Fredagen den 22 oktober 1999

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:7

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (inre marknaden) den 21 juni 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inre marknaden) den 28 oktober 1999 (statssekreterare Yvonne Gustafsson)

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens sammanträde förklaras härmed öppnat. Statssekreterare Yvonne Gustafsson med medarbetare hälsas välkomna hit för samråd inför inremarknadsmötet nästa vecka.

Innan vi går in på det vill jag lämna en förklaring. En del papper har delats ut här på bordet. Dels handlar det om ett papper som kom från rådet den 12 oktober och som vi blivit utlovade att få så fort som möjligt men det kom till nämnden först i går. Dels har vi i dag fått ett fax från Corepersammanträdet. Det gäller alltså WTO-frågor. Jag hoppas att vi när vi kommer till slutet av inremarknadsdagordningen även kan behandla den frågan eftersom det uppenbarligen rör sig om ett samrådsärende som har dykt upp först i dag.

Nu går vi in på själva inremarknadsfrågorna. Vi gör som vanligt. Således lämnar jag ordet till dig, Yvonne Gustafsson. Varsågod!

Anf.  2  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Tack så mycket! Handelsministern har tyvärr inte möjlighet att närvara här i dag. Han kommer inte heller att närvara på inremarknadsmötet nästa vecka.

Jag hade tänkt beröra dagordningspunkten 3 som rör integrering av miljöfrågor och principen om en hållbar utveckling, dagordningspunkten 4 om en strategi för den inre marknaden, dagordningspunkten 5 om den ekonomiska reformprocessen från Cardiffmötet, dagordningspunkten 6 om europeisk standardisering, dagordningspunkten 7 om s.k. ömsesidigt erkännande och dagordningspunkten 9 om upphovsmannarätten.

Först ska jag redovisa vad som hände på inremarknadsrådsmötet den 28 juni.

En av de viktiga frågor som då var uppe gällde uppföljningen av handlingsplanen för den inre marknaden. Kommissionens framställning möttes av allmänt stöd från ministrarna. Resultatet är den strategi för den inre marknaden som kommer upp på torsdag och som jag strax ska återkomma till.

Den 21 juni presenterades en ny version av resultattavlan. Där enades ministrarna om vikten av att lyfta fram konsument- och medborgarperspektivet i framtiden. Från svenskt håll framförde vi önskemål om att det också hädanefter i resultattavlan inkluderas jämförande statistik rörande konsumentpriser.

Frågan om parallellimport var också uppe. Där meddelade kommissionen att man avser att presentera ett underlag. Tanken är att den frågan kommer upp på rådsmötet den 7 december. Den kommer alltså inte upp nu på rådsmötet. När det gäller det här underlaget kommer man att redovisa konsekvenser av tänkbara förändringar av konsumtionsreglerna.

Vid mötet i somras behandlades också en del lagstiftningsfrågor. Det var diskussioner om följerätt och uppköpserbjudande. De ledde inte till någon lösning. Därför finns de nu på dagordningen inför inremarknadsmötet nästa vecka.

Det var också en ganska infekterad debatt om choklad- och kakaodirektivet. Inte heller där blev det någon överenskommelse. Frågan har däremot senare lett till en överenskommelse så nu föreligger en gemensam ståndpunkt på detta område, helt i enlighet med svenska önskemål.

Vi nådde enighet om förordningen om särläkemedel och om åtgärdsprogrammet för tullfrågor. Dessutom antogs rådsslutsatser om turism och sysselsättning.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

För formens skull vill jag fråga om det är någon som har någon fråga med anledning av återrapporten. Det är det inte. Då kan vi gå vidare.

Anf.  4  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag går nu in på inremarknadsrådsmötet nästa vecka och börjar med dagordningspunkten 3 om integrering av miljöskydd och en hållbar utveckling på den inre marknaden. Av EG-fördraget följer att miljö och hållbar utveckling ska integreras i unionens alla verksamhetsområden. Nu har nio olika politikområden pekats ut där vi just arbetar med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling inom respektive verksamhetsområde.

Beslut om att just inremarknadsrådet skulle lämna in en rapport till toppmötet i Helsingfors fattades av Europeiska rådet i Wien 1998. Det är den rapporten som ska antas vid rådsmötet nästa vecka.

Regeringen är nöjd med rapporten vad gäller både upplägg och innehåll. Från den svenska regeringens sida har vi länge drivit frågan om hur man ska stärka kopplingen mellan en hållbar utveckling och miljöfrågor samt en fungerande inre marknad. Man kan säga att vi nu har inlett ett arbete på EU-nivå i den riktningen. Det tycker vi är bra.

Rapporten har också ett bra anslag. Det är ett samlat grepp där just avvägningen mellan miljö samt social och ekonomisk utveckling redovisas. Vi har varit starkt pådrivande i det arbetet och har särskilt understrukit att det gäller att få en så konkret rapport som möjligt. Mycket av det som finns i rapporten svarar egentligen också Sverige för. Det gäller t.ex. att vi börjar med varuområdet och väntar lite med tjänsteområdet. Skälet till det är att vi ska kunna få konkreta resultat snabbare.

En annan fråga som vi har lyft upp och som har varit viktig i det här sammanhanget är frågan om att ha bra standarder. Vi har också varit aktiva när det gäller miljömärkningsfrågor. Offentlig upphandling och statsstöd är också frågor där vi har varit pådrivande för att få med dem i rapporten.

Det är ändå viktigt att markera att det här är första steget mot en strategi för att integrera miljöfrågorna på den inre marknaden. Vi tycker trots allt att det är ett ganska ordentligt kliv som tas i samband med detta.

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har inga frågor. Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att detta är ett mycket viktigt område där vi har kommit på rätt spår. Jag vill här bara skicka med några ledord som vi kristdemokrater tycker är viktiga. Jag vill då lyfta fram försiktighetsprincipen som ju är känd. En tanke här är väl att förorenaren ska betala. Det tycker vi är viktigt att ha med i bilden. Sist men inte minst gäller det tanken på skatteväxling där så är möjligt – alltså en växling från arbete till styrande miljöskatter.

Jag har, som sagt, inga frågor utan ville bara lyfta fram de här tankarna så att de säkert finns med i fortsättningen.

Anf.  6  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller med Holger Gustafsson om att det är viktigt att lyfta fram de olika principerna.

Tyvärr har jag inte hunnit läsa rapporten. Här diskuteras olika instrument. Bl.a. gäller det vid offentlig upphandling. Vad innebär det här? Innebär det t.ex. att man diskuterar möjligheten att ställa miljökrav vid offentlig upphandling och på vilket sätt ska man då kunna göra det?

När det gäller miljömärkningen är jag intresserad av att få veta hur diskussionen förs. Finns i de olika medlemsstaterna inställningen att alla länder ska kunna ha nationell miljömärkning, eller finns det olika syn på detta? Kanske vill man ha miljömärkning på EU-nivå.

Vi i Miljöpartiet har ofta framhållit att vi tycker att det är oerhört viktigt att ha en bättre miljögaranti jämfört med hur det är i dag. Vi tycker att det är mycket viktigt att i ett arbete med integrering av miljöfrågor faktiskt prioritera frågan om att förändra miljögarantin till något bättre jämfört med hur det ser ut i dag.

Anf.  7  KARIN PILSÄTER (fp):

Mycket av det som sagts här kan jag tillstyrka. Speciellt gäller det då att vi driver på om definitionen, dvs. att det är försiktighetsprincipen som ska gälla – inte omvänt, som det alldeles för ofta är.

Jag tänkte fråga lite om utvecklingen av regelverket för offentlig upphandling. Där pågår ju ett stort arbete på bredden. Går det i takt med de här frågorna eller är detta något som man ska försöka få ihop på slutet? Men det kanske inte alltid fungerar så bra då.

Från vår sida tycker vi att det är otroligt viktigt att ha en kraftfullt tillämpad upphandlingsprincip och att det verkligen är fråga om äkta miljökrav – att rätten finns att ställa sådana, inte att de ska sättas upp som ett sätt för att komma runt att man egentligen är ute efter mer protektionistiska rättigheter. Det ska alltså vara tydligt att det är fråga om just miljökrav, inte t.ex. om att gynna lokala företag.

Anf.  8  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

I det här arbetet har man inte riktigt kommit så långt att det är möjligt att nu gå in på konkreta frågeställningar och redovisa ståndpunkter eller ens konkreta förslag vad gäller de olika frågeställningarna. Arbetet har i stället än så länge egentligen handlat om att identifiera och lyfta upp de frågor och områden där vi ska diskutera vidare hur miljöfrågorna ska integreras inom de olika områdena. Det gör att jag inte kan svara på många av de frågor som har ställts om var vi eller andra länder står.

Exempelvis när det gäller offentlig upphandling handlar det alltså om att diskutera hur man kan ställa miljökrav eller integrera frågor om en hållbar miljöutveckling inom området. Hur vi ska göra det och hur den diskussionen kommer att gå är det alldeles för tidigt att nu säga något om. Vad vi har tyckt är viktigt är just att få med t.ex. det här området inom ramen för rapporten. Därmed kan vi ju fortsätta de här diskussionerna.

På samma sätt är det med miljömärkningen. Det gäller alltså att få upp frågan. Nu finns den med i rapporten och nu ska vi diskutera vidare hur vi ska använda detta för att dels förbättra miljön och värna om den hållbara utvecklingen, dels få ett bättre funktionssätt på den inre marknaden. Det handlar ju om att integrera dessa båda saker, och de ska stödja varandra.

Det är också viktigt – där håller jag naturligtvis med – att inte använda detta i protektionistiska syften. Det är en viktig fråga att alltid vara medveten om. Det handlar alltså om att värna miljön och om att samtidigt få ett bättre funktionssätt på marknaden.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt när det gäller rapporten från inremarknadsrådet till Europeiska rådet. Jag finner att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  10  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Sedan tänkte jag ta dagordningspunkterna 4 och 5. De kommer att behandlas samtidigt och går väldigt mycket in i varandra. Det handlar dels om en strategi för den inre marknaden, dels om den ekonomiska reformprocessen från Cardiffmötet.

Strategin om den inre marknaden är mycket omfattande och väldigt bred. Kommissionen kommer nu att presentera ett utkast till strategi för inremarknadsarbetet under de närmaste fem åren. Sedan kommer medlemsstaterna att ges möjlighet att lämna synpunkter på det. Tanken är att strategin ska fastställas vid rådsmötet den 7 december för att därefter förhoppningsvis också behandlas av Europeiska rådet i december i Helsingfors.

I den strategi som nu ligger framför oss fästs stor vikt vid medborgarnas och konsumenternas möjligheter på den inre marknaden. Den frågan har Sverige under lång tid drivit så vi tycker att det här är väldigt bra.

Som jag inledningsvis nämnde har vi föreslagit att en årlig prisjämförelse när det gäller konsumentvaror och tjänster ska inkluderas i resultattavlan för den inre marknaden. Fördelen med det är att vi då gör tydligt vilket urval som finns och vilka priser som gäller. Därmed ska konsumenterna kunna få ett större urval och lägre priser liksom säkrare varor och tjänster. Hela den inre marknaden ska kunna utnyttjas för inköp.

Frågor om att undanröja handelshinder och konkurrensbegränsningar samt om förbättringar av näringslivsklimatet, t.ex. genom regelförenklingar, sätts också högt på dagordningen i kommissionens meddelande.

Strategin för det här inremarknadsarbetet måste ses särskilt i ljuset av samordningen av den ekonomiska politiken där ju Cardiffprocessen om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna är viktig. Tanken är att detta ska mynna ut i de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.

I den årliga cykel som i det här meddelandet dras upp för hela inremarknadsarbetet är det tänkt att inremarknadsrådet ska ge sin input till utformningen av de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Sedan blir det en revidering. Den ska ske beträffande de prioriterade åtgärderna i den slutliga inremarknadsstrategin. Då kommer en avstämning att ske mot vad som sägs i de ekonomiska riktlinjerna. Det ska alltså råda överensstämmelse mellan inremarknadsarbetet och de ekonomiska riktlinjerna. Dessutom ska vi gå i samma riktning i det arbetet.

Regeringen avser att stödja de allmänna linjer som dras upp och som finns i kommissionens meddelande. Vi kommer naturligtvis också att bevaka och delta i utarbetandet av den här viktiga strategin för den inre marknaden.

Anf.  11  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag tycker att det som det redogjorts för är bra så jag har inga synpunkter i de delarna. Snarare gäller det den elektroniska handeln och den inre marknaden. Prisjämförelser skärper utan tvivel konkurrenstrycket. Vi ser nu att det börjar komma sökmotorer på den elektroniska marknaden. Det börjar pratas om att man direkt ska kunna skanna vad som finns i fråga om priser och ett antal andra saker. Vad görs på detta område?

I och med att Sverige nu av amerikanska utredare rankats som det mest IT-mogna landet i Europa vad gäller e-commerce, tätt följt av övriga nordiska länder, blir frågan: Vad gör vi nu i Sverige för att ta till vara detta område när det gäller inremarknadsutvecklingen? Mervärdesskatten kan ju komma att döda detta för Sverige och närmast bli en belastning när det borde vara en möjlighet.

