inte att det var obalanserat och att det var ett bra förslag.

Beatrice Ask och Carl B Hamilton talade om arbetskraftsinvandring. Som jag har framfört i olika sammanhang när det handlar om vad vi ska göra för att åtgärda de akuta problem som finns med människor som riskerar sitt liv för att ta sig över till EU menar jag att vi också måste diskutera de legala kanalerna att ta sig till EU. När det gäller flyktingar handlar det om kvotuttagning men också när det gäller den andra delen som handlar om arbetskraftsinvandring.

Vi har från svensk sida en utredning som ser över just arbetskraftsinvandringen och vad som behöver göras för att öppna upp för arbetskraftsinvandring utanför EU. Här kommer också kommissionen med en grönbok om arbetskraftsinvandring. Detta är alltså definitivt en diskussion som nu kommer att föras betydligt mer intensivt än tidigare.

Här befinner sig Sverige i precis samma situation som alla andra EU-länder, nämligen att vi vet att vi inom ett antal år kommer att behöva en ökad arbetskraftsinvandring till Sverige för att klara den ekonomiska utvecklingen och välfärden. Detta är verkligen en viktig fråga i ett tillväxtperspektiv men också i det perspektiv som jag nämnde tidigare med den akuta situationen med människor som tar sig till EU.

Alice Åström tog upp minimiregler. Tanken redan från början i Tammerforsprogrammet var att vi skulle utveckla gemensamma regler på detta område, och i ett första steg skulle vi ha minimiregler. Helt klart är det så, vilket flyktingkommissarien väldigt tydligt pekar på, att det inte räcker med minimiregler utan att vi måste få ett gemensamt system, så att vi får ett system där människor som kommer till EU och söker asyl vet att de får en rättssäker prövning och att det är ungefär samma mottagning i alla länder. Vi blir så att säga ett gemensamt område på 25 länder som gemensamt tar ett ansvar. Det handlar nämligen om ett gemensamt ansvarstagande för världens flyktingar inom Europeiska unionen.

Jag ser därför detta arbetsprogram som någonting som vi egentligen lade fast redan 1999 men som så att säga är en fortsättning på det arbete som vi har bedrivit.

Carl B Hamilton tog upp frågan om att processa asylansökningarna utanför EU. Det är vibrationer som jag också får. Det är därför som vi från svensk sida vill stryka detta så att det inte ska finnas någon möjlighet att så att säga sätta en lägerstämpel på detta arbetsprogram. Jag menar också, vilket jag framförde också vid informella rådet, att det inte är möjligt över huvud taget med gemensam prövning eller att över huvud taget diskutera det innan vi får ett gemensamt system. Därför bör vi inte heller ha med det. Det var inte bara jag som framförde detta, som svar på Carl B Hamiltons fråga. Det framfördes från flera länder. Jag är därför rätt optimistisk när det gäller detta. I övrigt diskuterades det inte särskilt ingående. Hur stödet ser ut vet jag inte, men jag vet att det var flera länder som reagerade på det.

Diskussionen om burden sharing har inte riktigt börjat än. Den kommer att ta fart i och med detta program. Det var anledningen till att vi ville få in en väldigt tydlig markering att det verkligen ska handla om burden sharing och att det inte ska handla om att vi så att säga ska stödja andra länder för att de ska ta hand om hela denna problematik utan att det ska handla om ett gemensamt ansvarstagande. Vi har fört in en sådan mening i detta arbetsprogram.

Anf.  28  KARIN GRANBOM (fp):

Jag vill bara reda ut ett missförstånd. När jag talade om obalans menade jag det som står i den skrift som vi har fått där Justitiedepartementet skriver att dokumentet i sin helhet är något obalanserat eftersom texten om straffrättsligt samarbete och texterna därefter är rudimentära. Så står det i denna PM. Och det står att Sverige bör framhålla att det finns en obalans.

Då frågade jag: Vilken åtgärd tänker Sverige vidta för att göra någonting åt detta?

Anf.  29  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Då var det jag som missuppfattade det.