Anf.  12  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag kan bara återigen understryka betydelsen av att hela den inre marknaden kan utnyttjas. Det gäller då för alla konsumenter. Det är alldeles självklart att det kommer att innebära en press. Marknaderna får ett ökat produktivitetstryck. Det blir bättre och billigare varor för de svenska konsumenterna.

Jag tror också att elektronisk handel är en viktig del av de här ökade möjligheterna. Den frågan diskuteras just nu i många olika forum – inom EU och OECD och i den transatlantiska dialogen. Här handlar det om att gemensamt komma fram till vilka regler som ska gälla. Jag håller också med om att det är ett brådskande arbete, men detta sker på olika sätt. Den svenska regeringen är oerhört angelägen om att vi kommer fram till gemensamma regler på området.

Anf.  13  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Den elektroniska handeln är väl det som i konsumenthänseende framför allt kommer att vara cross-handeln i Europa i och med att den enskilde konsumenten kan handla på ett helt annat sätt än via fysisk handel. Därför menar jag att det finns betydande svenska, nationella, intressen att ta till vara som snabbt kan förvandlas till negativa belastningar om detta inte löses. Det här kan naturligtvis lösas ensidigt från Sverige genom en skatteanpassning eller genom att man hittar någon form av internationell formel för detta som mycket väl kan innebära en skatteharmonisering eller skatteanpassning i Sverige; detta för att kunna dra nytta av det som så mödosamt byggts upp och som för närvarande är en så viktig del i den svenska ekonomiska motorn. Jag efterlyser således ett mycket kraftigt svenskt agerande för att nå de resultaten.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi kan konstatera att de här båda ärendena handlar om ett utbyte av synpunkter och att de ska behandlas på ett senare rådsmöte då beslut ska tas. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i dessa båda ärenden.

Anf.  15  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Sedan gäller det dagordningspunkten 6 om europeisk standardisering. Det handlar om ett antagande av en rådsresolution.

EU har på ett väldigt bra och framgångsrikt sätt använt sig av standardiseringen i inremarknadsarbetet när det gäller skydd av liv och hälsa. Direktiv på det området antas med den s.k. nya metoden. Det innebär att direktiven egentligen bara fastställer väsentliga krav som en produkt ska uppfylla för att hälsa, liv och miljö ska skyddas. Sedan överlåter man på de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade och frivilliga standarder där de närmare tekniska specifikationerna för produkterna anges.

I den resolutionstext som vi nu har framför oss klargörs att standardiseringen är en i grunden frivillig verksamhet där alla som kan och vill medverka får göra det, på bra och rimliga villkor. De standarder som arbetet resulterar i är helt frivilliga dokument.

Föreliggande resolutionstext tycker vi bidrar till att ytterligare klarlägga standardiseringens roll och även samspelet mellan standardisering och myndigheter. Vi tycker att detta är en bra resolution och välkomnar den.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  17  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Sedan har vi dagordningspunkten 7 om s.k. ömsesidigt erkännande. Principen innebär att om en vara är lagligen marknadsförd i en medlemsstat ska den få marknadsföras också i en annan medlemsstat utan problem, om inte särskilda eller erkända undantag kan åberopas. Den här principen är väldigt viktig för den fria varucirkulationen. I synnerhet är den viktig för små och medelstora företag som ska slippa tillverka produkter med olika utformning för olika nationella marknader. Därmed är principen också viktig för den europeiska konkurrenskraften.

Problemet med ömsesidigt erkännande lyfts fram i handlingsplanen för den inre marknaden. I mars 1998 antogs rådsslutsatser om att man skulle försöka få en förbättrad tillämpning av den här principen. Kommissionen lämnade i somras till rådet ett meddelande om ömsesidigt erkännande och den första rapporten om tillämpningen av principen. Det är tänkt att sådan rapportering ska ske vartannat år. Det innebär att frågan kommer upp i rådet igen efter Sveriges ordförandeskap.

Det som nu är aktuellt är ett antagande av en resolution som utarbetats mot bakgrund av kommissionens meddelande. Det nya i den här resolutionen i förhållande till tidigare är att även tjänsteområdet nu behandlas och att därmed också ömsesidigt erkännande av examensbevis ingår.

Resolutionstexten pekar ut medlemsstaternas roll för genomförande av principen i praktisk tillämpning och de ekonomiska aktörernas roll när det gäller att se till att få de här produkterna accepterade.

Kommissionen har en övervakande funktion och ska fortsätta att samla in data från företag och enskilda och från medlemsländer för att ta reda på var problemen är mest kännbara och vad gemenskapen kan och ska göra åt dem. Både medlemsstaterna och kommissionen har ansvar för att information till företag och myndigheter fungerar när det gäller den här principen.

Vi har för avsikt att stödja resolutionen och tycker att det är av oerhört stor vikt att denna princip fungerar och att vi, om den inte fungerar, får reda på orsakerna och kan vidta lämpliga åtgärder.

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det finns ett gott syfte, nämligen att få bort handelshinder. Men samtidigt har det ju tidigare funnits en rädsla för att få in varor med tillsatser och annat som konsumenterna inte vill ha. Anser ni att man klarar balansen i detta så att vi inte får in varor med tillsatser som vi inte vill ha i våra varor?

Anf.  19  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Här handlar det om varor som är godkända i Sverige eller i ett annat EU-land ska kunna cirkulera fritt, såvida det inte finns särskilda undantag i något enskilt land; så kan det ju vara på några områden.

Några fall har varit uppe där man har stängt möjligheten att cirkulera varor. Jag tänker t.ex. på galna ko-sjukan och den engelska köttexporten. Kanske kan man tänka sig att det kommer annat sådant men i den typen av frågor fattas enskilda beslut.

För övrigt tror jag att de frågor som du tänker på snarast handlar om import från tredje land, inte från EU-länder. Det kan gälla GMO exempelvis. Då är det fråga om den amerikanska exporten och i det sammanhanget handlar det egentligen inte om den här frågan.

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill peka på något som vi i Miljöpartiet tidigare talat om. Principen bakom den här resolutionen är ju att man inte ska kunna ställa högre egna krav på t.ex. miljö, hälsa och livsmedel. Principen som sådan stöder vi inte. Vi tycker att det är bra att man nationellt kan ställa krav på miljö och hälsa.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  22  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Sedan gäller det dagordningspunkten 9 om följerätten. Detta förslag har funnits med på dagordningen tidigare; det har varit uppe vid två tidigare inremarknadsråd. Nämnden har också tidigare fått information om detta.

Avsikten har hela tiden varit att nå en gemensam ståndpunkt i rådet om följerätten men beslutet har skjutits upp på initiativ av Storbritannien som, tillsammans med några andra länder, hela tiden har varit emot förslaget. Nu är det alltså återigen på dagordningen, och avsikten är att nå en gemensam ståndpunkt.

Att vissa länder helt saknar regler och att reglerna om följerätt skiljer sig åt bland länderna påverkar i hög grad valet vad gäller försäljningsort. Särskilt konst i de högre prisklasserna tenderar man att sälja på ställen där ersättningen är låg eller där rätt till ersättning för konstnärerna saknas.

För svensk del har de huvudsakliga målen för de här förhandlingarna varit att se till att gällande svenska ersättningsnivåer kan bibehållas liksom att också brukskonst omfattas av följerättsersättningen och att gällande svensk miniminivå för när ersättning ska börja utgå får behållas inom Sverige. De mål som vi har här är tillgodosedda i det förslag som ligger.

Vi vidhåller vår tidigare ståndpunkt. Vi är för direktivet. Samtidigt har, som jag tidigare nämnde, flera medlemsstater svårigheter med direktivet. Vi anser från svensk sida att det är angeläget att så långt som möjligt överväga olika förslag som kan komma och också vara öppna för lösningar som kan vara acceptabla för andra medlemsländer. Vi ser att vi har ett utrymme för ytterligare kompromisser, vilket naturligtvis inte innebär att vi tänker äventyra de nämnda svenska målen.

Anf.  23  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Vi vidhåller vår tidigare ståndpunkt. Vi är inte anhängare av den här principen och har ingenting emot att Storbritannien fortsätter att blockera.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag har inga ytterligare talare antecknade. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Jag har en fråga. Ärende 10 har vi behandlat tidigare vid något tillfälle har jag för mig och då ställt oss bakom regeringens ståndpunkt. Jag förstår att regeringen har samma ståndpunkt som förra gången. Bedömer ni det som att det kommer att bli beslut i den här frågan?

Anf.  25  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

När det gäller dagordningspunkt 10 handlar det om en enskild specifik fråga. Det gäller övervakningsmyndigheten i Gibraltar. Det är en väldigt marginell fråga i sammanhanget, men det har gjort att man inte har kunnat komma fram till en gemensam ståndpunkt i denna fråga.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom själva dagordningen för inremarknadsrådet. Jag skulle vilja återgå till det jag tog upp inledningsvis. Det gäller inför WTO-förhandlingar. Där hade vi vid förra tillfället handelsministern här och gick igenom dagordningen. Sedan har det, vad vi har sett, kommit ut ett papper från rådssekretariatet. Jag beklagar bara att vi har fått det så sent. Vi måste försöka hitta någon process där handlingarna omedelbart kan bli översända till oss.

Sedan har vi i dag fått ett fax där ordförandeskapet har redovisat en kompromiss man i går tydligen har kommit fram till i Coreper. Den kompromissen vill man ska antas på nästkommande ministerrådsmöte, som tydligen är fiskeriministrarna. Är det någon som har någonting emot det ska man, såvitt jag förstår det, anmäla synpunkter redan i dag.

Jag vill lämna över ordet till dig och höra dina kommentarer till detta och vad den svenska ståndpunkten är nu med tanke på det kompromissförslag som har uppnåtts i Coreper.

Anf.  27  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Det är två frågor som har diskuterats som det nu föreligger kompromissförslag om. Den ena frågan är kulturell mångfald. Det är en fråga som fransmännen har drivit hela tiden. Egentligen vill man undanta hela den audiovisuella sektorn från WTO-förhandlingar. Nu finns det ett kompromissförslag framme som vi från svensk sida tolkar som att det inte innebär att vi helt undantar den sektorn utan att den kan bli föremål för förhandlingar. Därmed skulle vi kunna acceptera det kompromissförslaget.

Den andra frågan handlar om arbetsvillkor. Där har Sverige, och för den delen de flesta andra EU-länder, drivit frågan att vi skulle ha en arbetsgrupp med syfte att analysera frågan om arbetsvillkor och öppna marknader eller handel. Där har det i första hand varit tyskarna som inte velat gå med på det. Det har varit många diskussioner kring detta. Det har också rört benämningen på gruppen - arbetsgrupp för arbetsvillkor eller någon annan form av sammanslutning.

Det viktiga från svenska utgångspunkter har varit att det är ett arbete som ska ske på reguljär basis, alltså inte bara en engångsföreteelse och att det ska vara ett analytiskt arbete som sker. Det har inte varit så viktigt för oss att kalla det just för arbetsgrupp. Nu finns det också en skrivning som just tar sikte på detta med forum, ett working forum. För oss är det tillräckligt bra. Det innebär egentligen att vi på arbetsvillkorsområdet har åstadkommit det vi vill.

Det gäller alltså de två frågorna, kulturell mångfald och arbetsvillkor. Det är också en liten förändring som gäller TRIPS-frågorna, ser jag här, som jag inte är riktigt säker på hur viktiga de här. Det är fråga om det ska stå should eller could. Enligt min information är det något som vi kan acceptera. Coreperinstruktioner ska gå i dag klockan 15.00.

Sammantaget när det gäller dessa tre frågor är den svenska positionen att vi kan acceptera de förslag som nu ligger. Jag vill också säga att jag är ledsen att jag inte var alldeles förberedd på den här frågan.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Det var bra att du fick redogöra för det. Jag tror att statssekreteraren som har fiskerifrågor skulle ha svårigheter att klara ut detta med oss.

Anf.  29  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vi har diskuterat detta vid flera tillfällen. Egentligen har inte så mycket hänt ens sedan det senaste tillfället. Det är samma tre frågor som är på tapeten igen, tror jag. När det gäller de två första anmärkte jag redan förra gången att vad det handlar om här är tyvärr att man håller på att förhandla om positioner som innebär att man drar i protektionistisk riktning.

När det gäller cultural diversity är det fransmännen som vill förhindra sina medborgare att se på annat än franska TV-program. På den andra punkten är det industriländer, däribland Sverige, som vill sätta upp regler för arbetsvillkor som vi vet att bl.a. u-länderna ser som intrång i deras möjligheter att fritt handla på världsmarknaden.

Nu har inte mycket hänt i dessa avseenden heller. Man kan ha sina funderingar kring vad det syftar till. Jag sade redan förra gången att vi kan finna oss i det forum som ska syssla med arbetsvillkor. Där är ordalydelsen alldeles densamma i det senaste papperet som vi har fått i dag, Note from the Presidency to Delegations.

När det gäller cultural diversity kan jag egentligen inte se någon annan ändring än att man vänder på formuleringen. I den gamla började man med att man underströk den särskilda betydelse som kulturell mångfald har. Sedan talade man om vad detta kunde betyda i de kommande WTO-förhandlingarna. Nu vänder man på det och börjar att prata om att de kommande WTO-förhandlingarna i stället ska syfta till kulturell mångfald. Finns det någon annan skillnad, ni som har penetrerat detta närmare? Är det en förflyttning i fransk riktning? I så fall är det att beklaga, men jag har svårt att utläsa det.

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har tre frågor. Först undrar jag om den nya draft conclusions som låg på vårt bord i dag innebär förändringar jämfört med den gamla versionen. Det har man inte haft tid att läsa och jämföra. Eller är det bara detta papper med de tre punkterna? Det är väldigt viktigt att vi i EU-nämnden får tillgång till materialet i god tid så att vi verkligen kan studera papperen.

Sedan vill jag också påpeka en sak som jag själv har missat, men som jag tror är väldigt enkel att missa. Vi i EU-nämnden får väldigt mycket information. Om man ser på draft conclusions står det under punkt 11: The Council endorsed the content of all these contributions and confirmed that these constitute together with the Council conclusions the EU position. Där hänvisar man till 13 dokument som EU-kommissionen har skrivit och lämnat till WTO.

De 13 dokumenten ringde jag och bad om i går på departementet. Jag har inte hunnit gå igenom alla 13. Jag upptäckte att det finns skiljaktigheter i åtminstone ett av dokumenten till vad som har framkommit här i EU-nämnden. Det gäller bl.a. frågan om TRIPS, patentfrågorna.

Där har jag tidigare bl.a. frågat statssekreteraren om det är så att de länder som har behov av att inte implementera TRIPS på en gång skulle kunna få undantag eller få det uppskjutet en tid. Då sade Yvonne Gustafsson här: Vi får se från land till land, från situation till situation. Det var någonting sådant. Det är ett svar som man i och för sig kan tolka på olika sätt. Men det har ändå gett indikationer på att Sveriges hållning är att man ska ha en viss öppenhet för dessa länder.

Jag hänvisade då till just EU-kommissionens papper, som jag vet att EU-kommissionen tog fram vid WTO i somras, där det bl.a. står under punkt 3: There should therefore be no question in future negotiations of lowering of standards or granting of further transitional periods. Det står i det papper som heter 1-9-3 (WT/GC/W) som just handlar om TRIPS. Där säger man att man inte ska ha något förhandlingsutrymme för vissa utvecklingsländer att ha en förlängd implementeringstid av TRIPS.

Då blir jag lite frågande. När man säger att det som ska vara EU:s mandat också ska bygga på 13 arbetsdokument som kommissionen har gett ut tycker jag det vore väldigt bra om man från UD faktiskt kan ge oss dessa dokument före beslut. Jag tycker att det är lite beklagligt att vi själva måste ta fram de dokumenten. Vi har inte de resurserna och de möjligheterna att jobba på det viset. Det tycker jag framöver måste bifogas av UD självt.

Jag vet att bl.a. Diakonia och Forum Syd, som också har upptäckt detta, anser att det är olyckligt att inte heller de har haft tillgång till de här dokumenten och fått dem så att de har kunnat se vad EU-mandaten är. Det är de papper som finns i den här högen. Det skiljer sig lite grann från de mer generella draft conclusions.

Som tredje fråga undrar jag: Vad är som gäller för TRIPS?

Anf.  31  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag börjar med Lars Tobissons frågor. Vi tycker att arbetsvillkor är en viktig fråga. Vi tror oss veta att det finns ett positivt samband mellan öppenhet, handel och förbättrade arbetsvillkor. Vi tycker att det är bra om vi också genom öppenhet och handel kan medverka till att de grundläggande arbetsvillkoren förbättras. Det finns inga protektionistiska utgångspunkter i den svenska ståndpunkten om detta.

När det gäller kulturell mångfald tolkar vi den nya skrivningen som att det inte är i fransk riktning utan i övriga länders riktning, trots allt. Det är den tolkning vi gör. Det är därför som vi säger oss att vi kan acceptera den skrivningen. Vi tolkar det som att det inte är uteslutet att dessa frågor ska kunna vara ett förhandlingsområde. Det är det som har varit vår ståndpunkt och vår viktiga fråga.

När det gäller Yvonne Ruwaidas frågor är det självklart att riksdagen och EU-nämnden ska ha tillgång till dokumenten. Jag är den första att beklaga att ni inte får det. Jag ska omedelbart se vad som har hänt med de papper som du har efterfrågat och varför du t.ex. inte har fått dem tillhanda. Det är självklart. Samtidigt går den här processen väldigt fort från och till. Det kan vara svårt att helt enkelt praktiskt hinna med både att vi får dokumenten och att sedan distribuera dem i tid. Vi ska naturligtvis göra allt vad vi kan för att ni ska få tillgång till alla dokument.

Jag vill också i det sammanhanget säga att vi har haft en beredningsprocess inför WTO som har varit väldigt öppen och transparent där alla intressenter har deltagit. De har inte bara fått möjlighet att delta utan har också deltagit, vilket har varit väldigt värdefullt för oss och också för de olika intressenterna. Där har suttit i vår referensgrupp representanter för näringslivet, de fackliga organisationerna, Forum Syd, Diakonia och alla andra intresseorganisationer. Jag tycker att det har varit en väldigt öppen och bra beredning. Jag hoppas också att de som har deltagit anser det. Vi har haft särskilda möten om olika frågeställningar. Det har vi nu hela tiden successivt.

När det gäller TRIPS är den svenska positionen att vi inte vill ha någon ny förhandling eller öppna upp generellt i TRIPS. Däremot gäller fortfarande att vi anser att man måste ha en pragmatisk inställning. Om ett visst land har stora problem måste man kunna titta på det landet och se om man ska skjuta på reglerna för implementering eller om man kan vidta några andra åtgärder t.ex. med tekniskt bistånd som gör att man ändå kan implementera enligt den tidsplan som gäller. Det är den svenska hållningen.

Anf.  32  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är bra att man kan säga att det i fråga om kulturell mångfald går i rätt riktning. Jag måste säga att nyansen är hårfin. Det kan ju vara så ibland att man för att komma vidare träffar en kompromiss som inte innebär något annat i realiteten än att man vänder på formuleringen, och så får alla vara nöjda med detta och gå vidare.

Man kan säga om både kulturell mångfald och arbetsvillkorets hantering – om det ska vara en arbetsgrupp, någonting man kallar för samtalsforum eller vad det är – att det är småsaker som egentligen inte borde skapa så mycket problem. Bekymret är att de är symboler för någonting och kan tas till intäkt av andra för att motsätta sig det som vi i Sverige och i hela EU strävar efter, att få en bred förhandlingsrunda.

Om USA vill tolka skrivningen om kulturell mångfald, och den position som vi av den anledningen tvingas inta, som en restriktion på vad vi är beredda att diskutera i förhandlingarna kan ju de, som har varit mer tveksamma till att ha en stor bredd på rundan, komma dragandes med andra saker som de heller inte vill diskutera.

På samma sätt är det när man talar om att man ska gå in på förfarandet vad gäller arbetsvillkor. Det är någonting som tillgodoser USA. Det har drivits hårt av de amerikanska fackföreningarna. Men det möter motstånd i u-länderna. De i sin tur kan hävda att de inte vill släppa till en bred förhandlingsrunda utan nöja sig med implementeringen av Uruguayrundans resultat, därför att man här från i-ländernas sida argumenterar för att man ska åtminstone diskutera arbetsvillkor som de ser som ett hinder för deras möjligheter att hävda sig på marknaden.

Det är dessa oroväckande tendenser mer än de enskilda sakfrågorna som jag tror är belastningen för EU:s del i strävan att få i gång en bred förhandlingsrunda.

Anf.  33  YVONNE RUWAIDA (mp):

Yvonne Gustafsson redogjorde här för den svenska hållningen när det gäller TRIPS. Även om jag kan tycka att det vore bra om Sverige gick längre än så är det ändå bra att Sverige har den hållningen. Men det tydliggörs inte vad som är EU:s hållning utifrån arbetspapperet, som är kommissionens, när det gäller TRIPS. Det står nu i draft conclusions i senaste versionen att det här arbetsdokumentet ger EU mandat. Där står det att man inte ska kunna ha flexibilitet.

Anf.  34  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag har också samma följdfråga. Hur kommer svenska regeringen att hantera sin ståndpunkt gentemot överenskommelser som förväntas ske?

Anf.  35  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

Jag förstod inte riktigt den sista frågan.

Anf.  36  ÅSA TORSTENSSON (c):

Min följdfråga gäller TRIPS. Statssekreteraren har beskrivit den svenska ståndpunkten. Då vill jag veta: Hur kommer den svenska ståndpunkten att bli bemött när det gäller en överenskommelse, och hur kommer man att hantera den svenska ståndpunkten fortsättningsvis?

Anf.  37  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON:

När jag tittar igenom det material som låg på era bänkar tycker jag inte att det är någonting i den här positionen som motsäger den svenska. Att vi inte är intresserade av att förhandla om TRIPS-avtalet är också den svenska positionen. Att man i enskilda fall måste ha en pragmatisk inställning är inte redovisat här. Men det är ändå den svenska positionen. Det blir en fråga som vi naturligtvis får ta upp i de fall enskilda länder anmäler problem. Då får vi diskutera det. Men det är inte det som är den generella ståndpunkten.

Där kommer Sverige förstås att försöka bedöma behovet av åtgärder. Det kan t.ex. handla om att man helt enkelt behöver ha bistånd för att genomföra TRIPS eller det kan också vara så stora svårigheter att man t.o.m. behöver förskjuta implementeringen. Men det är inte givet att det är den första åtgärden som man behöver vidta.

Det vi säger är att vi naturligtvis måste vara öppna för att diskutera den typen av problem med olika länder som kan ta upp de frågorna.

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det är bra att Sverige har den hållningen. När man ser på draft conclusions står det någonting om TRIPS under punkt 11 h. Där framgår det inte att man ska vara så hård. Men det framgår i det dokument som man hänvisar till i en fotnot, som är ett arbetspapper från EU-kommissionen. Det ska utgöra, enligt draft conclusions, EU:s mandat i WTO.

Där har man en mer strikt hållning. Den hållningen har kommissionen tidigare drivit i WTO. Jag hoppas att Sverige kan framhålla den linje som man har redogjort för här.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi har kommit fram till ett slut i den här diskussionen. Vi har behandlat detta vid ett tidigare nämndmöte. Vi har tagit del av resultatet av rådsmötet som var tidigare och sedan den diskussion som har varit i Coreper. Regeringen har redovisat sin ståndpunkt kring de tre föreslagna förändringarna. Jag tolkar det som att det finns en majoritet bakom regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna inför WTO-mötet i Seattle.

Då är vi klara för dagen med samrådet med er från UD.

2 §  Rapport från ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 10 juni 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 26 oktober 1999 (statssekreterare Per-Göran Öjeheim)

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi förhandlingarna. Jag hälsar statssekreterare Per-Göran Öjeheim med medarbetare välkommen hit. Du ska samråda med oss inför ministerrådsmötet om fiskefrågor, som äger rum nästa vecka. Du ska även ge en kort återrapport från det möte som hölls om fiskerifrågorna i juni månad. Varsågod!

Anf.  41  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack så mycket. Först vill jag när det gäller mötet den 10 juni säga att man diskuterade de strukturfrågor som kommer att diskuteras också på nästa ministerrådsmöte. Det blev alltså inget beslut. Det fanns ett kompromissförslag som drogs tillbaka under kvällen eller natten där nere. Det är fortfarande en helt öppen fråga. Det enda beslut som fattades var ett beslut om tilldelning av TAC-kvoter när det gäller blåvitling, haj och nordhavsräkor. Man höjde några tusen ton. Det var det enda beslut som fattades. Det är det enda som finns att säga från det mötet.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Tack! Det verkar inte vara någon som begär ordet med anledning av det. Då kan vi gå in på det som ska avhandlas nästa vecka. Varsågod!

Anf.  43  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack! Den information vi har tyder på att det inte heller vid detta ministerrådsmöte kommer att fattas några beslut utan att det blir diskussion. Det finns i och för sig en strävan från kommissionen att försöka komma fram till beslut, men det verkar inte som om det skulle vara möjligt.

Jag hörde att ni som väl var diskuterade WTO-förhandlingarna och mandaten innan jag kom. Jag måste erkänna att vi inte visste om att den frågan skulle komma upp på fiskerådet. På själva fiskerådet kommer det upp förslag till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Tanken med detta är att ge producentorganisationerna mer inflytande över fiskets bedrivande för att minska återtaget av fisk. Man ska ha fångstplaner och ta ett större ansvar för avsättningen av fisken, bl.a. Det är en fråga som har varit uppe tidigare – både den 30 mars och den 10 juni.