Anf.  30  BEATRICE ASK (m):

Jag måste också kommentera detta. Den väldigt positiva förklaring som statsrådet nu gav är att man noga ska analysera det hela för att möjligen öka kvoterna eftersom vi har ett behov av arbetskraftsinvandring. En väldigt positiv hållning med andra ord, och det är ju intressant. Men det är inte det som står i den promemoria som departementet har skrivit. Där står också denna mening om balanserad politik som andas den mer restriktiva hållning som regeringen har haft. Men jag får väl ändå tolka det som att det inte har skett någon positionsförändring. Och så får jag hoppas att det är statsrådet som bestämmer när man kommer till mötet.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det var mer kommentarer.

Då vill jag uppmärksamma ledamöterna på att det är punkt 3 på det blå papperet som vi har att behandla. Sedan är det A-punkten som handlar om inrättandet av en europeisk byrå för förvaltning av det operativa samarbetet vid EU:s yttre gränser. Vidare är det utkast till rådets slutsatser om förbättrad tillgång till långsiktiga lösningar och utkast till rådets slutsatser om prioriteringar för en framgångsrik gemensam återtagandepolitik. Det är delar av det så kallade Tammerfors II-programmet, informationspunkter. Vi behandlar dessa i klump.

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tror jag att vi har klarat av de punkter som berör Barbro Holmberg. Tack så mycket.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 och 26 oktober 2004

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 4 på det blå papperet om ömsesidiga utvärderingar.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det beslutades om utvärdering av nationella åtgärder mot terrorism efter händelserna den 11 september. Vid RIF-rådet kommer vi att få en muntlig rapport i halvtid om det nationella arbetet. Ungefär hälften av länderna har nu utvärderats. Behovet av samordning och informationsutbyte kommer säkert att lyftas fram i utvärderingens resultat.

Rapporten om Sverige har ännu inte diskuterats. Det blir i november. Jag välkomnar uppföljningen och den muntliga rapporteringen. Utvärderingen uppmärksammades ju dessutom i Europiska rådets deklaration om terrorism.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då godkänner vi informationen.

Då går vi vidare till punkt 5 om europeiskt kriminalregister.

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid mötet ska kommissionen informera om ett initiativ som gäller ett förbättrat informationsutbyte av uppgifter i belastningsregister. Den ordning som finns i dag grundar sig på en Europarådskonvention från 1959, och flera stater anser att samarbetet är för långsamt. Initiativet är tänkt att snabba på förfarandet, till exempel så att en begäran om att få ut uppgifter ska behandlas inom fem dagar. I dag kan det ta avsevärt längre tid. Vi har ännu inte hunnit analysera förslaget närmare. En fakta-PM ska skrivas till riksdagen. Jag tycker dock att det är bra att vi får ett snabbare utbyte av kriminalregisteruppgifter som kan ha betydelse i det straffrättsliga förfarandet.

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag har två frågor. Det här finns redan, men det handlar om att man ska snabba på det. Om jag kopplar detta lite grann till utvärderingarna har vi egentligen ganska olika brottsbenämningar för samma brott. En del av påpekandena som Sverige får vid granskningar beror på att vissa saker är straffbara hos oss men på ett annat sätt och att vi kallar det för något annat och så vidare. Hur löser man den problematiken i fråga om detta? När det blir ett snabbt förfarande använder man ju detta mycket mer omedelbart utan att egentligen kanske få ett riktigt ordentligt underlag.

Min andra fråga är kanske mer en kommentar. När man diskuterar registerfrågor och när man ska snabba på tycker jag att man alltför ofta brukar använda pedofiler och grov narkotikabrottslighet som exempel. Detta är områden som det givetvis har betydelse för. Men jag får alltid en lite obehaglig känsla. När man betonar dessa två brottstyper så mycket, framför allt pedofiler, gör detta alltid hela den politiska diskussionen mycket svårare. Om man har funderingar om sådana här saker är bra eller inte får man ofta höra: Är du inte för att man ska kunna stoppa pedofiler? Jag önskar att man också från regeringens sida försöker undvika att använda det på detta sätt. Det gynnar inte den riktiga debatten kring frågorna.

Anf.  37  BEATRICE ASK (m):

Alla är väl för att man ska kunna använda detta. Såvitt jag kan begripa är det också tiderna som man diskuterar. Det första steget påverkar inte oss i Sverige särskilt mycket. Och det är väl bra att man kan hantera det.