När det gäller den svenska ståndpunkten är det två saker som vi tycker är bra. Det är dels att det är fråga om märkning av fisk, dels att de autonoma tullkvoterna byts ut mot suspensioner, vilket gör att man i stället för att få trappsteg när det gäller nivån på tullarna får en jämn nivå som gör att marknaden bättre kan veta vilka summor som ligger fast för fångsten.

Grunden är produktions- och marknadsanpassning. Man ska upprätta fångstplaner och anpassa utbudet till efterfrågan. Man ska få ersättning i fem år för detta. Just denna del är vi negativa till från svensk sida, bl.a. därför att vi tycker att det får budgetkonsekvenser som inte är positiva. Man betalar för någonting som kommer att ha ganska liten effekt, vilket vi inte tycker är bra.

Det system som man vill införa kommer inte heller att ha någon egentlig effekt på återtagen. Det blir mycket administration. Återtagandestödet kommer ändå att minska genom att det finns en särskild punkt om återtagande. Man vill sänka återtagandet från 14 till högst 8 % av den årliga infiskningen.

Vi tycker i och för sig att det är bra att man sänker, men vi tycker att man skulle ha en något långsammare utfasningstakt. Kommissionen föreslår en sänkning från 14 till 8 %. Vi tycker att man ska fasa ut återtagandet i något långsammare takt. Den förhandlingsposition vi har är att man ska sänka till 10 % av den årliga infiskningen.

Vad beträffar återtagande för förädling kan jag säga att det bl.a. gäller ett definitivt återtagande. Det är det som vi använder i Sverige. Det är framför allt de mindre fiskebåtarna som använder detta återtagande. De stora fiskebåtarna är inte med. De kan utjämna sina fångster själva, och de vill alltså inte betala den avgift det kostar att vara med. Det är de mindre fiskebåtarna som är med.

När det sedan gäller återtagande för förädling kan jag säga att man vill att denna ska öka från 6 till 20 %. Vi tycker att också det är ganska dåligt. Det är delvis av budgetskäl. Det kostar pengar, som vi inte tycker är bra. Vi tror att vi riskerar att skapa störningar på färskmarknaden. Tanken är att man tar in fisk för förädling, fryser ned den och lägger den åt sidan för att kunna föra ut den på marknaderna vid ett senare tillfälle. Vi menar att den fisken kommer att konkurrera med den färska produkten. Det stöd som finns i dag har använts i mycket liten omfattning. Det var alltså återtagandet.

Sedan kommer handel med tredje land upp. Som jag sade tycker vi att det är bra att man byter ut de autonoma tullkvoterna mot suspension. Vi anser att man samtidigt bör se över alla regler som finns när det gäller handel med tredje land och att alla de produkter som omfattas av autonoma tullkvoter ska bli föremål för suspensionen. Det gäller för svensk del särskilt den beredda sillen, som vi importerar från Norge. Det är viktigt för oss att den kommer med i detta system.

Anf.  44  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Eftersom dessa frågor kommer tillbaka så många gånger innan det fattas beslut kan det hända att det blir en del upprepningar också från vår sida. Det går några månader emellan gångerna, och någon har kanske till äventyrs glömt vad man sade förra gången.

Som huvudprincip – det har vi sagt tidigare – borde man diskutera om det över huvud taget behövs fler marknadsregleringar och mer styrning än vad som redan finns i form av de regleringar av fångstmängderna som vi har. Det beror i sin tur på vad de biologiska förutsättningarna tillåter. Vi är alldeles överens om att vi måste reglera fångsterna länderna emellan för att vårda bestånden.

Förs det någon diskussion om en rejäl marknadsavreglering, bortsett från de regler som behöver finnas när det gäller fångster? Jag tycker att det finns behov av det. När man nu hör föredragningen, som är betydligt mer komplicerad än det material som vi har på bordet i dag, ställer man sig frågan i ännu större utsträckning. Om jag har läst rätt förutsätter alla dessa regleringar och stöd en producentorganisation. Stöden går enbart genom producentorganisationerna, som i sin tur tvingar näringen att binda sig i en producentorganisation om den ska få del av stöden. Det är förvisso inget fritt näringsutövande och ingen fri marknad.

Anf.  45  GUDRUN LINDVALL (mp):

Att EU är fullt av olika regleringar vet vi. Jag tycker också att återtagssystemet känns lite märkligt. Man har ett system som dels är byråkratiskt och krångligt, dels inte på något sätt tar hänsyn till den biologi som man utnyttjar i havet. Man kan se att det finns en hel del störningar.

Jag tycker egentligen att denna typ av system just för fisket borde ha vissa biologiska förtecken. Man borde titta på vilka arter man tar upp och vilken ekologisk balans man har i haven. Det känns som ett väldigt gammaldags system. Kan Sverige inte hitta ett sätt att få in någon sorts ekologisk hållbarhet även i detta system?

Anf.  46  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill ställa en fråga när det gäller själva hanteringen, dvs. den infrysning av fisk som sker för att man sedan ska kunna släppa ut den på marknaden. Jag inser att tanken är att man ska jämna ut utbudet i förhållande till efterfrågan.

I vilket led sker den infrysningen? Är det fiskarna som gör det var för sig, eller är det en intresseorganisation som i stor skala ska jämna ut marknaden? Hur är det tänkt? Var kommer det ekonomiska stödet in i sammanhanget?

Anf.  47  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

När det gäller den första frågan, om vi kan se någon avreglering framför oss, måste jag erkänna att vi tyvärr inte riktigt gör det. Här finns en kraftig reglering. Vi håller på själva inom departementet med att försöka genomföra ett arbete för att se vilka vägar man kan gå. Det gäller att ta ett lite större grepp på detta. Sett i ett EU-perspektiv finns inga tendenser till att ta bort regleringarna.

När det sedan gäller biologiska förtecken kan jag säga att hela fiskeripolitiken i och för sig bygger på biologiska förtecken. Du har beståndsuppskattningar. Du arbetar med havsbiologer, osv., för att försöka bedöma hur mycket man kan ta upp ur havet. Det har visat sig att det inte är så helt lätt. Det finns väldigt olika uppfattningar bland fiskare och biologer, inte minst, om hur mycket havet tål. Visst finns det biologiska förtecken, och visst får de större och större inflytande när det gäller hur mycket man tar upp. Det tror jag att man kan säga. Vi är lite grann på väg, i alla fall.

När det gäller att jämna ut utbud och efterfrågan kan jag säga att systemet inte kommer till främst för att tillgodose konsumenternas behov av produkter. Det är mer för att hålla uppe priset för producenterna. Det är alltså producentorganisationen som kommer att frysa in och hantera fisken, och som också kommer att få det stöd som finns.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Tack! Det är en riktlinjedebatt som ska äga rum. Det är ett gammalt ärende. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då kan vi gå vidare. Varsågod!

Anf.  49  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack! Nästa punkt gäller förslag till rådets förordning om föreskrifter och villkor för strukturåtgärder inom fiskesektorn. Det gäller kommande programperiod, från år 2000 till 2006. Det har också varit uppe ett par gånger tidigare och diskuterats. Det var alltså på denna punkt som det fanns kompromissförslag senast, som fick dras tillbaka på kvällen.

Det är regler som talar om vilka åtgärder som är stödberättigade samt vilka stöd som olika verksamhetsgrenar ska få. Det gäller bl.a. fiskeflottan, vattenbruket och beredningsindustrin.

Det finns sedan i början av oktober ett kompromissförslag när det gäller de flottrelaterade delarna. Kommissionens förslag gäller ett flerårigt utvecklingsprogram för fiskeflottan. Man vill också att det ska vara en relation på 1–1,3 när det gäller att bygga nya båtar. Den som vill bygga en båt som har 100 % kapacitet måste ta bort 130 %. Man vill dra bort mer än vad som byggs nytt.

Det tycker vi är lite tveksamt. Det finns ett flerårigt utvecklingsprogram för fiskeflottan, där det talas om en reduktion av kapaciteten under flera år. Om man uppfyller det kravet varje år, och gör det inom det segment som man vill bygga nytt, tycker vi inte att det ska införas ytterligare en regel som drar ned kapaciteten. Om man håller sig inom det program som finns bör man klara det.

Vi tycker också att utsättningar av framför allt ål ska bli stödberättigade. Vi tycker att den regel som finns om att det bara är 30 år gamla fartyg som får moderniseras är dålig, eftersom vi i Sverige har en ganska gammal flotta. Jag tror att medelåldern är 38 år på fartygen i Sverige. Vi har ganska välskötta fartyg i Sverige. Vi tycker att det är synd om man inte ska kunna få stöd för att exempelvis förbättra kvaliteten på dessa fartyg, och inte bara ägna sig åt sjösäkerhetsfrågor. Vi tycker att vi har lyckats bevara vår flotta på ett sätt som inte bör vara till nackdel för oss.

Vi tycker också att det yrkesmässiga insjöfisket ska inkluderas i dessa åtgärder. Vi har fått ett uttalande från rådet om att det ska vara på det sättet. Vi räknar med att det kommer att stå kvar.

Alla dessa åtgärder – vi kan titta på insjöfiske och på att utsättningar ska vara stödberättigade – gäller någon form av regionalt stöd. Det kustnära fisket och insjöfisket får del av detta. Vi har ett ganska omfattande insjöfiske och även rätt många arbetstillfällen och rätt mycket verksamhet runt detta. Vi betraktar det som ett regionalstöd som det är väldigt viktigt att kunna bibehålla, så att vi kan ha folk och fiskare kvar i kustlandskapet och vid insjöarna.

Anf.  50  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Den principiella invändningen blir naturligtvis densamma vad gäller detta ärende som vad gäller det förra: Ska unionen lägga sig i hur medlemsländerna förvaltar de kvoter som de har förhandlat sig till? Nu har vi detta system, och då är det klart att det är legalt att vi ser till att få tillbaks vår andel av det vi har betalat in, även om jag tror att utbytet inte blir 100 %. Det försvinner pengar på vägen.

Min fråga är följande. Jag har underrättat mig om att vi får tillbaks 50–60 miljoner euro under denna period. På vilket sätt resonerar ni på departementet med näringen om hur de ska användas, och vad tycker näringen? Är den och ni överens om detta?

Anf.  51  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det handlar om utsättningen. Vi sätter ut ungefär 2,5 miljoner laxar. Man kan diskutera om det är det bästa sättet att hjälpa den vilda laxen. Vi kan se att de odlade laxarna börjar bli så pass många att de t.o.m. går upp i vildlaxälvarna. Man kan se att andra åtgärder säkert skulle gynna laxen och även fritidsfisket på ett bättre sätt. Det vore bra om man kunde hitta sätt att få laxen att gå upp i älvarna och förbi de hinder som finns i dag.

De utsättningarna baseras på vattendomar. Jag vill veta om denna typ av utsättningar kan få EU-medel. Sedan vill jag höra lite grann om ålutsättningen, som jag förstår också till en del baserar sig på gamla vattendomar. Hur mycket kostar den ålutsättningen Sverige i dag? Hur stora EU-medel räknar ni med att man ska kunna få hem för ålutsättningen?

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v):

Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att man tar upp frågan om de fartyg som Sverige har som är äldre än 30 år och att insjöfisket är med. Jag funderar lite på Sveriges hållning vad gäller förslaget om 130 % och 100 %. Du säger att man håller sig inom sitt långsiktiga åtagande och att det skulle gå bättre.

Det är fullt klart så att vi har en överkapacitet i fiskeflottan. Jag lyssnade på en biolog som berättade att vi har ihjäl hälften av all torsk i Östersjön varje år. Det är knappast troligt att man kan få ett ekologiskt hållbart fiske när man gör på det viset. Vi har en för stor fiskeflotta. Man vill minska den.

Menar ni att den svenska hållningen är bättre än den nedskärning som föreslagits när det gäller att tillgodose kraven på ett ekologiskt hållbart fiske?

Anf.  53  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Man kan diskutera hur man ska se på avreglering. Om man tittar på hela EU är problemet att det finns länder som har en väldigt stor kapacitet. Titta på länder i södra Europa, där det kanske ändå krävs vissa strikta regler när det gäller att få bort tonnaget. Det är annars väldigt svårt att bara släppa det. I så fall måste man hela tiden kontrollera de kvoter man tar upp. Det är inte så helt lätt att göra det. Ett sätt att verkligen åstadkomma ett uthålligt fiske är att se till att tonnaget minskar så att kapaciteten minskar. Jag tror att reglerna fyller en funktion åtminstone för närvarande.

När det gäller näringens inflytande beträffande fördelningen av de 60 miljoner som vi faktiskt har fått i dessa regionala stöd kan jag säga att det ska tas fram en nationell plan. Näringen finns med i utarbetandet av planen.

När det sedan gäller utsättning av fisk kan jag säga att laxutsättningen inte är berörd. Det är kraftverksföretag som betalar för de utsättningar som sker av lax. Detta gäller ålen. Man kan tycka att anledningen till att sätta ut ål skulle vara att det fiskas för mycket ål.

Den information som vi har fått från biologerna är att det inte är fisket som är orsak till detta, utan det är andra faktorer som man inte riktigt vet vilka det är. Det kan vara miljöeffekter och annat som påverkar.

Den s.k. glasålen – dvs. den yngre ålen som är genomskinlig – är väldigt uppskattad i Asien och i andra områden. Den fångas och säljs till höga priser, och det gör ju att beståndssituationen påverkas. Därför tror vi att detta med ålen är värdefullt.

Utsättningen sker alltså i Fiskeriverkets regi enligt en biologisk utarbetad plan. Kostnaden ligger för närvarande på 8 miljoner kronor per år.

När det gäller detta med 1–1,3 tror vi att det kan vara bra. Det är ju inte så att vi vill ha bort fisket, utan vi vill ha kvar ett fiske som sker på ett riktigt sätt. Då vore det en ytterligare komplicerande faktor att ha 130 % borttaget i den långsiktiga planen. Man måste kunna bygga fartyg som fungerar på ett bra sätt när det gäller att ta upp fisk.

Anf.  54  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Jag vill bara tillägga att i den nuvarande MGP-planen – MGP 4, som den kallas – är det framför allt det lite större tonnaget som har moderniserats. Vad vi vill nu är alltså att det mindre tonnaget ska få del av detta. Skulle man införa den här regeln med 1–1,3 tror vi inte att det blir någon modernisering av det mindre tonnaget. Under den period som vi nu har anser vi att det är det mindre tonnagets tur att få del av detta.

Ett annat alternativ vore att man på något sätt tonnagereglerar detta så att det bara är det mindre tonnaget som får del av det här. Men det verkar inte vara aktuellt i den diskussion som nu förs inom EU.

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det var bra att få höra det sista, för det var just det som jag var ute efter. Jag tror nämligen att det är bättre att stödja det mindre tonnaget jämfört med det stora tonnaget. Det är där vi har haft de stora problemen med utfiskning. Jag hoppas att regleringen går i den riktningen att vi kan stödja det mindre tonnaget.

Anf.  56  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag har inte riktigt fått svar på en fråga, nämligen hur mycket pengar som man kan tänka sig ska komma till från EU efter årets utsättning. Ska vi fortfarande ligga på 8 miljoner och att en del ska betalas från EU i framtiden? Eller är avsikten att EU-pengarna ska läggas på toppen på detta?

Av den föredragning som vi hade i går i utskottet har jag förstått att det egentligen inte finns någonting i dessa bestämmelser som skulle stoppa pengar till utsättning av lax. Det finns inga regler som säger att utsättning av lax inte skulle kunna få EU-medel. Det vore inte helt riktigt med tanke på hur situationen ser ut nu.

Man kan naturligtvis diskutera hur mycket stöd en näring ska ha för att kunna överleva. Men någonstans känns det lite konstigt att man stoppar in en massa pengar för utsättning av ål därför att ål ska finnas som ett komplement till insjöfisket. Jag har förstått att det handlar mycket om det, att man ska ha ål i insjöar tillsammans med gös och annat för att få en ekonomi på det hela.

Man kan kanske tänka sig att det nästa gång ställs krav på ersättning för utsäde från bönderna. Men ska man kunna leva på en biologisk resurs måste den biologiska resursen ändå finnas naturligt och den måste vara bärkraftig.

Jag måste säga att jag tycker att detta är ett lite underligt system. Man kan kanske använda de 8 miljonerna som ett inkomststöd i stället.

Anf.  57  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tanken är alltså att EU ska bidra med 50 % av de 8 miljoner som ligger inom en av Fiskeriverket fastställd plan för hur utsättning ska ske.

Att ta med laxen är inte aktuellt över huvud taget. Det är alltså ålen som har en beståndssituation som är besvärlig – vi vet inte riktigt varför – och ålen är en del av det naturliga livet i vattnet. Jag tycker nog att det är motiverat att på det här sättet bidra till att den finns kvar.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet i nämnden för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  59  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Sedan har vi fiskeavtalet med Marocko. Det är också en fråga som har varit uppe till diskussion tidigare. Det rör sig om ett tredjelandsavtal som tar i anspråk en mycket stor del av EU:s budget på det här området, vilket ju inte är helt problemfritt. För södra Europa betyder det väldigt mycket, men det kostar mycket pengar.

Nu rör det sig om ett förhandlingsmandat som framförhandlades i Coreper den 8 oktober. Från svensk sida har vi fått igenom vårt krav att man skulle ha budgetrestriktioner i avtalet, att man skulle ta hänsyn till Marockos behov av att bygga upp en egen fiskekapacitet och att man fortlöpande ska avrapportera till ministerrådet hur förhandlingarna går.

Vi har alltså fått med de krav som vi hade. Vi anser att budgetrestriktioner är väldigt viktiga och även att man tar stor hänsyn till Marockos behov av att bygga upp en egen kapacitet, så att det inte blir så att EU bara plockar upp beståndsdelar för dessa länder och aldrig ger dem möjligheter att bygga upp något eget.

Anf.  60  LARS TOBISSON (m):

Jag vill fråga hur detta fungerar. Är det så att EU betalar stora pengar för att förhandla fram ett fiskeområde som Marocko egentligen besitter till gagn för Spanien och Portugal? Teoretiskt blir området tillgängligt kanske också för svenska båtar, men det är ju av rent geografiska skäl svårt att använda.

Då skulle väl EU i logikens namn köpa lika mycket fiskevatten av norrmännen och låta svenska västkustfiskare fiska där. Jag förordar inte detta, men det tyder ju på att det är någonting snett i att man lägger en så stor peng på att förhandla fram fiskerättigheter på marockanskt vatten.

Är det så här som det fungerar? Har jag förstått rätt?

Anf.  61  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Ja, det är så det fungerar. Du har förstått alldeles rätt. Även när det gäller nordliga vatten diskuteras tredjelandsavtal, men det är ju inget som har den omfattningen och storleken som avtalet med Marocko innebär.

Vi tycker kanske att det vore rimligt att de som fiskar i dessa vatten själva betalar en större del av kostnaden för nyttjandet än att gemenskapen ska lägga ut så stora summor för att säkerställa detta fiske.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller förslaget till förhandlingsmandat.

Då går vi vidare.

Anf.  63  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Sedan har vi en punkt som eventuellt kommer upp och som handlar om förordning och beslut om insamling av väsentliga fiskedata. Det blir i så fall bara en presentation. Vi vet i dag inte vad det kommer att vara för någonting.

En ytterligare punkt handlar om en förstärkt dialog med industrin och med dem som berörs av den gemensamma fiskeripolitiken. Det är någonting som vi ställer oss väldigt positiva till. Vi tycker att det ska omfatta så många parter som möjligt. Det är inte bara fråga om fiskeområdet utan även miljösidan bör komma in i en sådan här diskussion på ett betydligt bättre sätt än vad som sker i dag.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Det här är alltså en presentation från kommissionen som så småningom kommer upp på ett rådsmöte för beslut?

Anf.  65  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Ja.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag inte vi närmare behöver befatta oss med ärendet i dag, utan vi får vänta tills det återkommer.

Anf.  67  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Jag kan också nämna att det finns en lägesrapport om lönsamhetsanalys som kommissionen ska lämna fram. Den har koppling till Marockoavtalen där vi tycker att man måste göra en lönsamhetsanalys för att se på kostnader och intäkter för den här typen av avtal, och denna lönsamhetsanalys ska presenteras av kommissionen.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Här tror jag att det finns en majoritet i nämnden för regeringens upplägg inför de fortsatta diskussionerna.

Därmed har vi gått igenom listan. Jag tackar för er medverkan här i dag.

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 4 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 29 oktober 1999 (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall)

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då fortsätter vi förhandlingarna.

Jag hälsar justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall plus medarbetare välkomna hit. Vi ska i dag börja med en återrapport från ministerrådsmötet den 4 oktober. Sedan lämnas information och samråd inför det kommande ministerrådsmötet om rättsliga och inrikes frågor.

Anf.  70  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tänkte föreslå att vi börjar med avrapportering från Tammerforsmötet, så har vi klarat av den punkten innan vi går in på avrapporteringen från det förra rådsmötet. Sedan avslutar vi med det kommande ministerrådsmötet. Jag föreslår att vi börjar med asyl- och flyktingfrågorna.

Anf.  71  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det som är den viktiga slutsatsen från Tammerfors är att unionen fullt ut ska leva upp till Genèvekonventionen, men också till andra relevanta instrument för mänskliga rättigheter.

Mötet i Tammerfors uttryckte en väldigt stark politisk vilja att Europa ska utveckla sin gemensamma flykting- och invandringspolitik på humanitetens och asylrättens grunder. De farhågor som fanns innan Tammerfors om ”Fästning Europa” besannades inte.

I linje med de svenska prioriteringarna lyftes behovet av ett helhetsperspektiv när det gäller migrationspolitiken fram, och det är nytt i förhållande till Amsterdamfördraget att arbeta tillsammans med ursprungs- eller transitländerna när det gäller frågor om utrikespolitik, mänskliga rättigheter och bistånd. Detta är av avgörande vikt för att undvika ofrivillig migration.

Vi har också kommit överens om att ett asylsystem ska grundas på den absoluta respekten för Genèvekonventionen. Det ska tillämpas på ett absolut och fullständigt sätt. Detta fanns innehållsmässigt redan i Amsterdamfördraget, men ambitionsnivån för tidsplanen har ju höjts i och med mötet i Tammerfors och de beslut som fattades där.

En fråga som hänger ihop med detta är frågan om asylfond. Den frågan har diskuterats tidigare, men fick inte tillräckligt stöd av Europeiska rådet. I stället beslutade man i Tammerfors att överväga någon typ av finansiell mekanism för att bistå medlemsländer som drabbas hårt vid massflyktssituationer.

En annan viktig fråga som lyftes fram var tredjelandsmedborgarnas rättsliga ställning. Unionen ska säkerställa en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i medlemsländerna. De ska åtnjuta rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas.

Ett annat viktigt uttalande var förstås det som Europeiska rådet gjorde när det gällde de som vistas lagligen länge i unionen. De ska erbjudas möjlighet att få medborgarskap.

När det gäller kampen mot olaglig invandring och gränskontrollfrågor pekade man gemensamt på behovet av att hantera migrationsströmmarna bättre i alla delar av kedjan. Behovet av kontakter med kandidatländerna och andra ursprungs- och transitländer lyftes särskilt fram i diskussionerna.

Detta omfattar kampen mot den illegala invandringen, där man pekade på bl.a. informationskampanjer och en aktiv politik för visering och mot förfalskning av dokument. Människohandeln diskuterades och de offer som den innebär, bl.a. när det handlar om situationer för kvinnor och barn. Kandidatländerna måste acceptera Schengenakin på det här området.

Slutligen diskuterades återvändande och återtagande. Där uttalade Tammerforsmötet att återtagandet ska främjas. Ursprungs- och transitländerna ska bistås för att främja ett frivilligt återtagande. Samtidigt är det väldigt viktigt att understryka att det ska finnas ett skydd för att inte någon ska återsändas till förföljelse.

Anf.  72  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det gäller det sista som sades om den illegala invandringen och informationskampanj. Jag har uppfattat det så att Sverige var rätt kritiskt inställd till detta med informationskampanj. Ser man det som någonting positivt nu?

Jag frågade utrikesministern i går och jag vill ställa samma fråga nu: Hur definieras illegal invandring? Vad är det för någonting?

Det står att unionens utvidgade gränser ska kontrolleras av utbildade specialister. Vilka är det, och vad har de för befogenheter?

Anf.  73  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill ställa en fråga när det gäller rapporten. Det står att kampen mot rasism och främlingsfientlighet ska intensifieras. Fanns det någon konkretion här eller tankar kring hur detta ska gå till?

Anf.  74  GUSTAF VON ESSEN (m):

Huvudintrycket är att det är ett bra dokument. På flera punkter har farhågorna hos dem som har varit kritiska och nervösa för ”Fästning Europa” kommit på skam. Man kan gott säga att inte minst den svenska synen på migrationsfrågor har fått genomslag.

Man hänvisar tydligt till Genèvekonventionen och att man ska ha den som utgångspunkt. Men vi vet alla att det finns olika tolkningar av Genèvekonventionens bestämmelser. En del länder har vissa tolkningar medan andra länder har andra tolkningar. Det är viktigt att man försöker att harmonisera dessa tolkningar så att det blir rätt nivå rakt över. Jag tänker då särskilt på frågan om förföljelser från enskilda. En del länder har sagt att detta ska ingå i Genèvekonventionen och andra länder har sagt att det inte ligger inom Genèvekonventionen. Man har bl.a. jämfört Sverige och Tyskland. Jag kan kanske få en kommentar kring detta. Att det blir en enhetlig bedömning är väl någonting som man nu måste jobba hårt med.

I övrigt förhåller det sig på samma sätt med medborgarskap. Det är olika bestämmelser i olika länder, vilket också kan förorsaka problem när det gäller rörligheten för tredjelandsmedborgare. Även där måste man försöka att harmonisera.