Däremot vore det intressant att få veta om det finns någonting mer om signalerna när det gäller steg två. Det finns en tendens inom gemenskapen att hitta på nya stora projekt. Man ser framför sig att man ska ha ett helt gemensamt register, och det tror jag är en ren olycka därför att det blir för stort och ohanterligt. Det gäller att hitta dessa broar mellan bra verktyg i de olika länderna. Det tror jag är den svenska hållningen. Men jag misstänker att man kommer med något jätteprojekt som egentligen kan bli till ett större problem. Och då blir integritetsfrågorna, som jag tror att Alice Åström var inne på, definitivt väldigt prekära. Jag tror nämligen inte att någon av oss är intresserad av att ha ett sådant jättestort Europaregister över alla förseelser som människor har gjort sig skyldiga till. Det blir också ohanterligt. Jag tror att man gör brottsbekämpningen en otjänst med jättesystem. Det första steget att få det att fungera väl tror jag är det riktiga.

Har vi fått några signaler om vad man tänker sig? Annars får jag väl vänta tills de böcker kommer som vi ska diskutera.

Anf.  38  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det som Alice Åström tar upp angående brottsbenämningar är ganska viktigt. Jag ser naturligtvis värdet i att man samarbetar på polisiärt håll och delar med sig av uppgifterna till varandra när det gäller svårare brott. Däremot undrar jag hur pass långt man tänker gå. Att det inte handlar om parkeringsböter kan jag förstå men väl värnpliktsvägran eller något annat kan ju tänkas komma in. Det gör vi ju kategoriskt motstånd mot i alla fall.

Jag tänker ställa en fråga om de utelämnade uppgifter som vi lämnar från Sverige. Är de förbundna med något slags krav på utrensningstider? Vi rensar ju i våra register efter en viss tid. Hur länge kommer uppgifterna om en persons förseelser att ligga kvar hos den polska polisen, eller var de nu hamnar?

Jag tror att det är viktigt att man ser över de här sakerna också. Tittar man på detta?

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska först svara på det som Alice Åström tar upp. Det är alldeles riktigt att detta är en av de stötestenar som finns med i den analys som vi måste göra.

När det gäller det som Beatrice Ask tar upp handlar det här bara om utbyte ur de nuvarande registren. Det jätteregister som man har talat om i olika sammanhang – det brukar bland annat komma från tyskt håll – är inte någonting som diskuteras nu. Kommissionen kan senare återkomma med den diskussionen. Den förs upp då och då från enskilda stater, och nu kommer detta alltså kanske också från kommissionen.

Jag delar Beatrice Asks uppfattning, och jag tror att det råder samsyn om detta. Det här är inte bra för den personliga integriteten och inte heller för effektiviteten. Det är vår inställning, och den kommer vi att framföra.

När det gäller det som Leif Björnlod sade är detta uppgifter som inte lämnas för att föras in i nya register utan för att användas i en brottsutredning i det andra landet. Det är viktigt att komma ihåg det. På det här sättet är det nationella register där man får utbyta uppgifter till andra länders brottsutredningar.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över till punkt nr 6 – Förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bestraffning av föroreningar orsakade av fartyg.

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Bakgrunden till att denna fråga har tagits upp är bland annat en allvarlig olycka med oljetankern Prestige utanför Spaniens kust. Efter det uppmanade bland andra Europeiska rådet medlemsstaterna att anta bestämmelser om påföljder för fartygsförorening.

Konstruktionen av detta rambeslut är lite speciell. Eftersom den tar sikte på fartygsförorening ska själva sakinnehållet, det vill säga vilka utsläpp som ska vara otillåtna, regleras i direktiv inom den så kallade första pelaren.

Transportministrarna enades i juni om en politisk överenskommelse till direktiv. Enligt direktivet ska vissa överträdelser beläggas med sanktioner. Det är emellertid i rambeslutet som det föreskrivs att det ska vara fråga om straffrättsliga sanktioner samt vilket straff som ska komma i fråga.

I rambeslutet anges att fartygsföroreningar ska bli föremål för straffrättsliga sanktioner. Vidare föreskrivs vilka straffnivåer som ska finnas. I de allvarligaste fallen ska till exempel maximistraffet ligga på mellan fem och tio års fängelse. Den begränsning som följer av havsrättskonventionen att använda fängelsestraff ska inte gälla mellan EU-staterna. Rambeslutet innehåller även bestämmelser om sanktioner mot juridiska personer.

För de allvarligaste brotten ska det finnas ett maximistraff på mellan 750 000 och 1 500 000 euro eller motsvarande i annan valuta.