Nu har man fått en start, ett incitament att gå vidare med just dessa frågor. Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända under de närmaste åren på det här området.

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig börja med frågorna från Willy Söderdahl. Den första handlade om informationskampanjen. Vi har varken uttryckt oss särskilt tydligt, varken negativt eller positivt, utan vi ser detta som en åtgärd, ett led i arbetet.

Vad det handlar om är att undanröja missuppfattningar om vilka möjligheter till invandring som finns inom EU. Man ska genom de här informationskampanjerna försöka att ge en så korrekt information som möjligt om vilka regler som gäller. Några kampanjer av det slag som åsyftades i de diskussioner som fördes i Tammerfors har inte påbörjats. Men när det blir aktuellt kommer vi från svensk sida naturligtvis att se till att det inte ska gå ut på att avhålla personer som är i behov av skydd deras möjligheter att lämna sitt land. Asylrätten får ju inte genom informationskampanjer på något sätt äventyras, utan här handlar det om att tillhandahålla korrekt information.

Samtidigt är inte detta med informationskampanjer i och för sig något nytt. Det har använts tidigare. Som ett exempel kan jag nämna att det har varit två projekt som har bedrivits i Polen och Ukraina för att motverka s.k. kvinnohandel. Då har man använt sig av sådana vanliga informationskanaler som medier – TV, press och radio – för att sprida kunskap. Man har också delat ut broschyrer.

Så till frågan om illegal invandring och definitionen av detta. Ja, det rör sig om de personer som inte har någon form av tillstånd, som inte har visering, som inte har uppehållstillstånd och som inte är asylsökande. Det är illegal invandring.

Willy Söderlund frågade också om de specialister som ska finnas vid gränsen. Det ska inte vara militärer utan det ska vara utbildad personal som känner till Genèvekonventionen, som känner till asylrättens grunder och som vet vilka rättigheter som är förknippade med asylrätten och med de asylsökande.

Karl-Göran Biörsmark frågade om konkretionen. Då vill jag hänvisa till 19 § i slutdokumentet från Tammerfors, där man skriver om arbetet och om kampen mot främlingsfientlighet och rasism. Det hela avslutas med en uppmaning till medlemsländerna att de ska dra upp sina egna strategier för att utforma nationella program. Man understryker också i 19 § att man vill fortsätta att implementera artikel 13 i fördragstexten. Det är väl det som i dag finns av konkretion och innehåll.

Sedan tog Gustaf von Essen upp frågan om Genèvekonventionen och tolkningen av den. Här är det viktigt att understryka att vi från svensk sida kommer att fortsätta arbetet med att nå en så likvärdig bedömning som det går. Ett medel just nu är att de bindande minimireglerna för vem som ska anses vara flykting ska kunna antas efter Amsterdamfördragets ikraftträdande. På den punkten tror jag att det finns en väldigt stor enighet bakom den svenska ståndpunkten, att vi vill ha en så lika bedömning som det går när det gäller tolkningen av Genèvekonventionen.

Anf.  76  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag undrar ytterligare några saker kring detta med illegal invandring. Du säger att det rör de personer som ej har tillstånd, visering eller uppehållstillstånd. Men en flykting som är på väg in har naturligtvis inte det. Man måste ju få komma in i landet och få sin sak prövad. Med illegal invandring menas i så fall också dem som fått sin sak prövad, men som finns i landet. Så då är det fritt fram att komma in i landet.

Jag tycker att begreppet illegal invandring är fel. Man måste ju få vandra in för att få sin sak prövad. Det vi pratar om här är att vistas i ett land på ett illegalt sätt. Det handlar inte om invandring egentligen. Jag tycker att det är svårt med begreppet illegal invandring. Jag ser det som ett skydd för att vi inte ska ta in folk som ska få sin sak prövad i landet. Jag är rädd för att det blir en sådan tolkning, och det var därför som jag tog upp frågan. Men enligt den definition som jag fick nu betyder det ju inte invandring utan någonting annat.

Anf.  77  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag har hela tiden i min naivitet trott att den som vill söka asyl i landet gör det vid gränsen.

Anf.  78  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Som asylsökande har man rätt att få sin sak prövad. Men vi måste också inse att människor kommer hit i andra avsikter. Det är ju det som avses med rubriken. Som asylsökande har man självklart rätten att få sin sak prövad.

Anf.  79  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Först vill jag konstatera att vi hade en viss framgång med de frågor som vi försökte få upp på Tammerforsmötet. Men vi hade också en viss framgång när vi försökte att förutse vilka frågor som över huvud taget skulle komma upp. Det var inte särskilt tydligt i förväg vad mötet skulle handla om, men vi försökte att hålla EU-nämnden underrättad om de bedömningar som vi gjorde av vad som skulle kunna tänkas komma upp, och man kan säga att vi lyckades ganska väl. Det var ju inte några överraskningar på vårt område.

Ni har fått ta del av slutsatserna, om jag har förstått rätt. Då ser ni att det inte har fattats några konkreta beslut som omedelbart ska verkställas, utan man får se det som politiska riktlinjer som mötet har antagit. Man uppdrar åt de olika rådskonstellationerna att fylla dessa riktlinjer med ett konkret innehåll. Detta kommer naturligtvis att påverka arbetet när det gäller de rättsliga och inrikes frågorna i framtiden. Det kommer också att påverka vårt eget ordförandeskap 2001.

Det som slås fast är till att börja med att det ska bli lättare för medborgarna att få sin sak prövad när det gäller gränsöverskridande tvister. Information om andra medlemsstaters rättsliga system ska finnas tillgänglig överallt i unionen. Det ska finns miniminivåer för rättshjälp överallt liksom gemensamma procedurregler för förenklad tvistlösning över gränserna. Flerspråkiga ansökningshandlingar och dokument ska tillhandahållas så att medborgare lättare kan driva tvister över gränserna. Särskild uppmärksamhet ska ägnas brottsoffers situation i det rättsliga förfarandet.

Detta är mycket bra och välkomna slutsatser. Det innebär att det kan bli konkreta förbättringar för EU-medborgarna.

En hörnsten slås fast i form av att principen om ömsesidigt erkännande i det straff- och civilrättsliga samarbetet i unionen ska gälla. Domar och beslut från andra medlemsstater ska erkännas och verkställas direkt, och det ska kombineras med ett fastställande av gemensamma miniminivåer för vissa delar av civilprocessrätten och den materiella straff- och processrätten.

Det innebär att stats- och regeringscheferna nu har uttalat att det koncept som gäller för den inre marknaden också ska tillämpas på det rättsliga området. Det är en viktig princip, och jag ser det som en nyhet att denna princip slås fast. Det bör rimligtvis innebära att trycket när det gäller harmonisering av straffrätten har minskat.

På straffrättsområdet har det redan initierats mycket av arbetet för att genomföra detta. Det gäller t.ex. bötesdomar och beslagsbeslut, och det är en bra början.

På civilrättsområdet sägs det särskilt att man ska underlätta verkställighet av domar och beslut i mindre konsument- och affärstvister. Detta är naturligtvis bra, för det skulle innebära förbättringar för medborgarna.

Det är t.ex. i dag svårt för en svensk som vinner en domstolstvist mot någon i ett annat land att få ut sina pengar. När det här är genomfört innebär det att svensk domstols beslut är omedelbart genomförbart, verkställbart, i vilket annat land det än gäller, precis som om det vore mot en person som befinner sig i Sverige.

En framgång tycker vi är det initiativ som vi tillsammans med England och Danmark tog när det gäller det brottsförebyggande arbetet, att man vid toppmötet har tagit ställning till en modernare kriminalpolitik, som handlar om att man måste bekämpa brott, både förebygga och förhindra sådana, liksom att reagera när brott har begåtts. Det gäller både det interna arbetet i unionen och i förhållande till omvärlden. EU ska inrikta sig både på att bekämpa brotten och på brottens orsaker. Det här tar sig uttryck i att man slår fast att erfarenheter av det brottsförebyggande arbete som pågår i alla länder ska utbytas. Nätverk av nationella brottsförebyggande organ ska upprättas och samarbetet förbättras mellan brottsförebyggande organisationer som finns i de olika länderna. Det ska finnas möjlighet att finansiera sådana åtgärder med EU-medel.

När det gäller det rättsliga samarbetet mot brott ska det förbättras. Det är naturligtvis riktigt och välkommet. Det gäller att vi verkligen tar krafttag mot den gränsöverskridande brottsligheten, och där ska ett Eurojust tillskapas, där åklagare och förundersökningsdomare från olika medlemsstater samarbetar och t.ex. samordnar gränsöverskridande brottsutredningar.

Man pekar också på att polisutbildningen behöver få gemensamma inslag för att underlätta polissamarbetet. Det ska bildas nätverk mellan de olika utbildningsinstanserna, polishögskolorna, i medlemsstaterna. Det här samarbetet ska också vara öppet för de länder som ännu inte är medlemmar, alltså för kandidatländerna.

Straffrätten ska harmoniseras i vissa avseenden. Det gäller bl.a. penningtvätt, handel med kvinnor, miljöbrott – de områden som har utpekats i EU-samarbetet som särskilt prioriterade.

Penningtvätt var en fråga som vi gärna såg skulle behandlas på toppmötet, och så skedde. Den lyftes fram som en central företeelse när det gäller den organiserade brottsligheten. De brottsbekämpande myndigheternas insyn i finansiella transaktioner och ägande av företag ska öka, bl.a. genom upphävande av banksekretess i de här sammanhangen. Straff- och processrätt på penningtvättområdet ska tillnärmas. Påtryckningar ska utövas på safe havens utanför unionen. Regler för det bolagsrättsliga och finansiella området som försvårar internationellt samarbete ska identifieras och åtgärdas.

Men brottsligheten är, som vi sade i förberedelserna inför toppmötet, inte något som stannar vid EU:s gränser, utan det är viktigt att unionen utvecklar sitt samarbete med länderna utanför unionen. Det slås fast att de olika instrument som finns för EU:s yttre förbindelser ska användas på ett samlat sätt på det rättsliga och inrikes området. Det ska fastställas klara målsättningar för vad man vill uppnå. Man ska bl.a. sluta gemenskapsavtal med tredje land. Den möjligheten ska användas.

En viktig sak, tycker vi, är att toppmötet beslutade att det arbete som utförs inom det här området ska följas upp bättre än hittills. Kommissionen ska alltså lämna förslag på hur man på lämpligt sätt kan skapa något slags score-board-system, så att man kan se vad de olika medlemsländerna faktiskt gör och åstadkommer. Det här tror vi kan bli en viktig fråga för oss att hantera när vi har ordförandeskapet, att ett bättre system för uppföljning finns och fungerar.

Sammanfattningsvis betyder det att de frågor vi tog initiativ till och har drivit fick ett genomslag och att övriga frågor som vi identifierade som möjliga kom upp. Rent allmänt ser jag det som värdefullt att regerings- och statscheferna på ett toppmöte har slagit fast vikten av att utveckla arbetet inom det rättsliga och inrikes området och på det viset markerat att det är en viktig del av att skapa en gemenskap och underlätta det gemensamma livet i unionen för enskilda människor.

Anf.  80  KIA ANDREASSON (mp):

Inför Tammerforsmötet kom en punkt upp här när det gällde en gemensam ”polisakademi”. Jag hade synpunkten att jag inte tyckte om de permanenta organ som skulle etableras. Men den här polisakademin skulle enligt informationen då bara vara ett utbyte, ett samarbete mellan polishögskolor. Jag tolkade det så att det var studerande på polishögskolorna som skulle kunna få en viss korttidssamarbetsutbildning i denna polisakademi.

Men nu står det precis det som jag befarade allra mest: "En europeisk polisskola för utbildning av högre tjänstemän – – –.” Det är ju en helt annan sak. Är det Sveriges inställning att detta ska etableras?

Det finns också ett embryo till att inrätta en annan enhet, som står under punkt 46, nämligen Eurojust. Det är åklagare men också domare eller polismän. Det har alltså utökats även där från den information som jag fick ursprungligen. Jag vill också ha synpunkter på det: Är det Sverige inställning att det är positivt om det permanentas?

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m):

Oftast när vi har skäl att ta till orda vid det här bordet är det för att framföra avvikande synpunkter, men jag tycker att det är på sin plats att också nu uttrycka glädje. Jag tycker att vi har tagit ett stort steg framåt genom det resultat som rådsmötet i Tammerfors har gett. Det här är resultat som blir en väldigt god bas för att få effekter som berör enskilda människor, som förenklar livet och som skyddar. Det vill jag ha sagt, eftersom jag annars oftast har skäl att komma med kritik.