Några stater vill att det ska föreskrivas ett maximitak för hur höga sanktionerna mot juridiska personer ska få vara. Under de förutsättningar som havsrättskonventionen tillåter ska även utsläpp på internationellt vatten kunna beivras.

Slutligen finns det bestämmelser om att medlemsstaterna ska hjälpa till med att informera varandra om det har skett utsläpp som kan påverka en annan medlemsstat.

Sverige är som kuststat utsatt för fartygsförorening. Östersjön är ett känsligt innanhav och utsätts ofta för oljeutsläpp. Lika allvarligt kan det vara med utsläpp på västkusten. För svensk del är det av stor vikt att alla de relevanta åtgärder som havsrätten tillåter kan vidtas. En viktig del är samarbetet mellan EU-staterna, eftersom oljeutsläpp är ett gränsöverskridande problem.

En gemensam straffrättslig ram är av stor betydelse för det fortsatta arbetet inom EU. Om man lagför utsläpp utanför nationella vatten kan det också vara ett framsteg i ett globalt miljöperspektiv, och ännu ett sätt att komma åt till exempel bekvämlighetsflaggade fartyg.

Jag kan välkomna och stödja de höga maximinivåerna för sanktioner mot juridiska personer som föreskrivs i rambeslutet eftersom det ofta är fråga om allvarliga brott som sker inom en näringsverksamhet. Jag motsätter mig att man sätter någon maximigräns för hur höga sanktionerna ska få vara. Det bör i sedvanlig ordning vara fråga om minimiregler.

Sammanfattningsvis anser jag att rambeslutet är bra i sin strävan att förbättra möjligheterna att beivra fartygsförorening. Jag ställer mig därför bakom utkastet till rambeslut.

För att kunna enas om en uppgörelse kan det finnas anledning att kompromissa. Enligt min mening får dock inte rambeslutet innebära att man avhänder sig viktiga instrument som den internationella rätten erbjuder när det gäller att komma åt oljeutsläpp.

Anf.  42  BÖRJE VESTLUND (s):

Tack, justitieministern! Vi har mer problem i Sverige, och förmodligen i en del andra länder också – inte minst runt Medelhavet. Det handlar inte bara om det som står i tidningarna. Det som man läser om där är de stora oljeutsläppen, och det är naturligtvis de som innebär de riktigt stora katastroferna. Men vi har också långsiktiga katastrofer – inte minst i skärgårdar, innanhav och så vidare. Där handlar det inte bara om de stora fartygen, utan också om de små fartygen och framför allt om fritidsbåtsverksamheten, som släpper ut och gör utsläpp som inte är tillåtna.

Här pratar man om 400 i bruttodräktighet, och det är ganska stora fartyg! Det är liksom inga små fartyg. I de här sammanhangen finns det anledning att återkomma när man lägger fast rambeslutet och gör svensk lagstiftning av detta. Det kanske ska vara betydligt hårdare regler för just den typen av trafik. Det görs mycket utsläpp även från de mindre båtarna, även om det inte blir de stora katastroferna som gör att hela kustremsor slås ut på en gång. Det handlar kanske om en liten vik som har fått problem och inte om så stora områden. Men det är viktigt att man tar till sig de här synpunkterna i den fortsatta diskussionen.

Anf.  43  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker att förslaget i grunden är bra, framför allt därför att vi har löpande problem varje år med oljeutsläpp framförallt i Östersjön som vi måste lösa. Jag instämmer i justitieministerns syn på förhållandet mellan maximigränser och minimigränser.

Problemet, som jag uppfattar det, är att detta fortfarande är ett ganska svagt verktyg när det gäller bekymren som uppstår på internationellt vatten. Det är vanligtvis där de största problemen uppstår. Detta kräver att man parallellt arbetar inom IMO för att stärka möjligheterna på internationellt vatten.

Den möjliga oro man kan känna med detta handlar om vad som kommer att hända med fartygsflaggningen, det vill säga dem som redan har flytt på grund av skatteregler. Vad kommer att hända med tanke på att man kommer att ha olika regler i Europa beroende på om man har europeisk flagg, utomeuropeisk eller unionsflagg?

Jag skulle vilja be justitieministern reda ut två saker. Det står i ståndpunkten att vissa medlemsstater anser att förslaget avviker för mycket från Marpol. Jag skulle vilja få reda på vilka delar det handlar om.

Den andra frågan jag har är den som handlar om de olika tolkningar av den rättsliga grund som finns. Kommissionen och Europaparlamentet har en gemensam tolkning, men rådet verkar ha en annan uppfattning. Skulle du kunna reda ut de frågorna?

Anf.  44  LEIF BJÖRNLOD (mp):

För att klargöra det här så är jag fullt medveten om att vi är med i EU. För att prata ”EU:ska” säger jag att detta är ett förslag som vi välkomnar.

Jag tycker att det känns bra att man kan samverka. Men det finns en stor brist, speciellt när det gäller Östersjön. När man arbetar med de här bestämmelserna är det viktigt att man har en kontakt med Ryssland, som inte är med i EU som bekant. Likafullt behöver vi upprätta avtal med Ryssland, för det är deras stora oljetrafik som är ett stort problem. Jag hoppas att man lyfter upp frågan och har en strävan att kunna skriva kontrakt och sluta avtal även med Ryssland.

Börje Vestlund talade om de stora katastroferna, som man tydligt ser. Vi har ju de akuta miljökatastroferna i form av oljebälten. Det är självfallet viktigt att man tar tag i det, men det finns också biologiska föroreningar. Genom att man tömmer trimningsvatten och tankvatten ändrar man helt enkelt biotypen i farvattnen. Jag vill bara tala om att problemet finns, och det vore bra om man tog med sig även den frågan till Bryssel för att diskutera.

I övrigt delar jag uppfattningen om att byta ut begreppet maximistraff till minimistraff. Det välkomnar jag!

Det finns väl möjligheter att utöver straffen utdöma skadestånd för de kostnader som katastroferna har förorsakat?

Anf.  45  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag håller med om flera av de saker som har sagts här om att det finns mer att göra. Fler åtgärder kommer att vidtas framöver. Jag tror att man ska se detta som ett första steg. Här ligger vi efter jämfört med andra straffrättsliga områden. Redan här kan man konstatera att det inte på något sätt är klart att vi når en bra överenskommelse. Jag tror att detta är ett viktigt första steg, och sen kommer det att finnas flera olika frågor som diskuteras. Det gäller det som Börje Vestlund tar upp, fartygsflagg och så vidare. Det är på det sättet som jag ser att vi ska jobba. Det ska inte ses som att vi har löst alla problem om vi når en överenskommelse. Tvärtom har vi kanske fått en bra start, och sedan får vi ta upp de andra sakerna.

När det gäller Marpol var det vid antagandet av direktivet 23 av 25 stater, däribland Sverige, som var ense om att man ska göra vissa undantag från Marpol. Det är förenligt med havsrätten.

Under de förutsättningar som havsrättskonventionen tillåter ska även utsläpp på internationellt vatten kunna beivras.

Anf.  46  INGVAR SVENSSON (kd):

Ordförande! Jag är lite konfunderad. Den ståndpunkt som justitieministern intar när det gäller miniminivåer finns inte i det skriftliga materialet. Är det en förändring?

Anf.  47  Rättssakkunnige LARS WALLINDER:

Frågan om att man ska ha ett maximitak i stället för minimiregler var inte lika aktuell förut. Det finns alltså inget förslag från ordförandeskapet i den delen, och vi hoppas och tror att det inte kommer att få något stöd. Därför var det inte aktuellt att ta med det i faktapromemorian. Detta har blivit aktuellt i ett senare skede, när frågan har fortsatt att drivas efter Coreperbehandling. Därför fanns detta inte med i det skriftliga materialet; det är förklaringen.

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det var bara två länder som drev det.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt nr 7 är struken. Nästa punkt handlar om den gemensamma kommittén EU–Schweiz.

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag hänvisar till det skriftliga materialet. Frågan kommer inte att föranleda någon diskussion.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Finns det någon fråga med anledning av punkt nr 2? Om inte så finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det något att säga om den gemensamma kommittén Norge–Island?

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nej, jag ber att få hänvisa till det skriftliga materialet.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även där.

Nu kommer vi till standarder för säkerhetsdetaljer.

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Om det vill jag däremot säga några saker, herr ordförande! Vi har vid ett par tillfällen diskuterat införandet av biometri i pass, men jag vill ändå ge er en kort resumé. Enligt slutsatserna från toppmötet i mars i år ska såväl förordningen om biometri i pass som de tekniska specifikationerna för detta godkännas vid slutet av året.