Jag har en fråga, och det är en koppling till vad statsrådet Klingvall sade när det gällde en asyl- och informationskampanj. Statsrådet Klingvall sade att Sverige inte hade uttalat sig vare sig positivt eller negativt. Jag hoppas att Sverige uttalade sig negativt när det gäller den tanke som tydligen fördes fram vid Tammerforsmötet om att bevisbördan när det gäller beslag och förverkande borde kastas om. Det här är en fråga som vi har diskuterat vid olika tillfällen, dock kanske inte i första hand när det gäller beslag och förverkande utan över huvud taget principen rörande bevisbördans fördelning. Jag hoppas att justitieministern inte rapporterar att Sverige vare sig var positivt eller negativt.

Anf.  82  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Först tar jag upp Kia Andreassons frågor. När det gäller Eurojust är det en dålig översättning. Vad man syftar på är det som jag sade, nämligen förundersökningsdomare. Vi har olika system i olika länder, och det här handlar alltså om arbetet på förundersökningsstadiet. Hos oss är det då helt och hållet åklagare tillsammans med polis, men i andra länder finns särskilda förundersökningsdomare. Översättningen med ”domare” leder fel.

När det gäller polisakademin, polisskolan, uttrycker man att en sådan bör inrättas. Det som vi har tagit fasta på är ju att den ska starta som ett nätverk för de befintliga nationella utbildningsinstitutionerna, och så får vi väl se vad den erfarenheten ger. Det andra ligger i så fall längre fram i tiden, och det hinner diskuteras mycket av både möjligheter och behov, utgår jag från.

När det gäller frågan om den omkastade bevisbördan kom den inte upp över huvud taget. Vilken punkt är det Gun Hellsvik hänvisar till i så fall?

Anf.  83  GUN HELLSVIK (m):

I den skriftliga rapport som vi har fått sägs att det från något land framfördes synpunkten om omkastad bevisbörda vid beslag.

Anf.  84  GUSTAF VON ESSEN (m):

Vi har ju två papper. Det är dels ordförandeskapets slutsatser, som är rätt omfattande, dels något slags kortare sammanfattning av vad som hände i Tammerfors. Jag vet inte vilket papper som är det relevanta i sammanhanget.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Det relevanta är naturligtvis slutsatserna. Sedan finns det en svensk kommentar från UD som ger en bakgrund till ordförandeskapets slutsatser.

Anf.  86  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det står alltså i kommentarerna, där man berättar om vad som hände under mötet. Det här är alltså inte en fråga som ledde till några slutsatser, utan det var något som kom upp i diskussionen. Jag kan inte svara på om vi sade någonting i den frågan, men jag tror knappast det.

I sak vill jag passa på att säga till Gun Hellsvik att vi arbetar med frågan om vi i likhet med de övriga nordiska länderna ska kunna överväga att använda instrumentet beslag i samband med bekämpande av ekonomisk brottslighet och överväga en ändring av bevisbördan där. Det var en av de slutsatser som de nordiska justitieministrarna kom fram till för två år sedan när vi hade det stora mötet om hur vi skulle bekämpa den organiserade brottsligheten, framför allt i form av mc-gängens verksamhet. Då rådde det enighet om att det här var något vi skulle överväga. En del nordiska länder har redan genomfört det. Vi har inte gjort det, men vi överväger det. Jag tycker att det är viktigt att överväga den möjligheten. När det gäller grov organiserad brottslighet handlar det mycket om att gå på pengarna.

Anf.  87  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill återkomma till min fråga tidigare. Jag tycker att det är lite vagt att säga att Sverige kommer att ta ställning om det kommer att bli diskussioner senare. I slutsatserna som är punktade här sägs: ”En europeisk polisskola för utbildning av högre tjänstemän för brottsbekämpning bör inrättas.” Då tycker jag att det verkligen är tid att veta om Sverige tycker att detta är positivt. Jag har sett att när embryot väl finns går det med väldig fart. Därför är det hög tid att ta ställning i denna fråga.

Jag har ytterligare en fråga, och det gäller punkt 19 om en handlingsplan mot rasism, som man har arbetat på. I slutsatsen står det att de enskilda länderna allmänt uppmanas att utarbeta nationella program. Vad tänker Sverige göra med detta nationella program? Jag är intresserad av att höra något om planerna.

Anf.  88  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

När det återigen gäller polisakademin, är jag personligen inte beredd att ha en slutlig uppfattning om huruvida det skulle behövas någon gemensam utbildning av högre tjänstemän inom polismyndigheterna. Jag vill vänta med att ha en bestämd uppfattning i den frågan tills vi har prövat vad ett nätverk mellan de olika polishögskolorna kan innebära och ge, och sedan se i vilken utsträckning en gemensam utbildning kan vara ett väsentligt instrument för att säkerställa ett effektivt gemensamt polissamarbete över gränserna.

När det gäller rasismen är det en fråga som UD hade ansvaret för under toppmötet.

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det var den fråga som Karl-Göran Biörsmark också tog upp. När det gäller de här frågorna måste vi fortsätta att öka både våra kunskaper och vårt arbete. Väldigt mycket av det här kommer naturligtvis att hanteras av statsrådet Ulrica Messing, som är ansvarig för integrationsfrågorna på Kulturdepartementet. Där vill jag nämna bl.a. storstadssatsningen, där det finns förslag i budgeten om rätt stora satsningar. Sedan har vi Levande historia, men det är en opinionsbildande insats som har väckt ett mycket stort intresse och som har hanterats konkret av Statsrådsberedningen och statsministern själv. Det finns säkert fler exempel som vi kan lägga till.

Arbetet på Kulturdepartementet, det vi gör på UD men också Levande historia kan vara en sammanfattning av det som hittills har gjorts och det som är på gång.

Anf.  90  KIA ANDREASSON (mp):

Det jag hade i tankarna var att det kanske behövs en gemensam handlingsplan från flera departement, inte minst med Justitiedepartementet också, i de här frågorna så att man får ett heltäckande program i kampen mot rasism och främlingsfientlighet och där lagstiftningen och förebyggande åtgärder också kan komma in.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Jag tror då att vi är klara med rapporten från Tammerfors.

Jag kan också säga att vi har haft ett ordentligt samråd inför detta. Jag noterar bara en liten detalj i sammanhanget. Efter vårt samråd lyssnade jag på nyheterna och fick då höra att den svenska regeringen skulle prioritera människohandel och framför allt handel med kvinnor. Det är i och för sig en fråga som jag tror att det finns en stor enhällighet bakom, men den nämndes inte i de samråd vi hade inför toppmötet. Det är i och för sig en fråga som kanske inte skulle ha väckt någon diskussion här vid bordet, utan där finns en stor samstämmighet.

Med det kan vi gå över till dagordningen inför det kommande ministerrådsmötet.

Anf.  92  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Först är det rapportering från förra ministerrådsmötet. Det känns på något sätt logiskt att tala om vad som hände sist, innan vi kommer in på vad som ska hända framöver.

När det gäller mötet den 4 oktober handlade det om många informationspunkter, t.ex. samarbetet med Ryssland och att ratificera en konvention på utlämningsområdet.

Punkten om information till nationella parlament sköts upp. Den handlade om att Nederländerna hade klagat över att det var för kort tid att förankra rådsmötena. Som ni ser återkommer den på nästa mötes dagordning. Poängen i sammanhanget är att skälet till att den sköts upp var att dokumentet kom in för sent.

Kommissionen presenterade då, som vi sade, en handlingsplan för narkotikabekämpning. Alla länder uttryckte stöd för handlingsplanen. Det var stor enighet om betydelsen av att man genomför handlingsplanen. Det var många länder, bl.a. Sverige, som pekade på vikten av att fokusera på bekämpandet av de syntetiska drogerna. Det var en av de frågor som även EU-nämnden särskilt framhöll.

Kommissionen presenterade också sitt meddelande om åtgärder för brottsoffer till EU.

Det var det som togs upp på den rättsliga sidan. Sedan var det också några punkter om asylfrågor.

Anf.  93  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det var tre punkter. Den första punkten var slutrapporten från högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor, som ordförandeskapet lämnade information om. Vid allmänna rådets möte en vecka senare, den 11–12 oktober, tog man ställning till handlingsplanerna som gällde Afghanistan, Irak, Marocko, Somalia och Sri Lanka. Den interimsrapport som finns om Albanien kommer att sändas till stabilitetspaktssamordnaren. På mötet den 4 oktober var det ett stort antal länder som uttryckte sitt stöd för högnivågruppens arbete och underströk vikten av att de utarbetade handlingsplanerna skulle genomföras.

Den andra punkten var Kosovo och situationen som rörde återvändande av fördrivna personer från Kosovo. Det diskuterades, och en konklusion antogs på franskt initiativ. Medlemsstaterna var överens om att i allmänhet kunde kosovoalbaner återvända i dagsläget.

Den tredje punkten var utkastet till förhandlingsmandat när det gäller Norges och Islands koppling till Dublinkonventionen. Då diskuterades frågan om avtalet skulle grunda sig på gemenskapskompetens eller vara ett s.k. blandat avtal. Det var ett fåtal länder som uttalade sig för ett gemenskapsavtal, så den frågan kommer nu tillbaka och finns på dagordningen för rätts- och inrikesrådet den 29 oktober.

Anf.  94  GUN HELLSVIK (m):

Jag har bara en fråga som gäller diskussionerna rörande handlingsplanen för narkotikabekämpning. När vi hade samråd inför den 4 oktober var det en del synpunkter som fördes fram, och mycket var kopplat till formuleringarna – vi var flera som pekade på att de kunde leda tankarna fel. Det fanns också skäl att vara orolig för att andra länder kanske lägger en annan innebörd i formuleringarna än vad vi gör. Bl.a. fanns det formuleringar om skadeeliminering som var av motsvarande slag som man brukar se som argument för en mera liberal inställning till narkotika.

En annan fråga som jag vet togs upp av flera av oss här vid bordet inför den 4 oktober var den jämställdhet man gav åt alkohol, tobak och narkotika. Min fråga är om de synpunkter som jag uppfattade att ingen hade invändningar mot, utan som vi var helt överens om, fördes fram. Annars kanske utvecklingen bara springer förbi oss, och plötsligt står vi där med låsningar och det visar sig att vi har avsett olika saker.

Anf.  95  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill fråga om handlingsplanerna för länderna Afghanistan, Irak, Marocko, Somalia och Sri Lanka. De är antagna, säger statsrådet. Vad kommer då att hända rent praktiskt? Kommer de tillbaka som ett slags batteri av åtgärdspaket som på olika sätt måste godkännas i olika stadier framåt? Jag har för mig att det var så när det gällde det första Irakpaketet för några år sedan. Eller pågår det nu ett arbete i det tysta och det blir något slags återrapportering så småningom?

Det vore intressant att höra om det finns möjlighet för oss att följa arbetet med detta och också få en fortlöpande utvärdering av de genomförda åtgärderna.

Anf.  96  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller handlingsplanen är det här, som jag sade vid förra mötet i EU-nämnden, kommissionens förslag. Det betyder att arbetet går vidare i alla arbetsgrupper. Som jag sade då noterar vi de olika synpunkter som har kommit fram, bl.a. här i EU-nämnden. Vi har också en del andra synpunkter, som jag bl.a. påpekade inför föredragningen här, och vi beaktar dem i det fortsatta arbetet i arbetsgruppen med det här förslaget.

Någon detaljdiskussion om formuleringar i handlingsplanen är inte aktuell vid rådsmötet, utan det ingår i beredningen av handlingsplanen. Om vi inte får våra synpunkter hörda under den beredningen kan frågan möjligtvis komma upp i rådet så småningom, men jag tror inte att det ska behövas. Jag utgår från att när handlingsplanen kommer så långt att rådet ska ta ställning till den är den utformad på ett sådant sätt att vi kan acceptera den i alla dess formuleringar.

Anf.  97  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det gäller Gustaf von Essens fråga om högnivågruppen och handlingsplanerna. I och med att de nu är antagna innebär det att högnivågruppen kommer att fortsätta sitt arbete med att konkretisera handlingsplanerna. Hur ska finansieringen se ut t.ex.? Hur ska genomförandet på plats konkret utformas? Eftersom vi från svensk sida deltar i detta arbete kommer vi under arbetets gång att kunna återkomma och rapportera, så att EU-nämnden den vägen kan följa arbetet.

Det är också viktigt att understryka att det här var en fråga som också fanns med i Tammerfors. Där var en av slutsatserna att högnivågruppen ska återkomma till Europeiska rådet i december år 2000 för att då rapportera hur arbetet har gått.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå över till listan för nästkommande vecka. Jag lämnar över ordet till den som vill börja.

Anf.  99  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först bara tala om att en punkt är struken, nämligen den om det straffrättsliga skyddet av euron. Den finns inte kvar på listan. Sedan är det A-punkterna och Tammerfors. Vidare är det två UD-frågor.

Anf.  100  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag börjar med dagordningspunkten 3, som handlar om Eurodac. Det är systemet för fingeravtryck, som har tagits upp tidigare i EU-nämnden vid ett antal tillfällen, bl.a. i våras. Vad man kan säga om Eurodac är att nu har arbetet gått in i ett nytt skede sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft. Kommissionen lade nämligen i juli i år fram ett förslag till en gemenskapsrättsakt om Eurodac, alltså en förordning. Tidigare förhandlade man med medlemsstaterna om en mellanstatlig konvention med ett tilläggsprotokoll. Det är viktigt att erinra om att det tidigare fanns en enighet inom EU om innehållet i konventionen och tilläggsprotokollet. Rådet enades i december 1998 om konventionen och i maj 1999 om tilläggsprotokollet.