För att möta denna tidsgräns diskuterade jag med mina europeiska kolleger på vårt möte i juni frågan om vilka biometriska kännetecken som ska införas. Vi kom också överens om kompromissen med obligatoriska ansiktsbilder och frivilliga fingeravtryck.

Vid ett möte på arbetsgruppsnivå nu i början av oktober meddelade dock tre länder att de inte var nöjda med denna överenskommelse. Det öppnade för en förnyad diskussion, och totalt 13 länder framförde att de önskar att båda ansiktsbilden och fingeravtrycken ska vara obligatoriska. Vi ska därför nu ta upp frågan igen.

Den andra utestående frågan gäller genomförandetiden. Som jag sade till nämnden vid vårt möte i juni föredrar jag två obligatoriska kännetecken eftersom det ger säkrare pass. Fingeravtryck kräver dock lite längre tid för teknisk anpassning. Jag förordar därför ett beslut nu om båda kännetecknen, men ett stegvis genomförande med ansiktsbild i ett första skede och fingeravtryck i ett andra.

Vad gäller genomförandetiden föredrar jag kommissionens förslag om 12 månader vad gäller ansiktsbilden. Jag kan också godta en något längre tid. Beträffande fingeravtrycken föreslår jag en genomförandetid om 36 månader. Det betyder alltså att jag tycker att vi kan stödja det kompromissförslag som ordförandeskapet presenterade i Coreper i förra veckan, det vill säga ansiktsbild inom 18 månader och fingeravtryck inom 36 månader.

Vad gäller eventuella tankar på en centraliserad europeisk databas med biometrisk information är det något som vi under förhandlingens gång har klargjort inte är aktuellt. Den förordning som nu ligger på bordet innehåller inte heller några förslag om en sådan databas. Det framgår också tydligt att de biometriska uppgifterna enligt förordningen inte får användas i något annat syfte än att fastställa att innehavaren av passet också är den rättmätige ägaren.

För svenskt vidkommande föreslås i underlaget till vårt pågående lagstiftningsarbete med att öka säkerheten i pass att det biometriska underlaget som ska finnas i passet endast får användas för framställning av passet och att det omedelbart ska förstöras när passet har lämnats ut.

Vi har under ärendets beredning uppmärksammats på frågan om ifall biometriskt underlag i form av ansiktskännande ska få sparas. Frågan är om underlaget ska få sparas för att kontrollera identiteten på personer som ansöker om pass för att förhindra att en person kan få ut pass i olika namn.

Vi tar denna problematik på allvar, och håller på att analysera vilka åtgärder som bör vidtas. Vi har dock ännu inte tagit ställning i frågan, och den måste i vart fall regleras i lag. Det innebär att riksdagen kommer att få ta ställning till om biometrisk information ska få sparas på annan plats än i chipet i passet.

Anf.  55  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag vill bara understryka att jag tycker att förslaget om att man har pass som stämmer överens med bärarens identitet är tacknämligt. Jag tycker att ministerns redovisning var väldigt tillfredsställande.

Anf.  56  HILLEVI LARSSON (s):

Det låter bra, det här. Det har funnits vissa enstaka fall där man inte har haft några fingeravtryck, alltså där det är avfilat på fingertopparna. Hur gör man i de fallen? Har ni diskuterat det? Det är ju ingen större fråga, kanske.

Anf.  57  CARL B HAMILTON (fp):

En fråga som naturligtvis kommer att diskuteras på gator och torg är att ett pass skulle komma att kosta uppåt 400 kr. Har justitieministern några funderingar i den frågan? Det blir ganska dyrt att skaffa sig ett pass. Det kommer naturligtvis att gynna alla dem som vill att man ska resa inom Europa, men det blir faktiskt en ganska politiskt känslig fråga.

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller den fråga som Hillevi Larsson tar upp så får man naturligtvis se till att man har en möjlighet även för dessa personer. Jag vågar inte säga hur det ska se ut i detalj, men detta är en uppgift i sig som förstås kan ha betydelse. Framför allt så får man väl i så fall hitta dispensregler; jag tror inte att det blir några problem. Men det var en intressant frågeställning!

Jag kan inte svara exakt på frågan om kostnaden. Det kommer säkert att bli lite dyrare med tanke på att det tar längre tid att tillverka passen. Det är inte meningen att det bara ska vara staten som ska finansiera kostnaden, utan det ska vara självbärande. Det kommer säkert att bli lite dyrare, men det är självfallet en ambition att det ska bli så billigt som möjligt. Alternativet är att skattepengarna går till det.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det något att säga om de övriga frågorna?

Anf.  60  BEATRICE ASK (m):

Det finns en punkt som heter Trojkamöte med Ryska federationen. Där noterar jag en slutsats i slutet som jag inte gillar. Det står vad man ska diskutera och avtala om, och sedan står det att samarbetet dessutom är av intresse för båda – särskilt för Ryssland. Det gäller en aktionsplan mot organiserad brottslighet och så vidare. Den organiserade brottsligheten i förhållande till Ryssland är nog ett minst lika stort problem för Europa, eftersom det finns en stor bas i Ryssland.

Jag tycker att den här typen av slängar bara försvårar diplomatin. Jag förstår inte vad man menar. Varför skulle det just vara ryssarna som har behov av samarbetet? Det är lite grann av en överattityd som jag inte tror på.

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inga invändningar mot det som Beatrice Ask säger. Det här är ju inte någonting som vi har drivit fram på något sätt.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Ni verkar vara överens – bra! Finns det något att säga och föredra om A-punkterna?

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det föreligger ännu ingen A-punktslista. Vi har dock sammanställt en lista med information om troliga A-punkter, och jag tänkte nämna några ord om två av dessa. I övrigt ber jag att få hänvisa till det skriftliga materialet.

En av de troliga A-punkterna är antagandet av förordningen om gränsbyrån. Vi har äntligen rätat ut de sista frågetecknen och räknar därför med att byrån ska kunna inleda sin verksamhet den 1 maj nästa år. Nu återstår bara att sluta ett avtal med Norge och Island om deras deltagande och att komma överens om var sätet ska ligga. Det sker i särskild ordning, troligen i samband med ett toppmöte. Jag är glad att jag slipper den diskussionen, kan jag tillägga.

En andra trolig punkt är den om rådets rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel. Frågan har diskuterats vid flera tillfällen här i nämnden, och ni känner väl till den. Riksdagen har dessutom godkänt utkastet till rambeslut.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Finns det någon som vill säga något om de övriga frågorna? Då kan vi godkänna punkterna. Vi har nu klarat av dagordningen, om det inte finns något initiativ eller så den här gången. Det gör det tydligen inte, så då tackar vi justitieministern och medarbetarna och önskar en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (Tammerfors II) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  4  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 2

Anf.  5  LEIF BJÖRNLOD (mp) 3

Anf.  6  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 3

Anf.  9  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  10  KARIN GRANBOM (fp) 6

Anf.  11  ALICE ÅSTRÖM (v) 6

Anf.  12  INGVAR SVENSSON (kd) 6

Anf.  13  LEIF BJÖRNLOD (mp) 6

Anf.  14  JAN ANDERSSON (c) 7

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  16  HILLEVI LARSSON (s) 7

Anf.  17  ALICE ÅSTRÖM (v) 7

Anf.  18  LEIF BJÖRNLOD (mp) 8

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  21  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 8

Anf.  22  KARIN GRANBOM (fp) 11

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  24  BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  25  ALICE ÅSTRÖM (v) 11

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  27  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 12

Anf.  28  KARIN GRANBOM (fp) 13

Anf.  29  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 14

Anf.  30  BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 15

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 15

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 15

Anf.  36  ALICE ÅSTRÖM (v) 15

Anf.  37  BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  38  LEIF BJÖRNLOD (mp) 16

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 16

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 17

Anf.  42  BÖRJE VESTLUND (s) 18

Anf.  43  LARS LINDBLAD (m) 18

Anf.  44  LEIF BJÖRNLOD (mp) 19

Anf.  45  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 19

Anf.  46  INGVAR SVENSSON (kd) 20

Anf.  47  Rättssakkunnige LARS WALLINDER 20

Anf.  48  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  55  LEIF BJÖRNLOD (mp) 21

Anf.  56  HILLEVI LARSSON (s) 22

Anf.  57  CARL B HAMILTON (fp) 22

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  60  BEATRICE ASK (m) 22

Anf.  61  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  63  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 23

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 23