Nu har de rättsliga förutsättningarna förändrats, eftersom det nu rör sig om en gemenskapsrättsakt. Det innebär att man går igenom innehållet i det nya förslaget från kommissionen för att se om det är acceptabelt i den här formen för alla medlemsstater. Vad som ska hända den 29 oktober är att ordföranden då lämnar en rapport om situationen i förhandlingarna.

Vi har från svensk sida varit med om att komma överens om innehållet i den tidigare konventionen om Eurodac, så vi ser från vårt håll inte några avgörande svårigheter. Nu gäller det att komma överens om de förändringar som de nya rättsliga aspekterna medfört.

Avslutningsvis vill jag tillägga att i slutsatserna från toppmötet i Tammerfors uppmanar stats- och regeringscheferna rådet att slutföra arbetet med Eurodac. På det sättet är det prioriterat att komma till ett avslut i arbetet med den här frågan.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag uppfattar att detta är en lägesrapport och att det inte ska fattas några beslut nu, utan att vi återkommer till frågan.

Anf.  102  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Som ordföranden säger är det här en lägesrapport. Beslut kommer alltså att fattas senare.

Nästa punkt, dagordningspunkten 4, är Dublinkonventionen. Som jag sade tog jag upp denna punkt här i EU-nämnden den 1 oktober inför rådsmötet den 4 oktober. Då presenterade kommissionen sitt förslag till mandat för att inleda förhandlingarna.

Från svensk sida välkomnar vi att förhandlingarna ska sättas i gång så snart som möjligt, så att Norge och Island kan komma med i samarbetet. Det som är viktigt är att avtalet blir klart till den tidpunkt då de nordiska staterna ska bli operativa inom Schengensamarbetet, och det beräknas för närvarande bli hösten nästa år. Det finns alltså inte så mycket tid kvar att förhandla fram ett avtal. Det gäller att överväga de rättsliga alternativen. Frågan är rättsligt komplicerad och det är det som beredningen inom EU handlar om.

Från svensk sida är vår preliminära inställning att det är ett gemenskapsavtal som vi ska sluta med Norge och Island för att koppla dem till Dublinkonventionen. Det är rättsligt möjligt att göra det, även om det i och för sig också kan ses naturligt att ha ett blandat avtal med medlemsstaterna som avtalsparter vid sidan av kommissionen. Men vi ser inga avgörande nackdelar med ett avtal där kommissionen är part på den ena sidan och Norge och Island på den andra sidan.

Diskussionen om frågan fortsätter inom EU. Det är i dagsläget inte helt klart vad diskussionerna vid rådsmötet den 29 oktober kommer att rikta in sig på, men det är alltså en fortsatt diskussion som vi har att se fram emot den 29 oktober.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Det här är också ett fortsatt arbete, men jag kan ändå konstatera att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Jag vill också säga att det var en del här som blev lite konfunderade över ordningsföljden på dagordningen. Vi följer alltid de papper som vi får från rådssekretariatet och där har de gjort en annan numrering av punkterna, men bara vi hör ämnet kan vi klara ut vilken punkt det gäller.

Anf.  104  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag följde numreringen i de dokument som vi har skickat till er.

Nästa punkt är beslut om att inleda förhandlingar mellan Europol och tredje land. Jag hade inte tänkt säga något mer om detta. Det finns en bakgrundsteckning och en svensk ståndpunkt.

Därefter är det den strukna punkten.

Sedan är det återigen konventionen om inbördes rättshjälp, som jag inte hade tänkt säga något om.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Den frågan har vi ju behandlat tidigare.

Anf.  106  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, och diskussionerna fortsätter.

Anf.  107  GUN HELLSVIK (m):

Vi har ju tidigare framfört synpunkter när det gäller berört lands deltagande i beslut om avlyssning och medgivande. De synpunkter som jag har framfört tidigare står fast fortfarande.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fortsatt förhandling, men det finns majoritet för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  109  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Sedan är det då den punkt som inte blev behandlad, men det ska bli intressant att se vad jag kan avrapportera efter rådsmötet.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Vi skulle vilja framföra några synpunkter, eftersom vi tycker att det holländska initiativet är ett bra initiativ. Vi har naturligtvis diskuterat dessa frågor internt i Sverige, men vi har även diskuterat dem med våra kolleger från andra länder.

Vi hade ett möte i Helsingfors för drygt en vecka sedan, då vi träffade motsvarigheterna till EU-nämnden. En fråga som alltid kommer upp är de nationella parlamentens möjlighet att delta på ett bra sätt i beslutsprocessen. Vi tycker att den svenska regeringen bör stödja den holländska regeringen i denna fråga.

Jag kan i korthet läsa upp några punkter som har nedtecknats.

Vi vill i likhet med den nederländska regeringen framhålla vikten av att information på området för rättsliga och inrikes frågor i god tid tillställs de nationella parlamenten. Vi vill också i likhet med den nederländska regeringen betona att detta bör gälla inte bara i fråga om initiativ från kommissionen utan även när det gäller initiativ från medlemsstaterna. Viktigt är därutöver att det mellan Corepermöten och rådsmöten finns tillräckligt med tid att bereda frågorna och att informera och samråda med de nationella parlamenten.

Den sista punkten tycker vi är väldigt viktig, eftersom vi har uppmärksammat att det kan bli knappt om tid. Jag tror att också regeringen har uppmärksammat att det kan vara svårt att hänga med i svängarna mellan Coreper- och rådsmöten.

Vi kan gärna sätta ned detta på ett papper och överlämna det till justitieministern att ha med sig till mötet.

Anf.  111  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det tar vi gärna emot och kan därigenom åberopa det. Jag skulle vilja föreslå att ni formulerar att ni stöder det nederländska parlamentet, för det var ju där det hela började genom en motion som togs som ett uppdrag till regeringen. Sedan stödde vi som regering den nederländska regeringens agerande. Som jag sade förra gången har vi flera gånger under vårt medlemskap haft anledning att protestera mot den dåliga framförhållningen, för det är faktiskt ofta problematiskt att hantera förberedelseprocessen på ett acceptabelt sätt.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så.

Anf.  113  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

På punkten övriga frågor har vi anmält en fråga för behandling. Vi har nämligen uppmärksammat att det brister i samordningen av arbetet inom den första och den tredje pelaren. Det finns i dag ingen formaliserad samordning av det arbete som pågår i båda pelarna och som kan ha beröring med varandra, utan den beröringen och vad den ska leda till är någonting som varje medlemsland för sig måste beakta, identifiera och ta upp i de olika arbetsgrupper som finns i de olika pelarna.

Vi har noterat att det har förekommit ett antal fall där direktivförslag som presenteras inom den första pelaren innehåller frågor som kräver straffrättslig och kriminalpolitisk kompetens. Den kompetensen är bristfällig inom den första pelaren. Därför kan det t.ex. saknas en allsidig analys av vilka konsekvenser ett direktiv inom första pelaren kan ha med avseende på frågeställningar som är av betydelse för tredje pelaren. Det kan t.o.m. vara så att något som man föreslår i ett direktiv kan stå i strid med ett arbete och en intention som pågår inom den tredje pelaren. Jag ska ge ett exempel på detta.

Det finns ett förslag till direktiv om elektronisk handel, det s.k. e-handelsdirektivet. Förslaget presenterades av kommissionen förra året. Direktivet syftar till att förbättra möjligheten att bedriva elektronisk handel. Det innehåller regler om Internetoperatörers ansvar för den information som de vidarebefordrar eller lagrar på Internet. De regler som föreslås i direktivet ger operatörerna långtgående straffrättslig och skadeståndsrättslig ansvarsfrihet. Man föreslår att de inte ska kunna hållas ansvariga för den information som de vidarebefordrar, inte ens om de känner till informationens innehåll.

Då ska man veta att vi i tredje pelaren arbetar med att bekämpa barnpornografi på Internet genom att föreslå att alla medlemsländer ska införa regler som ger Internetleverantörer skyldighet att dra tillbaka t.ex. barnpornografiskt material när de får kännedom om att sådant finns. Vi har här i Sverige redan genomfört en sådan lagstiftning. Skulle direktivet i första pelaren genomföras, skulle det betyda att vi vore tvungna att backa när det gäller kampen mot barnpornografin, och det är vi inte beredda att göra.

Detta exempel tycker jag väldigt tydligt visar behovet av en effektiv samordning mellan det som sker inom första pelaren och de kriminalpolitiska och straffrättsliga överväganden som måste göras, och samordningen måste ske på ett tidigt stadium.

Jag ser dessutom detta som ett bra exempel på vad toppmötets beslut om att vi också måste ha ett brottsförebyggande perspektiv i EU-arbetet kan innebära. EU måste visa att man i sitt eget interna arbete med att skapa regelverk inte underlättar brottslig verksamhet eller försvårar kampen mot brottslig verksamhet.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Detta är alltså en fråga som anmäls på rådsmötet och som kommer tillbaka för en sakdiskussion vid senare rådsmöte. Men det skulle vara tacknämligt om vi så småningom kunde få ett papper om detta.

Anf.  115  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi håller på att arbeta fram ett papper som vi ska tillställa rådssekretariatet, vilket vi naturligtvis samtidigt kommer att tillställa EU-nämnden.

För första gången genomförs ett rådsmöte i blandad grupp med de övriga länder som ingår i Schengensamarbetet, nämligen Norge och Island. Det sker nu på alla nivåer i EU-arbetet möten i blandade kommittéer. Det gäller arbetsgrupperna i Coreper och också i rådet. Det här blir första gången som rådet möts i den här konstellationen.

Jag tänker inte gå in på de frågor som ska tas upp vad gäller Schengensamarbetet för det är välbekanta frågor.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Om inte någon av ledamöterna har några frågor med anledning av det efterföljande mötet, tackar jag för i dag och säger på återseende i nämnden så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (inre marknaden) den 21 juni 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (inre marknaden) den 28 oktober 1999 (statssekreterare Yvonne Gustafsson) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 2

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  6  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  7  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  8  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 4

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 4

Anf.  11  PER WESTERBERG (m) 5

Anf.  12  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 5

Anf.  13  PER WESTERBERG (m) 6

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  17  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 7

Anf.  18  WILLY SÖDERDAHL (v) 7

Anf.  19  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 7

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  22  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 8

Anf.  23  PER WESTERBERG (m) 9

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  25  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 9

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  27  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 9

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  29  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  30  YVONNE RUWAIDA (mp) 11

Anf.  31  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 11

Anf.  32  LARS TOBISSON (m) 12

Anf.  33  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  34  ÅSA TORSTENSSON (c) 13

Anf.  35  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 13

Anf.  36  ÅSA TORSTENSSON (c) 13

Anf.  37  Statssekreterare YVONNE GUSTAFSSON 13

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Rapport från ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 10 juni 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 26 oktober 1999 (statssekreterare Per-Göran Öjeheim) 15

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  41  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 15

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  43  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 15

Anf.  44  CARL G NILSSON (m) 16

Anf.  45  GUDRUN LINDVALL (mp) 17

Anf.  46  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  47  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 17

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  49  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 18

Anf.  50  CARL G NILSSON (m) 18

Anf.  51  GUDRUN LINDVALL (mp) 19

Anf.  52  WILLY SÖDERDAHL (v) 19

Anf.  53  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 19

Anf.  54  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 20

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v) 20

Anf.  56  GUDRUN LINDVALL (mp) 20

Anf.  57  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 21

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  59  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 21

Anf.  60  LARS TOBISSON (m) 21

Anf.  61  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 22

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  63  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 22

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  65  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  67  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 22

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 22

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 4 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 29 oktober 1999 (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall) 24

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  70  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  71  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 24

Anf.  72  WILLY SÖDERDAHL (v) 25

Anf.  73  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf.  74  GUSTAF VON ESSEN (m) 25

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 26

Anf.  76  WILLY SÖDERDAHL (v) 27

Anf.  77  GUSTAF VON ESSEN (m) 27

Anf.  78  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 27

Anf.  79  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  80  KIA ANDREASSON (mp) 29

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m) 30

Anf.  82  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  83  GUN HELLSVIK (m) 30

Anf.  84  GUSTAF VON ESSEN (m) 30

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  86  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  87  KIA ANDREASSON (mp) 31

Anf.  88  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 32

Anf.  90  KIA ANDREASSON (mp) 32

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  92  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  93  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 33

Anf.  94  GUN HELLSVIK (m) 33

Anf.  95  GUSTAF VON ESSEN (m) 33

Anf.  96  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  97  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 34

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  99  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  100  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 34

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  102  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 35

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  104  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  106  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  107  GUN HELLSVIK (m) 36

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  109  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  111  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  113  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 37

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  115  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 38

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 38